Nordliga våtmarker har under tusentals år lagrat kol från atmosfären och därigenom haft en kylande effekt på klimatet.
I en studie har ett internationellt forskarlag, där Lunds universitet ingår, studerat långvariga koldioxidflöden i nordliga våtmarker på tre kontinenter. Studien visar att kolbalansen är känslig för när under växtsäsongen uppvärmning sker.
– Om uppvärmningen sker under tidig sommar har det en positiv effekt på växternas produktivitet och nettokolupptaget kan bibehållas eller rent av öka. Men om den i stället sker under sensommaren kan det leda till sjunkande grundvattennivåer, ökad markrespiration och minskat kolupptag, säger Patrik Vestin som är naturgeografiforskare vid Lunds universitet.
Våtmarker och klimatförändring
Nettokoldioxidflödet i en våtmark styrs av balansen mellan upptag genom fotosyntes och emissioner via främst nedbrytning. Det har länge varit känt att klimatförändringar påverkar dessa processer.
Däremot har effekten av stigande temperaturer på kolupptaget i världens nordliga våtmarker inte varit klarlagt.
Områden med sommarvärme är känsligare
Det räcker alltså inte att bara studera våtmarkernas ekosystem på årsbasis. För att bättre förstå de nordliga våtmarkernas roll i klimatsystemet måste man undersöka hur säsongsvariationen i temperatur påverkar kolupptaget.
Områden med tydlig ökning av lufttemperatur under tidig sommar, exempelvis centrala Sibirien, verkar vara mindre känsliga mot klimatförändringar än områden som oftare utsätts för höga temperaturer under sensommaren.
– Det var förvånande att kopplingen mellan kolupptag och säsongsvariationer i lufttemperatur var så tydlig. Här såg vi ett betydligt starkare samband än när vi enbart studerade årsmedelvärden i lufttemperatur, säger Patrik Vestin.
Ny syn på återskapande av våtmarker
De nya resultaten kan bli användbara när det kommer till att undersöka hur effektivt det är att återskapa våtmarker som klimatåtgärd. Nyttan av våtmarker i områden, som i framtiden har torka på sensommaren, är sannolikt mindre än vad man tidigare trott.
Patrik Vestin menar att resultaten också kan ge en djupare förståelse för hur man ska tolka storskaliga trender i kolupptag i en nära framtid.
– Det finns stora osäkerheter kring hur klimatförändringar påverkar kol lagrat i våtmarker och hur det framtida kolupptaget i dessa kommer att se ut. Vår studie bidrar med viktig kunskap kring nordliga våtmarkers klimatnytta och roll i klimatsystemet under kommande decennier, säger Patrik Vestin.
Förutom Lunds universitet har ett 20-tal lärosäten och organisationer deltagit i arbetet.
Patrik Vestin, forskningsingenjör vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, patrik.vestin@nateko.lu.se
Jakt är ett sätt att ha uppsikt över hur stora viltpopulationerna är i Sverige. Hur många djur som fälls varje år är därför en viktig del av viltövervakningen, som behöver anpassas efter förändringar i ekosystemen.
Enligt lag måste jakt av älg och stora rovdjur rapporteras, men för de flesta arter – från nötskrika till vildsvin – är rapportering frivillig.
För dessa arter har Svenska Jägareförbundet i uppdrag att föra årlig statistik över antalet djur som fälls. Det sker genom att jaktlagen rapporterar in hur mycket de har skjutit av ungefär femtio arter och hur stor mark de har jagat på.
Frivillig rapportering ger blinda fläckar
Men eftersom det är frivilligt att rapportera, och uppgifter därmed saknas för en del av den jaktbara ytan, används statistiska metoder för att räkna ut hur mycket som fälls på de blinda fläckar som inte täcks av jaktlagens rapporter.
En av de största bristerna med den här analysmetoden är att den är mycket känslig för låg rapportering, särskilt för arter som jagas lite. Ett exempel är bäver.
– År 2015 såg det i analysen ut som att det sköts väldigt mycket mer bäver än tidigare år, men när vi analyserade data visade det sig att den stora skillnaden berodde på att ett enda jaktlag hade rapporterat att de hade skjutit en enda bäver. Eftersom analysmetoden är så känslig för enskilda rapporter, såg det i analysen ut som att det skjutits många tusen bävrar i den jaktvårdskretsen, säger forskaren Tom Lindström vid Linköpings universitet.
Ny modell ger bättre uppskattning
Forskare har nu utvecklat en ny analysmodell som kan ge bättre uppskattningar av hur mycket av olika arter som fälls. De har dels analyserat olika parametrar och fått fram en modell som kan beskriva data på ett bra sätt, dels har modellen använts för att kunna förutse hur mycket vilt som jagats på den areal där rapportering saknas.
I studien såg forskarna att de jägare som har större arealer att jaga på över lag skjuter mindre mängd vilt per yta på de jaktmarkerna. Sambandet såg liknande ut för alla arter. Det kan bero på att mindre vilt finns i de områdena och att en stor areal behövs för att lyckas fälla något. Det kan också finnas andra förklaringar.
Mindre känslig för enskilda rapporter
Tiden är en annan viktig pusselbit att ta hänsyn till. Forskarna har gjort något som kallas auto-regressiv modellering, som innebär att analysen av jaktvolymerna i ett område tar hänsyn till tidigare års volymer.
Det nya statistiska ramverket löser flera problem.
– Modellen presenterar den osäkerhet som finns i analyserna på ett ärligt sätt och visar ett spann i stället för ett definitivt antal. Den är också mindre känslig för enskilda jaktrapporter, och det minskar osäkerheten i analysen, säger Tom Lindström.
Tydligare bild av jakten
Analyser med den nya modellen kan bidra till insikter om jaktbeteende i Sverige.
– Vi tror att det här systemet kommer att göra statistiken mer tydlig och pålitlig. Tanken är att den här modellen ska användas från och med i höst för att presentera den officiella statistiken över hur mycket vilt som fälls genom jakt i Sverige, säger Tom Lindström.
Studien har gjorts i samarbete med Svenska Jägareförbundet.
Tom Lindström, universitetslektor vid institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, tom.lindstrom@liu.se
Fåglar, som är ättlingar till de köttätande dinosaurierna, saknar en del av däggdjurens sockerreceptor. Detta bör göra dem okänsliga för sockerarter. Nya studier har dock visat att både kolibrier och sångfåglar har återfått förmågan att känna av socker genom att smakceller (receptorer) för den femte grundsmaken, umami, har förändrats så att de även reagerar på kolhydrater i frukt och nektar.
