Hur du formulerar ditt nyårslöfte är viktigt för slutresultatet. Om du väljer att börja med någonting istället för att sluta med någonting så har du större chans att uppnå dina mål. Det är en av slutsatserna som konstateras i världens största experimentella studie kring ämnet nyårslöften. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Studien grundar sig på 1 066 personers nyårslöften årsskiftet 2017/2018 och har genomförts i samarbete mellan Stockholms och Linköpings universitet. Testpersonerna i undersökningen fick formulera sina nyårslöften och delades därefter in i tre grupper. Grupperna fick olika mycket stöd under året – inget stöd alls, lite stöd och mycket stöd. Uppföljning gjordes sedan varje månad under hela året.
Lättare att börja än sluta med något
– Det visade sig att stödet som gavs till testpersonerna inte innebar så stor skillnad när det kom till slutresultatet att hålla sitt löfte under hela året. Det som förvånade oss var resultatet kring hur man utformat sitt löfte, säger professor Per Carlbring, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
Bäst gick det för de deltagare som formulerat ett så kallat ”närmandemål”, alltså ett nyårslöfte som utgår från att man börjar med eller inför något nytt i sitt liv. Sämre utfall har de nyårslöften som är baserade på att man ska undvika eller sluta med något, så kallade ”undvikandemål”.
Men är det så lätt att bara omformulera sitt nyårslöfte, så lyckas man?
Bäst att ersätta ett beteende med ett annat
– Inom många områden kan en omformulering absolut fungera. Lovar du exempelvis att du ska sluta äta godis och gå ner i vikt så har du med allra största sannolikhet större framgång om du istället säger ”jag ska äta frukt flera gånger om dagen”. Därmed ersätter du godis med något nyttigt som förmodligen innebär att du går ner i vikt och därmed kan hålla ditt löfte. Man kan inte sudda ut ett beteende, men man kan ersätta det med något annat. Det kan däremot vara svårare att applicera på löftet ”jag ska sluta röka”, något som man kanske gör 20 gånger om dagen, säger Per Carlbring.
• Världens största experimentella studie kring nyårslöften, med över 1 066 deltagare. Studien genomfördes under ett helt år och följdes upp varje månad.
• De mest populära nyårslöftena gäller fysisk hälsa, viktnedgång och förändrade matvanor.
• Nyårslöften som har så kallade ”närmandemål”, det vill säga löften som innebär att man börjar med något nytt, har större förutsättningar att uppnås än nyårslöften som är baserade på saker man ska undvika eller sluta med, så kallade ”undvikandemål”.
I tider av karantän och mycket umgänge inomhus med en liten krets människor har förmodligen flera monopol och fiaspel som legat bortglömda ett tag fått komma fram igen. Att spela bräd- och sällskapsspel för att roa sig och för att få tiden att gå är inte någon modern företeelse. Många av de spel vi spelar idag har ett ursprung vi kan spåra till åtminstone 1500-talets senare del. Schack är ett exempel på spel som varit med länge. Så även damspel och backgammon. Olika former av gåspel, spel där man går med sina spelpjäser längs en bana efter hur många steg tärningen visar, har också en lång historia.
Alla spelade, i alla samhällsklasser. Ofta samma typer av spel dessutom, även om schack var tämligen kostsamt med tanke på alla pjäser som måste skulpteras. Kortspel var däremot ganska lättillgängliga efter tryckpressens introduktion och exploderade i användning under 1500-talet – på bekostnad av tärningsspelandet.
– Att studera spel är ett sätt att verkligen komma nära de människor som gått före oss. Känslan av en motvillig tärning torde ha varit lika frustrerande 1620 som 2020, säger Greger Sundin, doktorand vid konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och antikvarie vid Uppsala universitetsmuseum Gustavianum.
Samlingar av föremål från hela världen
I universitetsmuseets samlingar finns det så kallade Augsburgska konstskåpet, som stod klart 1631. Det är det mest välbevarade och berömda konstskåpet som den Augsburgske handelsmannen och konstagenten Philipp Hainhofer (1578-1647) lät tillverka. De konstskåp han sammanställde fyllde han med samlingar av föremål från hela världen – allt från naturens snäckor, mineraler och delar från djur, till människans vetenskapliga instrument, reliker och konstföremål. Och spel. (länk till webbsidan om konstskåpet)
Det Augsburgska skåpet skänktes 1632 till Gustav II Adolf av staden Augsburg och i det finns en stor mängd spel och tidsfördriv. Greger Sundin har i sin avhandling tagit avstamp i dessa spel för att se hur olika bräd- och kortspel såg ut och användes i furstligt samlande under det tidiga 1600-talet. Användes de som spel på samma sätt som idag? Var spelen i konstskåpen tänkta att användas eller var de snarare menade att representera spel i ett sammanhang där så mycket var just representation?
Spelen användes av skåpens ägare
Efter att ha närstuderat de spel som finns bevarade från Hainhofers skåp runt om Europa, har Greger Sundin dragit slutsatsen att spelen inte bara beskådats utan också har använts. Förmodligen av skåpens ägare med gäster. Han noterade också att alla spel var lättillgängligt placerade i skåpen så att det skulle gå enkelt att ta fram dem och spela.
Efter att ha studerat hundratals spel har Greger Sundin kunnat rekonstruera både användningen av spelen och hur samtida attityder påverkat formgivning, material och regler. Utifrån vilka spel som inkluderades i konstskåpen har han också kunnat utläsa att Hainhofer inte bara lyssnade på sina beställare utan också valde utifrån sitt egna stora spelintresse.
Löste gåtan kring ett mystiskt spel
Under de allra sista veckorna innan avhandlingen skulle gå till tryck lyckades Greger Sundin, med hjälp av en kollega i Tyskland, lösa gåtan kring ett mystiskt spel i det Augsburgska konstskåpet vars namn och regler redan var bortglömda då det först beskrevs i Sverige 1694.
Spelet ”Otrogna grannar” eller möjligen “Helvetesresan” (Höllfahren på tyska). Spelplanen användes för att flytta markörer på i samband med att man spelade kort. Bild: Mikael Wallerstedt
De konstaterade att det fantasifullt dekorerade spelet var ”Otrogna grannar” eller möjligen “Helvetesresan” (Höllfahren på tyska). Spelplanen användes för att flytta markörer på i samband med att man spelade kort. Beroende på var man hamnade gällde olika regler (till exempel: måste vara tyst, tilltala någon på ett specifikt sätt). Misslyckas man flyttar man sig ett steg närmare mitten där människorna kokas i en gryta. Hamnar man där förlorar man. Sisten kvar vinner och får alla pengar. Konstskåpens skapare Hainhofer brukade själv spela den här typen av spel på sina resor.
Avhandling:
A Matter of Amusement: The Material Culture of Philipp Hainhofer’s Games in Early Modern Princely Collections, Acta Universitatis Upsaliensis, 2020
Ungefär 20 procent av befolkningen i höginkomstländer besväras av kontakteksem, en sjukdom som ofta är kopplad till kemikalieexponering i arbetsmiljön. Kontakteksem förekommer huvudsakligen i två former beroende på vad som förorsakar dem; allergiska kontakteksem, som beror på en allergisk reaktion, och icke-allergiska irritationseksem, som orsakas av kemiska eller fysiska faktorer.
Då behandling av de två typerna skiljer sig är det viktigt att rätt diagnos ställs, något som kan vara utmanande för dermatologer då sjukdomarna har liknande utseende kliniskt. Diagnosen ställs vanligen baserat på lapptest-resultat, som många gånger kan vara svårtolkade och ibland ge falska positiva eller negativa svar.
