Hur viktiga är barndomens grannar när du växer upp? Är barn från familjer med låg socioekonomisk status mer sårbara mot att bo utsatta grannskap jämfört med andra barn? Påverkas även mer privilegierade barn av de grannskap de växer upp i? Det är några av frågorna som forskarna Finn Hedefalk och Martin Dribe, båda demografer från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, ställde sig under en studie som nu publiceras i tidskriften PNAS.
I forskningsartikeln visar de på ett starkt samband mellan grannskap och universitetsexamen för alla barn, oavsett vilken social klass de själva tillhör.
– Vår studie bidrar med ny kunskap genom att studera sambandet mellan ens närmsta grannars sociala status i barndomen och universitetsutbildning i vuxen ålder, och det under en väldigt lång tidsperiod, från 1939 och ända fram till 2015, säger Finn Hedefalk, och fortsätter:
Grannarnas sociala klass viktig för alla
– Vi upptäckte att barndomsgrannars sociala klass var lika viktig för alla barn, oavsett barnens egna klassursprung. Vi trodde att barnen från de högre sociala klasserna skulle påverkas mindre av missgynnade grannskap än barn med lägre social klass. Detta eftersom barn till föräldrar som har det sämre ställt redan är missgynnade och påverkas mer av sin omgivning, samtidigt som de mer privilegierade barnen brukar ha en skyddade buffert mot mer utsatta grannskap. Men det visade sig inte stämma, säger han.
Studien utgår ifrån Landskrona, som under tidsperioden var en relativt liten och ekonomiskt jämlik stad. Det är ganska ovanligt, mer vanligt är att forskare studerar redan segregerade områden, i till exempel USA. I den aktuella studien har forskarna följt individer från Landskrona som var barn på 1940-, 50- och 60-talet. De följs upp under flera faser i livet (vid 2, 5, 8, 11, 14, 17 och 40 års ålder).
Adresserna som de bodde på under åren 1939–1967 länkas sedan samman med registerdata från SCB för 1968–2015. Det gör att forskarna kan koppla ihop grannskap i barndomen till sannolikheten att få en universitetsbildning som vuxen.
Studien omfattar perioden för den stora utbildningsexpansionen i Sverige 1960–1970.
Fördelaktig bakgrund spelar roll
– Även om alla gynnades av expansionen av fri högre utbildning under 60-talet, så förblev de stora ojämlikheterna mellan både klasserna och grannskapen oförändrade under hela perioden. Det visar att en fördelaktig bakgrund ändå är viktig, både när det gäller den närmsta familjen och de närmsta grannarna. Till och med i en liten och relativt ekonomiskt jämlik stad är barns förutsättningar väldigt olika beroende på var de växer upp, säger Martin Dribe, professor i ekonomisk historia.
Klassursprung hade även ensamt en stark anknytning till utbildning: barn från över- och medelklass hade fortfarande högre chans att ta examen från en högre utbildning än barn från arbetarklass. Ett exempel på ojämlikheterna hittade forskarna bland 14-åriga flickor, där barnen från de högsta sociala klasserna som samtidigt bodde i de bästa områdena hade ungefär åtta gånger högre odds att få en universitetsutbildning i vuxen ålder jämfört med de barn som både var av lägre social klass och som växte upp i grannskap av låg klass.
Bidra till dagens stadsplanering
– I dagens komplexa stadsplanering kan vi inte veta vilka följder grannskap och stadsförändringar har på enskilda liv. Vad vi nu bidrar med är en grannskapsanalys av flera kohorter under 40-, 50- och 60-talet och en långsiktig uppföljning av dessa individer. Vi kan se orsaker till de skillnader i utbildningsnivå som finns i dag hos den vuxna befolkningen. Även om det säkert skiljer sig mellan hur människor interagerade med sina grannar för sjuttio år sedan och i dagens urbana samhällen, borde många av de grundläggande mekanismerna vara desamma. Därför bidrar vår studie med viktig kunskap till dagens stadsplanering som behöver tackla sociala utmaningar som ökad segregering och ojämlikhet i skolor och studieresultat, säger Finn Hedefalk.
Men kan det som gäller för de som växte upp i Landskrona under mitten av 1900-talet även gälla för andra städer?
– Varje urban miljö och dess uppväxtvillkor skiljer sig givetvis något från varandra. Men vi ser inga tecken på att påverkningar från den sociala och fysiska miljön skulle vara mycket olika för andra liknande platser i Sverige och på andra håll, säger Finn Hedefalk.
Så undersöktes grannskapet
Studien använder sig av longitudinella individdata, geokodade på adressnivå 1939–1967. Med andra ord vet forskarna på vilka adresser alla människor har bott på i Landskrona under den perioden. Det gör att de kan få exakt information om var varje individ (dock i avidentifierad form) och dess närmsta grannar bodde, vilka byggnader de bodde i samt vid vilka vägar och gator.
Därmed kan forskarna mäta grannskapets socio-spatiala egenskaper på en hög detaljnivå samt följa varje flyttning i staden. Sedan har de länkat detta till nationella registerdata för åren 1968–2015 och fått ett långsiktigt, detaljerat perspektiv på grannskap i barndomen och sannolikheten att skaffa en universitetsutbildning senare i livet.
Forskarna kan även kontrollera för andra faktorer som egen social status, familjesituation, skoldistrikt och till viss del fysisk omgivning. Kombinationen av denna information gör studien unik, enligt forskarna. Social klass bestämdes i studien utifrån vilket yrke som pappan i en familj hade.
Tidigare forskning visar hur sociala och fysiska egenskaper i grannskap påverkar människor på både lång och kort sikt. Sambanden gäller även efter att man har kontrollerat för individers egen socioekonomiska status. Några teorier som försöker förklara hur grannskapet påverkar individers akademiska prestationer är kamrateffekter (kollegialt inflytande), vilka vuxna det finns i grannskapet samt inflytande från externa vuxna som lärare och poliser. Barns chanser och studieresultat i skolan påverkas även av sina kamraters ”bra” och ”dåliga” beteenden.
Mycket av forskningen om grannskap har dock fokuserat dels på USA och dels i dag på kraftigt segregerade, stora eller utsatta stadsområden. Men mycket av världens befolkning bor i mindre, mer homogena städer och därför ville forskarna studera Landskrona, som under 1939–1967 var just en relativt liten och ekonomiskt jämlik stad.
Studien är ovanlig i det att den har hög detaljnivå (som adresser) för en lång och kontinuerlig tidsperiod. Tidigare forskning som har använt en liknande detaljnivå har ofta haft det för enskilda år eller en kort period. De som har studerat långa tidperioder har vanligen gjort det utifrån större administrativa gränser. Det kommer dock allt mer forskning som går in på detaljnivå.
Finn Hedefalk, forskare i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, finn.hedefalk@ekh.lu.se
Martin Dribe, professor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, martin.dribe@ekh.lu.se
– Synen på sexualbrott som sker via internet verkar vara att de är mindre allvarliga och mindre sexuellt kränkande än vad sexualbrott utanför nätet är. Det kan man till exempel se om man tittar på de skadestånd och påföljder som delas ut rättsligt. Men för barnet som drabbats är det inte alls säkert att det har varit en mindre allvarlig kränkning, säger Malin Joleby, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet.
I sin licentiatavhandling om internetrelaterade sexualbrott mot barn har Malin Joleby analyserat ett hundratal svenska domstolsfall med brottsrubricering ”Utnyttjande av barn för sexuell posering”, där övergreppet skett på nätet. Det handlar om barn som förmåtts att fotografera eller filma sig halvnakna, spela in videofilmer eller direktsända i webbkamera när de onanerar eller penetrerar sig själva, till barn som tvingats genomföra sexuella handlingar på syskon eller husdjur.
