”Om du är stressad är du liksom väldigt trött. Du vill inte prata med någon. Bara göra det du måste göra.” Så beskriver en mellanstadieelev hur det känns att drabbas av stress.
Vad tänker skolbarn när de hör ordet stress? Och vad är det egentligen som framkallar dessa stressade situationer?
– Hela projektet täcker egentligen både in yngre skolbarn och tonåringar, men eftersom vi själva har yngre barn hemma, så kändes detta mest relevant för oss, säger Alexandra Warghoff.
De bestämde sig för att göra en studie utifrån fokusgruppsintervjuer med sammanlagt 42 barn i åldrarna tio till tolv år. De fick sitta i mindre grupper och bland annat reflektera över ordet ”stress”. Många beskrev hur detta tillstånd påverkar både kropp och huvud. Ord som nämndes var ”irritation”, ”nervositet” och ”att kroppen skakar”.
Föräldrarnas stress påverkar barnen
När Alexandra Warghoff och Sara Persson försökte ringa in bakomliggande orsaker såg de snart ett mönster. En av de främsta faktorerna som framkallade stress var relationen till kompisar, med dess baksidor i form av konflikter, mobbning och missförstånd.
– Vänskap var väldigt viktigt och om man hade bråkat med en vän, eller kände sig utanför, så kunde det bli jobbigt och stressande, säger Alexandra Warghoff.
En annan källa till stress var föräldrarnas beteende. Barnen lade märke till hur mamma eller pappa, i stressade situationer, blev glömska, rörde sig snabbare, talade högre och hade närmare till ilskan. Dessa tillfällen kunde dyka upp när de skulle till jobbet på morgonen, men kunde också hänga samman med pressad ekonomi eller andra händelser inom familjen.
Anspänningen kunde spilla över på barnen. ”När mamma och pappa är stressade och irriterade känns det som att det är mitt fel”, uttryckte ett av barnen.
– Det är ledsamt och lite skrämmande att höra hur starkt barnen påverkas av föräldrarnas stress, säger Sara Persson.
Ett tredje område som framkallade stress var alla prestationskrav, både från barnen själva och från skolan. En del tyckte att läxor och prov, och tanken på framtida betyg, var påfrestande.
”De säger att det inte är så viktigt med betygen än, men det känns ändå som att det är väldigt viktigt”, sa ett av barnen.
– Jag tror också att mycket av stressen hänger samman med alla ”måsten” i form av fritidsaktiviteter. En del tror att man måste ha två, tre olika aktiviteter, men i slutändan skulle nog alla må bra av att dra ner på tempot, säger Sara Persson.
Fördelarna med stress
Även om de flesta barn beskrev stress som tufft och jobbigt, så menade en del också att det kunde finnas fördelar. Stressen bidrog till att de skärpte sina sinnen, gjorde läxan mer effektivt, eller hann i tid till skolan.
I artikeln föreslår Alexandra Warghoff och Sara Persson olika åtgärder som kan förebygga den negativa och destruktiva stressen – främst från skolans håll.
– Skolan är en plats där barnen lägger grunden för framtiden. Därför är det viktigt att allt fungerar. Man kan exempelvis aktivt arbeta mot mobbning och prata om vänskap och utanförskap, säger Alexandra Warghoff.
De framhåller också att pedagogerna kan försöka fördela mängden läxor på ett bättre sätt, så att inte allt koncentreras till samma dag eller vecka. Läxhjälp under skoltid kan också avlasta stressen.
– Här kan skolsköterskan ha en viktig roll, och också ta upp familjens stressnivå i samband med hälsosamtal med elever och deras föräldrar, säger Sara Persson.
Själva är de överraskade att barnen var så öppenhjärtiga med sina känslor och tankar om stress.
– Vi funderade först på om det skulle bli svårt att få den information vi ville ha, men det visade sig att barnen var väldigt givmilda med sina funderingar. Vi fick många kloka svar, säger Alexandra Warghoff.
Biträdande professor i omvårdnad Pernilla Garmy, som leder forskningsprojektet Stress, smärta och läkemedelsanvändning hos barn och ungdomar, håller med:
– När barnen får tillfälle att sitta ner tillsamman med jämnåriga och prata om dessa frågor – då händer något. Att skapa sådana utrymmen där barnen får dela sina tankar med andra är hälsofrämjande i sig.
Hör barnens röster i bakhuvudet
Det barnen berättar om stress och nedstämdhet stämmer väl överens med andra typer av studier som gjorts tidigare.
– Till viss del ingår stress i tillvaron. Vi kan inte ta bort den med någon ”quick fix”. Men vi behöver bli mer medvetna om hur den uppstår. Genom att exempelvis skapa en trygg skolmiljö eller att låta arbetet mot mobbning genomsyra skolverksamheten, kan vi arbeta förebyggande.
Artikelförfattarna Sara Persson och Alexandra Warghoff jobbar numera som distriktssköterskor på en vårdcentral i Karlshamn. Även om de inte dagligen möter just skolbarn med stressproblematik, menar de att de ändå kan ha nytta av sina erfarenheter från examensarbetet.
– Man tar till sig barnens ord och hör deras röster i bakhuvudet. Jag kommer nog bära med mig detta länge, säger Sara Persson.
Bakterier och deras betydelse för miljön, samhället och vår hälsa är ett växande forskningsfält, allt eftersom nya bakterier upptäcks. Det finns fler bakterier än celler i en människokropp och i en milliliter färskvatten finns så mycket som en miljon bakterier. I en vanlig mänsklig cell och i många bakterier sker andningen genom biokemiska reaktioner där någon förening, ofta glukos, reagerar med syre och sedan bryts ner till koldioxid och vatten. I processen omvandlas också energi till en form som cellen kan använda. I syrefria miljöer finns bakterier som lever av organiska föreningar, som laktat, och som istället för att andas ut vatten släpper ifrån sig elektriska laddningar.
Bakterier ger billig elektricitet
Fenomenet kallas extracellulär elektronöverföring eller extracellulär andning och används i dag i ett antal elektrokemiska system, till exempel för vattenrening, biosensorer och bränsleceller. Att tillsätta bakterier fungerar som en miljövänlig metod att omvandla kemisk energi till elektricitet.
En vanlig sådan bakterie inom forskningen är Shewanella oneidensis som tidigare forskning visat producerar elektrisk ström när de matas med arsenik, arabinos (ett socker) eller organiska syror. En liknande bakterie har nyligen också upptäckts i människans tarmsystem.
Men kunskapen och förståelsen för vad som egentligen händer när bakterier skickar ut laddningar är låg. För att kunna ta tillvara, och mäta mängden laddningar som skickas ut, placeras elektroder i de mikrobiella systemen. En enskild bakterie ger en mycket svag signal och hittills har forskarna fått nöja sig med att studera den extracellulära elektronöverföringen i stora system med mängder av bakterier.
Förstärkt elektrisk signal
För att öka förståelsen har nu forskare vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet tagit hjälp av en kombination av mikroelektronik, elektrokemi och mikrobiologi. De har utvecklat en organisk elektrokemisk transistor där de också fått Shewanella oneidensis att deponeras på den ena mikroelektroden, en yta som är stor som en kvarts kvadratmillimeter. Tack vare den inneboende förstärkningen av signalen i transistorn kan de studera mer i detalj vad som händer när olika ämnen tillsätts till systemet. I en artikel publicerad i Advanced Science har de matat bakterien med laktat.
Den organiska elektrokemiska transistorn där forskarna skapat en syrefri miljö och fått Shewanella oneidensis att deponeras på den ena mikroelektroden. Bild: Thor Balkhed
– Vi har visat att vi kan detektera mycket små skillnader i den extracellulära elektronöverföringen, det vill säga hur mycket laddning som skickas ut av bakterien. Vi har även snabba svarstider, vi får en stabil signal inom tio minuter, intygar förste forskningsingenjör Gábor Méhes, som tillsammans med universitetslektor Eleni Stavrinidou, är huvudförfattare till artikeln.
