Forskningen kring kärnkraft har gått på sparlåga de senaste decennierna, men nu startar ett projekt där målet är att bygga en liten reaktor av en modell som är ny för Sverige.Den ska bli mindre, billigare och säkrare än de traditionella reaktorerna, är det tänkt.
Om allt går enligt planerna ska en första modell för forskningsbruk vara igång i Oskarshamn om lite drygt tio år. Stiftelsen för Strategisk forskning har lagt femtio miljoner på att driva den första fasen av projektet.
Satsning på småskalig kärnkraft
– Vad jag vet så är det här den största enskilda satsningen på kärnkraftsforskning sedan man byggde landets första forskningsreaktor R1 här på KTH 1954, säger Pär Olsson, professor i fysik och samordnare av projektet som går under namnet Sunrise.
Tanken är att många små reaktorer ska komplettera eller ersätta de stora anläggningar som idag står i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn.
Flygbild över Forsmarks kärnkraftverk. Bild: Anders Sandberg, WikiMedia, CC-BY-2.0
En nyckelfigur i projektet är Janne Wallenius, reaktorfysiker vid KTH i Stockholm. Han har under flera år arbetat med att ta fram en reaktor av just den här typen, och nu är hans tänkta reaktorkonstruktion en central del av Sunrise-projektet.
Vad betyder då ”liten” i det här sammanhanget?
För den som inte är hemma i reaktorvärlden kanske den låter stor; det ska bli en cirka fem meter hög och ungefär lika bred cylinder. Den är alltså ungefär som en mindre stadsbuss i storlek, och är därmed betydligt mer hanterbar än ett vanligt kärnkraftverk.
– Det här är en ”snabb” reaktor, en så kallad brid-reaktor, säger Janne Wallenius. Det innebär att den utnyttjar uranbränslet effektivare och att den skapar nytt bränsle i form av plutonium.
En snabb reaktor ger därmed ifrån sig mindre mängder farligt avfall, och kallas för kärnkraftens generation 4.
4:e generationens kärnkraftverk
I ett kärnkraftverk utnyttjas den värme som frigörs när grundämnet uran klyvs i en kedjereaktion. Värmen hettar upp vatten, som bildar ånga som i sin tur driver en turbin. Och på turbinaxeln sitter en generator som omvandlar rörelseenergin till elektricitet, enligt samma princip som i kraftverk som eldas med fossila bränslen.
Dagens kärnkraft använder uran-235 som bränsle för kärnreaktionerna. Kvar efter klyvningsprocessen blir andra radioaktiva ämnen som plutonium, americium och curium. Detta radioaktiva avfall måste lagras någonstans, och kan fortsätta att stråla i bortåt 100 000 år.
Uranbränslet är mycket energirikt, men bara en bråkdel av energin kan utnyttjas idag.
Den fjärde generationens kärnkraftverk innefattar flera olika reaktordesigner. Ofta en helt ny typ av ”snabb” reaktorkonstruktion, där man inte bromsar de neutroner som frigörs i klyvningsprocessen utan låter dem fortsätta klyvningsprocessen i de nya ämnen som bildas.
Målet är billigare och säkrare kärnreaktorer, minskad mängd långlivat avfall och minimerad risk för spridning av material för kärnvapenbruk.
– Det viktigaste med snabba reaktorer är att de kan tillverkas i serier, och därmed konstrueras billigare och snabbare än ett traditionellt kärnkraftverk, säger Janne Wallenius. Man slipper också allt det som följer med de stora byggen som dagens kraftverk innebär, där varje projekt är unikt med stora kostnader för finansiering, tid för alla tillstånd, med mera.
En sådan här snabb reaktor kan göras liten, men den kan inte kylas med vatten, som en traditionell kärnreaktor. Vattnet fångar nämligen in de neutroner som driver kedjereaktionen i uranet, den process som frigör energin. Så med vatten kring härden, som i dagens vanliga reaktorer, stannar kärnreaktionen av. Man behöver alltså ett alternativt kylmedel.
Flytande bly som kyler
En beprövad idé är att använda flytande natrium för kylning. Det fungerar, men skapar risker. Natrium reagerar våldsamt med både vatten och luft, och kan vara besvärligt att hantera.
Den lösning som Wallenius sedan flera år har jobbat med är att använda flytande bly som inte alls är lika reaktivt. Det låter kanske främmande att använda en smälta av het metall som kylmedel, men det är en fråga om temperaturskillnader.
Det flytande blyet är runt 400 grader varmt och reaktorhärden är flera hundra grader varmare. Det flytande blyet tar upp värme från härden och värmer sedan vatten till ånga, som i sin tur driver en ångturbin – som i traditionell kraftverksteknik.
Blyet ger också högre säkerhet är det tänkt. Eftersom bly, som används för att kyla reaktorn skyddar mot strålning så skulle bara en minimal mängd radioaktivitet läcka ut vid en eventuell olycka. Det flytande blyet är också självcirkulerande runt reaktorhärden, vilket innebär att kylningen inte är beroende av elförsörjning utifrån – det gör att man inte riskerar en händelse som den i Fukushima 2011, när elektriciteten till kylningens vattenpumpar försvann och reaktorn överhettades.
Nytt stål skyddar blyet
Men det är materialet där blyet cirkulerar som är den känsliga frågan och en nyckel till att lyckas med hela projektet. Problemet är att blyet äter sig in i metallrören, de korroderar.
– Vi hade kunnat bygga sådana här reaktorer för längesen om det inte var för korrosionsproblemet, säger Peter Szakalos, materialforskare vid KTH i Stockholm och en annan av de centrala personerna i projektet.
– Tekniken är känd sedan 1960-talet, men det har varit svårt att hitta ett material till kylrören som håller.
Men sedan ett par år har Peter Szakalos och hans kolleger tillsammans med metallexperter på verkstadskoncernen Sandvik tagit fram ett nytt stål innehållande krom och aluminium samt lite andra tillsatser som skapar ett självläkande tunt och starkt skyddande skikt av aluminiumoxid som tål det korroderande blyflödet upp till 800 graders värme, och det ska räcka, anser man.
Det som återstår att göra är bland annat att göra materialet hårdare så att det tål trycket i ledningarna. Testningar av stålet och de svetsningar som behövs ska göras vid KTH och Luleå Tekniska Universitet.
Flera steg till färdig reaktor
Sunrise-projektet är det första steget mot en fungerande reaktor och innefattar förberedelser, planering och tester av material.
Det andra steget är att bygga en reaktor med den här tekniken fast utan uranbränsle, en blykyld elektriskt uppvärmd prototyp, en testmodell utan radioaktivt bränsle där material och konstruktion kan prövas under drift.
Det tredje steget är en fullskalig reaktor som drivs av uranbränsle och som man i projektet föreslår kan placeras i Oskarshamn, även om inga tillstånd för det finns dag.
– Än så länge räcker anslaget till den första fasen, säger projektsamordnare Pär Olsson. Om vi får finansiering på ytterligare 200 miljoner så kan vi ha den eldrivna prototypen klar om ungefär fem år. Sen tar det tio till femton år att bygga en färdig forskningsreaktor, troligen det senare. Det som tar mycket tid är själva tillståndsprocessen. Kostnaden för en fungerande forskningsreaktor blir drygt en miljard.
Men kärnkraft är en omstridd fråga i Sverige.
Ja, nja eller nej till kärnkraft
Kärnkraft är en omstridd teknik i Sverige. Efter årtionden av strider och kompromisser kring energiformen har vi från och med år 2021 sex reaktorer igång som producerar fyrtio procent av vår el.
Ett argument mot att fortsätta med de traditionella reaktorerna är frågan om säkerheten och risken för haverier med radioaktiva utsläpp. Efter den allvarliga reaktorolyckan i Fukushima i Japan 2011 beslutade man till exempel i Tyskland att stänga ner kärnkraften i landet till år 2022.
En annat argument gäller det farliga högaktiva avfallet som måste förvaras säkert i 100 000-tals år. Ännu är inte allt klart med den stora slutförvarsanläggning som ska byggas vid Forsmark i Östhammars kommun.
Ett tredje motargument som ofta förs fram är att de kan bli väldigt dyra att bygga – vilket visat sig i de länder som satsar på att bygga nytt, till exempel Storbritannien och Finland. Kärnkraft blir olönsam jämfört med vind och solkraft, menar man. Sol, vind och vatten ska bli framtidens fossilfria energimix, är tanken.
Å andra sidan är det många som tvivlar på att de förnybara energislagen kan ge den stadga och kontinuitet som hela energisystemet kräver. Kärnkraft kan stå för basen i elproduktionen medan vind och sol är mer känsliga för vädrets nycker.
Och där ungefär går debatten idag.
Även om de nya reaktorerna är säkrare och ger mindre farligt avfall så finns det en kritik mot att satsa på ny kärnkraft. Nu handlar det inte så mycket om säkerhetsfrågor utan mer om att några nya reaktorer kommer att dröja så länge innan de är i kommersiell drift, kanske trettio år, och då täcks vårt elbehov av allt billigare vindkraft och elektricitet från solceller. Det skulle då bara bli en dyr lösning på ett problem som inte längre finns, har det sagts.
