Rysslands krig mot Ukraina har satt fokus på frågor som rör desinformation, fake news och vikten av källkritik. Kajsa Falasca är docent vid Mittuniversitetet och forskar kring politisk kommunikation i det moderna medielandskapet.
Vad är viktigt att tänka på när jag tar till mig information om kriget?
− Det första är precis som alla säger, källkritik. Det gäller att vara noga med att titta på vart informationen kommer ifrån, speciellt på sociala medier. Det är viktigt att fundera på vem det är som har publicerat den här informationen. Krig är inte bara ett fysiskt krig utan det blir också ett informationskrig. Olika sidor i en konflikt kommer att vilja påverka, både vad människor tänker och tycker, hur man agerar och vilken bild som målas upp utav de olika sidorna och av de som är involverade i konflikten.
Hur ser jag skillnaden på korrekt och inkorrekt information?
− I dagens informationssamhälle kan det vara rätt svårt att se om det är sant, eller om det är någon slags desinformation där någon vill missleda mig in på något som inte är sant. Extra svårt är det ju när man tittar på vad man kan göra med bilder, det som kallas för deepfakes, alltså vad man kan göra med rörlig bild. Men, man kan alltid googla på både bilder och filmer för att se om det står någonting skrivet om dem, eller om det uppmärksammas att det här är påhittat. Men, man bör vara medveten om att det är väldigt lätt att man tar till sig en massa saker som kanske inte alls är sanna eller riktiga.
Var ska jag söka information för att få korrekt info?
− Det bästa är att vända sig till traditionella nyhetsmedier. I Sverige så skulle man säga att det är public service, SVT, Sveriges Radio, våra stora dagstidningar och sedan finns lokaltidningar. Redaktionsarbetet syftar till att all information ska vara verifierad. Ibland kan man höra på olika nyheter att de säger ”vi har fått in dessa uppgifter, men de är inte verifierade” så där är man väldigt transparent. Vi ser också – i både krig och kris – att allt fler vänder sig till public service. Under coronakrisen var det till exempel fler och fler unga som vände sig till SVT.
Vilka källor ska jag vara extra försiktiga med?
− Framförallt sociala medier, där går det väldigt snabbt och det är väldigt många som vill påverka. Kriget i Ukraina kallar ju en del för det första ”Tiktok-kriget”. Tiktok är en plattform där det sprids väldigt mycket fake news, men också desinformation där man försöker vilseleda människor. Det är fler och fler som benämner kriget i Ukraina som Tiktok-kriget eftersom väldigt mycket publiceras på den plattformen och för att den växer mest och snabbast just nu.
Hur märks desinformationen kring kriget så här långt?
− Det märks i alla sociala medier att man försöker påverka opinionen, men man försöker också påverka traditionella medier. I Ryssland lämnar nu de stora internationella medierna som har rapporterat där ifrån och det har införts ett straff för de medier som rapporterar om kriget, och som benämner det som ett krig. Det betyder att det blir tyst, och då får andra aktörer utrymme. Traditionella medier från Ryssland tror jag inte att man ska lita på i nuläget.
Långvariga besvär är relativt vanligt efter en svår sjukdom i covid-19, men kan även drabba personer som haft milda symptom.
Som ett led i att öka kunskapen om långsiktiga immunavvikelser hos patienter som återhämtat sig från den akuta fasen av infektionen, presenterar nu en forskargrupp en ny studie.
Makrofager är förändrade
Studien visar att en viss typ av immunceller som kallas makrofager (vita blodkroppar som angriper och ”äter upp” främmande och skadliga ämnen i kroppen, redaktionens kommentar) är påverkade flera månader även efter en mild covidinfektion.
– Vi kan visa att makrofagerna från personer med mild covid-19 visar ett förändrat inflammatoriskt och metaboliskt uttryck tre till fem månader efter infektion. Trots att majoriteten av dessa personer inte hade några kvarvarande symptom så var deras immunsystem mer känsligt än hos de friska personerna, säger Craig Wheelock, docent vid Karolinska institutet och en av författaren till studien.
Makrofager isolerades
I den aktuella studien har forskarna analyserat blodprover från 68 personer som haft mild covid-19. De har jämförts med en kontrollgrupp på 36 personer som inte haft sjukdomen.
Forskarna isolerade makrofagerna i laboratoriet och stimulerade dem med bland annat spikeprotein, stereoider och lipopoly-sackarider (LPS), som är en molekyl som retar immunsystemet.
Därefter gjordes en RNA-sekvensering av cellerna för att mäta aktiva gener. Forskarna mätte även förekomsten av en viss form av molekyler, så kallade eikosanoida signalmolekyler, som är ett viktigt inslag vid inflammationer.
– Det är inte oväntat att det finns en större mängd eikosanoida molekyler hos personer med covid-19 då sjukdomen leder till inflammationer, men det var oväntat att produktionen av dem fortfarande var högre flera månader efter infektionen, säger Craig Wheelock.
Högre halt av inflammatorisk signalämne
Studien visade även att makrofagerna hos personer som haft mild covid hade en förhöjd halt av leukotriener, som är en form av inflammatoriska signalämnen kända för att kunna orsaka astma. De är också inblandade i immunförsvaret vid influensa.
– En ihållande ökning efter sars-cov-2-infektion skulle kunna orsaka ökad känslighet för luftvägsinflammation, men skulle också kunna förbättra den antivirala immuniteten mot sars-cov-2 eller andra virus, säger Julia Esser-von Bieren, forskargruppsledare vid Helmholtz Center Munich.
Inga symptom efter ett år
Blodproverna togs vid två olika tillfällen. Det första togs tre till fem månader efter en covidinfektion, det andra togs efter tolv månader.
Efter tre till fem månader hade drygt 16 procent kvarvarande milda symptom medan resten var symptomfria. Efter tolv månader sågs inga kvarvarande symptom och det fanns inte längre någon skillnad i inflammatoriska markörer mellan personer som haft covid-19 och den friska kontrollgruppen.
Långtidscovid undersöktes inte
Diagnosen postcovid, som också kallas långtidscovid, har inte undersökts specifikt i studien. Forskarna anser att mer forskning behövs för att utröna om resultaten kan kopplas direkt till postcovid.
– Vi skulle vilja göra en motsvarande studie där vi involverar både personer med svår covid-19 och personer utan covid-19 men som har någon annan luftvägssjukdom, som till exempel influensa. Då kan vi undersöka om det som drabbar covid-19-patienter också drabbar dem med till exempel säsongsinfluensa, säger Julia Esser-von Bieren.
Kontakt:
Craig Wheelock, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska institutet, craig.wheelock@ki.se
Mellan 2013 och 2016 genomfördes fortbildningen Matematiklyftet i svenska skolor. Under ett års tid arbetade matematiklärare tillsammans för att utveckla sin undervisning. Syftet var att förbättra undervisningen och öka elevers kunskaper i matematik.
Satsningen lönsam för samhället
Grundskolor som deltog i Matematiklyftet fick bättre resultat på nationella prov i matematik. I genomsnitt höjdes betygen för en av femton elever. Resultaten förbättrades mest för elever i lägre årskurser.
– Det är en ganska liten ökning och kan inte förklara svenska elevers resultatuppgång i de internationella kunskapsmätningarna Pisa och TIMSS, säger Björn Öckert, en av forskarna bakom rapporten.
– Men våra beräkningar visar ändå att satsningen är en lönsam affär för samhället.
Det här är Pisa och TIMMS
Pisa är en internationell studie som undersöker 15-åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Studien har genomförts vart tredje år sedan år 2000. TIMSS är också en internationell studie och den riktar sig till elever i årskurs 4 och 8 och undersöker deras kunskaper i och attityder till matematik och naturvetenskap.
Källa: Skolverket
Resultatökningen håller i sig
Skolor som genomförde fortbildningen har bättre matematikresultat ännu 4–5 år senare.
– Undervisningen har förändrats varaktigt, säger Erik Grönqvist, som är en annan av rapportförfattarna. Vi ser att matematiklärare aktiverar och involverar sina elever mer på lektionerna än tidigare.
En målsättning var att lärare skulle fortsätta utveckla sin undervisning tillsammans även efter att fortbildning avslutats, men så blev det däremot inte.
– Rektorer behöver antagligen avsätta både tid och resurser för att hålla igång samarbetet mellan lärare, menar Erik Grönqvist.
Svagare elever gynnades inte
Svagare elever drog inte nytta av Matematiklyftet.
– Det är möjligt att de nya undervisningsformerna inte passade alla elever, säger Olof Rosenqvist som också har skrivit rapporten.
Så gjordes forskningen
Utvärderingen av Matematiklyftet omfattar omkring 3 800 grundskolor under läsåren 2010–2019. Rapportförfattarna jämför resultatutvecklingen för skolor som deltog i satsningen med utvecklingen för skolor som inte deltog.
Fredrik Strömberg har undersökt vad som händer när seriegenrer etablerade inom en viss kultur – som superhjältarna – introduceras i en annan. Han är även intresserad av vad som händer när seriekonsten möter andra visuella kulturer och när bildkonstnärer med olika visuella referensramar skapar serier.
Fredrik Strömbergs avhandling är den första om serier vid Malmö universitet. Ämnet är tvärvetenskapligt och ingången är medie- och kommunikationsvetenskap.
– Jag har jobbat med serier i tre decennier och ville ha fler sätt att angripa och förstå konstformen. Jag ville gå mer på djupet, säger Fredrik Strömberg, som varit redaktör för facktidskriften Bild & Bubbla sedan 1997 och skrivit ett antal böcker om serier.
Misslyckade försök
Konstformen tecknade serier kan sägas ha sina rötter i Europa och USA och har sedan spridits över världen. Även om serier bland annat bottnar i europeiska skämtteckningar är konstformen i sig förhållandevis neutral. Samtidigt är till exempel genren superhjälteserier tydligt knuten till amerikansk kultur, med sitt fokus på individen, den amerikanska drömmen och inslag av sexuella anspelningar och våld.
För att undersöka hur genren superhjältar kan fungera i Mellanöstern studerade Fredrik Strömberg förlaget Teshkeel i Kuwait och AK Comics i Egypten, som båda satsat på att producera nya serier i superhjältegenren.
Utgivningen fick läggas ner
De båda förlagen fick i sinom tid lägga ned sina respektive utgivningar och Fredrik Strömberg kopplar detta till de berättarmässiga och visuella konventioner som är kopplade till genren. I båda fallen verkar de inbyggda konventionerna ha skapat problem när de skulle introduceras i kulturer som inte varit del av att utveckla dem.
– Förlaget AK Comics försökte bara ta genren och köra. Det fungerade inte alls då det ansågs bryta med sociala och kulturella förväntningar på kultur ämnad för unga, säger Fredrik Strömberg
Inte heller i Kuwait blev nyproducerade superhjälteserier med nedtonade våldsinslag någon framgång.
– Teshkeel försökte anpassa serierna till kulturen men tappade då läsarnas intresse. Kvar blev mest bara personer i konstiga dräkter som pratade med varandra.
