Forskarna bakom studien har upptäckt att pärlugglan gärna inriktar sig på just smittade djur. Harpest är en anmälningspliktig bakteriesjukdom som sprids av djur och som kan åstadkomma allvarlig sjukdom hos människor. Sorkar utgör en av spridningsvägarna till människor och sorkarna själva insjuknar och kan till och med dö av sjukdomen. Djur som bär på infektionen är därför lätta byten för rovdjur.
Genom att jämföra smittförekomsten bland skogssorkar i deras naturliga miljö med den hos sådana som pärlugglan lagrade i uggleholkar kunde forskarna konstatera att infektionsgraden var betydligt högre i holkarna.
– Bland 37 fällfångade skogssorkar hittade vi 5 smittade djur, medan alla 6 som vi hittade i uggleholkar var smittade, säger Frauke Ecke, Institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).
– Det är en liten studie, men resultaten är så lovande att vi tycker att möjligheten att –utnyttja uggleholkar i prognossyfte bör utforskas ordentligt.
Bättre övervaka det som ugglorna lagrar
– Att övervaka smittförekomsten med hjälp av fällfångade skogssorkar är inte effektivt för harpest, inte minst för att man då missar många infekterade djur som tas av rovdjur. Att övervaka det som ugglorna lagrar i sina holkar bör vara betydligt bättre, säger Birger Hörnfeldt professor emeritus vid Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU.
Att infektionsgraden var hög bland sorkarna i holkarna upptäcktes under en maj månad medan utbrott av harpest hos människor brukar ske under sommaren och hösten. Tidsfördröjningen mellan insjuknande hos sorkar respektive människor ger Folkhälsomyndigheten och andra organisationer möjlighet att upplysa riskgrupper som jägare och lantbrukare om den förhöjda risken för smitta. Dessutom får sjukvården tid att förbereda sig, med avseende på tillgång på vårdplatser, inför ett utbrott bland människor.
Forskarna föreslår att konceptet med ett förvarningssystem baserat på uggleholkar även testas för andra djurspridda sjukdomar.
Zoonoser – ett hot mot folkhälsan
Sjukdomar som sprids mellan djur och människa, så kallade zoonoser, utgör ett allt större hot mot den globala folkhälsan. Coronaviruset (SARS-CoV-2), som har orsakat det nuvarande utbrottet av covid-19, är ett sådant exempel.
Frauke Ecke, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö
SLU, frauke.ecke@slu.se
Birger Hörnfeldt, professor emeritus
Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU birger.hornfeldt@slu.se
Mats Forsman, Totalförsvarets forskningsinstitut mats.forsman@foi.se
Sedan Apollo-färderna hämtat markprover från månen, för omkring 50 år sedan, har forskare vetat att månens yta mest består av basalt, en vulkanisk bergart som även är vanlig på Jorden och bildas vid en temperatur på 1 300 grader Celsius.
Nu har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet hittat bevis för att viss basalt på månen istället bildades under massiva kollisioner som orsakade superheta områden vid nedslagsplatsen. Fyndet ger oss en bättre bild av hur månens första skorpa bildades.
En liten del i ett månprov som tidigare inte har analyserats, visade sig vara rester av det sällsynta mineralet kubisk zirconia, mera känt på jorden som konstgjorda ”falska diamanter” i smycken. Det märkliga är att sådana mineral kräver minst 2 300 grader Celsius för att bildas.
Provet hittades i en flera hundra kilometer stor krater efter ett jättelikt meteoritnedslag. Forskarna vet att vid sådana kollisioner skapas extrema tryck och temperaturer som kan skapa nya mineral. Detta är första belägget för att just detta har skett på månen.
Äldre än jordens stenar
Ännu mer intressant blev fyndet efter att månprovet åldersbestämdes i laboratorier vid jonmikrosonden som är en del av Vetenskapsrådet finansierade infrastruktur Nordsim-Vegacenter vid Naturhistoriska riksmuseet.
Åldern var 4,3 miljarder år, alltså från månens ungdom. Så gamla stenar finns inte kvar på jorden eftersom bergarterna på jorden ständigt ombildas i plattektonikens kretslopp mellan jordskorpan och den smälta magman. Det gör det svårt att undersöka jordens äldsta historia – därför tar forskarna hjälp av månen.
Martin Whitehouse, professor vid Naturhistoriska riksmuseet, driver museets forskargrupp om planetär utveckling som studerar jordens äldsta stenar och mineral, månprover från Apollo- och Luna-uppdrag och meteoriter från Mars.
– Månen är vårt laboratorium för att förstå vad som hände på jorden de första 500 miljoner åren, säger Martin Whitehouse.
Forskarnas slutsats är att skorpan på månens yta inte bara förstördes av de otaliga och massiva nedslag som präglat månens historia, utan även har bidragit till att bilda de mineral och stenar som finns där idag.
– Den unga jorden och andra planeter upplevde samma bombardemang av meteoriter som månen. Tack vare forskningen om månen kan vi bättre förstå processerna som formade den tidiga jorden och andra planeter i vårt solsystem, säger Martin Whitehouse.
Nya prover på gång
Denna studie av 50 år gamla månprover visar hur dagens forskares kunskap och metoder gör det möjligt att se saker som forskarna på 1970-talet inte kunde se. Vi kan bara spekulera i vad framtidens forskare kommer att kunna göra, som inte vi kan idag. Därför sparas en del av månproverna för framtiden.
– Snart hoppas vi på nya, spännande månprover från det kinesiska återvändaruppdraget, Chang e´5, säger Martin Whitehouse. Naturhistoriska riksmuseet ingår i ett internationellt samarbete som ska studera de kinesiska provtagningarna.
Studien är ett samarbete mellan Naturhistoriska riksmuseet och forskare i Kanadas Royal Ontario Museum och Storbritanniens universitet i Portsmouth och Manchester samt The Open University.
– Vår kroppsupplevelse skapas aktivt i hjärnan precis som vår upplevelse av omvärlden. Hjärnans modell av kroppen stämmer däremot inte alltid överens med den fysiska kroppen. Har du förlorat en kroppsdel kan du fortsätta att uppleva känselintryck, så kallade fantomkänslor, trots att kroppsdelen inte längre finns. Detta kan vi utnyttja inom forskningen för att utveckla proteser som känns mer som en del av den egna kroppen, säger Ulrika Wijk, doktorand vid Lunds universitet och arbetsterapeut på handkirurgiska kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och som nu lägger fram sin avhandlingTowards a tactile artificial hand .
