På ytan av coronaviruset sars-cov-2 finns så kallade spikproteiner som hjälper viruset att infektera värdceller. Antikroppar som blockerar spikproteinerna och hindrar dem från att binda till cellen är därför ett sätt att stoppa infektionen.
Men ur ett läkemedelsperspektiv kan små fragment av antikroppar, så kallade nano-antikroppar, vara ett bättre alternativ än vanliga antikroppar. Eftersom nano-antikroppar är betydligt mindre kan de binda in till viruset på fler ställen än vanliga antikroppar. De är också stabilare och lättare att producera kostnadseffektivt i stor skala.
De nya nano-antikropparna har potential att utvecklas till en behandling mot covid-19, enligt forskarna vid Karolinska Institutet som i samarbete med kolleger vid Bonns universitet i Tyskland och Scripps Research Institute i USA, står bakom utvecklingen.
Forskarna har byggt ihop nano-antikroppar (i grönt och rött) som binder till två olika ställen på det nya coronavirusets spikprotein. Bild: Hrishikesh Das, Hällberg lab, Karolinska Institutet
Sars-cov-2-infektion
I en nyligen publicerad studie beskriver forskarna de nya nano-antikroppar mot sars-cov-2-infektion.
– Kombinationsvarianten binder in bättre än enskilda nano-antikroppar och blockerar väldigt effektivt virusets förmåga att spridas mellan mänskliga celler i provrörsförsök, säger Martin Hällberg, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.
Den kombinerade nano-antikroppen fungerade dessutom även när den testades på en virusvariant som muterar extremt snabbt.
– Det betyder att risken är liten att viruset skulle bli resistent mot den här nano-antikroppen, säger Martin Hällberg.
För att framställa nano-antikropparna vaccinerades alpackor och lamor – djur vars immunförsvar naturligt producerar både antikroppar och nano-antikroppar – med coronavirusets spikprotein. Bland de nano-antikroppar som djuren bildade valde forskarna ut dem som band till proteinet. Av dem identifierade de fyra stycken som visade sig kunna blockera virusets förmåga att sprida sig bland mänskliga odlade celler.
Antikroppar oskadliggör virus
Forskargruppen vid Karolinska institutet använde därefter så kallad kryoelektronmikroskopi för att i detalj studera hur de olika nano-antikropparna binder till virusets spikprotein. Tack vare den strukturella kunskapen kunde de föreslå lämpliga proteinlänkar för att binda samman olika nano-antikroppar till intressanta kombinationer, samt ge en möjlig förklaring till mekanismen för hur antikropparna oskadliggör viruset.
– Min ”favorit” är nano-antikroppen från lama. Den binder direkt över ytan där viruset binder cellreceptorn ACE2, och nano-antikroppen delar dessutom en stor majoritet av de för bindningen kritiska aminosyrorna med ACE2. Det gör att viruset kommer att ha extremt svårt att mutera extensivt i den ytan och samtidigt kunna binda ACE2. En variant där den här lamaantikroppen sitter ihop med en av antikropparna från alpacka var en rävsax som viruset aldrig lyckades ta sig ur i våra försök, säger Martin Hällberg.
Jakten på effektiva nano-antikroppar
Nano-antikroppar är fragment av antikroppar som förekommer naturligt i kameldjur och kan anpassas för användning i människor. En forskargrupp vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet injicerade i februari 2020 en alpacka med det ytprotein som det nya coronaviruset använder för att infektera våra celler – spikproteinerna. Efter 60 dagar visade alpackans blodprover ett starkt immunsvar mot ytproteinet.
”Därefter klonade, berikade och analyserade forskarna olika antikroppssekvenser från alpackans B-celler, en typ av vita blodkroppar, för att komma fram till vilka av dessa som var bäst lämpade att gå vidare med. I september hade de identifierat en nano-antikropp, Ty1, döpt efter alpackan Tyson, som effektivt neutraliserar viruset genom att fästa sig på den del av ytproteinet som binder till receptorn ACE2, som viruset använder för att ta sig in i cellen. Detta blockerar viruset från att komma in i cellen och förhindrar därmed infektion”, skrev KI Nyheter 4 september 2020.
Forskarna hoppas nu att deras nano-antikroppar ska kunna utvecklas till en läkemedelsbehandling som komplement till vaccinering mot covid-19.
– Den skulle kunna användas kliniskt för redan sjuka, eller förebyggande av personer som av någon anledning inte kan vaccineras, eller som har ett nedsatt immunförsvar och därför kanske inte bildar ett tillräckligt starkt immunsvar efter en vaccinering, säger Martin Hällberg.
Vidare studier väntar
Ett avknoppningsföretag från Universitetet i Bonn, kommer nu att testa nano-antikropparna vidare i kliniska studier. Forskarna vid Karolinska Institutet ska försöka att förbättra inbindningen ytterligare genom att ändra enskilda byggstenar i nano-antikropparna.
Forskarna bakom studien har lämnat in patentansökningar kopplade till nano-antikropparna. Två av forskarna är också medgrundare till och aktieägare i företaget Dioscure Therapeutics, som kommersialiserar antikropparna. Två av forskarna har kopplingar som medgrundare, konsult och aktieägare i företaget IFM Therapeutics.
Vetenskaplig artikel:
Structure-guided multivalent nanobodies block SARS-CoV-2 infection and suppress mutational escape, Paul-Albert König, Hrishikesh Das, Hejun Liu, Beate M. Kümmerer, Florian N. Gohr, Lea-Marie Jenster, Yonas M. Tesfamariam, Lisa D.J. Schiffelers, Miki Uchima, Jennifer D. Wuerth, Karl Gatterdam, Natalia Ruetalo, Maria H. Christensen, Caroline I. Fandrey, Sabine Normann, Steffen Pritzl, Jan M. P. Tödtmann, Leo Hanke, Jannik Boos, Meng Yuan, Xueyong Zhu, Jonathan Leo Schmid-Burgk, Hiroki Kato, Michael Schindler, Ian A. Wilson, Matthias Geyer, Kerstin U. Ludwig, B. Martin Hällberg, Nicholas C. Wu and Florian I. Schmidt, Science.
Kontakt:
Martin Hällberg, forskare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, martin.hallberg@ki.se
Skyddsrutiner som fastställts har inte följts fullt ut menar 36 procent av den vårdpersonal som svarat på en enkät till 7 781 hälso- och sjukvårdsanställda i Region Skåne som gjorts under hösten 2020.
– Det var dessutom närmare 40 procent som ansåg att smittskyddsutrustningen hindrade dem från att utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt, säger Kerstin Nilsson, forskare vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin, Lund universitet samt professor vid Högskolan Kristianstad, som sammanställt rapporten.
Oro för att bli smittad
En stor del av hälso- och sjukvårdspersonalen oroar sig också för att själva bli sjuka, eller avlida i Covid-19. En tredjedel av de som svarat på enkäten har redan varit svårt sjuka i konstaterad Covid-19 och många hade fortfarande komplikationer efter sjukdomen. Över 50 procent av de som varit sjuka, trodde sig ha blivit smittade via sitt arbete, men av dem hade knappt hälften anmält detta som en arbetsskada.
– Mindre förvånande var kanske nästan hälften anger att arbetsbelastningen varit högre och mer stressande under pandemin jämfört med normalt och att nästan en fjärdedel upplever att arbetet påverkat deras mentala hälsa och privatliv negativt. Det tyder på att hälso- och sjukvårdspersonalen har ett stort behov av stöd både personligen och utifrån sina arbetsuppgifter.
