I Sverige är andelen fyraåringar med övervikt eller fetma cirka elva procent. I åldersgruppen mellan 11 och 15 år ökar andelen till 15 procent. Det är mer än en fördubbling under de senaste tre decennierna.
Bland unga vuxna, det vill säga åldrarna 16-29, är andelen med övervikt eller fetma nu 31 procent enligt statistik från Folkhälsomyndigheten.
Högt BMI som ung ökar risken för sjukdom
Det är känt sedan tidigare att barns tidiga tillväxtmönster är kopplat till hälsoläget senare i livet. Gruppen unga individer med fetma har på sikt en ökad sjuklighet i hjärt-kärlsjukdom, svår artros, hormonrubbningar och diabetes.
Resultaten från en ny studie stärker ytterligare kopplingen mellan BMI ( Body Mass Index ) i unga år och risken för senare sjuklighet.
– Vi har nu studerat en stor mängd olika tillväxtdata på barn i åldrarna 0–10 år. Dessa data har fångats in från de rutinmässiga hälsokontrollerna på BB, BVC och inom svensk skolhälsovård. Vi har sedan kompletterat detta med enkäter då barnen var 10 år, där även uppgifter om föräldrarnas längd och vikt har rapporterats, berättar studiens försteförfattare Staffan Mårild som är barnläkare och docent i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Uppföljning gav viktig information
Drygt 500 personer genomgick senare, vid 18-20 års ålder, en riktad hälsoundersökning. Den omfattade mätning av längd, vikt och midjemått, blodprov och insamling av enkätdata.
För att bättre bedöma riskerna för framtida diabetes och hjärt-kärlsjukdom användes ett så kallat kardiometaboliskt index som rangordnar sjukdomsrisk hos varje enskild person.
– Det kardiometabola indexet summerar varje individs olika mätvärden för blodfetter, blodsockerbalans, blodtryck och midjemått. Vårt främsta mål var att bedöma sambandet mellan tidig fetma och övervikt, och det kardiometaboliska index vi beräknat för de unga vuxna i studien, säger Staffan Mårlid.
Huvudresultatet i studien visar att personer som hade övervikt och fetma vid tio års ålder hade en signifikant förhöjning av det kardiometabola indexet och därmed ökad sjukdomsrisk senare i livet, jämfört med dem som hade normalvikt vid samma ålder.
Förebyggande insatser är viktiga
Enligt forskarna pekar resultaten på den stora betydelsen av skolhälsovårdens hälsoundersökningar, där bland annat mätningar av tillväxt ingår och där barn i riskzonen kan fångas upp. Forskarna betonar också vikten av förebyggande och hälsofrämjande insatser från både förskola, skola och samhället i stort.
Hörnstenarna är hälsosam kost, vardagsmotion och regelbunden fysisk aktivitet, minskad stress och tillräcklig sömn.
– Insatserna bör inte riktas specifikt eller enbart till barn med övervikt utan till alla barn, oberoende av BMI, eftersom dessa hälsofrämjande insatser är viktiga för alla barn. Att rikta sig bara till barn med högt BMI kan upplevas som stigmatiserande och bör undvikas, säger Staffan Mårild.
Staffan Mårild, docent i pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, staffan.marild@pediat.gu.se
Virus består av ett tunt proteinhölje, en kapsid, och innanför ligger dess arvsmassa, generna. När herpesvirus infekterar en cell, produceras mängder av genetiskt material som förökar sig – och därmed upptar allt större del av utrymme inuti cellkärnan.
Alex Evilevitch, forskare vid Lunds universitet, har under många år studerat mekanismer bakom herpesinfektion och virusets fysikaliska egenskaper. Mängden genetiskt material i cellkärnan leder till vad Alex Evilevitch beskriver som en mekanisk belastning på kärnhöljet och att kärnhöljet riskerar att brista.
Herpesvirus infekterar bara människan
Herpes simplex-virus (HSV) förekommer över hela världen och människan är den enda värden. Viruset finns i två närbesläktade former (HSV-1, HSV-2), som båda kan ge utslag och sår framförallt på läppar och könsorgan.
Vid herpes simplexinfektion uppstår blåsor på ett avgränsat hudområde. När man blir smittad vandrar viruset längs hudnerver till en nervknuta där det kan ”vila” under många år. Sedan kan det aktiveras vid till exempel stress, solexponering och menstruation, och vandra ut till hud eller slemhinnor där det ger upphov till nya herpesblåsor. Oftast uppstår blåsorna på samma ställe varje gång.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Ur herpesvirusets perspektiv och fortlevnad är detta scenario inte alls bra. För herpesviruset är det avgörande att cellkärnan förblir hel så att möjligheterna att föröka sig maximeras.
Förstår bättre hur cellkärnan kan hantera herpesvirus
– Området är till stor del outforskat. Men med ökad förståelse för hur mekaniken i cellkärnan påverkas av det infekterande herpesviruset kan vi förstå hur det är möjligt för cellkärnan att motstå de påfrestningar som den utsätts för av viruset. Mekaniken förhindrar för tidig skada på kärnhöljet och dna-kopieringsmaskineriet i cellkärnan, och det utnyttjas av viruset för att replikera sig, förklarar Alex Evilevitch, som lett studien vid Lunds universitet.
Bilden visar rekonstruktion av humant herpes simplexvirus typ 1. Genomskärningen visar tätt packat herpes dna (grönt) i virusets kapsid. Elektronmikroskopibild. Bild: Alex Evilevitch.
Detta kom forskarna fram till genom att undersöka hur cellkärnan påverkades av dna-injektion med humant herpes simplexvirus typ 1 (HSV-1) in i cellkärnan under en herpesinfektion. Med hjälp av ett atomkraftmikroskop undersökte forskarna intakta cellkärnors svar på HSV-1-dna, alltså hur cellen anpassar sig och förändras i olika skeden av en virusinfektion. Det är ett robust mekaniskt svar som syftar till att upprätthålla kärnans integritet och den funktionalitet som krävs för förökning av herpesvirus i cellkärnan.
Viktigt förstå hur viruset fortplantar sig i våra celler
– Kärnmekaniken i cellen som svar på virusinfektion har inte undersökts tidigare. Våra observationer av cellens mekaniska anpassning, möjliggör för viruset att utnyttja cellens dna-replikationsmaskineri för att maximera sin förökning i cellen. Att förstå den övergripande mekaniken som reglerar virusets livscykel avslöjar nya antivirala mål för behandling, säger Alex Evilevitch.
Ett sådant biofysikaliskt tillvägagångssätt vid bekämpandet av virus är mindre känsligt för mutationer och öppnar upp för en viktig ny strategi för behandling av virus med höga mutationshastigheter eller andra undvikande strategier, som annars är en stor utmaning inom vaccinutveckling.
Alex Evilevitch, forskargruppschef, universitetslektor vid Institutionen för Experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet, alex.evilevitch@med.lu.se
– Det här är ovanliga fynd. De flesta kända mumierna i världen är betydligt yngre och uppskattas vara mellan 4 000 och ett par hundra år gamla. Men vi kan visa att kroppar avsiktligt behandlats för att torkas och mumifieras innan gravläggning redan i mesolitikum. Denna form av gravritual har aldrig tidigare påvisats i europeisk jägarstenålder, säger Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog och forskare vid Uppsala universitet, som tillsammans med Liv Nilsson Stutz vid Linnéuniversitetet är studiens försteförfattare.
Resultaten från studien, som gjorts i samarbete mellan Uppsala universitet, Linnéuniversitetet och Universidade de Lisboa i Portugal, publiceras i European Journal of Archaeology.
Fram till nu har de äldsta kända fallen av medveten mumifiering funnits i Atacamaöknens kustområden i norra Chile där jägare och samlare i Chinchorrokulturen levde för 7 000 år sedan. Där begravdes mumifierade döda kroppar i så kallade skalbankar, och på flera av kropparna har förtorkade mjukdelar bevarats.
Förhistoriska mumier bevaras sällan
– Det är en utmaning att studera förhistorisk mumifiering dels för att kroppens mjukdelar sällan bevaras, dels för att vi saknar skriftliga och historiska källor. Utan bevarade mjukdelar är det svårt att se tydliga spår av denna typ av konserverande behandling av den döda kroppen. Detta är ett stort problem framför allt i tempererade och fuktiga klimat, vilket motsvarar större delen av Europa, där mjukdelar och textilier oftast inte bevaras i arkeologiska kontexter, säger Liv Nilsson Stutz vid Linnéuniversitetet.