Genuttryck särskiljer typ av reaktion
I den aktuella studien har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med forskare från universitet i Finland och Österrike, undersökt genuttryck i huden till följd av exponering av olika allergener och irriterande ämnen. Som underlag för analysen använde de lapptester från 85 patienter med kontakteksem samt friska hudprover.
Med hjälp av maskininlärning kopplat till en skräddarsydd genetisk algoritm, identifierade forskarna set av två till tre gener som tillsammans kunde särskilja irritationsreaktioner från allergiska reaktioner i hud. Resultaten gick att upprepa i en oberoende grupp patienter, samt i externa datasamlingar. Datasamlingarna inkluderade patienter som exponerats även för andra ämnen än den första gruppen patienter, som lade grunden till biomarkörerna.
Potential för ny diagnosmetod
– De aktuella resultaten visar att det finns en stor potential för utvecklandet av en ny diagnosmetod baserat på dessa biomarkörer. Nästa steg i projektet innebär en mer omfattande klinisk validering av markörerna, samt teknisk optimering av metoden för att uppnå tillräcklig kostnadseffektivitet och snabbhet för kliniska ändamål, säger Nanna Fyhrquist, forskare och gruppledare vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.
Nanna Fyhrquist, forskare vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, nanna.fyhrquist@ki.se
Hjärnan är den mest komplicerade struktur vi känner till och den ligger bakom vår intelligens, kreativitet, tankar, minnen, känslor och våra sinnesintryck. Man har liknat den vid en dator men likheten haltar eftersom vi inte ens är nära att förstå hur vår hjärna fungerar. En viktig pusselbit som saknats är vävnadsvänliga elektroder för att under lång tid lyssna på och interagera med enskilda nervceller uppkopplade i nätverk. Sådana elektroder har Jens Schouenborgs forskargrupp vid Lunds universitet under många år forskat kring och utvecklat.
– Vi har tagit avgörande kliv mot målet att uppnå helt biokompatibla elektroder som inte stör den normala signaleringen mellan nervcellerna i hjärnvävnaden, säger Jens Schouenborg, professor som leder forskningsverksamheten vid Neuronano Research Center vid Lunds universitet.
Modeller av Parkinson
För att utvärdera de nya elektroderna arbetar de bland annat med modeller av Parkinsons sjukdom, en sjukdom som innebär att nervceller i ett visst område i hjärnan bryts ned. När det sker kan stimulering via implanterade elektroder, ofta benämnd Deep Brain Stimulation (DBS), användas som behandling för att minska de motoriska symptom som patienter drabbas av.
Men det finns utmaningar. Med de elektroder som används idag, är det ofta svårt att få till en behandlande effekt utan biverkningar. Bland annat då de är så pass stora i förhållande till de vävnadsområden som stimuleras, vilket gör det svårt att undvika spridning av elektrisk ström till oönskade områden i hjärnan. Eftersom inflammation och ärrvävnad (den så kallade ”främmande kroppreaktionen”) regelbundet bildas runt sådana elektroder, måste dessutom starkare strömmar användas för att få en effekt.
Kluster av många mikroelektroder
Detta har forskargruppen vid Lunds universitet velat lösa. Deras koncept bygger på att använda många väldigt små mikroelektroder som sprids ut som ett kluster i målvävnaden och därefter välja ut de mikroelektroder som vid stimulering ger terapeutisk effekt utan synlig biverkan.
Med dessa elektroder kommer forskarna väldigt nära inpå nervcellerna. Det innebär att strömstyrkan som används inte behöver vara lika stark, vilket minskar risken för oönskade effekter. Men ger det terapeutisk effekt?
– Vi ser effekt, med råge. Särskilt om vi kombinerar 4-8 mikroelektroder inom klustret, och kanske viktigast: vi kan undvika biverkningar. Det kan i framtiden innebära att man genom att testa olika kombinationer kan skräddarsy behandlingen för varje patient efter målbild och symtom, något som vi nu utvärderar i större djurmodeller tillsammans med Neuronano AB och Jens Christian Hedemann Sörensens forskningsgrupp vid Århus Universitetssjukhus.
Inbäddade i gelatin
– Eftersom elektroderna är så flexibla måste de ha stöd när de planteras in. Forskargruppen har utvecklat en teknik där elektroderna inbäddas i hårt gelatin som efter implantationen löses upp och därefter bryts ned av hjärnans enzymer. Men gelatin är samtidigt väldigt svårarbetat och komplicerat material, suckar Jens Schouenborg.
Elektrodkonstruktion som forskargruppen tagit fram som består av ytterst tunna guldelektroder som mjukt kan följa med i hjärnans rörelser och därmed ge stabila registreringar av intilliggande nervceller. Myntet till vänster är en engelsk penny. Bild: NRC
Det är till exempel lätt hänt att elektroden blir sned om det är minsta asymmetri i torkprocessen. Men det har varit värt besväret – i slutändan har vi nu en lösning som ger avsevärt mindre påverkan på vävnaden än tidigare elektroder.
– Gruppen har också kommit mycket närmare att kunna registrera signaleringen i hjärnan under normala fysiologiska (autentiska) förhållanden, vilket inte varit möjligt tidigare. Den så kallade främmande kroppreaktionen har i det närmaste eliminerats och vi har till synes helt normala opåverkade nervceller alldeles inpå elektroderna, säger Jens Schouenborg.
Den nya generation av mikroelektroder som gruppen utvecklat ger extremt hög och stabil signalkvalitet under lång tid. Detta öppnar upp för helt nya möjligheter att förstå hur hjärnan faktiskt fungerar.
Gruppens forskning på implanterbara elektroder startade 2006 och har krävt ett tvärvetenskapligt förhållningssätt med utveckling och validering av helt nya koncept, metoder och tekniker.
– Det har varit en snårig resa med många problem som behövde lösas, men det gick. Vi har kommit en bra bit på väg mot målet och har nu en helt ny teknikarsenal för att ta oss an de stora frågorna inom hjärnforskningen och för terapeutiska ändamål. Men det återstår fortfarande en del arbete innan vi är helt i mål.
Tre av doktoranderna i forskargruppen har precis disputerat. Hur känns det att alla tre disputerar inom så kort tid?
– Väldigt bra faktiskt!
Bättre teknik nödvändig för att förstå hjärnan
Vi är inte ens är nära att förstå hur vår hjärna fungerar. Det saknas forskningsverktyg för att under lång tid lyssna och interagera med enskilda nervceller som samspelar i nätverk.
– Vår verksamhet syftar till att fylla denna brist på verktyg som kan användas för att lyssna och även interagera med den informationsbehandling som pågår i hjärnans olika nervcells kretsar när vi är vakna eller när vi sover, säger Jens Schouenborg.
Sådan teknik skulle kunna användas för att förstå hur hjärnan bearbetar information, lagrar och återkallar minnen men också för att förstå de bakomliggande mekanismerna för degenerativa sjukdomar som Alzheimers eller Parkinsons sjukdom eller vid epilepsi eller narkolepsi. Särskilt viktigt är teknik som gör det möjligt att registrera kommunikationen mellan nervcellerna i hjärnan under ostörda normala förhållanden. För detta krävs implanterbara elektroder som så lite som möjligt påverkar signaleringen i hjärnan.
