Bara 9 av 85 flickor mellan 13-18 år la innebandyn på hyllan, under tiden för ett tvåårigt forskningsprojekt mellan en innebandyförening och idrottsforskare vid Karlstads universitet.
Så hur gjorde man för att få tonårstjejerna att fortsätta spela innebandy?
– Vi försökte skapa något vi kallar ett uppgiftsorienterat motivationsklimat, där alla får uppmärksamhet och där det finns ett mått av självbestämmande, säger Stefan Wagnsson, docent i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet.
Projektet utgick från etablerade motivationsteorier och erkända utvecklingsmodeller och genomförde olika åtgärder och aktiviteter på flera olika nivåer – kommun, föreningens policy och följsamheten av den samt på individ- och gruppnivå inom föreningen.
– Man ska som aktiv kunna vara med och påverka innehållet i verksamheten. Det gjordes bland annat ändringar i föreningens policydokument. Vilket exempelvis innebär att man inte får toppa lag innan spelarna fyllt 16 och att tjejerna i möjligaste mån ska stanna kvar i sin ålderskull. Vi startade något vi kallade ungdomsgrupp, där ledare och föräldrar ingick, säger Stefan Wagnersson.
– Och vi startade något vi kallade ungdomsgrupp, där ledare och föräldrar ingick. Med utgångspunkt från gruppen utbildade projektledaren Johan Libäck, Värmlandsidrotten, övriga ledare och föräldrar i det här tänket. Vi hade kontinuerliga möten där vi bollade idéer och diskuterade frågor som kommit upp. Även de aktiva i målgruppen fick säga sitt och här kom massor med goda förslag fram.
Föreningarna behöver en extern part
Stefan Wagnsson är tillsammans med sina forskarkollegor nöjd med de resultat som finns att läsa i slutrapporten för projektet. Flera av deras förväntningar och förhoppningar infriades.
– Vi skulle gärna se att varje förening hade någon extern part att vända sig till i de här frågorna. Någon som jobbar med dem till vardags. Här på Karlstads universitet ska vi påbörja en utbildning av organisationsledare som skulle kunna användas till det här ändamålet, säger han.
Projektet, som finansierats av Svenska innebandyförbundet och Karlstads kommun, är ett samarbete mellan Karlstads universitet, The University of Utah och Värmlandsidrotten. Det tar sitt avstamp i flera forskningsrapporter som larmar om att det är svårt att behålla tonårsflickor inom föreningsidrotten.
Stefan Wagnsson, docent i idrottsvetenskap, Karlstads universitet
Humlor är mycket viktiga för jordbruket och naturen på grund av sin roll i pollinering. Det finns fler än 250 humlearter och de förekommer främst i nordliga tempererade regioner. Effekterna av klimatförändringar har lett till en oroväckande minskning hos många arter och humlorna i alpina och arktiska miljöer är särskilt hotade. Samtidigt är mångfalden av humlearter i dessa miljöer fortfarande inte helt utforskad.
Två identiskt lika humlor
Matthew Websters forskargrupp vid Uppsala universitet har tillsammans med kollegor i USA studerat genetisk mångfald hos humlor i Rocky Mountains, Colorado. De har samlat in hundratals prover och sedan sekvenserat humlornas hela arvsmassa. Överraskande nog avslöjade denna data en ny art. Till utseendet gick den nya arten inte att skilja från humlan Bombus sylvicola men på genetisk nivå kunde forskarna konstatera att den skiljde sig på ett distinkt sätt. Forskarna gav den nya arten namnet Bombus incognitus.
Genom att jämföra arvsmassan hos Bombus sylvicola och Bombus incognitus kunde teamet ta reda på hur denna nya art bildades. De hittade signaler som överensstämde med genflödet mellan arterna under deras utveckling. De identifierade också delar av kromosomer som är oförenliga mellan arterna, som fungerar som genetiska hinder för genflöde och sannolikt var viktiga för separationen av arterna.
Fler humlearter än man tidigare trott
Forskarnas nya resultat indikerar att antalet humlearter i arktiska och alpina miljöer kan vara större än vad man tidigare trott. Det är möjligt att bergig terräng bidrar till artbildning. Kallanpassade populationer kan isoleras på höga höjder under uppvärmningsperioder i sin evolutionära historia, vilket kan leda till bildandet av nya arter. Det är också möjligt att ytterligare genomsekvensering av humlor kommer att avslöja ännu fler arter som hittills inte har upptäckts.
För mer information kontakta Matthew Webster, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, matthew.webster@imbim.uu.se
– Att ta hänsyn till kostnaderna för elavbrott är viktigt när vi tittar på vilken blandning av olika energislag (energimix) vi vill ha i Sverige och hur vi bygger energisystemet med avseende på elproduktion och elnätets utformande. Om värdet av leveranssäkerhet ökar blir planerbarheten i elsystemet viktigare, säger Fredrik Carlsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och en av författarna till studien.
Inte bara penningrelaterade kostnader
Studien Past and present outage costs – A follow-up study of households’ willingness to pay to avoid power outages har genomförts som en enkätbaserad undersökning vid två tillfällen, 2004 och 2017, där svenska hushåll och företag har fått besvara frågor om vad ett elavbrott skulle kosta dem. Kostnaden för hushållen kan inte enbart mätas i pengar, utan det handlar också om saker som att man inte kan laga mat, att man inte kan ringa eftersom mobilen laddar ur eller att maten i frysen blir förstörd.
– För att fånga både de monetära och de icke-monetära kostnaderna har vi i enkäten frågat hur mycket hushållen är beredda att betala för att undvika ett elavbrott. Man kan notera att även om de avbrott vi tittar på är ganska korta, från tre minuter till tolv timmar, så upplever man i stor utsträckning ett obehag som man är beredd att betala för att undvika, säger Fredrik Carlsson.
Elanvändningen i Sverige ökar och vi förlitar oss på alltfler elektroniska enheter i vardagen, från smartphones till elbilar. Med den pågående förändringen i Sveriges energimix finns det en risk att elavbrotten kan öka över tid, även om de inte gjort så det senaste decenniet.
Stora investeringar för stabilare elöverföring
Syftet med studien var att mäta den samhällsekonomiska kostnaden för elavbrott. Den tydligaste förändringen är att år 2017 anger en betydligt större andel av hushållen att elavbrott innebär en kostnad för dem samtidigt som kostnaden de anger har ökat kraftigt, i storleksgraden 200 procent. I genomsnitt svarar enkätdeltagarna 2017 att de är beredda att betala 25 kronor för att undvika ett en-timmesavbrott, 2004 var den siffran 9 kronor (uttryckt i 2017 års priser). Denna ökning gäller både för planerade elavbrott som hushållen har fått information om och för oplanerade elavbrott.
– I praktiken innebär våra resultat att man i framtiden behöver sätta ett större värde på leveranssäkerhet än tidigare och att elnätsbolagen kan behöva lägga mer pengar på investeringar i stabilitet i elöverföringen. Resultatet är också relevant för den pågående politiska diskussionen om Sveriges energimix, elöverföringen mellan norr och söder, samt frågan om att använda planerade avbrott som en strategi för att möta effektbrist, säger Fredrik Carlsson.
Fredrik Carlsson, professor, Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, fredrik.carlsson@economics.gu.se
Coronapandemin och dess konsekvenser har dominerat media och allas medvetande det senaste året. Det talas om covid-19 överallt, men hur har barn uppfattat pandemin och var får de sin information?
