– De som är vana vid distansarbete har ofta fungerande rutiner kring att jobba hemma och har kanske till och med sökt sig till distansarbete för att man trivs med det. Samtidigt kan övergången till distansarbete vara en utmaning, särskilt som i det här fallet när det gick så snabbt och var ganska oplanerat på många arbetsplatser, säger Kristina Gyllensten, överpsykolog och psykoterapeut vid Sahlgrenska akademin, som forskar om hållbart arbetsliv.
Hon menar att det försvårar att övergången till hemarbete har varit väldigt plötslig. Men samtidigt är det en väldigt speciell samhällssituation, där många ser distansarbetet som en viktig åtgärd och ett sätt att själv kunna bidra i en tuff tid.
Både för- och nackdelar med distansarbete
Rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten är i dagsläget att arbeta hemifrån i den mån det är möjligt. Detta har lett till att många arbetsplatser valt att övergå till distansarbete. Något som enligt Kristina Gyllensten har både fördelar och nackdelar.
– Det finns en risk att uppleva sig som ensam och isolerad. Men en positiv aspekt för många kan vara att sova lite längre om mornarna när man slipper göra sig i ordning och pendla. En förhoppning är att detta blir en möjlighet till återhämtning som hade varit svår annars. En stor nackdel för många är dock bristen på de sociala kontakterna.
Precis som uppfinningsrikedomen är hög när det gäller användandet av diverse program och rutiner för att hålla kontakten med kollegor, är lösningarna när det kommer till att rent fysiskt göra hemmet till arbetsplats många. På internet finns tips om att använda strykbrädor som höj- och sänkbara skrivbord och bygga skärmställ av böcker.
Lite enklare arbetsmiljö
Enligt Stefan Oliv, med. dr i arbets- och miljömedicin och ergonom vid Sahlgrenska akademin, är det inte heller särskilt mycket som behövs för att hjälpligt bygga upp en bra, ergonomisk arbetsmiljö hemma. Eftersom det är lätt hänt att sitta ganska hopsjunket med en laptop, så är nummer ett att ha ett löst tangentbord och en mus.
− Då kan man lätt placera själva skärmen högre, men fortfarande ha bra stöd för armarna. Men så länge som det handlar om en kortare period på några veckor är det ingen fara, det löser de flesta bara man tar pauser. Börjar det istället handla om månader kommer behovet att ordna mer av en riktig arbetsplats i hemmet, komplett med bildskärmar, bra belysning som inte bländar, kontorsstol och justerbara skrivbord, säger han.
Även Kristina Gyllensten menar att det är okej om den tillfälliga arbetsmiljön är lite enklare och saknar vissa hjälpmedel. Visserligen har arbetsgivaren fortfarande ansvar för en bra arbetsmiljö, men det är en speciell situation även för dem och det kan vara svårt att snabbt åka runt till alla som plötsligt arbetar hemifrån för att se till så att de sitter ergonomiskt.
– Men det är viktigt med en regelbunden kontakt mellan chef och arbetstagare. Det kan vara hjälpsamt att hitta en plats i hemmet som kan få innebära bara jobb. Hemmet är så mycket annat, en plats där man ser på tv och diskar och gör allt möjligt, men på jobbet jobbar man. Det är bra om man kan få ett hemmakontor som blir mentalt förknippat med arbete.
Viktigt med pauser
Hon betonar också vikten av rutiner och att försöka hålla arbetstiderna. Men också att ta raster.
– Det är viktigt med rutiner och att försöka fortsätta hålla arbetstiderna. Men också att ta raster. Arbetar man vid datorn, som många gör, kan det vara bra att ta en paus där man inte sitter just framför datorn. Det är bra att röra på sig under pauserna, att gå ut och ta lite luft och en promenad till exempel.
Stefan Oliv håller med Kristina Gyllensten om vikten av att ta pauser, gärna sådana där man står, går och rör sig.
– Det finns risk att man blir mindre fysiskt aktiv när man jobbar hemifrån. Annars kanske man går till bussen och går ut och äter lunch till exempel. I hemmet går man inte mycket och är man stressad är det ännu mindre troligt att man tar regelbundna pauser, säger han.
Kontakt:
Kristina Gyllensten, överpsykolog och psykoterapeut vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kristina.gyllensten@amm.gu.se
Stefan Oliv, med. dr i arbets- och miljömedicin och ergonom vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, stefan.oliv@amm.gu.se
– Ingen kan förutsäga framtiden men med vårt ASSOCC-verktyg kan man på ett noggrant sätt utforska ett brett spektrum av möjliga scenarier, få en förståelse för sambanden mellan hälsa, ekonomi och välbefinnande och därför vara bättre förberedd på att genomföra politiska beslut säger Frank Dignum, projektledare och professor på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Coronaviruspandemin är den största krisen i vår tid. I det hårda arbetet med att begränsa spridningen av viruset kämpar beslutsfattarna för att balansera sina svar på hälsosituationen med samhällets och ekonomins behov. Interaktionerna är komplexa och kontextuella och kortsiktiga åtgärder kan ha stora långsiktiga konsekvenser.
Initiala scenarier utifrån olika modeller
– Vi har utvecklat några initiala scenarier baserade på teoretiska modeller av epidemier, socialt beteende och ekonomi som en illustration av ramverket. Vi inbjuder beslutsfattare och forskare att tillämpa ASSOCC på deras specifika frågor och empiriska data, säger Frank Dignum.
Han fortsätter:
– Vi har samlat en grupp erfarna forskare från hela Europa för att arbeta med projektet. Alla bidrar med sin tid och sin expertis frivilligt och utan finansiering. Det är hjärtevärmande att se engagemanget och resultaten från alla teammedlemmar som arbetar dag och natt sedan två veckor.
App för rapporter från enskilda
Just nu tillämpar teamet redan verktyget för specifika frågor från Storbritannien, Australien och Nederländerna. Samtidigt arbetar de med att släppa en app genom vilken svenska invånare kan rapportera om deras dagliga rörelser och hushållssituation. Detta gör det möjligt att kalibrera ASSOCC-scenarier till den svenska situationen.
ASSOCC:s ramverk gör inte prognoser utan hjälper till att utforska möjliga olika vägar för pandemin. Den beskriver en agentbaserad modell som simulerar beteendet hos en syntetisk population givet en uppsättning policys (till exempel karantän eller frivillig isolering). Detta gör det möjligt att studera både effekterna på spridningen av smitta och hur människor kan förväntas reagera på policyerna (till exempel potentiella våldsamheter eller åtgärder).
ASSOCC modellerar både möjliga effekter på spridningen av coronaviruset och de socioekonomiska effekterna av politiken och ökar förståelsen för exempelvis följande frågor:
Hur kan policys för att åstadkomma drastiska beteendeförändringar gå fel?
