Schimpansen är vår närmaste levande släkting evolutionärt och forskningen tror att vårt släktskap grundar sig i en gemensam anfader. För cirka fem-sex miljoner år sedan delades våra utvecklingsvägar till det som idag är den nutida schimpansen och Homo Sapiens, människan i det tjugoförsta århundradet.
Stamcellsforskare i Lund har i en ny studie undersökt vad det är i vårt dna som gör att människans och schimpansens hjärnor skiljer sig åt och hittat svar.
– Istället för att studera levande människor och schimpanser har vi använt oss av stamceller som odlats i vårt cellodlingslaboratorium. Stamcellerna har omprogrammerats från hudceller av våra samarbetspartner i Tyskland, USA och Japan. Därefter har vi undersökt stamcellerna som vi odlat fram till hjärnceller, förklarar Johan Jakobsson, professor i neurovetenskap vid Lunds universitet, som lett studien i Lund.
Jämförde hjärnstamceller mellan människa och schimpans
Från stamcellerna har forskarna specifikt odlat fram hjärnceller från människa och schimpans och jämfört de två celltyperna. Forskarna fann då att människa och schimpans använder en del av sitt dna på olika sätt, vilket tycks spela stor roll för våra hjärnors utveckling.
– Den del som skiljer sig i vårt dna var oväntad, det är så kallade strukturella varianter av dna som tidigare benämnts som ”skräp-dna”, en lång dna-sträng som upprepar sig och som man länge bedömt vara utan funktion. Vanligtvis har vi forskare sökt efter svar i den del av dna där de proteinproducerande generna finns – något som bara utgör cirka två procent av hela vårt dna – och undersökt själva proteinerna för att hitta exempel på skillnader.
Skillnaderna ligger i vårt skräp-dna
De nya fynden tyder alltså på att skillnaderna tycks ligga utanför de proteinkodande generna; i det ”skräp-dna” som man trott saknat funktion och som utgör majoriteten av allt vårt dna.
– Detta kan förklara att det som ligger till grund för den mänskliga hjärnans evolution antagligen är mycket mer komplicerade genetiska mekanismer än man tidigare trott, då man tänkte sig att svaren fanns i de två procenten genetiskt dna. Våra resultat pekar på att det som varit viktigt för hjärnans utveckling istället kanske gömmer sig i de förbisedda 98 procenten, som tycks vara viktiga. Detta är överraskande resultat.
Den stamcellstekniken som forskarna i Lund använt är revolutionerande och belönades 2012 med Nobelpriset i medicin eller fysiologi. Det var den japanska forskaren Shinya Yamanaka som upptäckte att specialiserade celler kan omprogrammeras och utvecklas till kroppens alla vävnader. Och i Lundaforskarnas fall, till hjärnceller. Utan denna teknik hade man inte kunnat studera skillnaderna mellan människa och schimpans med etiskt försvarbara metoder.
Letar svar på vad som gör en människa till människa
Varför ville då forskarna undersöka skillnaden mellan människa och schimpans?
– Jag tror att hjärnan är nyckeln till att förstå vad det är som gör en människa till en människa. Hur det kommer sig att människan kan använda sin hjärna på ett sådant sätt att hon kan bygga samhällen, utbilda sina barn, utveckla avancerad teknik? Det är fascinerande!
Johan Jakobsson tror att de nya fynden i en framtid också kan komma att bidra till genetiska grundade svar på frågor om psykiatriska sjukdomar, såsom schizofreni, en sjukdom som tycks vara unik för människan.
– Men vägen dit kan vara lång, då man istället för att forska vidare på de två procenten kodat dna, nu kan bli tvungen att gräva djupare i alla de 100 procenten, en avsevärt mycket mer komplicerad uppgift för forskningen.
Hård konkurrens har kännetecknat gymnasiesektorn sedan länge. Men skolornas strategier för att nå ut med sina budskap har blivit mjukare och mer emotionellt laddade med åren, visar en studie som Cia Gustrén, Umeå Universitet, gjort – för sin avhandling om hur gymnasieskolor presenterar sig själva på webben.
När gymnasieskolor kommunicerar sig själva och sin utbildning på webben, har omtanke och kärleksfulla budskap blivit ett sätt att konkurrera om elever, visar studien.
– Snarare än att försöka locka så många elever som möjligt med uppseendeväckande löften och budskap, satsar nu gymnasieskolorna på att kommunicera ett meningsfullt utbyte och ansvarsfulla relationer, till sina elever, menar Cia Gustrén.
Cia Gustrén har undersökt hur 64 svenska gymnasieskolor presenterar sig själva på webben, under rubriker som Om oss/Om skolan, Vision, Uppdrag, Pedagogik, och så vidare. Syftet är att öka förståelsen kring hur gymnasieskolor bygger sina identiteter i kampen om elever.
Det sena nittiotalets tre stora skolreformer; kommunalisering (1991),
friskolereform (1992), och det fria skolvalet (1992), gjorde att svenska skolor gick från statlig till lokal styrning. Och att privata huvudmän kunde starta och driva skola på
samma villkor som kommunala – och med stöd av den statliga skolpengen
konkurrera om elever – samt att elever kunde välja skola oberoende av bostadsort.
Skolval mer än att välja utbildning
– Det är såklart bra att skolor lägger vikt vid att kommunicera att elever ska välja skola utifrån sina intressen, säger Cia Gustrén.
För elevers del är det viktigt att välja en gymnasieutbildning som motsvarar deras egna intressen och behov, och för skolor är det lika viktigt att rekrytera motiverade elever som lever upp till förväntningarna och som därmed bidrar till att ge en så fördelaktig bild som möjligt av skolorna.
– Samtidigt handlar skolval om så mycket mer än att välja utbildning, åtminstone om man ser till det emotionella språkbruk som skolor – i hög grad – använder sig av för att vädja till elevers känsla av tillhörighet.
Budskapen om tillhörighet kan vara problematiska så till vida att utbildning till stor del då blir en fråga om att identifiera sig med skolan och visa lojalitet med den. Bakom de omtänksamma budskapen finns alltså en vilja att elever ska känna igen sig och vilja ingå i gemenskapen, det vill säga välja att söka sig till skolan.
Konkurrerar på andra sätt
Sättet att kommunicera med ”snälla budskap” kan ses i ljuset av en utveckling där omtanke och konkurrens vävs samman och blir synonyma. Skolor har inte slutat att konkurrera, men konkurrerar på ett annat sätt än tidigare. Detta blir särskilt uppenbart i en tid då skola och utbildning också befinner sig i spänningsfältet mellan tradition och förnyelse, menar Cia Gustrén.
Cia Gustrén, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet.
– Det har pratats om självkörande bilar i tio års tid. Hela tiden får man höra att de kommer vara i bruk ”om två år”. Jag tror snarare att det rör sig om 30–40 år.
Det sa professor Barry Brown, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet, när han ledde ett seminarium i nätverket Digital Futures regi.
– Technology in vivo. Det är ett tjusigt sätt att beskriva min forskning – och det betyder att jag intresserar mig för hur folk använder teknik. Ofta använder jag mig av film för att se hur de faktiskt gör och vad som funkar för dem, sa Barry Brown.