Men Pär Olsson håller inte med om det.
– De som säger så underskattar kostnaderna och problemen med att ställa om hela vårt elsystem till de förnybara energislagen. Det finns ekonomi i ny kärnkraft, anser jag. Och det behöver inte ta så mycket som trettio år att utveckla de nya reaktorerna om man bara driver på utvecklingen. Dessutom är det så att det här inte bara handlar om Sverige. Den teknik som vi utvecklar kan ersätta fossilenergi globalt, till exempel gamla kolkraftverk i andra länder, säger Pär Olsson.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Sunrise är ett projekt som löper på sex år. Det samordnas från KTH i Stockholm och drivs i samarbete med Uppsala universitet, Luleå tekniska universitet och ett antal företagspartners, till exempel Sandvik.
Fas 1 som är finansierad med 50 miljoner kronor från Stiftelsen för strategisk forskning handlar om planering, förberedelser och tester. I de följande faserna finns vill forskarna bygga först en eldriven prototyp av den blykylda reaktorn, och sedan en urandriven forskningsreaktor för placering i Oskarshamn om tio – femton år.
– Humor och skratt är kanske inte det första man tänker på i samband med feministisk politik och motstånd. Det är nog snarare den förmodat humorbefriade feministen och feministen som ”glädjedödare” som är den mer dominerande föreställningen, ”hon” som inte skrattar åt sexistiska skämt och som förstör stämningen för andra. Men feminister har så klart också humor, säger Jenny Sundén, professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola.
Tillsammans med Susanna Paasonen, professor i mediestudier vid Åbo universitet, gav hon nyligen ut boken Who’s laughing now? Feminist tactics in social media (MIT Press). Den handlar om feministiska motståndstaktiker på sociala medier som på olika sätt använder sig av just humor för att bemöta och motverka sexism och trakasserier – som till exempel ”slut shaming” eller oönskade dick pics.
– Vi tittar på taktiker som rymmer allt från ironi och parodi till hån och förlöjligande och konstaterar att feministisk humor har både lätthet, lekfullhet och ett stort mått av allvar, säger Jenny Sundén.
Skratt kan ge andrum
Forskarna har fokuserat på vad som händer i sociala medier som Twitter och Instagram och framför allt på feministiska initiativ som fått stor spridning. Inläggen är både från nordiska konton och angloamerikanska. Bland annat har de tittat på hur hat och kränkningar återpubliceras, retweetas, från till exempel svenska Linnéa Claessons Instagramkonto @assholesonline eller den amerikanska porrstjärnan Stormy Daniels. Forskarduon har också tittat på hur nedsättande ord som ”hora” eller ”hagga” återtas i grupper som ”Skamlös utsläckning” på Facebook. De har också analyserat hur exkluderingen av kvinnor som professionell expertis synliggörs i tumblr-bloggen ”Congrats, you have an all male panel” samt den ovanliga förekomsten av oväntade ”pussy pics”.
Varför är humor användbart?
– Att skratta tillsammans, även i den sortens nätverksgemenskaper som sociala medier utgör, kan skapa sammanhang och sammanhållning, bidra till att lätta på trycket och ge särskilt utsatta grupper andrum. Att skratta i stället för att gråta kan kanske till och med rädda liv, eller i alla fall göra att de orättvisor som tynger ner blir lite lättare att bära, säger Jenny Sundén.
Är det någon skillnad på hur humor används som feministisk motståndstaktik, jämfört med hur andra grupper gör det?
– Det är förstås ganska vanligt att underordnade grupper använder humor som ett sätt att skratta åt makten, en sorts humor som grundas i trauma eller erfarenheter av förtryck. Det finns svart humor som fokuserar på rasism, queer humor om homofobi och så vidare. Det som skiljer den feministiska humorn från andra sorters humor som kommer ”underifrån” är dess objekt, att sexism och misogyni är själva ingången och det som ger humorn dess bränsle och själva nerv, säger Jenny Sundén och fortsätter:
– Dessutom spelar humor en central roll i hur sociala medier mer generellt fångar vår uppmärksamhet, samtidigt som de bidrar med nya plattformar för politisk mobilisering, säger hon.
Humor kan vara splittrande
Humor är subjektivt. Vissa tycker att något är roligt, andra inte. Humor kan därmed skapa gränser mellan de som skrattar åt skämtet och de som inte gör det. Inte sällan sker detta även inom en och samma grupp.
– Det gör att humor kan vara splittrande, eftersom alla som definierar sig som feminister inte delar samma humor. Ofta har det att göra med andra saker än genus och det stod snabbt klart för oss att den feministiska humor som har störst genomslag på nätet är påfallande vit, straight och priviligierad. Detta gör i sin tur att för alla som avviker från sådana normer kan skrattet snarare fastna i halsen, säger Jenny Sundén.
#Metoo och sexuell skam
Boken skrevs i spåren av #metoo, en rörelse där kvinnor vittnade om systematiska trakasserier, sexuellt våld och övergrepp, berättelser som ligger långt från humorns domäner.
– Men det vi märkte var att skambeläggande i relation till sexuell skam och kroppsskam är en vanlig ingrediens i den sortens sexism som våra humorkampanjer vänder sig emot. Därför har vi valt att inleda boken med ett kapitel om #metoo, sexuell skam och den omfördelning av skam som den rörelsen kan sägas ha fått till stånd, från offren till förövarna. Vi skriver också om hur #metoo-rörelsen faktiskt rymmer ett kanske oväntat utrymme för humor och komedi, från Sara Danius alter ego Gittan till Hanna Gadsbys ”Nanette”.
Ilska och frustration är ofta den förväntade och mer socialt acceptabla reaktionen på mycket av det som kvinnor, transpersoner och icke-binära utsätts för på sociala medier. Men Jenny Sundén och Susanna Paasonen menar att det finns ett kritiskt och feministiskt värde i att skratta, även i stunder då det inte lämpar sig. Att det finns en politisk nödvändighet i det opassande skrattet.
– Det finns en föreställning om att humor och skratt är förenat med trivialisering av allvarliga frågor, men vi menar att det i humorn finns ett annat slags allvar som dessutom blir viktigt i en tid då vi alla kan behöva oss ett gott skratt, säger Jenny Sundén.
Det är vanligt att svenska barns och ungdomars fysiska och psykiska hälsa mäts genom enkäter. En av dem är den internationella undersökningen ”Skolbarns hälsovanor” som besvaras av barn i åldrarna 11, 13 och 15 år.
Forskarna Anette Wickström och Kristin Zeiler vid Linköpings universitet ville studera enkäten för att se vilka normer som kan förmedlas genom hälsoenkäter, ett område som det inte forskats mycket på. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Children & Society.
– Studien visar att enkätfrågor om föräldrarnas sysselsättning och ekonomiska situation skapar normer om hur man ska vara och vad man ska äga. Våra intervjuer visar också att en del tonåringar frågar sig om man bör svara som det är i verkligheten, eller om man bör svara så att man skyddar sig själv och dem man bryr sig om, säger Anette Wickström, biträdande professor på institutionen för Tema vid Linköpings universitet, som tidigare forskat om normer och ideal i förhållande till hälsa.
Frågor om eget rum och datorer
Enkäter kan ses som ett verktyg för att få reda på hur ungdomar mår. Men de kan också ges en vidare betydelse, där de betraktas som bärare av betydelse och normer. Det var detta teoretiska angreppssätt som forskarnas studie utgick ifrån.
Genom 51 intervjuer med 15-åringar i tre olika skolklasser växte bilden av hur ungdomarna ser på enkäten fram.
Resultatet visade att ungdomarna uppfattar det som att enkäten förmedlar ett budskap om hur man ska leva. Blotta existensen av frågor kring eget rum, antal datorer och badrum i hemmet, uppfattades av vissa ungdomar som ett budskap om att man bör ha dessa saker. Likaså påpekade ungdomarna att enkätfrågor om vikt och kroppen kan väcka negativa funderingar som man tidigare inte haft.
Enkäten gjorde också ungdomarna medvetna om skillnader, främst i fråga om sin familjs ekonomi. Medan vissa ungdomar sa att enkäten gjort dem uppmärksamma på hur bra de har det väckte den hos andra rädsla för att uppfattas som fattiga.
Viktigt hur man själv uppfattar sin status
Det finns ett växande forskningsområde som visar att en persons subjektiva föreställning av sin socioekonomiska status kan spela större roll för hälsa än vad objektiv status gör. Det är i andra ordalag viktigare för din hälsa hur du upplever din inkomst och din status i samhället än vad du faktiskt får i lönekuvertet.
– Ungdomarna berättar att enkäten väcker frågor om status. Om vi vet att den subjektiva förståelsen av ens sociala status kan betyda mer för hälsan än den faktiska situationen, så kan man fråga sig vad den här typen av frågor gör med tonåringarna, säger Anette Wickström.
Frågor som sporrar – och väcker skuld
Ungdomarnas upplevelser av att fylla i enkäten skiljde sig åt. En grupp tyckte att enkäten var rolig och informativ, ett ”facit” på hur man bör leva, vilket sporrade dem att vilja nå nya mål.