Rapporten:
Rapporten är den första om hälso- och sjukvårdspersonalens situation under pandemin och ska ligga till grund för att skapa friska och hållbara arbetsplatser inom hälso- och sjukvården. Nästa steg är fördjupade analyser för att ta reda på hur arbetsmiljön skiljer sig mellan olika yrkesgrupper, åldrar och verksamhetsområden.
Kerstin Nilsson, forskare vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin, Lund universitet samt professor vid Högskolan Kristianstad, Kerstin.nilsson@med.lu.se
Sveriges 30 nationalparker är områden som är särskilt skyddade på grund av sina värdefulla natur– och kulturarv. Forskarna Emelie Fälton och Johan Hedrén vid Linköpings universitet har studerat vilken bild besöksinformation ger om de svenska nationalparkerna. Studien har publicerats i tidskriften Journal of Northern Studies.
– Resultatet visar att naturen i parkerna framställs som en motpol till vårt samhälle – och framför allt till mänskligheten. Det skapar en distans mellan oss och naturen, som att vi inte är en del av den, vilket är problematiskt. Naturskydd och nationalparker är ju bra, men vilka föreställningar laddar vi de här platserna med och vilka konsekvenser får det för hur vi ser på oss själva och den värld vi kallar för natur?, säger Emelie Fälton, som är doktorand vid institutionen för Tema och studiens huvudförfattare.
Analys av över 2000 bilder
Forskarna har studerat besöksmaterial om svenska nationalparker som producerats åren 2008–2018. Materialet bestod av böcker och hemsidor från både aktörer inom turism, som bland annat Visit Sweden och Svenska Turistföreningen (STF), samt aktörer inom naturvård, som exempelvis Naturvårdsverket. I arbetet med studien analyserade forskarna över 2000 bilder. Till sin hjälp har de haft Norrköpings beslutsarena som gjort det möjligt att studera ett stort bildmaterial på en 360° omslutande skärm.
Forskarna analyserade också besöksinformationens text och slutligen text och bild tillsammans. Med hjälp av diskursanalys, kunde forskarna se vilka representationer som syns, eller inte syns, i materialet, men också vilken betydelse dessa kan ha för relationen mellan människa och natur.
Mer mystiskt i Norrland
Det exotiska och annorlunda Norrland möter det vardagliga och tillgängliga Sydsverige
Bilden som träder fram av nationalparken är i viss mån motstridig. Å ena sidan målas den vilda och oförstörda naturen upp som något extraordinärt, å andra sidan som något vardagligt, som är tillgängligt för alla.
Bilden av naturen som något vilt och exotiskt är särskilt framträdande i material som beskriver nationalparker i norra Sverige. Parkerna i Norrland beskrivs som mystiska och sublima, i stark kontrast till samhället, och de kan bara nås av erfarna vandrare.
Nationalparker i södra delen av Sverige beskrivs däremot som vanliga och tillgängliga för alla, trygga att vistas i och lätta att lära sig saker från.
– Att det norra och Norrland framställs som främmande vildmark syns tydligt i både bildmaterial och text. Sådana föreställningar kan spåras tillbaka ända till romantiken och nådde sin kulmen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men lever alltså i allra högsta grad vidare än idag, säger Emelie Fälton.
Förmer än annan natur
Men det finns även gemensamma drag i beskrivningarna av de svenska nationalparkerna. Det är att de alla framställs som förmer än annan natur, något unikt och värt att värna. I vissa fall blir bilden både elitistisk och förstärker uppdelningen mellan människa och natur: parkerna är äventyrliga, tillfälliga, platser för människan att lära sig i och att fly till, men som sedan går att lämna för den ”verkliga” världen.
Studien har finansierats med hjälp av The Seed Box: A Mistra-Formas Environmental Humanities Collaboration, som är ett forskningsprogram med fokus på miljöhumanistisk forskning.
Emelie Fälton, doktorand vid Tema Miljöförändring, Linköpings universitet emelie.falton@liu.se
Forskare från Linköpings universitet ochOld Dominion University, USA, ville undersöka allmänhetens förmåga att visuellt bedöma blodförlust och vad som påverkar när en lekman uppskattar en skadas svårighetsgrad.
– Allmänhetens kunskap om blödning är väldigt viktig eftersom många dödsfall sker utanför sjukhuset. Vår studie visade bland annat att kvinnors blödning upplevs som mindre allvarlig, vilket kan få svåra konsekvenser, säger Erik Prytz vid Linköpings universitet och Katastrofmedicinskt centrum.
Svårt att uppskatta hur mycket en skadad blöder
Tidigare forskning har visat att människor har svårt att uppskatta hur mycket en skadad blöder. Medicinskt kunniga överskattar ofta små blodvolymer och underskattar stora. Tidigare studier pekar också på vissa skillnader i allmänhetens sätt att behandla skadade, beroende på om de skadade är män eller kvinnor. Därför ville forskarna undersöka vilken roll en skadads kön har vad gäller allmänhetens förmåga att uppskatta blodförlust, något som tidigare inte gjorts.
Forskarna lät 125 studiedeltagare se 78 videoklipp med kvinnliga eller manliga skådespelare, som blödde från insidan av låret. Deltagarna fick se skadorna från olika vinklar och offren blödde i olika takt, med olika volym. Utifrån detta skulle deltagarna bedöma om blodförlusten var ofarlig, allvarlig eller livshotande. En blödning brukar ses som livshotande vid 1,5 dl blodförlust.
Resultatet stödde tidigare forskning, även bland civilpersoner överskattades små volymer blod och stora volymer blod underskattades. Däremot kunde studien, till skillnad från tidigare, även visa vid vilka volymer som försökspersonernas uppskattning felade. Blodförluster upp till 2 dl uppfattades som större än de faktiskt var, medan volymer som var mer än 4 dl underskattades. Blodvolymer på 3 dl däremot skattades rätt.
Blodförlust underskattas mer för kvinnliga offer
Studien visade också att studiedeltagarna underskattade blodförlusten mer för kvinnliga offer än manliga offer, oavsett volym. Blodförlust klassificerades också som mindre livshotande när kvinnor blödde.
Både i Sverige, men framför allt i USA, ges utbildning för att allmänheten ska kunna gripa in när en olycka skett. I USA har utbildningarna blivit vanligare efter de många skolskjutningarna, som krävt att fler vet hur blödning ska stoppas. Kunskapen från studien tar forskarna nu med sig in i utformningen av dessa utbildningar.
– Om kön påverkar hur en lekman uppfattar en skada måste vi ta med det i beräkningen när utbildningarna utformas, säger Erik Prytz.
Erik Prytz betonar att nu behövs vidare studier om hur kön inverkar på hur personer med blödning blir omhändertagna.
Erik Prytz, universitetslektor, Linköpings universitet, erik.prytz@liu.se
Fotnot:
Bakom studien står även Marc Friberg, Mattias Lantz Cronqvist och Carl-Oscar Jonson från Linköpings universitet, samt Rachel Phillips vid Old Dominion University i USA. Studien har finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Faktum är att många företagare har en introvert personlighet som kan innebära att de saknar motivation och har problem med att ha och ta kontakt med andra. Mark Zuckerberg, Larry Page och Bill Gates är exempel på introverta personligheter som lyckats bli framgångsrika företagare och ledare.
Frågan är hur en introvert person lyckas bli en aktiv nätverkare, och hur olika aktörer kan stötta entreprenörer med introvert personlighet?
Forskare vid Media, Management and Transformation Centre (MMTC), Jönköping International Business School har tittar närmare på indiespelindustrin i Sverige. Indiespel eller ”independent games” är oberoende spel som vanligtvis skapas av enskilda eller små team av spelutvecklare. Där utvecklarna skapar sina spel utan extern finansiering och påverkan av tredje part. Oberoendet omfattar tre områden: ekonomi, utveckling och publicering.
