För första gången har forskare använt empiriska data av hög kvalitet där det går att följa alla medlemmar av en släkt över många generationer. Resultaten visar att nära hälften av män och kvinnor i Skellefteåregionen födda i slutet av 1800-talet aldrig fick barnbarnsbarn.
Tidigare studier som undersökt släkters överlevnad har bara gjort indirekta uppskattningar hur vanligt det är att släkter dör ut.
– Studien belyser en aspekt av mänskligt liv som är viktig för många personer, att lämna ett kulturellt eller genetiskt arv till framtida generationer. Vi visar att det är en stor grupp som inte får några efterföljande, säger Martin Kolk, forskare i demografi på Stockholms universitets demografiska avdelning.
En fjärdedel av befolkningen fick inga barn
Han menar dock att resultaten är överförbara även till en nationell kontext.
– Det här är representativt för Sverige i stort. I första generationen var barnafödandet dock något högre i Skellefteå så antagligen har något fler i den här regionen barnbarnsbarn än i övriga Sverige.
Barnlöshet var relativt vanligt i slutet av 1800-talet och över en fjärdedel av män och kvinnor fick inga barn. I jämförelse är barnlösheten 14 procent bland kvinnor respektive 22 procent bland män idag.
Förutom barnlöshet var två omständigheter viktiga för att inte efterlämna några barnbarn och barnbarnsbarn: dels att många avled innan 45 år, dels lågt barnafödande i första generationen. Att bara ha ett eller två barn ökade tydligt risken för att ens släkt skulle dö ut.
Bönder fick oftare barnbarnsbarn
Om personen däremot hade fem eller fler barn var sannolikheten nära 100 procent att också få barnbarnsbarn. De som fick barnbarn fick i de flesta fall även barnbarnsbarn. Bland de som överlevde till 45 års ålder fick drygt 40 procent aldrig barnbarnsbarn.
Forskarna tittade också på kopplingen till socioekonomisk grupp och yrkestillhörighet och fann att personer med högst respektive lägst socioekonomisk bakgrund mer sällan hade efterlevande i följande generationer. Bönder som ägde sin egen mark fick i högre utsträckning barnbarnsbarn, mycket för att det var lättare för dem att gifta sig och bilda familj – de som hade mindre resurser blev oftare barnlösa.
– Bland bönderna fanns en livsstil och kultur där folk hade fler barn jämfört med arbetare och de högutbildade. Vi vet från annan forskning att det var elitgrupper som minskade sitt barnafödande tidigast och det var bönderna som minskade sitt barnafödande sist när barnafödandet sjönk i Sverige på 1800-talet, säger Martin Kolk.
Närmare hälften av män och kvinnor födda i norra Sverige 1885–1899 hade inga barnbarnsbarn.
Fyra slutsatser av studien:
Många släkter dog ut trots stark befolkningstillväxt.
Personer med högst respektive lägst socioekonomisk bakgrund var de som oftast saknade efterlevande.
Hög dödlighet före 45 års ålder bidrog till att släktled dog ut.
Bara ett eller två barn ökade tydligt risken för att ens släkt skulle dö ut.
Ännu fler släkter kan dö ut i framtiden
Hur många som inte får några barn alls har skiftat ganska mycket under det senaste århundradet, men med tanke på att de flesta får färre barn idag tror Martin Kolk att fler släkter kommer dö ut i framtiden.
– Andelen som inte har några barn alls är idag lite färre än i slutet av 1800-talet men å andra sidan har män och kvinnor idag i genomsnitt färre barn. Det är därför troligt att fler som lever idag kommer bli utan efterlevande i framtiden, i jämförelse med de som var födda på slutet av 1800-talet.
Därför valde forskarna Skellefteå
Anledningen till att forskarna studerat just Skellefteåregionen är att det är den region i Sverige som digitaliserat församlingsregister från 1800-talets slut och därför har ovanligt hög kvalitet på sin befolkningsdata. Dessa historiska data har forskarna sedan kopplat till moderna befolkningsdata från 1947 och framåt då register med personnummer infördes i hela Sverige. Studien består av 5850 män och kvinnor födda i Skellefteregionen och som överlevde till minst 15 år, samt deras tiotusentals barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Det visar en studie som gjorts på Skånes universitetssjukhus och vid Lunds universitet, som omfattar 613 män varav 112 var snusare. Syftet var att undersöka om snusning påverkar faktorer kopplade till mannens förmåga att bli förälder.
– Det är första gången det gjorts en studie med så många snusare kring snusets påverkan på spermieantalet, konstaterar Jonatan Axelsson, biträdande överläkare på Reproduktionsmedicinskt centrum på Skånes universitetssjukhus.
Snusning ökar i Sverige
I Sverige ökar antalet snusare, över 20 procent av alla män i landet använder snus dagligen. Studien visar att män som snusar har cirka 25 procent färre spermier än män som inte snusar vilket i sin tur kan bidra till lägre fertilitet.
Tre tidigare studie om snusning och spermier
Det har tidigare gjorts tre studier i ämnet som visat olika resultat när det gäller sambandet mellan snus och faktorer kopplade till mäns fertilitet. I två av studierna kunde forskarna inte se något samband medan man i en tredje kom fram till att det kan finnas en koppling mellan snusning och färre antal spermier. De tre studierna är dock mindre än den som Jonatan Axelsson lett och som genomförts av läkarstudenterna Agnes Kimblad och Gustav Ollvik.
– Tack vare att vi kunnat inkludera fler snusare i vår studie så har det blivit tydligare att snusare faktiskt har färre spermier och därmed mindre chans att bli pappa, säger Jonatan Axelsson.
Testosteron-nivån stiger med snuset
I studien kunde man även se att testosteronnivån stiger i kroppen i takt med en ökande snusanvändning. Forskarna vet inte varför hormonnivån stiger, men en teori är att ökningen beror på att det område i kroppen som reglerar testosteronets funktion, blockeras.
Tidigare undersökningar har även visat ett samband mellan rökning och minskat spermieantal. Dessutom har barn till rökande fäder rapporterats ha 50 procent färre spermier och därmed ännu sämre chanser att bli pappa.
Annat än snus kan påverka fertilitet
Eftersom studien är en tvärsnittsstudie går det inte att säkert avgöra om det finns ett orsakssamband mellan snusning och färre spermier. Det kan finnas andra faktorer som påverkar resultatet men som inte studerats.
Läkarstudenterna Agnes Kimblad och Gustav Ollvik hoppas att resultaten ska leda till fler studier om sambandet mellan snusning och fertilitet.
– Snusning känns som ett väldigt relevant och spännande forskningsområde då det blir allt vanligare även bland yngre generationer och då hälsoeffekterna hittills inte är helt klarlagda. Vi hoppas att det här kan bana väg för fler studier i ämnet som kan klargöra sambandet mellan snus och fertilitet och vilken betydelse det i så fall får för det kliniska arbetet med fertilitet, säger Agnes Kimblad.
– Vi hoppas även att vårt resultat kanske kan hjälpa par som vill få barn att öka sina chanser och samtidigt ge stöd för läkare att kunna rekommendera snusstopp till sina patienter som söker för ofrivillig barnlöshet, säger Gustav Ollvik.
Fakta om studien
Tvärsnittsstudien omfattar 613 män i åldrarna 18–21 år som läkarundersökts och lämnat både urin- och spermaprov i samband med mönstring inför militärtjänstgöring mellan år 2000–2010. Av dessa män var 112 snusare.
Studien har genomförts i samarbete med Reproduktionsmedicinskt centrum på Skånes universitetssjukhus och Arbets- och miljömedicin Syd inom Medicinsk service.
Det är forskare på Chalmers tekniska högskola som utvecklat den nya tekniken för återvinning.
Idag återvinns en bråkdel av allt material som skulle kunna bli ny plast. För att åstadkomma cirkulära kretslopp behöver vi bättre ta vara på de resurser som redan används i samhället, menar Henrik Thunman och hans forskarkollegor.
Därför har de fokuserat på att ta tillvara kolatomer som finns i vårt avfall och som idag ofta går upp i rök, eller som i många länder hamnar på soptippar.
– Genom att använda kolatomer kan vi frikoppla nya plastprodukter från tillförseln av ny fossil råvara. Drivs processen med förnybar energi får vi dessutom plastprodukter med mer än 95 procent lägre klimatpåverkan än dagens – vilket i praktiken innebär negativa utsläpp för hela systemet, säger Henrik Thunman.