Mobilitet och transporter är det teknikområde som han forskar mest om. Brown har bland annat ett pågående samarbete med Nissans huvudkontor i Palo Alto, USA. Han har studerat hur människor använder sig av GPS, navigerar med hjälp av Iphone, och hanterar elsparkcyklar. För att lära sig mer om trafiksituationen i olika delar av världen delade han ut videokameror till bilförare i Indien, och bad dem att montera kamerorna i kupén.
Forskningsmaterialet finns på Youtube
I den forskning som han presenterade under seminariet har han också använt sig av video, närmare bestämt filmklipp som laddats upp på Youtube. Forskningsmetoden kan tyckas okonventionell, men Barry Brown konstaterade att den har gett honom tillgång till ett rikt datamaterial av hög kvalitet.
– Filmerna som jag har analyserat är mycket professionella. De visar hur självkörande bilar rör sig i trafiken, i vissa fall har 8–9 kameror riggats upp i varje bil.
Under seminariet visade han flera filmklipp, främst från Waymos förarlösa taxibilar som rullar på gatorna i Phoenix , USA. Det var tydligt att fordonen inte alltid kunde hantera det som hände runt omkring dem. Det ledde ofta till att de stannade helt, vilket skapade köer. Och när mänskliga förare försöker ta sig ur köer och manövrera runt stillastående fordon finns alltid en risk för olyckor.
Vägen är en social miljö
De autonoma fordonen har svårt att hålla rätt avstånd till bilen framför eftersom de inte kan läsa av nyanserna i olika trafiksituationer. De uppfattar inte heller subtila signaler från mänskliga trafikanter, till exempel i korsningar. I en av filmerna försökte fotgängare vinka förbi taxibilen, men den stannade ändå. Det slutade med att taxikunden fick veva ner rutan och ropa: ”Sorry! Det är en självkörande bil.”
– Teknikutvecklingen på området har varit häpnadsväckande, bilföretagen har verkligen gjort stora framsteg. Men vägen är en social miljö där vi kommunicerar och interagerar med varandra. Frågan är om vi kan få de självkörande bilarna att förstå det sociala samspelet?
– Jag låter kanske kritisk, men jag ser en del utmaningar. Om man jämför med autopiloter i flygplan, så har ju den tekniken påverkat flygsäkerheten mycket positivt. Där är vi inte än när det gäller självkörande bilar, sa Barry Brown.
Barry Brown, professor vid institutionen för datavetenskap, Stockholms universitet, barry@dsv.su.se
Vad kan få människor att i högre grad ta emot den vaccinering som erbjuds? Runt om i världen finns exempel på olika försök att belöna den som tvekar. Från 5 dollar (cirka 35 kronor, redaktionens kommentar) i betalning i Vancouver i Kanada, till lotterier i amerikanska Ohio och tal från president Joe Biden om ersättningar på upp till 100 dollar (nästan 900 kronor, redaktionens kommentar). Men har det någon effekt? Det ville forskarna ta reda på.
Svaret blev ja.
– Fler svenskar valde att vaccinera sig när de blev erbjudna 200 kronor i betalning. I vår studie steg vaccinationsgraden med 4 procentenheter, säger Pol Campos-Mercade, forskare i nationalekonomi vid Köpenhamns universitet.
Ålder och utbildningsnivå ingen betydelse
Undersökningen bygger på ett representativt urval av 8 286 svenskar mellan 18 och 49 år, vilka delades in i olika grupper. I en grupp fick deltagarna en betalning på 200 kronor förutsatt att de vaccinerade sig mot covid-19 inom 30 dagar. Vaccinationerna kontrollerades med hjälp av Folkhälsomyndighetens nationella vaccinationsregister.
Resultatet visar att den grupp som erbjöds pengar uppvisade högre vaccinationsgrad, jämfört med kontrollgruppen. Inom 30 dagar efter genomförd undersökning hade 76 procent av de som erbjöds betalning vaccinerat sig, jämfört med 72 procent av deltagarna i kontrollgruppen. En skillnad på 4 procentenheter.
– Vi upptäckte också, något förvånande, att vaccinationsgraden steg för alla, oavsett kön, ålder och utbildningsnivå. Det indikerar att monetära incitament har potential att öka vaccinationsgraden bland människor oavsett bakgrund. Resultaten visar också att incitamenten ökar vaccinupptagning även i länder med relativt höga vaccinationsnivåer som Sverige, säger Erik Wengström, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet.
Kan ge fel signaler
Forskarna menar också att studiens resultat är extra intressanta utifrån att tidigare forskning till viss del är motsägelsefull: den visar både att pengar som lockbete kan uppmuntra till hälsosammare beteenden, samtidigt som ekonomisk belöning ibland kan vara ineffektivt eller få motsatt effekt. I artikeln lyfter de till exempel att man genom belöningar riskerar att signalera att det skulle vara farligt att vaccinera sig eller att man konkurrerar ut folks goda vilja att vaccinera sig för att skydda andra, vilket då skulle kunna leda till att färre, i stället för fler, vaccinerar sig.
– Men i vår studie finner vi att till och med små monetära incitament, som i det här fallet 200 kronor, faktiskt kan öka vaccinationsgraden. Men det är viktigt att komma ihåg att våra resultat inte innebär att vi borde betala människor; vår studie tar inte ställning till om det är etiskt gångbart eller ej att betala folk för att vaccinera sig, säger Pol Campos-Mercade.
Lönsamt för regeringar
I artikeln lyfter forskarna också från om det är kostnadseffektivt för regeringar att betala människor för att vaccinera sig.
– Vi gör ingen djupare kostnadsanalys i studien, men det finns anledning att tro att den här typen av åtgärder är kostnadseffektiva. Det är rimligt att förmoda att det blir en lägre kostnad för samhället att betala folk för att vaccinera sig, inte minst eftersom att pengarna inte försvinner. De överförs bara från staten till medborgarna. Dessutom räddar det ju givetvis liv, säger Pol Campos-Mercade.
Erik Wengström, professor i nationalekonomi, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, erik.wengstrom@nek.lu.se, Pol Campos-Mercade, postdoc i nationalekonomi, Köpenhamns universitet, pcm@econ.ku.dk
Ett moln av röd rök. Och ett par sekunder av ovisshet. Så skulle man kunna beskriva de visuellt kittlande realtidsbilderna när Nasas rymdbil Perseverance, nedsänkt i fallskärm, studsade mot den dammiga ytan på Mars i februari 2021. Applåderna visste inga gränser. Världens astronomer gnuggade händerna inför tanken att Perseverance under flera år ska samla på sig prover för att besvara frågan om det någonsin funnits någon form av liv på den järnoxidröda planeten.
Så försvann vatten från Mars
I den första vetenskapliga artikeln baserad på insamlade data från Perseverance kan ett internationellt forskarlag, där bland annat Lunds universitet ingår, kartlägga den geologiska utvecklingen vid en krater som kallas Jezero. I studien kan forskarna avslöja nya fakta om hur en livskraftig sjö och dess meanderformade floddeltan torkat ut.
– Vi kan se en radikal förändring i den våta miljön. Att området gått från potentiellt beboelighet till motsatsen. Bilderna har gett oss ny kunskap om Mars geologiska klimat, säger Sanna Alwmark, geologiforskare vid Lunds universitet.
