Det har spekulerats mycket om de höga dödstalen i covid-19 bland boende i utsatta områden. Olika förklaringar har lyfts fram, exempelvis trångboddhet, språkbarriärer, låg tillit till offentliga institutioner, livsstilsfaktorer och klassförhållanden, men även hur kommunikationen fungerat.
Svensk-Somaliska Läkarföreningen reagerade tidigt på att det var många med somaliskt ursprung som dog av covid-19 och som bodde på Järvafältet i Stockholm.
Ny studie om kommunikationen i förorter
Nu har forskare inom forskningsprojektet KRISAMS vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) undersökt kopplingen till kriskommunikation och i vilken utsträckning personer som bor i två utsatta områden i Göteborg tagit del av information och nyheter om corona.
– Det visade sig att det tog längre tid för informationen att nå ut i förorter än i övriga delar av landet, säger Peter Esaiasson, professor på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet och en av de fyra forskarna bakom den nya studien Kriskommunikation och segregation i en pandemi – hur boende i utsatta områden informerade sig om coronaviruset våren 2020 (JMG).
Sämre förutsättningar
Studien handlar om en av förutsättningarna för krisbekämpningen i utsatta områden – hur boende har informerat sig om coronaviruset.
Vilka val av informationskällor har de boende gjort, hur prioriterar de mellan svenska och utländska nyhetsmedier, sociala medier, myndigheters webbplatser och personlig kommunikation med familj och vänner?
Slutsatsen är att boende i förorten har haft sämre förutsättningar att hitta krisinformation från myndigheter om corona.
Andra informationskanaler
– Det beror delvis på att boende i förorterna letar information från annat håll, än övriga befolkningen, förklarar Peter Esaiasson. En del tar inte del av information från svenska kanaler, fler söker nyheter från utländska medier och sociala medier, vilket i sin tur kan bero på bristande tillit till svenska myndigheter, att de inte identifierar sig med Sverige och inte kan svenska språket så bra. Inom forskningen talar man även om så kallade nyhetsundvikare, det vill säga personer som nästan aldrig tar del av nyheter.
Myndigheterna måste bli bättre
En annan slutsats är att svenska myndigheter inte lyckats med sitt uppdrag att nå ut med information till alla. Inom kriskommunikationsforskning betonas alltid att informationen måste anpassas efter målgrupper, men här har funnits brister i myndigheternas kommunikation.
– En slutsats är att myndigheterna måste bli bättre på att nå ut till alla, konstaterar Peter Esaiasson. Man kan inte bara göra på det vanliga sättet, utan måste hitta nya sätt att kommunicera med de som undviker svenska nyhetsmedier.
Viktigt arbete att göra
– Kriskommunikation handlar inte enbart om att göra insatser när något händer. Ska man verkligen få kriskommunikation att fungera måste informationskanalerna till medborgarna finnas på plats redan när krisen är ett faktum. Här finns det viktigt arbete att göra, inte minst i utsatta förortsområden. Det visar vår studie tydligt, fastslår professor Bengt Johansson, forskargruppsledare för området kris- och riskkommunikation vid JMG.
Webbenkät och personliga intervjuer
Studien bygger på en frågeundersökning i flera steg med boenden i Hjällbo och Östra Bergsjön. Forskarna har kontaktat och intervjuat stora urval av boende i stadsdelarna flera gången, både i personliga intervjuer och via webbenkäten. Svaren på frågorna har jämförts med en motsvarande undersökning bland befolkningen i övriga Sverige.
Båda frågeundersökningarna har genomförts i samarbete med Opinionslaboratoriet LORE som är en del av SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
Studien ingår i forskningsprojektet Kriskommunikation och förtroende i det multipublika samhället (KRISAMS) som sedan flera år bedrivs vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet.
Kontakt:
Peter Esaiasson, professor, statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, peter.esaiasson@pol.gu.se
Bengt Johansson, professor, institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet, bengt.johansson@jmg.gu.se
Att ögats pupill drar ihop sig när man går ut i solen från ett mörkt rum beror på pupillens ljusreflex. Den fungerar på samma sätt som bländaren i en kamera, så att den sinnrikt anpassar öppningen och därmed ljusinflödet i förhållande till ljusförhållandena.
– Hjärnans påverkan på pupillens rörelser är tidigare känd, men hur molekyler inne i ögat som detekterar ljus också kan styra pupillens ljusreflex, oberoende av hjärnans reglering, har varit relativt outforskat, säger Lena Gunhaga, professor vid Umeå centrum för molekylär medicin, Umeå universitet.
Studerat filminspelningar av pupiller
Nu presenterar hon och hennes kollegor ny kunskap om hur pupillens rörelser regleras av ljusdetekterande molekyler i iris, eller regnbågshinnan. Det vill säga molekyler som aktiveras av ljus. De har studerat hundratals videoinspelningar av pupiller i olika ljusförhållanden, med varierande påverkan av specifika jonkanaler.
Umeåforskarna har i sina försök upptäckt att ljuset styr pupillen att dra ihop sig genom att öka koncentrationen av kalciumjoner i iriscellerna via ett ökat inflöde från omgivningen och genom att kalciumjoner frisläpps från cellernas egna förråd. I försöken användes blått ljus med en våglängd om 480 nanometer.
Jonkanaler gör pupillens utvidgning symmetrisk
Men alla celler i iris, regnbågshinnan, har inte de molekyler som reagerar på ljus. Forskarna har upptäckt att spridningen av kalciumjoner mellan cellerna, via speciella kanaler, är helt nödvändiga för att pupillen ska dras samman symmetriskt. På motsvarande sätt kunde de se att pupillens symmetriska utvidgning, när man går från ljus till mörker, också är beroende av jonkanalerna mellan cellerna och ett ökat utflöde av kalciumjoner ut från iriscellerna.