För många barn har pandemin inneburit att det har skett stora förändringar i deras liv med social distansering, hemundervisning, minskad kontakt med vänner och övrig familj. Unicef har konstaterat att barn kan ha svårt att förstå vad de ser och hör om pandemin och kan vara särskilt utsatta för ångest, stress och sorg.
Beslut om den egna hälsan
– En persons förmåga att erhålla, bearbeta och använda information för att göra val och beslut om sin hälsa kallas hälsokunskap. Syftet med studien var att undersöka barns hälsokunskap, vilka informationskällor de använder, hur de önskar få information och hur de har förstått covid19-pandemin, berättar Janet Mattson, docent vid Röda Korsets högskola och en av författarna till studien.
”Vuxna säger att det inte är så farligt och att det inte kan döda människor, men jag vet att människor dör varje dag”. Så berättar ett barn i undersökningen som har genomförts i samarbete mellan sex länder: Storbritannien, Australien, Sverige, Brasilien, Spanien och Kanada som alla har upplevt covid-19 på olika vis. Undersökningen genomfördes online genom att barn i åldrarna 7–12 år tillsammans med sin förälder/vårdnadshavare fick svara på frågor som rörde information om covid-19 och deras förståelse av pandemin.
Filtrerad och anpassad information
– Resultaten visar att föräldrar är den viktigaste informationskällan om pandemin för barn i de flesta länder, förutom i Sverige där skolan har varit den viktigaste informationskällan. I många fall valde föräldrar att skydda, filtrera eller anpassa sitt barns tillgång till information om covid-19, särskilt när det gäller antalet dödsfall i respektive land. Trots detta rapporterade barn i denna studie att de visste att covid-19 var dödligt och att det sprids snabbt, berättar Janet Mattson.
– Resultaten visar att det är viktigt att samhället tillmötesgår barns behov av information och även informerar dem om att vad som pågår så att de får korrekt och begriplig information. Annars riskerar de att skapa sin förståelse baserad på information som florerar på nätet eller har filtrerats av skyddande föräldrar, säger Janet Mattson. Detta är särskilt viktigt under en pandemi då barn har förväntats spela en viktig roll i förebyggandet av smittspridning, till exempel genom att hålla handhygien och social distansering.
Forskare från Sverige, Grönland, Nederländerna, USA och Kanada gjorde två expeditioner till två tidigare onåbara fjordar i norra Grönland under somrarna 2015 och 2019.
– Fjordarna var i princip onåbara för forskare tills alldeles nyligen, eftersom havsisen var för tjock. Havsområdet norr om Grönland är ett av de minst studerade områdena på planeten, och det krävs en stor isbrytare för att nå dit, även sommartid, säger Christian Stranne, biträdande lektor vid Stockholm universitet.
Att förstå de faktorer som kontrollerar hur snabbt glaciärerna rör sig, bryts upp och avsätter isberg till fjordarna – och så småningom havet – är betydelsefullt för att kunna förutsäga hur Grönlands inlandsis kommer att förändras i ett varmare klimat – och i förlängningen vilken takt de globala havsnivåerna kan komma att förändras.
Fjordarnas otillgänglighet och uppbyggnaden av havsis i området, beror på riktningen av arktiska havsströmmar. Två av dem – Beaufortvirveln och Transpolära driften – flyttar is från centrala Arktis mot norra Grönlands kust.
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Communications Earth & Environment rapporterar forskargruppen om mätningar genomförda under expeditionerna till Petermann 2015 och Ryder 2019 med den svenska isbrytaren Oden. Då gjordes detaljerade studier av Petermannfjorden och Sherard Osbornfjorden i norra Grönland.
Passagen in till Sherard Osbornfjorden på Grönlands norra kust är blockerad av tjock havsis, även sommartid. Den något mer sydligt belägna Petermannfjorden har varit öppen till Nares sund (som sammanbinder Arktiska Oceanen med Baffinbukten) i flera år.
Flytande istungor
Båda fjordarna rymmer stora glaciärer med flytande istungor som sträcker sig många kilometer ut i fjordarna. Varmare vattentemperaturer tenderar att smälta dessa flytande delar av glaciärerna och isberg i fjordarna snabbare. Men hur påverkar närvaron eller frånvaron av den tjocka havsisbarriären utanför fjordarna vattentemperaturerna innanför?
2019 nådde lufttemperaturen i norra Grönland rekordnivåer. Trots liknande höga lufttemperaturer och förutsättningar översteg Petermannfjordens havstemperatur nära ytan aldrig 0ºC.
– Men i Sherard Osbornfjorden, som var avskuren från det öppna havet av tjock havsis, nådde havstemperaturen nära ytan 4ºC, vilket var 3ºC högre än någon tidigare havsmätning norr om Grönland, förklarar Christian Stranne.
Kan bidra till snabbare smältning
Sommarens smältning producerar ett varmt och relativt färskt vattenlager som flyter ovanpå saltare vatten i fjorden och detta smältvatten i fjorden blockeras av havsis-barriären. På grund av skillnaden i salthalt, blir ytvattnet även isolerat av vattnet nedanför, vilket ger tid för intensiv soluppvärmning av det färska ytvattnet. Dessa varmare vattentemperaturer kan bidra till snabbare smältning av Ryderglaciären i Sherard Osbornfjorden, så väl som att förändra biogeokemin i fjordens vatten.
Observationerna kan tyckas vara motsägelsefulla; tjock havsis associeras med kallare klimat, men det kan leda till varmare ytvattentemperaturer inne i fjordar. Av den anledningen är fjordar utmed den norra grönländska kusten mer känsliga för klimatuppvärmning än fjordar utan en havsisbarriär.
Men alla fjordar är inte helt lika varandra. Förra året visade en studie från expeditionerna 2015 och 2019 att Ryderglaciären i Sherard Osbornfjorden är mindre påverkad av smältning från undersidan av glaciärtungan jämfört med Petermannglaciären i Petermannfjorden.
Formen på havsbotten förklarar
I detta fall är förklaringen inte havsis utan formen på havsbotten – en fysisk barriär av berg och sediment minskar inflödet av relativt varm vatten nära bottnen och tenderar att göra Ryderglaciären mindre känslig för klimatuppvärmning. Samtidigt kan havsisbarriären i det angränsande Lincolnhavet göra det mer känsligt.
– Det är en komplex interaktion. På det hela taget vet vi att ett varmare klimat kommer att leda till mer snabbrörliga glaciärer och mindre is på Grönland. Men hur snabbt det händer, och i vilken omfattning, är fortsatt ett nyckelområde för forskningen, säger Christian Stranne.
Kontakt:
Christian Stranne, biträdande lektor vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, christian.stranne@geo.su.se
Vetenskaplig artikel:
The climate sensitivity of northern Greenland fjords is amplified through sea-ice damming.(Christian Stranne, Johan Nilsson, Adam Ulfsbo, Matt O’Regan, Helen K. Coxall, Lorenz Meire, Julia Muchowski, Larry A. Mayer, Volker Brüchert, Jonas Fredriksson, Brett Thornton, Julek Chawarski, Gabriel West, Elizabeth Weidner och Martin Jakobsson) Communications Earth & Environment.
Marknadsföringen av medicinsk turism är ett relativt outforskat ämne, men något som vi måste prata om säger Michelle Rydback, forskare vid Södertörns högskola.