Andra tyckte att enkäten var svår att fylla i för att den väckte känslor av skuld, ansvar och underlägsenhet. Denna grupp funderade bland annat på vems ansvar det är att man mår bra. Ungdomarna upplevde att enkäten utgick från att de själva var ytterst ansvariga för – och kunde påverka – sin hälsa. De själva däremot betraktade i stor utsträckning sin hälsa som beroende av yttre faktorer utanför deras kontroll, som dödsfall, missbruk och konflikt i familjen.
Känsliga uppgifter i ett klassrum
Intervjuerna visade också att det var svårt för ungdomarna att få fylla i enkäten i avskildhet. Vissa tonåringar beskrev hur de försökte dölja sitt frågeformulär av rädsla för att klasskompisar skulle råka se, medan andra beskrev hur frågor och svar diskuterades öppet i klassrummet.
Andra ungdomar talade om risken av att påminnas om minnen man inte vill kännas vid när man sitter bland sina klasskamrater. Frågan om vid vilken ålder man första gången hade haft samlag kommenterades av en flicka: ”Om man har blivit utsatt för övergrepp och aldrig haft sex frivilligt, vad svarar man då?”
Anette Wickström menar att resultaten från studien är en påminnelse om att det krävs ständig reflektion kring enkäter och undersökningar.
– Snarare än att tänka att vissa enkäter borde tas bort, menar vi att man bör ta med den här kunskapen när man skapar enkäter. Man måste tänka på hur de designas, distribueras, hur frågor och fördefinierade svar formuleras och om skolor kan erbjuda psykologiskt stöd efter undersökningen. Sen bör man självklart också reflektera över om frågor som rör så här känsliga ämnen måste vara med.
Besvaras av 11-, 13- och 15-åringar
Skolbarns hälsovanor är en internationell undersökning som genomförs i ett 50-tal länder. I Sverige besvaras den av 11-, 13- och 15-åringar vart fjärde år.
Den mäktiga meteoritkratern vid Siljan i Dalarna är Europas största, med en diameter på över 50 kilometer. Den djupt uppspruckna berggrund som meteoritnedslaget för 380 miljoner år sen lämnade efter sig blev en perfekt miljö för mikroorganismer.
När forskarna undersökte det uppspruckna berget djupt ner i kraterkanten hittade de små trådlika strukturer i sprickornas hålrum. Efter noggrannare undersökning gick det att belägga att fynden verkligen var fossila rester av svamp. Svamp som lever helt utan syre.
Sammansättningen av olika former av grundämnet kol i mineralet kalcit i sprickorna avslöjade att svampen varit inblandad i processer där växthusgasen metan bildas av andra mer primitiva mikroorganismer (arkéer). Liknande symbiotiska förhållanden har tidigare beskrivits från komagar där de ger upphov till de omskrivna naturliga växthusgasutsläppen till atmosfären.
Partners till arkéer i djupbiosfären
Henrik Drake är docent vid Linnéuniversitetet och har lett studien:
– Fynden visar att svampar kan vara viktiga nedbrytare av organiskt material och förbisedda symbiotiska partners till bakterier och arkéer i den enorma miljö som djupbiosfären i berggrunden utgör. Deras förekomst gör dem därmed kapabla att medverka till mikrobiell produktionen av växthusgaser, säger han.
Forskarna gjorde en radiometrisk datering av kalcitmineralen som bildats vid metanproduktionen. Den avslöjade en ålder på 39 miljoner år, och gäller även för den samtida fossila svampen. Alltså skedde detta mer än 300 miljoner år efter meteoritnedslaget.
– Fynden visar att svampar kan vara viktiga nedbrytare av organiskt material och förbisedda symbiotiska partners till bakterier och arkéer i den enorma miljö som djupbiosfären i berggrunden utgör. Deras förekomst gör dem därmed kapabla att medverka till mikrobiell produktionen av växthusgaser, säger Henrik Drake.
Karta över Siljankratern i Dalarna. Kartan visar ”Siljansringens” sjöar (blå) och sedimentbergarter (gul) runt en centralplatå av urberg. Kratern skapades då en meteorit med en diameter av ca 5 km slog ned och träffade jordens yta under devon för cirka 365 eller 370 miljoner år sedan. Kraterns kanter bildar en cirkel av lägre liggande områden, som idag innehåller många insjöar, varav Siljan är den största. Bild: Henrik Drake
– Svampen har troligen levt av att bryta ner organiskt material i sprickorna och producerat vätgas som i sin tur givit energi till metanproducerande mikroorganismer. Ett sådant symbiotiskt förhållande mellan anearob svamp och metanogener har inte tidigare beskrivits från den djupa berggrundens biosfär, säger Magnus Ivarsson, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, som bedriver forskning om djupbiosfären.
Själva kraterstrukturen, med en ring av nedförkastade sediment, har varit optimalt för svampkolonisation. Detta för att kolväten och organiskt material från sedimenten kunnat ta sig ner i kraterns sprickor och agerat energikälla.
– I den fossila svampen hittade vi bevarande organiska molekyler. Dessa ger ytterligare bevis för att fyndet verkligen är av svampursprung men även för mikrobiell nedbrytning av sedimentära kolväten, vilket slutligen ledde till metanproduktion, säger Christine Heim, Kölns universitet, Tyskland, en av forskarna bakom upptäckterna i Siljansringen.
Henrik Drake summerar:
– Mikroorganismer och deras förmåga att kolonisera och överleva i jordens mest ogästvänliga miljöer fortsätter att förbluffa oss, och med våra nya fynd lägger vi en ny svamp-pusselbit till jordens djupbiosfärspussel.
Kalcitkristaller som bildats i samband med mikrobiell aktivitet i en spricka djupt ner i Siljans meteoritkrater. Pincetten visas som skala. En radiometrisk datering visade att kristallerna var 39 miljoner år gamla. Radiometrisk datering är en metod för mätning för att bestämma åldern på bergarter, genom att mäta det radioaktiva sönderfallet hos olika grundämnens isotoper. Foto: Henrik Drake.
Djupbiosfären och meteoritnedslag
En stor del av livet på vår planet finns gömt under våra fötter, i en miljö som kallas djupbiosfären och som sträcker sig flera kilometer ner i berget. Meteoritnedslag kan ha påverkat kolonisering av denna karga livsmiljö eftersom den uppspruckna berggrunden ger plats för mikrobiella samhällen, och hettan ger upphov till livsviktig cirkulation av vatten och gaser. Meteoritnedslag kan därmed stimulera kolonisering av annars livlösa planeter.
Henrik Drake, forskare vid Institutionen för biologi och miljö, Linnéuniversitetet, henrik.drake@lnu.se
Sverige är ett av få länder i världen som erbjuder skattefinansierad skollunch till alla elever i grundskolan. Den utgör en viktig del av samhällets insatser för en god folkhälsa och en pedagogisk ansats uppmuntras. I de nationella riktlinjerna går det att läsa att en bra skollunch bör vara miljösmart, god, säker, näringsriktig, integrerad i skolans övriga verksamhet och trivsam. Men hur upplevs egentligen skollunchen av några av de aktörer som den berör allra främst?
I sin avhandlingIt’s not really about the food, it’s about everything else: pupil, teacher and head teacher experiences of school lunch in Sweden har Linda Berggren, forskare vid Umeå universitet, samlat röster om skollunchen. Avhandlingen består av fyra studier. Dels har hon intervjuat grundskoleelever i Sverige, Norge, Finland och Island och dels har hon tagit del av svenska elevers skrivna berättelser om skollunchen. Hon har också studerat skollunchen utifrån svenska lärares och rektorers perspektiv. De gav en bild av att skollunchen inte alltid upplevs som det är tänkt.
Upplevelsen handlar om mer än maten
– Eleverna i de nordiska länderna betonade vikten av att äta hälsosam, och god, mat i skolan. Men även om maten i sig nämndes av alla aktörer jag har intervjuat så blev det tydligt att också andra faktorer, såsom de sociala, fysiska, normativa och organisatoriska, spelade stor roll för hur skollunchen upplevdes. Det blev också tydligt att det finns utmaningar för skolorna för att kunna skapa en integrerad och trivsam skollunch. Elever berättade att det som kunde ha blivit en trevlig måltid tillsammans med klasskamrater ofta stördes av tidsbrist, hög ljudvolym och en rörig miljö. Skolrestaurangen beskrevs också som en plats där man kan känna sig exponerad och sårbar, berättar Linda Berggren.
Sociala och fysiska förutsättningar formar skollunchen
Linda Berggrens resultat visar att elevers, lärares och rektorers upplevelser av skollunchen påverkas negativt av hur skollunchen är planerad och organiserad på både skol- och kommunnivå. Förutsättningar för att kunna genomföra sociala och pedagogiska intentioner samt få en trivsam skollunchupplevelse finns ofta inte.
– De lärare jag har studerat såg ofta skollunchens potential som lärandetillfälle, och som en möjlighet att stärka relationen med sina elever. Många uttryckte dock att det inte alltid fanns förutsättningar för sociala och pedagogiska intentioner. Den stressiga miljön, höga ljudvolymen och ansvaret över alla elever gjorde att lärarna inte hade någon ro att sitta ned. Spänningen mellan de sociala och fysiska förutsättningarna för skollunchen, som till exempel tidspress och skolrestaurangens utformning, hindrade skollunchen från att bli en trevlig stund.