Med hjälp av teknik som utvinner kolatomerna som finns i plastskräp, matavfall, papper och trä, går det att skapa en råvara som gör det möjligt att tillverka plaster med samma variation och kvalitet som de plaster som idag produceras från fossil råvara.
Plastpellets kan användas för att producera nya plastprodukter. Pelletsen tillverkas av gas som i sin tur kommer från blandat brännbart avfall som hettats upp till 600-800 grader. Foto: Johan Bodell, Chalmers
800 grader…
Med dagens plaståtervinning går det att i bästa fall ersätta 15-20 procent av den fossila råvara som behövs för att täcka samhällets behov av plast. De metoder som forskarna föreslår bygger på termokemiska tekniker och innebär att avfallet hettas upp till mellan 600 och 800 grader och då omvandlas till en gas som efter tillförsel av vätgas kan återskapa plastens byggstenar. Och gör det möjligt att täcka de återstående 80-85 procenten av det fossila råvarubehovet.
Gasen kan användas som råvara i samma fabriker där dagens plastprodukter tillverkas från fossil olja eller gas.
Inspirerade av naturens kolcykel
Reaktorerna på Chalmers kraftcentral matas med olika sorters brännbart avfall, som gamla plastprodukter, matrester och pappmuggar.
− Nyckeln till mer omfattande återvinning är att se på restavfall på ett helt nytt sätt: som en råvara fullpackad med användbara kolatomer. Då kommer avfallet få ett värde, och man kan skapa ekonomiska strukturer för att samla in och använda materialet som råvara i alla delar av världen, säger Henrik Thunman.
Principen för processen är inspirerad av naturens egen kolcykel, där växter bryts ner till koldioxid när de vissnat, och koldioxid med hjälp av solen som energikälla och fotosyntesen skapar nya växter.
– Vår teknik skiljer sig dock från hur det går till i naturen eftersom vi inte behöver ta omvägen via atmosfären för att cirkulera kolet i form av koldioxid. Alla kolatomer vi behöver för vår plastproduktion finns att hämta i vårt avfall, och kan cirkuleras tillbaka med hjälp av värme och el, säger Henrik Thunman.
Kolatomer kan ersätta fossila råvaror
Energin för att driva sådana processer kan tas från förnybara källor – el från sol, vind och vatten eller genom att elda biomassa – och blir mer energieffektiva än dagens system, visar forskarnas beräkningar. Möjligheten finns också att plocka ut överskottsvärme vid återvinningsprocesserna, vilken i ett cirkulärt system skulle kompensera för den värmeproduktion som idag kommer från förbränning av avfall, samtidigt som koldioxidutsläppen kopplade till energiåtervinning skulle försvinna.
Att processen kan fungera har forskarna bevisat i samarbete med plasttillverkaren Borealis i Stenungsund, där de har verifierat resultaten och att råvaran kan användas för att göra plast, och ersätta dagens fossila råvaror.
– Vårt mål är att skapa en cirkulär ekonomi för plast. Våra plastprodukter är en nyckel i transformationen till ett hållbart samhälle, därför är det viktigt för oss att stötta forskning som denna. Vi har redan idag projekt som skapar cirkularitet för våra plastprodukter, men det behövs fler lösningar. Därför är vi glada över de här fina resultaten, som kan bidra till att ta oss ett steg närmre målet, säger Anders Fröberg, vd på Borealis AB.
Forskningen har bedrivits inom projektet FUTNERC, ett femårigt forskningsprojekt som finansieras till hälften av Energimyndigheten och till 25 procent vardera av Borealis och Preem. Projektet har som mål att driva på omställningen inom kemiindustrin för att senast 2050 uppnå netto negativa utsläpp av växthusgaser från raffinaderier och kemiindustrier.
Kontakt:
Henrik Thunman, professor i energiteknik, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola, henrik.thunman@chalmers.se
– Eftersom vi kan följa evolutionen över tid genom att analysera förhistoriskt dna kan vi se vargens och hundens gemensamma historia, säger Love Dalén, professor i paleogenetik vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.
Tidigare studier har visat att vargar tämjdes för 14 000 – 35 000 år sedan, möjligtvis ännu tidigare. I en ny studie har forskarna börjat ringa in var det kan ha skett, och om det skett på flera ställen.
Genom att analysera dna i 72 förhistoriska vargar från upp till 100 000 år gamla fynd över hela norra halvklotet – Europa, Sibirien och Nordamerika – såg forskarna att hundar är närmast släkt med tidiga vargar i östra Asien, vilket pekar på att det troligen var där som domesticeringen skedde.
Två möjliga scenarion
Ett visst släktskap syns också mellan vargar i västra Eurasien och afrikanska samt europiska hundar. Det kan förklaras av två olika scenarion. Antingen har vargar blivit tämjda även i närheten av Mellanöstern, eller så har hundar i den här delen av världen blandats med vargar. På detta sätt kan hundarnas avkommor fått tillskott från lokala vargars dna.
Ingen av vargpopulationerna i forskningsstudien matchar tillräckligt med hundar för att kunna säga exakt var domesticeringen skedde. Men eftersom alla hundar har delar av sitt dna gemensamt med förhistoriska vargar från östra Asien är det troligen någonstans där som hundarnas ursprung finns.
Forskarna hoppas på fler dna-fynd
Svårigheten att hitta bevarat dna från sydligare och därmed varmare breddgrader än östra Sibirien gör att fynd därifrån är sällsynta, men när fler sådana fynd görs skulle det kunna visa vilken vargpopulation den första tämjda vargen tillhörde.
– Hund-dna har en specifik signatur så i framtiden hoppas vi kunna hitta den felande länken, de vargpopulationer som skulle bli hundar. Forntida varg-dna är nyckeln till att lösa mysteriet om hundars okända ursprung, säger Pontus Skoglund vid The Francis Crick Institute.
På bilden ses ett nästan intakt huvud från en mer än 30 000 år gammal stäppvarg som forskarna hittade i den ryska permafrosten 2019. Bild: Love Dalén
Mutation förändrade vargens huvudform
Varg har förekommit över norra halvklotet under flera hundra tusen år. I studien fick forskarna en bild av vargens evolution genom att jämföra dna från vargfossil med olika ålder. De såg att det var i Sibirien som evolutionen hade sin motor och att ett stort genutbyte har skett löpande mellan vargar över hela halvklotet. Detta stora genflöde var möjligt tack vare ett öppet landskap och vargars långa vandringar.
En mutation som troligen förändrade formen på vargars huvuden eller käkar spred sig snabbt över hela världen för ungefär 40 000 år sedan, och andra mutationer i luktreceptorer spred sig på liknande sätt. Idag finns dessa mutationer i alla vargar och även i hundar.
– Tack vare att vi har dna som sträcker sig över ett så stort tidsspann kan vi observera det naturliga urvalet direkt, och identifiera gynnsamma mutationer. Att en del av dessa mutationer så snabbt spred sig till hela arten ger oss en ny förståelse av vargens evolution, säger Anders Bergström vid The Francis Crick Institute.
Dogor ( som betyder vän på jakutiska) är en 18 000 år gammal välbevarad vargvalp som forskarna hittade i permafrosten 2019. Pälsen är fin, nosen intakt och de små valptänderna ser helt oanvända ut. Bild: Love Dalén
Vargkontakter bidrog till överlevnad
Vargen överlevde den senaste istiden, i motsats till många andra större däggdjur. Det förklarar forskarna delvis med det stora genutbytet som gjorde att vargar i olika delar av världen inte blev isolerade från varandra.
Idag ser situationen däremot väldigt annorlunda ut, med mycket stor isolering mellan olika varggrupper och lokal utrotning i många områden i exempelvis Västeuropa och Sydasien. Troligtvis är det människans utbredning med jordbruk och industrialisering, som har satt stark press på vargpopulationer under de senaste århundrandena.
– Vargen verkar ha klarat sig bra genom de dramatiska klimatförändringar som skedde under istidens slut, och gick inte samma öde till mötes som exempelvis hyenor, lejon och grottbjörnar i Eurasien. Detta har nog vargen att tacka sin stora rörlighet och förmåga att anpassa sig till olika miljöer, säger forskaren Dave Stanton vid Centrum för paleogenetik.
Hörselnedsättning drabbar mer än 1,2 miljarder människor runt om i världen. Den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel är att örats sinnesceller slutar att fungera och hos människor kan sinnescellerna inte återbildas.
