I likhet med kroppens celler behöver cancerceller näring, vilket de skaffar sig genom att ta upp sockermolekylen glukos. Forskare har länge varit intresserade av att se om det går att ”svälta” cancerceller genom att hindra sockerupptaget. Det är också känt att en del cancerceller ökar sitt intag av sockermolekyler som överlevnadsstrategi, vilket kan minska effekten av behandling. Skulle det gå att hindra näringen från att komma in i cancercellen och på så vis öka effekten av cellgifterna?
Det har forskare vid Lunds universitet tillsammans med forskare vid universitetet i Pisa undersökt.
”Svängdörrar” släpper in socker i cancercellen
För att sockermolekylerna ska nå in i cancercellen genom cellmembranet använder cellen så kallade sockertransportörer, som kan liknas vid svängdörrar som släpper in och ut ämnen. Totalt känner forskarna idag till 14 sådana sockertransportörer. I den aktuella studien studerade forskarna nummer 1, GLUT1, och dess roll vid akut myeloisk leukemi, AML.
Genom att tillföra specialdesignade inhibitorer, ämnen som hindrar eller hämmar aktiviteter i cellmembranet, lyckades forskarna stoppa sockerupptaget till cancercellerna.
– Vi undersökte sedan om effekten av cytostatika som används vid behandling av AML ändrades när vi stoppat sockerupptaget. Det var tydligt att cancercellerna blev mycket känsligare för cytostatikan, säger Karin Lindkvist, professor i cellbiologi vid Lunds universitet som lett studien.
Den cancerform som forskarna studerade, akut myeloisk leukemi, AML, är en av de vanligaste leukemiformerna hos vuxna. AML har en relativt dålig prognos och hög risk för återfall, framförallt hos äldre, då de ofta inte klarar den tuffa behandlingen lika bra som yngre.
Bättre effekt av cytostatika om sockerintaget stoppas
– Vår förhoppning är att man genom att kombinera cytostatikan med sådana här inhibitorer som stoppar sockerupptaget till cancercellen, kan förbättra effekten av cytostatikabehandlingen och därmed bota fler patienter i framtiden, säger Anna Hagström, lektor vid avdelningen för klinisk genetik, Lunds universitet, och medförfattare till studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Haematologica.
Att förstå de här proteinerna och hur de reglerar svängdörrarna in och ut i cellen är ett viktigt forskningsfält, menar Karin Lindkvist.
– Membranproteiner är intressanta angreppsmål vid utveckling av nya behandlingar och man brukar säga att ungefär hälften av alla läkemedel slår på just membranproteiner. Det är mycket som sker i cellen, och dessa proteiner kontrollerar vad som går in och ut i cellen. Just den här sockertransportören tycks spela en central roll eftersom den är väldigt effektiv på att hjälpa cellen att ta upp socker. Det är också därför cancercellerna tillverkar fler av den transportören för att få mer näring, säger Karin Lindkvist.
Ännu återstår det mycket forskning innan det kan användas på patienter.
– Resultaten behöver återupprepas både i experimentella studier och i kliniska försök. Min förhoppning är att någon vill ta detta vidare med målet att kunna behandla patienter med AML eller andra cancersjukdomar som vi vet använder GLUT1-transportörer för att få mer näring.
I en ny gemensam rapport från de amerikanska och europeiska diabetesorganisationerna American Diabetes Association (ADA) och European Association for the Study of Diabetes (EASD) finns en detaljerad översikt av precisionsmedicin och en färdplan för hur precisionsmedicin ska implementeras i diabetesvården.
Precisionsmedicin innebär att diabetesvården ska knytas till den individuella patienten genom att integrera all tillgänglig evidens för den patienten.
– Intentionen är inte att utveckla läkemedel som är unik för varje individ utan att se till att undergrupper i befolkningen behandlas optimalt och därigenom maximera möjligheten till bästa hälsa och minimera risken för onödiga biverkningar och kostnader, säger Paul Franks.
Läkare vårdar patienter inte populationer
Själva konceptet med precisionsmedicin är inte nytt, det som ändrats radikalt under det senaste decenniet är vår förmåga att karaktärisera och förstå mänskliga biologiska och genetiska variationer, att använda data för att kategorisera sjukdomar och att koppla behandlingsbeslut direkt till specifika sjukdomstillstånd.
Den amerikanska diabetesfederationens, American Diabetes Association (ADA), riktlinjer för diabetesvård från 2020 betonar att ”läkare vårdar patienter och inte populationer”. Detta återspeglar att hänsyn tas till individuella skillnader med avseende på exempelvis sociala förhållanden, respons på behandling och samsjuklighet. För att precisionsmedicin ska vara effektiv måste den anpassas till individen.
Fler rapporter i framtiden
– Vi arbetar med en långsiktig vision för precisionsmedicin inom diabetes. Det börjar med en utvärdering av själva konceptet som ska staka ut vägen från upptäckt till klinisk implementering. Nya rön kommer så småningom att bli underlag till riktlinjer för sjukvården och påverka diabetesvården i världen, säger Paul Franks.
Detta är den första konsensusrapporten om precisionsmedicin för diabetes. Den tar inte upp vilken roll precisionsmedicin har för de olika följdsjukdomarna till diabetes eftersom detta kommer att presenteras i en framtida rapport. Den tar heller inte upp utvecklingen inom tekniska hjälpmedel eftersom detta diskuterats i en tidigare rapport. En andra konsensusrapport som väntas bli klar 2022 med fokus på precisionsdiagnostik och precisionsterapier för prevention och behandling.
– Initiativet till satsningen togs av ADA tillsammans med EASD 2018. Målet är att etablera konsensus och skapa en grogrund för implementering av precisionsmedicin för att möjliggöra längre och friskare liv för människor med diabetes, säger Paul Franks.
Rapporten
Rapporten publiceras samtidigt i de vetenskapliga tidskrifterna Diabetes Care och Diabetologia och är en presentation av satsningens uppdrag och mål. Rapporten innehåller redogörelser och definitioner av alla viktiga delar inom precisionsmedicin vid diabetes; diagnos, prevention, behandling, övervakning och prognos. Den belyser även de områden som är avgörande för att införandet av precision medicin ska lyckas men där det krävs mer forskning.