Integrera skollunchen mer i skolans verksamhet
De rektorer som deltagit i studien associerade främst skollunchen med den ideologi om social jämlikhet som den skattefinansierade skollunchen står för, och de berättade att de kunde se att skollunchen hade stor betydelse då till exempel vissa barn åt mer på måndagar och fredagar. Det primära målet för dem var att se till att alla elever åt och blev mätta. Men rektorerna berättade också att skollunchen var en utmaning på grund av logistiska problem och det ofta delade ansvaret mellan skola och kommunal måltidsverksamhet.
– Min avhandling visar att skollunchen inte alltid planeras och organiseras utifrån elevernas, lärarnas och rektorernas behov. Därför är det ofta svårt att nå upp till både goda intentioner och nationella riktlinjer. Två sätt att göra skollunchen till en mer integrerad del av skolans övriga verksamhet vore att dels göra den till en del av skolans läroplan och dels att låta den ingå i utbildningen av lärare och skolledare. Vi skulle också behöva mer forskning om hur skollunchen kan organiseras på bästa sätt, till exempel när det gäller logistik och tidsplanering. Dessutom behöver skolrestauranger i framtiden designas på ett sätt som underlättar en trivsam måltidsupplevelse, säger Linda Berggren.
Linda Berggren, Institutionen för kost- och måltidsvetenskap, Umeå universitet, linda.berggren@umu.se
För cirka 4 550 miljoner år sedan bildades vårt planetsystem ur en roterande skiva av gas och stoft i utkanten av galaxen Vintergatan. I en ny studie från Lunds universitet har ett forskarlag gjort en noggrann analys av meteoriters isotopkompositioner i ett laboratorium och forskarna lanserar nu en helt ny teori om hur jorden bildades.
– Vår studie visar att jorden började som en bebisplanet bestående av is och kol. Men jordens isotopkomposition visar att den sedan drog till sig småstenar, först från inre delen och sedan från den yttre delen av solsystemet, säger Anders Johansen, astronomiprofessor vid Lunds universitet och Köpenhamns universitet.
Betydligt snabbare förlopp
Det är inte bara själva processen kring hur det gick till när jorden bildades som förvånade forskarna. Deras omfattande meteoritanalyser, som jämförts med jordens isotopkomposition, visar också att planetbildningen gick mycket snabbare än vad forskarvärlden tidigare trott.
– Vår modell visar att jorden bildades under fem miljoner år. Sedan tog småstenarna slut. Fem miljoner år låter kanske inte som ett blixtsnabbt förlopp, men det är ju betydligt kortare tid än de 30 till 100 miljoner år som forskarvärlden tidigare räknat med, säger Anders Johansen.
Enligt studien började jorden som en kall protoplanet, en föregångare till en planet, bestående av is och kol. Det var först när den växt till cirka 1 procent av sin nuvarande massa som dess atmosfär blev tillräckligt varm för att isen skulle förångas och organiska molekyler med kol förstöras. I samband med det slutade jorden att öka sitt vatten- och kolinnehåll och började istället suga till sig de knastertorra småstenar som vid tidpunkten susade omkring i solsystemet. Enligt studien bildades även Jupiter och Saturnus genom att fånga in småstenar.
– Mycket tyder på att Mars också var på väg att växa sig riktigt stor. Men då var småstenarna slut och vår röda grannplanet blev inte större än 10 procent av jordens massa, säger Anders Johansen.
Liv i universum
Den nya upptäckten är viktig eftersom den kan påvisa hur mycket vatten och kol – som båda är essentiella för livets ursprung – en planet föds med. Enligt forskarlaget tyder mycket på att jordliknande planeter kring andra stjärnor i Vintergatan bildas med samma sammansättning. Ett typiskt resultat av den nya planetbildningsteorin – småstensteorin – skulle kunna vara att just jordliknande planeter runt andra stjärnor, så kallade exoplaneter, har en yta som består av 70 procent vatten och 30 procent land. Något som väsentligt ökar chanserna att någon gång hitta liv i universum, enligt Anders Johansen.
– Nästa år lanseras den nya generationens rymdteleskop JWST som kommer att bidra till att en mängd nya exoplaneter upptäcks. Det ska bli mycket intressant att studera dessa jordliknande planeter närmare, säger Anders Johansen.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: Center for Star and Planet Formation, GLOBE Institute (University of Copenhagen), Niels Bohr Institute (University of Copenhagen), Space Research Institute (Austrian Academy of Sciences).
Anders Johansen, astronomiprofessor vid Lunds universitet och Köpenhamns universitet, anders@astro.lu.se
Forskarna vid Centrum för paleogenetik i Stockholm har analyserat världens hittills äldsta kända dna, från mammutar som levde för upp till 1,2 miljoner år sedan. Kartläggningen avslöjar att den nordamerikanska Columbiamammuten var en hybrid mellan ullhårig mammut och en tidigare okänd mammutsläkting.
– Att hitta dna från den här tiden är som att åka tillbaka med en tidsmaskin, och gör det möjligt att undersöka evolutionära processer i samband med att arter bildas. Detta är något som hittills inte gjorts med genetiska verktyg, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik och forskningsledare vid Centrum för paleogenetik, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuséet.
Från en tid med stora klimatförändringar
Tiden för runt en miljon år sedan var en period då många av våra nuvarande däggdjursarter hade sitt ursprung och jordens klimat genomgick stora förändringar. Den internationella forskargruppen ledd av forskare vid Centrum för paleogenetik har lyckats kartlägga arvsmassan från ett flertal mammutar som levde för 0,7 till 1,2 miljoner år sedan.
– De här dna -proverna är så otroligt gamla att det nästan är svårt att greppa. Proverna är tusen gånger äldre än vikingatida lämningar, och är från en tidsperiod innan det ens fanns människor och neandertalare, säger Love Dalén.
Analyserna gjordes på mammuttänder som legat bevarade i den sibiriska permafrosten. Forskarna fann att det bara fanns ytterst lite dna kvar i proverna, och dessutom var dna-molekylerna nedbrutna i väldigt små bitar. Det krävdes därför ett omfattande arbete och avancerade metoder för att ta fram och analysera dna-sekvenserna.
Love Dalén, Patrícia Pečnerová och två ryska kollegor drar en bete från en stäppmammut ur marken på Wrangel Island i Arktiska havet i nordöstra Sibirien. Video: Patrícia Pečnerová
Dna från de första ullhåriga mammutarna
Provernas ålder har bestämts genom både paleontologiska metoder och med hjälp av den så kallade molekylära klockan, som är baserad på att mutationer i arvsmassan sker med konstant hastighet. Analyserna visar att två av proverna är mer än en miljon år gamla. Det äldsta provet, som var 1,2 miljoner år gammalt, kom från en hittills okänd evolutionär linje som skiljdes från andra mammutar för mer än två miljoner år sedan. Det tredje provet är cirka 0,7 miljoner år gammalt och utgör en av de första kända ullhåriga mammutarna.
– Resultaten kom som en total överraskning för oss. Alla tidigare studier har tytt på att det vid den här tidpunkten bara fanns en art av mammut i Sibirien, som kallas stäppmammut. Men nu visar våra dna-analyser att de fanns två olika typer av mammut. Vi kan inte säga säkert ännu, men vi tror att det handlar om två olika arter, säger Tom van der Valk, tidigare postdoktor vid Centrum för paleogenetik, numera anställd vid SciLifeLab.
Anpassningen till kallare klimat
Den nyupptäckta typen av mammut, av forskargruppen kallad Krestovka-mammuten, visar sig tillhöra den evolutionära linje av mammutar som koloniserade Nordamerika för 1,5 miljoner år sedan. Dessutom visar analyserna att Columbiamammuten som levde i Nordamerika under den senaste istiden är en hybdridart, vars arvsmassa till hälften kom från Krestovka-mammuten och till hälften från den ullhåriga mammuten.
– Det här är en viktig upptäckt. Det verkar alltså som att arten Columbiamammut, ett av de mest ikoniska istida djuren i Nordamerika, uppstod genom en hybridisering för ungefär 420 000 år sedan, säger Patrícia Pečnerová, tidigare doktorand vid Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, numera postdoktor vid Köpenhamns universitet.
Forskarna jämförde även arvsmassan från ullhåriga mammutar, som levde för bara några tusen år sedan, med en av de första ullhåriga mammutarna som levde för 0,7 miljoner år sedan och en stäppmammut som levde för 1,1 miljon år sedan. Det gjorde det möjligt undersöka hur anpassningen till ett kallare klimat gått till, och huruvida artbildningen bidrog till denna anpassning.
Analyserna visade att nästan alla de mutationer som påverkar fettlagring, temperaturreglering, hårtillväxt, lägre köldkänslighet och dygnsrytm fanns redan hos stäppmammuten för drygt en miljon år sedan, långt innan den ullhåriga mammuten uppstod.
