”Med obruten optimism leder Mathias Uhlén för närvarande Sveriges största forskningsprojekt, Human Proteome Resource, vars resultat vi ännu bara sett början på, men som kommer att främja framåtskridandet av områden till stor samhällelig nytta. Mathias förkroppsligar sinnebilden av en entreprenör i en forskares gestalt. Som sådan är han den mest inspirerande förebild man kan tänka sig”, skriver KTH i prismotiveringen.

Mathias Uhlén är en av nyckelpersonerna inom bioteknikområdet i dag i Sverige med ett brett nätverk bland forskare, företagare och politiker. Han har ett sjuttiotal patent inom området och har varit med om att grunda flera nya bioteknikföretag som avknoppningar från forskningen vid KTH, till exempel Biotage AB, Affibody och nu senast Atlas Antibodies AB.

Det för närvarande mest uppmärksammade projekt som Mattias Uhlén leder är det stora HPR-projektet (Human Proteome Resource), som kartlägger människans proteiner. Projektet bygger dels upp en reagensbank för de olika proteinerna, dels en databaserad bildatlas över var i cellerna de finns.

Proteinatlasen kan användas vid fortsatt grundforskning, men även för att diagnostisera sjukdomar och för att framställa nya effektivare läkemedel. Av den totala uppsättningen av cirka 22 000 proteiner kartläggs fem till tio varje dag. Projektet finansieras med ett rekordanslag på totalt 450 miljoner från Wallenbergstiftelsen och anses vara världens största inom proteinforskning.

Mathias Uhlén hade från början tänkt ägna sig åt datorer, men efter att ha gått ut som bästa student i sin årskurs på KTH värvades han till Uppsala universitet för att lära sig genteknik. Doktorsavhandlingen handlade om en unik metod att rena och fånga in proteiner, en metod som blev grunden till många patent och som i dag används över hela världen.

KTHs Stora Pris, som i år uppgår till 850 000 kronor, utgår ur avkastningen från en donation av en anonym givare. Priset ska tilldelas svenska medborgare som genom epokgörande insatser eller upptäckter och skapande av nya värden, särskilt inom teknik men även inom vetenskap och konst, främjar vårt folks välstånd.

Bland tidigare femtiotalet pristagare finns Lennart Nilsson, Evert Taube, Kerstin Fredga, Eric Ericson, Östen Mäkitalo, Håkan Lans, Bodil Jönsson och Arne Ljungqvist.

Priset delas ut vid KTHs installations- och promotionshögtid i Stockholms Stadshus, fredagen den 17 november.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Rektor Anders Flodström, 08-790 70 01, 070-649 44 88

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Patienterna har ofta svårigheter att gå och deras förmåga att tänka och minnas påverkas också. Vätskan kan dräneras genom en shunt, en smal plastslang som opereras in från hjärnans ena hålrum till magen eller hjärtat. I vissa fall kan en titthålsoperation göra det möjligt för vätskan att helt naturligt tas upp i blodomloppet. I Sverige opereras årligen omkring 400 personer för olika typer av hydrocefalus.

Tidigare långtidsuppföljningar av operation vid vattenskalle har varit nedslående. Några år efter operationen har studierna visat att så få som 25 % av de äldre patienterna känt sig bättre och att ungefär lika många patienter avlidit efter behandlingen. Många läkare låter därför bli att operera äldre patienter.

– Vi visar att överdödligheten i gruppen beror på andra sjukdomar och inte på att patienten behandlats för hydrocefalus. Vi visar också att en överväldigande majoritet av de opererade patienterna kände sig bättre flera år efter sin operation, säger Carsten Wikkelsö, professor i neurologi vid Sahlgrenska akademin.

Studien är gjord i samarbete med Sahlgrenska universitetssjukhuset och publiceras i nästa nummer av den engelska tidskriften British Journal of Neurosurgery. 109 äldre hydrocefaluspatienter i Västra Götalandsregionen ingår i studien. Vid uppföljningen omkring fyra år efter operationen upplevde nästan 80 % fortfarande att de förbättrats efter ingreppet.

– För många av dessa patienter betyder operationen en otrolig skillnad. Efter ingreppet är det vanligt att de äldre patienterna med hydrocefalus kan flytta hem igen från servicehuset, säger Magnus Tisell, överläkare och neurokirurg vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Många av patienterna i Göteborgsstudien svarade vid uppföljningen att de inte längre behövde sova lika mycket som innan, att de behövde mindre stöd för att gå och att deras blåsfunktion förbättrats. 21 % av patienterna upplevde att de kände sig sämre än före operationen.

Resultaten presenteras vid den internationella kongressen Hydrocefalus 2006 som pågår mellan den 6 och den 9 september i Svenska mässan i Göteborg. Det är den första kongressen som tar ett helhetsgrepp av sjukdomstillståndet vattenskalle. Över 300 forskare, läkare och inbjudna gäster från hela världen deltar. Vid kongressen redovisas flera nya studier som kan leda till bättre diagnostisering och behandling av hydrocefalus.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:

Professor Carsten Wikkelsö vid Sahlgrenska akademin, telefon: 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se

Överläkare Magnus Tisell vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, telefon: 070-593 59 64, e-post: magnus.tisell@vgregion.se

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Det kan vara en missbildning, blödning, infektion, tumör eller andra skador som stör vätskecirkulationen och som gör att vätskan inte kan tas upp på ett normalt sätt. Hydrocefalus behandlas genom att en plastslang med ventil opereras in för att föra vätskan från hjärnans hålrum till bukhålan eller ibland till hjärtats förmak.
– Shuntoperationerna har gjort att de allra flesta som föds med hydrocefalus överlever, men det är fortfarande många av barnen som har olika former av neurologiska funktionshinder som utvecklingsstörning, rörelsehinder, epilepsi och synskada, säger Paul Uvebrant, adjungerad professor vid Sahlgrenska akademin.