Utseendemässigt kan proteser ofta se verkliga ut, men känslan saknas. Phantom hand map (PHM) är ett slags känselkarta som finns på underarmen eller i ansiktet, och som väcker en fantomkänsla av beröring på den förlorade handen. Det vill säga nervimpulser på huden som representerar den förlorade handen i hjärnan. Det finns ofta en punkt för varje finger och PHM är ett vanligt fenomen hos personer som amputerats. Det kan bero på förändringar i armens nerver i kombination med plastiska förändringar i hjärnan (hur pass föränderlig och anpassningsbar hjärnan är) efter amputationen. Tidigare forskning har visat att PHM har en direkt koppling till den amputerade handens representation i hjärnan.
PHM är en känselkarta på underarmen (eller i ansiktet) där nervimpulser på huden väcker en fantomkänsla i hjärnan av beröring på den förlorade handen. Känselkartan kan se olika ut hos olika personer, det finns ofta en punkt för varje finger. Foto: Ulrika Wijk.
Simulera känslan av beröring
– Phantom hand map fungerar väldigt bra för att ge en intuitiv och direkt känselåterkoppling till hjärnan. Utan att göra några kirurgiska ingrepp kan vi använda individens känselkarta i en handprotes för att simulera känslan av beröring.
För att kunna vidareutveckla och genomföra metoder med känselåterkoppling i handproteser utan kirurgi har Ulrika Wijk undersökt protesanvändares upplevelser av känsel. I samarbete med ingenjörer vid Lunds tekniska högskola och ortopedingenjörer och tekniker på Aktiv ortopedteknik har forskarna tagit fram en prototyp av en handprotes som har en enkel mekanisk lösning. I fingerspetsarna finns små luftkuddar som genom slangar förflyttar trycket till luftkuddar placerade vid punkterna på användarens individuella känselkarta. På så sätt ger protesen vid beröring en direkt och naturlig känselåterkoppling till hjärnan.
Luftkuddar i protesens fingerspetsar förflyttar trycket genom slangar vid olika punkter på armen och på användarens känselkarta. Lufttrycket som uppstår vid beröring ger användaren en upplevelse av känsel i den förlorade handen. Foto: Ulrika Wijk
– Efter att ha använt protesen i hemmiljö i flera veckor visade de objektiva bedömningarna inte på förbättrad funktion med protesen. Däremot ökade upplevelsen av att protesen var mer kroppsegen vid den direkta känselåterkopplingen, vilket gav flera deltagare en känsla av helhet. Även om kontrollen av protesen inte förbättras kan upplevelsen av känsel bidra till att den används desto mer, och det har positiva effekter på hälsa och livskvalitet.
Annorlunda träning vid medfödd avsaknad av hand
Eftersom bara de med förvärvad amputation har en PHM, och inte personer med medfödd avsaknad av en hand, studerade Ulrika Wijk även om det går att lära hjärnan att koppla samman sensoriska stimuli på underarmen till specifika fingrar. Hon undersökte därför om det går att lära sig att associera beröring på förutbestämda punkter på underarmen med specifika fingrar. Deltagarna fick ett träningsprogram på två veckor med en taktil display kopplad till en dator för beröring i form av tryck, och deras associationsförmåga var mycket god även två veckor efter att de avslutat träningsprogrammet.
– Det innebär att det är möjligt att träna hjärnan och skapa ett slags känselkarta. Jag vill fortsätta att undersöka hur och när fantomfenomenet PHM uppkommer och testa olika sätt med känselåterkoppling i handproteser. På sikt kanske vi till och med kan hitta sätt som kompenserar för förlorad känsel vid nervskador, säger Ulrika Wijk.
Klimatmärkning är ett politiskt styrmedel som kan användas för att påverka konsumenters inköp av livsmedel. Produktionen av livsmedel står för en betydande del av de totala utsläppen av växthusgaser. Och för att minska effekterna på klimatet måste konsumtionen förändras. Ett sätt att få konsumenter att handla mer klimatvänligt är att ge information om varornas utsläpp av växthusgaser på förpackningarna.
Forskare från AgriFood Economics Center – ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds universitet – har undersökt hur konsumenter reagerar när olika köttprodukter är märkta med hur mycket de påverkar klimatet. Resultaten har nu redovisats i en vetenskaplig artikel, men också i en populärt skriven ”policy brief” på svenska.
Ändrar inköpsbeteende trots att man inte vill veta
Studien, som bygger på en enkätundersökning och ett inköpsexperiment, visar bland annat att de flesta konsumenter inte har något emot klimatmärkningen, men att så många som en tredjedel inte alls vill veta hur klimatet påverkas av deras inköp.
– Många konsumenter försöker undvika klimatmärkningen för att slippa känna att de borde ändra sitt beteende, förklarar Anna Edenbrandt, forskare vid SLU och en av författarna bakom studien.
Studien visar emellertid också att även individer som inte vill veta ändå ändrar sitt inköpsbeteende när de påtvingas information om vilken klimatpåverkan deras inköp har.
– En effektiv klimatmärkning ska därför vara svår att undvika och finnas på alla produkter. En frivillig märkning där produkter som är klimatvänliga märks får mindre effekt, säger Anna Edenbrandt.
Samtidigt visar studien att klimatmärkningen har störst inverkan på de som vill agera hållbart – och att de flesta av dessa individer faktiskt vill få klimatinformation när de handlar.
Kontakt:
Anna Edenbrandt, forskare vid AgriFood Economics Centre och Sveriges lantbruksuniversitet, anna.edenbrandt@slu.se
Centrumchefen Laura Korhonen understryker att det ännu inte finns någon statistik som visar vad den nya situationen har inneburit för barnen. Men hon konstaterar att barn kan komma att klassas som en egen riskgrupp i coronakrisen. Det finns risker både kortsiktigt och långsiktigt.
– På kort sikt såg vi först risker kopplade till om grundskolorna stänger. Då försvinner den utomstående yrkesverksamma personen som kan reagera om barnet uppvisar tecken på utsatthet. Eftersom Sverige har valt en annan väg så är det problemet just nu kanske något mindre än vad vi befarade.
Samlar kunskap om våld och övergrepp
Barnafrid är sedan 2015 ett nationellt centrum för att samla kunskap om våld och övergrepp mot barn. Barnafrid bedriver både forskning, utbildning och samverkan med hela samhället. Centrumet har flera pågående uppdrag, som att höja och stödja kompetensen inom barnpsykiatrisk traumavård, kompetenshöjning hos barnahusen inom hedersrelaterat våld samt att bidra med kompetens till hälso- och sjukvården.
Barnafrid står i direkt kontakt med landets barnahus och barn- och ungdomspsykiatriska kliniker. Men också med Regeringskansliet och andra myndigheter som rättsväsendet, socialtjänsten, skolor och universitet. Centrumet arbetar även tillsammans med olika organisationer, som Rädda barnen och med Världshälsoorganisationen (WHO) samt med det internationella partnerskapet End violence against children, där man delar erfarenheter kring våld mot barn mellan olika länder. De senaste månaderna har verksamheten färgats av coronakrisen.