Erfarenhet ligger till grund för bildförståelse
Fredrik Strömberg baserar sin forskning på teorier om hur bilder konsumeras och produceras. Han har särskilt använt sig av schemateorier för att tolka processen som ligger bakom skapandet av serier, liksom hur visuella idéer överförs mellan skapare och mellan verk, inom och över kulturgränser. Bildmässiga scheman är ett sätt att förklara hur vår bildförståelse grundas i tidigare erfarenheter av bilder.
Numera läser han själv serier på ett helt nytt sätt.
– Jag är lärare på Serieskolan i Malmö och märker hur avhandlingsarbetet har påverkat min undervisning. Hur serieskapare kan inspireras av andra konstformer och applicera det i sitt skapande är något jag diskuterar med eleverna, säger Fredrik Strömberg.
Men när han ska läsa serier för upplevelsen, så blir det något mer lättsmält.
– Kanske fransk-belgiska klassiska serier, som Asterix eller Spirous äventyr, som jag läste som barn. Då kan jag bara låta mig underhållas, säger Fredrik Strömberg.
På engelska skiljer man på verbformerna i ’I am ’, ’you are’ och ’he is’, medan vi på svenska använder samma form i ’jag är’, ’du är’ och ’han är’. Så har det dock inte alltid varit, utan på fornsvenska hette det ’iak äm’, ’thu äst’ och ’hann är’. I sin avhandling har språkforskaren Adam Horn af Åminne studerat den här förändringen i de nordiska språken, för att ta reda på hur den bakomliggande processen fungerar.
– Jag har velat undersöka vad som blir kvar när verbböjningen förenklas och varför vissa former har ”vunnit”. Avskaffandet av pluralböjning i svenskan är ett utmärkt exempel: Hur kommer det sig att singularformen ’är’ vann över pluralformen ’äro’? Det visar sig att det inte är någon slump att vi i dag använder ’vi är’ och inte ’jag äro’, säjer Adam Horn af Åminne.
Verbböjningen förenklas
I sin avhandling undersöker han hur verbformer som anger specifika personer avvecklas och försvinner ur språk, med särskilt fokus på de nordiska språken och på traditionella nordiska dialekter från tidigt 1900-tal.
– I alla nordiska språk och dialekter har det funnits en tendens till förenkling under det gångna årtusendet, säjer Adam Horn af Åminne. Sedan varierar utvecklingen stort från fall till fall. På isländska är den äldre personböjningen fortfarande väldigt välbevarad, medan vi på svenska inte längre har kvar några särskilda person- eller pluralformer över huvud taget.
Vi pratum – istället för vi pratar
Också många traditionella dialekter i Sverige hade bevarat sådan böjning ännu vid början av 1900-talet, till exempel i Dalarna och i Sydvästsverige, där komplexiteten kan liknas vid modern färöiska. I södra Västergötland och mellersta Halland sa man till exempel ’jag pratar’ men ’vi pratum’, vilket kan verka väldigt gammaldags för en svensktalande i dag.
Genom att kartlägga verbformernas utveckling i de nordiska språken och dialekterna kan Adam Horn af Åminne se de olika mönster som utvecklingen har följt. Han har också studerat gamla arkivinspelningar för att se hur dialekttalare använde olika verbformer i praktiken. Även om utvecklingen har gått väldigt olika långt går samma mönster igen i hela språkfamiljen.
Vinnare är tredje person singular
– I slutändan rör sig all förenkling mot singular och mot tredje person. En singular form som ’är’ vinner därför över en plural form som ’äro’. Och både ’är’ och ’äro’ angav från början tredje person, vilket är anledningen till att de fanns kvar längst. Andra former som ’äm’ i första person singular eller ’ären’ i andra person plural försvann långt tidigare.
Enligt Adam Horn af Åminne återfinns mönstret även i andra språkfamiljer, vilket talar för att det rör sig om en allmän tendens vid språkförändring och inte om något unikt fenomen i Norden. Anledningen är sannolikt att tredje person singular uppfattas som den mest neutrala verbformen.
– I tredje person singular talar vi i princip om allt runtomkring oss: hon kör bil, han sms:ar, katten jamar, kärleken är stor, det snöar. Därför upplever vi omedvetet den verbformen som grundläggande och mindre specifik, och då är vi mer benägna att generalisera den.
Böjningar bevarades längst i glesbygd
Utöver den grammatiska utvecklingen har det i avhandlingen också framkommit en tydlig social dimension av verbböjningens förenkling. Särskilda person- och pluralformer bevaras nämligen längre i områden som ligger längre bort från centrala och tätbefolkade regioner.
– Det är en genomgående tendens att personböjning bevarades bättre i områden som var relativt otillgängliga och där det var färre människor i rörelse. Det är därför som de traditionella dialekterna i de norska fjällen och de småländska skogarna hade personböjning men inte dialekterna runt Oslofjorden eller i Mälardalen.
Proteinet p53 har en nyckelroll i kroppens försvar mot cancer, bland annat genom att upptäcka och förhindra genförändringar som kan leda till cancer. Om en cell saknar funktionellt p53 förvandlas den snabbt till en cancercell som börjar dela sig okontrollerat. Därför pågår försök runt om i världen att utveckla cancerbehandlingar som på olika sätt riktar in sig mot p53.
– Problemet är att celler bara gör väldigt lite p53 och sedan snabbt bryter ner det, eftersom det är ett väldigt stort och oformligt protein, säger Michael Landreh, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet.
Nu har forskarna vid Karolinska Institutet hittat ett annorlunda sätt att stabilisera proteinet och på så vis göra det mer potent. Genom att koppla en bit spindeltrådsprotein till p53 har de visat att de kan skapa ett mer stabilt protein med ökad förmåga att döda cancerceller.
Spindeltråd stabiliserar cancerdödande protein
– Vi har inspirerats av hur naturen skapar stabila proteiner och använt oss av spindeltrådsprotein för att stabilisera p53. Spindeltråd består av långa kedjor av mycket stabila proteiner och är en av naturens starkaste polymerer,
I samarbete med bland andra Jan Johansson och Anna Rising vid institutionen för biovetenskaper och näringslära på KI, som använder just spindeltråd i sin forskning, testade forskarna att sätta fast en liten bit av ett syntetiskt spindeltrådsprotein på det mänskliga p53-proteinet. När de sedan tillsatte det till celler fann de att cellerna började producera det i stora mängder. Det nya proteinet visade sig också vara mer stabilt än vanligt p53 och ha förbättrad förmåga att döda cancerceller.
Med hjälp av elektronmikroskopi, datorsimuleringar och masspektrometri kunde de visa att detta troligen beror på att spindeltrådsdelen lyckas strukturera upp p53-proteinets oformliga delar.
Nu planerar forskarna att i detalj studera proteinets struktur och hur de olika delarna av proteinet samverkar för att förebygga cancer. De kommer även att ta reda på hur cellerna påverkas av det nya potenta p53-proteinet och hur väl de tolererar spindeltrådsdelen av proteinet.
Proteinet p53– genomets väktare
p53 har kallats genomets väktare eftersom det kan stoppa celler med dna-skador från att utvecklas till cancerceller. Mutationer i p53-genen återfinns i ungefär hälften av alla cancertumörer, vilket gör det till den vanligaste genförändringen vid cancer. Sir David Lane, professor vid Karolinska Institutet, var en av de som upptäckte p53-proteinet i slutet av 1970-talet.
– Att skapa en mer stabil variant av p53 i celler är ett lovande tillvägagångssätt för cancerterapi och nu har vi ett verktyg för detta som är värt att utforska. På sikt är förhoppningen att vi ska kunna gå vidare och utveckla ett mRNA-baserat cancervaccin, men innan dess behöver vi veta hur proteinet hanteras i cellerna och om det till exempel är giftigt i stora mängder, säger Sir David Lane, senior professor vid Karolinska Institutet.
Sir David Lane var en av de som upptäckte p53-proteinet i slutet av 1970-talet. P53 har kallats genomets väktare eftersom det kan stoppa celler med dna-skador från att utvecklas till cancerceller. Mutationer i p53-genen återfinns i ungefär hälften av alla cancertumörer, vilket gör det till den vanligaste genförändringen vid cancer.
– Att förstå mer om p53 och att försöka utnyttja denna egenskap hos tumörer för klinisk nytta har blivit temat i min forskning, säger David Lane, professor i tumörsuppressorbiologi vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, karolinska institutet. Genom att förstå vad p53 gör så kan vi också förstå vad som är fundamentalt i cancer. Filmen är 1 minut och 23 sekunder lång.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Karolinska Institutet, KTH, Stockholms universitet och A*STAR (Agency for Science, Technology and Research) i Singapore.
Vetenskaplig artikel:
A spindle and thread’-mechanism unblocks p53 translation by modulating N-terminal disorder (Margit Kaldmäe, Thibault Vosselman, Xueying Zhong, Dilraj Lama, Gefei Chen, Mihkel Saluri, Nina Kronqvist, Jia Wei Siau, Aik Seng Ng, Farid J. Ghadessy, Pierre Sabatier, Borivoj Vojtesek, Médoune Sarr, Cagla Sahin, Nicklas Österlund, Leopold L. Ilag, Venla A. Väänänen, Saikiran Sedimbi, Marie Arsenian-Henriksson, Roman A. Zubarev, Lennart Nilsson, Philip J. B. Koeck, Anna Rising, Axel Abelein, Nicolas Fritz, Jan Johansson, David P. Lane, och Michael Landreh)Structure.
Ett annat öde drabbade exempelvis Irak som efter Kuwaitkriget tvingades betala miljöskadestånd till sitt grannland. Men det juridiska skyddet för miljön är svagt i krig, enligt miljörättsjuristen Britta Sjöstedt.
Förstörda naturområden, utsläpp av kemikalier och luftföroreningar. För att inte tala om eventuell radioaktiv strålning från kärnkraftverk och rester från radioaktiv ammunition. Krig kan innebära enorma konsekvenser för miljön.
– Det finns internationella bestämmelser som ska skydda miljön i krig, men de har aldrig prövats i skarpt läge, berättar Britta Sjöstedt, universitetslektor vid Juridiska institutionen på Lunds universitet.
Det är väldigt höga krav för att kunna pröva miljöbrott i krig. Bestämmelser i folkrätten infördes efter Vietnamkriget och för att gälla måste det vara konsekvenser som är långsiktiga, utbredda och allvarliga.
Svårigheter med internationell prövning
Det finns exempel på stater som behövt kompensera miljöskador i krig. Irak är ett sådant.
Efter Iraks invasion av Kuwait 1990 startades en FN-kommission för att tvinga Irak att ekonomiskt kompensera Kuwait för bland annat förstört vatten och miljöskador på grund av stora flyktingströmmar.
Det har tagit trettio år att reda ut och i år betalade Irak av den sista delen av skulden med hjälp av intäkter från oljeexport.
En sådan lösning ser dock svår ut i fallet med Ukraina och Ryssland, eftersom Ryssland kan lägga in veto mot beslutet i FN:s säkerhetsråd. När det handlar om folkrättsbrott finns inget överstatligt organ, utan det bygger på att stater kontrollerar varandra och inför sanktioner.
