Även om rädslan att ingripa mot mobbning troligtvis är mycket verklig för många, så verkar det inte finnas någon faktisk grund till att känna så. Det visar en vetenskaplig artikel som biträdande professor Michael Rosander vid Linköpings universitet skrivit tillsammans med professor Morten Birkeland Nielsen vid Universitetet i Bergen. Den som bevittnar och ingriper mot mobbning riskerar inte att själv utsättas för mobbning på grund av detta.
Riskerna uppstår snarare när man INTE ingriper, för då låter man missförhållanden på arbetsplatsen fortgå och ger mobbaren stöd att fortsätta med det negativa beteendet. För den som bevittnar och inte ingriper mot mobbning ökar risken att själv bli utsatt för mobbning mer än tre gånger!
–Det är första gången konsekvenser av att ingripa mot mobbning undersöks. Det finns tidigare studier som undersökt vad människor tänker om att ingripa mot mobbning om man blir vittne till det och det är tydligt att det finns en rädsla att själv bli drabbad. Vår forskning visar att den rädslan är ogrundad, säger Michael Rosander.
Den som agerar hjälper också sig själv
Den som agerar hjälper, utöver den utsatte, alltså också sig själv och bidrar till en bättre arbetsmiljö för alla på arbetsplatsen eftersom arbetsplatser där mobbning tillåts förekomma ofta är dåligt fungerande arbetsplatser, där människor inte mår bra.
– Vi har tagit de första stegen, men hoppas att fortsatt forskning ska göra oss ännu klokare. Vi vill bland annat veta hur situationen påverkas av olika sätt att agera när man ser mobbning eller av den status den som mobbar eller den som ingriper har, till exempel om det är ens chef som mobbar, säger Michael Rosander.
Mer om studien:
Ett representativt urval av den svenska befolkningen i yrkesverksam ålder, på arbetsplatser med minst 10 anställda, svarade på enkäter utskickade av Statistiska centralbyrån, SCB. I den första enkäten som gick ut 2017 fick de svara på om de under det senaste halvåret iakttagit mobbning och om de försökt ingripa eller inte. Vid uppföljningen 2019 svarade de på om de själva utsatts. Det var då det visade sig att de som inte gjort något löpte mer än tre gånger så hög risk att själva mobbas.
Kontakt: Biträdande professor Michael Rosander, Linköpings universitet michael.rosander@liu.se
På de aktivitetsbaserade kontoren finns inga fasta platser och meningen är att medarbetarna ska välja arbetsplats efter uppgift. Det är också vanligt med olika zoner i dessa kontor, med en tyst avdelning, sociala ytor och mötesplatser.
Forskarna i Gävle följde 1 000 medarbetare när Trafikverket i Gävle och Göteborg gick över till aktivitetsbaserade kontor. Bakgrunden var att Trafikverket upplevde en låg beläggningsgrad på sina kontor efter förändringar som gjort arbetet väldigt rörligt med mycket distansarbete.
– Det rörliga arbetet gjorde att man såg nya möjligheter att stimulera och stötta arbetssätt som också kan öka samverkan mellan medarbetare, säger Eva Bergsten.
Lärdomar från tidigare flyttar
Forskning från fyra tidigare flyttar till aktivitetsbaserade kontor hade visat på ett ganska stort missnöje, med sämre kommunikation och gemenskap och också en upplevelse av minskad produktion.
Som en lärdom av detta tillsattes en arbetsgrupp som skulle förbereda medarbetarna, inte bara inför flytt till ett annat fysiskt kontor, utan inför ett annat sätt att arbeta på.
”Mellancheferna måste med på tåget”
Det handlade om workshops för att kunna ställa frågor och förstå hur det skulle vara att arbeta i ett sådant kontor, informationsträffar där företagsledning och chefer förklarade syfte och mål med att arbeta på det nya sättet, inspirationsföreläsningar och ergonomiföreläsningar.
– Ju fler aktiviteter medarbetarna deltog i desto mer positiva var de och desto mer produktiva kände de sig sedan, säger Eva Bergsten.
Forskarna i Gävle kunde se att ett ledarskap med en engagerad och kreativ chef, som tror på det här sättet att jobba, också fick medarbetarna att vara mer positiva sedan.
– Det är jätteviktigt att först lägga ner ett ordentligt arbete för att få med sig mellancheferna, då de sedan i stor utsträckning avgör om medarbetarna blir med på tåget eller inte.
Kommer behövas incitament för att komma in till kontoret
Erfarenheterna från pandemin menar Eva Bergsten har fått många organisationer att se att det fungerar att arbeta på distans. Och aktivitetsbaserade kontor kan då bli ett sätt att öka interaktion och samarbeten.
– Men nu kan vi behöva incitament för att åka till jobbet och då måste man också börja fundera på hur man skapar attraktiva miljöer för att faktiskt få in folk till kontoren, säger Eva Bergsten.
Eva Bergsten, forskare inom arbetshälsa vid Högskolan i Gävle, Eva.Bergsten@hig.se
Den fästingburna sjukdomen TBE har de senaste decennierna både ökat i antal fall och spridit sig till nya delar av Sverige. År 2021 nådde siffran en ny toppnotering med totalt 546 fall.
Sjukdomen ger i många fall bara lindriga symtom. Men den kan även ge allvarlig hjärninflammation med risk för restsymtom som försämrat minne, koncentration och initiativförmåga.
– På flera håll i landet finns en aktiv diskussion om huruvida TBE-vaccin ska subventioneras helt eller delvis. Då är det relevant att ta reda på samhällskostnaden för sjukdomen, för att ha något att ställa emot vaccinkostnaden, säger Anders Boman, universitetslektor i nationalekonomi, på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Sjukhusinläggningar driver upp kostnaden
I den aktuella studien har forskarna hämtat in data för alla som insjuknade i TBE i Sverige åren 1998–2014. De tog även med information om personer som avlidit på grund av sjukdomen. Därefter har de beräknat kostnaderna för sjukhusinläggningar, specialistvård och sjukskrivning 1, 3 och 5 år efter att personerna insjuknade. Resultatet har jämförts med en referensgrupp för att få fram ett mått på vilken börda TBE adderar för sjukvården.
– Särskilt första året efter insjuknandet driver sjukhusinläggningarna upp samhällskostnaden, de motsvarar ungefär hälften av den totala kostnaden. Fem år efter insjuknandet är det i stället sjukskrivningar som står för den stora delen, säger Anders Boman.
Studien är en bra grund för regioner med hög TBE-smitta
Jämfört med referensgruppen sjukhusvårdades individer med TBE betydligt fler dagar. De hade även fler besök i specialistsjukvården och fler sjukskrivningsdagar det första året efter insjuknandet. Skillnaderna mellan grupperna kvarstod efter fem år. Forskarna beräknar att kostnaderna för sjukdomsbörda och död under det första året uppgår till i genomsnitt 250 miljoner kronor. Det motsvarar en genomsnittlig kostnad på cirka 745 000 kronor per TBE-fall.
– Det är höga kostnader och då är det här ändå en relativt konservativ uppskattning. Man skulle även kunna addera kostnader för långtidssjukdom, lidande och indirekta effekter, som att företag påverkas av sjukskrivningarna, säger Anders Boman.
I studien ställer forskarna inte resultatet mot kostnaden för att inkludera TBE-vaccin i vaccinationsprogrammet. Men de poängterar att studien kan utgöra en grund för beslutsfattare som vill analysera kostnadseffektiviteten i ett sådant program.
