Resultaten presenteras i statusrapporten ”Digital mognad i offentlig sektor” som varje år ger en helhetsbild av svenska kommuners-, regioners- och statliga myndigheters förmåga att tillgodogöra sig nyttan med digitaliseringen. Det vill säga hur bra de är på att hantera övergången från analoga till digitala välfärdstjänster och utveckla sin verksamhet med hjälp av tekniken.
Analysen visar att andra året av pandemin hämmade den digitala utvecklingen. Offentlig sektors digitala mognad minskade med två procentenheter under 2021, från 53 till 51 procent, enligt den metod för mätning som forskare vid Göteborgs universitet tagit fram på uppdrag av Regeringskansliet.
– De offentliga organisationerna har varit nödgade att fokusera på kortsiktiga omställningsfrågor för personal och verksamhet, varför de har nedprioriterat det digitala utvecklings- och förändringsarbetet, säger Johan Magnusson, professor i informatik.
Pandemin hämmade digital utveckling
Enligt Johan Magnusson är det inte direkt förvånande att pandemin påverkat arbetet med att ta fram nya digitala tjänster för medborgarna. Men att utvecklingen backar bör vara en ögonöppnare för hela den offentliga sektorn och styrande politiker.
– Innan pandemin fanns det en utbredd känsla av att Sverige var på rätt väg med digitaliseringen. Nu finns det fakta på att vi går i fel riktning, vilket är första steget till ett uppvaknande, säger han.
I årets rapport har 126 organisationer från offentlig sektor deltagit med över 6 000 svarande. Och det framgår tydligt att organisationerna har svårt att arbeta parallellt med de digitala tjänster som redan finns, samtidigt som de utvecklar nya tjänster.
– Det betyder att tidigare digitala system som finns kvar, exempelvis skolplattformar i kommunerna, tar resurser och hindrar framtida utveckling, säger Johan Magnusson.
Målet är att bli bäst i världen på digitalisering
Enligt regeringen och dess nationella digitaliseringsstrategi är det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, bland annat för att utveckla landets gemensamma välfärd.
– Förhoppningen är att rapporten kan utgöra ett evidensbaserat beslutsunderlag för såväl offentliga verksamheter som för policyarbete kring digitalisering, säger Johan Magnusson.
När ett antal försökspersoner fick ett presentkort till ett kafé besökte de inte bara kaféet oftare, utan övertygade också sig själva om att risken med ett kafébesök i pandemitid är låg.
Hur människor bedömer risker blev en fråga med stor praktisk relevans under covid-19-pandemin. Detta eftersom många vanliga aktiviteter som innefattar sociala interaktioner plötsligt utgjorde en hälsorisk.
Men redan långt innan pandemin undersökte samhällsvetare och psykologer betydelsen av riskbedömningar och deras utformning. Tidigare forskning bygger på antagandet att subjektiva bedömningar bildas i ett försök att vara korrekta.
Människor ”önsketänker”
Nationalekonomen Marco Islam från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet ifrågasätter detta tidigare antagande: Han antar att riskbedömningar istället kan vara resultatet av ”önsketänkande”, vilket innebär att människor tror vad de vill tro snarare än vad de borde tro utifrån den information som finns tillgänglig.
Han har också undersökt hur människors riskbedömningar bildades i samband med covid-19-pandemin. Studien bygger på ett fältexperiment våren 2021:
434 ovaccinerade studenter från Lunds universitet fick ett incitament i form av en kafékupong och varje student tilldelades en av två grupper. I kontrollgruppen fick studenterna en kupong på 15 kronor, i behandlingsgruppen fick studenterna en kupong på 100 kronor. Dessutom deltog varje student i flera undersökningar vid olika tidpunkter: innan kupongen infördes, efter att kupongen infördes men innan den löstes in och 15 dagar efter införandet av kupongen (när den gick ut). Syftet med dessa undersökningar var att mäta studenternas riskbedömningar.
Studenterna tonade ner riskerna
Resultaten av experimentet visar att studenterna i båda grupperna före utdelningen av kupongen uppfattade kafébesök under pandemin på samma sätt – och då som relativt farliga.
Två veckor senare skiljde sig riskbedömningarna i de båda grupperna avsevärt åt: Medan studenterna med 15 kronorskupongen uppfattade risken med ett besök som större än två veckor tidigare, vilket stämmer överens med ökningen av covid-infektioner under den tiden, uppfattade studenterna med 100 kronorskupongen risken som mindre.
– Studenterna i behandlingsgruppen utvecklade en önskan att använda sin kupong som var fem gånger starkare än i kontrollgruppen. Nästan 50 procent av studenterna i behandlingsgruppen men endast 10 procent av studenterna i kontrollgruppen löste in sina kuponger. För att ge efter för denna ökade önskan och rättfärdiga ett kafébesök tonade studenterna i behandlingsgruppen ner den risk som var förknippad med pandemin, säger Marco Islam.
Nedtoningen skedde inte efter utan före kafébesöket, och studenterna i behandlingsgruppen var inte bättre informerade om farorna med ett kafébesök än studenterna i kontrollgruppen.
– Det här resultatet är viktigt eftersom det tyder på att riskbedömningar inte nödvändigtvis utformas med ett försök till noggrannhet. I stället kan riskbedömningar vara resultat av önsketänkande och tjäna syftet att legitimera riskfyllt beteende, säger Marco Islam.
Personliga fördelar ersätter oro för andra
Studien ger också mer detaljerade insikter om vilken del av risken som studenterna tonar ner. Den skiljer mellan den risk som studenten uppfattar för sig själv och den risk som studenten tror sig kunna påföra andra. Det är den sistnämnda risken som studenterna tonar ner mest, vilket tyder på att personliga fördelar kan ersätta oro för andra. Slutligen identifierar forskningen så kallade ”spillover-effekter”.
– Studenter som övertygar sig själva om att kaféer är tillräckligt säkra för att motivera ett besök börjar också tro att riskerna med andra aktiviteter, till exempel gymbesök eller resor, är låga. Effekten av ”önsketänkande” kan därför få omfattande konsekvenser, säger Marco Islam.
Tolkningar i stället för tydliga regler
Även om man i studien valde ett ekonomiskt incitament i form av en kafékupong, så menar Marco Islam att det är troligt att resultaten även skulle gälla för icke-ekonomiska incitament, som till exempel att kunna gå på ett idrottsevenemang eller en personlig inbjudan till ett bröllop under pandemin.
– Jag menar att studien är ett viktigt argument mot en alltför liberal coronapolitik och för rigorösa tester. Den visar att utan tydliga regler och riktlinjer tenderar människor att tolka kontextuella incitament på ett egoistiskt sätt, vilket leder till att riskerna kan underskattas, avslutar Marco Islam.
− Genom att kombinera sina egna erfarenheter som musiker med självständig musikalisk reflektion kan man öppna för nya upplevelser av musiken.
Mer improvisation före Mozarts tid
Det har inte alltid varit en självklarhet att musikern ska spela exakt det som står skrivet. Fram till Mozarts tid improviserade musikerna ofta och lade då till musik som inte stod i noterna.