– Helt plötsligt måste kunskapsförmedlingen bara fungera. Det är inget man kan börja bygga upp när krisen kommer. Vi har redan sett exempel på falska nyheter i samband med covid-19. Barnafrids koppling till forskning och till LiU är viktig. Vid ett universitet finns system och rutiner för att hantera kunskap och fakta, säger Laura Korhonen, centrumchef och professor i barn- och ungdomspsykiatri.
Online-möten i coronakrisen
Barnafrid har ställt om till online-möten. Kurser till yrkesverksamma som tidigare har utvecklats för att ges online sätt nu i praktiken. Samtidigt har Barnafrids personal bistått flera departement med olika råd kring hur verksamheter som är kopplade till barn ska kunna fungera i kris.
Det är ännu inte belagt med statistik, men många har befarat att våld i nära relationer ska öka under coronakrisen. Det kan bli ansträngt hemma om alla sitter i karantän och inte får gå ut.
– Trångboddhet och redan existerande problem i familjen blir riskfaktorer vid en karantän.
Ytterligare ett problem kan bli den ekonomiska krisen, om de vuxna riskerar att förlora jobbet.
– Om föräldrarna blir stressade så kan det givetvis även påverka barnen. Vi ser också att nedskärningar inom offentlig verksamhet, som skolan och psykiatrin, är en riskfaktor.
Följ rutinerna även i kris
I kriser tenderar frivilligarbetare att bli mer betydelsefulla. Därför har Barnafrid understrukit vikten av att alla organisationer fortsätter att kontrollera de personer som kommer in tillfälligt i barnverksamhet.
– Man ska följa de rutiner som finns i normalläget, bland annat att begära utdrag ur belastningsregistret på alla som man tar in.
Sverige har sedan årsskiftet gjort barnkonventionen till svensk lag.
– Nu är det tillfälle att tillämpa barnkonventionen. Det ser vi också att man gör när man till exempel håller presskonferenser som är särskilt riktade mot barn.
Länder med hög fattigdom
Internationellt noterar Laura Korhonen att det finns stora risker för barnen om covid-19 sprids i flyktinglägren eller länder med hög andel fattigdom och bristande sjukvård. Det finns också grupper som riskerar att falla mellan stolarna: Barn på flykt, EU-migranter och ensamkommande ungdomar.
– Vi vet sedan tidigare kriser att risken för trafficking och människohandel med barn ökar. Barn som redan är i en utsatt situation riskerar att få det värre. Om covid-19 sprids i flyktinglägren eller i fattiga, trångbodda delar av världen så riskerar många barn att bli föräldralösa. Vem tar hand om dessa barn? Risken är att de hamnar i fel händer. Eller att de placeras på institutioner som inte har tillräcklig kompetens eller resurser för at ta hand om barn, säger Laura Korhonen.
Svåra virusinfektioner kan leda till att kroppens immunsystem överreagerar mot det inkräktande viruset och börjar producera stora mängder proteiner av typen cytokiner, vilket leder till en så kallad cytokinstorm. Det kan i sin tur ge upphov till kraftig inflammation och vävnadsskador som kan resultera i allvarlig sjukdom och i värsta fall död. En av de molekyler som bidrar till dessa cytokinstormar är det proinflammatoriska proteinet HMGB1.
En ny översiktsartikel, publicerad i tidskriften Molecular Medicine, redogör för de molekylära mekanismer som ligger bakom den HMGB1-medierade inflammationen, inklusive den inflammation i lungorna som kan uppstå vid svåra former av covid-19.
Artikeln baseras bland annat på 20 års forskning om HMGB1 som Ulf Anderssons forskargrupp vid Karolinska Institutet gjort i nära samarbete med Kevin Traceys vid Feinstein Medical Research Institute i New York, USA.
Kan ha central roll vid akut lungskada
– Den sammantagna forskningen visar att HMGB1 troligen har en central roll i sjukdomsutvecklingen vid akut lungskada oberoende av vad som orsakat skadan. Det vore därför intressant att testa om specifika HMGB1-hämmare skulle kunna minska inflammation och påföljande lungskada vid infektion med det nya coronaviruset, säger Ulf Andersson, senior professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
I dagsläget finns inga specifika HMGB1-hämmare som testats i människa. Däremot finns en rad befintliga läkemedel som är godkända för andra biologiska effekter, men som delar egenskapen att de även delvis hämmar HMGB1. Men dessa har ännu inte testats i syfte att minska inflammation.
– Vi vill med vår översiktsartikel ge vägledning om existerande läkemedel med potential att lindra HMGB1-medierad skada. Ett annat mål är att uppmärksamma detta viktiga men förbisedda protein för att möjliggöra utveckling av HMGB1-specifika hämmare. Vår förhoppning är att ett sådant läkemedel skulle kunna lindra inflammationen vid covid-19 men även vid andra infektioner som orsakar skada på lungorna, säger Ulf Andersson.
Finns antikroppar riktade mot HMGB1
I djurförsök har specifika HMGB1-hämmare visat goda resultat i upprepade studier under 20 års tid och det finns redan färdigutvecklade humaniserade antikroppar riktade mot HMGB1. Men det är okänt om behandlingen fungerar i människa och om biverkningarna i så fall är godtagbara.
– För att kunna testa denna hypotes krävs summor som är svårfångade för akademiska forskare, säger Ulf Andersson.
Det finns flera andra fynd som gör HMGB1 särskilt intressant att studera vid svår inflammation i lungorna, enligt Ulf Andersson. Försök på möss har nyligen påvisat könsskillnader i lungkärlscellers känslighet för syrebrist. Lungkärlsceller från honmöss dör en icke-inflammatorisk celldöd (så kallad apoptos) vid svår syrebrist, vilket inte medför någon frisättning av HMGB1. Hos hanmöss ger syrebristen däremot upphov till proinflammatorisk celldöd (så kallad nekros), vilket leder till omfattande frisättning av HMGB1.
– Dessutom finns det studier som visar att arteriellt blod bara innehåller 60 procent av mängden HMGB1 som finns i venöst blod. En ansenlig mängd HMGB1 retineras alltså i lungcirkulationen, säger Ulf Andersson.
Boken ”Att vända utvecklingen: från utsatta områden till trygghet och delaktighet” sammanfattar kunskap och erfarenheter kring utsatta områden som ett resultat av ett forskningssamarbete mellan polismyndigheten och Malmö universitet. I boken förklarar forskarna hur utsatta områden kan förstås samt vad som behöver göras för att vända utvecklingen.
Färre än en procent kriminellt aktiva
Forskarna ser flera positiva utvecklingstendenser. Brottsligheten och otryggheten ökar inte. Tvärtom är den oförändrad eller under förbättring. Samtidigt som myndigheter och politiker har börjat ta problemen på allvar har polisen utvecklat en djupare förståelse och bättre arbetssätt.
