Nästan allt liv på jorden får energi från fotosyntesens kemiska reaktioner. Dessa ljusdrivna reaktioner förekommer i både växter, alger och fotosyntetiserande bakterier.
Med hjälp av detaljerade kristallstrukturer av ett protein kan forskare få mycket information om hur fotosyntetiserande bakterier utför sin biologiska uppgift.
Röntgenfilm visar strukturella förändringar i ett protein
I den aktuella studien, som nu publiceras i Nature, använde forskarna en metod som kallas tidsupplöst kristallografi för att göra en film av de strukturella förändringar som sker inom det protein, som ansvarar för fotosyntesens ljusdrivna kemiska reaktioner i bakterieceller.
Ljus får en elektron (e-) att röra sig från ena sidan av ett fotosyntetiskt reaktionscentrum till den andra (röd pil). Denna elektronrörelse lagrar energi över ett biologiskt membran. Proteinets struktur anpassas som svar (rörliga regioner rödmarkerat).
För att uppnå detta använde de en röntgenkälla i Kalifornien (en så kallad röntgen-frielektronlaser) för att undersöka om strukturella förändringar i fotosyntetiska proteiner förekommer på så kort tid, som det tar ljus att korsa ett avstånd motsvarande tjockleken av ett hårstrå. Anmärkningsvärt nog visade experimenten att proteinet ändrar struktur under den tidsskalan.
Små rörelser i proteinet syntes
Forskarna vid Göteborgs universitet konstaterade att dessa rörelser var mycket subtila, där både elektrongivaren (en kemisk grupp som tar upp ljus och släpper ifrån sig en elektron) och elektronacceptorn (en kemisk grupp två nanometer bort som tar emot elektronen) rör sig mindre än 0,03 nm (1 nm = en miljondels millimeter) på 300 pikosekunder (en pikosekund är en miljondels miljondels sekund).
Dessutom gjorde proteinet en mycket liten strukturändring som bevarar energin i reaktionen genom att förhindra att elektronen går tillbaka till elektrongivaren.
Enligt forskarna visar resultaten hur evolutionen, under miljarder år, har optimerat proteiner som använder energi från solljus till att utföra redoxreaktioner utan att energin går förlorad i processen.
Källan till nästan allt liv
– Fotosyntes är den primära energikällan för nästan allt liv på jorden. Våra strukturella resultat ger ny insikt i hur evolutionen har optimerat elektronernas ljusdrivna rörelser inom fotosyntesen för att uppnå nästan perfekt effektivitet, säger Richard Neutze, professor i biokemi vid Göteborgs universitet och ansvarig för studien.
Vid MAX IV-laboratoriet i Lund bygger Sverige en experimentstation som gör det möjligt för forskare att studera hur proteinstrukturförändringar sker hos andra biologiskt viktiga proteiner med hjälp av samma metoder.
Richard Neutze, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, richard.neutze@gu.se
Gisela Brändén, universitetslektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, gisela.branden@gu.se
Petra Båth, postdok, petra.bath@gu.se
Enligt skollagen ska alla lågpresterande elever, alltså de elever som har svårt att nå kunskapsmålen, få extra anpassningar och särskilt stöd som hjälper dem att klara skolan. Trots det lämnar en av fyra elever grundskolan utan godkänt betyg i alla ämnen.
För att ta reda på vilket stöd elever upplever att de får, har Alli Klapp vid Göteborgs universitet och Anders Jönsson vid Högskolan Kristianstad genomfört en enkätstudie med drygt 1 700 svarande elever i årskurs 9 på 79 olika skolor. Eleverna fick svara på en lång rad frågor om attityder till skolan och vilket stöd de får av läraren i NO-ämnen.
Förenklande stöd
Ett tydligt resultat är att lågpresterande elever upplever att de får stöd. Men att det stödet är vad forskarna kallar ”förenklande stöd”. Det innebär att läraren sänker kraven, till exempel genom att lågpresterande elever får genomföra enklare uppgifter. Detta skiljer sig från stödjande åtgärder, som innebär att läraren hjälper lågpresterande elever att klara samma uppgifter som andra elever i klassen arbetar med.
− Konsekvenserna av förenklande uppgifter är dels att eleverna inte ges samma möjligheter att lära sig, eftersom kraven är lägre och uppgifterna enklare, dels att elevernas akademiska självförtroende inte byggs upp, eftersom de inte känner att de lyckas ”på riktigt”, säger Alli Klapp, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Socioekonomisk status avgör
Forskarna har också jämfört enkätsvaren i relation till bakgrundsfaktorer som kön, föräldrars utbildningsbakgrund och vilken skola de går på. Ett tydligt resultat är att elever på skolor med hög socioekonomisk status får bättre stöd.
– Den stora skillnaden var att elever som gick på skolor med hög andel välutbildade föräldrar i mindre grad upplevde att stödet var det vi kallar förenklande stöd. Detta är intressant bland annat eftersom elevernas attityd till skolan och upplevda svårigheter inte skiljde sig mellan skolorna, men det gjorde alltså upplevelsen av vilket stöd som erbjöds, säger Anders Jönsson, professor i didaktik vid Högskolan Kristianstad.
Flickor får sämre stöd
Ytterligare ett tydligt resultat är att det främst är pojkar som ges bra stöd.
– Det är framför allt pojkar som upplever att de får stödjande åtgärder oavsett om de är hög- eller lågpresterande. Både vår och andra studier pekar på att lågpresterande flickor inte får det stöd de upplever att de behöver i skolan, säger Anders Jönsson.
Stöttning som hjälper eleven
I kontrast till ”förenklande stöd” sätter forskarna begreppet ”scaffolding support” eller stöttning som det allmänt kallas på svenska. Det innebär att skolan sätter in stödåtgärder som ger lågpresterande elever möjlighet att genomföra samma uppgifter som övriga elever i klassrummet. Lågpresterande elever ges därmed samma möjligheter att lära sig som övriga elever, men också att bygga upp sitt akademiska självförtroende.
− Akademiskt självförtroende är i sin tur viktigt, eftersom det påverkar elevernas motivation och vilja att ta sig an nya utmaningar. Lågt akademiskt självförtroende kan leda till att eleverna hellre undviker utmaningar, för att på så sätt undvika att misslyckas, men detta innebär samtidigt att de inte heller lär sig särskilt mycket, säger Alli Klapp.
Så gjordes studien
Enkätstudien skickades ut till 5 203 elever i årskurs 9 i en större svensk stad. 1 731 svarade. De gick på 79 olika skolor. Frågorna handlade om attityder till skolan och stöd i NO-ämnen. Svaren jämfördes utifrån låg- och högpresterande elever, kön, föräldrars utbildningsbakgrund och vilken sorts skola eleverna gick på.