Uråldrig dna kan ge många svar
– Att kunna spåra genetiska förändringar över en artbildning är helt unikt. Våra analyser visar att de allra flesta köldanpassningarna fanns redan hos den ullhåriga mammutens förfader, och vi finner inga bevis för att det naturliga urvalet gick snabbare under själva artbildningen, säger David Díez-del-Molino, postdoktor vid Centrum för paleogenetik.
De två forskningsledarna vid Centrum för paleogenetik, Love Dalén och Anders Götherström, menar att de nya resultaten nu öppnar dörren för en rad framtida studier på andra arter.
– För ungefär en miljon år sedan startade en tidsperiod när många arter spred sig över jorden. Det var också en period med stora förändringar i både havsnivåer och klimat, samt den senaste gången jordens magnetiska poler bytte plats. Genetiska analyser på den här tidsskalan kan användas för att undersöka en rad spännande frågeställningar, säger Love Dalén.
Hur långt bak i tiden kan man komma?
–Ja det är ju den stora frågan. Vi har inte nått gränsen än. En kvalificerad gissning är att det går att hitta dna från 2 miljoner, kanske upp till 2,6 miljoner år tillbaka. Innan den tiden fanns ingen permafrost där förhistoriskt dna kan ha bevarats, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi.
Centrum for paleogenetik för samman forskare från olika discipliner, som biologi, arkeologi och geologi, i en forskningsmiljö som fokuserar på analyser av dna från historiska och forntida lämningar. Studien är ett resultat av ett internationellt samarbete, med forskare från Centrum för paleogenetik och forskare från Storbritannien, Ryssland, USA, Tyskland, Kina, Turkiet, Norge och Danmark.
Mammutar genom tiderna
Columbiamammut är en art som fanns i USA och Mexiko och dog ut för cirka 11 000 år sedan. Den var storväxt, hade stora betar och troligen inte så mycket päls. De nya rönen visar att arten utvecklades genom en hybridisering mellan den nu upptäckta ”Krestovka-mammuten” och den ullhårig mammuten för omkring 420 000 år sedan.
Ullhårig mammut är en art som uppstod i nordöstra Sibirien för cirka 700 000 år sedan, och dog ut för 4 000 år sedan. Arten hade en utbredning över större delen av norra halvklotet, och hade ett flertal anpassningar till kallt klimat, inklusive ullig päls, små öron, fettdepåer och minskad köldkänslighet.
Stäppmammut är en mammut som fanns i stora delar av norra Eurasien för 1,7 till 0,2 miljoner år sedan. Man har tidigare antagit att alla dessa mammutar tillhörde samma art, och man vet inte så mycket om hur de såg ut annat än att de hade annorlunda tänder och var avsevärt större än andra mammutar. Resultaten från den aktuella studien visar att det fanns två typer av mammut med liknande morfologi, stäppmammuten och Krestovka-mammuten, och att åtminstone den förstnämnda sannolikt hade päls samt flera andra köldanpassningar.
Love Dalén, Centrum för paleogenetik och professor i evolutionär genetik vid Naturhistoriska riksmuseet, love.dalen@nrm.se
Tom van der Valk, Science for Life Laboratory. Tidigare Postdoktor vid Centrum för paleogenetik, tom.vandervalk@scilifelab.se
– I studien konstaterar vi en fördubblad risk bland högstadielärare jämfört med gymnasielärare, både för PCR-påvisad smitta och för sjukvård på grund av covid-19. En jämförelse av 124 yrkesgrupper visar att gymnasielärarna uppvisade medelhög smitta medan högstadielärarna var den sjunde mest drabbade yrkesgruppen, säger Helena Svaleryd, professor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
– Detta är på samma nivå som körskolelärare och socialarbetare men lägre än poliser och taxiförare
De flesta länder i världen stängde sina skolor under våren 2020 trots stor osäkerhet kring hur det påverkar spridningen av SARS-CoV-2. I Sverige övergick gymnasieskolan den 18 mars till distansundervisning medan grundskolan fortsatte undervisningen som vanligt.
Detta har gjort det möjligt för forskarna vid Stockholms universitet och Uppsala universitet att göra en jämförelse av smitta och sjukdom, mellan i övrigt jämförbara grupper. I studien kopplas alla som testat positivt för SARS-CoV-2(alla PCR-positiva fall och alla sjukvårdsregistrerade fall av covid-19 under pandemin fram till sommarlovet)till registerdata för föräldrar och lärare i grund- och gymnasieskolan.
Femhundra smittade föräldrar
Eftersom elevers ålder sannolikt samvarierar med symptomens allvar, elevens smittsamhet och olika typer av riskbeteende är det centralt att jämföra föräldrar till barn i näraliggande åldrar, menar forskarna.
Enligt studien var sannolikheten för ett positivt PCR-test 17 procent högre för föräldrar vars yngsta barn gick i årskurs 9 snarare än i gymnasiets första år. Det betyder att 500 PCR-positiva fall bland cirka 450 000 högstadieföräldrar, 4,5 procent av befolkningen, hade kunnat undvikas fram till den 15 juni om även högstadiet hade övergått till distansundervisning. Detta kan jämföras med totalt 53 000 PCR-positiva fall i hela befolkningen under samma period.
Dubbelt så många högstadielärare sjuka
– I studien konstaterar vi även en fördubblad risk bland högstadielärare jämfört med gymnasielärare, både för PCR-påvisad smitta och för sjukvård på grund av covid-19. En jämförelse av 124 yrkesgrupper visar att gymnasielärarna uppvisade medelhög smitta medan högstadielärarna var den sjunde mest drabbade yrkesgruppen.
– Detta är på samma nivå som körskolelärare och socialarbetare men lägre än poliser och taxiförare, säger Helena Svaleryd, professor i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
I denna jämförelse exkluderas anställda i vård och omsorg då provtagningen av dessa grupper skilde sig markant från andra. Fram till slutet på juni hade 79 av 39 500 högstadielärare blivit inlagda på sjukhus med covid-19. Enligt studien hade detta antal varit 46 om högstadiet hade stängts på samma sätt som gymnasiet.
Låg allmän smittspridning av öppen skola
Att smittan sprids inom det egna hushållet är välkänt och studien visar att risken för ett positivt PCR-test var 30 procent högre bland högstadielärarnas partners än bland gymnasielärarnas. Skattningarna för allvarligare sjukdomsfall är något lägre än för PCR-påvisad smitta men precis som för jämförelsen med föräldrar till barn i näraliggande åldrar är dessa skattningar oprecisa.
Skolstängningar är en kostsam åtgärd med potentiellt allvarliga långsiktiga konsekvenser för eleverna. Resultaten för högstadieföräldrarna är i linje med teoretiska modeller som tyder på att det har begränsade effekter på den allmänna spridningen av SARS-CoV-2 att stänga skolor.
I en internationell jämförelse har skyddsåtgärderna i de öppna svenska skolorna varit begränsade så strikta åtgärder kan inte förklara de relativt små konsekvenserna för smittspridningen. Resultaten för lärare tyder emellertid på att vidare skyddsåtgärder i skolorna kan övervägas.
Få elever allvarligt sjuka
Studien undersöker inte konsekvenserna av skolstängningar för smittspridningen bland elever men konstaterar att antalet allvarligare fall var lågt under våren och att inga elever i för-, grund- eller gymnasieskola avled till följd av covid-19 fram till mitten på sommaren 2020.
– Det finns ett par tyska studier som visar att smittan ökade när skolorna stängde för sommarlovet och ökade efter sommarledigheten. Andra studier visar att skolstängningar bidrar till minskad smitta. Hittills gjorda studier lider dock alla av problemet att de har svårt att isolera effekten av just skolstängningen eftersom många andra åtgärder vidtagits samtidigt. Att vi bättre kan isolera denna effekt är styrkan med vår studie, säger Jonas Vlachos, professor vid Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet.
Skelettmuskler består av snabba (vita) muskelfibrer som är snabbt uttröttbara och långsamma (röda) muskelfibrer som är mer uthålliga. Proteinet α-aktinin-3 som bara finns i snabba muskelfibrer saknas helt hos nästan var femte människa, totalt 1,5 miljarder individer, på grund av en mutation i genen som kodar för proteinet. Evolutionärt ökade förekomsten av den muterade genen när människor flyttade ut från Afrika till kallare klimat i Central- och Nordeuropa.
Bättre på att hålla värmen
– Det här tyder på att personer som saknar α-aktinin-3 är bättre på att hålla värmen och energimässigt klara sig i ett tuffare klimat, men det har inte funnits några direkta experimentella bevis för det tidigare. Nu kan vi visa att förlusten av det här proteinet ger ökad tolerans mot nedkylning och vi har även funnit en möjlig mekanism för detta, säger Håkan Westerblad, professor i cellulär muskelfysiologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet.
I studien fick 42 friska män i åldern 18–40 år sitta i kallt vatten (14°C) tills deras kroppstemperatur sjunkit till 35.5 °C och försöket avslutades. Musklernas elektriska aktivitet under nedkylningen studerades med elektromyografi (EMG) och muskelbiopsier togs för att studera proteininnehåll och fibertypsammansättning.
