Då och då dyker det upp patienter som behöver en blodtransfusion, men som har en så sällsynt blodgrupp att det inte finns blodgivare som passar. Blodprovet skickas då till ett referenslaboratorium som det i Lund eller till International Blood Group Reference Laboratory (IBGRL) i Bristol för att hitta rätt blod till patienten.
– Precis som vi människor ser olika ut på utsidan, är våra röda blodkroppar också olika på cellytan där det sitter en mängd proteiner och kolhydrater som har olika funktioner. Små ärftliga skillnader i dessa molekyler avgör vilken blodgrupp du har, säger Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet.
Tidigare okänd blodgrupp
Han och docent Jill Storry har genom åren löst ett flertal blodgåtor. I början av 1990-talet undersökte han en patient i Sverige och hon en i USA. Båda gav upphov till okända mönster som senare skulle visa sig vara en helt ny, okänd blodgrupp.
Nicole Thornton leder arbetet vid IBGRL i Bristol och har tillsammans med Martin L Olsson, Jill Storry och andra samlat ihop fall som liknade de ursprungliga patienterna. Blodgruppen hade vid detta lag döpts till M.A.M. efter den första, amerikanska patientens initialer.
– Vi pratar om en blodgrupp som är så speciell att vi bara känner till ett tiotal personer med den i hela världen. Vi upptäckte att individer med blodgruppen MAM-negativ saknar ett speciellt protein, EMP3, som normalt sitter på cellytan, säger Jill Storry.
Nytt blodgruppssystem
Dessa fynd ger nu upphov till ett nytt blodgruppssystem, MAM. Men forskarna upptäckte också att blodstamsceller från MAM-negativa personer producerar betydligt fler röda blodkroppar än normalt när de odlas i laboratoriet, vilket är av intresse för framtidens transfusioner. Martin L Olsson fortsätter:
– En stor del av dagens blodgruppsforskning handlar om vilka okända funktioner de proteiner som sitter på blodkroppens yta har. Det är ett genombrott att vi nu har visat att EMP3 fungerar som en bromspedal vid produktionen av röda blodkroppar.
Över 80 procent av människans egna celler består av röda blodkroppar och varje sekund bildas ett par miljoner nya blodkroppar. Minsta obalans kan resultera i överproduktion eller blodbrist, anemi. Ändå känner forskare inte till så mycket om hur den tidiga bildningen av röda blodkroppar regleras. Där finns en stor kunskapslucka som kan ge utrymme för nya behandlingsprinciper, menar Martin L Olsson.
I hela världen finns så vitt känt bara en blodgivare med den sällsynta blodgruppen och det är faktiskt samma patient som Martin L Olsson redan på 1990-talet förgäves försökte blodgruppsbestämma.
– Hon blev väldigt glad när jag kontaktade henne igen 25 år senare, för att berätta att vi nu äntligen tagit reda på vilken blodgrupp hon har. Jag är nog ganska envis och är nöjd att vi inte gav upp trots att det var ett svårlöst fall, avslutar Martin L Olson.
Martin L Olsson, professor vid Institutionen för laboratoriemedicin vid Lunds universitet och överläkare vid Avd. för klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Medicinsk Service, Region Skåne, Martin_L.Olsson@med.lu.se
Jill Storry, docent i experimentell transfusionsmedicin vid Institutionen för laboratorie-medicin, Lunds universitet och processledare vid Avd. för klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Medicinsk Service, Region Skåne, jill.storry@med.lu.se
Artificiella agenter är mjukvarumoduler som är aktiva i en datormiljö. Fyra forskare från Göteborgs universitet och Chalmers jobbar med frågeställningar i gränslandet mellan kognitiv vetenskap och maskininlärning. Flera studier inom kognitiv vetenskap tyder på att mänskliga språk formas av behovet av effektiv kommunikation och förloppet är ur ett informationsteoretiskt perspektiv nära optimalt.
Gruppens metod för att träna de artificiella agenterna bygger på förstärkningsinlärning, reinforcement learning, som är ett område inom maskininlärning där agenter successivt lär sig genom att interagera med en miljö och få belöningar. I det här fallet har agenterna startat utan någon som helst språklig kunskap och sedan lärt sig att kommunicera genom att få feedback på hur bra de förstår varandra. Även det förloppet har varit nära optimalt.
Beskriver färger
– Vi tittar på hur agenter lär sig att namnge olika färger i ett gissningsspel bestående av en berättare och en lyssnare. Berättaren ser en färg och beskriver den genom att skicka ett ord från en ordlista till lyssnaren som försöker återskapa färgen. Båda agenterna belönas efter hur bra lyssnaren kan pricka in färgen. Orden i ordlistan har till en början ingen betydelse, utan det är upp till agenterna att själva komma överens om ordens mening under flera rundor av gissningsspelet. Vi ser att agenterna partitionerar in färgspektra på liknande sätt som vi människor gör, säger Mikael Kågebäck, forskare på Sleep Cycle AB.
En bild av språket Tsafiki med sex färgord. Det talas av Tsáchila folket i Ecuador.Bilden visar ett artificiellt språk med samma antal färgord, skapat av forskarnas agenter. Tsáchila folket och de artificiella agenterna tycks ha delat in spektrumet på liknande sätt. En kvantitativ undersökning av likheter hos mänskligt och artificiellt språk återfinns i studien.
Mikael Kågebäck, tidigare doktorand vid institutionen för data- och informationsteknik, har tillsammans med Asad Sayeed, forskare i datalingvistik på Centrum för språkteori och sannolikhetsstudier (CLASP) vid Göteborgs universitet, och Devdatt Dubhashi, professor, och Emil Carlsson, doktorand, på avdelningen för Data Science och AI vid Data- och informationsteknik, författat artikeln som nu publicerats av PLOS ONE.
– En praktisk tillämpning av vår forskning är att den kan bidra till mer effektiv kommunikation mellan datorer och människor och förbättra datorers förståelse för mänskligt språk, till exempel i smarta system som Siri och Alexa, säger Asad Sayeed.
Den underliggande idén att lära sig att kommunicera genom förstärkningsinlärning är också intressant för forskning inom sociala och kulturella områden, till exempel för projektet GRIPES som studerar hundvisselpolitik (dogwhistle politics) vilket Asad Sayeed leder.
Kan användas i andra studier
– Kognitiva experiment är tidskrävande, eftersom du ofta behöver utföra noggranna experiment med ett antal volontärer. Vi presenterar en kraftfull, flexibel och kostnadseffektiv metod för att undersöka de här grundläggande frågorna. Vi har full kontroll på experimenten, som är repeterbara och helt pålitliga. Det ramverk vi tagit fram är mycket användbart för att undersöka grundläggande frågor inom kognitiv vetenskap, språk och interaktion. För datavetare är det ett givande område för att utforska effektiviteten hos olika inlärningsmekanismer, säger Devdatt Dubhashi.