En förändring kom under 1800-talet, när noter började tryckas i större upplagor och spelas av utan att tonsättarens medverkan. Därför behövdes mer detaljerade instruktioner i notskriften för att det skulle bli rätt. Nu utvecklades idealet att musikern skulle ”återskapa” vad tonsättaren ”ville”.
Under början av 1900-talet förstärktes tonsättarnas kontroll, genom ännu mer detaljerade notbilder. Men utvecklingen av inspelningstekniken spelade också en stor roll.
− Teknisk perfektion och nottrohet blev för många ett ideal. Idag kan många musiker känna sig låsta av detta ideal, i sina musikaliska tolkningar, säger Tomas Löndahl.
Noterna som start för en kreativ process
Genom en serie experiment har han tillsammans med musiker undersökt metoder för att istället vidga friheten gentemot notbilden. Experimenten utgick från musik skriven för piano och stråkkvartett, komponerad av Ludvig Norman, och en röd tråd var att betrakta notbilden som en början på den kreativa processen, snarare än ett facit.
Tomas Löndahl utvecklade ett arbetssätt han kallar parametrik. Med hjälp av detta ändrade han vissa detaljer i notskriften – tonhöjd eller dynamik till exempel – och skapade även andra möjligheter för musikerna att experimentera med verket.
En musikalisk gestaltning av det här slaget bygger på en kombination av musikerns experimentella förhållningssätt, kreativitet och analytiska förmåga, menar Tomas Löndahl.
− För musikern gäller det att våga kombinera sina egna erfarenheter som musiker med självständig musikalisk reflektion, även om det skulle resultera i att man fjärmar sig från notbilden eller till och med går emot den. På det här sättet kan både musiker och åhörare få nya perspektiv och nya upplevelser av musiken, oavsett när den komponerades.
– Sömn är ingen enkel sak, utan snarare väldigt komplext. Det är många faktorer som påverkar möjligheterna att somna och kunna bibehålla sin sömn.
Att somna lugnt och sova gott är ingen självklarhet. Många människor, i synnerhet tonåringar ligger klarvakna under dygnets mörka timmar. Doktoranden Gita Hedin menar att vi måste prata mer med ungdomar om sömn, och om hur vi på bästa sätt kan stödja dem att sova bättre.
Gita Hedin är folkhälsopedagog och har arbetat med undervisning och hälsofrämjande projekt, både inom akademin och i organisationer som Rädda Barnen.
– Jag har länge varit intresserad av folkhälsa och av vad som får oss att må bra. Just sömnen är ett stort folkhälsoproblem och vi behöver verkligen försöka hitta och förebygga sömnsvårigheterna innan de växer.
24-timmars-samhället drabbar ungas sömn
Tonåringar brottas ofta med otillräcklig sömn och symtom på insomnia. I sin avhandling lyfter Gita Hedin vad som kan ligga bakom otillräcklig sömn, och vilka konsekvenser sömnbristen kan få i vardagen.
Att just tonåringar kan ha svårt att kliva ur sängen på morgonen är ett tidlöst faktum: De går igenom en biologisk utvecklingsfas som ofta medför en övergång från morgonpigghet till morgontrötthet och kvällspigghet.
Men Gita Hedin menar att dagens ungdomar också har fler utmaningar än tidigare generationer, då vi numera lever i ett dygnet-runt-öppet samhälle där dygnsrytmen sätts ur spel.
– Det vi kallar 24-timmarssamhället är här för att stanna, och vi måste finna ett sätt att leva i det, säger hon.
Mer än mobiler stör sömnen
I sin första studie genomförde Gita Hedin fokusgruppsintervjuer med gymnasieungdomar. Det visade sig att deltagarna var mycket villiga och öppna för att tala om sömn och önskade göra det oftare med vuxna i sin närhet.
– Någon sa: ”Så skönt att någon vill lyssna på oss”. Som ungdom är man själv expert på sitt eget liv. Samtidigt var det flera som efterlyste fler riktlinjer hemifrån. Det är lätt att vuxna kommer med pekpinnar, men i stället kan man fråga och diskutera, få i gång ett samtal. Vad fungerar för dem?
Ungdomarna som Gita Hedin träffat har varit väl medvetna om diverse kvällsrutiner och sömntips, som att ha mörkt, svalt och tyst i rummet och inga mobiltelefoner på nattduksbordet. Men att omsätta det i praktiken är lättare sagt än gjort, och här ser hon hur vuxna kan utgöra ett viktigt stöd.
Hon menar att det är lätt att förebrå ungdomar: ”Varför sover ni inte?” Sociala medier har på senare år pekats ut som boven i dramat, men Gita Hedin vill nyansera bilden.
– Det finns mycket som rör sig i ungdomarnas liv och i omgivningen. Läxor, extrajobb, aktiviteter … Någon kanske också bor i ett stökigt bostadsområde, eller har småsyskon som vaknar och skriker, vilket ju är faktorer som ungdomarna inte själva rår för.
Unga behöver prata om sömn
Gita Hedin är lite förvånad över att ungdomarna verkligen hade så stort behov av att prata om sömn. Nu gäller det för vuxna att lyssna på vad de säger och ta deras sömnproblem på allvar.
I en påföljande studie kartlades rådande associationer mellan sömnsvårigheter och faktorer som upplevt välbefinnande, fysiska aktiviteter och skolresultat. Men grunden för sömnsvårigheter kan påbörjas tidigare i livet. En av studierna, som sträcker sig över lång tid, visar att oro kring ekonomiska problem i familjen när barnet är yngre kan leda till sämre sömn när barnet kommit upp i tonåren.
– Detta märktes framför allt bland flickor, så det verkar finnas en viss könsskillnad. Med denna kunskap bör man kanske sätta in resurser och arbeta förebyggande långt tidigare än man trott.
Viktigt fånga upp tonåringars sömnproblem tidigt
Sedan flera år tillbaka finns ett screeninginstrument som använts för att kartlägga symtom på insomni bland vuxna och äldre. Detta har dock inte anpassats för ungdomar. I en av studierna tog Gita Hedin fram en reviderad variant, kallad Minimal Insomnia Symptom Scale – Revised.
– Väldigt många skolsköterskor har efterfrågat ett bra instrument för att mäta symtomen, och frågorna i instrumentet kan fungera som ett diskussionsunderlag. De kan vara till hjälp när vi pratar om sömn och kan i förlängningen skapa möjligheter för god sömn.
Hon framhåller hur angeläget det är att fånga upp symtomen på insomnia i ett tidigt skede och arbeta förebyggande på olika nivåer, så att sömnproblemen inte får negativa konsekvenser för den psykiska och fysiska hälsan längre fram i livet.
De ungdomar som Gita Hedin har följt är samma generation som snart når högskolan. Till hösten ska hon starta sömngrupper bland studenterna vid Högskolan Kristianstad.
– Efterfrågan är stor, så det känns viktigt – och det ska dessutom bli jättekul.
Förebyggande av diabetes och hjärt-kärlsjukdom kan vara en strategi för att minska risken för demens, enligt en studie från Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Diabetes typ 2, hjärtsjukdomar och stroke – så kallade kardiometabola sjukdomar – är några av de största riskfaktorerna för demens. Med hjärtsjukdom menas här ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt eller förmaksflimmer.