Hur bestämmer jag när och hur man ska lätta på restriktioner?
Vilka är de möjliga farorna med social polarisering mellan utsatta äldre och de unga som vill träffas?
Hur hanteras de sociala effekterna av isolering och förlust av kontakter med andra generationer?
ASSOCC – ramverk med öppen källkod
ASSOCC (Agent-based Social Simulation of the Coronavirus Crisis) är baserat på NetLogo-plattformen och ger ett visuellt gränssnitt inbyggt i Unity. All kod och dokumentation är tillgänglig med öppen källkod för alla grupper som är intresserade av att experimentera med den genom en Creative Commons Attribution-NonCommercial 4.0 internationell licens.
Kontakt:
Frank Dignum, Professor, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, dignum@cs.umu.se
Ett svensk-tyskt team, där bland annat fysikforskare från Lunds universitet ingår, har undersökt hur nanopartiklar reagerar på laser. Efter flera tidigare lyckade studier valde forskargruppen att undersöka egenskaperna hos partiklar gjorda av metall och halvledare. I ett laboratorium i tyska Ilmenau framställdes en svampliknande nanopartikel av guld vars porer fylldes med zinkoxid genom en metod där olika typer av gas användes. Denna partikel, med en omkrets på några hundra nanometer (miljarddelar av en meter), skickades sedan till Lund Laser Centre där den bestrålades med laser och studerades i fotoemission-elektronmikroskop.
Starkare och mer varaktigt ljus
– Vi kunde för första gången se att ljus sprids slumpmässigt mellan partikelporerna och efter en viss tid koncentreras i små distinkta hotspots där livslängden för ljuset är mycket längre än för partikeln i allmänhet, säger Jan Vogelsang, fysikforskare vid Lunds universitet.
Fysikforskaren Jan Vogelsang i labbet där de gyllene nanopartiklarna bestrålades med laser. Bild: Johan Joelsson
En annan upptäckt som forskarna gjorde var att halvledarmaterialet zinkoxid inte bara fick laserfärgen att ändras från rött till blått. Zinkoxiden bidrog också till att ljusintensiteten som uppstod när de gyllene nanopartiklarna bestrålades blev mycket starkare.
– Detta samband har i princip aldrig tidigare undersökts. Men det som förvånade mig allra mest var hur tydligt vi kunde se hur ljuset i de olika hotspotsen uppförde sig. Jag skulle säga att det var estetiskt vackert, åtminstone för en experimentalist, säger Jan Vogelsang.
Ljuskällor som kan driva datorer
Vad kan då den här upptäckten få för praktiska tillämpningar? Forskarteamet menar att metoden med att erhålla kraftigt ljus genom att bestråla nanopartiklar av metall kan bli användbar i utvecklingen av framtidens optiska datorer. Istället för att använda sig av elektroner, som idag, kan nanopartiklar fungera som små ljuskällor som driver datorerna. En annan möjlig tillämpning kan vara ultrasnabba optiska växlar eller transistorer.
– Jag och mina kollegor arbetar vidare i gränslandet mellan synkrotronstrålningsforskning och atomfysik. Vi hoppas kunna presentera fler intressanta upptäckter och tillämpningar framöver, säger Jan Vogelsang.
Fotnot:
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: Carl von Ossietzky Universität, Oldenburg, och Teknische Universität, Ilmenau.
Tjänstedesignforskare vid Högskolan i Halmstad har tillsammans med arkitektfirman Krook & Tjäder tagit fram en guide för hur arkitekter kan jobba mer användarcentrerat.
– Guiden heter Effektkarta i skissprocessen – från tjänstedesign till arkitektur och är ett konkret hjälpmedel för alla arkitekter i utvecklingen av framtidens smarta städer. Den är lätt att applicera på deras arbete och är gratis att använda, säger Pontus Wärnestål, docent på Högskolan i Halmstad och expert på tjänstedesign.
Guiden är ett resultat av ett så kallat aktionsforskningsprojekt där forskaren Pontus Wärnestål aktivt har deltagit i arkitektfirmans arbete. Syftet var att undersöka hur metoder och verktyg som vanligtvis används inom tjänstedesign av digitala lösningar kan användas vid utformningen av nya fysiska miljöer. Exempel på en sådan metod är effektkartläggning, vilket är ett slags analys av beteendemönster och behov hos målgruppen. Kartläggningen baseras på djupintervjuer med målgruppen, i arkitekternas fall olika grupper av boende i ett hus eller invånare i en stadsdel.
– Guiden kommer till stor nytta i vårt arbete genom att på ett pedagogiskt sätt visa hur vi kan skapa en bild av framtida boenden i ett kvarter eller en stadsdel och koppla ihop det med utformningen av området. Förslaget blir på ett tydligt sätt förankrat i de boendes önskemål och behov, säger Lina Lindegren, landskapsarkitekt på Krook & Tjäder i Halmstad.
Samskapande över disciplingränser
Deltagande design och aktionsforskning genomsyrade hela projektet så pass mycket att Lina Lindegren och Pontus Wärnestål beslutade sig för att skriva guiden tillsammans.
– Vi märkte under projektets gång hur oerhört givande det var att våra discipliner möttes och hur de utvecklades av varandra. Guiden är ett klockrent exempel på samskapande. Rent vetenskapligt har projektet även tydligt visat att det är möjligt, och väldigt positivt, att applicera tjänstedesignmetoder inom andra discipliner, säger Pontus Wärnestål.
Flera uppslag till forskningsartiklar som rapporterar om arbetet är planerade inom den närmaste tiden, och Pontus Wärnestål kommer att fortsätta att arbeta tvärvetenskapligt.
Fysiska och sociala miljöers betydelse för hälsan
Forskningsprojektet Participatory Urban Design (PUD) avslutades i höstas. Det finansierades av KK-stiftelsen och har ingått som ett av flera delprojekt som studerat betydelsen av fysiska och sociala miljöer på människors hälsa. Forskningen har letts av Jens Nygren, professor i hälsoinnovation vid Högskolan i Halmstad.
– Med vetskap om betydelsen av den fysiska miljön i sig och de verksamheter och sociala relationer som utspelar sig i sådana miljöer för människors hälsa, är det viktigt att utveckla metoder med vilka människor ges möjlighet att ha inflytande på hur sådana miljöer utformas. Här har PUD-projektet verkligen varit banbrytande och det är min förhoppning att den metod som utvecklats kommer användas när framtidens urbana miljöer utvecklas, säger Jens Nygren.