– Det är värt att betona att de kriminellt aktiva inte ens utgör en procent av de boende i dessa områden. Men de har stor påverkan. Här har en generation ungdomar växt upp med sämre förutsättningar i livet både ekonomiskt och socialt. Många upplever sig vara politiskt marginaliserade och för en mindre grupp pojkar och unga män har kriminalitet blivit ett alternativ, säger Stig Westerdahl, professor vid Malmö universitet och en av redaktörerna till boken.
Forskarna skissar på tre olika framtidsscenarier i boken. Scenario ett är att det inte blir någon förändring alls, scenario två är att det blir sämre än idag och scenario tre är att utvecklingen vänds genom en lokal och nationell politisk satsning på polisiära och andra samhällsbyggande åtgärder. Risken för att situationen förvärras har ökat med den pågående coronakrisen.
Relationsskapande och gränssättande arbete
Hur förverkligas då det tredje scenariot: att utvecklingen vänds? Forskarna talar om fyra nyckelord som en utgångspunkt för att vända utvecklingen: gränssättande, relationsskapande, samverkan och kunskapsbaserat. Det handlar om gränssättande från polis och andra myndigheter, relationsskapande för att skapa känsla av delaktighet och legitimitet, samverkan mellan myndigheter, befolkning och andra aktörer, och inte minst: kunskapsbaserat arbete.
Ett exempel är alla de erfarenheter och den metodutveckling som nu sker inom polisens Operation Rimfrost i Malmö. Ett annat exempel är det brottsförebyggande arbete som bedrivs inom ramen för Effektiv samordning för trygghet (EST).
– Satsningar sker redan i utsatta områden, men vi tar nästan aldrig reda på om det som görs får någon effekt. Vi menar att det är av stor vikt att utveckla och testa metoder lokalt, men det bör understödjas av integrerade insatser för utvärdering och forskning. Då kan vi lyfta erfarenheter som är positiva och sprida dem, säger Manne Gerell, universitetslektor vid Malmö universitet och en annan av bokens redaktörer.
När ett barn inte kan bo kvar hos sina föräldrar säger lagen att en släkting eller annan anhörig i första hand ska övervägas som familjehemsförälder. Trots bestämmelsen finns i Sverige ingen samlad kunskap om gruppen, något som skulle kunna underlätta socialtjänstens arbete.
Nästan 40 000 svenska barn och unga fick vid något tillfälle under 2018 vård i familjehem eller i hem för vård eller boende. Merparten placeras i så kallade rekryterade familjehem där familjehemsföräldrarna är okända för barnet, medan ett mindre antal får flytta till släktingar.
Outforskad grupp
Socialtjänsten, som är den samhällsinstans som ansvarar för familjehemsvård, saknar dock information om vad som utmärker släktinghemsföräldrarna och deras behov – trots att lagen föreskriver att de ska övervägas i första hand.
– Det här är har varit är en väldigt outforskad grupp. Den är viktig att förstå för att bland annat kunna förbereda en övergång på ett så bra sätt som möjligt, säger Sofia Linderot som nyligen blev klar med sin avhandling ”Av kärlek och plikt – att bli familjehem till ett barnbarn, syskon eller syskonbarn”, vid Lunds universitet.
Under sin doktorandtid har hon intervjuat ett 40-tal släktinghemsföräldrar från cirka 30 hem i sex olika kommuner.
Har olika relationer till barnet
Resultaten visar att det är en heterogen grupp, och att de nya föräldrarna därför kan behöva olika typer av stöd: en mormor med ett vuxet barn med missbruksproblem har andra behov än mostern vars syster nyligen avlidit eller den 25-åriga brodern som får hand om sitt syskon.
Ökat stöd är också motiverat eftersom den här gruppen i regel inte har någon erfarenhet av sin nya roll, till skillnad från många andra familjehemsföräldrar.
Dessutom kommer beslutet ofta plötsligt och är både emotionellt omvälvande och kräver mycket i form av praktisk förberedelse.
– Om socialtjänsten är öppen att lyssna in släktinghemsföräldrars unika livshistoria, kan det öka chansen till att stödet blir skräddarsytt, säger Sofia Linderot.
Styrs av kärlek och plikt
Trots att gruppen är heterogen, finns ett antal gemensamma nämnare. Det ena är drivkraften bakom beslutet att öppna upp hemmet för barnet, vilken är kärlek och plikt.
– Gemensamt för alla var att de var styrda av kärlek och plikt. Kärlek till barnet, som de ofta sett växa upp under svåra förhållanden. Och plikten att som släkting ställa upp.
En annan gemensam nämnare är att kontakten med de biologiska föräldrarna ofta blir problematisk. Konflikter med föräldrarna, som inte sällan är missbrukare eller har andra typer av problem, utgör den största svårigheten med att vara släktinghemsförälder, enligt flera släktinghemsföräldrar.
Dubbla lojaliteter
Med de dubbla rollerna följer dubbla lojaliteter. Dessa föräldrar har dubbla förpliktelser vilket leder till att det blir en hel del spänningar och motsägelser att hantera. Man är både morfar och pappa, exempelvis. Eller syskon och förälder, beroende på relation.
Vidare är man både släkting med informella förpliktelser och familjehemsförälder med ett formellt uppdrag att förhålla sig till.
Ofta ställs konflikterna på spets vid umgängestillfällen då det är tänkt att föräldrarna ska träffa barnet i släktinghemmet, alternativt i föräldrarnas hem.
Det förekommer även att släktingplaceringen orsakar spänningar mellan släktinghemsföräldern och övrig släkt, med exempelvis egna föräldrar och syskon.
Problemen till trots, förenas de släktinghemsföräldrar som Sofia Linderot mötte av deras beskrivningar av kärleksfulla emotionella band till barnet, att de av kärlek och plikt tar hand om barnet samt att de skildrar sin uppgift med stort engagemang.
– De vill vara en resurs så länge barnet behöver dem.
Covid-19 sprids i nästan alla länder i världen och olika åtgärder sätts in för att ”plana ut kurvan”. Frågor som de flesta länder ställer sig just nu är när man kan lätta på restriktioner och när man kan ha uppnått flockimmunitet. Ju fler som har haft viruset och blivit immuna, desto svårare får viruset att spridas i en population.
Flockimmunitet uppnås när tillräckligt många i en population har varit smittade och blivit immuna så att spridningen av sjukdomen klingar av och upphör, även efter att man har lättat på restriktioner. Om inte flockimmunitet har uppnåtts innan man häver restriktioner kan man räkna med en andra våg av smittspridning.