Med utgångspunkt i nyligen återupptäckta fotografier från utgrävningar på 1960-talet av mesolitiska gravar i skaldjursbankar i Sadodalen i Portugal, har forskare kunnat rekonstruera på vilket sätt som döda kroppar har begravts. På så sätt har de fått ny kunskap om de gravritualer som ägde rum där för ca 8 000 år sedan.
Olika forskningsmetoder lägger mumiepussel
Studien kombinerar flera metoder. Dels arkeotanatologi, en metod som likt en rättsmedicinsk fältundersökning dokumenterar och analyserar benens rumsliga placering vid utgrävningstillfället. Tack vare vetskapen om hur kroppen bryts ner och påverkas av naturliga processer efter döden, kan man rekonstruera hur kroppen hanterats och placerats i graven i samband med gravritualerna.
Den här metoden har sedan kompletterats med resultaten från en experimentell studie av mumifiering och begravning av människokroppar, som utförts vid en rättsmedicinsk forskningsanläggning vid Texas State University. Genom den experimentella studien har forskare fått fram en modell för hur man kan känna igen mumier i arkeologiska kontexter, som saknar bevarade mjukdelar. Modellen kombinerar flera observationer av benens läge i graven: först en position med kraftigt böjda extremiteter, en frånvaro av disartikulationer av vissa signifikanta delar av skelettet, och en snabb igenfyllning av sediment kring benen.
Benen låg kvar i graven i orörd position
I de gravar som analyserats i den nya studien, har alla dessa indikationer kunde observeras i åtminstone ett fall. Analysen visar att kroppen begravts i en extremt sammandragen ställning med benen kraftigt böjda och placerade framför den dödes torso. Under normala omständigheter disartikuleras skelettet generellt ganska fort i en del svagare leder, som till exempel fingrar och tår, men i detta fall låg dessa ben kvar i en orörd position, trots att de låg i delar av graven där de borde ha fallit isär. Forskarna menar att detta mönster av extrem sammandragning av kroppen, i kombination med brist på disartikulation och rörelse av dessa ben, skulle kunna förklaras med att kroppen inte lades ner i graven som ett färskt kadaver, utan i stället som en mumifierad kropp.
När kroppen torkas kan den pressas samman på ett kraftigare sätt eftersom volymen av mjukdelarna blir mindre. Ställningen av kroppen har bevarats eftersom omgivande sediment kontinuerligt kunnat sippra in och hålla benen på plats. Att kroppen varit kraftigt sammandragen vid begravningstillfället syns i att ytterst lite sediment återfanns mellan benen då de grävdes fram.
Ger ny kunskap om gravritualerna under stenåldern
– Det mönster som vi har sett beror på en kontrollerad naturlig mumifiering. Den här formen av manipulation av den döda kroppen gör det möjligt att bevara kroppens integritet och samtidigt forma den till en vald ställning. Den processen har förmodligen varit långdragen, när kroppen har torkats ut och gradvis dragits samman med någon form av rep eller bandage. Samtidigt har den bevarat sin anatomiska integritet, säger Rita Peyroteo Stjerna.
Om mumifiering i Europa är äldre än vad man tidigare har trott, ger den här upptäckten helt ny kunskap om gravritualerna i dessa stenålderssamhällen.
– Vi får en ny inblick i betydelsen av kroppens integritet och i de processer som förvandlade kroppen från lik till mumie. Genom att mumifiera kroppar blev de lättare att transportera, eftersom kroppen blir både mindre och lättare då den torkas ut. Att de mumifierade kropparna kan även visa på betydelsen av de platser som kropparna fördes till för att begravas, och om resan dit. Förmodligen styres det här av centrala kulturella föreställningar om såväl den döda kroppen som gravplatserna, säger Liv Nilsson Stutz.
Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, rita.peyroteo.stjerna@ebc.uu.se (engelska, portugisiska)
Liv Nilsson Stutz, professor i arkeologi vid Linnéuniversitetet, liv.nilssonstutz@lnu.se (svenska, engelska)
– Just nu finns det ett stort informationsbehov och när vi är oroliga stillar vi vår oro genom att söka upp och ta del av information. Min gissning är att nyhetskonsumtionen de kommande dagarna kommer öka. Generellt ökar intresset för ”trovärdiga” medier, som public service och medier som faller in under paraply-begreppet ”traditionella medier”, men det sker även en ökad nyhetssökning generellt.
Hur bör vi tänka kring flödet av den informationen?
– Det som vi som konsumenter ska tänka på är att ”mediekartan” ser annorlunda ut mot tidigare. Idag är det inte bara ”traditionella medier” som har stor räckvidd, utan vi kommer också ta del av nyheter och information från andra aktörer, som personer som bloggar och postar på sociala mediekonton.
På vilket sätt skiljer sig sociala medier från traditionella medier?
– Till skillnad mot ”traditionella medier” har sociala medier generellt inget utgivaransvar, vilket gör att de kan dela information på ett annat sätt än vanliga medier. Och det är den stora skillnaden. ”Traditionella medier” förmedlar bekräftade nyheter medan sociala medier bygger på innehåll som produceras av dem som använder dem. Det finns alltså inte samma regler för innehållet i en publicering.
Vilket ansvar har de som postar och delar den här informationen på sociala medier?
– I läget som vi är just nu, när vi inte vet så mycket, kommer de säkert spridas en del obekräftade uppgifter som kan vara sanna men också vara falska. Det är naturligt med rykten i ett läge som detta. Just därför har vi alla ett stort ansvar över vad vi delar med oss. Just nu kanske det handlar om rykten, om några veckor propaganda och manipulation.
Tänk till innan du delar information
Är du osäker på om det känns rätt att dela? Ställ dig frågorna:
Vem ligger bakom informationen/nyheten?
I vilket syfte har den producerats?
Vem tjänar på att den sprids?
Text: Thomas Melin
Kontakt:
Marie Grusell, universitetslektor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation JMG, Göteborgs universitet, marie.grusell@jmg.gu.se
Förr ansågs braxen vara en delikatess. I dag ses den som skräpfisk – en bifångst som antingen slängs tillbaka i vattnet eller används till biogas.
På flera håll i världen betraktas däremot denna karpfisk som en välsmakande matfisk. Det här vill projektet ”Dags för brax” ta fasta på även i Sverige.
– Vi vill utforska braxen som proteinkälla, inspirera till förädling och att braxen åter betraktas som en matfisk. Alla, från fiskare till entreprenörer och konsumenter kan vinna, även miljön och braxen, säger Carina Wettemark, chef för Biosfärenheten och koordinator för biosfärområdet Kristianstads Vattenrike.
Påverkar biologisk mångfald
Beståndet av braxen växer i flera av landets sjöar. Det leder till ett grumligare vatten och minskad biologisk mångfald. Sedan några år bedriver Biosfärkontoret i Kristianstad reduktionsfiske i Råbelövssjön och Oppmannasjön för att få ett klarare vatten och en bättre biologisk balans.
Sammanlagt ska närmare 400 ton fiskas upp. I dag används fångsten till biogasproduktion – något som kan uppfattas som resursslöseri av en proteinrik fisk som skulle kunna ätas i stället.
Nya rätter skapades
För att underlätta braxens återintåg på matbordet involverade projektet lokala kockar och studenter på högskolans gastronomiprogram och lät dem skapa olika rätter baserade på braxenråvara.
– De förvandlade den relativt besvärliga och beniga fisken till mycket välkomponerade och innovativa rätter som lyfte fisken till en helt ny nivå. Vi fokuserade på tre koncept: street food , offentligt kök och fine dining , allt för att undersöka braxens användningsområden och potentiella marknader. Recepten finns nu i vår nya kokbok, med allt från enkel tacobraxen med ärtguacamole till mer avancerade brax-queneller, säger Viktoria Olsson, universitetslektor i mat- och måltidsvetenskap.
Taco med pankofriterad braxen. Bild: Jesper Dreifaldt
Ingredienser
(2–3 portioner)
400 g benfria braxenbitar
2 dl panko eller ströbröd
2 dl vetemjöl
1 ägg
400 g gröna ärtor
2 lime
1–2 chili
¼ huvud rödkål
2–4 schalottenlökar
1 äpple
2 msk äppelcidervinäger
8 små eller 4 stora tortillabröd
Salt och peppar efter smak
Olja till fritering
Gör så här:
Strimla rödkål och massera med vinäger. Smaka av med salt och peppar.
Hacka chili, schalottenlök och blanda med tinade ärtor. Mixa, smaka av
med salt och peppar och limejuice.
Fritera schalottenlök. Låt rinna av på papper.
Vänd braxenbitarna i mjöl, ägg och panko. Fritera i olja på ca 180ºC.