Med hjälp av avancerad analys av ett urval av totalt 150 000 bilder har forskargruppen skapat sig en uppfattning av den förhistoriska sjöns utveckling från kluckande till knastertorr. Vad som ligger bakom torkan, som inleddes för cirka 3,6 miljarder år sedan, är för tidigt att säga.
– Någonting drastiskt har hänt på Mars. Vad och när är oklart, säger Sanna Alwmark.
Letar spår av liv i flodbankar på Mars
Det är inte bara den fördjupade insikten i att Mars klimat förändrats snabbt och påverkat sjösystemet och floddeltat vid Jezerokratern som forskarna vill lyfta fram i studien. En annan upptäckt är att bankar av finkornigt sediment nu kunnat lokaliseras. Det är i detta sediment man hoppas kunna hitta spår av liv, så kallade biosignaturer.
– Det hade naturligtvis varit önskvärt att hitta faktiska fossil, men man måste koncentrera sig på väldigt små grejer, biosignaturer och organiskt material. Och då måste vi leta i material där förutsättningarna för att små grejer bevaras är som störst, säger Sanna Alwmark.
Förutom Lunds universitet har ett tjugotal lärosäten och organisationer deltagit i arbetet.
Det visar en avhandling av Alexandra Franzén, nybliven doktor i sociologi vid Lunds universitet.
– Det var först när Håkan Isacson berättade för Peter Bratt och Jan Guillou om IB, eller när Edward Snowden avslöjade uppgifter om NSA:s massövervakning till en grupp journalister på The Guardian, som dessa underrättelseorganisationers kräkningar av sina medborgares rättigheter uppmärksammades och korrigerades. När man läser de forskningsstudier som finns kring säkerhets- och underrättelsetjänster i västerländska demokratier ser man att detta är ett genomgående mönster. I praktiken är det enbart visselblåsare i samarbete med grävande journalister som utövat någon reell kontroll av dessa institutioner, säger Alexandra Franzén.
Maktmissbruk avslöjas av individer med insyn
Hon menar att ett grundläggande problem i demokratier är att säkerhets- och underrättelsetjänsters verksamhet präglas av en mycket låg grad av insyn. Samtidigt är det känt att säkerhets- och underrättelsetjänster gång på gång missbrukat sin makt. Exempel på maktmissbruk är ”IB-affären” 1973 då en provokatör skickades in i de svenska Palestinagrupperna som försökte få medlemmar av solidaritetsrörelsen att begå brott. Ett annat exempel är amerikanska NSA, som utfört en form av massövervakning av världens digitala trafik där människor fick sina uppgifter registrerade och lagrade trots att de inte misstänktes för någon kriminell verksamhet.
– Visselblåsare löser dilemmat mellan underrättelseorganisationernas behov av att omges av en hög mur av sekretess och den västerländska demokratins lika legitima behov av att se till att dessa mäktiga institutioner lever upp till sina juridiska, politiska och moraliska förpliktelser. Genom att tillfälligt skapa insyn i säkerhets- och underrättelsetjänstens verksamhet kan visselblåsaren, i samarbete med grävande journalister, se till att uppmärksamma missförhållanden och se till att det görs något åt dem. Samhället är beroende av att enskilda individer inom säkerhets- eller underrättelsetjänsten, som Håkan Isacson och Edward Snowden, slår larm när de observerar exempel på maktmissbruk, säger Alexandra Franzén.
Alexandra Franzén har undersökt förhållandet mellan det statliga underrättelseväsendet och grävande journalistik i västerländska demokratier. Studien består intervjuer, tidigare forskning, arkivmaterial samt analys av domar och andra juridiska dokument.
Alexandra Franzén, doktor i sociologi, Sociologiska institutionen, Lunds universitet., alexandra.franzen@soc.lu.se
Rörelse är en mycket komplicerad process som omfattar miljontals nervceller i olika delar av hjärnan, där motorbarken har en central roll. Signalerna skickas sedan från hjärnan till ryggmärgen och vidare ut till musklerna. För att öka kunskapen om hur detta fungerar har de olika celltyperna i motorbarken hos människa, mus och silkesapa nu kartlagts in i minsta detalj.
Bakom satsningen finns ett stort konsortium av hundratals forskare sammanförda i BRAIN Initiative Cell Census Network, BICCN, som startades av amerikanska National Institutes of Health (NIH) år 2017.
Cellatlasen beskrivs i ett specialpaket med totalt 17 vetenskapliga artiklar publicerade i Nature, inklusive en sammanfattande högnivåanalys som beskriver hela atlasen. Forskare vid Karolinska Institutet har bidragit med data om den mänskliga hjärnan i den evolutionära jämförelsen mellan arter, ledd av Allen Institute for Brain Science, som varit en viktig del i uppbyggandet av cellatlasen.
Miljontals nervceller i motorbarken
Atlasen finns fritt tillgänglig och representerar den hittills mest omfattande och detaljerade datainsamlingen av någon del av däggdjurshjärnan. Forskarna delade in de miljontals nervceller och andra typer av hjärnceller som finns i motorbarken i olika kategorier. Många olika metoder användes för att mäta en mängd egenskaper hos enskilda celler, inklusive den fullständiga uppsättningen gener som cellen aktiverar, cellens tredimensionella form, dess elektriska egenskaper och hur cellen sammankopplas med andra celler.
– För att förstå hur hjärnan fungerar och vad som går fel när vi drabbas av sjukdom måste vi börja med att titta på hjärnans viktigaste byggstenar, cellerna. När vi har skapat en katalog över alla celltyper som tillsammans bygger upp våra hjärnor kan vi lära oss mer om hur de samverkar med varandra i ett system, säger Sten Linnarsson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, som är medförfattare till flera av artiklarna.
Liknande celltyper styr rörelser hos olika däggdjur
I jämförelsen mellan möss, människor och silkesapor fann forskarna att de flesta celltyper i motorbarken har liknande motsvarigheter i alla tre däggdjursarter. Det som varierade mellan arterna var främst cellernas proportioner, former och elektriska egenskaper samt enskilda gener som slås på och av. Forskarna studerade även i detalj de elektriska signaler som skickas från mänskliga Betz-celler, stora nervceller som kommunicerar med ryggmärgen och som angrips vid sjukdomen ALS (amyotrofisk lateral skleros).
– Kartläggningen av motorbarken kan leda till en bättre förståelse för sjukdomar där nervceller som styr våra rörelser angrips, som ALS. Men projektet tar inte slut här. Vi kommer nu tillsammans att fortsätta kartlägga andra områden i hjärnan till dess att vi har en fullständig cellatlas över hela den mänskliga hjärnan, säger Sten Linnarsson.
Fotnot:
Forskningen har i huvudsak finansierats av National Institute of Mental Health (NIMH) i USA som är en del av NIH. Potentiella intressekonflikter finns listade i de vetenskapliga artiklarna.
Sten Linnarsson, professor, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, sten.linnarsson@ki.se
– Vi uppmuntras att minska vår klimatpåverkan, men sanningen är att vissa människors handlingar har större effekt än andras. De som är rika har bättre möjligheter, och ett större ansvar för att agera för klimatet, men även du som är medelklass kan göra stor skillnad, säger Kimberly Nicholas, forskare vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling.
– Tjänar du över 330 000 SEK per år, är högskoleutbildad och har ett bra jobb anses du nämligen ha en hög socioekonomisk status sett ur ett globalt perspektiv.