Hur andra fåglar känner av socker, och i vilken utsträckning deras smakreceptorer speglar den enorma mångfalden av dieter i fågelvärlden, är dock oklart. För att undersöka denna fråga valde forskargruppen att fokusera på familjen hackspettar. Även om hackspettar i första hand är insektsätare, innehåller familjen också flera arter som även livnär sig på sockerrik sav, nektar och frukt.
Smaksinnet anpassar sig till kostbehovet
Genom att studera beteenden hos vilda fåglar kunde forskarna visa att hackspettar helt klart föredrar socker och aminosyror (som proteiner är uppbyggda av) framför rent vatten. Överraskande nog visade det sig att göktytor – en medlem av hackspettfamiljen som nästan uteslutande lever av myror – hade smak för aminosyror, men inte för sockerarter.
Fyndet belyser hur smaksinnet anpassar sig till olika arters kostbehov.
– Vår nästa fråga var om det gensvar på socker vi såg speglas av fåglarnas smakreceptorer, säger Maude Baldwin, forskare på Max Planck Institute for Ornithology i Tyskland.
Smakceller har förändrats
Analyser av smakreceptorer bekräftade att hackspettarnas receptorer är känsliga för sockerarter, medan göktytornas inte är det. Intressant nog tyder en rekonstruktion av hackspettfamiljens evolutionshistoria på att den gemensamma förfadern till göktytor och hackspettar redan hade en modifierad smakreceptor som kände av sockerarter.
– Denna upptäckt avslöjade alltså ett tredje oberoende fall där umamireceptorn hos fåglar har modifierats så att den också ger utslag för socker, säger Julia Cramer, forskare på Max Planck Institute for Ornithology i Tyskland.
Men ännu mer spännande var slutsatsen att receptorns nya funktion därefter har gått förlorad hos göktytor.
Föredrar smaken umami
Julia Cramers minutiösa studier av skillnader mellan göktyte- och hackspettsreceptorer avslöjade oväntat att förändringar i en enda aminosyra i göktytans receptor blockerade sockeravkänningen: fåglarna behöll sin förmåga att smaka umami, vilket troligen är viktigt för insektsspecialister som äter en proteinrik kost.
Resultaten spårar en evolutionär historia där en tidigt förvärvad förmåga att känna sötma hos hackspettar – möjligen uppkommen hos en tidig förfader och därför äldre än hackspettarna själva – följdes av en återgång när göktyte-receptorn senare förändrades.
Förändring i en aminosyra
– Vi blev mycket förvånade över att denna återgång orsakas av förändringar i en enda aminosyra, som fungerar som en molekylär omkopplare för selektiv reglering av sockerkänslighet hos göktytor, förklarar Cramer. Det oväntade resultatet av denna lilla förändring är att göktytor återigen saknar förmåga att upptäcka socker i maten, men har behållit receptorns förmåga att samla information om innehållet av aminosyror. Detta är mycket vettigt när det mesta av din kost består av myror.
SLU:s representant i gruppen är Max Cardinale, vars forskning framför allt handlar om analyser av marina fiskbestånd. Han är dock även engagerad i forskning om fågelmigration och är sedan 2002 föreståndare för Bird Migration Research Centre på ön Ponza i Italien.
– En del av hackspettsstudien genomfördes på Ponza, eftersom det är en av de få platserna i Europa där man kan fånga många göktytor på kort tid, vilket var en av nycklarna till experimentets framgång, säger Max Cardinale.
Det kommer att krävas ytterligare studier för att beskriva hur förändringar i smakreceptorer, och i andra fysiologiska och sensoriska system, är kopplade till fågelvärldens stora mångfald av födospecialicering.
Max Cardinale, forskare. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, massimiliano.cardinale@slu.se
Forskare vid Karolinska Institutet och University of Bristol har undersökt sambandet mellan vald förlossningsmetod och sexuellt välmående flera år efter förlossningen.
– Vi blev förvånade över att skillnaderna i sexuellt välmående var så små mellan kvinnor som förlösts med olika metoder. Det rapporteras ofta om att kvinnor, i samråd med kliniker, väljer att göra kejsarsnitt eftersom de misstänker att vaginal förlossning kommer att påverka deras sexuella välmående. Vår data stödjer inte detta och det kom som en positiv överraskning, säger Viktor H. Ahlqvist, doktorand vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Kejsarsnitt ökar i världen
I Sverige ligger andelen kejsarsnitt relativt konstant på cirka 18 procent av alla födslar, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt visar internationell forskning att andelen kejsarsnitt ökat under de senaste decennierna. Globalt handlar det om en ökning från 7 procent till 19 procent mellan 1990 och 2014. Samtidigt ökade andelen kejsarsnitt i Storbritannien från 11 procent till 26 procent. Det finns flera möjliga orsaker till utvecklingen.
– För ett informerat beslutsfattande både före och efter en förlossning med kejsarsnitt behövs mer kunskap om en rad olika faktorer som påverkar hälsa och välbefinnande hos både mamma och barn. En sådan faktor är mammans sexuella välmående efter förlossningen, säger Flo Martin, forskare vid University of Bristol.
Första långtidsstudien
Resultat från tidigare studier av sambandet mellan förlossningsmetod och sexuellt välmående tyder på liten skillnad mellan kvinnor som genomgått kejsarsnitt respektive vaginal förlossning. Dessa studier omfattar upp till två år efter födseln, men få eller inga studier har ett längre tidsperspektiv än så.
I den nya studie har forskare vid Karolinska Institutet och University of Bristol, Storbritannien, undersökt sexuell frekvens och sexuell tillfredsställelse hos kvinnor som fött vaginalt alternativt med kejsarsnitt i upp till 18 år efter födseln.
Sexrelaterad smärta efter kejsarsnitt
Forskarna fann ingen skillnad i sexuell frekvens eller sexuell tillfredsställelse mellan kvinnorna som förlösts vaginalt alternativt med kejsarsnitt. Däremot var gruppen som förlösts med kejsarsnitt mer benägna att rapportera sexrelaterad smärta 11 år efter förlossningen. I nuläget går det inte att dra några slutsatser om vad den skillnaden kan bero på.