– Med tanke på att TBE varierar över landet, blir det ett särskilt viktigt underlag för regioner där det finns mycket TBE-smitta, säger Anders Boman.
– Konkurrens om resurser är vanligt i ekosystemet och har spelat en viktig roll i utvecklingen av arter och deras nischer. Men i kombination med att människan förändrar livsmiljöerna och blir bättre på att hålla honungsbin finns det risk för att vilda bin råkar illa ut, säger Henrik Smith, professor i zooekologi vid CEC och Biologiska institutionen vid Lunds universitet.
På senare år har frågan om huruvida honungsbin och vilda bin konkurrerar rönt allt större intresse. På vissa håll, som i Danmark, har frågan även lett till en infekterad konflikt.
Utifrån litteraturen kan forskarna slå fast att honungsbin och vilda bin till stor del besöker samma växtarter och därmed riskerar att konkurrera om samma resurser. Det som däremot är svårt att slå fast är vad detta kan ge för långsiktiga konsekvenser populationsmässigt – det finns helt enkelt inga studier på det.
Mer forskning och kunskap behövs för att skapa förutsättningar för samexistens mellan biodling och bevarande av vilda bin på lång sikt i Sverige.
Bin får svårare att hitta mat
Bakgrunden är de hot som finns mot pollinerande insekter idag. I Sverige är cirka en tredjedel av landets omkring 300 vilda biarter rödlistade eftersom deras utbredning krymper eller populationer minskar. Orsaken är i första hand att jord- och skogsbruket har intensifierats och städerna förtätats vilket har gjort det svårare för pollinatörer att hitta boplatser och föda. I takt med att honungsbiodlingen har ökat har man även börjat diskutera samspelet mellan det tama honungsbiet och vilda bin samt om de konkurrerar om födoresurser.
I en rapport har forskare från Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, på Jordbruksverkets uppdrag gått igenom den vetenskapliga litteratur som finns i frågan, utifrån en europeisk kontext.
– Vi har tittat på vilka vetenskapliga belägg det finns för att konkurrens om föda kan medföra konsekvenser för vilda bin, säger Sandra Lindström.
Vilda bin kan råka illa ut
Forskarna påpekar också att studier som görs måste designas rätt för att mäta det man verkligen är ute efter – det finns väldigt många faktorer som kan påverka såväl vildbins som honungsbins utbredning och populationer. Det ställer i sin tur stora krav på studierna för att man ska kunna slå fast om förekomst av honungsbin verkligen påverkar antalet vildbin. Därför är det också svårt att dra alltför långtgående slutsatser av somliga av de studier som redan gjorts.
– Det behövs fler väldesignade experiment som undersöker i vilka situationer det finns risk för långsiktigt negativa effekter av honungsbin på vilda bin, konstaterar Sandra Lindström.
Trots detta ser forskarna ändå en relativt tydlig och samstämmig tendens i litteraturen – att det kan finnas negativa effekter av honungsbin på vilda bin.
Lösningar som gynnar alla bin
– Med den här sammanställningen av vad vetenskapen visar, vill vi bidra till att skapa förutsättningar för samexistens mellan biodling och bevarande av vilda bin. Det finns många åtgärder som gynnar både honungsbin och vilda bin, säger Sandra Lindström.
Jordbruksverket och Lunds universitet planerar att gemensamt arbeta vidare med frågan under 2022.
– Vi kommer att fortsätta samarbeta för att förmedla ny kunskap om konkurrens mellan honungsbin och vilda bin och att skapa förutsättningar för en fortsatt konstruktiv dialog, säger Thorsten Rahbek Pedersen, enhetschef för Rådgivningsenheten växtnäring och miljö på Jordbruksverket.
Sandra Lindström, agronomie doktor och tidigare forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, numera utredare och biologisk mångfaldsexpert på Jordbruksverket, sandra.lindstrom@jordbruksverket.se
Efter att ha nått en topp under 1990-talet har antalet dödsdomar och avrättningar i USA minskat och många av de amerikanska delstaterna blir allt mer restriktiva med att praktisera och verkställa dödsstraff. Ett förhållningssätt som också har vunnit stöd hos den amerikanska befolkningen. Ändå tillämpas dödsstraff fortfarande i vissa delstater och lagstiftning som syftar till att upprätthålla användningen av dödsstraffet fortsätter att föreslås och antas.
Stifta lagar om dödsstraff
Emma Ricknell har doktorerat vid Linnéuniversitetet på lagstiftningen kring dödsstraff i USA.
– Avhandlingen handlar om olika aspekter av hur delstater i USA lagstiftar kring dödsstraff. Dödsstraffet i USA har studerats utförligt under lång tid inom olika vetenskapliga discipliner, men när det kommer till just lagstiftningen – både när det gäller lagar som syftar till att begränsa dödsstraffet och att utöka det – har forskningen inte varit lika flitig att undersöka vilka faktorer som kan tänkas påverka utvecklingen, säger hon.
Byrå för dödsdömda
När Emma Ricknell under några år bodde i USA arbetade hon som paralegal (juridisk assistent) på en delstatlig advokatbyrå i San Francisco. Byrån representerade enbart en slags klienter: de som dömts till döden i Kalifornien.
Emma hjälpte till med att utreda dödstraffsfall och att bygga upp överklaganden av dödsdomar. I jobbet ingick också att besöka de dödsdömda på San Quentin-fängelset. Efter ett par år började hon fundera över hur systemet egentligen fungerade – eller inte fungerade.
– I Kalifornien satte delstaten stopp för avrättningar redan 2006, men systemet svämmar över av dödsstraffsdomar. Detta i en delstat som under lång tid dominerats av politiker som representerar det demokratiska partiet – ett parti som vanligtvis förknippas med motstånd till dödsstraff. Variationen mellan de olika delstaterna insåg jag också till slut var enorm och ville veta mer om vilka faktorer i kontexten delstatsförsamlingarna som kunde tänkas påverka utvecklingen på delstatsnivå.
Enskilda lagstiftares betydelse
Emma Ricknell samlade själv ihop och kodade de 3 000 lagförslagen som avhandlingen bygger på. När hon hon började titta på materialet insåg hon snart att det fanns olika mönster. En del som var mer eller mindre outforskade sedan tidigare, andra som bekräftade tidigare forskning.
– Jag såg till exempel att det fanns individuella delstatslagstiftare som är väldigt hängivna när det gäller att genom lagstiftning försöka begränsa eller till och med avskaffa dödsstraffet och att de i vissa fall också genom sitt mångåriga engagemang bidragit till utvecklingen mot ett minskat användande av dödsstraff.
Vissa vill återinföra dödsstraff
Den allmänna trenden i världen är också att antalet länder med dödsstraff minskar, men det finns länder, även i Europa där det finns röster som vill återinföra dödsstraff. Även om konsensus kring dödsstraffets avskaffande på EU-nivå är utbredd dyker det då och då upp en diskussion om återinförande i individuella länder, särskilt när oerhört grova brott begåtts.
– Utvecklingen globalt har under flera decennier gått mot att färre och färre länder använder sig av dödsstraff. I Europa är det enbart Belarus som fortfarande praktiserar dödsstraffet, men Belarus är ju till exempel inte medlem i EU, och kan inte heller bli det utan att avskaffa dödsstraffet.
Emma Ricknell, lektor, Linnéuniversitetet, emma.ricknell@lnu.se
Jordens 7 000 språk har stora skillnader, men de är inte slumpmässiga. Språk som talas nära varandra tenderar att vara mer lika.