När bitarna är gyllene är de klara. Låt droppa av på papper. Strimla äpplet.
Servera i tortillabröd och ät som en taco.
Projektet ”Dags för brax” är ett brett samarbete mellan lokala, nationella och internationella aktörer. Deltagare inom restaurangbranschen, street food -entreprenörer, storkök, fiskare och akademi och andra hoppas att projektet ska stärka braxens lokala och miljövänliga värden, hitta tillagningsmetoder och nya smaker, samt att knyta ihop braxenkedjan – från reduktionsfiske till matbord.
Projektet startades 2020 av Biosfärområde Kristianstads Vattenrike, Gastronomiprogrammet vid Högskolan Kristianstad samt Krinova Incubator & Science Park.
Kontakt
Viktoria Olsson, universitetslektor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, viktoria.olsson@hkr.se
Både människor och djur exponeras för kemikalier som sprids i vår omgivning. Vissa kemikalier kan påverka hormonsystemet och därmed ha en inverkan på viktiga processer som tillväxt och hjärnans utveckling. Miljöföroreningarna förekommer dessutom oftast som blandningar av olika sorters kemikalier, något som forskaren Lina Birgersson studerat i en avhandling.
– Utgångspunkten för mina studier har varit EU-projektet EDC-MixRisk och den svenska SELMA-studien från Karlstad universitet, som visat att blandningar av hormonstörande ämnen, så kallade EDCs (Endocrine Disrupting Chemicals), uppmätta i gravida kvinnor är förknippade med negativa effekter på deras barn, bland annat vad det gäller födelsevikt och hjärnans utveckling, säger Lina Birgersson vid Göteborgs universitet.
I EU-projektet EDC-MixRisk undersöks påverkan av blandade hormonstörande ämnen experimentellt i olika cell- och djurmodeller. Projektet innehåller studier inom bland annat epidemiologi, biostatistik, kemi, experimentell biologi och riskbedömning.
Yngel blev hyperaktiva
Lina Birgersson har bland annat gjort studier med laboratorieförsök på zebrafiskar. Hon har undersökt effekter hos zebrafiskynglen efter korta exponeringar med tre olika EDC-blandningar.
För en av blandningarna noterades effekter redan vid koncentrationer som är 10–100 gånger lägre än medelkoncentrationer som uppmätts hos gravida kvinnor.
– I studierna syntes förändringar hos ynglen efter kemikalieexponeringarna. De var mer hyperaktiva och vi såg också förändringar i gener som förknippas med sköldkörtelsystemet, som under tidig utveckling reglerar tillväxt och hjärnans utveckling, säger Lina Birgersson.
Studierna visar också effekter på simningen. De inledningsvis hyperaktiva ynglen simmade i ett senare skede mindre än kontrollgruppen de jämfördes med.
Så gjordes forskningen på ynglen
Fiskarna exponerades under tidiga utvecklingsstadier och ynglens beteende testades. Organismer är särskilt känsliga för EDCs om exponeringen sker under tidiga utvecklingsstadier.
De kritiska blandningarna som använde i experimenten innehöll ett antal ftalater, perfluorerade kemikalier och bisfenol A eller triklosan.
Studierna har gjorts inom ramen för EU-projektet EDC-MixRisk, som nyligen publicerat resultat i en artikel i Science. I den artikeln kunde forskarna stärka en misstänkt risk för barns språkutveckling och utveckla nya principer för riskvärdering av kemikalieblandningar.
Som ett komplement har Lina Birgersson också studerat möjliga effekter av hormonstörande kemikalier i ekosystem. I en fältstudie utanför Ronneby undersökte hon vild abborre i sjöar som förorenats av högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, från brandskum från närliggande militära anläggningar.
– Vi fann att livslång exponering för PFAS i en förorenad sjö kan påverka både sköldkörtelsystemet och immunförsvaret hos vild abborre. PFAS är en känd grupp av EDCs som finns bland annat i brandskum, kosmetika och non-stick beläggningar i stekpannor, säger Lina Birgersson.
Kontakt Lina Birgersson, institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, lina.birgersson@bioenv.gu.se
Små superkondensatorer kan förbättra batteriers livslängd och dessutom möjliggöra sekundsnabb laddning. Tillverkare av allt från smartphones till elbilar satsar därför stort på de nya elektroniska komponenterna.
Forskare på Chalmers har nu utvecklat en metod som innebär ett genombrott för hur dessa superkondensatorer kan produceras.
– När man pratar om nya teknologier är det lätt att glömma bort hur viktig tillverkningsmetoden är för att de ska kunna produceras industriellt och komma samhället till nytta. Vi har utvecklat metoder som med säkerhet fungerar i verklig produktion, säger Agin Vyas som är doktorand vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers tekniska högskola.
Superkondensatorer består av två elektriska ledare som skiljs åt av ett isolerande skikt. De kan lagra elektrisk energi och har många positiva egenskaper jämfört med ett vanligt batteri. Exempelvis kan de laddas mycket snabbare, distribuera sin lagrade energi på ett effektivare sätt och laddas tusentals gånger utan att prestandan försämras.
När en superkondensator kombineras med ett batteri i en eldriven produkt kan batteriets livslängd förlängas många gånger. Till exempel kan livslängden på batteriet i ett elfordon bli upp till fyra gånger längre. Vinsterna för slutkonsumenten blir stora, menar forskarna.
– Dels är det praktiskt att kunna snabbladda exempelvis en elbil eller att inte behöva ladda eller byta batterier lika ofta i sin smartphone, dels innebär det stora vinster för miljö och hållbarhet när batterier inte behöver återvinnas i samma omfattning i komplicerade processer, säger Agin Vyas.
Tillverkning en stor utmaning
Men i praktiken är dagens superkondensatorer för stora för många användningsområden där de skulle kunna göra nytta. De behöver ha ungefär samma storlek som batteriet de är kopplade till, vilket är ett hinder för att integrera dem på mobiltelefoner eller elbilar.
Därför handlar en stor del av dagens forskning och utveckling av superkondensatorer om att göra dem betydligt mindre.
Målet för Agin Vyas och hans kollegor är att utveckla mikro-superkondensatorer. De är så små att de kan få plats på de systemkretsar som innehåller styrningen till flera olika sorters funktioner i mobiltelefoner, datorer, elmotorer och nästan all elektronik vi använder idag.
En av de viktigaste utmaningarna på vägen mot att utveckla mikro-superkondensatorer är att hitta praktiska metoder för tillverkning.
De minimala enheterna behöver tillverkas på ett sätt att de dels blir kompatibla med övriga komponenter i en systemkrets, dels enkelt kan skräddarsys för olika användningsområden.
Egenskaper kan skräddarsys
I en vetenskaplig artikel demonstrerar forskarna en tillverkningsprocess där mikro-superkondensatorer integreras med det vanligaste sättet att tillverka systemkretsar (så kallad CMOS).
Forskarna har också utvecklat en metod för att producera mikro-superkondensatorer i upp till tio olika material i en och samma tillverkningsprocess. Detta innebär att egenskaper enkelt kan skräddarsys för att passa flera olika slutapplikationer.
– Genom att använda så kallad spinnbeläggning, som är en hörnsten i många tillverkningsprocesser, kan vi välja elektrodmaterial. Vi visar också att användning av alkylaminokedjor i reducerad grafenoxid leder till en högre laddnings- och lagringskapacitet, säger Agin Vyas.
– Vår metod går att skala upp och innebär reducerade kostnader för tillverkningsprocessen. Det är en stor produktionsteknisk framgång och ett viktigt steg mot praktisk användning av mikrosuperkondensatorer i både vardagselektronik och industriapplikationer.
Agin Vyas, doktorand, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, agin@chalmers.se
– Vi bevittnar ett nytt kapitel i Europas historia. Det är ett utomordentligt allvarligt läge. Kreml har oprovocerat startat ännu ett krig. Ett auktoritärt land har givit sig på ett demokratiskt. I Ukraina kan man rösta bort politiska ledare man inte är nöjd med, det går inte i Ryssland. Detta kommer att få långtgående konsekvenser för – främst Ukraina, men också för hela Europa och Ryssland. Det har inte drivits fram av någon folklig opinion, utan det är Vladimir Putin och hans närmaste krets bär ansvaret för kriget, säger Rysslandsforskaren Gudrun Persson.
Gudrun Persson är expert på rysk utrikes- och säkerhetspolitik, docent och gästforskare vid Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska. Hon är också forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Hur ser läget ut utifrån rysk horisont?