För att dömas i internationell domstol måste Ryssland på förhand ha godkänt att en rättslig prövning kan göras. Ett sådant godkännande finns inte.
– Det är små förutsättningar att Ryssland ska dömas för miljöbrott i internationell domstol, säger Britta Sjöstedt.
Miljörisker när samhällsfunktioner kollapsar
Enligt krigets lagar är det bara militära mål som får attackeras och miljön räknas som ett civilt mål som ska skyddas. Hänsyn till miljön ska vara en del av bedömningen av en militär attack och det finns juridiska skydd mot att attackera objekt som exempelvis kärnkraftverk. Men det är svårt att avgöra när det finns militära syften, till exempel kan det vara tillåtet att förgifta vatten där motståndarsidans militärer finns.
Det finns stora risker att miljön kommer påverkas i Ukraina, exempelvis marker som blir överkörda av militära fordon, militära läger som förstör viktiga naturområden och kemikalieutsläpp från industrier som blir bombade.
– Den största faran är dock att det vanliga miljöskyddet försvinner när samhället kollapsar vilket leder till att det inte finns en infrastruktur som tar hand om avlopp som går sönder eller en brandkår som tar hand om utsläpp och bränder, säger Britta Sjöstedt.
Hon tycker det är för tidigt att avgöra om Ryssland tar någon miljöhänsyn i attackerna eller ej.
– Det skulle gå att använda miljöförstörelse som krigsföring i ännu högre grad. Men det är såklart oroväckande att det är strider i närheten av kärnkraftverk och i ett skyddat biosfärområde vid Svarta havet, säger Britta Sjöstedt.
Skydd för konsekvenser i grannländer
Det finns också juridiska skydd mot att neutrala länder inte ska behöva ta konsekvenser av krig, så att exempelvis inte vattendrag blir förgiftade eller radioaktivt avfall sprider sig långt utanför länderna där krig pågår.
– Men med den senaste tidens vapenleveranser och sanktioner mot Ryssland, kan man nog inte längre hävda att Sverige är neutralt i konflikten, menar Britta Sjöstedt, och därmed finns inget skydd mot miljökonsekvenser.
Initiativ vill stärka miljörätten
Miljöfrågor har ökat i betydelse och det syns även i krig och i fredsbevarande insatser, enligt Britta Sjöstedt.
– FN:s folkrättskonvention har nyligen antagit principer för att utöka miljöskyddet i väpnade konflikter. De driver ett rätt progressivt arbete att skydda miljö och naturområden.
Det finns även andra mellanstatliga initiativ för att skydda till exempel vattenförsörjning.
Men man får ha i åtanke att det är stater som förhandlar förhållningsreglerna och det gäller att stater accepterar det som gällande rätt. Intresset för miljörätt finns, men det är känsligt att ändra i de folkrättsliga principerna.
Allt fler människor befinner sig på flykt från Ukraina, framför allt kvinnor, ungdomar och barn. För att barnen ska må så bra som möjligt i den svåra situationen är det viktigt att livet snabbt börjar likna en vardag igen, med skola och boende. Det menar Henry Ascher, professor i folkhälsa vid Göteborgs universitet som länge forskat om migration och hälsa bland unga.
Många flyktingar i Ukraina är internflyktingar. De har ännu stannat kvar i hemlandet, men har flytt från områden där den ryska invasionen pågår till delar av landet där det är lugnare. Av dem som lämnat landet har många kommit till närliggande länder, då framför allt Polen. En del har också tagit sig längre bort, bland annat till Sverige. Här förbereder sig olika myndigheter för att ta emot ännu fler flyktingar.
Barns reaktioner på flykt
Henry Ascher är professor i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet och barnläkare, bland annat knuten till Angereds Närsjukhus. Även om han inte specifikt forskat om situationen för flyktingar från Ukraina har han bred kunskap om migration och hälsa. Hans forskning har särskilt fokuserat på hur barn och unga reagerar på krig och flykt.
– För människor på flykt, och då särskilt för barn, är det viktigt att kunna upprätta en trygg och fungerande vardag i sitt nya land. Det handlar om bostad, skola och arbete och att kunna bygga en socialt hållbar situation. När männen förväntas stanna i landet och försvara det kan det också ge svåra känslor av skam och skuld, som gör det svårt för barnen här. Vi vet att familjesplittring är väldigt negativt för barn på flykt undan krig och våld, säger Henry Ascher.
Ett sönderslaget liv
Han har tidigare bland annat studerat ensamkommande barn och deras strategier för att komma tillrätta i sin osäkra tillvaro på flykt. Han konstaterar att det ännu är oklart om kriget i Ukraina kommer medföra att många barn tvingas fly utan sina föräldrar eller andra vuxna som kan ansvara för dem.
Barnens bakgrund och det liv de levde i sitt hemland innan de tvingades på flykt påverkar också hur barnen hanterar den akuta krisen, menar Henry Ascher:
– De barn och unga som flydde från Afghanistan hade vuxit upp i ett samhälle som inte fungerade, och var på flera sätt vana vid att tillvaron var osäker och föränderlig, medan många av de barn som lämnade Syrien i början av kriget hade haft en välfungerande tillvaro ända fram till krigsutbrottet.
– De såg sitt trygga liv, där de kunnat gå i skola och haft närvarande föräldrar, plötsligt slås i spillror. De kom till Sverige med akuta trauman som de kunde behöva hjälp med, men många hade en stabil och trygg grund att stå på. Jag föreställer mig att många av barnen i Ukraina idag har en liknande situation.
Trygghet i att slippa hot om att skickas tillbaka
Han konstaterar att EU:s massflyktsdirektiv ger goda förutsättningar för människor att hitta en trygg tillflykt, åtminstone nu under det inledande skedet av flykten.
– Just nu befinner sig flyktingar från Ukraina i en akut flyktsituation där de behöver landa och känna att de kan vara trygga i sin nya situation. Men om människor ska må bra i förlängningen är det viktigt att de slipper hotet om att de ska skickas tillbaka mot sin vilja, säger Henry Ascher.
Zebran har sina ränder, nyckelpigan sina prickar och huggormen sitt typiska sicksack-mönster.
Alla dessa mönster uppstår genom cellernas beteende och har en genetisk förklaring. Men vilka specifika gener som styr cellernas reaktioner är mycket svårare att kartlägga.
Biologiska system är enormt komplexa men samtidigt kontrollerbara, annars hade inte organismer kunnat leva och utvecklas.
Honor har olika utseende
I en ny studie har ett internationellt forskarlag specialstuderat ödlearten brun anolis. Det är en trädlevande art som härstammar från Kuba och Bahamas. Den utmärker sig genom att honorna både kan ha ett diamantliknande och ett v-format ryggmönster.
Med hjälp av omfattande genetiska analyser lyckades forskare vid Lunds universitet hitta en förklaring till den utseendemässiga skillnaden.
– Vi lokaliserade en gen som kan fungera som ett slags bromsgen. Men eftersom det är svårt att bevisa att det är just den genen som gör att cellerna rör sig annorlunda i diamantödlor och v-ödlor byggde vi en datormodell som gav ett starkt stöd för våra teorier, säger Nathalie Feiner, biologiforskare vid Lunds universitet.
Genen hittad
Det var i samband med de genetiska analyserna, där klassiska korsningsexperiment kombinerades med modern sekvenseringsmetodik, som forskarna lyckades lokalisera genen bakom de utseendemässiga skillnaderna hos de bruna anolis-honorna.
De upptäckte också många intressanta mutationer som med största sannolikhet ligger bakom ödlornas olika mönster.
– Den här muterade genen saktar troligtvis ner cellernas förmåga att vandra. När den cellulära bromsen är dragen uppstår diamantmönstret, annars v-mönstret.
Viktig ledtråd
Att lägga nya pusselbitar för att förstå hur utseendemässiga skillnader är kodade i genomen, det vill säga arvsmassan, är centralt.
– På lång sikt hoppas jag att vår forskning kan avslöja hur utvecklingsbiologin sätter spelreglerna som avgör vad evolutionen kan åstadkomma, säger Nathalie Feiner.
I en studie vid Umeå universitet har forskare använt data från SMHI och digitaliserade kyrkböcker för att kunna följa temperaturen och nyfödda barn i tre regioner i Västerbottens kustland. De studerade dessa mellan åren 1880–1950 och totalt fanns 135 738 barn med i datamaterialet. Forskarna undersökte barnens 28 första levnadsdagar.
Nyfödda pojkar extra sårbara
Undersökningen visade att spädbarnsdödligheten ökade vid både låga och höga temperaturer under den studerade perioden. Forskarna kunde också se att spädbarnsdödligheten hos pojkar var högre än den hos flickor.
– Med tanke på att vi har studerat spädbarnsdödlighet i ett subarktiskt klimat med långa och kalla vintrar ligger det nära till hands att tro att kylan var den största faran för nyfödda under perioden 1880–1950, berättar Lena Karlsson, docent i sociologi vid Umeå universitet och en av forskarna bakom den nya studien.
– Det visade sig dock att även värmen, redan vid temperaturer strax över 20 grader, hade betydelse för risken att dö under första levnadsmånaden. Nyfödda pojkar var speciellt sårbara för detta och effekten av värmen minskade inte under tidsperioden vi undersökte, säger Lena Karlsson.
Högre risk för pojkar att födas tidigt
Än idag är den neonatala dödligheten generellt sett högre bland pojkar än bland flickor.
– Att pojkar har högre dödlighetsrisk under första levnadsmånaden är bland annat relaterat till att pojkar har större risk att födas för tidigt. Det ökar i sin tur risken för både sjukdom och neonatal dödlighet. I de studier vi utfört av spädbarnsdödligheten har vi kunnat se att pojkar har högre dödlighet under hela första levnadsåret. Men även innan födelsen i form av högre risk för dödföddhet, säger Lena Karlsson.
Förbättringar i levnadsstandard
Under den period som forskarna har tittat på förbättrades levnadsstandarden i Västerbotten. Det ledde till en generellt minskad nivå av spädbarnsdödlighet.
– Det är många samverkande saker som var viktiga för att minska den temperaturrelaterade neonatala dödligheten. Särskilt betydelsefullt var den utveckling av mödra- och förlossningsvården som skedde från 1930/40 och framåt. Samt införandet av antibiotika, säger Lena Karlsson.
– Globalt sett utgör infektioner, till exempel lunginflammation, än idag en av de vanligaste orsakerna till att barn dör under sin första levnadsmånad. Sanitära förbättringar i förlossningsvård och levnadsstandard under 1900-talet var också faktorer som minskade risken för bakteriella infektioner, särskilt under varma sommarmånader. Förbättringen i uppvärmning av bostäder var ytterligare en viktig faktor. Den gjorde både mödrar och nyfödda mindre exponerade för extrem kyla under vintermånaderna, fortsätter Lena Karlsson.
Flaskmatning ökade risk för infektion i mage
Både den köld- och värmerelaterade dödligheten för pojkar ökade under den senaste perioden som forskarna tittade på, 1930–1950. Detta trots en allt bättre levnadsstandard.