Men genus på substantiv – som en stol, ett bord – hör till de mer envisa grammatiska systemen som behöver kraften i migration för att spridas. Med hjälp av en nyutvecklad databas i Lund i samarbete med Uppsala, har forskarna studerat 7 000 grammatikor i 3 077 språk. Baserat på språkfamilj och geografiskt läge,
Grammatiska system sprider sig på två sätt
Den nya studien visar att globalt spridda grammatiska system har spridit sig antingen via migration eller genom kontakt från det ena språket till det andra utan att talarna migrerat.
– Att det faktiskt finns ett direkt samband mellan grammatik och migration hade man inte trott för tio år sedan. Det har inte gått att undersöka. Den förra största databasen kunde undersöka 400 språk medan den nya kan undersöka mer än hälften av jordens cirka 7 000 språk. Det gör att vi med större säkerhet kan lita på resultatet, säger lundaforskaren Gerd Carling, som är huvudförfattare till en artikel som nyligen publicerades i Nature Humanities & Social Science Communications.
För att komma fram till hur grammatiska system sprider sig har forskarna jämfört hur så kallat könade språk (som har genus på substantiv och pronomen) respektive könsneutrala (som inte har det), har spridit sig de senaste 10 000 åren. Dessa två grammatiska systemen är ungefär lika spridda över jordklotet, men har spridit sig på olika sätt.
Språkligt genus är uråldrigt och stabilt
Systemet med språkligt genus finns till exempel i svenskan, som har två genus: ”en stol” och ”ett bord”, neutrum och reale, medan det i tyskan finns tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Ur ett lingvistiskt perspektiv är språkligt genus ett väldigt stabilt drag, berättar Gerd Carling.
– Det är stabilt men också uråldrigt. Det ärvs inom språkfamiljen. Alla substantiv i dessa språk måste kodas med ett genus, och det är sammanflätat i hela grammatiken. Andra drag, som ordföljd, kan ändras – men inte detta. Det släpper aldrig taget, säger hon.
Språkligt genus har spridits genom folkvandringar
Sedan människan övergick från att vara jägare och samlare till att bli jordbrukare har språkligt genus spridits via jordbruket. När områden blev överbefolkade och inte kunde producera tillräckligt med mat migrerade folk och ofta till områden med samma typ av jord och klimat, svenskar flyttade till exempel till Michigan i USA.
– Man ska inte underskatta kraften i migration, som behövs för att sprida ett så stabilt grammatiskt system som språkligt genus.
Könsneutrala grammatik sprider sig lättare
Kinesiskan, å andra sidan, som är ett exempel på ett så kallat klassifierat språk, använder könsneutrala grundord. För att modifiera ordets betydelse läggs en ändelse på. Det ändrar ofta saker som form, utseende eller antal, till exempel ”bord” kan få ändelsen ”av trä” och ordet blir ”bord av trä”.
Klassifierade språks system för substantiv ligger på ordnivå och är inte lika nödvändigt i grammatiken. Det kräver inte att det andra språket förändras i grunden.
– Det fungerar som när språk lånar ord från varandra. Språkens talare lånar det grammatiska systemet för att modifiera sina ord. Människor har inte flyttat utan kanske bara haft handel emellan länderna.
”Hen” kommer från finskan
Ett tydligt närliggande exempel på hur på hur de olika spridningsformerna fungerar är hur svenskan och finskan förhåller sig till varandra. De tillhör olika språkfamiljer och har inte påverkat varandra särskilt mycket. Finskan är könsneutralt och har bara pronomenet ”hen”.
– Intressant är dock att ”hen” lyckats ta sig in i svenskan. Det verkar vara undantag för hur spridningen sker, säger Gerd Carling. Men vi får se om det hänger sig kvar.
Språkligt genus fanns troligen inte i jägarsamlarspråken. Det finns därför anledning att tro att det föddes när jordbruket uppstod och förändrade den sociala strukturen till ett mer patriarkalt samhälle. Man kan fundera på om det bidragit till att språket ändrats även grammatiskt – genus.
– Men hur olika sociala strukturer eventuellt påverkar grammatiken är inget vi har undersökt. Det får bli en senare studie.
Studerade sannolikheten att språken migrerat
Forskarna skannade och kontrollerade 7 000 grammatikor i 3 077 språk, baserat på språkfamilj och geografiskt läge, i en nyutvecklad databas i Lund i samarbete med Uppsala. De ställde sig frågan hur sannolikt det är att man har det ena eller det andra grammatiska systemet på olika ställen på jorden. Forskarna delade in jordklotet i celler, som i en bikupa, och studerade sannolikheten att språken migrerat eller varit i kontakt med varandra i varje cell, i förhållande till om de hade något av de olika systemen.
– Jag tycker att tongångarna kring hedersrelaterat våld och förtryck har förändrats ganska mycket under de här tjugo åren. I början var attityden lite ifrågasättande: ”Finns det här verkligen?”, ”Är det okej att kalla detta hedersmord?”. Men de senaste åren råder det en viss samsyn i många samhällssfärer om att det här är något som samhället behöver arbeta med, säger Devin Rexvid, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Samtidigt tycker han också att det vid sidan om denna positiva utveckling finns ett motstånd mot arbetet mot hedersvåld inom politik, media och akademi, något som försvårar arbetet.
Samhällets sfärer har fått egna erfarenheter
Han började själv forska om frågorna 2008. Bland annat har han ingått i en forskargrupp som kartlagt våldets omfattning och karaktär i Stockholm. Just nu går han igenom rättsfall med unga kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld när de har överskridit familjens krav på anständig klädsel. Genom åren har han hållit många föreläsningar för skolpersonal och anställda inom socialtjänsten och rättsväsendet.
– Det har funnits ett stort sug efter kunskap om hedersvåld. De frivilliga organisationer som har arbetat med frågorna har varit viktiga i sitt arbete med metod- och kunskapsutveckling. Sen är det så att samhällets olika sfärer har fått egna erfarenheter, det dyker upp ärenden som kommunen eller socialtjänsten behöver hantera. Som till exempel vad de ska göra med en 13-årig flicka som kommer till Sverige och är gift. I Sverige är det förbjudet med barnäktenskap, och är man barn i Sverige är man omfattad av de lagar som finns här, säger Devin Rexvid.
Hedersrelaterat våld har fått större plats inom politik och media
Just när det gäller rättsväsendet har också viktiga förändringar skett, menar Devin Rexvid. Han lyfter fram de nya lagar som infördes 1 juli 2020 för att öka skyddet mot hedersrelaterat våld. Bland annat regler om utreseförbud i lagen om vård av unga (LVU).
– De ska skydda barn från att bli förda utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Konkret innebär det att socialtjänsten genom domstolsbeslut kan återkalla pass till exempel.
Från 2020 blev det också straffbart att tillåta barn att ingå ett äktenskap och en ny lag för särskilt hedersbrott kan komma att bli införd 2022. Förra året, 2021, blev en statlig utredning tillsatt för att undersöka förekomsten av oskuldskontroller. Dessutom ska utredningen se om dessa kan kriminaliseras.
– Min uppfattning är att frågan om hedersrelaterat våld har fått större plats i politiken och i medierna och även praktiskt i olika verksamheter i samhället. Men akademin ligger efter. Det är svårt att få forskningsmedel från de stora forskningsråden och det är tyvärr väldigt lite utrymme för hedersfrågorna inom olika yrkesutbildningar som till exempel socionom-, polis- och förskollärarutbildningen. Det är ett strukturellt problem.
