För att kunna använda solenergi till fullo behöver vi kunna lagra energin och släppa ut den när behovet uppstår. I ett flertal vetenskapliga artiklar har en grupp Chalmersforskare visat hur deras specialdesignade molekyl, och solenergisystemet som de gett namnet Most (Molecular Solar Thermal Energy Storage Systems), kan erbjuda en lösning på den utmaningen, och samtidigt bli ett viktigt verktyg för omställningen mot fossilfri energi.
Så fungerar Most-tekniken
Tekniken baseras på en specialdesignad molekyl som när den träffas av solljus byter skepnad till en energirik isomer, alltså en molekyl som består av samma atomer men sammanbundna på ett annat sätt. Denna isomer kan sedan lagras för att användas senare, till exempel på natten eller på vintern.
Forskarna har utvecklat systemet så att energin kan lagras i upp till 18 år. En särskild designad katalysator utvinner den sparade energin i form av värme, samtidigt som den för tillbaka molekylen till sin ursprungliga form så att den kan återanvändas i värmesystemet.
Chalmersforskarnas specialdesignade molekyl och energisystem har uppvisat unika förmågor för infångning och lagring av solenergi. Till höger ett rör som innehåller katalysatorn, framför en vacuum-uppställning som används för att mäta temperaturökningen i energilagringssystemet. Bild: Yen Strandqvist/Johan Bodell/Chalmers
Tekniken har väckt mycket stort intresse runt om i världen. Med Most kan solenergin fångas upp, lagras i upp till 18 år, transporteras utan några stora förluster och sedan släppas ut som värme när och där den behövs. Resultaten som forskarna har uppnått i labbet är tydliga, men nu behövs erfarenheter av hur Most kan fungera i verkliga tillämpningar och i större skala. Chalmersgruppen har nu fått 4,3 miljoner Euro i anslag för att starta ett EU-projekt.
– Målet med EU-projektet är att ta fram prototyper av Most-tekniken för att bekräfta möjligheterna för storskalig produktion och för att förbättra systemens funktion, säger Kasper Moth-Poulsen, koordinator för projektet samt professor och forskningsledare på Chalmers institution för kemi och kemiteknik.
Tekniken ska närma sig nya produkter
Tekniken ska utvecklas för att bli effektivare, billigare och grönare, och därmed närma sig produkter som kan användas i verkliga tillämpningar. Starka forskarteam från högskolor, universitet och forskningsinstitut i Sverige, Danmark, Storbritannien, Spanien och Tyskland kommer att samlas och göra gemensam sak.
– Det är mycket spännande att vi inom projektet kombinerar tvärvetenskaplig spetskompetens inom molekyldesign med kunskap om hybridteknik för att fånga in energi, om teknik som släpper ifrån sig värme och om design av lågenergibyggnader, säger Kasper Moth-Poulsen.
Används till funktionella persienner och fönster
Framstegen för utvecklingen av Most-tekniken har hittills varit över all förväntan. De första, mycket enkla men framgångsrika demonstrationerna har gjorts i laboratoriet på Chalmers. Bland annat har forskarna tillämpat tekniken i en fönsterfilm som jämnar ut temperaturen under soliga och heta dagar och skapar ett behagligare inomhusklimat. Utanför EU-projektet har en tillämpning av molekylen i funktionella persienner och fönster startat, genom spin off-bolaget Solartes AB.
– Utvecklingen som vi nu kan göra med Most i EU-projektet kan innebära att vi får fram helt nya solenergidrivna och utsläppsfria lösningar för uppvärmning av bostäder och industriella applikationer. Most är på väg in i ett enormt viktigt och spännande skede, konstaterar Kasper Moth-Poulsen.
Kasper Moth-Poulsen, professor och chef på avdelningen för tillämpad kemi, Chalmers, mkasper@chalmers.se
Alla sorter som saluförs under varumärket Grönt kulturarv® har odlats i Sverige före 1940, 1950 eller 1960, beroende på växtslag, och till dem finns ofta både traditioner, berättelser och lokala namn knutna. De har inspirerat till de nya sortnamn som växterna har fått.
Våren 2021 utökas sortimentet med fyra nya sorter. Bland nyheterna finns både köks- och prydnadsväxter. Sorterna är insamlade i Uppland, Västmanland respektive Skåne.
Från trakterna av Fagersta i Västmanland kommer bourbonrosen ’Pipar Hans’ och från Enköping i Uppland kommer pepparroten ’Wallen’. Båda har funnits i odling sedan 1800-talet. Parklindarna ’Övedskloster’ E respektive KRISTINA ®E (’Eleonora’ PBR) är insamlade i Skåne och Uppland och går att spåra tillbaka till 1770-talet respektive 1630-talet.
Grönt kulturarv
Under varumärket Grönt kulturarv® säljs sorter med en lång och väl dokumenterad odlingshistoria i Sverige. Sorterna har spårats upp vid Programmet för odlad mångfalds inventeringar av äldre trädgårdsväxter och blivit utvalda att bevaras i Nationella genbanken vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
Bourbonrosen Rosa (Bourbon-Gruppen) ’Pipar Hans’ är en mycket odlingsvärd och lättodlad ros med de gammaldags buskrosornas allra bästa egenskaper. Sorten blir vacker som solitär, i grupper och buskplanteringar.
Sorten blir 1,2 – 1,8 meter, men undantagsvis ända upp till 2,5 meter hög, och har ett tämligen tätt växtsätt. Blommorna är tätt fyllda och varmt karminröda till ceriserosa. Kronbladens undersida är markant ljust silveraktigt rosa. Blommorna är 7-9 cm i diameter och doftar starkt och gott av citrus och vanilj med kryddiga och peppriga inslag. Sorten är förhållandevis frisk men kan angripas av både svartfläcksjuka och rosrost.
Bourbonrose Pipar Hans. Bild:: Helena Verghese Borg
’Pipar Hans’ är härdig upp till och med zon 5, troligen zon 6. Sorten har fått sitt sortnamn efter Pipar Hans som 1870 lämnade Pipar Hans Pipargården i Leksand tillsammans med sina barn och sin hustru Kavels Britta Israelsdotter för att ta anställning som byggmästare på valsverket i Ramnäs i Västmanland. År 1888 var bygget med valsverket avslutat och Pipar Hans vandrade mot Västervåla för att söka efter en gård där han skulle kunna bosätta sig med sin familj.
Sägnen berättar att i ett vägskäl mötte han en man som han kom i samspråk med och Hans frågade efter lediga gårdar i trakten. ”Ja, du kan få köpa min gård” sade mannen han mötte. Pipar Hans köpte så Lilla Skommarbo i Västervåla socken i Västmanland och familjen flyttade snart in på gården. Där planterade Pipar Hans och Britta denna gammaldags buskros. Varifrån rosen kom är inte säkerställt men det sägs att de tog med rosen från Leksand.
Pepparrot med mycket smak
Pepparroten Wallen, kan ha fått sitt namn från Josef Walliln, siste pepparrotsodlaren i Enköping.