Går inte att vara oberoende
I studien framkom att de flesta indiespelutvecklare inte kan vara oberoende inom alla tre områden, eftersom de är beroende av olika entreprenörsnätverk för att säkra väsentliga resurser och kompetenser. Paradoxalt nog är indiespelföretagen mycket kritiska mot större etablerade spelbolag samtidigt som de ofta är beroende av deras resurser.
Situationen som indiespelföretagen befinner sig i kan beskriva det många företagare befinner sig i, när de inser att behovet av extern hjälp är grundläggande för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.
Tvingade att delta i nätverkande
De flesta företagare som själva identifierar sig som introverta och som är aktiva i indiespelbranschen, inser vikten av att nätverka. De känner sig tvingade att delta i olika nätverkande aktiviteter, men är obekväma i olika sociala sammanhang på grund av sin personlighetstyp. Detta leder till att de vid upprepade tillfällen misslyckas socialt och inte utökar sitt nätverk med nya relevanta kontakter.
Många introverta entreprenörer associerar samtidigt sin introverta personlighet med kreativitet och vill gärna framhäva detta. De har en orealistisk förväntan, som utgår från en ”Stockholmscentrerad” företagselit, om att enbart kunna fokusera på kreativt arbete och samtidigt delegera nätverkande åt andra, menar forskarna bakom studien.
Detta leder till att de hamnar i ett märkbart underläge i förhållande till extroverta företagare, vilket hotar unga och lovande företags framtid.
Vanligt med introverta entreprenörer
Studien visar att det är vanligt att entreprenörer har en introvert personlighetstyp, vilket kan vara en nackdel när de inte förmår att spegla kvaliteten på den produkt som startupföretaget erbjuder. Studien visar att det är värdefullt att stödja introverta entreprenörer, för att förbättra chanserna för lovande, nyetablerade företag att lyckas.
Några av insikterna från studien kan vara användbara för olika typer av aktörer, till exempel arrangörer av företagsevenemang och konferenser. Den visar bland annat att arrangörer av olika nätverksträffar måste hitta sätt för att skapa lugna och trygga miljöer/plattformar som för att locka introverta företagare att delta och bli aktiva nätverkare. Detta för att möjliggöra nya samarbeten och affärsmöjligheter, i syfte att säkra väsentliga resurser och kompetenser för nystartade företag.
För att detta ska fungera är det viktigt att arrangörer accepterar företagares introverta personlighet och bygger upp långvariga förtroendegivande relationer, där relationen är mer kreativ än affärsmässig.
För ungefär tio år sedan upptäckte forskarvärlden att ultraviolett ljus strålar ut från ytterområdena i många spiralgalaxer. Detta ljus har förbryllat astrofysiker sedan dess. Endast mycket massiva stjärnor kan nämligen ge ifrån sig det energirika UV-ljuset, men samtidigt kan sådana stjärnor knappast ha bildats i galaxernas ytterområden eftersom där inte finns tillräckligt mycket kall och tät gas.
Skapas på samma sätt som andra stjärnor
De massiva stjärnorna lever dessutom bara en relativt kort tid, och sålunda har man hittills menat att de inte kan flytta på sig speciellt långt. Därför har forskarvärlden trots allt tvingats anta att de här stjärnorna ändå har skapats i galaxernas ytterkant, vilket därmed inneburit ett stort problem för modellerna av hur stjärnbildning går till. Men nu verkar man vara en lösning på spåren. I en färsk studie har tre astronomiforskare vid Lunds universitet undersökt dessa intressanta runaway-stjärnor, eller skenstjärnor som de kallas på svenska.
– Nu kan vi visa att dessa stjärnor kanske har skapats på samma sätt som andra stjärnor men fått en liten knuff på vägen, säger Eric Andersson, doktorand i astronomi vid Lunds universitet.
Resultaten i studien bygger på datorsimuleringar kring skenstjärnornas möjliga förflyttningar samt hastigheten på dessa rörelser. De här stjärnorna är relativt vanliga i spiralgalaxer. Vissa av de massiva skenstjärnorna kan leva upp till 150 miljoner år, vilket dock är en relativt kort tid i universums perspektiv.
Knuffas iväg av gravitationskrafter
I den aktuella studien konstaterar forskarna att dessa stjärnor i tidig ålder har blivit ivägsparkade från de platser där de ursprungligen bildades, på grund av gravitationskrafter från andra unga stjärnor. Hastigheten på deras ofrivilliga avsked beräknas vara omkring 100 kilometer per sekund.
– Även om de bara lever en kort tid kan de alltså flytta sig långt ut i galaxen, säger Eric Andersson.
Den aktuella studien innebär ett steg närmare en enhetlig teori för hur stjärnor skapas och hur galaxer utvecklas. De tre Lundaforskarna blev förvånade över hur bra deras datormodeller stämde överens med de data som samlats in genom observationer gjorda av andra forskare.
– I en tidigare studie där vi tittade på energi från skenstjärnor såg vi, av en slump, indikationer på vad som blev fokus i denna studie. När vi sedan gjorde en noggrannare undersökning så blev resultaten ännu mer tydliga och vi insåg att vi kanske gjort en viktig upptäckt, säger Eric Andersson.
Eric Andersson, doktorand, Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, eric@astro.lu.se
Frågan om vaccinationer är självklart aktuell under pågående pandemi. Vaccination mot covid-19 behandlas inte i den avhandling som nu lagts fram på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, men författaren Ellen Wolff, hälsoekonom på Folkhälsomyndigheten, reflekterar ändå över situationen.
– Det har blivit tydligt att utvecklingen av nya vacciner kan ske i snabb takt. Nya vacciner tenderar dock att ha högre dospris än de som redan finns etablerade på marknaden, konstaterar hon.
Generellt är vaccination en av de viktigaste insatserna för folkhälsan. Många sjukdomar som förr orsakade betydande sjukdomsbörda och förtida död har mer eller mindre utrotats. Vaccination har direkt effekt på den som vaccineras, och bidrar även till att skydda andra i samhället eftersom smittspridningen minskar.
För att införliva vaccinationer i nationella vaccinationsprogram krävs dock samhällsekonomiska avvägningar. Efterfrågan på hälso- och sjukvård är obegränsad, medan resurser i form av arbetskraft, utrustning och kapital inom vården är begränsade.
Livskvalitet och livslängd
Vid en kostnadseffektivitetsanalys av vaccinationsprogram jämförs hälsoeffekter och kostnader av två eller fler alternativa program mot att inte vaccinera. Resultaten presenteras vanligtvis som en kostnad per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår, QALY, ett mått som kombinerar effekter på hälsorelaterad livskvalitet och livslängd. De kostnader som inkluderas i analysen är exempelvis kostnader för vaccinationsdoser, men också kostnad för vård av sjukdom.
Ellen Wolffs forskning har redan under doktorandtidens gång gett kunskaper som påverkat nationella vaccinationsprogram. Det gäller bland annat den numera könsneutrala HPV-vaccinationen, där även pojkar inkluderas sedan hösten 2020. Vaccinet skyddar mot livmoderhalscancer, men också andra cancerformer hos kvinnor och män.
Hon har även studerat kostnadseffektiviteten av olika vaccinationsstrategier för att skydda spädbarn från kikhosta. Den mest kostnadseffektiva strategin visade sig vara att vaccinera barn vid exakt rätt tidpunkt, vid 3, 5 och 12 månader utan fördröjning. Att vaccinera gravida, eller föräldrar eller vårdnadshavare till nyfödda (kongostrategin), var inte lika kostnadseffektivt.
I ytterligare en delstudie undersöks kostnadseffektiviteten av pneumokockvaccination av 65-åringar och 75-åringar. Resultaten indikerar att det inte är kostnadseffektivt att vaccinera 65-åringar mot pneumokocker, men att det kan vara det för 75-åringar.