Det är känt att djur snabbt kan återbilda sina hårceller i örat om de skadas. Djur som inte är däggdjur, som krokodiler, har den förmågan.Trots att krokodilerna kan bli uppemot 70 år gamla, nästan lika gamla som människor, behåller sin hörsel i gott skick hela livet. Hur det går till vet man inte riktigt. Men en forskargrupp Uppsala universitet är nu på god väg att hitta orsaken.
– Vi kan se att nya hårceller verkar bildas från så kallade stödjeceller som aktiveras, som hänger ihop med att krokodilen har vissa cellstrukturer som vi människor verkar sakna, säger Helge Rask-Andersen, professor i experimentell otologi vid Uppsala universitet.
Förhoppningen är att kunskapen från krokodilvärlden ska hjälpa människor med hörselnedsättning.
*Var sitter krokodilens öron?
Näsborrar, öron och ögon sitter på upphöjningar så krokodilerna kan simma i vatten med bara öron, ögon och näsa övanför vattenytan.
Krokodilers öron under luppen
Krokodilen har en mycket god hörsel anpassad för vistelse såväl under vatten som på land. En utmärkande krokodil-egenskap är att sinnescellernas känslighet för olika tonhöjder påverkas av yttertemperaturen; en perfekt egenskap vid olika sorters faror i olika miljöer under evolutionens gång.
För att få ledtrådar till hur krokodilerna bär sig åt för att återbilda hårceller i örat har forskarna skärskådat krokodilers inneröron. Men hur forskar man på en krokodils öra? Ett sätt är att använda sig av döda krokodiler.
I den aktuella studien har inga levande djur använts, inga krokodiler har heller avlivats på grund av forskningen, uppger Helge Rask-Andersen. Det var Kolmårdens djurpark som kontaktade forskarna. De var tvingade att avliva krokodiler, och föreslog att djuren skulle användas för forskning. Därför blev forskarna vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet en av få grupper i världen som studerat krokodilens inneröra.
I just den här studien valde de att använda elektronmikroskopi och olika molekylära tekniker.
Hur ser krokodilers öron ut? Det här är en ljusmikroskopisk bild som visar hörselorganet i krokodilen. Den killiknande strukturen innehåller tusentals sensoriska celler med hårliknande processer som skjuter ut i ett poröst membran som de gnids mot. Formen liknar ett krokodilhuvud. Bild: Uppsala universitet
Små cellpartiklar från krokodilens öron
En intressant upptäckt var att i krokodilens öron utsöndras små cellpartiklar. Partiklarna liknar exosomer, små blåsor som utsöndras av celler och som tros ha betydelse i flera viktiga processer i kroppen. Cellpartiklarna kan utsöndra enzym som bryter ned eller formar täckmembranet som flimmerhåren i örat gnids mot när ljudet kommer in.
Exosomerna bildar små alveoler, hålrum, som gör att flimmerhåren lättare böjs när ljudvibrationer når örat.
– En hypotes är att det här ökar känsligheten för ljud och att hörseln förbättras. Vår förhoppning är att lära oss hur krokodilen återskapar sina hårceller och på sikt kunna använda det på människa i framtiden. Vår hypotes är att nerver som utgår från hjärnan, så kallade efferenter, är det som sätter igång återväxten, säger Helge Rask-Andersen.
Förhoppningen är att kunskapen ska bidra till att göra livet lättare för människor med nedsatt hörsel.
Helge Rask-Andersen, professor i experimentell otologi vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet, helge.rask-andersen@surgsci.uu.se
Hao Li, docent och forskare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala Universitet, hao.li@surgsci.uu.se
Karin Staxäng, forskningsingenjör vid BioVis-plattformen, institutionen för immunologi, Uppsala universitet, karin.staxang@igp.uu.se
Monika Hodik, 1:e forskningsingenjör vid BioVis-plattformen, institutionen för immunologi, Uppsala universitet, monika.hodik@igp.uu.se
För att upptäcka nya och intressanta platser och fenomen behöver du inte alltid resa så långt. Några forskare vid Stockholms universitet delar med sig av sina bästa utflyktstips i Stockholmsområdet.
Gör en vandring genom Sveriges geologiska historia på Utö
Alasdair Skelton, professor i geokemi och petrologi, tipsar om en promenad längs Utöstigen från Gruvbryggan till Rävstavik, Södra Sandvik, Kroka och Barnens bad – en vandring genom Sveriges geologiska historia.
Alasdair Skelton på Utö. Foto: Caroline Falkman/Stockholms universitet
– På Utö kan man se hur vårt land ”steg ur havet” för nästan två miljarder år sedan. Därefter ser man hur livet började komma igång och genom fotosyntes ökade atmosfärens syrehalt. Det ledde till att järn som fanns i havet fälldes ut och bildade massiva järnrika lager som bland annat har brutits i Utö gruvor, som kan vara Sveriges äldsta gruva. Vid samma gruva upptäcktes grundämnet litium i mineralet petalit som syns tydligt i varphögarna bakom gruvan, säger Alasdair Skelton.
Titta på världens första vikingatida båtvarv
Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi, tipsar om att besöka Birka på Björkö i Mälaren, där arkeologer från Stockholms universitets Arkeologiska forskningslaboratorium nyligen grävt fram det första vikingatida båtvarvet.
– En sån här anläggning, ett vikingatida varv där man lagade sina båtar, har aldrig tidigare påträffats. Det är den första i sitt slag, säger Sven Isaksson.
Rekonstruktion av ett vikingaskepp på Birka. I det vikingatida båtvarvet på Birka finns mängder av både oanvända och begagnade båtnitar, brynen av skiffer och verktyg för träarbete. Foto: Sven Isaksson
Den nyupptäckta varvsplatsen ligger, tillsammans med en mängd andra maritima lämningar, utanför Birkas stadsvall, längs Björkös norra udde. Den består av en stensatt sänka i den dåtida strandzonen, med en båtslip av trä i botten. Fynden på platsen består av stora mängder av både oanvända och begagnade båtnitar, brynen av skiffer och verktyg för träarbete.
– Det här utmanar våra tidigare teorier om hur vikingastadens sjöfartsverksamhet var organiserad i Birka. Det betyder att vi måste fråga oss var huvudingången till Birka egentligen låg, vem som fick gå iland var och vilka som reparerat sina båtar utanför stadsvallen.
Anläggningen som påträffats har bestått av en stensatt sänka i den dåtida strandzonen med en båtslip av trä i botten. Fynden på platsen består av stora mängder av både oanvända och begagnade båtnitar, brynen av skiffer och verktyg för träarbete. Utgrävningar på Birka våren 2022. Foto: Paul Parker/Stockholms universitet
Vad ska man göra när man kommer till Birka?
– När man gått den guidade turen som brukar sluta uppe på borgberget är det värt att ta en promenad över Svarta jorden och följa stadsvallen till dess norra ände. Därifrån går en stig förbi varvsplatsen och vidare bort mot viken Korshamn. Här har funnits pampiga hallbyggnader och här finns också den största hittills kända brygglämningen på Björkö. Från Korshamn söker man sig upp genom gravfältet Hemlanden på någon av de stigar som slingrar sig fram mellan gravhögarna.
– Snart når man fram till stadsvallen som tornar upp sig på krönet. Det är först när man gått igenom någon av portarna som man ser hela Svarta jorden plötsligt breda ut sig framför sina fötter. Man får då tänka sig staden som en gång låg där. I fonden får man då se Borg från dess mest imposanta sida. Detta är den mest spännande vägen in i Birka i dag, och säkerligen även under Vikingatid.
Vandra genom Sweden Solar System
Magnus Näslund, universitetslektor i astronomi, tipsar om Sweden Solar System (SSS), världens största modell av vårt solsystem, som utgår från Stockholm med Globen som solen, en modell av Merkurius vid Slussen och en annan modell av Venus vid AlbaNova universitetscentrum, där Institutionen för astronomi är belägen.
Foto: Arild Vågen/Wikimedia CC-BY-SA-4.0
– De stora avstånden i universum är svåra, för att inte säga omöjliga, att förstå eller få en känsla för. Sweden Solar System hjälper en verkligen att få en uppfattning om avstånden. Modellen visar tydligt att till exempel planeterna inte ligger så nära varandra som man kan tro när man ser en del teckningar, datorgrafik, med mera på internet eller i böcker, säger Magnus Näslund.