Kan stötta mänskligt liv på Mars
– Det här är ett första steg mot att lära oss förstå den extracellulära andningen i bakterien, på bara en liten yta och med hjälp av en transistor, och hur omvandlingen går till mellan bakterien och elektroden. Ett mål för framtiden är att vi vill lära oss hur bakterier interagerar med varandra liksom med andra celler och de kemiska ämnen som finns i människans tarmsystem, säger Gábor Méhes.
Bakterien som deponerats på gate-elektroden, sedd genom ett fluorescensmikroskop.
Förhoppningen är att i framtiden kunna optimera mikrobiologiska elektrokemiska system som skördar energi liksom att öka förståelsen för exempelvis besvärliga mag- och tarmsjukdomar. I forskarvärlden talas det också om att långt in i framtiden ta hjälp av bakterier som andas ut järnföreningar för att stötta mänskligt liv på den syrefria planeten Mars.
Fotnot:
Forskningen bedrivs inom ramen för Biocom Lab vid Laboratoriet för organisk elektronik och är finansierad av bland andra Vinnova, Vetenskapsrådet, Stiftelsen strategisk forskning, Wallenberg Wood Science Center och Europeiska vetenskapsrådet, ERC.
Gábor Méhes, förste forskningsingenjör, Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN),Laboratoriet för organisk elektronik (LOE), Linköpings universitet, gabor.mehes@liu.se Eleni Stavrinidou, biträdande universitetslektor, Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN),Laboratoriet för organisk elektronik (LOE), Linköpings universitet, eleni.stavrinidou@liu.se
I kampen mot klimatförändringarna hoppas många att koldioxidlagring ska vara en del av lösningen. Det vill säga att man suger in utsläpp från exempelvis cement- eller kemikalieproduktion och lagrar under jord.
Men att fånga in och lagra koldioxid är idag både kostsamt och energikrävande. Det har gjort att fler och fler forskare också börjat intressera sig inte bara för att fånga in koldioxiden, utan också för att använda den.
Under flera år har forskare i kemiteknik vid Lunds universitet utvecklat en avgasreningsteknik som är mer resurssnål än andra liknande processer, vilket skulle kunna göra den mer fördelaktig och hållbar att använda.
Enklare att fånga in koldioxiden
– Med den här tekniken behöver man inte värma upp och förånga vattnet, som man gör i andra liknande processer, eftersom vi använder oss av organiska medel istället för av vatten för att lösa koldioxiden. Processen fungerar dessutom vid lägre temperaturer, vid 70 grader istället för 120-130 grader, säger Meher Sanku som nyligen skrivit en avhandling som benar ut avgörande tekniska detaljer för att på bästa sätt fånga in och omvandla koldioxid från gasströmmar.
Hon och hennes forskarkollegor, inklusive handledaren Helena Svensson och Christian Hulteberg, verksamma vid Lunds tekniska högskola, använder amin, ett ämne som innehåller basiska kväveatomer, för att skapa en kemisk reaktion med koldioxiden som gör att den kan fångas in. Genom att sedan reglera mängden koldioxid i aminlösningen kan koldioxiden bindas antingen i en flytande lösning eller i en saltform. Det är denna lösning som kan användas för att skapa så kallade monomerer, små byggstensmolekyler, som sedan sätts ihop till polymerer – som all plast består av.
– Det är spännande men svårt att arbeta med koldioxid. Det är det sista som bildas när du förbränner kolbaserade resurser som olja och gas, eftersom molekylen har mycket låg kemisk potential. Man skulle kunna dra en analogi till vattenflödet. Vatten rinner från högre till lägre potential; det flyter med tyngdkraften. Att använda koldioxid är som att få vatten att flöda uppåt, säger Meher Sanku.
Infångning av koldioxid nära fabriken
För att processen ska kunna användas ute i samhället krävs det att koldioxiden fångas in på samma ställe där den släpps ut, alltså i anslutning till en kemikalie- eller raffinaderifabrik. Den renade koldioxiden däremot kan transporteras i flytande form till en fabrik som tillverkar plast.
– Det största hindret för att använda vår process, som lätt kan skalas upp till olika typer av fabrikkomplex, är att många företag enbart ser sig som företag som producerar metan eller ammoniak. De vill inte arbeta med kemikalieströmmar från koldioxid. Det finns för lite incitament för att omvandla den infångade koldioxiden till plast eftersom marknaden fortfarande domineras av oljebaserad plast, säger Christian Hulteberg.
Skoplast av koldioxid
Men både han och Meher Sanku är ändå förhoppningsfulla inför framtiden. Dels finns det redan ett antal företag som producerar plast av koldioxid, framförallt till skor och till skum i madrasser, vilket visar att det finns intresse från marknaden att använda molekylen som råmaterial. Dels har kemikalieindustrins energianvändning och utsläpp kommit allt mer i fokus mot bakgrund av Sveriges och andra länders strävan att nå målen i Parisavtalet. Majoriteten av utsläppen kommer från förbränningsprocesser, men även från processer där man ”krackar” (slår sönder) olja och naturgas för att få ut kolväten som eten, propen och buten, som används för att tillverka olika kemiska produkter, till exempel hushålls- och industrirengöringsmedel, polymerer, gödningsmedel och läkemedel.
En kemikalieindustri i förändring
– Tidigare brydde man sig inte om koldioxiden, det var bara en restprodukt i framställningen av olika kolväten. Men nu börjar även kemikalieindustrin arbeta mer aktivt med att minska sina utsläpp, säger Christian Hulteberg.
I framtiden kommer det att behövas ännu fler förändringar, menar han. Det beror på att råoljan kommer att bli dyrare i takt med att transportsektorn går över till mer hållbara alternativ, och därmed behöver pumpa upp mindre olja.
– En stor fråga är hur kemiföretagen kommer att anpassa sig till en framtid med mindre och dyrare olja och kol. Förnybara alternativ som biogas kan vara ett alternativ fast det fungerar inte i alla kemiska processer. Men oavsett vilken råvara man använder kommer man släppa ut koldioxid i förbränningen. Då är vår process en bra lösning för att minska den globala uppvärmningen och samtidigt skapa nya produkter, säger Christian Hulteberg.
Avhandlingen är skriven inom ramen för forskningsprogrammet STEPS, Sustainable Plastics and Transition Pathways, som leds från Lunds universitet och finansieras av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning.
Kontakt:
Meher Sanku, nu postdoktor vid Institutionen för Kemiteknik, Kungliga Tekniska Högskolan, mgsanku@kth.se
Christian Hulteberg, forskare vid Institutionen för Kemiteknik, Lunds universitet, christian.hulteberg@chemeng.lth.se
Nicolaie Markocsan, professor i produktionsteknik vid Högskolan Väst, testar nu ett helt nytt användningsområde för termisk sprutning. Nämligen för att skapa så kallade fotokatalytiska ytor – som dödar mikroorganismer.
– Vi har tidigare forskat om lösningar för att rena vatten i vattentankar med fotokatalytiska ytbeläggningar. Den typen av ”renande ytskikt” används idag även för att rena luft i hus med mera, säger Nicolaie Markocsan.
När coronaviruset SARS upptäcktes i Kina i början av 2000-talet gjorde kinesiska forskare försök att skapa fotokatalytiska ytor som dödar virus. Nicolaie Markocsan har studerat forskningsresultaten och mycket tyder på att det fungerade.
Så dödas virus på en fotokatalytiskt yta
När ett fotokatalytiskt material som titanoxid exponeras för ultraviolett ljus skapas en elektrisk spänning i materialet. Detta startar i sin tur en oxidationsprocess som dödar organiska partiklar som exempelvis virus och bakterier.