Lärde sig av sina studenter
En som har varit något av en pionjär inom forskningen om hedersrelaterat våld i Sverige är Astrid Schlytter. Hon disputerade vid Lunds universitet och är docent i rättssociologi och verksam vid Institutionen för socialt arbete. Hon kom i kontakt med frågorna om hedersrelaterat våld första gången i samband med en studie rörande omhändertagande av unga (LVU).
– Jag gjorde en kartläggning av alla omhändertaganden av flickor under ett år i början av 1990-talet och där fanns fem ärenden som jag inte riktigt förstod. Men jag hade några kvinnliga studenter från Iran och Irak på min kurs och de sa: ”Det här handlar om heder”. Det var en aha-upplevelse för mig, säger Astrid Schlytter.
Efteråt började hon föreläsa om ämnet och startade forskning och undervisning om hedersrelaterat våld.
– Vi ville lära oss mer och i kursen läste vi om den forskning som fanns internationellt på området. Det fanns de som ifrågasatte oss, en del tyckte att temat var rasistiskt. Men numera är det annorlunda och går att prata om, säger Astrid Schlytter som sedan dess har knutit till sig flera doktorander inom området.
Hon har bland annat forskat om samhällets insatser för unga kvinnor med invandrarbakgrund som vill leva efter andra former än familjens eller släktens. 2004 gav hon ut boken Rätten att själv få välja. Arrangerade äktenskap, kön och socialt arbete.
– Om det inte varit för studenterna som kom till Socialhögskolan på 1990-talet hade jag aldrig fått en sådan kunskap om de här frågorna som jag har i dag, säger hon.
Pojkar blir pappans förlängda arm
Astrid Schlytter har också forskat om pojkar och unga mäns villkor i hederskontexten och är huvudförfattare till boken Mäns heder: att vara både offer och förövare. Boken kom ut 2016 och är skriven tillsammans med Devin Rexvid.
– Att en pappa tar livet av sin egen dotter, det är oerhört svårt att förstå. Män och pojkar har en väldigt svår roll i den här problematiken. De spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera sina systrar eller mammor i familjen, det skiljer sig från annat våld, säger Astrid Schlytter.
Devin Rexvid tycker att frågan om unga män och deras dubbla roller som både offer och förövare i hedersrelaterat förtryck länge har varit eftersatt inom forskningen.
– Många pojkar blir skolade i hedersnormer i tidig ålder. De får kanske uppdraget att ledsaga sin mamma till och från förskolan, se till att hon bär rätt kläder och de ska springa efter sina systrar, de blir pappans förlängda arm.
För att kunna komma ur detta mönster är det viktigt att pojken får en frizon och kan ägna sig åt egna intressen.
– Men ofta är det väldigt svårt att bryta mönstret och ifrågasätta systemet. Även om pojkarna har mer handlingsutrymme än flickorna i en familj, har de ofta överskattat sitt oberoende. De blir också lätt blinda för hur kvinnorna i familjen har det.
Barnen behöver mer stöd från samhället
Hanna Linell, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, doktorerade med en avhandling 2017 om tvångsomhändertagande av ungdomar i samband med våldsutsatthet och där hedersvåld utgjorde cirka 20 procent. Hon undersökte bland annat vad som sker under själva avslöjandeprocessen och hur den påverkar vad som sedan sker.
– Oftast är det ett barn som själv berättar om våld, ibland till personal i skolan men också direkt till socialtjänst eller polisen. Det leder ofta till en enorm press på barnet när myndigheterna griper in, en del tar tillbaka sin anmälan efter påtryckningar från anhöriga. Jag kunde se att barnen skulle behöva mycket mer stöd här från samhällets sida, säger hon.
Sverige har bra kartläggning om våld mot barn
Enligt Hanna Linell finns det en större medvetenhet och kunskap om hedersvåld i dag jämfört med 2002, men samtidigt skulle mer behöva göras. Som till exempel bättre samverkan mellan frivilligsektorn och olika myndigheter kring långsiktigt stöd och eftervård för barn som varit i placering.
– Något som är unikt med Sverige är att vi har bra kartläggningar om våld mot barn. Sedan lagstiftningen mot barnaga 1979 har det gjorts stora återkommande undersökningar på nationell nivå för att följa upp lagstiftningen. Här har man tagit med frågor om hedersrelaterat förtryck, vilket är bra.
Men generellt skulle det behövas mer metodutveckling och forskning om hur det blir över tid för barn där samhället har gjort insatser, menar hon.
– De barn som blir utsatta för hedersrelaterat våld är en oerhört utsatt grupp. Därför är det viktigt att veta mer om vad som hjälper att göra och vad som kan vara skadligt, hur man ska ingripa. Nu görs en insats när ett barn redan har varit med om allvarlig utsatthet och det är ofta först när de själva berättar som de får stöd. Det är viktigt att se hur insatser kan göras tidigare.
I studien fick deltagare utföra ett intensivt träningspass efter både normal sömn och efter tre nätter med förkortad sömn. Efter natten med mindre sömn steg nivåerna av hjärtskademarkören troponin något mer, jämfört med efter när deltagarna tränat i utvilat tillstånd.
Den aktuella studien är liten och forskarna betonar att den inte kan avgöra om hård träning i icke utvilat tillstånd verkligen innebär något för hjärtats hälsa. Tidigare epidemiologiska studier visar att på populationsnivå ökar kroniskt störd och förkortad sömn risken för flera hjärtkärlsjukdomar, såsom högt blodtryck och hjärtinfarkt. Samtidigt kan träning minska risken för hjärtkärlsjukdom. Däremot har det varit okänt hur sömnbrist påverkar hur hjärtkärlsystemet belastas vid hård träning.
En begränsning med studien var att enbart 16 individer ingick. Den kan därför sägas utgöra en pilotstudie som behöver följas upp. Det behöver också undersökas vidare om resultaten ser likadana ut i andra åldersgrupper och hos kvinnor.
Proteinet frigörs vid hård träning
I hjärtats muskelceller finns en speciell typ av proteinet troponin och låga nivåer kan frisättas vid högintensiv träning. På sjukhus mäts nivåer av troponin rutinmässigt, då man kan se betydligt högre stegringar vid exempelvis akuta hjärtbesvär.
– Högre nivåer av troponin efter träning har kopplats till en viss förhöjd framtida risk för sjukdomar som drabbar hjärtkärlsystemet. Man vet inte riktigt vad mekanismen är, men samtidigt vet vi att hjärtats hälsa påverkas av andra livsstilsfaktorer. Vi tyckte därför det var viktigt att studera om frisättningen av troponin, vid träning, kan påverkas av förkortad sömn. Delvis eftersom det är många yrkeskategorier som behöver utföra arbete där de regelbundet stör sin sömn, till exempel inom sjukvården, säger Jonathan Cedernaes, läkare och docent i medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet.
Sömnbrist och hård träning kan vara en risk
Tidigare studier har funnit att träning kan motverka vissa negativa effekter som förkortad sömn har på ämnesomsättningen. Data på befolkningsnivå indikerar också att träning kan motverka negativa effekter av sömnbrist på hjärtkärlsystemet.
– De som uppger sig träna regelbundet, men får lite mindre sömn än idealet, sänker ändå risken att dö i hjärtkärlsjukdomar. Vi vet samtidigt att kronisk eller återkommande störning av sömnen i sig är dåligt för hjärtats hälsa. Det är därför möjligt att mer uttalad sömnbrist på sikt åtminstone kan öka risken för att hjärtat tar viss skada av mer intensiv träning.
– Men många upplever övergående sömnbrist, och sömnbehovet är också individuellt. De riskökningar som finns och är kopplade till störd sömn i sig, gäller framförallt vid kronisk sömnbrist och långvarigt skiftarbete, och berör ett genomsnitt på populationsnivå, säger Jonathan Cedernaes.