– Ofta pratar man om internetrelaterade sexualbrott som icke-fysiska, men vi kunde se att de i allra högsta grad kunde ha fysisk karaktär. Att det är barnet själv som genomför den sexuella handlingen och inte förövaren kanske är relevant rent rättsligt, men om man ser till hur barnens mående beskrivs så verkar det inte alls spela någon roll, säger Malin Joleby.
Samma brott – ny arena
I domarna beskrivs en rad olika psykologiska konsekvenser till följd av övergreppen. Vanligast är ett allmänt psykiskt lidande, men även självskadebeteende, sömnproblem, självhat, svårigheter att lita på folk, försämrade relationer med anhöriga och problem att klara av skolan. De här fynden är egentligen inte nya, menar Malin Joleby.
– Det är vad forskning i flera decennier har visat när det gäller barn som utsatts för övergrepp utanför nätet. Det är därför viktigt att förstå att övergrepp via nätet inte är något helt nytt och annorlunda, utan att internet bara är en ny arena där övergrepp kan ske och det är viktigt att samhället uppmärksammar den här brottstypen och tar den på allvar. Både när det gäller att erbjuda stöd till barnen som har varit utsatta och i den
Att övergreppen sker på nätet innebär en ökad risk för att bilder och filmer på övergreppen kan komma att spridas, vilket kan leda till oro och rädsla kring vilka som kan ha sett.
Rädsla för att föräldrarna ska bli arga
Att barnen dessutom själva tvingas att delta aktivt i övergreppen kan göra att de känner skuld och skam över det inträffade. I de allra flesta fallen var det inte barnet själv som hade berättat om övergreppen, utan de uppdagades på andra sätt, till exempel när polisen hittade bilder och filmer på barnet i en misstänkt persons dator.
Malin Joleby menar att det är viktigt att våga prata om de här frågorna med barnen runt omkring oss, så att de vågar be om hjälp om något otäckt händer på internet. Hon uppmanar alla vuxna att tydligt visa att man finns där, är beredd att lyssna och aldrig kommer bli arg på barnet även om det var barnet som själv tog den första kontakten med förövaren eller gjorde något annat som man som vuxen kan tycka är oaktsamt.
– Barn kan ofta vara rädda för att berätta för att de tror att föräldrarna ska bli arga eller kanske ta telefonen eller datorn ifrån dem, säger Malin Joleby.
Fokus på förövarnas strategier
Forskningsprojektet Barn utsatta för sexualbrott på nätet – orsaker, skeenden och konsekvenser undersöker internetrelaterade sexualbrott mot barn. Fokus ligger på de strategier förövare använder för att förmå barn att delta i sexuella handlingar på nätet, vilka handlingar barnen blivit utsatta för samt hur övergreppen påverkat deras mående. Studierna bygger på analyser av domar från svenska domstolar, samt intervjuer med unga personer som utsatts för övergrepp på internet.
Malin Joleby, doktorand vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, malin.joleby@psy.gu.se
De flesta stjärnor i universum, inklusive vår sol, föddes in i stora familjer av stjärnor som kallas stjärnhopar. Galaxer är dessutom uppbyggda av stjärnhopar. Hoparna själva bildas ur täta molekylmoln, men hur det går till är fortfarande till stor del ett mysterium.
I en ny, spektakulär bild ser astronomerna nu en ung stjärnhop som just nu håller på att ta form. I bilden på hopen, som kallas G286.21+0.17, ingår flera exponeringar i olika våglängder – sammanlagt fler än 750 enskilda mätningar – med teleskopet Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) samt en bild tagen i infrarött ljus av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Hopen ligger i vår galax Vintergatan i närheten av Carinanebulosan, ungefär 8 000 ljusår bort.
Chalmers har byggt mottagare till teleskopet Alma
Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).
Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.
Gaskärnor där enskilda stjärnor tänds
I Almas mätningar lyser täta moln av molekylär gas (lila i bilden). Teleskopet har fångat hur turbulent gas faller in mot hopens mitt, där gasen bildar täta kärnor i vilka enskilda stjärnor så småningom kommer att tändas.
Stjärnorna i bilden syns tack vare deras infraröda ljus, registrerat av Hubbleteleskopet. Här finns bland annat en större grupp av stjärnor som håller på att bryta ut från molnens ena sida. De tyngsta av dessa stjärnor lyser intensivt och blåser ut kraftfulla vindar, och det räcker för att spränga bort delar av molekylmolnen. Kvar finns spillror som lyser svagt tack vare uppvärmda stoftkorn (visas i gult och rött).
Stjärnor i olika utvecklingsstadier
Bilden fångar, i en enda stjärnhop, stjärnor som nått många olika utvecklingsstadier. Det berättar Yu Cheng, som är astronom vid University of Virginia i Charlottesville, USA, och huvudförfattare till två forskningsartiklar som publicerats i tidskriften Astrophysical Journal.
Hubbleteleskopet avslöjar här cirka tusen nybildade stjärnor med olika massor, från lätta till tunga. Dessutom visar Almas mätningar att det finns mycket mer massa i tät gas som ännu inte störtat samman.
– Sammantaget kan processen ta minst en miljon år att slutföra, säger Yu Cheng.
I denna animerade gif-bild visas gasmoln som rör sig längs siktlinjen till den unga stjärnhopen G286.21+0.17. Alma-mätningarna visar moln av molekylär gas (rosa och lila). I bakgrunden är bilden från Hubbleteleskopet som visar stjärnor och värmestrålning från stoft och damm (gult och rött). Färgerna från rosa, lila till blått visar upp gas med hastigheter mellan 15 och 24 kilometer i sekunden. Rörelserna styrs av samspelet mellan tyngdkraft, turbulens, stjärnvindar och strålningstryck från nyfödda stjärnor. Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Cheng et al.; NRAO/AUI/NSF, S. Dagnello; NASA/ESA Hubble.
Jonathan Tan, astronom vid Chalmers och University of Virginia, är medförfattare och har lett projektet.
– Detta illustrerar just hur dynamisk och kaotisk processen är som leder till att stjärnor föds. Vi ser konkurrerande krafter i aktion: tyngdkraft och turbulens från molnet å ena sidan, och stjärnvindar och strålningstryck från de unga stjärnorna å andra sidan. Denna process skulpterar området. Det är en häpnadsväckande tanke att vår egen sol och planeterna en gång var en del av en sådan kosmisk dans, säger han.
Medlemmarna i forskargruppen är Yu Cheng (University of Virginia, USA), Jonathan C. Tan (Chalmers), Mengyao Liu (University of Virginia, USA), Morten Andersen (Gemini Observatory, NSF’s National Optical-Infrared Astronomy Research Laboratory, Chile) och Wanggi Lim (SOFIA-USRA, NASA Ames Research Center, USA).
Lantbruk bygger på storskalig fotosyntes där koldioxid binds i grödorna samtidigt som syre produceras. En del av kolet hamnar i växternas rötter, men största delen av kolet binds i kolhydrater som skördas och tas om hand. Det handlar om olika sädesslag, oljeväxter, grönsaker och även vall.
– Det faktum att kolet binds i grödorna samtidigt som de avger syre, på samma vis som växande skog, är en positiv effekt som inte finns med i IPCC:s kalkyler, där man bara räknar med de klimatgaser som är negativa för klimatet, säger Per Frankelius, universitetslektor och docent i företagsekonomi vid Linköpings universitet.