– Vi har därför strävat mot att uppnå fysiologiska förhållanden i vävnaden också omedelbart runt elektroderna (det vill säga på mikrometer-avstånd). Dagens elektroder är långt ifrån att uppfylla detta vilket innebär att den informationsbehandling man kunnat utläsa hittills inte motsvarat vad som normalt pågår i den vakna eller sovande hjärnan. Vi ser nu en betydligt högre aktivitet i hjärnan än vad som observerats tidigare.
Denna flaskhals inom neurovetenskapen är anledningen till vårt fokus på att förstå och ringa in de problem som ligger bakom vävnadsreaktioner och förlust av nervceller i närområdet. I takt med att förståelsen ökat har vi utvecklat allt mer biokompatibla elektroder men också skonsammare implantationsmetoder.
När vårt avfall förbränns avges rökgaser som bland annat renas genom att små partiklar av så kallad flygaska skiljs ut. Varje år produceras miljoner ton flygaska i Europa genom avfallsförbränning. Flygaskan innehåller giftiga ämnen och klassificeras därför normalt som farligt avfall som går till deponi. Men askan innehåller också värdefulla metaller som till exempel zink som därmed går förlorade.
– I vår pilotstudie fann vi att 70 procent av den zink som finns i flygaska kan återvinnas. Då utvinns inte zinken som ren metall vilket är en betydligt mer krävande process, utan som en zink-rik produkt som kan säljas till metallindustrin och bearbetas vidare i befintliga produktionslinjer, säger Karin Karlfeldt Fedje, docent vid Chalmers och forskare vid återvinnings- och avfallshanteringsföretaget Renova AB.
Zink används i många vardagsprodukter
Zink används i korrosionsskydd och för galvanisering, men även i legeringar och många vardagsprodukter som batterier, elektronik och kosmetika. Zink är också kroppens näst vanligaste spårämne och är viktigt för människans ämnesomsättning, men är giftigt i för höga halter.
Aska blev till användbart material
Efter att ytterligare ha förfinat metoden har forskarna kunnat minska toxicitetsnivån i askan avsevärt.
– Efter utvinningen av zink förbränns askan igen för att bryta ner dioxinerna. Upp till nittio procent av det som sedan återstår är bottenaska som till exempel kan användas som konstruktionsmaterial, förklarar Karin Karlfeldt Fedje.
Hur zink kan utvinnas ur flygaska från avfallsförbränning. Bild: Yen Strandqvist
Hur avfall hanteras internationellt varierar, men behovet av att hantera stora mängder aska efter förbränning är omfattande. I Sverige är förbränning av hushållsavfall vanligt och resulterar i cirka 250 000 ton flygaska varje år, som potentiellt kan behandlas med Chalmersforskarnas metod. I övriga Europa totalt är mängden aska ca tio gånger så hög.
Även om det är svårt att uppskatta hur många ton zink som går förlorade genom deponi av flygaska i Sverige och andra länder, kan metoden som utvecklats av Chalmersforskarna vara av stort intresse för alla aktörer inom avfallshantering. Den erbjuder god potential för återvinning av metaller på ett relativt enkelt sätt och kan ha en betydande inverkan på lönsamheten för avfallsförbränning, liksom dess roll i den cirkulära ekonomin.
– Tekniken för att extrahera zink från flygaska kan ge flera positiva effekter, som att behovet av brytning av jungfrulig zinkråvara minskas, det blir lägre toxicitetsnivåer i askan och kraftig minskning i mängden avfall som behöver deponeras. Det kan innebära ett viktigt bidrag till samhällets strävan mot en mer cirkulär ekonomi, säger Sven Andersson, adjungerad professor vid Chalmers och FoU-chef vid Babcock & Wilcox Vølund AB.
Används i full skala i Sverige
Karin Karlfeldt Fedje delar sin tid mellan Chalmers och Renova och har tillbringat många år med att utveckla de olika stegen i metoden i samarbete med flera externa aktörer. Tillsammans med Sven Andersson har den fullskaliga processen utvecklats. Deras forskning har lett till att B&W Vølund nu bygger Renovas asktvättanläggning med zinkåtervinning i Göteborg, en investering som varje år beräknas spara miljonbelopp för det kommunalt ägda avfallshanteringsföretaget.
Karin Karlfeldt Fedje, docent, institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers, karin.karlfeldt@chalmers.se
Mer om metoden
Metoden utvecklades ursprungligen under 1990-talet vid Karlsruhe Institute of Technology i Tyskland. Det finns för närvarande några etablerade anläggningar för utvinning av zink och andra ämnen från flygaska i Europa, och i en anläggning produceras ren zinkmetall i en komplex process. Genom metoden som utvecklats på Chalmers extraheras inte ren zinkmetall, utan istället används en enklare process där slutprodukten innehåller en mycket hög andel zink. Denna kan bearbetas i befintliga produktionslinjer inom metallindustrin.
Metoden innefattar användning av en syratvätt som frigör zink och andra metalljoner från askan. Zinken utvinns från lakvattnet som zinkhydroxid genom kemisk utfällning, och kan sedan raffineras ytterligare genom processer i metallindustrin för att generera zinkmetall med hög renhet. Den lakade flygaskan kan återförbrännas för att förstöra giftiga dioxiner. Under pilotstudien blandades 75–150 kilo flygaska per timme från en svensk avfallsförbränningsanläggning med skrubbervätskor från samma rökgasbehandlingssystem i ett kontinuerligt omrört kärl. Askresten avvattnades i ett vakuumbandfilter, medan zinkhydroxid fälldes ut från lakvattnet. Slutligen filtrerades de bildade kristallerna i en membranfilterpress, vilket gav en filterkaka med upp till 80 viktprocent zinkhydroxid.
Den gröna växtens klorofyll absorberar ljus också på vintern, men energin kan inte användas till fotosyntes eftersom biokemiska reaktioner inte fungerar i minusgrader. Detta innebär ett extra stort problem om våren när temperaturen fortfarande kan vara låg men solen stark, och överskottsenergin kan skada proteinerna i fotosyntesapparaten.
Forskningen har tidigare inte haft något bra svar på varför barrträden har kvar sina barr över vintern, men nu visar internationellt forskarteam, där forskare från bland annat Umeå Plant Science Centre, UPSC, vid Umeå universitet ingår, att fotosyntesapparaten kopplas ihop på ett speciellt sätt i tallbarr om vintern vilket gör att de kan vara gröna året om.
Kortslutning som skyddar
De två fotosystemen (fotosystem I och II) som absorberar ljus och omvandlar det till kemisk energi hålls under normala förhållanden åtskilda för att inte kortslutas utan ge en effektiv fotosyntes. På vintern omorganiseras det så kallade tylakoidmembranet, där fotosystemen finns, så att dessa kan komma i direkt fysisk kontakt. Forskarteamet visar att under vinterförhållanden kan fotosystem II föra över sin energi direkt till fotosystem I, och denna kortslutning skyddar klorofyllet och proteinerna i barren under tuffa förhållanden.
– Vi har följt flera tallar i Umeå över tre år. Det var nödvändigt att analysera barr som kom ”direkt utifrån” innan de hann anpassa sig till den högre temperaturen på labbet. Vi använde till exempel elektronmikroskopi för att se och mäta tylakoidmembranens struktur, säger Pushan Bag, doktorand på Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet.
Alla växter har säkerhetsventiler för att hantera överskottsljus. Dess energi omvandlas till antingen värme eller fluorescence. Men bara barrträd verkar ha så effektiva ventiler att de klarar av att övervintra gröna ovan snön.