– En tänkbar förklaring är att amningen generellt sett sjönk i Sverige under 1940–1950-talen. Vilket i sin tur påverkade nyföddas hälsa negativt. Pojkars biologiskt sett större sårbarhet under första levnadsmånaden kombinerat med den alltmer sjunkande amningsfrekvensen kan göra att effekten av extrem kyla och värme fått större betydelse under denna period, säger Lena Karlsson.
– För nyfödda som flaskmatades under varma sommarmånader ökade risken för infektion i mage och tarm genom kontaminerat vatten. Under de kallaste vintermånaderna ökade risken för bland annat luftvägsinfektioner. Även i dessa fall har amningen en skyddande effekt, säger Lena Karlsson.
Att lära inför kommande klimatförändringar
Internationell forskning visar att både klimatförändringar och luftföroreningar har en negativ påverkan på gravida kvinnor, deras foster och det nyfödda barnet.
– I synnerhet är det effekten av värme som ökar risken för att födas för tidigt eller att dö under sin första levnadsmånad. Man har kunnat se att denna risk ökar redan vid temperaturer strax över 20 grader, säger Lena Karlsson.
– Utifrån resultaten av vår forskning kunde vi se liknande mönster i värmerelaterad neonatal dödlighet. Om värmeböljor blir vanligare framöver riskerar länder som idag fått ner sin spädbarnsdödlighet till väldigt låga nivåer att bli drabbade av andra negativa effekter. Till exempel i form av fler barn som föds för tidigt. Det blir därför av större vikt att identifiera särskilt sårbara grupper i samhällen som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringar, säger Lena Karlsson.
Isolering och ensamhet är centrala delar av mäns våld mot kvinnor. Det visar en intervjustudie med kvinnor över hela landet av Sara Skoog Waller, doktor i psykologi vid högskolan i Gävle.
Den ensamhet många våldsutsatta kvinnor upplevde berodde också på samhällets respons – eller snarare brist på respons:
– Det är kvinnorna som får fly, gömma sig och avsäga sig sin identitet, i brist på begränsningar av mannens eftervåld* från samhällets sida och det innebär att de görs både socialt och existentiellt ensamma. Det blir för dem som en fortsättning av våldet, men nu som en del av samhällets insatser eller uteblivna insatser, säger Sara Skoog Waller, doktor i psykologi vid Högskolan i Gävle.
*Eftervåld är våld som fortsätter efter att kvinnan lämnat relationen och kan till exempel vara fysiskt, ekonomiskt eller materiellt.
Våldet eskalerade
Kvinnor vittnade också om att de berättat om våldet när de sökt vård, men att vårdpersonalen verkade ignorera utsattheten och lät kvinnorna åka hem till männen igen, utan råd eller uppföljning angående våldet.
– Situationer som innebar att kvinnorna som närmade sig frihet möttes av eskalerat våld från männen. Att kvinnorna sökte hjälp, tog sociala kontakter och närmade sig separation kunde innebära ökad fara om inte samhället och omgivningen mötte upp med stöd, skydd och begränsningar av männens våld.
”Att inte bli trodd är ett jättetrauma”
Kollegor, bekanta i kvinnans närhet och familjemedlemmar hade uppmärksammat eller fått kännedom om männens våld, men ofta inte reagerat förrän efteråt eller inte alls.
”Att inte bli trodd är ett jättetrauma, våldet jag var med om är ingenting jämfört med det” säger en av kvinnorna i studien.
Vissa av kvinnorna hade också förlorat sina arbeten eftersom de under arbetstid konstant kontrollerats, övervakats eller kontaktats av mannen.
Ses som en ”konflikt”
Sara Skoog Waller tror att omgivning och samhällsaktörer kan uppleva motstånd mot att lägga sig i våld i nära relationer. Det är lättare att se våldet som en konflikt som två jämbördiga parter har ansvar för att lösa, och på så vis avsäga sig ansvar för att ingripa. Men om våldet och utsattheten inte erkänns av de som kan hjälpa, är möjligheterna små att få det att upphöra.
– Våld och övergrepp mot kvinnor och barn är inte relationsproblem. Men i regel har männen fortsatt umgänge och vårdnad om barnen trots uppgifter om våld, vilket även kan ske när kvinnor och barn bor på skyddat boende eller när mannen dömts för våldet. En ny rapport från Jämställdhetsmyndigheten (2022) visar att det sällan är tydligt hur eller om våld beaktas av domstolar i mål som rör vårdnad, boende och umgänge, även efter att barnkonventionen blev lag.
Skolan och elevhälsan prioriterade neutralitet
När föräldrarna inte längre bodde tillsammans och barnen behövde fortsätta bo växelvis eller ha umgänge med pappan trots pappans våld och omsorgsbrister, kunde skolans agerande utifrån ett barnperspektiv ha avgörande betydelse, till exempel genom orosanmälningar och extra stöd. Kvinnorna hade också erfarenheter av att skolan och elevhälsan utgick mer ifrån ett föräldraperspektiv och bortsåg från våldet och barnens utsatthet.
– Skolorna hade motiverat detta med att de behövde hålla sig neutrala och inte ville lägga sig i föräldrarnas konflikt. Detta även när socialtjänsten och rättsväsendet vidtagit skyddande åtgärder för kvinnans och barnens räkning.
Det finns hjälp att få
Ideella organisationer spelade ofta en stor roll för att minska kvinnornas sociala och existentiella ensamhet och för att bemästra sina, på många sätt, svårhanterliga livsvillkor. Hos ideella organisationer som kvinnojourer och brottsofferjourer kunde kvinnorna få ett medmänskligt bemötande av en person som inte uppfattades vara hindrad av sin yrkesroll att lyssna på kvinnornas berättelser, validera allvaret i situationen, visa omtanke och ge praktisk hjälp.
– Dessutom uppgav de kvinnor som hade fått tillfälle att genomgå traumabehandling att det spelat stor roll för deras mående och funktion, samt för den egna bilden av våldet de utsatts för, säger Sara.
Myndigheters agerande hade betydelse
Det fanns exempel på att myndigheter och samhällsaktörer kunde ha en avgörande betydelse för att bryta eftervåld och ensamhet, till exempel när man agerade med insatser som begränsade männens möjlighet att fortsätta utöva våld och när kvinnan hade fått ett positivt socialt stöd.
Samtidigt tar Socialstyrelsens dödsfallsutredningar (2022) upp ett flertal brister i samhällets skyddsnät och visar att kvinnor som dödats av män oftast hade haft kontakt med myndigheter innan de dödades.
– Jag anser att det är oacceptabelt att vårt välfärdssamhälle inte har utvecklat mer välfungerande system för att hindra mäns våld mot kvinnor och skydda våldsutsatta, ens när det finns kännedom om våldet, säger Sara Skoog Waller.
Vilka verktyg finns det egentligen för att förhindra att en konflikt bryter ut, när en stat struntar i de folkrättsliga principerna? Och vilka lagar gäller i krig? Så här säger Jann Kleffner, professor i folkrätt vid Centrum för operativ juridik och folkrätt på Försvarshögskolan.
När får ett land använda våld mot en annan stat?
– Folkrätten förbjuder att stater använder våld mot en annan stat, med undantag för två specifika situationer: när FN:s säkerhetsråd har auktoriserat det, eller när en stat agerar i självförsvar mot ett väpnat angrepp.
Det här är folkrätt
Folkrätten består av regler och principer som talar om hur stater och vissa andra internationella aktörer ska samarbeta och agera gentemot varandra. Folkrätten kräver bland annat respekt för FN-stadgan och dess regler om territoriell integritet och förbud mot våldsanvändning. Folkrätten innehåller också regler om ansvarsutkrävande för internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. I folkrätten ingår bland annat mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt, internationell straffrätt och traktaträtt.
Det betyder alltså att Rysslands invasion av Ukraina strider mot folkrätten?
– Ja, den var inte sanktionerad av FN, och Rysslands argument att de agerar i självförsvar håller inte heller folkrättsligt.
I sitt tal den 24 februari 2022 hänvisade Putin till FN-stadgans rätt till självförsvar i ett försök att legitimera invasionen. Ståndpunkten att Ryssland använder våld i självförsvar intogs även i Rysslands rapport till säkerhetsrådet samma dag. Man specificerade dock inte vilket väpnat angrepp man hävdade att Ryssland försvarade sig mot.
– Den mest uppenbara förklaringen ligger i att Ryssland inte utsatts för ett väpnat angrepp av Ukraina. Folkrätten tillåter inte heller ett förebyggande självförsvar. Istället är det Ukraina som i det aktuella fallet har den folkrättsliga rätten att agera i självförsvar mot det väpnade angrepp de är utsatta för, en rättighet som de kan välja att utföra själva, eller tillsammans med andra stater enligt den kollektiva självförsvarsrätten.
Vad reglerar krigets lagar?
– Krigets lagar, ibland benämnt internationell humanitär rätt, har tagits fram med syftet att balansera humanitära aspekter och militär nödvändighet i väpnade konflikter.
De etablerar ett antal grundläggande principer, som alla involverade parter måste respektera och leva upp till, bland annat distinktionsprincipen, som innebär att de krigförande parterna måste skilja på militära mål å ena sidan, och civila och civila objekt å andra sidan.
Även proportionalitetsprincipen, som förbjuder anfall som riskerar att resultera i skada på civila eller civila objekt som är överdriven i förhållande till den militära nyttan, liksom skyddet av de som inte deltar i stridigheterna, måste respekteras. Parterna måste även leva upp till försiktighetsprincipen, som förpliktigar dem att vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder i sina anfall, samt förbudet och regleringen av vissa typer av vapen, vapensystem och stridsmetoder.
– Dessa principer gäller i samma utsträckning för både Ryssland och Ukraina, oavsett det faktum att det får anses vara Ryssland som brutit mot FN-stadgans våldsförbud genom sin invasion av Ukraina, säger Jann Kleffner.
Förutom de stridande parternas skyldigheter att respektera krigets lagar har dessutom alla övriga stater som inte deltar i den väpnade konflikten, inklusive Sverige, en skyldighet att utöva sitt inflytande för att säkerställa respekten för krigets lagar.
Vad får det för konsekvenser när en stat bryter mot folkrätten och inte respekterar krigets lagar?
– Stater kan hållas ansvariga under folkrätten. Den mest uppenbara konsekvensen när en stat bryter mot folkrätten är att den har en skyldighet att upphöra med brotten och att lämna garantier för att de inte ska upprepas.
En vidare konsekvens är att en stat är skyldig att gottgöra för de brott mot folkrätten som den är ansvarig för. Gottgörelse kan ske på olika sätt, bland annat genom att återställa situationen som staten befann sig innan brottet begicks. I fallet Ukraina kan det handla om att dra tillbaka väpnade styrkor och återuppbygga landet. Gottgörelse kan också ske genom kompensation, som att betala för skador som orsakats, eller genom att ge upprättelse i form av en ursäkt eller att lagföra individer som misstänks för brott mot folkrätten.