– Det gäller även i The Greenhouse Gas Protocol som är en väl etablerad standard för hur utsläpp av växthusgaser ska beräknas.
Koldioxid när grödorna konsumeras
– Synen bygger på ett paradigm som nära nog aldrig har ifrågasatts. Politiker och beslutsfattare behöver få förståelse för hela vidden av lantbrukets klimatpåverkan, annars riskerar vi att det fattas en rad beslut som påverkar den långsiktiga hållbarheten på ett negativt sätt, säger Per Frankelius.
Argumentet för att inte ta med grödor som ett positivt tillskott brukar vara att när de konsumeras i nästa led, blir mat till människor och djur, bildas koldioxid.– Men det sker i en annan sektor, inte i lantbruket, påpekar Per Frankelius.
Jordbruksgrödor binder koldioxid
I Agronomy Journal ger han ett räkneexempel:
I jordbruket odlas tack vare fotosyntesen många olika grödor. En av dessa är spannmål. Förra året producerades i världen 2,7 miljarder ton. Det motsvarar cirka 1 miljard ton kol som i sin tur motsvarar 3,8 miljarder ton koldioxid. Skulle vi ta in också andra grödor som till exempel oljeväxter och sockerbetor blir siffran betydligt högre.
– Totalt producerade världens lantbruk 9,2 miljarder ton produkter ur grödor under 2018, enligt statistik från FAOSTAT 2020. Olika grödor har olika vatteninnehåll men en god gissning är att den totala produktionen motsvarar cirka 9 100 miljoner ton koldioxid, säger Per Frankelius.
Jordbruket producerar dessutom gräs på vallar och betesmarker som binder kol och utöver det binds även 2,7 miljarder ton kol i marken.
–Är jordbruket då en av världens största klimatbovar eller är jordbruket i själva verket en klimatpositiv sektor? frågar han.
Det han inte ifrågasätter är att lantbruket också släpper ifrån sig en betydande mängd av negativa växthusgaser, som det är angeläget att minska på ett hållbart sätt. Per Frankelius är även processledare för innovationsplattformen Agtech 2030 och i artikeln redogör han för inte mindre än sju konkreta åtgärder som både kan utveckla sektorn och minska utsläppen.
Nyckel till framgång är innovation
Åtgärderna spänner från att se till att fälten är gröna året om till marknadsföring av djurens ekosystemtjänster, fossilfri mineralgödsel, spridning av biokol, ersätta diesel i motorer med fossilfri biodiesel, el, bränsleceller eller till och med ångmotorer, placera träd i alléer utmed åkermarkerna och där placera solpaneler som följer solen med en nyligen patenterad teknik samt olika sätt att minska markpackningen. I samtliga fall med hänvisning till konkreta exempel.
Per Frankelius slutsatser är tydliga: för att uppnå en långsiktig hållbarhet behöver lantbruket i världen utvecklas, i alla sina delar, inte avvecklas eller få försämrade ekonomiska möjligheter. En nyckel till framgång är innovation.
Enligt den senaste och femte rapporten från IPCC, AR5, publicerad 2014, hävdas det att lantbruk, skogsbruk och annan landanvändning (AFOLU) står för 24 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. En sektor, energi och värmeproduktion, ger ett större bidrag på 25 procent. I en separat rapport från IPPC om landanvändning från 2019 modifieras siffran till 23 procent, men det understryks också att: “Agriculture, forestry and other land use (AFOLU) is a significant net source of GHG emissions (high confidence), contributing to about 23 procent of anthropogenic emissions of carbon dioxide (CO2), methane (CH4) and nitrous oxide (N2O) combined as CO2 equivalents in 2007–2016 (medium confidence).”
Fotnot: FAO = The Food and Agriculture Organization of the United Nations
Palmer är ikoniska tropiska skogsväxter. Men vykortsbilder av kokospalmer som lutar över vita sandstränder fångar inte palmernas otroliga mångfald och hur viktiga de är för människor och ekosystemen. Det finns över 2 500 arter av palmer och många används av människor för mat, skydd, medicin och hantverk. I vissa områden är palmer också helt dominerande och bildar naturliga monokulturer. Palmerna tillhör de vanligaste trädarterna i Amazonas regnskog, medan de i andra tropiska områden är påtagligt frånvarande.
Hittills har det inte funnits någon kvantitativ beskrivning av hur mängden palmträd varierar mellan de tropiska områdena. En ny studie ledd av Bob Muscarella vid Uppsala universitet har nu gjort den första globala bedömningen av mängden palmträd. Den vetenskapliga artikeln inkluderar bidrag från över 200 medförfattare från 48 länder.
Ger förståelse av kolbalansen i tropiska skogar
– För att få en bättre förståelse för tropiska skogar och minska osäkerheten kring dessa ekosystems kolbalans under klimatförändringar gjorde vi en sammanställning över hur antalet palmträd varierade över världen jämfört med andra trädslag, säger Bob Muscarella.
Forskarna använde befintliga nätverk av provytor i skogsmark (bland annat forestplots.net, PPBio, Rainfor, AfriTRON) för att sammanställa en stor databas med 2 548 provytor. Därefter kvantifierade de mängden palmer i förhållande till andra trädslag i provytorna.
Studiens resultat visar att mängden palmer är mer än fem gånger större i de amerikanska regnskogarna (till exempel Amazonas) jämfört med liknande skogar i Afrika och Asien. Det är känt sedan tidigare att många palmer föredrar mark med god tillgång till grundvatten och den nya studien kunde bekräfta att antalet palmer var fler i våtare områden med mindre bördiga jordar och ytligare grundvatten.
Palmer mer lika gräs än tropiska lövträd
Palmer är enhjärtbladiga växter och därmed närmare släkt med till exempel gräs än med de lövträd som finns i tropikerna. Palmer har därför många fundamental anatomiska och fysiologiska skillnader jämfört med andra tropiska träd. Dessa skillnader kan ha stora konsekvenser när det gäller att beräkna upptag och lagring av kol i tropiska skogar, liksom de tropiska skogarnas motståndskraft mot klimatförändringar. Den nya studien tillför kunskap som är viktig för vidare forskning om båda dessa aspekter.
Tropiska regnskogar ses ofta som synonymt med biologisk mångfald. Men denna mångfald är inte jämnt fördelad och de flesta växterna i ett visst område hör till bara en handfull arter. Den totala biomassan i Amazonas regnskog fördelas över färre än 300 trädarter – där flera arter av palmer ingår.
– Att förstå de tropiska skogarnas dominerande arter är avgörande för att förstå hur dessa skogar fungerar och hur känsliga de kommer att vara för störningar och klimatförändringar i framtiden, säger Bob Muscarella.
Robert Muscarella, universitetslektor vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, robert.muscarella@ebc.uu.se
Troligen har skogens tillväxt på många håll i norra Europa redan begränsats av torka under de senaste åren. Det här kan påverka hur mycket råvara skogen kan förse oss med i framtiden och också andra ekosystemtjänster som kolinlagring.
Det norra barrskogsbältet värms upp snabbare än många andra delar av planeten, och det finns förhoppningar om att skogarna i Sverige kan dra nytta av en längre växtsäsong. Men det är också väl känt att torka och hög temperatur kan skada träd och minska deras tillväxt.
Så hur kommer våra skogar att påverkas av ett ändrat klimat?
Giulia Vico och Guiomar Ruiz-Pérez på SLU har gjort en storskalig analys som visar att känsligheten för ökad temperatur har varierat i olika delar av Sverige, Norge och Finland under senaste åren.