Hur kraftigt och snabbt som pupillen dras samman när ögat utsätts för ljus beror till stor del på hur länge ögat dessförinnan har befunnit sig i mörker. Detta beror på att avsaknad av ljus omfördelar natrium- och kaliumjoner i iriscellerna, vilket i sin tur ger iriscellerna ökad kapacitet till respons vid nästa ljusstimuli, enligt forskarna.
– Sammantaget har upptäckterna stor betydelse för att bättre förstå hur pupillens ljusreflex fungerar, säger Lena Gunhaga.
Lena Gunhaga, professor, UCMM, Umeå centrum för molekylär medicin, Umeå universitet, lena.gunhaga@umu.se
Med hjälp av färsk klimat- och växthusgasdata från forskningsinfrastrukturen ICOS (Integrated Carbon Observation System) och dess cirka 140 mätstationer i tolv europeiska länder, har forskare undersökt hur extremtorkan påverkade Europas vegetation och koldioxidbalans. Studierna från Sverige är inriktade på nordiska skogar och myrar. .
Upptaget av koldioxid minskar vid torka
Anders Lindroth och hans kollegor har studerat hur torkan påverkade kol- och vattenbalanser i elva nordiska skogar.
– I de skogar som utsattes för den värsta torkan minskade nettoupptaget kraftigt, i ett fall från ett stort upptag ett normalår till inget upptag alls 2018. De flesta skogarna i studien minskade sina nettoupptag av koldioxid, säger Anders Lindroth.
Skogen ska normalt ses som en av de stora möjligheterna att minska klimatpåverkan eftersom den fungerar som en sänka för atmosfärens koldioxid. Forskarna har tidigare vetat att skogarna påverkas av torkan, men har inte kunnat kvantifiera hur kraftig denna påverkan är och vilka processer som reglerar kolbalansen. Den nya studien visar att ett torrår som 2018 kan ha en extremt stor påverkan på skogarnas koldioxidupptag.
– Det som förvånade mig mest var att effekten blev så kraftig att ett normalt stort nettoupptag helt utraderades under torråret. Torka leder till minskat kolupptag i alla typer av skog och det finns risk för att skogen i framtiden inte fortsätter att vara den stora kolsänka som den är idag, säger Anders Lindroth.
Stor påverkan på framtidens klimat
Janne Rinne har undersökt hur torkan påverkade växthusgasutbytet i nordiska myrekosystem. Hans resultat visar att myrar tog upp allt mindre koldioxid men att myrarna också släppte ut mindre metan – en kraftig men kortlivad växthusgas. På kort sikt dominerar minskningen av metanutsläpp och leder till en kylande effekt på klimatet, men efter 15 år kommer minskningen av myrarnas koldioxidupptag att dominera, med en värmande effekt som följd.
– Ett allt vanligare extremklimat kan i framtiden leda till att det frigörs mer koldioxid i atmosfären från dessa nordiska ekosystem. Man måste kanske omvärdera skogs- och myrekosystem som naturliga kolsänkor i framtidens klimat, säger Janne Rinne.
Artiklarna är publicerade i ett specialnummer av tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B.
Under de senaste 126 000 åren har takten med vilken däggdjur dör ut ökat med 1 600 gånger om man jämför med naturliga nivåer av utdöenden. Enligt den nya forskningsstudien beror denna ökning nästan uteslutande på människans påverkan.
Människans inverkan större än klimatets
Studien visar också att även förhistoriska människor hade en betydande negativ effekt på biologisk mångfald – och den var större än de mest genomgripande klimatförändringarna i jordens moderna historia, som till exempel den senaste istiden.
– Vi finner i princip inga bevis för klimatdrivna utrotningar under de senaste 126 000 åren. Istället ser vi att mänsklig påverkan förklarar 96 procent av utdöenden bland däggdjur under denna tidsperiod, säger en av forskarna av bakom studien, Daniele Silvestro från Schweiz.
Studien, publicerad iden vetenskapliga tidskriften Science Advances, motsäger den syn en del forskare har; att starka klimatförändringar är den största orsaken bakom utdöendet av de flesta förhistoriska däggdjuren. Istället pekar de nya fynden på att däggdjursarter var motståndskraftiga även för extrema förändringar i klimatet.
– Däremot utgör nuvarande klimatförändringar, i kombination med bland annat tjuvjakt och andra människorelaterade aktiviteter, ett stort hot mot många arter, säger Daniele Silvestro.
Stor mängd fossiler har analyserats
Mängder av data från fossiler ligger bakom forskarnas slutsatser. 351 däggdjursarter, som har dött ut sedan början av övre pleistocen, har analyserats. Bland annat ikoniska arter som mammut, sabeltandad tiger och jättesengångare. Fossildata från Zoological Society of London, har varit till stor hjälp i arbetet.
Övre pleistoscen. Geologisk epok mellan 126 000 – 11 700 år före nutid.
– Men dessa utdöenden skedde inte konstant och med en jämn takt. Istället kan man se bevis för kraftiga ökningar av utdöenden över olika kontinenter vid samma tid som människan först satte sin fot där. Och på senare tid har mängden utdöenden orsakade av människan ökat igen, denna gång på global skala, säger Tobias Andermann, Göteborgs universitet. Han har lett studien tillsammans med ett forskarlag från Sverige, Schweiz och Storbritannien.
Utrotningstakten kan öka om inget görs
Idag är utrotningshastigheten av däggdjur den största sedan slutet av dinosauriernas era, enligt forskarna. Med hjälp av datorsimuleringar förutspår de dessutom att denna takt kommer fortsätta att öka fram till år 2100 och nå en hastighet av utdöende upp till 30 000 gånger högre än den naturliga. Detta om vårt mänskliga beteende och förlusten av biologisk mångfald fortsätter.
– Trots dessa dystra prognoser så kan vi fortfarande vända trenden. Vi kan rädda hundratals om inte tusentals arter från utrotning med mer riktade och effektiva strategier för konservering. Men för att uppnå detta måste vi öka vår kollektiva kunskap om den växande biodiversitetskrisen och vidta åtgärder för att bekämpa denna globala kris. Vi har ont om tid. För varje förlorad art, förlorar vi för alltid en unik del av jordens naturhistoria, säger Tobias Andermann.