– Branschens utveckling utsätter vårdsektorn för en konkurrenskraftig miljö, som ett resultat av det har marknadsföringen blivit en viktig del av vårdleverantörernas drift och verksamhet. De försöker skapa tillit till sina ”produkter” precis som andra företag gör. Men det är inte en produkt på samma sätt som andra, därför är det viktigt att studera denna växande marknad, säger Michelle Rydback, nybliven doktor i företagsekonomi.
Fokus på tillväxtmarknader
I sin avhandling har hon fokuserat på tillväxtmarknader och studerat vårdföretag och tjänsteleverantörer på Filipinerna. Andra länder som också vänder sig till patienter från Europa och USA är till exempel Malaysia, Indien, Singapore och Thailand. Det förekommer också att europeiska patienter reser till andra länder inom EU, men där används sällan termen medicinsk turism.
Även om det har publicerats vetenskapliga artiklar om medicinsk turism och marknadsföring är kunskapen begränsad, särskilt om tillväxtmarknader. Syftet med studien har varit att bidra med en ökad förståelse för medicinsk turism, något som är viktigt för aktörer inom branschen men också läkare, beslutsfattare och patienter.
– Eftersom framgång eller misslyckande med leverans av tjänster kan påverka industrins och medborgarnas välbefinnande, kan inte den medicinska turistnäringen hanteras exklusivt för sig, säger hon.
Förtroende utgör en central roll
Studien omfattar sjukhus, kliniker och aktörer som förmedlar vårdtjänster för medicinsk turism och bygger framför allt på intervjuer. Resultaten visar att en central del i marknadsföringen utgörs av att bygga förtroende. De måste bygga tillförlitliga nätverk och skapa anpassade tjänster som komplement till sjukvården. Kortfattat förpackar sjukvården det som en semesterresa.
– Bilden som förmedlas är ”operation på förmiddagen, sol & bad på eftermiddagen”. Men det fungerar inte så. Patienter måste återhämta sig i sjukhusmiljö. Jag tycker att det skickar fel signaler. Jag tycker att vi inom forskningen har en skyldighet att visa att marknadsföring är så mycket mer än bara att sälja, det är kommunikation, planering, organisering och leverera konsumenternas behov och önskemål, säger Michelle Rydback.
Kommersialiserad sjukvård
Medicinsk turism och kommersialiserad sjukvård är omdiskuterat. Kritiker säger att det är rika människor från välmående länder med fungerande sjukvård som köper sig förbi vårdköer på bekostnad av fattiga människors hälsa. Inte sällan handlar det också om länder vars offentliga sjukvård har betydligt sämre resurser än de privata, där väntetiden på olika operationer är lång och kostnaderna för individen höga.
– Det är inget som lyfts fram i mina intervjuer med patienter, läkare, vårdföretag och tjänsteleverantörer. I Filipinerna finns regler om att en viss andel av patienterna måste komma från det egna landet, för de privata vårdföretagen. Så som akademiker har jag inte hittat några bevis för det, men det finns helt klart misstankar och farhågor, säger Michelle Rydback.
Medicinsk turism i Sverige
I Sverige talas det sällan om medicinsk turism. Det har setts som något klandervärt att åka utomlands för vård. Samtidigt finns i dag samarbetsavtal mellan länder i Europa som möjliggör att patienter från vård i andra länder än det egna. Akademiska sjukhuset i Uppsala tar till exempel varje år emot omkring 400 patienter från olika länder. De betalar privat, genom försäkringar eller genom EU-samarbeten. Men informationen och kännedomen kring detta bland allmänheten är begränsad.
– Anledningen till att många kritiserar en kommersialisering av sjukvården är för att sjukvård ses om en mänsklig rättighet. Men det gör även utbildning. De behandlas helt olika. Vi är öppna med att våra lärosäten marknadsför sig mot utländska studenter, men inte att svenska patienter vänder sig utomlands för sjukvård. Vi är inte öppna med utvecklingen av medicinsk turism, men det är en fråga vi måste diskutera.
Med hjälp av den obemannade undervattensfarkosten Ran, som tagit sig in under Thwaites glaciärfront, har forskarna fått data om styrka, temperatur, salthalt och syrgashalt hos havsströmmarna som går in under glaciären. Thwaites Glaciär kallas Domedagsglaciären på grund av att den binder så stora ismängder, att en avsmältning skulle få kraftiga följdverkningar.
– Det globala vattenståndet påverkas av hur mycket is som finns på land, och den största osäkerheten i prognoserna är den framtida utvecklingen av inlandsisen i Västantarktis, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, en av forskarna bakom studien.
– Detta var Rans första insats i polarområdet och undersökningen av vattnet under ishyllan var mer framgångsrik än vi vågat hoppas på. Vi planerar att följa upp dessa spännande resultat med ytterligare forskningsuppdrag under isen nästa år, säger professor Karen Heywood från University of East Anglia, och hedersdoktor vid Göteborgs universitets naturvetenskapliga fakultet.
Thwaites Glaciär upptar en yta lika stor som halva Sverige, och är på grund av sitt läge i en djupbassäng känslig för förändringar i havet. Bild: NASA
Påverkar vattenståndet
Inlandsisen i Västantarktis står just nu för cirka tio procent av den totala vattenståndshöjningen. Och de snabbaste förändringarna i avsmältning av glaciäris sker i Thwaites-glaciären. Eftersom kontinenten sluttar inåt under glaciären är den känslig för att varma och salta havsströmmar letar sig in under den.
– Den processen kan leda till att en accelererad smältning sker vid glaciärens botten samt att den så kallade grundlinjen, området där isen övergår från att vila på havsbotten till att flyta, drar sig inåt mot kontinentens mitt, säger Anna Wåhlin.
På grund av sitt otillgängliga läge, långt från forskningsstationer, i ett område som vanligtvis är blockerat av tjock havsis och många isberg, har det funnits en stor brist på observationer från detta område. Det innebär att det hittills funnits en brist på kunskap om avsmältningsprocesserna.
Första mätningar som utförts
Resultaten av mätningarna på Ran har använts för att kartlägga undervattensströmmarna under den flytande delen av glaciären. Forskarna har upptäckt att djupvatten står i förbindelse med havsbukten Pine Island Bay österut, en väg som man tidigare trodde var blockerad av en undervattensrygg.
Forskargruppen har också mätt värmetransporten i en av de tre kanaler som leder varmt vatten in under Thwaites-glaciären norrifrån. Värdet som uppmättes där, 0.8 TW, motsvarar en nettoavsmältning av 75 km3 is per år, vilket är nästan lika mycket som den totala avsmältningen i hela glaciären.
Även om mängden is som smälter till följd av det varma vattnet inte är mycket sett globalt, så ger värmetransporten en stor effekt lokalt och kan tyda på att glaciären inte är stabil över tid.
Inte hållbart över tid
Forskarna noterade också att stora mängder smältvatten strömmade norrut från glaciärens front.
– Variationer av salthalt, temperatur och syrgashalt pekar på att området under glaciären är ett tidigare okänt aktivt område där flera olika vattenmassor av olika densitet möts och blandas med varandra, vilket är viktigt för förståelsen av smältprocesserna vid isens undersida, säger Anna Wåhlin.
Observationerna visar att punkter där isen för närvarande är förbunden med havsbotten, vilket ger stabilitet till glaciären uppe på land, påverkas av varma havsströmmar från flera håll vilket tyder på att dessa punkter inte är hållbara över tid.