Pontus Wärnestål, docent och tjänstedesignforskare, Högskolan i Halmstad, pontus.warnestal@hh.se
– Ytterst är det en fråga om sjukvårdens prioriteringar att återställa tarmpassagen så att man inte ska behöva ha stomi längre än nödvändigt. Därför är det viktigt att lyfta vilka besvär långvarig stomi kan innebära för patienten, säger Simon Näverlo, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Simon Näverlo intervjuat personer i södra Lapplands sjukvårdsområde, det vill säga Västerbottens läns inland, om deras upplevelser av stomin. Arbetet är delvis utfört vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman. Han har även gjort registerstudier av stomi i norra Sverige under perioden 2007 – 2014 samt följt vissa patienter som fått åtgärder för att förebygga komplikationer av stomin.
Fördröjd återställning
Det visade sig att mer än tre fjärdedelar av alla patienter i norra Sverige som fått tillfällig stomi i samband med tarmoperation fick återställning av normal tarmpassage fördröjd. Som fördröjd räknas här att det dröjde mer än sex månader som personerna fick gå med stomi efter den ursprungliga operationen. I Jämtland-Härjedalen, Västerbotten och Norrbotten var medianvärdet för tiden till återställning tre månader längre än medianvärdet i studier för hela Sverige. Det finns ingen absolut rekommendation för när en tillfällig stomi kan eller bör tas bort, men man brukar räkna med att åtta till tolv veckor är lämpligt. Det finns även studier som visar att det i vissa fall är möjligt att återställa tarmen redan två veckor efter den ursprungliga operationen.
Många personer med stomi upplevde problem som påverkar vardagen i form av bland annat smärta och hudbesvär. De problemen var större för personer i glesbygd än bland dem som hade nära till ett sjukhus med kompetens kring stomibesvär. Däremot gick det – tvärtemot vad man kanske skulle kunna förvänta sig – inte att se att personer med nära till sjukhus totalt sett fick tarmpassagen återställd i större utsträckning än personer med långt till sjukhuset.
Fruktad komplikation
En vanlig orsak till stomi är operation av cancer i ändtarmen. Beroende på om tarmen kan skarvas ihop eller inte vid kirurgi, får en del permanenta stomier och en del tillfälliga stomier. Tillfälliga stomier ska skydda från symtom om tarmskarven börjar läcka, vilket är en fruktad komplikation. Tanken med den tillfälliga stomin är att patienten ska bli av med den ett par månader efter canceroperationen, genom att man vid en uppföljande operation sätter ihop tarmändarna så att passage genom tarmen återställs.
– En positiv sak i studien är att många av de besvär som upplevs med stomi faktiskt verkar avta med tiden. I de fall där det inte går att återskapa normal tarmpassage är det alltså möjligt att på sikt leva ett bra liv även med stomi. Men för personer med tillfällig stomi är det viktigt att perioden med stomi blir så kort som möjligt, säger Simon Näverlo.
Simon Näverlo, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, och ST-läkare vid Lycksele lasarett, simon.naverlo@umu.se
Just nu sprids coronaviruset SARS-CoV2 som ger upphov till sjukdomen covid-19 globalt och orsakar enorma påfrestningar på samhället i allt fler länder. SARS-CoV2 är en av sju arter av coronavirus som orsakar sjukdom hos människor, men det finns många fler arter av coronavirus hos djur, såsom hundar, katter, hästar och nötkreatur.
Hundar kan drabbas av corona
Hundar kan drabbas av två olika coronavirus, ett som orsakar luftvägsproblem och ett som orsakar diarré. Ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala universitet och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har i dagarna publicerat den första studie som visar att viruset som orsakar luftvägsproblem förekommer hos hundar i Sverige. Det finns inget rapporterat om att människor skulle kunna få detta virus, och förekomsten i Sverige ska inte ses som en folkhälsorisk.
Kan orsaka kennelhosta
Hundens respiratoriska coronavirus är ett av flera virus och bakterier som kan orsaka kennelhosta. Kennelhosta drabbar främst hundar som träffas i större grupper, till exempel på hundtävlingar och hunddagis. Hundar som får kennelhosta får oftast lindriga symptom, vanligtvis med en torr, hackande hosta, men de kan i vissa fall ta sig uttryck som svårare symptom som lunginflammation.
För att ta reda på hur vanligt detta virus är har forskarna undersökt prover från 88 hundar i Sverige, från Malmö i söder till Härnösand i norr, som drabbades av kennelhosta under åren 2013–2015. Totalt sett var 13 av dessa hundar positiva för hundens respiratoriska coronavirus.
Viruset kom 2010
De virus som hittades visade sig vara genetiskt mycket lika, trots att proverna togs under tre år och i olika delar av landet. Den genetiska analysen tyder på att hundens respiratoriska coronavirus kom till Sverige omkring 2010. Hur det har kommit hit kan forskarna i dagsläget inte svara på men de kan se att det verkar som att det bara har kommit hit en gång, och att det virus som kom då sedan har spritt sig över landet.
Det svenska respiratoriska hundcoronaviruset är närmast besläktat med coronavirus från en hund som testades i Italien 2005. Det verkar som att de coronavirus som cirkulerar hos hund i Europa ursprungligen har kommit från Asien, även om det saknas data för att kunna säga detta säkert.
Nya coronavirus skapas
Coronavirus har förmågan att rekombinera, det vill säga att byta delar av sin arvsmassa med varandra, och på så sätt skapa nya coronavirus som kan infektera nya värddjur. Denna mekanism var troligen viktig för uppkomsten av SARS-CoV2 och kan även ha spelat en avgörande roll i uppkomsten av hundens respiratoriska coronavirus.
Hundens respiratoriska coronavirus är närmast besläktat med det bovina coronaviruset, ett virus som orsakar sjukdom hos nötkreatur (diarré hos kalv, luftvägssymtom hos ungdjur och vinterdysenteri hos vuxna kor). Genetiska analyser av hundens respiratoriska coronavirus från databasen GenBank visar att vissa gener är mycket lika sådana som finns hos bovina coronavirus, vilket indikerar att hundens virus kan ha uppstått genom en historisk rekombination med nötkreatur-viruset.
– Den slutsats vi kan dra i vår studie är att det respiratoriska coronavirus som nu cirkulerar hos hundar i Sverige inte har uppstått genom en överföring från nötkreatur i Sverige, säger Maja Malmberg från SLU, som har lett arbetet.
Inget vaccin för respiratoriska coronavirus
Det finns ännu inget vaccin för hundens respiratoriska coronavirus. För att kunna utveckla vaccin mot hundens respiratoriska coronavirus är det viktigt att känna till hur viruset ser ut och hur mycket det har förändrats över tid, vilket har undersökts i detalj i denna studie. Framför allt har forskarna tittat närmare på proteinet i de utvändiga ”taggar” som viruset använder sig av för att ta sig in i cellerna.