Forskarna har kombinerat meteorologiska data med satellitdata (NDVI*) som visar hur mycket ljus i vissa våglängder som absorberas av vegetationen – ett indirekt mått på fotosyntesen. Det används ofta för att skatta produktiviteten hos växtlighet. Under den period som har studerats (2000–2015) har produktiviteten i skogen varierat mellan olika år.
Generellt sett minskade produktiviteten under varmare år i torra lägen i södra halvan av studieområdet (upp till ca Skellefteå), medan den ökade i blötare lägen i norr. Men det finns undantag – platser i söder där produktiviteten påverkades positivt och platser i norr där den påverkades negativt. Troligtvis beror detta på lokala förhållanden såsom jordegenskaper; särskilt viktiga är jordar som kan hålla kvar mycket vatten, eftersom de kan buffra under torra och varma perioder.
Vatten håller klyvöppningar i gång
Enligt analysen är det torka som är den troligaste förklaringen till att produktiviteten minskar, åtminstone i vissa regioner. Så länge träden har tillgång till vatten kan de ha klyvöppningarna öppna, ta upp koldioxid och hålla fotosyntesen i gång. När det är torrt kan trädet stänga klyvöppningarna för att minska risken för skador på det rörsystem som transporterar vatten genom stammen. Men då kommer det heller inte in någon koldioxid och trädet kan inte bygga upp biomassa. Stängda klyvöppningar betyder också att trädet inte kan kyla ner sig med hjälp av avdunstning. Vid hög värme kan detta ge torkskador.
Att träd kan påverkas negativt av hög temperatur och torka är inte nytt. Flera studier har visat att torrt och varmt väder har negativ påverkan på skogar, särskilt i norra Nordamerika. Men vad som gäller i norra Europa har varit mer oklart. Här finns det rapporter om positiva effekter av klimatförändringen, men också bevis på att träd gulnar, tappar blad eller till och med dör. Det som gör SLU-studien särskilt intressant är att den ger en bild av hur känslig skogen är i hela Norden.
Statistik visar på känsliga regioner
Statistiska analyser har sin begränsning, men de kan peka ut vilka regioner som verkar vara mest känsliga och hjälpa forskare att prioritera. Nu behövs en närmare undersökning av processerna genom detaljerade observationer och experiment. Med den kunskapen kan vi anpassa skogsskötseln till de nya förhållandena så att skogen förhoppningsvis kan fortsätta att bidra med allt vi behöver den till – från råvaror till kolinlagring, friluftsliv och livsmiljö för många arter.
– Genom att titta på vad som har hänt de senaste åren blir det tydligt att man börjar se negativa effekter av klimatförändringen också i stora delar av norra Europa. Visst kan ett varmare klimat hjälpa till att öka produktiviteten i vissa områden, men vi kan också förvänta oss att stora regioner kommer att drabbas negativt, säger Giulia Vico.
* NDVI = Normalized Difference Vegetation Index
Karta där färgskalan visar hur mycket ljus av vissa våglängder som absorberades av vegetationen den 28 juli 2018 – ett satellitframtaget index som ger ett indirekt mått på fotosyntesen. Ju mörkare grönt desto större fotosyntes, det vill säga produktivitet. Helt bruna områden är främst sådana som saknar vegetation, såsom kalfjäll och sjöar. Infällda diagram visar hur indexet förändrades i två områden under långa perioder med varmt och torrt väder: positivt i det nordliga, och negativt i det i Mellansverige. Illustration: Giulia Vico
Kontakt:
Giulia Vico, forskare, Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU, Uppsala giulia.vico@slu.se
Att förflytta kritiskt sjuka patienter inom ett sjukhus för att genomföra undersökningar och behandlingar medför alltid risker. I dag är dock flertalet av dessa patienter i behov av att transporteras till exempelvis röntgen eller operation.
Frågan är högaktuellt i samband med intensivvårdens utmaningar med covid-19. Situationen gör att svårt sjuka och sängliggande patienter i allt högre utsträckning behöver förflyttas både inom och mellan sjukhus.
Den aktuella avhandlingen visar att riskerna är vanligt förekommande. Totalt kunde 365 risker identifieras under 51 studerade transporter på två olika IVA-avdelningar på ett svenskt universitetssjukhus. Medianvärdet var sju identifierade risker per transport.
Patientsäkerhet i fokus
I sin forskning har Lina Bergman, intensivvårdssjuksköterska och disputerad inom vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, haft patientsäkerheten i fokus. Och den utmanas verkligen när svårt sjuka ska förflyttas.
– Det mest framträdande riskområdet var teknik och utrustning. Dels tekniska fel, att övervakning slutade att fungera eller att larm utöstes felaktigt för att man kom in i ett hisschakt eller liknande. Men främst handlade det om dålig anpassning, att utrustningen inte gick att fästa ordentligt på sängen, eller att exempelvis ventilatorslangarna var för korta, säger hon.
Andra risker i själva sjukhusmiljön kunde vara trånga passager, långa transportsträckor eller risker kopplat till brister i samordning och kommunikation. Trots detta indikerar Lina Bergmans resultat att majoriteten av riskerna hanteras av personalen. De allvarliga tillbuden är få.
– Jag tror att alla som jobbar inom intensivvård har upplevt bristerna, och det är lätt att de normaliseras. Vi är så vana vid att inte ha rätt förutsättningar, att jobba runt problemen och hitta egna lösningar, för att patienten i slutänden inte ska drabbas, konstaterar hon.
Trygga patienter – stressad personal
Att patienterna överlag känner sig säkra och trygga framkommer i intervjuer i avhandlingen. De kände stark tilltro till intensivvårdspersonalens kompetens samt upplevde att de fick information och blev förberedda inför de olika moment som en transport kan innebära.
Stressen hos personalen är däremot påtaglig och transporterna upplevs som ett högriskmoment, vilket också framkommer i intervjuer. Att genomföra transporter säkert ställde höga krav på ett välfungerande teamarbete.
Att vårda kritiskt sjuka patienter vid transporter kunde även upplevas som stressfyllt och sårbart då man befann sig långt ifrån intensivvårdsavdelningen, om patientens tillstånd skulle försämras eller någon incident inträffade.
Förslag på förbättringar som lyfts fram är checklistor, säkerhetsförbättringar i den omgivande miljön samt sjukhusövergripande samordning.
Lina Bergman, intensivvårdssjuksköterska och disputerad inom vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, lina.bergman@gu.se
Låg inkomst och utbildning kan göra det svårare att skaffa körkort och bil eller flytta närmare jobb och skola. Därför är en väl fungerande kollektivtrafik extra viktig i områden som präglas av lägre socioekonomisk status.
En forskargrupp vid Malmö universitet och VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, har intervjuat 41 personer i stadsdelarna Angered, Hammarkullen och Lövgärdet i Göteborg samt norra delarna av Botkyrka utanför Stockholm, för att ta reda på hur de upplever kollektivtrafiken. De har också frågat hur man gör för att förflytta sig.
Deltagarna i studien var alla arbetssökanden, studerande eller anställda i låginkomstyrken.
Höga biljettpriser
Kostnaden för att resa kollektivt framträder i studien som en tröskel. Många uppger just att biljettpriserna är höga. De beskrev olika strategier för att minimera sina kostnader: planka, inte resa alls, eller skynda sig och göra ärenden så snabbt att det är möjligt att resa tillbaka på samma biljett.
Efter valet 2018 avskaffades också sommarlovsbiljetten, som var en reform från regeringen som gav unga från familjer med låga inkomster fria resor under sommaren.