– Läget är sådant att vi inte har förmånen att kunna tackla enbart en kris i taget. Vi måste ha förmågan att begränsa covid-19 och klimatförändringarna samtidigt, säger Maria Nilsson, professor i folkhälsovetenskap med inriktningen klimatförändring och hälsa vid Umeå universitet.
Det är många dystra fakta som redovisas i den årliga sammanställningen Lancet Countdown om hur klimatet förändras:
Nytt rekord i antalet dagar med extrem hetta som drabbar personer över 65 år. Under 2019 handlade det om 2,9 miljarder persondagar, nästan en fördubbling jämfört med det gamla rekordet.
Ökning med 54 procent av antalet dödsfall som beror på extrem värme under de två senaste decennierna. Under 2018 var det nästan 300 000 äldre i världen som avled på grund av hetta.
Ökning av bränder. 128 länder har upplevt en ökning av befolkningens utsatthet för bränder i skog och mark sedan millennieskiftet.
Minskad produktivitet på grund av hetta. Under 2019 förlorades sammanlagt 300 miljarder arbetstimmar i världen på grund av extrem värme. Det är 100 miljarder fler än för 20 år sedan.
Men allt är inte elände. Lancet Countdown pekar också på några positiva signaler sedan den förra rapporten. Det går att se en ökning av förtroendet för hälsosektorn i stort och tydliga tecken på ett ökat engagemang för klimatfrågan inom sektorn.
I 86 länder deltar nu meteorologer i planeringen av anpassningsåtgärder för att minska hälsopåverkan av klimatförändringarna. Det sker också en stark ökning av möjligheterna för allmänheten att via massmedier ta del av fakta om klimatförändringarna. Nyhetsrapporteringen om klimatfrågan ökade exempelvis med 96 procent från 2018 till 2019.
– Att agera mot klimatförändringarna är ett sätt att skydda global hälsa nu och i framtiden, säger Joacim Rocklöv, professor vid Umeå universitet och forskare i en av arbetsgrupperna.
Utvärdering av tillståndet i världen
Totalt deltar 35 forskningsinstitutioner runt om i världen i arbetet med ”nedräkningen” Lancet Countdown om klimatförändringar och hälsa. Den är en genomgripande utvärdering av tillståndet i världen enligt 41 olika indikatorer om hälsa, klimat och miljö. Nedräkningen, countdown, syftar på den tid man har på sig till år 2030 att ändra kurs på viktiga områden enligt FN:s Agenda 2030.
Som enda svenska lärosäte leder Umeå universitet en av fem arbetsgrupper bakom rapporten. Det är Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet som leder arbetsgruppen om klimatanpassning, planering och resiliens för hälsa med professor Maria Nilsson i samverkan med professor Joacim Rocklöv vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Nedräkningen publiceras i den vetenskapliga tidskriften The Lancet som också har gett namn åt arbetet.
Maria Nilsson, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, maria.nilsson@umu.se
Joacim Rocklöv, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet joacim.rocklov@umu.se
Vi vet idag att människans inverkan på miljön är orsak till att mängder växt- och djurarter dött ut. Mänsklig påverkan har väsentligt förändrat miljöer och har till exempel globalt orsakat utrotning av hundratals djurarter.
En av konsekvenserna av detta är att biologiska mönster förvrängts. Det innebär i sin tur att forskarna får svårare att tolka aktuella data om artsdiversitet, det vill säga variationen av arter inom ett ekosystem eller område.
– Att studera arter, där människan ligger bakom utrotningen, kan påverka vår förståelse för evolutionen och bättre förstå förlust av arter som inte beror på slumpen, säger Søren Faurby, en av författarna bakom den nya studien och forskare vid Göteborgs universitet.
Vanligt med fåglar som mist flygförmågan
Han har tillsammans med sina forskarkollegor undersökt en större evolutionär övergång; utvecklingen där förmågan att flyga försvunnit hos fåglar. För första gången inkluderar en studie om denna övergång data från utdöda flyglösa arter som försvunnit på grund av människor.
Fågel som inte flög: Buskklippsmyg (Xenicus longipes) är en utdöd fågel i familjen klippsmygar inom ordningen tättingar. Xenicus longipes longipes förekom tidigare i bergsskogarna på Sydön, Nya Zeeland. Och är förmodligen utdöd.. Illustration av John Gerrard Keulemans.
– Vi har funnit att utdöendena i många fall berott på antropogena orsaker, alltså effekter som kan härledas ur mänskliga aktiviteter.
Fåglar som genom historien mist sin flygförmåga är ett vanligare fenomen än forskningen hittills antagit, visar studien. Dessa arter har sedan påverkats av människans aktiviteter.
Lätta byten för människor och smådjur
– Många fågelarter kan utvecklas till att mista flygförmågan i miljöer utan stora rovdjur, till exempel på öar, men de blir ett lättare jaktbyte för både människor och djurarter som till exempel råttor och katter, säger Ferran Sayol huvudförfattare till studien och tidigare postdoktor vid Göteborgs universitet.
Forskarna har sammanställt en lista med 581 fågelarter från 85 olika familjer vilka dött ut under de senaste 126 000 åren.
– Baserat på morfologiska beskrivningar anser vi att 166 av dessa arter saknat förmågan att flyga. Det motsvarar 29 procent av de utdöda fågelarterna. Nu levande arter av fåglar som inte kan flyga är idag endast 60. Lägger vi till de 166 arter som försvunnit blir siffran 226 när både existerande och antropogent utdöda arter beaktas.
Morfologi inom biologi är läran om organismers form och uppbyggnad. Med antropogena processer eller effekter menas sådana som kan härledas ur mänskliga aktiviteter, i motsats till fenomen som ägt eller äger rum i ett naturligt, av människan icke påverkat, tillstånd.
Människor bakom utrotning av fåglar
Studien visar att genom lägga till dessa utdöda fåglar till den globala bilden av fågeldiversitet framgår att förlorad flygförmåga utvecklats hos fåglar minst fyra gånger så ofta som forskarna skulle se om de bara tittat på levande fåglar.
– Vi visar att utvecklingen av förlorad flygförmåga hos fåglar är ett utbrett fenomen. Om människor inte hade orsakat några utrotningar skulle vi fortfarande dela planeten med mer än 150 oberoende utvecklade flyglösa grupper av fåglar. Tyvärr är bara 60 av dessa fortfarande kvar, säger Ferran Sayol.
Idag finns det bara tolv icke flygande fågelfamiljer på jorden. Nästan 30 fågelfamiljer har några flyglösa arter som har utrotats under de senaste tusen åren – nästan alla på grund av mänsklig påverkan, berättar forskaren Ferran Sayo i filmen som är 1 min, 58 sekunder lång.