Eftersom taggproteinet sitter på virusets utsida är det ”synligt” för immunförsvaret och vaccin utvecklas oftast mot sådana synliga delar av virus. I studien kunde forskarna se att viruset i den svenska hundpopulationen inte har förändrats mycket alls över tid och att det finns mycket lite variation i taggproteinet. Detta ökar möjligheterna att ta fram ett effektivt vaccin.
– I dagsläget finns det vaccin mot kennelhosta men dessa ger bara skydd mot två av de smittämnen som kan orsaka kennelhosta, hundens parainfluensavirus och bakterien Bordetella bronchiseptica. I framtiden kommer det förhoppningsvis att finnas vaccin som även kan skydda mot hundens respiratoriska coronavirus, säger Jonas Johansson Wensman, en av de övriga forskarna bakom studien.
Nya coronavirus uppkommer sannolikt genom värddjursbyte
Exempel på coronavirus som har bytt värddjur är SARS-CoV1 (från fladdermus till sibetdjur till människa) som orsakar Sars, MERS-CoV (från fladdermus till kamel till människa) som orsakar Mers.
Hundens respiratoriska coronavirus är mycket närbesläktat med det bovina coronaviruset och det humana coronaviruset OC43 (som orsakar förkylning hos människor).
SARS-CoV2, som just nu orsakar den pågående coronapandemin, har också uppstått genom ett värddjursbyte, från fladdermus till människa, troligen via någon annan djurart. Genom att lära oss mer om hur värddjursbyte hos coronavirus går till kan vi bli bättre på att förutsäga vilka virus som utgör hot för människor, sällskapsdjur och boskap.
Maja Malmberg, forskare, Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap; Enheten för virologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, maja.malmberg@slu.se
Jonas Johansson Wensman, forskare, Institutionen för kliniska vetenskaper; Enheten för idisslarmedicin, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, jonas.wensman@slu.se
− Coronautbrottet utgör en av de största utmaningar vårt samhälle ställts inför på mycket lång tid där extrema åtgärder har genomförts i många länder. Utöver dessa drastiska förändringar i många människors liv finns en stor osäkerhet över hur samhället kommer att påverkas, både på kort och lång sikt. Vi vill veta hur människor påverkas av det som sker, säger Elisabet Rondung, forskare vid Institutionen för psykologi och socialt arbete.
Anonym enkät
Forskargruppen väljer att samla in data via en anonymiserad webbenkät. Enkäten innehåller frågor om exempelvis hälsofaktorer, social isolering, tilltro till myndigheter, förändringar i livsföring och ekonomiska faktorer.
− Vi är intresserade av hur individer uppfattar sin livskvalitet och i vilken utsträckning de känner av symtom på nedstämdhet, stress, ångest eller oro. Vi vill förstå vilka faktorer som bidrar till psykiska symtom i en krissituation som den vi upplever just nu, säger Anna Bjärtå, forskare vid Institutionen för psykologi och socialt arbete.
Personer som är 18 år och äldre kan medverka i enkäten som tar 15-20 minuter att besvara. Deltagandet är helt frivilligt och kan avbrytas närsomhelst. Datainsamlingen görs dessutom helt anonymt.
Elisabet Rondung, forskare vid Institutionen för psykologi och socialt arbete, Mittuniversitetet, elisabet.rondung@miun.se
– Smärta i ansiktet kan bli en svår påfrestning för den enskilde och en kostnad för samhället. Trots att många kan få god hjälp med enkla behandlingsstrategier, är det vanligt att smärtpatienterna tappas bort i vården, säger Anna Lövgren, tandläkare och biträdande lektor vid Institutionen för odontologi vid Umeå universitet.
I studien har alla som besökt Folktandvården i Västerbotten 2010 – 2017 besvarat frågor om smärta i ansiktet. Studien visar att förekomsten av smärta ökar i hela befolkningen, men allra störst är ökningen bland kvinnor. Den högsta förekomsten fanns bland personer i arbetsför ålder, där det kan leda till sjukskrivningar.
Besvären är vanligen orsakade av smärta från käkmuskulaturen eller käkleden, och en av fem som drabbats utvecklade ett långvarigt smärttillstånd. Av dessa var det bara 14 procent som sedan tillfrisknade. Bland dem med långvarig smärta finns ofta en tydlig samsjuklighet med stress, depression och smärta i andra delar av kroppen, utan att man kan avgöra vad som är orsak eller verkan.
– Resultaten visar både på vikten av att enkelt kunna identifiera individer som kan behöva hjälp och att det behövs riktlinjer för hur sjukvård och tandvård bäst ska ta hand om dessa patienter så att de inte hamnar i en ond cirkel av smärta och spänningstillstånd. Här kan kartläggning i samband med besök hos tandvården vara en bra början, säger Anna Lövgren.
Om studien:
Totalt 180 000 patientundersökningar har ingått i underlaget. Bakom studien står en internationell forskargrupp med deltagare från Amsterdam, Newcastle, Malmö och Umeå, ledd av Anna Lövgren. Studien är en del i ett större projekt med syfte att förbättra omhändertagandet för patienter med långvarig smärta och käkfunktionsstörning i tandvården och är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Pain.
Anna Lövgren, tandläkare och biträdande lektor vid Institutionen för odontologi vid Umeå universitet, anna.lovgren@umu.se
Trafiksäkerhetsorganisationen NTF har i samarbete med andra organisationer genomfört en riskutbildning för yrkesförare av tunga fordon. Syftet var att undersöka hur en riskutbildning påverkar förarens riskmedvetenhet och se om det leder till reflektion över sin egen attityd och eget beteende kopplat till trafiksäkerhet.
– En utbildning som innehåller praktiska moment om hur man själv hanterar risker ger upplevelser av sårbarhet. Det kan leda till att föraren blir mer medveten om vikten av rätt hastighet och att hålla avstånd. Om det påverkar beteendet skulle det sannolikt innebära sänkta hastigheter och bättre avståndshållning. Skulle yrkesförarna dessutom påverka andra medtrafikanter skulle det i sin tur kunna leda till ett minskat antal olyckor, säger Christina Stave, forskare vid VTI och medförfattare till rapporten om studiens resultat.
Riskutbildning även för körkort för tunga fordon
Idag finns riskutbildning endast för de som tar körkort för motorcykel och personbil. Men förarna som deltog i NTF:s riskutbildning var överens om att det finns ett stort behov av riskutbildning även för de som tar körkort för tunga fordon. Flera menar att en riskutbildning med praktiska moment borde finnas med i YKB, yrkesförarkompetensutbildningen. Skulle dessutom även de som tar körkort för motorcykel och personbil få lära sig mer om tunga fordons krafter, stoppsträckor, bromsfunktion, döda vinklar och platsbehov skulle det sannolikt leda till ett bättre samspel i trafiken och minskat antal olyckor.