– Men den goda nyheten är att vi nu, för första gången, samlat data som är nödvändiga för att modellera dynamiken i Thwaites glaciär. Dessa data kommer att hjälpa oss att bättre beräkna isavsmältning framöver. Med hjälp av ny teknik kan vi förbättra beräkningsmodellerna och minska den stora osäkerhet som nu råder kring globala vattenståndsvariationer, säger Anna Wåhlin.
Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, anna.wahlin@gu.se
Hur gamla vargar är när de får valpar för första gången påverkar tillväxten i vargstammen. Särskilt i små, isolerade populationer som den skandinaviska. Att veta mer om faktorerna bakom variationerna i ålder är värdefullt i arbetet med att förvalta och bevara vargstammen.
Nu har svenska och norska forskare Forskare från Grimsö forskningsstation, SLU, har tillsammans med kollegor i Norge gjort en studie som bygger på data från 297 reproducerande vargar, från det att vargpopulationen grundades under1980-talet fram till 2018. Datan kommer från årliga inventeringar, sändarförsedda vargar och ett nästintill komplett släktträd över vargstammen.
Den visar att det som framförallt påverkar åldern är hur många vargrevir som finns. När reviren var färre tenderade vargarna att vara äldre vid sin första valpkull, för att det fanns färre partners att välja mellan.
Vargarnas ålder varierar
Vargarnas ålder när de får sin första valpkull varierar, från ett år upp till de äldsta vargarna som var åtta till tio år gamla. Det är ovanligt att vargar reproducerar sig redan som ettåringar, men tre av hanarna i studien blev pappor vid ett års ålder. Tikarna var oftast tre år och hanarna två år vid första valpkullen.
Vargvalpar i Aspafallet-reviret beläget i Västmanlands och Örebro län i maj 2018. Valparna föddes runt månadsskiftet april-maj och i revir med hjälp av någon sändarförsedd varg dokumenterades kullstorlek, vikt och kön på valparna vid 3–4 veckors ålder. Bild: Camilla Wikenros, SLU
En vargkull består ofta av 2-8 valpar, men ibland fler. Vid födseln väger de cirka 400 g. Valparna föds i en lya, som i de flesta fall är en utgrävd håla i marken, under ett par stora stenblock, i en grotta eller i en klippskreva. Den placeras i närheten av en vattenkälla och ofta på för människor påfallande natursköna platser med bra utsikt över omgivningen.
Små valpar stannar på bestämda mötesplatser medan föräldrarna jagar. Successivt börjar de följa med sina föräldrar, men också röra sig på egen hand i reviret. De flesta valparna lämnar flocken vid ett års ålder, men en del stannar kvar längre.
Tillgång på revir och partner
I den skandinaviska vargpopulationen har åldern vid första reproduktion ändrats med tiden. I början, när det fanns få revir och få tillgängliga partners, var vargarna äldre. Sedan sjönk åldern för båda könen i samband med att antalet revir ökade.
Under de senare åren i studien, blev hanarnas ålder vid första reproduktion återigen högre med ett ökat antal vargrevir. Under samma period har det varit en hög omsättning på revirmarkerande vargar, men andra vargar har snabbt ersatt en förlorad partner eller etablerat sig i ett ledigt område.
– Att åldern vid första reproduktion skiljde sig åt mellan tikar och hanar under åren med flest antal vargrevir kan hänga samman med att hanarna utvandrar längre sträckor än tikarna och att dödligheten utanför vargens huvudsakliga utbredningsområde är hög, säger Camilla Wikenros, forskare vid Grimsö forskningsstation.
Studien pekar också på andra faktorer som påverkade hur gamla vargarna var när de reproducerade sig för första gången, men dessa faktorer hade mindre inverkan än antalet revir.
Inavlade tikar får ungar senare
– Även graden av inavel påverkade hur gamla vargarna var när de reproducerade sig för första gången. Mer inavlade tikar fick sin första valpkull senare än mindre inavlade tikar, säger Mikael Åkesson, forskare vid Grimsö forskningsstation.
En annan faktor som kan ge bättre förutsättningar för tidig reproduktion är om en individ växer upp med äldre syskon, som kan hjälpa till med att försörja valparna. I studien bekräftade forskarna en sådan effekt för hanar.
Att ha en partner som har reproducerat sig tidigare, och därmed är mer erfaren, kan förväntas leda till tidigare reproduktion än om man har en oerfaren partner. Partnerns erfarenhet var dock inget som påverkade åldern vid första reproduktion, varken hos tikar eller hanar.
Studien visade också att incestuös reproduktion mellan förälder och avkomma är ovanligt, men det förekom under hela studieperioden.
Vargpar markerar revir tillsammans
Ett revirmarkerande par är två vargar som etablerat sig i ett revir, men som ännu inte fått valpar. Vargparet revirmarkerar sida vid sida. De krafsat i marken och urinerar mot upphöjda föremål, väldigt likt tama hanhundar som skvätter på träd, snödrivor, lyktstolpar etc.
En familjegrupp (flock) vargar består som regel av hane och tik och deras valpar. Oftast är det årsvalpar, men även valpar från tidigare kullar kan ibland finnas kvar. Flocken bor i reviret som den försvarar starkt mot inkräktande vargar. Därför undviker vargar områden som de vet är upptagna revir.
I Skandinavien har forskare konstaterat revir i storlek mellan 259 – 1676 kvadratkilometer, med hjälp av sändarförsedda djur och snöspårning (jmf: Stockholms stad är 214 kvadratkilometer stor).
Vargars huvudföda är älgkalvar, men revirets storlek har visat sig oberorende av älgtätheten. Storleken ökar däremot med nordlig breddgrad och andel jordbruksmark. Skandinaviska vargar har större revir i förhållande till tätheten av bytesdjur, än vargar i andra länder.
Åderförkalkning (ateroskleros) är en kronisk inflammation som bildar plack i blodkärlen och över tid kan leda till hjärt-kärlsjukdom, som är den vanligaste dödsorsaken i världen. Inflammationen känns inte men kan orsaka stor skada på kärlen och det är viktigt att så tidigt som möjligt identifiera individer i riskzonen för att vända utvecklingen.
Protein med flera funktioner
Så kallade HDL-lipoproteiner för bort överskott av kolesterol från kroppens vävnader till levern. Idag används HDL-värdet (för kolesterol i blodet) för att förutsäga en individs risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. HDL brukar kallas det goda kolesterolet men HDL-partiklarna har fler viktiga funktioner, bland dem antiinflammatoriska egenskaper som kan förebygga åderförkalkning.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet och University of Groningen i Nederländerna för första gången studerat om HDL-partiklarnas antiinflammatoriska aktivitet kan förutsäga framtida risk för hjärtinfarkt och andra kardiovaskulära händelser. Som underlag har forskarna använt blodprover från deltagare i Prevend-studien i Groningen, Prevention of REnal and Vascular End stage Disease.
Av de totalt 8 592 deltagarna gjordes ett urval med 369 personer som var friska när studien började, men som vid en uppföljning efter 10,5 år hade drabbats av hjärt-kärlsjukdom. Dessa matchades enligt ålder, kön, rökvanor och nivåer av HDL-kolesterol med fullt friska individer från samma underlag.
Förbättrad riskbedömning
Trots identiska kolesterolnivåer hade deltagarna som drabbats av olika kardiovaskulära händelser en betydligt lägre antiinflammatorisk aktivitet i sina HDL-partiklar. När det här värdet lades till övriga parametrar förbättrades resultaten för den vedertagna Framingham-modellen för prediktion av kardiovaskulär risk.