– Få studier har undersökt hur risken för demens påverkas om man har fler än en av dessa sjukdomar samtidigt, så det ville vi undersöka i vår studie, säger Abigail Dove, som är doktorand vid sektionen Aging Research Center vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
Demens utvecklas i decennier
Demensutveckling sker gradvis under decennier. Först kommer gradvis kognitiv försämring som syns bara i kognitiva test, sedan kognitiv svikt då personen själv märker att hen börjar få ett försämrat minne men fortfarande klarar av vardagen, och slutligen fullt utvecklad demens. Så här gjorde forskarna studien:
Datan kom från Svenska nationella studien om åldrande och vård, totalt 2 500 friska demensfria personer bosatta på Kungsholmen i Stockholm från 60 års ålder och uppåt.
Förekomsten av kardiometabola sjukdomar bedömdes vid start genom journaluppgifter och klinisk undersökning.
Personerna följdes sedan upp under tolv år med läkarundersökning och kognitiva test för att upptäcka kognitiv svikt och demens.
Mer än en sjukdom fördubblar risk för demens
Studien visade att förekomst av mer än en kardiometabol sjukdom hos en person, accelererade den kognitiva försämringen och fördubblade risken för kognitiv svikt och demens. Den tid det tog för att utveckla demens påskyndades med två år. Ju fler sjukdomar, personerna i studien hade, desto mer ökade risken för demens.
– I vår studie var kombinationerna diabetes och hjärtsjukdom samt diabetes, hjärtsjukdom och stroke de mest skadliga för kognitiv funktion, säger Abigail Dove.
Däremot uppvisade de som hade bara en kardiometabol sjukdom inte en signifikant säkerställd ökad risk för demens.
– Det är goda nyheter. Studien visar att risken ökar först när man har minst två av sjukdomarna, så här finns en möjlighet att förebygga utveckling av en andra sjukdom och då också förebygga demensutveckling.
Förebygg kardiometabol sjukdom i medelåldern
Sambandet mellan kardiometabola sjukdomar och ökad risk för demensutveckling var högre bland de studiedeltagare som var under 78 år.
– Vi bör alltså fokusera på förebyggande av kardiometabola sjukdomar redan i medelåldern, eftersom risken för kognitiv svikt och demens förefaller högre för dem som får en kardiometabol sjukdom tidigare i livet, säger Abigail Dove.
I framtida studier vill forskarna ta reda på mer om mekanismen bakom sambandet kardiometabola sjukdomar och demens. De vill undersöka genetiska faktorers betydelse samt använda hjärnavbildning för att utforska hur typ2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och stroke skadar hjärnan. Vetenskaplig artikel:
Får vi titta på Youtube? Det är en fråga som känns igen av såväl pedagoger som föräldrar. När telefoner och läsplattor tar mycket av barnens fokus och tiden online dessutom kan innebära risker, kan det kännas enklare att bara svara ”nej”.
– Men att helt stänga ute barns medieintresse är inte rimligt, säger Carolina Martinez, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, som är aktuell med en studie om hur just lärare på fritidshem förhåller sig till elevers medieintresse.
Viktigt att lyfta barns intressen
Lärarprofessionen behöver problematisera men samtidigt utveckla en förståelse för barns medieintresse, menar Carolina Martinez. Inom ramen för studien har hon intervjuat 21 lärare som arbetar på fritids.
– Flera lärare förhåller sig till medieintresset som problematiskt och riskfyllt och något som ska begränsas eller till och med förbjudas. Det bygger på ett vuxenperspektiv, trots att verksamheten ska utgå från barns intressen och även ge utrymme för rekreation och vila. Det står i läroplanen. Att ta barns perspektiv på allvar är dessutom lag enligt Barnkonventionen.
Gränsen beror på sammanhanget
Tre övergripande förhållningssätt bland lärarna visade sig tydligt i studien. Ett var att eleverna inte alls fick utöva sitt medieintresse, ett annat att de spontant fick utrymme till det då och då. Ett tredje var att lärarna lät elevernas medieintresse bli en integrerad del av verksamheten, till exempel genom att tillägna en till två eftermiddagar i veckan åt en friare medieanvändning.
– Exakt vad och hur mycket som är lämpligt och var gränsen går beror på sammanhanget. En viktig princip för vuxna är att skapa en variation av aktiviteter – användning av digitala medier, att vara ute, skapa, rita, idrotta och så vidare – inom ramen för fritidsverksamheten, säger Carolina Martinez.
Samtala om säkerhet på internet
Studien visar att när elever fick använda internet och olika medier mer fritt vissa dagar blev det möjligt för lärarna att hålla mer utvecklande samtal med dem kring säkerhet på internet. På så vis lärde lärarna sig också mer och kunde utveckla pedagogiska verktyg kring medier.
– Ibland kom elever och personal gemensamt överens om gemensamma begränsningar, exempelvis vilka sajter och appar som var tillåtna. Lärarna var aktiva runt barnen och löste uppkomna situationer efter hand. Men att enbart ta avstånd från det eleverna gör online innebär en större risk genom att stöta bort dem.
Varför är förhållningssätten så olika mellan olika fritidshem?
– Studien går inte in på pedagogernas olika motiv. En trolig förklaring är dock att de helt enkelt har olika synsätt och värderingar.
Det finns överhuvudtaget väldigt lite forskning om barns medieanvändning i fritidshemmet. I Sverige finns endast en handfull studier som berör ämnet, men ingen som har barns medieintressen som huvudfokus. Carolina Martinez lyfter fram att den här studien också vänder sig till lärarstudenter och yrkesverksamma lärare och att den tar sin utgångspunkt i att lärarna ska lära sig och utvecklas tillsammans.
– Jag har märkt ett stort intresse för den här studien och behov av kunskap hos lärare och Skolverket. Det behövs mer utbildning för lärare i hur de kan ta tillvara barns medieintressen, men tyvärr får de ofta hitta sina egna förhållningssätt, säger hon.
Carolina Martinez, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, carolina.martinez@mau.se
Uppgifterna skulle bland annat användas inom rasbiologin, visar en studie från Göteborgs universitet. Både olika grupper och enskilda personer försökte få amatörsläktforskare i Sverige i början av 1900-talet att registrera betydligt mer än bara släktträd, och sedan dela med sig av uppgifterna.
Personlighetsdrag och skallform
Det kallades ”vetenskaplig släktforskning” och bakom uppmaningarna stod personer som Herman Lundborg, föreståndare för Rasbiologiska institutet, men också ett antal tyskar. På det här sättet hoppades de kunna samla in större mängder data som kunde användas i vetenskapliga studier.
– De ville lära amatörsläktforskare att föra bok över uppgifter om sina egna men även andras släkter och då också inkludera uppgifter om ärftliga sjukdomar, fysiska attribut som ögon- och hårfärg, psykologiska egenheter och personlighetsdrag, samt skallform och andra parametrar som var relevanta inom medicin, ärftlighetsforskning och rasbiologi, säger idéhistorikern Britas Benjamin Eriksson.
Samlade in uppgifter om växter och djur
Han har studerat några olika försök att lära ut denna praktik, men menar att vi också måste sätta fenomenet i relation till att lekmän också användes inom andra kunskapsområden i syfte att generera kunskap.