Deltagarna i studien uppgav att det viktigaste i utbildningen var de praktiska momenten. Yrkesförarna tog med sig erfarenheter från halkbanan, där de fick uppleva att några få km/h kan vara avgörande för att klara av en kurva vid halt underlag. Likaså fick de uppleva effekterna av att hålla för kort avstånd till framförvarande fordon.
– I utbildningens gruppdiskussioner framkom även det stora ansvar som vilar på köpare av transporter. Även åkeriägarna har ett stort ansvar när det gäller att underlätta för förarna att kunna köra trafiksäkert. Det behövs en god säkerhetskultur inom organisationen där förarna ges möjlighet att prioritera säkerheten, säger Christina Stave.
Projektet Riskutbildning för yrkesförare av tunga fordon – fallstudie av effekter har bedrivits under år 2019, finansierat av Trafikverket Skyltfonden. NTF har genomfört projektet i samarbete med Stora Holm Trafikövningsplats, VTI och Sveriges Åkeriföretag.
Det är svårt att se vad som händer inuti en människa. Om man till exempel vill se hur vävnader reagerar när vi angrips av virus eller bakterier, hur en tumör sprider sig i kroppen – och till och med hur hjärnan utvecklas.
Organoiden är ett mångsidigt verktyg för forskningen, som blivit möjlig tack vare stamceller, celler som kan styras till att bli – nästan – vad man vill.
Hudceller blir hjärnceller
Anna Falk, forskare vid Karolinska institutet i Stockholm, har ett skåp på sitt laboratorium där hon odlar små hjärnor, eller snarare modeller av hjärnor – organoider. Hon plockar försiktigt ut en av skålarna och visar hur små gråvita korn flyter runt i en näringslösning. De här cellklumparna använder hon för att studera hur hjärnan utvecklas hos olika individer.
– Vi tar en pytteliten bit hud från en person, och sen programmerar vi om hudcellerna till stamceller. De här stamcellerna kan sen styras om till att bli nästan alla typer av celler i hela kroppen, så vi förvandlar dem till nervceller eftersom vi är intresserade av hjärnan. Nervcellerna organiserar sedan sig själva i näringslösningen i olika lager på ett sätt som liknar hjärnans uppbyggnad, förklarar Anna Falk.
Organoider – cellklumpar som imiterar ett riktigt organ
Denna några millimeter stora organoid från Anna Falks labb på KI är ungefär 1 månad gammal, och kan ses med blotta ögat. Varje rosettliknande struktur i ytterkanten är en lite hjärnbark som håller på att utvecklas. Varje organoid innehåller alltså flera hjärnbarksstrukturer. Bild: Anna Falk
Organoider är små självorganiserade ansamlingar av flera tusentals celler som på flera sätt liknar ett riktigt organ, fast i mindre skala. De är uppbyggda av stamceller som kan odlas i laboratoriet och som kan förvandlas till helt nya celltyper.
Numera kan forskare skapa organoider som är modeller av hjärnan, njuren, lungan, tarmen och levern med flera organ. Organoiderna ger forskare en detaljerad bild av hur organ formas och växer, hur de påverkas av sjukdomar och hur läkemedel påverkar kroppens olika vävnader.
De kan också många gånger ersätta försöksdjur i tester och screening av hur olika ämnen påverkar kroppen, och därmed kan man dramatiskt minska antalet djurförsök.
Syftet med att skapa de små hjärnmodellerna är att jämföra organoider som framställs av cellerna från en frisk person med en hjärnmodell som bygger på stamceller från en individ med en neurologisk diagnos, till exempel autism eller schizofreni. Frågan är om man kan se någon skillnad i hur hjärnorganoiderna växer och utvecklas – om nervcellerna beter sig på ett avvikande sätt hos de personerna.
Det här är ett av många sätt att forska med hjälp av organoider, en metod som alltså gör det möjligt att studera processer hos människan som är svårt att göra på andra sätt. Det går ju inte att ta vävnadsprover i hjärnan på levande människor. Det är också uteslutet att smitta en försöksperson med en allvarlig sjukdom i experimentsyfte.
Men med organoider kan man komma så nära det går.
– Organoiderna är fantastiska verktyg, säger virusforskaren Ali Mirazimi. De tar oss ett steg närmare det verkliga livet.
Kartlägger hur viruset angriper oss
Ali Mirazimi är adjungerad professor på Karolinska Institutet och jobbar också på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Folkhälsomyndigheten. Han forskar till vardags på några av de mest omskrivna och fruktade virus vi känner till, som ebola och zika. Just nu, våren 2020, arbetar han förstås även med coronaviruset.
Ambitionen är att kartlägga hur dessa virus beter sig för att angripa våra celler.
Coronaviruset SARS-CoV-2 orsakar den influensaliknande sjukdomen covid-19. Bild: Centers for Disease Control and Prevention, CDC/Unsplash
– Tidigare använde vi celler odlade på plattor. Det blir tvådimensionellt och cellerna har kontakt bara på en yta. Cellerna beter sig helt annorlunda i tre dimensioner; det blir en blandning av celler som kommunicerar med varandra på ett sätt som liknar verkligheten. Vi får ny kunskap, helt enkelt.
Minskar antalet djurförsök
Det handlar också om att ta fram läkemedel, så kallade antivirala medel. Utan organoider hade det krävt betydligt fler försöksdjur – oftast möss – som först utsätts för virus och sedan ett läkemedel som testas. Nu kan man göra det på organoider istället.
Med hjälp av små modeller av flera typer av organ – lungor, njurar eller tarm, till exempel – så testar man hur möjliga botemedel fungerar. Först infekterar man organoiderna med viruset, sedan kan man snabbt testa stora mängder av dem för att se hur de reagerar, och hur medlet biter på viruset. Just nu används organoiderna också för att ta fram läkemedel, antiviraler, mot det nya coronaviruset som ligger bakom covid-19-pandemin.
Ali Mirazimi och hans medarbetare använder också hjärnorganoider från kollegan Anna Falks laboratorium. Med hjälp av cellmodeller av hjärnan har forskare tidigare till exempel sett hur zika-viruset angriper hjärnan hos växande foster, något som drabbade många barn under zika-epidemin i Sydamerika 2016.
Imiterar även djurorgan
Organoider kan inte bara imitera mänskliga organ. Ali Mirazimi på SVA är också intresserad av sjukdomar hos boskap. Han arbetar därför med organoider av tarmar från kor. Med dem kan han studera hur virussjukdomen Rift Valley-feber angriper djur i östra Afrika.
