Rapporten har publicerats inom ramen för forskningsprojektet Media for Democracy 2020 som kontinuerligt jämför hur medierna i olika länder uppfyller demokratiska mål. Projektet leds av Universitetet i Salzburg, med svenska deltagare från forskningscentret Demicom vid Mittuniversitetet.
I studien redovisar de flesta länder en kraftigt ökad efterfrågan och ett ökat nyttjande av alla typer av medier under coronakrisen, såväl i traditionella kanaler som online. Studien visar att nyhetsmedierna uppfattats som trovärdiga informationskällor av användarna under krisen, samtidigt som annonsintäkterna sjönk kraftigt. Hundratals tidningar i de länder som ingick i studien rapporteras ha lagts ned eller helt övergått till online-publicering.
Tuffare ekonomiskt trots hög efterfrågan
− Det paradoxala är att när nyhetsmedierna upplever något av en renässans och uppskattas mer av sin publik i en dramatisk tid, så får de också i många fall det tuffare att producera den journalistik som efterfrågas, säger medieforskaren Lars Nord från Mittuniversitetet.
Rapporten visar vidare att många regeringar övergav tidigare principer för sin mediepolitik och valde att ge medierna direkt ekonomiskt stöd. Tyskland inrättade en ny mediestödsfond motsvarande drygt 200 miljoner euro, och Finland diskuterade en återgång till det mediestödssystem landet tidigare övergett. Merparten av mediestödet har hittills varit av kortsiktig karaktär, inte riktat mot strukturella förändringar.
Länderna som ingår i studien är europeiska Belgien, Danmark, Finland, Grekland, Holland, Island, Italien, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike samt Australien, Chile, Hong Kong, Kanada och Sydkorea.
Rapportförfattarna studerar hur stor andel av alla barn som i vuxen ålder har en högre inkomst än vad deras föräldrar hade vid samma ålder, ett mått på så kallad absolut inkomströrlighet.
När de som föddes i Sverige runt 1980 var 30 år bodde cirka 70 procent i hushåll som hade en högre inkomst än vad föräldrahushållet hade vid motsvarande ålder. Andelen som hade en högre disponibel inkomst (det vill säga inkomst efter skatter och bidrag) än föräldrarna var något högre, cirka 75–80 procent. Andelen blir också cirka 75–80 procent om inkomsterna mäts vid 40 års ålder eller när hänsyn tas till familjestorlek.
Levnadsstandarden ökar
– De flesta samhällen önskar att levnadsstandarden ökar från en generation till nästa, säger Martin Nybom som är en av rapportförfattarna. Vi ser att det i stort sett är så i Sverige. Vi ser dessutom att den absoluta inkomströrligheten har ökat något mellan de som föddes 1960 och de som föddes 1980.
– En bidragande orsak till ökningen är troligtvis att de som föddes på 1960-talet drabbades av lågkonjunkturen och arbetslösheten på 1990-talet vilket gav dem en sämre inkomstutveckling. Åttiotalisterna har inte mött samma svårigheter på arbetsmarknaden, avslutar han.
Stora skillnader mellan länder
Den absoluta inkomströrligheten varierar kraftigt mellan olika länder. Sverige har något lägre inkomströrlighet än Norge och Finland, men betydligt högre än USA och Kanada. I de nordamerikanska länderna hade endast strax över hälften av de som föddes på 80-talet högre inkomst än sina föräldrar.
– Skillnaderna beror främst på inkomstspridningen, säger Adrian Adermon som är en av rapportförfattarna. Medan inkomsterna i Skandinavien är relativt sammanpressade har länderna i Nordamerika en större inkomstspridning. Det leder till att en större del av den ekonomiska tillväxten går till en mindre andel av befolkningen, samtidigt som många med lägre inkomster har svårt att nå upp till samma ekonomiska standard som sina föräldrar.
Datamaterialet
Rapportförfattarna studerar den absoluta inkomströrligheten för de som föddes 1960–1987. De jämför utvecklingen över tid för Sverige, Danmark, Finland, Kanada, Nederländerna, Norge, Storbritannien och USA. Fokus är på familjeinkomster i vuxen ålder. Registerbaserad information över inkomster används för de flesta länder, inklusive Sverige.Your
Adrian Adermon, nationalekonomi och verksam vid IFAU, UCLS (Uppsala Center for Labor Studies ) och Uppsala universitet, adrian.adermon@ifau.uu
Martin Nybom vid IFAU, forskare inom utbildnings- och arbetsmarknadsekonomi vid IFAU, martin.nybom@ifau.uu.se
En bil som tankas full på några minuter, går att köra minst 50 mil på en tank och bara ger vattenånga som avgas. Det låter kanske för bra för att vara sant, men bränslecellsbilar finns redan och fler är väg. Exempelvis lanserar Toyota i år en ny generation av sin bränslecellsbil Mirai, som tankas med vätgas.
Bränslecellsbilen är en sorts elbil med elmotor, men i stället för att ha batterier producerar bilen sin egen el i en så kallad bränslecell med hjälp av vätgas. I bränslecellen möter vätgasen syre från luften. Under den kemiska processen frigörs elektroner som börjar röra sig och ger upphov till en ström – alltså el. Samtidigt bildas värme och vattenånga som blir enda avgasen.
Inga tunga batterier
Förespråkarna av bränslecellsbilar anser att de har många fördelar gentemot vanliga elbilar. Bränslecellsbilarna kör inte runt med tunga batterier och behöver ingen laddning som belastar elnätet vid fel tillfällen. De tankas ungefär som vanliga bensin- och dieselbilar, fast på vätgasmackar i stället.
– Men det är inte meningsfullt att ställa teknikerna mot varandra. Vi behöver båda. Elbilar för kortare sträckor och bränslecellsbilar när vi måste köra längre, säger fysikern Björn Wickman som forskar på nya material för bränsleceller vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Olika drivmedel för bilar
Bilmotorer kan drivas av olika typer av bränslen beroende på motorns konstruktion. Förbränningsmotorer använder bensin, diesel, fordonsgas eller etanol. Elmotorer använder el.
I hybridbilar används två eller flera kraftkällor för att driva bilen framåt.
Bensin: Det vanligaste drivmedlet för bilar idag. Bensin är ett fossilt bränsle som bidrar till ökade koldioxidutsläpp. En full tankning räcker för 50-80 mil.
Diesel: Dieselmotorn drar mindre bränsle än bensinmotorn och förväntas klara fler mil. Det är ett fossilt bränsle som släpper ut fler skadliga partiklar än bensin, men mindre koldioxid. Det finns även biodiesel, till exempel rapsolja.
Fordonsgas: Ett samlingsbegrepp för biogas och naturgas och ett av de renaste drivmedlen som finns i dagsläget. Båda består huvudsakligen av metan, men biogas är förnybar medan naturgas har fossilt ursprung. Kostnaden per mil är ungefär 20 procent lägre än bensin och diesel.
Etanol (E85): Ett biobränsle, producerat av biomassa som spannmål, potatis, majs, sockerbetor eller skogsavfall, och bidrar alltså inte till koldioxidutsläppen. E85 innehåller 85 procent etanol och 15 procent bensin. Etanolbilar är de mest populära bilarna drivna med förnyelsebara drivmedel i Sverige.
El: Elbilen drivs av vanlig hushållsel (främst från kärnkraft och vattenkraft, men elnätet fyllts på alltmer med el från sol- och vindenergi). Att ladda en elbil är betydligt billigare än att tanka fossila bränslen, men tar flera timmar. En fulladdning räcker för 30-40 mil.