Det år forskare vid Karolinska Institutet och SciLifeLab i Sverige och Tor Vergata University of Rome i Italien som genomfört en omfattande kartläggning av immunsvaret hos barn som drabbats av det ovanliga men livshotande inflammatoriska syndromet, i samband med covid-19.
Studien som visar hur de drabbade barnens immunsystem reagerar, kan särskilja MIS-C från besläktade tillstånd som Kawasakis sjukdom och cytokinstorm vid akut covid-19.
Kawasakis sjukdom och MIS-C
I mars och april 2020 noterade barnläkare i Italien, Frankrike och Storbritannien en ökad förekomst av barn med symtom som liknar Kawasakis sjukdom, ett allvarligt inflammatoriskt tillstånd som framför allt drabbar barn under fem års ålder. Men barn som drabbades av hyperinflammation efter att ha blivit infekterade med SARS-CoV-2 skilde sig från patienter med Kawasakis sjukdom på så sätt att de var äldre och ofta hade ett svårare sjukdomsförlopp. Det nya livshotande syndromet kom att benämnas Multisystem Inflammatory Syndrome in Children associated with COVID-19 (MIS-C). Det uppträder 4–6 veckor efter infektion med hög feber, organdysfunktion och kraftigt förhöjda inflammationsmarkörer. Både Kawasakis sjukdom och MIS-C utlöses av virus och orsakas av ett felriktat immunsvar som leder till en autoimmun attack av kroppsegna proteiner i vävnader som hjärta och blodkärl.
Forskarna har jämfört blodprover från 13 MIS-C-patienter som behandlats vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och Bambino Gesù barnsjukhus i Rom med blodprover från 28 patienter med Kawasakis sjukdom, insamlade 2017–2018 innan covid-19-pandemin. I analyserna inkluderades även prover från barn med mild covid-19-sjukdom.
– Våra resultat visar att MIS-C är ett hyperinflammatoriskt tillstånd som skiljer sig från Kawasakis sjukdom, även om de har en del gemensamma nämnare.
Hyperinflammationen och cytokinstormen hos barn med MIS-C skiljer sig även från den som ses hos vuxna patienter med svår akut covid-19, som vi nyligen beskrivit i en annan publikation, säger Petter Brodin, barnläkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Analyser av immunsystemets aktivering hos svårt sjuka covid-19-patienter visar på flera celltyper som har en central funktion i immunförsvarets reaktion på det nya coronaviruset och överreaktion vid svår sjukdom.
Letar genetiska riskfaktorer
I jämförelsen med andra inflammatoriska tillstånd framkom skillnader i förekomsten av vissa immunceller, inflammatoriska cytokiner och kemokiner i blodet. Barn med MIS-C skilde sig också från barn med Kawasakis sjukdom och barn med mild covid-19 på det sättet att de saknade IgG-antikroppar riktade mot andra coronavirus än SARS-CoV-2. Hos barn med Kawasakis sjukdom och MIS-C fann forskarna flera så kallade autoantikroppar som är riktade mot kroppsegna proteiner och som kan bidra till sjukdomsförloppen. Analyser pågår nu för att identifiera genetiska riskfaktorer för MIS-C.
– Det finns ett brådskande behov att ta reda på varför en liten minoritet av alla barn som infekteras med SARS-CoV-2 utvecklar MIS-C och vår studie bidrar med viktiga pusselbitar. Mer kunskap om sjukdomsförloppet är viktigt för utvecklingen av behandlingar som kan dämpa cytokinstormen och förhoppningsvis rädda liv, men också för vaccinutveckling för att undvika MIS-C orsakat av vaccinering, säger Petter Brodin.
Studien leddes av Petter Brodin and hans forskargrupp vid Science for Life Laboratory och Karolinska Institutet, i samarbete med Nils Landegrens grupp på KI och Paolo Palmas grupp vid Tor Vergata University of Rome.
Vetenskaplig artikel:
The Immunology of Multisystem Inflammatory Syndrome in Children with COVID-19. Cell, online 6 september 2020. Camila Rosat Consiglio, Nicola Cotugno, Fabian Sardh, Christian Pou, Donato Amodio, Lucie Rodriguez, Ziyang Tan, Sonia Zicari, Alessandra Ruggiero, Giuseppe Rubens Pascucci, Veronica Santilli, Tessa Campbell, Yenan Bryceson, Daniel Eriksson, Jun Wang, Alessandra Marchesi, Tadepally Lakshmikanth, Andrea Campana, Alberto Villani, Paolo Rossi, the CACTUS study team, Nils Landegren, Paolo Palma, Petter Brodin.
Kontakt:
Petter Brodin, barnläkare och forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och Science for Life Laboratory (SciLifeLab) vid Karolinska Universitetssjukhuset, Petter.Brodin@ki.se
Bara att sätta sig i en tandläkarstol kan väcka starka minnen för dem som en gång utsatts för sexuella övergrepp. Många är mycket rädda, undviker att gå till tandläkaren, infinner sig inte till bokade tider eller lämnar pågående behandling, visar en studie från Malmö högskola.
– Det är väldigt tydligt att situationen hos tandvården påminner om övergreppet. Det är samma försvarslöshet och maktlöshet och likartade reaktioner som uppkommer som vid övergreppen. Genom att känna igen dessa reaktioner kan tandvården bidra till att övergrepp upptäcks, säger Eva Wolf, övertandläkare och docent i endodonti vid Malmö universitet.
Måste våga fråga om våldsutsatthet
Eva Wolf påpekar att tandläkarutbildningen och tandhygienistutbildningen finns bland de program som enligt Högskoleförordningen måste utbilda om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
– Vårdpersonal måste vara uppmärksam och våga ställa frågan om våldsutsatthet, även om det kan kännas svårt. Tandläkare kan sedan lotsa vidare till adekvat hjälp av till exempel psykolog.