Ultrasnabb analys av överskottsljus
Forskarna kombinerade biokemi med ultrasnabb fluorescensanalys, en sofistikerad metod som kan mäta ljus med pikosekundprecision. På detta sätt kunde man visa hur tallens barr hanterar överskottljuset och därmed skyddar fotosyntesapparaten från skador.
– Vi blev tvungna att bygga om utrustningen för att kunna analysera tallbarren vid låg temperatur. Vi prövade också granbarr men lyckades inte få resultat från dem; de passade inte in i mätutrustningen på ett bra sätt, säger Dr. Volha Chukhutsina vid Vrije Universiteit Amsterdam.
Kollegan Alfred Holzwarth, som utvecklat apparaturen för den ultrasnabba analysen, lägger till:
– Tallbarrens extrema anpassning till vintern gjorde det möjligt för oss att studera denna kortslutningsmekanism, vilken också kallas spill-over.
Gäller troligen även gran
Studien gjordes på tallbarr, men forskarna tror att samma mekanism går att finna hos andra barrträd, till exempel granen som i Sverige ”står så grön och grann i stugan” på julafton, eftersom alla barrträd har så lika fotosyntesapparater.
– Denna fantastiska anpassning gläds vi åt inte bara i juletid utan den är också mycket viktig för människan i stort. Hade inte barrträden utvecklat egenskaper för att överleva i vårt klimat hade stora delar av norra halvklotet vara svårt att befolka eftersom barrträden har försett oss med brännved, byggnadsmaterial och andra nödvändigheter. Än i dag utgör barrträden ryggraden för ekonomin i stora delar av Europa, Asien och Nordamerika, säger Stefan Jansson, professor i växters cell- och molekylärbiologi på Umeå Plant Science Centre vid Umeå universitet.
Stefan Jansson, professor vid Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet, stefan.jansson@umu.se
I studien kallas icke-vita för ”POC” (”person of colour”). Det saknas konsensus för ett motsvarande begrepp på svenska.
– Inom kritisk rasteori är icke-vit och vit den kategorisering som vi använder eftersom det är så samhällets norm ser ut idag. Att prata om olika kategorier som icke-vit, vit, asiat, svart och så vidare, betyder inte att man vill ha det så, säger Sayaka Osanami Törngren, docent vid Malmö universitet, som gjort en studie tillsammans med Sofia Ulver, docent vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Representation kräver eftertanke
– Första frågan är: ska vi ha representation av mångfald eller inte? Klart vi ska ha representation. Men nästa steg är, hur ska det representeras? Det kräver lite eftertanke, säger Sayaka Osanami Törngren.
Forskarna har analyserat 676 svenska reklamfilmer från 2008 till 2017. Ungefär en fjärdedel av reklamfilmerna hade minst en icke-vit person med. Studien visar också på en ökning av icke-vit representation över tid.
År 2016, efter den stora flyktingvågen, hade hela hälften av de analyserade reklamfilmerna minst en icke-vit skådespelare med. Men väldigt få av filmerna 2016 hade en icke-vit i huvudrollen, det handlar om ungefär var sjunde film.
Så icke-vita skådespelare är med, men frågan är hur de är med?
Forskningen visar att icke-vita är överrepresenterade i bakgrundsroller. Och när en vit person är med i en reklamfilm spelar hen i princip alltid huvudrollen.
Mer mångfald, men hur?
Ökningen av icke-vita i reklamfilmerna 2016 kan förstås som en effekt av vad forskarna kallar ”svensk multikulturell ’catch all’”-marknadsföring, som ett svar på ökningen i flyktingimmigration under 2015 och 2016.
– Vi kan se i absoluta siffror att det blir mer mångfald. Men det blir inte mindre tokenism, det vill säga symboliska handlingar för att uppfylla vissa krav, för det. Å ena sidan ser vi i reklamen att det blir mer relationer mellan icke-vita och vita, och det är positivt på många sätt. Men vi ser också väldigt mycket representation som bara är där, säger Sofia Ulver.
Asiater underrepresenterade
Icke-vita är förstås en väldigt stor grupp. I en fördjupad, kvalitativ analys har forskarna studerat hur skildringar av olika grupper av icke-vita skiljer sig åt.
Studien visar att personer med asiatiskt utseende sällan, i de få fall där de ens förekommer, interagerar med den vita majoriteten. Svarta interagerar däremot med samhället på ett annat sätt, genom att till exempel vara i parrelation med vita. Även vad studien kallar ”etniskt tvetydiga” personer är överrepresenterade i svensk reklam.
– Det är svårt att prata representation i Sverige då allt ska vara färgblint. Man ska inte peka finger på varifrån en person kommer, utan bara uppfatta reklamfilmen som präglad av mångfald, säger Sayaka Osanami Törngren.
Intresset för genomiska test, det vill säga analyser av djurs hela arvsmassa, har ökat snabbt inom aveln på mjölkkor. Under 2019 testades cirka 15 procent av de födda kvigkalvarna i Sverige genomiskt, jämfört med 2 procent under 2012. För att behålla det höga förtroendet för genomiska tester är det viktigt med studier som visar att kvigors genomiska avelsvärden verkligen speglar deras framtida produktionsegenskaper.
I en studie ledd av forskare vid SLU undersöktes alla genomiskt testade kvigor som föddes under åren 2013–2015 i Danmark, Finland och Sverige. Tidiga avelsvärden, det vill säga de som kunde beräknas när kvigorna var ett år gamla, jämfördes mot kvigornas faktiska egenskaper som kor.
Genomiska avelsvärden håller bra
I studien användes sambandet mellan avelsvärde och den senare registrerade egenskapen som ett mått på säkerhet. För nordiska röda raser var korrelationerna 38–136 procent starkare för genomiska avelsvärden jämfört med traditionella härstamningsindex, som bara baseras på föräldrarnas avelsvärden. Motsvarande värden var 42–194 procent för holstein och 11–78 procent för jersey.
– Det här innebär att svenska mjölkproducenter kan ha fortsatt stort förtroende för att genomiska avelsvärden fungerar på riktigt, säger Christian Bengtsson.
För lantbrukare kan dna-profiler vara ett bra underlag när de planerar framtida semineringar. Hondjur som behövs för mjölkproduktionen, men som man inte vill avla på, kan till exempel semineras med sperma från en köttras. Och för särskilt värdefulla kor kan det vara aktuellt att satsa på könssorterad sperma.
Studien är den första delen av ”Tinder för kor”, ett projekt som bedrivs inom ett industridoktorandprogram inom livsmedelsområdet (LivsID), som inrättades vid SLU på regeringens uppdrag.
Erling Strandberg, professor, akademisk handledare, Institutionen för husdjursgenetik
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), erling.strandberg@slu.se
Christian Bengtsson, industridoktorand, Institutionen för husdjursgenetik, SLU
och VikingGenetics, christian.bengtsson@slu.se
När Tove Samzelius, doktorand i Socialt arbete vid Malmö universitet, började arbeta för Rädda barnen 2015 lade hon märke till stora skillnader i risk för fattigdom mellan familjer med en förälder och familjer med två svenskfödda föräldrar.
– Sedan 90-talet har fattigdomsrisken tredubblats hos ensamstående föräldrar, och främst mödrar. Genom att lyssna på de drabbade kan vi få en annan förståelse för deras verklighet och vad som gör att människor har svårt att ta sig ur en utsatt situation i det svenska systemet, säger Tove Samzelius.
Starkt individfokus
Under de senaste 20 åren har en trend i hela västvärlden varit att alla ska in på marknaden. Med denna utveckling började det ställas hårdare aktiveringskrav med fokus på individens ansvar – man förväntas lösa sin egen situation.
