Det säger Helena Korp, som nyligen disputerade vid Lärarutbildningen vid Malmö högskola med avhandlingen ”Lika chanser på gymnasiet? En studie om betyg, nationella prov och social reproduktion.”
– De nationella proven har väldigt olika tyngd i betygsättningen. Vissa av lärarna i min studie tänjde också på de regler som finns kring nationella prov när de upplevde att provet mätte sådant som låg långt ifrån den egna undervisningen, eller när skolor med problem att nå godkänt ansåg det omöjligt att underkänna stora grupper elever.
Att eleverna saknade vissa kunskaper ansågs inte lika allvarligt som att eleverna blev underkända och därmed inte kunde få till exempel lärlingsplats.
Studien, som Helena Korp gjort på uppdrag av Skolverket, bygger på intervjuer med lärare, elever och rektorer på fyra olika skolor som skiljde sig åt utifrån skolstorlek, elevsammansättning, resultatnivå m.m. Helena Korp valde att titta på kärnämneskurserna Matematik A, Engelska A och Svenska B eftersom alla elever har nationella prov i dessa ämnen.
– Avhandlingen visar att det finns stora variationer i hur man förbereder, genomför och använder prov i betygssättning, säger Helena Korp.
Lärare och rektorer på högpresterande studieförberedande program var mest angelägna om att betygsättningen skulle bli likvärdig mellan lärare och program på den egna skolan. Det fanns en mer kluven inställning till detta bland lärare på skolor med lågpresterande yrkesförberedande program. Här tyckte skeptikerna att det var ok att vara generös i sin bedömning av betyg eftersom kärnämneskurserna ändå inte upplevdes ha lika stor relevans för studieinriktningen.
Eleverna i studien fick frågor om hur undervisningen gick till, vad man fokuserade på, hur de nationella proven såg ut i förhållande till andra prov, vilket stöd de kunde få under provet m.m.
– Provet i svenska visade stora skillnader mellan pojkar och flickor. Medan flickor både inom de teoretiska och yrkesförberedande programmen upplevde texterna som intressanta och engagerande upplevde pojkarna inom t.ex. byggprogrammet stora svårigheter, menar Helena Korp som menar att hennes avhandling bör kunna användas av lärare, politiker och lärarstudenter.
– Men jag vill också att man på policynivå förstår vilka mekanismer som gör att skolan fortfarande har samma sociala reproduktion som tidigare, avslutar Helena Korp.
Kontaktinformation
För mer information om avhandlingen, kontakta Helena Korp: 0520-223757
Eastern Cape Province in South Africa is often described as a problem area, with severe poverty and extensive environmental damage. This is an image that needs to be qualified, according to a new dissertation at Linköping University in Sweden.
During apartheid, Transkei, present-day Eastern Cape Province, was a so-called homeland in South Africa, a sort of reservation where portions of the black population were forced to move to. The image of the province is still predominantly that of a problem area, both environmentally and socially speaking. This was also the image that Flora Hajdu had with her when she started her field studies there. As a doctoral candidate at Theme Water, she planned to study the environmental problems created by the presumed overexploitation of the natural resources there.
For a period of three years, with the aid of local assistants, she performed several rounds of interviews with individuals from all households in two villages in the coastal region of Pondoland in the Eastern Cape. The picture she conveys is considerably brighter than our conventional image. The people make their living largely in local occupations, often in the informal sector, and she has not been able to confirm any general environmental damage.
The conventional picture says that people here most often find their livelihood from small farms, animal husbandry, or fishing. In fact, these sectors contribute only a tiny percentage of household income. Instead, people work on tea plantations, in nature preserves, as teachers, or with tourism, commerce, handicrafts, or transport. The informal sector is also severely underestimated as a source of income, according to Flora Hajdu.
There is a great gap between the national and local levels, she points out. A series of concrete examples show how lack of knowledge about local conditions is leading to an ineffective policy. While programs for combating poverty often involve the creation of temporary work, the people themselves identify entirely different needs, such as the fact that good roads would dramatically increase their capacity to create their own jobs.
Flora Hajdu also highlights an idea that is being discussed more and more: simply giving poor people money that they can use as they see fit, rather than investing in expensive and perhaps ineffective programs. This is also a hot topic in South Africa: How can the country afford to provide all its citizens with a sum corresponding to USD 20 per month, without requiring something in return?
Flora Hajdu is cautious about overgeneralizing and is reluctant to do so from her own findings.
“The general conclusion is that those in power must learn about the concrete conditions at the local level before they decide what should be done,” she says.
Kontaktinformation
Flora Hajdu will defend her thesis on September 22. The dissertation is titled Local Worlds: Rural Livelihood Strategies in Eastern Cape, South Africa. Flora Hajdu can be reached at phone: +46 18-471 7387; cell phone: +46 736-735576; or e-mail: floha@tema.liu.se.
Enligt studien har ungefär 30 av 1 000 svenska tolvåringar glutenintolerans, dvs. 3 % av de testade. Det är långt fler än vad som tidigare varit känt.