– Enligt den ryska politiska och militära ledningen har väst angripit Ryssland och därmed har man rätt att slå tillbaka. Ryssland förbereder sig för en långvarig konflikt med väst, en konflikt som för Ryssland är av existentiell karaktär. Det innebär att Ryssland kräver rätt till en egen intressesfär, genom ”lagligt bindande garantier.” I praktiken skulle det medföra att Ryssland har veto på ländernas säkerhetspolitiska utveckling i sitt närområde, i Östeuropa och i Östersjöområdet.
– För Ryssland är den nuvarande säkerhetsordningen med EU och NATO som grund ohållbar, vilket också finns inskrivet i den ryska militära doktrinen sedan 2010. Praktiskt innebär det att Ryssland vill få ett antal stormakter att sätta sig ner för att dela in världen i egna respektive intressesfärer, med Wienkongressen 1815 och Jalta 1945 som förebilder.
– Ryssland drar också paralleller till Kubakrisen och säger att ”USA kunde inte tolerera en framskjuten rysk position i sitt närområde då, liksom Ryssland inte kan tolerera en amerikansk framskjuten position i sitt närområde i dag”.
Vad är orsakerna till det ryska agerandet?
– Det ryska agerande vi ser just nu utåt, är något som har sin kärna på den ryska hemmaplanen. Den trend vi har sett under de senaste tio åren, är att den ryska inre repressionen och den yttre aggressionen samverkar och förstärker varandra. Från rysk horisont handlar det om att återupprätta det post-sovjetiska rummet, om än i nytt format. Detta berör alla länder med ”historiska” band till Tsarryssland och Sovjetunionen. Under de senaste 20 åren har vi sett en tilltagande patriotisk politik i Ryssland. Man har till och med skrivit in i konstitutionen att det uppväxande släktet ska fostras i patriotisk anda.
– De ryska kraven på en ny säkerhetsordning i Europa har både en territoriell och en känslomässig, ideologisk aspekt. Här måste alla alternativ till den nuvarande ledningen bort, hur små de än är. Ett exempel är den ryska människorättsorganisationen Memorials nedstängning innan årsskiftet, en väldigt tydlig symbolisk handling som visar på det hårda interna klimatet mot civilsamhället.
– Detta visar också tydligt den ryska holistiska synen på krig och konflikter som en helhet. Den ryska synen på krig och nationell säkerhet har en bred definition, där både Rysslands historia och andliga tradition ingår, samt politik, ekonomi, diplomati, informationsmedel och militära medel inklusive kärnvapen.
Varför sker detta just nu?
– Utifrån ett ryskt perspektiv är västvärlden på nedgång, med ett USA man ser som dekadent och splittrat. Att USA drog sina trupper ur Afghanistan under kaotiska förhållanden ses som en bekräftelse på detta. EU ses som försvagat av en migrantkris och beroendet av rysk gas. Dessutom är Merkel borta i Tyskland och Macron förbereder sig för valkampanj i Frankrike. Ryssland ser det därför som en bra tid att ta det strategiska initiativet över världens säkerhetspolitik. Samtidigt ”rättfärdigar” man sitt agerande med att man bara ”rättar till historiska orättvisor.”
– Bilden av Ryssland internt är att landet är starkt på alla plan; ekonomiskt med en god valutareserv, med en stark armé, och en förbättrad livsmedelssäkerhet. Man ser sig också som ledande inom delar av high-tech industrin, inte minst inom försvarsområdet. Man anser sig dessutom vara moraliskt överlägsna västvärlden. Enligt den ryska ledningen är Ryssland omringat av ett fientligt väst.
– I väst uppfattas Rysslands uppförande snarare som paradoxalt. Istället för att göra Ukraina till en allierad är landet nu en av Rysslands fiender. Från Kremls horisont finns det dock ingen sådan paradox. Kravlistorna från Ryssland uppfattas av vissa bedömare i väst som bisarra. Ryssland vet att USA och NATO inte kan gå med på kraven och Putin har själv sagt att Ryssland inte litar på juridiskt bindande garantier.
– Men konsekvensen av kravlistorna är ryskt herravälde över hela Östeuropa, inklusive Östersjön och Svarta havet och att Europas säkerhet ska diskuteras över huvudet på Europa. Det är USA Ryssland vill tala med. Att skriva under kraven skulle dessutom innebära ett erkännande från väst av det ryska auktoritära politiska styret är lika bra eller bättre än västerländska demokratiska system och att väst avsvärjer sig grundläggande begrepp som rättsstat, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
– Och agerandet har givit resultat. Ryssland har nu säkerhetspolitiska samtal med USA och Nato dvs. om frågor som varken USA eller Nato egentligen vill diskutera. Det är i någon mån skickligt agerat av Ryssland.
Hur ser framtiden ut om du får sia?
– Jag siar inte, jag forskar. Men så mycket kan sägas att konflikten mellan Ryssland och väst är långvarig. De senaste tio åren visar på en ökande klyfta. Oavsett om Ryssland agerar nu eller senare kan ingen säga att vi inget visste.
Att inte äta tillräckligt mycket är ett vanligt problem hos såväl kvinnor som män inom idrotter som kräver stora träningsmängder och där kroppsvikt har betydelse för prestation. Den rapporterade förekomsten av för lågt energiintag i relation till träningsmängd är 20–60 procent hos både manliga och kvinnliga idrottare och är allra vanligast inom idrotter med fokus på låg kroppsvikt och fettmassa.
För lågt energiintag över tid ger konsekvenser
Att idrottare i perioder medvetet äter mindre eller tränar mera för att gå ner i vikt behöver inte automatiskt medföra något problem så länge perioderna med lågt energiintag inte blir för långa och optimal energitillgänglighet etableras igen.
Men ett för lågt energiintag över (längre) tid medför en ökad risk för relativ energibrist, ett syndrom – med eller utan en ätstörning – som ger negativa konsekvenser för hälsa och prestation.
Relativ energibrist medför bland annat omfattande hormonella förändringar med reducerad könshormonproduktion som leder till oregelbunden eller utebliven menstruation hos kvinnor och nedsatt sädkvalitet och sexlust hos män.
De hormonella förändringarna bidrar också till en mera katabol hormonprofil (se faktaruta) som bland annat leder till nedsatt proteinsyntes, vilket kan påverka återhämtning och träningsrespons samt öka risken för skador och överträning. Långsiktiga hälsokonsekvenser omfattar en ökad risk för stressfrakturer, för tidig benskörhet och hjärtkärlpåverkan.
Fakta om relativ energibrist
Relativ energibrist orsakas av låg energitillgänglighet, oftast till följd av otillräckligt energiintag.
Energitillgänglighet (kalorier per kilo fettfri massa per dag) är den mängd energi som finns kvar till kroppens grundläggande fysiologiska processer när den mängd energi som använts under träning dras bort från energiintaget.
Låg energitillgänglighet medför ett katabolt (nedbrytande) tillstånd, där kroppen kompenserar det otillräckliga energiintaget genom att bryta ner muskel- och fettväv för att tillgodose substrat till träning och fysiologiska processer.
Vid låg energitillgänglighet under en längre period regleras viloämnesomsättningen och grundläggande fysiologiska processer såsom produktion av könshormoner ned.
Det medför att energibalansen återupprättas på en lägre nivå, vilket betyder att idrottare kan vara viktstabila/ha normalvikt, men samtidigt ha för låg energitillgänglighet för normal fysiologisk funktion med ökad risk för ohälsa, skador och nedsatt prestation.
Kliniska studier har även visat att hormonsystemet hos yngre kvinnor är känsligare för låg energitillgänglighet än vad det är hos vuxna. Låg energitillgänglighet och symptom på relativ energibrist är därför extra bekymmersamt hos unga, eftersom det är i den perioden i livet då kroppen och skelettet utvecklas allra mest.
Orsakerna bakom till energibrist
Vanliga bakomliggande orsaker till relativ energibrist är till exempel otillräcklig kunskap om idrottsnutrition, bristande aptit eller en ätstörning. Många idrottare vet inte hur mycket och vad de behöver äta för att kompensera för höga energiutgifter i perioder med stora träningsmängder.
Både låg energitillgänglighet och högintensiv träning minskar dessutom aptiten. Kombinationen av nedsatt aptit, kalorisnål mat, lågt intag av lättillgängliga kolhydrater samt ett högt intag av kostfibrer gör det extra svårt att få i sig tillräckligt med energi.
En annan bakomliggande orsak kan vara att många idrottare initialt får en positiv respons både på träning/tävling och från omgivningen vid viktnedgång. Det kan leda till att idrottaren hamnar i ett negativt beteende med fortsatt restriktivt ätbeteende, ökad fokus på vikt och mat, tvångsmässig träning och återkommande bantningskurer.