När socialtjänstens fokuserar på arbetsmarknadsintegrering utan att ta hänsyn till människors prekära boendesituationer så klarar de som har det svårast inte av att på egen hand uppfylla de krav som ställs, visar Tove Samzelius studier.
Allt fler på sekundär marknad
Människor med låg inkomst och korta kötider har svårt att bli godkända på bostadsmarknaden. Dessutom har arbetsmarknadens villkor försämrats avsevärt med exempelvis osäkra anställningsformer. Kombinationen leder till en utestängningsprocess där fler blir arbetslösa eller bostadslösa och hamnar i en sekundär marknad, utanför socialförsäkringssystemet.
Låg inkomststandard, som är ett absolut mått, används i Sverige för att klassa hushåll med låga inkomster. Måttet beskriver hur väl hushållets inkomster räcker för att betala nödvändiga omkostnader som boende, hemförsäkring, barnomsorg, lokala resor och så vidare. Låg inkomststandard innebär att inkomsterna inte räcker för att betala för dessa levnadsomkostnader. I Sverige är det 6 procent av befolkningen som har låg inkomststandard. Källa: SCB (december 2020)
– De som inte kvalificerat sig för a-kassa och sjukförsäkring hamnar i ekonomiskt bistånd. I Sverige var det aldrig tänkt som något människor ska leva på under en längre tid. Men det finns grupper som lever på det. De har aldrig en chans att spara pengar och ta sig in någonstans. Eftersom majoriteten av svenskarna inte har det så, så är det inte en del av majoritetssamhällets förståelse av verkligheten, säger Tove Samzelius.
Tvingats flytta till annan kommun
Kommuner styrs av ekonomiska parametrar med fokus på budget. När man får ner antalet människor med ekonomiskt bistånd så beskrivs det som en framgång. Men minskat antal biståndstagare i en kommun kan bero på att man tvingats flytta till en annan kommun och får ekonomiskt bistånd därifrån. Om det beror på att man fått en bostad eller ett arbete, så följer ingen till exempel upp vilken typ av arbete det är.
När det gäller trångboddhet tittar man på lägenhetsregister, men dessa ger inte en tydlig bild eller förståelse för hur utsatta människor lever på riktigt. Att bo där man inte är skriven är olagligt men Tove Samzelius forskning visar att vissa inte har något val.
Dold hemlöshet
Hon har inte utgått från definitioner av hemlöshet utan från mammornas erfarenheter av att aldrig ha ett stabilt boende. De bor som inneboende eller i svarta andrahandlösningar. Den typen av dold hemlöshet syns inte i statistiken och de får inte hjälp för att läget inte är akut, trots att det kan vara ett olämpligt boende för barnen.
– Ett bostadsproblem och fattigdomsproblem som inte passar in i de mallar och system vi har omvandlas till ett individuellt problem där föräldraskapet blir ifrågasatt för att man inte kan ta ansvar för sin situation. Om vi inte erkänner problemet utan lägger det på individen så stärker vi problematiken snarare än stöttar människor, berättar Tove Samzelius.
Ingenstans att vända sig
När ingen följer upp om de villkor som ställs idag leder till att människor blir självförsörjande så finns det ingen evidens för att arbetssätten gör skillnad och Tove Samzelius forskning visar att det tvärtom gör skada. Enligt Tove Samzelius har vi i Sverige en bild av att vi värnar om ensamstående, kvinnor och barn och det skapar blinda fläckar för att det finns grupper som hamnar utanför.
– När vi pratar om utsatta bostadsområden lyfter vi ofta problem associerade med män, som kriminalitet och våld. Vi fokuserar väldigt lite på kvinnor och barns utsatthet i dessa miljöer, som att bli utsatt för personligt våld i nära relationer, otrygga boendeförhållanden eller att samhället inte kan möta upp de behov som finns när man söker hjälp. Dessa kvinnor har ingenstans att vända sig, Säger Tove Samzelius.
Villkoren har försämrats för alla ensamstående mödrar som inte tillhör över- eller medelklass, men Tove Samzelius menar att utlandsfödda är extra utsatta på grund av fler barriärer som språk, diskriminering, avsaknad av nätverk och andra resurser som kan möjliggöra etablering på bostads- och arbetsmarknaden.
Våld leder till utestängning
Tove Samzelius forskning visar också att utestängningen kan hänga ihop med våldsutsatthet. Det är inte bara i den akuta våldssituationen som man påverkas, utan man behöver stöd även efteråt.
– Förut fick den som hamnade på skyddat boende förtur i bostadsköerna. Så är det generellt inte längre. Istället hamnar man på härbärgen där socialtjänsten inte har insyn. Där kan det också bo våldsamma män och missbrukare. Det finns kvinnor som går tillbaka till sina förövare för de har att välja mellan en kränkande relation med socialtjänsten eller kränkande relation med pappan till deras barn, berättar Tove Samzelius.
Tove Samzelius menar att det handlar om hur socialtjänsten är organiserad. När någons rätt till ekonomiskt bistånd utreds tar man inte hänsyn till andra aspekter. Ska man utreda om någon behöver tillfälligt tak över huvudet så utreder man endast det.
– Tittar man på systemen var för sig så blir det inte lika tydligt hur det drabbar utsatta, man måste titta på helheten.
Fler med låg inkomststandard
Tove Samzelius har i studien följt sju ensamstående mammor under två år i Stockholmsområdet, samt intervjuat ytterligare tio. Hon har även intervjuat yrkesverksamma som möter dessa människor inom sjukvården, vuxenutbildningen och i civilsamhället. Bland svenskfödda ensamstående mödrar har andelen med låg inkomstandard ändrats från 9 procent (1998) till 27 procent (2017), och för utlandsfödda ensamstående mödrar från 20 procent (1998) till 56 procent (2017).
Tove Samzelius, doktorand i socialt arbete vid Malmö universitet, tove.samzelius@mau.se
Den internationell forskargruppen, som är ledd från Uppsala universitet, har kartlagt hela arvsmassan hos sillen i 53 populationer från hela artens utbredningsområde i Atlanten och Östersjön.
– Det här projektet har gett oss en verktygslåda med dna-markörer som nu kan användas för att övervaka olika bestånd av sill och strömming från larvstadium till vuxen fisk. Det kan bli ett redskap för att ge bättre underlag för fiskekvoter som är förenliga med ett uthålligt fiske eller för att avgöra var en viss fisk är fångad, säger Leif Andersson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet och den som lett studien.
Sillen är en av världens vanligaste fiskar. Totalt finns det cirka tusen miljarder sillar och strömmingar i Atlanten och Östersjön. De hör till samma art och kan ha denna enorma biomassa eftersom de lever på plankton. I Atlantens ekosystem har sillen en central roll och utgör föda för andra fiskar, sjöfåglar samt marina däggdjur som sillvalen.
Som livsmedel har sillen varit mycket viktig ända sedan den tid då vi människor först bosatte oss i norra Europa. I och med att den förekommer i stora stim är den känslig för överfiskning eftersom moderna fiskemetoder gör det möjligt att ta upp enorma mängder sill eller strömming. Under de senaste 50 åren har fiskbestånd kollapsat när fisketrycket varit för omfattande.
En av vår tids stora utmaningar är att bevara livskraftiga populationer av marina fiskar och motverka överutnyttjande av fiskbestånd. För sill och strömming definieras bestånden utifrån var och när på året de leker.