Vätgas: Bränslecellsbilen har en elmotor som drivs av el, som produceras i en bränslecell tankad med vätgas, som i sin tur framställts med hjälp av sol- eller vindenergi. En tankning räcker för 50-80 mil.
För att bränslecellsbilen ska bli helt klimatneutral krävs dock att vätgasen tillverkas utan utsläpp av koldioxid, helst med sol- eller vindel.
Björn Wickman menar att bränslecellsbilar passar i en större omställning mot ett samhälle med mer förnybar energi – när mer vind- och solel ska föras in på elnätet. Då behövs nya sätt att skapa balans i nätet, och vätgasproduktion har visat sig vara bra. Vätgasen framställs när det finns mycket sol- eller vindel och kan lagras länge, exempelvis från sommar till vinter.
– Då är det bra med bränslecellsbilar som kan tankas med vätgas som tillverkats när elen var billig, säger han.
I Sveriges finns den hittills största satsningen på vätgas och bränslecellsbilar i Mariestad, vid Vänern. I slutet av maj 2019 invigdes där världens första solcellsdrivna vätgastankstation, på ett fält nära väg E20. Här tankas bland annat kommunens sju bränslecellsbilar.
Tankstationen i Mariestad. Bakom den ligger solcellsparken som tillverkar vätgasen. Bild: Mariestads kommun
Så produceras vätgasen
Vätgas produceras genom att spjälka, dela upp, vattenmolekyler i sina två beståndsdelar – väte och syre. Det sker av el inuti en så kallad elektrolysör och är mycket energikrävande.
För att vätgasproduktionen ska bli miljömässigt hållbar bör sol- eller vindel användas till elektrolysören. Storskalig vätgasproduktion med solel sker till exempel i Mariestad. Där finns en solcellspark bredvid tankstationen för vätgas. Syret förs därefter ut i luften medan vätgasen används som bränsle.
Det är viktigt med hög säkerhet vid all gashantering. Därför finns strikta regler för hur och var vätgasen får produceras, lagras och hanteras. Vanligtvis sker lagringen i trycksatta tankar, för att spara utrymme.
Mariestads kommun har en övergripande satsning på elektrifiering, där man förutom bilar även siktar på att hus och tåg så småningom kan komma att drivas av vätgas. Ännu så länge handlar det om stora investeringar, men med tiden räknar kommunen med att det ska bli lönsamt. Inte minst gällande bilarna.
– Vi kommer att spara pengar när vi kommer upp i ett brytläge på 40-50 bilar i bilpoolen, eftersom driftkostnaden är mycket lägre än med det fossila, säger kommunens utvecklingschef Jonas Johansson.
Utöver personbilar drivs numera även lastbilar, transportbilar, truckar, tåg och båtar av bränsleceller och vätgas. Hos forskningsinstitutet Rise pågår projekt för utveckling av arbetsmaskiner och fartyg med bränsleceller.
”Vätgas behövs i transportsystemet”
– Vätgas börjar komma in som en del i förnybara system nu, det vi ser runtom i världen. Även i Sverige finns jättefina planer på fossilfria transporter år 2030. För att lösa det kommer vi att behöva vätgas någonstans i systemet, säger Anna Alexandersson, forskare och verksamhetsledare för området vätgasteknologi på Rise.
Ett land som länge varit drivande i utvecklingen av bränslecellsbilar är Japan. Staden Tokyo har som mål att visa upp ett fungerande vätgassamhälle under OS 2020 (som nu är uppskjutet till sommaren 2021 på grund av corona-pandemin). Där ska rulla 6 000 bränslecellsbilar, 100 bränslecellsbussar och finnas 35 tankstationer för vätgas. En budget på cirka 3,1 miljarder kronor hjälper till.
Japan har också som mål att det ska rulla cirka 200 000 bränslecellsfordon på vägarna år 2025. (I maj 2016 fanns ungefär 500 bränslecellsfordon i landet.)
Stora biltillverkare satsar på bränslecellsbilar
Flera av de stora biltillverkarna tror på den här typen av fordon och satsar på utvecklingen. Utöver Toyota tillverkar Hyundai, Honda, Renault och Daimler (Mercedes-Benz) bränslecellsbilar i mindre serier. Under 2022 planerar BMW lansering av en vätgasdriven stadsjeep.
Det finns framförallt två bromsklossar för en snabb omställning till bränslecellsbilar. Dels det höga priset – en ny bil kostar i dag minst 700 000 kronor. Dels bristen på tankstationer – i Sverige finns för närvarande fem stycken (i Umeå, Sandviken, Arlanda, Mariestad och Göteborg).
Politiska krav på kraftiga utsläppsminskningar i biltrafiken till år 2030 och bidrag kan hjälpa till att ändra på det.
Dyr platina behöver ersättas
Det behövs också fortsatt utveckling av bränslecellerna, som liksom batterier innehåller sällsynta metaller. En svår nöt att knäcka har varit att ersätta den dyra ädelmetallen platina i bränslecellens katod (motsvarande batteriets minuspol). Platinan behövs för att bränslecellen ska alstra el tillräckligt effektivt.
Så fungerar bränslecellen
Bränslecellen kan beskrivas som ett kemiskt batteri, som ger el och värme. När vätgas och syre från luften möts i bränslecellen börjar elektroner röra sig och ger ström. Enda avgasen blir vattenånga.
Bild: Vätgas.se
En bränslecell har en anodsida (pluspol) och en katodsida (minuspol) som separeras med ett membran. Membranet tillåter bara protoner (positivt laddade partiklar) att passera.
På anodsidan delar en katalysator upp väteatomerna i protoner och elektroner. Elektronerna (negativt laddade partiklar) kan inte passera membranet utan leds till en extern krets där de genererar elektricitet. Protonerna passerar genom membranet. På katodsidan förenas elektronerna och protonerna samt ansluter till syrgas (O2) från luften. Den kemiska reaktionen ger vatten (H2O) och värme.
Framsteg rapporterades av Chalmersforskarna, i samarbete med Danmarks tekniska universitet, för ett par år sedan. Forskarna visade då att en ny tillverkningsmetod kunde bidra till att minska mängden platina i bränsleceller avsevärt – totalt sett med cirka 70 procent.
I stora drag går metoden ut på att komplettera platina med andra metaller, exempelvis yttrium, terbium eller gadolinium (som finns på fler platser i världen). Det görs i en vakuumkammare med hjälp av en teknik kallad sputtring. Resultatet blir en ny sorts nanometertunn film på bränslecellens katod.
Sputtring används redan i industrin och ger goda förutsättningar för masstillverkning. Dessvärre används inte metoden just vid tillverkning av bränsleceller. Där produceras katodmaterialet i stället på kemisk väg.
Effektivare elektroder
– Det är inte så enkelt som att bara byta material. Bränslecellen kan också behöva ändras något. Därför pågår mycket forskning på nya sätt att bygga elektroder, säger Björn Wickman.
Vilken metod att förbättra elektroderna som ”vinner” avgörs av kemisk stabilitet och ekonomi. Tekniken måste vara säker, ge tillräckligt hög utdelning av energi (verkningsgrad) och bli överkomlig i pris.
Massproduktion är viktig för att sänka priset, varför Toyota inriktar sig på det nu. Inom ett decennium räknar bilföretaget med att deras bränslecellsbilar ska kosta ungefär som dagens elhybridbilar.
Text: Marie Granmar på uppdrag av forskning.se
– Det är viktigt att fånga upp signalerna tidigt för att kunna sätta in åtgärder. Låg självskattad hälsa har stor betydelse för individens framtid och kan, om inget görs, ge ökad risk för framtida sjuklighet och död. Att stötta ungdomar att må bra är bra både för samhället och för individen. En början är att helt enkelt fråga hur de mår, säger Junia Joffer, doktorand vid Umeå universitet.