– I framtiden vill vi undersöka om agenter kan utveckla kommunikation som liknar mänskligt språk även inom andra områden. Ett exempel är om vi på ett artificiellt sätt kan återskapa de hierarkiska strukturer vi ser i mänskligt språk, säger Emil Carlsson.
Asad Sayeed, forskare i datalingvistik, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet, asad.sayeed@gu.se
Devdatt Dubhashi, professor, avdelningen för Data Science och AI, Data- och informationsteknik, dubhashi@chalmers.se
Emil Carlsson, doktorand, avdelningen för Data Science och AI, Data- och informationsteknik, caremil@chalmers.se
Mikael Kågebäck, Sleepcycle AB
En av studierna i avhandlingen är baserad på journalgenomgång av samtliga vuxna patienter, 435 individer, som vårdades inneliggande på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med laboratorieverifierad influensa under säsongen 2016-2017.
Av dessa kunde 114 fall, 26 procent, klassas som vårdrelaterade. Patienterna hade lagts in för annan sjukdom, och influensasymptomen debuterade först efter 48 timmar eller mer på sjukhus.
Det gjordes dessutom en detaljerad genetisk analys av virusprover tagna från influensapatienter som vårdats på samma avdelning inom loppet av en vecka. Analysen påvisade en kraftig anhopning av influensafall med nära genetiskt släktskap.
– Utöver kopplingen i tid och rum tillkom även ett slags dna-bevis, som från en brottsplats, vilket sammantaget ger starkt stöd för att smittspridningen skett i vården, säger Martina Sansone, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och specialistläkare i infektionssjukdomar och vårdhygien på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Hög andel sjukhussmittade
– Andelen fall som smittats på sjukhus var högre än vad jag trodde den skulle vara, och då jobbar jag ändå med det här, fortsätter hon. Forskningsområdet är inte särskilt väl undersökt.
I den studerade gruppen avled 26 personer. Flertalet var äldre med hjärt- eller lungsjukdom, och säsongsinfluensan 2016-2017 var relativt svår.
Med stöd av avhandlingen i sin helhet, där Martina Sansone även studerat influensautbrott på Kungälvs sjukhus, drar hon slutsatsen att spridning av influensa på sjukhusavdelningar är vanligt förekommande.
Platsbrist pekas ut som en nyckelfaktor i sammanhanget. Bristen på enkelrum leder också till fler patientförflyttningar inom ett sjukhus, som i sin tur kan bidra till smittspridning.
– Det har varit ett överdrivet fokus på mätbara ledtider på akuten och att korta väntetiderna. Ibland tas för snabba beslut om sjukhusvård, innan diagnosen är klar och man vet om det finns risk för att en person kan vara smittsam. Jag tror också att vårdpersonal ibland helt enkelt har svårt att ta in att en patient kan vara farlig för en annan.
Lärdomar relaterat till covid-19
Parallellerna till covid-19 är uppenbara, menar Martina Sansone. Luftvägssymtom är vanligt och symtomen kan vara milda. Även under influensasäsongen kan planerad vård behöva stå tillbaka, och patienter hållas mer isolerade i sjukhusmiljön.
– Våra sjukhus i Sverige har varit extremt öppna, även för anhöriga, och med hög omsättning på människor. Varför inte ha separata influensaavdelningar på samma sätt som covid-19-avdelningar? frågar hon sig.
– Det är avgörande att vi drar ner på antalet kontakter, snabbtestar för influensa på akuten och får fler inom riskgrupper och äldre att vaccinera sig mot säsongsinfluensa. I dag ligger vi på drygt 50 procent bland äldre, mot WHO:s mål på 75 procent, konstaterar Martina Sansone.
Martina Sansone, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och specialistläkare i infektionssjukdomar och vårdhygien på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, martina.sansone@vgregion.se
– Målet är att läkemedlet ska minska mängden coronavirus som kan ta sig in i lungcellerna genom att det motverkar processen bakom ett enzym, säger Andreas Josefsson som leder studien. Han är gruppledare vid Wallenberg Center för Molekylär Medicin, Umeå universitet och specialistläkare i urologi vid Region Västerbotten och Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Risken att bli allvarligt sjuk i covid-19 har hittills visat sig vara markant högre för män än för kvinnor. Det talar för att det system som det aktuella läkemedlet verkar på kan ha betydelse för coronainfektionen. Läkemedlet Enzalutamid blockerar signaleringen av manligt könshormon, testosteron, vilket i sin tur påverkar bland annat enzymet TMPRSS2. Det är samma enzym som viruset SARS-CoV-2 behöver för att ta sig in i cellerna och göra skada i lungorna.
Mindre covid-19 bland prostatacancerpatienter
Data från Italien visar att bland män som behandlas med liknande läkemedel mot sin prostatacancer har betydligt färre drabbats av covid-19 än hos jämförbara grupper. Det finns också en möjlighet att testosteron i sig gör att immunförsvaret hos män är sämre på att hantera infektion av SARS-CoV-2, och att läkemedlet därför skulle kunna påverka även detta.
Studien kommer att genomföras frivilligt på inneliggande patienter som vårdas för covid-19 men som inte är så svårt sjuka att de behöver intensivvård. Patienterna i studien kommer att få läkemedlet i tablettform under fem dagar då de följs noga. Behandlingsresultatet ska sedan jämföras med en kontrollgrupp.
Välkänt läkemedel i ny situation
– Det här är ett läkemedel som vi är väl bekanta med, men som nu kommer användas i en ny situation. Därför är säkerheten väldigt viktig i studien, säger Andreas Josefsson.
Normalt ges läkemedlet som långtidsbehandling, och den korta behandlingstiden som nu är aktuell minskar riskerna för eventuella biverkningar. Uppföljning kommer att ske kontinuerligt under sex veckor och därefter efter ett halvår.
Studien Covidenza är ett samarbete mellan Umeå universitet, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, samt infektions- och urologiklinikerna på Norrlands universitetssjukhus i Umeå och på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Ytterligare sex regioner i Sverige har hittills uttryckt intresse av att delta, och sjukhusen i Malmö, Sundsvall och Jönköping är närmast att starta. Studien har kapacitet att rekrytera upp till 600 patienter.
– Vi har också nära samarbete internationellt med bland annat USA där liknande studier är på väg att starta och vi delar erfarenheter med varandra. Det är en glädjande samarbetsanda både globalt och mellan olika forskningsdiscipliner för att hitta läkemedel mot covid-19, säger Karin Welén, docent vid Sahlgrenska akademin, som tillsammans med Andreas Josefsson driver studien.
