När kommunala skolor läggs ner på grund av minskade barnkullar eller konkurrens från fristående skolor, måste eleverna flyttas eller själva välja en annan skola. Det påverkar elevsammansättningen på de mottagande skolorna då elever från nedlagda skolor i genomsnitt har sämre studieförutsättningar.
Sämre studieresultat i genomsnitt
I genomsnitt försämras de mottagande skolornas resultat till följd av inflödet, men studieresultaten hos de elever som redan går på den mottagande skolan påverkas dock inte nämnvärt av att de får nya skolkamrater.
– Man skulle kunna tro att det går sämre för elever vars skolor plötsligt måste ta emot en stor grupp nya studerande, men det ser jag inte, säger Jonas Larsson Taghizadeh vid Uppsala universitet, som skrivit rapporten.
De här eleverna presterar ungefär som sina storasyskon som gått i samma skola då den hade en annan elevsammansättning.
– Inte ens när de nya eleverna kommer från relativt lågpresterande skolor ser jag några skillnader. I min tidigare forskning har jag sett att skolresultaten bland de elever som tvingas byta skola inte heller påverkas särskilt mycket av flytten, fortsätter han.
Skolnedläggningarna fortsatte förändra
Skolnedläggningarna påverkade elevsammansättningen i de mottagande skolorna även på längre sikt. Andelen elever med utländsk bakgrund ökade och det genomsnittliga studieresultatet sjönk successivt de följande åren.
– En möjlig tolkning är att framförallt svenskfödda föräldrar väljer bort skolor som har sämre resultat eller en viss elevkomposition, avslutar Jonas Larsson Taghizadeh.
Så gjordes studien
Rapportförfattaren analyserade elever på 477 kommunala högstadieskolor som tog emot elever vars skola lades ner någongång åren 2000–2012. Eleverna följdes fram till 2016. Elever som gick ut nian på en skola som tagit emot förflyttade elever jämfördes med sina äldre syskon som gick ut årskurs 9 på samma skola innan skolnedläggningarna ägde rum. Studieresultaten mäts som nationella prov och betyg i årskurs 9.
Passager med hög dödlighet för vandrande fisk är ett uppmärksammat miljöproblem. Turbiner i vattenkraftverken skadar fisk som söker sig ut mot havet. Även med tillgängliga vandringsvägar i form av fisktrappor kan fisken ha svårt att hitta rätt.
Nu har forskare vid Umeå universitet upptäckt att enkla och billiga bubbelbarriärer kan leda vandrande fisk bort från huvudfåran och mot en säkrare passage via en fiskväg. Den studie som som biologen Johan Leander gjort visar också att bubblorna fungerar lika bra oavsett om fisken är mer eller mindre benägen att ta risker.
– Eftersom arterna som jag studerat i denna avhandling, lax och öring, är vana vid turbulent vatten med inslag av bubblor var vi till en början skeptiska till huruvida bubblor kunde leda fisken, men vi kan styra uppemot 85 procent av vandrade lax med bubblor, säger han.
Laxar undviker bubblor
Med hjälp av akustiska sändare och ekolod kan Johan Leander visar att en homogen ”vägg” av bubblor har en stark frånstötande effekt och kan styra både juvenil och vuxen laxfisk åt sidan. Genom att köra experimenten i både dagsljus och i mörker visar resultaten att det är synen som är avgörande för att lax skall reagera på bubblor.
– Resultaten är intressanta och vi följer upp Johan Leanders studier med vidare tester i Vattenfalls försöksanläggning i Älvkarleby, säger Richard Holmgren, chef för Vattenfall Vattenkrafts avdelning för Miljö och Tillstånd som har varit Johan Leanders externa part i doktorandprojektet inom ramen för Företagsforskarskolan.
Exakt varför lax reagerar så starkt på bubblor är fortfarande oklart. I en av Johan Leanders delstudier undersökte han om passage genom bubblor var kopplat till laxens riskbenägenhet, men i resultatet fanns inget som tydde på att fisken upplever att bubblor är förknippat med risk.
– Varför lax undviker bubblor är fortfarande lite av ett mysterium, säger Johan Leander.
Bubbelbarriären klarar höga flöden
Jämfört med konventionella alternativ i form av fysiska avledare är bubbelbarriärer betydligt billigare både att installera och att underhålla. Förmågan att släppa igenom material som kommer drivande med vattnet gör bubbelbarriären mindre utsatt vid höga flöden då fysiska barriärer utsätts för stora påfrestningar och i värsta fall kan kollapsa.
En viktig slutsats är att bubbelbarriärer kan bli ett viktigt verktyg för fungerande fiskpassager i framtiden.
– I kommande omprövningar av vattenkraften kommer vi att använda all kunskap som kan få positiv effekt på biodiversitet men som också tar hänsyn till produktion, reglerförmåga och dammsäkerhet, säger Richard Holmgren.
Johan Leander, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, johan.leander@umu.se
Pandemirestriktionerna med uppmaningen att jobba hemma blev startskottet för Per Henningssons studie, som involverade både hustrun Teresa och sjuåriga dottern Alice i arbetet. Och, inte minst, familjens ett år gamla undulathona Poppen.
Byggde hinderbana hemma
I en korridor i hemmet byggde de hinder med olika stora öppningar – från 7 centimeters bredd till 75 centimeters. Med hjälp av höghastighetskameror filmades och beräknades undulatens flygbana i 3D när hon saktade in och tog sig igenom hindren.
– En undulats vingspann är cirka 30 centimeter, så det var riktigt imponerande att se Poppen klara av den minsta öppningen på 7 centimeter och att hennes flygningar inte påverkades alls förrän öppningen var smalare än vingspannet, säger Per Henningsson.
Fågeln anpassar hastigheten
Undersökningen visar att fågeln noga anpassar sin hastighet till öppningens storlek, vilket betyder att den kan bedöma vad som krävs för att ta sig igenom. När den ska ta sig igenom den minsta öppningen så nästan halveras hastigheten och fågeln tar höjd innan öppningen, något som sannolikt innebär att den förutser att den kommer att tappa höjd när den bromsar in och vingslagen blir färre vid själva genomflygningen.
Men anpassningarna för att kunna passera genom trånga öppningar kommer med ett pris. Dels tar det så klart längre tid att flyga mellan två platser om flyghastigheten sänks, dels går det åt extra mycket energi när fågeln tvingas flyga i en hastighet som är lägre än den optimala och vingslagen ökar i frekvens då den bromsar in. Likaså går det åt extra energi för att accelerera igen efter att ha passerat den smala passagen.
Lärdomar till nytta för drönare
Det är inte första gången det görs undersökningar för att se hur fåglar klarar av att flyga igenom olika öppningar, men det finns ingen studie där en fågel har utmanats lika mycket med lika små öppningar (7 centimeter). Dessutom är det väldigt få studier som tar upp kostnaderna för fågeln när den flyger i komplexa miljöer. Förutom den nya kunskapen kan resultaten, enligt Per Henningsson, bli till hjälp när framtidens drönare utvecklas, maskiner som ska klara av trånga utrymmen med många hinder och smala passager.
– Jag är själv lite stolt över att ha varit påhittig under en tid då jag inte kunde komma till labbet och istället då gjort forskning på det jag har haft i mitt eget hem. Med det sagt så skulle jag inte vilja säga att det skedde som ett resultat av en begränsning av att jobba hemma utan snarare raka motsatsen. Det var en möjlighet som dök upp när jag noterade hur skickligt undulaten flög genom smala öppningar här hemma, berättar Per Henningsson.