Hybridasp, en korsning mellan europeisk och amerikansk asp, är ett av Sveriges mest produktiva trädslag, med en tillväxt som är dubbelt så hög som den vanliga aspens. Snabbväxande lövträd ses som en viktig resurs i energiförsörjningen, men vedens cellväggar har egenskaper som begränsar möjligheten att framställa biodrivmedel och ”gröna” kemikalier av den.
Problemet är att cellväggskomponenten xylan ofta är höggradigt acetylerad i lövträd, vilket gör vedens cellulosa mindre åtkomlig för enzymer. Processer som bygger på att cellulosan först spjälkas till sockerarter av enzymer (sackarifiering), och sedan omvandlas till bioetanol av mikroorganismer (etanoljäsning), blir därmed mindre effektiva.
Gör lövveden mer användbar i bioraffinaderier
Ewa Mellerowicz, professor vid SLU, har undersökt möjligheten att minska xylanacetyleringen i hybridasp genom att modifiera trädets arvsmassa. Ett antal sådana förädlingslinjer har visat sig växa bra i växthus, samtidigt som veden har fungerat bättre som substrat vid sackarifiering. Nu har 18 olika transgena hybridaspar för första gången utvärderats i fältförsök, där de utsätts för betydligt större påfrestningar i form av olika typer av stress.
– Fältförsöket genomfördes i enlighet med de svenska och europeiska reglerna för hantering av genetiskt modifierade växter. Vår övergripande slutsats är att en minskad acetylering av xylan är en framkomlig väg om man vill göra lövveden mer användbar i bioraffinaderier, säger Ewa Mellerowicz.
En del av träden modifierades genom att gener som styr acetyleringen av xylan hämmades. Andra träd modifierades genom att förses med svampgener som bildar enzymer som klyver acetylgrupper; i vissa linjer var dessa enzymer verksamma i hela trädet, i andra enbart i veden.
Flertalet av de modifierade hybridasparna visade sig växa ungefär lika bra som kontrollträd på samma fält. Däremot kunde forskarna se att träd där den genetiska modifieringen bara påverkade vedvävnaden fungerade bättre än träd där modifieringen var aktiv i hela trädet.
Insektsangrepp får träden att växa långsammare
Träd där svampgenen var aktiv i hela växten visade sig nämligen drabbas särskilt mycket av skadeinsekter. Dessa träd växte långsammare än kontrollplantorna och deras blad hade ett förändrat innehåll av fenolföreningar, som har en viktig roll i växternas försvar mot insektsangrepp och andra typer av stress.
– Vår studie bekräftar att acetyleringen av cellväggarna påverkar bildningen av fenolföreningar i hybridasp, både mängden och sammansättningen, förklarar Benedicte R. Albrectsen, forskare inom kemisk ekologi och växtskyddsdynamik vid Umeå universitet. Det viktigaste, som jag ser det, är dock att träd med minskad cellväggsacetylering inte genomgående hade sämre tillväxt eller sämre resistens mot växtätare och sjukdomar i jämförelse med icke genmodifierad hybridasp.
– Studien visar hur viktigt det är att följa upp resultat från labb- och växthusförsök med tester under fältförhållanden. Det är angeläget att fortsätta utveckla fälttestprogrammen, påpekar Ulf Johansson, försöksledare vid SLU:s enhet för skoglig fältforskning.
– Tidig fältprovning kan vara en viktigare investering än att fortsätta med omfattande växthusförsök, tillägger Marta Derba-Maceluch från SLU, artikelns förstaförfattare.
Försöksodling på ett fält i Våxtorp
Experimentet genomfördes på ett försöksfält i Våxtorp i Halland, där 636 träd planterades i augusti 2014. Under fyra år övervakades trädens tillväxt regelbundet och skador av insekter, svampar, frost eller andra miljöfaktorer bedömdes fortlöpande fram till skörden 2018. Vedens egenskaper vid produktion av glukos och andra monosackarider utvärderas för närvarande av forskare från Umeå universitet, ledda av professor Leif Jönsson. De bästa förbättrade klonerna kommer sedan att testas i större skala i ett bioraffinaderi i Örnsköldsvik.
Fotnot:
Forskningen har gjorts vid Umeå Plant Science Center , som är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Umeå universitet, och resultaten publicerades nyligen i tidskriften Frontiers in Plant Sciences .
Ewa Mellerowicz, professor vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Ewa.Mellerowicz@slu.se
Sommaren är kort och intensiv – även för älgen. De korta växtsäsongerna i norr ger begränsad möjlighet till näringsrikt foder och för älgkon som kalvar ska energin räcka både till kalvarnas mjölk och till att lägga på sig fett inför höstens parning och den energifattiga vintern. Därför är det viktigt att kalvningen sker då det finns mycket foder av hög kvalitet.
Forskare från SLU har länkat klimatstudier till kunskap om den stora växtätaren liv, och visar att älgkornas tid för kalvning matchar vegetationsperiodens början, eller sker strax innan.
Senare kalvning i norr
– Att kalva innan vegetationsperioden har börjat, som älgarna i norr gör, ser vi som en bra strategi av älgkorna för att optimera tiden då bra foder är tillgängligt under den mycket korta men intensiva växtsäsongen i norr, säger Wiebke Neumann, forskare i viltekologi vid SLU.
I studien, den första i sitt slag, har forskare vid SLU studerat 1129 kalvningsdatum för 555 älgkor från Växjö i söder till Nikkaluokta i norr. De 18 studieområdena är fördelade över 12 breddgrader (56–68ᵒ N, 1 350 km) och sex vegetationszoner.
– Förenklat så sker kalvningen 2,5 dagar senare för varje breddgrad vi rör oss norrut. Från Västerbotten och norrut födde älgkorna sina kalvar i genomsnitt 14 till 21 dagar senare än älgkor i Växjö, säger Göran Ericsson, professor i viltekologi och ansvarig för långtidsstudien om älgar och klimat 1990–2017.
Kalvningen anpassas över tid
I miljöer med stora säsongsvariationer som i Sveriges avlånga land är det fördelaktigt att anpassa kalvningen till det klimat som är mest sannolikt långsiktigt. Denna anpassning sker över tid och gäller inte för enskilda år; älgkorna kalvade i ett område vid samma tidpunkt oavsett om våren var sen eller tidig.
– I ett förändrat svenskt klimat ger våra data hopp för älgen – älgarna verkar historiskt ha anpassat sig till olika klimatförutsättningar. En allt tidigare vår skulle på kort sikt troligen påverka älgkor i norra Sverige mindre än älgkor i södra Sverige, säger Göran Ericsson.