Ferran Sayol, institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, fsayol@gmail.com
Søren Faurby, institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, soren.faurby@bioenv.gu.se
Influensa, malaria, streptokockinfektioner, denguefeber… Olikheterna till trots finns en hel del gemensamt mellan dessa och andra sjukdomar när det kommer till hur vacciner för att bekämpa dem tas fram.
Utanpå patogenen – oavsett om den är ett virus, bakterie eller parasit – finns en skog av proteiner fästade. Ibland har dessa proteiner formen av ett garnnystan, såsom är fallet med HIV-viruset, och ibland ser de ut som ett träd med stam och krona, som är fallet med influensavirus och det coronavirus som orsakar Covid-19. I andra fall ser proteinerna ut som krokiga spagettistrån.
Antikroppar hakar fast i proteinsträngar
Det är dessa proteiner som är i blickfånget för alla dem som vill utveckla nya vaccin. Det är nämligen på dessa proteinsträngar immunförsvarets utskickade antikroppar hakar fast, med målsättningen att ta kål på inkräktaren. Frånkopplade sin moderorganism är proteinerna ofarliga, men när de injiceras som vaccin reagerar kroppen likväl med att producera de eftertraktade antikropparna, som därmed står redo utifall sjukdomen någon gång skulle attackera.
Men antikropparna fördelar sig vanligen inte jämnt längs med proteinsträngen, utan tenderar oftast att haka fast på en del av proteinet.
– Under alla år har forskare som utvecklar vacciner liksom tagit förgivet att det är smartast att kopiera upp de delar av proteinsträngen där flest antikroppar fastnar. Och det kan man ju förstå, det är ju väldigt intuitivt, säger Gunnar Lindahl, professor emeritus i medicinsk mikrobiologi och immunologi vid Lunds universitet.
Det finns ett mönster
Under sin forskarkarriär har han lett en grupp som studerat hur framförallt bakteriella infektioner bäst bekämpas. När gruppen studerade infektioner som orsakas av streptokocker gjorde de några fynd som inte stämde med de modeller som fanns i litteraturen. Paradoxalt nog visade det sig att den del av ett protein som ger ett svagt antikroppssvar kan vara speciellt intressant för vaccinutveckling. Som så ofta är fallet i forskning var det alltså ett oväntat fynd som stakade ut en ny riktning.
De senaste åren har Gunnar Lindahl som professor emeritus ägnat den mesta av sin vakna tid åt att plöja igenom den omfattande vetenskapliga litteraturen för hur nya vaccin tas fram för en rad olika infektioner. Målsättningen har varit att utröna om det går att urskilja ett mönster för hur olika delar av proteiner genererar olika effektiva vaccin.
Och det finns ett mönster, enligt resultaten som sammanfattas i Microbiology and Molecular Biology Reviews.
Bättre vacciner mot influensavirus
Resultaten visar att de ganska få vaccinstudier, som endast använt de proteindelar som genererar ett svagt antikroppssvar, har den gemensamma nämnaren att de relativt sett varit mer effektiva än de som tvärtom, som brukligt, använder hela proteintråden. Något vaccin som verkligen bygger på dessa antikroppsratande proteindelar finns inte – ännu. Intensiva studier pågår emellertid, speciellt med målet att utveckla nya och bättre vacciner mot influensavirus.
Däremot har de nya tankegångarna knappast alls haft något genomslag vad gäller utveckling av vacciner mot bakterier eller parasiter.
– Jag hoppas verkligen man tittar närmare på detta. Det finns flera lovande möjligheter, exempelvis för den parasit som orsakar malaria. Behovet av ett effektivt malariavaccin är mycket stort och vissa data tyder på att den nya metoden skulle kunna leda till ett genombrott inom området. Det kan finnas ytterligare fördelar med att istället för att använda hela proteinet endast använda den ”bortglömda” delen, enligt Gunnar Lindahl.
Utgå från stammen i stället för kronan
– En anledning till att man måste ta nytt influensavaccin med jämna mellanrum är att det varje år uppstår förändringar i proteinets yttersta del, som kan liknas vid en trädkrona. Om man istället utgår från trädstammen, vilket man ännu inte gör, kan det vara så att det räcker med ett vaccin under en livstid. Därför försöker flera grupper nu utveckla en ny typ av influensavaccin som är baserat på den del av proteinet som utgör stammen.
Coronaviruset har som bekant formen av en spikklubba, och spikarna utgörs av ett protein som i närbild liknar ett träd. De nya tankegångarna om vaccinutveckling är därmed i högsta grad relevanta för utvecklingen av vaccin mot det coronavirus som orsakar Covid-19.
– Alldeles färska studier visar att de antikroppar som bildas vid en infektion nästan enbart är riktade mot kronan. När man nu utvecklar vacciner mot Covid-19 är målet att de ska framkalla antikroppar mot kronan, även om antikroppar mot stammen kanske kunde vara minst lika effektiva.
Inte minst om det visar sig att coronaviruset varierar såsom influensavirus gör, kan det bli särskilt intressant att försöka utveckla nya vacciner baserade på ”stammen”, spår Gunnar Lindahl.
Fördelar för patogenen
Varför de mer ratade delarna av patogenens proteiner tycks vara mer effektiva finns inga svar på, endast spekulationer.
– Mikroorganismer har funnits på jorden i miljardtals år. De har haft lång tid på sig att finjustera sig. För de mikroorganismer som orsakar infektioner är det säkert en överlevnadsfördel att en viss del av ett protein framkallar ett svagt antikroppssvar. Om denna del av proteinet är speciellt viktig för uppkomsten av sjukdom innebär ju frånvaron av antikroppar en stor fördel för patogenen.
Svenska ungdomars alkoholintag har kontinuerligt minskat sedan millennieskiftet. Då hade 80 procent av ungdomarna i årskurs 9 druckit alkohol. Nu är andelen nere på omkring 40 procent enligt nationella undersökningar. (Nedgången beror inte på att alkoholen bytts ut mot något annat berusningsmedel.) I Skåne är siffran något högre och ligger på cirka 55 procent.
– Minskningen kan till stor del förklaras med att ungdomar har nya vanor och nya sätt att umgås. Det är inte lika mycket ostrukturerat ”häng” på stan. Ungdomarna är oftare hemma med sina datorer och mobiltelefoner, eller går på träning eller andra organiserade fritidsaktiviteter. En annan bidragande faktor bakom minskningen kan vara ökad invandring från länder som inte har någon utbredd alkoholkultur, berättar Björn Johnson, professor i socialt arbete på Malmö universitet.