Pepparrot har varit en folklig krydd- och medicinalväxt sedan medeltiden. Några sorter har inte förekommit i handeln, men de pepparrötter som odlats runt om i landet skiljer sig mycket åt. Pepparroten Armoracia rusticana ’Wallen’ kommer från resterna av de stora odlingarna i Enköping på 1800-talet. Den samlades först in av Enköpings museum. Sortnamnets ursprung är okänt och huruvida ’Wallen’ är en felstavning av Wallin vet vi inte. Josef Wallin var den sista pepparrotsodlaren i Enköping. ’Wallen’ har hög halt av glykosinolatet sinigrin som ger pepparrot den starka smaken.
Lind med grått skimmer över kronan
Parklinden Tilia x europaea ’Övedskloster’ E finns i handeln som E-planta sedan 2014, men kan nu också märkas med varumärket Grönt kulturarv. Parklinden ’Övedskloster’ kommer från den stora allé vid Övedskloster i Skåne som Hans Ramel lät anlägga runt 1770 efter ritningar av bland annat Carl Hårleman. Sorten är högrest med rundad krona hos äldre träd. Höjd 20-25 m. Parklinden ’Övedskloster’ har mer horisontella grenar från stammen jämfört med ’Zwarte Linde’ och mindre blad än ’Pallida’.
Stammen har längsgående barksprickor och sorten skjuter som äldre måttligt med stambasskott. Den okuleras eller ympas på grundstam (Tilia platyphyllos), men odling på egen rot är att föredra. Trädet ger ett mörkare intryck än ’Pallida’ genom sin nästan gråsvarta bark på den cylindriska stammen och på grenverket. På sensommaren vänder ofta bladen undersidan utåt, vilket ger ett grått skimmer över kronan. Härdighet zon 1-5.
Kristina-linden klarar stadsjord
Parklinden Tilia x europaea KRISTINA® E (’Eleonora’ PBR) blir 20-30 meter hög med pyramidal kronform. Sorten har relativt korta, något hängande sidogrenar. Den används som stads- och alléträd, föredrar fuktig, näringsrik- och mullhaltig jord men klarar även torrare jord i stadsmiljö.
Ursprungsträdet till KRISTINA planterades i parken vid Svartsjö slott på Färingsö i Mälaren av Gustav II Adolf ca 1630. Sägnen går isär huruvida han planterade trädet för att hedra sin mor Kristina av Holstein eller sin dotter, känd som drottning Kristina efter faderns död 1632. Dess mångstammiga växtsätt förklaras med att den planterades upp och ner. ”Kristinalinden” är Sveriges största lind med stamomfång på 980 cm och beskrivs som typträd för parklindar av Pallida-typ. Härdighet: zon 1-4(5).
Sorten har funnits som E-planta sedan 2014. E-plantcertifieringen kan nu kompletteras med varumärket Grönt kulturarv®. Sorten får ej förökas utan tillstånd av sortägaren E-planta ekonomisk förening.
Grönt kulturarv® har skapats för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, Pom. Pom är ett nationellt program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna, och samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår, till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, Fritidsodlingens riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.
Mellan 2002 och 2010 genomförde Pom åtta olika landsomfattande inventeringar av äldre trädgårdsväxter, bland annat frukt, bär, krukväxter, perenner och rosor. Växterna som lanseras är sådana som inventerats av Pom och valts ut att bevaras i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
De första Grönt kulturarv®-sorterna kom på marknaden våren 2013. Nu finns ett nittiotal sorter i handeln. Sortimentet består av frukt, rosor, perenner, träd, prydnadslökar, köksväxter och krukväxter. Sorterna finns till försäljning i handelsträdgårdar och garden center.
– Betyg och bedömning blir inte rättvisa varken för engelsktalande elever eller för nyanlända. Därför att mål och kriterier bygger på att alla elever har goda kunskaper på undervisningsspråket, vilket inte är fallet, säger forskaren Helena Reierstam.
Hon har studerat lärares förhållningssätt till bedömning, dels i gymnasieskolor med engelska som undervisningsspråk och dels i kommunala högstadie- och gymnasieskolor med nyanlända elever. Resultaten visar att eleverna inte får samma förutsättningar att lära sig ämneskunskaperna som modersmålstalare.
Saknar tillräckligt ämnesspråk
Eleverna i de engelska gymnasieskolorna är ofta motiverade, har kanske bott i engelskspråkiga länder och har god vardagsengelska. Lärarna konstaterar ändå att eleverna inte alltid har det ämnesspråk som förväntas.
– Ämneslärarna går igenom nyckelord och begrepp, inte språket runtomkring. Eleverna förväntas berätta om skeenden och förlopp, i till exempel historia och biologi, på ett språk som de inte lärt sig. Och som de inte heller lär sig på engelsklektionerna. De kan till och med få höra att ”ni får räkna med lägre betyg än om ni gjort det på svenska”.
Även för nyanlända elever råder en enspråkighetsnorm där det förutsätts att alla elever har goda kunskaper på undervisningsspråket, det vill säga svenska. Detta trots råd från Skolverket att eleverna bör få använda hela sitt språkregister och få visa sina kunskaper på sitt starkaste språk.
Starkaste språket vid bedömning
– Lärare gör ett enastående arbete med att hjälpa nyanlända elever att klara skolan, med tanke på många gånger orimliga situationer med skiftande behov och språknivå hos eleverna. Men vi har en skola som ställer helt andra krav på lärare i dag, säger Helena Reierstam.
Studien visar att många ämneslärare i sin undervisning för nyanlända inte vet hur de ska arbeta språkutvecklande med annat än nyckelord och begrepp. Precis som för eleverna i engelsktalande skolor faller utfyllnadsspråket mellan stolarna då det inte heller tas upp i ”svenska som andraspråk”-kurserna. Få lärare har en policy att använda elevers starkaste språk vid kunskapsbedömning, och många frågar sig hur det ska gå till.
– Lärare vittnar om att nyanlända elever är vana vid en annan typ av skola med fokus på memorering och rabblande av fakta. Det krockar med den svenska skolans krav på resonemang och analys.
Kunskapskraven för krävande
– Gemensamt för de båda elevgrupperna är svårigheten för lärare att veta om eleverna inte förstått ämnesinnehållet eller om de saknar språket för att beskriva kunskaperna.
Lösningen för framtiden, menar Helena Reierstam, är att alla lärare behöver utveckla både språk- och bedömarkompetenser, att skolor organiseras så att lärare får förutsättningar att samarbeta ämnesövergripande, och att styrdokumenten ses över.
– Kunskapskraven är för krävande för att användas som gemensamt mål för elever med så olika förutsättningar. I andra länder har man kursmål som är uppdelade på både språk och innehåll där lärare kan reflektera även över elevers språkkunskaper. I Sverige saknas den jämförbarheten.
Helena Reierstam, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet, helena.reierstam@edu.su.se
De senaste åren har granbarkborren varit ett mycket uppmärksammat plågoris, men på lång sikt är svampen rotticka, som orsakar rotröta, den allvarligaste skadegöraren på svensk gran. Redan idag har ungefär var sjätte avverkad gran rötskador i varierande grad, och förekomsten av rotticka ökar i skogarna. Kostnaderna uppskattas till två miljoner kronor om dagen, så det finns stora värden att rädda om svampens härjningar kan begränsas – och ännu större att förlora, om ingenting görs.