Samband mellan att må bra och hög social status
I sin avhandling har Junia Joffer intervjuat ungdomar i grundskolans årskurs sju och gymnasiets årskurs tre om självskattad hälsa och social status i skolan. Hon har speciellt intresserat sig för ungdomars tolkning av enkätfrågan Man kan må bra ibland och dåligt ibland. Hur mår du för det mesta?
Det gick att se ett positivt samband mellan att må bra och att ha en hög social status i skolan. Statusen undersöktes genom en statusstege, där ungdomarna själva fick skatta sin status i skolan på en tiogradig skala. Vid ytterligare intervjuer bekräftades statushierarkierna. Ungdomarna tvingas förhålla sig till ett komplext verk av informella regler och normer som många gånger är snäva. Det handlar om traditionella förväntningar på utseende och beteende. Hos pojkar värderas det högt att vara stark, självsäker och sportig, medan flickor förväntas vara söta, ha snygga kläder och fint hår.
Skillnad mellan pojkar och flickor
Hälften av ungdomarna rapporterade en oförändrad självskattad hälsa från årskurs sju till trean i gymnasiet. En stor del av ungdomarna uppger att de på det hela taget mår bra.
– Även om många mår bra, finns det oroväckande tendenser. För en relativt stor grupp försämras den självupplevda hälsan under ungdomsåren. Andelen som tycker sig ha mycket bra hälsa är också lägre bland flickor än pojkar. Det krävs mycket arbete med normer för att skapa förändring, säger Junia Joffer.
Avhandlingen bygger dels på en långtidsstudie där drygt ettusen ungdomar i Falun, Borlänge och Umeå har följts i årskurs sju, åtta, nio samt i årskurs tre på gymnasiet, dels på en intervjustudie med 58 ungdomar i Falun i sjuan och i årskurs tre på gymnasiet.
– I historieskrivningen beskrivs ofta det sena 1800-talets Sverige som ett fattigt land. Våra resultat visar att den synen behöver nyanseras. Även om det så klart fanns fattigdom skedde samtidigt stora förändringar och den okvalificerade arbetskraften ser ut att ha tillhört de som tjänade mest på utvecklingen, säger Johan Ericsson, forskare vid historiska institutionen vid Uppsala universitet.
Forskarna har undersökt den svenska löneutvecklingen inom byggindustrin under perioden 1831-1900. Med hjälp av bland annat löneuppgifter från Överintendentsämbetet som var Byggnadsstyrelsens föregångare och tidigare publicerad forskning i ämnet har de kunnat sammanställa löneutvecklingen för fyra olika kategorier av byggnadsarbetare: hantlangare, timmermän, murare och öken, de sistnämnda skötte transporter med dragdjur.
Löneskillnaderna minskade
Resultaten visar att lönerna steg i hela landet och att löneskillnaderna minskade mellan olika kategorier av arbetare. De okvalificerade hantlangarnas reallöner var de som ökade mest, med 176 procent, under perioden.
För motsvarande arbetare i städer som Amsterdam, Antwerpen, Paris och London ökade lönerna med mellan 40 och 90 procent under samma tid. Det innebar att svenska hantlangares löner i slutet av seklet var runt 30 procent högre än motsvarande löner i Paris, Amsterdam och Antwerpen. Lönerna i London, som var de högsta i Europa, var ungefär 12 procent högre än genomsnittliga svenska löner.
Jämförelsen mellan länderna kunde göras sedan forskarna räknat om lönerna till så kallade ”welfare ratios”. Det går i korthet ut på att beräkna hur mycket av vissa varor som kunde köpas för en lön.
Brist på okvalificerad arbetskraft
Forskarnas slutsatser är att en arbetsmarknad med hög rörlighet i kombination med den stora utvandringen till Amerika, som minskade utbudet av okvalificerad arbetskraft, kan förklara varför de svenska lönerna växte så snabbt.
– En intressant iakttagelse är att arbetarlönerna ökade snabbare än de genomsnittliga inkomsterna i samhället. Idag pratas det mycket om hur globalisering och teknologisk utveckling leder till att arbetare får det relativt sett sämre. Våra resultat visar dock att det inte är någon naturlag. Tvärtom verkar det som att svenska arbetare under den här perioden gynnades av en sådan utveckling, säger Jakob Molinder, vid ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet.
Kontakt:
Jakob Molinder, forskare vid ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet, jakob.molinder@ekhist.uu.se
– Att förstå historien, hur människorna har anpassat våtmarksområdet för att det ska kunna överleva, är viktig kunskap för att skydda naturliga områden i städer, säger Maria Schewenius, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.
Området är speciellt då det är den sista kvarvarande biten av det kanalsystem som ursprungligen skapades i och av sjön Texcoco, där dagens Mexico City har växt fram.
Området har förändrats i cykler
Analysen, som utfördes i samarbete med forskare vid universitetet UNAM i Mexico City, visar hur den första cykeln inleddes när spanjorerna invaderade 1521 och började dränera kanalområdet. Den andra cykeln, mellan 1700-1950, handlade om landets självständighet och etablering av Mexico City, då vattenbeståndet i Xochimilco minskade och vattenkvaliteten försämrades.
I den tredje cykeln, från mitten av 1900-talet, växte Mexico City explosionsartat, något som, tillsammans med förändringar i markpolicy, har skapat ett ökande tryck på att ställa om från jordbruk till andra markanvändningar
Mexico city från ovan.
Människorna har hittat sätt
– Vi ser hur, i tre olika omgångar, det här våtmarks- och jordbrukssystemet har ändrats. Politiska förändringar och befolkningstillväxt har påverkat människornas förmåga att bruka våtmarksjordbruket och kunna överleva på grödorna, säger Maria Schewenius.
– Ingen har tidigare identifierat systemets cykler på det här sättet och vi har undersökt vad det kan finnas för gemensamma nämnare som har hjälpt systemet att överleva.
Trots ett ökande tryck på marken så har ändå människor hittat sätt att få det att fungera. De har ändrat grödorna så att utbudet ska passa marknaden, exempelvis till blommor och plantor som efterfrågas mer idag, och lyckats att på olika sätt få in vatten till området. Båtfärder på kanalerna är ett populärt turistmål.
Stegvisa anpassningar
– Lösningarna har bestått av stegvisa anpassningar till det rådande läget, vattenmängd, vattenkvalitet och ekonomiska faktorer.
– Genom att ha identifierat de här cyklerna med sina utmaningar och det sätt som området har överlevt på, hoppas vi att man kan använda dessa insikter för att ett hållbart jordbruk ska kunna bedrivas här, även i framtiden.
Xochimilco står för så mycket mer än jordbruket, då det representerar ett viktigt habitat för både vattenlevande och marklevande arter, både djur och plantor. Här finns bland annat axolotl, en inhemsk art som är släkting till salamandern och som undersöks inom medicinsk forskning för dess regenerativa egenskaper.
Brun axolotl.
Området hjälper även till med temperaturreglering och renar luften för stora delar av Mexico City. Två ekosystemtjänster för hela staden som inte märks av så länge området fortfarande finns kvar är grönt och kanalerna bibehållna.
– Temperaturreglering och luftrening är jätteviktiga funktioner. När städer både blir större och tätare så blir de också varmare och ofta får de problem med luftkvaliteten.
Stor turistattraktion idag
Båtturer längs Xochimilcos kanaler är ett populärt utflyktsmål för lokalbor och turister.
Användningen av öarna har förändrats och många används idag till exempel som festplatser eller fotbollsplaner. Idag är Xochimilco även är en stor turistattraktion dit det är populärt att åka ut på helgerna.