Vattkoppor värt att vaccinera mot
Vaccination mot vattkoppor finns ännu inte i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, men enligt avhandlingen skulle en sådan insats vara kostnadseffektiv, till och med besparande. Att vaccinera 65-åringar mot bältros, som kan drabba den som en gång haft vattkoppor, når däremot inte upp till kostnadseffektivitet.
När folk i en enkätstudie i avhandlingen tillfrågades om vad samhället borde satsa mest resurser på, förebyggande vaccinationsprogram eller behandling vid uppkommen sjukdom, gjorde deltagarna en tydlig prioritering av det förebyggande arbetet. Antalet svarande var drygt 1 900 personer, utifrån ett representativt urval av befolkningen i Sverige.
– Förebyggande insatser, som vaccinationer, kan innebära stora utgifter i nutid medan hälsoeffekterna uppstår i framtiden. Det kan därför vara svårt att få beslutsfattare att prioritera prevention jämfört med behandling av redan manifesterad sjukdom, avslutar Ellen Wolff.
Forskare från Imperial College tog fram en modell för att bedöma effekter av olika åtgärder våren 2020, för att minska spridningen av corona.
Modellen, som presenterades i Nature, uppskattade effekterna av olika åtgärder som social distansering, självisolering, skolstängning, att förbjuda publika tillställningar och just lockdown.
Resultaten från Imperial College pekade på att det nästan uteslutande var en total stängning av samhället (lockdown) som gav resultat när det gällde att trycka ner vårens sjukdomsvåg i Europa.
– Eftersom åtgärderna infördes ungefär samtidigt, under några veckor i mars, innehåller helt enkelt inte den dödsfallsdata som användes tillräckligt med information för att särskilja deras enskilda effekter. Vi har visat detta genom att göra en matematisk analys. Med den som utgångspunkt har vi sedan kört simuleringar med Imperial Colleges originalkod för att illustrera hur modellkänsligheten resulterar i opålitliga utfall, säger Kristian Soltesz, docent i reglerteknik vid LTH och försteförfattare till artikeln.
Åtgärder inte isolerade från varandra
Tack vare ett långvarigt samarbete med Ericsson Research kunde Albin Heimerson, medförfattare och doktorand vid samma institution, köra de tunga modellsimuleringarna i företagets datormoln.
Kristian Soltesz är noga med att påpeka det högst rimliga i att de enskilda åtgärderna haft effekt, men att modellen inte kunde användas för att avgöra hur mycket.
– Det är viktigt att beakta att de insatser som görs i syfte att minska smittspridning inte verkar isolerade från varandra, utan de är ofta beroende av varandra. Ett ändrat beteende till följd av en intervention påverkar effekten av andra interventioner. Hur mycket och på vilket sätt är svårare att veta och kräver olika kompetenser och samarbete, säger Anna Jöud, docent i epidemiologi vid medicinska fakulteten och medförfattare till studien.
Avsaknad av systematisk granskning
Analyser av modeller från bland andra Imperial College belyser vikten av att epidemiologiska modeller granskas, menar artikelförfattarna.
– Det finns i debatten ett stort fokus på datakällor och deras tillförlitlighet, men en nära nog total avsaknad av systematisk granskning av olika modellers känslighet avseende parametrar och data. Detta är lika viktigt, speciellt nu när regeringar världen över använder dynamiska modeller som beslutsunderlag, säger Kristian Soltesz och Anna Jöud.
Gruppens intresse för Imperial College-modellen väcktes bland annat av att den förklarade nästan hela vårens minskande smittspridning med lockdown i tio av elva modellerade länder. Undantaget var Sverige som inte införde någon lockdown.
– I Sverige gav modellen en helt annan åtgärd som förklaring till nedgången – en åtgärd som framstod som närmast verkningslös i de övriga länderna. Det verkade vara lite för bra för att vara sant att man infört en verkningsfull lockdown i alla länder utom ett, och att en annan åtgärd skulle visa sig ovanligt effektiv i just detta land, säger Kristian Soltesz.
Utbrett problem
Han säger att problemet är utbrett. Ett svenskt exempel på modellkänslighet, som lätt hade kunnat upptäckas om en analys utförts, resulterade i en uppmärksammad rapport där forskare varnade för 96 000 inhemska dödsfall till sommaren 2020.
Det första steget är att utföra en korrekt analys av modellens känsligheter. Utgör de ett alltför stort problem så behövs mer tillförlitliga data, ofta kombinerat med en mindre komplex modellstruktur.
– Med mycket på spel är det klokt att vara ödmjuk inför fundamentala begräsningar. Dynamiska modeller är användbara så länge de tar hänsyn till osäkerheten i de antaganden de bygger på och den data de drivs med. Görs inte det är resultaten att likställa med antaganden eller gissningar, säger Kristian Soltesz.
När spridningen av covid-19 når nya höjder vädjar myndigheter runt om i världen till ökad social distansering. Samtidigt sprids hoppfull information om de nya covid-19-vaccinen av medier och myndigheter globalt. I en ny forskningsstudie finner forskare i nationalekonomi att information om vaccinets effektivitet och tillgänglighet minskar människors vilja att följa rekommendationer om social distansering och goda hygienrutiner.
En tänkbar förklaring är att folk blir mer optimistiska och slappnar av till följd av de positiva vaccinationsnyheterna.
Minskad vaksamhet
– I undersökningen finner vi att de som får vaccinationsinformation tror att livet fortare kommer att gå tillbaka till det normala, vilket verkar minska deras vaksamhet och benägenhet att följa myndigheternas rekommendationer, säger Erik Wengström, professor i nationalekonomi, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Hanken Svenska handelshögskolan i Finland.
I studien fick en grupp deltagare information om effektiviteten av de nya vaccinen, och att vaccinering redan startat i vissa länder. De fick därefter svara på frågor kring hur de kommer att bete sig framöver, bland annat om de kommer undvika sociala kontakter och resor. Deltagarna i en kontrollgrupp fick svara på dessa frågor utan att ha fått vaccininformationen innan.
Resultaten är slående. De som fick information om vaccinen uppgav i betydligt mindre utsträckning att de kommer följa rekommendationer och avstå från sociala kontakter och resor.
Beteendemässig baksida
Studien visar på en viktig beteendemässig baksida av den lyckade vaccinutvecklingen.
– Ökat fokus på vaccinen kan leda till dåliga hälsobeteenden och accelerera spridningen av viruset, säger Ola Andersson, docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet och Institutet för Näringslivsforskning.
– Resultaten indikerar att när vaccinationerna startar, och slutet på pandemin känns närmare, så kan existerande åtgärder riktade mot social distansering bli mindre effektiva, vilket kan innebära att striktare regler krävs, säger Erik Wengström.
Enkät med 1 600 svenskar
Studien bygger på ett enkätexperiment med ett representativt urval av dryg 1 600 svenskar. Studien baseras på data från 10-13 december och har i dagsläget inte utsatts för peer-review eller publicerats i någon vetenskaplig tidskrift.
Studien har finansierats med forskningsmedel från Riksbankens Jubileumsfond and Handelsbankens forskningsstiftelse.
Medverkande forskare:
Ola Andersson, docent i nationalekonomi, Uppsala universitet och Institutet för Näringslivsforskning.
Pol Campos-Mercade, forskare i nationalekonomi, Köpenhamns universitet.
Armando Meier, forskare i nationalekonomi, Universitet i Lausanne.
Erik Wengström, professor, Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet och Hanken Svenska handelshögskolan.