Analysen enligt Framingham-modellen blev ännu mer exakt när HDL-värdet för kolesterol helt ersattes av det antiinflammatoriska HDL-värdet.
– Våra resultat pekar på nya möjligheter för förbättrad kardiovaskulär riskbedömning genom att ersätta biomarkören för kolesterol med en annan biologiskt viktig funktion. I dagsläget är dock metoden för att analysera HDL:s antiinflammatoriska aktivitet ganska komplex och omständlig. Vårt nästa mål är därför att göra metoden enklare och mer kliniskt tillgänglig, säger Uwe Tietge, professor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.
Uwe Tietge, professor, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, uwe.tietge@ki.se
Fotnot:
Studien finansierades av Netherlands Organization for Scientific Research och Hjärt-Lungfonden. Uwe Tietge har ett arvoderat uppdrag för Astra Zeneca utan koppling till denna studie. För övrigt finns inga rapporterade intressekonflikter.
Anna Norrström har observerat lärarlagsmöten på tre grundskolor för att undersöka hur lärare samtalar med varandra i professionella sammanhang. Lärarlagsmöten hålls på skolorna en gång i veckan och är ett tillfälle där arbetslagen kan diskutera aktuella frågor.
– Forskningen om lärares samtal har under lång tid varit fokuserad på hur särskilda projekt kan utveckla professionella samtal. Men jag ville undersöka vad som händer i ordinarie möten med arbetslagen, säger Anna Norrström, som disputerar vid Göteborgs universitet med avhandlingen Samtal under lärarlagsmöten. Diskursorienteringar i den professionella praktiken.
Fragmentariska möten
I sin analys av lärarlagens samtal skiljer Anna Norrström på en horisontell och vertikal diskurs. Mycket förenklat avser horisontell diskurs samtal som kännetecknas av ett informellt språkbruk, där utgångspunkten är personliga erfarenheter, medan vertikal diskurs är mer teoretisk och abstrakt.
– Samtliga samtal hade en horisontell diskursorientering. De präglades av att de var personliga, kontextbundna och fragmentariska. Lärarna tar upp frågor som är viktiga för professionen. Men istället för att ta ett steg tillbaka och se på det från ett teoretiskt och mer distanserat perspektiv stannar det vid ett beskrivande och sedan går man vidare till nästa ämne, säger Anna Norrström.
Många frågor avhandlas
En typisk agenda för ett möte innehöll ett fåtal bestämda punkter. Men generellt sett ägnades den största delen av tiden till att ta upp de frågor som upplevdes som viktigast just då.
– Det bidrar till att det blir fragmentariskt. Det är så många frågor som avhandlas, och i det blandar man in privata ärenden och anekdoter.
Det innebär att lärarlagsmöten sällan är ett forum för professionell kommunikation.
– Genom att samtala på detta sätt kan man inte generalisera bortom enskilda situationer och erfarenheter. Ett utvecklande samtal behöver röra sig mellan närhet och distans. Man behöver kunna ha en förankring i den egna kontexten, men också ta ett steg tillbaka och inta ett utifrånperspektiv.
Logistik, schema och resurser
Huvuddelen av mötena ägnades åt praktiska frågor såsom logistik, schema, resurser och inköp. Det kunde till exempel handla om vem som ska följa med eleverna på utflykt, vilka som ska vara rast- eller provvakter och vilket material som behöver köpas in. Därutöver lades tid på att diskutera enskilda elevärenden, det vill säga hur det gick för enskilda elever som av olika anledning hade det svårt, och gruppdynamiska frågor som konflikter och gruppsammansättningar. Samtal om undervisning var sällsynt.
– När mötena kan handla om vilken sorts saxar som ska köpas in blir det svårt att prata på djupet om saker som är centrala för professionen. Det kan finnas många orsaker till att det ser ut så här. Det kan röra sig om en kombination av professionens villkor, organisatoriska förutsättningar, mötesinramning, och lärarlags aktiva handlingar, säger Anna Norrström.
Anna Norrström, universitetsadjunkt, Högskolan i Borås, anna.norrstrom@hb.se
– Coronapandemin har inneburit att antalet videomöten har ökat kraftigt. Därför behöver vi få mer kunskap av hur vi påverkas av dem och anpassa vår arbetsmiljö efter det, säger Géraldine Fauville, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Géraldine Fauville har tillsammans med forskare på Virtual Human Interaction Lab vid Stanford University, där hon själv varit verksam, genomfört en enkätstudie med drygt 10 000 deltagare från hela världen. Enkäten är testad i tidigare studier och graderar den känsla av trötthet eller utmattning som många känner i samband med videomöten.
– Studien visar att de som har fler och längre möten, samt kortare paus mellan mötena, upplever en större zoomtrötthet. Den visar också att kvinnor generellt upplever en större zoomtrötthet än män. Andelen kvinnor som uppger att de är mycket till extremt trötta av videomöten motsvarar nästan 14 procent, det vill säga en av sju av kvinnor, medan andelen män som uppger att de är mycket till extremt trötta motsvarar 5,5 procent, alltså en av 20, säger Géraldine Fauville.
Studien visar också kvinnor och män har lika många videomöten, men att kvinnor tenderar att ha längre möten och kortare pauser mellan mötena. Det förklarar dock inte hela skillnaden i upplevd trötthet mellan kvinnor och män.
Fyra orsaker till zoomtrötthet
I en tidigare studie har Jeremy Bailenson, professor i kommunikationsvetenskap vid Stanford University och som ingår i forskargruppen, kartlagt vilka aspekter av videomöten som gör att vi drabbas av trötthet och identifierat följande orsaker:
Spegling. I många verktyg för videomöten ser du hela tiden en bild av dig. Det kan liknas vid att ständigt ha en spegel bredvid sig, och vi människor tenderar att bli mer självkritiska av att se oss själva.
Fysisk begränsning. Känslan av att vara fysiskt fångad. Kamerans vinkel begränsar hur du kan röra på dig under mötet, och just möjligheten att röra på kroppen är starkt kopplad till kreativitet och lärande.
Ständigt fokus. Känslan av att alla stirrar på dig. I ett videomöte är fönstret fullt av ansikten och alla tycks titta på just dig hela tiden, till skillnad från ett vanligt möte där du vet uppmärksamheten endast riktas mot dig när du har ordet.
Energikrävande. Ökad kognitiv ansträngning för att uttrycka sig med och tolka kroppsspråk. När vi möts i verkligheten har vi en intuitiv förståelse av varandras kroppsspråk. I videomöten måste vi lägga mycket mer energi på att å ena sidan att tydliggöra när vi vill ha ordet, när vi håller med om något, och så vidare, och å andra sidan tolka andra människors kroppsspråk via skärmen.
– Det finns tre huvudorsaker till att kvinnor är mer drabbade av zoomtrötthet. De är mer påverkade av spegeleffekten, de känner sig mer fysiskt fångade av den begränsade rörelsefriheten och de upplever också i högre utsträckning att alla stirrar på dem, säger Géraldine Fauville.
Tips som underlättar videomöten
Det finns ett antal åtgärder som kan minska zoomtrötthet. Géraldine Fauvilles tips är att stänga ”self-view” (fönstret där man ser dig själv) och ibland helt stänga av kameran, att skapa en större rörelsefrihet genom att öka avståndet mellan sig själv och kameran, samt att minska videomötets fönster så att deltagarnas ansikten blir mindre och inte lika påträngande.
Så motverkar du zoomtröttheten
Stäng fönstret där du ser dig själv.