Förbud mot repressalier
– Ett annat instrument i upprätthållandet av statligt ansvar är motåtgärder, det vill säga åtgärder som i sig inte är i enlighet med en viss folkrättslig regel, men som vidtas som motåtgärd mot en folkrättsvidrig handling. Inom krigets lagar är den möjligheten väldig begränsad i mån att vi har ett förbud av så kallade repressalier. Men förutom dessa begränsningar kan man tänka sig vissa sanktioner som de som nu riktas mot Ryssland, säger Jann Kleffner.
Reglerna för statsansvar fastlägger även att konsekvenser för vissa särskilt allvarliga brott, som aggression och krigsförbrytelser, sträcker sig vidare genom att rätten att vidta motåtgärder inte är begränsad till den utsatta staten, i detta fall Ukraina, utan tillfaller även andra stater, som till exempel Sverige.
– Dessutom är alla stater skyldiga att inte erkänna den situation som aggressionen resulterar i som laglig.
Andra stater skyldiga att samarbeta
Med andra ord, när Rysslands aggression resulterar i en ockupation av Ukraina är alla stater skyldiga att inte erkänna ockupationen som laglig. De måste också samarbeta för att med lagliga medel förhindra att brottet (aggressionen) fortsätter.
– Den yttersta konsekvensen av Rysslands aggression mot Ukraina är att landet inte bara har rätt till självförsvar, utan även att andra stater (på Ukrainas begäran) kan bistå Ukraina i detta självförsvar under rätten till kollektivt självförsvar. Detta skulle däremot innebära att andra stater skulle bruka våld mot Ryssland, vilket riskerar att ytterligare utöka konflikten till någon form av tredje världskrig. Ingen stat har dock än så länge antytt en vilja att använda våld mot Ryssland till stöd för Ukraina, även om sådant våld i kollektivt självförsvar skulle vara lagligt, säger Jann Kleffner.
Vad säger folkrätten om möjligheten att ställa Putin inför rätta efter kriget?
– I tillägg till reglerna om statligt ansvar kan även individer hållas ansvariga för vissa brott mot folkrätten, som till exempel aggressionsbrott, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Dessa brott kan prövas i nationella eller internationella domstolar, givet att de har jurisdiktion*.
*jurisdiktion innebär möjlighet att utöva rättsskipning samt att döma och kan vara kopplad till exempelvis ett geografiskt område.
Komplicerat att ta brottet till domstol
Att flera stater hänförde situationen i Ukraina till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) innebär att ICC kan utöva jurisdiktion över de brott som uppfyller villkoren för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott och som begås i Ukraina.
– Situationen är mer komplicerad vad gäller aggressionsbrottet, eftersom ICC bara kan utöva jurisdiktion över det brottet när och om FN:s säkerhetsråd hänför situationen till ICC. Eftersom Ryssland har vetorätt i säkerhetsrådet är det inte troligt att det sker. Då återstår nationella domstolar, vilket inte heller är helt okomplicerat.
– En möjlighet är att Putin åtalas i nationell domstol. Det skulle kunna vara rysk domstol, vilket är osannolikt utan regimskifte i Ryssland. Även en lagföring i ukrainsk domstol är juridisk möjlig men faktisk osannolik, bland annat eftersom dessa troligen kommer stå under rysk kontroll, ha ersatts av rysk marionettregim, eller på grund av oförmåga. Dessutom skulle en lagföring i ukrainsk domstol eller i en annan stats domstol medföra utmaningar på grund av Putins immunitet. Men även om möjligheterna att åtala Putin är små givet dessa omständigheter har den internationella rätten ett långt och gott minne. Det tog till exempel Jugoslavientribunalen inte mindre än 26 år att fälla Ratko Mladic för brott begångna i forna Jugoslavien på tidigt 1990-tal, säger Jann Kleffner.
Var åttonde kvinna blir aldrig mamma, var femte man blir inte pappa. Många vet inte hur tidigt i livet fertiliteten börjar minska, eller att inte bara kvinnor utan också män har sämre chanser att få barn när de blir äldre. Fortfarande saknas mycket kunskap om orsakerna till ofrivillig barnlöshet.
– Det finns bättre behandlingar än förr, men fortfarande får en tredjedel av dem som söker hjälp aldrig ett levandefött barn. Vi behöver komma vidare och förstå mycket mer om varför, säger Lars Rylander.
Han är epidemiolog och professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, vilket betyder att han studerar miljöfaktorers påverkan på hälsan. Han är också en av omkring hundra forskare i programmet ReproUnion, ett dansk-svenskt samarbete som pågått i mer än ett decennium och som knyter samman vård, akademi och läkemedelsindustri. Genom samarbetet länderna emellan får forskarna tillgång till betydligt fler patienter, och dessutom till varandras kunskap och erfarenhet.
– I en så stor och komplex fråga behöver man alla de kompetenser som vi har, alltifrån statistiker och kemister till läkare, sexologer och folkhälsovetare, säger Aleksander Giwercman, överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, professor i reproduktionsmedicin vid Lunds universitet och en av de forskare som grundade ReproUnion.
Infertilitet sågs som kvinnoproblem
I dag är programmet indelat i fem huvudområden, som presenteras som utmaning 1–5:
Förbättra manlig fertilitet
Skapa bra medicinska behandlingar mot infertilitet
Hitta sätt att säkra kvinnors äggstocksfunktion
Förebygga sjukdomar kopplade till infertilitet
Öka kunskapen i samhället om ofrivillig barnlöshet
Utmaning 1 – manlig infertilitet
Aleksander Giwercman och Lars Rylander arbetar med ”Utmaning 1”, den manliga infertiliteten. I dag tror man att minst hälften av alla fall av ofrivillig barnlöshet beror på mannen, men historiskt sett har barnlöshet betraktats som ett kvinnoproblem. Det innebär att man fortfarande vet mindre om mäns än om kvinnors infertilitet. Medan gynekologins historia går flera tusen år tillbaka i tiden, blev den manliga motsvarigheten andrologi inte ett eget vetenskapligt område förrän på sent 1960-tal och finns bara som medicinsk specialitet i ett fåtal länder.
1992 publicerades en dansk forskningsstudie, Evidence for decreasing quality of semen during past 50 years, som fick stor uppmärksamhet. Resultaten antydde att mäns spermieantal hade halverats under det senaste halvseklet. Studien diskuteras fortfarande enligt Aleksander Giwercman, som själv var en av författarna:
– Senare forskning har inte kunnat vare sig bekräfta eller motbevisa resultaten. Men det som blev klart genom studien var hur otroligt stor kunskapsbristen var. Vad styr produktionen av spermier? Avgörs fertiliteten tidigt i fosterlivet, eller när man är vuxen? Hur ska man mäta inte bara spermieantal utan kvalitet, på ett sätt som faktiskt spelar roll för fertiliteten?
Fortfarande finns ingen väl beprövad metod för att mäta manlig infertilitet. Det förekommer att män som under lång tid inte kunnat få barn tillsammans med en partner, senare får det med en annan eftersom fertiliteten styrs av en kombination av faktorer hos mannen och kvinnan. Forskning antyder exempelvis att män med hög andel spermier med DNA-skador har betydligt bättre chanser att få barn om kvinnan har en stor äggreserv, alltså många fungerande ägganlag kvar i äggstockarna.
Biobanker ger unika forskningsmöjligheter
Även om frågetecknen är många kring manlig infertilitet, finns en rad faktorer som man vet spelar roll. Genetiska faktorer, ärftliga sjukdomar eller medfödda missbildningar kan försämra spermiekvaliteten. Operationer och infektioner kan blockera sädesledarna. Sänkt hormonproduktion och antikroppar mot de egna spermierna förekommer, och sjukdomar som diabetes kan också påverka fertiliteten. Även livsstilsfaktorer som rökning och alkoholkonsumtion spelar in.
Lars Rylanders forskning inom ReproUnion handlar om hur kemikalier påverkar mäns fertilitet.
– Vi känner till många ämnen med hormonstörande egenskaper, bland annat klorerade, bromerade och fluorerade kemikalier som finns i en mängd produkter omkring oss. Men vi vet inte exakt hur vi påverkas av dem, säger Lars Rylander.
Genom att mäta halterna i blodet kan forskarna se vilka män som utsatts för högst halter, exempelvis genom att arbeta med kemikalier. Men vi är alla exponerade för en mix av många ämnen och effekterna är oklara.
Kanske är det exponering i fosterlivet eller i barndomen som spelar störst roll, och i Skandinavien finns unika möjligheter att studera just det. Här finns omfattande register med patientdata, och biobanker med blodprover som funnits så länge att de kan innehålla material från mödrarna till de män som i dag söker hjälp. Genom att studera mammans blod kan man dra slutsatser om vilka ämnen barnet var utsatt för, det barn som nu är vuxet och har svårt att få egna barn.
Tusentals par i ny studie
Inom ReproUnion har ett arbete inletts som ska ge ännu en biobank i världsklass. ReproUnion Biobank & Infertility Cohort, i korthet kallad RUBIC, är en studie som kommer att omfatta 5 000 par, hälften från Skåne och hälften från Köpenhamnsregionen. Den startade sommaren 2020 och hittills har omkring 1 750 personer tackat ja till att medverka, varav 700 i Sverige. De som deltar har varit ofrivilligt barnlösa i minst ett år, de måste vara minst 25 år gamla och max 40 för kvinnor, 53 för män. De måste också ingå i ett heterosexuellt par.
Patienterna lämnar en stor mängd prover, bland annat blod, sädesvätska, DNA och urin, och fyller i utförliga frågeformulär. Det är inget krav för att få delta att båda i paret vill medverka, men forskarna ser gärna att de gör det.
– Det finns alldeles för få studier där man tittar på både mannens och kvinnans infertilitet, men det är ju paret som är ofrivilligt barnlöst, inte individen. Att män och kvinnor studeras parallellt är en otroligt viktig aspekt av studien och biobanken vi bygger kommer att kunna användas många år framåt i tiden, säger Lars Rylander.
Så vad hoppas forskarna i ReproUnion åstadkomma?
– I den bästa av världar så skulle man kunna förebygga infertilitet. Kan vi åtminstone minska antalet par som behöver hjälp så har vi nått långt. Det vi inte kan förebygga hoppas vi hitta nya behandlingsmetoder för, säger Aleksander Giwercman.
Han berättar att många män som söker hjälp undrar vad de har gjort för fel. En del plågas av dåligt samvete för att de tror att det själva orsakat problemen genom att röka eller dricka mycket.
– Det är viktigt att få mer kunskap om genetiska faktorer, inte minst av den anledningen. Det vore ju bra om kunde säga till en del av de här killarna att ”det är faktiskt inte ditt fel – det är dina gener”.
Omkring 25 procent av alla kvinnor i västvärlden kan gå igenom klimakteriet utan besvär. Resten, omkring 75 procent, får besvär som kan vara så kraftiga att livskvaliteten försämras – ibland rejält.