Granar ruttnar från insidan
Spridning av rotticka kan motverkas med biologisk bekämpning, men en mer attraktiv lösning är att förädla fram mer motståndskraftiga granar. Det naturliga urvalet arbetar tyvärr mycket långsamt i fallet rotticka och gran. Trädet ruttnar från insidan, men det överlever under många årtionden och mottagliga individer kan under tiden fortsätta att fröa av sig. Urvalet skulle alltså behöva hjälp på traven genom att man endast använder frön från träd med större motståndskraft.
Rajiv Chaudhary har i sitt doktorsarbete vid SLU letat efter molekylära markörer, det vill säga identifierbara delar av trädets dna som är kopplade till motståndskraft, och som därför kan användas för att sålla ut motståndskraftiga träd på ett mycket tidigt stadium.
– I avhandlingen identifieras flera gener som kan användas som markörer för motståndskraft i gran, säger Rajiv Chaudhary. De är mycket intressanta för ett framtida förädlingsarbete, eftersom deras funktion har bekräftats med dubbla metoder och, i några fall, dessutom visat sig vara särskilt uttryckta (aktiverade) i själva infektionszonen.
Mätt motståndskraft i syskonträd
I arbetet har Rajiv och hans kollegor gjort en sammanställning av flera tidigare studier som har mätt motståndskraften i en stor mängd syskonträd och sedan undersökt vilka områden i arvsmassan som bara de bästa syskonen har gemensamt. Sammanställningen gav en mycket högupplöst bild av vilka gener som finns i de mest intressanta områdena. Därefter gjordes infektionsförsök i barken på unga granar för att kunna studera vilka av dessa gener som faktiskt påverkas vid angrepp av rotticka.
Flera starka kandidater
I infektionsstudien hittades inte mindre än 124 gener som både var tydligt påverkade av infektionen och belägna i de intressanta delarna av arvsmassan. Några av dessa gener har i tidigare studier visat sig vara involverade i motståndskraft mot infektioner.
Ett exempel är genen PaNAC04, som var kraftigt uppreglerad vid infektion. Denna gen är en så kallade transkriptionsfaktor och påverkar uttrycket av andra gener, det vill säga i vilken utsträckning de är aktiverade. Många transkriptionsfaktorer har en påvisad roll i växters hantering av olika typer av stress, och har dessutom visat sig påverka toleransen mot angripande skadegörare av olika slag.
Studie på granar som inte var släkt
Studier av syskonfamiljer är användbara, men en svaghet är att de bara lokaliserar gener vars aktivitet skiljer sig mellan föräldrarna. Även andra gener kan dock vara nog så viktiga för motståndskraften.
– Därför gjorde vi också en studie med 466 obesläktade granar, säger Rajiv Chaudhary. Principen är den samma som i syskonstudierna. När vi hittar områden i arvsmassan som är identiska hos just de motståndskraftiga individerna, kan vi förmoda att dessa innehåller gener som påverkar motståndskraften.
Denna studie fångade in genen PaLAC5, som var tydligt uttryckt just i barken vid infektionssåret, och enbart vid infektion med rotticka. Tidigare studier har visat att PaLAC5 aktiveras just vid stressreaktioner. Den styr tillverkningen av enzymet lackas som används vid produktionen av lignin, som gör vävnaden svårframkomlig för den infekterande svampen.
Två sätt att hitta resistensgener
Styrkan med Rajiv Chaudharys arbete är att han använt två typer av studier för att identifiera resistensgener som skulle kunna användas i ett riktat förädlingsarbete. Den ena typen visar i vilka områden i arvsmassan det finns betydelsefulla gener, men utan att visa att de faktiskt är aktiva. Den andra typen visar vilka gener som är aktiva i samband med infektion, men utan att bevisa deras betydelse. Kombinationen av dessa angreppssätt visade sig vara ett kraftfullt verktyg vid identifieringen av resistensgener som kan bli markörer för att sålla ut motståndskraftiga träd i ett tidigt stadium.
Granstock med omfattande angrepp av rotröta. Bild: Kari Korhonen
Rottickans sporer infekterar färska stubbar efter gallring eller avverkning, och svampen växer ner i rotsystemet. Därifrån tar den sig upp i angränsande, friska träd via rotkontakter och bryter ner, eller rötar, granens kärnved. Rötan kan gå tolv meter upp i trädet och gör det i princip värdelöst som timmer. Om det inte finns något angränsande träd att infektera, kan svampen hålla sig vid liv i stubbar och rotrester under årtionden för att invänta nästa generation träd. Eftersom svampen är mycket effektiv på att kolonisera nya stubbar och förblir kvar i marken så länge, ökar förekomsten av rotticka i våra skogar med cirka 23 procent per årtionde.
Rajiv Chaudhary, doktorand vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, rajiv.chaudhary@slu.se
Avhandlingen vid Högskolan i väst handlar om vilken roll reflektion har för professionellt lärande och kunskapsutveckling. Och om socialarbetares förståelse och användning av reflektion på jobbet.
– Socialt arbete är ett komplext yrkesområde vilket ställer krav på många olika förmågor hos de professionella. De är i ständigt behov av kunskapsutveckling för att hantera sitt yrkesutövande och då beskrivs reflektion ofta av dem själva som ett viktigt verktyg, säger Jennie Ryding, doktor i pedagogik med inriktning arbetsintegrerat lärande på Högskolan Väst.
Tid för reflektion minskat
Reflektion är betydelsefullt för erfarenhetsbaserat lärande och beskrivs som viktigt för att undvika risker och misstag i praktiken och kan också leda till ökad produktivitet.
– Trots dess många goda effekter tycks tid och andra resurser för reflektion och reflekterande praktik ha minskat till förmån för andra inslag för kvalitetssäkring. Det är oroande, säger Jennie Ryding.
Hon nämner evidensbaserad praktik, EBP, som ett exempel. EBP har fått ökad uppmärksamhet under det senaste decenniet. Evidensbaserade modeller har förespråkats för kunskapsutveckling baserad på systematiskt prövad, vetenskaplig kunskap i socialtjänstens verksamhet. Till följd har olika kunskapsformer ställts mot varandra i utformningen av hur yrket ska utövas och forskningsbaserad kunskap beskrivs ofta som mer legitim och säker än erfarenhetsbaserad.
– Det är olyckligt för samtidigt betonas ofta både praktisk kunskap och reflektionsförmåga som ovärderliga för en praktik som socialt arbete.
Positivt för organisationen
Jennie menar att reflektion ibland kan upplevas som abstrakt och att det är svårt att mäta och därför ej värderats lika högt när fokus för socialt arbete har skiftat och lett till ökad uppmärksamhet på administration, produktivitet och kostnadseffektivitet.
– Men använder man reflektion i sitt yrkesutövande är det också positivt för organisationen. Det för med sig ett ökat lärande som i sin tur kan gynna produktivitet och andra mer mätbara delar. Men det är då viktigt att medarbetarna ges tid för att reflektera och att man ser över hur en arbetsdag är konstruerad för att göra detta möjligt.
Olika sorts kunskap behövs
Resultatet i studien visar att olika sorts kunskap behövs för att klara av sin roll som socialarbetare.
– Erfarenhetsbaserad och forskningsbaserad kunskap är lika viktig och ett systematiskt användande av reflektion som ett verktyg för lärande gör att olika lärande och kunskap smälter samman. Men då är det viktigt att man ser reflektionen som en del av arbetet och att organisationen tar detta på allvar, säger Jennie Ryding.