Etikprövningen klar
Studien har genomgått etikprövning och är godkänd av Läkemedelsverket. Region Västerbotten är huvudman för studien som stöds av berörda regioner, Wallenberg Centrum för Molekylär Medicin i Umeå samt läkemedelsföretaget Astellas Pharma. Läkemedelsföretaget medverkar dock inte i planeringen av studien eller i tolkningen av resultaten.
Kontakt:
Andreas Josefsson, biträdande universitetslektor, urolog
Wallenberg Center för Molekylär Medicin, Umeå Universitet, Norrlands universitetssjukhus, andreas.josefsson@umu.se
Karin Welén, docent, Sahlgrenska Cancer Center,
Institutionen för klinisk vetenskap, avdelningen för urologi, Göteborgs universitet, karin.welen@gu.se
Gemensam e-post till studien, covidenza@umu.se
Glioblastom är en allvarlig cancerform i hjärnan med mycket dålig prognos. Det har blivit alltmer känt att glioblastomtumörer innehåller många genetiska förändringar som varierar mellan patienter. Trots det saknas det fortfarande bra metoder att skräddarsy behandlingar baserade på sådana förändringar och patienter får idag likartad behandling.
– Det var mot denna bakgrund vi gjorde vår studie där vi undersökte hur glioblastomceller från 100 Uppsalapatienter svarade på olika läkemedel. För att göra det utgick vi från cellkulturer, som odlats fram från patientprover, och testade över 1 500 läkemedelssubstanser för att se hur cellerna svarade, säger Sven Nelander, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och som varit huvudansvarig för studien.
Algoritm letade förändringar
Forskarna använde sedan en algoritm för att undersöka vilka förändringar i cancercellerna som bäst kan förutsäga effekten av ett enskilt läkemedel. Genom sin kartläggning kunde de gruppera tumörerna och såg att det finns två huvudsakliga subgrupper baserat på läkemedelsrespons och mutationer i vissa gener.
– Genom att klassificera cellerna på flera olika sätt upptäckte vi oväntade kopplingar mellan viktiga gener, signalvägar i cellerna och olika läkemedel. Det ledde i sin tur till att vi hittade nya möjligheter att kombinera olika läkemedel för maximal effekt. Våra resultat kan användas som utgångspunkt för fortsatt forskning som syftar till att öka precisionen och anpassa behandlingen av glioblastom för olika patienter. De kan också användas för att hitta nya användningsområden för redan kända läkemedel, säger Sven Nelander.
Studien är ett samarbete mellan forskare i Uppsala, London, Singapore och USA.
Utökad biobank
Merparten av glioblastomcellerna i studien ingår i biobanken HGCC (Human Glioma Cell Culture) som grundats och drivs av forskare vid Uppsala universitet och många av dem deltar i den aktuella studien. HGCC består av cellkulturer som odlats upp från celler som tagits från hjärntumörpatienter vid operationer. Cellkulturerna har analyserats genetiskt vilket försäkrar att de representerar olika undergrupper av gliom (hjärntumörer). Genom den nya studien utökas HGCC kraftigt och cellerna med tillhörande information är tillgängliga för alla för alla forskare via HGCC:s webbsida och i HGCC:s dataportal.
Sven Nelander, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, sven.nelander@igp.uu.se
Forskningen tar avstamp i diskussionen om så kallade operatörsspecifika resultat, alltså hur bra resultat enskilda opererande läkare gör. Vissa länder har redan infört kvalitetsregister för höftprotesoperationer så att läkare på individnivå får återkoppling om sina resultat.
Avhandlingen belyser faktorer som kan vara viktiga vid skapandet av en svensk modell för denna typ av återkoppling. Författare är Per Jolbäck, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och legitimerad sjuksköterska inom ortopedi på Skaraborgs Sjukhus.
Stora delar av forskningen bygger på uppgifter från offentlig sjukhusvård i Västra Götaland, i kombination med data från Svenska Höftprotesregistret. Patienterna det handlar om har genomgått förstagångsoperation och fått höftprotes, på grund av artros i höftleden.
Lång erfarenhet inte avgörande
Att resultaten blev bättre ju oftare en läkare opererade framkom när uppgifter om 12 100 operationer i Västra Götaland, 2007-2016, studerades. Måttstocken var andelen operationer där det inom 90 dagar uppstod komplikationer. Dels medicinska, som proppar i ben och lungor eller lunginflammation, och dels kirurgiska i form av exempelvis sårinfektioner, att höften hoppar ur led, eller omoperation.
– Det här visar att sjukvårdshuvudmännen bör överväga att planera för en högre andel förstagångsoperationer för höftprotes per läkare som opererar, menar Per Jolbäck.
Hur länge läkaren varit ortopedspecialist spelade däremot ingen avgörande roll för patienternas hälsovinster och smärtnivåer. Patienter som opererats av ST-läkare rapporterade aningen lägre nöjdhet med resultatet än de vars operatörer hade längst tid som specialister, men skillnaderna var små. I denna delstudie ingick 6 713 förstagångsoperationer för höftprotes i Västra Götalandsregionens regi 2007-2012.
Förhoppningar och farhågor
– Slutsatsen är att patienterna kan förvänta sig samma vinster i hälsa, smärta och nöjdhet med operationsresultatet oberoende av hur länge operatören varit specialist i ortopedi, konstaterar Per Jolbäck.
I avhandlingen ingår också en intervjustudie med 19 läkare varav 4 ST-läkare och 15 specialister i ortopedi på 15 sjukhus runt om i Sverige. Uppfattningarna om ett kvalitetsregister för operatörsspecifika resultat visade sig variera. Det fanns både förhoppningar om att det skulle utveckla yrket, och farhågor om att operatörer skulle få felaktig kritik.
– Årlig operatörsvolym och personlig feedback är pusselbitar som ytterligare kan bidra till att göra det lite bättre för patienterna som ska genomgå höftprotesoperationer, säger Per Jolbäck.
Per Jolbäck, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och legitimerad sjuksköterska inom ortopedi på Skaraborgs Sjukhus, perjo2@icloud.com
Bioprinting är en ny och spännande teknik för att tillverka vävnadslika tredimensionella strukturer av celler.
– Ett svårt problem är att utveckla de så kallade biobläcken, material som både ska kunna kapsla in celler och som går att printa. Vårt biobläck har flera spännande egenskaper som ger nya möjligheter att komma närmare visionen att kunna skapa vävnad och organ i labbet, säger Daniel Aili, biträdande professor vid avdelningen biofysik och bioteknik, Linköpings universitet.