Huttrar inte lika mycket
Resultaten visade att skelettmusklerna hos personer som saknar α-aktinin-3 innehåller en större andel långsamma muskelfibrer. Vid nedkylning hade dessa personer också ett energimässigt mer fördelaktigt sätt att bevara kroppstemperaturen. I stället för aktivering av snabba fibrer, som gör att man börjar huttra, hade de en större benägenhet att producera värme genom ökad grundaktivitet (tonus) i de långsamma fibrerna.
– Mutationen har sannolikt medfört en evolutionär fördel under migrationen till ett kallare klimat, men i dagens moderna samhälle skulle den energisparande förmågan i stället kunna innebära en ökad risk för vällevnadssjukdomar. Det är något som vi nu vill studera vidare, säger Håkan Westerblad.
Skulle kunna påverka idrottsprestation
En annan intressant frågeställning är hur avsaknad av α-aktinin-3 påverkar svaret på fysisk träning.
– Personer som saknar α-aktinin-3 är sällan riktigt bra på idrotter som kräver styrka och explosivitet medan man sett en tendens till ökad kapacitet hos dessa personer i uthållighetsidrotter, säger Håkan Westerblad.
En begränsning med studien är att det i försök på människa är svårare att studera mekanismer på samma detaljnivå som i djur- och cellförsök. Den fysiologiska mekanism som presenteras har inte verifierats med experiment på till exempel molekylär nivå.
Håkan Westerblad, professor, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, hakan.westerblad@ki.se
Fotnot:
Studien utfördes i samarbete med forskargrupper vid Lithuanian Sports University i Kaunas, Litauen, och University of Melbourne i Australien. Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet i Sverige, Centrum för idrottsforskning, Vetenskapsrådet i Litauen, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Jeanssons Stiftelser, Hjärt-Lungfonden och National Health and Medical Research Council i Australien. Medförfattaren Volker Lauschke är grundare, vd och aktieägare i HepaPredict AB och har varit konsult åt EnginZyme AB.
Att avloppsvatten från sjukhus innehåller antibiotika från patienters urin och avföring är känt sedan tidigare. Avloppssystemen har länge misstänkts kunna utgöra en miljö där multiresistenta bakterier utvecklas och frodas, under konstant påverkan av en utspädd antibiotikalösning. Direkta bevis för att avloppsvatten selekterar fram antibiotikaresistenta bakterier har dock saknats, tills nu.
Tydliga resultat
I studien provtog forskarna avloppsvatten från Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, och tog även jämförelseprov av både orenat och renat avloppsvatten från det kommunala reningsverket (Ryaverket).
Avloppsvattnen filtrerades för att ta bort alla bakterier, medan läkemedel och andra kemikalier fanns kvar i vattnet. Därefter studerade forskarna vilken effekt de filtrerade avloppsvattnen hade på bakterier i olika kontrollerade experiment i laboratoriet.
– Resultaten var mycket tydliga. I alla testsystem fann vi att bakterier som var känsliga för antibiotika snabbt avdödades av sjuhusavloppet, medan de som var resistenta mot flera olika antibiotika fortsatte att växa, säger Joakim Larsson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som leder arbetet i den forskargrupp som gjort studien.
Effektiv rening
Det orenade avloppsvatten som kommer in till reningsverket från Göteborg överlag, framför allt från hushåll, hade en mycket mindre påverkan på bakterierna. Det vatten som renats och släpptes ut från Ryaverket gav i studien inte någon uppenbar fördel för resistenta bakterier.
– Det är goda nyheter att det avloppsvatten som når Göta Älv inte verkar gynna resistenta bakterier, men det starka selektionstrycket från sjukhuset orenade avloppsvatten är oroande, säger Joakim Larsson och fortsätter:
– Ett starkt selektionstryck som gynnar multiresistenta bakterier är den viktigaste drivkraften bakom utvecklingen av nya former av resistens i sjukdomsframkallande bakterier. Nu vet vi att sjukhusavlopp inte bara innehåller sjukdomsframkallande bakterier, det kan också gynna de resistenta varianterna.
Möjlig förbehandling
I Sverige används relativt lite antibiotika i jämförelse med andra länder. Sannolikt gynnar andra sjukhusavlopp runt om i världen också resistenta bakterier, men det återstår att undersöka. I studien identifierar forskarna några typer av antibiotika som kan bidra till de effekter man såg, och de fortsätter nu att undersöka mer exakt vad det är som gynnar de multiresistenta bakterierna i avloppsvatten från sjukhus.
– En möjlig väg att minska riskerna kan vara att förbehandla avloppsvatten vid sjukhus, något som görs i flera länder redan, men inte i Sverige. För att komma fram till effektiva lösningar, som exempelvis avloppsrening, så är det värdefullt att först ta reda på vilka antibiotika eller andra antibakteriella ämnen som är orsaken. Det är något vi arbetar med just nu, säger Joakim Larsson.
Joakim Larsson, professor vid avdelningen för infektionssjukdomar, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, joakim.larsson@fysiologi.gu.se
Varför vissa blir svårt sjuka i covid-19 medan andra bara får lindriga eller inga symtom har sysselsatt forskare ända sedan pandemin startade för ett drygt år sedan. Utöver riskfaktorer som ålder och diabetes har man funnit genvarianter som gör oss mer eller mindre känsliga för att utveckla svår covid-19. En viktig genetisk riskfaktor sitter på kromosom 3 och ökar risken dramatiskt för andningssvikt och sjukhusinläggning vid covid-19. Hugo Zeberg och Svante Pääbo vid Karolinska Institutet och Max Planck Institutet för Evolutionär Antropologi upptäckte förra året att denna genvariant är nedärvd från neandertalare.
Nu visar samma forskare i en studie som publiceras i PNAS att neandertalarna även bidrog med en skyddande variant, som vid covid-19 minskar risken att bli inlagd på intensivvårdsavdelning med 20 procent.
Protein som bryter ner virus
Nu rapporterar samma forskarduo att neandertalarna även bidrog med en skyddande variant. I en studie publicerad i PNAS visar de att en genvariant på kromosom 12, som är kopplad till 20 procents minskad risk att bli inlagd på intensivvårdsavdelning med covid-19, är nedärvd från neandertalare. Generna i regionen som kallas OAS reglerar aktiviteten av ett protein som bryter ner virus, och den variant som kommer från neandertalare verkar göra detta mer effektivt.
– Det här visar att vårt arv från neandertalare är ett tveeggat svärd. De har gett oss genvarianter som vi kan vara tacksamma för, men också andra varianter som vi kan förbanna dem för, säger Hugo Zeberg, forskare vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet och Max Planck Institutet för Evolutionär Antropologi.
Har ökat i frekvens
Studien visar även att den skyddande genvarianten från neandertalarna har ökat i frekvens sedan den sista istiden så att den nu bärs av ungefär hälften av alla människor utanför Afrika.
– Det är slående att den här neandertalvarianten har blivit så vanlig. Det talar för att den varit gynnsam också i det förgångna. Det är också slående att vi hittat två neandertalvarianter med motsatta effekter vid covid-19. Kanske var deras immunsystem anpassat till andra patogener än vårt, säger Svante Pääbo, direktör vid Max Planck Institutet för Evolutionär Antropologi.
Forskningen finansierades av NOMIS Foundation och Max Planck Society. Författarna rapporterar inga intressekonflikter.
Rekommendationerna finns i SLU:s årliga rapport Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten, som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Översikten, där 48 olika arter ingår, beskriver tillståndet för de mest fiskade arterna i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.
I rapporten presenteras tillstånd och biologiska råd både för arter och bestånd som förvaltas nationellt och för de som omfattas av internationell förvaltning. När det gäller nationellt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd ansvarar SLU Aqua för råden, för internationellt förvaltade bestånd följer SLU Aquas rådgivning den som ges av Internationella havsforskningsrådets, ICES.
Fritidsfisket fångar mycket mer gädda än yrkesfisket och trenden för gädda är negativ. Därför bör fångsten av gädda minska i Östersjön.
Kunskapsunderlaget baseras på data som samlas in inom yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.
– Vid bedömning av hur bestånden utvecklas så tittar vi bland annat på fisketrycket, på hur många fiskar som föds, hur bra de tillväxer samt hur många som dör av naturliga orsaker. Om tillväxten ökar eller om den naturliga dödligheten minskar så innebär det att fisket kan öka. Om fångsterna däremot är större än tillskottet av ny fisk så kan inte fisket bedrivas på den nivån för att vara långsiktigt hållbart, säger Eddie von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Starka bestånd klarar ett ökat fiske
I inlandet så bedöms fångsterna kunna öka för lake i Vättern, sik i Vänern och Vättern, siklöja i Vättern och Mälaren och abborre i Mälaren och Hjälmaren.
– I Vättern är bestånden av sik, lake och siklöja så pass starka att vi bedömer att de klarar ett ökat fiske och detsamma gäller abborren i Mälaren och Hjälmaren, säger Eddie Von Wachenfeldt.
– Även flertalet havslevande arter som kolja, rödspätta och skarpsill i Nordsjön, Västerhavet och Östersjön har visat på en positiv beståndsutveckling och här är bedömningen att fisket på de här arterna kan öka, fortsätter Eddie Von Wachenfeldt.