Jennie Ryding hoppas få tillfälle att sprida sitt resultat till olika verksamheter och att det får påverkan på hur man organiserar arbetet hos kommunernas socialtjänster och gärna också andra verksamheter. Nästa steg blir att genomföra en jämförande studie med andra länder, i detta fall USA, Holland och Kanada där det också finns professionella som är utbildade och aktiva inom modellen Family Check-Up.
Socialarbetare betonar vikten av reflektion
Det empiriska materialet i avhandlingen består av fokusgrupper med socialarbetare aktiva inom familjebehandling. Socialarbetare med och utan utbildning i föräldrastödsmodellen Family Check-Up (FCU), som i avhandlingen utgör exempel på en evidensbaserad modell, deltog i studien. Avhandlingen visar hur socialarbetarbetarna betonar vikten av reflektion i familjebehandlande socialt arbete.
Bakterier och virus som sprids via luften är svåra att skydda sig mot och det är svårt att veta när de finns i luften omkring oss. Aerosolforskaren Malin Alsved undersökt hur virus och bakterier överlever i luften, och också vilken ventilation som är mest effektiv för att undvika luftburen smitta i operationssalar på sjukhus.
– Partiklar som sprids via luften är svåra att undvika – vi kan ju inte låta bli att andas. Aerosolpartiklar är väldigt små, mindre än en tiondels millimeter, och därför är det också svårt att avgöra när det finns smittsamma partiklar i luften, säger hon.
Luftburna virus finns överallt
Luftburna bakterier och virus benämns inom forskningsämnet som bioaerosoler. Bioaerosoler finns överallt omkring oss som en naturlig del av vår omgivning, men de kan i vissa fall bidra till smittspridning. Luftburen smitta sker oftast när det är tal om antingen extremt smittsamma bakterier eller virus, extra mottagliga personer, eller långvarig exponering. Ett exempel på ett extremt smittsamt virus är vinterkräksjukeviruset.
– Vinterkräksjuka anses inte spridas via luft, utan främst via kontakt, men vi samlade in luftprover på sjukhus där det förekommit vinterkräksjuka och identifierade norovirus i dessa. Nu samlar vi in luftprover för att undersöka om samma sak gäller Covid-19, säger Malin Alsved.
Måste tåla transport i luften
För att luftburen smitta ska ske krävs först och främst att smittämnena blir luftburna – att de aerosoliseras – och sedan måste de tåla att transporteras i luften utan att förstöras. Generellt är luft ingen bra miljö för bioaerosoler eftersom luften är torr, näringsfattig och öppen för skadligt UV-ljus. Sedan gäller det att bioaerosolerna når en ny person, och att ett tillräckligt stort antal virus eller bakterier når den del av kroppen som är mottaglig för infektionen.
Att det finns virus i luften innebär alltså inte med säkerhet att de verkligen är smittsamma. Därför blev nästa steg att ta reda på om norovirus överlever i luften. Då norovirus för människor är svåra att odla i laboratorium testade man i stället på norovirus för möss.
– Vi aerosoliserade virus och samlade in dem efter en kort tid i luften. Genom att infektera cellodlingar med de insamlade virusen kunde vi se att de fortfarande var smittsamma – men att smittsamheten minskat 100 gånger. Man kan anta att något liknande gäller för mänskligt norovirus – en del inaktiveras, och en del är fortsatt smittsamma, säger Malin Alsved.
Snabb torkning gör att fler överlever
En annan fråga är varför fler blir sjuka i infektionssjukdomar under vintern, något som forskare försökt förstå under många år. En teori är att vi under vintern värmer våra bostäder, vilket gör luften torrare. Detta skulle kunna öka smittsamheten hos luftburna bakterier och virus genom att exempelvis påverka deras överlevnad eller uppehållstid i luften.
– Den bakterie vi undersökte klarade sig bättre vid låg luftfuktighet. I torr luft blir tiden det tar för de aerosoliserade dropparna att torka kortare, så vår slutsats var att en snabb torkning gör att fler bakterier överlever. Men varför vet vi ännu inte, berättar Malin Alsved.
Luftburen smitta på sjukhus
Malin Alsveds forskning ger en ökad kunskap både om hur man kan utforma så bra ventilationssystem som möjligt och om hur man kan mäta luftburna virus och bakterier. En ökad förståelse om var smittsamma bioaerosoler finns och var de kommer ifrån kan i förlängningen bidra till att minska antalet smittade människor, exempelvis på sjukhus.
– Förutom virusinfektioner finns det också ett växande problem med infektioner från antibiotikaresistenta bakterier på sjukhus, och på sjukhusen finns patienter som är extra känsliga för infektioner. Förhoppningen är att den ökade kunskapen ska bidra till att undvika luftburen smitta i högre utsträckning än i dag, säger Malin Alsved.
”Det finns inga genvägar fram till det perfekta ljudet”, återkom Johan Rheborgs karaktär Farbror Barbro ofta till, i humorserien NileCity.
Ljudkvalitet och likhet med originalet – eller ljudåtergivning som ibland rent av bedömts som ”bättre än verkligheten” – har diskuterats i nästan ett sekel, och motiverat användarna att satsa såväl tid som pengar och arbete i jakt på det perfekta ljudet.
Musiklyssnande har sedan början av 1900-talet allt mer skett via olika ljudreproduktionsmedier snarare än live. Vi har lyssnat genom radio, grammofon, Mp3-spelare och på senare tid strömmat genom mobiltelefoner och datorer. Från slutet av 1920-talet har hög kvalitet hos ljudåtergivningen beskrivits med hjälp av uttrycket high fidelity, ofta förkortat hifi.
Elektrisk inspelning förändrade allt
Alf Björnberg, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, kartlägger i boken En trovärdig illusion av musik: Den svenska hifi-kulturens uppgång och nedgång hur experternas rådgivning och reklamens budskap föreskrev lämpliga sätt att använda ljudapparater.
– Jag har satt en bortre tidsgräns till 1925, som var en brytpunkt. Dels startade Radiotjänst sina reguljära sändningar då och radion satte fart på teknikutvecklingen när den gjorde det intressant med elektrisk förstärkning. Och så innebar de elektriskt inspelade skivorna ett paradigmskifte. Plötsligt kunde man återge en rumsakustik på ett sätt som man inte kunnat tidigare, säger Alf Björnberg.
Försökte förgäves försvenska fidelity
Begreppet high fidelity dyker upp för första gången 1935 i Sverige, dels i annonser för radioapparater men ungefär samtidigt i biografannonseringen, då mycket av teknikutvecklingen kring ljud kan kopplas till filmen.
Två huvudkällor har använts för kartläggningen av den svenska hifi-kulturens historia: Tidskrifterna Hifi & Musik samt Populär Radio.
– Populär Radio var i praktiken en hifi-tidskrift med många tekniska artiklar och instruktioner om ”hur du bygger din egen…”. En tidskrift av och för fackfolk, som ihärdigt försökte lansera det försvenskade ordet fidelitet men det har jag inte hittat någonstans i dagspressen.
Det diskuterades flitigt vad high fidelity skulle kallas på svenska: Ädelton? Högfinhet? Inget av det fick fäste och förkortningen hifi blev fort det etablerade begreppet.
Bärbart vägde femton kilo
Alf Björnberg tycker att 1930-talet var spännande ur ett hifi-perspektiv.