Kontakt:
Göran Ericsson, professor i viltekologi. Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, goran.ericsson@slu.se
Vissa som smittas av coronaviruset SARS-CoV-2 får bara en lättare förkylning, medan andra blir allvarligt sjuka och behöver vård på sjukhus. Där har det blivit tydligt att patienter med särskilt svår covid-19 ibland får påtagliga symptom på att hjärnan inte fungerar som den ska. Komplikationen är inte vanlig, men förekommer.
I ett projekt på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har 47 patienter med mild, måttlig och svår covid-19 fått lämna blodprover under vårdförloppet. Dessa prover har analyserats med högkänsliga mätmetoder för biomarkörer för hjärnskada. Resultaten har jämförts med en frisk kontrollgrupp bestående av 33 ålders- och könsmatchade personer.
Ökad koncentration av skademarkörer
När forskningen nu presenteras i tidskriften Neurology visar det sig att en av biomarkörerna ökade redan vid måttlig covid-19, alltså hos patienter som var inlagda på sjukhus men som inte behövde respiratorvård. Markören betecknas GFAp, gliafibrillärt surt protein, och finns normalt i hjärnans astrocyter, stjärnceller, men läcker ut vid skada eller överaktivering.
Den andra biomarkören som undersöktes var NfL, neurofilament light, som normalt ska finnas inuti nervcellsutskotten och stabilisera dem, men som läcker ut i blodet om de skadas. NfL-koncentrationen ökade hos de flesta patienter som behövde vårdas i respirator och det var tydligt att ökningens storlek korrelerade med sjukdomens svårighetsgrad.
– Ökningen av framför allt NfL över tid är högre än vad vi har sett i tidigare studier i samband med intensivvård, vilket talar för att covid-19 faktiskt kan ge en direkt hjärnskada. Om det är viruset eller immunsvaret som står för detta är i dagsläget oklart och mer forskning behövs, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi, vars forskarlag vid Sahlgrenska akademin genomförde mätningarna.
Övervakning vid nya behandlingar
Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin och överläkare på infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Östra, leder den kliniska forskningen på covid-19 inom akademin.
Han menar att blodtesterna för biomarkörer med koppling till hjärnskada skulle kunna användas för att övervaka patienter med måttlig till svår covid-19 för att minska riskerna för hjärnskada.
– Det vore väldigt intressant att se om NfL-ökningen kan bromsas med nya behandlingar, exempelvis den nu föreslagna behandlingen med dexametason, säger Magnus Gisslén.
Vetenskaplig artikel:
Neurochemical evidence of astrocytic and neuronal injury commonly found in COVID-19
Kontakter:
Henrik Zetterberg, 0768 67 26 47
Magnus Gisslén, 0706 41 22 60
– Litteraturen har förmågan att lyfta fram och uppmärksamma vår sårbarhet som människor – men också vår grymhet: vårt förakt för svaghet. Litteraturen har en förmåga att inte förneka, men istället gå på djupet med den svåra frågan om varifrån föraktet kommer, säger Kari Løvaas som nyligen doktorerat i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet.
Avhandlingens röda tråd handlar om hur den bibliska berättelsen om synd och fall – förhållandet mellan oskuld och fördärv – kan spåras som motiv inom vitt skilda modernistiska litterära verk. Kari Løvaas diskuterar verk av poeten Paul Celan, de norska författarna Hanne Ørstavik, Kristine Næss och Knut Hamsun samt den svenske författaren Lars Ahlin. Teorier om det postsekulära samhället och om hur aposteln Paulus påverkat politisk teologi, utgör bakgrunden till avhandlingens fallstudier.
Meningen med livet
Det gemensamma temat är skapelsens vedermödor och det eventuella förlösande svar på meningen med livet som litteraturen kan erbjuda. Kärnan i avhandlingen rör sig kring hur litteraturen med hjälp av humor kan bidra till en avspänning av föraktets onda cykel, och hur den genom erinring kan lyfta fram röster som kulturens segrande berättelser har tystat ner.
– Författarskap är ett slags kall, som kan sättas in i ett teologiskt sammanhang. I vårt sekulariserade samhälle pratar vi inte om Gud och teologi särskilt ofta. Ändå är berättelsen om människan som en skapelse, syndafallet och hoppet om förlösning, ett tema som i allra högsta grad lever i den moderna litteraturen, om än i olika varianter.
Kari Løvaas, doktorand vid kulturvetenskapliga forskargruppen, Karlstads universitet kari.lovaas@gmail.com
Gravar med gravgods från vikingatidens Storbitannien, Irland och Island definieras ofta som vikingagravar och används för att diskutera datering, utbredning och omfattning av skandinavisk bosättning och hednisk kultur. Gravarna i sig anses ofta intressanta för att de är hedniska skandinaviska gravar. Begravningsritualerna har däremot fått mindre uppmärksamhet.
I sin avhandling i arkeologi vid Göteborgs universitet fokuserar Frida Espolin Norsteins på de gravar som innehåller ovala spännbucklor. Sådana gravar har ofta uppfattats vara knutna till (hedniska) skandinaviska kvinnor med relativt hög status.
– Den tolkningen är delvis ett resultat av hur materialet har behandlats, nämligen som statiska enheter med mer eller mindre bestämda betydelser, säger Frida Espolin Norstein.
Vad säger föremålen om begravningsritualerna?
Till skillnad från mycket av den tidigare forskningen, som i huvudsak fokuserar på gravgods, undersöker hon inte bara vad som finns i graven utan också vad det arkeologiska materialet säger om hur begravningsritualerna såg ut.
– Hur behandlades den döda? Hur var graven byggd? Hur användes gravgodset och hur placerades graven i landskapet? Vad var synligt för deltagarna vid begravningen och vad skyldes?
Genom att studera de här faktorerna visar hon att det fanns både normer och variationer i hur en begravning såg ut. Den överväldigande majoriteten av enkelgravar och det faktum att den döda generellt sett verkar ha varit klädd som i livet och klart synlig för deltagarna tyder på ett fokus på den döda som en individ i graven. Närheten och den täta förbindelsen mellan gravarna och bosättningarna tyder även på att interaktion med den döda fortsatte att vara viktig även efter döden.