– Det finns forskning som visar att smärta kan variera den första perioden efter förlossning. De som förlösts med kejsarsnitt kan uppleva buksmärta på grund av ärrvävnad, och de som förlöst vaginalt kan uppleva smärta i vagina vid samlag. Nu var vi intresserade av att veta om denna smärta kvarstod flera år senare. Vi hoppas att framtida studier ska kunna titta mer noggrant på detta fynd. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa kvinnor, trots sin rapporterade smärta, hade samma rapporterade frekvens av samlag och skattade sitt sexliv lika bra, säger Viktor H. Ahlqvist.
Forskarna hoppas att deras resultat kommer leda till mer forskning om kvinnors generella välbefinnande i såväl Sverige som internationellt.
Så gjordes forskningen:
Forskarna undersökte sambandet mellan sexuellt välmående och förlossningsmetod 33 månader, 5 år, 12 år, och 18 år efter födseln.
Forskarna har bland annat undersökt sexuell frekvens och sexuell tillfredsställelse hos kvinnor som fött vaginalt alternativt med kejsarsnitt.
Studien omfattar också upplevd smärta 11 år efter förlossningen.
Resultaten bygger på ALSPAC-studien, Avon Longitudinal Study of Parents And Children, som University of Bristol genomförde 1991–92 med 15 000 gravida kvinnor.
Registerinformationen har kompletterats med enkätsvar från kvinnorna om deras upplevda sexuella välmående.
I en studie från Malmö universitet har äldre personer mellan 70 och 94 år intervjuats om framgångsfaktorer och hinder för att lära sig om digitala medier av yngre generationer.
– Studien visar att barn och barnbarn har en viktig roll i att stödja äldre i att utveckla digitala kompetenser på olika sätt. Det är intressant att se hur detaljerade berättelser de äldre har kring dessa ganska vardagliga händelser, säger Carolina Martinez vid Malmö universitet och fortsätter:
– Det var slående hur aktiva de äldre som jag intervjuade är för att få till stånd stunder av lärande och för att få situationerna att fungera. Exempelvis berättade en man att han noga planerat att under en promenad med dottern och barnbarnen fråga om hur kameran fungerar på mobiltelefonen. Han tänkte att det skulle vara naturligt att prata om det då, och samtidigt vara en lugn samlad stund.
Ber inte alltid om hjälp
Studien visar dock att äldre är mest benägna att ta upp akuta frågor.
– Att lära sig mer om bildredigering och annat som kan handla om att få utveckla sina olika digitala intresseområden är svårare att få till för de äldre.
– De äldre vet att barn och barnbarn har många andra åtaganden, och då väljer man att ta om hand om dem istället för att prioritera sina egna behov. Det är viktigt att tänka på att det är inte alltid äldre ber om hjälp. Då är det bra att vara proaktiv, underlätta för att ställa frågor och skapa en lugn atmosfär.
För äldre som vill lära sig, vilket är viktigt för självständigheten, är det viktigt att få möjligheten att själv prova på.
– Blir man inte involverad har man inte möjlighet att lära sig. Det är en grundprincip för allt lärande, säger Carolina Martinez.
Lugn och ro viktigt för lärandet
Störst möjlighet för lärande är när kommunikationen fungerar väl.
– Det är när det är en lugn atmosfär, barnet eller barnbarnet visar lugnt och steg för steg och kanske följer upp med tydliga anteckningar. Att förenkla och göra informationen hanterbar är viktigt för lärandet.
Mer om forskningen
Inom studien gjordes både djupintervjuer och uppföljningsintervjuer med 22 äldre personer om att lära sig och använda digitala medier.
Samtliga intervjuade personer använde digitala medier i någon utsträckning, och alla hade barn och barnbarn. Studien handlade framförallt om lärande i personliga möten, inte i digitala möten.
Intervjuerna gjordes precis innan coronapandemin påverkade det svenska samhället.
Studien ingår i forskningsprojektet Äldre i e-samhället
Flera hinder finns
Att äldre ofta bor i egna hushåll och att ha långt till de yngre är andra hinder för lärande. Det kan också vara att barn och barnbarn inte kan göra informationen hanterbar, eller inte är så kunnig på just den mobiltelefon som den äldre har.
– Det är också stor skillnad på att få hjälp och att lära. Att få hjälp med att få något fixat är en sak, vilket inte heller ska underskattas, men att få hjälp med att lära sig är en annan.
Carolina Martinez menar att de äldre saknar naturliga forum för att lära sig om digitala medier.
– Barn har ett helt system med skolan kring sitt lärande. Och många vuxna i arbetslivet kan ringa it-avdelningen när något krånglar. Men pensionärer har inget system runt sig. Visst finns det kurser men inte en bra struktur. Ingen i samhället tar ansvar för äldres lärande av digitala medier.
Carolina Martinez, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, carolina.martinez@mau.se
Möjligheten att datera skelettdelar är av yttersta vikt för att kunna kartlägga hur folkgrupper migrerat under världshistorien. Utan så kallade paleogenomiska data famlar både forskare och arkeologer i mörker.
Den vanligaste dateringsmetoden har sedan 1950-talet varit kol-14-metoden. Den bygger på förhållandet mellan två olika kolisotoper och har revolutionerat arkeologin.
Tekniken är dock inte alltid helt tillförlitlig i fråga om exakthet, vilket kan göra det komplicerat att kartlägga forntida folk, hur de rört sig och hur de är besläktade.
AI daterar DNA-data med stor noggrannhet
Men i en ny studie har ett forskarlag utvecklat en dateringsmetod som kan bli högintressant för arkeologer.
– Tillförlitliga och exakta dateringar är ett stort problem inom forskning, något som resulterar i vaga och motsägelsefulla rapporter. Vår metod använder artificiell intelligens för att datera genom från DNA-data med extrem noggrannhet, säger Eran Elhaik, forskare i molekylär cellbiologi vid Lunds universitet.
Metoden kallas Temporal Population Structure (TPS) och går att använda på material som är 10 000 år eller yngre. I studien analyserade forskargruppen cirka 5 000 mänskliga kvarlevor – från senmesolitikum, cirka 10 000–8 000 år före Kristus, till modern tid. Samtliga kunde dateras med en sällan skådad exakthet.