Hormonbehandling kan lindra, eller rentav bota, besvären. Hormonbehandling minskar dessutom risken att drabbas av benskörhet och typ 2-diabetes. Om behandlingen påbörjas inom 10 år efter sista mensen och före 60 års ålder minskar även risken för hjärtinfarkt samt den totala dödligheten. I Sverige är det, trots detta, färre än 10 procent som använder hormonbehandling under någon period i samband med klimakteriet, enligt uppskattningar.
Rädsla för hormoner
Enligt en gammal studie skulle hälften av alla kvinnor tacka ja till hormonbehandling om de bara kunde garanteras att behandlingen är ofarlig, berättar Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik vid Linköpings universitet, som i sin forskning har intresserat sig särskilt för klimakteriet och behandling av klimakteriebesvär.
Själv är han tveksam till om den siffran stämmer idag.
– Jag tror att det är för mycket, men vi vet att var tredje kvinna som rapporterar om vallningar och svettningar skulle vilja ha hjälp att bli av med sina besvär.
Vad är klimakteriet?
Begreppet klimakteriet har ingen tydlig definition, men det brukar syfta på den period som tidsmässigt omger en kvinnas sista mens och som präglas av en förändrad funktion i äggstockarna.
Hos en kvinna i fertil ålder bildas könshormonet östrogen i äggstockarna. När sista mensen närmar sig har kvinnans ägg nästan tagit slut. Det leder till att östrogenproduktionen minskar. Ägglossningarna – och därmed också menstruationerna – blir oregelbundna och avtar så småningom helt.
Ibland talar man om klimakteriets tre faser:
Premenopaus, eller förklimakteriet, är den fas när östrogenproduktionen börjar förändras och de flesta kvinnor upplever en mer oregelbunden mens. I genomsnitt har kvinnor nära fyra års oregelbunden mens före sista menstruationen.
Menopaus är när en kvinna har sin sista mens – och det är ungefär vid menopaus som vallningarna och svettningarna kan bli besvärliga för en del.
Postmenopaus, eller efter menopaus, är den fas som träder in efter sista mensen, när östrogenproduktionen så småningom landar på en mycket låg nivå.
Källor: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik, och Angelica Lindén Hirschberg, professor i gynekologi och obstetrik
Klimakteriet kan ge flera symtom
Det är inte ovanligt att kvinnor i klimakteriet har symtom som hjärtklappning, ångest och depression. Men enligt Mats Hammar är det enbart symtom som vallningar, svettningar och torra slemhinnor som har en tydlig och direkt koppling till klimakteriet i sig, det vill säga till den minskande östrogennivån.
– Det är svårt att visa i studier att annat än vallningar, svettningar och torra slemhinnor har med klimakteriet att göra, för det finns så mycket som kan påverka hur kvinnor mår i den här fasen av livet. Ofta är det mycket socialt som händer. Barn kanske flyttar hemifrån, föräldrar kan vara sjuka, mycket kan förändras på arbetsplatsen, relationen kanske inte alltid är jättebra … Därför har eventuella kopplingar mellan klimakteriet och symtom som hjärtklappning, ångest och depression hittills inte kunnat bevisas – förutom en viss nedstämdhet och skört humör som kan ha ett samband med sömnsvårigheter på grund av nattliga vallningar och svettningar, säger han.
Vallningar – vad är det?
En vallning beskrivs ibland som en känsla av plötslig värme i övre delen av kroppen. Värmen sprider sig under en kort tid – ofta mellan en halv och några få minuter, även om det förekommer att den pågår i upp till en halvtimme – som i en våg ut över armarna och vidare upp i ansiktet och hårbotten. Ofta, men inte alltid, börjar kvinnan svettas. Hon tror ofta att hon blir tomatröd i ansiktet, men om hon tittar sig i spegeln är hon inte det, det är mer en känsla.
Källa: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik
Fler studier behövs
Att man hittills inte har kunnat se ett tydligt och direkt samband mellan klimakteriet och vissa besvär, till exempel nedstämdhet, beror inte på att det inte har studerats. Det beror snarare på att resultaten varierar. Vissa studier visar tecken på samband medan andra inte gör det, säger Angelica Lindén Hirschberg, gynekolog och professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet i Solna.
– Det tyder på att ämnet är komplext och på att vi behöver mer kunskap, säger hon. Vi kan i nuläget inte avfärda hypotesen och säga att det inte finns något samband. En del besvär kan vara kopplade till något som i sin tur är kopplat till klimakteriet. Det kan också vara så att vissa besvär inte riskerar att drabba alla utan bara dem som har en genetisk benägenhet för dem.
– En studie som kom för några år sedan visade att hormonbehandling kan motverka symtom på depression, och det talar för att minskade östrogennivåer i samband med klimakteriet kan spela roll för insjuknandet i depression. Det kanske bara gäller vissa personer som har en sårbarhet att insjukna i depression, men det är inga enkla samband än så länge. Vi behöver fler studier, säger Angelica Lindén Hirschberg.
Östrogen anses effektivt
Den vanligaste hormonbehandlingen vid klimakteriebesvär är i Sverige östrogen i kombination med gestagen. Det östrogen som ges är ett bioidentiskt hormon, vilket innebär att det har samma molekylära struktur som kroppseget östrogen. Gestagen är ett syntetiskt progesteron, eller gulkroppshormon, som det också kallas.
Behandlingen anses vara mycket effektiv. Många menar att den kan bota klimakteriebesvär som vallningar och svettningar helt och hållet, och det är östrogenet som står för den effekten. Gestagenets uppgift är en annan: att skydda livmoderslemhinnan, eftersom enbart östrogen skulle göra livmoderslemhinnan tjockare och därmed öka risken för cellförändringar och livmodercancer.
Bild: Brooke Cagle, Unsplash
3 vanliga symtom på klimakteriet
Värmevallningar och svettningar är de besvär som är tydligast kopplade till klimakteriet. Besvären brukar debutera när mensen upphör – men inte för alla. Omkring 25 procent slipper vallningarna och svettningarna helt. Vallningarna brukar i genomsnitt pågå i fem, sex år. Ungefär var tionde kvinna har kvar besvären i resten av livet, men de blir oftast lindrigare med åren.
Sömnproblem kan ha en indirekt koppling till klimakteriet, eftersom vallningar och svettningar ofta är som mest intensiva på natten. De kan göra att man vaknar upp till en gång i timmen, har svårt att somna om och kanske blir orolig för hur man ska klara av jobbet eller andra plikter. Sömnsvårigheter, oro och nedstämdhet kan därmed kopplas till vallningar och svettningar, men inte till klimakteriet som sådant.
Obehag i underlivet, som torra slemhinnor och/eller urinvägsbesvär, är vanligt något eller några år efter menopaus. Det beror på att slemhinnorna blir tunnare och mer sköra. Ungefär hälften av alla kvinnor upplever besvär som klåda, smärta vid samlag eller till och med svårigheter att sitta på en cykelsadel. Besvären kan behandlas lokalt med östrogen i form av vagitorier/slidtabletter, kräm eller gel, en metod som vare sig ökar risken för bröstcancer, livmodercancer eller hjärtinfarkt.
Källa: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik
Bioidentiskt progesteron vanligare utomlands
I flera andra länder används bioidentiskt progesteron istället för syntetiskt gestagen. Bioidentiskt progesteron är, precis som bioidentiskt östrogen, uppbyggt av samma molekyl som det kroppsegna hormonet.
Det finns tecken på att bioidentiskt progesteron ger en mindre riskökning för bröstcancer än gestagen. Det finns också tecken på att bioidentiskt progesteron kan minska risken för PMS-liknande symtom som irritation, oro, humörsvängningar, trötthet och nedstämdhet – men att det kan skydda sämre mot östrogenets stimulerande effekt av livmoderslemhinnan, och därmed öka risken för livmodercancer. Fast inget av det här vet forskarna säkert.
Medicinska effekterna behöver studeras
När man ska ta reda på vad en viss medicinsk behandling har för effekt vill man helst göra det via randomiserade kontrollerade studier, så kallade RCT (randomized controlled trial)*.
* I en randomiserad studie (RCT) får en grupp personer den behandling man vill veta mer om, medan en kontrollgrupp har fått en annan behandling, eller “sockerpiller”. Det bästa är om varken studiens deltagare eller de läkare som behandlar och bedömer resultatet vet vem som har fått vad.
Sådana RCT-studier saknas när det gäller bioidentiskt progesteron, enligt Angelica Lindén Hirschberg.
– Den litteraturgenomgång vi gjorde visade tydligt att det saknas viktig kunskap om bioidentiskt progesteron, säger hon.
Svensk studie ska starta
Angelica Lindén Hirschberg och hennes medarbetar har i flera år planerat en RCT-studie för att få mer kunskap om just bioidentiskt progesteron – och snart sätter de igång studien.
– Det blir en studie med drygt 500 kvinnor som kommer att slumpas till att få antingen bioidentiskt progesteron i kombination med östrogen, eller gestagen i kombination med östrogen.
Forskarna ska undersöka hur kvinnornas bröst och livmoderslemhinna påverkas av behandlingen.
– Vi ska bland annat undersöka så kallad mammografisk täthet, något som innebär att brösten ser väldigt vita ut på röntgenbilden och som är en riskmarkör för att utveckla bröstcancer. Vi kommer även att ta vävnadsprov från bröst och livmoderslemhinna, och vi ska undersöka hur kvinnorna mår av preparaten, säger Angelica Lindén Hirschberg.
Varje deltagare är med i studien i ett år. Studien ska pågå i minst fem år.
När har en kvinna sin sista mens?
I västvärlden får kvinnor i genomsnitt sin sista mens vid 51,5 års ålder, men mensen kan finnas kvar upp till 56, 57 års ålder.
Mellan 93 och 94 procent av alla kvinnor i Sverige får sin menopaus efter 45 års ålder.
5 procent får sin menopaus mellan 40 och 45 års ålder.
1–2 procent får sin menopaus före 40 års ålder.
Källa: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik
Bioidentiskt progesteron inte godkänt i Sverige
Bioidentiskt progesteron är inte godkänt vid behandling av klimakteriebesvär i Sverige. Det beror förmodligen på att Läkemedelsverket inte har fått någon ansökan från något läkemedelsföretag, säger Viveca Odlind, senior expert och konsult hos Läkemedelsverket samt pensionerad professor i gynekologi.
– Läkemedelsverkets roll är att granska den dokumentation som läkemedelsföretag skickar in – att bedöma om läkemedlet är effektivt och säkert för den avsedda användningen. Men så vitt jag vet har ingen ansökan för bioidentiskt progesteron, avsett som tillägg till östrogenbehandling, inkommit för granskning, säger hon.
I flera andra länder i Europa är bioidentiskt progesteron godkänt för användning vid klimakteriebesvär. Enligt Viveca Odlind beror det troligen på att läkemedelsföretag sökte och fick nationellt godkännande i de aktuella länderna för mycket länge sedan, innan det mer strikta och EU-gemensamma regelverk som nu gäller fanns.