Förekomsten av hydrocefalus har följts noggrant i Västsverige de senaste 35 åren. Under dessa år har andelen barn som föds med vattenskalle mer än halverats. Under 1970-talet föddes mellan 15 och 20 barn per 10 000 levande födda barn med hydrocefalus. Idag har mellan 5 och 10 nyfödda av 10 000 hydrocefalus. Minskningen beror till största delen på det minskande antalet barn med ryggmärgsbråck.
– Barn som föds med ryggmärgsbråck har nästan alltid hydrocefalus. Genom förbättrade fosterdiagnostiska metoder föds idag bara 2 barn av 10 000 med ryggmärgsbråck, jämfört med 10 för 35 år sedan, säger Paul Uvebrant.

Samtidigt överlever allt fler för tidigt födda barn. Barn som föds extremt för tidigt riskerar att få hjärnblödning som kan leda till hydrocefalus.
– Idag kan vi rädda barn som föds uppemot fyra månader för tidigt och förhoppningen är att vi nu bättre ska lära oss ta hand om även dessa extremt underburna barn så att de slipper utveckla hjärnblödning och hydrocefalus, säger Paul Uvebrant.

Resultaten presenteras vid den internationella kongressen Hydrocefalus 2006 som pågår mellan den 6 och den 9 september i Svenska mässan i Göteborg. Det är den första kongressen som tar ett helhetsgrepp av sjukdomstillståndet vattenskalle. Över 300 forskare, läkare och inbjudna gäster från hela världen deltar. Vid kongressen redovisas flera nya studier som kan leda till bättre diagnostisering och behandling av hydrocefalus.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Adjungerad professor Paul Uvebrant, telefon: 031-343 42 16, 070-932 26 98, e-post: paul.uvebrant@vgregion.se

Hydrocefalus kallas också vattenskalle och innebär att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Nästan ett av tusen födda barn drabbas i Sverige. Små barn kan få vattenskalle för att de föds för tidigt eller på grund av olika missbildningar i hjärnan. Vissa barn påverkas nästan inte alls av att de behandlats för vattenskalle, men om hydrocefalus beror på en mer omfattade missbildning i hjärnan kan barnet också vara förståndshandikappat.

I studien ingår 73 barn födda mellan 1989 och 1993 som behandlats för hydrocefalus vid Östra sjukhuset i Göteborg. Barnen har testats psykologiskt för att mäta deras begåvning och minnesförmåga.
– Syftet är inte att ta reda på vilken intelligenskvot vart och ett av barnen har, utan vi undersöker gruppen som helhet. Vi vill få en bättre förståelse av hur viktiga funktioner kan drabbas och vilken hjälp barnen behöver, säger neuropsykologen Barbro Lindquist.

Studien visade att en tredjedel av barnen var normalbegåvade, en tredjedel var lägre begåvade och en tredjedel hade förståndshandikapp. Barnen hade lättare för att lösa verbala uppgifter men svårare att klara av de visuella testerna.
– Det kan bero på att hjärnans förmåga att tolka synintryck har påverkats. Barnen var ofta duktigare på att prata och resonera men det var svårare att lösa praktiska uppgifter, som att lägga ett pussel eller hitta vägen, säger Barbro Lindquist.

I en fördjupad studie av de drygt 30 barn som inte hade förståndshandikapp hade alla barnen minnesproblem. Barnen fick lära sig ordlistor, minnas korta berättelser och komma ihåg bilders positioner. Både långtids- och korttidsminnet var överlag sämre, oavsett vad barnens hydrocefalus berodde på.

Den kommande avhandlingen visar också att barnen ofta har beteendeproblem. Lärare och föräldrar till strax över 50 barn svarade på frågor om bland annat barnens rastlöshet, fokuseringsproblem och koncentrationsförmåga. Så många som 67 % av föräldrarna svarade på minst en av frågorna att barnen var mycket över genomsnittet. För lärarna var samma siffra 39 %.
– Skolan är en mer strukturerad miljö och hemmiljön är ofta mindre förutsägbar. Beteendeproblem kommer inte heller till uttryck på samma sätt ”borta” som hemma, säger Barbro Lindquist.
Beteendeproblem var vanligast hos barn med utvecklingsstörning.

Autism var mer än 20 gånger vanligare bland barnen än befolkningen som helhet. Hos 13 % av barnen förekom autism, jämfört med 0,3 – 0,6 % hos befolkningen i övrigt. Autism var också mer vanligt hos de barn som hade ett förståndshandikapp.

Resultaten presenteras vid den internationella kongressen Hydrocefalus 2006 som pågår mellan den 6 och den 9 september i Svenska mässan i Göteborg. Det är den första kongressen som tar ett helhetsgrepp av sjukdomstillståndet vattenskalle. Över 300 forskare, läkare och inbjudna gäster från hela världen deltar. Vid kongressen redovisas flera nya studier som kan leda till bättre diagnostisering och behandling av hydrocefalus.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Doktorand Barbro Lindquist, neuropsykolog, telefon: 076-852 43 73, e-post: barbro.a.lindqvist@lthallands.se

För mer information om kongressen Hydrocefalus 2006 kontakta:
Professor Carsten Wikkelsö vid Sahlgrenska akademin, telefon: 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se

Varje år opereras mer än 250 patienter i Sverige för demens orsakad av vattenskalle. Detta är den enda formen av demens som går att bota.