Sweden Solar System (SSS) är en svensk skalmodell av solsystemet. Modellens skala är ungefär 1:20 miljoner. Projektet påbörjades 1998 av astronomen Gösta Gahm vid Stockholms universitet och plasmafysikern Nils Brenning vid Kungliga Tekniska Högskolan. Syftet med projektet var att skapa förståelse för hur stora avstånden är i universum, binda samman olika ämnesområden, geografiska orter och väva ihop vetenskap och konst. Nu finns över 60 himlakroppar representerade från Globen i mitten till Kiruna 950 kilometer bort.
Följ Stockholmslitteraturen i spåren
Per-Olof Mattson, lektor i litteraturvetenskap och kursansvarig för ”Stockholm i litteraturen” vid Stockholms universitet under våren, tipsar om några böcker om Stockholm och dess historia som sommarläsning.
Bokomslag: Albert Bonniers Förlag
– Det finns några böcker om Stockholm och dess historia som jag gärna rekommenderar som sommarläsning:
1
Om man tar tunnelbanan till Östermalmstorg kan man vandra uppför Kungsgatan och se det som Ivar Lo-Johanssons roman Kungsgatan från 1935 gestaltar. Romanen beskriver den process som ledde till att gatan går ända ner till Stureplan: sprängningen av Brunkebergsåsen som knöt samman Östermalm med Norrmalm. Romanen följer två ungdomar, en flicka och en pojke, som kommer till Stockholm från en liten by och tvingas genomgå en rad prov för att anpassa sig. Resultatet blir mycket olika men illustrerar nödvändigheten att delvis bli en annan som urban varelse. Kungsgatan fungerar hela romanen igenom som symbol för allt modernt i det svenska samhället vid den tiden.
2
Om man tar båten till Drottningholm vid Stadshuset och vandrar genom parken befinner man sig på samma plats som Johannes Krilon i början av Eyvind Johnsons roman Grupp Krilon från 1941, den första av tre romaner. Den är en allegorisk roman som låter andra världskrigets strider utspelas i samtidens Stockholm. Staden spelar en central roll med sina byggnader och institutioner. Krilon själv håller till på Drottninggatan i centrala Stockholm.
3
Den som tar tunnelbanan till Slussen och går upp utgången mot Hökens gata kan följa Hedvig i Anna-Karin Palms roman Snöängel från 2011 i spåren. Hon inleder med att befinna sig på Götgatsbacken och därifrån kan man se ända bort till Skanstull och Globen. Romanen utspelar sig i Stockholm i mitten av 1980-talet. Författaren väver ihop olika historiska plan. Almqvists roman Drottningens juvelsmycke från 1834 med dess skildring av mordet på Gustav III finns hela tiden med och leder läsaren fram till de aldrig uttalade men tydliga parallellerna till mordet på Olof Palme i februari 1986.
Gör en tidsresa bland stadens lekplatser
Catharina Nolin, professor i konstvetenskap och lektor i arkitekturhistoria, tipsar om att göra en upptäcktsfärd bland Stockholms lekplatser.
Uggleparken, eller Lekboskén i Kristinebergs slottspark, som den egentligen heter, öppnade i augusti 2013. I parken finns jättelika myror att gå balansgång på, svampar som snurrar, blommor med hängmattor emellan och gigantiska skalbaggar. Namnet Uggleparken kommer från två 5,5 meter höga ugglor, ”Kungen” och ”Drottningen”, som innehåller rutschkanor. Bakom utformningen står den danska designbyrån Monstrum. Foto: Stockholms stad
Lekplatser väcker ofta starka minnen. Att besöka lekplatser är också ett sätt att följa synen på barn och unga i urbana miljöer under historiska tider. Så varför byggdes de och för vilka var de tänkta?
Med en ökad urbanisering och tillkomsten av folkskolan från 1800-talets mitt började särskilda platser för barn att planeras i de offentliga parkerna, men även i kyrkogårdar som inte längre användes för begravningar. Stadsträdgårdsmästare och arkitekter utformade lekplatserna medan ideella sammanslutningar lånade ut lekattiraljer sommar som vinter.
Barn leker på samma ställen än i dag
Genom fria lekar skulle barnen socialiseras till goda samhällsmedborgare. Med välfärdssamhällets framväxt från 1930-talet tillkom nya lekplatser med klätterdjungel, gungor och plaskdammar vilka väckte internationell uppmärksamhet. Vid sidan av Holger Blom och Stina Wretlind-Larsson som stod bakom den bemannade parkleken deltog även landskapsarkitekt Ulla Bodorff och politikern Alva Myrdal i debatten.
Efter andra världskriget tillkom de första bygglekplatserna efter danska förebilder, konstnärligt utformade lekplatser som Skepp i Sköndal och Egon Møller-Nielsens lekmaskiner Tufsen och Ägget. I filmen Barn på stan (1970) betonades hur parkleken fostrade ledare – inte gäng.
I flera parker leker barn på samma ställen i dag som omkring år 1900, vilket visar på stark kontinuitet. Efter lång tid av standardisering syns i dag större variation, som i Uggleparken i Kristineberg, Årstabergsparken och Anders Franzéns park i Henriksdalshamnen.
Titta på Ågestaverket medan det rivs
Fredrik Krohn Andersson, arkitekturhistoriker och kulturarvsforskare vid Stockholms universitet, tipsar om att titta på Ågestaverket i Farsta, också kallat R3 eller Adam, som var Sveriges första kärnkraftverk. Verket stängdes redan 1974 och nu, mer än fyrtio år senare, håller det på att rivas – ett beslut som väcker känslor.
Ågestaverket. Foto: Holger.Ellgaard/Wikimedia
Ågestaverket som började byggas 1957 och som var i drift mellan 1963 och 1974, var en del av dåtidens ambitiösa svenska kärnkraftsprojektet.
– Ågesta var ”språngbrädan till ny teknik i stor skala” och en viktig del i den senare storskaliga utbygganden av kärnkraften. Samtidigt var Ågesta också en återvändsgränd eftersom det låg som det gjorde, nära stadsbebyggelsen. Men framförallt för att den var ett uttryck för den så kallade ”svenska linjen” på atomenergiområdet som innebar ett reaktorprogram med naturligt svenskt uran som bränsle och tungt vatten som reaktormoderator med plutoniumproducerande potential, säger Fredrik Krohn Andersson.
Vad finns det att se nu?
– I Ågesta är själva reaktorn bergrumsplacerad men man ser inslagen till bergrummet och administrations- och turbinbyggnader och kan ana kyltornen uppe på berget.
Drottningholms slottsteater – föreställningar och teaterkostymer
Petra Dotlacilová, forskare i europeisk danshistoria och teaterkostym mellan 1500- och 1700-talet, tipsar om Drottningholms slottsteater.
– I mitten av juli visar Drottningholms slottsteater en inspelning av förra årets ”Agrippina” på stora skärmen i parken – gratis! Jag såg urpremiären av filmen, den var helt fantastisk! Och sedan är det föreställningarna i slottsteatern i augusti: Vivaldis ”Il Giustino”, säger Petra Dotlacilová.
– Drottningholm har också en ny utställning av teaterkostymer i teatern som är jättefin. De ska ha kommenterade visningar av utställningen under sommaren.
Bli algproffs och hjälp forskarna i sommar
På sommaren pågår mycket forskning i Östersjöns grunda vikar. Bland annat för att ta reda på ännu mer om hur algbältet fungerar och jämföra hur det ser ut på olika platser i Sverige.
Till vänster är en bild på höstförökande blåstång som bildar förökningstoppar (1) strax ovanför sina flytblåsor (2) medan den sommarförökande blåstångens förökningstoppar sitter på sidogrenar (3 & 4). Kan du hitta den ovanliga hösttången? Credit: Östersjöcentrum
Våtmarker är viktiga kolsänkor för att minska effekterna av vår tids klimatförändring. Under jordens värsta massutdöende för 252 miljoner år sedan, kan uttorkade våtmarker som förstörts av skogsbränder ha utlöst ekosystemens kollaps.
– Vi har möjlighet att förhindra förbränning av världens kolsänkor och undvika de värsta effekterna av vårt tids uppvärmning. De hade inte de arter som drabbades av massutrotningen från det förflutna, säger forskaren Chris Mays.