Skriver ut celler i 3D-format
Bläckets egenskaper kan också förändras efter behov och forskargruppen har med gott resultat använt materialet med flera olika celltyper; leverceller, hjärtceller, nervceller och fibroblaster (en typ av bindvävscell). De har också löst en av de stora utmaningarna när det gäller att printa, eller skriva ut, organiskt material: de har hittat en metod att få celler att överleva och trivas, trots den omilda behandlingen. Resultatet är nyligen publicerat i tidskriften Biofabrication.
Bläcket de utvecklat består bland annat av hyaluronansyra och syntetiska proteinliknande molekyler, så kallade peptider. Dessa binds ihop till ett vattenrikt nätverk, en hydrogel, som fungerar som ett stödmaterial för cellerna.
– Med hjälp av en fiffig kemi kan vi styra hur snabbt hydrogelen bildas, det vill säga när det övergår från flytande form till att bli en gel som försiktigt kapslar in cellerna, säger Daniel Aili.
Funkar som legoklossar
Det forskarna har tagit fram är ett modulärt system, som legoklossar, där olika komponenter kan kombineras för att skapa olika typer av hydrogeler. Hydrogelerna ger ett mekaniskt stöd åt cellerna och kapslar in dem, utan att de skadas, men kan också styra cellernas tillväxt och beteende. Ett system av olika peptider gör det möjligt att förändra egenskaperna för att styra celler och koppla på olika funktioner, ett exempel bland många är ett enzym som stimulerar tillväxt av benmaterial.
– Vi är bland de första forskargrupper som kan förändra materialet både när det printas och i efterhand. Vi kan exempelvis tvärförnäta mer under processen för att staga upp materialet och även ändra de biokemiska förutsättningarna. Vi kan också anpassa materialet till olika typer av celler. Det är ännu ett steg mot målet att efterlikna den stödstruktur som finns runt de flesta mänskliga celler, den extracellulära matrisen, säger Daniel Aili.
Efterlikna kroppens funktioner
Eftersom materialet kan ges förändrade egenskaper när det används som biobläck för utskrifter i 3D resulterar forskningen i bioutskrifter i 4D – ännu ett steg närmare att efterlikna kroppens egna funktioner.
– Vi ligger nära grundforskning, men vi vet att det idag finns ett mycket stort medicinskt behov av vävnad liksom av bättre och biologiskt relevanta modeller för framtagning av läkemedel, inte minst som ersättning för djurförsök. Utvecklingen går snabbt inom de här området just nu, konstaterar Daniel Aili.
Daniel Aili, biträdande professor vid avdelningen biofysik och bioteknik, Linköpings universitet, daniel.aili@liu.se
Trots omfattande åtgärder minskar den biologiska mångfalden i Sverige. De mest hotade arterna finns i miljöer som kräver ett öppet, betat landskap. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har undersökt om gotlandsruss som betar året runt kan vara en metod att stoppa den negativa utvecklingen och samtidigt bidra till att russet, som är en hotad svensk husdjursras, bevaras. Några resultat och slutsatser med fokus på biologisk mångfald och igenväxning har nu gjorts av forskarna.
Hästarnas inverkan på växter, fjärilar och humlor har undersökts. Resultaten visar att artrikedomen av växter var högre där hästarna betade, att humlor och fjärilar föredrog de hästbetade ytorna, jämfört med de uthägnader där hästarna inte kunde beta, och att det fanns ett positivt samband mellan växtrikedom och pollinatörer. Slutsatsen är att denna form av hästhållning kan begränsa förlusten av biologisk mångfald och därmed bli ett viktigt redskap för att bevara det betade öppna landskapets artrikedom.
Skapar öppet landskap
Hästarnas inverkan på olika trädarter och skogens utveckling har undersökts. Resultaten visar att russens bete skapade ett mer öppet landskap genom att de begränsade mängden sly och busk. Slutsatsen är att åretruntbetande russ kan bidra till bevarande och restaurering av artrika skogsbetesmarker och hagar. Hästarnas inverkan på antalet gräshoppsindivider av olika arter har undersökts. Observationer gjordes på platser dels där hästarna betat, där hästarna inte kom åt att beta (uthägnader) och dels i rator (det vill säga platser som hästarna använder som toaletter och därför undviker att beta i). Studien visade att det fanns fler gräshoppor i ratorna än där hästarna betade.
Återskapa ekosystem
Russet är en gammal hästras som för inte så länge sedan strövade fritt på Gotland och forskarnas hypotes är att det finns individer som har egenskaper kvar som gör att de klarar betesgång året runt med god funktion och hälsa. En viktig aspekt av studien har därför varit att undersöka hur russen klarar betesgången och undersöka individuella variationer i egenskaper. Den här kunskapen är också viktig i ett internationellt ”rewilding”-perspektiv.
Runt om i världen pågår projekt där man försöker återskapa eller bevara landskap och ekosystem genom att låta betande djur leva fritt där. Eftersom vildhästen är utdöd använder man sig av domesticerade hästar utan att det har gjorts någon vetenskaplig belysning av om dessa fortfarande har lämpliga egenskaper för ett vilt liv.
En persons tarmmikrobiota, det vill säga mag– tarmkanalens bakterieflora, kan bidra till diabetes typ 2. Det har konstaterats i tidigare forskning, ledd av Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
I en ny studie har samma forskargrupp upptäckt hur en persons tarmmikrobiota kan ge nya ledtrådar om en framtida eventuell diabetes typ 2.
Genom att även studera personer som inte utvecklat diabetes typ 2 har forskarna kunnat utesluta att tarmmikrobiotan påverkats av sjukdomen, eller av diabetesbehandling. Flertalet tidigare studier i fältet har jämfört friska individer med patienter.
Förändrad sammansättning i tarmen
Det som framkommer är att tarmmikrobiotans sammansättning är förändrad hos individer med förhöjt fasteblodsocker eller nedsatt glukostolerans, så kallad prediabetes, och hos personer med obehandlad diabetes typ 2. Fynden visar alltså att tarmmikrobiotan kan användas för att identifiera individer med blodsockerrubbningar.
Studien visar också att produktionen av smörsyra, en fettsyra som främjar hormonproduktion i tarmen och kontrollerar inflammation, minskade i tarmmikrobiotan hos studiedeltagare med prediabetes eller utvecklad diabetes typ 2. Ämnet bildas främst genom tarmarnas nedbrytning av kostfibrer, något som skulle kunna betyda att det går att påverka och bromsa utvecklingen av diabetes genom förändrat fiberintag eller direkt tillförsel av de bakterier som är inblandade.
– Vår studie visar tydligt att tarmmikrobiotans sammansättning kan ha stor potential att bättre förstå riskerna för att drabbas av typ 2-diabetes, och kan därmed förbättra möjligheterna att upptäcka, förhindra och behandla sjukdomen, säger Fredrik Bäckhed.