– Vi är inte så vana vid att prata om fattigdom och klass i Sverige. Månadskort prissätts på samma sätt oavsett vilken inkomst du har. En högavlönad person betalar lika mycket för sitt månadskort som en undersköterska. Samtidigt har den högavlönade ofta flexibla arbetstider och större frihet att påverka sitt resande, säger Christina Lindkvist, biträdande professor vid Malmö universitet och medverkande i studien.
Inte nog med att det relativt sett kostar mer för låginkomsttagare, det är också svårare att pendla kollektivt för dem som arbetar kvällar, nätter och helger. Även fasta arbetstider kan ställa till det för en pendlare med små marginaler.
Hellre skjuts än buss
Forskningen visar också att det finns en utbredd skjutskultur i dessa områden. Att resa kollektivt uppfattas helt enkelt som mindre attraktivt än bilen. Genom att skjutsa varandra undvek många i studien att möta busschaufförer och kontrollanter.
– Tillgången till kollektivtrafiken i dessa områden är bra, men tillgängligheten är låg då många upplever att det känns otryggt och unga känner sig otrevligt bemötta på bussar och spårvagnar, säger Christina Lindkvist.
Projektet, som drivits inom ramen för K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik, har haft fokus på invånare i stadsdelarna Angered, Hammarkullen och Lövgärdet i Göteborg samt norra delarna av Botkyrka kommun utanför Stockholm. De som bor där reser mindre och äger bil i mindre utsträckning än personer som bor i andra urbana områden. Projektledare för studien har Jessica Berg vid VTI varit. Även Jakob Allanson och Malin Henriksson vid VTI har medverkat i studien.
Bandbredden vi använder i dag för trådlös dataöverföring utnyttjas snart till sin fulla kapacitet. Om mängden data ska kunna fortsätta öka, behöver bandbredden ökas med fler frekvenser. Kanske kan materialet indiumnitrid vara en del av lösningen.
– Eftersom elektroner rör sig väldigt lätt genom indiumnitrid, innebär det att man kan skicka elektroner fram och tillbaka genom materialet i mycket hög hastighet och skapa signaler med väldigt hög frekvens. Det gör indiumnitrid lämpligt att använda i högfrekvenselektronik, exempelvis för nya frekvenser för trådlös dataöverföring, säger Henrik Pedersen, professor i oorganisk kemi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Indium och kväve
Indiumnitrid består av metallen indium och kväve. Det är ett halvledarmaterial, och kan därför användas för att göra transistorer, vilka är grunden för all elektronik. Problemet är att det är svårt att göra tunna filmer av indiumnitrid. Tunnfilmer av liknande halvledarmaterial skapas ofta med den beprövade metoden CVD (chemical vapour deposition), där temperaturer mellan 800 och 1 000 °C används. Men om man värmer indiumnitrid över 600 °C bryts det ner i sina beståndsdelar, indium och kvävgas.
Forskarna bakom den aktuella studien har i stället använt en variant av CVD-metoden som kallas atomlagerdeponering (ALD), som fungerar vid lägre temperaturer. De har utvecklat en ny molekyl, en så kallad indiumtriazenid. Ingen hade forskat på sådana indiumtriazenider tidigare och LiU-kemisterna fann snart att triazenidmolekylen har stor potential som startmaterial vid tillverkning av tunnfilmer.
Jämfört med tidigare testade molekyler bytte forskarna ut kolatomer mot kväveatomer, och fick en molekyl med en indiumatom i mitten, omgiven av tre molekylfragment, där tre kväve bildar en ”brygga” (triazenid). Karl Rönnby
Ren från föroreningar
De flesta elektronikmaterial måste skapas genom att tunnfilmen växer på en yta som styr hur strukturen på kristallen i elektronikmaterialet blir, så kallad epitaxiell tillväxt. Forskarna visar att det är möjligt med epitaxiell tillväxt av indiumnitrid om kiselkarbid används som substrat, något som inte visats tidigare. Dessutom är indiumnitriden som de skapar på det här sättet mycket ren från föroreningar och bland den bästa indiumnitriden i världen.
– Molekylen som vi har skapat, en indiumtriazenid, öppnar upp för att använda indiumnitrid i elektronik. Vi har visat att man kan göra indiumnitrid på ett sätt som gör att den blir tillräckligt ren för att man verkligen ska kunna prata om den som ett riktigt elektronikmaterial, säger Henrik Pedersen.
Dessutom gjorde forskarna en annan upptäckt. Den rådande synen inom ALD-fältet är att molekylerna inte ska reagera eller sönderdelas på något sätt i gasfasen. Men när forskarna varierade temperaturen under beläggningsprocessen upptäckte de att det fanns inte bara ett, utan två temperaturintervall där processen var stabil.
Mindre fragment i gasfasen
– Indiumtriazeniden bryts ner till mindre fragment i gasfasen vilket ger en bättre ALD-process. Det är ett paradigmskifte inom ALD att använda molekyler som inte är helt stabila i gasfasen. Vi visar att om vi låter vår nya molekyl brytas ner lite i gasfasen blir slutresultatet bättre, säger Henrik Pedersen.
Forskarna utforskar nu liknande triazenidmolekyler med andra metaller, vilket gett lovande resultat för att skapa molekyler för ALD även med dessa metaller. Studien har genomförts tillsammans med forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala och Carleton University i Ottawa, Kanada.
– I olika tider har vi hanterat sjukdom på olika sätt. Det är viktigt att komma ihåg att folk inte var dummare då än nu, men det samlade kunskapsläget såg annorlunda ut, säger Hans Nilsson, historieprofessor vid Linköpings universitet.
Under nära 25 år har han forskat om socialhistoria, bland annat historisk demografi samt medicin- och hälsohistoria. Särskilt har han tittat på det folkhälsoarbete som började komma igång i Sverige på 1800-talet. Med andra ord har han god insikt i hur både individ och samhälle påverkats när olika farsoter drabbat Sverige.
Hans Nilsson menar att det finns flera skillnader i hur vi bemöter covid-19 jämfört med tidigare sjukdomar. Förutom att vi idag har helt andra medicinska förutsättningar finns det skillnader som har med vår inställning till sjukdom att göra. Den ena är hur mycket uppmärksamhet vi väljer att ge sjukdomen.
– På 1950–60-talen härjade asiaten och Honkonginfluensan. Men, man hade absolut inte det perspektiv vi har idag med att redovisa saker i tidningen hela tiden. Sjukdomarna fick inte lika mycket uppmärksamhet, säger han.
Vivalliusskolan i Örebro 1957. Asiaten härjar och bara en elev är frisk i klassen. Asiaten upptäcktes tidigt 1956 i Kina och fick stor utbredning över hela världen fram till 1958. Och räknas som en av de tre pandemierna under 1900-talet. I Sverige hade influensan sin kulmen i oktober 1957, med cirka 312 000 smittade.
Den andra skillnaden handlar om att vi inte längre accepterar sjukdom och död. På 1920-talet var dödligheten en del av livet och i nästan alla familjer fanns någon som dött i exempelvis tuberkulos.
– Vi har hela tiden haft klart för oss att covid-19 inte är av digerdödens mått. Men vi är så ovana vid att människor dör att vi tar väldigt allvarligt på det här. I vår tid är det inte moraliskt riktigt att låta folk dö. Varje dödsfall räknas, säger Hans Nilsson.