– Det är oklart vilken teknik de använde för att belägga ytorna. Min idé är att använda termisk sprutning för att belägga ytor med en blandning av titanoxiderna anatas och rutil. Båda har bakterie- och virusdödande egenskaper. Vi söker nu efter partner i Sverige som kan bidra med bioteknisk kompetens, säger Nicolaie Markocsan.
Projektet, som startar i augusti 2020, går ut på att testa om termisk sprutning med pulver och/eller suspension fungerar tekniskt för att belägga de fotokatalytiska ytorna och hur väl det skyddar mot bakterier och virus, till exempel det nya coronaviruset SARS-CoV-2.
Termisk sprutning används för ytbeläggning
Begreppet termisk sprutning omfattar ett antal olika processer för att skapa ytskikt genom uppvärmning. Ytmaterialet kommer i form av pulver eller tråd, och kan vara metaller, legeringar, keramik, plast och kompositer. Det upphettas till ett smält eller halvsmält tillstånd och sprutas sedan som mikrometerstora partiklar mot ett underlag. Beroende på process och råmaterial kan tjocka beläggningar, från ca 20 mikrometer till flera mm, appliceras med hjälp av termisk sprutning.
Källa: Wikipedia
– Fördelen med termisk sprutning är att man enkelt kan skala upp till ytbeläggning av stora ytor. Det skulle vara fullt möjligt att ytbelägga en hel vägg i till exempel en operationssal.
Det råder ingen tvekan om att den här typen av bakterie- och virusdödande beläggningar kan vara intressant för många användningsområden. Nicolaie Markocsan nämner framförallt luftrenande filter i olika miljöer.
– Om tekniken fungerar väl kommer vi att ansöka om forskningsanslag för att gå vidare med arbetet. Det här är ett mycket spännande användningsområde för termisk sprutning.
Fotnot:
Detta projekt är ett av fem coronarelaterade forskningsprojekt på Högskolan Väst som tilldelats särskilda medel för att snabbt kunna komma igång med sin forskning.
Antalet personer som söker hjälp för spelproblem har ökat under senare år. Det vittnar både representanter från socialtjänst, hälso- och sjukvård och självhjälpsgrupper om. Men under 2019 minskade hjälpsökandet, något som verkar hänga samman med att det nationella självavstängningsverktyget Spelpaus infördes, enligt David Forsström, forskare och psykolog vid Stockholms universitet.
– Verktyget kan underlätta för många att begränsa sitt spelande, men kan också göra att människor som har problem tycker att det räcker att spärra sig och inte söker stöd för att bearbeta sina bekymmer, säger David Forsström.
Coronakrisen kan öka behovet av stöd
Under coronapandemin tycks hjälpsökandet ha ökat igen.
– Vi måste vänja oss vid att hjälpsökandet kommer att gå i vågor i takt med att samhället och spelvanorna förändras. Därför behöver det finnas en plan i varje kommun och region för vilket stöd personer med spelproblem och deras anhöriga ska erbjudas vid behov, säger Eva Samuelsson, universitetslektor på Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.
En av poängerna med den nya lagstiftningen var en tydligare samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Studien visar att detta fortfarande är svårt att få till. Personer som har spelproblem behöver i allt högre grad få behandling för både spelproblem och psykisk ohälsa, vilket ställer ännu högre krav på samarbete mellan huvudmännen.
Behandling saknas på vissa håll i landet
Idag erbjuder fler kommuner behandling specifikt anpassad för spelproblem, en ökning från 7 procent under 2015 till 74 procent under 2019.
– Detta innebär att det fortfarande saknas behandling för personer med spelproblem på vissa håll i landet. Insatserna behöver också göras mer tillgängliga för att nå ut till fler grupper i behov av stöd, som kvinnor och personer med utländsk bakgrund, säger David Forsström.
En lösning är att gå ihop med grannkommuner eller ha en mottagning med specialiserad kunskap regionalt.
– På vissa håll i storstadsområdena verkar samverkan fungera riktigt bra, fortsätter han.
Brister i stöd för anhöriga
Den aktuella uppföljningsstudien visar också att det behövs mer vidareutbildning av personal för att hantera komplexa vårdbehov. Det saknas även kunskap och rutiner för hur anhöriga, och särskilt barn som växer upp i familjer med spelproblem, ska erbjudas stöd.
– Här ser vi en brist. Enligt den nya lagstiftningen ska barnens situation särskilt uppmärksammas i hälso- och sjukvården, i dagsläget är det dock inte tydligt var och på vilket sätt detta ska ske. Det behöver klargöras, särskilt med tanke på det barnperspektiv som i och med Barnkonventionen ska genomsyra verksamheterna, säger David Forsström.
Viktiga självhjälpsgrupper saknar finansiering
Sedan lagändringarna trädde i kraft har antalet självhjälpsgrupper för spelproblem ökat markant i landet. Trots detta har inte statsbidraget till organisationerna höjts sedan 2015.
– Självhjälpsgrupperna fyller en oerhört viktig funktion för både spelare och anhöriga. De kan också fungera som viktiga samarbetspartners för vård och omsorg för att utveckla verksamheterna. Men då måste finansieringen av självhjälpsgrupperna stärkas. Som det ser ut idag läggs alltför mycket ansvar på ideella krafter, poängterar Eva Samuelsson.
Studie om Spelpaus
Spelpaus är det nationella självavstängningsverktyget där spelare på frivillig basis kan stänga av sig från spel om pengar. Det är viktigt att ta reda på mer om hur avstängning via Spelpaus påverkar spelvanor och hjälpsökande på sikt. Vid institutionen för folkhälsovetenskap pågår just nu en enkätundersökning där personer som spärrat sig från Spelpaus kan rapportera in sina erfarenheter av det.
Om studien
Från 1 januari 2018 gjordes ändringar i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen för att personer med spelproblem skulle få samma rätt till stöd och behandling som personer med alkohol- eller narkotikaproblem. För att undersöka beredskapen innan lagstiftningen trädde i kraft genomfördes en förstudie vid institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. Nu publiceras uppföljningsstudien om vad som har skett på området under 2018 och 2019.
I studien har 16 representanter från vård, omsorg, självhjälpsorganisationer och myndigheter intervjuats innan lagändringarna trädde i kraft och två år senare. Forskarna har också tagit del av data från Spelberoendes riksförbund, Folkhälsomyndigheten och Stödlinjen för spelare och anhöriga.
– Det finns många hälsofördelar med utomhusvistelse, men det vore önskvärt om studier som denna kunde leda till att fler faktiskt börjar skydda huden bättre och hitta andra sätt att njuta av semester än genom att solbada, säger Hildur Helgadottir, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.
Hudcancer av typen melanom är en av de tumörsjukdomar som ökar snabbast i flera länder, inklusive Sverige. Under 2018 rapporterades 4 543 nya fall av invasiva melanom och 508 dödsfall i sjukdomen i Sverige. Den starkaste orsaken till den kontinuerliga ökningen tros vara att vi utsätter oss på ett ofördelaktigt sätt för UV-strålning.
Mer aktivt solbadande
Med hjälp av det svenska Cancerregistret har forskare nu undersökt hur risken för insjuknande i fler än ett hudmelanom sett ut över tid. Styrkan med registret är att man kan titta långt tillbaka i tiden och att täckningsgraden och tillförlitligheten i rapporteringen är hög.
– Cancerregistret startade 1958 vilket är ungefär samtidigt som svenskarnas sol- och charterresor började ta fart. Ett mera aktivt solbadande och utlandsresor till sydliga breddgrader har bidragit till ökad solexponering av svenskarnas ofta solkänsliga hud. Det är troligen en viktig förklaring till att det skett en kraftig ökning i risken att insjukna i upprepade melanom, säger Hildur Helgadottir.
Risken för nya melanom har ökat
Forskarna undersökte individer som fått ett första hudmelanom under 1960-, 1970-, 1980-, 1990- och 2000-talet och hur vanligt det var att de inom tio år utvecklade ytterligare melanom. På 1960-talet var det endast cirka 0,7 procent av de drabbade som fick fler än ett melanom, men sedan dess har risken successivt ökat och på 2000-talet fick cirka 7 procent nya melanom inom tio år.