Film: Hopp om ett läkemedel mot typ 2-diabetes. Fredrik Bäckhed berättar om sin forskning i en film från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. (6.35 min)
Förebyggande på individnivå
Resultaten stärker den allt tydligare bilden av att tarmmikrobiotan interagerar med kroppens funktioner och inre miljö. I tarmen finns mer än ett kilo bakterier som är viktiga för vår hälsa, och personer med diabetes typ 2 tycks ha andra sorters bakterier i tarmen än friska personer.
– Om vi kan hitta mönster och identifiera vilka beståndsdelar i tarmmikrobiotan som identifierar individer med förhöjd risk att utveckla typ 2-diabetes kan man kanske individanpassa kostförändringar, eller utveckla nya typer av probiotika som kan förebygga eller kanske till och med behandla sjukdomen, säger Fredrik Bäckhed.
Den nu publicerade forskningen bygger på en populationsbaserad studie som pågått vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan 2013. Den omfattar cirka 5 000 slumpmässigt utvalda personer som bjudits in att delta i syfte att undersöka vilka faktorer som kan innebära ökad risk för diabetes typ 2. För att stärka och verifiera fynden analyserade forskarna även prover insamlade från befolkningsstudien SCAPIS.
Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, fredrik.backhed@wlab.gu.se
Lungtumörer är ofta svåra att ta bort med nuvarande kirurgiska tekniker på grund av deras placering i lungan eller det faktum att det finns tumörer som är för små för att observera. Tumörerna utvecklar ofta naturliga barriärer för att förhindra att läkemedel och immunceller når in till tumörcellerna.
Lungcancer leder till 1,8 miljoner dödsfall årligen
Lungcancer är en av de dödligaste formerna av cancer, med en överlevnad på endast 15 procent. Förutom tumörer som ursprungligen bildas i lungan är lungan även en av de vanligaste platserna för metastaser. Många lungtumörer går inte att operera och det finns begränsade behandlingsalternativ. Med cirka 2 miljoner diagnoser och 1,8 miljoner dödsfall per år i världen, är behovet mycket stort av nya behandlingar mot lungcancer.
I Sverige dog 3 593 personer över 15 år i lungcancer 2018.
– Därför får patienter ofta höga doser kemoterapeutika (cellgifter) som cirkuleras genom hela kroppen och resulterar i stora biverkningar i andra organ. Ett antal nya behandlingar mot lungcancer har i studier visat sig lovande i labbet, men en stor utmaning har kvarstått: hur man levererar rätt läkemedel specifikt till dessa speciella tumörer som är svåra att nå, förklarar Darcy Wagner, docent och chef för forskningsgruppen Lungbioengineering och regeneration vid Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet.
Hennes team fokuserar på att utforma nya behandlingar för patienter med lungsjukdomar genom att kombinera teknik, medicin och cellbiologi.
Ny kirurgisk teknik
För att övervinna utmaningen att rikta läkemedlet rätt utvecklade forskarna en ny kirurgisk teknik som introducerar nanopartiklar med läkemedel enbart i lungans blodkärl. Blodkärlen runt och i tumörer är annorlunda än i normala organ. Forskarna använde denna skillnad för att rikta nanopartiklarna till de inre delarna av stora och täta solida lungtumörer. De använde sig av djurmodeller med ett komplett immunsystem och tumörer som liknar de typer av lungtumörer som patienterna har.
– Med hjälp av vår teknik, som vi kallar organ restricted vascular delivery (ORVD), kunde vi hitta lungcancerceller med de introducerade nanopartiklarna inuti. Det har vi inte kunnat göra tidigare i dessa typer av djurmodeller för lungcancer, säger Deniz Bölükbas, postdok och studiens försteförfattare. Resultatet har publicerats i tidskriften Advanced Therapeutics.
Förhindrar skador på friska celler
Dessutom konstruerades nanopartiklarna för att endast frisätta läkemedel på en specifik signal som finns i tumörområdet. Detta minskar risken för att läkemedlen i nanopartikeln orsakar skador i friska lungceller och kan möjliggöra att högre mängder giftiga läkemedel används för att öka antalet dödade tumörceller utan att orsaka oönskade biverkningar.
– Även om smarta nanopartiklar med unika egenskaper kan konstrueras på olika sätt, leder frisläppandet av dem i blodomloppet ofta till en okontrollerad spridning av partiklarna, och det är endast ett fåtal av dem som når de inre delarna av de solida tumörerna. Detta har varit en global utmaning som har hindrat en mer utbredd användning av nanopartikelsystem inom sjukvården, säger Darcy Wagner.
– Detta är ett betydande steg framåt inom behandling av lungcancer, säger Deniz Bölükbas, men det är viktigt att potentialen i denna metod valideras.
Darcy Wagner, universitetslektor vid Lungbioengineering och regeneration, Lunds universitet,darcy.wagner@med.lu.se
Deniz Bölükbas, postdoktor vid Wallenberg Molecular Medicine Fellow vid Lunds universitet, deniz.bolukbas@med.lu.se
– Historiskt vet vi att IS använder tiden i medieskugga till att bygga sig starka under radarn, säger Michael Krona, IS-expert vid Malmö universitet, som kartlagt terrororganisationens aktiviteter på nätet och hur de utnyttjar coronapandemin.
Närvaron i sociala medier är den största framgångsfaktorn för IS rekryteringsarbete. Organisationen erbjuder sina anhängare tillhörighet och gemenskap. För att nå dit agerar IS närmast som ett medieföretag.
Corona ”Guds plåga”
IS producerar tidskrifter, nyhetsbrev, driver egen nyhetsbyrå, radiostationer, populära appar – och har under flera års tid publicerat material på Instagram, Whatapp, Telegram och nu senast Hoop.
Michael Krona har under senare år kartlagt IS olika mediekanaler och kartlagt organisationens mediestrategier. Nu ser han hur organisationen använder coronapandemin för att gagna sina egna syften.
I ett av sina nyhetsbrev har smittan kallats ”Guds plåga på korsfararländer” och i olika kretsar har viruset också beskrivits som ”Allahs soldater”. Samtidigt har IS även bidragit med hälsoriktlinjer för muslimer som vill undvika smitta. De uppmanar inte heller till resande.
– När långa artiklar i IS-nyhetsbrev fokuserar på att uppmana till attacker på västerländska länder uppmanar man inte längre personer att åka dit på grund av infektionsrisken, utan uppmanar istället supportrar som redan bor där att utföra attacker, säger Michael Krona.
Apokalyps – men tvätta händerna
Anhängare online har också kampanjat för att hjälpa kvinnor och barn som sitter i läger i norra Syrien. Situationen för dem var svår redan före pandemin och riskerar att förvärras.