Kontakt:
Erik Wengström, professor, Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet och Hanken Svenska handelshögskolan, erik.wengstrom@nek.lu.se
Människors dna sprids enbart genom biologiskt arv, medan bakterier har för vana att dela med sig en del av sina gener också till andra bakteriearter. Detta gäller ofta gener som gör bakterierna resistenta mot antibiotika.
Användningen och överanvändningen av antibiotika ger en fördel åt de bakterier som tagit upp resistensgener, vilket leder till ytterligare spridning och minskade möjligheter att behandla infektioner. Stora delar av den moderna sjukvården är därmed hotad.
De snabba teknologiska framstegen inom storskalig dna-sekvensering har under det senaste decenniet gjort det möjligt att studera bakteriers evolution mycket mer effektivt än tidigare.
Resultaten visar att de bakterier som producerar antibiotika i självförsvar, och ofta spekuleras vara källan till resistensgener, inte fanns med på listan över ursprungsarter. I stället var alla arter, utom en, sådana som kan orsaka infektioner hos människor och djur.
Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi och föreståndare för CARe, är seniorförfattare till studien:
– Givet att de allra, allra flesta bakterier är helt ofarliga för oss, så kom det lite som en överraskning att dessa gener nästan uteslutande kommer från arter som kan orsaka infektioner. Men å andra sidan så är det ju rimligt eftersom dessa arter ofta triggar antibiotikaanvändning när vi infekteras av dem, och andra potentiellt sjukdomsframkallande bakterier finns ofta i närheten, redo att byta gener! Resultaten understryker att tarmfloran hos människor och domesticerade djur är en viktig arena för resistensevolution, säger han.
Miljön behöver skyddas
Kunskap om varifrån resistensgener kommer är viktig för att veta hur man bäst begränsar uppkomst av ytterligare resistensgener i kliniken. Författarna påpekar också att för mer än 95 procent av alla kända resistensgener vet man inte varifrån de kommer.
– Sannolikt kommer de allra flesta av dem från ännu ej sekvenserade bakterier. Vi känner till de flesta arter som brukar finnas i tarmarna och på huden hos oss själva och våra domesticerade djur. Det pekar mot att många kommer från den relativt outforskade genreservoaren hos bakterier som primärt lever i den yttre miljön. Miljön som sannolik källa för resistensgener lyfter också behovet av att skydda den mot onödig antibiotikaexponering från exempelvis avloppsvatten som annars kan riskera att driva på resistensutvecklingen, säger Joakim Larsson.
Forskargruppen på Linnéuniversitetet har analyserat 24 217 plötsliga hjärtstoppsfall som inträffat på svenska sjukhus mellan 2005 och 2018. De fick också tillgång till socioekonomiska data om patienterna och använde högsta utbildningsnivå och årsinkomst som indikatorer för socioekonomisk status (SES).
I analyserna justerade man för en mängd andra påverkande faktorer såsom ålder, kön, etnicitet, diverse medicinska bakgrundsfaktorer (inklusive orsaken till hjärtstoppet) samt det sjukhus där hjärtstoppet inträffade.
– Tidigare forskning har visat att personer med lägre SES har lägre sannolikhet att överleva en plötslig hjärtstopp som inträffar utanför sjukhus jämfört med patienter med högre SES. Hittills har det inte varit klart om detta var fallet för patienter som redan var på sjukhus, där vi förväntar samma vårdstandard oavsett bakgrund, säger Jens Agerström, professor i psykologi.
Fördelar med hög socioekonomisk status
Studien är den första europeiska studien som undersöker detta och även den första som tyder på att SES, snarare än andra faktorer, spelar roll när det kommer till vårdinsatser och överlevnad.
Ett anmärkningsvärt fynd var att patienter med högre SES dessutom fick mer förebyggande åtgärder i form av EKG-övervakning innan hjärtstoppet inträffade, trots att deras hälsotillstånd var bättre.
Jens Agerström menar att detta kan tyda på att patienter med lägre SES diskrimineras när beslut fattas om vilka vårdinsatser som ska sättas in.
– Betryggande nog så visar resultaten att i de allra flesta fallen behandlas patienter lika oavsett socioekonomisk bakgrund. Men diskriminering oavsett storlek är viktig att åtgärda när det handlar om människoliv, säger Jens Agerström.
Skillnaderna i överlevnad är inte på något sätt triviala. Av cirka 1 000 patienter med låg SES så är 280 patienter vid liv 30 dagar efter hjärtstoppet. När det gäller patienter med hög SES är 320 av 1 000 patienter vid liv efter 30 dagar.
Utbildning mot diskriminering
Jens Agerström pekar på vikten av både ökad medvetenhet och tidiga utbildningsinsatser för att undvika diskriminerande behandling.
– Forskning visar att människor med låg SES möter fördomsfulla attityder i många samhällen och kulturer, därför menar vi att det är fullt möjligt att fördomar även finns inom vården. Det behöver inte nödvändigtvis handla om medvetna fördomar.
Jens Agerström har ägnat de senaste fem åren åt detta forskningsprojekt, vilket var ett naturligt nästa steg efter att ha studerat diskriminering på arbetsmarknaden under många år.
– Betydligt färre studier har fokuserat på förekomsten av diskriminering inom hälso- och sjukvårdssystemet. Även mina egna medicinska besök spelade en roll, eftersom jag fick intrycket att personalen ofta blev mer grundlig efter att de hade frågat mig om mitt yrke.
Studien bygger på en kartläggning av drygt 500 svenska kvinnors matvanor och förekomsten av allergi hos deras barn vid ett års ålder.
– Vi har konstaterat att mammor till friska ettåringar konsumerade mer komjölk under amningen än mammor till allergiska ettåringar. Sambandet är tydligt, men vi påstår därmed inte att komjölk i kosten skulle vara något allmänt botemedel mot matallergi, poängterar Mia Stråvik, doktorand på avdelningen för livsmedelsvetenskap på Chalmers tekniska högskola och studiens försteförfattare.
Det finns enligt henne många faktorer bakom risken för matallergi, inte minst ärftlig benägenhet.
– Men kosten är en faktor där föräldrar själva har möjlighet att påverka. En del unga kvinnor undviker idag att dricka mjölk på grund av rådande trender och en obefogad rädsla, som är kopplad till myter kring kosten.
Hon påpekar att allergi mot mjölkprotein är ovanligt hos vuxna, så de flesta kvinnor tål själva mjölk och mejeriprodukter. Laktosintolerans är något helt annat, som innebär att man inte kan bryta ned mjölksocker. Men då finns laktosfria mjölkprodukter som kroppen tolererar.
Hygienhypotesen
Enligt professor Ann-Sofie Sandberg, Mia Stråviks handledare, kan mjölken i mammans kost innehålla ämnen som stimulerar immunsystemets mognad.
– Det finns ett tidsfönster i barnets tidiga utveckling där denna stimulans är nödvändig för att barnet ska bli tolerant mot olika födoämnen.
Enligt den så kallade hygienhypotesen fungerar kontakten med olika mikroorganismer som något av en ”kickstart” för barnets immunsystem, förklarar hon.
– Men i avsaknad av mikroorganismer i vårt hygieniska samhälle kan ämnen i mammans kost vara ett annat sätt att stimulera immunsystemets mognad.
Fettsyror i kons mage
Mia Stråviks studie är inte den första som kopplar komjölk i kvinnans kost till minskad risk för allergi hos hennes barn. Tidigare studier har dock ofta byggt enbart på enkätsvar – både när det gäller matvanorna och förekomsten av allergi. Här är både data och slutsatser betydligt mer robusta.
– I den här studien har vi kunnat verifiera kvinnans rapporterade intag av mjölk och mjölkprodukter genom biomarkörer i hennes blod och bröstmjölk. Det handlar om två fettsyror som bildas i kons mage och som är specifika för mjölkprodukter, säger Mia Stråvik.