– Andra faktorer verkar mindre likartade. Det är särskilt tydligt när det gäller variationerna i användandet av gravgods. Både vad gäller vilken typ av föremål som användes och också när det kommer till hur föremål av samma typ användes. Det är till exempel stora skillnader mellan ett spänne som användes som en del av den dödas klädedräkt och ofta troligtvis skymdes av andra plagg som den döda hade på sig, jämfört med ett spänne som placerades i graven efter den döda och därmed var synligt för begravningsdeltagarna i mycket högre grad.
Inte sant att smycken = kvinnogravar
Tolkningarna som baserar sig på att föremålen i graven har definitiva och likartade betydelser tar ingen hänsyn till variationerna i hur dessa föremål faktiskt användes, menar Frida Espolin Norstein.
– Den här studien tyder på att tolkningar som går ut på att smycken, och speciellt skålspännen, är synonymt med kvinnogravar och att vapen är synonymt med mansgravar eller krigsgravar är för enkla och inte alltid heltäckande.
Reducerar allt till frågor om identitet
De betydande skillnaderna mellan hur föremål användes och hur begravningen utfördes tyder starkt på distinktioner både när det gällde avsikter och effekter av begravningsritualerna. Även om gravar med ovala spännbucklor ibland kan ge information om de dödas identitet och sociala tillhörighet, beror detta på fler faktorer än på om det finns eller inte finns specifika föremål.
– Studier av gravar med ovala spännbucklor i synnerhet, och vikingagravar i allmänhet, har fokuserat för mycket på gravarnas antagna hedniskhet och skandinaviskhet. Forskning av detta slag riskerar att reducera alla komponenter av vikingagravar till frågor om identitet, och lämnar därmed mindre utrymme för att förstå begravningsriterna som svar på en enskild individs död, säger Frida Espolin Norstein.
Genom att istället decentralisera gravgodsens betydelse som etnisk och religiös markör och som gemensam nämnare för ritualer, blir det möjligt att utforska både grupp- och fallspecifika förhållningssätt till död och att dö i vikingatidens Storbritannien, Irland och Island.
– Med anledning av Corona-utbrottet ville vi snabbt ta reda på hur lärare i förskoleklassen arbetar med digitala verktyg och vilken beredskap som finns vid en eventuell övergång till distansundervisning, säger Ewa Skantz Åberg, en av fyra forskare bakom studien.
Enkätundersökning bland pedagoger i förskoleklass
Forskargruppen genomförde en enkätundersökning i Facebook-gruppen Pedagog i förskoleklass mellan den 23 och 30 mars. Frågorna handlade om beredskapen inför en eventuell omställning till distansundervisning, möjligheterna att bedriva en sådan undervisning samt lärarnas nuvarande användning av digitala verktyg i relation till olika innehåll i läroplanen. 193 lärare svarade på enkäten.
– Svaren visar att lärare som undervisar i förskoleklass glöms bort i skolans diskussioner om en eventuell distansundervisning och att den digitala utrustningen är begränsad. Lärarna upplever sig digitalt och pedagogiskt kompetenta, men de ser svårigheter att utföra sitt uppdrag enligt innehållet i läroplanen på grund av begränsad tillgång till digitala verktyg. De digitala resurser som finns att tillgå är ofta äldre med sämre kapacitet eller inte utvecklade för individuellt bruk. Det får till följd att undervisningen riskerar bli lärarcentrerad snarare än elevcentrerad, vilket vi menar inte är gynnsamt för elevers utveckling av digital kompetens, säger Ewa Skantz Åberg.
Stor osäkerhet inför eventuell distansundervisning
Det finns också en stor osäkerhet inför att genomföra en eventuell distansundervisning.
– Lärarna får i hög utsträckning själva ta ansvar för förberedelser genom att läsa och värdera information och kunskap via olika hemsidor, sociala mediegrupper och så vidare. I det kollegiala samtalet finns stöttning att få medan skolhuvudmännen till stor del verkar frånvarande. Utifrån de förutsättningar som beskrivs skulle därför en eventuell distansundervisning bli mer analog än digital där kontakten mellan lärare och elev sker genom vårdnadshavarna.
Grundskolorna stängdes aldrig i våras. Men frågan om förskoleklassens förutsättningar för arbete med digitala verktyg är fortfarande relevant. Förskoleklassen är numera obligatorisk och tidigare studier har visat att datortätheten i förskoleklassen är lägre än i andra skolformer. Det påverkar möjligheterna att utforma en likvärdig utbildning med hög måluppfyllelse.
Fotnot:
Forskargruppen består av Annika Lantz-Andersson, Mona Lundin, Ewa Skantz Åberg och Pia Williams. De genomför ett flerårigt forskningsprojekt, Lärares professionella digitala kompetens, i vilket de undersöker vilken professionell digital kompetens lärare i förskoleklassen behöver för att kunna stödja elevernas utveckling av digitala förmågor. Delar av projektet sker parallellt med ytterligare ett forskningsprojekt som genomförs i ett praktiknära samarbete med lärare i förskoleklass.
Två miljarder människor i världen lider av järnbrist. Järnbrist uppvisas främst hos kvinnor i fertil ålder, små barn och ungdomar. Svår järnbrist kan leda till för tidig födsel, ökad sjuklighet och dödlighet för mamma och barn, men även försämrad utveckling av hjärnans funktion hos barnet.
Läget är allvarligast i låginkomstländer där den huvudsakliga kosten är växtbaserad. Sädesslag och baljväxter är rika på järn, men järnet är inte tillgängligt för absorption. Detta beror främst på att dessa livsmedel också innehåller järnupptagshämmaren fytat som bildar olösliga föreningar med järn i tarmen och normalt förhindrar upptaget.
Berikning av buljong enkelt sätt att minska järnbrist
Ett kostnadseffektivt sätt att förebygga järnbrist, främst i låginkomstländer, är att järnberika livsmedel, till exempel buljong. Ett problem med berikningen är att järnföreningar som lätt tas upp av tarmen är kemiskt reaktiva. När de tillsätts livsmedel kan de därför orsaka färg- och smakförändringar och även bidra till att maten härsknar och förstörs.
Stabila järnföreningar är å andra sidan svåra för tarmen att ta upp, till exempel järnpyrofosfat, som används för järnberikning av buljong idag.
− Den stora utmaningen ligger i att hitta en förening som klarar balansgången. Lösningen på detta diskuterades av Nestlé och Chalmers för några år sedan, vilket ledde till att Nestlé Research framställde en ny förening som innehåller monoferrifytat (Fe-PA), säger Ann-Sofie Sandberg, professor i livsmedelsvetenskap vid Chalmers.