– Ett exempel är att amatörer instruerades att på ett standardiserat sätt samla in uppgifter om spridningen av växter, djur och naturfenomen – uppgifter som sedan sammanställdes och användes av forskare i vetenskapliga analyser. Då detta skedde inom flera områden under tidigt 1900-tal var det inte så konstigt att detta sätt att skapa kunskap även kom att inbegripa släktforskare i förhoppningen att bidra till rasbiologiska och medicinska studier.
Svenskarna vände blad ganska fort
Mot slutet av 1930-talet började rasbiologerna använda andra metoder. Då hade också Rasbiologiska institutet heltidsanställda genealoger som arbetade med att ta fram samma uppgifter, och amatörsläktforskarna behövdes inte längre.
Hur många släktforskare som före dess faktiskt började samla in uppgifter åt vetenskapen har Britas Benjamin Eriksson inte kartlagt, men det var ett betydande antal – i alla fall till en början.
– Tysklands politik under tidsperioden gjorde det först ännu mer populärt, men sedan när allt havererade vände svenskarna blad ganska fort.
Mellanöstern är känd som en region med en rik och fascinerande historia som omfattar många etniciteter, kulturer och religiösa sedvänjor.
En stor del av denna historia är känd genom historiska källor, kulturföremål och arkeologiska utgrävningar, men eftersom organiskt material bevaras dåligt i varma och torra klimat har det varit svårare att analysera viktiga bioarkeologiska data.
Nu finns dock nya teknologier som är bättre på att ta tillvara nedbrutet material. Det innebär ett förändrat läge och ökade möjligheter att ställa nya frågor och få ny kunskap om regionens historia.
Nya och oväntade fynd
Nu kan en forskargrupp från flera olika länder och vetenskapliga fält presentera nya bioarkeologiska resultat med kopplingar till den tidiga muslimska perioden i dagens Syrien.
Under 2009 och 2010 påträffades ett antal gravar under utgrävningar vid den neolitiska platsen Tell Qarassa i Syrien. Forskarna undersökte genomet ( hela arvsmassan) hos kvarlevor efter 14 personer. Målet var att studera de första jordbrukarna i regionen.
– Vi fick bara fram tillräckligt med dna-information från två individer från de övre lagren av utgrävningen och vi antog att dessa begravdes under en senare förhistorisk period. Efter att vi gjort kol-14 dateringar blev det tydligt att vi hade träffat på något oväntat och speciellt, säger forskaren Cristina Valdiosera vid Universidad de Burgos i Spanien.
Den muslimska begravningsplatsen upptäcktes nära byn Qarassa i Syrien, som i historisk tid var en del av området Levanten.
Tidiga muslimska begravningsseder
Kvarlevorna daterades till sent 600-tal eller tidigt 700-tal och perioden som kallas det andra kalifatet, Umayyad Era. Efter att det blivit känt att gravarna var så pass sentida gjordes en ny bedömning av gravarnas utformning.
Forskarna konstaterade att stilen på gravarna stämde överens med tidiga muslimska begravningsseder. Utan en kol-14 datering hade det varit omöjligt att bestämma kvarlevornas kulturella identitet eftersom det inte fanns några tidigare kända muslimska bosättningar eller gravplatser i området. Den arkeologiska platsen var bara känd för förhistoriska lämningar.
– Resultaten från genom-analysen var också överraskande eftersom de två individerna verkar vara genetiskt olika de flesta dåtida och nutida invånare i Levanten*. De moderna grupper de liknar mest, men inte är helt identiska med, är beduiner och saudier, vilket tyder på en möjlig koppling till Arabiska halvön, säger evolutionsbiologen Megha Srigyan som utförde dataanalysen vid Uppsala universitet.
* Det historiska området Levanten omfattade Turkiet öster om Bosporen, Syrien, Libanon, Jordanien, Israel och Palestina.
Bevis för nya seder i området
Analysen av den begravda kvinnan och mannen har bidragit med bevis för ankomsten av nya kulturella och religiösa seder till det område som arkeologer och historiker kallar Levanten.
– De flesta av våra bevis är indirekta men de olika resultaten sedda tillsammans pekar mot att den här mannen och kvinnan tillhörde en förbipasserande grupp människor och begravdes långt från sina hem. Resultaten tyder på att det fanns tidiga muslimer på den syriska landsbygden, säger populationgenetikern Torsten Günther vid Uppsala universitet.
Han fortsätter:
– I det här särskilda fallet fanns det ingen möjlighet att vi hade kommit i mål utan att kombinera arkeologiska, historiska och bioarkeologiska data, eftersom de alla var för sig bidrog med viktiga ledtrådar. Det visar hur viktigt det är med mångvetenskapliga angreppssätt.
– Det är fantastiskt att vi genom att studera bara två individer har kunnat tillfoga en liten men betydelsefull bit av det kolossala pussel som utgör Levantens historia, säger Cristina Valdiosera.
De mänskliga kvarlevorna från Qarassa och resten av det arkeologiska materialet har förts till det arkeologiska museet i Sweida i Syrien.
– Förlusten av en familjemedlem eller nära person är en av de mest stressfyllda upplevelserna i en människas liv. Hos närstående kan förlusten få en påtaglig påverkan på både psykisk och fysisk hälsa. Trots detta saknas idag strukturerat stöd för närstående inom vården. För att kunna utveckla ett sådant stöd krävs kunskap om närståendes sorgereaktioner, säger Nina Carlsson, forskare i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Sorg avtar inte med tiden
Hennes avhandling visar att en betydande del av de närstående drabbas av förlängd sorg, det vill säga sorg som inte avtar med tiden, men även ångest och depression efter den plötsliga förlusten. Men vården brister ofta i att fånga upp de närståendes behov. Av närstående som intervjuats svarade 86 procent att de inte erbjudits något stöd av hälso- och sjukvården.
– Närstående kan beskriva att stödet de fått av personal i det akuta skedet har varit till hjälp men att det sedan kan uppstå ett vakuum efter dödsfallet där de närstående saknar stöd över tid och beskriver att de inte vet var de kan vända sig för stöd.
Etablerad vårdkontakt saknas
En förklaring är att det vid plötsliga dödsfall ofta saknas en etablerad kontakt mellan den närstående och vården att bygga vidare på. Det är den närståendes ansvar att söka stöd, vilket inte alla förmår.
– Detta kan vara en allt för stor uppgift och den sörjande riskerar då att lämnas med bördan av komplicerade sorgereaktioner. Berättandet är en viktig del för närstående som måste anpassa sig till livet utan den avlidna personen. Närstående beskrev i intervjuerna att det kan vara svårt att förstå varandras sorgereaktioner och att närstående inte vill belasta andra människor med sin sorg.
Strukturerat stöd behövs
Nina Carlsson menar att sjukvården behöver erbjuda ett strukturerat stöd till närstående. Varje närstående bör erbjudas åtminstone att personal från hälso- och sjukvården besvarar de frågor som finns.
Uppföljande samtal är betydelsefullt av flera anledningar. Det minskar frågor hos den närstående, samtidigt som det ger en möjlighet för vården att identifiera den närståendes behov av ytterligare stöd.