Enligt Eva Wolf kan associationen till övergreppet leda till att patienten avskärmar sig från upplevelsen, försvinner mentalt och ”går med på vad som helst” i behandlingen, samtidigt som de på ytan verkar lugna.
– Det är en väldigt otäck situation, och vi i tandvården behöver förstå mer vad det kan innebära när patienten är hos oss.
Maktlöshet ökar kontrollbehov
Forskningsprojektet fortsätter nu med frågorna hur hälsan, munhälsan och livet i övrigt påverkats av övergrepp, och betydelsen av omhändertagandet inom vården.
– Känslan av maktlöshet gör kontrollbehovet stort. Patienten behöver få veta vad som ska göras, av vem, hur det känns och hur lång tid det tar. Varje situation är individuell, patienten behöver göras delaktig i behandlingen och ingångna avtal får inte brytas. De vill möta en medmänniska, säger Eva Wolf.
Studien har gjorts tillsammans med Gisela Priebe, docent vid Institutionen för psykologi vid Lunds universitet, och Erin McCarthy, Professor i filosofi vid University of St Lawrence, USA.
– Man måste kunna ta emot personens berättelse på ett professionellt sätt och behålla lugnet, att det finns tydliga rutiner för det. Det spelar stor roll för att man ska våga berätta för någon annan, säger Gisela Priebe.
Eva Wolf, övertandläkare och docent i endodonti vid Malmö universitet, eva.wolf@mau.se
– Vi kan se att de anatomiska förändringarna på ögat och synnerven ökar med längden på vistelsen i tyngdlöshet. Därför är det viktigt att ha med detta i beräkningen om man ska planera riktigt långa rymdfärder som till Mars, säger Anders Eklund, professor i medicinsk teknik vid Umeå universitet.
Forskare i Umeå har tillsammans med forskare vid Dartmouth College i USA studerat 22 astronauter vid rymdfärd till den internationella rymdstationen ISS. En grupp var i rymden två veckor, en annan grupp så mycket som ett halvår. Astronauterna undersöktes med magnetresonanskamera före och efter rymdfärden. Forskarna tog fram speciella tredimensionella mätningar som gjorde att hela synnervens utsträckning kunde jämföras.
Närseendet drabbas
Det är sedan tidigare känt att vissa rymdfarare drabbas av försämrad syn, men man har inte riktigt vetat varför. Det är framför allt närseendet som drabbas, något som man vid rymdfärder löser genom att helt enkelt skicka med läsglasögon. Men synnedsättningen kan sitta i länge även efter återkomsten till jorden. Man kan även se svullnader på synnervens huvud och veckningar på åderhinnan inne i ögat. Det är förändringar som ger skäl till oro för att långa rymdfärder skulle kunna orsaka synförlust.
Astronauter utanför den internationella rymdstationen ISS. Bild Nasa
I den aktuella studien kunde forskarna se att den deformation av ögat som förmodligen orsakar synnedsättningen är kopplad till en förlängning av synnerven som trycker på ögats baksida. Förlängningen av synnerven och därmed graden av symtom var större hos den grupp som vistats länge i rymden än bland de som bara varit ute två veckor.
Tyngdlöshet rubbar trycket kring hjärnan
I en tidigare studie har forskarna visat att gravitationen påverkar trycket kring hjärnan, medan däremot trycket inne i ögat förblir i stort sett konstant. Man kan säga att gravitationen håller tillbaka trycket kring hjärnan när vi står och går på jorden. I tyngdlöshet rubbas däremot balansen mellan hjärnan och ögat, eftersom ingen gravitation där håller tillbaka trycket kring hjärnan. Hypotesen är att det då ökade trycket kring hjärnan via synnerven förs över mot ögat som inte förmår hålla emot, utan kan deformeras.
– Det går inte säkert att utifrån detta säga om synskadorna ytterligare förvärras vid en så lång färd som till Mars som totalt kan handla om något år, men det är absolut något som man måste ha med i beräkningen och gå vidare med att studera, säger Anders Eklund.
Hydrocefalusforskning bidrar
Bakgrunden till att Umeå universitet har engagerats i denna rymdforskning är Umeås internationellt framstående forskning kring mekanismerna bakom sjukdomen hydrocefalus. Genom denna forskning har man utvecklat avancerade metoder för mätning och analys av hjärnans tryck och flöden med speciella analyser av magnetresonansbilder av hjärnan. I samarbete med den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasa och forskare i USA och med stöd från den svenska Rymdstyrelsen har metoderna från Umeå använts för att förstå orsakerna bakom syndromet med nedsatt syn hos rymdfarare.
Umeåforskarna arbetar nu vidare i ett anknutet projekt som syftar till att mäta trycket direkt hos astronauter under rymdfärden. Erfarenheterna från rymdstudien tas även tillvara i flera forskningsprojekt om sjukdomar i ögat och hjärnan här på jorden.
Forskningsprojektet om rymdfararnas syn har letts av Anders Eklund, Umeå, och Jay C Buckey, astronaut och professor i medicin vid Dartmouth college, USA.
Anders Eklund, professor, medicinsk teknik, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, anders.eklund@umu.se
Studien i samarbete med forskare i Uppsala och Tokyo, rör tillväxtfaktorn TGF-β, Transforming Growth Factor Beta, som reglerar hur celler växer och specialiseras. Det är sedan tidigare känt att TGF-β överproduceras i många cancerformer, däribland prostatacancer.
Höga nivåer av TGF-β har visat starkt samband med dålig prognos och låg överlevnad. Detta eftersom tillväxtfaktorn stimulerar cancerceller att sprida sig i kroppen och bilda livshotande dottertumörer, metastaser.
Proteinet Smad7 förstärker utvecklingen av tumörer genom att reglera genuttrycket av HDAC6 och c-Jun. Bild: Kemal Avican
TGF-β reglerar uttrycket av proteinet Smad7 som är aktivt i TGF-β-signalkedjan. I friska celler kan Smad7 förhindra fortsatt TGF-β-signalering via negativ återkoppling. Nu visar den nya studien att Smad7 tvärtom kan förstärka utvecklingen av tumörer i cancerceller – genom att reglera genuttrycket av HDAC6 och c-Jun.