Epidemier har alltid drabbat städer värre
Städer har genom tiderna varit hårt ansatta av sjukdomar. Liksom nu är det där epidemier fått fäste och spridits snabbt. På 1750-talet dog så många stockholmare av infektionssjukdomar att staden hade svårt att upprätthålla sin befolkningsstorlek. Tätt befolkade och utan vare sig vaccin, antibiotika eller en välutvecklad hälsoapparat hade man i städerna ofta inget annat att göra än det man gör nu – försöka skilja de sjuka från de friska. På 1850-talet byggde man särskilda epidemisjukhus utanför städerna och på 1950- och 60-talet då asiaten och Hongkonginfluensan bredde ut sig införde man besöksförbud på ålderdomshem och sjukhusinrättningar.
Jämfört med på 1950- och 60-talen så är restriktionerna idag dock mycket större, då tilläts livet pågå parallellt med pandemin.
– Då tyckte man inte att det var ett problem att folk trängdes i korvkön när man var på fotboll. Problemet man såg då var att manfallet i laget var så stort att man inte fick ihop fulla lag så att man kunde spela. Allt handlar om perspektiv!
Dålig beredskap genom tiderna
168 asiatensjuka värnpliktiga i en gymnastiksal på F 21 i Luleå, 1957.
Samhällets beredskap för att hantera covid-19 har fått kritik, bland annat för att beredskapen varit dålig och för att de äldre inte har skyddats bättre, att vårdplatserna är för få och att skyddsmateriel saknas. Hur har beredskapen för sjukdomar sett ut i ett historiskt perspektiv?
– Vår beredskap för covid-19 har varit bristfällig på många sätt, men ändå är det en kolossal skillnad på hur samhället agerar idag, och kan agera. Idag har vi ett förebyggande hälsoarbete och ett mycket mer välorganiserat samhälle. Man kan bli imponerad över hur vården ställt om. När det gäller de äldre tror jag att vi dras med systemfel: många lågutbildade, flera olika huvudmän och korttidsanställningar.
För hundra år sedan när spanska sjukan härjade var läget ett annat. Första världskriget hade just upphört och i centrum för debatten stod försvarsfrågan, inte en sjukdom som var svår att greppa. Människor var trångbodda och många ur den manliga befolkningen trängdes på regementen.
Hans Nilsson menar att vi idag tjänar på att informationen om covid-19 kommer från en centralt styrd myndighet och rekommendationerna gäller alla. När spanska sjukan härjade togs många beslut lokalt.
– Regementschefen kunde bestämma att soldaterna inte fick skickas hem. Det ledde såklart till att många blev smittade och jättesjuka. Liksom i corona dog många män, men då berodde det främst på att de bodde trångt på regementen samt kroppsarbetade nära varandra.
Pandemier, urval
Digerdöden 1350-talet
Pestepidemier 1500–1700-tal
Kolera 1800-tal
Spanska sjukan 1918–1920
Asiaten 1957
Hongkonginfluensan 1968–1970
Pandemi: En infektionssjukdom som sprides över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land.
Epidemi: När ett enskilt land drabbas av en infektionssjukdom.
Går man ännu längre tillbaka i tiden, till 1800-talet, var det ännu svårare med organiseringen av samhället när epidemier uppstod. Det som då fanns att tillgå var kyrkan, dit alla var tvungna att gå. Där kunde församlingsmedlemmarna få information om hur de skulle ta hand om sig.
– Kyrkan höll också koll på vilka som blivit smittade, det kan man läsa i gamla kyrkböcker. Och skulle man vaccinera sig fick man gå till klockaren.
Vid ett flertal gånger har man genom historien varit förberedd på att olika sjukdomar varit i antågande. Ändå har samhället inte hunnit rusta sig. Både på 1950-talet då asiaten härjade och 1960-talet då det var Hongkonginfluensa såg man hur sjukdomarna bredde ut sig i andra länder. Ändå fanns det inte tillräckligt med vaccin.
– Vaccin tar lång tid att få fram och vår ekonomi bygger på små lager. Det är också svårt att ha beredskap, när man i förväg inte vet för vad.
Text: Therese Ekstrand Amaya
Kontakt:
Hans Nilsson, Professor, Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) Avdelningen för filosofi, historia, konst och religion (FHKR) hans.nilsson@liu.se
Från tid till annan har antalet rasolärkor på ön varit så litet som 50 individer. Det lilla antalet är ett hot i sig, ett annat hot mot artens överlevnad är att antalet hanar är långt fler än antalet honor.
Nu finns cirka tusen rasolärkor på ön och i den färska studien har forskare från Lunds universitet tillsammans med kollegor i Cambridge i Storbritannien undersökt immunförsvarsgenerna hos 122 individer.
Mängder av genkopior
Resultaten visar att det är extremt låg variation i dessa så kallade MHC-gener inom populationen som helhet jämfört med andra småfåglar. På individnivå är det tvärtom, varje rasolärka har hög genetisk variation. Enligt forskarna beror det på att det finns mängder av genkopior som var och en ser olika ut i varje individ.
Ringmärkt hanne av den akut hotade rasolärkan (Alauda razae) Bild: Justin Welbergen at the English Wikipedia / CC BY-SA
– Den totala variationen i populationen är inte mycket större än den som finns i varje individ, säger Helena Westerdahl, Lunds universitet.
Hon exemplifierar:
– Tänk att varje MHC-gen är ett bilmärke, då har rasolärkan bara en modell av varje bilmärke medan andra fågelarter har många olika modeller. Det vill säga rasolärkan har få modeller men relativt många märken.
– Med denna enkla uppbyggnad av immunförsvaret i rasolärkan har vi nu en idé om hur MHC-generna förändrats evolutionärt över tid, och hur förklaringen till varför sångfåglar har så variabla MHC-gener jämfört med oss människor.
Vetenskaplig artikel:
High MHC gene copy number maintains diversity despite homozygosity in a Critically Endangered single‐island endemic bird, but no evidence of MHC‐based mate choice.Molecular Ecology.
Kontakt:
Helena Westerdahl, universitetslektor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, helena.westerdahl@biol.lu.se
Alzheimers sjukdom, den vanligaste demenssjukdomen, kan orsakas av ansamlingar av proteiner i hjärnan som i sin tur leder till skador på nervcellerna och ger minnessvårigheter. Sjukdomsförloppet ser dock olika ut hos olika patienter vilket gör det svårt att förutse hur symtomen för varje enskild individ kommer att utvecklas. För runt 30–50 procent av patienterna kan tillståndet vara stabilt under många år, särskilt i sjukdomens tidiga stadier, medan andra försämras snabbt.
Forskare vid Karolinska Institutet har i en ny studie avbildat proteinet tau i hjärnan hos levande patienter med Alzheimers sjukdom.
– Moderna hjärnavbildningstekniker erbjuder nya möjligheter att kunna förutse sjukdomsförloppet. Detta har stor betydelse både för att underlätta diagnostisering och optimera vårdinsatser för den enskilda patienten och för utvecklingen av läkemedel, säger studiens försteförfattare Konstantinos Chiotis, läkare och forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Förutser ett snabbt eller långsamt sjukdomsförlopp
KI-forskarna har under handledning av professor Agneta Nordberg tidigare visat att metoden positronemissionstomografi (PET) kan användas för att avbilda spridningen av proteinet tau i hjärnan hos levande individer. Ansamlingar av tau kopplas till Alzheimers sjukdom.
I den aktuella studien genomgick 20 patienter en omfattande utredning med alla befintliga kliniska markörer för Alzheimers sjukdom på Kognitiva Mottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset. De fick också genomgå positronemissionstomografi för att avbilda tau-protein i hjärnan. Forskarna följde sedan patienterna i över fyra år för att bedöma om deras kognitiva funktioner försämrades med tiden. Syftet var att undersöka om mängden tau kunde förutse vilka patienter som skulle få ett långsamt eller snabbt sjukdomsförlopp.