Stäng av kameran ibland för att ge dig större rörelsefrihet.
Minska videomötets fönster så att deltagarnas ansikten blir mindre och inte lika påträngande.
– Vi hoppas att teknikföretag och arbetsgivare använder den kunskap som nu skapas till att skapa verktyg och en arbetsmiljö som kan minska Zoomtrötthet. Arbetsgivare bör se till att videomöten inte är för långa och att det finns paus mellan dem. De bör också tillhandahålla externa skärmar, tangentbord och höj- och sänkbara skrivbord för att öka folks mobilitet vid videomöten.
Géraldine Fauville, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, geraldine.fauville@gu.se (engelsktalande).
I sin avhandling har Ingrid Malm Lindberg vid Uppsala universitet undersökt fantasins roll inom utövandet av religion och naturvetenskap, med speciellt fokus på synen på kunskap samt kreativa och meningsskapande funktioner. Ett av resultaten i studien är att det finns gemensamma mönster i hur företrädare för religion och naturvetenskap använder fantasi för att tolka världen eller hur man föreställer sig alternativa möjligheter.
– När fantasi används på ett sätt som tar oss bortom det mänskliga vetandets gränser så hjälper denna mentala kapacitet oss att fly undan världen, men när den används på ett informativt vis så bidrar den till att vi får kunskap om världen som den faktiskt är, förklarar Ingrid Malm Lindberg.
Skapar förklaringsmodeller
Hon pekar även på fantasins bidrag till en dynamisk rörelse mellan att se verkligheten genom en viss ”lins” (till exempel en naturvetenskaplig eller en religiös modell) och att se nya aspekter av, eller bortom, linsens ramverk. En annan likhet är att både naturvetenskaplig och religiös kreativitet använder sig av aktiv och passiv fantasi. Aktivt fantiserande kan till exempel ta sig uttryck i utformandet av en vetenskaplig modell eller att via fantasin transporteras in i ett rituellt universum. Passiv fantasi äger rum när individer kommer fram till kreativa lösningar i sitt omedvetna, utan att exakt veta var lösningen ”kom ifrån.”
Skillnad i syn på relationen till naturen
Samtidigt identifierar Ingrid Malm Lindberg väsentliga skillnader i hur företrädare för religion och naturvetenskap ”fantiserar.” Som exempel nämner hon tanken att religiös tro förutsätter ett dynamiskt samarbete med den omkringliggande världen, medan naturvetenskapen syftar till kontroll av naturen.
Istället för att tala om fantasi som ett enda fenomen, så lyfter många samtida forskare snarare fram bilden av ett träd med förgreningar som både hör ihop och sträcker sig åt olika håll. I avhandlingen beskriver Ingrid Malm Lindberg fantasin som ett vatten som vårt tänkande ”simmar omkring i”, och som kan ta sig varierade uttryck.
Is, vatten, imma, eller som i fantasins fall, inre mentala bilder, tankar kring (ännu ej realiserade) möjligheter, förmågan att komma på kreativa lösningar, och så vidare. För att peka på de olika typerna av fantasi använder hon sig därför av en uppdelning mellan sensorisk, propositionell, experientiell och kreativ fantasi.
Fem fenomen i båda världarna
Det teoretiska ramverket är hämtat från samtida medvetandefilosofi där samspelet mellan – snarare än den isolerade aktiveten hos – olika typer av mentala tillstånd lyfts fram. Dessa kategorier används på fem fenomen som återfinns i religiösa och naturvetenskapliga sammanhang: metaforer, modeller, tankeexperiment, aspekt perception och i religionens fall – ritualer. (Aspekt perception innebär att en individ ser nya aspekter i ett fenomen som hon redan känner till sedan tidigare, till exempel en bekant persons ansikte. Det kan också innebära att hon ser en mångtydig bild som en av de olika tolkningar av bilden som är möjlig.)
Visioner och eurekaupplevelser
– I min studie undersöker jag även fantasins roll i religiösa och naturvetenskapliga former av visualisering, och hur detta relaterar till religiösa visioner och Eureka-upplevelser när vetenskapsmän får en plötslig insikt om sitt forskningsområde, säger Ingrid Malm Lindberg.
– Våra resultat betonar vikten av en god balans mellan träning och vila för optimala anpassningar och för förbättrad hälsa, säger Mikael Flockhart, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, och en av författarna till studien.
Till forskningsstudien rekryterades elva fysiskt aktiva försökspersoner som fick genomföra ett program med ökande träningsbelastning under tre veckor, vilket sedan följdes av en veckas återhämtning. Träningspassen genomfördes på cykelergometer och bestod av fem stycken 4-8 minuter långa intervaller på 90-95 procent av VO2max. Efter varje vecka, med ökande träningsbelastning, togs muskelbiopsier och fysiologisk anpassning till träning mättes. Dessutom mättes hur mitokondrierna påverkades av träningsbelastningen och påverkan på transport och upptag av blodsockret mättes med ett glukosbelastningstest.
VO2max mäter konditionen
VO2max-test är ett konditionstest som mäter hur mycket syre din kropp kan ta upp och utnyttja. Värdet ökar när ens kondition förbättras. För en normalrörlig kvinna på 30-40 år är värden mellan 30-35 ml/kg vanligt. Motsvarande för en man 40-45 ml/kg.
Den som har en hög syreupptagningsförmåga kan träna/tävla på en högre nivå/fart än den som har lägre syreupptagningsförmåga. Testvärdet är ett kvitto på hur vältränad du är jämfört med genomsnittet i Sverige. Eliten i konditionsidrotter, till exempel längdskidor, har VO2max-värden > 70 ml/kg/min. En motionär ligger vanligen mellan 40-50 ml/kg/min.
Källa: GIH
Träningsbelastningen trappades upp
I början av studien trappades träningsbelastningen upp och som väntat blev det en positiv respons på prestationsförmågan och mitokondriernas anpassning. Men efter att träningsbelastningen ökade ytterligare och kulminerade efter fem pass över sex dagar tappade mitokondrierna plötsligt 40 procent i kvalitet. Försökspersonerna visade även vid glukosbelastningstestet försämrat upptag av socker ur blodet och en minskad insulinutsöndring.
För att ytterligare undersöka om blodsockerreglering kan påverkas av väldigt hård träning mättes blodsockret kontinuerligt under två veckor hos 15 elitidrottare i deras vardag. Dessa resultat matchades mot en kontrollgrupp som tränade mindre. Resultatet visade att elitidrottarna tillbringade mer tid över dygnet med både lågt och högt blodsocker, vilket indikerar att en hög träningsbelastning kan ha en negativ effekt på kroppens blodsockerreglering även hos de som är vana vid en hög träningsstress.
Ingen tid för återhämtning
Resultatet från studien visar att högintensiv intervallträning kan ha negativa hälsoeffekter om tid för återhämtning inte ges. Inom idrottsvärlden är det allmän kunskap att träningsbelastning inte bara kan öka obehindrat utan att det blir negativa konsekvenser på prestationsförmåga och för välmående, men vad dessa negativa konsekvenser faktiskt kan bestå av är mindre känt. Det är heller inte väl beskrivet hur metabol hälsa påverkas av olika träningsbelastning och vilken dos träning som ger optimala anpassningar.