Ätstörningar inom idrotten
Förekomsten av ätstörningar är högre inom elitidrotten än i samhället generellt, högre bland kvinnliga än manliga elitidrottare och högre bland vuxna kvinnliga idrottare än unga. Den rapporterade förekomsten bland kvinnliga idrottare på landslagsnivå i Norge är 20 procent jämfört med 9 procent i kontrollgruppen, med högst förekomst inom estetiska idrotter (44 procent) och viktklassidrotter (30 procent). Den rapporterade förekomsten bland manliga idrottare på landslagsnivå i Norge är 8 procent jämfört med 0,1 procent i kontrollgruppen. Linnéuniversitetet planerar att genomföra en likartad studie inom svensk elitidrott under 2022-2023.
Inte tillräckligt med kolhydrater
Trots en stark vetenskaplig evidens för att ett optimerat kolhydratintag förbättrar prestationen under högintensiv träning och tävling, visar flera studier att idrottare ofta har ett lägre kolhydratintag än det rekommenderade per kilogram kroppsvikt och dag.
Kolhydrater bryts i kroppen ned till glukos, vilket är den primära energikällan för kroppens celler och den enda energikällan för hjärnan och nervsystemet. En låg tillgänglighet av just glukos i hjärnans hypotalamus anses vara en bakomliggande orsak till nedreglering av bland annat könshormonsproduktion och en katabol (nedbrytande) hormonprofil.
För närvarande genomför Linnéuniversitetet, i samarbete med norska, tyska och irländska forskare, en omfattande studie på kvinnliga uthållighetsidrottare med symptom på relativ energibrist. I projektet undersöks bland annat deltagarnas kostintag och tajming av kolhydratintag i relation till olika träningspass och träningsdagar och jämförs med internationella näringsrekommendationer.
Preliminära resultat från en sju-dagars kost- och träningsregistrering visar att ingen av de första tolv deltagarna i studien uppnår det dagliga rekommenderade intaget av kolhydrater utifrån individuell träningsbelastning. Ingen deltagare uppnår heller det rekommenderade kolhydratintaget direkt efter eller mellan nyckelträningspass. Enbart 27 procent uppnår minimum-rekommendationen på 30 g kolhydrater per timme under nyckelträningspass.
Resultaten tyder även på att deltagarna har svårare att få i sig det rekommenderade intaget av kolhydrater under hårda träningsdagar jämfört med lätta, vilket indikerar svårigheter att anpassa kolhydratintaget i relation till träningsbelastningen.
Noterbart är att deltagarna intar tillräckligt med protein och fett vilket indikerar att låg kolhydrattillgänglighet är det huvudsakliga nutritionsrelaterade problemet i denna grupp av kvinnliga uthållighetsidrottare med symptom på relativ energibrist.
Utbildning kan förebygga relativ energibrist
Relativ energibrist, med eller utan ätstörning, är ett av de största nutritionsrelaterade problemen inom idrotten. Det är därför av stor betydelse att svensk idrott följer internationella rekommendationer på området och inför förebyggande insatser med fokus på tidig upptäckt och behandling hos både manliga och kvinnliga idrottare.
Forskare i Norge och Sverige har tillsammans tagit fram rekommendationer till svenska idrottsorganisationer om hur man förebygger, tidigt upptäcker, samt behandlar relativ energibrist hos idrottare. Den viktigaste rekommendationen till idrotten är att implementera förebyggande utbildningsprogram och riktlinjer som ska vara riktade mot ledare, tränare och idrottsmedicinskt stöd.
Allmänna riktlinjer är:
1. Minskad fokus på kroppsvikt och kroppssammansättning.
2. Fokus på hälsa och optimal återhämtning (vila, sömn, nutrition) som prestationsfrämjande faktorer.
– Ta hjälp av en nutritionist eller legitimerad dietist specialiserad inom idrottsnutrition för utbildning och rådgivning inom nutrition.
3. Realistiska och hälsobefrämjande mål i relation till vikt och kroppssammansättning.
– Tränare och ledare ska inte uttala sig om idrottares kroppsvikt, kroppssammansättning eller kroppsform.
– Unga idrottare under 18 år ska inte uppmanas till att gå ner i vikt eller ändra kroppssammansättning.
– Ta hjälp av en nutritionist eller legitimerad dietist specialiserad inom idrottsnutrition när en idrottare har behov för att optimera kroppsvikt och kroppskomposition.
4. Tränare och ledare ska inte genomföra mätningar av vikt och kroppssammansättning.
– Om mätningar av vikt och kroppssammansättning ska genomföras på idrottare, ska relevans och behov, mätmetod, idrotts-/ålder-/könsspecifik bedömning, individuell återkoppling och uppföljning planeras, således att det sker med en vetenskaplig, medicinsk, fysiologisk och etisk förankring.
– Om mätningar av vikt och kroppssammansättning ska genomföras bör det utföras av en på området utbildad person, utan personlig koppling till idrottaren.
– Vid misstanke om relativ energibrist, ätstörning eller annan ohälsa där mätningar av vikt och kroppssammansättning kan vara relevanta i behandlingen, ska mätningar utföras inom ett multidisciplinärt behandlarteam.
5. Vid misstanke om ohälsa uppmuntra och stötta till vidare utredning samt lämplig och effektiv behandling av relativ energibrist och bakomliggande orsak.
Text: Anna Melin, docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet och Maria Gräfnings, adjunkt medicinsk vetenskap, Högskolan i Dalarna
Tornberg ÅB, Melin A, Koivula FM, Johansson A, Skouby S, Faber J. & Sjödin A. (2017). Reduced neuromuscular performance in amenorrheic elite endurance athletes. Med Sci Sports Exerc, 49(12), 2478–2485. 18
Melin A, Tornberg ÅB, Skouby S. et al. (2015) Low-energy density and high fiber intake are dietary concerns in female endurance athletes. Scand J Med Sci Sports. doi: 10.1111/sms.12516. 13
Sundgot-Borgen J & Torstveit MK. (2004). Prevalence of eating disorders in elite athletes is higher than in the general population. Clin J Sport Med 14(1):25-32. 17
Burke LM, Castell LM, Casa DJ, Close GL, Costa RJS, Desbrow B, Halson SL, Lis DM, Melin AK, Peeling P, Saunders PU, Slater GJ, Sygo J, Witard OC, Bermon S, Stellingwerff T. International Association of Athletics Federations Consensus Statement 2019: Nutrition for Athletics. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2019 Mar 1;29(2):73-84. 2
Hansen EA, Emanuelsen A, Gertsen RM, & Sørensen SS. (2014). Improved marathon performance by in-race nutritional strategy intervention. Int J Sport Nutr Exerc Metab, 24(6), 645-655. doi:10.1123/ijsnem.2013-0130 5
Hottenrott K, Hass E, Kraus M, Neumann G, Steiner M, & Knechtle B. (2012). A scientific nutrition strategy improves time trial performance by ≈6% when compared with a self-chosen nutrition strategy in trained cyclists: a randomized cross-over study. Appl Physiol Nutr Metab, 37(4), 637-645. doi:10.1139/h2012-028 7
Stellingwerff T & Cox GR. (2014). Systematic review: Carbohydrate supplementation on exercise performance or capacity of varying durations. Appl Physiol Nutr Metab, 39(9), 998-1011. doi:10.1139/apnm-2014-0027 16
Heikura IA, Burke LM, Mero AA, Uusitalo ALT, & Stellingwerff T. (2017). Dietary Microperiodization in Elite Female and Male Runners and Race Walkers During a Block of High Intensity Precompetition Training. International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 27(4), 297-304. doi:10.1123/ijsnem.2016-0317 6
Kettunen O, Heikkilä M, Linnamo V, Ihalainen JK. (2021). Nutrition Knowledge Is Associated with Energy Availability and Carbohydrate Intake in Young Female Cross-Country Skiers. Nutrients, 13(6). doi:10.3390/nu13061769 8
Immunterapier har revolutionerat behandlingen av cancer och kan redan idag i vissa fall bota patienter med avancerad sjukdom. Gemensamt för immunterapier med så kallade CAR-T-celler och antikroppar är att de riktar sig mot specifika målproteiner som uttrycks på ytan av tumörceller, så kallade tumörytantigener.
Svårt identifiera behandlingsbara ytproteiner på patienttumörer
– Den stora utmaningen är att uppsättningen av tumörytantigener skiljer sig åt mellan patienter samt mellan modertumörer och metastaser. Det finns således ett stort behov av nya strategier som med hög precision kan identifiera tillgängliga, behandlingsbara tumörytantigen på individnivå, säger Mattias Belting, professor i klinisk onkologi vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus.