Den specifika aminosyra som har fångat forskarnas intresse heter Lys102 och finns i Smad7. Denna aminosyra binder till särskilda genreglerande funktioner i DNA för att öka produktionen av genuttrycket HDAC6 och c-Jun. Det gör att cancercellerna blir mer rörliga och har lättare att bilda dottertumörer, metastaser. Det går att se ett tydligt samband mellan alla dessa komponenter och dålig prognos vid prostatacancer.
HDAC6-hämmare kan bli komplement
– Den goda nyheten är att man genom att behandla med en hämmare av HDAC6 kan få prostatacancercellerna att förlora sin rörlighet. Därmed kan ny möjlighet på sikt öppnas för behandling som minskar risken för metastaser, säger Maréne Landström.
Kliniska prövningar genomförs nu i Storbritannien för specifika HDAC6-hämmare för patienter med solida tumörer, vilket gör att behandling med HDAC6-hämmare kan komma att bli ett komplement i cancerbehandling för patienter som har en svårbehandlad sjukdom. Framtida studier kan undersöka nyttan av att påvisa uttryck av Smad7, HDAC6 och c-Junför att möjliggöra nya och mer specifika behandlingar för män med aggressiv prostatacancer.
Studien visar också på en helt ny funktion för Smad7, genom att det kan rekrytera Smad2 och Smad3 till platsen för transkription för dessa gener. Tidigare har man tillskrivit Smad7 rollen av att vara en inhibitor för TGF beta-Smad2/3-transkriptionell aktivitet.
Maréne Landström, forskare vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, marene.landstrom@umu.se
En forskargrupp, bestående av forskare från Umeå universitet, SLU i Uppsala och Göteborgs universitet, har undersökt ekosystemtjänsterna trädtillväxt, kolinlagring i marken, markvegetationens artrikedom, och förekomst av blåbär, viltfoder och död ved. Medan trädtillväxten ökade upp till en ålder av 70-100 år, vilket är när skogar normalt avverkas, fanns de högsta nivåerna av de flesta andra ekosystemtjänsterna i skogar äldre än 120 år. Dessa skogar kunde dessutom leverera fler olika ekosystemtjänster samtidigt än yngre skogar.
Ekosystemtjänster är alla produkter och tjänster som naturens ekosystem ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet.
Källa: Naturvårdsverket
Fler värden men hämmad tillväxt
– Våra resultat visar att om skogar tillåts blir gamla så levererar de inte bara mer av många ekosystemtjänster, utan även att det ryms fler värden i en och samma skog, säger Micael Jonsson, universitetslektor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, huvudförfattare till studien.
Studien visar dock att den höga mångfalden av ekosystemtjänster i äldre skogar är på bekostnad av trädtillväxten som är låg i gammal skog.
– Det finns en tydlig avvägning mellan trädtillväxt och förekomsten av andra ekosystemtjänster. Denna avvägning verkar ofrånkomlig eftersom den förmodligen beror på att träd i yngre, likåldriga, skötta skogar konkurrerar ut de växter som är grunden för andra ekosystemtjänster, säger medförfattare Jan Bengtsson, professor vid SLU i Uppsala.
En av slutsatserna från studien är att skogsbrukets begränsning av skogsålder genom att avverka bestånden kring hundra års ålder leder till skogar med färre och lägre nivåer av många av skogens värden – utom för trädtillväxt.
– Man diskuterar dessutom inom skogsnäringen att sänka avverkningsåldern, och vi visar här att det skulle kunna få ytterligare negativa konsekvenser för många ekosystemtjänster, säger medförfattare Tord Snäll, professor vid SLU i Uppsala.
Trädslagsblandningen spelar stor roll
Studien visar även att förändringar av värden när skogen åldras påverkas av vilka trädslag som finns i skogen. Trots att en medelålders monokultur av gran uppvisade bland de högsta värdena för trädtillväxt, och låga värden för övriga ekosystemtjänster, hade gamla skogar med endast gran, eller gran med inslag av björk, de högsta värdena för flera av tjänsterna.
– Vi kunde tydligt se att beståndsålder är något som man måste ta hänsyn till, eftersom flera av skogens värden förändras så dramatiskt över tid, men även att trädslagsblandningen i beståndet spelar stor roll, säger Micael Jonsson.
Studien är baserad på data från den svenska Riksskogstaxeringen, och styrker tidigare studier från forskargruppen; att blandbestånd och bestånd som tillåts bli äldre än 100 år är av stor betydelse.
– Man talar om automatiseringen som den fjärde industriella revolutionen. Men det är en myt att det löser alla problem – människorna tar över där datorerna fallerar och gör det tråkiga arbetet, det som vi användare inte ser, säger Linda Hilfling Ritasdotter, konstnär och doktorand vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation vid Malmö universitet.
Hon har i sin avhandling undersökt infrastrukturen bakom datateknologin. Det övergripande syftet var att undersöka friktioner i dessa dataflöden genom vad hon kallar Crisis Computing.
”Grovarbetarna som inte syns”
Hon använder programmeringsspråket Cobol för att beskriva automatiseringen och förhållandet mellan datanvändarna i front-end och programmerarna som gör bearbetningarna i back-end. Dessa ”grovarbetare som inte syns” menar hon är helt centrala för utförandet och underhållet av det globala ekonomi- och informationsflödet. Cobol togs fram på 1950-talet i USA, är ett av de första programmeringsspråken och används till saker som personaladministration, finansiella tjänster och orderhantering.
Fastän Cobol anses fult och klumpigt och alltid varit illa omtyckt av programmerare och datatekniker, är det fortfarande i fullt bruk. Jobbet att uppdatera språket är utlokaliserat till bland annat Indien, där arbetskraften är billigare. På en av de största konsultfirmorna i Indien, som har runt 240 000 anställda, utbildas 1 200 personer årligen i Cobol-programmering.