Undulaten var trygg och tam
Han påpekar att studien har vissa begränsningar eftersom den är utförd på en individ. Avsikten var aldrig att i detalj beskriva undulaters flygbeteende generellt utan snarare använda den tama undulaten Poppen som en modell för att förstå hur fåglar kan tänkas lösa problemet och vilka kostnader som kan uppstå.
– Det hade definitivt inte varit lättare eller bättre att utföra studien i labbet, utan jag är övertygad om att enda anledningen till att vi lyckades få fågeln att utföra dessa krävande flygningar är för att den är tam och bekväm i sin vanliga, välkända miljö hanterad av personer den känner väl. Därför var det avgörande att min fru och vår dotter också fanns hemma, utan dem hade undersökningen inte gått att utföra.
Om en patient har två genetiska anlag för A, B eller AB är risken dubbelt så hög att drabbas, jämfört med om ena anlaget är 0.
– Det är stor skillnad när det gäller risken för blodpropp, beroende på om man bär på ett eller två anlag för blodgrupperna, A, AB eller B. Kort sagt är det dubbelt så hög risk att få en blodpropp om man bär på två kopior av A eller B än bara en, säger Julia Höglund, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet.
Blodgruppen påverkar sjukdomsrisk
Det finns fyra olika blodgrupper som en individ kan ha: A, B, AB och 0. Vilken man har är livsavgörande vid till exempel blodtransfusioner. På senare tid har det visat sig att blodgruppen spelar roll också för hur man infekteras av virus och bakterier och även för hur man drabbas av hjärt-kärlsjukdomar och cancer.
Studien som nu publiceras visar att redan de genetiska anlagen, som en individ får från två håll – ett från vardera föräldern – också påverkar sjukdomsrisken. Studien baseras på data från en halv miljon deltagare som ingår i populationsstudien UK Biobank.
Blodgrupp 0 har minst risk för blodproppar
Precis som tidigare forskning, visar den här studien att de som har blodgrupp 0 löper lägre risk för att få hjärt-kärlsjukdomar som exempelvis blodproppar, än de som har andra blodgrupper. Men genom att forskarna analyserade blodgrupperna genom genetik istället för vanlig blodanalys som görs med hjälp av antikroppstest, kunde de få fram vilka anlag som en person hade med sig från respektive förälder. Det kan spela stor roll för upptäckt av sjukdomar i och med att en person som har blodgrupp A, kan ha antingen två anlag för A, eller ett för A och ett för 0.
Så ärvs blodgrupper
Varje person har två arvsanlag. A och B är så kallade dominanta anlag, medan 0 är recessivt, alltså inte dominant.
Det innebär följande:
Du som har kombinationen A+A får blodgruppen A.
Du som har kombinationen B+B får blodgruppen B.
Du som har kombinationen A+0 får blodgruppen A.
Du som har kombinationen B+0 får blodgruppen B.
Du som har kombinationen A+B får blodgruppen AB, eftersom båda anlagen är dominanta.
Du som har kombinationen 0+0, får blodgruppen 0.
Ett barn kan få blodgrupp 0 även om inte föräldrarna har det. Till exempel kan en förälder med blodgrupp A – som har anlagen A+0 – och en förälder med blodgrupp B – som har anlagen B+0 – få ett barn som har anlagen 0+0. Då får det barnet blodgrupp 0 trots att ingen av barnets föräldrar har det.
Vilka anlag man har syns inte vid ett vanligt blodprov.
– Både A och B maskerar 0-genen. Däremot spelar vilka anlag man har alltså stor roll för risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar. Om det här var standardmetoden för patienter skulle det avsevärt förbättra möjligheterna att hitta patienterna med störst risk, säger Julia Höglund.
Ett annat resultat i studien är att forskarna kunde se att nivåerna för flertalet proteiner skiljde sig åt mellan personer med olika blodgrupper. Det tydligaste exemplet var proteiner som hjälper blodet att koagulera. Samma blodgrupper som ger ökad risk för blodpropp, gav också förhöjda nivåer av proteiner som är viktiga för blodets koagulering.
– Våra resultat visar om det skulle vara standard vid blodprov att ta reda på patientens blodgrupp och blodgruppens genetik, då skulle vi kunna upptäcka och påbörja behandlingar av sjukdomar i ett tidigt skede vilket kan förhindra eller fördröja att allvarliga komplikationer uppstår, säger Julia Höglund.
Julia Höglund, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, julia.hoglund@igp.uu.se
– Det här är första gången i världen som en forskargrupp redovisar resultat från en studie där hjärtstartare har flugits ut av drönare vid riktiga larm om misstänkt hjärtstopp, säger ansvarig forskare Andreas Claesson, docent vid centrum för hjärtstoppsforskning på institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet.
När en person drabbas av hjärtstopp räknas varje minut. Bara en av 10 överlever nämligen ett hjärtstopp utanför sjukhuset. Med hjärt- och lungräddning samt en tidig strömstöt (defibrillering) från en hjärtstartare skulle istället så många som 70 procent kunna överleva. Men då behöver hjälpen komma fram snabbare. Medelvärdet innan ambulans var på plats vid ett hjärtstopp var 11 minuter (år 2019, Sverige).
Forskare vid Karolinska Institutet har samarbetat med SOS Alarm, Västra Götalandsregionen och drönaroperatören Everdrone AB i ett pilotprojekt. För att minska tiden till defibrillering vid hjärtstopp utanför sjukhus har de testat att flyga ut hjärtstartare med drönare som ett komplement till ambulans. Studien genomfördes sommaren 2020 i Göteborg och Kungälv. I studien beskrivs ett integrerat förlopp där larmoperatör, drönarpilot och flygledning snabbt samverkar för att göra utryckningen möjlig.
Drönarna kom fram snabbare än ambulans
Under studieperioden skickades drönarna ut vid 12 av totalt 53 larm om misstänkt hjärtstopp. Drönarna levererade framgångsrikt en hjärtstartare på platsen i 11 av fallen (92 procent). I sju fall (64 procent) anlände drönarna innan ambulansen kom, och sparade då i median 1 minut och 52 sekunder. Drönarna flög i median 3,1 kilometer och orsakade inga störningar eller skador på omgivningen. Ingen hjärtstartare användes dock på patienterna innan ambulansen anlände.
– Även om ingen av de drönarlevererade hjärtstartarna kom till användning denna gång, så visar vår studie att det är möjligt att transportera hjärtstartare med god precision och på ett säkert sätt vid skarpa fall. En förutsättning för att de i framtiden också ska komma till användning är att larmcentralens operatörer tar initiativ och instruerar personer på plats i att snabbt hämta och använda hjärtstartaren för att hjälpa personen som drabbats av hjärtstopp, säger studieförfattaren Sofia Schierbeck, doktorand vid centrum för hjärtstoppsforskning på institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet.
Teknologin behöver utvecklas för att öka användningen och minska responstiden ännu mer. Till exempel kunde drönarna inte användas när det var mörkt, regnande eller blåste hårt (åtta meter per sekund eller mer). Eftersom drönarsystemet var förinställt på att undvika rutter över tätbefolkade områden, innebar det att vissa platser för larm hamnade utom räckhåll.