På 2000-talet fick dessutom en betydande andel av dessa ännu fler än två melanom, vilket tidigare var mycket ovanligt. Ökningen var brantare hos män och äldre individer.
En annan fråga var om riskökningen för flera hudmelanom enbart var en återspegling av den riskökning som setts för melanom i hela populationen. Resultaten visade dock att kurvan för insjuknande i fler än ett melanom var betydligt brantare än den generella riskökningen för melanom.
Många bränner sig i solen
– Denna trend är allvarlig eftersom tidigare forskning har visat att de som drabbas av fler än ett melanom har sämre prognos. Även om medvetenheten om risker med UV-strålning har ökat så visar årliga rapporter från Strålsäkerhetsmyndigheten att svenskar oförändrat viger en stor del av sin semester åt aktivt solbadande, och hälften rapporterar även att de bränt sig i solen, säger Hildur Helgadottir.
– Detta är den första studien som påvisat hur risken att insjukna i upprepade melanom har ökat över tid. Det är sannolikt att en liknande trend skulle ses även i andra länder som haft en uppåtgående kurva för melanom, avslutar hon.
Forskningen är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Lunds universitet i Sverige samt University of Leeds i England.
Hildur Helgadottir, forskare, överläkare, Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, hildur.helgadottir@ki.se
Resultaten visar att när skog försvinner sker både vinster och förluster av biologisk mångfald när det gäller antalet enskilda växt- och djurarter. Likaså påverkas den bredare mångfalden och sammansättningen av ekosystem.
– Vad jag tycker är särskilt slående med våra resultat är att de visar hur varierande effekterna av mänsklig påverkan blir på den biologiska mångfalden. Den leder till både förluster och vinster i storlek för olika populationer, men påverkan leder nästan alltid till en förstärkt förändring, säger Anne Bjorkman, Göteborgs universitet deltar i studien, som leds av University of Edinburgh och University of St. Andrews.
De flesta arter lever i skogen
Cirka 80 procent av alla arter lever i skogsmiljö, allt från örnar till skalbaggar och blåklockor. Denna biologiska mångfald tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster och vissa arter, till exempel skalbaggen Rosalia longicorn, som överlever bäst i intakta gamla skogar.
Men skogarna förändras av mänsklig verksamhet, genom till exempel avskogning för odling av jordbruksgrödor eller omvandling till gräsmark för betande boskap.
– Vi upptäckte både omedelbara och försenade effekter av skogsförlust på ekosystem, vilket pekar på att biologisk mångfaldsrespons på mänskliga effekter är olika och spelar över decennier, säger Anne Bjorkman.
Cirka 80 procent av alla arter lever i skogsmiljö, allt från örnar till skalbaggar och blåklockor. Bild: Gergana Daskalova
– För att få en global bild av hur planeten förändras, måste vi kombinera olika typer av information från observationer av växter och djur på marken med satellitregister från rymden över ekosystemändringar. Vår studie samlar dessa två perspektiv för att få nya insikter i hur biologisk mångfald reagerar när skogar går förlorade runt om i världen, säger Dr Isla Myers-Smith, co-senior författare, från School of GeoSciences vid University of Edinburgh.
Stor artförlust i tropiska skogar
Studien visar att vissa tropiska områden upplever mer skogsförlust nu än någonsin, vilket resulterar i minskande antal olika djurarter.
I Nordamerika och Europa inträffade däremot den största skogsförlusten för flera hundra år sedan. Men även mindre mängder skogsavverkning i dag leder till förändringar i den biologiska mångfalden; vissa arter ökar andra minskar. För arter som lever länge inträffar inte effekterna av skogsförlust direkt, medan det för mera kortlivade arter kan gå fort.
– Den takt som den biologiska mångfalden svarar på skogsförlust varierar från några år, som är fallet för många kortlivade gräs, ljusälskande växter och insekter, medan effekterna på träd, större fåglar och däggdjur syns först efter decennier, säger Anne Bjorkman.
Data från fem miljoner register
Forskarna använde databaserna BioTIME och Living Planet om biologisk mångfald – som innehåller data som samlats in av forskare som arbetar på platser runt om i världen. Genom att sammanföra över 5 miljoner register över antalet olika växter och djur med information om både historiska och samtida toppar i skogsförlust analyserade forskarna de globala effekterna av skogsförlust på biologisk mångfald.
Anne Bjorkman, universitetslektor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, anne.bjorkman@bioenv.gu.se
Ny forskning reder ut vad de senaste årens storsatsningar på kollektivtrafik lett till. Forskarna vid Malmö och Lunds universitet har studerat Citytunneln, Västkustbanan och jämfört två orter i Mellanskåne (Höör och Hörby).
– Det är inte så enkelt som att man bara kan öppna en station och ge en vitaminboost, säger Helena Bohman, universitetslektor vid Malmö universitet som projektlett studien.
När det gäller miljardprojektet Citytunneln i Malmö har befolkningen ökat inom alla tre stationsområdena Malmö C, Triangeln och Hyllie. Pendlingen från Malmö C och Triangeln har visserligen ökat – men nivån är densamma som ökningen som skett i hela Malmö. När det kommer till pendling utmärker sig Hyllie.
– Runt Triangeln pendlade många även innan stationen fanns, vilket delvis kan förklaras med att de bor många högutbildade centralt i Malmö. Men i Hyllie som ligger lite utanför ser vi en markant ökning i pendlingsbenägenhet sedan Citytunneln öppnade, säger Helena Bohman.
Trots Hyllies attraktiva läge mellan Köpenhamn och Malmö har det dock tagit flera år för nybyggnationen kring stationen att komma igång. En bidragande orsak kan vara fastighetsmarknadens kraftiga konjunkturskiftningar. Helena Bohman menar att det är ett tecken på att tålamod krävs när kollektivtrafikens effekter ska fångas upp.
Räcker inte med station
Forskarna undersöker fastighetspriser, inte för att dessa i sig är intressanta utan för att fastighetspriserna fångar upp vad hushållen värdesätter och är beredda att betala för. Forskningen visar att nya stationer inte per automatik ger effekter på fastighetspriser, pendling eller förtätning, vilket är vad som undersökts i studien.
– Bra pendlingsmöjligheter till större arbetsmarknad avspeglar sig i högre fastighetspriser. När det gäller pendling spelar minuterna roll. Tio minuters minskad restid i varje riktning varje dag blir mycket tid, säger Helena Bohman.
Detta är också orsaken till att forskarna ser kraftigare effekter i orter som ligger nära storstadsområdena, som Malmö, Lund och Helsingborg, än i de nordöstra delarna av Skåne.
– Tillgång till pendling, kortare restid och större boendeytor ses förstås som attraktivt av många. I glesbefolkade områden långt från större arbetsmarknader ses ingen eller mycket begränsad effekt av nya stationer, säger Helena Bohman.
Spår attraktivt – men dyrt
Men det räcker inte med en järnvägsstation, och inte heller är det alltid en sådan som behövs. Här manar Helena Bohman till viss eftertanke.
– Det är viktigt att anpassa investeringar. Spårbunden trafik som järnväg har hög kapacitet men också höga kostnader. Många orter vill ha en tågstation då det är lite status i det – men det är inte säkert det ger bättre effekter. Buss är billigare och når fler. Om målet inte är förtätning är buss ett alldeles utmärkt alternativ, säger Helena Bohman.
Studien har bedrivits inom ramen för K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik. Forskarna har studerat Citytunneln, Västkustbanan och jämfört två orter i Mellanskåne (Höör och Hörby). I studien har även Magnus Andersson och Désirée Nilsson vid Malmö universitet samt Erik Johansson vid Lunds universitet medverkat.