Vaken halva natten innan träningspasset – så gjordes studien
I studien ingick 16 friska normalviktiga unga män som screenats för tidigare hjärtkärlsjukdom och för ärftlighet för sådana sjukdomar. Samtliga deltagare hade i vanliga fall sömnvanor inom det rekommenderade intervallet, det vill säga att de regelbundet fick sju till nio timmars sömn.
Deltagarna fick vistas två gånger i ett sömnlaboratorium, där deras måltids- och aktivitetsschema var standardiserade. Vid ena tillfället fick deltagarna sova en normal mängd sömn, tre nätter i följd. Vid det andra tillfället hölls deltagarna vakna halva nätterna, tre nätter i följd. Vid varje tillfälle togs upprepade blodprover på kvällen och på morgonen. Blodprover togs även före och efter ett intensivt träningspass, som deltagarna genomförde den sista dagen.
Forskarna mätte två proteiner i blod, varav ett heter NT-proBNP och som speglar hjärtats belastning. Det andra proteinet, troponin, brukar användas som en hjärtskademarkör. Resultaten visade att nivåerna av NT-proBNP steg vid träning, men denna stegring skiljde sig inte åt beroende på mängden sömn. Blodnivåerna av proteinet troponin steg också under timmarna efter träningspasset. Här såg forskarna dock att ökningen efter träningspasset var nära 40 procent högre efter tre nätter med partiell sömnbrist, jämfört med nätterna med normal sömn.
– En viktig observation var att blodnivåerna av troponin och NT-proBNP inte var förhöjda av sömnbrist vid någon av tidpunkterna före träningspasset. Det är möjligt att sömnbrist i stället kanske sänker tröskeln för hur en ökad belastning påverkar hjärtmuskelceller, såsom sker vid träning. Vi såg dock en variabilitet i svaret, så alla individer tycks inte uppvisa samma stegring av dessa proteinnivåer. Även tidigare forskning har visat att olika individer efter hård träning får olika grad av frisättning av troponin, säger Jonathan Cedernaes.
Idag saknas det evidens för att det skulle vara skadligt för hjärtat att regelbundet träna när man har sovit för lite.
– Man kan tänka sig att förbättrad sömn kanske ytterligare kan öka de positiva effekter som fysisk träning har på hjärtat. Medan vi vet att högintensiv träning generellt sett har fördelar på sikt, kan våra resultat vara värda att beakta för särskilda grupper av individer, till exempel högpresterande atleter och militärer. Dessa kan behöva prestera på extrema nivåer även när de lider av sömnbrist. Det kan vara bra att tänka mer på sömnens betydelse i dessa situationer, då vi vet att förbättrad sömn därtill förbättrar ens prestationsförmåga, både kognitivt och fysiskt, säger Jonathan Cedernaes.
Hur stor roll spelar lärares användning av visuella representationer i kemiundervisningen? Det ville Emelie Patron ta reda på i sin doktorsavhandling i naturvetenskaplig didaktik från Linnéuniversitetet. Visuella representationer innefattar allt som kan ”visa” något och används för att lättare skapa mening för elever, i detta fall i undervisningsämnet kemi.
Exempel på visuella representationer i kemi är kemiska formler, animationer, experiment, filmer, bilder av olika slag och fysiska modeller. Emelie Patron har studerat hur kemilärare resonerar kring sina val och användning av visuella representationer, hur de hanterar visuella representationer i klassrummet samt hur elever upplever sina lärares användning av visuella representationer.
Kemilärare bör fundera över hur de använder visuell kommunikation
Resultaten visar att kemilärare inte alltid på ett tydligt sätt funderar över sina val och sin användning av visuella representationer i klassrummet.
– Det visar hur viktigt det är att både lärarutbildningen och fortbildning för kemilärare verkligen lyfter fram betydelsen av visuell kommunikation i klassrummet, vilket tyvärr sällan sker i dagens lärarutbildning, säger Emelie Patron.
En annan slutsats som Emelie Patron kunde visa i sin avhandling var att det är en fördel om lärare presenterar visuella representationer på studentcentrerade sätt för att öka elevers meningsskapande i kemi. Studentcentrerade innebär att läraren fokuserar på att hjälpa eleverna att utveckla sin egen förståelse.
Visuella verktyg underlättar för eleverna
– Samtliga resultat och slutsatser i min avhandling pekar på att visuell kommunikation bör ges större fokus i både kemilärarutbildningen och i fortbildningsprogram för kemilärare. Då kan lärare få verktyg som underlättar för elever att lära sig kemi.
Även om Emelie Patrons resultat rör främst lärares praktik i naturvetenskapliga ämnen är resultaten viktiga för elevers lärande i stort.
– Just kemi upplevs av många som ett svårt ämne, och en anledning till detta är att många kemiska processer inte kan observeras med blotta ögat. Därför är visuella representationer nödvändiga i kemiundervisningen och min forskning visar att de behöver användas på ett så optimala sätt som möjligt. Men mina resultat kan appliceras på flera andra ämnen där vissa delar av undervisningen upplevs som svåra att ta till sig.
På vilket sätt är resultaten viktiga för dig, som forskare?
– Förutom att jag har lärt mig otroligt mycket i min roll som forskare så insåg jag att jag själv inte reflekterade i så stor utsträckning över de visuella representationer jag använder i min egen undervisning. Resultaten av min forskning har varit en ögonöppnare för mig som lärare. Jag är övertygad om att min forskning har bidragit till att jag blivit en bättre lärare. Dessutom har jag haft stor nytta av min forskning när jag har undervisat blivande lärare, säger Emelie Patron.
Emelie Patron, filosofie doktor i naturvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning, emelie.patron@lnu.se
Klimatförändringar och ekonomi hänger samman och beslut som fattas inom företag får konsekvenser för klimatet. Rapporter visar att ekonomiska aktiviteter som drivs av 100 företag står bakom den största delen av utsläppen.
– Globaliseringen har dessutom lett till att länders makt att påverka stora företag eller kapitalägare med lagstiftning har minskat, säger Sebastian Svenberg, forskare i sociologi vid Örebro universitet.
Mött mycket motstånd
Han har i sin doktorsavhandling undersökt försök till ekonomisk demokrati i Storbritannien mellan 1826-1923. Avhandlingen beskriver hur tanken på att demokratisera ekonomin har haft många motståndare – men detsamma kan sägas om politisk demokrati.
Hans forskning visar hur den tidiga socialismen, kvinnorörelsen och den kooperativa rörelsen i Storbritannien på olika sätt arbetade för att skapa ett demokratiskt alternativ inom ekonomin.
– Jag har gått längre tillbaka men frågan lever än. Senast 2011, efter den globala finanskrisen, var det en debatt om kooperativ ekonomi i det brittiska parlamentet. Alternativ till de gängse ekonomiska formerna har ofta tagits på stort allvar i Storbritannien.
Rätt att bestämma
Det har funnits många varianter av ekonomisk demokrati som inte handlat om ägande i första hand, utan om rätten att få vara med och bestämma. Det handlar om en form av ekonomisk rösträtt för anställda i företag.
– Det skulle ge anställda i ett företag beslutsrätt över resultatet. Idag har anställda inte möjlighet att alls påverka förändringar som en flytt eller nedläggning. De kan inte ta beslut om produktionen, säger Sebastian Svenberg.
Kan spela roll för klimatfrågan
Att ge medarbetare rösträtt skulle ge dem möjlighet att ta beslut och påverka arbetets villkor och resultat.