– Vi kan visa att information om den period som människorna levde i är kodad i arvsmassan. Genom att bena ut hur man läser den och positionerar den i tid lyckades vi datera den med hjälp av AI, säger Eran Elhaik.
Komplement till kol-14-metoden
Forskarna räknar inte med att TPS ska slå ut kol-14 utan ser snarare metoden som ett kompletterande redskap i den paleogeografiska verktygslådan, eller användas när det råder oklarhet kring en kol-14-datering.
Eran Elhaik nämner den kända mänskliga skallen från Zlaty Kun i dagens Tjeckien som daterats till allt ifrån 15 000 till 34 000 år.
– Kol-14-metoden kan vara extremt instabil och påverkas av kvaliteten på materialet man undersöker. Vår metod bygger på DNA vilket gör den väldigt solid. Nu kan vi på allvar börja spåra forntida människors ursprung och kartlägga deras migrationsvägar, säger Eran Elhaik.
Förutom Lunds universitet har University of Sheffield, University of Bristol, National Heart, Lung and Blood Institute deltagit i arbetet.
Eran Elhaik, universitetslektor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, eran.elhaik@biol.lu.se
Gåfotboll liknar vanlig fotboll men spelas oftast på mindre plan med färre spelare. Deltagarna spelar i gångtempo där en fot alltid ska ha markkontakt.
Ett fåtal studier har undersökt hur sporten kan förbättra fysisk och psykisk hälsa samt ge ökade sociala kontakter. Tidigare studier har dock främst undersökt äldre män och studier har saknats från Sverige.
I en ny studie ingick 65 gåfotbollsspelare från klubbarna Enskede IK, IFK Viksjö och IF Elfsborg. Spelarna deltog i upp till fyra fälttester med sexmannalag i två halvlekar om 20 minuter vardera. Vid ett tillfälle genomförde deltagarna olika tester i laboratorium, bland annat av styrka, kondition, balans och hoppförmåga. De fick också fylla i en enkät om gåfotboll, bakgrund, levnadsvanor och hälsa.
Intensitet som passar många
Både före och efter genomfört gåfotbollspass skattade deltagarna sitt välbefinnande högre. Främsta skälen till att delta i organiserad gåfotboll uppgavs vara umgänge med andra, motion och träning. De lyfte också fram möjligheten att vara del av ett sammanhang och lag samt att man tidigare spelat fotboll.
– Studien visar också att deltagarna inte enbart utgör en grupp välmående och redan aktiva, de kommer från olika bakgrund och sammanhang. Detta öppnar för att många fler kan inkluderas och vara aktiva långt upp i åren, konstaterar Elin Ekblom Bak, högskolelektor på Gymnastik-och idrottshögskolan.
Kan jämföras med fysisk aktivitet på recept
Gåfotboll motsvarar ungefär den träningsdos patienter föreskrivs fysisk aktivitet på recept (FaR) i syfte att förebygga och behandla sjukdomar.
– För att gåfotboll ska kunna bli ett alternativ i FaR, så vill vi nu gå vidare med en så kallad interventionsstudie där gåfotboll testas som behandling, säger Mats Börjesson, professor vid Göteborgs universitet.
Studien har gjorts i samarbete mellan Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), Centrum för Hälsa och prestationsutveckling vid Göteborgs universitet och Svenska Fotbollförbunde inom ramen för projektet Gåfotboll för hälsa.
Mer resultat från studien
Den undersökta gruppen bestod av 45 män och 20 kvinnor. Medelålder var 71 år och deltagarna hade en liknande hälsoprofil som andra i samma ålder. Två tredjedelar hade övervikt och närmare hälften hade högt blodtryck.
Utövarna hade något bättre kondition, gripstyrka, balans, benstyrka och hoppförmåga än normalbefolkningen. Deras fysiska aktivitetsmönster, uppmätt med rörelsemätare under sju dagar, liknade det hos yngre personer (50-64 år) ur normalbefolkningen.
GPS-data visade att deltagarna i snitt förflyttade sig 2,4 kilometer (2,5 för män och 2,2 för kvinnor) under 40 minuters gåfotbollspel.
Mats Börjesson, överläkare, professor, Centrum för Hälsa och prestationsutveckling och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, mats.borjesson@gu.se
Elin Ekblom Bak, högskolelektor, Gymnastik- och idrottshögskolan, eline@gih.s
– Det är viktigt att dessa patienter undersöks utförligare utöver sedvanliga undersökningar, säger Monika Fagevik Olsén, översjukgymnast vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och adjungerad professor vid Göteborgs universitet.
Monika Fagevik Olsén har gjort en studie på patienter som haft mer eller mindre kraftiga symtom under en covid-19-infektion, men som alla vårdats hemma. Deras andningsbesvär har fortsatt även efter att de tillfrisknat från infektionen.
– När patienterna sökt vård och genomgått sedvanliga undersökningar, som till exempel test av syresättning under gångtest eller mätning av lungvolymer, har dessa visat normala värden. De har ofta fått information om att allt är normalt, trots deras upplevelse att så inte är fallet. När patienterna kommer till oss har vi kunnat visa att deras andningsmönster och andningsrörelser avviker. Många av dem är väldigt svaga i andningsmuskulaturen, säger Monika Fagevik Olsén.
Avvikande andningsmönster hos patienter med postcovid
– Det som gör den här studien unik är att vi objektivt har kunnat bekräfta att andningsmönstret ofta är påverkat. Vi har sett det kliniskt och det har rapporterats i tidigare internationella studier. Men det har inte påvisats med en objektiv mätmetod tidigare.
Med ett speciellt instrument går det att mäta andningsrörelserna. Resultaten visar att det är viktigt att brett undersöka funktion och symtom hos patienter med andningspåverkan vid postcovid, även när mer gängse tester och undersökningar visar på normala värden.
Fysioterapeut kan hjälpa patienter med andningsbesvär
– Flera av de patienter vi har haft här har gått med sina andningsbesvär under lång tid eftersom man vid tidigare undersökningar inte hittat något fel. De blir ofta otroligt lättade av att få veta vad som kan vara orsak till problemen.
Studien omfattar även resultat av behandling, vilket kommer att redovisas framöver. Det finns specifik och individuell behandling som till exempel andningsövningar och ändrad andningsteknik som kan ha mycket god effekt på symtomen.