– Då var mycket teoretiskt känt men man hade inte den tekniska utrustningen. Betänk att bärbar apparatur på 30-talet vägde 15 kg, säger han.
En hel del av det som lanserades efter andra världskriget har sin grund i krigsindustrin där mycket av teknikutvecklingen skedde. På 1950-talet kom transistorn, bandspelaren, fm-radiosändningar – och förstås vinylskivan.
Samlades kring radiogrammofonen
– Det pratades mycket om hifi, men det fanns i stort sett ingen konsumentmarknad. 1950-talets ljudteknik var ju radiogrammofonen och det gavs tips på ”hur man umgås kring sin radiogrammofon”. Men därefter blir det mer och mer accepterat att lyssna på musik ensam, säger Alf Björnberg.
Radiogrammofonen var en finmöbel. Bild: Musik- och teatermuseet / CC BY-SA
Radiogrammofoner kallades de grammofoner på 1950-talet som var ihopbyggda med radiomottagare och högtalare. De hade automatiska skivväxlare och var stora och tunga då radion använde elektronrör som behövde mycket ström för att fungera. Höljet var en rejäl möbel med påkostat snickeri.
Med 1960-talet kom den kommersiella expansionen, då går försäljningen spikrakt uppåt. 1970 startades tidskriften Hifi & Musik och området växte ännu mer kommersiellt, men marknaden blev också allt spretigare – det gick nu att köpa allt från de billigaste apparaterna till riktigt dyra anläggningar.
Analogt kontra digital
Under 1980-talet kom det stora digitala genombrottet, då CD-skivor började säljas, och parallellt tar den stora debatten om analogt kontra digitalt fart.
– På 1990-talet försökte man lansera mer högupplösta format men det är inget som blir kommersiellt framgångsrikt för vad som händer därute, bland den breda publiken, är ju internet och mp3-spelare.
Under andra halvan av 90-talet var de bärbara mp3-spelarna häpnadsväckande dyra, med tanke på att de enbart rymde 30 minuter musik. Det stora paradigmskiftet kom först med iPoden i början av 2000-talet. Plötsligt var det möjligt att ha tusentals musikspår med sig i fickan.
Strömmad musik har tagit över
2007 kom nästa stora förändring: den strömmade musiken i och med Spotify och idag består så mycket som 90 procent av musiklyssnandet av strömmad musik.
– Ur ett hifi-perspektiv kanske man KAN höra skillnad, men för det flesta är det inte så viktigt. Det är betydligt viktigare att kunna ta med och anpassa vad man lyssnar på. Begreppet hifi är idag inte alls så centralt som det var för 30-40 år sedan. Hifi har i alla år handlat om att ljudet ska vara så likt originalet som möjligt, men det går nu att få ljudkvaliteter som är bättre än ett levande original – även om det är tabu att säga det rakt ut, säger Alf Björnberg.
Alf Björnberg, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, alf.bjornberg@gu.se
Ryggmärgen förmedlar signaler från hjärnan till kroppen och ryggmärgsskador leder därför ofta till förlamning av varierande grad. Det beror dels på att nervfibrer går av och är oförmögna att växa ut igen, dels på att andra nervfibrer som inte har gått av fungerar sämre. Denna nedsatta funktion kan bero på förlusten av oligodendrocyter, en celltyp vars funktion är att underlätta nervfibrers signalöverföring.
I många organ kan skadad vävnad repareras genom att stamceller ombildas till den typ av celler som gått förlorade. Det finns stamceller i den vuxna ryggmärgen, men dessa ger framför allt upphov till ärrbildande celler efter en skada. Ärrvävnaden begränsar skadan, men bidrar inte till att ersätta förlorade celler.
I den aktuella studien har forskarna gjort en noggrann karakterisering av ryggmärgens stamceller på gennivå hos möss. De fann då att stamcellernas dna var tillgängligt för att motta signaler som stimulerar nybildning av oligodendrocyter.
Knuffade stamcellerna i annan riktning
– Vi såg att stamcellerna inte var låsta till att bilda ärrvävnad och vi förstod hur vi skulle kunna knuffa dem i en annan riktning så att de också bildar celler som bidrar till reparation av skadan, säger studiens försteförfattare Enric Llorens-Bobadilla, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet.
Genom att påverka vilka gener som aktiverades i stamcellerna kunde forskarna stimulera en mycket kraftig nybildning av oligodendrocyter, som ledde till förbättrad nervfiberfunktion i den skadade ryggmärgen.
Återhämtning i nervsystemet
– Det här visar att det är möjligt att påverka stamceller i nervsystemet så att de bidrar mer till funktionsåterhämtning. Studierna gjordes i möss och är inte direkt överförbara till människan, men pekar på en konceptuellt ny strategi för att stimulera reparation efter skador i nervsystemet, säger Jonas Frisén, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet, som lett studien.
Jonas Frisén, professorr, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, jonas.frisen@ki.se
Kväveoxid är ett ämne kroppen själv producerar och som har virusdödande egenskaper.
– Oss veterligen är kväveoxid den enda substans som hittills visat sig ha en direkt effekt på SARS-CoV-2, säger Åke Lundkvist professor vid Uppsala universitet, som har lett studien.
Eftersom det ännu inte finns något effektivt botemedel mot covid-19 har de behandlingar som prövats främst riktats in på att lindra symptomen vilket kan förkorta vårdtiden och minskar dödlighet. Men det har hittills inte gått att bevisa att någon av behandlingarna påverkat själva viruset bakom infektionen.
Inflammation i lungorna minskade
Kväveoxid (NO), är ett ämne som produceras naturligt i kroppen. Det fungerar bland annat som ett hormon och styr olika organ, till exempel spänningen i blodkärlens muskulatur och blodflödet mellan och inom organ.
Vid akut lungsvikt kan NO ges som inandad gas i låga halter för att förbättra syresättningen i blodet. Under sars corona-epidemin 2003 prövades det med framgång. En viktig anledning till de lyckade resultaten då var att inflammationen i lungorna minskade. Och det var just den egenskapen hos kväveoxid forskarna nu intresserade sig för – det vill säga ämnets skyddande funktion mot infektioner genom att det är både antibakteriellt och antiviralt.
Inhalation av kväveoxid
Deras studie bygger vidare på en upptäckt som gjordes på coronaviruset som orsakade den första sars-epidemin. Där hade det visat sig att NO, frisatt från S-nitroso-N-acetylpenicillamin (SNAP) hade en tydlig antiviral effekt. Forskarna från Uppsala universitet och Karolinska Institutet har nu undersökt hur det nya coronaviruset SARS Cov-2 som ligger bakom den pågående pandemin reagerar på ämnet. Och även på detta virus visade sig SNAP ha en tydlig virusdödande effekt som tilltog när dosen stegrades.
– I väntan på ett fungerande vaccin skulle förhoppningsvis inhalation av NO kunna vara en verksam behandlingsform. Dosering och tidpunkt för insatt behandling torde spela en viktig roll för resultatet och behöver nu snarast utredas, säger Åke Lundkvist.
Forskargruppen tänker nu gå vidare med att undersöka de antivirala effekterna av NO som avges i gasform. Det innebär att de ska konstruera en modell i laboratoriet för att på ett säkert sätt kunna simulera en tänkbar behandlingsform för patienter.