Tas upp av tarmen utan att förstöra maten
Tillsammans har forskare från Chalmers, ETH Zürich och Nestlé upptäckt att den nya järnföreningen – som innehåller järnupptagshämmaren fytat och hydrolyserat majsprotein – uppfyller alla kriterier.
För att föreningen lättare ska tas upp av tarmen binds den till aminosyror. Tidigare studier har visat att det bidrar till att göra järnföreningar mer tillgängliga.
− Nestlé Research har själva testat föreningens stabilitet och påverkan när det gäller smak, färg och lukt. Sedan undersökte vi järnupptaget i humana tarmceller som exponerats för buljong berikad med olika varianter av föreningen Fe-PA, säger Ann-Sofie Sandberg.
Billigt att använda majsprotein med järn
Resultatet visade sig vara mycket positivt. Förutom att exponera tarmcellerna för buljong där järnföreningen bundits till olika aminosyror tog man även fram varianter där aminosyrorna bytts ut mot hydrolyserade protein av majs och soja. Fördelen med dessa protein är att de kostar mindre att producera. Majsprotein är dessutom speciellt lämpligt att använda i livsmedel eftersom det inte är associerat med allergi.
Genom järnberikning av buljong har man goda möjligheter att nå ut till stora populationer i till exempel Afrika. Man har uppskattat att intaget av buljongtärning per capita rör sig från 1,9 g/dag i Kamerun till 8,6 g /dag i urbana Senegal. Bild: Yen Strandqvist
− När vi jämförde med upptag av järnsulfat kunde vi se att de tarmceller som exponerats för alla de olika varianterna av berikad buljong hade ett bra upptag av järn. Järnsulfat absorberas mycket lätt, men är olämplig i livsmedel på grund av sin höga reaktivitet, säger Nathalie Scheers, docent i molekylär metallnutrition, som har drivit utvecklingen av den så kallade co-kulturcellmodellen för att studera järnupptag och dess reglering.
Nya föreningen gav dubbelt järnupptag mot vanlig järnberikning
I den parallellpublicerade humanstudien från Nestlé Research Centre i Lausanne och ETH Zürich har man visat att järnupptaget från buljong berikad med majsproteinföreningen var dubbelt så stort jämfört med järnpyrofosfat, som ofta används för järnberikning av livsmedel utanför Europa. I måltider som innehöll järnupptagsinhibitorer, som majsgröt, var upptaget fem gånger så högt.
Förhoppningen är att den nya järnföreningen ska kunna användas i buljongtärningar i låginkomstländer för att minska förekomsten av järnbrist − och därmed också sjuklighet och dödlighet främst hos kvinnor och barn.
− Såvida det inte uppstår bieffekter, som vi hittills inte har förutsett, är vi hoppfulla om att livsmedel berikade med den nya järnfytatföreningen kan vara högintressant i en strävan att minska mänskligt lidande världen över. Men här krävs ytterligare forskning, säger Ann-Sofie Sandberg.
Så testades järnupptaget
I den Chalmersutvecklade så kallade co-kulturcellmodellen för järnupptag exponerades de humana tarmcellerna för buljong berikad med föreningarna Fe-PA-Histidin-Glutamin (Fe-PA-Hist-Gln) och Fe-PA-Histidin-Glycin (Fe-PA-Hist-Gly), men även föreningar där aminosyrorna bytts ut mot hydrolyserade protein av soja (Fe-PA-HSP) och majs (Fe-PA-HCP).
Järnupptaget mättes indirekt med markören ferritin och sattes i relation till upptaget av järnsulfat.
Ann-Sofie Sandberg, professor i livsmedelsvetenskap, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, ann-sofie.sandberg@chalmers.se
Nathalie Scheers, docent, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, nathalie.scheers@chalmers.se
Sedan 2015 har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet utfört provfisken med bottensatta nät i området kring Åhus i Hanöbukten. Undersökningarna visar att de totala fångsterna i Hanöbukten har minskat mellan åren 2015-2018, men under 2019 bröts den nedåtgående trenden med lite högre fångster.
Flera orsaker kan ligga bakom utvecklingen, men minskande vattentemperaturer under provfisket kan vara en förklaring.
– Provfiskefångsten domineras av sill, torsk och rötsimpa, men även en del skrubbskädda fångas i näten, säger Anna Lingman, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som medverkat vid provfiskena och är huvudförfattare för rapporten.
Färre stora torskar
Överlag ses inga större förändringar över tid i det undersökta fisksamhällets artsammansättning och struktur under de åren som provfisket utförts. Tillståndet för fisken i Hanöbukten avviker inte heller nämnvärt från de undersökningar som gjordes i området under 2010-talet, och inte heller från tillståndet i södra Östersjöns kustområden som helhet. Det finns dock en tendens till att mängden stora fiskar som fångas i provfisket minskar överlag, och det gäller särskilt stor torsk.
– Något som är slående är också att torsken i området är i så dålig kondition. Under 2019 hade bara åtta procent av de torskar vi fångade en konditionsfaktor som klassas som hög och det innebär att fisken är mager och växer dåligt. I förlängningen påverkar detta i sin tur fiskens förmåga att reproducera sig, säger Jens Olsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och projektledare för provfisket.
Hela 24 procent av de fångade torskarna hade en konditionsfaktor som klassas som låg, vilket är den högsta siffran under de fem år provfisket pågått. Torskens dåliga kondition är inte unikt för Hanöbukten. Det är idag ett allmänt fenomen i södra Östersjön, men som är som mest tydligt i Östersjöns grundare kustområden som inte utgör kärnområden för torsken.
Fiskar med hudsår och tumörer
Ett annat intressant resultat från provfisket är den relativt höga andelen fisk med yttre skador, sjukdomar och andra defekter. De vanligaste avvikelserna som observerades hos fisken i provfiskena var hudsår, tumörer och skeletteffekter. Avvikelserna fanns främst hos arterna torsk, rötsimpa och skrubbskädda.
– Även om andelen fisk med yttre fysiska avvikelser i provfisket under 2018 och 2019 var något lägre än under åren 2015-2017, är den fortfarande något förhöjd jämfört andra områden som undersökts. Varför är inte klarlagt, men tidigare studier visar inte på någon tydlig koppling till miljögifter och annan miljöstörning, säger Anna Lingman.