Hög socioekonomisk status definieras i studien som att ha ett bra jobb, god utbildning, relativt hög inkomst, samt bo i ett välmående område. Definitionen omfattar alltså alla som har en inkomst på mer än 330 000 SEK per år eller högre, det vill säga ett bredare spektrum än endast de allra rikaste.
Rika orsakar mer klimatföroreningar
Enligt studien, som är publicerad i tidskriften Nature Energy av klimatforskaren Kimberly Nicholas tillsammans med miljöpsykologen Kristian Steensen Nielsen vid Cambridges universitet och forskarkollegor i USA och Tyskland, orsakar cirka 1 procent av de med inkomster över cirka 950 000 SEK per år lika mycket klimatföroreningar som de fattigaste 65 procenten globalt – vilket motsvarar 4,5 miljarder människor.
Medelklassen, som utgör cirka 10 procent av jordens befolkning, står i sin tur för cirka hälften av alla koldioxidutsläpp från hushåll. Det är därför kritiskt att mobilisera, motivera och inspirera dessa grupper för att driva på omställningen, både genom personliga val och genom att påverka på olika nivåer, menar forskarna.
Fem områden där rika och medelinkomsttagare kan göra skillnad för klimatet
Konsumtion: Minska din konsumtion. Majoriteten av utsläppen som kopplas till konsumtion kommer från långdistansflyg och bilresor, följt av hushåll. 50 procent av de globala utsläppen av växthusgaser från flygresor orsakas av bara 1 procent av världens befolkning.
Investeringar: Omplacera dina investeringar och ditt privata pensionssparande från bolag som bidrar till globala utsläpp och investera istället i fossilfria alternativ. Särskilt de med stora förmögenheter kan göra stor skillnad eftersom de största investeringarna i aktier och obligationer görs av den rikaste 1 procenten av världens befolkning.
Verka som förebild: Nyttja dina sociala nätverk och din sociala status för att driva igenom hållbara förändringar, förändra normer och kulturella och sociala beteenden. Genom att göra mer klimatvänliga val – och prata om dem med andra – kan man verka som förebild och påverka andra i samma riktning. Det kan handla om att minska flygresandet, resa mer klimatsmart och äta vegetariskt. Till exempel förstärktes populariteten för hybrid- och sedan helelektriska fordon genom att kändisar började använda dem och även marknadsförde dem.
Organisatoriskt inflytande: Bidra till att företag, styrelser och civilsamhällesorganisationer arbetar aktivt för att driva klimatfrågan och minska sina utsläpp. Personer med hög socioekonomisk status innehar oftare ledarskapspositioner inom företag och organisationer. Exempelvis har oproportionerligt många av de som arbetar i USA:s mest framgångsrika företag gått på elitskolor och universitet. Denna grupp kan verka för att minska organisationens utsläpp och klimatpåverkan, genom att exempelvis förändra företagskulturen, byta leverantörer och se över investeringar. Även donationer till organisationer som arbetar för omställningar kan leda till positiva effekter för klimatet.
Medborgarengagemang: Använd din ekonomiska, politiska, och sociala status för att påverka beslutsfattare och politiker, samt stötta och engagera dig i sociala rörelser och politiska partier som arbetar aktivt för att minska våra utsläpp och driva omställningen till ett mer hållbart samhälle. Lobbying har ett stort inflytande på politiken, och ofta är det ett litet antal inflytelserika personer som står för det största inflytandet, antingen genom direkta lobbyingaktiviteter, eller genom de roller de innehar i privata eller ideella organisationer. Därför kan påtryckningar från personer med stort lobbyinflytande bli en stark kraft för att få igenom politik som kan begränsa klimatförändringarna.
– Om vi kan få fler människor, både rika och medelinkomsttagare i länder som Sverige, att engagera sig kan det få stora positiva effekter för klimatet. På sikt kan det ge ringar på vattnet och leda till både politiska och samhälleliga förändringar, säger Kimberly Nicholas.
Studien syftar till att flytta fokus från att ändra den breda befolkningens beteende till att istället motivera personer med hög socioekonomisk status att göra andra val – eftersom denna grupps beteende har en betydligt större påverkan på växthusgasutsläppen.
Den är en syntes av befintliga forskningsstudier och använder dessa för att presentera nya forskningsperspektiv. Den syftar till att förstå befintliga data och information och utifrån det ta fram ny kunskap och rekommendationer.
Kontakt:
Kimberly Nicholas, Universitetslektor vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS, kimberly.nicholas@LUCSUS.lu.se
– Vår undersökning visar att svenskar tycker att nuvarande plasthantering innebär stora miljöproblem, och att man gärna ser hårdare tag från politiskt håll. Störst ansvar för att ta itu med problemen lägger befolkningen på industrin, men även individer och EU:s institutioner ses som viktiga spelare, säger Karl Holmberg, doktorand vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.
I undersökningen – som genomfördes av SOM-institutet – fick de som deltog ta ställning till 18 förslag på hur plast kan regleras. Resultaten visar att samtliga förslag, oavsett hur långtgående de var, har stöd i opinionen. Emellertid – och kanske inte så överraskande – fick mjukare förslag som standardiserad information på förpackningar, att nya produkter ska kunna återvinnas, och statlig subvention av miljövänligare materialproduktion ett högre stöd.
Stora skillnader mellan män och kvinnor
Mer tvingande insatser, som skatt på engångsprodukter, förbud mot fossilbaserad plast år 2030, samt att butiker som säljer produkter av plast också ska erbjuda reparation fick däremot mindre stöd.
Undersökningen visar dock på stora, signifikanta skillnader mellan grupper. Kvinnor är betydligt mer positiva till långtgående åtgärder än vad män är. Även vänster- och högerväljare skiljer sig åt – vänsterväljare ställer sig bakom en hårdare plastpolitik i högre grad än de till höger.
Vissa förslag sticker dock ut i undersökningen, såsom ett utökat pantsystem. Trots att konsumenten betalar mer för produkten i affären får denna reglering högt stöd i alla samhällsgrupper. Det är också den typ av åtgärd som pekas ut som mest effektiv för att komma åt plastproblemen. Även tull på importerad fossilbaserad plast har ett starkt stöd hos svenskarna.
– I Sverige upplevs pantsystemet som opolitiskt, kanske eftersom vi är vana vid det. Att utöka systemet med fler produkter kan därför vara ett bra första steg framåt, både vad gäller att skapa legitimitet för ytterligare åtgärder och bidra till mer återvinning, säger Karl Holmberg.
Karl Holmberg och hans forskarkollegor ser olika vägar framåt för att skynda på omställningen och undvika onödig polarisering av plastpolitiken på basis av ideologi och kön. Dels är ”best practice” viktigt för att lära av lyckade exempel på annat håll. I Australien används ett enhetligt system för att märka upp hur förpackningar ska återvinnas och därmed underlätta återvinningen för konsumenter.
I tyska staden Freiburg används återanvändbara koppar i ett lokalt system som nästan har ersatt engångskoppar. Dels bör insatser göras stegvis – via regleringar med mycket högt stöd, eftersom de kan bidra till att skapa goda förutsättningar, och successiv acceptans, för mer långtgående politiska åtgärder.