Ungdomar i åtta skånska kommuner
Han har tillsammans med Robert Svensson, professor vid Institutionen för kriminologi på Malmö universitet, analyserat material från ungdomar i åtta skånska kommuner. De har jämfört niondeklassare med tre olika typer av bakgrund:
svensk bakgrund
utomeuropeisk bakgrund, första generationen invandrare
utomeuropeisk bakgrund, andra generationen invandrare (födda i Sverige).
Resultatet visar att bland ungdomar med svensk bakgrund är 40 procent alkoholkonsumenter (har druckit alkohol vid två tillfällen eller fler). De dricker mer än ungdomar med utomeuropeisk bakgrund, både när det gäller andra generationens invandrare där 33 procent är alkoholkonsumenter och första generationens invandrare där motsvarande siffra endast är 12 procent.
Tiden i Sverige påverkar
Studien visar också att bland de första generationens utomeuropeiska invandrare som hade befunnit sig mer än fem år i Sverige var nästan 27 procent alkoholkonsumenter, det vill säga nästan lika hög andel som bland andra generationens utomeuropeiska invandrare.
– Drickandet bland ungdomarna med utomeuropeisk bakgrund är högre ju längre tid de befunnit sig i Sverige. Vi tolkar detta som en sorts integration, alltså att ungdomarna anpassar sig till den svenska alkoholkulturen. De har hunnit skaffa fler vänner med andra värderingar och vanor, säger Björn Johnson.
Föräldrarnas inställning till ungdomars drickande fortsätter dock att ligga på samma nivå och är mycket restriktiv både bland första och andra generationens invandrare. Anpassningen sker alltså bara hos ungdomarna, och allra mest hos pojkarna. I studien undersöks inte vad skillnaden mellan könen beror på, men föräldrarnas inställning verkar inte skilja sig åt.
Minderåriga får oftast tillgång till alkohol via så kallad bakluckeförsäljning, från äldre kamrater eller tar hemifrån. Hembränt, som var vanligt fram till 1990-talet, har nästan försvunnit.
Björn Johnson, professor i socialt arbete, Malmö universitet, bjorn.johnson@mau.se
Robert Svensson, professor vid Institutionen för kriminologi, Malmö universitet, robert.svensson@mau.se
Forskare på Chalmers har spelat en viktig roll i den internationella forskargrupp som utvecklat de speciella drönarna. Resultaten från det University College London-ledda projektet visar hur det är möjligt att kombinera mätningar från luften, jorden och rymden för att lära sig mer om de mest oåtkomliga, mycket aktiva vulkanerna på planeten.
Teamet har använt modifierade långdistansdrönare för att möta utmaningarna med att mäta gasutsläpp från aktiva vulkaner. Pionjärer var Chalmersforskarna som 2016 nådde molnen ovanför vulkanen Bagana, vid en höjd av nästan 2 km, på den avlägsna ön Bougainville.
Chalmers drönare, med utrustning för att mäta vulkaniska gaser. Santiago Arellano, forskare vid Chalmers och drönarpilot Gustav Gerdes.
Chalmers-teamet, som arbetar i nära samarbete med forskare från Rabaul vulkanobservatorium i Papua Nya Guinea, donerade också ett instrument för permanent övervakning av vulkanen Tavurvur, en vulkan som utbröt 1994 och 2014 och täckte staden Rabaul under aska.
– Vi var där för att göra vetenskap som hjälper till att rädda liv, säger Bo Galle, professor emeritus vid Chalmers, som deltagit vid alla fältkampanjer i Papua Nya Guinea
Flygmätning, satellitdata och markbaserade sensorer
Genom att kombinera flygmätningar på plats vid vulkanen Manam med resultat från satelliter och markbaserade fjärrsensorer kunde forskarna samla en mycket mer omfattande datamängd än tidigare möjligt.
Vulkanen Manam med en diameter på 10 km ligger på en ö 13 km utanför fastlandets nordöstra kust, 1800 m över havet. Tidigare studier har visat att den är bland världens största utsläppare av svaveldioxid (SO2), men ingenting var känt om dess CO2-produktion.
Att beräkna förhållandet mellan svavel- och koldioxidnivåer i utsläppen är avgörande för att bestämma hur troligt det är att ett utbrott ska äga rum. Men att mäta koldioxidutsläpp från vulkaner är svårt på grund av höga koncentrationer av koldioxid i den omgivande atmosfären. Mätningar måste därför göras mycket nära aktiva utlopp, och vid farliga vulkaner som Manam är drönare det enda sättet att göra sådana mätningar på ett säkert sätt. Ändå har längre flygningar där drönarna försvinner utom synhåll sällan gjorts i vulkaniska miljöer.
Genom att lägga till miniatyriserade gassensorer, spektrometrar och provtagningsanordningar som automatiskt öppnas och stängs vid rätt tillfällen, kunde forskarteamet flyga drönaren 2 kilometer högt och 6 kilometer bort för att nå Manams topp, och ta gasprover som sedan kunde analyseras inom några timmar.
Mätningar avslöjar magmans ursprung
Chalmersforskarnas erfarenhet och expertisen från svenske drönarpiloten Gustav Gerdes var avgörande för att genomföra mätningarna.
– Vår drönare blev till slut basen för mätningar av andra kolleger i teamet, säger Santiago Arellano, en chalmersforskarna som deltog i fältkampanjen, från realtidsmätning av gassammansättning och flöde, till insamling av gasprover i påsar och speciellt beredda gasbehållare, som sedan användes för analys av isotoper och halogener.
– Denna information är avgörande för att avslöja magmas ursprung och för att bedöma effekterna av utsläpp på miljön. Mätningarna kunde inte göras praktiskt på annat sätt, menar Santiago Arellano, som arbetar vid avdelningen för mikrovågs- och optisk fjärranalys, vid institutionen för rymd-, geo och miljövetenskap på Chalmers.
Hur var det att arbeta på Papua Nya Guinea under detta projekt?
– Att arbeta i Papua nya Guinea var utmanande men mycket givande. Vi har gjort fältarbete på alla möjliga platser, i Afrika, Latinamerika, Kamchatka och så vidare. Och vi har alltid fått anpassa oss till oväntade omständigheter och välkomna överraskningar med öppna armar. Men i Papua nya Guinea hade vi alla slags utmaningar samtidigt!, säger Santiago Arellano.
–Vi upplevde en jordbävning med risk för en tsunami den första natten, var tvungen att stoppa vår resa på grund av strider i pågående inbördeskrig, transportera alla förnödenheter och utrustning med flygplan, bil, båt och slutligen till fots över floderna… listan är lång.