– När det gäller klimatfrågan skulle det kunna innebära att arbetstagaren inte behöver utföra ett arbete som får stora konsekvenser för klimatet utan att ha varit med och tagit beslut om det.
Det är alltså inte tal om statlig styrning av företag – utan en möjlighet för anställda att vara med i beslutsprocessen – tillsammans med ägarna.
– Det finns helt enkelt anledning att reflektera över vilka typer av beslut och skeenden som har lett till klimatkrisen – och hur vi ska agera framåt. Det är en debatt jag skulle vilja se mer av, säger Sebastian Svenberg.
Bara en tredjedel av Sveriges barn är idag tillräckligt fysiskt aktiva. Johan Högman, doktor i pedagogiskt arbete med inriktning mot idrottsvetenskap, har i sin avhandling intervjuat ett hundratal barn, idrottsledare och ungdomsledare inom kommunala verksamheter.
– Normen är att idrottsföreningarna och andra idrottsaktörer gärna visar upp många olika idrotter för att möta alla möjliga intressen. Ofta genom skolan och kommunen. Dessa aktörer kommunicerar framgångsrikt med de barn och ungdomar som redan är med och idrottar. Men de missar de andra som menar att de vet om utbudet och efterlyser andra former av fysisk aktivitet.
Barn vill ha aktiviteter baserade på sina egna intressen
Johan Högmans avhandling visar att barn använder fysisk aktivitet för att ha roligt och leka på rasten och efter skolan. Den visar också att vissa barn inte gillar organiserade aktiviteter som olika bollsporter eller liknande. Därför har de inte någon idrottserfarenhet.
– De vill hellre leka, spela pokémon go, hoppa studsmatta, ta promenader eller annat som gör att de får röra på sig. Att det organiserade ska vara utifrån deras intressen och villkor men kanske inte ha så mycket med idrott att göra. Kort sagt behöver dessa aktiviteter var lite mer alternativa. Men samtidigt meningsfulla och av en sådan karaktär att barnen tror sig klara av de moment som ingår. För att få till den här formen av fysiska aktiviteter krävs att också vuxna tar till sig en ny syn på fysisk aktivitet som handlar mindre om idrott och mer om att barn ska hitta sitt eget sätt att röra sig på.
Kontakt:
Johan Högman, doktor i pedagogiskt arbete med inriktning idrottsvetenskap vid Karlstads universitet.
Hur kommer det sig att franska barn har fått lära sig att Pippi lyfter en ponny – och inte en häst? Och att böckerna om den rödhåriga flickan ändå såldes i forna Östtyskland (dock i hemlighet), trots att hon ansågs provokativ?
Lisa Källström, bildretoriker som forskar om Pippi Långstrump, har svaren:
Varför är du intresserad av Pippi Långstrump?
– Mina kollegor i Tyskland tycker det är roligt att jag är en rödhårig svenska som skriver om Pippi Långstrump. För mig började det med min förvåning när jag som barn kom till en tysk bokhandel och upptäckte fem olika visualiseringar. Många av oss svenskar ser Pippi i Ingrid Vang Nymans version. Sedan dess har hon visualiserats på olika sätt runt om i världen. Jag tycker det är en intressant påminnelse om att vi alla ser på världen med olika blickar beroende på vårt kulturella bagage.
Hur skildrar Astrid Lindgren själv Pippi Långstrump?
– Enligt Astrid Lindgren var Pippi rödhårig med flätor. Hon har klänning, men hon beskriver inte hur lång eller kort den är. Hon beskriver strumporna, men inte om de sitter uppe med strumpeband eller inte. Skorna är för stora, skriver Astrid, men hur? Det får illustratören tolka. Att flätorna står rakt ut står heller ingenstans.
Författaren Astrid Lindgren. Bild: Jacob Forsell
– I den första västtyska versionen ligger Pippis flätor ned sedesamt och hon är en prydlig flicka. I Frankrike är Pippi inte rödhårig utan blond. Det franska förlaget menade också att inga barn skulle tro på att Pippi lyfter en häst. Franska barn vet att detta inte går, de har upplevt krig och var till skillnad från svenska barn inte naiva, menade förlaget. I stället lyfter Pippi en ponny, för det var mer trovärdigt?
Du studerar just nu Pippi i forna Östtyskland – hur kommer det sig?
– Det politiska runtomkring Pippi Långstrump är intressant. När kommer hon, och när kommer hon inte? Varför tar det så lång tid i vissa länder? Just i DDR, Östtyskland, är jag särskilt intresserad av att barnlitteraturen blev den ventil man hade för att utrycka det man inte kunde uttrycka i vuxenlitteratur. Ändå kom hon inte till DDR förrän 1975, trettio år efter att böckerna gavs ut i Sverige. Hon ansågs provokativ, kom i liten upplaga och såldes under disk till partilojala. Att DDR ändå gav ut Pippi berodde på viljan att ha en god relation till Sverige.
– Men även om boken var svårtillgänglig kunde man se Inger Nilsson på västtysk teve om man skruvade teve-antennen på rätt håll i vissa regioner.
Inger Nilsson spelade Pippi i filmerna. Bild: Wikimedia Commons
Du studerar även östtyska barns brev till Astrid Lindgren?
– Barnen som skrev till Astrid Lindgren hade ofta föräldrar som var mer västorienterade och tog risker. Astrid Lindgren fick också brev där det beskrivs hur hennes böcker smugglats över gränsen, genom dubbelfoder i handväskan eller bildörrar. Barnen drömmer om Pippi Långstrump-landet som är så nära, men ändå så långt borta, då gränsen är stängd. Ett barn skriver sina två första brev från Östtyskland, och det tredje från Västtyskland, då familjen lyckats fly. Nu försöker vi hitta Astrid Lindgrens svar till barnen.
Hur skiljer sig bilden av Pippi här i Sverige jämfört med till exempel Östeuropa?
– Visualiseringar i forna Östeuropa är så fantastiska. Barnböcker hos oss har en tendens att rubriceras som populärkultur, men barnlitteratur i forna öst togs på allvar. Det var kända och etablerade illustratörer som också illustrerade Pippi.
Vad betydde bilden för Astrid Lindgren själv?
– Om bilden varit viktigare för henne hade Vang Nymans illustrationer varit kvar. Det tyder på hur hon såg på text respektive bild. Bilden sågs mer som dekoration. När utländska förlag inte ville ha Vang Nymans illustrationer sålde man bara texten. På senare tid har förlaget Rabén & Sjögren dock försökt marknadsföra Pippi med Ingrid Vang Nymans illustrationer och allt fler går tillbaka till dessa.
Illustration av Ingrid Vang Nyman. Bild: The Astrid Lindgren Company
– Över filmatiseringarna vakade däremot Astrid Lindgren som en hök. Detta efter den första, nu bortglömda, Pippifilmen från 1949 då Pippi spelades av en 26-årig kvinna som satt i knäet på pappa Efraim. Det blev lite udda.
Lisa Källström är nu i startgroparna för två forskningsprojekt som tar avstamp i den älskade barnbokskaraktären. Det ena projektet, om Pippi i DDR driver hon tillsammans med en historiker, Ines Soldwisch. Det andra projektet, som har fokus på förlagsarbetet och drivs tillsammans med Petra Bäni Rigler, handlar dels om Pippi, dels om Elsa Beskows ”Putte i Blåbärsskogen”. Dessutom skrev Lisa Källström sin avhandling vid Lunds universitet om Pippi Långstrump.