Negativ utveckling för viktiga arter i utsjön
För andra marina arter är statusen sämre, och allvarligast är situationen för torsken i östra Östersjön och i Kattegatt.
– Torsken här uppvisar både en minskad individuell tillväxt och en ökad naturlig dödlighet och ICES ger rådet att inget fiske på torsk ska ske under 2021. Även för torsken i västra Östersjön vill ICES se en minskning av fisket med 18 % jämfört med föregående år, säger Eddie Von Wachenfeldt.
För vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön är rådet att arten inte bör fiskas. För höstlekande sill i Nordsjön, Kattegatt, Skagerrak och östra Engelska kanalen bör fångsterna minskas med 15 %. Även fångsterna av andra marina arter som bergskädda, gråsej, havskräfta och kummel bör minska.
Minskning av gädda på kusten – lokala variationer för abborre
Längs kusten visar provfisken på negativa trender för gädda, en rovfisk som har central betydelse för ekosystemets funktion och som också är en populär art för fritidsfisket.
– Vi vet att fritidsfisket fångar mycket mer gädda än yrkesfisket och att det därmed har en stor påverkan på fiskbestånden, men här skulle vi behöva ännu bättre underlag. Baserat på de nedåtgående trender vi ser så bedömer vi att fångsterna av gädda bör minska i egentliga Östersjön, säger Eddie von Wachenfeldt.
För abborren längs kusten är trenden stabil men i ungefär en fjärdedel av områdena har fångsterna av abborre minskat i provfisken och i egentliga Östersjöns kustområden är rekryteringen fortsatt svag.
Fisken visar hur våra vattenmiljöer mår
De fiskar och skaldjur som ingår i översikten är viktiga indikatorer på hur miljön mår och är en del av det akvatiska ekosystemet. I rapporten utvärderas främst fisket men det kan också finnas andra faktorer som påverkas och en bra förvaltning behöver ha helhetssyn och tjänster som våra hav, sjöar och vattendrag levererar.
– Kunskaperna är viktiga för att kunna genomföra en ekosystembaserad förvaltning och arbetet med att skapa balans mellan bevarande, långsiktigt hållbart nyttjande och en rättvis fördelning av naturresurser, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, eddie.vonwachenfeldt@slu.se
Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndighet, HaV, fredrik.ljunghager@havochvatten.se
Kort om några välkända arter i specifika vatten:
Stora sjöarna
I Mälaren och Hjälmaren har bestånden av abborre varit stabila eller ökat något. I Vättern har laken en positiv utveckling. Vätternrödingen verkar vara inne i en återhämtningsfas och även sik och siklöja visar en positiv utveckling. För siken syns även en positiv utveckling i Vänern, medan rekryteringen av öring är fortsatt svag. Braxen är livskraftig i samtliga av de stora sjöarna.
Östersjön
Tillståndet för rödspätta, skrubbskädda och skarpsill är gott i Östersjön. Beståndet av strömming är stabilt i Bottniska viken men längre söderut är lekbiomassan låg och rekryteringen varierar mellan åren. Situationen för gös och gädda är inte bra med vikande trender. Läget för torsken i det östra beståndet är så kritiskt att fisket stoppas helt, men situationen är dålig även i det västra beståndet.
Skagerrak/Kattegatt
Tillståndet är bra för vitling, kolja, rödspätta och skarpsill. Det ser sämre ut för marulk, hummer, makrill, hälleflundra och höstlekande sill. Situationen för torsk är riktigt dålig i Kattegatt (fiskestopp) medan det ser bättre ut i Skagerack.
Nordsjön
Tillståndet är bra för kolja och rödspätta och skarpsill. Höstlekande sill visar en nedåtgående trend.
Panikångest är en av de vanligaste anledningarna till psykisk ohälsa i Sverige. 2-3 procent av befolkningen har paniksyndrom, vilket ofta leder till stort lidande och social isolering om den drabbade inte får hjälp. Paniken debuterar ofta i unga år och konsekvenserna blir stora när den drabbade riskerar att inte komma vidare med studier, arbete och sina livsdrömmar.
– Många inrättar ett liv anpassat efter panikångesten, säger psykologen Thomas Nilsson som tillsammans med forskarkollegan Martin Svensson under 10 år har genomfört studien på 221 personer.
Behandling viktigt
– Behandling är viktigt eftersom sjukdomen ofta blir en nedåtgående spiral där livsutrymmet blir mindre och mindre.
Paniksyndrom ger en kraftig kroppslig attack
Paniksyndrom innebär att fyra eller fler av nedanstående symptom kommer samtidigt i en kraftig kroppslig attack. Samt att en attack följts av minst en månads ihållande oro för att få nya.
kraftig hjärtklappning
känsla av att tappa andan
kvävningskänslor
tryck över bröstet
svindel, ostadighetskänslor eller matthet
svettning
darrning eller skakning
frossa eller värmevallningar
domningar eller stickningar
illamående eller magbesvär
känsla av att saker omkring dig blir overkliga
rädsla för att tappa kontrollen eller bli tokig
rädsla för att dö
Forskarna studerade inte bara kort- och långtidseffekterna av terapi utan också hur behandlingens framgång påverkades av om patienten själv fick välja. Valet stod mellan två terapiformer, specifikt utformade för att behandla paniksyndrom – en psykodynamisk psykoterapi och en kognitiv beteendeterapi (KBT). Hälften av patienterna fick välja terapiform och hälften fick den slumpvis tilldelad sig.
Förbryllande resultat
Forskarnas hypotes var att om man lät patienterna själva välja mellan två likvärdiga behandlingar så skulle det vara gynnsamt om de fick den behandling de själva valt. Så brukar det se ut och patienters preferenser för behandling är något psykologer tar hänsyn till vid valet av behandlingsmetod. Därför blev forskarna förbryllade över resultatet: Patienter som själva valt psykodynamisk terapi tenderade att få bättre resultat än de som slumpats till samma behandling. Det rakt motsatta gällde för de som behandlades med KBT; de som slumpats till KBT-behandling tenderade att ha bättre resultat än de som valt den. Vad detta beror på vet inte forskarna.
– Kanske var det så att de som valde psykodynamisk terapi hade en mer korrekt uppfattning om vad de behövde, säger Martin Svensson, men påpekar att detta är ett antagande och att fler studier behövs.
Både KBT och psykoterapi effektivt
Studiens viktigaste resultat var dock att båda behandlingarna gav goda och bestående resultat. Vid två år efter behandling var 70 procent tydligt förbättrade och 45 procent var friska.
– Patienterna mådde bättre på alla sätt. Även depressionssymptom som ofta följer i panikångestens spår minskade kraftigt och livskvalitén ökade, säger Martin Svensson.
Behandlingarna var tidsmässigt lika långa – 12 veckor – vilket anses kort vid psykoterapi.
– Det har ofta hävdats att korta behandlingar inte ger tillräcklig effekt på längre sikt. Men så var det ju definitivt inte i denna studie, säger Thomas Nilsson.
221 patienter i Sydsverige
Den randomiserade kontrollerade studien (RCT) genomfördes på 15 mottagningar inom den reguljära vården i Skåne, Halland och Småland. Ett 50-tal behandlare och handledare har varit delaktiga i studien där 221 patienter behandlades. Hälften av patienterna lottades till att få välja behandling medan den andra halvan lottades till en av de två olika psykoterapierna – psykodynamisk terapi respektive kognitiv beteendeterapi för paniksyndrom. Intervjuer med patienter gjordes inför behandling, vid avslut samt 6-, 12- och 24 månader efter behandlingens avslut.
Under det senaste decenniet har kunskapen ökat om hur vår livsstil påverkar våra gener, och hur sådana förändringar kan gå i arv utan att direkt ändra vårt dna. Det är också känt att fetma hos en gravid kvinna innebär ökade risker för kvinnan och fostret, bland annat när det gäller graviditetsdiabetes, havandeskapsförgiftning och för tidig födsel. Men påverkar fetma hos den gravida kvinnan fostrets gener?
I ett internationellt samarbete mellan forskare i Sverige, Danmark och Spanien undersöktes om barns gener programmeras annorlunda om den gravida kvinnan med ett BMI på över 30 genomgick livsstilsinterventioner. Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Diabetes.
Samband mellan livsstil och barnets tillväxt
I den aktuella studien, ledd av Charlotte Ling och kollegor vid Lunds universitet, kan forskarna visa på samband mellan livsstilsintervention hos gravida med fetma och epigenetiska förändringar hos barnet.
– Vi kan i vår studie inte visa på direkta orsakssamband, men resultaten tyder på att fysisk aktivitet och en hälsosam kost under graviditeten hos kvinnor med fetma kan påverka epigenetiken hos de nyfödda, och att det troligtvis även påverkar barnens kroppssammansättning och tillväxt även senare i livet, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet.