Dystopiska berättelser kan göra susen
Sist men inte minst kan utopiska eller dystopiska berättelser om framtiden spela en avgörande roll för att skapa en vision om vad vi arbetar för eller till varje pris vill undvika.
– Det är inte en naturlag att kvinnor och vänsterväljare prioriterar plastproblemen högre. Berättelser kring en mer hållbar användning av plast, som tilltalar olika grupper, även en manlig publik som står till höger, kan här vara viktiga verktyg för att åtgärder ska uppfattas som effektiva och välriktade, säger Johannes Stripple, forskare vid Statsvetenskapliga institutionen.
– På sikt måste vi höja ambitionsnivån, och då kommer mer långtgående förändringar som bygger på resurssmart användning där återbruk, reparation och delning får en mer given roll i våra konsumtionsmönster att krävas, avslutar han.
Så får vi bukt med plasten – forskarnas råd:
Det finns i allmänhet ett stort stöd för att ta itu med de problem som är kopplade till plast. Beslutsfattare bör inte vara rädda för att reglera bort plastens avarter.
Tillämpa stegvis förändring och best practice. Börja med policies med mycket högt stöd och lär av lyckade exempel på andra platser, men kommunicera också visionen om en mer långtgående hållbar plastanvändning i en närstående framtid.
Det finns ett klart stöd för ett utökat pantsystem. Pantprincipen har stor potential då den resulterar i att värdet av förpackningen indirekt bibehålls efter dess användning -således kan en expansion av pantsystemet till fler kategorier av förpackningar vara ett effektivt steg framåt.
Svenskar stöder en tullsats på importerad fossilbaserad plast. Inkluderandet av petrokemiska produkter i EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) har sannolikt allmänhetens stöd.
I längden är plastanvändning kopplad till en större fråga kring en ohållbar konsumism. Återanvändning, utlåning, delning och i vissa fall minskad konsumtion är nödvändigt. Berättelser kring framtidens hållbara materialanvändning kan spela en viktig roll i detta skifte.
Undersökningen:
Syftet med undersökningen, som inkluderade enkätsvar från 1069 personer, och genomfördes med hjälp av SOM-insitutet, var att undersöka hur svenska folket ställer sig till diverse regleringar av plast. Intervjupersonerna fick bland annat ta ställning till en blandning av 18 förslag – som omfattade allt från ”mjuka” uppmuntrande åtgärder, styrmedel baserade på ekonomiska incitament till mer reglerande och befallande påbud. En rapport har tagits fram baserat på undersökningen: The future of plastics? Swedish public opinion on plastics policies. Den är skriven av Karl Holmberg, Sara Persson and Johannes Stripple.
Kemi och fysik är ämnen som ofta förknippas med lektioner på högstadiet eller gymnasiet. Men enligt förskolans styrdokument ska även förskolebarn kunna ta del av kemiska processer och fysikaliska fenomen.
– Barnen är nyfikna och vill förstå sin omvärld, säger Andreas Redfors, professor i fysik vid Högskolan Kristianstad.
Han ingår i den forskargrupp som under tre år följt drygt 140 pedagoger på olika förskolor i nordöstra Skåne, när de undervisat barnen i kemi och fysik. Lärarna har också deltagit i föreläsningar och workshops för att själva bli bättre på att förmedla dessa ämnen.
Utgå från fenomen i vardagen
Ett av knepen har varit att lägga ribban på en rimlig nivå och utgå från fenomen som finns i vardagen, på förskolan. Vart försvinner vattnet när man kokar det i en kastrull? Varför dunstar vattenpölen på gården?
– Man måste stanna upp, laborera, pröva. Sedan gäller det att sätta ord på vad man pratar om, så att samtalet verkligen blir ömsesidigt. Läraren kanske vet vad vattenrening innebär, medan barnen tror att det handlar om att tvätta stenar med hjälp av vatten, säger Susanne Thulin, biträdande professor i pedagogik.
Experiment med lera och lego
Genom att dra nytta av den digitala tekniken – också detta ett målområde i den senaste läroplanen – har förskollärare och barn bland annat fått återskapa kemiska experiment i lera eller lego, som dokumenterats med datorplattor.
Forskargruppen har varit mån om att engagera samtliga pedagoger i verksamheterna och även försökt ge rektorer och vårdnadshavare aktiva roller. De kan konstatera att lärarnas intresse för kemi och fysik vuxit under projektets gång, och att de också upplever sig ha blivit bättre på att förmedla kunskaperna och entusiasmera barnen.
– Lärarna har insett att detta är något helt annat än lektionerna i kemi och fysik de själva haft på högstadiet. Detta är något de faktiskt kan göra tillsammans med barnen, säger Susanne Thulin.
Andreas Redfors, projektledare och professor i fysik inriktning fysikdidaktik vid Högskolan Kristianstad, andreas.redfors@hkr.se, Susanne Thulin, biträdande professor i pedagogik vid Högskolan Kristianstad, susanne.thulin@hkr.se, Marie Fridberg, biträdande professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan Kristianstad, marie.fridberg@hkr.se, Agneta Jonsson, biträdande professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, agneta.jonsson@hkr.se
I ett nystartat forskningsprojekt uppmanas allmänheten och skolelever att dela med sig av sina erfarenheter från pandemiåret 2020 samt att beskriva sin vision av framtiden (läs mer om hur du kan delta längst ner i den här artikeln ). Berättelserna ska sedan analyseras digitalt för att ge forskarna en bild av hur människors drömvärldar ser ut och hur stor klimatpåverkan de skulle innebära.
I projektet, som har namnet Utopian stories, samarbetar litteraturvetare med klimatforskare för att koppla samman våra beteendeförändringar under pandemin med klimatomställningen och våra visioner om framtiden. Själva insamlandet av berättelser har precis startat. Alla över 15 år är välkomna att delta.
Projektet Utopian stories är ett samverkansprojekt mellan Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Nobelprismuseet och KTH. Vill du läsa mer om projektet kan du göra det här.
Vad kostar drömmen för klimatet?
– Vi vill att människor ska föreställa sig vilken värld de vill leva i, och projektet ska undersöka vad en sådan värld skulle ”kosta” klimatmässigt. Om jag målar upp min drömbild av framtiden – vad innebär en sådan för klimatet? Kanske måste jag minska klimatpåverkan, och i så fall hur? säger projektledaren Camilla Brudin Borg, lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Hon tror att vi behöver vara öppna för nytänkande just nu: vi har redan fått ställa om vår livsstil i samband med pandemin, nu kan vi använda dessa erfarenheter och fundera på hur vi kan ställa om för klimatet. Syftet med projektet är att få människor engagerade i vår gemensamma framtid.
– Under det senaste året har vi varken flugit eller handlat lika mycket. Projektet handlar om förändring, både om den vi har gjort och om den vi måste göra för att klara klimatmålen.
Välkomnar kreativitet och fantasi
Camilla Brudin Borg vill att deltagarna ska använda sin kreativitet och fantasi och skapa berättelser om en framtid där vi har förändrat saker till det bästa. De får gärna tänka i helt nya banor och hitta på världar som vi människor inte har någon tidigare erfarenhet av.
– Jag kan tänka mig att det är många unga som tänker sig en väldigt teknologisk framtid, men vi hoppas också få in helt nya sätt att föreställa sig framtiden.