– Med resultaten från denna studie kan dessa patienter förhoppningsvis få bättre hjälp. Har man andningssymptom efter infektionen kan man som patient vända sig till fysioterapeut inom primärvården eller fysioterapeut som är specialist inom respiration.
Neuroblastom är tumörer i nervvävnad som diagnostiseras tidigt, vanligen före två års ålder. Sjukdomen drabbar årligen cirka 15 till 20 barn i Sverige och är den dödligaste cancerformen hos små barn. Den nya studien visar att proteinet DHODH (dihydroorotatdehydrogenas), som är involverat i ämnesomsättning och DNA-syntes, även har en nyckelroll i aggressivt neuroblastom och ökar tumörtillväxten.
Potential att förbättra överlevnaden
– Genom målstyrd behandling med specifika DHODH-hämmare så visar vi i olika cell- och djurstudier att cancercellerna dör och att tumörerna slutar växa. Det är mycket lovande eftersom DHODH-hämmare redan visat sig tolereras väl i kliniska prövningar för andra sjukdomstillstånd, säger Ninib Baryawno, senior forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
När forskarna kombinerade DHODH-hämmaren brequinar med ett cellgift som redan nu används i behandlingen av barn med neuroblastom, lyckades de bota möss med en aggressiv variant av sjukdomen.
– Den här kombinationsbehandlingen bör testas kliniskt då den har potential att kunna förbättra överlevnaden för barn med neuroblastom. Det är verkligen efterlängtat eftersom chanserna att överleva vid återfall tyvärr är små med dagens behandlingar, säger Ninib Baryawno.
Gör cancerns ”motor” svagare
När forskarna analyserade genuttrycket i tumörerna såg de att brequinar minskar aktiviteten av genen MYCN, en av tumörens ”motorer” som driver på tillväxten. Efter avslutad behandling började tumörerna dock att växa igen. Därför testade forskarna att kombinera brequinar med cellgifter, vilket visade sig vara ett framgångsrecept som botade de sjuka mössen.
– Neuroblastom är en sjukdom som börjar redan i fosterlivet. Nästa steg i vår forskning är att ta reda på varför DHODH-proteinet är så kritiskt för tumörens tillväxt och vilken roll det har under fosterutvecklingen, säger Thale Kristin Olsen, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet.
Så gjordes forskningen:
Studien genomfördes i nära samarbete med forskare vid Massachusetts General Hospital och Harvard Stem Cell Institute i USA.
Forskarna analyserade patientdata från drygt 600 barn med neuroblastom och såg att tumörer med höga DHODH-nivåer är mer aggressiva och dödliga.
Forskarna behandlade sedan cellkulturer och möss med brequinar, som är en specifik DHODH-hämmare.
Forskare har undersökt hur länsstyrelser och Skogsstyrelsen använder rapporter i Artportalen – en webbplats för artobservationer av Sveriges växter, djur och svampar där vem som helst kan rapportera in arter. Mer än 80 miljoner observationer finns registrerade och den är nu en av de större artportalerna i världen. Genom denna form av medborgarforskning skapas en mycket värdefull kunskapsbank för svensk naturvård om arters utbredning. Eftersom Artportalen används av flera myndigheter och domstolar ger den också forskare en unik möjlighet att förstå hur medborgardata används.
Till grund för viktiga beslut
Studien bygger på intervjuer med tjänstemän runtom i Sverige som använder medborgares observationer för att fatta beslut i mark- och vattenärenden. Det kan handla om skogsavverkningar eller exploatering av mark- och vattenområden för vägbyggen, vindkraftverk, utsläpp, etableringar av industrier eller andra typer av ingrepp som har konsekvenser för miljön. Forskarna har studerat hur tjänstemännen förhåller sig till dessa observationer när de skapar underlagen för sådana ärenden.
– Vi såg att det är ett fåtal människor som avgör vilka inrapporterade observationer som kommer att påverka beslut om miljö och användning av land och vatten, och det behöver inte vara ett problem i sig, men lite tillspetsat uttryckt så är en observation inte säker bara genom att den har rapporterats, utan den görs säker genom en rad olika arrangemang och nätverk där teknologier och människor samverkar och där tillit måste skapas, säger Dick Kasperowski.
Tillit och relationer påverkar bedömningar
Det handlar om komplicerade interaktioner mellan tjänstemäns tolkningar av lagtexter, användning av datorprogram för att kartlägga observationer, listor över utrotningshotade arter, verktyg för att fastställa tid och plats för observationer samt valideringar av kommittéer inom Artportalen. Men det kan också handla om att en tjänsteman känner rapportören eller lokalkännedom hos medlemmar i en ornitologisk förening som värderas högt av personal på myndigheten.
– Inte sällan är vissa indata osäkra och då träder tilliten in. Vi visar också att tillit inte är jämnt fördelat i detta system, utan mer koncentrerat till vissa aktörer, och det beror på mellanmänskliga relationer som har utvecklats över tid, säger Niclas Hagen.
Medborgarforskning inte automatiskt demokratiskt
Det kunskapsunderlag som ska hjälpa våra styrande att fatta mer informerade beslut om de stora samhällsutmaningarna, klimat och artbevarande är beroende av att många människor engagerar sig, som i Artportalen.
– Men det är ett fåtal tjänstemän, medlemmar i evalueringskommittéer och miljöjurister som bedömer observationernas giltighet. Det betyder att de stora förväntningar som finns om att medborgarforskning demokratiserar vetenskapen, i en närmast representativ mening, inte kan levas upp till. Ju högre upp vi kommer i beslutspyramiderna desto färre och resursstarka blir bedömarna. Det är en fråga som behöver studeras närmare, säger Dick Kasperowski.
Lockar manliga fågelskådare
Internationell forskning visar att de som deltar i medborgarforskning generellt har högre utbildning, tillhör en övre medelklass och är medelålders eller äldre. När det gäller stora artobservationsprojekt över lång tid domineras de av individer som identifierar sig som män med intresse för vissa arter, särskilt fåglar.
– Vi ska nu gå vidare med studier av hur ojämlikheter kan komma till uttryck inom medborgarforskning, säger Niclas Hagen.
Aktivister använder portalen
Studien visar också att Artportalen används vid miljöaktivism för att driva vissa miljöfrågor, till exempel vid planer på avverkning på platser som bedöms vara av högt bevarandevärde. Detta har resulterat i ärenden i mark- och miljödomstolar mot svenska myndigheter för att de inte har uppfyllt nationella eller internationella miljölagar och konventioner.