– Länge betraktades glutenintolerans som en ovanlig barnsjukdom, säger barnläkaren och universitetslektorn Anneli Ivarsson vid Umeå universitet som leder studien. På 1970-talet rapporterades 1 på 1000 ha glutenintolerans, vilket då ansågs vara en oväntat hög siffra.
Senare har sjukdomen allt mer uppmärksammats som ett folkhälsoproblem både i Sverige och internationellt. På senare år har man uppskattat att sjukdomen drabbar ungefär 10 av 1 000, men nu visar vi att också det är en underskattning.
Studien kallas ETICS (Exploring the Iceberg of Celiacs in Sweden, dvs. ”Att utforska isberget av celiaki i Sverige”) därför att isberget ofta används som modell för att beskriva förekomsten av denna sjukdom: Man har hittills bara sett det som ligger ovan vattenytan, dvs. endast en del av fallen.
Inom studien erbjöds 10 000 skolbarn i årskurs 6 att lämna ett blodprov för testning av glutenintolerans och 7 400 valde att delta. Studien genomfördes läsåret 2005/2006 i Umeå, Norrtälje, Norrköping, Växjö, Malmö och Lund. Resultaten visar att ungefär tre av 100 undersökta barn har glutenintolerans, vilket är långt fler än förväntat.
– De flesta drabbade har hittills inte fått korrekt diagnos och behandling, säger Anneli Ivarsson. Det beror på att symtomen varierar och lätt misstolkas. Det handlar ofta om magont, trötthet och nedstämdhet. Om ett barn levt med sådana problem en längre tid är det inte lätt att veta vad som är ”normalt” välmående.
Celiaki behandlas effektivt genom att man helt undviker all mat som innehåller vete, råg eller korn för resten av livet. Anneli Ivarsson understryker att man aldrig på egen hand ska börja med glutenfri mat. Det är viktigt att först träffa en läkare och få sjukdomen konstaterad på ett korrekt sätt.
Mer information finns på studiens hemsida http://www.umu.se/phmed/epidemi/celiaki/etics
Porträttbild på Anneli Ivarsson kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
ETICS-kansli i Umeå
Barnläkare, universitetslektor Anneli Ivarsson
tel 090 – 785 33 44 (785 12 10, sekr), 090 – 12 74 48
mobil 070 – 355 77 46, fax 090 – 13 89 77
e-post anneli.ivarsson@epiph.umu.se
Lund och Malmö
Barnläkare Annelie Carlsson
tel 046 – 17 82 28, mobil 0731 – 40 79 70
e-post annelie.carlsson@skane.se
Norrköping
Barnläkare, docent Lars Stenhammar
tel 011 – 22 20 00, mobil 070 – 713 37 90
e-post lars.stenhammar@lio.se
Växjö
Barnläkare Eva Karlsson
tel 0470 – 58 84 14, 0470 – 29 435
e-post eva.karlsson@ltkronoberg.se
Norrtälje
Barnläkare Lars Danielsson
tel 08-755 17 73, mobil 070 – 455 61 20
e-post danielsson.lars@telia.com
Vad är bevisets roll i matematiken och i matematikundervisningen? Hur möter studenter bevis i den matematiska praktiken på en matematisk institution och hur påverkas de av den syn och de kunskaper som matematiker har om bevis? Dessa är några av de frågor som Kirsti Hemmi undersöker i sin avhandling, frågor som är aktuella nu när bevis verkar vara på väg tillbaka i skolans läroplan.
Studien visar att studenterna hade ett positivt förhållningssätt till bevis och de ville lära sig mer. De var också medvetna om bevisets centrala roll i matematiken men de hade mycket varierande förkunskaper och erfarenheter om bevis när de började sina studier.
– Ett intressant resultat är att trots att matematikerna inte ansåg att de undervisade nybörjarna i bevis, upplevde många studenter att de redan från första början mötte mycket av det. Bevis fanns där som en mystisk ”artefakt” och många av dess aspekter förblev osynliga för studenter när de kämpade med att ta reda på vad bevis är och förstå dess roll och mening i praktiken, säger Kirsti Hemmi.
En teoretisk modell med tre olika undervisningsstilar om bevis kunde konstrueras av data från intervjuer med matematiker och från klassrumsobservationer. Kirsti Hemmi kallar stilarna för den progressiva, deduktiva samt klassiska stilen, men hävdar att stilarna är teoretiska idealtyper och att inga individer kunde placeras in perfekt i en av dem.
Studien är av intresse för matematiker, gymnasielärare, lärarutbildare, läroplansförfattare och för de som vill få djupare insikter om bevisets roll i matematiken och i matematikundervisningen.
– Jag bygger mitt teoretiska ramverk på en omfattande forskning i olika länder om bevis i matematikundervisning. Min avhandling gör också denna forskning synlig i Sverige. Bevis är centralt i matematiken och genomsyrar ämnet och är värt att lyfta fram i didaktiska diskussioner, säger Kirsti Hemmi.