– Dessutom har alla fall av allergi hos barnen diagnostiserats av en läkare specialiserad på barnallergi.
Barnallergi
Allergi är den vanligaste kroniska sjukdomen som drabbar barn och den förekommer allt oftare, såväl i Sverige som i andra industrialiserade länder. Av de 508 barn som ingick i den aktuella studien hade:
7,7 procent av barnen (39 st) vid ett års ålder en diagnostiserad födoämnesallergi. Vanligast var allergi mot komjölk eller ägg (eller mot båda dessa).
6,5 procent av barnen (33 st) diagnosen atopiskt eksem och lika många hade fått en astmadiagnos
23 procent av barnen vid ett års ålder någon typ av allergi
En tydlig koppling
De drygt 500 barnaföderskorna fick vid tre tillfällen utförligt redogöra för sina matvanor – i 34:e graviditetsveckan, en månad efter födseln och fyra månader efter födseln. Vid ett års ålder läkarundersöktes barnen och alla fall av födoämnesallergi, atopiskt eksem och astma identifierades.
Sedan materialet justerats för bland annat ärftliga faktorer och så kallad reverse causation kunde forskarna konstatera att det var just sambandet mellan mammans intag av mjölk och mjölkprodukter och den mindre förekomsten av födoämnesallergi hos deras barn som stod ut allra tydligast.
– Hur vi än vrider och vänder på våra data, så kommer vi till samma slutsats, konstaterar Chalmersforskaren och medförfattaren Malin Barman, som är Mia Stråviks biträdande handledare.
Mekanismerna bakom mjölkens skyddande effekt mot allergi är dock fortfarande oklar.
Hur påverkar mjölken?
Det är oklart exakt på vilket sätt komjölk i mammans mat minskar risken för barnallergi. Enligt forskaren Malin Barman finns flera tänkbara förklaringar, som möjligen kan samverka.
– En hypotes är att komjölken innehåller någon faktor som aktiverar barnets immunsystem och hjälper det att utveckla tolerans. Denna än så länge okända faktor skulle kunna finnas i mjölkens fett eller i dess proteininnehåll.
Men det kan också vara så att mjölken i sig är neutral i förhållande till immunsystemet, menar Malin Barman. Då handlar det snarare om att ett högre intag av mjölkfett leder till ett förhållandevis lägre intag av fleromättat fett.
– Detta är gynnsamt, eftersom vi tror att fleromättat fett i mammans kost kan motverka immunsystemets mognad i tidig ålder.
Ett annat resultat i studien som Mia Stråvik lyfter fram är att barn till ammande mammor, som vid fyramånadersmätningen åt mycket frukt och bär, tenderade att i betydligt högre utsträckning drabbas av eksem.
– Men ytterligare studier måste till innan vi kan säga något med säkerhet kring detta samband.
I en pågående uppföljning undersöks nu barnens hälsotillstånd vid fyra års ålder.
Data från 655 familjer i luleåtrakten
Studien ingår i ett mer omfattande projekt NICE-kohorten, (Nutritional impact on Immunological maturation during Childhood in relation to the Environment), uppbyggt kring 655 familjer som födde barn vid Sunderby sjukhus utanför Luleå under åren 2015 – 2018. Familjerna rekryterades när de gravida kvinnorna besökte sjukhuset. Syftet är att kartlägga hur en rad faktorer i fostrets och spädbarnets näringsintag påverkar deras immunsystem och i förlängningen deras hälsa och utveckling.
Förutom sambandet mellan föda och allergi, som är Chalmersforskarnas speciella ansvarsområde, studeras bland annat mikroorganismer och toxiska ämnen och deras betydelse för sådant som tandhälsa och neuropsykologisk utveckling.
Till sin hjälp har forskarna byggt upp en omfattande biobank med prover från deltagarna – allt från moderkakor och navelsträngsblod till bröstmjölk, urin och saliv.
Utöver Chalmers deltar även Umeå universitet, Karolinska Institutet och Göteborgs universitet i studier som utgår från NICE-kohorten – sammantaget är ett 30-tal forskare engagerade.
Kohorten har etablerats av Ann-Sofie Sandberg vid Chalmers, professor Agnes Wold vid Göteborgs universitet samt av överläkaren och barnallergologen Anna Sandin, knuten till Umeå universitet/Sunderby sjukhus. Den aktuella studien är den första vetenskapliga publiceringen med huvudfokus på allergi som bygger på insamlade data från familjerna i Norrbotten.
Redan på 1800-talet varnade astronomer för himlaglim. Ordet är vackert, men innebörden är dyster. Himlaglim innebär att det ljus människan skapar på jorden slår ut det från avlägsna stjärnor. Stjärnhimlen blir grumlig.
Människan är ett utpräglat ljusberoende djur. Till skillnad från djur som fladdermöss, vissa fåglar och ormar kan vi inte navigera i mörker. Våra ögon är inte gjorda för det.
Så när vi har kunnat, har vi satt upp belysning. Ljusföroreningarna har tilltagit allt eftersom. I Nordamerika och Europa lever i dag 99 procent under en ljuspåverkad himmel. Men det är inte bara stjärnhimlen som störs.
Nattaktiva djur far vilse
Havssköldpaddor är ett välkänt exempel på hur viktigt ljus och mörker är inom djurvärlden. De nykläckta sköldpaddorna söker sig mot gryningsljuset vid horisonten. När gryningen övertrumfas av artificiellt ljus från städer och byar i närheten går sköldpaddorna åt fel håll, och dör.
Under århundraden har de nattaktiva fladdermössen sökt sig till kyrkvindar och kyrktorn. På 1980-talet fanns fladdermuskolonier i två tredjedelar av de undersökta kyrkorna i Västergötland. 30 år senare följde Johan Eklöf och Jens Rydell upp studien. Forskarna klättrade i torn, kröp omkring på vindar och lyssnade på kyrkogårdar. När de var klara hade de bara hittat fladdermöss i en tredjedel av kyrkorna. Förklaringen var entydig. Under den tid som gått mellan undersökningarna hade vissa kyrkor försetts med fasadbelysning, andra inte. Där mörkret bestod bodde fladdermössen kvar.
– Det var en aha-upplevelse. Det är självklart att ljuset jagar bort dem, men jag hade inte tänkt på det tidigare, säger Johan Eklöf, biolog och aktuell med boken ”Mörkermanifestet”.
För vissa fladdermusarter är belysning ett större problem än för andra. De som är långsamflygande och fångar byten nära växtlighet är mest ljuskänsliga.
– De snabbflygande som jagar i fria luften är inte lika känsliga. De vågar plocka insekter under gatlyktor, även om de aldrig skulle välja att bo där, säger Johan Eklöf.
Påverkas negativt av artificiellt ljus
Ungefär 40 procent av världens alla insektsarter beräknas vara hotade av utrotning. Insekter påverkas också mycket tydligt av ljusföroreningar. Den nyzeeländska wetan undviker exempelvis i nio fall av tio att leta mat i en artificiell upplyst miljö.
– En fågel kan kanske i viss mån påverkas negativt av uteblivet mörker men samtidigt dra nytta av ljuset så till vida att de hinner leta mat under en längre stund. För insekter är det annorlunda. Vid en viss ljusnivå rör de sig och vid en annan gör de det inte. Rör de sig inte ute, hittar de inte en partner.
För vissa insekter är hormonsystemen programmerade för att gå i gång vid vissa ljusnivåer. När skiftet mellan ljus och mörker uteblir kommer de aldrig in i parningsläge, säger Johan Eklöf.