– För att fortfarande kunna framstå som utvecklat låter västvärlden indiska programmerare lära sig ett föråldrat språk för att kunna hålla liv i ett föråldrat system. Problem uppstår hela tiden. På så vis packar vi in ett gammalt system i en uppdaterad form, säger Linda Hilfling Ritasdotter, som själv lärde sig Cobol under fältarbete i Indien.
Systemen märks bara när de kraschar
Teknologiska system blir bara synliga för användaren när de kraschar och vid stora förändringar och kriser, som med till exempel millenniebuggen eller införandet av euron. Även nu under Coronapandemin krävdes ”Crisis computing”.
– Covid-19 skapade inte bara ett stort behov av läkare och sjuksköterskor. Guvernören i New Jersey i USA gick ut och frågade efter programmerare som kunde uppdatera Cobol. När det plötsligt uppstod massarbetslöshet, och fler ansökte om ekonomisk ersättning, behövde systemen uppdateras, säger Linda Hilfling Ritasdotter.
Vrider på våra föreställningar om teknologisk utveckling
Hon beskriver sitt arbete som en geopolitisk och kulturell studie där hon vrider och vänder på våra föreställningar om teknologisk utveckling och automatisering. Cobol är bara ett exempel på vad hon ser som ett skevt maktförhållande inom datavärlden..
– De indiska programmerarna är privilegierade efter indiska förhållanden, men de extraheras från det lokala livet där för att undgå att dras ner i fattigdom. Att man lägger ut dessa jobb till utvecklingsländer gynnar framförallt bolag i väst, säger Linda Hilfling Ritasdotter.
– Det handlar om att erkänna hela fältet som arbetar med underhåll av våra system som viktigt, att uppnå större balans. Designers behöver få upp ögonen för att det finns en back-end och reflektera över hela kedjan nästa gång de tar fram en ny produkt.
Avhandlingen är uppbyggd i olika lektioner om delarna i automatiseringsprocessen: utförande, kris och underhåll. I en fjärde del diskuterar hon begreppet Crisis computing i förhållande till buzz words som Den fjärde industriella revolutionen, och hur AI och automatisering ska föra oss in i en nya era. Linda Hilfling Ritasdotter är också konstnär och har bland annat gjort installationer och videor baserade på lektionerna.
Linda Hilfling Ritasdotter, konstnär och doktorand vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation vid Malmö universitet, linda.hilfling@mau.se
Det undersökta materialet kommer från Folktandvårdens specialistklinik i Malmö, och studien omfattar proteser som satts in på implantat under åren 1980-2018. Vissa proteser har följts upp av tandvården under 30 år.
Tandläkaren Bruno Chrcanovic har tittat på fem typer av proteser med implantatstöd:
Enskilda kronor förankrade i/på ett implantat
Fasta proteser som är kopplade till flera implantat
Implantatstödda fullbroar (när alla tänder i någon käke saknas)
Täckproteser över implantat
Kopplingar av en eller flera tänder till ett eller flera implantat
De flesta komplikationerna är små
Även om förekomsten av komplikationer för vissa typer av proteser påverkade en tredjedel av proteserna, var de flesta komplikationer små och påverkade inte protesernas överlevnad på lång sikt. Generellt visar studien på god hållbarhet, men det finns några faktorer som sticker ut: förlust av implantat var det främsta skälet till förlust av protesen/den konstgjorda tanden. De vanligaste komplikationerna var porslinfraktur, att protesskruvarna lossnar och att skruvarna går sönder.
Tandgnissling kan ha stor påverkan
Betydelsen av tandgnissling (bruxism) och så kallade extensionsled – ersättningar med stöd från enbart en sida, som därmed har ett hängande led och ökad belastning – var också märkbar.
– Det förvånade mig hur svårt bruxism kan öka risken för komplikationer och protesförlust, säger Bruno Chrcanovic.
Bruno Chrcanovic har hittills publicerat fem artiklar om resultaten, som kan hjälpa till att minska förekomsten av tekniska och mekaniska komplikationer av implantatstödda proteser. Riskerna kan då undvikas eller åtminstone minimeras. Ökad kunskap om vad som fungerar kan också leda till mindre besvär för patienten och lägre kostnader för såväl samhälle som patienter.
– Det är viktigt att man vet vilka risker för komplikationer som kan finnas, att man har en god behandlingsplan och kännedom om patientens tillstånd innan behandlingen påbörjas. Det kan minska antalet konsultationer och reparationer och leda till bättre oral hälsa för patienten, säger Bruno Chrcanovic.
– Arbetsrelaterade sexuella trakasserier kan vara en viktig riskfaktor för självmord och självmordsförsök, säger Linda Magnusson Hanson vid Stressforskningsinstitutet vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet som lett studien.
Tidigare forskning har pekat på att sexuella trakasserier i arbetet är en riskfaktor för exempelvis stress, sjukskrivning och psykisk ohälsa i form av depression och ångest, men kunskapen om arbetsrelaterade sexuella trakasserier och självmordsbeteende är väldigt bristfällig. Ny forskning visar nu på ett tydligt samband mellan att ha varit utsatt för sexuella trakasserier från chefer, kollegor eller andra (såsom patienter, kunder, klienter, passagerare, elever) på arbetsplatsen och senare självmordsbeteende, i synnerhet självmord.
Många deltagare
Forskningsstudien baseras på ett jämförelsevis stort material, relativt representativt för den svenska arbetande befolkningen. Över 80 000 svenskar i arbetsför ålder, som under perioden 1995 till 2013 besvarat en enkät om huruvida de utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats det senaste året, följdes sedan upp i genomsnitt 13 år i nationella register. Självmord och självmordsförsök identifierades utifrån dödsorsaker och registrerad sjukhusvård.
Resultaten tydde på att personer som varit utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats hade mer än fördubblad risk för självmord, och över 50 procents högre risk för självmordsförsök. Ingen tydlig skillnad mellan män och kvinnor kunde konstateras.