Xochimilco. Bild: Maria Schewenius
– Men det är också viktigt kulturellt då det representerar mycket av stadens historia och kan bidra till människors psykologiska upplevelse av staden.
Maria säger att man genom att förstå historien för en plats, kan identifiera både faktorer som har skapat problem och sådana som har fungerat som lösningar, för att på så sätt kunna förbereda för framtiden.
– Det är viktigt att skydda naturliga områden i städer. En mosaik av olika typer av grönområden som en integrerad del av uppbyggda områden är avgörande för människors välbefinnande, både fysiskt och mentalt i ett stadslandskap, säger Maria Schewenius.
– Våra nollfynd är viktiga eftersom man tidigare inte har kunnat utesluta ett samband mellan vissa vaccinationer hos gravida och autism, och antivaccinrörelsen har vuxit sig starkare i västvärlden. Vaccination mot svininfluensa, H1N1, med Pandemrix har tidigare kopplats till en ökad risk för narkolepsi hos unga, men att vaccinera gravida kvinnor verkar inte påverka risken för autismspektrumstörning hos avkomman, säger Jonas F. Ludvigsson, barnläkare vid Örebro universitetssjukhus och professor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Flera studier har visat att influensavaccination under graviditet skyddar mot sjuklighet hos både kvinnan och hennes barn. Samtidigt finns det lite kunskap om vaccinets långtidseffekter hos barn som utsatts för det under fosterlivet.
Inget samband med autismspektrumstörning
Två nyligen publicerade studier antyder dock att vaccination mot influensa/H1N1-influensa, så kallad svininfluensa, under graviditeten och framförallt under den första trimestern, skulle kunna öka risken för autismspektrumstörning.
Autismspektrumstörning debuterar i barndomen och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karakteriseras av försämrad kommunikation, brist på sociala färdigheter och ett repetitivt beteende.
Nu kan forskare vid Karolinska Institutet tillbakavisa ett sådant samband. För att identifiera autismspektrumstörning hos barnen har forskarna länkat vaccinationsdata för gravida kvinnor från sju svenska sjukvårdsregioner 2009-2010, till det svenska medicinska födelseregistret och det svenska patientregistret.
Resultaten justerade för störfaktorer
Justerat för potentiella störfaktorer, var H1N1-vaccinering under graviditeten inte någon riskfaktor för autismspektrumstörning hos barnet. Resultaten var liknande för vaccination i den första graviditetstrimestern.
Av de 39 726 vaccinexponerade barnen hade 1 procent, 394 barn, en diagnos av autismspektrumstörning under den sexåriga uppföljningen, jämfört med 1,1 procent, 330 barn, i kontrollgruppen om 29 293 icke-exponerade barn.
Forskarna justerade sina analyser för att minimera inflytandet av andra möjliga faktorer på sambandet vaccination och autism. Till exempel mammans rökning, längd och vikt, ålder, och övriga sjukdomar.
Resultaten har betydelse för gravida kvinnor i hela världen.
Ökad kunskap och vacciner och graviditet
– Vaccinationsforskning har aldrig varit viktigare. När det väl kommer ett vaccin mot covid-19 kommer miljoner gravida kvinnor i världen sannolikt att erbjudas en sådan vaccination. Även om vår forskargrupp inte studerade covid-19-vaccineffekter, ger vår forskning om H1N1-vaccination ökad kunskap om vacciner och graviditet i allmänhet, säger Björn Pasternak, forskare och medförfattare, institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Jonas F. Ludvigsson, professor och barnläkare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, jonas.ludvigsson@ki.se
– Resultatet visar att mätning av blodfetter kan användas för att identifiera personer med högst risk att utveckla en psykos. Eller att öka i vikt, vilket är vanligt vid en psykos, säger Matej Orešič, forskare i biomedicin vid Örebro universitet.
Han har lett tre nyligen publicerade studier om kopplingen mellan lipidmetabolism, det vill säga omsättning av fett i blodet, och uppkomsten och utvecklingen av psykoser, och viktökning kopplad till sjukdomen. Studierna har utförts i samarbete med forskare från University of Turku (Åbo) och King’s College London.
Svårt att förutspå individuell utveckling
Kunskapen om tillstånd med hög risk för att utveckla psykos (CHRP) har fördjupats under de senaste 20 åren. Men det är fortfarande svårt att förutsäga individuell utveckling av sjukdomen, inklusive psykotiska episoder, alltså en kortvarig och övergående psykos. Enbart 30 procent av individerna med hög risk för psykos blir sjuka. Därför är dagens forskning inriktad på att identifiera vilka som mest sannolikt utvecklar sjukdomen.
– Möjligheten att identifiera biomarkörer hos individerna skulle underlätta en individuell behandling av dessa patienter i riskzonen, säger Matej Orešič.
Schizofreni vanligaste psykossjukdomen
En psykos innebär att inte kunna skilja på verklighet och fantasi. Du kan till exempel höra röster eller känna dig förföljd, fast ingen annan uppfattar det så. Med tidig behandling minskar risken för nya psykoser. Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni.
I en studie publicerad i Biological Psychiatry mäter han och hans forskarkolleger lipider i blodet, både hos personer i riskzonen för att utveckla psykos, och friska försökspersoner. Resultaten visar att de patienter som utvecklat psykoser hade en viss lipidprofil vid tillfället.
– Vi kunde alltså visa att förändringar i lipidprofiler föregår en psykos och att lipidprofiler kan vara användbara kliniskt för att förutsäga vilka individer med risk för psykos som mest sannolikt utvecklar sjukdomen, säger Matej Orešič.
Nyligen har andra studier visat att metaboliska sjukdomar, till exempel viktökning och insulinresistens, är vanliga hos patienter med hög psykosrisk. Det handlar alltså om en direkt koppling av metaboliska faktorer till själva psykosen, och inte som en följd av en ohälsosam livsstil och medicinering. Detta kan i sin tur också ge upphov till viktökning.
Möjligt med individuella insatser
I en annan studie, publicerad i Schizofrenia Bulletin, visar forskarna att både patienter med en speciellt hög psykosrisk och patienter som redan haft den första psykosepisoden hade en specifik triglycerid i blodet kopplad till viktökning.
– Mätning av lipider i blodet kan bli kliniskt användbart för att identifiera personer med hög risk för metaboliska sjukdomar. Det ger möjlighet att sedan kunna rikta förebyggande och individuella insatser till dem som löper risk för viktökning, säger Matej Orešič.
Tidigare forskning har konstaterat ett samband mellan blodfetter och utvecklingen av psykos, men mekanismerna är inte klarlagda. Vissa resultatet pekar på att det så kallade endocannabinoidsystemet, ECS, inte fungerar på patienter med schizofreni.
ECS består av hormoner och signalsubstanser och har en skyddande funktion i kroppen. ECS spelar en viktig roll i många ämnesomsättningssjukdomar, till exempel av fettlever som inte beror på alkohol.
Mer studier behövs
Mängden endocannabinoidreceptorer kan idag mätas direkt i hjärnan hos människor med så kallad positronemissionstomografi (PET). En studie, publicerad i Schizophrenia, visar att sambandet mellan endocannabinoider i blodet och i hjärnan skiljer sig mellan patienter med en första psykosepisod, och friska människor.
– Det är ett steg mot att förstå kopplingen. Ytterligare studier behövs för att förstå vilken roll endocannabinoider spelar för psykoser och möjligtvis hitta nya behandlingar för psykossjukdomar, säger Matej Orešič.