Avhandlingens titel: Approaching Proof in a Community of Mathematical Practice.
Mer information:
Kirsti Hemmi nås på tfn 070-3808700, 08-6415758, e-post kirsti@math.su.se
För bild, kontakta Maria Sandqvist, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.
Högt blodtryck kallas också hypertoni och är ett mycket vanligt tillstånd. Av alla vuxna i Sverige har nästan var fjärde högre blodtryck än normalt. I allvarliga fall kan högt blodtryck leda till stroke och hjärtinfarkt. Tillståndet orsakas av bland annat stress, övervikt och hög alkoholkonsumtion.
– Ofta kan man själv påverka sitt blodtryck genom att ändra sina vanor, säger Eva Drevenhorn.
Mellan sina läkarbesök går många patienter till sin vårdcentral för att mäta sitt blodtryck. I studien kunde Eva Drevenhorn se att många distriktssköterskor då glömmer att informera patienterna om vilka livsstilsförändringar som skulle kunna sänka deras blodtryck.
– Om man ska ge bra omvårdnad räcker det inte att bara mäta trycket och skriva ner siffrorna i patientens blodtryckskort. Om distriktssköterskan ger rätt information på rätt sätt kan patienten kanske minska sin medicinering.
Avhandlingen visar att en kort utbildning i samtalsmetodik ger gott resultat. 19 slumpvis utvalda distriktssköterskor och sjuksköterskor från olika hypertonimottagningar i södra Sverige fick gå en två dagar lång kurs. Före utbildningen fick sjuksköterskorna spela in sina möten med blodtryckspatienter och dessa samtal jämfördes sedan med hur de talade med patienterna efter intensivutbildningen.
– Efter kursen blev sjuksköterskorna bättre på att anpassa sin information efter vad patienten redan kände till. Samtalen fick också en bättre struktur och vårdpersonalen glömde inte att ge viss information, säger Eva Drevenhorn.
Vid en vårdcentral i Skåne har Eva Drevenhorn också på försök infört ett särskilt vårdprogram just för patienter med högt blodtryck. Vårdprogrammet är ett kortfattat dokument som sammanfattar vilka rutiner som gäller för omhändertagandet av patienter med högt blodtryck.
– Hittills har vårdprogrammet fungerat mycket bra. Efter det att rutinerna blev tydligare sjönk blodtrycket överlag bland patienterna och blodfetterna blev bättre, säger Eva Drevenhorn.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa.
Avhandlingens titel: Counselling patients with hypertension at health centers – a nursing perspective
Avhandlingen försvaras onsdagen den 27 september, klockan 13.00, sal 2119, hus 2, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Arvid Wallgrens backe, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Eva Drevenhorn, distriktssköterska, telefon: 046-32 30 31, 040-623 96 78, 073-801 08 79, e-post: eva.drevenhorn@skane.se
Handledare:
Docent Karin Kjellgren, telefon: 031- 773 60 48, e-post: karin.kjellgren@sahlgrenska.gu.se
Universitetslektor Ann Bengtsson, telefon: 031-773 60 58, e-post: ann.bengtson@fhs.gu.se
Karolinska Institutet delar nu ut de första forskningsanslagen för forskning inom Osher centrum för integrativ medicin. Av 33 ansökningar har följande nio projekt tilldelats mellan 180 000 och 275 000 kronor:
Upplevelse av hälsa och sjukdom efter immunaktivering: relation till hjärnaktivitet och cytokinnivåer i cirkulation och centrala nervsystemet.
Projektledare: John Axelsson
En randomiserad kontrollerad studie av effekter av mindfullnessmeditation och stresshantering på livskvalitet, ångest och stress hos cancerpatienter.
Projektledare: Richard Bränström
Effekt av akupressur på förlossningssmärta – en randomiserad kontrollerad studie.
Projektledare: Anna Hjelmstedt
Placebomanipulation av nedstigande smärtmekanismer.
Projektledare: Martin Ingvar
Samspelet mellan biologiska och psykologiska faktorer vid allergisk astma – betydelsen av neurotrofiner.
Projektledare: Caroline Olgart Höglund
Psykosocial intervention vid kranskärlssjukdom. Sociala, psykologiska och biologiska mekanismer.
Projektledare: Kristina Orth-Gomér
Undersökning av doftämnens effekt på human epilepsi.
Projektledare: Ivanka Savic-Berglund
Inverkan av naturliga antioxidanter på endoteldysfunktion hos patienter med kronisk njursvikt.
Projektledare: Peter Stenvinkel
Effekter av anti-diabetiska växtmediciner på faktorer som reglerar glukosmetabolismen.
Projektledare: Claes-Göran Östensson
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Föreståndare Mats Lekander
Tfn: 08-524 824 45 eller 070-3893341
E-post: mats.lekander@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tfn: 08-524 838 05 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Människans hela uppsättning av gener kartlades 2001, och man uppskattar att vi har 22 000-23 000 gener, som var och en är en ritning för ett – ibland flera – protein. Nu har äntligen samtliga gener i ett träd, en poppel, kartlagts. Det är resultatet av ett mångårigt samarbete mellan framför allt amerikanska, svenska och kanadensiska forskare. Detta är den tredje växten, efter Arabidopsis (backtrav) och ris, som kartlagts på detta vis.