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Trycket i hjärnan påverkar bland annat patienternas förmåga att tänka och minnas. Vätskan kan dräneras genom en shunt, ett smalt plaströr som opereras in i hjärnans ena hålrum. I vissa fall kan en enklare titthålsoperation göra det möjligt för vätskan att helt naturligt tas upp i blodomloppet.

Demenspatienter med vattenskalle är mycket svåra att skilja från patienter där demensen orsakas av störningar i hjärnans blodcirkulation. I båda dessa fall är hjärnans hålrum förstorade.
– Dagens utredning är både omfattande och tidskrävande. Med en mer effektiv metod skulle vi hinna hjälpa fler patienter som har minnesstörningar på grund av hydrocefalus, säger Mats Tullberg, överläkare och neurolog vid Sahlgrenska akademin.

Studien är genomförd i samarbete med Hydrocefalus centrum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. 25 opererade hydrocefaluspatienter jämfördes med 9 patienter med blodkärlsdemens. Forskarna använde magnetkamera för att studera vätskans rörelse i patienternas hjärnor och fann intressanta skillnader.
– Hos de patienter som hade opererats för hydrocefalus rörde sig vattenmolekylerna på samma sätt som hos friska människor, men hos patienterna med vaskulär demens var vattnets rörelse annorlunda, säger Mats Tullberg.

Vätskans rörelse tycks alltså kunna ge svar på frågan om patienten har vattenskalle eller inte. Upptäckten kan leda till ett bättre och enklare diagnosverktyg.
– Hittills har vi bara studerat vätskeflöden hos patienter som redan diagnostiserats. Nu ska vi undersöka om vattnets rörelse faktiskt kan användas för att ställa rätt diagnos, säger Mats Tullberg.

Resultaten presenteras vid den internationella kongressen Hydrocefalus 2006 som pågår mellan den 6 och den 9 september i Svenska mässan i Göteborg. Det är den första kongressen som tar ett helhetsgrepp av sjukdomstillståndet vattenskalle. Över 300 forskare, läkare och inbjudna gäster från hela världen deltar. Vid kongressen redovisas flera nya studier som kan leda till bättre diagnostisering och behandling av hydrocefalus.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Mats Tullberg, forskare vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, telefon: 031-342 24 67, 073-597 99 83, e-post: mats.tullberg@neuro.gu.se

För mer information om kongressen Hydrocefalus 2006 kontakta:
Professor Carsten Wikkelsö vid Sahlgrenska akademin, telefon: 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se

Träd växer normalt mer om det är varmt, men i samband med långvarig torka misslyckas ofta föryngringar och redan etablerade träd blir stressade.

– Klyvöppningarna i blad och barr stänger för att minska förlusten av vatten genom transpiration. Då stoppas fotosyntesen och produktionen av biomassa begränsas. Ett minskat vattenflöde genom trädet minskar också näringsupptaget. Om det fortfarande är torka på sensommaren när knopparna anläggs, påverkar det också kommande års tillväxt, säger Michael Freeman, forskare vid Institutionen för ekologi och miljövård, SLU i Uppsala.

Han arbetar i forskningsprogrammet Heureka med att modellera effekterna av klimatförändring på skogen. Heureka är ett nytt datorbaserat hjälpmedel till stöd för skoglig analys och planering. Kärnan i Heureka är prognosmodeller för trädens utveckling. I de traditionella modellerna, som baseras på statistik för hur skogen har utvecklats under tidigare år, ingår parametrar som till exempel ålder och antalet stammar per hektar.

– Den traditionella modellen är överlägsen när det gäller uppskattning av den korrekta nivån på virkesproduktionen. Men vi kan inte lita på den om klimatet förändras, säger Michael Freeman.

Den varma och torra sommaren i år är kanske en tillfällighet, men vi kan faktiskt förvänta oss betydligt varmare och torrare klimat i framtiden på grund av växthuseffekten. SMHI förutspår att medeltemperaturen i Sverige stiger med 2-5 grader under kommande 100 år och att nederbörden i stora delar av landet kommer att minska under vegetationsperioden.

Därför kopplar Michael Freeman på en processbaserad modell, där fysiologiska och andra processer i träden ingår, till den traditionella. Modellen visar dynamiken och skattar effekten av olika skötselalternativ vid fyra skilda klimatscenarier som är framtagna vid Rossby Center, SMHI. I dag kan man med modellen göra en klimatrespons för gran och tall i varje typ av bestånd var som helst i landet. Beroende på beståndets utseende, till exempel bladytans storlek och markens egenskaper, har klimatet olika stark inverkan på skogens tillväxt.

Det är inte tänkt att den kombinerade modellen i första hand ska beskriva årsvariationer utan den ska simulera effekter på längre sikt. Det går dock inte att göra en prognos över 100 år med modellen i ett enda steg eftersom exempelvis en ökad mängd koldioxid i atmosfären inte betyder en linjärt ökad biomassaproduktion.

– Om träden växer bättre efter en tid får de en större krona och ett större vattenbehov. Då kan vattentillgång och näring från marken begränsa produktionen och den positiva effekten dämpas.