Dessa studier var en del av det europeiska samarbetsprojektet METSY (Neuroimaging platform for characterization of metabolic co-morbidities in psychotic disorders), som leddes av Matej Orešič.
Kontakt:
Matej Orešič, forskare i biomedicin vid Örebro universitet, matej.oresic@oru.se (engelska)
Läkemedelsrester i vattendrag är ett uppmärksammat miljöproblem. En ökad läkemedelsanvändning till följd av en växande och åldrande befolkning leder till ökande utsläpp av läkemedelsrester via avloppsvatten till sjöar och vattendrag. Antibiotika i vatten tros öka risken för mikrobiell antibiotikaresistens och vissa läkemedel så som pollenmedicin och ångestdämpande kan ändra vattenlevande djurs beteenden.
Nedbrytningen kan ta flera år
Johan Fahlman visar i sin avhandling att läkemedelsrester kan vara förvånansvärt beständiga i nordliga miljöer.
– I kalla och istäckta vattendrag kan antibiotika, pollenmediciner och ångestdämpande läkemedel, som man trott bryts ner snabbt i miljön, stanna kvar i sin aktiva form under många månader, i vissa fall år, säger Johan Fahlman.
Johans studier visar att de test man använt för att bedöma hur länge läkemedel kan påverka djurlivet i vattendrag missar viktiga processer som gör att nedbrytningen går mer långsamt i ett ekosystem än i laborativa miljöer som forskarna normalt använder för sina studier.
– Det finns komplexa processer som styr nedbrytningen av läkemedel i miljön som vi ännu inte lyckats återskapa i laborativa miljöer, säger Johan Fahlman.
Ingen beteendeförändring hos abborrar i grupp
Tidigare vetenskapliga studier har visat att låga halter av ångestdämpande läkemedel i vatten gör abborrar mycket modigare och mer villig att anta ett högriskbeteende i laborativa miljöer, vilket skapat en oro för att abborrar ska bli lätta byten för rovfiskar. Avhandlingen ger dock lugnande nyheter.
Johan Fahlman utförde tillsammans med andra forskare en unik studie där abborrar i en naturlig sjö exponerades för relativt höga halter av ångestdämpande läkemedel. Resultaten visade att de förväntade beteendeeffekterna uteblev. Då forskarna följde beteendet på samtliga fiskar i en sjö simultant kunde de observera att abborrarna som ett kollektiv inte påverkas på samma sätt som när de studeras en och en i laborativa miljöer.
Fältarbete i sjö. Bild: Micael Jonsson
Social distansering mellan abborrar verkar vara en mer betydelsefull faktor för abborrens beteende än låga halter av ångestdämpande läkemedel.
– Närvaron av stimmet gör fiskarna så lugna och modiga som de kan bli, så effekterna av ett ångestdämpande läkemedel minskar om fiskarna simmar i grupp, säger Johan Fahlman.
Johan Fahlman, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, johan.fahlman@umu.se
Det kommer många gånger mer energi till jorden från solen än vad vi människor använder. Vi tar tillvara på denna energi med solenergianläggningar, men en av utmaningarna med solenergi är att kunna lagra den på ett effektivt sätt, så att energin finns tillgänglig även när solen inte skiner. Detta är anledningen till att forskare vid Linköpings universitet, LiU, undersöker möjligheterna att fånga in och lagra solenergi i en ny molekyl.
Solenergi ändrar strukturen
– Vår molekyl kan ha två olika former: en grundform som kan ta upp energi från solljus, och när den gör det ändrar molekylen struktur till en form som är mycket mer energirik men ändå stabil. På så sätt är det möjligt att lagra energin från solljuset i den här molekylen på ett effektivt sätt, säger Bo Durbeej, professor i beräkningsfysik vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Molekylen tillhör en grupp som kallas molekylära fotoswitchar. Fotoswitchar finns alltid i två olika former, så kallade isomerer, som skiljer sig åt i den kemiska strukturen. De båda formerna har också olika egenskaper, exempelvis olika energitillstånd, som är fallet med LiU-forskarnas molekyl.
Gemensamt för alla fotoswitchar är att deras kemiska struktur påverkas av energin i ljus. Genom att belysa fotoswitchen kan man därmed ändra dess struktur och egenskaper. Möjliga användningsområden för olika typer av fotoswitchar är exempelvis molekylär elektronik, där molekylens båda former har olika bra elektrisk ledningsförmåga.
Ett annat område är fotofarmakologi, där den ena formen av molekylen är farmakologiskt aktiv och kan binda till ett specifikt målprotein i kroppen, medan den andra formen är inaktiv.
Isomerer med stor energiskillnad
Inom forskning är det vanligt att experimenten görs först och teorin därefter bekräftar experimenten, men i den aktuella studien var det tvärtom. Bo Durbeej och hans medarbetare forskar inom teoretisk kemi och gör beräkningar och simuleringar av hur kemiska reaktioner sker.
Det rör sig om avancerade datorsimuleringar, som görs på superdatorerna vid Nationellt superdatorcentrum, NSC, i Linköping. Genom beräkningar kom LiU-forskarna fram till att deras molekyl och den kemiska reaktionen borde fungera och ske väldigt snabbt, inom 200 femtosekunder. Därefter kunde deras forskarkollegor vid Research Centre for Natural Sciences i Ungern framställa molekylen och med olika experiment bekräfta att teorin fungerade i verkligheten.
För att kunna lagra mycket solenergi i molekylen har forskarna strävat efter att energiskillnaden mellan de båda isomererna ska vara så stor som möjligt. Den normala formen av deras molekyl är väldigt stabil, en egenskap som inom organisk kemi benämns som att molekylen är aromatisk.
Tre aromatiska ringar
Grundmolekylen består av tre ringar, och varje ring är aromatisk. När den absorberar ljus försvinner dock aromaticiteten, så att molekylen blir mycket mer energirik. I den aktuella studien, som publiceras i tidskriften Journal of the American Chemical Society, visar LiU-forskarna att konceptet att växla mellan aromatiskt och icke-aromatiskt tillstånd i en molekyl har stor potential inom området molekylära fotoswitchar.
– I de flesta kemiska reaktioner går man från ett tillstånd där en molekyl har hög energi till ett tillstånd med låg energi. Här går vi tvärtom från att en molekyl har låg energi till att den har hög energi. Detta borde rimligen vara svårt, men vi har visat att det är möjligt att få en sådan reaktion att ske både snabbt och effektivt, säger Bo Durbeej.
Forskarna går nu vidare med att ta reda på hur den lagrade energin på bästa sätt kan frigöras från den energirika formen av molekylen.
Bo Durbeej, professor i beräkningsfysik vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, Linköpings universitet, bo.durbeej@liu.se
Yrsel är en av de vanligaste orsakerna till att inte minst äldre personer akut söker sjukvård. Mer än hälften av alla över 65 år får yrselproblem någon gång.
– Det är ett nytt forskningsspår som håller på att öppna sig, säger Bo Håkansson, professor i medicinsk teknik vid Chalmers institution för elektroteknik. Stiftelsen Promobilia har nyligen beviljat oss ett tvåårigt forskningsanslag om 400 000 kronor, vilket gör det möjligt för oss att gå vidare med ytterligare studier på olika typer av patienter. Intresset är stort både från sjukvården och den akademiska världen. Vi samarbetar främst med öronklinikerna vid Sahlgrenska i Göteborg och Karolinska i Stockholm samt med universitetssjukhuset i tyska Halle.
Hörsel och balans hör ihop
Eftersom hörseln och balanssinnet är nära förbundna med varandra kan ljud användas för att undersöka sjukdomar i kroppens balansorgan. Metoden kallas VEMP, V estibular Evoked Myogenic Potential . De mekaniska vibratorer som används för VEMP-tester inom sjukvården idag, är antingen för svaga eller för stora och klumpiga.