Kontakt:
Lisa Källström, universitetslektor, Fakulteten för lärande och samhälle, Institutionen för kultur, språk och medier, Malmö universitet, lisa.kallstrom@mau.se
Ormstjärnor är en grupp tagghudingar som är nära besläktade med sjöstjärnor. Deras kroppar består av en rund skiva från vilka fem, tunna, ormliknande armar utgår. Djurgruppen, som består av cirka 9 000 olika arter, lever i och på botten av världens alla hav.
Ett forskarlag har lyckats analysera fossil av två efterföljande arter av ormstjärnor och gjort en rad nya upptäckter. Skelettdelarna som påträffats i i Gotlands siluriska berggrund visar att marin katastrof bidrog till en total förändring av ormstjärnornas utseende.
– Vi kan med mycket hög precision datera när de moderna ormstjärnorna uppstod. Men inte nog med det. Vi kan också visa hur och varför detta skedde, säger Mats E. Eriksson, geologiforskare vid Lunds universitet.
Miljöstress förändrade ormstjärnornas skelett
Studien fokuserar på ett 428 miljoner år gammalt artpar, Ophiopetagno paicei och Muldaster haakei, som tidsmässigt följer direkt efter varandra. Det är i detta skifte som ormstjärnorna förändras så markant. En storleksminskning tvingar fram en strukturell förenkling av djurens skelett, vilket i sin tur resulterade i den kroppsform som karaktäriserar alla moderna ormstjärnor.
– Denna evolutionära förändring sammanfaller med en global miljökris, den så kallade Muldekatastrofen, som ledde till såväl utdöenden hos många djurgrupper som förändringar i havsvattnets kemi. Våra moderna ormstjärnor uppstod som följd av ett akut, miljömässigt nödläge, säger Mats E. Eriksson.
På grund av det fossila arkivets ofullständighet är det ovanligt att forskare med så hög noggrannhet kan datera själva uppkomsten av en ny djurgrupp och dessutom ge en förklaringsmodell till händelseförloppet. Den nya studien ger viktiga nycklar till hur miljömässiga förändringar kan sätta igång storskaliga evolutionära processer.
– Ökad kunskap om den biologiska responsen på miljömässig stress är inte minst viktig idag med tanke på rådande klimatförändringar och förändrade livsmiljöer för många organismer, säger Johan Lindgren, geologiforskare vid Lunds universitet.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i studien: Natural History Museum Luxembourg, National Museum of Natural History (Washington), American Museum of Natural History (New York).
Mats E. Eriksson, professor, Geologiska institutionen, Lunds universitet, mats.eriksson@geol.lu.se
Johan Lindgren, universitetslektor vid Geologiska institutionen, Lunds universitet. johan.lindgren@geol.lu.se
Nanoteknik finns nästan överallt i vår vardag, även om den är i det närmaste omöjlig att se. Nanostrukturer är material som är bearbetade på atomnivå för att få önskvärda materialegenskaper. De används bland annat i elektronik, diagnostisering och som ytbehandling i textilier. Nanoteknologi har blivit en oumbärlig del av det moderna livet.
Med så spridda användningsområden blir det viktigt att ta fram ekologiskt hållbara tillverkningsmetoder och material inom nanoteknologi. Dagens tillverkningsmetoder kräver en ofta en mängd ändliga naturresurser.
– Idag tillverkas nanostrukturer av många olika sorters metaller och material som framställs ur fossila bränslen, säger Ian Nicholls, professor i kemi vid Linnéuniversitetet.
Vanliga råvaror testades i nanostrukturer
Han och forskarkollegan Subramanian Suriyanarayanan har tagit fram nanostrukturerade ytor tillverkade av naturliga råvaror som återfinns i majs, mjölk och skalet på kräftor. Studien som publicerats i tidskriften Scientific Reports visar att det är möjligt att skapa hållbara lösningar av biomaterial.
Forskarna undersökte användbarheten hos tre förnyelsebara och vanligt förekommande råvaror: zein (ett naturligt förekommande protein i majs), kasein (en sorts mjölkprotein) samt kitosan (ett ämne som finns i skal från bland annat kräftor). Resultatet visade att lättillgängliga biomaterial som dessa kan användas som råvara för nanostrukturer.
Majsprotein gav stabil kvalitet på nanostrukturerna
En utmaning i användningen av nya biomaterial handlar om hur materialens egenskaper bevaras över tid. För att ta reda på detta valde forskarna att förvara nanostrukturerna av zein, kasein och kitosan i sex månader och sedan undersöka huruvida deras materialegenskaper hade förändrats. Framför allt visade majsproteinet zein stabila resultat: Efter ett halvår syntes inga betydande skillnader i kvaliteten på nanostrukturerna, vilket vittnar om lovande egenskaper. Här blev resultaten sämre för de nanostrukturer som tillverkats av kasein och kitosan, vilka inte uppvisade samma goda stabilitet.
Majsprotein kan ge fossilfri nanoteknik
Men studien visar på möjligheterna att ersätta fossila bränslen och metaller inom nanoteknologi i framtiden. Flera forskningsprojekt är i gång för att fortsätta undersöka möjligheten att använda förnyelsebara och lättillgängliga råvaror.
– Nanoteknologiska produkter är av stor samhällsnytta och behovet kommer säkerligen att öka i framtiden. Att dessa kan tillverkas på ett resurssnålt och fossilfritt sätt är därför väldigt viktigt – vilket vi med vår forskning har visat är möjligt, säger Ian Nicholls.
Det är av största vikt att såväl lärare som varje enskild elev eller student i en lärosal är med i de interaktioner som sker i rummet, både pedagogiskt och socialt, menar Goran Basic.
Ett inkluderande utbildningsrum – ett klassrum, en lärosal etcetera – kännetecknas av ett samspel som gör det möjligt för samtliga individer att bli erkända, både socialt och pedagogiskt.
– Vi hävdar att ett inkluderande utbildningsrum och ett socialpedagogiskt erkännande i utbildningsrum är två saker som är grundläggande för att man i nästa steg ska kunna uppnå lärandemålen, eller nå framgång i utbildningsrummet, säger Goran Basic.
Utan detta får olika projekt och modeller för att utveckla inlärningen svårt att få genomslag.
– Olika utvecklingsprojekt och -modeller som implementeras i skola och på universitet har svårt att få genomslag om inte den analytiska grunden är uppnådd först, menar Goran Basic.
Vad är socialpedagogiskt erkännande?
Inkluderande utbildningsrum är också ett centralt analytiskt begrepp i en ny forskningsartikel som Goran Basic skrivit tillsammans med forskarkollegor från Ukraina. Och forskarna ger exempel på utbildningsrum från tidigare forskning om situationen i skolan för elever med drogproblem eller är nyanlända, samt studenter som läser till skådespelare på universitet.
Det socialpedagogiska erkännandet handlar om att vara medveten om aktörernas olika sociala och pedagogiska identiteter: läraridentiteter, elevidentiteter, sociala och pedagogiska koder med mera.
Osynliga begrepp i skolans kvalitetsarbetet
Artikeln avhandlar också en rad andra analytiska begrepp, som rumsdynamik i skolan, socialpedagogisk utveckling och utbildningssamarbete.
– Samtliga dessa begrepp saknas eller är osynliga i det systematiska kvalitetsarbete som genomförs på skolans olika nivåer, både i Sverige och internationellt. De saknas även på de flesta av Linnéuniversitetets program inom pedagogik, didaktik och lärarutbildning, säger Goran Basic.