Epigenetik överröstar dna:t
Epigenetik handlar om resultatet av avläsningen av generna, och är oberoende av förändringar i själva dna-sekvensen. Cellens tillstånd kan leda till att generna omprogrammeras och därför uttrycks annorlunda än vad dna:t signalerar. Dessa yttre signaler (diet, gifter, hormoner, miljöfaktorer med mera) kan alltså överrösta det dna som ärvts från föräldrarna. Epigenomet påverkas av den yttre miljön. Källa: Wikipedia
I studien ingick 425 gravida kvinnor som alla hade BMI över 30, vilket definieras som fetma. Dessa fördelades slumpmässigt i tre olika grupper:
Grupp 1 fick livsstilsintervention som inkluderade både fysisk aktivitet (uppmanades att gå 11 000 steg om dagen, bar stegräknare) och rekommendation om medelhavsdiet på 1 200-1 675 kalorier om dagen.
Grupp 2 fick livsstilsintervention som enbart inkluderade fysisk aktivitet.
Grupp 3 fortsatte leva som vanligt (kontrollgrupp).
Forskarna undersökte navelsträngsblodet hos 208 av de nyfödda barnen för att se om epigenetiska förändringar hade ägt rum. Ett sätt som epigenetiska förändringar sker på är genom metylering av arvsmassan, då aktiviteten av närliggande gener ändras av molekyler som sätts på dna:t, så kallad dna-metylering. Sådana förändringar hade uppstått i 370 gener, på sammanlagt 379 ställen i arvsmassan, hos de barn där mamman ingick i någon av de grupper som fick livsstilsintervention.
Ökad mängd muskelmassa vid födseln
Flera av de gener som hade förändrats epigenetiskt reglerar ämnesomsättning, fettvävsutveckling samt insulinfrisättning. Det är sedan tidigare känt att flera av de förändrade generna är kopplade till typ 2-diabetes.
– Vi såg att barnen till de mammor som ingick i någon av de grupper med livsstilsförändringar, fysisk aktivitet med eller utan en hälsosam diet, hade en ökad mängd muskelmassa vid födsel, jämfört med kontrollgruppen, säger Charlotte Ling, professor vid Lunds universitet, som lett studien.
Studerade tillväxten över tid
Forskarna ville även ta reda på om de epigenetiska förändringar påverkade barnens tillväxt. De barn som ingått i studien följdes därför upp vid 9, 18 och 36 månader. 22 av de epigenetiska förändringarna som hittades är associerade med barnens BMI över tid.
Kristina Renault, obstetriker och överläkare vid Rigshospitalet i Köpenhamn och en av forskarna bakom studien, har tidigare visat att en livsstilsintervention som inkluderar fysisk aktivitet med eller utan en hälsosam diet leder till minskad viktuppgång hos gravida kvinnor med BMI över 30. Samma grupp ingick i den aktuella studien.
– En ökad fysisk aktivitet och en hälsosam diet under graviditeten kan minska viktuppgången hos gravida kvinnor med fetma, vilket motverkar några av de annars ökade risker som ett högt BMI innebär för kvinnorna. Att muskelmassan hos barnen verkar öka och att dna från navelsträngsblodet visade epigenetiska dna-förändringar tyder på en potentiellt fördelaktig programmeringseffekt av hälsosam livsstil på barnens hälsa, säger Kristina Renault.
Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets Diabetescentrum, charlotte.ling@med.lu.se
– Idrotten är populär att använda när det gäller varumärkesbyggande generellt. Det är en stor industri som väcker känslor och kan skänka stjärnglans till exempel genom större evenemang. På senare år har det blivit vanligt att städer gör storslagna och iögonfallande idrottssatsningar som är tänkta att bygga varumärket. Men de kan tvärtom framstå som en slags fasad eller yta, säger Karin Book, forskare i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Tillsammans med Malmö stads skejtboardsamordnare, Gustav Svanborg Edén som själv är skejtare, har hon gjort en analys av Malmö som skejtboardstad ur ett varumärkesperspektiv.
– Varumärket har byggts på flera nivåer – genom fina skejtparker av världsklass, stora skejtevenemang och en världsmästare, men framförallt genom att gräsrotsinitiativ har tillåtits att växa och blomstra. Stadens officiella hållning har varit att acceptera och till och med omfamna skejtboardrörelsen. Det är unikt, säger Karin Book.
Samarbete mellan staden och utövarna
1998 bildades skejtboardföreningen Bryggeriet i Malmö och den första inomhusskejtparken slog upp portarna. Kontakterna mellan staden och det växande skaran utövare utvecklades successivt till ett mer och mer etablerat samarbete. 2005 byggdes rampen i Stapelbäddsparken i nära samarbete med utövarna själva och kort därefter hölls den första stora internationella tävlingen i Malmö.
– Skejtboardåkarna har fått ta plats i det offentliga rummet till skillnad från i många andra städer. Frågar man dem så kanske de inte håller med fullt ut men faktum är att Malmö har haft en väldigt tillåtande inställning, till och med när man jämför med de internationella skejtboardparadisen i Kalifornien eller Australien, säger Karin Book.
Idag fungerar plattformen Skate Malmö, som drivs av fastighets- och gatukontoret, som en gemensam informationsplattform där företrädare för staden, en skejtintresserad allmänhet och utövarna möts. Att bibehålla trovärdigheten i bilden av Malmö som skejtstad kräver mycket kommunikation, både utåt och inåt, menar Karin Book.
– Det finns såklart en diskrepans i hur utövarna och staden ser på det här. Det finns säkert de som tycker att Malmö exploaterar skejt för att marknadsföra staden. Det är viktigt att hitta en balans så att utövare känner igen sig när skejt representeras både i bild och skrift i stadens officiella kanaler, säger Karin Book.
Modell att ta efter
Malmö har genom sitt sätt att arbeta på flera fronter och bygga från grunden utvecklat en modell för varumärkesbyggande som andra städer bör ta efter, menar Karin Book.
– Att bara bygga nya skejtramper gör inte automatiskt en stad skejtvänlig. Det krävs ett stort mått av lyhördhet för den kultur som präglar en stad och en öppenhet för att ta vara på de initiativ och de aktiviteter som finns. Också för att undvika konflikter.
Men allt har inte varit friktionsfritt när det gäller Malmö stads skejtsatsningar. De har också fått kritik för att de skett på bekostnad av annat och den diskussionen tror Karin Book kommer att fortsätta.
– Det blir en utmaning för framtiden. Men det är inte nödvändigtvis en fråga om pengar. På många sätt har den framgångsrika modell för skejt som arbetats fram genom åren blivit en självalstrande process med både privata investeringar och positiva effekter när Malmö blivit ett attraktivt besöksmål för den här målgruppen. Det är alltså en modell som också bör kunna appliceras på andra områden både här och i andra städer.
Karin Book, universitetslektor och forskare i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, karin.book@mau.se
– Resultaten visar att djur som skadats av miljöfarliga ämnen kan föra över dessa effekter till kommande generationer vilket demonstrerar miljögifters komplexa roll i utrotningen av arter och speciellt grodor, säger Cecilia Berg, docent i ekotoxikologi vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet och en av artikelförfattarna.
Påverkar fortplantningsförmågan
Nästan hälften av alla arter av amfibier, där groddjur utgör en viktig del, hotas av utrotning, och miljögifter är en bidragande orsak. Till exempel har det visats att hormonstörande bekämpningsmedel som exempelvis linuron har skadlig påverkan på amfibiers fortplantningsförmåga. Hur stor omfattningen av dessa skador är och om de kan föras över till nästkommande generationer är ännu inte helt klarlagd.
Forskare vid Uppsala universitet och Stockholms Universitet har studerat hur det hormonstörande bekämpningsmedlet linuron påverkar grodor över två generationer.
I studien fanns avkommor till hangrodor från arten västafrikansk klogroda (Xenopus tropicalis) som utsatts för linuron när de var yngel vilka jämfördes med avkommor till en kontrollgrupp som inte utsatts för linuron.
Barn och barnbarn drabbas
Forskarna såg att första generationens avkommor hade minskad kroppsstorlek, sänkt fertilitet och tecken på hormonstörning jämfört med kontrollgruppen.
Nästkommande generation, det vill säga de exponerade grodornas barnbarn, hade ökad kroppsvikt och störningar i ämnesomsättningen av fetter och kolhydrater jämfört med kontrollgruppen.
– Den troliga förklaringen är att bekämpningsmedlet hämmar funktionen av testosteron och sköldkörtelhormoner i kroppen och att dessa förändringar sedan förs vidare till kommande generationer via spermierna och så kallade epigenetiska mekanismer. De leder sedan till ärftliga förändringar i avkommans genreglering, säger Cecilia Berg.
Den tre år långa studien genomfördes vid avdelningen för miljötoxikologi vid Uppsala universitet vilken är ett av få laboratorier i världen som gör livscykelstudier på grodor. Genom att använda den västafrikanska klogrodan som modellorganism har Cecilia Bergs forskargrupp utvecklat ett testsystem för att studera hur kemikalier påverkar fortplantningssystemet.
Biologisk mångfald hotas
– Det här är första gången som någon kan visa att bekämpningsmedel kan orsaka effekter som förs vidare till flera generationer grodor. Den här kunskapen är viktig för att förstå hormonstörande kemikaliers effekt på miljön vilket i sin tur behövs för att kunna bevara den biologiska mångfalden, säger Oskar Karlsson, docent i toxikologi vid institutionen för miljövetenskap vid Stockholm Universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