Man simulerar därför i kortare steg. Michael Freeman tror att fem år är ett lämpligt tidsintervall för att gå in och justera hur klimatet påverkar beståndets tillväxt.

– En större noggrannhet är inte nödvändig. Vi vill inte ge intryck av större precision än vad modellen egentligen kan åstadkomma.

Under hösten ska man införa klimatresponsen i Heureka och testköra datorsystemet i ett inledande försök att spegla klimatförändringarnas inverkan på skogens tillväxt.

Kontaktinformation
Dr Michael Freeman, 018-67 25 65
E-post: Michael.Freeman@eom.slu.se

Det är sedan länge känt att metaboliter till stress och könshormon kan försämra minne och inlärning och är involverade i utvecklingen av demenssjukdomar. Mekanismerna bakom dessa verkningar är inte fullständigt kända, man vet heller inte hur en kort exponering skiljer sig från en kronisk exponering. En nedbrytningsprodukt av progesteron, allopregnanolon, påverkar det signaldämpande GABA-systemet i hjärnan, och misstänks orsaka problem. GABA-systemet är även målsystem för lugnande medel som benzodiazepiner (t.ex. Valium), och vissa av alkohols effekter. Även dessa substanser påverkar minne och inlärning.

I avhandlingen utvärderas med en inlärningsmodell möjligheten att med den framtagna blockeraren UC1011 blockera den av progesteronmetaboliten allopregnanolon framkallade inlärningsstörningen. UC1011 visades blockerar allopregnanoloneffekten på GABA-A receptorn och kunna motverka de allopregnanolonutlösta inlärningsbesvären hos djuren i undersökningen. I andra studier visades att allopregnanolon fungerar likartat som benzodiazepiner så att en kronisk exponering framkallar tolerans mot substansen i fråga. I molekylärbiologiska studier visades att förändringar i GABA-A receptorns genuttryck finns i hjärnan hos djur som utvecklat tolerans mot allopregnanolon. Dessa förändringar sker i vissa specifika delar av hjärnan.

Sammanfattningsvis visas för första gången att substansen UC1011 faktiskt minskar allopregnanolonberoende inlärningsstörninga och även i övrigt är en lovande kandidat för att kunna användas som läkemedel, men många års studier återstår innan ett läkemedel kan finnas tillgängligt.

Sahruh Turkmen kommer från Istanbul, Turkiet, där han utbildat sig till specialistläkare i gynekologi. Sedan 2001 har han arbetat och forskat i Umeå vid Neurosteriod Research Center, Norrlands universitetssjukhus. Han kan nås på tel. 090-785 33 24, mobil 0730-270661, epost sahruh.turkmen@obgyn.umu.se.

Avhandlingen läggs fram fredagen den 15 september vid Inst. för klinisk vetenskap, obstetrik och gynekologi, Umeå universitet, och har titeln: Tolerance and antagonism to allopregnanolone effects in the rat CNS.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Agneta Nordberg, Karolinska institutet, Huddinge.

Nästan en procent av alla nyfödda barn har något medfött hjärtfel. Om barnet måste genomgå en hjärtoperation kopplas blodcirkulationen till en hjärtlungmaskin och hjärtat slutar slå. För att hjärtats celler inte ska få syrebrist spolar kirurgen genom hjärtat med en mild koksaltlösning. De senaste åren har det blivit allt vanligare att koksaltlösningen först blandas med barnets egen blod.
– Tidigare studier har visat att blodlösning är det bästa när vuxna genomgår hjärtoperation, men hittills har vi inte haft vetenskapliga belägg för att det också är bäst när små barn opereras, säger barnkardiologen Kerstin Åmark.

I studien ingick 30 barn med ett medfött hjärtfel som kallas atrioventrikulär septum defekt och som innebär att väggarna mellan hjärtats kammare och förmak är missbildade. 15 barn fick under operationen sitt hjärta spolat med klar koksaltlösning och lika många barn fick en koksaltlösning blandad med blod. Direkt efter operationen när hjärtat börjat slå igen undersöktes barnen med ultraljud och en annan metod som kallas termodilution.

Båda undersökningsmetoderna visade att hjärtat pumpade mer effektivt hos de barn som behandlats med blodlösningen. Direkt efter operationen var deras pumpförmåga cirka 25 % bättre.
– När vi tog nya prover en timme senare hade skillnaderna mellan de två grupperna jämnat ut sig, men tiden direkt efter operationen kan vara livsavgörande för ett barn med allvarlig hjärtsvikt, säger Kerstin Åmark.

Avhandlingen visar också att hjärtats ämnesomsättning påverkades olika beroende på vilken lösning som användes under operationen. De hjärtan som blev genomspolade med klar koksaltlösning släppte ifrån sig stora mängder mjölksyra.
– I normala fall kan hjärtat ta upp och förbränna mjölksyra. Det är anmärkningsvärt att hjärtat i detta läge släpper ifrån sig mjölksyra. Det tyder på mer uttalad syrebrist i hjärtat, säger Kerstin Åmark.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för pediatrik
Avhandlingens titel: Pediatric cardiac matabolism in congenital heart desease

Avhandlingen försvaras fredagen den 8 september, klockan 13.00, Föreläsningssal 1, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Smörslottsgatan 1, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kerstin Åmark, leg. läkare, telefon: 073-817 99 16, 031-343 80 34, e-post: kerstin.amark@vgregion.se

Handledare:
Professor Rolf Ekroth, telefon: 031-342 36 84, e-post: rolf.ekroth@hjl.gu.se