I Holland har forskare skapat organoider av organ från ormar. Det visar sig att cellerna hos reptilerna kan styras om och användas på samma sätt som de mänskliga. Med organoider av giftkörtlarna hos vissa ormar har de visat hur man kan ta fram serum mot ormbett, helt utan att behöva hantera giftiga ormar i laboratoriet.
Även på Scilife Lab i Uppsala pågår forskning ned organoider. Mikael Sellin forskar om molekylära mekanismer vid bakteriell tarminfektion vid Uppsala universitet. Där odlas organoider av tarmvävnad för att få en inblick i det som annars sker i matsmältningssystemets ständiga mörker. På så vis kan forskarna studera exakt vad som händer när tarmen hos en människa infekteras av bakterier.
Deras organoider är millimeterstora klot som består av några tusen celler som organiserat sig till en miniversion av hur tarmväggen ser ut.
Infektionens väg kan följas
I mikroskopets förstoring syns hur en tunn glasnål, smalare än ett hårstrå, injicerar en välavvägd dos på hundra Salmonellabakterier in i cellklotet. Bakterierna, som lyser ilsket rött, lyckas snabbt bita sig fast i en fläck och snart har de totalt övermannat de gröna tarmcellerna. Efter en stund kan tarmens celler inte hålla emot längre. Den aggressiva infektionen spränger till slut sönder organoiden.
– Organoiden är som en riktig tarm, med de olika typer av ytceller som finns i våra tarmar, säger Mikael Sellin. Bara med den skillnaden att den saknar vår naturliga flora av tarmbakterier. Vi kan se vilka mekanismer bakterierna använder för att ta sig in i cellerna, och vi ser det i 3D och i realtid, både allvarliga akuta infektioner och mer långsamma angrepp.
Mikael Sellin arbetar i med ett vävnadsprov i sterilrummet för att generera organoider. Bild: Uppsala universitet
Den här processen kan man sedan upprepa i olika versioner, med andra typer av bakterier, till exempel Shigella eller E-coli som kan orsaka allvarliga tarminfektioner. Symtomen är ofta kräkningar och diarréer som kan pågå i veckor. I riktigt allvarliga fall av Salmonella kan den som drabbas få tyfoidfeber, en sjukdom som orsakar hundratusentals dödsfall i världen varje år.
Ett problem med de här bakterierna är att de är svåra att slå ut med antibiotika. Och man vet inte hur gör de för att ta sig förbi det försvar mot angrepp som vår egen tarmflora av bakterier utgör. Målet är att lära sig hur infektionerna kan bekämpas med andra medel än antibiotika.
Mikael Sellin är lite förtegen om resultaten eftersom mycket ännu är opublicerat, men några iakttagelser kan han berätta om.
– Vi har till exempel hittat en delförklaring till hur bakterierna överlever antibiotikabehandling. Hur de tränger ner i djupare vävnadslager så att det alltid blir några som klarar sig. Vi har också upptäckt en försvarsmekanism hos våra celler, hur cellerna i tarmens ytlager startar ett självmordsprogram när de känner av en infektion, och när de dör spottar de samtidigt ut bakterieceller så att bakterierna sköljs ut ur tarmen via den naturliga utgången. Det är en upptäckt som vi har gjort nyligen och nu följer upp.
Till vänster en oinfekterad organoid som imiterar tarmen. Till höger en organoid infekterad med salmonella-bakterier (rosa). Bild Petra Geiser och Mikael Sellin
Har begränsad livslängd
Organoiden som verktyg skiljer sig på ett viktigt sätt från ett riktigt organ: De saknar blodkärl. Det betyder att de innersta cellerna i organoiden hela tiden dör efterhand i brist på näring. Organiden har därmed en begränsad livslängd och kan inte bli särskilt stor.
Det pågår mycket arbete över hela världen för att lösa problemet, och kanske organoiderna i framtiden kan bli betydligt större och mer och mer lika verkliga organ med ett system för att ta upp näring och syre från omgivningen.
Men om målet är att organoiderna ska bli så lika ett riktigt organ som möjligt, hur lik en hjärna kan då exempelvis de små riskornen i Anna Falks skålar bli? Kan de till slut börja tänka?
– Det är både en teknisk och en etisk fråga, säger hon. En hjärna behöver ju kontakt med omvärlden för att utvecklas och behöver också förmedla signaler, och det gör de ju inte än. Och det handlar inte om en hel hjärna. Vi gör enbart en liten del – cortex, det vill säga hjärnbarken. Om man kombinerar fler komponenter så kan det kanske hända nya saker. En organoid med synceller kan ju kopplas till en minihjärna som då kan se någonting och kanske skapa ett minne av det. I så fall börjar vi närma oss mer av ett etiskt dilemma.
Är det möjligt att komma så långt då?
– Det är ju så med vetenskap att vi forskare aldrig slutar att vara nyfikna på vad som går att göra. Det krävs att de etiska diskussionerna fortsätter, och att lagar och regler hänger med. Forskningen kommer hela tiden att fortsätta vidare, men inom de regler som samhället sätter upp, säger Anna Falk.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Så skapas nya stamceller
2012 fick den japanske forskaren Shinya Yamanaka nobelpriset i medicin för sin upptäckt att man genom att tillsätta fyra tillväxtfaktorer kan få en cell att backa i utvecklingen och bli en stamcell, det vill säga en cell som kan utvecklas till nästan vad som helst.
Idag är det standard i världens forskningslaboratorier att ta till exempel en vanlig hudcell, förvandla den till en stamcell genom att tillsätta Yamanakas fyra faktorer och sedan ”styra om” den till att bli något helt annat, till exempel en tarmcell eller en nervcell. Varje utvecklingsväg har sina speciella recept av tillväxtfaktorer som har arbetats fram under de senaste åren och idag kan man skapa de flesta celltyper ur en inducerad stamcell.
De omstyrda cellerna kan sedan organisera sig själva till mer eller mindre komplexa strukturer som på många sätt liknar ett riktigt organ.
– Skolan ska inte lägga börda på föräldrarna. Det är upp till skolan att ordna undervisningen. Men om föräldrar kan vara behjälpliga med att skapa strukturer och se till att barnen blir klara med vad de ska göra och ser till att eleverna tar pauser, är det jättebra, säger Martin Karlberg, lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.
Han är tydlig med att skolan bär ansvaret för att eleverna ska kunna klara undervisningen och se till att den fungerar. De uppgifter eleverna kan förväntas göra på distans ska skilja sig från dem som görs i en skolsal, menar Martin Karlberg:
– Skolan har ett viktigt uppdrag i att ge så lätta uppgifter att eleven inte behöver hjälp från föräldrarna. Hjälpen ska komma från skolan och i viss mån från klasskamrater. Det går inte att begära att föräldrarna ska kunna gymnasiematte. Man brukar säga att elever som får hemuppgifter ska få det på en svårighetsgrad där 90 procent blir rätt, säger han.