– Kraven på vetenskapligt stöd är numera omfattande, och än så länge vet vi inte vilken dos av bioidentiskt progesteron en kvinna behöver för att få effektivt skydd mot livmodercancer när hon använder en viss dos östrogen mot sina besvär. En enskild gynekolog kan i och för sig kompensera denna brist på kunskap genom att med jämna mellanrum undersöka kvinnans livmoderslemhinna med ultraljud, säger hon.
Kan skrivas ut ”off label”
Läkare i Sverige kan skriva ut bioidentiskt progesteron vid klimakteriebesvär trots att det inte är godkänt. De använder sig då av så kallad licensförskrivning eller off label-förskrivning. Det innebär att läkaren gör en ansökan för en specifik patient. I ansökan ska läkaren motivera varför patientens behov inte kan tillgodoses med godkända läkemedel. Ansökan godkänns, eller avslås, av Läkemedelsverket.
Sedan en tid tillbaka finns också läkemedel med dydrogesteron godkända för förskrivning vid klimakteriebesvär i Sverige. Dydrogesteron är en substans som är snarlik bioidentiskt progesteron.
Läkaren: Väldigt mycket placebo
Natalia Cruz är gynekolog och ordförande i en arbetsgrupp inom SFOG som bevakar utvecklingen inom endokrinologi (den medicinska specialitet som rör sjukdomar i de hormonproducerande organen, redaktionens kommentar). I sin kliniska verksamhet skriver hon ofta ut bioidentiskt progesteron till kvinnor med klimakteriebesvär, på licens eller off label. Motiveringarna varierar men det kan handla om att kvinnan har risk för blodpropp på grund av till exempel övervikt eller rökning, att hennes mamma har haft bröstcancer och att kvinnan är orolig för egen del, eller att hon har prövat gestagenbehandling och inte mått bra av det.
Många av Natalia Cruz patienter förväntar sig att hon som “hormondoktor” ska lösa alla deras problem, berättar hon.
– Men så är det tyvärr inte. Det cirkulerar jättemycket information om bioidentiskt progesteron som är felaktig.
Därmed inte sagt att det är fel på det bioidentiska progesteronet, säger Natalia Cruz.
– Jag rekommenderar det väldigt ofta och jag har inget emot det. Men ibland är det inte det kvinnan behöver. Ibland handlar det mer om att hon behöver bli lyssnad på och få information, prata med en kurator eller psykolog – eller mig.
Ökad risk för bröstcancer
Användandet av hormonbehandling för klimakteriebesvär har varierat kraftigt genom åren. När Mats Hammar började arbeta som gynekolog i mitten av 1970-talet var det bara några få procent av kvinnorna i klimakteriet som använde hormoner.
– Vid millennieskiftet hade det ökat stort. I stort sett varannan kvinna i storstäderna använde det då, säger han.
Samtidigt hade forskare börjat se att hormonbehandling kunde öka risken för bröstcancer. I USA gjordes en stor studie, Women Health Initiative, WHI-studien, som så småningom fick avbrytas eftersom man vid en säkerhetsanalys såg en liten ökad risk för bröstcancer och, framför allt, en ökad risk för hjärtinfarkt, hos de kvinnor i studien som fick hormonbehandling.
Användandet av hormonpreparat minskade kraftigt. Men senare visade det sig dels att det i studien ingick en stor andel kvinnor som redan hade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, dels att man bjudit in kvinnor som hade haft sin sista mens för länge sedan, berättar Mats Hammar.
– Normalt ger man hormonbehandling nära menopaus eftersom det är då man oftast har mest besvär, men här tog man in kvinnor som i genomsnitt var 65–67 år, varav en del dessutom hade andra riskfaktorer som övervikt och diabetes.
Östrogen har en skyddande effekt mot åderförkalkning, ateroskleros. Det gör att unga kvinnor, och kvinnor som just haft sin sista mens, ofta har ganska släta och fina kranskärlväggar, säger Mats Hammar.
– Men östrogen i tablettform ökar blodets benägenhet att koagulera, så om man vid 65 års ålder redan har åderförkalkning i kranskärlen kan koagulerat blod stoppa blodflödet och leda till infarkt. Hos en kvinna med fina kärlväggar kommer östrogenets förebyggande effekter istället att förhindra, eller åtminstone bromsa, åderförkalkningsprocessen. Det här kan alltså förklara varför kvinnor som börjar med hormonbehandling före 60 års ålder ,eller inom 10 år efter menopaus, har bättre överlevnad och mindre infarktrisk än kvinnor som efter menopaus inte har hormonbehandling.
– Och om kvinnan dessutom, som många i WHI-studien, har diabetes, högt blodtryck eller övervikt så har hon redan en viss åderförkalkning och därmed en ytterligare ökad risk för hjärtinfarkt om hon använder östrogen i tablettform.
Levde längre efter hormonbehandling
Efter ytterligare ett par decennier såg man att de kvinnor i studien som börjat hormonbehandlingen när de var yngre än 60 hade nytta av behandlingen. De fick minskad risk för hjärtinfarkt och en positiv effekt på hjärt-kärlhälsan. De som fick hormonpreparat hade också en mindre total dödlighet än de som fick sockerpiller.
Betyder det att man ska förstå hormonbehandling som något slags mirakelkur?
– Man ska inte överdriva, men minskningen av hjärtinfarktsrisken spelar stor roll i det här, säger Mats Hammar.
– I korthet säger vi gynekologer idag att en kvinna som har övergångsbesvär, är under 60 år och har haft menopaus för mindre än tio år sedan när hon påbörjar behandlingen, kan erbjudas hormonbehandling om inget annat talat emot det, till exempel att hon har haft bröstcancer eller blodpropp. Den amerikanska studien gav alltså ett preliminärt oroväckande resultat, men det visade sig att det bara gällde de kvinnor som var äldre när de gick med i studien.
Viktigt att gå på mammografi
Men risken för bröstcancer finns fortfarande, och den ökar med behandlingstidens längd.
– Den risken är allvarlig och den ska man försöka undvika på alla sätt, säger Mats Hammar. Kvinnor i allmänhet, och förstås de som har hormonbehandling, bör delta i mammografi-screeningen, och vi forskare behöver hitta hormonbehandling som är så skonsam som det någonsin är möjligt för brösten.
– Men det är inte så att man kommer att få bröstcancer om man tar hormonbehandling. Man har en liten ökad risk, men de flesta som använder hormonpreparat får aldrig bröstcancer. Och risken för hjärtinfarkt tycks minska mer än vad risken för bröstcancer ökar. Därför blir resultatet minskad dödlighet hos kvinnor som börjar med hormonbehandling före 60 års ålder och inom tio år efter menopaus.
Hur stor är risken att drabbas av bröstcancer vid hormonbehandling nära menopaus?
– Jag brukar säga att alla kvinnor har risk att få bröstcancer och att cirka 10 av 100 kvinnor får det någon gång under livet, men att risken ökar med åldern. Om alla kvinnor skulle använda östrogen i kombination med gestagen under 5–10 år skulle kanske 15 av 100 kvinnor få bröstcancer så småningom. Risken ökar alltså med cirka 1,3–1,5 gånger efter 5–10 års behandling, jämfört med om man inte har någon behandling – men man ska veta att riskökningen är ungefär lika stor om man har fetma, det vill säga ett BMI på 30 eller mer.
Ibland hör man att hormonbehandling bara är ett sätt att skjuta på klimakteriet och klimakteriebesvären. Stämmer det?
– Nej, det finns inget som talar för att det fungerar så, säger Angelica Lindén Hirschberg. Klimakteriet är ju till viss del genetiskt styrt. Men när man slutar med hormonbehandling blir det förstås en hormonell omställning, så till viss del kan vissa besvär komma tillbaka.
Mats Hammar påminner om att vallningar i genomsnitt pågår i mellan fem och sex år.
– Om du skulle ha en kristallkula och vet att dina besvär kommer att pågå i fem år så torde fem års behandling alltså kunna följas av besvärsfrihet, säger han.
Behandlingar mot klimakteriebesvär utan hormoner
Mats Hammar och hans forskarkollegor har gjort flera studier med alternativa behandlingar mot klimakteriebesvär:
Kognitiv beteendeterapi (kbt)
Kommentar:
– Kvinnor i en kbt-studie fick lära sig en väldigt bra avslappningsteknik, ”tillämpad avslappning” (applied relaxation). När jag efter några veckor träffade dem sa de saker som ”Förut vaknade jag några gånger varje natt och hade svårt att somna om, men med den här tekniken har jag lätt att somna om” – och efter ytterligare några veckor kom inte symtomen alls, säger Mats Hammar.
På gruppnivå halverades besvären.
Styrketräning
Kommentar:
Just nu pågår analyser av en studie om styrketräning som ser ut att ge bra effekt, enligt Mats Hammar.
Akupunktur
Kommentar:
– Våra och andras studier visar att kvinnor som får akupunktur får en lindring av sina vallningar och svettningar efter några veckor, och att det sedan kan upprätthållas, säger Mats Hammar.
Det kan vara svårt att se slutet på klimakteriet när man är mitt uppe i det. Därför kan det vara bra att veta att det går över, för de allra flesta.
– Det kan kännas som om man inte kommer att klara av det, att man lika gärna kan gå och dra en säck över huvudet och gömma sig. Det kan vara otroligt jobbigt. Men idag lever kvinnor länge, de har i genomsnitt en tredjedel av sin livstid kvar efter menopaus, så det finns definitivt ett liv efter detta – och det kan vara ett bra liv, säger Angelica Lindén Hirschberg.
Hormonbehandling vid klimakteriebesvär – nya råd
I april 2022 publicerade Läkemedelsverket en ny behandlingsrekommendation om hormonbehandling vid klimakteriebesvär. Sådan behandling är effektiv och kan rekommenderas om klimakteriebesvären påverkar livskvaliteten negativt, konstaterar myndigheten – men det ska alltid göras en bedömning av risker och nytta för den enskilda kvinnan.
Huvudbudskapen i behandlingsrekommendation är:
Hormonbehandling med östrogen, med eller utan tillägg av gestagen (kvinnor utan livmoder behöver inte gestagen), har god effekt på symtom som vallningar, svettningar och sömnproblem under klimakteriet.
Hormonbehandlingen bör bara pågå så länge som kvinnan har symtom som påverkar hennes livskvalitet negativt.
Hormonbehandling under klimakteriet ökar risken för blodpropp. Risken gäller framför allt östrogen som tas via munnen, och risken ökar ju högre dos kvinnan tar.
Hormonbehandling under klimakteriet ökar risken för bröstcancer. Risken ökar med behandlingstidens längd. Den påverkas också av om och hur gestagen ges (riskökningen är mycket liten vid enbart östrogenbehandling, lite större när kvinnan tar östrogen varje dag och gestagen tolv dagar i månaden och ytterligare något större när kvinnan tar gestagen tillsammans med östrogen varje dag).
Om behandlingen påbörjas före 60 års ålder kan friska kvinnor med vallningar, svettningar och sömnproblem även få andra positiva effekter av hormonbehandlingen, framför allt när det gäller risken för hjärt- och kärlsjukdom och frakturer.
Kvinnor med tidig menopaus, det vill säga sista mensen före 45 års ålder, bör rekommenderas hormonbehandling åtminstone upp till normal ålder för menopaus, cirka 52 år.