– Budskapet är att regeringar och stater inte är att lita på, vilket hör ihop med IS-propaganda som går ut på att underminera förtroendet för regeringar genom att ena sina anhängare mot det korrupta och misslyckade politiska etablissemanget, säger Michael Krona.
Michael Krona ser i de IS-kanaler han studerat, utöver råd och riktlinjer för hur smittan kan begränsas, också religiösa texter och möjliga teologiska tolkningar av pandemin.
– Det handlar om apokalyptiska berättelser om domedagen för att kontrollera berättelsen om pandemin så den gagnar deras syften och gör det möjligt för dem att växa, säger Michael Krona.
I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet och KTH tagit fram en helt ny typ av hjärnkarta. Hjärnkartan bygger på en innovativ metod för att kartlägga hur hjärnvävnaden kan delas upp i områden utifrån en molekylär profil. Studien publiceras i Science Advances.
Många av de kartor som används idag för att beskriva hjärnans organisation, både hos människor och hos andra däggdjur, har byggt på synliga skillnader i hur celler och nervbanor är organiserade eller hur de vanligaste signalsubstanserna är spridda.
– Dessa kartor har varit oerhört viktiga inom hjärnforskning för att planera och tolka experiment, men de har också debatterats eftersom kartorna har utvecklats av olika experter som har använt sig av olika typer av definitioner, säger Konstantinos Meletis, docent vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet och författare till studien.
Fångar upp molekyler i hjärnvävnaden
Den studie som nu presenteras undersöker om det i stället finns ett mer oberoende sätt att definiera hjärnkartor utifrån data och fakta. Studien, som är baserad på hjärnan hos en vuxen mus, är ett resultat av ett nära samarbete mellan Konstantinos Meletis grupp på KI och KTH-professorn Joakim Lundebergs grupp vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab).
– För att genomföra denna kartläggning har vi använt en metod som kallas för spatial transkriptomik. Den gör det möjligt att fånga upp de molekyler som kodar för cellernas identitet och funktion, förklarar Konstantinos Meletis.
Metoden för att extrahera RNA-molekyler har utvecklats av bland annat Joakim Lundeberg vid KTH. Den ligger till grund för att identifiera RNA-molekylernas exakta position i hjärnvävnaden. RNA är en förkortning av ribonukleinsyra, som fungerar som budbärare mellan generna och de proteiner som generna kodar för. Trots att musens hjärna är liten, handlar det om en storskalig kartläggning med sammanlagt 35 000 olika mätpunkter som pågått i närmare tre år.
Kartläggningen gjorde det möjligt för forskarna att återskapa en virtuell 3D-karta över hela mushjärnan med information om över 15 000 gener som är aktiva i de olika områdena.
Kan användas för att identifiera sjukdomar
Studien visar att det är möjligt att bygga en detaljerad karta utan att använda tidigare kunskaper och erfarenheter om neuroanatomin. Det öppnar upp för en helt datadriven definition av hjärnans olika områden, och ger därför forskare en grund för att både jämföra studier och för att kartlägga hjärnans anatomi i andra djurarter. Metoden skulle med fördel även kunna användas för att kartlägga den mänskliga hjärnan, för att till exempel kunna identifiera de molekylära förändringar som uppstår i olika hjärnområden vid vissa sjukdomar.
– Vi vet att olika typer av obalans i hjärnan kan leda till psykisk eller neurologisk sjukdom. I arbetet med att finna nya behandlingar är det därför helt avgörande att först ha kunskap om de molekylära skillnaderna i hjärnans områden och hur dessa påverkar nervcellernas funktion, förklarar Konstantinos Meletis.
Projekt om den mänskliga hjärnan
Det pågår också studier för att förstå hur utveckling av den mänskliga hjärnan bygger på samma molekylära principer, något som sker i samarbete mellan Joakim Lundebergs grupp och projektet Human Developmental Cell Atlas (HDCA).
– Det är fantastiskt att vi nu kan återskapa hela hjärnans detaljerade anatomi genom att endast fånga den molekylära profilen, utan att kunskap om hjärnan eller molekylernas funktion behövs, säger Joakim Lundeberg.
Som en del i projektet har forskarna skapat en webbportal med den molekylära kartan över mushjärnan. Portalen är en öppen resurs för alla som vill studera hjärnan och ta del av kunskapen: https://www.molecularatlas.org/
Vetenskaplig artikel:
Molecular atlas of the adult mouse brain.Science Advances. Cantin Ortiz, Jose Fernandez Navarro, Aleksandra Jurek, Antje Märtin, Joakim Lundeberg, Konstantinos Meletis.
Det digitala språkstödet Sadima ska underlätta kommunikationen mellan barnmorskor och kvinnor med begränsade kunskaper i svenska i mödrahälsovården. Sadima har utvecklats av ett tvärvetenskapligt forskningsteam på Linnéuniversitetet tillsammans med barnmorskor i Region Kalmar län.
Språkstödet är avsett att användas av barnmorskor när de möter arabisktalande och engelsktalande gravida kvinnor som har begränsade kunskaper i svenska. Tanken är att det ska fungera som ett komplement till tolk eller användas när tolk saknas, exempelvis vid akuta besök. Stödet är en webbsida som nås via smarta telefoner, pekplattor och datorer.
Förbereda inför förlossningen
Genom Sadima får barnmorskan hjälp att kommunicera information på arabiska och engelska, till exempel ställa frågor om kvinnans personliga och medicinska bakgrund, berätta om undersökningar och förbereda kvinnan inför förlossningen. Allt material finns på arabiska, engelska och svenska och är evidensbaserat och kvalitetssäkrat. Genom att klicka på en svensk mening läses den upp på arabiska, engelska eller svenska, och den gravida kan välja mellan olika svarsalternativ eller skriva in sitt svar på barnmorskans fråga. Inga svar sparas på webbsidan.
Språkstödet Sadima är en webbsida som nås via smarta telefoner, pekplattor och datorer.
Sadima vill lösa ett kommunikationsproblem i mödrahälsovården, när gravida kvinnor med begränsade kunskaper i svenska inte kan tillgodogöra sig den information som de får av barnmorskan. Problemet blev extra synligt under 2015 i samband med att många flyktingar kom till Sverige, och mödrahälsovården fick ta emot ett ökat antal gravida som inte förstod svenska. En följd blev att det uppstod en brist på tolkar med rätt kompetens.
– Med Sadima kan barnmorskorna vara säkra på att de ger rätt information till kvinnorna, säger Gunilla Byrman, projektledare.