Ljusföroreningar – orsak och verkan
Ljusföroreningar är artificiellt ljus från belysning som sprids där det inte behövs och som kan få negativa konsekvenser för människor, djur, miljö och klimat. En annan aspekt är energieffektivitet, eftersom ljusföroreningar per definition är ett slöseri av energi.
Olika djurarter är olika känsliga för ljusföroreningar. Tydligast störs överlag de som är nattaktiva, däribland många insekter.
Ljusföroreningar är ett ämne som omfattar många discipliner, från astronomi till ekologi, ljusdesign, hälsa och trafiksäkerhet.
Globalt sett beräknas ljusföroreningar öka med 4 till 6 procent per år. Offentliga, kommersiella och privata utomhusmiljöer är i allt högre grad belysta under dygnets alla mörka timmar. Anledningen är en tre bokstäver lång förkortning: LED. Lampor av typen Light Emitting Diode består av små högintensiva lysdioder i stället för glödtrådar. De är energieffektiva, hållbara och därmed billiga i drift.
Påverkar våra biologiska system
2014 gick Nobelpriset i fysik till forskarna bakom dioden för blått LED-ljus det den mänskliga blicken uppfattar som naturligt ljus. Det blå ljuset är samtidigt det vi bör vara mest varsamma med, eftersom det genom sin likhet med dagsljus påverkar de biologiska systemen mer än exempelvis gult och rött ljus. Det säger Annika Jägerbrand, universitetslektor i miljövetenskap vid Högskolan i Halmstad som forskar inom belysningsområdet och på ljusföroreningar.
Vanliga, och onödiga, sätt att använda ljus är att lysa uppåt på fasader, att överbelysa med reklamskyltar och att belysa gröna områden och träd.
– Det är lätt att glömma bort att träden och gröna områden är viktiga habitat för många olika organismer. Om de djur som bor i träd blir exponerade för ljus måste de hitta nya träd att bo i. På så vis kommer belysningen att leda till en allt mindre yta för många arter att leva på. Därför bör man tänka på hur man använder belysningen både hemma och i samhället. Nära vatten och i vatten där det finns fisk och andra skyddade arter som är mycket ljuskänsliga bör man undvika att belysa, säger Annika Jägerbrand.
Även träden påverkas. Rönnar och lönnar belägna bredvid gatlyktor kan vara lövtäckta tre veckor längre än de artfränder som får växa i naturligt ljus, har botaniker konstaterat.
Olika slags ljus
Vilket slags ljus som används spelar roll. Kall-vitt ljus med mycket våglängder i blått, som i modern LED-belysning, upplevs som det mest naturliga. Därmed ställer det också till mest problem.
För människor är det välkänt att de blå våglängderna i ljuset försvårar insomningen och bidrar till att rubba dygnsrytmen. Till viss del handlar det om sådant vi kan styra själva, som att släcka lampor och skärmar i tid. Men också de omgivande ljusföroreningarna spelar in. Exakt vad som har störst betydelse kan vara svårt att särskilja, säger Annika Jägerbrand, eftersom det beror på exponeringen och hur känslig man är som person.
Så skadas vi av ljusföroreningar
För lite ljus, vilket är vanligt i Sverige under vintermånaderna, kan leda till årstidsbunden depression för en del människor. Men även för mycket ljus, och fel sorts ljus vid fel tillfällen, har visat sig vara förknippat med hälsorisker.
Det vita ljuset från LED-belysning liknar dagsljus och gör oss mer alerta än det gula ljuset från äldre lysrör eller glödlampor. Vi möter det både i form av skärmar och belysning. Sömnbrist, rubbad dygnsrytm, övervikt, vissa cancerformer, diabetes och psykiatriska diagnoser har kopplats till en rubbning av kroppens interna tidsuppfattning. Elektriskt ljus spelar in, men hur stor del av påverkan som kommer från inomhusbelysning respektive ljusföroreningar utomhus är oklart.
2019 kunde forskare vid University of Florida för första gången visa att smittrisken för en infektionssjukdom påverkas av konstgjord belysning. Nilfeber är en virussjukdom som främst infekterar fåglar, men som också kan påverka människor och hästdjur. Nattlig belysning ökade dramatiskt risken för vilda fåglar att smittas av sjukdomen.
Överlag finns många frågetecken kring de mer exakta effekterna av ljusföroreningar och därmed även kring möjligheterna att minska dem. För tillfället deltar Annika Jägerbrand i ett större tvärvetenskapligt projekt som syftar till att kartlägga effekter av ljusföroreningar och hur de kan mätas. Forskargruppen ska bland annat undersöka hur mycket enskilda installationer bidrar till ljusföroreningar.
Nationella restriktioner för nattljus
Men även om de exakta effekterna är svåra att fastställa är det tydligt att överflödig belysning har oönskade konsekvenser. I flera länder, däribland Frankrike, Italien och Tyskland, har man därför infört nationella restriktioner för användningen av ljus på natten. Det saknas i Sverige. Däremot slår vissa kommuner fast i sina detaljplaner att naturligt mörka miljöer ska värnas.
Biologen Johan Eklöf berättar att han börjat få frågor från kommuner som undrar hur de ska tänka kring ljushantering och ekologi, exempelvis när ett nytt elljusspår ska anläggas.
– Det är något nytt, fram till nyligen har man inte tänkt på det. Rörelsedetektorer är den enklaste lösningen i dagsläget. Har vi lampor som bara går i gång när någon är där, så blir det bara ljust en stund. Ju senare det blir och ju mörkare det ska vara – desto färre är det ju också som rör sig.
Mörker som turistattraktion
Världen över har nattmörker blivit så sällsynt att det kommit att utgöra en attraktion. Organisationen International Dark Sky Association utnämner så kallade ”dark sky communities”, samhällen där man aktivt arbetar med att värna mörkret. De flesta ligger i USA, men även danska Møns klint och Nyord har kvalificerat sig.
Johan Eklöf tycker att det är ett lovvärt initiativ. ”Mörkermanifestet – om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” handlar om ljusföroreningar de problem de medför, men också om vad vi kan upptäcka om vi låter mörkret omfamna oss.
– Det är mer intressant att lyfta mörkret än att dissa ljuset. Det är rätt skönt när det är mörkt ibland. Allt har sin plats.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Fotnot:
Annika Jägerbrand forskar för tillfället i det tvärvetenskapliga projektet ”Energieffektiv utomhusbelysning för minskade ljusföroreningar”, som pågår 2020–2022 i samarbete mellan Högskolan i Halmstad, RISE och Pennstate University i USA.
När klimatförändringarna gör jordens yta varmare, påverkar det också olika väderfenomen som vind och nederbörd. Ytvindar, alltså vindar på upp till 10 meters höjd, är kanske en av de saker som kan påverka vår vardag mest.
– Att förstå hur vindhastigheten förändras är avgörande för samhället när det gäller elproduktion från vindkraftsparker. Ytvindar styr också hur luftföroreningar sprids nära utsläppskällor, som trafik i stadsområden, säger avhandlingens författare Lorenzo Minola vid institutionen för geovetenskaper på Göteborgs universitet.
Än viktigare att förstå menar Lorenzo Minola är extremväder. Extrema vindar kan skada byggnader och skogar, och utgöra en allvarlig fara för människor. Stormen Gudrun 2005 var ett exempel på det.
– Tyvärr är det till stor del oklart fortfarande vad som orsakar förändringar i ytvindandarna, och en orsak till det är att de är svåra att mäta. Nära ytan finns det byggnader och andra hinder som gör mätningarna osäkra, och långtidsmätningar saknas ofta.