Tidigare beräkningar har förutspått att ungefär 60 procent av befolkningen behöver vara immun för att flockimmunitet ska uppnås. Den siffran gäller vid vaccinerad immunitet, men inte för sjukdomsimmunitet som inte är jämnt fördelad. Med hjälp av nya matematiska modelleringsberäkningar har nu två forskarlag, oberoende av varandra, kommit fram till att den siffran kan vara betydligt lägre.
Så här går beräkningarna till (filmklipp 16 mars 2020):
– Hur mycket lägre är inget vi påstår oss veta, vi kollar en enkel modell med reproduktionstalet 2,5 (när varje person i genomsnitt smittar 2,5 personer) och kommer för denna fram till att flockimmuniteten inträder vid ca 40 – 45 procent i stället för 60 procent”, säger Tom Britton.
Det ena forskarlaget består av Tom Britton och Pieter Trapman från Matematiska institutionen vid Stockholms universitet samt Frank Ball vid University of Nottingham . Det andra forskarlaget leds av Gabriela Gomes vid Liverpool School of Tropical Medicine . Ingen av artiklarna är ännu referee-granskade, men de båda forskarlagen har kommit fram till liknande resultat, fast med olika modeller.
– Det återstår nu att bättre bilda sig en uppfattning om hur mycket lägre flockimmunitetsnivån är i till exempel Sverige”, säger Tom Britton.
Tom Britton, professor i matematisk statistik, Stockholms universitet, tom.britton@math.su.se
Artikeln är hämtad från Stockholms universitets webb.
2009 fattades ett riksdagsbeslut om målet att antalet dödade i vägtrafiken ska halveras 2007–2020. För att följa upp detta studeras utvecklingen av hur väl vi följer hastighetsgränser på kommunala vägar i tätorter. Mätningar av bilförares hastighetsval i tätort har gjorts årligen sedan 2012. Delmålet är att minst 80 procent av trafiken ska köra inom gällande hastighetsgränser.
Resultaten av mätningarna visar att medelhastigheten för alla fordon år 2019 på det studerade vägnätet var 47 km/tim. För hastighetsgräns 40 km/tim var medelhastigheten 40 km/tim, för 50 km/tim var den 45 km/tim och för 60 km/tim var den 51 km/tim. Medelhastigheten har minskat med 2 km/tim sedan mätningarna startade 2012.
Ökad risk för dödsolyckor vid fortkörning
Mätningarna 2019 visar att det totalt sett var 65 procent av trafiken som höll hastighetsgränsen, jämfört med 66 procent 2018. Hastighetsefterlevnaden var sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen, där endast 48 procent av trafiken höll sig under hastighetsgränsen. På gator med 50 km/tim var det 72 procent som höll sig till laglig fart. På gator med 60 och 70 kilometer i timmen var det 79 respektive 70 procent som höll hastighetsgränsen enligt 2019 års mätning.
– För höga hastigheter ökar risken för olyckor med allvarliga skador och dödsfall som följd. Resultatet av mätningarna visar därför att det är viktigt med ytterligare åtgärder för att öka efterlevnaden, främst på gator med 40 kilometer i timmen där det ofta finns gående och cyklister, säger Anna Vadeby, senior forskare på VTI.
Exempel på åtgärder som kan öka efterlevnaden kan vara tekniska stödsystem som hjälper föraren att hålla hastigheten och införande av geofencing*. Att utforma gatorna så att de blir mer ”självförklarande” kan göra att det blir mer naturligt för trafikanterna att följa skyltad hastighetsgräns. Andra lämpliga åtgärder kan vara ökad användning av trafiksäkerhetskameror och fler poliskontroller.
Fotnot:
Mätningarna genomfördes på det kommunala huvudvägnätet med hastighetsgränser 40–70 kilometer i timmen. Genomförandet gjordes med radar av personal från NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, på 23 olika orter i Sverige under september 2019. På varje ort mättes hastigheten på tre olika mätplatser, sammanlagt genomfördes mätningar i 67 olika punkter och i varje punkt mättes hastigheten under en vecka. VTI har sammanställt och analyserat hastighetsdata från mätningarna.
* Geofencing: geografiska staket som begränsar hastigheten i vissa områden.
Under två års tid har forskare vid Högskolan Kristianstad tittat närmare på vad som behöver göras för att insekter ska bli accepterat som en naturlig ingrediens i mat. Hur ska olika insekter beredas och hur kan de kombineras med andra livsmedel? Vad kan olika insekter användas till? Hur ska de lagras och förpackas för att fungera och inte tappa smak?
– Vi har tagit ett helhetsperspektiv och fått en hel del ny kunskap, inte bara om hur och vad vi kan göra med insekter som ingredienser utan vi har även testat förpackningslösningar och processer som behövs för att insekter ska kunna bli aptitliga, näringsrika och attraktiva livsmedel, säger Karin Wendin, professor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Syrsa, mjölmask och gräshoppa är de insektsarter som i tros ha störst potential som livsmedel. Alla tre är välsmakande och därför har de två förstnämnda använts som ingredienser i recepten för insektsmat som tagits fram via forskningsprojektet. Recepten är anpassade till att vara en inkörsport för folk som är nyfikna på framtidens mat eller vill testa något nytt, och täcker frukost, fika och fest.
– Recepthäftet sammanfattar vad vi kommit fram till i forskningsprojektet ganska bra. Och sedan ger det folk ett hum om hur man kan använda insekter. Precis som nöt-, fläsk- och lammkött smakar olika smakar också insektsarter olika. Mjölmask smakar nötaktigt och har smak av umami och cerealier. Syrsa smakar som popcorn med en touch av kyckling och umami, säger Johanna Gerberich adjunkt i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad och projektets gastronomiska kreatör.
Handel med insekter som livsmedel är ännu inte godkänt av Livsmedelsverket, men regelverket är under förändring. Det är dock lagligt att köpa som konsument från det stora utbud som finns i våra grannländer och andra delar av världen.
Karin Wendin, professor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, karin.wendin@hkr.se
Johanna Gerberich, adjunkt i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, johanna.gerberich@hkr.se
Det är i kristider vi människor förväntar oss att ledare ska träda fram och på ett övertygande sätt peka ut en riktning. Förväntningarna uttrycks ofta i en önskan om starkt ledarskap. Vad som menas med starkt ledarskap är sällan helt tydligt men handlar oftast om ledare som visar på handlingskraft eller karismatiska personer som enkelt kan förmedla kraftfulla och tydliga budskap, förklarar Ingalill Holmberg och Pernilla Petrelius Karlberg, som båda forskar om ledarskap. Dessa ledarideal är arketyper som vi alla känner igen från media, film, litteratur – och till en del även från forskningen.
När ledarskap bryter mot dominerande uppfattningar ifrågasätts ledarskapet. Det utmålas som bristfälligt och otillräckligt. Det ledarskap som utövas för att bekämpa smittspridningen i Sverige har mötts av misstro och ifrågasättande – åtminstone utomlands.