Han leder en forskargrupp som är på god väg att identifiera proteiner på cancercellers yta som mål för immunterapier och nu publicerar de sina rön i PNAS.
– Vi har arbetat i många år för att etablera nya metoder som ger kunskaper om ytantigener på cancercellers yta som mål för immunterapier,
Målinriktade immunterapier har revolutionerat cancervården
På senare år har det gjorts stora framsteg i utvecklingen av nya framgångsrika immunterapier för att behandla cancer. Så kallad CAR-T-cellbehandling och behandling med antikroppar är två typer av målriktade immunterapier som har revolutionerat delar av cancervården.
Nu har Mattias Belting och hans forskargrupp vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus utvecklat en ny precisionsmedicinsk teknologi som gör det möjligt att göra en heltäckande kartläggning av det totala ytantigen-landskapet av tumörer hos patienter.
Analyserar antigen i tumörvävnad
Metoden som forskargruppen utvecklat, Tumor Surfaceome Mapping, TS-MAP, gör det möjligt att direkt analysera alla tillgängliga tumörytantigen i tumörvävnad från patienter.
Genom ett nära samarbete mellan neurokirurgi, onkologi och avancerad proteomik i Lund, kunde forskarna identifiera flera tumörytantigen i färsk vävnad från patienter med aggressiva hjärntumörer som det idag saknas effektiv behandling mot.
– Våra nya fynd med patientceller och vävnader pekar på att tumörceller fundamentalt ändrar sitt ytlandskap när de tas ur sin naturliga, 3-dimensionella miljö, vilket är en viktig insikt för framtida forskning inom området, säger Mattias Belting och utvecklar; De metoder som tidigare utvecklats för att identifiera ytantigen eller ta fram antikroppar riktade mot tumörceller använder två-dimensionella modeller, vilket enligt våra fynd ger en felaktig bild som inte återspeglar situationen i patienttumörer.
En viktig fördel med TS-MAP-teknologin är att den ger en heltäckande bild av ytantigen som dels exponeras på cancercellers yta, men också information om de specifika ytantigen som har en hög kapacitet att ta sig in i cancerceller, och kan döda dem inifrån.
Framtidens cancerbehandling är en kombination av antikropp och cellgift
– Detta är viktigt, eftersom nästa generations antikroppsbaserade läkemedel inom onkologin bygger på kombinationen av en målsökande antikropp, som känner igen tumörytantigenet, och ett cellgift eller en radionuklid som kopplats till antikroppen. Dessa så kallade antikropps-drog-konjugat, på engelska antibody-drug-conjugate, ADC, tas specifikt upp av och dödar cancerceller inifrån medan friska celler som saknar tumörytantigenet skonas, säger Mattias Belting.
Han menar att studiens resultat tydligt belyser möjligheterna och behovet av individspecifika strategier som utgår från den stora repertoaren och variationen av tumörantigen i patienttumörer. Likaså gäller betydelsen av att analysen görs på intakt vävnad.
Skräddarsydd immunterapi svår men lovande
– Precisionsmedicin inom immunterapi för behandling av cancer är lovande, men också mycket utmanande. Förutom variationen av tumörantigenuttrycket mellan och inom tumörer, har vi ännu ofullständig kunskap om samspelet mellan cancerceller och immunceller i tumörmikromiljön. Vi talar idag om att varje enskild patient ska matchas till ett läkemedel. Kanske är det tvärtom, att vi ska designa ett specifikt läkemedel som ska matchas till den enskilda patienten, hur omöjligt det än låter, avslutar Mattias Belting.
Mattias Belting, professor i klinisk onkologi vid Lunds universitet, Avd. för Tumörmikromiljön, och överläkare på Skånes universitetssjukhus, hematologi, onkologi, och strålningsfysik, mattias.belting@med.lu.se
Ett internationellt forskarteam har studerat fiskar som finns bevarade i det fossilerade sötvatten-ekosystemet Tanis i North Dakota i USA. Här blev bland annat störar och paddelstörar offer för Chicxulub-meteoritnedslaget som markerade slutet på kritaperioden och dinosauriernas tidevarv.
Massutdöendet i slutet av kritaperioden var ett av de mest selektiva under jordens historia. Alla dinosaurier utom fåglarna dog ut. Det gjorde också flygödlor, ammoniter och de flesta marina reptiler, medan däggdjur, krokodiler och sköldpaddor överlevde.
Fiskarna är perfekt bevarade
Nedslaget skakade om kontinentalplattan och gav upphov till jättelika stående vågor i sjöar och floder. Dessa rörde upp enorma mängder sediment som slukade fiskarna och begravde dem levande. Samtidigt regnade små stelnade droppar av smält berg ner från himlen, mindre än en timme efter nedslaget.
De fossila fiskarna från Tanis är perfekt bevarade och deras ben visar nästan inga tecken på kemisk modifiering av senare geologiska processer.
Bilder från så kallad synkrotronröntgen visar att fiskarnas gälar är fulla med små glaskulor. De kallas ”impact spherules” och bildades när berggrund på ett ögonblick smälte och sprejades upp i rymden av meteoritnedslaget, för att sedan stelna och regna ner genom atmosfären. Även en del av fiskarnas mjukdelar är bevarade.
Fiskben avslöjar årstid
Forskarna har använt utvalda ben från några av fiskarna för att rekonstruera årstidsväxlingarna under kritaperiodens sista år.
– Benen uppvisar säsongsbetonad tillväxt, årsringar, på samma sätt som träd. Årsringarna syntes särskilt väl i våra synkrotrondata, säger forskaren Sophie Sanchez vid Uppsala universitet.
– Mönstret av årsringar fångar inte bara fiskarnas livshistoria utan visar också under vilken årstid katastrofen inträffade, säger Jeroen van der Lubbe vid Vrieuniversitetet i Amsterdam.
Ytterligare ”bevismaterial” kommer från distributionen av benceller inuti benen, och hur dessa varierar i storlek och form. När benen växer snabbt blir bencellerna fler och större.
– I alla fiskar vi studerat kan man följa förändringarna i bencellernas storlek och antal under flera år. De var stigande, men hade ännu inte nått den årliga toppen, det år då fiskarna dog, säger forskaren Dennis Voeten vid Uppsala universitet.
En av paddelstörarna användes för analys med kol-isotoper som avslöjade årstidsvariationerna i fiskartens födointag. Tillgången på zooplankton, som även nuförtiden är paddelstörars favoritföda, varierar med årstiderna men är högst under försommaren.
Melanie During borstar försiktigt bort jord från fossil av fisken paddelstör under utgrävning av fyndigheten vid Tanis. Bild: Jackson Leibach
Det kortvariga extra tillskottet av plankton under vår och sommar berikade fiskens skelett med den tyngre 13C-isotopen gentemot den lättare 12C-isotopen.
– Kol-isotopsignalen från tillväxtkurvan hos den här stackars paddelstören visar att födotillgången ännu inte nått sin topp: döden kom på våren, säger studiens försteförfattare Melanie During vid Uppsala universitet och Vrijeuniversitetet i Amsterdam.
Nedslag under känslig tidpunkt
Meteoriten som slog ner under norra halvklotets vår och södra halvklotets höst inträffade under en särskilt känslig tidpunkt i organismernas livscykler, bland annat parningstiden i norr och början på vinterdvalan i söder.
– Denna upptäckt gör det möjligt för oss att börja förstå varför vissa djurgrupper, som dinosaurierna, dog ut medan andra djur som fåglar och däggdjur överlevde, säger Melanie During.
Melanie A.D. During, Uppsala universitet, melanie.during@ebc.uu.se
I juli 2020 publicerades i tidskriften Nature mycket överraskande och uppmärksammade resultat om en kraftigt ökad skogsavverkning i Sverige och Finland. Många forskare ifrågasatte resultaten och i en studie visas nu hur artikeln i Nature kunde bli så felaktig.
Oförändrad avverkning i Sverige
De flesta europeiska länder har statistik över hur mycket skog som avverkats och på hur stora ytor. Statistiken baseras i de flesta fall på uppgifter från sågverk och massaindustrier och kan ofta bekräftas av andra typer av undersökningar. Officiell statistik om avverkade volymer i Finland och Sverige, för den period som analyseras i Nature-artiklarna, visar en måttlig ökning i Finland och en i stort sett oförändrad nivå i Sverige.
Den nya forskningsstudien har kombinerat samma satellitbaserade skogskartor som Nature-artikeln baserades på med fältinventerade provytor från de finska och svenska riksskogstaxeringarna. Resultaten visar att resultaten i Nature inte kan vara korrekta.