Några effektiva dna-tester för att följa bestånden under hela livscykeln har hittills inte funnits. När Leif Andersson i slutet av 1970-talet började studera sillens genetik var det bara möjligt att analysera ärftliga variationer för en handfull gener. Utifrån det gick det inte att upptäcka några genetiska skillnader alls, inte ens mellan sill och strömming. Det här kunde senare förklaras genom sillens enorma populationsstorlek och att det förekommer genflöde mellan olika bestånd vilket gör att frekvenserna av de flesta genvarianter är oerhört stabila över tid och mellan bestånd.
– I den här studien har vi analyserat hela sillens arvsmassa och finner då miljontals genetiska varianter. Nu hittar vi mycket tydliga genetiska skillnader mellan olika grupper av sill och strömming i ett par hundra av de cirka 20 000 gener som sillen har, säger Fan Han som nyligen doktorerat vid Uppsala universitet och är studiens försteförfattare.
Genvarianter som är särskilt användbara för att särskilja olika bestånd är sådana som är viktiga för hur sillen anpassar sig till skillnader i temperatur, salthalt och när på året de leker.
Under arbetet har forskarna även upptäckt att sillen tycks vara mycket lämpad för att fungera som modell för hur global uppvärmning påverkar fiskar.
– Vissa av de genvarianter vi hittat visar på en mycket stark association till vattentemperaturen under leken. De genvarianter som idag förekommer i allra högst frekvens i vattnen kring Irland och Storbritannien, som är de varmaste där sillen leker, kommer med allra största sannolikhet bli vanligare på nordliga breddgrader när havsvattnet värms upp, säger Leif Andersson.
Vetenskaplig artikel:
Ecological adaptation in Atlantic herring is associated with large shifts in allele frequencies at hundreds of loci, eLife. (Fan Han et al.).
Kontakt:
Leif Andersson, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Leif.Andersson@imbim.uu.se
– De biofysiska förändringar som sker, och deras inverkan på klimatet, har emellertid inte ens beaktats i de senaste klimatmodellerna och därmed förblivit okända, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meterologi vid Göteborgs universitet.
Han deltar i en internationell forskargrupp med forskare från Kina, USA, Thailand, Frankrike, Singapore, Korea, Japan, Storbritannien och Sverige.
Forskargruppen har undersökt hur de biofysiska processerna fungerar i världens tropiska bergsområden genom att införliva satellitobservationer av skogsförändringar i en högupplöst land-atmosfärskopplad modell.
Höjd över havet en nyckelfaktor
När forskarna tittade på det sydostasiatiska massivet, Barisanbergen i Maritima Sydostasien, Serra da Espinhaço i Sydamerika och Albertine Rift-bergen i Afrika, fann de att avskogning av berg orsakar uppvärmning och att höjden över havet är nyckelfaktorn för hur avskogning påverkar klimatet.
Forskargruppen konstaterade att den lokala temperaturhöjningen på grund av avskogning kunde vara upp till 2 ° C där omvandlingen från skog till jordbruk varit omfattande.
Nyodling på måttliga höjder påverkar lokalklimatet
Uppvärmningen är ett resultat av de sammanflätade och motsatta effekterna av ökad albedo, som orsakar kylning, genom att mer värme reflekterar bort från jordytan, och minskad evapotranspiration, det vill säga avdunstning, vilket orsakar uppvärmning.
När höjden ökar, ökar albedoeffekten i betydelse och uppvärmningseffekten minskar.
Eftersom de flesta nya odlingsytor skapas på låga till måttliga höjder, ger avskogning då högre uppvärmning eftersom avdunstningen minskar.
– Detta resultat har betydande konsekvenser eftersom ekosystem ofta är känsliga och ekonomisk utveckling ofta är dålig i dessa områden.
– Utöver den globala uppvärmningen, orsakad av antropogena växthusgaser, bör effekterna av denna ytterligare uppvärmning på grödor, markförstöring och biologisk mångfald i närliggande intakta ekosystem, integreras i framtida bedömningar och planering för hållbar utveckling, säger Deliang Chen.
Albedo är ett mått på reflektionsförmåga eller den andel av en kortvågig strålning som reflekteras från en belyst yta.1,00 albedo betyder att allt ljus reflekteras och 0,00 albedo betyder att inget ljus reflekteras.
Evapotranspiration är summan av avdunstning från mark, våta växtdelar, vatten, snö och is, samt av växternas transpiration.
Vetenskaplig artikel:
Deforestation-induced warming over tropical mountain regions regulated by elevation.(Zeng, Z., D. Wang, L. Yang, J. Wu, A. D. Ziegler, M. Liu, P. Ciais, T. D. Searchinger, Z.-L. Yang, D. Chen, A. Chen, L. Z. X. Li, S. Piao, D. Taylor, X. Cai, M. Pan, L. Peng, P. Lin, D. Gower, Y. Feng, C. Zheng, K. Guan, X. Lian, T. Wang, L. Wang, S.-J. Jeong, Z. Wei, J. Sheffield, K. Caylor, E. F. Wood) Nature Geoscience.
Kontakt:
Deliang Chen, professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, deliang@gvc.gu.se
– Resultaten understryker vilken betydelsefull åtgärd för folkhälsan som barnvaccination faktiskt utgör. Det är ett viktigt besked både till föräldrar och till samhället, säger Urban Johansson Kostenniemi, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet har han studerat hur hjärnhinneinflammation och andra allvarliga infektioner minskade i Västerbottens län efter att vaccination mot Haemophilus influenzae typ b och pneumokocker infördes.
Färre fall av hjärnhinneinflammation
Tidigare drabbades ett tiotal barn varje år i Västerbotten av hjärnhinneinflammation. Efter att vaccination mot haemophilus infördes minskade förekomsten av denna allvarliga sjukdom bland barn under fem års ålder med 82 procent. När senare även vaccination mot pneumokocker infördes, minskade förekomsten av hjärnhinneinflammation med ytterligare 48 procent.
Hjärnhinneinflammation är en mycket allvarlig infektion som angriper hjärnan, med hög dödlighet och stor risk för bestående handikapp. Utöver minskningen av insjuknande i hjärnhinneinflammation, sågs efter införande av vaccination en tydlig minskning även av sepsis, det vill säga svår blodförgiftning, samt lunginflammation och andra luftvägsinfektioner.
Varannan drabbad av bestående skada
Genom att studera patientjournaler för personer som drabbades av hjärnhinneinflammation som barn, visade det sig att så många som varannan drabbades av någon form av bestående skada eller handikapp längre fram i livet.
Vanligast var olika former av psykisk sjukdom, något som drabbade var tredje person som haft hjärnhinneinflammation i barndomen. Problemen började många år senare, ofta i de tidiga tonåren, och innebar ofta stort lidande.
– Det är kanske inte givet att koppla ihop psykiska problem i vuxenlivet med att inte ha fått vaccin i barndomen. Men hjärnan är vårt mest komplicerade organ, och infektioner tidigt i livet kan leda till att hjärnan skadas. Därför är det viktigt att göra vad vi kan för att skydda barnen och deras hjärnor, säger Urban Johansson Kostenniemi.
Granskade patienjournaler
Idag erbjuds alla barn vaccination mot elva olika sjukdomar. Vaccination mot haemophilus infördes 1992 och pneumokocker 2009.
I studierna undersöktes förändringar i förekomst av bakteriell hjärnhinneinflammation och sepsis under perioden 1986 – till 2015 samt luftvägsinfektioner under perioden 2005 – 2014. För barn som drabbats av hjärnhinneinflammation studerades patientjournaler från att barnet skrevs ut fram till nutid.