Stöd och löpande kontakt
Martin Karlberg menar att undervisning på distans tillfälligt kan fungera hyfsat för gymnasieelever. Men om också grundskolorna stänger finns en uppenbar risk för att barn som redan har det jobbigt med att hänga med i undervisningen inte kan sköta skolarbetet. Bland annat gäller det dem med adhd.
– Risken finns att de som redan har svårt i skolan kommer att göra annat och skjuta upp det de ska göra. De behöver mycket stöd och det är viktigt med löpande kontakt med skolan och att ha lagom lätta uppgifter. Och korta uppgifter. De behöver mycket feedback, säger Martin Karlberg och fortsätter:
– Sedan har vi elever med ångestproblematik där skolgången kan fungera som en återkommande exponering som gör att de kan hålla sig flytande och gör att de mår tillfälligt bra. För dem är det bra med aktiviteter och struktur, med täta kontakter mellan skolan och eleven och att det ges möjlighet för elever att umgås med varandra. Många elever har ett uppbyggt nätverk på sociala medier, men en del elever har inga kompisar. De får sitt sociala umgänge i skolan. Skolan behöver organisera sociala aktiviteter som grupparbeten.
Viktigt med ledig tid
Även om ansvaret för att barnen klarar skolarbetet inte ligger på föräldrarna finns det en hel del de kan göra för att hjälpa sina barn att få dagarna att fungera.
– Som förälder kan man, om inte skolan bidrar till struktur, se till att få upp barnen på morgonen, se till att de gör ett par arbetspass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Sedan får de ledig tid. Ledighet är en positiv kompensation som kommer efter att de gjort en prestation. Det är viktigt att eleverna känner att de är klara för dagen, säger Martin Karlberg.
Om grundskolan stänger betyder det att många föräldrar som nu jobbar hemifrån på grund av smittoläget, kan få svårt att hinna sköta sina jobb när också barnen är hemma. En strategi för hur dagarna ska läggas upp kan förhindra konflikter.
Ha trevlig med youtube-klipp
– Om man jobbar hemifrån kan man bestämma tillsammans att man jobbar på ordentligt och säga att: ”sedan tar vi en fika och då kan du visa det där youtube-klippet du pratade om i morse, sedan jobbar vi på igen”. Det är viktigt att göra pauser regelbundet och göra något trevligt med barnen, så att det blir en liten belöning, tipsar Martin Karlberg.
För barn i årskurs 1-8 tror Martin Karlberg inte att en eventuell stängning av skolorna, även om den varar terminen ut, kommer att påverkar utbildningen mer än på kort sikt. Skolorna har nämligen en skyldighet att hitta lösningar för att eleverna ska få den utbildning de har rätt till. Knepigare blir det för avgångselever.
Extrauppgifter och sommarskola
– Om det sträcker sig fram till sommarlovet, och det verkar ju inte otroligt, så är det klart att det påverkar dem som går i trean i gymnasiet, säger Martin Karlberg.
Å andra sidan, påpekar han, ska avgångsbetyg inte baseras på bara vad en elev presterat mellan mars och juni utan sammanfatta elevens hela prestation. Elever som ligger och väger mellan två betyg kan få göra extra uppgifter eller utnyttja möjligheten till sommarskola.
När deltagarna i studien gick in i en romantisk relation anpassade de sig till varandras politiska intresse, när de separerade gick de tillbaka till sitt tidigare intresse.
Många studier tyder på att yttre händelser, som till exempel plötsliga stora maktförändringar i det politiska landskapet eller om det snart är val, inte påverkar en persons intresse för politik på lång sikt.
– Men intresset för politik påverkas av ens partner. Det är en av de mycket få händelser i unga vuxnas liv som faktiskt kan förändra intresset för politik och samhälle för många, säger Håkan Stattin, professor emeritus i psykologi, Uppsala universitet.
Intresset för politik planar ut med åren
Det är sedan tidigare känt att unga människors intresse för politik och samhälle ökar under ungdomsåren, för att sedan plana ut under de tidiga vuxenåren. Efter den fasen i livet förändras inte det politiska intresset i någon större utsträckning. Människor som då lägger tid på att ta till sig samhällsinformation kommer att fortsätta att göra det och människor som är ointresserade av politik kommer också fortsätta att vara det. Det är sällan så att en person går från ena gruppen till den andra.
Den nya studien, som publiceras i Journal of Youth Studies, är den första studie där man undersöker hur ens val av partner och känslomässiga omständigheter, som att vara i ett förhållande eller inte, ökar eller minskar det politiska intresset. Urvalet bestod av 1 335 personer mellan 20 och 28 år.
Partnern har starkt inflytande
– Teoretiskt sett är den romantiska partnern en person med ett särskilt starkt inflytande eftersom det är en person som de vanligtvis tillbringar större delen av sin tid med och för många kommer denna person att vara en konversationspartner för en lång tid. Därför kan man tänka att den ena partnerns politiska intresse påverkar den andra partnern genom att antingen förminska eller öka detta intresse.
Studien visar också att i relationer där båda personerna hade ett stort politiskt intresse så försökte de att förstärka partnerns politiska intresse och det var i dessa romantiska relationer som politiska diskussioner oftast skedde.
Politiskt intresse påverkar inte känslorna
Att två partners hade olika stort intresse för politik – den ena mycket intresserad och den andra inte alls – påverkade inte längden på förhållandet. Intresset för politik hade alltså liten inverkan på känslorna för varandra.
Totalt sett visar analyserna att en romantisk partner både kan minska och öka unga vuxnas politiska intressen.
Studien drar slutsatsen att mötet med en romantisk partner i tidig vuxenålder blir en möjlighet till förändringar i unga vuxnas politiska intresse men att den förändringen inte håller i sig när förhållandet tar slut, säger Håkan Stattin, professor emeritus i psykologi, Uppsala universitet.
Forskarna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) har fått i uppdrag att följa nyhetsrapporteringen om det nya coronaviruset (Covid-19).
– Det ger oss unika möjligheter att jämföra med den kunskap som vi redan har från tidigare studier, konstaterar docent Marina Ghersetti i forskargruppen om kriskommunikation – ett av profilområdena för institutionens forskning vid Göteborgs universitet.
Forskarna inom kriskommunikation, vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet arbetar nu på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
– Vi följer och analyserar medierapporteringen och jämför den med allmänhetens uppfattning, både när det gäller det nya coronaviruset och covid-19, och tidigare utbrott av smittsamma sjukdomar, berättar projektansvariga Marina Ghersetti.
På JMG finns en stor och samlad kunskap om nyhetsbevakning vid andra utbrott av biologiska och medicinska hot, exempelvis difteriutbrottet i Göteborg på 1980-talet, fågel- och svininfluensan och Ebola.