– Vid plötsligt hjärtstopp och död lämnas närstående med många frågor. För att förstå vad som hänt och för att inte fastna i ett ältande av tankar är det betydelsefullt att få ställa sina frågor och få de svar som finns. Det kan vara frågor om vad som händer när en person drabbas av hjärtstopp, en rädsla att själv drabbas av hjärtsjukdom, eller att någon annan ska drabbas. Det kan minska oro att själv få bli undersökt. Här går det att dra lärdomar från den palliativa vården.
Utifrån ett palliativt förhållningssätt ingår ett ansvar för närstående.
– Vården utformas utifrån de behov patient och närstående erfar. Vi behöver inte uppfinna hjulet utan kan lära av goda exempel.
Svårare om dödsfall sker utanför sjukhus
Det finns även många goda exempel på stöd till närstående i samband med akutvård också, till exempel i fall där en särskild stödperson i det akuta skedet stannar och tar hand om de närstående.
– Men just vid dödsfall utanför sjukhus kan det bli ett glapp, särskilt om det saknas en vårdkontakt sedan tidigare. Vi i hälso- och sjukvården behöver också utbildning och träning i hur vi implementerar ett familjefokus och ser närståendes behov av stöd i samband med hjärtstopp. Personalen är olika bekväma med att möta närstående och tala om döden, säger Nina Carlsson och fortsätter:
– Vid ett plötsligt hjärtstopp är det viktigt att både närstående och personal får möjlighet att bearbeta det som har hänt. Genom utbildningsinsatser kan personalen bli mer bekväm med att samtala om döden och möta existentiella frågor. Jag skulle i framtiden gärna se någon form av påbyggnadsdel av utbildningen i hjärt- och lungräddning med fokus på närståendes situation.
Tolkar har en unik inblick i möten som sker bakom stängda dörrar på svenska myndigheter. Deras uppgift är att tolka när personalen ska kommunicera med någon de inte delar språk med. Men de blir också ett slags observatörer av hur till exempel en läkare kommunicerar med en patient.
– Tolkar sitter på första parkett. De får se hur samtal mellan personal och klienter går till och vilka problem som kan uppstå. Samtidigt jobbar de individuellt och under tystnadsplikt, och pratar aldrig om sina erfarenheter. I det här projektet har vi undersökt hur vi kan ta till vara dessa kunskaper, säger Kristina Gustafsson, projektledare och docent i socialt arbete.
Språkliga och kulturella missförstånd
I dessa möten är det inte är ovanligt med missförstånd, både språkliga och kulturella. I slutändan kan missförstånden leda till att en patient inte får rätt behandling eller att en orosanmälan skickas in. Syftet med projektet ”Kulturdialog genom tolk” har varit att använda tolkars erfarenheter från tolkade möten för att synliggöra missförstånd och förbättra kommunikationen i mötena.
I projektet har en grupp tolkar fortbildats och genomfört över 200 föreläsningar, dels med personal inom välfärden, dels med SFI-elever. I föreläsningarna har de diskuterat bland annat kulturskillnader, värderingar och vanliga missförstånd.
Kulturkrockar inom vården
Ett exempel på en krock är svenska myndigheters användning av ett ”personcentrerat” arbetssätt, alltså att klienten ska vara delaktig i beslut och vägval. Inom sjukvården kan till exempel en läkare diskutera olika behandlingsalternativ med en patient och fråga ”Hur vill du göra?”. Men för en patient från ett annat land kan det låta märkligt. Hen kan vara van vid att se läkaren som en auktoritet och förväntar sig att denne som utbildad läkare ska veta svaret själv. Det kan resultera i att man blir besviken och tappar förtroendet för läkaren.
– Tanken är inte att läkaren ska förändra sitt arbetssätt, utan att vara medveten om hur det kan uppfattas och förklara rutinen: ”Jag behöver veta din åsikt för att kunna gå vidare”, menar Kristina.
Blanketter kan orsaka förvirring
Andra typer av missförstånd kan uppstå i myndigheternas användning av blanketter och manualer, där det finns färdiga frågor som personalen måste ställa. Inom socialtjänsten används de till exempel för att se om klienten har rätt till försörjningsstöd. Där kan det förekomma frågor som ”Äger du fastigheter?”, ”Äger du en båt?”.
– Även om tolken översätter de här frågorna kan de upplevas som obegripliga och väldigt förvirrande, särskilt för någon som har flytt från en krigssituation hals över huvud, säger Kristina.
Att bara översätta räcker inte
En annan situation kan vara på barnavårdscentralen, där en gravid kvinna i en manual får frågan ”Hur är din ekonomi?”. Det kan resultera i ett missförstånd; ”Varför frågar de det här? Om jag svarar att jag har dålig ekonomi, kommer de då att ta mitt barn?”. Kristina menar att detta är situationer som kan leda till att personalen får fel information eller inget svar alls från klienten, vilket försvårar vården.
– I sådana här fall räcker det inte att tolken översätter. Personalen behöver förklara vad som menas. Det gäller också fackspråk och alla förkortningar som används, som ”vabba”, LVU, AF.
Tolkarnas föreläsningar gav resultat
Resultaten efter tolkarnas föreläsningar visade bland annat på en stärkt yrkesroll och ökad status för tolkarna när de fick sätta ord på sina kunskaper och diskutera dem med andra.
När det gäller klienter var det tydligt att de behöver få mer information om rättigheten att använda tolk i mötet med välfärden. Tolkarnas berättelser synliggjorde även en strukturell diskriminering, i och med att klienterna inte får tillgång till det de har rätt till inom samhällsservice.
För personal innebar föreläsningarna en större medvetenhet om deras eget maktövertag i samtalet, i och med att det är de som fattar beslut och behärskar språket. Tolkarnas berättelser innebar att de fick en inblick i hur samtalet kan upplevas från klientens perspektiv.
Ta till vara tolkars kunskaper
– Sammantaget visar projektet på vikten av att ta vara på tolkars kunskaper för att förbättra möten mellan klienter och välfärdsservice, och göra dem mer jämlika och rättvisa. Tanken är att det i fortsättningen ska finnas en tjänst vid tolkförmedlingar, så att de även i framtiden kan erbjuda föreläsningar för personal och flyktingar. På Linnéuniversitetet har vi redan haft en andra utbildningsomgång med 18 nya tolkar, säger Kristina.
Kontakt:
Kristina Gustafsson, docent i socialt arbete, 070-290 83 27, kristina.gustafsson@lnu.se
Tidigare har många länder haft sina egna redovisningsstandarder. Men de senaste decennierna har trenden i världen varit att samlas kring en gemensam internationell standard om hur man rapporterar företags skulder, intäkter och andra ekonomiska data.
– Detta är jätteviktigt för investerarna. De måste kunna jämföra samma typ av företag i exempelvis Tyskland och Sverige. Hur ska de kunna avgöra vilket företag som tjänar mest pengar om de inte kan lita på att företagen rapporterar enligt samma standard? Det är därför IFRS finns, säger Maria Bengtsson som skrivit en avhandling om finansiella redovisningssystem.
International Financial Reporting Standards (IFRS) är ett ekonomiskt verktyg som ska hjälpa investerare att jämföra företag från olika nationer.