– Men vi fick också lära känna och lära oss av extraordinära människor, generösa och motståndskraftiga, som har ett eget förhållande till vulkanerna. Man inser att vulkaner inte bara är mål för vetenskaplig forskning, utan de är först och främst en del av miljön där tusentals människor lever och drömmer.
Varför är det viktigt att mäta koldioxidutsläppen från vulkaner?
– Vulkaner avger gaser före och under utbrott, mestadels vattenånga och gaser som innehåller kol och svavel. CO2 släpps ut från stora djup före andra gaser och därför kan det ge en tidig signal om oroligheter i en vulkan. Om utsläppen sker på låg höjd kan det utgöra ett hot mot omgivande liv, om det kommer högre upp i atmosfären kan det till och med förändra klimatet. På global nivå avger alla vulkaner i världen cirka en tusendel av vad mänskliga aktiviteter gör, såvida det inte skulle uppstå ett utbrott liknande det i Toba (Det mest kraftfulla utbrottet på jorden, som skedde på Sumatra för 70 000 år sedan). En viktig skillnad är dock att vi inte kan kontrollera utsläppen från vulkaner, säger Santiago Arellano. forskare vid vid institutionen för rymd-, geo och miljövetenskap på Chalmers.
Varför är det viktigt att veta var dessa utsläpp kommer – mantel, skorpa eller sediment?
– Om källan till utsläpp är magma (smält lava) från manteln är betydelsen något helt annat än om den kommer, säg från biogen aktivitet eller sediment i skorpan, eftersom det skulle betyda att vulkanen är aktiv och ett utbrott är möjligt. Vanligtvis avslöjas ursprunget av den isotopiska kompositionen. För att få reda på den måste man ta prover måste tas från koncentrerade gaskällor, något som är farliga för människor men inte för drönare.
Film som beskriver projektet ABOVE, Aerial-based Observations of Volcanic Emissions (20 minuter, 39 sekunder lång)
Tidigt under den pågående pandemin kom rapporter om att patienter med svår covid-19 i hög utsträckning drabbades av blodproppar i lungkärl och andra delar av kroppen.
– Vår hypotes var att blodproppar i sig skulle kunna bidra till den allvarliga funktionsnedsättning i lungor och andra organ som ses vid svår covid-19. Förebyggande behandling med blodförtunnande läkemedel skulle i sådant fall kunna tänkas vara skyddande, säger Benjamin Flam, doktorand vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet samt specialistläkare i anestesi och intensivvård vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Svenska register
För att ta reda på om detta stämde genomförde KI-forskarna en registerbaserad studie av patienter med pågående blodförtunnande behandling av annan orsak än covid-19. Studien inkluderade över 100 000 svenskar i åldrarna 45–84 år med förmaksflimmer och pågående behandling med så kallade NOAK-läkemedel. Som jämförelse studerades också fler än 350 000 personer med hjärt-kärlsjukdom men utan pågående NOAK-behandling.
Individerna följdes upp under perioden 1 februari till 31 maj 2020 med avseende på förekomst av inneliggande sjukhusvård, intensivvård eller död till följd av covid-19. Analyserna justerades för bland annat ålder, kön, bostadsregion samt andra sjukdomar och läkemedel.
Ingen skillnad mellan grupperna
Resultaten från observationsstudien visar att NOAK-användning varken minskade inneliggande sjukhusvård, intensivvårdsinläggning eller död till följd av covid-19.
– Fynden antyder att tidigt insatt NOAK-behandling inte skyddar mot svår covid-19, men detta bör tolkas med viss försiktighet eftersom det kan kvarstå svårmätbara skillnader mellan grupperna. Vår studie kan inte heller svara på frågan om andra typer av blodförtunnande behandling har effekt, men en rad kliniska studier pågår just nu runt om i världen, säger Benjamin Flam.
Benjamin Flam, doktorand, specialistläkare, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska institutet och Perioperativ medicin och intensivvård, Karolinska Universitetssjukhuset, benjamin.flam@ki.se
Björn Pasternak, senior forskare, leg. läkare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska institutet, bjorn.pasternak@ki.se
I kölvattnet av coronapandemin antog Handelshögskolan en hybridmodell för utbildningen under den första studieperioden från början av september till slutet av oktober.
Hybridmodellen fokuserade på social distansering samtidigt som fysisk interaktion tilläts i mindre grad. Ett begränsat antal studenter fick delta fysiskt i föreläsningar och seminarier, medan resten av studenterna deltog i undervisningsaktiviteterna via Zoom.
Trots att tidigare forskning tyder på att onlineutbildning under normala omständigheter kan leva upp till de önskade lärandemålen, har den snabba övergången till onlinelärande vid många utbildningsinstitutioner lett till oro för att studenternas lärande kan drabbas. Men det kanske inte finns anledning till oro i alla situationer, enligt forskarna Felix Schafmeister och Erik Merkus, som har genomfört en studie om effekterna av hybridutbildning vid Handelshögskolan i Stockholm.
– Syftet med denna forskning var uttryckligen att jämföra onlinemetoder med klassundervisning. Vi finner inget som tyder på att sättet att undervisa påverkade studenternas resultat på tentamen, avslutar forskarna i sitt arbetsdokument.
Ingen skillnad i provresultat
Som jämförelsematerial ville forskarna använda en kurs med så många studenter som möjligt. De valde en av de tidiga kandidatkurserna i internationell ekonomi, bestående av totalt 258 studenter. Under kursen var föreläsningarna – där alla studenter deltog samtidigt – helt på Zoom för att minska risken för smitta.
De veckovisa seminarierna var däremot vid tidpunkten möjliga att hålla både fysiskt och online, vilket innebar att två tredjedelar av studenterna fick delta på plats varje vecka. Schemat var utformat så att varje student gavs möjligheten att delta i minst två av fem seminarier fysiskt och resten online.
Innehållet i de olika självstudieuppgifterna prövades sedan genom en direkt och unik länk till specifika frågor vid slutprovet. Det gjorde det möjligt att jämföra provresultaten från de delar av kursen som undervisades online för vissa studenter och fysiskt för andra. Baserat på tentamensresultaten drar forskarna slutsatsen att studenternas lärande inte påverkades negativt av att seminarierna flyttades online.
Flexibilitet och motivation
Även om en studie baserad på bara en enda kurs inte kan skilja mellan effekterna av olika metoder för hybridutbildning tror forskarna att kursens utformning kan ha bidragit till att studenterna ändå lyckades prestera bra.
– Ett viktigt inslag i kursen i internationell ekonomi var att alla studenter hade tillgång till inspelat material som underlättade självstudier och därmed banade väg för ökad flexibilitet, förklarar Schafmeister och Merkus och fortsätter:
– Vi tror att den viktigaste lärdomen från vår studie är att onlineutbildning under rätt omständigheter och med ett motiverat team av lärare har potential att uppnå liknande läranderesultat som traditionella undervisningsmetoder, även om det behövs ytterligare forskning om exakt vilka inslag som är viktigast för att få hybridundervisning att fungera.