Ett av huvudsyftena med nationella prov – som på gymnasiet ges i svenska, engelska och matematik – är att stödja en likvärdig betygssättning. I avhandlingen ”Lika chanser på gymnasiet? En studie om betyg, nationella prov och social reproduktion” undersöker Helena Korp hur de nationella proven används som stöd vid betygssättning.
Hon finner stora skillnader mellan skolor och program i hur proven förbereds, genomförs och används. Variationen sätts i samband med undervisningens villkor och traditioner i olika gymnasiemiljöer, men också med skolans differentierande funktioner.
Avhandlingen visar att eleverna på olika skolor och olika program gör de nationella proven och betygsätts på olika villkor – men också att undervisningen ger dem mycket skilda förutsättningar att nå målen och att möta kriterierna för de högre betygen. På vissa håll begränsas kurserna till ett visst betygsspann där högsta betyg inte finns med. Hon pekar också på att kärnämnenas sätt att konstruera och förmedla kunskap utgår från andra koder än yrkesprogrammens karaktärsämnen, medan de studieförberedande programmens karaktärsämnen på ett tydligt sätt stärker kunskapsutvecklingen i kärnämnena.
– Även om kärnämneskurserna på pappret har samma mål, så är det inte så i praktiken, säger Helena Korp.
– I studieförberedande program har de en mera kognitiv och abstrakt inriktning och ligger därför mera i linje med de nationella proven. Dessutom får eleverna på de studieförberedande programmen ofta en rejäl och strategisk förberedelse av sina lärare inför de nationella proven, något som inte gäller eleverna på de yrkesförberedande programmen, säger hon.
Helena Korp betonar dock att skillnaden inte alltid går mellan yrkes- och studieförberedande program – programmen kan se väldigt olika ut på olika skolor, beroende till exempel på skolans status, lokalisering, traditioner och även på enskilda lärare.
Den viktigaste slutsatsen är kanske att ambitionerna bakom 1990-talets gymnasiereform att likställa chanserna för elever med olika studieinriktning och bakgrund inte kan anses ha realiserats på en tillfredsställande nivå. Det är något som ofta tolkas som utslag av elevernas skilda motivation och begåvning, trots att eleverna faktiskt inte i realiteten ges samma förutsättningar att lära.
Helena Korp lägger fram avhandlingen vid Malmö Högskola.

Kontaktinformation
Tid: Fredag 8 september, 10.15-12.15
Plats: Malmö Högskola, Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10, Sal D138
För mer information: kontakta Helena Korp, 0520 – 22 37 57, helena.korp@hv.se

Pressmeddelandet lämnat av Torsten Arpi, Informationsavdelningen, 0733-975134, torsten.arpi@hv.se

Tid: 29-30 september kl. 9.30 – 15.45
Plats: Aula Magna, Stockholms universitet, Frescati
Språk: Engelska

Fredag den 29 september

9.30 – 10.00 Invigning, Kåre Bremer, rektor, Stockholms universitet

10.00 – 10.15 Introduktion: Astrid Söderbergh Widding, dekanus, Humanistiska fakulteten, Lizette Gradén och Louise Wallenberg, koordinatiorer, Centrum för modevetenskap


10.15 – 11.00 Huvudtalare: Valerie Steele, Museum at the Fashion Institute of Technology, New York, ”Fashion, Art, and Life”


11.00 – 12.00 Caroline Evans, Central St. Martin’s College of Art and Design, London & Rebecca Arnold, Stockholms universitet, ”Common Threads: A Dialogue On Methods
And Approaches To Modern Fashion”


12.00 – 13.30 Lunch

13.30 – 14.30 Peter McNeil, University of Technology, Sydney & Giorgio Riello, London School of Economics,
”For Serious Pedestrianism: Fashion and Footwear in History”


14.30 – 15.15 Patrik Aspers, Stockholms universitet, ”Fashion in and out of Societies ”


15.15 – 15.45 Diskussion


Lördag den 30 september


9.30 – 10.15 Elizabeth Wilson, London College of Fashion and London Metropolitan University, ”How do We understand Fashion?”


10.15 – 11.00 Malcolm Barnard, University of Derby, ”Fashion and (the) Image”


11.00 – 11.45 Stella Bruzzi, Royal Holloway College/University of Warwick, ”A Magnificent Obsession: Costuming Gender in Hollywood Melodramas of the 1950s”


11.45 – 13.30 Lunch


13.30 – 14.15 Barbara Vinken, Ludwig-Maximilians-Universität München Transvesty: ”Travesty, Fashion and Gender”


14.15 – 14.45 Vad händer i framtiden? Diskussion

Kontaktinformation
För anmälan:
Maria Erlandsson, pressekreterare, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se

För ytterligare information kontakta:
Lizette Gradén, koordinator, tfn 08-674 79 09, e-post lizette@fashion.su.se
Louise Wallenberg, tfn 08-16 2278 / 08-16 11 56, e-post louise@fashion.su.se / louise.wallenberg@mail.film.su.se

Syftet med avhandlingsarbetet är att öka förståelsen kring ungdomars och unga vuxnas attityder och hälsoriskbeteende gällande hörseln i miljöer där det spelas stark musik. Avhandlingsarbetet består av fyra empiriska studier. I den första delstudien rapporterade 9 % permanent tinnitus och 17 % ljudöverkänslighet av de 1285 ungdomar mellan 13 och 19 års ålder i Västra Götalandsregionen som besvarade enkäten.