Forskarna vid SLU Aqua konstaterar att tillståndet för kustfisken i Hanöbukten inte är tillfredställande. Vad som orsakat detta är dock inte klarlagt, men allt tyder på att tillståndet inte är unikt för Hanöbukten utan även gäller andra delar av södra Östersjön och därför sannolikt har sitt ursprung i en större och mer omfattande miljöförändring än den som skett lokalt i Hanöbukten.
Provfiskena genomförs av Kustlaboratoriet vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua). Resultaten från provfiskena har nu sammanställts i en rapport som publicerats på SLU:s webb.
Jens Olsson, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU jens.olsson@slu.se
Fredrik NG Andersson, med lång erfarenhet av krisforskning, inledde debatten med att ställa sig tveksam till om coronakrisen kan få en skärpt klimatpolitik som följd:
– Kriser som leder till samhällsförändring brukar kommer inifrån systemet, sa han och gav finanskriser som exempel. Men för att det överhuvudtaget ska kunna bli några reformer måste det till politiskt ledarskap. Och inte nog med det; när det är kris är det bråttom, och då måste det finnas reformer som är mer eller mindre färdiga att implementera.
Mer positiv till coronakrisens potential att bli en vändpunkt i klimatarbetet var Maria Wetterstrand:
– Men för detta ska bli möjligt måste politiker sluta låsa fast sig vid gamla ståndpunkter, annars är det inte säkert att krisen leder till något positivt, sa hon.
Skynda fram fossifria lösningar
Liksom Markku Rummukainen menade hon att det nu finns ett momentum för att skynda på en utveckling genom att välja vad man ska stötta ekonomiskt. Som exempel nämnde hon påtryckningar på bilindustrin att skynda fram fossilfria satsningar, minskat resande genom fortsatta distansmöten och att det nu är rätt tillfälle att sätta press på flygbolagen.
Fredrik NG Andersson var tveksam till hur stor effekt detta skulle få:
– Visst, vi kan göra lite här och där men inte den stora klimatomställningen, slog han fast. Han pekade på att de stora svenska utsläppen kommer från järn-, stål-, pappers- och gruvindustrin, det vill säga tung industri som inte har möjlighet att ställa om i en handvändning eftersom en mer miljö- och klimatvänlig teknik ännu inte är på plats. Detsamma, menade han, gäller för jordbruket där mycket handlar om att förändra normer som i sin tur kan leda till förändrade matvanor.
Frida Boklund, regionchef för Företagarna, menade att kunskap och tidsåtgång är de två viktiga anledningar till att företagens omställning mot hållbarhet går långsamt.
– 95 procent av svenska företag har färre än 50 anställda. Ägaren måste göra allt själv. I kristider blir det svårt för alla företag att tänka hållbarhet när man också måste överlevnad, sa Frida Boklund. Hon efterlyste mer hockey och mindre verkstad, och menade att mängden av olika kommunala och regionala klimatråd ibland skymde sikten med diffusa handlingsplaner.
När klimatråd kom på tal slog Maria Wetterstrand ett slag för regeringens klimatpolitiska råd:
– Jag tror att det är viktigt att man har oberoende experter som tar ställning till om politiken i sin helhet motverkar eller medverkar till helheten.
Markku Rummukainen, som själv sitter i regeringens klimatpolitiska råd, var bland annat nöjd med att regeringen hörsammat rådets förslag med att samla ministrar till ett klimatkollegium. Men, påpekande han, klimatarbetet går för långsamt:
– Om vi tar oss ur den här krisen utan att tänka på synergier mellan återhämtnings- och klimatpolitiken kommer vi största sannolikhet att missa klimatmålen, sa han.
I debattens slutkläm fick de fyra panelisterna en hypotetisk penningpåse, att använda till klimatåtgärder. Följande områden skulle de satsa på:
Maria Wetterstrand, VD Miltton Purpose, hållbarhetskonsult, samhällsdebattör och tidigare språkrör Miljöpartiet: Satsa på förnybar energi till fattiga länder så de kan fortsätta utvecklas men på ett klimatvänligt sätt.
Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi, Lunds universitet.
Frida Boklund, Företagarna, regionchef Jönköping, Kalmar, Kronoberg och Östergötland: Utbildning så att människor kan fatta kloka och initierade beslut.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi, Lunds universitet: Använd först och främst befintliga pengar på annat sätt. Sluta investera fossilt och ge rejält stöd till klimatvänliga satsningar.
För att begränsa vektorburna sjukdomar behöver vi öka kunskapen om vilka virus fästingar bär på och hur virus sprids från fästingar till djur och människor. I ett projekt med fokus på vektorburna virus har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet studerat en speciell typ av fästing, Antricola, som lever i varma grottor i Brasilien där man även finner stora mängder fladdermöss.
Fästingarna lever på fladdermössens blod som larver och i senare stadier på deras avföring.
Djuren har förmodligen levt i symbios under tusentals år och forskarna var nyfikna på att veta vilka virus som normalt sprids mellan dessa arter. Studien utfördes med hjälp av så kallad viral metagenomik, en metod som identifierar tidigare okända virus genom övergripande analys av all arvsmassa från virus i ett prov.
Forskarna fann en unik, mångfacetterad virusflora hos fästingarna, med många tidigare helt okända virus. Vissa av de okända virusen visade släktskap till virus med stor påverkan på djur- och folkhälsan.
Till exempel var virus av familjen Nairoviridae, där till exempel Crimean-Congo Haemorrhagic febervirus ingår, överrepresenterade. Forskarna hittade även rotavirus och lyssavirus, som är förknippade med diarré respektive sjukdomar i centrala nervsystemet hos djur och människor.
Fästingar och fladdermöss lever i symbios
Enorma mängder fästingar i en het fladdermusgrotta i västra Amazonas (Rondônia). Fästingar av arten Antricola delacruzi livnär sig på fladdermusblod och faller sen ner på grottans golv. Bild: The largest amount of ticks in the World (Ticksman)
Fästingar av arten Antricola i stort antal breder ut sig tätt, tätt i grottan, men är inte den typ av fästing vi hittar på hundar eller boskap, säger den brasilianske biologen Saymon Albuquerque, i videoklippet The largest amount of ticks in the world (https://www.youtube.com/watch?v=CurfyWy8Bj0)
”Dessa fästingar hittar man enbart i grottor, och de föder sig specifikt på blod från fladdermöss. Att grottans golv är täckt med fästingar beror på att de livnär sig på fladdermössen och sen faller ner”.