– Denna forskning ger ökat stöd för att en dålig social arbetsmiljö kan bidra till allvarliga hälsokonsekvenser. Forskningen tyder på att arbetsplatsinterventioner skulle kunna bidra till självmordsprevention. Mer kunskap behövs emellertid om vilken typ av organisatorisk och sociala arbetsmiljö som kan bidra till att förebygga arbetsrelaterad sexuella trakasserier och vi kan inte utesluta att det finns andra bakomliggande faktorer som skulle kunna förklara sambandet, säger Linda Magnusson Hanson.
Linda Magnusson Hanson, psykologiska institutionen, Stockholms universitet, linda.hanson@su.se
Coronapandemin har påverkat många aspekter av vardagen, inte minst våra resvanor. Forskare vid Sveriges nationella kunskapscentrum för kollektivtrafik, K2, har studerat hur pandemin ändrat Malmöbors resvanor genom att be respondenter beskriva hur de rest före och under pandemin.
Lättare att jobba hemifrån för vissa
De resor som i stor utsträckning påverkats av pandemin är Malmöbors resor till arbete och skola. Bland de som besvarat forskarnas enkät har de som sedan tidigare hade möjlighet att arbeta hemifrån uppgett att de under pandemin arbetar hemifrån i större utsträckning än vad de gjorde tidigare. De som inte hade möjlighet att arbeta hemifrån före pandemin har i liten utsträckning möjlighet att göra det under pandemin. Kvinnor, de som är bosatta i områden med lägre medelinkomst och de som inte har tillgång till bil har i mindre utsträckning möjlighet att arbeta hemifrån.
– Vår studie indikerar att kvinnor och Malmöbor i områden med lägre inkomst i större utsträckning har fortsatt att pendla till arbetet och att flera ser svårigheter med att resa kollektivt, berättar Helena Bohman från Malmö universitet som är en av forskarna bakom studien.
Förändrad kollektivtrafik
– Om kollektivtrafikmyndigheter nu, på grund av vikande intäkter, ser sig tvungna att dra ner på antalet turer är det viktigt att beakta var de som inte har möjlighet att arbeta hemifrån bor, arbetar och på vilka tider de reser, fortsätter Helena.
Några av de respondenter som nu arbetar hemifrån i större utsträckning än tidigare berättar att de inte längre pendlar med kollektivtrafiken de dagar då de fortfarande reser till sin arbetsplats. För de med tillgång till bil kan bilen då te sig som ett mer attraktivt alternativ.
– Pandemin kan komma att påverka arbetslivet så att fler i större utsträckning fortsätter att arbeta hemifrån och kanske reser till sin arbetsplats en eller ett par dagar i veckan. Ändrade resvanor kan i sin tur påverka hur resenärer uppfattar kollektivtrafikens prismodell, i vilken utsträckning det är attraktivt att köpa månadskort och om resenärer uppfattar kollektivtrafiken som ett prisvärt alternativ för sin pendling, menar Helena Bohman.
Mer utomhusaktiviteter
De som besvarat forskarnas enkät berättar att de under pandemin besökt grönområden och andra platser för rekreation utomhus i större utsträckning än vanligt.
– Eftersom pandemin ser ut att fortsätta påverka allas vår vardag under hösten kan det vara viktigt att upprätthålla stadsbors tillgång till grönområden och olika slags aktiviteter utomhus, avslutar Helena Bohman.
Så har studien genomförts
Enkätstudien av Malmöbors resvanor genomfördes den 8-27 maj 2020 och respondenterna har i en digital enkät själva beskrivit hur pandemin påverkat deras resvanor. Respondenterna har kontaktats via sociala medier och är något äldre och har något högre inkomst än den genomsnittliga Malmöbon. Fler kvinnor än män har valt att besvara enkäten.
Enkätstudien utgör en del i K2-projektet Betydelsen av förändrad tillgänglighet till kollektivtrafik: Kombinerade metoder i praktiken, som genomförs av Helena Bohman, Vanessa Stjernborg och Desirée Nilsson från Malmö universitet samt Jean Ryan från Lunds universitet.
Kontakt:
Helena Bohman, forskare vid Malmö universitet och Sveriges nationella kunskapscentrum för kollektivtrafik, K2, helena.bohman@mau.se
Varje år diagnostiseras ungefär hundra personer i Sverige med låggradig hjärntumör, även kallat lågmalignt gliom. Tumören är obotlig men växer långsamt, och tack vare modernare behandlingar har förväntad överlevnadstid successivt ökat.
I studien, publicerad i tidskriften Neurology, ingick 381 patienter i åldrarna 18-60 år, som under åren 2005-2015 nyinsjuknade med lågmalignt gliom. Data hämtades från Nationellt kvalitetsregister för hjärntumörer, Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. I den matchade kontrollgruppen ingick 1 900 personer.
Den låga åldern vid insjuknande, i genomsnitt 40 år, gör att arbetsförmågan upplevs som en extra viktig faktor för livskvaliteten. Att kunna jobba igen blir för många en avgörande del av återgången till ett normalt liv.
Hjärnkirurgi inget hinder
Resultaten visar att 52 procent av patienterna var i arbete i någon grad ett år efter diagnos, men bara 28 procent i den studerade gruppen jobbade heltid. Efter ytterligare ett år var 63 procent i arbete. Andelen heltidare i gruppen var då 45 procent.
Faktorer som kunde kopplas till lägre grad av återgång i arbete var hög ålder, låg funktionsnivå, övrig sjuklighet, tidigare sjukskrivning oavsett orsak samt behandling med strålning och cellgifter. Genomgången kirurgi, där tumören togs bort, var däremot kopplat till ökad sannolikhet för återgång i arbete.