Investerare kan bli förvirrade
Olika länder arbetar dock med IFRS på olika sätt. En del har antagit reglerna till hundra procent, andra bara till en viss del. Några länder har inte antagit dem alls, exempelvis har USA en egen standard. Och det är inte bra om IFRS ska fungera som det är tänkt, menar Maria Bengtsson.
– Om inte alla länder adopterar IFRS på samma nivå kan investerarna bli förvirrade. De tror att alla länder använder samma standard, men i verkligheten stämmer inte det.
Ett exempel är Kina som Maria Bengtsson har specialiserat sig på i sin forskning. Kina har antagit IFRS till stor del, men inte fullt ut.
– Kina adopterade ungefär 80 procent av IFRS väldigt snabbt under ett par år kring 2006. Men de sista 20 procenten har de inte adopterat, trots att det nu gått 15–16 år. Frågan är om Kina någonsin kommer att adoptera IFRS till hundra procent, som EU har gjort, säger Maria Bengtsson.
Fakta om IFRS
International Financial Reporting Standards (IFRS) är en organisation som arbetar för att kvalitetsförbättra internationell finansiell redovisning. Organisationen har sitt säte i London. Arbetet med att etablera en internationell redovisningsstandard började redan på 1970-talet.
Västerländsk kultur gemensam nämnare
Ett skäl som talar emot det är enligt Maria Bengtsson att IFRS är baserad på en västerländsk kultur där länderna har liknande lagar och samhällsstruktur.
– Kina är annorlunda. De har inte samma lagar och samhällssystem. Därför blir också sättet som kinesiska företag redovisar på svårt att få exakt jämförbart med västerländska företags redovisning.
Inget problem för Kina
Att Kina inte har adopterat IFRS fullt ut är dock inget större problem – inte för Kina i alla fall, enligt Maria Bengtsson.
– De får investera ändå, så makt spelar en ganska stor roll. Kina har fått tillgång till USA utan att adoptera IFRS, och till Hongkong och EU. Kina behöver inte adoptera IFRS till hundra procent, de får vad de vill ha ändå.
Maria Bengtsson har arbetat med sin avhandling i tio år och gått igenom stora mängder statistik och dokument.
– Det har inte varit så svårt att hitta data eftersom den finns tillgänglig på nätet. Det som varit svårt är att analysera den eftersom jag har behövt översätta allt från kinesiska till engelska. Ibland har olika data inte stämt överens med varandra. Så det har varit lite av ett detektivarbete.
Gemensam standard behöver förankras
Maria Bengtsson tror att avhandlingen kan få en praktisk betydelse.
– Jag hoppas att den kan hjälpa organisationer som upprättar olika former av standarder att förstå att de behöver samarbeta med länderna som ska använda dem. Organisationerna behöver förstå varför vissa länder kan ha problem med att adoptera standarder – och även ta hänsyn till deras perspektiv. En standard som inte alla kan eller vill använda är ju meningslös, säger Maria Bengtsson.
Maria Bengtsson, universitetslektor i företagsekonomi med inriktning på redovisning och revision, Högskolan Kristianstad, maria.bengtsson@hkr.se
Investerare driver jorden farligt nära de så kallade tippningspunkterna* där de klimatmässiga följderna för Amazonas regnskog, stora inlandsisar, korallrev och delar av golfströmmen inte går att förutse. Det visar en ny klimatrapport som togs fram inför klimatmötet Stockholm+50 i början av juni i år.
– Grunden för finansiell stabilitet är en stabil planet. Ändå fokuserar banker och finansinstitut nästan uteslutande på klimatrelaterade risker för företags balansräkningar, inte på risker för planetens ekologiska system. Nu behöver dessa finansjättar vakna upp, säger Victor Galaz på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
* Tippningspunkter
En tippningspunkt är en kritisk och oåterkallelig brytpunkt. Inom klimatvetenskapen innebär detta en förändring i klimatsystemet som är så stor att jämvikten ändras tvärt. Även om orsaken till förändringen försvinner är det för sent att återgå till det ursprungliga tillståndet. En tippningspunkt kan vara att en havsström ändrar riktning eller att permafrosten tinar så mycket att växthusgaser frigörs. Forskare har hittills identifierat upp till 15 olika tippningspunkter. Källa: Wikimedia
Utarmad biosfär och ökade risker
Rapporten sammanfattar den senaste forskningen om mänsklig påverkan på planeten. Resultaten visar att planeten blivit alltmer sårbar som ett resultat av jordbrukets expansion och andra mänskliga aktiviteter – något som blivit allt tydligare under de 50 åren som passerat sedan FN:s första miljömöte.
Detta har lett till en utarmad biosfär med ökade risker för både människor och miljö.
Människans påverkan på miljön
I rapporten konstateras att mänskliga aktiviteter har förändrat:
Minst 70 procent av planetens landyta
Cirka 85 procent av våtmarkerna
Över 66 procent av haven.
Och människan dominerar allt mer:
Över 36 procent av jordens däggdjursbiomassa består av människor
Vår boskap utgör 60 procent av däggdjuren
Mindre än fyra procent är nu vilda djur
– Det måste gå att omdirigera kapital och förändra ekonomins spelregler för att öka planetens resiliens (motståndskraft) och minska risken för att passera farliga tippningspunkter, säger David Collste.
Fåtal finansaktörer med stort inflytande
Rapporten lyfter särskilt fram det tunga ansvar som vilar på ”sovande finansjättar”. Uttrycket står för ett fåtal stora finansaktörer som har mycket stort inflytande över ekonomiska verksamheter i till exempel Amazonas regnskog och andra så kallade ”tipping elements”, områden med avgörande betydelse för global klimatstabilitet.
Enligt nuvarande trender skulle till exempel de största institutionella investerarna Blackrock, State Street och Vanguard, kunna ha en sammanlagd röstandel på över 34 procent till 2028 och över 40 procent till 2038 i de företag som ingår i aktieindexet Standard & Poor’s 500. Här ingår 500 stora börsnoterade aktiebolag i USA.
– Dessa investerare kommer att ha ett oproportionerligt stort ansvar för den framtida stabiliteten på vår planet och i våra samhällen, men hittills har ytterst få så kallade hållbara investeringar tagit itu med grundorsakerna till våra hållbarhetsproblem, säger Victor Galaz.
Rapporten uppmanar nu regeringar och finansinstitutioner att mer kraftfullt avveckla subventioner och investeringar till verksamheter som driver planetens viktiga ekologiska system mot tippningspunkter.
De senaste åren har allt fler lantbrukare fått upp ögonen för kolinlagring som ett sätt att minska sina klimatavtryck. Forskning visar att det finns stora möjligheter att ställa om till ett jordbruk som främjar såväl kolinlagring som biologisk mångfald, jordhälsa och lönsamhet. Men för att möjliggöra detta krävs mer flexibla regelverk, samt kostnadseffektiva mätmetoder som innefattar sociala, ekonomiska och miljömässiga mål.
Vad är kolinlagring?
Kolinlagring innebär att minska mängden koldioxid i atmosfären genom att binda in den antingen i marken, i växtlighet eller på mekaniskt/mineraliskt vis. Att minska koldioxidhalterna i atmosfären via inbindning av kol i mark efterfrågas av både FN:s klimatpanel IPCC och den svenska Klimatpolitiska vägvalsutredningen.