Det visade sig att trädet innehöll fler gener än vad man väntat sig, cirka 45 000. Det betyder dock inte att ett träd är dubbelt så komplicerat i genetiskt avseende som en människa. Huvudanledningen till att genantalet är så stort är att cirka 80 procent av poppelns gener förekommer i två nästan likadana varianter.
Innan släktet Populus (popplar och aspar) skiljde sig från släktet Salix (vide, sälg och pil) skedde en kromosomfördubbling (polyploidisering) som dubblerade alla gener, och av någon anledning har de flesta av dessa blivit kvar. Ingen av de organismer som förut kartlagts har lika många dubbla genkopior.
Det träd som studerats är en klon ”Nisqually-1” av arten Populus trichocarpa, som på svenska kallas jättepoppel. Andra popplar och aspar har dock nästan identiska gener; generna i vår svenska asp, Populus tremula, är till ungefär 98 procent identiska med dem i jättepoppeln.
Växtforskare över hela världen kommer nu att kunna studera träd mycket mer effektivt, eftersom man har en katalog över alla gener och därför mycket lättare kan lista ut vilken gen som ligger bakom vilka funktioner. Dessutom kan man nu mycket effektivare förstå vad som skiljer ett träd från en ört, men också vad som skiljer olika trädindivider av samma art från varandra. Trots att två aspar kan te sig mycket lika är de genetiskt mycket mer olika än vad vi människor är.
– Två aspars DNA skiljer sig ungefär med 1 procent, det vill säga lika mycket som en människa skiljer sig från en chimpans. Två människor, även om de kommer från olika kontinenter, skiljer sig inte ens en tiondel så mycket, förklarar professor Stefan Jansson, Umeå Plant Science Centre.
Kunskapen kommer bland annat svensk skogsindustri till godo. Forskningen på asp och poppel ger insikter om exempelvis om träds tillväxt, blomning, vedbildning och förmåga att utstå tuffa klimatförhållanden – något som sedan kan appliceras på tall och gran. I förlängningen kommer därför svensk skogsindustri att kunna se fram emot skogsråvara med högre kvalitet och därmed ett högre värde. Ska vi ställa om till förnyelsebar energiproduktion är skogsråvaran en viktig komponent, och de nya forskningsrönen har stor betydelse för den framtida forskningen inom detta område. Svenska forskare kan fortsätta att ligga i den absoluta frontlinjen; kontakten mellan grundforskning, som detta representerar, och tillämpad forskning inom skogsområdet bibehålls och utvecklas.
Vid Umeå Plant Science Centre och andra forskningscentra i världen pågår arbetet med att kartlägga genuppsättningen även hos tall och gran, de två trädslag som spelar störst roll för svensk skogsnäring. Professor Rishi Bhalerao, en av de SLU-forskare vid Umeå Plant Science Centre som medverkat i projektet att kartlägga poppelns genom, tror att man inom kanske fem eller tio år kommer att ha kartlagt också dessa träd. Deras genom verkar vara mer komplicerat till sin uppbyggnad än poppel, och genkopior finns i mycket stort antal. Att en poppelvariants trädgenom nu finns beskrivet underlättar och kan påskynda kartläggningen av även dessa trädarter. Modellväxten Arabidopsis, backtrav, är ett oumbärligt hjälpmedel i detta arbete, eftersom de flesta gener hos poppeln har motsvarigheter hos Arabidopsis.
De svenska forskarna har framför allt koncentrerat sig på de delar av genomet som kodar för proteiner. Den svenska delen av projektet har genomförts med hjälp av stöd från främst Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Stiftelsen för strategisk forskning samt Kempestiftelserna. Dessa stiftelsers stöd till genomikforskning, infrastruktur och excellenta forskarmiljöer har varit en nödvändighet för att svenska forskare på ett så aktivt sätt skulle kunna medverka i och leda utvecklingen på detta område.
Uppsatsen som beskiver resultatet av det mångåriga arbetet heter ”The genome of black cottonwood, Populus trichocarpa” och publiceras i dagens nummer av tidskriften Science. Totalt 111 forskare från 34 olika laboratorier har deltagit. Projektet har koordinerats av amerikanska, kanadensiska och svenska forskare. Från Umeå Plant Science Centre har, vid sidan av Stefan Jansson och Rishi Bhalerao också Ove Nilsson, Björn Sundberg, Jan Karlsson och Göran Sandberg medverkat.