Egenmakt för kvinnorna
– Det har också framkommit att de tolkar som mödrahälsovården anlitar ibland talar en arabisk dialekt som kan vara svår att förstå, och ibland har de bristande kunskaper om det som de förväntas översätta. Ett annat hinder är att de flesta tolkar är män, vilket många kvinnor inte känner sig bekväma med. Så Sadima skapar egenmakt för kvinnorna och ökar jämlikheten mellan kvinnor i vården, säger Gunilla Byrman.
Sadima är ett resultat av två forskningsprojekt med finansiering från Familjen Kamprads Stiftelse och Vinnova. I projekten har forskare inom vårdvetenskap, svenska språket och hälsoinformatik samarbetat med barnmorskor i Region Kalmar län.
– Från början var målet att göra ett språkstöd för barnmorskor som möter arabisktalande kvinnor. Men projekten utvecklades och nu finns även en engelsk version av språkstödet, säger Jean Stevenson-Ågren, projektmedarbetare.
Vi, och alla de andra sextiotusen arterna av nulevande käkförsedda ryggradsdjur, härstammar ytterst från dessa fiskar. För att kunna undersöka de svårstuderade fossilen, har forskarna använt sig av en avancerad typ av skiktröntgen.
Tänder består av dentin (tandben) och hos människan finns det här materialet bara i tänderna. Hos hajar däremot är hela kroppen täckt med tandliknande fjäll av samma material (hudtänder eller plakoidfjäll). Fossil visar att urtida käklösa fiskar hade liknande plakoidfjäll på kroppen långt innan käkar och tänder utvecklats.
Stor variation tänder
Tänderna hos nu levande käkförsedda ryggradsdjur uppvisar stor variation men det finns mönster som går igen: till exempel utvecklas nya tänder innanför de gamla för att sedan flytta utåt för att ersätta de äldre. (Hos människan har denna process modifierats och vi utvecklar nya tänder under de gamla).
Hajar skiljer sig dock en hel del från benfiskar och landlevande djur eftersom de inte har några ben i kroppen, bara brosk. Tänderna sitter inte fast i något käkben utan bara käkens skinn och när de ömsas lossnar de bara från skinnet. När vi tappar våra egna mjölktänder löses tandens rötter upp och därefter lossnar tanden.
De här olikheterna väcker många frågor hos forskare som studerar evolution.
Hur hänger hudtänder utanpå kroppen ihop med tänderna i munnen? Hur såg de tidigaste tänderna ut? Satt de tidigaste tänderna fast vid käkbenet och ömsades de, i så fall hur?
I jakten på ett svar har forskare tidigare undersökt fossiler från arthrodirer (ledpansarhajar), en fiskgrupp som ansetts representera början för utvecklingen av moderna käkförsedda ryggradsdjurs tänder. Deras tänder bestod av dentin och satt fast i käken men ömsades aldrig. Nya tänder tillkom i stället längst ut i tandrader vilket hos en del arter kunde leda till att nya tänder växte till både utanför och innanför käkbenet. Forskare har haft svårt att få ihop exakt hur dessa, väldigt annorlunda, tänder kan ha utvecklats till tänderna vi nu ser hos moderna ryggradsdjur.
Forskarna bakom den nya studien som nu publiceras i Science beslutade sig för att undersöka om dessa fiskars tänder verkligen var föregångarna till våra, eller om de i stället representerar en specialiserad sidogren i evolutionsträdet.
I ett tropiskt rev för 409 miljoner år sedan i dagens Tjeckien.: Radotina, en av de mest primitiva käkförsedda ryggradsdjuren med tänder tittar fram ur sitt gömställe, i ett tomt skal efter en gigantisk fyrgälad bläckfisk. Bild: Jan Sovak
Forskarna, som kommer från Sverige, Tjeckien, Frankrike och Storbritannien, valde att undersöka en annan väldigt tidig fiskgrupp, acanthothoraciderna. Den här gruppen är ännu mer primitiv än arthrodirerna och förefaller ligga nära de käkförsedda ryggradsdjurens ursprung.
Sällsynta och alltid ofullständiga fossil
Problemet är att fossilen efter acanthothoracider är sällsynta och alltid ofullständiga. De bäst bevarade kommer från Tjeckien men är svåra att studera eftersom de inte går att separera från stenmaterialet som de är inneslutna i. Därför har de inte tidigare undersökts i detalj.
Men ny teknik ger nya förutsättningar. Vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Frankrike kunde forskarna använda synkrotron-mikrotomografi som gav dem möjlighet att skapa bilder av hur fossilen ser ut inuti, utan att ha sönder materialet.
– Resultaten av undersökningarna av huvuden från acanthothoracider var verkligen anmärkningsvärda. Vi hittade välbevarade tanduppsättningar som ingen hade räknat med skulle finnas där, säger Valéria Vaškaninová, forskare vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Perfekt bevarade cellhålor i tandbenet
Uppföljande undersökningar i högre upplösning gjorde det möjligt för forskarna att synliggöra tillväxtmönstret och till och med de perfekt bevarade cell-hålorna inuti tandbenet.
Forskarna kunde konstatera att precis som hos arthrodirer så hade acanthothoracider tänder som satt fast i käkbenet. Denna egenskap följde med i utvecklingen av benfiskar och landdjur medan hajar i stället specialiserade sig, med tänder som bara satt fast i skinnet. Också i likhet med arthrodirer så ömsade acanthothoracider inte tänder. Forskarna tolkar det som att de olika sätten att ömsa tänder på utvecklades självständigt hos hajar och benfiskar, från icke-ömsande förfäder.
Men forskarna hittade inte bara likheter mellan de två olika fiskgrupperna. Liksom hajar, benfiskar och landdjur utvecklade acanthothoracider bara tänder på insidan. I det hänseendet såg deras tanduppsättning väldigt modern ut. De tandbärande benen bär dessutom små hudtänder på utsidan, i likhet med primitiva nulevande benfiskar men i motsats mot arthrodirerna som alltid saknar sådana.
Gradvis övergång från hudtänder
Det här är en viktig skillnad eftersom det visar att acanthothoracidernas tandbärande ben låg precis i kanten av munnen, medan arthrodirernas låg längre in. En av acanthothoraciderna (Kosoraspis) uppvisar dessutom en gradvis övergång från hudtänder till tänder, medan en annan (Radotina) har tänder som är nästan identiska med hudtänderna till formen. Det kan tyda på att tänderna helt nyligen hade utvecklats från modifierade hudtänder.