Begreppen ska in i lärarutbildningen
– Min förhoppning är att de analytiska begreppen ska användas på dessa program. Då kan de sedan förmedlas till skolans värld genom den kunskap våra studenter fått. Från och med i vår kommer vi som skrivit artikeln att ta med begreppen i vår undervisning.
Framgångsfaktorer i skolan
Forskarna gör i artikeln Inclusive Educational Spaces and Social Pedagogical Recognition en genomgång av olika studier inom områdena symbolisk interaktionism, socialkonstruktivism, etnometodologi, kunskapssociologi, utbildning, pedagogik och socialpedagogik.
Det är begrepp som de sedan kommer att använda i analyser av material som samlats in i två forskningsprojekt om framgångsfaktorer, hinder, samverkan och identiteter i skolan:
Skolframgång för nyanlända ska fylla kunskapsluckor rörande nyanlända barns och ungdomars situation genom att i detalj undersöka vardagliga interaktioner i skolan och dessas betydelse för integrationen.
Skolan som skyddsfaktor ska identifiera och analysera framgångar, hinder, samverkan och identiteter i gymnasieskolans arbete med elever som använder alkohol och narkotika.
Kontakt:
Goran Basic, docent i sociologi och universitetslektor i pedagogik vid Institutionen för pedagogik och lärande, Linnéuniversitetet, goran.basic@lnu.se
– Mitt forskningsintresse kretsar kring meningsfulla spelupplevelser – hur de kan skapas, och hur vi kan förstå dem. Spel är en oerhört viktig kulturyttring, säger Mirjam Palosaari Eladhari.
Hon ingår sedan ett och ett halvt år tillbaka i ett kluster av forskare och lärare på Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) vid Stockholms universitet. Tillsammans bygger de ny, forskningsbaserad kunskap som ligger till grund för de kurser som framtidens spelutvecklare läser på DSV.
Mirjam Palosaari Eladhari har en bakgrund som litteraturvetare, programmerare på spelföretag och spelutvecklare i egen regi, med arbetslivserfarenhet från Japan, Malta, USA och Sverige. Hennes passion för spel är tydlig, och som forskare ser hon möjligheter att göra skillnad.
– Det finns en allmän bild av att spel bara är meningslöst och våldsamt. Den bilden stämmer inte med verkligheten. Spel är en enormt viktig del i många människors liv. Som akademiker vill jag bredda bilden, allt annat skulle vara tjänstefel.
När spelvetare lånar begrepp uppstår förvirring
För närvarande deltar Mirjam Palosaari Eladhari i flera olika projekt som handlar om att utnyttja ny teknik i spelsammanhang, skapa innovativ speldesign och främja individuellt meningsfulla spelupplevelser. Ett projekt i startgroparna fokuserar på hur förstärkt verklighet (AR) och sakernas internet (IoT) kan underlätta för människor med kognitiva funktionsnedsättningar.
De senaste två åren har hon även ägnat mycket tid åt ett EU-finansierat mastodontprojekt. Det ska resultera i en encyklopedi över interaktivt berättande, utgiven av förlaget Routledge.
– Interaktivt berättande handlar om hur man som spelare kan påverka vad som händer i spelet, hur historien ska fortskrida. Fältet är egentligen inte särskilt ungt, men det råder begreppsförvirring bland oss forskare. När vi träffas på konferenser måste vi alltid börja med att reda ut vad vi menar med olika begrepp.
Enligt Mirjam Palosaari Eladhari är berättande allmänmänskligt, men det finns många olika traditioner och begreppsapparater. Filmmakare har sitt språk, litteraturvetare ett annat, och romanförfattare ett tredje. När spelvetare lånar begrepp från olika berättartraditioner blir resultatet förvirring.
– Jag ingår i ledningsgruppen för encyklopediprojektet där 164 forskare från 38 länder ska samlas kring definitioner av centrala begrepp. Det kommer att bli en utdragen reviewprocess. Jag tror faktiskt inte att alla kommer kunna enas. Men när definitionerna är skrivna har vi i alla fall något att utgå ifrån när vi bråkar vidare, säger Mirjam Palosaari Eladhari med ett leende.
Spelares återberättelser ökar förståelsen av spel
I uppslagsverket skriver hon själv om begreppet ”retelling”. Det handlar om hur vi återberättar våra spelupplevelser för andra, till exempel i informella samtal, noveller, teckningar, serier och sociala medier.
– Det här är något som de stora spelföretagen håller koll på. Retellings ger dem ledtrådar om hur de ska gå vidare med spelet. Det kan vara att en bikaraktär visar sig trigga igång en massa känslor hos spelarna och därför är värd att utveckla. Eller tvärtom, att en superviktig del i handlingen gick spelarna helt förbi. Då kanske spelutvecklarna behöver tänka om.
Spelares återberättelser kan på så sätt öka förståelsen av spel och interaktiva medier inom forskningen.
Svenska spelutvecklare är särskilt attraktiva
”Det svenska spelundret” har varit ett begrepp under ganska många år. Svenska spelföretag har skördat enorma framgångar och flera initiativ har blivit lanserade för att realisera hela tillväxtpotentialen. Nyligen sjösatte Vinnova en nationell kraftsamling där en mängd aktörer från spelsverige ingår. Mirjam Palosaari Eladhari representerar landets östra delar.
– Jag tror att Stockholm fortfarande har flest spelföretag per capita i världen, möjligen ligger Silicon Valley bättre till, säger hon.
Den globala spelbranschen skriker efter kompetenta medarbetare och DSV:s studenter får ofta jobb innan de ens har hunnit avsluta utbildningen. Förutom forskningsbaserad kunskap vill Palosaari Eladhari skicka med dem erfarenheter från industrin.
– Det är jätteroligt att undervisa om spelmekanik och speldesign, det är sådant som jag brinner för. Jag bjuder också in internationella gästföreläsare som delar med sig av konkreta exempel, både från akademi och näringsliv.
Artificiell intelligens kan skapa egna spel
I dag kan AI användas för spelutveckling där människa och maskin ingår i ett kreativt samarbete.
– ”Computational creativity” är ett eget fält där AI används som en slags kreativ assistent. Om du till exempel vill skapa en karta i ett spel kan den artificiella intelligensen föreslå en design. Du kan sedan komma med synpunkter och få nya förslag utifrån dina idéer.
– Med AI-stöd kan spelkaraktärer framstå som att de har verkliga känslor. Och dagens AI kan till och med skapa spel på egen hand. Hur roliga de blir är upp till spelaren att avgöra, men helt klart går utvecklingen framåt, säger Mirjam Palosaari Eladhari.
Spelutvecklare har kunskap inom många områden
Hennes kollega David Söderström är ansvarig för DSV:s kandidatprogram i datorspelsutveckling. Han håller med om att spelutvecklingen går framåt med stora kliv.
– Det händer väldigt mycket hela tiden, det gäller att hålla sig à jour. Det är lätt att ha spelutveckling som hobby trots att vi också jobbar med det tillsammans med studenterna varje dag, säger David Söderström.
Han menar att svenska spelutvecklare ligger i framkant, och är eftertraktade på den globala arbetsmarknaden. De anses tekniskt kunniga, noggranna och duktiga på hantverket. Dessutom har de förståelse för människan som ska spela spelet.
– Våra studenter är extremt kreativa. Som spelutvecklare måste du ha kunskap inom många olika områden, som arkitektur, pedagogik, estetik, teknik, design, tillgänglighet, berättarkonst och marknadsföring. På utbildningen får studenterna lära sig programmering, speldesign, 3D-modellering, ljussättning och ljud. De skapar hela världar, säger David Söderström.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