Ingjuta hopp i ungdomarna
Projektet vill bara ha in utopier, det vill säga positiva framtidsvisioner. Camilla Brudin Borg menar att det under lång tid funnits en stor övervikt av dystopier – mörka berättelser om framtiden – på bokmarknaden och att vi behöver bryta den trenden.
– Om litteraturen faktiskt har någon påverkan på hur människor lever borde vi kanske jobba mer med utopin. Vi måste ingjuta hopp i ungdomarna! I projektet vill vi undersöka om positiva framtidsbilder skulle kunna hjälpa oss att nå klimatmålen.
Utopierna ska klimatberäknas
Camilla Brudin Borg hoppas att det trillar in flera tusen berättelser, som sedan ska analyseras med digitala metoder för att få fram de vanligaste framtidsvärldarna som människor tänker sig. Alasdair Skelton, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för Bolin Center för klimatforskning, kommer sedan att klimatberäkna resultaten.
Därefter ska forskningsresultaten ligga till grund för utställningar, där förhoppningen är att besökaren ska kunna se hur klimatet påverkas av hur vi väljer att leva.
Bidra till forskningen – så här gör du för att delta
Bild: Dan Borg
Forskningsprojektets del 1: Vad gjorde du inte 2020? 2020 var ett ovanligt år för många. För att minska spridningen av coronaviruset ombads vi att avstå från en del saker som vi annars kanske brukade göra. Men vissa av de förändringar vi har gjort har också fått positiva effekter på klimatet. Hur har det varit för dig? Hur har du upplevt förändringarna i din vardag?
Forskningsprojektets del 2: Dela din framtidsvision
Hur ser ett gott liv ut där du och planeten mår bra och där sådant du tycker är viktigt finns? Vad drömmer du om? Hjälp forskarna genom att dela din berättelse och dina tankar om framtiden med dem (skrolla ner en bit på sidan för att komma till formuläret du ska fylla i!).
Komplexa system kännetecknas av slump och oordning och är svåra att förstå. Ett komplext system av stor betydelse för mänskligheten är jordens klimat.
Sedan länge bevisad växthuseffekt
Syukuro Manabe visade hur ökad koldioxidhalt i atmosfären ger upphov till högre temperatur på jordytan. Under 1960-talet ledde han utvecklingen av fysikaliska modeller för jordens klimat och var först med att utforska samspelet mellan strålningsbalansen och den vertikala transporten av luftmassor. På så sätt lade han grunden för utvecklingen av dagens klimatmodeller.
Den svenske forskaren och Nobelpristagaren Svante Arrhenius hade klart för sig fysiken bakom växthuseffekten redan i slutet av 1800-talet. Men medan den svenska forskaren hade fokuserat på strålningsbalansen ledde Manabe arbetet med att utveckla fysikaliska modeller som för första gången tog hänsyn till den vertikala transporten av luftmassor i atmosfären.
För att göra beräkningarna hanterbara valde han att reducera modellen till en dimension – en vertikal pelare 40 kilometer upp i atmosfären. Syre och kväve visade sig ha försumbar inverkan på temperaturen, däremot gav koldioxiden tydliga avtryck: när koldioxidhalten fördubblades ökade den globala medeltemperaturen med drygt 2 grader Celsius.
Kopplade samman väder och klimat
Ett tiotal år senare skapade Klaus Hasselmann en modell där han kopplade samman väder och klimat, och därmed besvarade frågan om varför klimatmodeller kan vara pålitliga trots att vädret är omväxlande och kaotiskt. Han utvecklade även metoder för att identifiera specifika signaler, fingeravtryck, som både naturliga fenomen och mänskliga aktiviteter lämnar på klimatet. Hans metoder har använts för att påvisa att temperaturökningen i atmosfären beror på mänskliga utsläpp av koldioxid.
Källa: Hegerl och Zweirs (2011) Use of models in detection & attribution of climate change, WIREs Climate Change. Bild: Johan Jarnestad/Kungl. Vetenskapsakademien
Mönster i oordnade komplexa material
Omkring 1980 upptäckte Giorgio Parisi dolda mönster i oordnade komplexa material. Hans upptäckter hör till de viktigaste bidragen inom teorin för komplexa system. De gör det möjligt att på ett matematiskt precist sätt förstå och beskriva många olika och till synes helt slumpmässiga material och fenomen, inte bara inom fysiken utan också inom andra vitt skilda områden, som matematik, biologi, neurovetenskap och maskininlärning.
– De i år belönade upptäckterna visar att våra kunskaper om klimatet vilar på en solid vetenskaplig grund baserad på en rigorös analys av observationer. Årets pristagare har alla bidragit till att vi numera har djupare kunskaper om egenskaper och förändringar i komplexa fysikaliska system, säger Thors Hans Hansson, ordförande i Nobelkommittén för fysik.
Nobelpriset 2021: Trion som hjälpt forskare förstå klimatförändringarna
Tre forskare får Nobelpriset 2021 i fysik för ”banbrytande bidrag till vår förståelse av komplexa fysikaliska system”.
Syukuro Manabe vid Princeton University, USA och Klaus Hasselmann, Max-Planck-Institut für Meteorologie, Hamburg, Tyskland får hälften av Nobelpriset 2021 för att ha lagt grunden till vår förståelse av jordens klimat och hur vi människor bidrar till dess förändringar. ”För fysikalisk modellering av jordens klimat, kvantitativ analys av variationer och tillförlitlig förutsägelse av global uppvärmning”, enligt Kungliga Vetenskapsakademiens motivering
Giorgio Parisi, Sapienza Universitá di Roma, Italien belönas med andra halvan för sina banbrytande bidrag till teorin för oordnade material och slumpmässiga processer. ”För upptäckten av hur oordning och fluktuationer samverkar i fysikaliska system från atomära till planetära skalor”, enligt kungliga Vetenskapsakademiens motivering.
Källa och bild: nobelprize.org
Delningsekonomi är egentligen inget nytt, människor har i alla tider bytt varor och tjänster med varandra. Det nya ligger i de tekniska plattformar som gör affärsmodellerna möjliga. Via Airbnb:s sajt kan vi till exempel snabbt och smidigt boka privatbostäder för en natt eller flera, över hela världen.
Delningsekonomi:
Begreppet innebär olika arrangemang för att hyra, dela eller låna saker istället för att själv äga dem, men även olika möjligheter att ta del av tjänster, byta och ge bort saker räknas in i begreppet. Delningsekonomi används framför allt på de tillfällen när Internet och annan informationsteknik används för att möjliggöra delningen, bytet, hyran eller liknande.
Källa: Wikipedia
Kräver socialt samspel
Tekniken är numera den enkla biten. Det svåra ligger i de sociala interaktioner som krävs, konstaterar docent Airi Lampinen, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet.
– Om systemet ska funka måste man både ge och ta, säger hon.
Airi Lampinen är aktuell med boken The Trouble with Sharing: Interpersonal Challenges in Peer-to-Peer Exchange.
– Boken bygger på kvalitativa studier i Finland och USA. Jag och mina forskarkollegor har intervjuat människor som använder plattformar som Airbnb och Couchsurfing, berättar Lampinen.
Lyfta fram småskaliga initiativ
Hittills har debatten om delningsekonomin varit ganska snäv. Ett fåtal företag har fått stort utrymme, vare sig vinkeln är att de är coola och nytänkande, eller att de är onda arbetsgivare som utnyttjar kryphål i lagen. Airi Lampinen vill bredda perspektiven och lyfta småskaliga initiativ.