Kontaktinformation
Professor Stefan Jansson, Umeå Plant Science Centre. Tel: 070-677 23 31 eller 090-786 53 54
E-post:: stefan.jansson@plantphys.umu.se
Professor Rishi Bhalerao, Umeå Plant Science Centre. Tel: 090-786 84 88
E-post: rishi.bhalerao@genfys.slu.se
Dr Fredrik Sterky, KTH
Tel 08-55378298 eller 070-3262911
E-post: fredrik.sterky@biotech.kth.se
Att överföra en identisk kopia av arvsmassan från en modercell till en dottercell är en förutsättning för allt liv. Vid kopieringen ställs höga krav på de enzymer som utför arbetet för att mutationer inte snabbt skall ansamlas och påverka cellens funktioner. Vid uppbyggnaden av ny arvsmassa deltar en rad olika proteiner, och de som bygger upp ny arvsmassa kallas för DNA-polymeraser. Hos människans celler deltar tre olika DNA-polymeraser som har olika unika funktioner under kopieringen. DNA-polymeras epsilon är ett av dessa DNA-polymeraser, men det har fortfarande inte varit möjligt att exakt definiera vilken funktion enzymet har, förutom att det bygger upp ny arvsmassa.
Olga Chilkova presenterar i sin avhandling en metod som gör det möjligt att framställa stora mängder av DNA-polymeras epsilon. Detta har för första gången gjort det möjligt att i detalj studera hur enzymet fungerar och ser ut. I avhandlingen presenteras en bild av DNA- polymeras epsilon, den första bilden av ett DNA-polymeras som är inblandat i kopieringen av DNA i eukaryota celler, dvs den typ av celler som återfinns bland annat hos människan. Olga Chilkova visar även på att DNA-polymeras epsilon har en rad unika egenskaper som kan utnyttjas för att bestämma exakt vilken roll det har vid kopieringen av arvsmassan. En möjlighet är de sällsynta men unika fel som DNA-polymeras epsilon gör vid kopieringen av arvsmassan.
Olga Chilkova är född och uppvuxen i Sankt Petersburg i Ryssland.
Fredagen den 22 september försvarar Olga Chilkova, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Functional and structural properties of eukaryotic DNA-polymerase epsilon. Disputationen äger rum kl 9.00 i hörsal KB3A9, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Per Elias, Institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Olga Chilkova på telefon 090-786 59 48 eller e-post olga.chilkova@medchem.umu.se.
Avhandlingen är den första som producerats inom ramen för Nationella genusforskarskolan vid Umeå universitet.
Nio intervjuade kvinnor beskriver i avhandlingen hur deras liv blev en mardröm när partnern förvandlades till en förövare. Två bröt upp från sina relationer under graviditeten på grund av livshotande våld. De övriga höll mestadels fasaden uppe och dolde de pågående övergreppen för mödravården medan de gick en balansgång mellan hopp och förtvivlan, eller valet att stanna eller ge sig av. Ämnet är så känsligt att kvinnorna sällan tar upp det själva med vårdpersonalen; tre av kvinnorna i studien berättade för barnmorskan men endast en ansåg att det var till någon hjälp. Det behövs en direkt fråga för att problemen ska uppdagas, men för att bättre gagna kvinnorna erfordras också en ökad förståelse för deras komplicerade situation.
Uppskattad förekomst av partnervåld mot gravida varierar, bl.a. beroende på hur frågorna ställs och vilka olika definitioner på våld som används. Hittills har två svenska studier presenterats och visar på siffror mellan 1,3 % och 4,3 %.
Målet med avhandlingen var att undersöka det partnerrelaterade våldet mot kvinnor i Sverige från olika perspektiv och med särskilt fokus på graviditetsperioden. Data för de tre studierna samlades 1998-2003 med bl.a. en enkät till alla yrkesverksamma mödravårdsbarnmorskor i Västerbottens län samt forskningsintervjuer med barnmorskor, utsatta kvinnor och med yrkesgrupper som arbetar med behandling av våldsbenägna män. Resultaten belyser problemets komplexitet, både från de professionellas och från kvinnornas perspektiv. Barnmorskorna var kunniga om partnerrelaterat våld mot kvinnor, men utan klara riktlinjer blev de osäkra och ställde sällan direkta frågor eftersom ämnet upplevdes känsligt och tabubelagt.
De professioner som arbetar med våldsbenägna män i olika program i och utanför kriminalvården hade som yttersta målsättning att männen skulle ta ansvar för sitt våld. Enligt deras uppfattning var våldsamma män tämligen vanliga män, men avvikande på områden som samspel, kommunikation, nära relationer och i sin kvinnosyn. I agendan ingick vanligtvis inte ”känsliga” frågor, t.ex. om graviditet och samlevnad. Trots de professionellas goda avsikter att skapa en förändrad maskulinitet tycktes deras tillvägagångssätt och tankegångar delvis kunna motverka deras egna eftersträvade syften. Resultaten utmanar till att söka nya vägar och strategier.
Kerstin Edin är barnmorska och doktorand vid enheten för epidemiologi och folkhälsovetenskap, tel. 090-785 13 33, mobil 070-314 96 46, e-post kerstin.edin@epiph.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 22 september vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, och har titeln Perspectives on intimate partner violence, focusing on the period of pregnancy.