Vår cirka sju meter långa mag-tarmkanal innehåller ett eget nervsystem – det så kallade enteriska nervsystemet, ENS. Det fungerar självständigt, vilket har lett till att ENS ibland kallas för ”vår andra hjärna” eller ”bukhjärnan.” ENS kontrollerar tarmens rörelser (dess peristaltik) samt dess vätskebalans och blodflöden. Men ENS kommunicerar också med vårt immunsystem och vår tarmflora. ENS har därför en systemisk påverkan på kroppen och anses vara inblandat vid många olika sjukdomar. Cirka 30 procent av befolkningen beräknas leva med permanenta besvär från mag-tarmkanalen.
Forskare från Karolinska Institutet har nu kartlagt vilka nervceller som ingår i ENS hos möss. Forskarna har använt sig av enkelcellssekvensering, en metod som gör det möjligt att se vilka gener som är aktiva i enskilda celler. På så sätt kan man sluta sig till vad olika celler har för funktion och sedan klassificera dem. Enligt en grov indelning kan nervceller ha sensoriska eller motoriska funktioner eller vara så kallade interneuron. Forskarna har nu lyckats beskriva subgrupper av sådana nervceller – totalt har de identifierat och klassificerat tolv olika slags nervceller i ENS. Det rör sig om bland annat subgrupper av sensoriska nervceller, där vissa aktiveras av ämnen i tarmkanalen och påverkar immunförsvaret medan andra stimuleras mer mekaniskt.
Forskarna har också studerat hur mag-tarmkanalens nervceller utvecklas under fosterstadiet. Det sker enligt andra principer än hur nervceller i centrala nervsystemet, CNS, bildas. I CNS mognar nervcellerna fram från stamceller som redan är ”förprogrammerade” att bilda en viss typ av nervcell. Detta styrs utifrån var de befinner sig – olika slags nervceller behövs på olika platser i centrala nervsystemet. Men i ENS behövs samma sammansättning av nervceller längs hela tarmen. Det är därför oklart hur cellerna i ENS ”vet” vad de ska utvecklas till. I den här studien har forskarna kunnat visa att olika celltyper i ENS bildas i en förändringsprocess som sker efter att cellerna har mognat fram till nervceller. Forskarna har också identifierat en transkriptionsfaktor, Pbx3, som spelar en viktig roll i denna transformation.
– Det vi närmast kommer att gå vidare med är att systematiskt aktivera de olika nervcellerna i det enteriska nervsystemet hos möss och studera hur mag-tarmfunktionerna påverkas. På så sätt kan vi få fram detaljerad kunskap om funktionen hos de olika nervcellerna. I framtiden kommer man därmed bättre kunna bena ut nervcellernas roll vid olika tarmsjukdomar samt identifiera måltavlor för ny medicin, säger Ulrika Marklund, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet och studiens sisteförfattare.
– Våra nya kunskaper om bildandet av ENS kommer också att öppna upp för bättre metoder att ”producera” specifika enteriska nervceller. På längre sikt kan man tänka sig stamcellsbehandlingar, där nervceller i det enteriska nervsystemet återskapas, vilket skulle kunna bota eller lindra olika tarmsjukdomar. Men där är vi ännu inte, säger Ulrika Marklund.
Ulrika Marklund, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, Ulrika.Marklund@ki.se
Förr eller senare drabbas de flesta människor av existentiell ensamhet. Särskilt vanligt är det bland sköra äldre personer – kanske förlorar man sina vänner och sin livspartner, kanske börjar den egna kroppen ge vika. Men hur beskrivs detta av de äldre själva?
Marina Sjöberg, doktorand i Vårdvetenskap vid Malmö universitet, har mångårig erfarenhet från arbete i vården och har många gånger mött äldre personer som uttryckt oro och ångest.
Mötet med vårdpersonalen viktigt
– En del sa att de var trötta på livet, att de önskade att dö. Vissa var ledsna och grät. Det var förstås en utmaning att möta dessa patienter. Men jag förstod att det var viktigt att, som vårdpersonal, lyssna och vara delaktig i mötet med den äldre och dennas anhöriga.
Hon beskriver existentiell ensamhet som en oundviklig del av människans livsvillkor, att bära på vetskapen om att tillvaron är ändlig. Detta kan göra att man känner sig avskild från livet, i synnerhet om man inte har någon att dela tankarna med. Men Marina Sjöbergs avhandling rymmer såväl ensamhet och förtvivlan som gemenskap och hopp.
Synliggör de äldres egna upplevelser
I sina första studier lät Sjöberg äldre sköra personer själva beskriva upplevelsen av existentiell ensamhet.
– Nästan alla upplever det, mer eller mindre. Sedan kanske man beskriva det på olika sätt. Vissa säger att de känner sig djupt ensamma, andra att de befinner sig i ett vakuum, säger Marina Sjöberg.
Samtidigt lyfte de fram en rad faktorer som kunde lindra känslan av ensamhet. En del fann kraft i sig själva, i musiken eller i Gud. Andra betonade vikten av relationer till andra människor. Omgivningen kunde skapa närhet, men också välbehövlig och efterlängtad distans, när den äldre behöver avskildhet.
– Just kroppens skörhet blir väldigt central i upplevelsen av existentiell ensamhet. Vi har alla en personlig sfär som vi håller genom livet, men när vi blir sköra måste vi låta andra människor komma innanför för att hjälpa oss.
Existentiella aspekter i patientjournalen
Marina Sjöberg har också varit nyfiken på hur existentiell ensamhet beskrivs och hanteras av vårdpersonalen. Vid en första anblick av de 92 journaler hon tagit del av kunde hon konstatera att tyngdpunkten i vårdpersonalens noteringar kretsade kring medicinska insatser.
– Det betyder förstås inte att vårdpersonalen aldrig handskas med existentiella frågor. I vissa fall kan det snarare handla om att personalen väljer att inte notera dessa samtal, då de kanske upplevs som alltför privata.
I den mån det faktiskt förekom, beskrevs existentiell ensamhet oftast i samband med problem som oro, förtvivlan och smärta: ”Patienten är mycket orolig, är rädd för att somna på grund av rädsla att inte vakna upp igen”. Noteringen i patientjournalen är kortfattad, men ger ändå en tydlig bild av ensamheten och ångesten som växer allt eftersom kvällsmörkret tätnar utanför fönstret.
Men det lyste också igenom i positiva sammanhang, när patienten kände lugn och ro, gemenskap och tillfredsställelse.
– Det fanns båda delar, och man kan se sambanden mellan patientens känslor och personalens interventioner. Det växlade mellan ensamhet och gemenskap, oro och lugn, förtvivlan och hopp. Om man, som vårdpersonal, är medveten om detta kan man också bemöta den äldre med värdighet och respekt, säger Sjöberg.
Ingår i ett större projekt
Marina Sjöberga avhandling Existentiell ensamhet hos sköra äldre personer ingår i LONE-studien – ett samarbete mellan Högskolan Kristianstad, Malmö universitet, Lunds universitet och Palliativt utvecklingscentrum. Målet är att bygga upp en gedigen kunskapsbas om existentiell ensamhet.
Detta är den tredje avhandlingen om existentiell ensamhet inom samarbetet; Helena Larssons avhandling som utgick från de närståendes perspektiv, Malin Sundströms utgick från vårdpersonalens perspektiv och nu Marina Sjöbergs som utgår från de äldres egna perspektiv.
– Även om vi haft olika utgångspunkter, och fokuserat på olika delar, så har vi var för sig kommit fram till samma beskrivning av existentiell ensamhet, berättar Marina Sjöberg.