– Sedan studien genomfördes har vi identifierat flera förbättringsområden. I april i år inledde vi en uppföljande studie med ett mer optimerat system. Vi vill pröva om vi kan använda drönarna i en större andel av fallen samt minska responstiden ytterligare och därigenom öka tidsbesparingen jämfört med ambulans. Varje minut utan behandling i det tidiga skedet minskar chansen till överlevnad med ca 10 procent och därför vi tror att denna nya leveransmetod har potential att rädda liv, säger Andreas Claesson.
Andreas Claesson, docent, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Centrum för hjärtstoppsforskning, andreas.claesson@ki.se
Sofia Schierbeck, doktorand, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Centrum för hjärtstoppsforskning, sofia.schierbeck@ki.se
Hundra patienter sökte vårdcentralen på grund av halsfluss. De fick alla samma penicillinkur. En grupp fick ett vänligt och personligt bemötande av en läkare som tog god tid på sig att undersöka och informera om sjukdomen, hur den skulle behandlas och vad som skulle komma att ske. Läkaren ringde också upp patienterna efter två dagar och frågade hur det gick. Den andra gruppen fick ett mindre artigt och korthugget bemötande. Några dagar senare hade de som fått ett bättre bemötande avsevärt mindre halsbesvär än de andra och de var sjukskrivna kortare tid.
Den här studien, vid Uppsala universitet 1989, illustrerar det som kallas placeboeffekter. Placebo är latin och betyder ”jag kommer att göra gott”.
– Vi sätter ofta vår tilltro till en medicin eller en kirurgisk manöver, men det är mycket omkring som påverkar hur väl en behandling faller ut, säger Karin Jensen, psykolog, neurovetare och forskare vid Karolinska Institutet.
Blev friska med sockerpiller
Placebo innebär positiva förväntanseffekter. Läkaren Henry Beecher publicerade 1955 upptäckten att 30–40 procent av de personer som i olika läkemedelsstudier fått overksam medicin – sockerpiller – tillfrisknade.
– Det beror förmodligen på att de får ”hela paketet” runtomkring och känner det som att de får behandling, säger Karin Jensen.
Motsatsen nocebo betyder ”jag kommer att skada” och används för att beskriva de negativa förväntanseffekter som kan uppstå.
– I en amerikansk studie från 1980-talet fick cancerpatienter antingen cellgifter eller sockerpiller. Alla informerades om biverkningar som håravfall och illamående. Det visade sig att även de som fick placebo fick dessa biverkningar, så vi kan alltså inducera även negativ förväntan, säger Niels Lynöe, som är allmänläkare och professor emeritus i medicinsk etik.
Mätbara effekter
Till en början uppfattades placeboeffekter som ”brus” som skymde sikten för vilken effekt en medicin gav, men efter sekelskiftet 2000 började man intressera sig för placebo som något positivt att dra nytta av.
Det första forskningsområdet var inom smärta. Avbildningar av hjärnan med PET- kamera, en studie gjord vid Karolinska institutet 2002, visade att oavsett om försökspersonerna fick äkta smärtstillande medicin eller koksaltlösning ökade aktiviteten i hjärnans centrum för smärtlindring, jämfört med när de inte fick någon spruta alls.
En annan studie, vid universitetet i Hamburg 2013, har visat att våra förväntningar på en värkmedicin avgör hur stor effekt den får. Magnetkameraundersökning visade att kroppens egna smärthämmande ämnen, endorfiner, kan sättas igång av de positiva förväntningarna.
Så avbildas hjärnan
PET, positronemissionstomografi, bygger på användning av radioaktiva ämnen, som möjliggör tredimensionella bilder av ämnesomsättningen i hjärnan och hur signalsubstanser rör sig i kroppen.
Funktionell magnetresonanstomografi, fMRI, visar med magnetkamera hur olika områden i hjärnan aktiveras genom att mäta förändringar i blodets syresättning.
Källa: Karin Jensen
– Smärta var ett tacksamt symtom att utgå ifrån, för smärtupplevelsen handlar inte enbart om objektiva smärtsignaler, utan hur vi uppfattar smärtan och situationen. Men det visade sig snart att många andra hälsotillstånd också formas av hur vi uppfattar en situation, säger Karin Jensen.
Ett exempel är Parkinsonpatienter som trodde att de fick Parkinsonhämmande medicin, L-dopa, men blev bättre trots att de fick placebo. Mätningar visade att kroppens eget dopamin frisattes.
– De allra flesta behandlingar som ges idag har en placebokomponent som påverkar behandlingens utfall. Men effekten är olika stor för olika diagnoser. Gränsen för möjlig placeboeffekt går vid att symtomet måste stå under hjärnans kontroll, såsom smärta, ångest och vissa allergier. Benbrott kan sannolikt inte påverkas av placebo, säger Karin Jensen.
Placebokirurgi sållar bort onödiga ingrepp
Även vid kirurgi ses placeboeffekter. När kirurgiska ingrepp granskas i studier, genom att hälften av patienterna ovetandes bara får ett snitt och så syr man igen utan att göra den verksamma manövern, har det visat sig att en del patienter förbättras trots att de inte fått det verkliga ingreppet. Det gäller till exempel titthålskirurgi på grund av artros i knä och axel. Även vid ryggsmärta på grund av kotfrakturer, som man brukat steloperera med cement, visade det sig att de patienter som fick koksalt i stället också blev bättre. Den behandlingen har därför omvärderats.
– Placebokirurgi kan användas för att sålla bort onödiga ingrepp som saknar vetenskaplig evidens. Då kan behandlingar som hjälper främst på grund av ospecifika effekter upphöra. För en viss grupp av patienter kan det innebära att en av få metoder som hjälper försvinner, säger Karin Jensen.
Placebo inte kopplat till intellektuell kapacitet
Placeboeffekter är inte beroende av intellektuell kapacitet, som man trott förut. Karin Jensen har i sina studier visat att det inte krävs komplexa mentala funktioner, såsom förmåga att förutse framtid och ta till sig information om behandlingen, för att kunna skapa förväntningar.
– I en meta-analys av läkemedelsstudier såg vi placebo-responser även hos dem med låg IQ. Det verkar finnas enkla inlärningseffekter som kan ske under hjärnbarksnivå, i den äldre, inre delen av hjärnan – ett slags betingningsinlärning som vi delar med djur. Tänk dig Pavlovs hundar, säger Karin Jensen.
Även social påverkan har betydelse, det vill säga andras förväntningar. Detta ses till exempel hos barn, som påverkas av föräldrars förväntningar på ett ingrepp eller en behandling.
Patient-läkarrelationen är helt avgörande
Den kanske viktigaste möjligheten till placeboeffekter är relationen mellan patient och vårdgivare. Niels Lynöe har i en enkätstudie undersökt hur läkarens bemötande påverkade patientens upplevelse av återgång i arbete. Enkäten besvarades anonymt av 6 000 slumpvis utvalda patienter som varit sjukskrivna minst sex månader.
Av dem som hade positiva erfarenheter, kände förtroende och upplevde sig respektfullt bemötta och att läkaren inte ifrågasatte deras besvär, uppfattade 60 procent att det underlättade återgången i arbete. Däremot uppfattade de som upplevt sig dåligt bemötta, inte lyssnade på, inte tagna på allvar och dessutom kände sig kränkta och i värsta fall kände skam, att det hämmade deras återgång i arbete.