Det fanns inga skillnader mellan grupper med olika socioekonomisk status vad gäller förekomst av permanent tinnitus och ljudöverkänslighet. Däremot var det vanligare med tinnitus och ljudöverkänslighet bland äldre ungdomar än bland yngre, något som kan tyda på att problemen ökar med stigande ålder till följd av mer ljudexponering. En betydande del av ungdomarna (22 %) rapporterade också tillfällig tinnitus som varade längre än 24 timmar efter ett konsert- eller diskotekbesök, ett symptom som kan vara ett tecken på en begynnande hörselskada. Omkring 30 % uppgav att de använde hörselskydd på konserter och 11 % på diskotek.

I den andra delstudien som baserades på samma stickprov (1285) visade det sig att ungdomars attityder till stark musik och hörselskyddsanvändning skiljer sig mellan olika nivåer av socioekonomisk status (SES) och ålder. Ungdomar från grupper med låg SES hade en mer positiv inställning till stark musik och rapporterade hörselskyddsanvändning i lägre utsträckning jämfört med ungdomar med hög SES. Ju äldre ungdomarna var desto mer negativa var de till stark musik och desto mer användes hörselskydd. Resultatet indikerar att dessa skillnader kan få implikationer för framtida sociala skillnader i öronhälsa, något som även bekräftats i bl.a. en amerikansk studie. Det var även betydligt vanligare bland personer med erfarenhet av tinnitus och ljudöverkänslighet att använda hörselskydd.

I den tredje delstudien gjordes en jämförelse mellan 179 svenska och 203 amerikanska ungdomar, vilket avslöjade betydande skillnader i attityder till stark musik gällande kön och landstillhörighet. Män hade generellt sett en mer positiv upplevelse av stark musik jämfört med kvinnor, där de amerikanska männen var mest positiva. De minst positiva till stark musik var svenska kvinnor. Svenska ungdomars hörselskyddsanvändning vid konsertbesök var påtagligt högre än amerikanska ungdomars (61 % mot 10 %), ett resultat som kan förklaras med kulturella skillnader i ”riskmedvetenhet” vad gäller starka ljud, samt skillnader i attityder till ljud mellan de båda länderna. En möjlig förklaring är att diskursen kring risker, d.v.s. hur hälsorisker debatteras och diskuteras i samhället, påverkar människors medvetenhet kring risker samt hur hörselskador kan undvikas. Det är rimligt att anta att nyanserad och saklig debatt i förlängningen påverkar ungdomars inställning och agerande till att bli försiktigare.

I den fjärde delstudien, som var en intervjustudie, undersöktes 16 unga människors erfarenheter, attityder och tankar angående risktagande i musikmiljöer. Ett resultat som framkom var att unga använder musiken delvis i syfte att skapa en egen identitet, vilket är av central betydelse för att förstå varför unga tar risker i musiksammanhang. Ytterligare tre faktorer av relevans för risktagande var den unges självbild, riskövervägande samt olika normer och ideal. Bakgrundsfaktorer såsom kön, kultur och social status kan inverka på individens upplevda självbild, riskövervägande samt skapa olika sociala normer och ideal. Detta tillsammans med olika attityder och erfarenheter av tidigare exponering för starka ljud (exempelvis tillfällig tinnitus), ser vi som viktiga faktorer i förståelsen av hälsoriskbeteenden, d.v.s. varför en del är riskmedvetna och väljer att skydda sig, medan andra inte gör det. Stephen Widén är verksam vid Högskolan Väst.

Avhandlingens titel: Noise and music – A matter of risk perception?

Fakultetsopponentens namn: Professor Berth Danermark, Örebro
Tid och plats för disputation: Fredagen den 15 september 2006, kl. 10.00, sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Stephen Widén, tel. 031-192212(bost.)
e-post:.stephen.widen@hv.se

Lingvisten Fredrik Karlsson har studerat hur barn lär sig uttala ord som inleds med sk, sp eller st, som till exempel orden skal, spak och stå. Studien visar vilka akustiska ledtrådar barn använder för att komma närmare målet, vilka ledtrådar som används för att förfina talet och vilka ledtrådar som inte alls verkar användas som en del i barnens talutveckling. I avhandlingen ges även bevis på tidigare okända stadier i utvecklingen, där barnet använder ljudegenskaper det nyligen upptäckt på ord där de inte skall förekomma. Det visar att barnet just då håller på att utveckla förståelse för hur dessa egenskaper ska användas.

Att lära sig tala är en komplex uppgift. Barnet måste lära sig att röra munnens olika delar med precision och att koordinera dem så att de kan härma talljuden de hör i sin omgivning. Ledda av reaktionerna på deras försök måste de dessutom komma fram till hur ljuden ska sättas samman just i där de bor. Genom allt större motorisk färdighet och förståelse för hur det ska låta blir barnets talljud med tiden mer komplexa. Allt eftersom upptäcker det nya talljud, och dessutom nya egenskaper hos de ljud de redan upptäckt. Barnet lär sig att upprätthålla kontrast mellan de olika ljuden och att bara använda de nya egenskaperna där de finns i det vuxna talet. Det sker genom interaktion mellan barnet och vuxna i dess närhet. Barnet observerar nämligen omgivningens reaktioner för att så komma fram till hur det ska låta.