Kontakt:
Helena Bohman, universitetslektor, Malmö universitet, helena.bohman@mau.se
Jenny Höglund vid Karlstad universitet har studerat daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning alternativt arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med psykisk ohälsa. Insatserna ska stärka och utveckla deltagarnas resurser och hälsa med inriktning mot arbetsliv och självständighet.
– Syftet med min avhandling har dels varit att beskriva och analysera hur dagverksamheter i lantgårdsmiljöer med djur utformas som insatser med sociala mål och dels vad anordnare/handledare och deltagare tillskriver värde och mening i ett urval av verksamheter.
Dagverksamheter har tidigare uppmärksammats i exempelvis Norge, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige saknas dock kunskap om insatserna ur handledarnas och deltagarnas perspektiv. Jenny Höglund har därför undersökt hur det faktiskt fungerar samtidigt som hon menar att det finns behov av kvalitetssäkring på liknande sätt som i Norge. Med en sådan kvalitetssäkring kan anordnare och handledare få bättre kunskaper om hur deltagarna bör handledas.
Självbestämmande är viktigt
Genom intervjuer med handledare och deltagare har Jenny Höglund bland annat analyserat varför just lantgårdsbaserade dagverksamheter kan främja deltagarnas motivation.
– Ur ett deltagarperspektiv så handlar det till stor del om självbestämmande. Dels när det kommer till matchning av insatser, men också i relation till att som deltagare inte bli styrd i minsta detalj.
Även samspelet mellan miljö, aktivitet och under vilka villkor deltagarna gör saker är viktigt. Jenny Höglund beskriver en balansgång mellan struktur som skapar tillhörighet, och handlingsutrymme inom vissa givna ramar.
– Det är något som varit talande i många av intervjuerna, att dagverksamhet inte är så enkelt som att låta alla deltagare göra samma saker. Det är hela tiden viktigt med stöd som är anpassat efter individen, så att arbetet sker på individens villkor. Det räcker helt enkelt inte att tillsätta en miljö och aktiviteter som antas vara meningsfulla.
Djuren hjälper till
Kontakten med djuren i lantgårdsmiljöerna blir som en social katalysator, något att prata om med de andra deltagarna. De som inte uppskattar sociala miljöer finner stöd och trygghet hos djuren istället.
Men naturbaserade insatser kräver mer än att bara placera människor i en lantgårdsmiljö, framhåller Jenny Höglund. Arbetet behöver följas upp. Det passar inte alla, men kan ge positiva effekter som gör det enklare att till exempel komma tillbaka till arbetslivet. Hon menar också att den här typen av insatser kan vara till nytta även för andra grupper.
– Tidigare forskning visar att nyblivna föräldrar önskar att de varit mer förberedda på vad som kommer efter förlossningen. Att föräldrar känner sig mer förbereda inför sitt föräldraskap kan ge en bättre start för hela familjen och främja barnets möjligheter till god hälsa och utveckling, säger Petra Pålsson, samordningsbarnmorska vid Kunskapscentrum kvinnohälsa i Malmö, som nyligen disputerade vid Lunds universitet.
Behov av gemensamma riktlinjer
Det ingår i mödrahälsovårdens uppdrag att erbjuda föräldraförberedelse till alla blivande föräldrar för att förbereda dem på förlossningen och föräldraskapet. Föräldraförberedelsen genomförs vanligtvis i små grupper på barnmorskemottagningen och leds av en barnmorska. Men hur förberedelsen är strukturerad varierar mellan mottagningarna, visar en kartläggning.
– I vår kartläggning av föräldraförberedelse vid 52 barnmorskemottagningar i Skåne ser vi att endast 37 procent av mottagningarna använder sig av ett gemensamt och strukturerat program. Samtidigt uttrycker barnmorskorna att de har otillräckliga kunskaper i gruppledarskap och pedagogik. Här finns ett tydligt behov av gemensamma riktlinjer och stöd till barnmorskor, säger Petra Pålsson.
För att möta det behovet har hon utvecklat ett evidensbaserat program för föräldraförberedelse. Programmet baseras på nyblivna förstagångsföräldrars erfarenheter av föräldraförberedelse i relation till de utmaningar de mött i föräldraskapet. Genom intervjuer med 18 mammor och 15 pappor framkom att många föräldrar efterfrågade mer vägledning och information som ger realistiska förväntningar. De ville också ta del av andra småbarnsföräldrars erfarenheter och uttryckte ett behov av hjälp att hitta tillförlitlig information på nätet.
Pedagogisk utgångspunkt
Det evidensbaserade programmet har utvecklats med en pedagogisk utgångspunkt som fokuserar på problemlösning, och att stimulera föräldrarnas egen aktivitet i lärandet. Förlossningsförberedelser ingår i programmet, men tyngdpunkten ligger på första tiden efter förlossningen och deltagarna får bland annat möta nyblivna föräldrar som delar med sig av sina erfarenheter. Barnmorskan som leder programmet stöttas med en utbildningsdag, handledning och manual. Programmet har testats på tre barnmorskemottagningar i Skåne och jämförts med resultat från fyra barnmorskemottagningar som erbjudit föräldraförberedelse på samma sätt som tidigare.
Positiv effekt på amning
– Bland deltagarna i programmet såg vi att det var färre mammor upplevde att de saknade något i sin föräldraförberedelse samtidigt som vi såg en möjlig positiv effekt på amning där fler mammor följt sin intention att helamma, i enlighet med WHO:s rekommendation. Vi ser också en möjlig positiv effekt på pappors tilltro till sin förmåga i föräldraskapet. Samtidigt upplevde barnmorskorna att de hade tillräckligt stöd och utbildning för att genomföra programmet.
Resultatet visar att det evidensbaserade programmet för föräldraförberedelse är genomförbart både utifrån föräldrars och barnmorskors perspektiv men för att kunna dra säkra slutsatser om effekter behöver en större studie genomföras, menar Petra Pålsson.
Petra Pålsson, doktor i medicinsk vetenskap och samordningsbarnmorska vid Kunskapscentrum kvinnohälsa i Malmö, petra.palsson@med.lu.se
Strömmarna är avgörande för att undersöka mängden värme och kol som rör sig mellan havet och atmosfären – information som är viktig för att förstå vårt globala klimat och hur det kan förändras i framtiden.
I två nya studier, en ledd av Sebastiaan Swart och den andra av Louise Biddle, båda vid Göteborgs universitet, har nya tekniker använts för att samla in svårtillgängliga data i havet, både under och nära havsisen som omger Antarktis.
Havsströmmarna har stor betydelse
De båda nya forskningsstudierna presenterar första gången strömmar på ungefär 0,1-10 kilometers längd i det övre havsskiktet. Dessa havsströmmar, som är osynliga för satellit- och fartygsbaserad data, interagerar med starka stormar i Södra ishavet och samspelar med fysiska processer som inträffar under havsisen.
– Genom att använda de uppgifter som samlas in av sälarna, har vi för första gången kunnat se effekter i dessa övre havsströmmar under havsisen. Det är en riktigt värdefull insikt i vad som tidigare var helt okänt, säger Louise Biddle, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Louise Biddle med ”Semla”, en glider från Göteborgs universitet. Bild: Louise Biddle
Hittills har forskare antagit att vintern varit en ”tyst” tid på grund av den dämpande effekten av havsisen på havets yta. Men de båda studierna avslöjar att dessa övre havsströmmar påverkar havet avsevärt under vintern.
Havsrobotar möjliggör detaljerade mätningar
Några av resultaten från Sebastiaan Swart och hans team ger ytterligare inblick i hur de upptäckta havsströmmarna fungerar. Studien visar att under tider då det inte finns stormar, och när vindarna är svaga, börjar de övre havsströmmarna bli mycket mer energiska. Denna energi ökar hastigheten för både havsblandning och transport runt i havet och ned i djupet; det kan gälla värme, kol och näringsämnen.