– Hjärnkirurgi i sig verkar inte vara ett hinder för att återgå i arbete. Däremot tar det generellt lång tid att återgå, särskilt till heltidsarbete. Vi tolkar detta som att rehabiliteringen för många är relativt lång, konstaterar Isabelle Rydén, förstaförfattare och doktorand inom klinisk neurovetenskap vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Behov av rehabilitering
Att det nu finns en mer precis bild av patienters arbetsåtergång, och de variabler som spelar in, är viktigt, betonar Asgeir Jakola, docent i neurokirurgi på Sahlgrenska akademin, som lett forskningen. Riskfaktorer och rehabiliteringsbehov kan därmed identifieras tidigare.
– Tillgången på rehabilitering för den här patientgruppen är ganska låg. Det har förklarats med att patienterna har en elakartad sjukdom, men vi kan se att många har lång överlevnad och vi vet att arbete är en viktig del av det normala och friska livet, säger Asgeir Jakola.
– Vi kommer att fortsätta att studera dessa patienter. Framtida studier kommer att fokusera på kognitiva, affektiva och livskvalitetsmässiga faktorer, och att tydligare beskriva och identifiera problem och hjälpbehov hos patientgruppen, avslutar han.
Isabelle Rydén, doktorand inom klinisk neurovetenskap vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, isabelle.ryden@neuro.gu.se
Asgeir Jakola, docent i neurokirurgi på Sahlgrenska akademin, jakola.asgeir@gu.se
– Det är lite av en barndomsdröm för en geolog. Det är också en bra påminnelse om att det fortfarande finns mycket nytt att upptäcka i naturen, säger malmgeologen Nils Jansson, en av forskarna bakom upptäckten.
– Mineral är kemiska föreningar och är en av jordskorpans främsta komponenter. Varje gång vi hittar något nytt i naturen så tillför det kunskap om hur atomer kan vara ordnade i mineral och material. Ju mer vi förstår, desto bättre blir vi på att skapa nya material med nya användningsområden.
Vackra färgskiftningar
2015 var han i Zinkgruvan utanför Askersund för ett forskningsprojekt. Han skulle göra en svavelisotopstudie och var på jakt efter mineralet baryt, även kallat tungspat, vilket visade sig vara svårfunnet i området. När gruvans geologkonsult Anders Zetterqvist plockade fram en borrkärna hittade Nils baryt – men såg också andra mineral som han inte kunde identifiera.
Han tog med sig prover tillbaka till Luleå tekniska universitet och granskade dem i mikroskop.
– Jag såg ett väldigt vackert mineral, med färgskiftningar från rött till gult. Som geolog identifierar man mineral efter bland annat färg, form och spaltning – ungefär som en botaniker identifierar växter med hjälp av nyckelegenskaper – men det fanns inget tidigare känt som passade in på just detta mineral. Det var lite frustrerande, jag gick och grubblade på vad det kunde vara, berättar Nils Jansson.
Atomernas inbördes ordning
Nils Jansson tog hjälp av kollegor på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Sveriges geologiska undersökning, SGU, i Uppsala, och tillsammans började de ana att det kunde röra sig om ett helt nytt mineral.
Detta var alltså för fem år sedan, men sedan dess har det varit en lång process med provtagningar och analyser. För att få ett nytt mineral godkänt ska bland annat den kemiska sammansättningen och den inbördes ordningen av atomerna – kristallstrukturen – bestämmas.
Döptes efter fyndplatsen
När allt underlag fanns insamlat skickades det tillInternational Mineralogical Association , IMA. I juli i år kom så deras svar – zinkgruvanit var godkänt som ett nytt mineral, med namn efter fyndplatsen. Zinkgruvan är den första aktiva gruva i Sverige att få ett mineral uppkallat efter sig, berättar Nils Jansson.
– Det är första gången jag är med och upptäcker ett nytt mineral, det är väldigt kul. Det är något man vill ha gjort när man jobbar med mineral och bergarter.
Det finns i dagsläget cirka 5500 kända mineral i världen, och varje år godkänns omkring 120 nya globalt av IMA.
Kontakt:
Nils Jansson, forskare i malmgeologi, Luleå tekniska universitet, nils.jansson@ltu.se
Skolan har startat och i år är det kanske fler föräldrar som låter sina barn gå eller cykla till och från skolan på grund av coronapandemin. Anledningen till trots är det en positiv utveckling, menar forskaren Jessica Westman Trischler vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet. Inte bara för att begränsa smittspridningen utan också för att det har en positiv påverkan på barns välmående och prestation i skolan.
– Många föräldrar väljer att skjutsa sina barn, oftast på grund av praktiska skäl. Forskning visar att det är bättre att låta barnen själva gå, cykla eller ta bussen till skolan. Då mår de bättre och presterar bättre i skolan. Barnen blir också mer självständiga och trygga i sin närmiljö, säger Jessica Westman Trischler.
Hon har skrivit en doktorsavhandling om barn och ungas resvanor och faktorer som påverkar detta. Jessica hoppas att forskningen kan motivera och bidra till en utveckling av självständigare och mer hållbara resvanor bland barn och unga.
Dags att omvärdera skolresan
– Barns skolresor handlar om mer än att ta sig till och från skolan – den påverkar hur barnen mår och presterar under resten av dagen, säger Jessica Westman Trischler. Så länge avståndet är rimligt, finns sällan någon egentlig ursäkt att ta bilen. Låt ditt barn gå eller cykla, själv eller tillsammans med dig. Se skolresan som ett bra tillfälle att ge ditt barn en bra start på dagen – och hållbara resvanor att ta med sig in i vuxenlivet.
Även om det bästa är att låta ditt barn gå, cykla eller ta bussen till skolan – gärna tillsammans med kamrater – så är det inte kört om man måste ta bilen. Det går att påverka välmående och prestation hos sina barn genom att aktivera dem.
– Barn som är aktiva under sina skolresor – pratar och umgås med föräldrar, syskon eller vänner är gladare och nöjdare än de barn som sitter tysta för sig själva eller slumrar i bilen. Var aktiv, prata och gör resan till en trevlig stund för umgänge. Det är mitt tips till bilburna föräldrar, avslutar Westman Trischler.