– De här fynden ändrar hela vår uppfattning om tändernas utveckling. Trots att acanthothoraciderna tillhör de mest primitiva av alla käkförsedda ryggradsdjur så är deras tänder i vissa hänseenden mycket mer lika moderna tänder än vad arthrodirernas tanduppsättning var. Deras käkben liknade dem hos benfiskar och verkar vara en direkt föregångare till våra egna. När du ler mot badrumsspegeln på morgonen kan du spåra härkomsten till tänderna som ler tillbaka mot dig ända tillbaka till de första käkförsedda ryggradsdjuren, säger Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, per.ahlberg@ebc.uu.se
Ett nytt EU-projekt med drygt 45 miljoner i potten, har som mål att lösa upp en flaskhals vid utvecklingen av kvantdatorer för att därigenom bana väg för bättre kvantdatorer i framtiden.
– Det handlar om att förbättra styrningen som kontrollerar och läser av kvantdatorns allra minsta enheter, de så kallade kvantbitarna. Motsvarigheten i vanliga datorer är transistorer men de fungerar helt annorlunda, säger Lars-Erik Wernersson, professor i elektronik vid LTH, Lunds universitet som koordinerar projektet, ett samarbete mellan nio universitet, forskningsinstitut och företag i Europa.
Kvantdatorer
En vanlig dator med en processor bearbetar ett tal åt gången, medan en kvantdator med en processor kan bearbeta många tal samtidigt. Det innebär att kvantdatorn kan utföra samma beräkning på många tal samtidigt, vilket gör den mycket snabbare än en vanlig dator. Vissa beräkningar som tar flera år för en vanlig dator att göra kan utföras av en kvantdator på några sekunder.
Källa: NE
I dag har man visat att det går att bygga kvantdatorer med över femtio kvantbitar. Dessa är dock bara bättre än konventionella datorer för vissa specialiserade beräkningsproblem.
– Att bygga mer avancerade kvantdatorer med dagens teknik är en utmaning, eftersom det då krävs orimligt många kablar för att koppla ihop stora uppsättningar dyr elektronikutrustning vid rumstemperatur med kvantbitarna som är kylda till ca -270°C . Lösningen är att utveckla styrsystemet och flytta elektroniken närmare de kylda kvantbitarna för att kunna manipulera och läsa av enskilda bitar. Det är den uppgiften vi hoppas kunna ro i land, säger Lars-Erik Wernersson.
Eftersom elektronik får bättre prestanda vid låga temperaturer så är det inte bara kvantdatorer som kommer att dra nytta av den nya styrteknologin som ska utvecklas i projektet, utan även andra kylda system som används i mobilkommunikation, satellitkommunikation och datorberäkningar.
AgeCap-forskarna Marie Kivi, Isabelle Hansson och Pär Bjälkebring, alla på psykologiska institutionen, samlade under en vecka i slutet av mars och början av april in data från 1 071 äldre. Studien är en del av HEARTS-projektet som sedan 2015 följt personer födda mellan 1949 och 1955.
Forskarna mätte livstillfredställelse, ensamhet, ekonomisk tillfredsställelse och självskattad hälsa, vilket är fyra olika aspekter av välbefinnande. Studien visar en ögonblicksbild av de tidiga effekterna av pandemin.
– Om pandemin drar ut på tiden, eller om det blir en andra våg av smitta kan sambanden förändras, säger Pär Bjälkebring.
Ökad självskattad hälsa
Den självskattade hälsan var den faktor som avvek mest från tidigare mätningar.
– Studien visar en gradvis nedgång i självskattad hälsa mellan 2015 och 2019, men en ökning i årets mätningar. Det betyder att deltagarna skattade sin hälsa på motsvarande nivå som för fem år sedan, säger Isabelle Hansson.
– Det kan handla om en kontrasteffekt. Det kan vara så att de äldre jämför med hur dålig hälsan hade kunnat vara, om de till exempel hade haft covid-19, och då tycker de sig må ganska bra, säger Marie Kivi.
De som är över 70 oroade sig dessutom mindre för sin ekonomi och de undvek sociala kontakter i högre utsträckning än de mellan 65 och 69. Däremot fanns inga skillnader mellan dem över och under 70 vad gäller oro för den egna eller närståendes hälsa.
70-plussarna oroar sig mindre
– Det är viktigt att poängtera att de som är över 70 inte sitter hemma och är rädda. De oroar sig faktiskt mindre och de gör faktiskt mer för att inte bli smittade. Det är ju en perfekt kombination, säger Pär Bjälkebring.
Forskarna betonar att det krävs ytterligare studier för att förstå sambanden.
– Vi kommer att fortsätta att samla in ännu mer data. Pandemin är ju inte över, så vi vet inte vilka de långsiktiga effekterna blir. Nästa år kanske det återgår till det normala eller så får vi se en stor nedgång i den självskattade hälsan. Kanske får vi sen någon form av känslomässig utmattning, när människor inte orkar vara oroliga eller börjar må dåligt av en lång tids isolering, säger Isabelle Hansson.
Alla påverkas av pandemin
Även om alla inte blir sjuka i covid-19, så är det viktigt att komma ihåg att alla påverkas psykologiskt av pandemin. En viktig lärdom av studien är att inte dra alla människor i en grupp, till exempel äldre, över en kam. Variationen inom gruppen är stor. Olika äldre behöver olika former av hjälp och vissa behöver ingen hjälp alls.
– Det finns mycket åsikter om hur äldre mår och vad pandemin leder till för dem. Det viktiga är att insatser är underbyggda med vetenskapliga fakta, säger Pär Bjälkebring.
Han betonar att han och hans kollegor inte vill dra några slutsatser om Sveriges strategi har fungerat eller inte.
– Det är inte det vi har undersökt, och vi kan helt enkelt inte dra såna slutsatser från vår studie.
Majoriteten av de tillfrågade oroade sig för covid-19 på något sätt
• 44,9 procent oroade sig för sin eller sina näras hälsa.
• 69,5 procent oroade sig för att viktiga samhällsfunktioner skulle påverkas.
• 25,1 procent oroade sig för sin eller sina näras ekonomi.
• 86,4 procent sa att covid-19 innebar en stor risk för människors hälsa, säkerhet och välmående.
• 42,3 procent trodde att risken att bli sjuk var hög.
• 71,2 procent sa att de undviker kontakter med andra i syfte att minska smittspridningen.
Deltagarnas livstillfredställelse var oförändrad jämfört med tidigare år, samma sak gällde ensamhet. Däremot ökade den självskattade hälsan och ekonomiska tillfredsställelsen 2020 jämfört med tidigare år.
Mer oro för hälsa och ekonomi var relaterat till lägre välbefinnande i alla de fyra mått som forskarna använde (livstillfredsställelse, ekonomisk tillfredsställelse, självskattad hälsa och ensamhet). Samtidigt rapporterade de som oroade sig mer för de samhälleliga konsekvenserna högre välbefinnande än de som oroade sig i mindre utsträckning. Även de som angav att de undviker nära kontakter med andra hade högre välbefinnande jämfört med de som inte hade minskat sina kontakter med andra.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