De patienter som hade en liten mängd tau-protein initialt visade stabil funktion under uppföljningen, medan patienter med stora mängder tau försämrades snabbt kognitivt. Mängden och spridningen av tau-protein i hjärnan kunde skilja de olika patientgrupperna åt med en precision på över 95 procent, medan precisionen av de befintliga kliniska markörerna var som högst 77 procent. Den exakta mängden av tau-protein överensstämde även väl med den exakta graden av försämring på den kliniska skalan. Denna skala används rutinmässigt på de flesta mottagningar som mäter den kognitiva funktionen hos patienter med minnesbesvär.
– Våra resultat antyder att tau-proteinet har stor påverkan på hjärnans kognitiva funktion. Det innebär att läkemedel som riktar sig mot ansamlingar av tau skulle kunna ha bättre chanser att förändra sjukdomsförloppet än de behandlingar som hittills testats och misslyckats, säger Agneta Nordberg, som lett studien.
Konstantinos Chiotis, läkare och forskare vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, konstantinos.chiotis@ki.se
Parkinsons sjukdom är en obotlig sjukdom där hjärnans nervceller, neuronerna, successivt bryts ner och hjärnans funktion rubbas. Detta leder bland annat till skakningar i kroppen och stort lidande hos de drabbande. För att kunna utveckla läkemedel som kan bromsa eller hindra sjukdomsförloppet försöker forskarna förstå de molekylära mekanismerna som ligger bakom nedbrytningen av neuronerna.
Det är känt att mitokondrierna, cellernas energikraftverk, skadas vid Parkinsons sjukdom. Detta sker troligen på grund av så kallade alfasynukleinaggregat, där flera proteiner har klumpat ihop sig, bundit till – och förstört – mitokondriernas membran. Men mekanismen bakom är ännu okänd.
Den nya studien, som nyligen publicerades i tidskriften PNAS, fokuserar på två sorters membranliknande vesiklar, det vill säga kapslar av konstgjorda cellmembran. En av dem har en lipidsammansättning som liknar den i synaptiska vesiklar, som ansvarar för hjärncellers kommunikation med varandra. Den andra sammansättningen efterliknar mitokondriemembran.
Illustration av hur mitokondriehärmande lipidvesiklar angrips av Parkinsonproteinet α-synuklein. Ljusspridningen visar att membranen förstörs redan vid mycket låga koncentrationer, nanomolar, där proteinet inte aggregerar till klumpar innan de binder. Bild Fredrik Höök
Parkinsonproteinet α-synuklein visade sig binda till båda membrantyperna, men orsakade endast stora strukturella förändringar och skador på de mitokondrieliknande vesiklarna, som deformerades och började läcka ut sitt innehåll.
Går att studera enskilda nanopartiklar
– Nu har vi utvecklat en metod som är känslig nog för att studera proteiners interaktion med enskilda vesiklar. I studien har vi sett att Parkinsonproteinerna binder till − och förstör − mitokondrieliknande membran även i mycket låga koncentrationer, nanomolar, där proteinet bara finns som monomerer, icke-aggregerade proteiner. Detta har inte kunnat studerats tidigare, men kan vara avgörande för sjukdomsförloppet, säger Pernilla Wittung-Stafshede, professor i kemisk ologi vid institutionen för biologi och bioteknik.
Den nya Chalmersmetoden gör att enskilda biologiska nanopartiklar kan studeras utan att använda fluorescerande markörer. Det är en stor fördel när man vill spåra naturliga reaktioner, eftersom markörerna ofta påverkar de reaktioner man vill observera. Detta gäller speciellt små proteiner som α-synuklein.
Parkinsonsproteiner med mutationer
– Skillnaden i kemi mellan de två lipidsorterna vi har använt är inte stor. Men vi kunde ändå se dramatiska skillnader i hur Parkinsonproteinet påverkade dem. Vi tror att det inte bara är den kemiska sammansättningen som avgör skeendet, utan att också makroskopiska skillnader hos de två membranerna bidrar till hur proteinet påverkar dem olika, till exempel hur rörliga lipiderna är och hur de växelverkar.
– Detta är ny kunskap eftersom man aldrig tidigare tittat noga på vad som händer med själva membranet när α-synuklein binder till det, säger Pernilla Wittung-Stafshede.
Nästa steg för forskarna är att titta på varianter av α-synuklein med mutationer som associeras med Parkinsons sjukdom, samt att undersöka lipidvesiklar som i större utsträckning liknar cellulära membraner.
Små variationer med stora konsekvenser
– Vi vill även göra kvantitativa analyser av reaktionerna för att på mekanistisk nivå förstå hur enskilda protein som associerar till ytan av membranet inducerar skador, säger Fredrik Höök, professor vid institutionen för fysik.
– Visionen är att ytterligare förfina metoden så att vi inte bara kan studera enstaka 100 nm små lipidvesiklar, utan också kunna följa varje protein ett och ett, trots att de bara är 1–2 nm stora. Det skulle leda till en förståelse av hur små variationer i cellmembranets egenskaper kan få så stora konsekvenser som vi nu har observerat.
Så gjorde forskarna
Effekten på vesikelmembranen observerades genom att mäta ljusspridning och fluorescens från vesiklar som bundits till en yta − och studera effekterna när låga koncentrationer av Parkinsonproteinet α-synuklein tillsattes.
Med hög tids- och rumsupplösning kunde bindningen, och de konsekvenser dessa reaktioner hade på vesiklarnas struktur, följas i realtid. Med hjälp av en ny teoretisk analys kunde de strukturella förändringarna i membranerna förklaras geometriskt.
Metoden som utnyttjats i studien är utvecklad av Björn Agnarsson i Fredrik Hööks grupp, och bygger på ljusvågledande sensor som är baserad på en kombination av polymer och glas. Medan glas ger goda förutsättningar för att leda ljuset till sensorer gör polymeren att ljuset inte sprids och ger upphov till bakgrundssignaler.
Kombinationen av god ljusledning och låg bakgrund gör det möjligt att detektera enstaka lipidvesiklar och mikroskopiskt följa deras dynamik när de växelverkar med omgivningen, till exempel protein som i den här studien. Sandra Rocha i Pernilla Wittung-Stafshedes grupp har stått för expertis runt α-synuklein, ett komplext protein att arbeta med.
Forskarnas kompletterande expertis kring protein, lipidmembran, optisk mikroskopi, teoretisk analys och design av sensorer i Chalmers renrum har varit avgörande för resultaten.
I rapporten undersöker forskaren Martin Nordin skillnader i levnadsstandard mellan land och stad för perioden 1990–2017. Disponibel inkomst, som mäter levnadsstandard, faller tydligt med gleshet (så kallad glesbygd) och för Sveriges mest glesa delar (där 15 procent av befolkningen bor) är den disponibla inkomsten cirka 10 procent lägre än för riket.
Centrala Stockholm sticker ut
Gapet har ökat med cirka 5 procent sedan i början på 90-talet. För förvärvsinkomster är gapet större, omkring 20 procent. För Sveriges mest tätbebodda områden, som uteslutande består av centrala områden i Stockholms län, har de disponibla inkomsterna ökat gentemot riket från 15 procent högre i början av 90-talet till runt 50 procent högre efter 2015.