Nå ut med kunskap till sjuksköterskor
Efter disputationen ska hon återvända till tjänsten som lärare på Högskolan Kristianstad och hålla kurser inom både geriatrisk omvårdnad och palliativ vård. Hon ser fram emot att förmedla de nyvunna kunskaperna om existentiell ensamhet till de blivande sjuksköterskorna.
– Det ska bli roligt. Det är egentligen detta man kämpat för; att kunskaperna också ska komma till nytta.
Studien, som är publicerad i BMC Public Health, bygger på en webbaserad enkät och omfattar 2 663 chefer varav 901 kvinnor och 1 762 män. Studien tar specifikt sikte på attityder till depression, en mycket vanlig psykisk sjukdom.
Resultaten visar att 24 procent av de manliga deltagarna, chefer på olika nivåer och i olika typer av företag och organisationer, hade negativ attityd till depression. Motsvarande andel för de kvinnliga cheferna i studien var tolv procent.
Monica Bertilsson är universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och projektansvarig för studien:
– Vi blev förvånade över att skillnaderna mellan kvinnliga och manliga chefer kvarstod även efter att vi i våra statistiska analyser kontrollerat för andra faktorer som chefernas utbildning, vilken typ av arbetsplats de var på, hur länge de varit chefer och om de hade erfarenhet av medarbetare med depression, säger hon.
Kan påverka vid anställning
Skillnaderna undersöktes utifrån ett index med tolv olika påståenden som mätte chefers emotionella, kognitiva och beteendemässiga attityder till medarbetare med depression. För elva av tolv påståenden var skillnaden mellan manliga och kvinnliga chefer signifikant.
Männen instämde i högre grad med påståendena att de kände sig osäkra ihop med medarbetare med depression, att dessa medarbetare är en börda för arbetsplatsen och att de inte bör jobba när de medicinerar.
Manliga chefer instämde också i högre grad med att de inte skulle göra tillfälliga förändringar i arbetet för att stödja en medarbetare med depression, eller anställa någon som de visste hade haft depression. Däremot svarade manliga och kvinnliga chefer likadant på påståendet att det är stressande med medarbetare med depression.
Ju högre chefsposition desto högre andel negativa attityder hos både män och kvinnor. Andelen med negativa attityder minskade dock i förhållande till hur många medarbetare med dessa besvär man mött som chef, både bland manliga och kvinnliga chefer, vilket forskarna ser som positivt.
Snabbast växande hälsoproblemen
Förekomsten av depression, ångest och annan psykisk ohälsa räknas som ett av de största och snabbast växande hälsoproblemen i världen. Stressrelaterad psykisk ohälsa är dessutom den sjukdomsgrupp som ökar mest bland de sjukskrivna i Sverige.
Enligt Arbetsmiljölagen har chefer ansvar för de anställdas hälsa och säkerhet, att förebygga ohälsa och även ett långtgående ansvar vid rehabilitering. Det som är specifikt vid just psykisk ohälsa är det stigma och de negativa attityder som råder gentemot dessa sjukdomar.
– Chefer med negativa attityder kan ha svårare att förhålla sig till frågor som rör psykisk hälsa generellt men också att ge stöd till personer som kan behöva kort- eller långsiktig arbetsanpassning, konstaterar Monica Bertilsson.
– Studien är enkätbaserad. Den bygger på ett stort material och vi har tagit hänsyn till många faktorer förutom genus som skulle kunna påverkar resultaten. Men fyndet kvarstår vilket gör resultatet starkt. Men det är viktigt att påpeka att detta är en attitydundersökning. Vi vet inte hur manliga och kvinnliga chefer agerar i verkliga livet, säger hon.
Studien ingår i projektet ”Chefens perspektiv – en missad pusselbit” var syfte är att bättre förstå chefers kunskaper och strategier för stöttning av medarbetare med vanlig psykisk sjukdom. Syftet är att utveckla bra insatser för att stärka chefers kompetens på området psykisk hälsa i arbetslivet.
Monica Bertilsson, universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, monica.bertilsson@socmed.gu.se
Lignin är den kemiska förening som gör växtcellväggar vattentäta och styva. Detta gör att växter kan stå upprätta och transportera vatten i sin stam. Biologen Bernadette Sztojka vid Umeå universitet har studerat hur lignin tillverkas och lagras i cellväggarna, en process som kallas lignifiering.
Bernadette Sztojka valde att arbeta med en regulator som kallas PIRIN2. En gen som är nära besläktad med PIRIN2 identifierades tidigare i ett cellodlingssystem och visade sig spela en möjlig roll i lignifiering. Därför bestämde hon sig för att karakterisera denna gen i växten Arabidopsis, eller backtrav som den heter på svenska.
Rätt komposition för vattentransport
PIRIN2 är en negativ regulator för lignifiering men på ett celltypsspecifikt sätt. Den påverkar ligninkompositionen hos cellväggarna i dess närliggande celler där den inte uttrycks. Den finns i celler bredvid så kallade xylemkärl, som bildar vattentransporterande ”rör”.
– Vi tror att kärlen behöver en specifik ligninkomposition för att möjliggöra effektiv vattentransport, och PIRIN2 ser till att de får rätt sammansättning. Jag tycker att dessa typer av samarbetsprocesser mellan celler, som den här lignifieringsprocessen, är fascinerande, säger Bernadette Sztojka.
Nya spelare i lignifieringen
För att bättre förstå den molekylära funktionen hos PIRIN2 letade hon vidare efter proteiner som interagerar med PIRIN2. Det var så hon kom över de andra två molekylära spelarna hon har studerat i sin avhandling. Ett av dessa båda proteiner har motsatt effekt på syntesen av beståndsdelarna för lignin – monolignolerna – än PIRIN2 i växten. Medan PIRIN2 hindrar syntesen av vissa typer av monolignoler som kanske inte är optimala för vattentransport, främjar detta protein det. Det andra proteinet hon identifierade har ingen direkt effekt på ligninhalten eller sammansättningen, men kopplar tillverkningen av lignin till dagtid.
Det har publicerats några studier tidigare som tyder på att gener som tillverkar, syntetiserar, lignin aktiveras i ett dagligt mönster, men det fanns aldrig någon regulator som styr dessa gener. Lignin är en stor kolsänka vilket innebär att mycket kol krävs för dess biosyntes (naturlig tillverkning i organismen). Det är därför som biosyntes av lignin måste samordnas med tillgången på resurser, och det leder till den dagliga regleringen för att koppla ligninbiosyntes med kolfixering under fotosyntes.
Intressant för skogsindustrin
Bernadette Sztojka menar att särskilt PIRIN2 kan vara intressant för skogsindustrin. Genom att modifiera PIRIN2 kan det vara möjligt att generera träbiomassa med olika ligninkomposition. Växter blir ofta riktigt sjuka när ligninhalten modifieras genetiskt men så är inte fallet när PIRIN2 muteras. Effekten på den kemiska sammansättningen av cellväggar är inte särskilt stark hos PIRIN2-mutanter men dessa förändringar kan fortfarande vara fördelaktiga för industriellt bruk och de äventyrar inte anläggningens verksamhet.
Bernadette Sztojka har redan planer för sin framtid.
– Jag skulle vilja fortsätta med mer tillämpad forskning och kombinera min bakgrund inom trädgårdsodling med min doktorsexamen i växtmolekylärbiologi. Det kan vara antingen inom akademin eller näringslivet. Jag är fortfarande nyfiken på att utforska nya territorier och vill ändra lite på min forskningsinriktning.