– Hur detta kan förändra de politiska processerna vid svåra miljöfrågor ligger långt bortom denna artikel, men är definitivt en fråga för framtida forskning, säger Niclas Hagen.
Artportalen
Artportalen är ett system för att rapportera in och söka efter artobservationer i Sverige. Det är ett öppet system som används av myndigheter, forskare och naturvårdare såväl som privatpersoner. Artportalen drivs av SLU Artdatabanken, i samarbete med Artportalsrådet, och finansieras till stor del av Naturvårdsverket.
Dick Kasperowski, vetenskapsteoretiker, Göteborgs universitet, dick.kasperowski@gu.se, Niclas Hagen,vetenskapsteoretiker, Göteborgs universitet, niclas.hagen@gu.se
Människors förmåga att skilja trovärdig information från vilseledande hänger ihop med såväl utbildning som arbetslivserfarenhet.
– Med hjälp av en ny metod för att analysera digital källkritik ser vi att högre utbildning med inriktning emot humaniora och konst liksom utbildning i teknik och naturvetenskap verkar hänga ihop med en bättre förmåga att skilja fakta från fejk, säger Mona Guath forskare vid psykologiska institutionen, Uppsala universitet.
Däremot verkar högre studier i vård eller samhällsvetenskap inte hänga ihop med större skicklighet att värdera digitala nyheter i någon större utsträckning.
Inte sett tydlig koppling tidigare
I tidigare, främst amerikansk, forskning har sambanden mellan högre utbildning och förmågan att hantera vilseledande inte varit lika tydliga.
– Detta kan bero på att man tidigare inte tittat mer specifikt på olika typer av högre utbildning och de olika aspekter av digital medborgarlitteracitet, eller civic online reasoning, som vi undersöker. Det kan också hänga samman med att utbildning i USA inte är lika bra på att stimulera källkritiskt tänkande, säger Thomas Nygren, professor i didaktik med inriktning mot historia och samhällskunskap vid Uppsala universitet.
Ödmjuk inställning viktigt
Erfarenheter från arbetslivet med att jobba källkritiskt verkar också vara en bra förutsättning för digital källkritik. Ett mycket viktigt fynd är också att det överlag verkar vara viktigt att ha en ödmjuk och öppen inställning till nyheter från pålitliga nyhetskanaler.
– Detta kan mycket väl hänga ihop med en typ av intellektuell förmåga som inte mäts i traditionella intelligenstester. Det handlar nog snarare om ett aktivt öppet tankesätt som visat sig vara särskilt värdefullt när det gäller att identifiera falska och vilseledande nyheter, säger Thomas Nygren.
Stötta särskilda grupper
Studien visar också på viktiga utmaningar för den högre utbildningen. Det handlar om att få till en utbildning som ger goda ämneskunskaper och praktiska färdigheter i att navigera i digital information och en öppen attityd till ny kunskap i kombination med en analytisk skärpa.
– Det vi nu aktivt arbetar med i forskningen är att ta fram olika undervisningsdesign för att stödja dessa viktiga kunskaper, färdigheter och attityder. Särskilt stöd till grupper som inte lyckas särskilt bra på att bedöma vad som är trovärdigt kan ses som mycket angeläget, säger Thomas Nygren.
Så gjordes forskningen:
Studien baseras på svar från 1 222 svenskar i åldern 19–99 år och använder en ny metod för att analysera digital källkritik.
Personerna deltog i en webbpanel och fick besvara frågor om sin bakgrund och attityder till nyheter i kombination med ett test där de fick bedöma trovärdigheten på mer och mindre trovärdiga digitala nyheter.
Testerna undersökte deltagnas förmåga att identifiera vem som står bakom informationen, att bedöma bevis som används och jämföra olika utsagor om en omtvistad fråga.
Deltagarna fick exempelvis försöka skilja nyheter från reklam, avgöra bevisvärdet i manipulerade bilder och jämföra sakliga nyheter med vilseledande nyheter.
Thomas Nygren, professor i didaktik med inriktning mot historia och samhällskunskap vid Uppsala universitet, thomas.nygren@edu.uu.se
Stora framsteg inom diagnostik och behandling har förbättrat överlevnad hos bröstcancerpatienter under de senaste årtionden. Under senare år har många studier fokuserat på tumörens egenskaper och dess betydelse för prognos. Man förstår alltmer om hur till exempel tumörens storlek och molekylära egenskaper samt den omkringliggande miljön, kan påverka hur läkemedel vid behandling av bröstcancer tas upp och dödar cancerceller.
BMI påverkar vävnaden
Ny forskning stärker bilden av att patientens kroppskonstitution (BMI) samverkar med den omgivande vävnaden som tumören växer i, och kan ha betydelse för prognosen.
Resultaten i studien bygger på cirka 1 000 bröstcancerpatienter som opererats vid Skånes universitetssjukhus mellan 2002 och 2012. Forskarna har studerat tumörstorlek, den omgivande vävnadens celler, patientens kroppsform och ett protein som heter Caveolin-1*. Därefter har man följt patienterna över tid.
*Proteinet Caveolin-1, som sitter i cellmembranen, påverkar transport av olika ämnen (till exempel läkemedel) in i cellerna. Caveolin-1 finns i kolesterolrika cellmembran och reglerar även samspelet mellan tumörceller, dess omgivande celler och patienten.
”Sätta tumören i sitt sammanhang”
– Vi fann att det var bra att ha lite, eller inget, Caveolin-1 i tumörens omgivande celler om man var normalviktig, eller om man hade en liten tumör, men att det var tvärtom om man var överviktig eller hade en större tumör. Detta visar på vikten av att sätta tumören i sitt sammanhang, säger Christopher Godina, doktorand vid sektionen för onkologi på Lunds universitet.
Vidare forskning behövs som bekräftar fynden, men resultatet tyder på att proteinet Caveolin-1 skulle kunna användas som en markör som ger vården en ännu mer precis prognos och ge stöd för behandlingsval av bröstcancerpatienter.
Ta hänsyn till patienten
– Vår studie tyder på vikten av att ta mer hänsyn till patientens karakteristika, inte bara tumörens egenskaper. Mängden av Caveolin-1 kan påverkas av redan godkända läkemedel, men här behövs mer studier då det är oklart vilken effekt dessa ger vid bröstcancer. Cancercellernas miljö hos varje enskild patient skiljer sig åt på flera sätt, till exempel vad gäller inflammationsgrad i kroppen och de omgivande cellerna i bröstet, säger Helena Jernström, professor i onkologi med inriktning mot integrativ cancerepidemiologi vid Lunds universitet, som lett studien.