– Centrala Stockholm sticker verkligen ut. Inte i något annat område i Sverige – varken andra delar av Stockholm eller centrala delar av Göteborg och Malmö – finner man en liknande utveckling, säger Martin Nordin.
Martin Nordin menar att ökningen i disponibel inkomst för centrala Stockholm beror på ökade kapitalinkomster (under hela perioden 1990–2017), ökade förvärvsinkomster (under 90-talet) och att de arbetsrelaterade inkomsterna minskar mindre i Stockholm än i resten av riket (efter 2005).
– Transfereringar såsom sjukpenning och a-kassa har alltid varit låga i centrala Stockholm, men nu är de faktiskt lägre i Sveriges mest glesa områden, fortsätter Martin Nordin.
Agglomerationsvinster i metropolerna
Studier för andra länder visar på en liknande utveckling för världsmetropoler såsom London, New York och Paris.
– Resultaten tyder på att Stockholm tycks ingå i denna exklusiva grupp av metropoler. Utvecklingen beskrivs ofta utifrån agglomerationseffekter. Det betyder att högutbildade individer drar nytta av varandra – och när god infrastruktur och stora kapitalmängder understödjer – uppstår agglomerationsvinster. Dessa kan bäst förklaras med att värde uppstår som är större än individernas, infrastrukturens och kapitalets aggregerade, sammanlagda effekter. Man får alltså mer än bara summan av delarna, säger Martin Nordin.
Rapporten delar in hela Sverige i ett rutnät och rangordnar Sverige utifrån befolkningstäthet. Tidigare forskning som framförallt jämför inkomstskillnader mellan Sveriges kommuner gör inte en renodlad jämförelse av land och stad. När man exempelvis jämför inkomstskillnaden mellan en landsbygdskommun och en tätortskommun så är det främst skillnader mellan tätorterna i de båda kommuntyperna man jämför. På rutnätsnivå kan gleshet/täthet mätas på ett bättre sätt, menar Martin Nordin.
Sverige har, i likhet med många andra länder, inlett en process för att minska och på sikt eliminera användningen av fossila drivmedel som ett led i att minska risken för en fortsatt global uppvärmning. Sveriges långsiktiga klimatmål är att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, och att därefter uppnå negativa utsläpp.
Skatten finansierar offentlig verksamhet
Minskad användning av fossila drivmedel skapar nya förutsättningar för vägtrafiken men får även konsekvenser för statens skatteintäkter.
– År 2017 bidrog beskattning av bensin och diesel till över 60 miljarder kronor netto till statskassan. Det är intäkter som används för att bekosta offentlig verksamhet i allmänhet, säger Jan-Eric Nilsson, professor emeritus i transportekonomi vid Statens väg- och transportforskningsinstitut,VTI.
– Den grundläggande principen för beskattning med syfte att finansiera offentlig verksamhet är att sådana skatter bör snedvrida resursanvändningen så lite som möjligt. Den funktionen har drivmedelsbeskattningen haft fram till nu, men frågan är om det finns motiv för att vägtrafik också fortsättningsvis bör bidra med ett positivt saldo för staten.
Skatt på slitage och buller
En annan princip för beskattning handlar om skatter som tas ut för att minska mängden externa effekter. När trafikanterna anpassar sig efter de högre kostnader som skatten genererar kommer detta att leda till mindre trafik än om skatten inte hade tagits ut. Trafikens utsläpp av växthusgaser minskar därmed liksom andra miljöproblem såsom buller. Även slitage på infrastruktur, olycksrisker och trängsel blir mindre än vad som annars skulle ha varit fallet.
Även om utsläppen från fossila drivmedel minskar orsakar även framtidens fordon externa effekter. Tung trafik påskyndar vägarnas nedbrytning vilket ger anledning att ta ut en högre skatt ju tyngre lastbilarna är. Det kommer också att finnas fortsatta skäl för trängselskatter.
Elskatt drabbar alla elkonsumenter
Men att i framtiden beskatta el som man idag beskattar bensin och diesel tror inte Jan-Eric Nilsson på som en lösning.
– En högre elskatt för att kompensera intäktsbortfall från fossila bränslen skulle drabba alla elkonsumenter, inte bara trafikanterna. Dessutom kan vare sig dagens beskattning på drivmedel eller en skatt på el differentieras för att fånga upp skillnader i slitage mellan olika fordon eller för att beskatta trängsel. En skatt på el skulle därför vara ett trubbigt instrument för beskattning
Beskattning utifrån olika kriterier
En annan möjlighet är att ta ut en skatt som är kopplad till när och var tunga och lätta fordon körs och fordonens miljö-och säkerhetsegenskaper.
– Redan idag är det tekniskt möjligt att använda elektroniska plattformar för att kunna ta olika mycket betalt beroende både på när och var olika typer av fordon körs och på fordonens miljö-och säkerhetsegenskaper. En sådan beskattning skulle åtminstone delvis kompensera för minskade intäkter från drivmedelsskatter.
För hög skatt bromsar omställningen
– Det finns en risk att attraktiviteten för den nya tekniken minskar. En allt för hög skatt på körning skulle då bromsa omställningen till en fossilfri fordonsflotta. Det är något vi skulle kunna se de närmaste tio till tjugo åren. Men när omställningen är slutförd och det inte längre finns möjlighet att välja mellan olika tekniker kommer vi inte längre att ha samma begränsningar.
Djurvärldens största byggnadsverk konstrueras av lövsalsfåglar i Nya Guinea och Australien. Varje hane bygger sin egen lövsal som kan vara två meter hög och är utsmyckad med färggranna föremål hämtade från naturen eller till och med från närliggande mänsklig bebyggelse.
Uppträder i lövsalen
Hannarna uppträder för honor vid sin lövsal genom att visa sina finaste föremål och röra sig i särskilda mönster. De befruktade honorna kommer sedan bygga ett eget bo och föda upp ungarna själv.
Det finns två huvudtyper av lövsalar, dels sådana som liknar majstänger, dels sådana med väggar runt fåglarna. Forskare har nu lyckats kartlägga evolution och släktskap bland familjens 28 arter, och kan konstatera att förmågan att bygga dessa båda typer uppkom oberoende av varandra.
Lövsalsfåglarnas fantastiska konstruktioner har ingen motsvarighet i djurvärlden, säger professor Per Ericson vid Naturhistoriska riksmuseet. Därför har ingen tidigare föreslagit att förmågan skulle kunna ha utvecklats i två grupper av lövsalsfåglar oberoende av varandra.
Trots att lövsalalar är djurvärldens mest extrema byggnadsverk har förmågan utvecklats två gånger i evolutionen. Foto Lars Petersson.
Honorna godkänner bara det allra bästa
Evolutionen av dessa enastående lövsalar och dekorationer drivs av att honorna är extremt kräsna i sina val av partners. De godkänner bara de allra bästa konstruktionerna och endast en handfull av hannarna i ett område ges möjlighet att para sig.
Att bygga och dekorera lövsalarna är mycket tidskrävande. Därför kan beteendet bara utvecklas om fåglarna har mycket tid över från att leta föda, det vill säga i miljöer där tillgången till föda är mycket god. Det är talande att de grupper av fåglar hos vilka de mest komplexa parningsbeteendena utvecklats, t.ex. lövsalsfåglar, paradisfåglar och manakiner, lever i relativt stabila tropiska miljöer och i huvudsak livnär sig på frukt.
Studien är en del av ett större samarbete kring evolution och genetiska anpassningar hos lövsalsfåglar i Nya Guinea och Australien finansierat av Vetenskapsrådet. I projektet ingår forskare från Sverige, Australien och Kina.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