Alzheimer kännetecknas av två sjukliga förändringar i hjärnvävnaden. Det ena är förekomsten av proteinet tau, det andra involverar proteinet beta-amyloid. Båda kan bilda plack som successivt samlas i specifika områden i hjärnan. Under processen frigörs beta-amyloid och tau från hjärnan till ryggmärgsvätskan, och mängden frisatta proteiner används som markörer för att diagnosticera sjukdomen.
Påverkan på beta-amyloid ger tidigare indikationer om sjukdomen, men kräver mer resurskrävande testning i form av ryggvätskeprov eller PET-scanning. Befintliga kliniska tester för tau, via blodprov, ger utslag först när minnet redan börjat påverkas.
Sjukdomsutveckling utan yttre tecken
Det är forskare från Göteborgs universitet, som tillsammans med kollegor på tre andra lärosäten i Europa har påvisat den specifika formerna av tau i ryggmärgsvätska och blod, hos symptomfria personer med pågående alzheimerutveckling. Ny och avsevärt känsligare teknik har gjort det möjligt att konstatera sjukdomen flera år i innan den bryter ut.
I en första studie undersökte de 381 individer i Spanien, i genomsnitt drygt 60 år gamla, utan kognitiva problem. Det visade sig att ungefär en tredjedel hade de aktuella förändringarna i hjärnan.
Den fortsatta forskningen i Göteborg, Paris och Ljubljana, visar att de nya markörerna fortsätter att öka från det symtomfria stadiet, via uppkomsten av kognitiva problem, och till de sena stadierna av alzheimer. Resultaten kan ge insikter om både biologisk och klinisk utveckling av sjukdomen, menar Kaj Blennow, professor i klinisk neurokemi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, som lett forskningen.
Han konstaterar att tidigare läkemedelskandidater inte varit framgångsrika.
– Ett sätt att förbättra möjligheterna till framtida behandlingar är att pröva dem i mycket tidiga stadier av sjukdomen. Samtidigt är de initiala förändringarna mycket små, vilket försvårar identifiering och rekrytering av patienter till kliniska studier, säger han.
Kan förändra klinisk praxis framöver
Thomas Karikari, forskare inom neurokemi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är också en ledande person bakom upptäckterna:
– Resultaten som rapporteras är anmärkningsvärda eftersom verktygen fångar in så tidiga förändringar av Alzheimers sjukdom, hos personer som är kliniskt helt normala. Här finns potential för både befolkningsundersökningar och kliniska prövningar, säger han.
Marc Suárez-Calvet är neurolog och forskare vid Barcelona Beta Research Centre:
– Upptäckten av biomarkören i blod kan komma att förändra klinisk praxis de närmaste åren, genom förbättrad diagnostik för alzheimer, i både asymtomatiska och symtomatiska faser av sjukdomen, konstaterar han.
Vetenskapliga artiklar
Forskarna bakom fynden, som presenteras i två vetenskapliga artiklar, är verksamma vid Göteborgs universitet, Barcelona Beta Research Centre, Spanien, University Medical Centre Ljubljana, Slovenien, och University of Paris, Frankrike. Deras resultat möjliggör upptäckt av alzheimer avsevärt tidigare än med nuvarande metoder. Resultaten är också viktiga för testning av behandlingar mot sjukdomen.
Benskörhet är ett tillstånd som historiskt sett prioriterats lågt, med underdiagnostik och underbehandling som följd, pandemi eller inte. Årligen inträffar uppemot 100 000 frakturer i Sverige, en del med allvarliga konsekvenser: ökad sjuklighet, nedsatt funktionsförmåga, sämre livskvalitet och för tidig död.
– Eftersom en stor andel av dessa frakturer går att förebygga är det synnerligen tråkigt att effektiva åtgärder inte används, säger Kristian Axelsson, nydisputerad vid Göteborgs universitet och läkare vid ortopedkliniken på Skaraborgs sjukhus Skövde. Han fortsätter:
– Mitt i den brinnande pandemin blir undanträngningseffekter och omprioriteringar tydliga inom alla områden, det vill säga patienter med andra och mindre akuta, men på sikt mycket allvarliga tillstånd, får vänta. Detta är vardag för patienter med benskörhet.
Bättre organisation och läkemedel
Flera resultat i Kristian Axelssons avhandling har uppmärksammats under doktorandtidens gång, bland annat en delstudie om hur man med tämligen enkla organisationsförändringar, så kallade frakturkedjor, kan hitta patienter med hög risk för fraktur, behandla med osteoporosläkemedel och därmed minska risken för ny fraktur. Detta sparar både lidande och pengar.
– Det är första gången som någon visat att man kan förebygga frakturer på detta sätt. Tyvärr sker det bara på några enstaka ställen i Sverige, vården är väldigt ojämlik i detta avseende, säger han.
Två andra delstudier handlade om benskörhetsmedicinen alendronats förmåga att förebygga den svåraste formen av fraktur, höftfraktur, hos riskgruppen äldre med tidigare fraktur, och äldre som behandlades med kortisonpreparatet prednisolon.
Hos de äldre var risken för höftfraktur hos alendronatbehandlade 38 procent lägre och resultaten tydde på att man bara behövde behandla 26 patienter i tre år för att förebygga en höftfraktur. Hos prednisolonpatienter som fick alendronat var risken för höftfraktur 65 procent lägre och endast 24 patienter behövde behandlas under två och ett halvt år för att förebygga en höftfraktur.
– Våra resultat tyder på att en enkel och mycket billig medicin kunde förebygga frakturer i högriskgrupperna äldre och patienter med kortisontablettbehandling, vilket ger ytterligare stöd för nyttan med alendronatbehandling i dessa grupper, säger Kristian Axelsson.
Ökad tydlighet om resurser och ansvar
Fokus i avhandlingen är just frakturprevention. Reflektionerna av hur pandemin påverkat den förebyggande vården på området gör Kristian Axelsson utifrån både sin forskning och kliniska roll, som läkare i ortopedi och ansvarig för frakturkedjan i Skaraborg.
Han har deltagit i arbetet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer, som presenterades i våras, om rörelseorganens sjukdomar där osteoporos, benskörhet, ingår. Han har också bidragit till arbetet inom Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där man parallellt utarbetat Personcentrerade Vårdförlopp för att tydliggöra för regionerna hur dessa processer ska fungera.