– Bemötandet är helt avgörande. Om patienten inte bara upplever sig kränkt utan dessutom känner skam, kan det bli en patientsäkerhetsfråga: antingen slutar patienten att söka vård eller så blir hen en så kallad ”besvärlig” patient enligt sjukvården, för då försöker patienten upprätta sin heder igen, vilket kan leda till en duell med sjukvården, säger Niels Lynöe.
Så fungerar personcentrerat möte i vården
Patient-läkarmötet består av tre delar
Patientens del: Läkaren lyssnar på patientens berättelse, tar reda på hens förväntningar, oro, föreställningar om sitt tillstånd, bekräftar och sammanfattar på slutet, vilket illustrerar att man lyssnat och förstått
Läkarens del: Ställer följdfrågor om medicinska detaljer och undersöker patienten
Gemensam del: Vad ska vi göra? Läkaren sammanfattar igen för att se att hen förstått patienten rätt och kan avsluta med att fråga: vad går du hem och berättar för din sambo? Då upptäcker man eventuella missförstånd
Källa: Niels Lynöe
”Placeboeffekter borde utnyttjas mer i vården”
Placeboforskare har vid två internationella möten kommit fram till tre rekommendationer för hur placebo borde utnyttjas i vården.
Det är viktigt att forma informationen till patienten så att man maximerar placebo- och minskar noceboeffekter så mycket som möjligt.
– Om man informerar om vilka positiva effekter man kan förvänta sig, ökar det chansen att patienten upptäcker de positiva förändringarna. Och när man informerar om biverkningar spelar det roll hur informationen ges: man kan till exempel säga att ”25 procent får någon biverkning” eller ”75 procent får inga biverkningar alls”, vilket ger olika effekt, säger Karin Jensen.
Patient-läkarrelationen bör utnyttjas maximalt. Kvaliteten i relationen är avgörande för att placeboeffekter ska uppstå.
– I ett personcentrerat arbetssätt används det goda förhållningssättet systematiskt, säger Niels Lynöe.
Man har vidare börjat prova att ge placebo öppet, så att patienten vet om att det är ett overksamt piller hen får.
– Preliminära studier har visat effekt vid till exempel känslig tarm (IBS), kronisk smärta och adhd, säger Karin Jensen.
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
De nya forskningsresultat som presenteras i tidskriften Cell visar att noshörningarnas afrikanska och euroasiatiska släktlinjer delade sig för cirka 16 miljoner år sedan. Studien visar även att noshörningar historiskt sett har haft en låg grad av genetisk variation.
– Den främsta skiljelinjen i noshörningarnas familjeträd går mellan geografiska regioner, Afrika kontra Eurasien, och inte mellan noshörningarna som har ett respektive två horn, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik som drivs gemensamt av Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Låg genetisk mångfald
En annan viktig upptäckt är att alla noshörningar, även utdöda arter, har relativt låg genetisk variation. Till viss del innebär det att den låga genetiska diversiteten bland dagens noshörningar beror på deras biologiska historia
Alla de åtta studerade arterna uppvisar antingen en kontinuerlig långsam minskning i populationsstorlek de senaste två miljoner åren eller att populationerna varit små under längre tidsperioder. Det kan tyda på att noshörningar generellt är anpassade till låg nivå av genetisk mångfald. Dessa resultat stämmer överens med bristen på skadliga mutationer hos noshörningar som noterats de senaste decennierna.
– Det verkar som den låga nivån av genetisk mångfald hos noshörningar har historiska grunder och att den inte lett till en ökning av hälsoproblem kopplade till inavel och skadliga mutationer.
Utdöda noshörningar: I förgrunden sibirisk enhörning (Elasmotherium sibiricum), bakom den två exemplar av Mercks noshörning (Stephanorhinus kirchbergensis).
Noshörningarna minskar i antal
– Men samtidigt ser vi att noshörningar idag har mindre genetisk variation och högre grad av inavel jämfört med individer hos utdöda arter. Det tyder på att populationsminskningar som skett under senare tid, till exempel som en konsekvens av jakt och habitatförstöring, har påverkat genuppsättningen. Detta är oroväckande eftersom liten genetisk mångfald och hög grad av inavel ökar risken för utdöende, säger Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Centrum för paleogenetik.
Enligt forskaren Nicolas Dussex vid Centrum för paleogenetik kommer den nya studien att ha stor betydelse för bevarandet av noshörningar.
– Genom att ha ett referensgenom för dagens noshörningar kommer det att underlätta sekvensering och analyser av ett stort antal exemplar för varje art. Dessa data kommer i sin tur att göra det möjligt att bedöma hur den genetiska mångfalden har påverkats av livsmiljöförändringar som skett främst under de senaste 200 åren. Ökad förståelsen av effekterna av inavel kan även ge viktiga bidrag till arbetet med att föda upp och bevara noshörningsbestånd.
Bakom studien står forskare från bland annat Sverige, Kina och Danmark. Från svensk sida har även forskare vid SciLifeLab deltagit.
Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik, love.dalen@nrm.se
Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Centrum för paleogenetik. E-post johanna.vonseth@nrm.se
Med hjälp av en ny typ av grafen, kallad janusgrafen, har Chalmersforskare skapat ett elektrodmaterial som gör att natriumjonbatterier kan få så hög kapacitet att de kan matcha dagens litiumjonbatterier.
Grafen – ett genomskinligt och böjligt material
Grafen är ett material som består av ett enda lager kolatomer inordnade i ett hexagonalt mönster, liknande ett hönsnät. Grafen är tätt, mycket tunt, genomskinligt och böjligt.
Janusgrafen är uppkallat efter den forntida romerska guden Janus som hade två ansikten. Janus var förknippad med nystart och med att öppna dörrar och portar. I det här fallet hänger janusgrafen bra ihop med den romerska mytologin, eftersom materialet öppnar dörrar till hållbara natriumjonbatterier
Materialet har en unik konstgjord nanostruktur som består av staplade grafenark med molekyler emellan. Dessa molekyler fungerar som distansklossar mellan arken och skapar ett utrymme som låter natriumjonerna (i grönt) växelverka för att effektivt kunna lagra in energi. Bild: Marcus Folino och Yen Strandqvist, Chalmers tekniska högskola.
Distansklossar underlättar energilagringen
Trots att litiumjoner fungerar bra för energilagring är metallen litium dyr och riskerar att bli en bristråvara. Natrium, å andra sidan, är en av världens vanligaste och mest prisvärda metaller. Det gör natriumjonbatterier till ett intressant och hållbart alternativ för att minska behovet av bristråvaror. Den stora utmaningen är att lyckas höja batterikapaciteten.
Med dagens teknik kan natriumjonbatterier inte konkurrera med litiumjonceller. En begränsande faktor är att den ena batteripolen, anoden, utgörs av grafit, som är staplade lager av grafen. De elektriskt laddade partiklarna, jonerna, rör sig in och ut mellan grafenskikten och lagrar energi.
Natriumjoner är större än litiumjoner och beter sig även lite annorlunda. Det gör att de inte kan lagra energi på ett effektivt sätt i den grafitstruktur som finns i dagens litiumjonbatterier.