Kraftig ökning av skogsbränder i gamla våtmarker
Forskare vid University College Cork (Irland) och Naturhistoriska riksmuseet (Sverige) undersökte massutdöendet som drabbade nästan alla arter på jorden i slutet av tidsperioden perm, då hela ekosystem som kollapsade. De upptäckte då en kraftig ökning av skogsbränder.
Under slutet av perm skedde snabba utsläpp av växthusgaser från ett stort antal vulkaner, som ledde till extrem uppvärmning och uttorkning. Det följdes av skogsbränder över stora våtmarker som tidigare var permanent blöta. Istället för att fånga upp kol från atmosfären omvändes våtmarkerna till stora källor av atmosfäriskt kol, vilket förstärkte den kraftiga uppvärmningen.
En kolsänka är ett område som fångar upp koldioxid från atmosfären genom att binda den. Den tar upp mer koldioxid än den släpper ut.
En kolkälla är ett område som släpper ut mer koldioxid än det tar upp.
Miljontals år av återhämtning
Forskarna upptäckte att våtmarkerna regelbundet stördes av bränder som ledde fram till utdöendet, genom att studera växtfossil och kolrester från Sydney & Bowen-bassängerna i östra Australien och på Antarktis (Lambert Grabien).
Som svar på bränderna utvecklade växterna olika brandskyddsmekanismer. Men den kraftiga klimatförändringen och kulmen av brandaktivitet under utdöendet verkar trots det ha drivit även dessa brandanpassade växter över en tröskel, som ekosystemet inte kunde återhämta sig från på miljontals år.
– När vi sållade fossila växter i östra Australien och Antarktis, fann vi stora mängder brända eller förkolade växter under den sena permperioden. De allra flesta i periodens slut. Det tyder på en stor men kortlivad ökning av skogsbränder, säger Chris Mays, forskare i paleontologi vid University College Cork.
Våtmarker viktiga att bevara
Den globala uppvärmning som sker nu har lett till långvarig torka och ökade skogsbränder i typiskt våta livsmiljöer, som torvskogarna i Indonesien och de stora Pantanal-våtmarkerna i Sydamerika. Dessa stora kolsänkor är avgörande i vår kamp mot klimatförändringar.
Vår tids ökande skogsbränder har orsakat massdöd av djur i flera regioner runt om i världen, till exempel Kalifornien 2018 och 2020, samt Australien 2019 – 2020.
– Skogsbränder som drivkraft för arters utdöende och inte bara symptom på klimatförändringar förtjänar ytterligare undersökningar, säger Chris Mays.
Intressant att notera är att de extremt för tidigt födda barn som gick i toppresterande skolor, har lika bra betyg som fullgångna barn som gått i skola i ett genomsnittligt rektorsområde.
Hur påverkar en för tidig födsel barns prestationer i skolan?
Med hjälp av registerdata som inkluderar svenska barn födda 1982-1994 har en grupp forskare undersökt för tidigt födda barns prestationer i skolan, genom att jämföra betyg vid 16 års ålder.
– Vi har undersökt hur skolbetyg påverkas av graden av prematuritet. Våra resultat visar att negativa effekter av för tidig födsel främst kan ses bland barn som fötts extremt tidigt, det vill säga innan 28:e graviditetsveckan. Hos barn som fötts måttligt för tidigt har vi inte kunnat se några negativa effekter på skolbetyg, säger Anna Baranowska-Rataj, docent vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet.
Extremt för tidigt födda presterar bäst i toppskolor
Forskarna ville också veta mer om vilken roll den omgivande miljön spelade när det gällde för tidigt födda barns skolprestationer. De studerade därför de rektorsområden där barnen gick i skola och deras familjers socioekonomiska resurser.
I den här studien undersöktes två typer av miljöer som kan stötta och påverka för tidigt födda barn. Den första miljön var de familjer där barnen växte upp. Den andra, och fram till nu mindre studerade miljön, var skolan. Forskarna fann inga bevis för att det gick bättre i skolan för de barn som hade högutbildade och/eller välbärgade föräldrar.
– Uppenbarligen är rikare eller mer välutbildade familjer i Sverige inte nödvändigtvis bättre rustade för att försörja barn som föds för tidigt. Det vi däremot kunde se var att den grupp extremt för tidigt födda barn som gick i skolor i toppresterande rektorsområden hade lika bra betyg som fullgångna barn i ett genomsnittligt rektorsområde. Detta väcker förhoppningar om att skolor kan spela en kompensatorisk roll och kan hjälpa barn som har vissa typer av hälsoskador, menar Anna Baranowska-Rataj.
Skolmiljön kan hjälpa för tidigt födda barn
I framtiden tycker Anna Baranowska-Rataj att det skulle vara intressant att ta reda på vilka specifika aspekter av skolans arbete som hjälper för tidigt födda barn att prestera bättre.
– Med den här studien hoppas vi kunna bidra till en bredare debatt om hur lokala myndigheter och skolor kan stödja barn som har hälsorelaterade problem. Tidigare forskning har ägnat stor uppmärksamhet åt familjers privata resurser och hur de kan mobiliseras för att ge stöd till barn som kan behöva extra hjälp. Våra resultat visar på att även skolmiljön kan vara en relevant faktor för att minska svårigheter i skolan för barn som fötts för tidigt.
Syskon ger bra jämförelse i skolprestation
Familjer skiljer sig åt när det gäller genetisk bakgrund, ekonomiska resurser, bostadsförhållanden och livsstil. Alla dessa faktorer kan ha betydelse för det som är fokus i denna studie: sannolikheten att födas för tidigt och barnets skolbetyg. Att jämföra barn från olika familjer kan därför leda till missvisande slutsatser.
För att undvika missvisande slutsatser jämförde forskarna för tidigt födda barn med deras syskon.
– När vi tittar på två barn från samma familj, med ett barn som föds för tidigt och ett barn som föds fullgånget, kan vi vara mer säkra på att eventuella skillnader i deras skolbetyg är relaterade till gestationsåldern i stället för familjespecifika faktorer som vi inte kan observera, säger Anna Baranowska-Rataj.
Vetenskaplig publikation:
Preterm birth and educational disadvantage: Heterogeneous effects, Anna Baranowska-Rataj (Umeå Universitet), Kieron Barclay (Max Planck Institute for Demographic Research), Joan Costa-Font (London School of Economics and Political Science), Mikko Myrskylä ( Max Planck Institute for Demographic Research ) och Berkay Özcan (London School of Economics and Political Science), Population Studies .
Kontakt:
Anna Baranowska-Rataj, docent vid Sociologiska institutionen och Enheten för demografi och åldrandeforskning, Umeå universitet, anna.baranowska-rataj@umu.se
I Indien och Pakistan är värmeböljor med temperaturer över 40 grader i skuggan ett direkt livshotande extremväder. I en studie har forskare skissat på olika scenarier med utgångspunkt från konsekvenser som värmeböljorna kan få i Sydasien till år 2100.
– Vi skapade ett samband mellan extremvärme och befolkning. I ett bästa scenario så lyckas vi följa Parisavtalet, och då tillkommer ungefär två värmeböljor per år och cirka 200 miljoner människor exponeras för värmeböljan, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborg universitet och fortsätter:
– Men om länderna fortsätter bidra till växthuseffekten som idag och bebygger platser som bidragit till sänkta temperaturer så tror vi att det kan bli fem värmeböljor fler per år och över en halv miljard människor blir exponerade för värmeböljor i slutet av seklet.
BIld: Neora Aylon/Unsplash
En värmebölja varar i över en vecka
I studien definieras en värmebölja som ett relativt mått där temperaturen är minst lika hög som under de tio procent varmaste sommardygnen mellan 1975 och 2014 i regionen.
Författarna har använt temperatur över 35 grader Celsius på dagen och 25 grader på natten, minst tre dagar i rad, som tröskelvärden för att kartlägga värmeböljorna.
En värmebölja varar i cirka tio dagar och till skillnad från i exempelvis Sverige sker ingen större avkylning på natten. Temperaturen är hög dygnet runt. Befolkningen har i olika grad acklimatiserat sig för en viss temperatur och luftfuktighet.
Flodslätter utsatta
Studien pekar ut slättområdena kring floderna Indus och Ganges som särskilt utsatta. Värmen är hög och många människor bor i områdena.
Deliang Chen påpekar att sambandet mellan värmeböljor och befolkning gäller åt båda hållen. Befolkningens storlek påverkar antalet värmeböljor i framtiden. En större befolkning driver upp utsläppen när konsumtionen och transporterna ökar.