Under vårt eget språktillägnande har vi vuxna lärt oss att sortera bort oviktiga ljudförändringar i språket. Barns talutveckling kan alltså inte studeras enbart genom att lyssna på barnet; den vuxna lyssnaren kan helt enkelt inte uppfatta vissa av de ljudexperiment som barnet gör under sitt utforskande av språket. Upplevelsen av barns yttranden blir färgade av lyssnarens eget språksystem och olika lyssnare kan därför beskriva samma barns utveckling på olika sätt. Därför har Fredrik Karlsson i sin studie kompletterat lyssnandet med avancerade akustiska mätningar.

Den 8 september försvarar Fredrik Karlsson, institutionen för filosofi och lingvistik, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”The Acquisition of Contrast: A Longitudinal Investigation of Initial s+Plosive Cluster Development in Swedish Children”.

Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal G Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Marilyn Vihman, School of Psychology, University of Wales, Bangor, Storbritannien.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta gärna
Fredrik Karlsson, institutionen för filosofi och lingvistik
tel: 090-786 5684 eller e-post: fredrik.karlsson@ling.umu.se

De spektakulära resultat som experterna i tv:s CSI får fram från färska brottsplatser bleknar när man inser vad man kan ta reda på genom analyser av flera tusen år gamla ben, jordprover och krukskärvor.

– Den arkeologiska forskningen använder allt mer av biokemiska analysmetoder. Övergången till jordbruk är en av de mest omvälvande förändringarna i människans tidiga historia och därmed också mycket omdiskuterad. De nya metoder som presenteras vid symposiet kastar nytt ljus över detta skeende. Konsumtion av mjölk och mjölkprodukter lämnar till exempel spår i skelettet som nu kan spåras med hjälp av analyser av kalciumisotoper. Och analyser av DNA i skelett från några av de äldsta jordbrukskulturerna i Centraleuropa ger ledtrådar till varifrån de kom, berättar Kerstin Lidén, professor i arkeologi med laborativ analys.

Ett drygt hundratal deltagare från olika delar av världen deltar i symposiet. Bland dem märks Michael Hofreiter från Max Planck-institutet i Leipzig, som publicerat mycket uppmärksammade studier av DNA från bland annat mammutar, grottbjörnar och neandertalare. En av de inbjudna sessionsledarna är Julia Lee-Thorp vid University of Bradford, pionjär inom arkeologiska isotopanalyser som hon applicerat på flera miljoner år gamla hominider (släktingar till förmänniskan Lucy) för att spåra deras kostvanor.

– De bidrag som presenteras här tillhör den absoluta forskningsfronten och jag tror att de kommer att ha stort inflytande på de frågor som diskuteras mest inom arkeologin, till exempel människans tidiga ursprung, husdjurens domesticering, förhistorisk diet och sjukdomars spridning, säger Kerstin Lidén.

Flera av metoderna som behandlas under symposiet kommer att tillämpas i ett nytt EU-finansierat tvärvetenskapligt projekt där tre av arrangörerna från Arkeologiska forsknings-laboratoriet deltar tillsammans med forskare inom zoologi, historia, matematik, biologi och psykologi. Projektet Cultapation (Dynamics and adaptation in human cumulative culture) ska utforska kulturell evolution utifrån såväl teoretiska som empiriska undersökningar. Det är ett samarbete mellan fyra lärosäten i tre länder och leds av professorerna Magnus Enquist (Stockholms universitet), Kimmo Eriksson (Mälardalens högskola) och Kevin Laland (St. Andrews University, Edinburgh); forskare från University of Bologna medverkar också i projektet.

Second International Symposium on Biomolecular Archaeology äger rum 7-9 september 2006 i G-salen, Arrheniuslaboratorierna, Stockholms universitet. Symposiet är öppet för media.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Kerstin Lidén, tfn 08-16 29 48, mobil 0730-378 173, e-post kerstin.liden@arklab.su.se
Gunilla Eriksson, forskare, arkeologiska forsknings-laboratoriet, tfn 08-16 11 62 e-post gerik@arklab.su.se / gunilla.eriksson@arklab.su.se

För anmälan:
Lena Holmquist Olausson, universitetslektor, Arkeologiska forskningslaboratoriet, tfn 08-16 21 78, e-post isba2@arklab.su.se

Vad kan demokratins förhållandevis korta historia i Sverige lära oss om morgondagens förutsättningar för engagemang och delaktighet? Hur ska regler och institutioner utformas som ger människor möjligheter att forma det framtida samhället? De politiska partierna kämpar i motvind för att värva anhängare, men de alternativa vägarna för politiskt engagemang blir allt fler.

Vilka generationsskillnader kan vi spåra när det gäller att ta aktiv del i demokratin. Blir framtidens demokrater isolerade bloggare, eller kommer de – som i antikens Aten – åter att samlas på torget?

Program

Moderator: Per Strömblad, fil dr i statskunskap, Institutet för Framtidsstudier

13.30 – 14.20
• ”Leve livet, rösträttslivet!” Den kvinnliga rösträttskampens vardag
Christina Florin, professor i historia, Institutet för Framtidsstudier

• Den politiska jämlikheten idag: Bör rösträtten utvidgas?
Ludvig Beckman, fil dr i statskunskap, Stockholms Universitet

Kaffepaus 14.20-14.40

14.40 – 15.30
• Demokratifostran i den svenska skolan
Ellen Almgren, fil dr i statskunskap, Uppsala Universitet

• Tendenser i det politiska engagemanget
Adrienne Sörbom, fil dr i sociologi, Stockholms Universitet

15.30 – 16.00
Frågestund och avslutande diskussion

Tid: Måndagen den 4 september 2006 kl. 13.30 – 16.00
Plats: Celsiussalen, Malmskillnadsgatan 46 i Stockholm (Ingenjörshuset)

Anmälan: Via e-post: fokus@framtidsstudier.se, fax 08-24 50 14 eller telefon 08-402 12 44 senast måndagen den 28 augusti.