– I internationell press beskrivs den svenska hanteringen av smittbekämpning som en exotisk experimentverkstad och i medierapporteringen har enskilda ledare gång på gång utsatts för hårdhänt kritik. Bristen på just handlingskraft är ett återkommande tema liksom oförmåga att inte kunna leverera tydliga svar på svåra och komplexa frågor, säger Ingalill Holmberg.
Tilltro till eget ansvar
Så, betyder det att Sverige slagit in på fel väg? Att regeringens nuvarande linje bör bytas ut mot ett ledarskap med större stöd och högre omedelbar acceptans internationellt? Inte nödvändigtvis, menar de båda forskarna. De mest uppenbara skälen är att coronaviruset har ett händelseförlopp som ingen egentligen kan förutse. Då osäkerheten är så stor blir det oundvikligt att de som har ett betydande inflytande över insatser och åtgärder måste pröva sig fram och samtidigt välja strategier som uppfattas som legitima i det svenska samhället.
Den stora skillnaden mellan Sverige och många andra länder är att det ledarskap som utövas för att hantera smittspridning och de ekonomiska följdverkningarna i Sverige bygger på en ledarskapspraktik som sätter stor tilltro till människors förmåga att ta eget ansvar. Och strategin har i mångt och mycket varit populär bland svenskarna. Förtroendet för regeringen har växt sedan utbrottet, och Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell har närmast fått kändisstatus.
– Genom att ständigt påminna om att vi alla har ett ansvar görs vi delaktiga i beslutsfattande och därmed i verkningsgraden av de åtgärder som sätts in. Förmågan och villigheten att samverka blir helt avgörande för om insatserna fungerar eller helt enkelt kollapsar. Det handlar i grunden om en kombination av självledarskap och en kapacitet att tillsammans med andra bidra till såväl akut problemlösning som de övergripande mål som formuleras av myndigheter och politiker, säger Pernilla Petrelius Karlberg.
Vi litar på expertisen
Ingalill Holmberg och Pernilla Petrelius Karlberg menar på att den valda vägen inte bara är skälig – utan kanske till och med det bästa sättet att angripa krisen i Sverige. All förändring som inte sker med tvång bygger på tillit – och hur tillit byggs är kulturellt betingat, framhåller forskarna. I ett samhälle som har hög tilltro till meritokrati och kunskap får evidensbaserade fakta och expertis då en framträdande ställning.
– Det är ingen slump att experter inom olika områden ges stort utrymme i debatten och får ett starkt gehör hos den svenska allmänheten. I andra länder och andra kulturer kan förväntningarna på ledarskapet se helt annorlunda ut. Den danska regeringens beslut om att stänga gränsen för att begränsa smittspridningen byggde inte på någon vetenskaplig rekommendation från de danska hälsomyndigheterna. Det var ett politiskt beslut som baserades på politikernas bedömning av det danska samhällets förväntningar, säger Ingalill Holmberg.
Den myndighetsutövning och ledarskapspraktik som synliggörs i bekämpningen av covid-19 avspeglar föreställningar om hur makt och inflytande bör utövas i en demokrati där teamarbete, dialog och kunskap är starka värderingar, menar forskarna.
– Ett ledarskap som inte fångar grundläggande värderingar i ett samhälle är dömt att misslyckas, säger Pernilla Petrelius Karlberg.
Många som hjälps åt
Det fåtal ledare som figurerar i media kan inte överblicka de resurser som behövs för att hantera precis alla problem som uppstår i samhället. Där ser vi exempel på ledarskap som tas och delas av många, förklarar Ingalill Holmberg.
Dagligen ser vi exempel på hur företag, organisationer och enskilda aktörer aktivt tar ansvar och utövar ledarskap för att leverera innovativa lösningar på de problem som måste hanteras i kölvattnet av coronavirusets spridning. Plötsligt uppstår samarbeten där människor hjälps åt där man kan. Lastbilsproducenter skickar sina logistikexperter till företag som producerar medicinsk utrustning för att tillverka respiratorer.
Inom kommuner går personal från kultur- och fritidsnämnder för att hjälpa till i äldrevården. Enskilda initiativ tas för att snabbutbilda personalgrupper för helt nya uppgifter, skyddskläder tillverkas i gympasalar av personer som samordnar nya kompetensområden och grannar samverkar för att handla mat åt riskgrupper.
Om valda strategier och ansatser räcker för att bekämpa covid-19 smittan återstår att se. Den största utmaningen för de ledare som nu befinner sig i händelseutvecklingens centrum är att under stark press och extrem osäkerhet bygga tillit i realtid. Samtidigt som alla med en smartphone och tillgång till sociala medier kan ge sig in i debatten, ifrågasätta och leverera omdömen om hur krisen hanteras dag för dag.
– Våra preliminära beräkningar är att 1,5-3,5 procent av den svenska befolkningen i åldern 18-70 år just nu har en symtombild som överensstämmer med covid-19, vilket innebär att de sannolikt skulle få diagnosen om de testades idag, säger Maria Gomez, professor vid Lunds universitet och en av initiativtagarna till projektet.
Forskningsprojektet lanserades i Sverige förra veckan och har fått stort gensvar. Mer än 1 procent av Sveriges befolkning är nu aktiva deltagare i projektet och hjälper till att bekämpa covid-19 genom att dagligen rapportera in hur de mår.
Syftet med studien är att kartlägga och förstå hur SARS-CoV-2 sprids i landet och vilka riskfaktorer som är kopplade till ökad risk för en mer allvarlig sjukdomsbild. Baserat på deltagarnas dagliga rapportering via appen arbetar nu forskarna intensivt med att sammanställa kartor över uppskattad andel av befolkningen som har en pågående symtomatisk covid-19 infektion.
– Vi kan se att andelen deltagare som rapporterar att de har åtminstone ett symtom, som skulle kunna vara kopplade till covid-19, varierar från 9 till 15 procent beroende på län. Våra preliminära beräkningar, där vi använder publicerade prediktionsmodeller från Storbritannien, tyder på att 1,5-3,5 procent av befolkningen mellan 18-70 år skulle vara positiva för pågående covid-19 om de testades idag, säger Maria Gomez.
Ålders- och könsfördelning av studiedeltagarna i forskningsprojektet COVID Symptom Tracker per den 7 maj 2020.
Forskarna använder sig av beräkningsmetoder som tagits fram i Storbritannien där man jämfört symtomen mot resultat på test utförda av sjukvården. För att få fram säkra uppskattningar behövs många deltagare från hela landet och inom alla åldersgrupper.
Vissa län saknar tillräcklig rapportering
Regioner där det finns många deltagare är till exempel storstadslänen men också Halland och Östergötland.
– Men exempel på län som behöver fler deltagare är Gotland, Blekinge, Kalmar, Jämtland, Västernorrland, Västmanland och Södermanland säger Paul Franks, professor vid Lunds universitet och ansvarig för forskningsprojektet.