Även samhällsplaneringen är viktig. Om nya städer och byar byggs på ställen som inte är lika utsatta för värmeböljorna kan antalet människor som påverkas minska.
Vägval blir avgörande
Det är en stor spännvidd i antalet exponerade människor i beräkningsmodellen och utvecklingen kommer att påverkas av ländernas vägval för samhällsutveckling, menar forskarna.
– Det är framtidens utsläpp av växthusgaser och partiklar som avgör hur kraftig exponeringen blir. Vi kan mer än halvera den exponerade befolkningen om vi minskar utsläppen så vi når målet i Parisavtalet. Både begränsnings- och anpassningsåtgärder kan göra stor skillnad, säger Deliang Chen.
Bild: Vince Russel/ Unsplash
Stigande värme leder till flyktingvåg
Redan i dag har värmeböljorna skapat stora problem i Indien och Pakistan. Jordbrukare har drabbats hårt när veteskördarna torkar bort och odlingarna har flyttat högre upp på bergssluttningarna för att undkomma extremvärmen. I flytten har stora arealer träd som bidragit till lägre temperaturer avverkats.
– Med en större befolkning ökar markanvändningen, vilket i sig kan driva upp värmen ytterligare. För varje värmebölja kommer en ökad dödlighet och minskad produktivitet, eftersom få kan arbeta i 45-gradig värme. Jag befarar att alltsammans i slutänden kan leda till en flyktingvåg om inget görs, säger Deliang Chen.
Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborg universitet, deliang@gvc.gu.se
När själva filén skurits bort från en fisk återstår värdefulla restråvaror som kan bli till exempel nuggets, fiskfärs, proteinprodukter eller omega-3-rika oljor. Trots detta lämnar restråvarorna idag livsmedelskedjan och används i stället till djurfoder – eller i värsta fall slängs. För att ta vara på värdefulla näringsämnen och växla om till mer hållbara rutiner behöver hanteringen av råvaran dock förändras.
Nu presenterar forskare på Chalmers en ny sorteringsteknik som gör det möjligt att ta vara på fem fina delar i stället för enbart filén.
Delar bevarar sin kvalitet som livsmedel
– Med vår nya sorteringsmetod hanteras alla delarna av fisken lika varsamt som filén. Fokus ligger på att bevara kvaliteten genom hela värdekedjan. I stället för att övriga delar blandas samman i en och samma uppsamlingstank och blir biprodukter, tas de om hand var för sig och bevarar sin livsmedelskvalitet, precis som inom köttindustrin, säger forskningsledaren Ingrid Undeland som är professor i livsmedelsvetenskap vid institutionen för biologi och bioteknik på Chalmers.
Så sorteras fisken
Den nya sorteringstekniken gör det möjligt att separera filé, ryggben, stjärtfena, huvud, buklist och inälvor.
Rygg och huvud är muskelrika och passar därför bra för fiskfärs eller proteiningredienser.
Buk och inälvor är rika på omega-3-fettsyror och kan användas till oljetillverkning.
Stjärtfenan har mycket skinn, ben och bindväv och lämpar sig därför bra för till exempel framställning av marint kollagen, som är en mycket attraktiv ingrediens på marknaden just nu. Det marina kollagenet används förutom i livsmedel även i kosmetika och ”nutraceuticals” då det har dokumenterat goda effekter på bland annat lederna och hudens hälsa.
Ger nya möjligheter att producera livsmedel
Forskningen har gjorts inom ramen för det internationella projektet Waseabi.
− Vår studie visar att den här typen av sortering är viktig – inte minst för att undvika att fiskdelar som härsknar snabbt blandas med delar som är betydligt mer stabila. Sorteringsmetoden öppnar nya möjligheter att producera livsmedel av hög kvalitet, säger forskaren Haizhou Wu.
Mer om forskningsprojektet
Waseabi är ett fyraårigt, tvärvetenskapligt projekt med mål att bättre utnyttja restråvaror inom sjömatsindustrin genom att stabilisera dessa och utveckla nya metoder för att producera livsmedel. Projektet består av tretton partners från fem europeiska länder.
Utöver Chalmers deltar företagen Sweden Pelagic och Alfa Laval från Sverige. Internationella partners är Technical University of Denmark , Food & Bio Cluster, Danmark, AZTI, EIT Food, Royal Greenland, Pescados Marcelino, Jeka Fish, Barna, Nutrition Sciences och Ghent University.
Används av företag
Den nya sorteringsmetoden, där fem olika fiskdelar separeras, håller på att införas på ett av företagen som ingår i forskningsprojektet. Fiskberedningsföretaget Sweden Pelagic i Ellös på Orust använder redan delar av metoden i sin tillverkning med goda resultat.
– Sorteringstekniken ger oss mycket fler möjligheter att utveckla nya hälsosamma och välsmakande livsmedel och att utöka vårt sortiment. I år uppskattar vi att vi kommer att producera runt 200–300 ton färs från sillens ryggben, och ambitionen är att öka den siffran varje år. Vi ser att intresset finns, både hos livsmedelsindustrin och hos offentliga måltidsproducenter som till exempel skolkök, säger Martin Kuhlin, vd för Sweden Pelagic.
Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola, undeland@chalmers.se
Fiskens biprodukter en utmaning
I EU omsätter fiskberedningsindustrin närmare 28 miljarder euro och sysselsätter mer än 122 000 personer. Branschen står dock inför flera utmaningar, inte minst när det gäller biprodukter.
Baserat på en produktion av 5,1 miljoner ton fångad fisk blir 1,5 ton till biprodukter. I Sverige har det uppskattats att fiskindustrin genererar 30 000–60 000 ton biprodukter årligen, vilket som jämförelse är 35–70 gånger mer än vår totala torskfångst. Det innebär att mycket av biomassan från havet förloras från livsmedelskedjan.
Upp till 70 procent av de totala resurserna används antingen för djurfoder eller deponeras, vilket är kostsamt för både miljön och i vissa fall för de berörda företagen.
Kotkompression innebär att ryggraden pressats samman och en fraktur i en av kotorna uppstår. Det här kan lätt inträffa vid benskörhet (osteoporos), och drabbar särskilt äldre kvinnor.
En avhandling bekräftar tidigare forskning som visar att 25 procent av kvinnor mellan 75 och 80 år har kotkompressioner, men bara var tredje diagnostiseras. Baserat på befolkningsstatisk från Statistiska centralbyrån rör det sig i Sverige om minst 40 000 äldre kvinnor som inte vet om att det är kotkompression som orsakar deras ryggvärk.
Kräver bilddiagnostik
Kotkompressioner behöver inte ge tydliga symtom och bilddiagnostik krävs för att upptäcka dessa frakturer i ryggraden. Om fler diagnostiserades skulle många frakturer, mycket lidande och stora kostnader kunna undvikas.
– De som fått en kotkompression har mer än dubbelt så stor risk att få en ny fraktur, vilket innebär att de tillhör högriskgruppen. De bör därför övervägas för de mest effektiva läkemedlen, som inte bara hindrar att ben bryts ned utan även bygger upp skelettet, säger Lisa Johansson, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Mer om studierna
Avhandlingen baseras på befolkningsstudien SUPERB. Den omfattar 3028 kvinnor i Göteborg, mellan 75 och 80 år gamla.
Studierna visar att kvinnor som har kotkompression i högre utsträckning har lägre bentäthet i höften, och att deras fysiska funktionsförmåga och hälsa var sämre.
De kvinnor där en kotkompression kunde identifieras, även om frakturen klassades som mild, hade en markant ökad risk för osteoporosfraktur, helt oberoende av andra riskfaktorer och bentäthet.
Förebyggande vård ser olika ut
Arbetet för att förebygga frakturer hos äldre ser olika ut i landet. Inom vissa regioner, men inte alla, finns etablerade frakturkedjor.
Det innebär att frakturutredningarna strukturerats på ett sätt som kraftigt minskar risken för upprepade frakturer. När äldre har haft en fraktur undersöks deras bentäthet i höft och ländrygg med röntgenmetoden DXA för att utreda om de behöver behandling för benskörhet. Metoden kan också användas för att få en sidobild på bröst- och ländrygg, med en metod som kallas VFA ( vertebral fracture assessment) där kotornas höjd analyseras.