Bomull är ett biomaterial men odlingen av bomull är inte hållbar. Så försvann till exempel Aralsjön inom några decennier på grund av den enorma efterfrågan på vatten för att odla bomull. Som kontrast producerar vi i vårt nordiska ”regnmättade” klimat textilfibrer utan behov av konstbevattning.
Snabbväxande poppel kan frigöra mark för livsmedelsproduktion, menar forskarna bakom den nya modellen för produktion av textilier från ppoppel. Genom att tillämpa hållbara framställningsmetoder på poppel som odlas i nordiskt klimat kan efterfrågan på bomull minska. Därmed blir det möjligt att omvandla stora arealer av jordbruksmark från att producera bomull till att odla livsmedel.
Ny sort av popplar
Forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har utvecklat nya poppelkloner som har överlägsen tillväxt på marginalmark (med litet värde för jordbruk) på nordliga breddgrader. Dessa popplar når full tillväxt inom 20 år, jämfört med 50-100 år för de träd som nu används inom skogsbruket.
– Jag döpte dessa kloner till SnowTiger eftersom de växer snabbt med kort rotationstid i nordliga klimat. De är den ”nordiska eukalyptusen”, säger växtekologen Anneli Adler, en av forskarna bakom den nya sortens popplar.
Hela trädet går att använda
– Hela trädet omvandlas till högvärdiga produkter där cellulosan blir textilfiber medan hemicellulosan och ligninet omvandlas till ett avancerat biobränsle. Detta är anmärkningsvärt eftersom mindre än 50 procent av träet förädlas till textilfiber med nuvarande massateknik, medan resten bränns till ett lågt värde, säger Joseph Samec, professor i organisk kemi vid Stockholms universitet.
Han fortsätter:
– Det här är en tvärvetenskaplig studie med forskare från olika områden och lärosäten. Den visar på förmågan vi i Norden har att bidra till global matsäkerhet och de utmaningar som finns kring bevattning.
Vetenskaplig artikel:
Lignin-first biorefining of Nordic poplar to produce cellulose fibers could displace cotton production on agricultural lands. Joule.
Kontakt:
Joseph Samec, professor i organisk kemi vid Stockholms universitet, joseph.samec@su.se
Anneli Adler, forskare i växtproduktionsekologi vid SLU, anneli.adler@slu.se
Avkodning, ordkunskap och läsförståelse är tre centrala begrepp för att kunna läsa och skriva. I en ny studie har forskare vid Linnéuniversitetet undersökt dessa förmågor hos elever på lågstadiet.
Avkodning handlar om att kunna läsa enskilda ord medan ordkunskap handlar om att förstå vad orden betyder, till exempel genom att kunna synonymer. Dessa båda begrepp ligger sedan till grund för läsförståelse – att förstå vad man läser.
Stort behov av insatser
Forskarna tittade på totalt 46 000 elever som antingen läste enligt läroplanen för svenska eller läroplanen för svenska som andraspråk.
– Ett viktigt resultat av vår forskning är att de elever som läser svenska som andraspråk som grupp betraktat verkligen är i behov av extra insatser i sin läsutveckling, säger forskaren Linda Fälth.
Ungefär två tredjedelar av dessa elever har en ordkunskap som tyder på att de skulle behöva hjälp.
– Det kan exempelvis vara barn som har ett annat hemspråk än svenska och inte har utvecklat ordförrådet på samma sätt. När det handlar om avkodning skulle fyra av tio barn behöva hjälp, berättar forskaren Heidi Selenius.
En uppgift för alla lärare
När det gäller läsförståelse kunde forskarna se att behoven ökade när barnen blev äldre. I årskurs 1 låg ungefär tjugo procent av barnen under genomsnittet. I årskurs 2 och 3 var cirka 40 procent under genomsnittet.
– Vi menar att man måste ta ett helhetsgrepp. Ordförståelsen tillsammans med ordavkodningen är båda viktiga delar för att dra läsförståelsen framåt. Och det är ju den vi vill komma åt, den yttersta funktionen av läsandet: att verkligen kunna ta till sig och förstå det man läser, säger Linda Fälth.
Forskarna menar att detta inte bara handlar om läsning, och att det inte bara är en uppgift för språklärare. Alla lärare behöver involveras.
– Ger man barn som har utmaningar med läsförståelse mycket uppgifter där man ska läsa själv, då fixar de förstås inte det. Kanske kan de lyssna istället? Det kan ju vara i matte, ska man lyckas lösa mattetalet måste man kanske få höra det uppläst istället. Så jag tänker att alla lärare behöver jobba med vad ord betyder och förklara dem för att alla elever ska kunna följa med och komma framåt, säger Heidi Selenius.
Liten skillnad bland de yngsta
Bland eleverna i årskurs 1 med svenska som andraspråk låg drygt åtta procent under genomsnittet på alla tre testerna (avkodning, ordförståelse och läsförståelse). Det är inte så många, konstaterar forskarna. Därför anser de att om insatser görs tidigt kanske en del av de problem som märks i nationella prov när barnen är äldre kan undvikas.
– Det ger ju också arbetsro i klassrummet om alla elever kan vara med, än att eleven står där och inte vet vad den förväntas göra. Man kanske inte är så ”lydig” då, utan börjar hitta på andra saker att göra, eller zoomar ut och bara sitter där, säger Heidi Selenius.
Forskarna hoppas att deras resultat ska uppmärksammas i skolans värld, inte minst eftersom detta är första storskaliga studien i sitt slag i Sverige.
– Man har ju sett sådana här resultat med äldre elever, i Pisa-undersökningarna till exempel. Men ser man som vi problemen redan på lågstadiet, då är det ju tidiga insatser som är lösningen på problemet, säger Linda Fälth.
Linda Fälth, docent vid institutionen för pedagogik och lärande, Linnéuniversitetet, linda.falth@lnu.se
Det är kemister inom konsortiet MicroBioRefine som har visat att nordiska mikroalger som får växa i saltvatten både renar vattnet effektivt och producerar värdefulla föreningar, så kallade karotenoider.