Har samlat väderdata från 50-talet
I sin avhandling har Lorenzo Minola använt historiska data från SMHI för att skapa ett dataset med vindhastigheter i Sverige som sträcker sig från 1956 till 2019. Och har lyckats filtrera bort faktorer som inte har med klimatet att göra, en process som kallas homogenisering.
Homogenisering går ut på att med hjälp av algoritmer hitta förändringar som inte har en naturlig orsak, utan beror på att till exempel mätstationen har flyttats. Datan har han sen använt till att utvärdera om våra nuvarande klimatmodeller faktiskt kan göra förutsägelser med avseende på ytvindar.
– Tyvärr kan modellerna inte simulera ytvindarna ordentligt, speciellt inte över den skandinaviska fjällkedjan. Men vi lyckades förbättra simuleringarna och för första gången studera vindarna över vår tidsperiod bättre, säger han.
Förvånande nog hittade de bland annat en sänkning i vindhastigheterna, vilket är tvärtemot vad man skulle kunna gissa utifrån att klimatet blivit varmare. Men den sänkningen varade bara fram till 2003, efter det ser man ingen förändring i ytvindarnas hastighet.
– Sänkningen hänger ihop med förändringar i storskaliga vindar, framförallt den nordatlantiska oscillationen, med beror också på ökad mängd skog kring väderstationerna, säger Lorenzo Minola.
– Den höga förekomsten av astma hos längdskidåkare kan bero på upprepad och långvarig inandning av kall torr luft. Med andningsmask återanvänds däremot en del av den varma och fuktiga luft som vi andas ut, och det minskar förmodligen påfrestningen på luftvägarna, säger Nikolai Stenfors, docent vid Umeå universitet och överläkare vid lungkliniken på Östersunds sjukhus.
Forskningsprojektet Aegis har det långsiktiga syftet att minska ohälsan i luftvägarna hos skidåkare vid hård och långvarig fysisk aktivitet i kyla. Och undersöker egenskaper och effekter hos värme- och fuktväxlande andningsmasker för idrottsbruk, ej att förväxla med munskydd mot virus.
Mask bra mot luftvägsproblem…
I en studie undersöktes användningen av andningsmasker och attityder till dem bland elever på riksidrottsgymnasier och nationella idrottsutbildningar inom längdskidor och skidskytte.
Bland deltagarna rapporterade 68 procent andningsbesvär under träning i temperaturer under noll grader. Samtidigt svarade de att den vanligaste temperaturnivån när de valde att använda andningsmask var minus 15 grader. Nästan alla svarade också att de tror att andningsmasker förhindrar luftvägsproblem som orsakas av träning i kyla. Åldersintervallet var 15-19, och 55 procent av eleverna svarade på undersökningen.
…men minskar syrehalten
I en annan delstudie konstateras att användning av värme- och fuktväxlande andningsmasker inte enbart medför positiva effekter. Den luft som blir kvar i andningsmasken efter utandning, håller inte bara kvar fukt och värme utan har också lägre syreinnehåll och högre halt av koldioxid än omgivningsluften.
– Det här gör att nästa inandning ger lite lägre syrehalt och något högre koldioxidhalt än normalt i inandad luft. Dessutom medför filtren i någon mån ett ökat andningsmotstånd vilket gör att andningsmuskulaturen får jobba lite mer för att driva luftflödet genom filtren, säger Mats Ainegren, lektor vid Sports Tech Research Centre, Mittuniversitetet.
Projektet Aegis är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vid Umeå universitet och Mittuniversitetet som pågår sedan 2017.
– Vi hoppas att forskningsresultaten på sikt skall leda till bättre hälsa för både skidåkare och andra som regelbundet bedriver fysisk aktivitet i kyla, säger Helen Hanstock, lektor vid Nationellt Vintersportcentrum vid Mittuniversitetet.
Mats Ainegren, universitetslektor, Sports Tech Research Centre, Institutionen för Kvalitetsteknik och Maskinteknik, Mittuniversitetet, mats.ainegren@miun.se
Nikolai Stenfors, docent, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, nikolai.stenfors@umu.se
Helen Hanstock, universitetslektor, Nationellt vintersportcentrum, Institutionen för Hälsovetenskap, Mittuniversitetet, 076-527 91 24, helen.hanstock@miun.se
I en unik studie från Lunds universitet har hälsan hos äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk ohälsa kartlagts. Fokus har varit på affektiv sjukdom och ångestsjukdom.
– Vi har velat undersöka samsjuklighet, nyttjande av vård, läkemedelsanvändning samt ringa in vilka sociala stödinsatser som gruppens speciella skörhet kräver, säger Nadia El Mrayyan, psykiatrisjuksköterska och doktorand vid Lunds universitet.
I alla dessa delar har mönstren visat sig se olika ut för gruppen äldre med intellektuell funktionsnedsättning respektive gruppen utan.
Ospecificerade diagnoser
Begreppet affektiv sjukdom spänner över vitt skilda diagnoser som depression och bipolär sjukdom, men med gemensamt att det känslomässiga stämningsläget är starkt påverkat. Flera hundra äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och affektiv och/eller ångestsjukdom har jämförts med lika många äldre personer utan IF men med affektiv och/eller ångestsjukdom.
Risken för samsjuklighet visade sig högre för gruppen med IF, med högre sannolikhet att ha ytterligare psykisk ohälsa utöver affektiv-/ångestproblematik. Resultaten visade också att det ofta var svårt att sätta diagnos. Ofta blev läkarbedömningen av den psykiatriska sjukdomen ”ospecificerad eller annan”.
Svårigheter med att ställa diagnos
– Om patienten dessutom har svårt att själv kommunicera sina besvär blir det en ännu större utmaning att ställa diagnos, konstaterar Nadia El Mrayyan.
Även fysisk samsjuklighet, som fallskador och epilepsi, var högre inom gruppen äldre med IF. De oplanerade vårdbesöken var fler och behovet av slutenvård högre. Studien visar även att gruppen äldre med IF får mer ångestdämpande medicin än motsvarande grupp utan IF. Till personer med IF och ångest förskrevs dessutom mer antidepressiva läkemedel – trots att diagnosen depression inte hade satts.
– Vi ser att beteendeproblematik i kombination med IF av måttlig till svår grad är kopplat till ökad förskrivning av ångestdämpande läkemedel. säger Nadia El Mrayyan.
Omsorgspersonal fångar upp ändrat mående
Gruppen äldre med IF och affektiv och/eller ångestsjukdom bor ofta i bostad med särskild service och har daglig verksamhet, två insatser som beviljas enligt LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade). Nadia El Mrayyan betonar att omsorgspersonalen har en oerhört viktig roll i att ringa in hälsobehovet.
– Det är de som kan fånga upp ett ändrat beteende och mående och kanske se vad som utlöst det, säger Nadia El Mrayyan.
Hon ser flera vägar till att förbättra hälso- och vårdläget för denna sköra grupp. Det är viktigt att alla i vård- och omsorgskedjan, från beslutsfattande politiker till hälso- och sjukvårdspersonal, uppmärksammar och förstår den särskilda utsattheten.
– Det blir allt fler äldre med IF i världen. Mina resultat visar på ett stort behov av specifika riktlinjer för äldre med IF och psykisk ohälsa. Det behövs bättre redskap för att övervaka hälsan, och särskilt utformade vårdprogram. Jag ser också behov av ett resurscenter med samlad kompetens inom vård av äldre med IF och psykisk sjukdom, säger Nadia El Mrayyan.
Avhandling:
Older people with intellectual disability and affective and anxiety disorders: Comorbidities, healthcare utilisation, pharmacotherapy and frailty factors requiring support and social services
Kontakt:
Nadia El Mrayyan, psykiatrisjuksköterska och doktorand vid Lunds universitet, nadia.el_mrayyan@med.lu.se