Där har Chalmersforskarna nu löst problemet med hjälp av den nya grafentypen. De har lagt till molekyler som fungerar som små distansklossar för att underlätta för jonerna.
– För att skapa ett bra interaktionsutrymme för natriumjonerna har vi lagt till en molekyl på ena sidan av varje grafenlager och därmed skapat ett nytt material av typen janusgrafen. När lagren staplas skapar molekylen ett avstånd mellan skikten, vilket resulterar i en betydligt högre kapacitet, säger forskaren Jinhua Sun vid institutionen för industri- och materialvetenskap vid Chalmers.
Tio gånger så hög energikapacitet
Som regel är kapaciteten för natriuminlagring i elektrodens grafit cirka 35 milliamperetimmar per gram (mAh g-1). Det är mindre än en tiondel av kapaciteten för litiumjoninlagring i grafit. När janusgrafen används istället för grafit blir den specifika kapaciteten istället 332 milliamperetimmar per gram – vilket närmar sig värdet för litium i grafit. Resultaten visade också på hög stabilitet vid upp- och urladdning.
– Det är riktigt spännande att se natriumjoninlagring med så hög kapacitet. Detta visar att det är möjligt att designa grafenskikt i en ordnad struktur som passar natriumjoner, vilket gör det jämförbart med grafit. Forskningen är fortfarande i ett tidigt skede, men resultaten är mycket lovande, säger professor Aleksandar Matic vid institutionen för fysik vid Chalmers.
– Vi är mycket glada över att presentera ett koncept med kostnadseffektiva och miljömässigt hållbara metaller, säger Vincenzo Palermo, affilierad professor vid institutionen för industri- och materialvetenskap vid Chalmers.
Jinhua Sun, forskare, institutionen för industri- och materialvetenskap, Chalmers tekniska högskola, jinhua@chalmers.se (engelsktalande).
Aleksandar Matic, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, matic@chalmers.se (svensktalande).
Fotnot:
Forskarna är verksamma vid:
Institutionen för industri- och materialvetenskap,
institutionen för fysik och kompetenscentrum för katalys vid Chalmers tekniska högskola, Sverige,
Accurion GmbH,Tyskland,
Institute of Organic Synthesis and Photoreactivity (ISOF) vid National Research Council of Italy.
Forskningsprojektet har finansierats av EU:s innovationsprogram Horisont 2020 genom Grafenflaggskeppet, Chalmersstiftelsen och Vetenskapsrådet.
Beräkningarna utfördes vid C3SE (Göteborg, Sverige) genom ett SNIC-bidrag. Arbetet utfördes delvis vid Myfab Chalmers samt i Chalmers materialanalyslaboratorium.
Professionella poliskårer är en självklar del av det straffrättsliga systemet i dag. Men i vilken grad de avskräcker från brottslighet kan vara svårt att mäta. Randi Hjalmarsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och Anna Bindler, forskare vid universitetet i Köln, undersöker relationen mellan polisnärvaro och brottslighet genom att titta på ursprunget till det moderna polisväsendet: införandet av The London Metropolitan Police (The Met) år 1829. The Met introducerades i ett område med 11 kilometers radie runt Charing Cross i London – områdena utanför den radien och the City of London exkluderades.
Bytte till förebyggande arbete
Innan The Met fanns var polisarbetet i London decentraliserat, lokalt organiserat och mestadels reaktivt. Ett system med belöningar som tillskott till relativt låga löner gav polismännen incitament till att gripa brottslingar, men avskräckte inte människor från att begå brott från första början.
– Den nya poliskåren innebar en betydande utökning av antalet poliser, men kanske viktigast av allt var att polismännens uppgifter skiftades fokus, från ett reaktivt till ett brottsförebyggande och avskräckande polisiärt arbete. Polismännen började patrullera regelbundet, i igenkännbara uniformer, för att förhindra brott, säger Randi Hjalmarsson.
The Met kännetecknades också av organisatoriska förändringar: centraliserat polisarbete med en betoning på högkvalitativt, professionellt beteende.
Poliserna blev synligare
Att i detalj mäta brottslighet och polisarbete nästan 200 år tillbaka i tiden är en stor utmaning. Forskarna har använt sig av flera olika arkiv som källor, inklusive digitaliserade rapporter om rättegångar vid The Old Bailey (brottmålsdomstolen för London och Middlesex), dagliga rapporter om brott från åtta polisstationer i hela London från tiden före och efter införandet av The Met, samt personalregister. De har jämfört brottsnivåerna före och efter införandet av den nya polisorganisationen, och, beroende på datakälla, kunde de också jämföra dessa förändringar med förändringar i brottslighet i områden utanför The Mets upptagningsområde.
– Vår slutsats är att skapandet av den första professionella poliskåren på många sätt var en succé, säger Randi Hjalmarsson.
Analyser av vittnesmål från rättegångar vid The Old Bailey visar att den nya poliskåren verkligen var synlig på platser inom The Mets upptagningsområde. Våldsbrotten minskade markant, antalet rån med över 40 procent i de inre delarna av London. Det syns ingen tydlig minskning av egendomsbrott, som stölder och inbrott, men det finns belägg för att det kan bero på att fler brott anmäldes och klarades upp. Och fler anmälda brott kan också ses som en framgång för den nya polisstyrkan.
Finns både likheter och skillnader
– Vi ser att införandet av en professionell poliskår ökade säkerheten genom att avskräcka från brottslighet och öka viljan att anmäla brott. Om dagens debatt om polisreformer och budgetnedskärningar resulterar i minskade polisstyrkor eller till och med stängning av lokala stationer, kan våra resultat vid en första anblick peka mot att brottsligheten skulle kunna öka, säger Randi Hjalmarsson, men höjer samtidigt ett varningens finger:
– Även om det finns många paralleller mellan dagens debatt om polisreformer och den för tvåhundra år sedan – vad gäller våldsanvändning, opartiskhet, kvalitet, centralisering och storlek på poliskåren – så finns det också många skillnader, både inom det straffrättsliga systemet och i samhället i stort.
Blödningar i den övre delen av magtarmkanalen utgör en stor andel av blödningskomplikationerna efter akut hjärtinfarkt. Tillståndet kräver stora resurser från sjukvården, och bidrar till ett ökat lidande och ökad dödlighet. Dessutom begränsar blödningskomplikationer användandet av blodförtunnande läkemedel vilket i sin tur kan försämra hjärtkärlprognosen.
Förebyggande åtgärder
– Om vi kan identifiera patienter med hög risk för övre magtarmblödningar efter hjärtinfarkt, så kan läkare vidta förebyggande åtgärder för att minska denna risk. Det finns till exempel läkemedel som motverkar blödningskomplikationer, magbakterietester som kan användas på riskgrupper och andra möjligheter till individanpassad behandling för hjärtinfarktpatienter med hög risk för blödningskomplikationer, säger Moa Simonsson, biträdande överläkare på Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Danderyds sjukhus och Karolinska Institutet.
8 faktorer som ökar risk för magtarmblödning
Låga nivåer av hemoglobin (ett protein som hjälper till att transportera syre i blodet)
Tidigare övre magtarmblödningar
Hög ålder
Intensiv blodproppsbehandling
Rökning
Blodtryck
Blodglukos
Tidigare behandling mot magåkommor såsom magsår och sura uppstötningar
1,5 procent drabbas
I den aktuella studien använde forskarna svenska nationella register för att studera nästan 150 000 patienter med akut hjärtinfarkt under åren 2007–2016. Av dessa drabbades cirka 1,5 procent av övre magtarmblödningar inom ett år efter hjärtinfarkten. Dessa patienter hade även ökad risk för död och stroke.