– Våra nya havsrobotar, så kallade gliders, som vi kontrollerar via satellit under flera månader i taget, har gjort det möjligt för oss att mäta havet med en aldrig tidigare skådad hög upplösning. Mätningarna har avslöjat starka fysiska kopplingar mellan atmosfären och havet, säger Sebastiaan Swart, universitetslektor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
En djupt dykande havsrobot placeras ut i Södra ishavet under tuffa havsförhållanden. Bild: Sebastiaan Swart
– Det är ganska fantastiskt att vi kan fjärrstyra dessa robotar i de mest avlägsna delarna av världen, som havet runt Antarktis, medan vi samlar in nya vetenskapliga data, säger han.
Fyller en kunskapslucka
Tillsammans bidrar dessa två forskningsstudier till att förbättra förståelsen för småskaliga havs- och klimatprocesser – som har effekter globalt. Enligt forskarna fyller observationerna ett viktigt kunskapsgap om hur processer som dessa havsströmmar kan påverka havet på global skala, till exempel ge effekt på ekosystem och klimat.
– Vi är glada över att få driva den här forskningen vid Göteborgs universitet, den har potential att bli världsledande i sitt fält, säger Sebastiaan Swart.
Sebastiaan Swart, universitetslektor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, sebastiaan.swart@marine.gu.se
Louise Biddle, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, louise.biddle@gu.se
Mikroalger är fotosyntetiska, snabbväxande encelliga organismer som lever i vatten och producerar stora mängder proteiner, fettsyror och kolhydrater. För att mäta hur mycket av dessa ämnen som produceras under mikroalgernas tillväxt, kopplade Jean Claude Nzayisenga, forskare vid Umeå universitet, ihop två olika metoder. Dels den optiska metoden Fourier-transform infraröd spektroskopi (FTIR), dels den komplexa matematiska modelleringsmetoden Multivariate Curve Resolution-Alternating Least Squares (MCR-ALS).
Kombinerande två metoder
I sin avhandling har han visat att kombinationen av de två metoderna är användbar för att analysera förändringar i fettsyra-, kolhydrat- och proteininnehåll.
– Det är redan påvisat att FTIR-spektroskopi möjliggör mätning av fettsyra- och kolhydratinnehåll i mikroalger. Jag jämförde våra resultat med de som erhålls genom att använda andra standardtekniker, och kunde visa att FTIR är en användbar metod för att övervaka förändringar av den biokemiska sammansättningen i mikroalger. Eftersom FTIR är en relativt snabb metod kan den tillämpas dagligen för att övervaka ett odlingssystem för mikroalger, säger Jean Claude Nzayisenga.
Vissa alger kan växa utan ljus
Han arbetade med olika mikroalgstammar som isolerats i norra Sverige och är anpassade till långa vintrar med låga temperaturer och bara några timmars ljus. Han isolerade dessutom själv en art av algen Chlorella från Umeå kommuns avfallsvatten.
Vissa av dessa mikroalger, inklusive den som Jean Claude Nzayisenga själv isolerade, kan växa även utan ljus – så länge det finns en alternativ kolkälla. Mikroalgerna odlades antingen:
med ljus och koldioxid, för att göra det möjligt för mikroalgerna att fotosyntetisera,
med ljus och glukos eller glycerol som kolkälla, så att de fortfarande delvis kunde fotosyntetisera, eller
utan ljus men med tillgång till glukos eller glycerol, så att de var helt beroende av den externa kolkällan.
Lovande för produktion av biodiesel
– När jag odlade mikroalger utan ljus, men med glycerol som kolkälla, kunde jag se att mikroalgerna producerade stora mängder fettsyror och att sammansättningen av dem ser lovande ut för biodieselproduktion, säger Jean Claude Nzayisenga.
– Vi valde glycerol eftersom det är en billigare kolkälla än glukos. Glycerolen är dessutom en biprodukt från biodieselproduktion och bidrar därför till ett mer hållbart och kostnadseffektivt produktionskretslopp. I framtiden skulle det vara intressant att testa även andra kolkällor som producerats som industriella biprodukter eller kommer från matavfall.
I ett annat experiment testade Jean Claude Nzayisenga effekten av olika ljusintensiteter för produktion av fettsyror. Mikroalgerna visade sig producerade mer fettsyror vid hög ljusintensitet än vid låg. Även här såg sammansättningen av fettsyror lovande ut för biodieselproduktion.
Han analyserade också vilka biokemiska förändringar som var förknippade med produktionen av fettsyror. Vid odling utan ljus, i närvaro av kolkällan glycerol, bildades fettsyror på bekostnad av mängden kolhydrater. Vid starka ljusförhållanden var det i stället på bekostnad av mängden proteiner.
Kan gynna avloppsrening
I de flesta av sina experiment jämförde Jean Claude Nzayisenga olika stammar av mikroalger och utvärderade vilken stam som hade de bästa egenskaperna för biodieselproduktion under olika tillväxtförhållanden.
Han analyserade också mikroalgstammarnas förmåga att ta upp näringsämnen från kommunalt avloppsvatten för att se om de skulle kunna gynna avloppsreningen. Alla testade mikroalgstammar kunde ta upp det mesta av kvävet och fosforn – de viktigaste föroreningarna – från avloppsvattnet.
– Mina resultat visar att det finns möjligheter att använda mikroalger för avloppsreningen – och parallellt producera råmaterial för biodieselproduktion.
Jean Claude Nzayisenga, Institutionen för fysiologisk botanik,
Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet, jean.claude.nzayisenga@umu.se
Att ställa om från långa arbetsdagar till semester är inte alltid enkelt. För att semestern ska leda till återhämtning krävs god planering och rätt prioriteringar. Det menar Petra Lindfors, forskare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet. Under coronapandemin då många arbetar hemifrån blir det extra viktigt att städa bort arbetet – allt för att göra skillnad mellan jobb- och semesterhemmet.
– Stäng av jobbtelefonen och göm undan den. Sortera bort alla papper! Lägga allt på ett ställe där man komma ihåg att det finns.
Vad gör man om mejlkorgen är full och att-göra-listan lång på fredagen före semestern?
– Då har något gått fel från start, man kanske har prioriterat fel saker. Det här håller inte i längden och behöver kommuniceras med chefen. Det är chefens uppgift att hjälpa till – men då är det bra att inte komma med det fredag eftermiddag. Veckan före semestern kan man fundera över vilka trådar som är lösa och vad som kan vänta.
Flera kortare ledigheter att föredra
Studier visar att den utvilade känslan efter semestern försvinner ganska snabbt igen hos personer med kontorsjobb. För att nå återhämtning kan det därför vara bra att dela upp semestern i kortare ledigheter.
– Det är generellt ett lugnare tempo under sommaren, och kanske också lugnare för den som är kvar på arbetsplatsen under sommaren. Då kan jobbet vara en vilopunkt. Men om inflödet av jobb är samma som utanför semesterperioden så blir det förstås tyngre. Då kan vara en fördel att arbeta två veckor här och där och sen ha semester att se fram emot.
För den som lever med barn kan semestern kräva ett pusslande av olika viljor och behöver inte nödvändigtvis betyda vila.
– Det är inte alltid så att jag kan göra vad som passar bara mig under en hel livscykel, man får tänka flexibelt. Men om man är två vuxna så kan man ge varandra sovmorgnar. Det handlar också om att sänka förväntningarna och glädjas åt det enkla, istället för att fylla dagarna med aktiviteter. Kanske behöver man inte göra allting tillsammans hela tiden. Kommunicera gärna med barnen kring upplägget av dagarna och lägg upp scheman med tydlig struktur. Det kan vara skönt att veta att ”idag är lunchen det här”. Man får också komma ihåg att semester ger oss värdefull tid att engagera oss i barnen.
Viktigt att arbetsplatsen respekterar ledighet
Är det okej att kolla mejlen under semestern? Och vad gör man om en kollega avbryter ledigheten med ett jobbrelaterat telefonsamtal?