Disputationen äger rum på svenska, kl. 09.00 i Sal B (Rosa salen), 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är prof. Margareta Hydén, Inst. för beteendevetenskap, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
– Arbetet med familjerna hindrades ofta av både externa (yttre) och interna (inre) villkor, till exempel brist på struktur, inget utrymme för familjearbete, ledningens ointresse eller bristande kunskaper hos behandlingspersonalen. Socialtjänstens uppdrag i samband med ungdomens placering ställde också villkor för familjearbetet, till exempel när de inte var intresserade av familjearbete, säger Martha Kesthely i sin avhandling vid Pedagogiska institutionen.
Martha Kesthely har undersökt en utbildningssatsning för behandlingspersonalen och nära observerat tre avdelningar på tre av SiS ungdomsinstitutioner. Efter utbildningen i institutionsbaserat familjearbete slutade flera av deltagarna. De som stannade kvar hade ofta svårt att förverkliga sina ”familjeprojekt” på grund av utrymmesbrist och brist på stöd. Familjearbetet som personalen utförde betraktades i avhandlingen som en typ av ”projekt” där olika handlingsalternativ prövades. Processen fram till genomförandet bestod av flera steg där varje steg påverkades av de yttre och inre villkoren. Villkoren bestämde i sin tur behandlingspersonalens handlingsutrymme för familjearbete.
– Hur många ungdomar och föräldrar som i slutändan fick kvalificerat stöd och hjälp under ungdomens institutionsvistelse berodde till stor del på de förutsättningar som fanns på respektive avdelning, säger hon.
Femton ungdomar och deras föräldrar var involverade i familjearbete medan nio ungdomar och deras föräldrar inte var det. Men på samtliga avdelningar saknades goda förutsättningar för familjearbete. Det handlade framför allt om brist på struktur och ett professionellt förhållningssätt.
– En tydlig, familjefokuserad strukturerad behandling med kunskaper om familjeorienterat arbete skulle kunna ge de anställda goda förutsättningar att realisera de goda ambitioner de har för att hjälpa placerade ungdomar och deras föräldrar till ett mera konstruktivt samspel, säger Martha Kesthely.
Avhandlingens titel: Jag vill att ni hämtar min mamma – villkor för familjearbete för ungdomar inom institutionsvården.
För ytterligare information kontakta:
Martha Kesthely, doktorand Pedagogiska institutionen, tfn 08-4534079, mobil 070-5563761 eller e-post: marthakesthely@hotmail.com och martha.kesthely@stat-inst.se
För bild kontakta:
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Den svenska mellankrigstiden präglades av främlingsrädsla, antisemitism, rasbiologiska idéer och nationalism. Få flyktingar tilläts komma innanför landets gränser. Men under det andra världskrigets senare del mottog Sverige närmare 200 000 flyktingar. Det brukar därför hävdas att Sverige under kriget genomgick en flyktingpolitisk omsvängning kring 1942.
I Mikael Byströms avhandling ”En broder, gäst och parasit. Uppfattningar och föreställningar om utlänningar, flyktingar och flyktingpolitik i svensk offentlig debatt 1942-1947” analyseras flyktingpolitiken och debatten kring utlänningar och flyktingar. Enligt Byström genomsyras den svenska inställningen av den nordiska tanken.
– Det var mot etniska nordbor som Sverige ansåg sig ha ett flyktingpolitiskt ansvar och den nordiska tanken var överordnad frågor som flyktingarnas ideologiska hemvist eller deras skydds- och humanitära behov, säger Mikael Byström.
De grupper som i debatten inte kunde räknas till de nordiska bröderna var flyktingar från Baltikum och de danska judarna. De betraktades, till exempel med avseende på arbetsmarknaden, som problematiska.
– De danska judarna ansågs visserligen omfattas av det nordiska ansvaret men även om de var nordbor så var de alltjämt också judar. De var i bästa fall ”halvbröder” och som sådana hade de ingen självklar plats i familjen, säger han.
Det var dock inte enbart på föreställningar om ett etniskt och kulturellt ”brödraskap” eller utifrån humanitära bevekelsegrunder som den nordiska tanken levde. Flera av de åtgärder som i efterhand getts humanitära drag föranleddes också av ett realpolitiskt tänkande. Sverige var på jakt efter ”goodwill” och flyktingmottagande sågs som en metod att uppnå detta. Framförallt hade den nordiska tanken realpolitiska aspekter genom att ett svenskt agerande gentemot de nordiska flyktingarna ansågs vara av vikt för ländernas framtida relationer.
– Humanitet, realpolitik och ett bättre anseende kunde förenas i en flyktingpolitik som utgick från den nordiska tanken, säger Mikael Byström.
För ytterligare information kontakta:
Mikael Byström, doktorand Historiska institutionen, tfn 08-674 70 74, mobil 073-401 34 93, e-post: mikael.bystrom@historia.su.se
För bilder kontakta:
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Trots att många lärare är positiva till de nationella proven och tycker att de fångar centrala matematiska förmågor ser deras egna prov annorlunda ut.