Forskarna bekräftade ett antal kända faktorer som ökade risken för övre magtarmblödningar, inklusive låga nivåer av hemoglobin (ett protein som hjälper till att transportera syre i blodet), tidigare övre magtarmblödningar, hög ålder och intensiv blodproppsbehandling.
Nya riskfaktorer hittades
Med hjälp av en dataalgoritm identifierade de även ett antal nya riskfaktorer inklusive rökning, blodtryck och blodglukos samt tidigare behandling mot magåkommor såsom magsår och sura uppstötningar.
I höst startar forskarna en stor klinisk studie för att utreda betydelsen av diagnostik och behandling av en vanligt förekommande infektion i övre magtarmkanalen.
– En pilotstudie i fjol visade ungefär dubbelt så hög förekomst av Helicobacter Pylori (Hp) hos hjärtinfarktpatienter. Nu går vi vidare med en stor randomiserad studie där målet är att fastställa huruvida en systematisk screening av hjärtinfarktpatienter för Hp -infektion, och i förkommande fall behandling av denna, kan minska blödningskomplikationer och förbättra prognosen efter hjärtinfarkt, säger Robin Hofmann, forskare och överläkare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset och Karolinska Institutet.
Moa Simonsson, doktorand och läkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, moa.simonsson@ki.se, Philip Sarajlic, doktorand och läkare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, philip.sarajlic@ki.se, Robin Hofmann, forskare och överläkare, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, robin.hofmann@ki.se
Fördröjd akutbehandling med insulin och vård på sjukhus kan få allvarliga konsekvenser för barn som drabbas av diabetes typ 1. I svåra fall kan det leda till livshotande tillstånd för de som drabbas.
Vid typ 1-diabetes slutar kroppen att bilda insulin. Insulin kan bara ges i injektioner, så en person med typ 1-diabetes måste tillföra insulin från dag ett i sin sjukdom.
Patienter med diabetes typ 1, oavsett ålder, drabbas förr eller senare av syraförgiftning, diabetisk ketoacidos om insulin inte ges. Med tilltagande syraförgiftning ökar symtomen av exempelvis illamående, kräkningar, och orkeslöshet. Tillståndet kan i förlängningen leda till medvetslöshet och i värsta fall död.
Så gjordes studien:
Studien omfattar 237 individer upp till 18 års ålder med nydebuterad diabetes typ 1. De vårdades alla på sjukhus i Sverige någon gång under 2015-2017 med syraförgiftning, ett tillstånd som kan uppstå om patienten inte får insulin i tid.
Uppgifterna i studien kommer från frågeformulär ifyllda av antingen föräldrar eller andra vårdnadshavare, ihop med barnen om de var över 15 år, eller av vårdpersonal på sjukhus. Detta kompletterades med registerdata från Nationella Diabetesregistret, Swediabkids.
Bättre kunskap om symtomen behövs
I de fall där sjukhusinläggningen föregicks av kontakt med primärvården, och där turerna kunnat kartläggas, visade det sig att 43 procent (48 av 112 fall) inte hade fått behandling på sjukhus samma dag, som riktlinjer föreskriver.
Försenade eller uteblivna akutbehandlingar på sjukhus förekom även i fall där föräldrar eller vårdnadshavare redan före första vårdkontakten fattat misstanke om just diabetes typ 1. Dessa misstankar fanns i 39 procent av de studerade fallen (92 av 237).
Forskarna bakom den aktuella studien drar slutsatsen att förbättrad kunskap om symtom vid nydebuterad diabetes typ 1, och vikten av snabb handläggning, behövs både bland befolkningen i stort och i primärvården.
Insulinbehandlingen måste starta i tid
Studiens försteförfattare är Johan Wersäll, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och läkare inom anestesi och intensivvård vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Syraförgiftning är en potentiellt livshotande komplikation till diabetes som helt kan undvikas om insulinbehandling startar i tid, och därför är omedelbar handläggning på sjukhus vid misstanke om diabetes av yttersta vikt, konstaterar han.
Symtom att vara uppmärksam på är exempelvis sängvätning hos ett barn som tidigare varit torrt, att barnet är törstigt och behöver dricka ovanligt mycket, trötthet, illamående, kräkningar, buksmärtor, ansträngd andning och viktnedgång.
– Barn som uppvisar symtom som kan relateras till nydebuterad diabetes bör regelmässigt kontrolleras avseende blodsockret inom primärvården. I de fall blodsockret är förhöjt bör dessa barn omedelbart inremitteras till närmaste akutmottagning på en barnklinik, avslutar Johan Wersäll.
Johan Wersäll, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, johan.wersall@gu.se
Det sediment som analyserats har borrats upp från tyska sjöbottnar. Innehållet i sedimenten har jämförts med klimatdata från tre kilometer långa borrkärnor som tagits upp från mellersta Grönlands is. Och forskarna har på så vis kunnat lägga ett intrikat klimatpussel som sträcker sig hela 60 000 år tillbaka i tiden.
– Den nya studien ger helt fantastiska detaljer om klimatet från den senaste istiden till dagens geologiska epok holocen, säger Raimund Muscheler, geologiforskare vid Lunds universitet.
Korta cykler av klimatförändringar
Den mest uppseendeväckande upptäckten är förekomsten av korta cykler (20-150 år) under den senaste istiden. Dessa perioder av klimatsvängningar har avlöst varandra, men vad som orsakat dem är fortfarande höljt i dunkel.
– Dessa cykler är starkare under de varmare perioderna av istiden och svagare under de kallare perioderna. En hypotes är att cyklerna kan kopplas till minskad oceanisk värmetransport till norr och mer havsis under kallperioderna, säger Raimund Muscheler.
Kopplade ihop datan på samma tidsskala
För att få fram detaljerad information om när dessa cykler inföll har forskarlaget, som letts av Frank Sirocko från Johannes Gutenberg-University, analyserat den radioaktiva isotopen beryllium-10 som produceras av högenergetiska kosmiska partiklar som når jorden.
Under perioder med låg geomagnetisk aktivitet når fler partiklar atmosfären varpå mer beryllium-10 kan produceras och lagras i sediment.
– Min roll i den nya studien var att förbättra dateringen. Genom att jämföra förekomsten av beryllium-10 i de grönländska och europeiska borrkärnorna kunde vi koppla ihop dem på samma tidsskala och jämföra klimatet på Grönland och i Europa, säger Raimund Muscheler.
Det finns fortfarande en rad frågetecken kring drivkrafterna bakom klimatvariationen under den senaste istiden. Men studien ger en ökad förståelse för svängningarna under de korta cyklerna, den så kallade multidekala klimatvariabiliteten.
– Den nya datan är mycket viktig och kan användas för att testa och förbättra klimatmodeller. På så sätt kan vi få fram skarpare klimatprognoser om vad som väntar oss i en allt varmare framtid, säger Raimund Muscheler.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Johannes Gutenberg-University, Max Planck Institute for Chemistry, Climate Risk Analysis, ETH Zurich, Kurt-Engelhorn-Center Archaeometry, University of Kiel, Mainz University.