Mikael Berg, professor, Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, mikael.berg@slu.seAnne-Lie Blomström, forskare Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, anne-lie.blomstrom@slu.se
– Vi ser att IS fortsätter att dominera trenden. I takt med att gruppen har försvagats i Irak och Syrien har de etablerat sig i andra delar av världen, och nu ser vi en förflyttning av våldet till den afrikanska kontinenten, säger Therese Pettersson, projektledare på Uppsala Conflict Data Program (UCDP) vid Uppsala universitet.
Detta stämmer överens med USA:s förflyttning av fokus för kriget mot IS, från Mellanöstern till Afrika. USA hade under 2019 stridande trupper i minst 10 konflikter, mer än något annat land i världen. Detta trots att president Donald Trump i december 2018 meddelade att trupper skulle dras tillbaka från ett flertal länder.
Under 2019 utropade IS för första gången sedan 2017 en ny provins, Centralafrika, i sitt självutnämnda kalifat. Attacker utfördes bland annat i Mocambique och Demokratiska Republiken Kongo, länder där IS tidigare inte haft någon närvaro.
– Även al-Qaida-trogna grupper har ett starkt fäste i många afrikanska länder och vi har sett en ökning av våldet mot civila i länder som Burkina Faso och Mali, berättar Therese Pettersson.
Transnationella jihadistgrupper som IS och al-Qaida har haft stor påverkan på trenden i organiserat våld under de senaste tio åren.
– Sett i ett längre perspektiv är de dock inte unika i sin kapacitet att utmana stater och sprida skräck bland civilbefolkningen. Det som dock är unikt för dessa grupper är deras förmåga att verka globalt, att de har lyckats få stöd och har kunnat rekrytera anhängare från stora delar av världen, säger Magnus Öberg, direktör för Uppsala Conflict Data Program.
I världens just nu värsta konflikthärd, Afghanistan, verkar både IS och al-Qaida. För andra året i rad orsakade krigen i Afghanistan de högsta dödstalen i världen, och landet upplevde sitt blodigaste år sedan slutet på den sovjetiska invasionen 1989.
– Vi har sett en skarp uppåtgående trend i stridsrelaterade dödsfall i landet sedan 2013. Trots förhandlingar mellan Talibanerna och USA har våldet bara fortsatt att öka, och 2019 återfanns över 40 procent av döda i organiserat våld i just Afghanistan, säger Therese Pettersson.
Totalt registrerades strax under 75 600 döda i organiserat våld under 2019. Resultaten från Uppsala Conflict Data Program publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Peace Research.
Kontakt:
Therese Pettersson, projektledare Uppsala Conflict Data Program vid Uppsala universitet, therese.pettersson@pcr.uu.se
Magnus Öberg, direktör Uppsala Conflict Data Program vid Uppsala universitet, magnus.oberg@pcr.uu.se
Nu sätts Malmö stads covid-19-team under lupp av Lunds universitet i en snabbinkallad forskarstudie. Studien fokuserar på hur restriktioner, omhändertagande och rehabilitering av äldre patienter, men även yngre personer med funktionsvariationer, påverkar deras vardagliga och fysiska aktiviteter, kognitiv förmåga och rörelsemönster. Kunskap som kan bli viktig för omhändertagande och rehabilitering av redan insjuknade men också inför en eventuell andra och tredje våg av covid-19. Mätningen görs med en så kallad Snubblometer® som mäter individens rörelse dag som natt.
Rörelsemätare ligger redo
Lundaforskarna Agneta Malmgren Fänge och Eva Ekvall Hansson ska i ett samarbete med Malmö stad försöka ringa in fysisk aktivitet och rörelsemönster samt vardagliga aktiviteter hos covid-19-smittade och -sjuka personer med beviljad vård och omsorg i hemmet. Förhoppningen är att forskningsstudien ska ge en fingervisning om hur sjukdomen påverkar den fysiska aktiviteten och förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.
Intervjuer av vårdpersonal är redan igång och små rörelsemätare ligger redo att användas av de personer som vill delta i studien. Personerna är oftast äldre, men det kan också handla om yngre vuxna personer med funktionsnedsättning som enligt LSS har rätt till omsorg i hemmet och olika rehabiliteringsinsatser.
Samtliga personer som planeras ingå i studien bor i Malmö och har hemsjukvård eller hemtjänst beviljad. Vård- och omsorgspersonalen omkring dem består av sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter.
Korttidsboende blev kohortboende
För att hindra smittspridningen av covid-19 har Malmö stad upprättat särskilda covid-19-team för att så få personer som möjligt ska vårda de smittade personerna. Dessutom har ett korttidsboende på Lundavägen gjorts om till ett så kallat kohortboende.
– Vi hoppas att studien ska ge ökad kunskap om omhändertagande och rehabilitering för den här patientgruppen. Dels nu, men också i eventuellt kommande, liknande lägen. Det kan ju komma både en andra och tredje våg av covid-19, där kunskapen kommer att vara viktig, säger Agneta Malmgren Fänge som är del av forskargruppen Delaktighet, åldrande och vardagsliv, samt affilierade till forskningscentrumet CASE.
Rörelser sekund för sekund
De patienter som tackar ja till att delta i studien kommer att få varsin så kallad Snubblometer® fastsatt med tejp på ena låret. Mätaren är liten och platt, och tidigare testningar har visat att den inte stör patienten som bär den, varken i vaket eller sovande tillstånd. Den är framtagen av företaget Infonomy som också är med i forskningssamarbetet.
– Mätaren registrerar information om de kroppsliga rörelserna, sekund för sekund, säger Eva Ekvall Hansson.
Deltagarna kommer att följas i ytterligare åtta veckor även när de blivit symptomfria. Vård- och omsorgspersonalen runt dem kommer att fortsätta samla in information om deras mående och om hur det fungerar för dem att utföra sina vardagsaktiviteter. Rörelsemätaren får sitta kvar på låret och fortsätta registrera fysisk aktivitet.
Tiden det tar att återfå rörelseförmågan
– Hälsofrågor kommer att ställas utifrån symptomen på covid-19, och så följer vi deras symptom. De som lyckas komma upp ur sängen, är det också de som blir snabbast friska? Det är troligt att ju sjukare en person är desto mer sängbunden är hen, men kommer vi att se ett samband mellan grad av sjuklighet och den tid det sedan tar att tillfriskna och återfå fysisk rörelseförmåga, kognitiv funktion och förmåga att utföra vardagliga aktiviteter?