Kontakt:
Åke Lundkvist, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, ake.lundkvist@imbim.uu.se
Vårdrelaterade infektioner – infektioner som patienter drabbas av medan de vårdas för andra åkommor – drabbar miljoner människor världen över och orsakar hundratusentals dödsfall årligen.
– Vårdrelaterade infektioner är ett stort problem, speciellt i utvecklingsländer som till exempel Brasilien. Jag har jämfört utvecklingsländer med industriländer, till exempel Sverige, och funnit en rad skillnader i hur vårdinrättningar upptäcker och hanterarar infektioner.
– Skillnaderna genomsyrar hela systemet, från ledningsnivå till implementering av råd och rekommendationer och vidare till det praktiska arbetet, säger Luís Fernando Irgang dos Santos doktorand vid Högskolan i Halmstad och Regional University of Blumenau i Brasilien.
Multidisciplinära team nyckel till framgång
Multidisciplinära smittskyddsteam arbetar med att förhindra spridning av vårdrelaterade infektioner. För att smittskyddsteamens arbete ska vara framgångsrikt behöver medlemmarna kunna skilja på den förebyggande fasen, då deras uppgift är att förhindra uppkomsten av vårdrelaterade infektioner, och den kontrollerande fasen, under vilken de arbetar med att kontrollera en redan uppkommen infektion och förhindra dess spridning.
– Jag har identifierat två olika typer av beslutsfattande, med skilda tillvägagångssätt, praktiker, som är optimala för antingen den förebyggande fasen eller för den kontrollerande fasen, men inte för båda. Smittskyddsteamen måste veta när och hur de ska byta mellan de två uppsättningarna, och för att klara det måste de kunna identifiera vilket stadium det möjliga utbrottet är i, förklarar Luís Fernando Irgang dos Santos.
– Det är avgörande att teamen gör korrekta bedömningar och prioriteringar tidigt i processen. Om de bestämmer sig för att behandla en infektion som ett möjligt utbrott för snabbt kan det sluta med att de spenderar tid och pengar på något som kanske egentligen skulle ha varit ett isolerat fall. Om de i stället dröjer med att reagera riskerar de förödande spridning av vårdrelaterade infektioner.
Följ problemet
Genom att fokusera på infektionen och dess unika karaktär är det möjligt att fatta rätt beslut och på så sätt hindra spridning.
– Jag föreslår att problemet – snarare än beslutsfattandet eller vilka resurser som finns tillgängliga – måste få stå i centrum för analysen. Genom att följa problemet och sedan identifiera vilken uppsättning av praktiker som behöver användas i varje steg av processen kan smittskyddsteamen vinna nya insikter och fatta beslut som hindrar spridning av vårdrelaterade infektioner.
– Det räcker inte med instinkter och ryggmärgskänsla. Smittskyddsteamen måste lära sig att fatta beslut och därför behöver vårdinrättningar främja organisatoriskt lärande. Det kan vara ett problem, speciellt för mindre sjukhus där teamen har en tendens att vara mindre strukturerade och där ledningen inte alltid ingår i teamen, säger Luís Fernando Irgang dos Santos.
Både kognitiva och emotionella aspekter
Delar av Luís Fernado Irgang dos Santos forskning fokuserar på covid-19. Han undersöker hur brasilianska smittskyddsteam implementerar rekommendationerna från Världshälsoorganisationen och vilka konsekvenser det får när rekommendationerna inte behandlas lika av alla team. Både kognitiva och emotionella aspekter påverkar hur rekommendationerna implementeras.
– Smittskyddsteam spelar en viktig roll när det handlar om att kontrollera arbetsplatsens känslomässiga miljö. Om de inte lyckas med det riskerar de att inte heller kunna implementera riktlinjer och rekommendationer i situationer som till exempel den nuvarande pandemin. Jag har identifierat tre aspekter som är avgörande för att kunna kontrollera den emotionella miljön: auktoritet, trygghet och organisatorisk flexibilitet.
– Till att börja med måste smittskyddsteamen ha trovärdighet. De måste vara auktoriteter eller ha stöd av auktoriteter. Utan stöd från ledningen fungerar det inte. Det är också viktigt att medarbetarna känner sig säkra på sin arbetsplats. De måste kunna lita på att de kommer att vara trygga om de följer smittskyddsteamens instruktioner. Slutligen krävs också en viss flexibilitet i organisationen. Medarbetarna behöver vara förberedda på att förutsättningarna för deras arbete kan komma att förändras och lita på att beslut fattas med deras bästa för ögonen, säger Luís Fernando Irgang dos Santos.
Svenska teamen mer flexibla
Ett av Luís Fernando Irgang dos Santos mål är att jämföra strategier och arbetssätt hos smittskyddsteam i utvecklingsländer med deras motsvarigheter i industriländer.
– När jag jämför brasilianska och svenska smittskyddsteam och de strategier som de använder sig av för att fatta beslut blir det tydligt att de svenska teamen har lättare för att byta mellan den förebyggande och den kontrollerande fasen. Därför lyckas de också bättre med att förebygga spridning av vårdrelaterade infektioner, säger Luís Fernando Irgang dos Santos och fortsätter:
– Skillnaderna kan förklaras på flera olika sätt, men en viktig faktor är kulturella skillnader. I Brasilien har myndigheterna och regeringen inte lyckats med att upprätta en känsla av trygghet. Varken befolkningen i allmänhet eller de som arbetar inom vården har känt sig trygga under covid-19-pandemin. Falska nyheter skapar osäkerhet och det finns en hel del människor som inte tror att pandemin är på riktigt.
– Med tanke på att landets president Jair Bolsonaro har uttalat sig minst sagt underligt kring pandemin är det inte så konstigt att folket – smittskyddsteamen inräknade – inte vet hur de ska hantera situationen. I Sverige är läget ett annat. Den svenska regeringen och Folkhälsomyndigheten baserar sina beslut på vetenskap och det skapar förtroende.
Luís Fernando Irgang dos Santos, doktorand inom hälso- och sjukvårdsorganisation, Högskolan i Halmstad och Regional University of Blumenau, Brasilien, luis_fernando.irgang_dos_santos@hh.se
I Storbritannien har sjukvård och sociala myndigheter under många år samarbetat tätt med gränspolisen. Banker, hyresvärdar och arbetsgivare med flera kan bli straffade enligt lag om de har papperslösa personer som kunder, hyresgäster eller anställda.
”Ogästvänlig miljö”
Medan syftet i Storbritannien har varit att skapa en ”ogästvänlig miljö” (”hostile environment”) för att få papperslösa personer att lämna landet, är detta inte lika uttalat i Sverige. Här motiveras istället utvisningar med att det är för personens eget bästa.
– Det påstås till exempel i statliga utredningar att det är en humanitär insats att deportera personer. I Sverige säger vi ”det är för ditt eget bästa som du ska åka hem”, säger Jacob Lind som är forskningsassistent vid Malmö universitet.
Men Sverige och Storbritannien har närmat sig varandra under senare år, menar han. I Sverige skedde skiftet i samband med händelserna 2015. De följdes av en tillfällig migrationslag som försvårat för papperslösa och andra migranter. Sedan dess har polisens befogenheter utökats och gränspolisen fått mer resurser.