– Jag hoppas att beslutsfattarna i de olika regionerna tar till sig denna uppmaning från Myndighetssverige så att vården blir bättre på att förebygga frakturer, minskar lidande och på sikt frigör resurser till annan vård. Resultaten i min avhandling ger ju starkt stöd för denna åtgärd, säger Kristian Axelsson.
Bägge vätskorna består av vattenmolekylerna H2O. När trycket ändras från cirka 2 000 atmosfärstryck till rumstryck vid -68 grader Celsius, kan omvandlingen följas om det bara görs tillräckligt snabbt, innan is hinner bildas. Något som forskarna vid Stockholms universitet lyckats göra, resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science.
Vatten är den mest vanligast av alla vätskor och helt avgörande för vår existens på jorden, men rent fysiskt en mycket märklig substans. Hur vattnet reagerar på förändringar i tryck och temperatur när det gäller till exempel täthet, värmekapacitet, viskositet och kompressabilitet skiljer sig helt ifrån andra vätskor. Det är dessa avvikelser i egenskaper ifrån andra vätskor som möjliggjort att marint liv kunnat utvecklas på vår planet.
Små svängningar ger märkliga avtryck
En hypotes om de märkliga egenskaper vatten uppvisar, baserade på teoretiska simuleringar för snart 30 år sedan, är att det kan finnas två olika vätskor av vatten som existerar vid låga temperaturer och vid olika omgivande tryck. Skulle vi rent hypotetiskt kunna hålla dessa två vätskor i ett vanligt glas skulle de separera med en tydlig gränsyta dem emellan, precis som i ett glas med vatten och olja.
Vanligt vatten är däremot endast en vätska och där finns ingen separation i ett vattenglas – men på molekylär nivå finns istället svängningar i små lokala regioner som påminner hur molekylerna är arrangerade i de två olika vätskorna, vilket ger upphov till vattnets märkligheter.
Röntgade vattnet i övergången till is
Problemet har varit att experiment inte kunnat genomföras vid de temperaturer och tryck då de två vätskefaserna existerar samtidigt, eftersom is direkt bildas. Det har endast varit möjligt att studera med teoretiska beräkningar och olika resultat har uppnåtts beroende på vilken metod som använts vilket skapat stora kontroverser i vetenskapssamhället.
– Det speciella är att vi har lyckats röntga vatten oerhört fort medan det övergår från den ena vätskan till den andra innan det fryser till is. Det har spekulerats i decennier runt flera olika teorier att förklara de märkliga egenskaperna hos vatten och två vätske-hypotesen är endast en av dem. Nu kan forskningsfältet runt vattnets fysik komma till ro med en förklaringsmodell.
Framtida frågor är om existensen av dessa två vätsketillstånd också kan vara av betydelse för livsprocesser eller för att utveckla membran för att avsalta vatten i områden av torka genom klimatförändringar, säger Anders Nilsson, professor i kemisk fysik vid Stockholms universitet.
Studien har gjorts i samarbete med POSTECH University i Sydkorea, PAL-XFEL i Sydkorea, SLAC- laboratoriet i Kalifornien, Brooklyn College of the City University of New York i USA och St. Francis Xavier University i Kanada. I studien medverkade också Katrin Amann-Winkel, Fivos Perakis, Harshad Pathak, Marjorie La Prada, Tobias Eklund ifrån Stockholms universitet samt tidigare medarbetare vid universitetet Kyung Hwan Kim, Alexander Späh och Daniel Mariedahl.
– De läkemedel och material vi använt i studien för regeneration av ben är redan godkända. Vi har bara paketerat dem i en ny kombination. Därför finns det egentligen inget som hindrar att metoden redan nu används i kliniska studier vid vissa svårläkta större bendefekter på patienter. Men vi vill införa tekniken i kontrollerad form via kliniska studier och har nyligen fått etisk godkännande för den första indikationen, säger Deepak Raina, ortopediforskare vid Lunds universitet och huvudförfattare till studien.
Alla benfrakturer läker inte av sig själv
Ben i människokroppen har en fantastisk förmåga att reparera skador, men det finns defekter som är så pass stora eller komplicerade att läkningen fördröjs eller uteblir. Orsaken kan vara att benet utsatts för ett stort trauma till exempel i samband med en trafikolycka, eller att en tumör eller infektion gett en stor bendefekt. I sådana fall görs idag en transplantation, i regel med ben från patientens eget bäcken.
– Vid öppna allvarliga frakturer på underben läker cirka 5 procent av alla frakturer dåligt och ibland inte alls. Med vår metod kommer vi att slippa ta ben från bäckenbenet, vilket är en stor vinst för patienten.
Cocktail som skapar ben injiceras
Det finns ett behov av nya lösningar och flera forskarlag, både i Europa och USA, arbetar med att förbättra läkningsprocessen av ben. Den injicerbara cocktail som de svenska och tyska forskarna hittills framgångsrikt blandat, består av tre olika komponenter: ett konstgjort keramiskt material som utvecklats i Lund, ett aktivt benprotein (rhBMP-2) och ett läkemedel, bisfosfonat som motverkar nedbrytning av ben.
– Benproteinet vi använder har i tidigare studier haft negativa effekter och visat sig bland annat sekundärt aktivera bennedbrytande celler. Dessa celler har vi framgångsrikt dämpat med bisfosfonaten och genom att paketera läkemedlen i ett långsamt resorberande bensubstitut kan vi kontrollera frisättningshastigheten. I den aktuella studien lyckades vi med kombinationen sänka mängden protein sex gånger jämfört med tidigare och ändå inducera benbildning. Resultatet blev att även frakturer med omfattande bendefekt kunde läka utan komplikationer. Vi tror det här fyndet kommer att vara till stor klinisk nytta i framtiden, säger Deepak Raina.
För snart sex år sedan sjösattes den största omorganisationen i svensk förvaltning någonsin. 21 polismyndigheter skulle bli en. Det kom också att bli en av de mest kritiserade reformerna. Samtidigt var de flesta eniga om en omorganisation var nödvändig. Så vad gick fel?
– En orsak till att det gick fel är att det fanns en övertro på vad instrumentella och strukturella organisationsmodeller kan åstadkomma. Modellerna som togs fram tog inte alls hänsyn till att man har med människor att göra. Inte heller till organisationskulturer eller vad människor vill och känner, säger Anders Ivarsson Westerberg, professor i offentlig förvaltning och verksam vid Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola.
Tog inte hänsyn till tidigare erfarenheter
Anders Ivarsson Westerberg har intervjuat anställda inom polismyndigheten och gått igenom stora delar av de förarbeten, utredningar och annan dokumentation som togs fram inför reformen. I rapporten Reform i uniform – Polisens stora omorganisation pekar han ut en rad punkter där det gått fel:
Polisreformen fokuserade på organisationsstrukturer och genomfördes med för liten hänsyn till andra dimensioner såsom organisationskulturer, sociala relationer eller befintliga fungerande grupper.