Det är fler kvinnor än män som använder appen och de flesta är i åldrarna 30-50 år. Glädjande nog är också många deltagare i åldersspannet 70-79 år, vilket är extra viktigt ur forskningssynpunkt med tanke på att det är en grupp som riskerar att drabbas hårdare vid en symtomatisk infektion.
För att få så bra underlag som möjligt hoppas forskarna att fler personer i alla åldrar vill bidra med information – framförallt i de län som inte ännu har tillräcklig representation.
– Vi vill tacka alla som deltar i forskningsstudien. Vi vill också tacka alla de som bidragit med värdefull feedback så att vi ständigt kan förfina appen och studien. Det är mycket vi ännu inte känner till om vilka olika symtom som uppträder vid covid-19, och en app i vilken man kan rapportera varje dag ger därför helt andra möjligheter än en klassisk enkät, säger Maria Gomez.
Flera forskningsfinansiärer är positiva till forskningsprojektet och ger det sitt stöd, däribland Hjärt- Lungfonden.
– Studien kan ge viktig kunskap om covid-19 i relation till våra riskgrupper, säger Jan Nilsson, ordförande i Hjärt- Lungfonden.
Appen byter namn
Det har sedan lanseringen funnits farhågor om att appen skulle användas för att spåra personer med hjälp av bluetooth-teknologi eller GPS.
– För att understryka att det inte handlar om någon smittspårning byter appen namn globalt till COVID Symptom Study. Företaget ZOE som samlar in informationen från deltagarna har också uppdaterat sitt integritetsmeddelande så att det ska bli ännu tydligare hur data från deltagarna hanteras, säger Paul Franks.
Appen kommer inom kort att uppdateras med fler frågor utifrån ny forskning på symptom på covid-19. Uppdateringen kommer också att avhjälpa mindre tekniska problem i appen.
Så funkar appen COVID Symtom Study
Den 29 april 2020 lanserades appen i Sverige under namnet Covid Symptom Tracker. Appen är utvecklad för att forskare ska kunna kartlägga var i Sverige många studiedeltagare har symptom på covid-19 och hur detta förändras över tid. Appen kan dock inte ställa diagnos eller se om en enskild person burit på viruset, och ger ingen sjukvårdsrådgivning. Appen kan inte heller användas för smittspårning.
Appen ägs av ZOE Global Ltd och de data som rapporteras in av svenska deltagare används i ett forskningsprojekt vid Lunds universitet. Alla deltagare måste ge informerat samtycke till att delta i forskningsstudien innan de kan börja använda appen. Appen är gratis att ladda ned.
All information hanteras i enlighet med svenska lagar och regler om dataskydd för att skydda deltagarnas personliga integritet. Forskningsstudien har godkännande från den svenska Etikprövningsmyndigheten.
Dagens processorer, som finns i datorer och telefoner, består av tusentals små transistorer som kopplas samman med tunna metallfilmer. Forskare vid Linköpings universitet, LiU, har nu visat att det är möjligt att även skapa tunna filmer av metaller genom att låta de fria elektronerna i ett plasma ta en aktiv roll.
Ett plasma bildas genom att man tillför energi som sliter bort elektroner från atomer och molekyler i gasform, vilket resulterar i en joniserad gas. En vardaglig användning av plasma är i lysrör och i plasmaskärmar. LiU-forskarnas tillvägagångssätt för att utnyttja plasmaelektroner i tillverkning av metallfilmer beskrivs i en artikel i tidskriften Journal of Vacuum Science & Technology.
Enklare tillverkningssätt
– Vi ser flera spännande tillämpningsområden, exempelvis inom tillverkning av processorer och liknande komponenter. Vår metod skulle kunna göra att man slipper flytta substratet där man skapar transistorerna fram och tillbaka mellan vakuumkammare och vätskebad runt 15 gånger per processor, säger Henrik Pedersen, professor i oorganisk kemi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Ett vanligt sätt att skapa de tunna filmerna är att släppa in ångor av molekyler, innehållande de atomer som behövs för filmen, i en vakuumkammare där de får reagera med varandra och på den yta där tunnfilmen ska bildas. Denna beprövade metod kallas CVD (chemical vapor deposition). För att göra filmer av rena metaller med CVD behövs en flyktig källmolekyl som innehåller metallen som man är intresserad av. När källmolekylerna har fastnat på ytan krävs ytkemiska reaktioner med en annan molekyl för att skapa en metallfilm. För dessa reaktioner behövs molekyler som är villiga att lämna ifrån sig elektroner till metalljonerna i källmolekylen så att de reduceras till metallatomer, i en så kallad reduktionsreaktion. LiU-forskarna vände i stället blickarna mot plasma.
Bättre reaktioner med fria elektroner
– Vi tänkte att det som behövs för att de ytkemiska reaktionerna ska ske är fria elektroner, som ju finns i plasma. Vi började experimentera med vad som händer när vi låter källmolekyler med metalljoner landa på en yta och sedan attraherar elektroner från ett plasma till ytan, säger Henrik Pedersen.
Forskare inom oorganisk kemi och plasmafysik vid IFM har samarbetat och kunnat visa att det är möjligt att skapa tunna metallfilmer på en yta genom att använda de fria elektronerna i en plasmaurladdning av argon för reduktionsreaktionerna. För att få de negativt laddade elektronerna att dras till ytan applicerar de en positiv potential över den.
I studien har forskarna arbetat med oädla metaller som järn, kobolt och nickel, som är svåra att reducera till metall och där man vid traditionell CVD måste använda kraftiga molekylära reduktionsmedel. Sådana reduktionsmedel är svåra att skapa, hantera och kontrollera eftersom deras drivkraft att släppa ifrån sig elektroner till andra molekyler gör dem mycket reaktiva och instabila. Samtidigt måste molekylerna vara tillräckligt stabila för att kunna förångas så att de kan skickas in i gasform i vakuumkammaren där metallfilmerna byggs upp.
– Det som gör metoden med plasmaelektroner potentiellt bättre är att den tar bort behovet att utveckla och hantera instabila reduktionsmedel. Inom vissa områden är det stopp i utvecklingen, för man har inga molekylära reduktionsmedel som fungerar tillräckligt bra, säger Henrik Pedersen.
Forskarna går nu vidare med mätningar för att förstå och kunna visa hur de kemiska reaktionerna sker på ytan där metallfilmen bildas. De undersöker också vad som är optimala egenskaper hos plasmat. Forskarna vill även testa olika källmolekyler för att hitta sätt att göra metallfilmerna renare.