Borde vara rutin
Avhandlingen visar att metoden har stor klinisk nytta och resultaten talar för att den borde införas som vårdrutin i hela landet.
– VFA-metoden ger mycket låg stråldos, och den är snabb, billig, enkel och effektiv på att hitta kotkompressioner. Det är en värdefull metod för att diagnostisera relevanta kotkompressioner och förbättrar frakturriskbedömningen avsevärt hos äldre kvinnor, säger Lisa Johansson.
För att jämföra Sverigedemokraternas kommunpolitiker med övriga partiers kommunpolitiker, liksom SD:s väljare med övriga partiers väljare, använde forskarna data från 1979 till 2014.
SD:s politiker, både valda och nominerade, har i lägre grad fasta jobb än politiker från andra partier. De har även en större risk att förlora jobbet och lever också oftare ensamma. Dessutom har SD fått fler röster i de valkretsar där färre personer har fasta jobb och som har en större risk att förlora jobbet.
– Sveriges rika statistik ger en unik möjlighet att belysa dessa frågor då vi har detaljerade mått på livsbetingelserna för alla politiker, väljare och deras föräldrar, säger Torsten Persson vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet.
Högerradikala partier har blivit starkare
Under de senaste två decennierna har många demokratier sett populistiska högerradikala partier växa sig starkare. Forskarna utgår från två tydliga drag i dessa partiers politik: kritiken av samhällets etablissemang och av invandringen.
De ovannämnda resultaten rimmar väl med hypotesen att etablissemangskritiken underlättar för partiet att mobilisera politiker och väljare bland individer som själva står i samhällets utkanter vad gäller jobb och familj.
Däremot finner forskarna inget eller svagare stöd för en likartad hypotes: att SD:s kritiska hållning till invandring skulle göra att de som lever i områden med många utrikesfödda eller som arbetar inom yrken med många utrikesfödda i högre utsträckning röstar på SD.
Mätte politikernas egenskaper
SD:s inträde i svensk politik har alltså ökat andelen valda politiker med egna erfarenheter av en svagare koppling till arbetsmarknad och kärnfamilj i sitt eller föräldrarnas liv. Forskarna jämförde också SD:s politiker med dem i andra partier när det gällde flera andra personliga egenskaper. De mätte dessa med hjälp av olika register, samt en enkätundersökning de utfört av samtliga svenska lokalpolitiker.
Resultaten visar att SD:s politiker har lägre formella meriter från utbildning och arbetsmarknad, sämre tillit till andra, sämre motiv för samhällstjänst samt – i viss mån – sämre privatmoral.
– En tolkning av detta är att utsatta grupper blivit bättre representerade, men av politiker med färre kvalifikationer och svagare motiv för samhällstjänst — något som kan påverka hur de nya politikerna lyckas utföra sina uppdrag, säger Johanna Rickne vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Det är känt att sköldpaddor kan leva länge. I vintras fyllde exempelvis jättesköldpaddan Jonathan 190 år, och troligen är han äldre än så. Detta väcker frågan hur sköldpaddor och andra växelvarma djur som amfibier, ormar och krokodiler påverkas av åldrande.
En metastudie har analyserat överlevnadsdata från över hundra studier om hur 77 växelvarma arter åldras. En av forskarna som bidragit till översiktsstudien är Johan Elmberg, professor i zooekologi, som även följt närmare 800 vuxna grodor under tio års tid.
– Vissa arter av groddjur och kräldjur åldras oerhört långsamt, eller egentligen inte alls, berättar Johan Elmberg i Vetenskapsradion.
Dödlighet ökar inte med ålder
Forskarna finner ytterst få bevis på demografiskt åldrande, det vill säga att dödligheten ökar med åldern. Detta gäller såväl bland vilda populationer som i djurparker. Förutom sköldpaddor verkar inte heller eldsalamandern och tuataran riskera att dö bara för att de blir äldre.
Varför dessa kallblodiga djur inte åldras besvarar inte i artikeln som publiceras i tidskriften Science. En tidigare teori har varit att växelvarma djur kan leva längre för att de har lägre ämnesomsättning. Nu kan dock forskarna se att utseendet kan spela en viss roll i åldrandet.
– Om djuret exempelvis skyddas av ett skal, som i sköldpaddan Jonathans fall, så ökar sannolikheten för att åldras långsamt. För att förstå själva orsakssammanhangen bakom åldrandet måste man ju titta på fysiologiska och genetiska processer, förklarar Johan Elmberg.
Varmare klimat kan snabba på åldrandet
Ytterligare faktorer påverkar åldrandet. Några av de studerade arterna åldras snabbare vid högre temperatur. Det var dock inte ett genomgående mönster i metastudien, utan ett resultat från en parallell studie som gjorts av Johan Elmberg och hans kollegor.
– Det finns en del arter där vi kan förvänta oss att om klimatet fortsätter att bli varmare, kommer deras åldrande att gå snabbare och populationerna minska.
Johan Elmberg, professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad
Den digitala konsumtionen av litteratur ökar – allt från podcasts och e-böcker till interaktiva läsningsupplevelser. Det finns många positiva möjligheter med att läsa digitalt, bland annat för personer med lässvårigheter. Men det kräver att vi bättre förstår och anpassar oss till den sortens medier enligt Maria Engberg, docent i medieteknik vid Malmö universitet.
– När man läser en fysisk bok så avkodar hjärnan bokstäverna, det vi traditionellt kallar läsning. Men läsning är mycket mer än så, och kan vara multisensorisk med bilder, ljud och saker vi kan interagera med, som aktiverar våra sinnen på olika sätt, förklarar Maria Engberg och fortsätter:
– Dessa digitala upplevelser betyder att vi måste vara aktiva på ett annat sätt för att förstå och ta oss an det vi läser.
Förvånande resultat
Genom forskningsstudien Läsning mellan medier har Maria Engberg och hennes kollegor undersökt hur barn i en dansk skola upplever digitala verktyg, som till exempel ljudböcker. Resultatet förvånade dem.
– Vi antog att många elever kanske skulle tycka en ljudbok var enklare att ta till sig än att läsa en fysisk bok. Men det stämde inte – många saknade verktyg för att kunna lyssna ordentligt, de hade svårt att koncentrera sig och visste inte vad de skulle göra medan de lyssnade. Att läsa en ljudbok eller en interaktiv applikation krävde mer av eleverna, även man skulle kunna tro att det är enklare att läsa så.
Fyra tips för att optimera din digitala läsning
Som en del av projektet har forskargruppen tagit fram en skärm- och lyssningsakademi för att läsa digitalt. Här delar Maria Engberg med sig av sina bästa tips, som kan användas av både vuxna och unga:
1. Ställ in dig på att läsa aktivt
Om du använder telefon eller surfplatta är det bra att ställa om när du ska börja läsa litteratur. Kanske brukar du skrolla på telefonen och snabbläsa innehållet, men är det en bok behöver du anpassa dig och förbereda dig på den sortens läsning.
Att lyssna på en bok stimulerar andra sinnen än när du läser, och det kan vara svårare att hänga med när ögonen inte fokuserar på en text. Försök hitta det som fungerar för dig, kanske störs du av bakgrundsljud eller behöver göra en viss aktivitet medan du lyssnar. Huvudsaken är att du funderar på hur digital läsning fungerar för dig och vad du kan göra för att få en så bra upplevelse som möjligt.
2. Orientera dig kring texten
Med en pappersbok i handen får du lätt en överblick över vad du ska läsa – du känner hur tjock boken är och kan bläddra igenom för att bilda dig en uppfattning om vem den vänder sig till eller vad den ska handla om.
Med en e-bok är det bra att orientera dig på samma sätt innan du börjar läsa, och till exempel kolla hur lång den är så du vet vad du kan förvänta dig. Det kommer förbättra läsupplevelsen.
3. Stäng av distraktioner
Sms, nyheter och påminnelser på skärmen eller i hörlurarna kan få dig att tappa koncentrationen och distrahera från innehållet. Stäng av notiser så att du får en lugn stund att verkligen ta dig an det du läser.
4. Optimera texten
Ställ in det typsnitt och bakgrundsfärg du behöver för en bra läsupplevelse. Prova dig fram till vad som är bekvämast – detta är något du inte kan göra med en bok så ta vara på den möjligheten.