Hur kan människor närma sig varandra utan att inkräkta på den personliga integriteten? Vems är ansvaret när en utlånad bil går sönder? Och vad tycker grannar om att nya människor flyttar in i lägenheten bredvid stup i kvarten?
I boken diskuterar hon delningsekonomi utifrån tre teman:
ömsesidighet och tacksamhetsskuld,
närhet och intimitet,
deltagande och inkludering.
Alla innehåller utmaningar som vi kan behöva brottas med.
– De personer som jag har intervjuat är inte särskilt rädda för att bli utnyttjade. De är snarare oroliga över att stå i tacksamhetsskuld, att vilja men inte kunna ge tillbaka till systemet. Man kan säga att det är ett ”positivt problem”. Normen kring ömsesidighet är bra, men den kan också hindra ett delningsinitiativ från att blomstra.
– I en av studierna intervjuade jag ensamstående föräldrar i Kalifornien. De ville gärna ingå i olika nätverk för att dela resurser, men hade svårt att hitta tiden att göra det, säger Airi Lampinen.
Lagom närhet är bäst
Även i de fall då pengar är inblandade, spelar sociala relationer en viktig roll. Att ha en främling sovande i gästrummet handlar inte bara om att tjäna en extra slant. Intervjuerna visar att många är måna om att vara goda värdar. Och på motsvarande sätt fungerar det när människor hyr ett privat boende – de flesta är måna om att vara goda gäster.
En övergripande utmaning är att hitta en balans i mötet, så att samtliga parter känner att närheten hamnar på en lagom nivå.
– Vid en övernattning är det inte bara en värd och en gäst som ska komma överens, kanske påverkas även familjemedlemmar och grannar.
Nätverket Couchsurfing kan sägas fylla samma funktion som Airbnb, men här handlar det mer om att bygga en gemenskap. Värdarna får inte ens ta betalt för den sängplats de erbjuder en tillfällig nattgäst. Hela idén är att skapa ett nätverk där medlemmarna får möjlighet att resa och uppleva olika delar av världen.
Hur den tekniska plattformen utformas har betydelse för upplevelsen och tjänsten, men Lampinen betonar att det inte finns något magiskt framgångsrecept. Det beror på vad man vill uppnå. Inom delningsekonomin finns ett spektrum av initiativ, från de mest effektiva och transaktionsbaserade, till de mer lokala och tillitsbaserade.
– Om du vill starta ett delningsinitiativ som bygger på närhet, tillit och mänskliga möten, bör du inte använda en alltför bekväm och effektiv plattform. Då blir deltagarna kunder och företag, snarare än jämbördiga i samma community.
Lokala initiativ tar vid efter hajpen
I dag har den inledande hajpen kring delningsekonomin, och företag som Airbnb, klingat av. Det gör det intressant att gå tillbaka till det ursprungliga, anser Airi Lampinen. Hur människor resonerar, interagerar och kommer överens om att dela resurser, har också stark påverkan på miljön och klimatet.
– Vi måste helt enkelt bli bättre på att dela på jordens resurser. Dessutom har coronapandemin drabbat mångas privatekonomi hårt, säger hon.
Lokala delningsinitiativ kring samåkning, klädbyten eller verktygsutlåning utvecklar sällan egna tekniska lösningar. De använder i stället etablerade plattformar som Facebook, och bygger i högre grad på att faktiskt knacka på grannens dörr och ta kontakt. Det finns varken möjlighet eller vilja att skala upp sådana initiativ; den lokala förankringen sätter gränserna. Men självklart kan satsningarna inspirera och leda till att människor på andra orter börjar dela sina resurser på liknande sätt.
– Den här typen av system fungerar bra för vissa, och mindre bra för andra.
– Själv är jag nog som folk är mest. Jag gillar idén om att dela och har använt Airbnb många gånger, men i praktiken är det inte alltid så lätt att få till. Jag hoppas att det blir mer framöver. Sedan jag blev förälder har jag upptäckt nya möjligheter att cirkulera barnkläder och saker, säger Airi Lampinen.
Airi Lampinen, docent vid institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet, airi@dsv.su.se
– Det som behövs är att man har gjort en upptäckt som Nobelkommittén bedömer som en av de viktigaste upptäckterna de senaste hundra åren. Det kan vara något som har gjort mänskligheten stor nytta, dit räknas till exempel både penicillin och litiumjonbatterier. Eller det kan vara något som genererat viktig ny forskning. Ett bra exempel är gensaxen, en teknik för att ändra i arvsmassan. Priset delades ut 2020 i kemi men redan nu gör gensaxen mycket nytta inom forskningen.
Finns det några egenskaper som utmärker en Nobelpristagare?
– Den enklaste gemensamma nämnaren är att det är människor med en otrolig drivkraft och passion för det de gör. Men sedan handlar det också om att det är människor som förmått att ta tillvara på sina styrkor och att hitta nya infallsvinklar på problem.
– Många pristagare har till exempel haft andra pristagare som handledare. Och då är det inte så att de har valt ut sina handledare på grund av att de har fått Nobelpris utan de som får Nobelpris är de som förmår att hitta handledarna innan handledaren fått Nobelpris.
– Alltså, de har valt handledare som senare fått Nobelpriset och det kan ju tyda på en förmåga att hitta både rätt ämnen att studera och rätt personer att göra det hos.
Beror det på intuition eller intelligens?
– Ja, det är väl tiotusenkronors frågan … men det är människor som är beredda att ta risker och att jobba hårt med något som andra inte tror på. Faktiskt samma egenskaper som också innebär en stor risk för att misslyckas.
De flesta Nobelpristagare är väldigt gamla. Ska man ha varit verksam länge?
– Egentligen inte. Nobelkommittén är noga med att man inte får priset för sin livsgärning eller sitt samlade vetenskapliga arbete. Det är upptäckten, inte personen, som belönas. En förklaring är att det i Alfred Nobels testamente står att ett Nobelpris inte får tas tillbaka. Det gör att man måste vara säker på att upptäckten är korrekt. Därför tar det ofta tid innan priset kan delas ut och pristagarna hinner då bli gamla.
Varför har så få kvinnor fått Nobelpriset; 54 av 950 Nobelpristagare är kvinnor?
– De flesta Nobelpristagare började studera för minst 40 år sedan och då var väldigt få kvinnor verksamma som forskare. Dagens priser speglar helt enkelt situationen inom vetenskapen för 40 eller 50 år sedan.
Vad krävs av samhället för att gynna forskning som kan ge Nobelpris?
– Öppenhet och tolerans. Allt som är konformistiskt är dåligt. Olika sorters människor måste kunna komma in på universiteten, människor med olika bakgrund behöver blandas. Det är tydligt är att många pristagare har rört på sig och flyttat mellan olika universitet och arbetat med människor av olika nationalitet. Påfallande ofta har de också dubbla eller trippla medborgarskap.
Gustav Källstrand, intendent på Nobelprismuseet, doktor i kulturhistoria och aktuell med boken Andens olympiska spel – Nobelprisets historia (Fri Tanke förlag).