Boesen har i sin avhandling studerat matematikprov och hur elever löser dem. Han har också undersökt i vilken utsträckning lärare påverkas av de nationella proven när de konstruerar sina egna prov. Vid en jämförelse återfanns stora skillnader mellan lärarkonstruerade prov och nationella prov. En majoritet av uppgifterna i de lärargjorda proven kunde lösas genom att kopiera tidigare lösningar och använda resonemang som kan memoreras och genomföras till stora delar utan krav på matematisk förståelse. Det omvända förhållandet gällde för de nationella proven där kreativa och matematiskt välgrundade resonemang krävdes för att lösa majoriteten av uppgifterna. De nationella proven uppvisar också en relativt jämn fördelning mellan uppgifter som kräver olika matematiska kompetenser, medan majoriteten av lärarproven mer ensidigt testar rutinfärdigheter och kända procedurer.
Lärare från två olika grupper, en vars prov uppvisade samstämmighet med de nationella proven och en som inte gjorde det, intervjuades om hur de påverkades av proven. Båda grupperna tycktes uppleva de nationella proven på liknande sätt, men den avgörande orsaken till varför några lärarprov liknade de nationella var att dessa lärare medvetet eftersträvade det.
Boesen har också sökt förklaringar till varför de lärargjorda proven till så stor del fokuserar rutinfärdigheter. En av huvudförklaringarna var lärarnas önskan att få så många elever som möjligt godkända tillsammans med att krav på kreativa resonemang inte ansågs realistiska för alla elever.
– Provens utformning ger signaler om vad som är viktigt att lära. Prov som innehåller allt för få uppgifter som kräver matematiskt välgrundade resonemang bidrar sannolikt till att elever får svårt att utveckla förmågan att föra matematiskt välgrundade resonemang, menar Jesper Boesen.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=833
Tisdagen den 19 september försvarar Jesper Boesen, institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Assessing Mathematical Creativity – Comparing national and teacher-made tests, explaining differences and examining impact. Disputationen äger rum klockan 13:15 i sal MA121, MIT-huset. Fakultetsopponent är Gunnar Gjone, Institutt for lærerutdanning og skoleutvikling, Universitetet i Oslo.
Kontaktinformation
Jesper Boesen nås på:
Nationellt Centrum för Matematikutbildning, Göteborgs universitet
Tel: 031-773 69 68, 0709-13 63 76
E-post: jesper.boesen@ncm.gu.se
Det kan bli resultatet av Javier García Castaños, institutionen för datavetenskap och elektronik på Mälardalens högskola, forskning. Med fokus på just mobilitet inom kommunikationssystem disputerar han nu med sin avhandling ”Algoritms and Protocols Enhancing Mobility Support for Wireless Sensor Networks Based on Bluetooth and Zigbee”.
Stationära nätverk med tids- och pengakrävande kablar och konfigurering i all ära; nu är de mobila kommunikationssystemen på framfart. Dock har det funnits många outforskade områden: väldigt lite har gjorts för att se hur sensorerna kan göras mobila. Inga svar har heller funnits på hur man löser problemet när de trådlösa sensorerna hamnar utanför täcknings- området för en så kallad accesspunkt och kommunikationen stoppas. Hur kan en ny accesspunkt hittas så att kommunikationen återupptas?
Javier García Castaño ger, bland annat, svar på dessa frågor. Genom algoritmer och protokoll, implementerade både på Bluetooth och det nyare Zigbee, kan nu de mobila sensorerna bli en realitet. Genom att en sensor använder andra sensorer kan kommunikationen bli kontinuerlig och konstant. För sjukvården och industrin finns det både pengar och tid att spara.
Disputationen äger rum fredagen den 15 september i sal Kappa, Mälardalens högskola, Västerås, klockan 14:00.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Javier García Castaño:
Telefon: 021-107041
E-post: javier.garcia.castano@mdh.se
Isbrytaren Oden, som ägs av Sjöfartsverket, chartras av Polarforskningssekretariatet för att, i ett samarbete med NSF, öppna en passage genom isen in till den amerikanska forskningsstationen McMurdo vid Rosshavet i Antarktis. Försörjningen av McMurdo är beroende av fartygstransport av förnödenheter och utrustning. Fraktfartygen anländer till iskanten vid McMurdo Sound kring nyår, där Oden kommer att finnas för att sköta isbrytarassistansen in till forskningsstationen.
Det är första gången som en svensk isbrytare arbetar i Antarktis och det ger ett unikt tillfälle för svenska och amerikanska forskare att samarbeta ombord på fartyget. Under Odens färd mot Antarktis kommer forskarna att arbeta ombord, främst med vatten- och luftprovtagningar. Svenska, amerikanska och chilenska forskare inleder därmed ett marint forskningssamarbete, med Oden som forskningsplattform. Lärare från de tre länderna kommer också att inbjudas för att delta i arbetet ombord tillsammans med forskarna. Forskningen och färden kommer att dokumenteras av media.