– Vid baseline, studiens startpunkt, får deltagarna skatta hur fysiskt aktiva de varit den senaste tiden, vilken förmåga de har att utföra vardagliga aktiviteter samt sin kognitiva förmåga. Då har vi detta att jämföra med sedan, under sjukdomen och en tid efter att de blivit symptomfria, berättar Eva Ekvall Hansson, del av forskargruppen Fysioterapi vid Institutionen för hälsovetenskaper.
Kontakt:
Eva Ekvall Hansson, docent i fysioterapi, eva.ekvall_hansson@med.lu.se
Agneta Malmgren Fänge, docent i arbetsterapi, agneta.malmgren_fange@med.lu.se
– Det räcker inte att begränsa förskrivningen av antibiotika för att stoppa antibiotikaresistensen. Reningen av avloppsvatten från både sjukhus och hushåll måste bli bättre, säger han.
Forskaren Faisal Ahmad Khan har hittat antibiotikaresistenta bakterier i både avloppsvatten från reningsverket och i Svartån i Örebro.
Under tre år har Faisal Ahmad Khan och hans kollegor tagit prover i bland annat Hemfjärden i Hjälmaren, uppströms i Svartån nära Tekniska kvarnen och nedströms vid Naturens hus samt i vattnet vid reningsverket i Örebro. De hittade antibiotikaresistenta bakterier både i Svartån och i avloppsvattnet från reningsverket.
– Det handlar om ESBLcarba-producerande bakterier, eller CPE-bakterier, som är resistenta även mot de nya typer av antibiotika som används för att bekämpa multiresistenta bakterier. Den här typen av bakterier står högst upp på WHOs lista över bakterier som utgör ett hot i framtiden. I Sverige ökar antalet infektioner som orsakas av sådana bakterier varje år och det finns en oro för att de kommer att bli allt vanligare i samhället och i naturliga miljöer, berättar Faisal Ahmad Khan.
Vill se bättre rening av avloppsvatten
Forskarna hittade också flera olika typer av de gener som gör bakterier resistenta mot antibiotika.
– Särskilt oroväckande är att det handlar om gener som skapar resistens mot de antibiotika som just nu är vårt enda vapen mot antibiotikaresistenta bakterier.
Det är första gången som sådana här bakterier och gener har hittats i vattenmiljöer som åar och sjöar i Sverige.
– Intressant nog kunde vi dessutom se att de bakterier vi hittade i Svartån liknar de bakterier som vi identifierat hos patienter på USÖ, säger Faisal Ahmad Khan.
De största halterna av gener som orsakar antibiotikaresistens fanns i avloppsvattnet från just sjukhuset. Men forskarna kunde också se att generna fanns kvar i det vatten som renats i reningsverket.
– Det visar att reningsprocessen av avloppsvatten måste bli mer effektiv, om vi ska ha chans att minska eller stoppa spridningen av antibiotikaresistens.
Klimatförändringar kan bidra till ökad resistens
Faisal Ahmad Khan och hans kollegor har också studerat hur de antibiotikaresistenta bakterierna och generna förändras när de finns i vatten under flera generationer – och hur de reagerar på förändringar i temperatur.
– Vi kunde se att resistensen ökade vid en vattentemperatur på 25 grader jämfört med 17 grader, som är medeltemperaturen för ytvatten i Svartån på sommaren. Det är oroväckande, eftersom det innebär att antibiotikaresistensen riskerar att öka i takt med den globala uppvärmningen.
Faisal Ahmad Khan hoppas att hans forskning ska kunna fungerar som en varningssignal.
– För att få stopp på antibiotikaresistensen räcker det inte att begränsa förskrivningen av antibiotika. Min avhandling visar på vikten av att avloppsvatten från både sjukhus och reningsverk måste vara fria från bakterier innan det släpps ut i våra vattendrag, säger han.
Faisal Ahmad Khan tycker ändå att situationen i Sverige är bättre, jämfört med hur det ser ut i andra europeiska länder.
– Vi hittade visserligen CPE-bakterier i miljön, men inte i några stora mängder. De fanns inte heller uppströms i Svartån eller i Hemfjärden, vilket är goda nyheter.
Faisal Ahmad Khan, doktorand vid institutionen för naturvetenskap och teknik, Örebro universitet,faisal-ahmad.khan@oru.se
– Det är mycket glädjande att vi nu för första gången tydligt kan visa att det faktiskt aldrig är för sent att sänka risken för hjärtkärlsjukdom Det kan både rädda liv och ge förbättrad livskvalitet under ålderdomen, säger Peter Nordström, professor vid Umeå universitet, som lett långtidssstudien Health Age Initiative, HAI.
I studien har sammanlagt 5 500 personer över 70 år i Umeå följts sedan 2012. Vid de första undersökningarna gick det att se att många hade flera förhöjda riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom. Deltagarna i studien fick vid en uppföljning individuella råd utifrån sin riskprofil. De fick medicinbehandling mot högt blodtryck och höga blodfetter justerade utifrån sina värden med hjälp av primärvården samt råd om kost och motion. Det byggdes även upp en webbplats runt projektet med råd för en hälsosam livsstil.
20 procent mindre risk
Projektet har nu utvärderats och det visade sig att deltagarna har 20 procent lägre värden som är kopplade till risk för typiska hjärtkärlsjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och kärlkramp. Detta jämfört med en kontrollgrupp med 70-åringar från övriga landet. Före studien låg Umeås äldre över riksgenomsnittet i riskfaktorer.
Även om man tittade på alla 70-åriga personer i Umeå kommun, oavsett om de deltagit i projektet, gick det att se en påtaglig sänkning av risken för hjärtkärlsjukdom under perioden då projektet pågått.
– Detta resultat talar för att de effekter vi tycker oss se i projektet inte beror på att det var generellt friska personer som deltagit i projektet, utan att det faktiskt är en effekt av de råd som givits. Det är också hoppingivande inför framtiden om metoden sprids till fler regioner, säger Anna Nordström, adjungerad professor vid Umeå universitet och studiens förstaförfattare.
Programmet Health Age Initiative, HAI, har finansierats av Vetenskapsrådet.
Peter Nordström, professor, överläkare, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, peter.nordstrom@umu.se
Anna Nordström, adjungerad professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, anna.h.nordstrom@umu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