– Vi insåg att det helt enkelt saknades en mätutrustning som är direkt anpassad för den här typen av balansundersökningar, säger Bo Håkansson. Den vibrator vi har konstruerat är liten och kompakt i storleken. Ljudvibratorn sätts bakom örat på patienten med ett headset. Den är optimerad för att ge en hög ljudnivå vid så låg frekvens som 250 Hz, en frekvens vi funnit vara gynnsam för VEMP-mätningar via benledning. Vi kallar den därför B250.
Bättre resultat med benledning
Chalmersforskarna har visat att man kan nå bättre resultat genom att använda benledningsljud än luftljud, som hittills varit den gängse metoden vid VEMP-undersökningar.
– Vår benledningsmetod fungerar även på barn och dessutom blir det möjligt för patienter som har en mekaniskt nedsatt hörselfunktion att genomgå undersökningen, säger Bo Håkansson.
En första pilotstudie genomfördes 2018 och en andra patientstudie i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset har nyligen avslutats, där 30 friska deltagare utan hörselproblem ingått.
– Resultaten från den friska och normalhörande patientgruppen stödjer helt våra tidigare resultat. Det bekräftar att metoden som vi förordar kan ge säkrare svar, och dessutom utan att patienter behöver genomgå undersökningar med höga ljudnivåer som riskerar att skada deras hörsel.
Forskarnas mål är att B250 ska bli en standardiserad diagnosmetod för VEMP-undersökning av patienter med yrselbesvär. Goda förutsättningar finns för att detta ska kunna bli verklighet inom en inte alltför avlägsen framtid.
– Vi samarbetar med det danska företaget Ortofon, som bygger de vibratorprototyper som används i patientstudierna. Ortofon planerar att göra utrustningen kommersiellt tillgänglig när nödvändiga specifikationer har fastställts – förhoppningsvis inom det närmaste året, säger Bo Håkansson.
Yrseldiagnos ställs med ljud
För patienter med yrsel utnyttjas ljud för att ställa diagnos på sjukdomar som härrör från balansorganet. Ljudet triggar en reflex som ger en muskelsignal (Vestibular Evoked Myogenic Potential, VEMP) från halsmuskeln (elektrod visas i bilden) respektive sneda ögonmuskeln, som kan ge olika utslag beroende på vilket patientens bakomliggande problem är. Undersökningen kan utföras antingen genom att ett högt luftledningsljud ges i hörselgången eller mekaniskt då ljudet leds genom skallbenet. Nackdelen med luftledningsljud är att ljudvolymen måste vara så hög att patientens hörsel riskerar att skadas. Det kan närmast liknas vid att ha en kulspruta vid örat, då mätningen upprepas många gånger för att få stabila resultat genom medelvärdesbildning.
Chalmersforskarnas metod, som bygger på benledningsljud via en specialkonstruerad vibrator som sätts mot skallbenet, har flera fördelar. Ljudnivåerna som patienterna utsätts för kan hållas mycket lägre, vilket gör undersökningen mer behaglig och ofarlig för patienten. Den nya ljudvibratorn ger en maximal hörselnivå på 75 decibel och undersökningen kan ske vid hela 40 decibel lägre nivå än dagens metod med luftlett ljud. Det finns därmed ingen risk att undersökningen i sig orsakar hörselskador.
Karl-Johan Fredén Jansson fäster en benledare (högtalare) som används för diagnos av sjukdomar i balansorganet. Ljudvibratorn som sätts bakom örat på patienten är en helt ny apparat som har flera fördelar jämfört med dagens alternativ, exempelvis är den mer kompakt och utsätter patienten för lägre ljudnivåer. Bild: Henrik Sandsjö
Till fördelarna hör också att ljudvibratorn ger säkrare mätresultat för barn och att även patienter som har mekaniskt nedsatt hörselfunktion, till följd av kroniska öroninflammationer eller medfödda missbildningar i hörselgång och mellanöra, kan få en diagnos för sin yrsel genom en VEMP-undersökning.
Bo Håkansson, professor i medicinsk teknik vid institutionen för elektroteknik på Chalmers, boh@chalmers.se
Karl-Johan Fredén Jansson, forskare vid institutionen för elektroteknik på Chalmers, karljohf@chalmers.se
Sabine Reinfeldt, docent och enhetschef för forskargruppen Medicinsk signaler och system, institutionen för elektroteknik på Chalmers, sabine.reinfeldt@chalmers.se
Måns Eeg-Olofsson, docent, medicinskt ansvarig, Öronkliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset, mans.eeg-olofsson@vgregion.se
Ett av studiens viktigaste fynd är att deltagarna under illusionen började uppleva sin personlighet som mer lik sin väns personlighet. Förutom basalvetenskaplig relevans är mekanismer för hur en enhetlig jaguppfattning skapas i medvetandet viktiga för behandlingen av psykiatriska störningar där känslan av jaget är fragmenterad, till exempel vid depersonaliseringsstörning eller dissociativ identitetsstörning.
Framkallad perceptuell illusion
Forskare inom kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet framkallade en perceptuell illusion – en slags ”känselvilla” – av att vänpar bytte kroppar med varandra.
Två vänner låg på sängar och genom VR-glasögon såg de liveinspelningar från kameror placerade precis ovanför den andra personens huvud. I stället för att se sin egen kropp såg deltagarna nu sin väns kropp ur ett naturligt första-personperspektiv.
Samtidigt applicerade forskarna synkron beröring på båda vännerna på motsvarande kroppsdelar för att framkalla illusionen att vännens kropp var ens egen.
– Vi vet att illusionen fungerade eftersom majoriteten av deltagarna visade ökad fysiologisk stressrespons när vännens kropp hotades med ett vasst föremål, säger Pawel Tacikowski, postdoktor i hjärn-, kropps- och självlaboratoriet vid institutionen för neurovetenskap och huvudförfattare till studien.
– När kroppsbytet upplevdes skämtade till och med en av deltagare och sa till sin vän ”Sluta röra på mina tår!”, vilket var ganska slående, fortsätter han.
Upplevde sig själva som mer lik sin vän
Ett av studiens viktigaste fynd är att deltagarnas personlighet förändrades under illusionen så att de började uppleva sig själva som mer lika sin vän. Deltagarna fick betygsätta hur väl ett stort antal personlighetsdrag stämde in på dem själva och under illusionen förändrades skattningarna så att de blev mer lika vännens.
– Detta visar att vår kroppsuppfattning dynamiskt och kontinuerligt påverkar vår självbild så att vi kan uppleva en sammanhängande och enhetlig känsla av ett jag” avslutar Henrik Ehrsson, professor vid Institutionen för Neurovetenskap och medförfattare till studien.
I uppföljningsstudier vill författarna använda hjärnavbildningstekniker för att undersöka de hjärnbarksmekanismer som ligger till grund för sammankopplingen mellan kroppsupplevelse och självbild.
Pawel Tacikowski, postdoktor, Institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet, pawel.tacikowski@ki.se
– Det finns många rapporter om spridning av covid-19 i samband med körsång. Världen över har därför olika restriktioner införts för att göra sången säkrare. Men hittills har det saknats vetenskapliga undersökningar av hur mycket aerosolpartiklar och större droppar som verkligen avges när vi sjunger, säger Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi vid Lunds universitet.
Aerosoler är små luftburna partiklar. För att få bättre förståelse för hur mycket aerosoler och viruspartiklar vi faktiskt ger ifrån oss när vi sjunger har tolv friska sångare och två personer med bekräftad covid-19 medverkat i forskningsprojektet. Sju av deltagarna är operasångare med sången som sitt yrke.