– Högintensiv intervallträning kan ses som den mest effektiva formen av träning för att öka i syreupptag och prestationsförmåga. Eftersom det primärt är i mitokondrierna som energin från fett och kolhydrater omvandlas till muskelarbete är det uppseendeväckande att bara en veckas hård träning kan skapa en så tydlig störning av mitokondriefunktionen. Denna studie ger ny insyn i hur kroppen kan påverkas vid olika träningsbelastningar. En vanlig strategi för idrottare som vill bli bättre är att träna mer och hårdare, men här visar vi hur viktigt det är att ha ett balanserat träningsprogram och att mer träningsstress nödvändigtvis inte är bättre ur ett hälsoperspektiv, säger Mikael Flockhart, försteförfattare till studien.
Cellernas kraftverk
Mitokondrierna fungerar som cellernas kraftstation. De har en viktig roll i ämnesomsättningen genom att tillverka adenosintrifosfat (ATP), den molekyl som sedan används som energikälla i de flesta processer i cellen. Antalet mitokondrier i en cell varierar kraftigt beroende på celltyp, från ett fåtal till flera hundra. I celler med hög ämnesomsättning är antalet mitokondrier särskilt stor, såsom skelettmuskelceller. Ungefär 90 procent av cellernas ATP-produktion kommer från mitokondrierna.
I studien har forskarna tagit fram en metod för att förbättra teststrategierna vid epidemiska utbrott, och med relativt begränsad information kunna förutse vilka individer som är mest fördelaktiga att testa.
– Det här kan bli ett första steg mot att samhället ska bli bättre på att kunna kontrollera större utbrott i framtiden, och minska behovet av stora nedstängningar, säger Laura Natali, doktorand i fysik vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till den publicerade studien.
Snabb kontroll över utbrottet
Maskininlärning är en typ av artificiell intelligens och kan beskrivas som en matematisk modell där datorer ”tränas” att lära sig se samband och lösa uppgifter med hjälp av olika data. Forskarna har använt maskininlärning i en simulering av ett epidemiskt utbrott, där information om de första bekräftade fallen används för att göra beräkningar av smitta i resten av befolkningen. Bland annat används data om de smittade individernas kontaktnät: vilka de har varit i nära kontakt med, var och under hur lång tid.
– I studien går det att snabbt få kontroll över utbrottet när metoden används, medan en slumpmässig testning leder till ett okontrollerat utbrott med många fler smittade. Under verkliga förhållanden kan information läggas till, som exempelvis demografiska data, ålder och hälsomässiga förutsättningar, vilket ytterligare kan förbättra metodens effektivitet. Dessutom kan samma metod användas för att förebygga återinfektion i befolkningen, om immuniteten efter sjukdomen enbart är tillfällig, säger Laura Natali.
Kartbilderna visar två möjliga utfall
De två kartorna visar ett simulerat utbrott vid samma tidpunkt, med och utan forskarnas metod. Den vänstra kartan anger läget då metoden inte använts, och där inga nedstängningar av samhället har skett. Den domineras av orange (smittsamma) och svart (tidigare infekterade och nu immuna eller avlidna). Den högra kartan anger läget vid samma tidpunkt, men där forskarnas metod har använts. Kartan domineras av grå (ej smittade men mottagliga) samt blått som står för nedstängda områden som har kunnat ringas in tack vare metoden. Här finns inte längre några smittsamma individer som kan driva epidemin vidare.
Bild: Laura Natali
Laura Natali betonar att studien är en simulering och att testning med verkliga data behövs för att utveckla metoden ytterligare. Samtidigt ser hon forskningen som ett första steg mot att kunna göra mer specifikt riktade insatser för att minska smittspridningen, eftersom den maskininlärningsbaserade teststrategin automatiskt anpassar sig efter sjukdomens särskilda karakteristik. Som exempel nämner hon möjligheten att enklare förutse om en viss åldersgrupp bör testas, eller om ett begränsat geografiskt område är i riskzonen – som en skola, en tätort eller ett visst kvarter.
Mer exakt lokalisering av smittan
– När ett större utbrott har startat är det viktigt att snabbt och effektivt hitta smittade individer. Vid slumpvis testning är risken stor att det inte sker, men med en mer målinriktad teststrategi går det att hitta fler smittade individer och därmed få den kunskap som behövs för att minska smittspridningen. Vi visar att maskininlärning kan användas för att ta fram en sådan teststrategi, säger hon.
Det finns få tidigare studier som granskar hur maskininlärning kan användas vid pandemier, särskilt med en så tydlig inriktning på att hitta de bästa teststrategierna.
– Vi visar att det går att utgå från relativt enkel och begränsad information för att göra förutsägelser om vilka individer som är mest fördelaktiga att testa. Det ger möjlighet att bättre kunna använda de testresurser som finns, säger hon.
Har du svårt att följa restriktionerna som kommer av pandemin? Det är i så fall inte förvånande. Enligt beteendepsykologin går restriktionerna mot vår natur. I grunden är vi sociala vanedjur som ogärna bryter rutiner.
Att hålla avstånd, att bära ansiktsmask och att undvika att röra vid andra människor är främmande för oss som biologiska varelser. Vi är evolutionärt utvecklade för att leva nära varandra och att kommunicera med beröring och gester.
– Restriktionerna går emot vår sociala och psykologiska natur. Vi klarar det en kort tid men långsiktigt blir det extremt svårt, säger Magnus Lindwall, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Han forskar om motivation och beteendeförändringar och har skrivit boken Motivationsrevolutionen.
– Det är svårt att följa Folkhälsomyndigeten rekommendationer eftersom starka krafter inom oss drar åt ett annat håll. Vi vill umgås och vi vill kramas. Att om och om igen hålla tillbaka de normala impulserna är ett jäkla maratonlopp.
På psykologispråk kallas det självreglering, säger han. Förenklat innebär det att varje gång känslorna skickar signaler om vad vi ska göra, ska vi rationellt ta beslutet att behärska oss och ibland göra motsatsen. Det är krävande.
Klistermärken på golvet ska hjälpa till att påminna.
Förändring behöver ge belöning
Dessutom utmanar restriktionerna vår jakt på belöning. Att samarbeta med hjärnans belöningssystem och att vara medveten om de drivkrafter som styr oss, är a och o för att orka ändra en djupt rotad vana.
– Från hälsoforskningen är det välkänt att för att lyckas göra en beteendeförändring behöver förändringen ge någon form av belöning och helst en belöning som kommer inifrån. Som att ge sig ut och springa fast det tar emot men man gör det ändå, för man vet att det känns bra efteråt. Den belöningen får vi inte av att följa restriktionerna.
Så vi kommer att slarva, är Magnus Lindwalls slutsats. Och det kommer att bli jobbigare ju längre tiden går.
Vilken betydelse har då informationen från myndigheterna haft för att vi ska följa restriktionerna? Inte så stor. Det menar Magnus Fredriksson, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, som studerar myndigheters kommunikation i krissituationer. Ett tydligt mönster är att när krisen slår till är det inte kommunikationen som framförallt styr vårt beteende. Istället är det vardagslunken som tar kommandot.
– Vi vet från forskningen att människor ofta är betydligt mindre panikartade i en kris än vad man kan tro. Vi håller fast vid rutiner för att det är vad som skapar trygghet. Så under corona, precis som i andra samhällskriser, gör vi väldigt mycket för att upprätthålla det vi brukar göra. Och det är svårt att informera bort människors vardagsliv, konstaterar Magnus Fredriksson.
Det kan förklara varför det har varit trögt att få gehör för rekommendationer att avstå från att resa bort på skollov eller träffa släkten vid högtider.