Rättigheter som politiskt slagfält
Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige, vilket lyfts fram som en seger i många sammanhang. Men Jacob Lind visar i sin avhandling att det inte är givet att detta endast innebär att barns rättigheter stärks.
– Skeva resonemang utifrån barns rättigheter kan utnyttjas för olika agendor som skapar mer utsatthet hos barn. Det hjälper alltså inte att bara vifta med barnkonventionen, gör bara som det står här och så blir det bra.
Ett exempel på att rättigheter kan mobiliseras för olika agendor är när socialförvaltningen samlat in adresser till papperslösa familjer för att tillgodose barns rättigheter, som försörjningsstöd. Men när socialförvaltningen sedan skickar dessa adresser till polisen bidrar det till barnens utvisning.
– Utan fungerande brandväggar mellan olika myndigheter eller verksamheter och gränspolisen undermineras lagstadgade rättigheter för papperslösa, så som rätten till skola och vård, säger Jacob Lind.
Normaliserad utveckling
Han vänder sig också mot uppfattningen att neddragningen av välfärd gentemot papperslösa och andra utsatta grupper skulle innebära att det finns ”mer över” till majoritetssamhället. Han håller inte heller med om att ”hårdare” tag gentemot utsatta grupper ger ökad trygghet.
– Forskning visar snarare att det då blir normaliserat, så att välfärden stramas åt för majoritetssamhället och att fler grupper drabbas av polisens utökade befogenheter. Situationen för papperslösa är inget undantag, utan genom att studera detta är det möjligt att se tydliga tendenser till råare utveckling i samhället i stort.
Jacob Lind, forskningsassistent vid Institutionen för globala politiska studier jacob.lind@mau.se
Fakta: Öppet brev till svenska regeringen
Tio EU-länder har lovat att tillsammans ta emot omkring 400 hemlösa barn från flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos som nyligen brann ned till grunden. Sverige är inte ett av dem. Över 150 svenska forskare, däribland Jacob Lind, krävde nyligen i ett öppet brev att regeringen ändrar sig.
– Alla vill givetvis inte orientera men det viktiga är att få med alla tre delarna: att röra på sig, aktivera hjärnan och umgås med vänner, säger Ida Schoultz, forskare i medicin vid Örebro universitet och en av de forskarna som lett studien.
– Veteranorienterarna mår bättre överlag. De upplever mindre stress, är gladare och har mindre problem med magen, fortsätter Ida Schoultz.
Forskningen med orienterarna startade redan 2012 och i den här studien jämförs veteranorienterarna med en grupp friska äldre som bor hemma. De har lämnat avföringsprover och fyllt i hälsoenkäter. Enkäterna visar att orienterarna har lägre nivåer av stress, ångest, depression och magproblem.
– När vi blir äldre blir tarmfloran fattigare och många äldre har problem med magen, 65 procent visar studier, och därför är det en viktig nyckel.
Många goda bakterier
Avföringsproverna visar att orienterarna har en högre andel av en god bakterie som är bra för hälsan i sin tarmflora – jämfört med kontrollgruppen. Dessutom har de lägre halter av två bakterier som är förknippade med inflammation och sämre tarmhälsa.
– Vi vet att den fysiska aktiviteten är extra viktig. Människor som motionerar mycket får lägre nivåer av stress och ångest. När det gäller orienterarna är det en hel livsstil och många har orienterat i 40 år och har levt hälsosamt, rört på sig och umgåtts.
– Utan att ens tänka på det har orienterare många gemensamma nämnare, som bidrar till en bättre maghälsa.
Ingen press att prestera
Veteranorientering beskrivs som en sport utan krav och en möjlighet att vara i skogen. Det är tävling men ingen press att prestera. Det är ingen som står och tittar på – det gör inget om man vill sätta sig på en stubbe och andas in lite skogsluft och sen fortsätta.
– Hjärnan och tarmen kommunicerar åt båda hållen och därför är även det sociala och skogsupplevelsen viktig. Orienterarna är en modell som är värd att studera vidare för att ytterligare förstå de komponenter som är viktiga för ett hälsosamt åldrande, avslutar Ida Schoultz.
Veteranorienterares tarmflora
Veteranorienterare hade en högre nivå av speciellt en bakterie kallad Faecalibacterium (F) prausnitzii. Denna bakterie har visat sig vara viktig för produktionen av smörsyra i tarmen, som i sin tur är en av de främsta näringskällorna för tjocktarmens celler. Veteranorienterarna har alltså en större andel av denna bakterie, vilket skulle kunna betyda att de också har större andel smörsyra. Detta framgår dock inte i studien, eftersom smörsyra är näst intill omöjligt att mäta. Däremot visar den att gruppen av äldre personer som orienterar hade lägre nivåer av två bakterier Parasutterella excermentihominis och Bilophilia unclassified som är förknippade med en sämre tarmhälsa.
– De får en överblick över hälsohistoriken och en chans att förbereda sig för läkarbesök, säger Jonas Moll, forskare i informatik vid Örebro universitet.
Från och med 2018 kan patienter i hela Sverige logga in via 1177.se och få tillgång till sin journal. I vårdguiden kan patienter läsa besöksanteckningar, se provresultat och få uppgifter om diagnoser. När tjänsten infördes i Region Uppsala, dåvarande Uppsala läns landsting, 2012 mötte den stort motstånd.
Svåra besked via datorn
– Det har långsamt förändrats men när det gäller cancer är många fortfarande skeptiska – främst på grund av risken att patienter kan få ta emot svåra hälsobesked hemma vid datorn, säger Jonas Moll.
Så gjordes studien:
Jonas Moll har tillsammans med tio forskare från fyra lärosäten gjort en nationell enkätstudie. Totalt svarade 2 587 patienter, varav 347 med en cancerdiagnos, på frågor om nättjänsten. I en delstudie tittar Jonas Moll och Hanife Rexhepi, forskare vid Högskolan i Skövde, närmare på cancerpatienters upplevelse av tjänsten.
– Vår studie visar att cancerpatienter är positiva av flera skäl. De upplever i större utsträckning än andra patienter att webbjournalen underlättar kommunikationen med vårdpersonal och att de får bättre möjligheter att aktivt delta i medicinska beslut, säger Jonas Moll.
Bättre förståelse för sin egen hälsa
Det är inte bara cancerpatienterna som är nöjda. Hela 97 procent av patienterna som besvarade enkäten är positiva till möjligheterna som webbjournalen ger.
– Människor känner sig informerade och får en bättre förståelse för sin egen hälsa. Det som sticker ut i delstudien med cancerpatienter är att denna patientgrupp upplever starkare positiv påverkan än övriga patienter speciellt när det gäller kommunikation med vårdpersonal och delaktighet i vården, avslutar Jonas Moll.
– Idag vet vi ofta inte vad som kommer först. Om vi förstår mekanismerna bakom symtomen kan vi förstå vart problemet först uppstår och lösa det, säger Julia Rode, forskare i medicin vid Örebro universitet.
När hon blickar långt framåt är målet att kunna ge patienter personliga kostråd – och påverka både mage och hjärna via kosten. Julia Rode vill helt enkelt ta reda på vad olika patienter behöver äta för att må bättre.
– Vi vet till exempel att många IBS-patienter har lägre nivåer av serotonin, som är viktig för vårt välbefinnande och glädje. Vi kan tänka oss att det skulle passa dessa patienter att ändra kosten för att göra det möjligt för kroppen att ta upp mer aminosyror som i sin tur producerar signalsubstanser som serotonin.