– Det är viktigt att respektera semesterledighet, det mesta kan faktiskt vänta. Därför krävs tydliga överenskommelser och en policy på arbetsplatsen. Om det inte fungerar så är det troligtvis en skör organisatorisk situation. Att kolla mejlen kan å andra sidan vara ett sätt att hantera arbetsbelastningen – vi är olika, det gäller känna sig själv där. Att avsätta en timme i veckan för att rensa mejlkorgen kan vara en rimlig förberedelse inför att vara tillbaka. Men kommunicera det med semestersällskapet så att ingen blir besviken när jobbmejlen dras fram i solstolen.
Hur hanterar man en semester som blir annorlunda mot vad man hade tänkt – inställda resor eller fester och svårigheterna att träffa äldre släktingar?
– I läget med pandemin så är det uppenbart att vi är många som sitter i samma båt. Den övergripande aspekten är att komma ihåg att det inte bara är min resa eller bröllop som är inställt. Kanske går det att göra en variant? Fokusera inte på vad du missar, utan tänk: men vad kan jag göra istället då? Kanske ger den här sommaren ett tillfälle att upptäcka Sverige och närmiljön.
På samma sätt som vi varvar ner inför semestern så behöver vi varva upp när det är dags att börja arbeta igen. Petra Lindfors föreslår att både starta och avsluta med en kortvecka.
– Ett bra sätt att komma tillbaka är att börja mitt i veckan. Och kom ihåg att det ofta är sommar kvar när vi börjar jobba igen – utnyttja kvällarna!
Petras tips för en lyckad semester:
Lägg undan jobbtelefonen
Sänk förväntningarna
Starta med en kortvecka efter semestern
Artikeln är hämtad från Stockholms universitet.
– Det intressanta är att de här långa upprepningarna är så pass vanliga. Alla människor har upprepningar i denna gensekvens, men när de blir väldigt långa, närmare 40, kan de orsaka Huntingtons sjukdom. Vi har letat framför allt efter individer med över 26 upprepningar, vilka tycks förekomma i en oväntat hög grad i denna befolkning. Långa sekvenser blir mer instabila och kan öka sannolikheten att den förlängs ytterligare i kommande generationer, säger Jimmy Sundblom, specialistläkare i neurokirurgi och forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
Undersökt personer utan känd risk
Han är försteförfattare till en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports. Den aktuella studien, som är en del av SHAPE-studien, baseras på biobanksprov från Umeå. Det är den första studie som görs på en så stor grupp individer, och där man också undersöker genen hos personer utan tidigare känd risk för att bära på anlaget för sjukdomen. I studien ingår 7 000 personer.
Huntingtons sjukdom skadar nerverna
Huntingtons sjukdom är en sjukdom som ger skador på nervsystemet och har fått sitt namn efter den amerikanske läkaren George Huntington, som beskrev sjukdomen på 1800-talet.
Sjukdomen orsakas av en förändring i ett arvsanlag (HTT-genen) i en av kromosomerna. Förändringarna påverkar först de nervceller i hjärnan som har betydelse för muskelrörelser. Även andra delar av hjärnan som har betydelse för intellektuell funktion och personlighet blir påverkade.
Insjuknandet sker vanligen vid 35-40 års ålder. Huntingtons sjukdom är dominant ärftlig. Det betyder att om den ena kromosomen i ett kromosompar innehåller anlaget så utvecklas sjukdomen. Om den ena föräldern har sjukdomen blir risken för såväl söner som döttrar att ärva den 50 procent. De barn som inte fått det sjukdomsframkallande anlaget får inte sjukdomen. De riskerar inte heller att föra den vidare.
Det finns idag ingen botande behandling utan alla insatser går ut på att så långt möjligt lindra de symtom som uppstår. Här beror behandlingen alltså helt på vilka besvär man har.
Källa: 1177
Den ärftliga, obotliga neurologiska sjukdomen Huntingtons sjukdom orsakas av en mutation i HTT-genen, som kodar för proteinet huntingtin. Mutationen är en så kallad expansion, det vill säga en upprepning av en viss gensekvens som kallas CAG-repetition. Alla människor har en sådan upprepad sekvens i denna gen, men personer med fler än 39 sådana kommer att utveckla Huntingtons sjukdom. Personer med upprepningslängder mellan 26 och 35 anses ha en så kallad ”intermediär allel”, det vill säga en ovanligt lång upprepning. Man vet ännu vet ganska lite om vad upprepningarna kan komma att innebära för personen, förutom att de kan vara instabila och leda till ännu längre upprepningar i nästkommande generationer.
Allel. Varje gen i våra celler kommer i två uppsättningar, en från mamman och en från pappan. Respektive del i ett sådan genpar kallas allel. Ibland är den ena genen dominant över den andra. Huntingtongenen är dominant. Ett annat exempel är genen för brunögdhet som är dominant över blåögdhet. Har man en sådan gen från varje förälder blir man brunögd.
Sjukdomen vanligare i norra Europa
Det är stora skillnader i vilken utsträckning som Huntingtons sjukdom förekommer i olika delar av världen. På vissa håll är frekvensen mycket låg, men i delar av Sydamerika och Nordeuropa – särskilt södra Norge, på Åland och i delar av Sverige är den vanligare. I Sverige uppskattas 6-12 personer på 100 000 ha sjukdomen.
I den här studien har man jämfört HTT-genen i biobanksprov från 7 000 personer som tidigare deltagit i en omfattande studie ledd från Umeå universitet. Gruppen är ett snitt av befolkningen och forskarna har ingen förhandsinformation på individnivå om någon har anlag för sjukdomen eller inte.
Hos 6,8 procent av personerna i studien hittade man fler än 26 upprepningar, det vill säga en så kallad intermediär allel.
Långa sekvenser ett okänt fält
– Att de långa sekvenserna är så vanligt förekommande i den här populationen kan vara en fingervisning om att sjukdomen förekommer i den undersökta regionen i en högre grad än tidigare känt, säger Jimmy Sundblom.
– Det här ett första steg. Denna typ av genetiska förändringar finns i många gener, och vad variationen i deras längd kan innebära är ett tämligen okänt fält. Det vi egentligen är intresserade av och kommer att fortsätta undersöka är vilken betydelse variationer i upprepningslängden kan betyda för individen, även om längden i sig inte orsakar Huntingtons sjukdom, säger Jimmy Sundblom.
Jimmy Sundblom, specialistläkare i neurokirurgi och forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, jimmy.sundblom@neuro.uu.se
Eva-Lena Stattin, överläkare i klinisk genetik och docent vid institutionen för immunolog, genetik och patologi vid Uppsala universitet, eva-lena.stattin@igp.uu.se
Ingvar Bergdahl, docent och föreståndare för Enheten för biobanksforskning vid Umeå universitet, ingvar.bergdahl@umu.se
SHAPE-studien avslöjar funktion hos våra gener
SHAPE är en del i utforskandet av vad sekvensupprepningar i människans gener innebär för kroppens funktion.
Studien är unik på grund av sin storlek och det faktum att genen undersökts hos personer utan känd genetisk risk för att bära på anlaget för sjukdomen.
SHAPE-studien är ett exempel på samarbete mellan två svenska universitet och sjukvård. Proven som har studerats har lämnats för forskning av deltagare i Västerbottens hälsoundersökning, MONICA-undersökningen i norra Sverige eller vid mammografi. Insamling har gjorts i samarbete mellan Regionerna Västerbotten och Norrbotten och Umeå universitet. Delar av provsamlingen har sedan kunnat användas av forskare vid Uppsala universitet med specialkunskaper om Huntingtons sjukdom.
Skogen är en av Sveriges främsta råvaror och används huvudsakligen som virke och till olika produkter baserade på pappersmassa. På hyggena lämnas grenar, rötter, toppar och mindre stammar kvar. Dessa förmultnar och blir näring åt den skog som ska växa upp. Grot (grenar, rötter och toppar) är samlingsnamnet från resterna vid avverkningen. En del grot tas tillvara för att brännas och omvandlas till energi men det mesta blir kvar i skogen.