– Jag är övertygad om att alla de som valde att åka till fjällen på påsklovet vet att det är dumt. De har all information om riskerna. Men man brukar ju alltid åka och det finns en stark drivkraft i att det är något man brukar göra. Precis som att fira jul eller andra stora helger. Det är viktigt för oss. Här har människan en förmåga att rationalisera: det är ju bara jag, det här är så viktigt för mig.
Vi människor vill röra varandra.
Inte brist på information
Ett annat exempel är överdödligheten i utsatta grupper. Där har en vanlig förklaring varit att många av de drabbade har svaga kunskaper i svenska och att de därför saknat information om sjukdomens risker.
– Men när man kommer närmare deras vardagsliv visar det sig att det är människor som bor trångt och som måste åka till jobbet med bussen varje dag. Att de blir sjuka beror alltså inte på brist på information. Det har strukturella orsaker.
Samtidigt framhåller Magnus Fredriksson att Folkhälsomyndigheten gjort mycket rätt. I början av en kris finns det största informationsbehovet och myndigheten axlade då sitt ansvar.
– De tog den expertroll de ska ha. De dagliga presskonferenserna skapade en lägereldseffekt där Sverige samlades. Det blev en trygghet. Anders Tegnell har gett myndigheten ett ansikte och har dessutom haft förmågan att uttrycka sig enkelt. Myndigheten har varit tillgänglig för frågor och de korta budskapen: håll två meters avstånd, tvätta händerna, var hemma om du har symtom har fungerat bra.
Men, säger Magnus Fredriksson, för att få till de stora beteendeförändringarna måste åtgärderna vara genomgripande och kollektiva. Som att stänga arbetsplatser eller införa åtgärder på äldreboenden.
– Informationen från Folkhälsomyndigheten om vad som ska göras behöver då riktas till ansvariga chefer. Samtidigt som det också är viktigt att myndigheten är tillgänglig så att chefer kan få svar på sina frågor. Det är betydligt mer verkningsfullt än att gå ut med information till varje enskild individ om att man bör jobba hemma.
Kollektiva åtgärder har större utsikter att lyckas. Som att stänga ner hela arbetsplatser för att minska trängsel i kollektivtrafiken.
Förbud är fel väg
Ja, Sveriges sätt att hantera pandemin är på det stora hela bra. Det tycker också Magnus Lindwall. Att stänga ner hela samhället för att stoppa smitta går tvärtemot vad man vet inom beteendeforskningen, säger han.
– Förbud, tvång och hot är fel väg om man vill ha långsiktig hållbarhet. Det kommer att ge resultat kortsiktigt. Men det fungerar bara så länge folk är väldigt rädda för viruset eller så länge de är rädda att bli bestraffade. Över tid kommer människor att hitta genvägar och bryta mot förbuden.
Ska vi orka underkasta oss restriktionerna under lång tid måste de istället vara förankrade i oss själva.
– Om det finns en känsla av självbestämmande i botten är sannolikheten större att beteendeförändringen blir hållbar över tid. Därför var Sveriges strategi, med frivillighet som bas, rätt.
Inkonsekvens gör oss rebelliska
Men han pekar också på misstag. Framförallt för att restriktionerna har upplevts som motsägelsefulla. Som att det är okej att trängas i kön i affären samtidigt som det inte är tillåtet att gå på en fotbollsmatch med begränsad publik på en stor arena. Eller att en teater där platserna kan kontrolleras inte får ha öppet när det är fullsatt på flyget.
Regler som uppfattas som inkonsekventa gör oss förvirrade och rebelliska, menar han.
Dessutom hade det varit bättre att från myndighetshåll redan från start säga att det kommer att bli jobbigt att leva med coronaregler. Att det är onaturligt i ett fritt demokratiskt samhälle. Det hade ingett större förtroende.
– Och nu är vi trötta på det här. Man talar ibland om coronatrötthet. Vad är det egentligen? Kanske är det känslan att vi nu har sprungit så länge i det här pandemiloppet att vi har mental mjölksyra överallt. Att vi under så lång tid har tvingats avstå från mycket av det som är värdefullt i livet?
Ödmjuk inför kommunikationens möjligheter
Så, när vi ser tillbaka på ett år med restriktioner. Vad finns att lära?
– Att man ska ha en ödmjuk inställning till kommunikationens möjligheter, den har inte den betydelse som vi ofta hoppas på, säger Magnus Fredriksson.
Och att trots att en allvarlig sjukdom sprids i samhället blir inte människor så oroliga, fortsätter han.
– Vardagens kraft är stark. Och i stort sett har vardagslivet upprätthållits. På individnivå finns absolut människor som farit väldigt illa , det får vi inte glömma. Men om man tittar ut över Sverige under pandemiåret så pågår väldigt mycket på ungefär samma sätt som det alltid har gjort.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
– Det här är den första appen mot inkontinens med trängningar som har utvärderats vetenskapligt och det är förstås jätteroligt att vi ser så goda resultat för de som använde appen, säger Towe Wadensten, doktorand i allmänmedicin vid Umeå universitet.
I studien lottades 60 kvinnor med urinläckage och trängningar att använda den nya appen Tät®II, medan en ungefär lika stor kontrollgrupp istället fick använda en app med bara kortfattad information.
Mindre besvär och bättre livskvalitet
Efter 15 veckors användande av apparna, hade båda grupperna fått minskade besvär av urinläckage och trängningar, och de upplevde en förbättrad livskvalitet. Störst förbättring uppnådde gruppen som använde Tät®II-appen: 87 procent av dessa upplevde en förbättring av sin inkontinens. I kontrollgruppen var motsvarande andel 30 procent. De upplevda besvären mättes också med en 21-gradig skala. I genomsnitt minskade besvären med 4,7 enheter för Tät®II-gruppen och 1,6 enheter för kontrollgruppen. En skillnad på tre poäng motsvarar till exempel en förbättring från att läcka flera gånger dagligen till att läcka en gång per vecka. Alla resultat är statistiskt säkerställda.
Appen Tät®II är en uppföljare till den tidigare appen Tät® som har använts i flera år både i Sverige och utomlands mot ansträngningsinkontinens. Tät®II är mer komplex och används mot inkontinensbesvär med inslag av trängningar. Den nya appen innehåller information och träningsprogram för bäckenbotten och urinblåsan, psykologisk självhjälp samt livsstilsråd. Den innehåller också skräddarsydda råd om träningen, automatiserad feedback, träningsstatistik samt möjligheten att ställa in påminnelser för träningen.
Bra komplement till vården
Inkontinens med trängningar är vanligt och forskarna menar att en app kan vara ett bra komplement till vården på flera sätt, dels som ett stöd i utredningen av inkontinens, dels för individualiserade råd och träningsprogram.
– Läckage i samband med trängningar händer ofta utan förvarning och kan påverka livet på olika sätt. Appen innehåller de behandlingsprogram och de råd som rekommenderas som första linjens behandling. Självbehandling är uppskattat och kan i vissa fall vara ett alternativ till läkemedelsbehandling, säger Eva Samuelsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet.
Om appen:
Appen Tät®II är utvecklad av Eva Samuelsson och Towe Wadensten, i samarbete med enheten för IT-stöd och systemutveckling vid Umeå Universitet. Innehållet i appen har tagits fram i diskussioner med en grupp forskare och experter inom allmänmedicin, urogynekologi, urologi och uroterapi.
Nästa steg för forskargruppen blir att undersöka hur appen Tät®II kan göras tillgänglig för personer utanför studien.