Kraftfull sång sprider mer aerosoler och droppar
Forskningsstudien visar att sång – särskilt högljudd och konsonantrik sådan – sprider mycket aerosolpartiklar och stora droppar till den omgivande luften.
– En del droppar är så stora att de endast rör sig någon decimeter från munnen innan de faller neråt, medan andra är mindre och kan hålla sig svävande under många minuter. Särskilt uttalandet av konsonanter friger mycket stora droppar, där bokstäverna B och P sticker ut som de största aerosolspridarna, säger Malin Alsved, doktorand i aerosolteknologi vid Lunds universitet.
”Bibbis pippi Petter”
Under forskningsförsöket i Aerosollaboratoriet vid Lunds universitet, fick sångarna ta på sig operationsklädsel och gå in i en specialbyggd kammare med filtrerad och ren luft. I kammaren analyserades mängden partiklar som kom från sångarna vid andning, tal, olika typer av sång och vid sång med munskydd.
Sången de sjöng var en kort och konsonantrik visa, ”Bibbis pippi Petter”, som upprepades tolv gånger under två minuter. Samma visa repeterades också med borttagna konsonanter och endast vokalerna kvar. Under sångförsöket mättes aerosoler och större droppar med hjälp av starka lampor, en höghastighetskamera och ett instrument som kan mäta mycket små partiklar. Ju högre och mer kraftfull sång, desto mer aerosoler och droppar.
– Vi gjorde också mätningar av virus i luft i närheten av två personer som sjöng när de hade covid-19. Deras luftprover innehöll inga påvisbara virus, men mängden virus kan variera i olika delar av luftvägarna och hos olika personer. Därmed kan aerosoler från en covidsjuk fortfarande utgöra en smittrisk vid sång, säger Malin Alsved.
Sången måste inte tystna
Men kan vi fortsätta med körsång, publiksång under konserter, hejarklackar och högljutt prat i baren?
Forskarna menar att om vi har vi en god förståelse för riskerna i sammanhang där många människor sjunger tillsammans, kan vi också sjunga på ett säkrare sätt. Sången kan genomföras med distans, god hygien och en bra ventilation som minskar mängden aerosoler i luften. Även munskydd kan göra skillnad.
– När sångarna hade på sig ett enkelt munskydd fångades det mesta av aerosolerna och dropparna upp och nivåerna blev jämförbara med dem vid vanligt tal, säger Jakob Löndahl.
– Sången behöver inte tystna, men just nu bör den inte ske utan lämpliga åtgärder för att minska smittrisker, säger Jakob Löndahl.
Projektet har genomförts av Malin Alsved, doktorand i aerosolteknologi, Alexios Matamis, doktorand i förbränningsfysik och Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi tillsammans med Ragnar Bohlin, körledare för San Fransiscos symfoniorkester, Mattias Richter och Per-Erik Bengtsson, professorer vid förbränningsfysik, LTH, Carl-Johan Fraenkel, överläkare och specialist i infektionsmedicin och vårdhygien vid SUS och Patrik Medstrand, professor i klinisk virologi vid Lunds universitet. Studien är en del av forskningen om luftburen smitta vid Ergonomi och aerosolteknologi, Designvetenskaper, LTH.
De stora långhalsade dinosaurierna, eller sauropoderna, så som Brontosaurus och Argentinosaurus, är de största djuren som levt på land. De levde under tidsperioderna jura och krita och kunde bli mer än 30 meter långa och kan ha vägt så mycket som 80 ton, tio gånger mer än en rejält stor afrikansk elefant.
Trots sin häpnadsväckande storlek började dessa giganter sina liv som väldigt små. Till skillnad från dagens jättar, som elefanter och valar, som är väldigt stora redan vid födseln (en nyfödd blåval är sju meter lång), så kläcktes sauropoder ur ägg som inte var mycket större än en grapefrukt. Hur lyckades de växa sig så stora efter en sådan liten start? Och hur såg en sauropod-bebis ut?
I den nya studien har en internationell forskargrupp, där forskare från Uppsala universitet ingått, använt sig av den senaste imaging-tekniken för att ge oss en glimt av den allra första början hos en sauropod: ansiktet hos en okläckt unge inuti ett ägg.
80 miljoner år gammalt ägg från Patagonien
Fossila ägg från sauropoder är inte så fasligt sällsynta, men det är väldigt ovanligt att hitta någonting inuti dem. När ben från embryon har bevarats är de extremt ömtåliga och nästan omöjliga att studera. Fossilet som presenteras i den nya artikeln är ett 80 miljoner år gammalt sauropodägg från kritaperioden som återfanns i Patagonien i Argentina.
Det behandlades först med utspädd ättiksyra för att blottlägga en del av benen. Det här hade gjorts tidigare med andra sauropod-embryon, men dessa visar bara en del av fossilet eftersom benen är så sköra att de aldrig kan tas bort från stenen de sitter i och sedan sättas ihop igen.
Samma princip som vid datortomografi
Därför valde forskargruppen ett helt annat angreppssätt och tog med fossilet till the European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Frankrike. Där användes extremt kraftfulla röntgenstrålar som producerats av en gigantisk acceleratorring för att skapa en högupplöst tredimensionell bild av benen, inklusive de delar som fortfarande var inbäddade i sten. Principen är den samma som vid undersökningar med datortomografi inom sjukvården, med den skillnaden att röntgenstrålen från synkrotronen skulle döda dig på några sekunder. Med hjälp av särskild mjukvara kunde forskarna sedan rekonstruera benen, flytta runt dem och pussla ihop ansiktet hos den pyttelilla sauropoden.
Gullig – liksom många djurbebisar
Och fram trädde ungens ansikte. Ögonen är enorma och riktade framåt, nosen är kort och överdelen på huvudet verkar vara runt och välvt, även om benen i den regionen inte var färdigformade ännu. Sett med mänskliga ögon var den gullig, som många djurbebisar är.
De framåtriktade ögonen tyder på att den nykläckta ungen kunde fokusera på objekt framför sig med stereoseende. Ett mer förbryllande anletsdrag är en framåtpekande pigg längst fram på överkäken. Moderna fåglar och reptiler har en så kallad äggtand på ungefär samma ställe som hjälper dem att ta sig igenom skalet när det är dags för kläckning. Men då handlar det om en hornstruktur på skinnet som faller av kort efter kläckningen, inte en pigg av ben – och den pekar uppåt, inte framåt.
Många frågor kvarstår
Förutom funktionen hos den mystiska piggen finns det många andra frågor som kvarstår. Formen på skallen är annorlunda jämfört med den hos andra sauropod-embryon från Argentina som beskrivits tidigare. Det indikerar att det nu undersökta embryot tillhör en annan art, men det är just nu inte möjligt att koppla ihop något av embryona med kända vuxna sauropoder.
Jämfört med andra dinosaurier verkar ansiktsbenen ha utvecklats snabbare hos sauropodembryon, men det är svårt att säga varför. Vad som däremot står klart är att forskarna genom att använda synkrotronteknik för att undersöka detta uråldriga ägg har gett oss en märkvärdig och värdefull glimt av ett flyktigt liv som slutade innan det riktigt hann börja.
Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, per.ahlberg@ebc.uu.se
Förändringen presenteras i en studie gjord av forskare från Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och universitetet i Groningen (Nederländerna).
Dramatisk ökning
Storspigg är en viktig del av Östersjöns födovävar både längs kusten och i öppet hav, och äts av både fåglar och fiskar.