Satellitkartor har blivit bättre
I den nya artikeln jämförs de satellitbaserade kartorna som användes i Nature-studien, med fler än 120 000 ytor som forskarna besökt, och resultaten visar att det inte är avverkningarna som har ökat dramatiskt efter 2015 utan skogskartornas förmåga att upptäcka avverkningar.
Kan vi lita på fjärranalys, som satellitbaserade kartor?
– Ja, vi kan lita på fjärranalys, men Nature-artikeln är ett exempel på forskning där forskarna inte tillräckligt väl har satt sig in i metoden som använts för att övervaka skogsavverkningar över tid med hjälp av satellitdata. Fjärranalys är och kommer att vara en viktig komponent, men i kombination med fältbesökta referensytor, och där kan data från Riksskogstaxeringens provytor spela en viktig roll. Resultaten som nu presenteras i vår artikel lyfter viktiga frågor om vilka metoder som bör användas för övervakning av de europeiska skogarna i framtiden, säger Jonas Fridman, programchef för den svenska Riksskogstaxeringen vid SLU.
Kan ha vilselett beslutsfattare
Hans Petersson, som ansvarar för delar av Sveriges klimatrapportering, påpekar att det finns en risk att de felaktiga resultaten från Nature-artikeln redan har vilselett beslutsfattare och på så vis orsakat oavsiktliga konsekvenser för EU:s skogspolitik.
– Vår nya artikel, liksom arbete från flera forskargrupper i Europa, har gjort det möjligt att komma närmare en korrekt uppskattning av avverkningsnivåerna, säger Hans Petersson, SLU.
Jonas Fridman, programchef, Riksskogstaxeringen, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU jonas.fridman@slu.se, Hans Petersson, forskare, Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, hans.petersson@slu.se
– Det här är något som kan ha påverkat tusentals svenskar, säger Alexandre Bartel, som leder forskargruppen Software Engineering and Security på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Fick tillgång till namn och personnummer
När du tar ett PCR-test sparas dina testintyg och därmed dina personuppgifter hos privata företag. Alexandre Bartel och hans forskargrupp har upptäckt en kritisk säkerhetsbrist hos ett av de företag som hanterar intygen i Sveriges största städer.
– Genom att tvinga servern att köras i ett oväntat tillstånd kunde jag få tillgång till personlig information, allt från namn och personnummer till var testet utfördes samt vad resultatet blev, säger Alexandre Bartel.
Eftersom dessa privata företag inte kommunicerar hur många tester de hanterar är det fortfarande oklart hur många personer som kan bli drabbade av en sådan sårbarhet.
Företaget åtgärdade snabbt svagheten
När Alexandre Bartel upptäckte problemet i juli 2021 kontaktade han omedelbart företaget. Med hans hjälp kunde företaget – som vill vara anonymt – snabbt hitta och åtgärda svagheten inom 24 timmar.
– Företaget hävdar att de kunde kontrollera att ingen läcka av data eller personlig information hade skett. De var mycket tacksamma och samtidigt har de nu insett att även om de vet att en hög säkerhetsnivå är avgörande för att hantera den här typen av information, så är en djupgående utvärdering av hela programvarusystemets säkerhet ett måste. Företaget säger även att de välkomnar ett framtida samarbete med Umeå universitet i detta område, säger Alexandre Bartel.
Personuppgifter kan läcka
Att dina personuppgifter blir hanterade på ett säkert sätt vid sjukdom och testning är för de flesta en självklarhet. I praktiken kan flera institutioner och företag dela och lagra dessa uppgifter mellan sig, vilket ökar risken för angrepp. Om en angripare hittar en sårbarhet i den svagaste länken kan uppgifterna bli exponerade.
– En anledning till att problem med dataläckage kan uppstå är att de företag som hanterar uppgifterna endast behöver följa svensk lagstiftning och uppfylla en lista med krav, säger Alexandre Bartel.
Men bara för att ett system uppfyller kraven betyder det inte att det är säkert. Det är inte heller obligatoriska att granska det verkliga systemet eller programvarorna. Därför kan brister när det gäller konfigurering och implementering passera under radarn.
– Alla företag utvecklar sina egna system eller köper en licens för ett sådant. Det innebär att liknande problem kan finnas i flera andra företag, fortsätter Alexandre.
Säkerhet i tidigt skede
Det finns två huvudaspekter på säkerhetsproblem. Den första är dataläckage, där en extern part kan se och få tillgång till personuppgifter och liknande. Den andra är när en extern aktör kan ta sig in i ett system och manipulera data. Genom att bygga system med säkerhet i åtanke från början samt låta en tredje part utvärdera systemet kan läckage och andra attacker minimeras. Det är särskilt viktigt om det handlar om personuppgifter.
– Tyvärr tänker de flesta på säkerheten alldeles för sent. De ser det främst som en kostnad, och dessutom är fördelarna med en hög säkerhet ofta osynliga. Om ett system är säkert uppstår inga problem, säger Alexandre Bartel.
Alexandre Bartel och hans forskargrupp på Institutionen för datavetenskap arbetar bland annat med att utveckla programvaruverktyg som kan hitta svagheter automatiskt och på så sätt minimera dataläckage och risken för attacker. Ett av målen är att minska den tid och de beräkningsresurser som krävs.
Kontakt:
Alexandre Bartel, professor, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, alexandre.bartel@umu.se
I en språkvetenskaplig studie har positiv återkoppling i samband med friskvårdsaktiviteter med en personlig tränare undersökts. Inga-Lill Grahn, forskare vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Martina Huhtamäki vid Helsingfors universitet följt ett antal deltagares träningstillfällen ihop med personliga tränare.
– Vi är språkvetare och forskar om interaktion, där språket möter våra sociala liv. Vi tittar på hur interaktionen påverkar språket och hur språket påverkar interaktionen, säger Inga-Lill Grahn, forskare vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.
– Det språkligt speciella med situationen mellan en tränare och en deltagare i friskvårdsaktiviteter är att det är så mycket som pågår, där kroppen bara är en del. Det kommuniceras inte bara genom prat och tonfall utan även genom vad de gör rent fysiskt.
Små ord kan betyda olika saker
Ta exempelvis det lilla ordet ”bra”. Det kan fungera som en positivt värderad återkoppling, när deltagaren utför övningarna på rätt sätt. Men beroende på saker som tonfall och ihop med hur tränaren använder sitt kroppsspråk kan det lika gärna användas för att markera ett skede då man övergår till nästa övning.
Att det ska förstås som att det är dags att övergå till något annat kan signaleras genom att tränaren använder sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vänder sig bort.
Kroppspråk och tonhöjd hjälper förståelsen
Det forskarna såg var att även om samma värderande ord användes (som bra! kanon!), visade tränarna engagemang på olika sätt, beroende på om det handlade om en värdering, en uppmuntran, eller om ordet signalerade att det var dags att fortsätta med nästa övning. Vid en markering av en övergång visades ett vagare socialt engagemang genom att tränarna använde sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vände sig bort.
– Vi tittar på hur sociala handlingar används i samtalet, hur deltagarna använder sig av kroppsliga resurser som blickar, gester och rörelser, och var i en sekvens som värderingen kommer. Allt detta spelar roll för hur deltagarna förstår varandra, vilket också möjliggör att de kan fortsätta med aktiviteten, säger Inga-Lill Grahn.
Kan hjälpa när orden inte räcker till
Mycket av interaktionsanalysen kan användas tillämpat. Alltså att man kan få ut mer i kommunikationen i professionella verksamheter, utifrån vad forskningen vet om interaktionen mellan människor. I den aktuella studien ligger fokus på friskvård, men mycket har också gjorts och görs inom sjukvård för att underlätta kommunikation med och för människor som lever med sjukdomar som afasi eller demens – för att ta några exempel.
– Det finns mycket inom samtalsgrammatik som inte finns beskrivet. Hur talspråk kan beskrivas med ett interaktionellt fokus. Vi pratar ju inte i fullständiga meningar, men det gör oftast ingenting eftersom vi använder våra kroppar för att göra oss förstådda. Samtidigt ser vi en systematik i talspråket, även om den skiljer sig en del från skriftspråkets.
Forskar vidare om vokaliseringar som stön och stånk
De båda forskarna har i den aktuella studien undersökt hur tränaren och deltagaren gör för att upprätthålla sina roller och för att uppnå ömsesidig förståelse. Studien ingår i det större forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk, ett forskningsprogram i samarbete mellan Stockholms universitet, Helsingfors universitet, Åbo universitet och Institutet för språk och folkminnen i Göteborg.
Just nu håller forskarna på med vidare studier på samma material och då handlar det om det som finns i gränslandet mellan språk och ljud, om vokaliseringar som människor ger ifrån sig.