Fysiskt våld uppfattas ofta som värre än psykiskt av omgivningen. Samma sak gäller för våld utfört av kvinnor respektive våld utfört av män. När en man blir slagen av en kvinna anses det inte lika allvarligt som vice versa. Detta kan bero på den utsattes svårighet att sätta ord på upplevelsen.
Lundaforskare lät 113 personer som utsatts för psykiskt och fysiskt våld i en nära relation skriva om upplevelserna och därefter gradera dem på en skala. Texterna lästes av 340 personer som även de värderade allvaret i händelserna. Det visade sig att de som upplevt det psykiska våldet värderade brotten som allvarligare än de som läste om dem. När det gällde berättelserna om fysiskt våld var läget det motsatta: de som läst om händelserna graderade våldet som allvarligare än de som själva utsatts.
Fokus på fysiskt våld
– Vi fokuserar ofta på hur farligt det fysiska våldet är och glömmer dem som utsatts för psykisk misshandel, säger artikelns huvudförfattare Sverker Sikström, professor i psykologi vid Lunds universitet. Detta kan helt enkelt bero på kommunikationsproblem där vi har svårt att sätta oss in i hur mycket människor faktiskt lider av psykiskt våld.
Företeelser som social isolering, verbal aggression, hot, rädsla, kontrollerande beteende, trakasserier, stalking, förolämpningar, förödmjukelse och ärekränkning är, enligt Lundaforskarna, exempel på psykiskt våld som uppges allvarligare än att bli slagen, sparkad, knuffad, biten, klöst eller annat fysiskt våld.
– Det är helt enkelt svårare för den drabbade att förmedla allvaret i det psykiska våldet. Och därmed för omvärlden att förstå sig på det, säger Sverker Sikström.
Kön avgörande för hur våld uppfattas
I en annan del av studien undersökte Lundaforskarna könets betydelse för hur fysiskt våld uppfattas. Detta gjordes genom att byta plats på kvinnliga och manliga förövares och offers namn. Precis som forskarna hade utgått från i hypotesen, så klassificerades våldet som värre om det utförts av en man mot en kvinna, än tvärtom.
– Vi hoppas att vår studie kan ligga till grund för en mer rättvisande bedömning av våldsbrott där hänsyn tas till kommunikationssvårigheter och förutfattade meningar baserade på kön, säger Sverker Sikström.
Forskare på SLU och Linköpings universitet lade märke till att djungelhönsen i deras försök gick fram och tittade på den forskare som de hade haft kontakt med under tidigare försök, det vill säga uppvisade ett kontaktsökande beteende.
Detta är ett beteende mot människor som vi förknippar med domesticerade arter som hundar, hästar och getter. Studien visar därför att också arter som inte är domesticerade potentiellt kan utveckla ett socialt samspel med människor. Forskarna hoppas att dessa resultat leder till fler studier kring hur kontaktsökande med människan uppkommer, särskilt hos fåglar.
Försöket handlade egentligen om hur djungelhöns söker mat, men under försökets gång upptäckte forskarna något intressant.
Kycklingar av röd djungelhöna (G. gallus) från studiepopulationen vid Linköpings universitet. Bild: Sam Hurenkamp
– När vi undersökte djungelhönsens förmåga att hitta mat med hjälp av luktsinnet, såg jag att de ofta avbröt sin uppgift och istället kom fram till mig. Eftersom det är känt att flera domesticerade arter kan söka kontakt med människor när de ställs inför en svår uppgift, tänkte vi att det vore intressant att se ifall djungelhönsen uppvisar ett liknande beteende, säger Diana Rubene, forskare på SLU, som genomförde studien när hon var på forskarutbyte i Hanne Løvlies forskargrupp vid Linköpings universitet.
Kycklingarna skulle leta mjölmask
Forskarna använde sju veckor gamla kycklingar av röd djungelhöna (Gallus gallus), som våra tamhöns härstammar från. Djungelhöns är varken domesticerade eller framavlade för några speciella egenskaper. Forskarna kunde därför utesluta att kontaktsökande skulle ha uppstått i samband med dessa processer, processer som har förklarat kontaktsökande hos andra arter.
Fåglarna i försöket skulle leta mjölmask i skålar som var utplacerade i en öppen testarena i ett försöksrum. Ibland avbröt de sitt sökande och gick utanför arenan. Då noterade forskarna hur de betedde sig. Gick de fram till och tittade upp på den forskare som de tidigare ofta hade interagerat med? Eller gick de till en annan (för dem mer obekant) forskare, eller till andra ställen i rummet? Det visade sig att kycklingarna betydligt oftare gick fram till den forskare som de kände från tidigare beteendeförsök – än att gå någon annanstans.
Valde människan de haft kontakt med
Det intressanta är både att de tar kontakt med en människa, men också det att de tar kontakt med den människan som de har en relation till. Kycklingarna hade interagerat flera gånger i veckan med just Diana. Förvånande nog så har kontaktsökande inte undersökts hos fåglar tidigare. Detta trots att, liksom till exempel primater och andra däggdjur, har fåglar grundläggande förmågor som gör att kommunikation med andra arter är absolut möjlig, säger Hanne Løvlie, biträdande professor i etologi.
Forskarna såg också att de individer som oftare försökte rymma i ett annat test var de som oftast sökte kontakt, vilket forskarna tolkar som att kontaktsökande är en del av djungelhönsens individuella beteende, deras personlighet.
– Eftersom vi inte har designat experimentet specifikt för att studera kontaktsökande behöver dessa resultat bekräftas av mer standardiserade försök. Det finns flera underliggande mekanismer som kan ha bidragit till att kycklingarna utvecklade detta beteende, framförallt är det troligt att tidig interaktion med människor under kycklingarnas uppväxt gjort dem mer mottagliga för att utveckla ett socialt samspel med den person som de oftast interagerade med. Vi hoppas att vår studie kan inspirera fler forskare att undersöka djur-människa interaktioner hos fåglar, säger Diana Rubene.
Något de lär sig under uppväxten
Studien, som nyligen publicerats i Frontiers in Psychology, kan bidra till att vi får bättre förståelse för utvecklingen av sociala interaktioner mellan djur och människa.
– Det vi ser hos våra djungelhöns öppnar upp för en diskussion kring att kontaktsökandet mot människa skulle kunna vara något som en individ kan lära sig under sin uppväxt eller levnadsbana, och att det inte kräver 8 000 år av selektion under domesticeringsprocessen, säger Hanne Løvlie.
Det är känt att fåglar har välutvecklade kognitiva förmågor, men det har inte studerats i kontexten av kontaktsökande. Genom att studera samspel mellan djur och människa hos olika arter kan vi bättre förstå hur dessa samspel uppstår.
– Det kan i förlängningen hjälpa oss att förstå djurs sociala förmågor och behov som kan bidra till att förbättra välfärden hos försöksdjur och produktionsdjur, säger Diana Rubene.
Diana Rubene, Forskare vid Institutionen för växtproduktionsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, diana.rubene@slu.se
Blindtarmsinflammation är en vanlig sjukdom bland barn och ungdomar och utgör den vanligaste orsaken till akut bukoperation i världen. Nu har forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus undersökt om ökad stress påverkar risken för blindtarmsinflammation och bidrar till ett mer komplicerat sjukdomsförlopp.