Från det att världshälsoorganisationen WHO deklarerade att spridningen av covid-19 var en pandemi dominerade det nya coronaviruset nyhetsflödet i flera veckor. 70 procent av artiklarna på Aftonbladets, DN:s och SVT:s startsidor på webben handlade om coronapandemin.
Den omfattande bevakningen sjönk efter några veckor för att återigen öka när den andra vågen kom på hösten 2020. I slutet av april 2021 bestod fortfarande en stor del av materialet av artiklar om pandemin, drygt 30 procent på aftonbladet.se och omkring 20 procent på dn.se och svt.se.
− Sammantaget handlade cirka var fjärde artikel om coronapandemin under hela perioden. Det vanligaste temat har varit hur viruset ska hanteras både politiskt och medicinskt samt mer allmänt hur medborgarna skulle agera, säger medieforskaren Peter Dahlgren.
700 000 artiklar analyserades
Han har analyserat nästan 700 000 artiklar på nätet publicerade från första januari 2020 till slutet av april 2021. I studien ingår sammanlagt 19 nyhetssajter, allt från större traditionella media på nätet som Aftonbladet, DN och SVT till alternativa medier som Fria Tider, Samhällsnytt och Samtiden.
För att kunna hantera ett så omfattande material har Peter Dahlgren använt sig av en specialbyggd så kallad web scraper som skannat av respektive sajts förstasida och undersidor varannan timme. Tack vare datoriserade metoder har han kunnat automatisera delar av arbetet som annars måste göras för hand och identifierat mönster som ett mänskligt öga inte kan överblicka.
Donald Trump vs Anders Tegnell
Trots att pandemin drabbat i stort sett alla länder, har svenska medier framför allt vänt sina blickar mot vad som händer i USA och till viss del Västeuropa. Under hela den undersökta perioden är USA:s dåvarande president Donald Trump den mest omnämnda personen i artiklar om corona.
– Jag tror att det beror på att svenska medier haft en närmast extrem upptagenhet med allt som kretsar kring amerikansk politik i allmänhet och Donald Trump i synnerhet, inte minst då 2020 också var ett valår.
Ett undantag var i mars 2020 då Anders Tegnell nämndes oftare än Donald Trump i samband med att Folkhälsomyndigheten började med dagliga presskonferenser.
Så googlade svenskarna
Peter Dahlgren har även undersökt var svenskarna sökt information om pandemin på nätet. De flesta sökningar på Google har gällt allmän information om viruset och dess smittspridning, vilka symtomen är, hur man testar sig och skyddar sig genom vaccination.
Behovet av information var som allra störst i början – de flesta sökningarna på ordet corona på Google var den 11 mars. När den andra vågen med dödsfall kom hösten 2020 ökade antalet sökningar igen, men inte speciellt mycket.
– Det kanske berodde på att svenskarnas behov av mer information var tillfredsställt eller att det uppstått informationströtthet bland många. Men bara för att man inte själv söker lika aktivt, behöver det inte betyda att man inte nås av viktig information. Nyheter om pandemin dyker ofta upp i ens nyhetsflöde, främst på sociala medier via vänner och bekanta, säger Peter Dahlgren.
Peter Dahlgren, medieforskare vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet (JMG), peter.dahlgren@jmg.gu.se
I början av oktober tillkännages vilka som belönas med årets Nobelpris. Vid Göteborgs universitet finns det forskare som redan innan vet vilka som får några av prisen. En av dem är Claes Gustafsson, sedan många år ledamot i Nobelkommittén för kemi. Han kan naturligtvis inte avslöja någon vinnare men vet vad som utmärker en Nobelpristagare.
− Det brukar ofta vara ganska viljestarka personer, med stark tilltro till sig själva. Inte sällan har de en lite ovanlig bakgrund, som kemipristagaren Jacques Dubochets, som enligt egen utsago var den första officiella dyslektikern i den schweiziska kantonen Vaud eller medicinpristagaren Mario Capecchi, som var 5-årigt gatubarn i Italien under andra världskriget, säger Claes Gustafsson.
För de som intresserar sig för forskning är den kommande veckan rena rama julafton. Måndagen den 4 oktober tillkännages Nobelpriset i fysiologi eller medicin och de följande två dagarna avslöjas vilka som får kemi- och fysikprisen. På torsdag är det dags för Nobelpriset i litteratur och dagen efter Nobels fredspris. Det hela avslutas måndagen den 11 oktober när vi får reda på vem som tilldelas Ekonomipriset.
Arbetar hårt och är kunniga
Claes Gustafsson har som ledamot i Nobelkommittén för kemi varit med och utsett många Nobelpristagare. Han tycker det är svårt att peka på en enskild egenskap hos dem som fått priset, men konstaterar att de flesta pristagare arbetar väldigt hårt och är mycket kunniga inom sina respektive ämnen.
− När 96-årige Arthur Ashkin fick Nobelpriset i fysik ville han inte gärna intervjuas. Han var nämligen upptagen med att skriva ett vetenskapligt arbete och var rädd att intervjuer skulle ta för mycket tid.
Och kanske var han något på spåren. Att bli utsedd till Nobelpristagare är en omvälvande händelse. Uppmärksamheten kring priserna är enorm och även om det positiva förstås överväger, så kan det fortsatta vetenskapliga arbetet ibland bli lidande.
− Det negativa handlar mest om att man blir offentlig person över en natt och bombarderas med olika typer av inbjudningar. Det tar mycket tid att hantera och stör deras arbetsro. Men det är förstås väldigt roligt att få uppskattning för det man åstadkommit och att kollegor ser ens arbete som viktigt. Många pristagare blir djupt rörda när de får beskedet.
B-korrespondensen
Många har genom åren haft starka åsikter om vilka som ska belönas med ett Nobelpris, inte bara forskare utan även allmänheten. Johan Kärnfelt, docent i idé- och lärdomshistoria, har skrivit om den så kallade B-korrespondensen som inkommit till Kungliga Vetenskapsakademien, som utser kemi-, fysik- och ekonomipristagarna.
− Detta är brev från människor utanför universitet och akademier som med väldigt olika bakgrund vill göra sin stämma hörd. Eftersom de inte har ett formellt ärende rörande nomineringar och liknande sorteras denna post ut, och besvaras normalt inte.
Fram till e-posten tog över så rörde det sig om hundratals försändelser om året. Under åren har mycket av detta gallrats, men i arkivet finns en obruten svit B-korrespondens som går tillbaka till början av 1900-talet.
− Breven rör som regel vetenskapliga ting. Ibland bifogar brevskrivarna hemmasnickrade teorier som de vill ha granskade eller som de rent av menar är värda Nobelpriset. De säger sig ha uppfunnit en evighetsmaskin, löst cancerns gåta eller ännu en gång bevisat att Einstein har fel, säger Johan Kärnfelt.
Heta områden varierar över tid
Återstår att se vilka personer och forskningsområden som belönas med ett Nobelpris i år. Områden som är heta eller inte varierar över tid, enligt Claes Gustafsson, ledamot i Nobelkommittén för kemi.
− Ibland förstår man inte förrän efter ett tag betydelsen av en upptäckt. För två år sedan belönade vi till exempel kemin bakom litiumjonbatterier. När upptäckterna ursprungligen gjordes kunde nog ingen förutse vilken enorm betydelse denna typ av batteri skulle få för att utveckla trådlös elektronik och möjliggörandet av en fossilfri värld.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