Innan en kvinna får hormonbehandling för klimakteriebesvär ska det alltid göras en individuell nytta-riskbedömning. Bedömningen ska upprepas vid behov, vid eventuella biverkningar och om kvinnan har nytillkomna medicinska problem.
Välkontrollerade medicinska tillstånd som är riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom samt diabetes är inget hinder för hormonbehandling.
Kvinnor som har eller har haft hjärt-kärlsjukdom, där hormonbehandling möjligen kan öka risken, ska bedömas individuellt. Om man överväger hormonbehandling rekommenderas behandling via huden, till exempel plåster.
Lokal östrogenbehandling, till exempel vaginalkräm, vagitorier eller vaginaltabletter har god effekt vid torra slemhinnor och sveda i underlivet. Behandlingen kan rekommendera till de allra flesta och fortsätta under hela livet. Om kvinnan slutar med behandlingen är det sannolikt att besvären kommer tillbaka.
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Radioblixtar är oförutsägbara och extremt korta ljusglimtar från rymden. Astronomer har kämpat för att förstå dem ända sedan de först upptäcktes 2007. Hittills har de bara kunnat ses av radioteleskop.
Varje blixt varar bara tusendelar av en sekund. Ändå sänder var och en ut lika mycket energi som solen avger på ett dygn. Varje dag smäller flera hundra blixtar och de har observerats över hela himlen. De flesta ligger på enorma avstånd från jorden, i galaxer flera miljarder ljusår bort.
I två artiklar presenterar nu astronomer från ett internationellt team nya observationer, som tar dem ett steg närmare en lösning av mysteriet.
Letade efter blixtarnas ursprung
När en källa till upprepade blixtar upptäcktes i stjärnbilden Stora björnen januari 2020 satte forskarna igång med att göra högprecisionsmätningar. De ville leta efter ledtrådar till blixtarnas ursprung.
– Genom att använda många radioteleskop tillsammans kan vi fastställa en källas läge på himlen med extremt hög precision. Det ger möjlighet att se hur omgivningarna ser ut där radioblixtar skapas, säger Franz Kirsten som är forskare vid Onsala rymdobservatorium och Nederländernas institut för radioastronomi, Astron.
Mätningar från flera teleskop
För att studera källan med högsta möjliga upplösning och känslighet använde forskarna mätningar gjorda samtidigt med teleskopen i nätverket European VLBI Network (EVN). Genom att kombinera data från tolv parabolantenner spridda över halva jordklotet kunde de ta reda på exakt varifrån på himlen som blixtarna sändes ut.
Mätningarna kompletterades med data från flera andra teleskop, bland annat Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) i New Mexico, USA.
Nära galaxen Messier 81
När astronomerna analyserade sina mätningar upptäcktes att de återkommande radioblixtarna hade ett helt oväntat ursprung.
Utbrotten kunde spåras till utkanterna av den närliggande spiralgalaxen Messier 81 (M 81), cirka tolv miljoner ljusår bort. Det är ett stort avstånd, men ändå närmare än någon annan källa till radioblixtar som hittills upptäckts.
Ännu en överraskning väntade. Läget på himlen stämde exakt överens med en tät klunga av mycket gamla stjärnor – en klotformig stjärnhop som också kallas klothop.
– Det var häpnadsväckande att hitta radioblixtar från ett klothop. Det här är ett ställe i rymden där det bara finns gamla stjärnor. Längre ut i universum har man hittat radioblixtar på platser där stjärnor är mycket yngre. Så det här måste vara något annat, säger Kenzie Nimmo som är verksam vid Amsterdams universitet och Astron.
En tät klunga av gamla stjärnor (till vänster) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81) är källan till oerhört ljusstarka och korta radiosignaler. Illustration: Astron/Daniëlle Futselaar.
Magnetiska rester från stjärnexplosioner
Många radioblixtar har hittats omgivna av unga och tunga stjärnor, som är långt större än solen. I sådana omgivningar är stjärnexplosioner vanliga. Stjärnor som exploderar kan lämna efter sig starkt magnetiserade rester – och några av dessa märkliga himlakroppar kallas magnetarer.
Forskare har trott att magnetarer kan skapa åtminstone en del av alla radioblixtar. Magnetarer är universums mest kraftfulla kända magneter, och utgör de extremt täta resterna av stjärnor som nyligen har exploderat.
Jason Hessels är astronom vid Amsterdams universitet och Astron:
– Vi väntar oss att magnetarer ska vara nya, och definitivt inte omgivna av gamla stjärnor. Så om det vi upptäckt här verkligen är en magnetar kan den inte ha bildats när en ung stjärna exploderade. Det måste finnas ett annat sätt, säger han.
Vit dvärg kollapsade
Teamet tror att radioblixtarnas källa är en typ av himlakropp som förutspåtts av andra forskare, men som aldrig setts förut: en magnetar som bildades när en så kallad vit dvärg gick upp i vikt så mycket att den störtade samman under sin egen tyngd.
– Märkliga saker kan hända under de långa årmiljarderna i en tät stjärnhops liv. Här tror vi att vi fått syn på en stjärna som har en alldeles ovanlig historia, förklarar Franz Kirsten.
Med tiden blir vanliga stjärnor som solen gamla och förvandlas till små, täta, ljusa himlakroppar som kallas vita dvärgar. Många av stjärnhopens invånare lever i par, det vill säga som dubbelstjärnor. Av de tiotusentals stjärnorna i hopen kan några få komma tillräckligt nära varandra för att den ena stjärnan kan samla in material från den andra.
Det kan leda till en ödesdiger utgång för den ena stjärnan, och som på engelska kallas ”accretion-induced collapse”.
– Om en av de vita dvärgarna kan fånga tillräckligt med extra massa från sin följeslagare, kan den förvandlas till en ännu tätare stjärna, känd som en neutronstjärna. Det är en sällsynt händelse, men i en klunga av urgamla stjärnor är det ändå det enklaste sättet som radioblixtar kan skapas, säger Mohit Bhardwaj, astronom vid McGill-universitetet i Kanada.
Snabbaste någonsin
När astronomerna letade efter ytterligare ledtrådar genom att zooma in i sina mätdata blev de än en gång överraskade. En del av blixtarna var ännu kortare än de hade förväntat sig.
– Utbrotten flammade upp och ner i ljusstyrka under så kort tid som några tiotals nanosekunder. Det säger oss att de måste komma från en väldigt liten volym i rymden, mindre än en fotbollsplan och kanske bara tiotals meter i diameter, säger Kenzie Nimmo.
Liknande blixtsnabba radiosignaler har tidigare kunnat fångas upp från himlens mest kända stjärnrest, Krabbpulsaren. Den är en pytteliten och oerhört tätpackad himlakropp som är en kvarleva efter en supernovaexplosion som kunde ses från jorden år 1054 i stjärnbilden Oxen.
Kraftfull signal
Både magnetarer och pulsarer är olika typer av neutronstjärnor, det vill säga extremt sammanpackade himlakroppar med solens massa i en volym lika stor som en stad på jorden och med starka magnetfält.
– Av de signaler vi mätte upp var några väldigt korta och extremt kraftfulla, på precis samma sätt som vissa signaler från Krabbpulsaren. Det tyder på att det vi ser verkligen är en magnetar, men på en plats där inga magnetarer har hittats tidigare, säger Kenzie Nimmo.
Framtida observationer av detta system och andra kommer att hjälpa till att avgöra om källan verkligen är en ovanlig magnetar eller något annat. Mätningarna kan möjligen även förklaras av en ovanlig pulsar, eller ett dubbelsystem där ett svart hål och en tät stjärna kretsar kring varandra.
– De här radioblixtarna tycks kunna ge oss nya och oväntade insikter om hur stjärnor lever och dör. Om det är riktigt kan de på samma sätt som supernovor berätta för oss om stjärnor och hur de lever i hela universum, säger Franz Kirsten.
Franz Kirsten, Astron i Nederländerna och Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, franz.kirsten@chalmers.se
Rymdobservationer med teleskop – så går det till
Forskningen baseras på observationer med bland annat rymdteleskopen Hubble, Chandra och Fermi samt Subaru-teleskopet på Hawaii.
Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator för att skapa bilder med hög upplösningen – till och med högre än världens bästa teleskop för synligt ljus.
European VLBI Network är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor.
Lukten, pulsen, solidariteten och gemenskapen som upplevs på plats försvann i takt med att digitala sändningar tog över. Men alla är inte lika negativa, och frågan är hur det blir när arenorna nu öppnar för publik igen.
Forskarna Aage Radmann och Sara Karlén undersökt hur supportrar hanterat att de inte kunnat följa sitt favoritlag på plats Studien bygger på enkäter och ett 50-tal intervjuer, framförallt med fotbollsfans och ingår i ett temanummer om Coronapandemins påverkan på idrotten i tidskriften Sport in Society.
—Den stora saknaden folk upplevde när de inte kunde gå till arenan och följa sitt lag var överraskande. Arenan och att vara på plats har en enorm betydelse för supportrarna. Med Corona försvann känslan för platsen och därmed tog intresset för fotbollen andra vägar, säger Aage Radmann, universitetslektor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Fotboll utan publik saknar själ
Han framhåller också att de känslomässiga kopplingarna till arenan betonas lika mycket av kvinnliga som manliga fans. Att gå på fotboll representerar helt enkelt så mycket mer än att bara se själva matchen. Intervjupersonerna lyfte fram faktorer som gemenskap, solidaritet, lukten, luften, spänningen och inte minst gemenskapen som följer med den fysiska platsen och arenaupplevelsen. De menar att fotboll utan publik är själlöst.
—Det är relationen mellan supporter och supporter men också mellan spelare och supporter och vice versa som är viktig. Arenan måste delas för att ge mening, säger Aage Radmann.
Sociala media tappade betydelse för supportrar
Resultatet visar också att många slutade använda sociala medier. Eftersom de inte kunde gå på match hade de ”inte heller något att berätta” eller diskutera. Men de uppskattade att spelare och klubbledning istället gjorde sig mer tillgängliga digitalt under pandemin.
—Idrottsklubbarna verkar ha gått igenom en snabbkompetensutveckling vad gäller digitalisering. Man har en helt annan mediestrategi nu än före Corona.
Det finns också en grupp supportrar som i enkäten uppger att de kommer att fortsätta att följa matcherna digitalt.
— Ungefär 20 procent säger det, medan andra säger att de kommer att gå ännu mer på plats. Jag tror att klubbarna är mest oroliga över dem som inte har så starka känslomässiga band till klubben. Kommer de att återvända? undrar Aage Radmann.
I ett specialnummer av Sport in Society beskriver idrottsforskare från flera länder hur Covid-19 påverkat idrotten ur olika synvinklar och på olika nivåer. Vilka effekter pandemin fick på idrottare, motionärer, åskådare, fans, tränare, organisationer och andra aktörer, och hur olika grupper anpassade sig till situationen. Redaktörer är Aage Radmann, Susanna Hedenborg och David Svensson, samtliga forskare vid Malmö universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