Mikroalgerna renar avloppsvatten från de förorenande näringsämnena kväve och fosfor som annars skulle kunna leda till övergödning av våra vattendrag.
– Men inte bara det, vi har också kunnat visa i tidigare studier att algerna avlägsnar farliga föroreningar som läkemedel och tungmetaller. Faktum är att våra alger kan ta bort vissa av dessa föreningar mer effektivt än konventionell rening av avloppsvatten, säger Christiane Funk, professor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Vissa mikroalger kan växa i saltvatten
Avloppsvattnet göder algerna som i sin tur producerar biomassa. Eftersom källan är kommunalt avloppsvatten är användningen av algbiomassan mycket begränsad. I denna miljö producerar tyvärr inte de nordiska mikroalgerna värdefulla föreningar.
– Eftersom våra alger är så effektiva att rengöra, innehåller deras biomassa massor av farliga föreningar. Mikroalgbiomassa från avloppsvatten kan inte användas till livsmedel eller foder.
Emellertid har postdoktor Sanjeet Mehariya, doktoranden Martin Plöhn, och den spanske gästforskaren Antonio Leon-Vaz – alla medlemmar i Christiane Funks forskargrupp – tillsammans med en forskare från Luleå tekniska universitet kunnat påvisa att vissa arter av mikroalgerna kan växa i saltvatten, den nordiska Desmodesmus-stammar.
Nordiska Desmodesmus-stammar. Bild: Lorenzo Ferro
Mikroalger är mycket små encelliga organismer som producerar ungefär hälften av allt syre som människor och andra organismer på jorden behöver för att kunna andas. Samtidigt som de frigör syre så växer algerna och bildar bland annat fett, kolhydrater och proteiner från kol, väte, kväve, fosfor och svavel – mikroalgernas biomassa. De är basen i havets ekologiska näringskedja och föder bland annat mindre vattenlevande kräftdjur. Mikroalger kan också odlas.
Salt stressar mikroalgerna till stordåd
Närvaron av salt stressar algerna och därför producerar de stora mängder karotenoider. Karotenoider är högvärdiga biomassaprodukter på grund av deras användning inom hälsovård, livsmedelsförädling, läkemedel och kosmetika.
– Vi kan nu odla dessa algarter i Östersjövatten. Algerna klarar av att rena det problematiska havsvattnet och samtidigt producerar de värdefulla föreningar, säger Christiane Funk.
Kan alger bli framtidens biomassaproducent, vattenrenare och hållbara bränsle? Det finns ett stort intresse för utveckling av användning av så kallade akvatiska fotosyntetiska källor – alger och cyanobakterier. Forskning inom så kallad blå bioekonomi fortskrider snabbt på en global skala.
Christiane Funk, professor vid Kemiska institution, Umeå universitet, christiane.funk@umu.se
Den stora blåfenade tonfisken har nästan försvunnit från Skagerrak, Kattegatt och Öresund sedan början av 1960-talet. Då kom tonfiskarna för att leta föda i nordiska vatten under sensommaren och hösten. Det förekom även ett mycket eftertraktat fritidsfiske i Öresund och ett stort yrkesfiske från Öresund till Skagerrak.
Forskare i Danmark och Sverige har samarbetat med sportfiskare under flera år för att fånga och märka blåfenad tonfisk med avancerade elektroniska märken, som gör att de kan följas.
Nu har de första resultaten från märkningsexperimenten publicerats. Det handlar om data från så kallade pop up-satellitmärken (PSAT), som är programmerade att lossna från fisken och flyta upp till ytan efter ett år.
Tonfisken gör långa vandringar
Data från satellitmärkena används för att studera tonfiskarnas vandringar och beteenden. I studien märktes 18 tonfiskar med sändare. Användbara data har kommit från elva av dem.
– Resultaten visar den blåfenade tonfiskens långa vandringar i Atlanten, och att det är samma tonfiskar som återvänder till skandinaviska vatten. Två av märkena plockades upp nästan precis på den plats i Skagerrak där tonfiskarna hade märkts ett år tidigare, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU.
Blåfenad tonfisk
Blåfenad tonfisk är mycket eftertraktad av världens sportfiskare på grund av sin storlek och enorma kraft, och har fått smeknamnet ”alla fiskars konung”. Tonfisken är också intressant för kommersiellt fiske och säljs till mycket höga priser över hela världen.
Bild: Wikimedia Commons/Public Domain
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och danska DTU Aqua har tillsammans med The International Commission for Conservation of Atlantic Tuna (ICCAT) och erfarna sportfiskare samarbetat i flera år för att undersöka tonfiskarna i Skagerrak.
Fiskarnas beteende följs med avancerad elektronisk utrustning. Märkningen av tonfisk i Skagerrak kommer att fortsätta under 2022.
Kunskap om lekområden
När forskarna får tillbaka satellitmärkena kan den detaljerade informationen också användas för att undersöka var den enskilda tonfisken leker.
Tre märken innehöll information från mer än åtta månader och visar beteenden där åtminstone två av tonfiskarna återvänder till Skagerrak.
Genom att söka igenom fiskarnas dykbeteende har studien kunnat bekräfta att en fisk lekte i Medelhavet. Den andra simmade inte in i Medelhavet och uppvisade inte heller lekbeteende i något annat område under de förhållanden som sedan tidigare är kända för lekande blåfenad tonfisk.
– Att fortsätta söka igenom dokumenterat dykbeteende på det här sättet ger en rad möjligheter att bättre förstå tonfiskens lekbeteende och inte minst att avslöja tidigare okända lekområden. Det har förekommit mycket diskussion och vissa indikationer på flera hittills okända lekplatser under senare år, säger Andreas Sundelöf och fortsätter:
– Metodiken som ligger till grund för den här studien ger stora möjligheter att bättre förstå variation i beteende mellan fiskar, och bättre beskriva beteenden som ligger till grund för förvaltningsbeslut.
Fiskarna simmar tillbaka till matförråd
De två fiskarna som simmade tillbaka till Skagerrak hade burit satellitmärkena i tolv månader. Detta indikerar att det inte är ovanligt att fiskarna gör den här typen av långa vandringar vid upprepade tillfällen.
Samma fiskar återvänder sannolikt i augusti–oktober år efter år till de goda matförråden i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, där bland annat sill och makrill förekommer i stora tätheter under den tiden på året.