Odens färdrutt går från Göteborg i början av november, med Punta Arenas i södra Chile som första anhalt. Den 10 december lämnar Oden Sydamerika och rutten går över Drakes sund (passagen mellan Kap Horn och Antarktis), med en kurs västerut längs Antarktiska halvön och vidare i Stilla Havet längs kontinenten fram till McMurdo Sound vid Rosshavet. Oden beräknas återkomma till Sverige i mitten av mars.
Polarforskningssekretariatets samarbete med Sjöfartsverket innebär att sekretariatet under en tio-årsperiod kan utnyttja isbrytaren Oden för forskningsändamål i Arktis och Antarktis.
Kontaktinformation
Eva Grönlund, Polarforskningssekretariatet, tel: 08-673 97 30, e-post: eva.gronlund@polar.se
Utgångspunkten har varit den omfattande migration från Finland till Sverige som ägde rum på sextio- och sjuttiotalet. Många av dem som flyttade till Sverige – i de flesta fall för att söka arbete – blev kvar här, och idag finns det cirka 450 000 personer med finsk bakgrund i Sverige. I avhandlingen berättar fjorton personer födda och uppvuxna i göteborgsområdet om vad ”finsk bakgrund” betyder – för dem i deras vardagsliv, för deras möjliga positioner i det svenska samhället och för deras upplevelser av identifikation och tillhörighet. De sex männen och åtta kvinnorna är födda mellan 1967 och 1978, och de har alla föräldrar som flyttade från norra Finland på sextiotalet. Utöver analysen av deras livshistorier skriver Marja Ågren en version av gruppen finnars historia i Sverige.
Avhandlingen belyser det komplexa i identifikationsprocesser av olika slag. De intervjuade personerna ser sig som både svenska och finska och både det svenska och det finska är viktiga inslag i deras förståelse av sig själva. Vad det innebär och hur det tar sig uttryck varierar med olika situationer, faser i livet, vem som frågar och i vilket syfte. Informanterna kan hantera komplexiteten i sina bakgrunder och de bidrar till att komplicera kategoriseringar såsom svensk eller finsk. De har insikter och erfarenheter som är viktiga att lyfta fram, som kan bidra till förståelsen av migrations- och integrationsprocesser.
De intervjuades berättelser handlar bland annat om relationen till föräldrarnas uppväxtplatser i norra Finland, dit de som barn åkte varje sommar. Det handlar om hur det var att gå i finskspråkig skolklass i grundskolan i Göteborg, och hur de utifrån sina uppväxtområden i förorterna upptäckte och utforskade stadens sociala karta. Informanterna berättar om sin syn på föräldrarnas situation under sjuttio- och åttiotalet, då de kom från landsbygden i norr och hamnade i storstadens fabrikslandskap. Marja Ågren diskuterar även de fördomar och stereotyper från svenskt håll som de mötte, liksom finnars självuppfattning i relation till svenskar. Informanterna berättar vidare om vad de uppfattar som ”finskt” i sina liv, och vilken roll det spelar i deras vardag.
Genom åren har synen på den finska bakgrunden varierat, inte minst nämner många tonåren som en tid av grubbel, men idag betraktar alla informanter det finska i sina liv som en tillgång. Ytterligare en faktor som flera informanter betonar är det faktum att föräldrarna har haft arbetarklassyrken. Informanterna har ärvt en historia av arbete, och därmed också på sätt och vis en legitimerad plats i samhället – den som arbetare. Frågan är hur de betraktar och vad de gör med det arvet. Marja Ågren diskuterar också den position gruppen personer med finsk bakgrund i Sverige har idag, relaterat till såväl personer med svensk bakgrund som personer med annan utländsk bakgrund. Bland annat berörs den sverigefinska minoritetspolitiken och informanternas syn på den.
Avhandlingens titel: Ӏr du finsk, eller
?” En etnologisk studie om att växa upp och leva med finsk bakgrund i Sverige.
Opponent: Professor Ella Johansson, Mångkulturellt centrum, Tumba
Disputationen äger rum fredagen den 22 september 2006 kl. 13.00
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Marja Ågren, tel. 031-773 53 22 (arb),
031-82 83 76 (hem), e-post: marja.agren@ethnology.gu.se, marjaagren@hotmail.com
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Institutet för Framtidsstudier offentliggör idag en ny rapport redigerad av
Kristof Tamas och Joakim Palme: How Migration Can Benefit Development. Antologin har tagits fram som ett bidrag till högnivådialogen om migration och utveckling som äger rum i FNs generalförsamling 14-15 september 2006. Bokens kapitel är skrivna av experter från olika världsdelar – Afrika, Mellanöstern, Asien, Central- och Sydamerika och Östeuropa – och är ett resultat av det tredje Stockholmsseminariet i serien Global Migration Regimes.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kristof Tamas, Migrationsexpert, Institutet för Framtidsstudier, Tel: 0040-21 231 56 37
Joakim Palme, VD, Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08- 402 12 00
Hannah Zackrisson, Informatör, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08-402 12 31