– Ljud som inte är ord men som har en tydlig roll i interaktionen, till exempel pust, stön och stånk. Det är spännande att vi inte bara använder ord utan också ljud när vi interagerar.
Ett pling i mobilen eller ett plötsligt ljud från gatan. Små och vardagliga blodtryckshöjningar, till följd av snabba stresspåslag, kan kopplas till ett område i hjärnan som styr medveten och inlärd motorik. Upptäckten presenteras av forskare vid Göteborgs universitet och öppnar för en möjlighet att påverka blodtryckshöjningarna och i förlängningen förebygga högt blodtryck.
För omkring hälften av alla med högt blodtryck finns ingen känd orsak, men en teori är att många små återkommande blodtryckstoppar under lång tid kan orsaka högt blodtryck. Det rör sig om kanske hundratals eller tusentals händelser av mikrostress varje dag, varje gång med en blodtryckstopp som följd. En notis som får telefonen att surra till. En bil som tutar på gatan.
Sedan snart tjugo år tillbaka har forskargruppen vid Göteborgs universitet undersökt hur mikrostress påverkar nervsignaler till våra muskler och musklernas genomblödning. Hos hälften av de mer än 150 män som hittills ingått i studierna leder nervsystemets reaktionsmönster till blodtryckstoppar, medan den reaktion som sker i kroppen för den andra hälften inte medför någon förändring av blodtrycket.
Hypermodern hjärnavbildning
I den senaste studien undersöktes tjugo män i åldersspannet 19–45. I experimentet triggades nervsystemets svar av en oväntad elektrisk stöt, tänkt att efterlikna de överraskningar som vi utsätts för dagligen. Forskarna kombinerade två olika mätmetoder: dels en traditionell forskningsmetod som kallas mikroneurografi, som innebär att mycket tunna nålar mäter aktivitet i nervtrådar till musklernas kärlbädd, och dels en modern hjärnavbildningsteknik som kallas MEG (magnetoencefalografi).
Detta gjorde att forskarna kunde koppla den ökade känsligheten för mikrostress till en reflexliknande signal i hjärnan. Det hjärnområde som aktiverar signalen kallas Rolandiska området och kontrollerar flera medvetna hjärnfunktioner. Fyndet öppnar frågan om blodtryckstopparna kan vara inlärda, och därmed också skulle kunna tränas bort.
– Vi ser ett överraskande starkt samband mellan den perifera autonoma kärlreaktion som sker undermedvetet och ett sedan tidigare välkänt reaktionsmönster i en del av hjärnan som sköter medveten tolkning av känselintryck och motorik. Detta väcker frågor om hur självständigt det så kallade autonoma nervsystemet egentligen agerar, säger Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och studiens sisteförfattare.
Lång väg till klinisk användning
Tanken att upptäckten kanske kan användas för att förebygga högt blodtryck är inte orealistisk, men det återstår mycket forskning.
Justin Schneiderman, universitetslektor i experimentell multimodal neuroavbildning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet:
– Om vi kan utveckla sätt att filtrera bort störningar kan det i framtiden kanske bli möjligt att mäta den förändrade signaleringen i hjärnan med ett vanligt EEG, som idag finns tillgängligt på alla sjukhus, säger han. I så fall kanske det skulle gå att tidigt identifiera människor som reagerar med blodtryckstoppar långt innan de utvecklar hypertoni. Det skulle i så fall också öppna för många andra möjligheter för förebyggande åtgärder och forskning.
Miljön avgör mängden blodtryckstoppar
Intressant nog verkar vår miljö vara viktigare än vår genetiska kod för vilket reaktionsmönster vi utvecklar – om vi får många blodtryckstoppar under dagen eller inte. En tidigare studie som forskargruppen gjort på enäggstvillingar visar att grundaktiviteten i det blodkärlsreglerande autonoma nervsystemet är mycket likartat hos tvillingarna, men stressutlösta reaktioner skilde sig åt. Mikael Elam igen:
– En spekulation kan vara att många idag lärt sig undertrycka den primitiva impulsen att fly eller fäkta, eftersom den inte är så adekvat i det moderna samhället. Det är en impuls där vi gör oss redo att agera, genom att sänka den kärlsammandragande nervaktiviteten för att öka blodflödet i muskler. Ur ett autonomt hjärt-kärlsjukdomsperspektiv kan det kanske vara fördelaktigt att bevara den gamla impulsen flight-or-fight vid plötsliga överraskningar, funderar han.
Forskargruppen hoppas kunna underlätta studier på befolkningsnivå, där stora grupper av människor följs under lång tid, för att undersöka om individer med reaktionsmönster som leder till många blodtryckstoppar under dagen också har ökad risk för att senare i livet utveckla högt blodtryck, och om detta reaktionsmönster går att påverka.
Fakta om högt blodtryck
Högt blodtryck, hypertoni, är den främsta behandlingsbara orsaken till sjukdom och död i världen. Mer än en fjärdedel av alla vuxna i Sverige har högt blodtryck.
Risken för att utveckla högt blodtryck påverkas av många olika faktorer, bland annat fetma, rökning, diabetes typ 2 och njursjukdom. För omkring hälften av fallen saknas dock en bakomliggande förklaring.
Det kan ta uppemot 15 år att utveckla hypertoni. Tillståndet definieras som ett blodtryck där övertrycket är 140 mmHg eller högre, eller där undertrycket är 90 mmHg eller högre.
Hypertoni ökar risken för flera farliga sjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke, och för förtida död.
Kontakt:
Mikael Elam, professor, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, mikael.elam@neuro.gu.se
På de särskilda ungdomshemmen är det möjligt att använda tvångsmedel som kroppsvisitering och avskiljning (isolering). Genom att använda olika tvångsmedel begränsas ungdomarnas fri- och rättigheter kraftigt.
– Placeringen innebär också att de unga ställs inför helt nya relationer, dels till de andra placerade ungdomarna, dels till personalen. Dessutom påverkas de ungas familjemedlemmar eftersom deras kontakt beskärs genom placeringen och ungdomshemmens möjlighet till ytterligare kontaktbegränsningar, säger projektledaren Sofia Enell, universitetslektor på institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet.
I forskningsprojektet Att (åter)skapa familj har forskarna Sofia Enell, Linnéuniversitetet, och Monika Wilinska, Jönköping University, tittat på hur ungas relationer påverkas efter placering på låst institution. Projektet har resulterat i tre filmer som ger röst åt unga vuxnas och deras familjemedlemmars berättelser om förståelse av familj och relationer, under och efter placering i en låst vårdform: Unga på låsta institutioner – placerad utan(för) sammanhang, Att göra familj på institution, samt Vad gör institutionsvård med föräldrar?
Påverkar familjerelationer lång tid efteråt
Forskarna ville undersöka på vilket sätt placering på särskilt ungdomshem påverkar familjerelationer på sikt. Resultaten visade bland annat att unga vuxna i och med placeringen ofta förlorar sina sociala sammanhang och även tilltron till andra. Och att det därför är viktigt att de som jobbar inom vården arbetar aktivt med de ungas familjerelationer.
– Framför allt behöver de personer som är viktiga i de ungas liv involveras mer under placeringstiden, säger Sofia Enell.
Tre dokumentärfilmer
Resultaten av forskningsprojektet har mynnat ut i tre filmer som arbetats fram utifrån teman från projektet.
– Med filmerna vill vi ge ett underlag för reflektioner och ett mer fördjupat samtal om institutionsplacerade ungas relationer. Filmerna riktar sig både till de som i sitt arbete möter placerade unga och till de som på ett eller annat sätt har egen erfarenhet av institutionsvård. Vår förhoppning är att filmerna och de samtal som följer ska bidra till att utveckla och förbättra socialtjänstens och institutionsvårdens arbete med placerade ungas relationer, säger Sofia Enell.
Söker mer nyanserad förståelse
Idag ligger fokus på kraftfulla markeringar mot ungdomar som bryter mot olika normer i samhället, samt vilka förändringar som de förväntas göra under en institutionsplacering. Studien visar på vikten av att fokusera på de relationella sammanhang de unga kommer från och ingår i, såväl under placering som efter placering.
– Vill vi få en mer nyanserad förståelse av vad institutionsvård innebär för både de unga och deras familjemedlemmar behöver vi bredda perspektiven. Vi menar att de relationella sammanhangen har en avgörande betydelse de ungas fortsatta vuxenblivande, säger Sofia Enell.
Kontakt:
Sofia Enell, lektor i socialt arbete, Linnéuniversitetet, sofia.enell@lnu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