Men där är vi inte idag. Julia Rode ska börja från början och ta fram en modell som gör det möjligt att utsätta hudceller för prover från tarm och avföring.
Hudceller står närmast hjärncellerna
– Hudceller är det närmaste vi kan komma hjärnceller, men hjärnceller går inte att samla in. Hudceller och hjärnceller liknar varandra på många sätt och därför används hudceller ofta i forskning kopplat till hjärnan, säger Julia Rode.
I den nya modellen ska forskarna undersöka hur hudceller reagerar på olika tarmprover. En del av proverna har till exempel fått tillsatta fibrer. I modellen kan forskarna sedan undersöka vad som krävs för att starta hälsosamma kedjor – som den med aminosyror och serotonin.
– Modellen kommer dessutom kunna användas för annan forskning – så det är ett viktigt första steg, säger Julia Rode.
Julia Rode har fått 400 000 kronor i en satsning på unga forskare inom European Society for Clinical Nutrition and Metabolism för att ta fram modellen för att undersöka hur hudceller reagerar på olika tarmprover. 20-25 friska personer som också deltar i andra projekt kommer att ingå i studien, som ska pågå fram till 2023.
I en nyligen genomförd studie visar forskare från Mittuniversitetet att cellulosamaterial kan generera elektriska effekter på över 300 watt per kvadratmeter (W/m2). Arbetet har publicerats i den högt ansedda vetenskapliga tidskriften Advanced Materials.
Världsrekord
− Ingen har tidigare offentligt kunnat visa på ett liknande resultat varför vi, lite kaxigt kanske, kan kalla det för ett nytt världsrekord för cellulosamaterial. Vi börjar närma oss ansenliga elektriska effekter som tidigare bara har uppmätts för helsyntetiska material, säger Renyun Zhang, docent vid Mittuniversitetet, forskningscentrum FSCN.
Den elektriska energin som genereras har i studien använts till att demonstrera hur en nödutgångsskylt tänds genom att klappa två cellulosaytor mot varandra. Som jämförelse kan nämnas att en solcell genererar ungefär halva effekten (ca 150 W/m2).
− Vi utnyttjar statisk elektricitet som alstras av friktion som uppstår när två cellulosaytor som har lite olika ytkemi kommer i kontakt med varandra upprepade gånger. Fenomenet kallas triboelektrifiering, säger Christina Dahlström, universitetslektor vid Mittuniversitetet, forskningscentrum FSCN.
Utnyttjar spillenergi
− Tekniken är mycket intressant då all form av rörelseenergi som annars går till spillo kan skapa nyttig elektricitet. Till exempel så kan vibrationer från en maskin omvandlas triboelektriskt för att driva sensorer som trådlöst kan sända signaler om maskinens status. Då behövs ingen elförsörjning i form av batterier eller liknande, säger Renyun Zhang.
Studien som genomförts vid Mittuniversitetet är ett samarbete mellan forskargrupperna i Materialfysik, Teknisk yt- och kolloidkemi, Elektronikkonstruktion samt forskare från Georgia Institute of Technology och Beijing Institute of Nanoenergy and Nanosystems.
− Det är ett verkligt genombrott med potential till många nya typer av tillämpningar för cellulosa i framtiden. Vi har arbetat målmedvetet under snart fem års tid med finansiering från både Vetenskapsrådet och FORMAS för att förstå cellulosa från grunden. Det är riktigt spännande att det nu börjar bära frukt även inom områden vi nog inte riktigt hade räknat med från början, säger Magnus Norgren professor i kemiteknik vid Mittuniversitetet, forskningscentrum FSCN.
Film: Här kan du ta del av Renyun Zhangs presentation om grön energi (engelska), (9 min, 52 sek)
– Nu kan vi för första gången på befolkningsnivå visa att HPV-vaccination skyddar mot invasiv livmoderhalscancer, och inte bara mot cellförändringar som kan vara förstadier till livmoderhalscancer. Det är något vi tidigare anat men som vi nu faktiskt kan visa i en stor nationell, individbaserad studie, säger Jiayao Lei, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet.
HPV (humant papillomvirus) är en grupp av virus som bland annat kan orsaka könsvårtor och olika typer av cancer, inklusive livmoderhalscancer, en sjukdom som globalt dödar fler än 250 000 kvinnor om året. Fler än 100 länder har idag nationella vaccinationsprogram mot HPV och i Sverige omfattas sedan augusti 2020 även pojkar av programmet.
Halverad risk för livmoderhalscancer
Tidigare studier har visat att HPV-vaccin skyddar mot HPV-infektion, könsvårtor och cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det har dock saknats stora befolkningsbaserade studier som på individnivå studerat kopplingen mellan HPV-vaccin och så kallad invasiv livmoderhalscancer, som är det allvarligaste steget i sjukdomskedjan.
I den här studien följde forskarna nästan 1,7 miljoner kvinnor mellan 10–30 års ålder under en period på 11 år, varav drygt 500 000 vaccinerades mot HPV, de flesta innan 17 års ålder. Nitton vaccinerade kvinnor utvecklade livmoderhalscancer jämfört med 538 ovaccinerade kvinnor, vilket motsvarar 47 respektive 94 kvinnor per 100 000.
Forskarnas analys visar att HPV-vaccination kunde kopplas till en kraftigt minskad risk för livmoderhalscancer och att riskminskningen var hela 88 procent bland de kvinnor som vaccinerades innan 17 års ålder. Kvinnor som vaccinerades mellan 17–30 års ålder hade en halverad risk för livmoderhalscancer, jämfört med ovaccinerade kvinnor, enligt studien.
Vaccinering i ung ålder skyddar mest
– Att kvinnor som vaccineras i ung ålder verkar vara mer skyddade kan bero på att de ännu inte har exponerats för viruset. HPV-vaccin har ju ingen botande effekt mot en pågående infektion, säger Pär Sparén, professor vid samma institution och studiens sisteförfattare.
Studien tog hänsyn till flera potentiella störfaktorer, såsom ålder, boendeort, uppföljnings- och kalendertid, samt föräldrarnas utbildning, inkomst, födelseland och sjukdomshistoria.
– Sammantaget visar vår studie att HPV-vaccination kraftigt kan minska risken för livmoderhalscancer, framförallt om den genomförs i tidig ålder. Detta ger starkt stöd till att fortsätta att erbjuda HPV-vaccin till barn och ungdomar via allmänna vaccinationsprogram, säger Pär Sparén.
Vårtvirus som drabbar de flesta
HPV (humant papillomvirus) är ett sexuellt överförbart vårtvirus som drabbar de flesta kvinnor och män någon gång i livet. Infektionen kan finnas kvar i flera år men går i de allra flesta fall över av sig själv. I vissa fall kan HPV leda till cellförändringar som kan utvecklas till cancer, framförallt i livmoderhalsen.
Vetenskaplig artikel:
HPV Vaccination and Risk of Invasive Cervical Cancer (Jiayao Lei Alexander Ploner, Miriam Elfström, Jiangrong Wang, Adam Roth, Fang Fang, Karin Sundström, Joakim Dillner, Pär Sparén) New England Journal of Medicine
Kontakt:
Pär Sparén, professor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, par.sparen@ki.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