Se även vår hemsida: www.framtidsstudier.se
Seminariet är kostnadsfritt, men förhandsanmälan krävs då deltagarantalet är begränsat.

Kontaktinformation
Institutet för Framtidsstudier
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
E-mail: info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.

www.framtidsstudier.se

Organisationsnummer: 802013-3198

– Försöken visar att personer med Alzheimers sjukdom har dubbelt så mycket zink i hjärnvävnaden jämfört med friska. Dessutom kan vi se att zinkhalten ökar ju längre sjukdomen fortskrider. Vi måste lösa pusslet med Alzheimers sjukdom, och det här är en ny pusselbit, säger Dorota Religa, läkare och doktorand vid Karolinska Institutets Alzheimercentrum.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Av de omkring 180 000 personer i Sverige som lider av demens har fler än hälften Alzheimers sjukdom.

Orsakerna till att nervcellerna i hjärnan dör i samband med Alzheimers är mycket komplexa och inte klarlagda, men äggviteämnet beta-amyloid har visat sig spela en viktig roll i uppkomsten av skadligt plack. Placket kan liknas vid en beläggning som hindrar nervcellerna från att kommunicera med varandra. Halterna av zink är tydligt kopplade till bildandet av beta-amyloid, men hur själva mekanismen bakom ser ut är ännu inte känt och kommer att kräva ytterligare forskning.

Dorota Religas upptäckt kan leda till att mängden zink i ryggmärgsvätska blir en ny så kallad biomarkör, som på ett tidigt stadium kan säkerställa om en person har Alzheimers sjukdom. Dessutom används Dorota Religas forskningsresultat vid utvecklandet av en ny medicin mot Alzheimers sjukdom. Medicinen som går under namnet PBT2 har visat sig kunna reducera halterna av beta-amyloid hos möss, och nu ska försök på personer med Alzheimers sjukdom genomföras.

Avhandling:
”Pathogenesis of Alzheimer’s Disease” av Dorota Religa vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet, KI-Alzheimercentrum.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Dorota Religa
Tfn: 073-614 10 60
E-post: dorota.religa@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tfn: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Crohns sjukdom och ulcerös kolit är exempel på inflammatorisk tarmsjukdom. Det är kroniska sjukdomar med symptom som diarré och illamående. Diagnosen innebär stora förändringar för hela familjen.
– Sjukdomen kan vara svårbehandlad och det är extra tufft för en högstadieelev att få en sådan här diagnos. Tonåringars livssituation är ju redan fylld av problem och krav på anpassning, säger sjuksköterskan Helene Lindfred.

I studien ingick 71 ungdomar mellan 11 och 16 år. De fick svara på en omfattande enkät med påståenden som ”jag har ett trevligt ansikte”, ”jag är ganska klumpig”, ”mina föräldrar är besvikna på mig” och ”jag har många vänner”.
– Detta frågeformulär mäter den självkänsla som är viktig för ungdomars psykiska välbefinnande, deras medvetenhet om hälsa och deras riskbeteende, säger Helene Lindfred.

Varken kön, social tillhörighet eller ungdomarnas ålder verkar spela någon roll för hur deras självkänsla påverkas av sjukdomen. Ungdomarnas svar visar att deras självkänsla ligger på samma nivå som hos friska killar och tjejer i samma ålder.
– Så som jag tolkar det har ungdomarna en inre förmåga som hjälper dem klara sin förhållandevis svåra sjukdom. Det finns också många i deras omgivning som kan stötta dem, säger Helene Lindfred.

Resultaten visar också att självkänslan hänger ihop med ungdomarnas sjukdomsgrad och deras familjesituation.
– Den grupp ungdomar som hade ett svårare sjukdomsförlopp hade också lägre självkänsla. Om föräldrarna var separerade var själförtroendet också i genomsnitt lägre än hos ungdomar med samboende föräldrar, säger Helene Lindfred.
Om föräldrarna är skiljda och ungdomarnas sjukdom är behandlingskrävande kan de behöva särskilt stöd för att uppnå och bevara en god självkänsla.

Resultaten har presenterats vid den vetenskapliga kongressen European society for Pediatric Gastroenterology and Nutrition.
– Självkänslan är en viktig faktor för en god livskvalitet. Vi vill i fortsättningen ta reda på hur vi på bästa sätt kan hjälpa våra ungdomar att må så bra som möjligt, säger Helene Lindfred.

Magisteruppsats vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa.
Uppsatsens titel: Självkänsla hos ungdomar med inflammatorisk tarmsjukdom

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Helene Lindfred, leg. sjuksköterska, telefon: 073-704 64 36, 031-343 61 34, e-post: helene.lindfred@vgregion.se

Handledare:
Universitetslektor Hans Ragneskog, telefon: 031-773 60 33, 070-320 15 90, e-post: hans.ragneskog@fhs.gu.se
Sektoröverläkare Robert Saalman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, telefon: 031-343 40 00, e-post: robert.saalman@vgregion.se
Universitetslektor Kjell Reichenberg, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, telefon 031-69 39 00, e-post: kjell@nhv.se