Uppskattningsvis 50 000 svenskar lever med typ 1-diabetes, som ibland kallas för barndiabetes. Det är inte känt vad som orsakar sjukdomen. Vissa gener har stor betydelse, men det krävs också en miljöpåverkan för att sjukdomen ska utvecklas. En miljöfaktor som tros vara viktig i sammanhanget är infektioner orsakade av vissa typer av enterovirus, som är mycket vanliga virus. Den aktuella undergruppen kallas Coxsackie B och dessa virus består i sin tur av sex stammar, som bland annat kan leda till förkylning. Men Coxsackie B, CVB, kan också orsaka allvarligare infektioner, som hjärtmuskelinflammation (myokardit) och hjärnhinneinflammation (meningit).
Enligt en forskarhypotes antas CVB också spela en roll vid utvecklandet av diabetes typ 1. Sjukdomen kännetecknas av ett autoimmunt angrepp på de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln och eventuellt kan virusinfektionen på något sätt påverka immunförsvaret i denna riktning. Epidemiologiska studier, där barn med genetisk riskprofil för typ 1-diabetes har följts via blodprov under många år, pekar mot att CVB kan ha en roll vid insjuknandet. Det finns också obduktionsfynd, som talar för att CVB kan ha betydelse för utvecklande av diabetes typ 1. Något säkert samband är dock inte påvisat, utan det rör sig om teorier, som dock är väl etablerade bland diabetesforskare.
Skyddar hos djur
Nu har forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med kollegor vid Tampere University och University of Jyväskylä i Finland tagit fram ett vaccin som skyddar mot samtliga sex kända stammar av CVB. Vaccinet testades i djurmodeller och visade sig då skydda möss som infekterats med CVB från att utveckla diabetes typ 1.
Forskarna har sedan gått vidare och prövat vaccinet på rhesusapor, vars immunförsvar är mycket likt människans. De försöken har visat att vaccinet har en skyddande effekt mot dessa virusinfektioner, då apor som vaccinerats också har utvecklat antikroppar mot CVB.
– Resultaten ger stöd åt ett pågående kliniskt program som syftar till att testa ett liknande kommersiellt vaccin i människor, säger Heikki Hyöty, professor vid Tampere University som deltar i de kliniska prövningarna. Prövningarna görs av ett amerikanskt läkemedelsbolag i samarbete med ett finskt bioteknikbolag.
Ska provas på barn
Planen är att i nästa steg pröva det på barn som har en genetisk riskprofil för att utveckla diabetes typ 1. Om det på lång sikt visar sig att få eller inga av dessa barn utvecklar diabetes typ 1, då kan tesen om CVB som en utlösande miljöfaktor vara bekräftad, skriver forskarna i sin artikel.
– Förhoppningen är att vaccinet ska visa sig ge ett skydd mot typ 1-diabetes och att det i så fall skulle bli möjligt att ge till barn. Det vore fantastiskt om de fall som vi idag misstänker orsakas av Coxsackievirus i så fall skulle kunna förhindras, även om det är svårt att uppskatta hur många diabetespatienter som skulle kunna påverkas. Samtidigt skulle vaccinet ge ett skydd mot hjärtmuskelinflammation, som kan ha ett allvarligt förlopp hos både barn och vuxna, och mot många förkylningar, som skapar stora bortfall i skola och arbetsliv, säger Malin Flodström-Tullberg, professor i typ 1-diabetes vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, och studiens korresponderande författare.
Malin Flodström Tullberg, professor i typ 1-diabetes samt forskargruppsledare, Centrum för infektionsmedicin, CIM, vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet, malin.flodstrom-tullberg@ki.se
Jordgubbar är ett älskat inslag i den svenska sommaren och många odlar egna jordgubbar i trädgårdslandet, på balkongen eller på uteplatsen. Men bären och plantorna är inte bara lockande för oss, utan även för andra. Rådjur, fåglar, sniglar, gråsuggor, mögel och virus, för att nämna några. En del av dessa arter kan kanske även hjälpa till att hålla skadegörare borta.
Behöver hjälp från odlarna
– Vi vill veta vilka arter som har störst inverkan på odlingen av jordgubbar i trädgårdar och på balkonger i hela Sverige. Men också vilka andra faktorer som har stor betydelse, till exempel hur tätt plantorna står, vilket substrat de växer på, sorten, plantornas ålder och väderförhållanden. För att kunna besvara de här frågorna behöver vi hjälp av odlarna, säger René van der Wal, som är gästprofessor i medborgarforskning vid SLU:s institution för ekologi och en av initiativtagarna till projektet.
Jordgubbsblomma som skadats av en larv av arten smultronlövbagge. Fotograf: Alejandro Ruete, SLU
Tillsammans med SLU-kollegor i Uppsala och Alnarp har han tagit fram Jordgubbsappen – ett verktyg för artbestämning och rapportering av arter som finns i jordgubbsplanteringar. Appen finns på webben och behöver inte laddas ner, det vill säga den kan användas vid datorn eller från mobiltelefonen. Nu uppmanar de alla som odlar jordgubbar hemma – oavsett om det är i kruka, odlingsbädd, växthus eller på friland – att titta extra noga på sina jordgubbar under våren och sommaren, från det att blommorna är i knopp tills bären är mogna.
Rapportera en gång i månaden
– Vi vill att de ska använda Jordgubbsappen för att identifiera vad som lever på bär och plantor, och sedan rapportera sina observationer till oss en gång i månaden, eller oftare. Alla observationer bidrar till forskning om riktigt bra jordgubbsodling i trädgården – tillsammans kan vi lära oss mer, säger René.
Forskare vid SLU kommer att analysera och bearbeta informationen om vilka organismer som upptäcks i jordgubbsodlingar i olika delar av Sverige. Observationerna och rapporterna kommer att hjälpa dem att utveckla vägledning och växtskyddsråd för jordgubbsodling i svenska trädgårdar.
Projektet är en ”pilotstudie”, vilket innebär att forskarna också kommer att lära sig hur appen behöver anpassas för att fånga så många observationer som möjligt. En sammanställning av resultaten kommer att göras tillgänglig efter sommaren.
Varför just nu?
FN har utsett 2020 till det Internationella växtskyddsåret (IYPH). Forskarna vill med detta medborgarforskningsprojekt lyfta fram betydelsen av växtskydd och växthälsa. På SLU pågår mycket forskning och andra aktiviteter som kopplar till växtskydd och det internationella växtskyddsåret.
Bakom utvecklingen av Jordgubbsappen står Paul Becher, Katja Fedrowitz, Karl Lundén, Johan Stenberg och René van der Wal, med stöd av många kollegor och SLU:s Plattform växtskydd. För teknik och underhåll ansvarar Ahmad Hajji Mlle.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
– Men exempel på län som behöver fler deltagare är Gotland, Blekinge, Kalmar, Jämtland, Västernorrland, Västmanland och Södermanland säger Paul Franks, professor vid Lunds universitet och ansvarig för forskningsprojektet.