Joseph Samec är professor i organisk kemi och forskar om hur restprodukter från skogsbruket kan få nya användningsområden. Han studerar bland annat lignin som är ett ämne som binder ihop cellulosafibrer i trä, och som tidigare betraktats som en restprodukt i skogsindustrin, för att se om det kan användas till flygbränsle.
Aji Mathew är professor i materialkemi och forskar om biobaserade funktionella nanomaterial – det vill säga material som designas för att erbjuda en specifik mekanisk, kemisk eller biologisk funktion. Ett sådant material är nanocellulosa som kommer från biobaserade råvaror. Nanocellulosa kan användas till exempel för vattenrening och inom biomedicin.
Joseph Samec och Aji Mathew ska nu tillsammans med Region Stockholm se om det går att använda restprodukter från den svenska skogen för att ersätta bomull i kläder inom vården.
Stor klimatpåverkan av bomull
Bomull är en råvara med stor miljö- och klimatpåverkan. Det krävs stora landarealer för att odla bomull, produktionen kräver enorma mängder vatten och vid konventionell produktion går det åt en hel del kemikalier som är skadliga för miljön. Mot bakgrund av att oljan håller på att ta slut, klimatförändringarna accelererar och befolkningen ökar finns behov av att prioritera odling av mat på befintlig åkermark och att inte hugga ner mer skog. Går det att hitta ersättningar för bomull i textilproduktionen kan vidare enorma mängder mark frigöras för att istället odla matgrödor.
Det finns här en stor potential att använda mer av restprodukterna från skogen och att dessa kan ersätta andra råvaror med större klimat- och miljöpåverkan. Enligt Joseph Samec går det att i Sverige ta vara på 40 miljoner kubikmeter grot varje år utan att det skulle påverka hållbarheten inom skogsbruket. Runt 20 miljoner av dessa skulle täcka Sveriges totala behov av textilier och bränsle.
– Genom att använda grot kan Sverige bli självförsörjande på textilier och även täcka stora behov av plast och drivmedel. Sverige skulle till och med kunna bli nettoexportör av av material, kemikalier och drivmedel, från grot säger Joseph Samec.
Grot ska ersätta bomull
Region Stockholm (tidigare Stockholms läns landsting) arbetar för att uppnå FN:s globala mål om hållbarhet. Från regionens sida har man därför ett intresse av att minska konsumtionen av resurskrävande och miljöpåverkande bomull. Regionen har nu gått in med finansiering till den forskning som Joseph Samec och Aji Mathew redan bedriver med finansiering av bland annat Mistra.
I projektet tillsammans med regionen är fokus på att använda grot för att hitta en ersättning för bomull i textilier som används inom vården, då främst i kläder som vårdpersonal använder. Region Stockholm ger forskarna de ingångsvärden de behöver för att ta fram fibrerna som kan användas till textilierna, som till exempel krav på slittålighet. Det är även inom vården i Stockholms län som textilierna ska testas. Först ut är att se om grot kan användas som textil i bussaronger, de blusar vårdpersonalen använder. Första steget i processen är att forskarna fått tillgång till bussaronger i bomull. Dessa finfördelar de sedan för att kunna studera vilka egenskaper fibrerna har och därmed vad som krävs av det nya materialet.
Behov av att skala upp produktionen
Aji Mathew och Joseph Samec forskningsområden kompletterar bra varandra. Samecs grupp tittar på hur groten kan omvandlas till massa. Aji Mathews grupp koncentrerar sig på att omvandla massan till textil som det går att spinna av och har de egenskaper som är önskvärda. I ett första skede ska Aji Mathews grupp producera fibern i labbet. Men för att kunna använda materialet måste fibern även kunna framställas i en form så den kan spinnas och användas för textilproduktion. Aji Mathew och Joseph Samec samarbetar redan i ett Mistraprojekt kring att använda skogsbaserad fiber för textilier. De samarbetar även med andra parter, till exempel Karlstads universitet kring produktion av fiber.
Stor potential i skogsrester
Enligt Joseph Samec finns det en enorm potential i grot. Han ser heller inte att det ökade uttaget av grot ska innebära problem med näringsläckage från marken. Forskning från till exempel Skogforsk visar att de rötter som är kvar i marken räcker för att ge näring åt marken.
– Vi tror att Stockholms universitet kan spela en viktig roll för att skapa en plattform för att hitta nya användningsområden för skogsrester. Det rör sig om en i stort hållbar råvara och kan ha stor betydelse när vi ska hantera klimatutmaningarna, säger Joseph Samec.
Vid Stockholms universitet pågår även ett arbete med att skapa ett masterprogram inom grön och hållbar kemi:
– Det här projektet kan vara ett bra sätt att profilera grön kemi, säger Aji Mathew.
Glasriket i Småland har haft en omfattande glasindustri ända sedan 1700-talet. Under årens lopp har mängder av miljöfarliga metaller som bly, kadmium och arsenik släppts ut i form av det glaskross som slängts utanför glasbruken. Metallerna lakar sedan ut till mark, växtlighet och kringliggande vattendrag och utgör en allvarlig miljöfara. I dagsläget finns cirka 40 miljöfarliga glasdeponier i regionen.
– Avfallet är ett hot mot både människors hälsa och miljön. Förr eller senare måste vi ta hand om det, men i dagsläget är sanering av glasdeponier förknippat med höga kostnader och ofta handlar det egentligen bara om att flytta avfallet från ett ställe till ett annat, istället för återvinning av materialet och kvalificerad rening av marken, säger Richard Mutafela, doktorand i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet.
Tidigare forskning i glasriket har visat att det är tekniskt möjligt att återvinna metaller ur glasavfallet. Men de smältbaserade teknikerna som man tänkt sig använda har varit alltför energikrävande för att löna sig.
Metoden kräver mindre energi
I sin avhandling visar Richard Mutafela hur det går att utvinna metallerna från det dumpade glaset på ett nytt smart sätt. Tekniken kräver mindre energi än tidigare metoder och är dessutom miljövänligare. Denna nya metod kan enligt Richard Mutafela bli nyckeln till en säker och kostnadseffektiv sanering av deponier för att uppnå ett slutet kretslopp i en cirkulär ekonomimodell.
– Jag har utvecklat nya metoder dels för att sortera glaset från övrigt material, men också för själva processen där man extraherar metallerna.
I korthet går tekniken ut på att först separera själva glaset från annat material i avfallet, berättar Richard Mutafela.
– Jag tog fram en metod som baseras på ERT (Electrical Resistivity Tomography), där man tillför en elektrisk ström i marken för att kartlägga den elektriska ledningsförmågan i de olika materialen. Eftersom glas har sämre ledningsförmåga än de övriga dumpade materialen kan man tydligt identifiera var de finns.
Miljöfarliga deponier framtidens guldgruvor
Med den här metoden får man ett renare resultat än tidigare och cirka 90 procent av glaset kan utvinnas ur avfallet.
– För att extrahera metallerna ur det utvunna materialet måste man blottlägga metalljonerna i glaset så mycket som möjligt. Detta uppnås genom att man maler glaskrosset till ett väldigt fint pulver. Sen lakar man ur glaset med syra och/eller kelateringsmedel.
På det här sättet kan man utvinna ca 80 procent av bly och andra värdefulla metaller, och processen kan finslipas ytterligare för att bli ännu effektivare. Tekniken förbättrar också de utgrävda materialens kvalitet och gör dem därmed mer attraktiva som sekundära resurser för olika industrier, istället för att glömmas bort eller betraktas som skräp.
– Jag vill visa att med den här nya tekniken är miljöfarligt dumpat avfall en resurs som befinner sig på fel plats och kan återvinnas, säger Richard Mutafela.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