– Spiggen har ökat dramatiskt i öppet hav sedan 1990-talet, säger Ulf Bergström, den forskare i projektet som först dokumenterade uppgången. Övergödning, klimatförändringar och allt färre rovfiskar är åtminstone delar av förklaringen till spiggens kraftiga ökning. Men forskning pågår för att närmare utreda orsakerna.
Samtidigt har yngelproduktionen av gädda och abborre minskat i de ytterskärgårdar och öppna kuststräckor där spiggen ofta håller till under vår och sommar. Tidigare studier har visat att spiggen kan äta gäddans och abborrens ägg och yngel, men det har inte varit känt i vilken omfattning detta faktiskt påverkat deras reproduktion på större skala.
Från rovfisk- till spiggdominans
För att få en bättre bild av spiggökningens omfattning och effekter har forskare inom projektet PlantFish nu sammanställt och analyserat data från nära 40 års provfisken av fiskyngel i knappt 500 grunda skärgårdsvikar, spridda längs svenska östersjökusten.
Resultaten visade på en storskalig förändring – ett så kallat regimskifte – från rovfisk- till spiggdominans, som gradvis spritt sig från ytterskärgårdarna och in mot fastlandskusten.
– Successivt har enskilda vikar skiftat till att bli dominerade av storspigg istället för rovfisk, säger huvudförfattaren Johan Eklöf. Vi började spontant kalla mönstret för spiggvågen, eftersom skiftet till spiggdominans sett ur det större perspektivet väller in som en långsam flodvåg mot kusten.
Film: Spiggvågen producerad av Östersjöcentrum. Längd: 1,52
Hot mod abborrar och gäddor
Detaljerade undersökningar av hela ekosystemet i 32 av vikarna visade att mycket storspigg håller ner antalet abborr- och gäddyngel. Detta minskar det lokala rovfiskbeståndet, och gynnar spiggen ytterligare.
– Vi ser också att minskningen av abborr- och gäddyngel skett längs hela kusten, och inte bara i ytterskärgårdarna och de öppna kuststräckorna. De här förändringarna är allvarliga, eftersom de innebär att bestånden av rovfisk efter hand kan slås ut, vilket i sin tur påverkar ekosystemet som helhet, fortsätter Johan Eklöf.
– Eftersom spiggen också äter betande smådjur förstärker skiftet dessutom övergödningssymptomen, då fintrådiga alger, som kväver blåstång och andra bottenväxter, får växa okontrollerat, påpekar Johan Eklöf.
Ett symptom på djupare problem
Forskarna menar nu att just storskaligheten hos spiggvågen visar på ett stort behov av utökad miljöövervakning för att vi i framtiden ska kunna upptäcka och motverka den här typen av förändringar.
– Problemet har tidigare gått under radarn eller bedömts vara väldigt lokalt, eftersom befintliga övervakningsprogram inte fokuserat på småfisk och inte gjort några rumsliga analyser, säger Ulf Bergström. Nu behövs bättre förståelse av kopplingarna mellan öppet hav och kust, där spiggens vandringar fungerar som en förbindelselänk mellan systemen.
Projektet ”Spiggvågen”
Forskarna har redan börjat ta fram sådan kunskap inom ett nytt projekt kallat just ”Spiggvågen”, finansierat av forskningsrådet Formas.
I det nya projektet kommer man även att ta fram kunskap om vilka åtgärder som kan vidtas för att försöka vända regimskiftet. Olika åtgärder för att stärka bestånden av rovfisk är givna kandidater, men även ett riktat fiske på storspigg skulle kunna vara en miljövårdsåtgärd. Forskarna kommer att utvärdera om spiggfiske kan gynna rovfiskyngel, men understryker samtidigt att problemet är mer komplext än spiggen i sig.
– Spiggfiske kanske blir oundvikligt för att bromsa ”vågen”, men vi måste bättre förstå och angripa grundorsakerna till de stora förändringarna i ekosystemet. Spiggvågen är troligtvis bara ett symptom och inte problemet i sig, avslutar Johan Eklöf.
Johan Eklöf, Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet
johan.eklof@su.se
Ulf Bergström, Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet
ulf.bergstrom@slu.se
Morgondagens magnetiska minnen, som hårddiskar, behöver få större kapacitet för att kunna lagra mer digital information och processa data snabbare.
Därför bör magnetiska bits inte vara större än ett fåtal tiotals nanometer (miljarddels meter) och kunna switcha mellan ”nollor” och ”ettor” inom en pikosekund, det vill säga en biljondels sekund. Då skulle magnetiska element kunna drivas med en terahertz (THz) klockfrekvens – vilket är tusen gånger snabbare än dagens frekvens gigahertz (GHz). En sådan ökning av hastigheten skulle öppna vägen för mycket hög datahastighet som terabit per sekund (Tbit/s).
Bit är grundenheten för information i datorer och kan anta ett av två värden, vanligen representerade av 0 eller 1. Bit är en sammanslagning av engelskans binary digit, eller binär siffra.
Problemet är att det är svårt att exakt kunna mäta så snabba förändringar i ett magnetiskt tillstånd. Men det är just det forskarna bakom den nya studien nu lyckats göra. Den känsliga metoden de utvecklat kan med precision bestämma ultrasnabba magnetiseringsförändringar i en nanometer tunt material.
Deras metod baseras på så kallad terahertzvågspektroskopi och kallas därför ultrasnabb terahertzmagnetometri. Men hjälp av den har forskarna nu kunnat visa att det går att mäta terahertzstrålningen som sänds ut när en magnetisk järnbit ändrar magnetisering.
Exakt metod att se förändrat magnetiskt tillstånd
Själva terahertzspektroskopi-mätningarna utfördes vid Bielefeld universitetet i Tyskland och avslöjade att den nya metoden har flera fördelar. Bland annat fungerar den även för inkapslade nanometertjocka magnetiska element. Metoden visade sig också vara ännu mer exakt än vad forskarna förväntat sig.
Med hjälp av en kort ljuspuls ändrade forskarna det magnetiska tillståndet. Det ledde till en liten, men blixtsnabb expansion av materialet vilket i sin tur orsakade en ljudvåg som gick rakt igenom materialet och reflekteras på andra sidan på samma sätt som ett hammarslag skapar en akustisk ljudvåg i materialet det träffar. En liten förändring i den utstrålade terahertz-strålningen kunde uppmätas.
Genom en teori som utvecklats av Pablo Maldonado och Peter Oppeneer vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, kunde teamet bevisa att den här terahertz-signalen hade sitt exakta ursprung i den akustiska våg som kopplar till atomernas magnetiska moment och flyttar om atomerna lite grann.
Detekterar minimal förändring
– Det var otroligt att den nya terahertzmagnometri-metoden kunde detektera även den lilla ljudvågen eftersom det handlar om en expansion av materialet som är så liten som ett tiotal femtometer (en tusendels biljondels meter), säger Peter Oppeneer, professor i fysik vid Uppsala universitet.
Avgörande för att kunna förklara de experimentella resultaten var de numeriska beräkningar som gjordes av Pablo Maldonado vid Uppsala universitet. Han är själv förvånad över hur exakt metoden visade sig vara.
– Det som jag tyckte är förbluffande är den nästan perfekta överensstämmelsen mellan våra teoretiska simuleringar och experimentella observationer. Det bekräftar att den nya terahertzmagnometri-metoden är väldigt känslig och exakt eftersom vi tydligt kunde urskilja magnetiska signaler som har olika ursprung: elektroniskt eller akustiskt, säger Pablo Maldonado.
Pablo Maldonado, forskare vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, pablo.maldonado@physics.uu.se
Peter Oppeneer, professor vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, peter.oppeneer@physics.uu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