– Dagens jordbrukspolitik och EU-lagar har fokus på kvantitet, och att odla stora mängder spannmål, säger Emma Johansson, forskare vid Lunds universitets centrum för uthållig samhällsutveckling. Problemet är att denna form av jordbruk inte bidrar till att kol lagras i marken, tvärtom utarmar den jordarna.
Hon och hennes forskarkollegor har undersökt framtidsvisioner för ett svenskt hållbart jordbruk, med fokus på ökad kolinlagring. Hur det kan tänkas se ut och fungera, och vad som krävs av olika aktörer inom livsmedelsindustrin, liksom av samhället och politiken, för att nå dit.
Lantbrukares visioner för ett hållbart kolinlagrande jordbruk.
Svårt att mäta kolinlagring
En annan utmaning, enligt Emma Johansson och forskarkollegorna Sara Brogaard och Lova Brodin, är att det idag saknas kostnadseffektiva metoder för att mäta kolinlagring med tillräcklig precision, speciellt för kolinlagring under marken. Det gör det svårt för företag som vill investera i kolinlagring att kunna mäta och redovisa hur mycket kolinlagring de har bidragit till.
– Allt är inte mätbart i exakta siffor. Därför måste vi skapa förståelse hos de företag som vill investera i kolinlagring för att det även finns andra mer svårmätbara värden, såsom levande ekosystem, ökad biologisk mångfald, levande jordar, och inte minst bättre hälsa och ekonomi för lantbrukarna.
Om företagen enbart fokuserar på direkt klimatnytta och tydligt mätbara åtgärder för kolinlagring finns en risk för att andra viktiga åtgärder – som i ett längre perspektiv också bidrar till både klimatnytta och ett hållbart jordbruk – kommer i skymundan.
– Det är viktigt att skapa en mer holistisk vision (ungefär ”helhetssyn”, redaktionens kommentar) av hur ett hållbart jordbruk ser ut och inte bara fokusera på kolet. Det kräver att vi är öppna för andra sätt att värdera kolinlagring, men också för att ändra politiken och lagstiftningen, säger Emma Johansson.
Studien visar vidare att lantbrukarnas visioner handlar förvånansvärt lite om kolinlagring i sig, utan om att skapa levande ekosystem och ett cirkulärt jordbruk, utifrån exempelvis agroekologiska principer, som på sikt bidrar till ökad kolinlagring.
Konsumenterna makt att påverka
Forskarna framhåller även konsumenternas roll och makt att påverka jordbruket och livsmedelsindustrin i en hållbar riktning.
– Vi som konsumenter behöver bli mer medvetna om hur det vi äter påverkar vad bönderna odlar och hur utbudet i våra mataffärer ser ut. Även mataffärer, grossister och restauranger har stor möjlighet att påverka vad vi konsumerar. De kan göra det lättare för lantbrukarna att ställa om genom att skapa långvariga relationer och främja hållbara dieter som stöttar ett kolinlagrande jordbruk, säger Emma Johansson.
Forskaren Emma Johansson har illustrerat olika aktiviteter ett hållbart kolinlagrande jordbruk engagerar sig i.
Så gjordes forskningen
Forskarna har undersökt framtidsvisioner för ett svenskt hållbart jordbruk, med fokus på ökad kolinlagring. Hur det kan tänkas se ut och fungera, och vad som krävs av olika aktörer inom livsmedelsindustrin, liksom av samhället och politiken för att nå dit. Studien är baserad på workshops med svenska lantbrukare, jordbruksrådgivare och livsmedelsproducenter i samarbete med organisationen Svensk Kolinlagring.
Emma Johansson, forskare vid Lunds universitets centrum för uthållig samhällsutveckling, LUCSUS, emma.johansson@LUCSUS.lu.se
De flesta människor försöker undvika smärta. Men vissa, särskilt ungdomar och unga vuxna, kan ibland utsätta sig själva för fysiska skador. Självskadebeteende är starkt kopplat till annan psykisk ohälsa, som ångest och depression. Men det är långt ifrån alla med dessa tillstånd som skadar sig själva.
– Vi har länge försökt att förstå vad som skiljer individer med självskadebeteende från andra, och varför smärtan i sig inte är tillräckligt avskräckande för att avstå från självskador. Man har i tidigare studier sett att personer med självskadebeteende generellt är mindre känsliga för smärta. Men det har saknats kunskap om vilka mekanismer som ligger bakom, säger Karin Jensen, forskare och gruppledare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Tolererade mer smärta
I studien undersökte forskarna dessa mekanismer genom att jämföra smärtregleringen hos 41 kvinnor som skadat sig själva minst fem gånger det senaste året med 40 matchade kvinnor utan självskadebeteende. Kvinnorna, som var mellan 18-35 år, genomgick smärttester i laboratorium vid två tillfällen på Karolinska universitetssjukhuset under 2019-2020. Under de välbeprövade testerna fick kvinnorna skatta sin smärtupplevelse vid övergående tryck- och värmestimuleringar. Forskarna mätte även deras hjärnaktivitet vid smärta via en magnetkameraundersökning.
Det forskarna fann var att kvinnorna med självskadebeteende i genomsnitt tolererade högre nivåer av smärta än kontrollpersonerna. Samtidigt avslöjade hjärnavbildningen skillnader i aktivering mellan grupperna. Jämfört med kontrollpersonerna fann forskarna ett samband mellan områden i hjärnan som står för själva smärtupplevelsen och områden som kopplas till reglering av smärta hos kvinnorna med självskadebeteende.
Ytterligare ett fynd i studien är att skillnaden i smärtreglering inte är påverkat av hur länge, hur ofta eller på vilket sätt studiedeltagarna hade självskadat.
Kunskapen kan ge bättre hjälp
– Vår studie tyder på att en effektiv central smärtreglering är en riskfaktor för självskadebeteende. Den bidrar också med ökad kunskap om skillnader i hjärnan hos personer med självskadebeteende, vilket kan användas för att utveckla bättre hjälp för den som söker vård för sin självskada. De nya kunskaperna kan även användas i samtal med patienterna för att öka deras förståelse för uppkomsten av självskada och motivera till behandling, säger Maria Lalouni, forskare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Studien innehåller vissa begränsningar. Till exempel rapporterade kvinnorna med självskadebeteende i högre utsträckning psykiatrisk samsjuklighet än kontrollgruppen. De tog även fler läkemedel såsom antidepressiva mediciner, vilket forskarna tog hänsyn till i analysen.
Maria Lalouni, forskare, Institutionen för klinisk neurovetenskap, maria.lalouni@ki.se
Karin Jensen, forskare och gruppledare, Institutionen för klinisk neurovetenskap, karin.jensen@ki.se
Kartläggningen har skett med hjälp av data som bygger på observationer från ESA:s rymdteleskop Gaia under 34 månader. Astronomiforskare vid Uppsala universitet har (tillsammans med över 400 astronomer i 19 europeiska länder) gjort en stor kartläggning av Vintergatan genom att studera närmare två miljarder objekt.