Resultaten visar att barn som fick tidiga smakportioner hade i genomsnitt 1.1 procent risk för matallergi mot något av de introducerade födoämnena vid tre års ålder, jämfört med 2.6 procent risk för barn som inte fick smakportionerna. I praktiken betyder det att för att förhindra födoämnesallergi hos ett enda barn, behöver 63 barn exponeras för tidig introduktion av allergena livsmedel.
Matallergi hos barn
Matallergi med risk för alltifrån mild till akut, livshotande allergisk reaktion drabbar ungefär två till fem procent av alla barn. Vissa studier har pekat på att tidig introduktion av allergena livsmedel, som jordnötter och ägg, kan minska risken för matallergi hos barn med förhöjd allergirisk. Men det har saknats belägg för att det också skulle ha effekt bland barn i allmänhet.
Your text
Forskare har undersökt om risken för matallergi vid tre års ålder minskar om barnen från tre månader får regelbundna smakportioner innehållande jordnöt, mjölk, vete och ägg. Den så kallade PreventADALL-studien har skett i samarbete mellan Karolinska Institutet och Universitetet i Oslo, samt Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Oslo universitetssjukhus och Sjukhuset Östfold i Norge.
Minskad risk för jordsnötsallergi
Effekten i studien kunde främst förklaras av minskad risk för jordnötsallergi, den vanligaste allergin i studien, som var 0.7 procent i interventionsgruppen jämfört med 2.0 procent i kontrollgruppen.
– Det är en betydelsefull skyddseffekt med tanke på att det här är en enkel åtgärd. Tidig introduktion minskade tydligt risken för jordnötsallergi; en allergi man har med sig hela livet, med risk för allvarliga allergiska reaktioner och en oro som ofta påverkar livskvaliteten, säger Björn Nordlund, adjungerad lektor, docent i barn och ungdomsallergologi och forskargruppledare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och specialistsjuksköterska på Astrid Lindgrens barnsjukhus, där den svenska delen av studien är genomförd.
Tidigare introduktion påverkar inte amning
I Livsmedelsverkets råd om mat till spädbarn står att man tidigast från fyra månaders ålder kan låta barnet smaka små prov av vanlig mat, så länge det är så små mängder att de inte konkurrerar med amningen. Den tidigare introduktionen i studien tycks inte ha påverkat amningen – ungefär 90 procent av barnen i alla grupper ammades vid sex månader.
Studien identifierade inga säkerhetsproblem och inga allvarliga allergiska reaktioner på grund av den tidiga födoämnesintroduktionen observerades.
– För säkerhets skull introducerade vi jordnötter vid ett besök på kliniken vid tre månaders ålder, men det verkar inte nödvändigt. Vi såg inga barn som reagerade allergiskt på den första smakportionen av jordnöt, så det förefaller lika säkert att ge som övriga födoämnen i studien, säger Björn Nordlund.
Smakportioner från tre månader
Enligt forskarna stöder deras resultat hypotesen att tidig och regelbunden introduktion av allergena livsmedel, snarare än senare eller att försöka undvika dem, kan minska risken för matallergi.
– Baserat på våra resultat och övriga studier kan vi säga att det går att minska risken för matallergi genom att ge barn smakportioner av jordnötssmör, från tre månaders ålder och upprepade gånger, och att det verkar vara säkert, säger Björn Nordlund.
Undersökte även atopiskt eksem
Studien omfattade 2 397 barn från Norge och Sverige som lottades till att delta i en av fyra behandlingsgrupper. Forskarna har i en tidigare rapporterad del av studien undersökt effekten av mjukgörande hudbehandling från två veckors ålder och/eller tidiga smakportioner på atopiskt eksem, som är en riskfaktor för senare matallergi.
En grupp fick från tre månaders ålder födoämnesintroduktion i form av regelbundna smakportioner av jordnötssmör, mjölk, vete eller tillagat ägg. En grupp fick födoämnesintroduktionen plus mjukgörande hudbehandling, en grupp fick endast hudbehandlingen och en grupp fick ingen specifik behandling. Föräldrarna i de sistnämnda grupperna uppmanades att följa de nationella råden för födoämnesintroduktion.
Börja med pyttesmå smakbitar
Jordnöt introducerades först, veckan därefter komjölk, sedan vetegröt och ägg. Föräldrarna fick instruktioner att låta barnet smaka minst fyra dagar i veckan som komplement till annan matning. Efter sex månaders ålder uppmuntrades föräldrarna att fortsätta att ge de fyra födoämnena som en del av kosten.
– Det här gäller små, små smakportioner; att barnet får suga på ett finger med jordnötssmör, till exempel, eller smaka från en tesked, säger Björn Nordlund.
Björn Nordlund, adjungerad lektor och forskargruppledare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, bjorn.nordlund@ki.se
Så gick studien till
Över 80 procent av barnen följdes till tre års ålder, då förekomsten av matallergi mot något av de fyra födoämnena undersöktes. Matallergi diagnostiserades hos 44 barn: 32 med jordnötsallergi, 12 med äggallergi och fyra med mjölkallergi.
Födoämnesallergi diagnostiserades hos 14 (2,3 procent) av 596 barn i kontrollgruppen, 17 (3,0 procent) av 574 barn i gruppen som fick mjukgörande hudbehandling, sex (0,9 procent) av 641 barn i gruppen som fick tidig födoämnesintroduktion och sju (1,2 procent) av 583 barn i gruppen som fick både födoämnesintroduktion och mjukgörande hudbehandling. Eftersom förekomsten av andra allergier än mot jordnöt var låg vid tre års ålder, kan studien inte avgöra effekten på allergirisk för alla enskilda födoämnen.
En begränsning med studien är att den undersökta populationen hade något högre utbildningsnivå och något högre andel föräldrar med allergisk sjukdom än normalbefolkningen. Forskarna kan inte dra slutsatsen att det är bättre att introducera allergena livsmedel vid tre månaders ålder snarare än fyra, eftersom tiden för födoämnesintroduktion varierade i kontrollgruppen.
– Efter en stadig nedgång i konfliktvåld under flera år ser vi nu tyvärr att trenden har vänt. Det är framför allt det kraftigt eskalerade våldet i Afghanistan, Etiopien och Jemen som bidragit till denna ökning, säger Shawn Davies, forskningsassistent på Uppsala Conflict Data Program (UCDP).
Antalet krig har minskat
Samtidigt fortsätter antalet väpnade konflikter ligga på en rekordhög nivå. UCDP registrerade 54 olika konflikter där en stat var inblandad på en eller båda sidorna under 2021. De flesta konflikter är dock små. Endast fem av de 54 konflikterna var så blodiga att de orsakade minst 1000 stridsrelaterade dödsfall under året, vilket gör att de är klassificerade som krig.
– Vi ser en minskning i antalet krig, från åtta under 2020 till fem under förra året, vilket också är det lägsta antalet krig sedan 2015. Våldet har alltså blivit koncentrerat till färre men blodigare konflikter, säger Shawn Davies.
De senaste åren har UCDP noterat ett regionalt skifte, från Mellanöstern till Afrika, och denna trend fortsatte under 2021. Dessutom förvärrades situationen i Asien till följd av konflikterna i Afghanistan och Myanmar. Våldet i Europa var under 2021 på en fortsatt låg nivå, trots de ökade spänningarna i upptakten till Rysslands invasion av Ukraina i slutet av februari 2022.
Drönare populärt verktyg i konflikter
En avgörande faktor i flera av den senaste tidens stora konflikter har varit tillgången till militära obemannade luftfartyg, så kallade drönare, för informationsinhämtning och missilattacker.
– I konflikter som den i Azerbajdzjan över Nagorno-Karabach och den i Etiopien har vi sett att spanings- och stridsdrönare har vänt utvecklingen i konflikten. Förutom att ge information om truppförflyttningar i realtid gör också drönare det lättare att attackera mål långt innanför frontlinjerna, förklarar Therese Pettersson, forskningssamordnare på UCDP.
Den tekniska utvecklingen har gjort drönare till ett populärt verktyg i dagens konflikter. Där USA tidigare var helt dominerande, använder nu en rad olika stater såväl som rebellgrupper, exempelvis IS, militära drönare i sin krigföring. Sedan 2001 har stridsdrönare använts i dödligt konfliktvåld i minst 26 olika länder och i 46 olika konflikter enligt UCDP:s data. De flesta attackerna ägde rum i Afghanistan, Pakistan, Jemen, Israel och Syrien.
Resultaten som presenteras kommer att publiceras i Journal of Peace Research .