Det togs alldeles för lite hänsyn till den så kallade försiktighetsprincipen – hela organisationen gjordes om, vilket blev att för mycket gjordes för snabbt.
Det togs för lite hänsyn till befintlig kunskap om omorganisationer – dels den akademiska kunskapen om organisationer, dels erfarenheter från andra liknande omorganisationer.
Den nya organisationen betydde också att områden som tidigare legat på lokal nivå, som ungdomsbrottslighet och våld i nära relationer, flyttades till en centralnivå. Konsekvenserna av detta blev att många uppfattade att de tappade den lokala förankringen som är viktig vid den typen av brottsbekämpande verksamhet.
Rikspolischefen blev syndabock
I samband med att reformen sjösattes klev Dan Eliasson in som Rikspolischef. Han har mer än någon annan kommit att personifiera den stora omställningen. Och kritiserats hårt både i media och av den egna organisationen. Men han har fått oförtjänt mycket kritik, säger Anders Ivarsson Westerberg.
– Han blev en syndabock utan att ens ha varit med och tagit fram reformen eller för den delen bestämma hur den skulle se ut, säger han.
I början av 2000-talet riktades kritik mot landets poliskår och dess organisation. Uppdelningen i självständiga myndigheter gjorde att poliser i olika delar av landet inte ens kunde ta del av varandras rapporter. Kritikerna pekade på brister i samordningen och organisationen ansågs ineffektiv. Att det krävdes något nytt var därmed ingen kontroversiell åsikt.
– Syftet med reformerna var bland annat att få en tydligare samordning och ledning av polisen. Så har det blivit. Nu kan man peka med hela handen ända från toppen och rikta resurser dit de behövs. Vilket också gjordes till exempel i samband med den stora flyktingkrisen 2015. Syftet var att få till en ny organisation, det var alla eniga om och det lyckades de med, säger Anders Ivarsson Westerberg.
– Vi kunde se att en specifik antikropp bromsade spridning av felveckade proteinklumpar och utveckling av ALS (amyotrofisk lateralskleros) i möss. Det talar för att immunterapi kan vara en möjlig väg för att bromsa sjukdomen vid vissa typer av ALS, säger Ulrika Nordström, forskare på Umeå universitet.
Vid amyotrofisk lateralskleros, ALS, förtvinar de motoriska nervcellerna i hjärna och ryggmärg som styr musklerna. Sjukdomen leder till att musklerna blir svaga och skrumpnar, och så småningom till förlamning och död.
Tidigare forskning vid ALS-gruppen i Umeå har visat att klumpar av felveckat protein sätter igång en dominoeffekt som sprider sjukdomen i centrala nervsystemet. Det felveckade proteinet sprider sig från cell till cell och får friska proteiner att vecka sig enligt samma felaktiga mall. Följden blir att fler och fler nervceller som styr kroppens muskler bildar proteinklumpar och dör.
Forskarna har identifierat två olika typer av felveckade klumpar som kan bildas av superoxiddismutas1, SOD1-protein. Båda typerna har visat sig kunna starta igång processen och ge ALS-liknande förlamningssymtom i möss.
Sjukdomsutvecklingen saktade in
Det som forskarna nu har lyckats med är att ta fram antikroppar som binder specifika strukturer i felaktigt veckat SOD1-protein. Bland olika kandidater har man identifierat en speciell antikropp med det vetenskapliga namnet aSOD1143-153 som binder muterat, felaktigt veckat protein, men inte normalt SOD1.
I försök på möss som behandlades med antikroppen kunde man se att spridningen av felveckat SOD1-protein dämpades och att sjukdomsutvecklingen därmed saktade in. En annan antikropp, som binder en annan del av proteinet visade sig istället ha rakt motsatt effekt, och behandling resulterade istället till att sjukdomsutvecklingen accelererades.
– Vägen fram till ett eventuellt läkemedel och bromsande behandling är lång, och än så länge gäller detta bara vissa typer av ALS. Men immunterapi med specifika antikroppar som riktar sig mot ihopklumpat protein är så här långt lovande och något vi ska forska vidare kring, säger Ulrika Nordström.
Ulrika Nordström, institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, ulrika.nordstrom@umu.se
Den kommande helgen inleds världscupsäsongen i skidskytte med tävlingar i finska Kontiolahti. Skyttet är avgörande för den totala prestationen i skidskytte. I en sprint beror resultatet till ungefär 30 procent av skyttet, i individuella lopp med straffminuter kan upp till 50 procent av slutresultatet bero på skyttet, och i jaktstarten kan motsvarande siffra vara upp till 60 procent.
– Alla är nog överens om att målet för en skidskytt som står på skjutvallen är att sikta och träffa snabbt, men det kan göras på olika sätt. Idag finns två metoder för skidskyttar att sikta och avfyra på bästa sätt och vår studie visar att den individuella träningen som skidskyttar genomför blir alltmer betydelsefull, säger Marko Laaksonen, docent vid Nationellt vintersportcentrum, Mittuniversitetet.
Två olika metoder i ståskytte
De metoder som skidskyttar idag använder i ståskytte kallas på fackspråk för ”hold” respektive ”timing”. De som nyttjar den första metoden fokuserar på att hålla geväret så stilla som möjligt när man siktar. De som däremot använder ”timing”-metoden ska ha så kontrollerad rörelse med geväret som möjligt när de närmar sig pricken.
– Våra resultat tyder på att de som använder hold-metoden ska koncentrera sig på att stabilisera siktet innan avfyrandet och de som använder timing-metoden tjänar på att minska hastigheten i slutfasen och minimera rörelsen i siktet innan avfyrandet. Därför är det viktigt att skidskyttarna är medvetna om vilken metod de tillämpar vid skjutmomentet, säger Marko Laaksonen.
Individuell träning beroende på metod
Studien har gjorts i samarbete mellan Mittuniversitetet samt Jyväskylä Universitet och Forskningscentralen för tävlings- och toppidrott i Finland. I studien har forskarna använt sig av 23 skidskyttar som tillhör det finska landslaget, utvecklingslandslaget eller Vuokatti-Ruka Sports Academy. Åkarna genomförde ett flertal skjutserier i stående skytte, både i vila och efter ett tävlingsliknande pass på rullskidor.
– Vi ser i våra resultat att en stabil skjutställning var en förutsättning för att lyckas bra, det är gemensamt för båda metoderna, men vi ser också att skjuttränare kan behöva justera träningen för stående skytte och göra den mer individuell, beroende på vilken metod den aktiva använder, säger Marko Laaksonen.