Okomplicerad blindtarmsinflammation kan i många fall läka spontant och utan behandling, medan den komplicerade formen är mer allvarlig. Cirka en tredjedel av de barn som drabbas får en allvarligare form av blindtarmsinflammation förenad med högre risk för komplikationer och längre sjukhusvistelse.
Bihang till blindtarmen
Vid en blindtarmsinflammation får du ont i magen och smärtan sitter oftast i magens högra nedre del. Blindtarmsinflammation opereras oftast, men kan ibland behandlas med antibiotika. De flesta som blir sjuka är mellan tio och tjugofem år gamla, men du kan bli sjuk oavsett ålder.
Det är egentligen inte blindtarmen som är inflammerad vid blindtarmsinflammation, utan det lilla bihanget som finns på blindtarmen.
Källa: 1177
Trots att blindtarmsinflammation är mycket vanligt bland barn, med en livstidsrisk på 6–8 procent, är grundorsakerna bakom tillståndet inte kända. Länge trodde man att blindtarmsinflammation i huvudsak orsakas av att bihangets öppning täppts till av hård avföring eller ett främmande föremål, men sådana fenomen kan bara observeras i en minoritet av sjukdomsfallen. Tidigare studier indikerar att det är en persons immunsvar som påverkar sjukdomsförloppet, och kan driva inflammationen mot allvarligare sjukdom.
Livstidsrisk är den beräknade risken för att en människa ska drabbas av sjukdomen någon gång under sitt liv.
– Eftersom psykologisk stress påverkar immunförsvaret ville vi undersöka om ökad stress, mätt som kortisolkoncentrationer i hår, också påverkar risken för blindtarmsinflammation och för ett mer komplicerat sjukdomsförlopp, säger Johanna Gudjonsdottir, ST-läkare i kirurgi vid Skånes universitetssjukhus och doktorand vid Lunds universitet.
Mätte hur stressade barnen varit
I studien ingick 51 barn under 15 år med blindtarmsinflammation och 86 friska kontroller. Genom att mäta hårkortisolkoncentrationer fick forskarna fram ett medelvärde på aktiviteten i stressaxeln (HPA-axeln – hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln – är det hormonsystem som aktiveras extra vid stress, vilket leder till ökad utsöndring av stresshormoner, däribland kortisol) bakåt i tiden. De mätte kortisolkoncentrationer i hår motsvarande aktiviteten i stressaxeln under 0-3 och 4-6 månader före provtagningstillfället och jämförde såväl mellan grupperna som mellan mättillfällena för varje person som ingick i studien.
Forskarna bakom studien visar att i jämförelsen mellan de friska kontrollerna och barn med blindtarmsinflammation, tycks det finnas ett samband mellan en ökning i hårkortisolkoncentrationer månaderna innan blindtarmsinflammationen och insjuknande.
Samband mellan stress och immunförsvarets effekt
– Bland barnen med blindtarmsinflammation var en ökning av hårkortisolkoncentrationer också associerat med en ökad risk för komplicerad blindtarmsinflammation. Det verkar alltså finnas ett samband mellan biologisk stress, mätt som ökade hårkortisolkoncentrationer, och en ökad risk för blindtarmsinflammation hos barn och även med ett mer komplicerat sjukdomsförlopp, säger Johanna Gudjonsdottir.
Ökad stress är associerat med flertalet andra sjukdomar, bland annat hjärt-kärlsjukdom och utmattningssyndrom, men exakt vilka mekanismer som ligger bakom sambandet mellan stress och blindtarmsinflammation vet man ännu inte.
– Men sannolikt är det relaterat till en stressrelaterad modifiering av immunförsvaret. Detta är första gången sambandet mellan stress och blindtarmsinflammation undersökts. Vår förhoppning är att fortsatta studier som undersöker sambandet ska kunna bidra med mer kunskap kring vilka mekanismer som ligger bakom blindtarmsinflammation. Det är kunskap som är viktigt för att vi på bästa sätt ska kunna diagnostisera och behandla våra patienter, avslutar Johanna Gudjonsdottir.
Immunförsvar och immunsvar
Immunförsvaret är det system som skyddar oss från främmande organismer, till exempel bakterier och virus, för att förhindra sjukdom. Immunsvar innebär en aktivering av immunförsvaret när kroppen utsätts för kontakt med en främmande organism.
Johanna Gudjonsdottir, doktorand inom barnkirurgi vid Institutionen för kliniska vetenskaper, pediatrik, Lunds universitet och ST-läkare i kirurgi vid Skånes universitetssjukhus, johanna.gudjonsdottir@med.lu.se
Så kallad tryckt elektronik är ett snabbt växande fält, som kommer att förändra hur vi använder elektronik i framtiden. Detta tack vare energi- och kostnadseffektiv tryckning av elektroniskt bläck på vardagliga ytor som papper och textilier. Men ett allvarligt problem, ur ett hållbarhetsperspektiv, är att många nuvarande bläck som används under tryckningen innehåller lösningsmedel som är skadliga för både hälsa och miljö.
Grönare lösningsmedel för tryckt elektronik
För att möta denna utmaning har forskarna Christian Larsen och Ludvig Edman, tillsammans med kollegor på Institutionen för fysik vid Umeå universitet, utvecklat och publicerat ett öppet webbverktyg, Green Solvent Selection Tool, för att underlätta identifieringen av gröna lösningsmedel för hållbar tryckt elektronik. Webbverktyget är öppet tillgängligt på internet.
– Tryckt elektronik kommer att förändra hur vi ser på och använder elektronik i framtiden. Du kommer att kunna lägga till funktionalitet, såsom sensorer, solceller, displayer och belysningspaneler, på en mängd alldagliga och funktionella ytor genom billiga tryckprocesser. Föreställ dig kläder som lyser upp och gör dig synlig när det är mörkt, ultratunna belysningspaneler som är målade på väggar och tak, och flexibla och lätta solpaneler som ger el när du är ute på äventyr. De möjliga tillämpningarna är nästan oändliga, säger Christian Larsen, första forskningsingenjör på Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Lösningsmedel farliga för miljö och hälsa
Tillverkningen av trycks elektronik sker genom så kallad sekventiell tryckdeponering av specifikt designade bläck, som innehåller det aktiva materialet upplöst i ett flytande lösningsmedel. Lösningsmedlet är en viktig komponent eftersom det bestämmer kvaliteten på det elektroniska bläcket, och därmed den slutliga komponenten.
Efter varje trycksteg evaporeras lösningsmedlet, vilket gör att arbetarna och den omgivande miljön exponeras för ångorna. Många av de nuvarande lösningsmedlen som används är icke-hållbara eftersom de medför hälsoproblem, säkerhetsrisker och miljörisker.
– Vårt öppna webbverktyg för enkel identifiering av alternativa funktionella och gröna lösningsmedel, kombinerar metoden “lika-löser-lika” med en väletablerad ranking för lösningsmedelshållbarhet eller “grönhet”, säger Christian Larsen.
Christian Larsen är första forskningsingenjör i gruppen för Organisk fotonik och elektronik (OPEG) vid Umeå universitet, ledd av professor Ludvig Edman. Ett viktigt fokus för OPEG är att utveckla en effektiv, tunn och flexibel ljusemitterande komponent, en ljusemitterande elektrokemisk cell, som kan tillverkas genom hållbara och kostnadseffektiva tryckmetoder.