Så snabbt rör sig olika objekt i universum
Det nya med den här studien är att de data som samlats in har gett en tredje hastighetsdimensionen i Gaiakartan över vår galax, radialhastigheten, det vill säga med vilken hastighet objekten rör sig mot eller bort från oss. Utöver det har man även fått specifik information om stjärnornas grundämnessammansättning.
Det innebär att man kan använda Gaia-datan för att studera Vintergatans dynamiska och kemiska utveckling. Den nya kartan över Vintergatan ger också information om objektens position, hastighet och rörelseriktning samt ljusstyrka och temperatur.
Rymdteleskopet Gaias vy över vår galax Vintergatan och närliggande galaxer. Bilden visar det interstellära stoft som fyller galaxen. Bild: ESA/Gaia/Dpac, European Space Agency
Rymdteleskopet Gaia skapar den mest exakta och kompletta flerdimensionella kartan över vår galax, Vintergatan. Detta är tredje gången som Gaia presenterar en större mängd data, DR3 (Data release 3). Sedan Gaia skickades upp i rymden 2013 har det tidigare släppts data 2016 och 2018. Den första delen av det här tredje datasläppet, EDR3 (Early Data Release 3) gjordes 2020.
Över 5 000 stjärnor liknar vår sol
Den internationella forskargruppen har även kommit fram till att det finns över 5 000 stjärnor som har egenskaper som är väldigt lika de som solen i vårt solsystem har. Stjärnorna kan vara intressanta att studera mer ingående för att förstå hur vanliga solens och solsystemets egenskaper är jämfört med andra stjärnor och även möjligheter till liv på andra platser i universum.
Med hjälp av stjärnornas massor och radier har forskarna väldigt noggrant kunnat bestämma massa och radie för kända exoplaneter. Dessa har kunnat jämföras med vad planetmodeller förutsäger. På så sätt kan man ta reda om planeterna mest består av till exempel is, järn eller bergarter – eller om de är en blandning av dessa, på ungefär samma sätt som jorden.
Bidrog med data för 470 miljoner stjärnor
Bengt Edvardsson, Ulrike Heiter och Andreas Korn vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, har bidragit med data om temperatur, massa, storlek, ålder och metallhalt (det vill säga den genomsnittliga halten av grundämnen tyngre än helium) för 470 miljoner stjärnor och de specifika halterna av 12 olika grundämnen i ca 5 miljoner stjärnor.
Det har de gjort med hjälp av forskning kring fysikaliska modeller av stjärnspektra, kvalitetssäkring av data genom jämförelse med olika observationer och beräkningsmodeller.
Kontakt:
Ulrike Heiter, universitetslektor vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, ulrike.heiter@physics.uu.se
Andreas Korn, universitetslektor vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, andreas.korn@physics.uu.se
Bengt Edvardsson, universitetslektor vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, bengt.edvardsson@physics.uu.se
Dödligt polisvåld är en av de främsta dödsorsakerna bland unga män i USA. Jeffrey Mitchell, postdoktor vid Sociologiska institutionen, och Guilherme Chihaya, forskare vid Institutionen för geografi, båda från Umeå universitet, ville undersöka hur strukturell rasism påverkar var det dödliga våldet inträffar.
Klassificerade amerikanska städer
På 1930-talet utvärderade organisationen Home Owners’ Loan Corporation (HOLC) 239 amerikanska städer. Man skapade kartor, så kallade ”residential security maps”, för att ge fingervisningar inför framtida fastighetsinvesteringar. De områden som ansågs som säkra investeringar markerades med grönt och kallades ”typ A”.
Områden som klassades som ”typ D” var rödmarkerade och ansågs vara de mest riskfyllda att investera i. Det ansågs också riskfyllt att bevilja lån till boende i de områdena. Typ D-områden var ofta äldre stadsdelar med en hög andel afroamerikansk befolkning. Denna diskriminerande praxis, även känd som ”redlining”, innebar att dessa stadsdelar ofta inte fick tillgång till grundläggande samhällsservice.
Även om redlining officiellt förbjöds genom Fair Housing Act 1968, är effekterna än i dag tydliga i form av socioekonomiska skillnader, skillnader i folkhälsa och tillgång till samhälleliga resurser mellan områden som under 1930-talet fick olika klassificeringar.
”Redlining” förutspår dödligt polisvåld
För kunna visa hur strukturell rasism påverkar dödligt polisvåld använde forskarna data från Fatal Encounters Database. Där samlas uppgifter, bland annat geografiska, om polisvåld. De använde dessa uppgifter på områden som klassificerades av HOLC på 1930-talet. Analysen visade att sannolikheten för dödligt polisvåld var 66 procent större i tidigare rödmarkerade områden än i de som fick en ”A”-klassificering.
– Vi har undersökt hur ett av de mest kända exemplen på strukturell rasism, så kallad redlining, förutspår var människor riskerar att dödas av polisen. Vår studie är den första som empiriskt fastställer denna koppling. Vi kan se att orsakerna till var människor riskerar att utsättas för dödligt polisvåld i USA dels består av sannolikheten för att möta polisen, genom att polisen till exempel riktar sin verksamhet mer mot vissa stadsdelar. Och dels av att polisen beter sig olika beroende på platsen, till exempel genom att man uppfattar en plats som mer farlig och därför blir mer benägen att använda dödligt våld, säger Jeffrey Mitchell.
Risk för dödligt våld trots förändring
Vissa tidigare rödlistade områden har förändrats med tiden. Genom gentrifieringsprocesser* har till exempel historiskt svarta stadsdelar blivit mer homogent vita. Forskarna kan visa att sambandet mellan HOLC-indelningen och dödligt polisvåld kvarstår även när man tar hänsyn till samtida socioekonomiska förutsättningar.
*Fotnot: Gentrifiering är ett begrepp inom exempelvis stadsplanering och bebyggelsehistoria som betecknar en social statushöjning av ett område.
Källa: Wikipedia
– Det finns ett par olika anledningar till detta. Den första är att stigmat kring ett bostadsområde kvarstår, även om de ekonomiska och demografiska egenskaperna förändras. Det andra är att det i dessa områden uppstår konflikter under gentrifieringsprocessen. Nya (vita) boende som flyttar in är mer benägna att ringa polisen. Det ökar antalet interaktioner med polis och därmed risken för dödligt våld. Tidigare forskning har visat att detta var fallet i exempelvis New York, där antalet samtal till larmnumret 911 var högst på platser där gentrifiering pågick, fortsätter Jeffrey Mitchell.
Konsekvenser av att klassa områden
Jeffrey Mitchell påpekar att det sätt som bostadsområden i USA har rödmarkerats inte skiljer sig så mycket från hur man i Sverige kategoriserar vissa platser som ”utsatta områden”. Han menar att det sättet att etikettera en plats kan få liknande, om än oavsiktliga, långsiktiga konsekvenser.
– Mycket av den politiska debatten om polisens arbete fokuserar på enskilda exempel. Jag tror att man också måste se att det finns större samhälleliga strukturer som måste åtgärdas för att förhindra ytterligare våld. Vår forskning pekar på att vi måste tänka bortom det konkreta polisarbetet för att kunna åtgärda några av de historiska orättvisor som fortfarande påverkar människors liv.