– Vår tidigare forskning visar att medier ofta förstorar det som är dramatiskt och sensationellt. Det kan ge en bild av att situation är farligare än vad den faktiskt är, men vad gäller det nya coronaviruset vet vi fortfarande så lite kring själva faran så det är ännu svårt att säga i vilken utsträckning medierapporteringen varit alarmistisk, konstaterar Marina Ghersetti.
Tack vare JMG:s samarbete med SOM-institutet och dess medborgarpanel (LORE) har forskarna haft möjlighet att redan skicka ut och genomföra omfattande enkätundersökningar bland allmänheten.
Enkät till 18 000
– En första enkät till cirka 18 000 personer skickades ut i februari och vi planerar nya enkätomgångar i mars och maj, förklarar Marina Ghersetti. Samtidigt samlar vi och analyserar det som rapporteras i medierna.
Forskarna vill bland annat undersöka vad som kännetecknar mediebilden av det nya coronaviruset:
Hur mycket uppmärksamhet har coronaviruset fått i svenska nyhetsmedier?
Vem kommer till tals och på vilka villkor i nyhetsrapporteringen, och vilka aspekter på smittan handlar den huvudsakligen om?
Vilken bild ges av myndigheternas beredskap och vidtagna åtgärder?
I vilken mån är rapporteringen alarmistisk eller lugnande?
Vilken bild har allmänheten bildat sig av coronaviruset?
I vilken utsträckning har medierapporteringen om coronaviruset uppmärksammats av allmänheten?
Vilket förtroende har allmänheten för ansvariga myndigheters beredskap och förmåga att hantera ett utbrott av smittan i Sverige?
I vilka nyhetsmedier, sociala medier och webbplatser söker allmänheten information om coronaviruset?
Vilka likheter och skillnader finns mellan medierapporteringen av coronaviruset och rapporteringen vid tidigare utbrott av smittsamma sjukdomar?
– Vår undersökning ska vara klar i höst och vi hoppas självklart att myndigheter, politiker, journalister och andra som arbetar med kriskommunikation ska ha användning av resultaten, konstaterar Marina Ghersetti.
Sin första forskningstjänst gjorde Fredrik Liljeros som postdokor på dåvarande Smittskyddsinstitutet, med nuvarande statsepidemiologen Anders Tegnell som gruppchef och före detta statsepidemiologen Johan Giesecke som avdelningschef. Då var det virusutbrottet SARS som var på tapeten, ett virusutbrott med högre dödlighet än för covid-19.
– Jag var faktiskt mer orolig inför framtiden då. Dels på grund av den höga dödligheten, men också för att Kanada tappade kontrollen över smittspridningen under en period.
Vad är nätverksforskning?
– Nätverksforskning är ett tvärvetenskapligt forskningsfält mellan flera ämnen som sociologi, ekologi, matematik och fysik. Var och en kartlägger nätverksstrukturerna utifrån olika frågeställningar som: Hur uppstår nätverk? Varför ser de ut som de gör? Vad får det för konsekvenser?
Hur är det relevant när man studerar epidemier?
– Det är stor skillnad på hur viktiga olika typer av kontakter är för olika sjukdomar. Vissa kräver nära kontakt eller kontakt över lång tid, som tuberkulos eller HIV. Andra är extremt smittsamma, som mässling, där en enda person kan smitta en hel föreläsningssal.
Covid-19 är en sjukdom som oftast kräver nära kontakt över längre tid för att smitta skall överföras. Enligt de första resultat som nu börjar komma in från Kina, verkar det som om de flesta där har smittats av sina egna familjemedlemmar. Men det är självklart viktigt att förstå att mindre smittsamma kontakter, utanför den nära kretsen, också är avgörande, eftersom de är så många fler.
Inom smittbekämpningen används ofta enkla matematiska modeller, där alla i en grupp antas ha samma smittspridningspotential, till exempel i en stad. Modellerna fungerar förvånansvärt bra för väldigt smittsamma sjukdomar, men mindre bra för till exempel influensa och covid-19.
För att förstå hur sjukdomar som covid-19 sprids och hur de ska bekämpas krävs det djupare kunskaper om hur människors kontakter och nätverk ser ut. Med den kunskapen kan myndigheter sedan fatta olika typer av beslut om vad som är effektivt för att bekämpa smittspridningen. Just nu publiceras tyvärr väldigt många studier, som bygger på alldeles för enkla antaganden om hur kontaktstrukturen ser ut.
Vilka är de viktigaste lärdomarna från tidigare epidemier?
Att det alltid uppstår ryktesspridning. Bland annat om hur sjukdomar smittar. Situationen i samband med covid-19 epidemin skiljer sig från tidigare epidemier genom att sociala medier nu används av i princip alla, gammal som ung. Det gör att rykten sprids lättare än tidigare.
Vilka andra områden har nätverksforskare kontakt med?
Allt mellan himmel och jord. Jag har varit inblandad i forskningsprojekt vars syfte är alltifrån att kartlägga bins kontaktmönster i bikupor, dejtingsajter på internet till kriminella nätverk.
Vad forskar du om för tillfället?
Hur kontaktmönster på sjukhus påverkar risken för att sjukdomar sprids inom och mellan olika sjukhus. Men för tillfället går större delen av min tid åt till att kritiskt granska alla relevanta studier som publiceras just nu om covid-19.
Detta fokuserar Fredrik Liljeros på nu
Hur smitta sprids inom och mellan sjukhus.
Hur mänskliga interaktionsmönster påverkar spridningen av sjukdomar.
Utveckling av matematiska modeller för hur sjukdomar sprids, bland annat sexuellt överförbara infektioner.
Pandemiplanering och studier av hur till exempel reserestriktioner påverkar spridningshastigeten för epidemier.
I butiker och apotek över hela Sverige gapar hyllorna tomma där det borde stå toalettpapper, pasta och paracetamol. Kunder måste jaga från butik till butik på jakt efter en ynka toalettpappersrulle. Ökningen av fall av covid-19 i framförallt storstäderna har lett till att kunder skyndar sig att bunkra basvaror – detta trots rapporter från producenter som menar att det inte råder någon brist på dessa varor. Så varför beter vi oss som om det gör det?
Rationellt eller irrationellt?
– Ibland finns det en logisk grund för hamstring, förklarar professor Richard Wahlund, som forskar om konsumentbeteende och ekonomisk psykologi.
– Det är när människor är övertygade om att det kommer att bli brist på något de verkligen behöver, vare sig det är medicin, mat eller toalettpapper. Denna logik påverkas i sin tur ofta av psykologiska faktorer, vilket gör att vissa människor hamstrar mer än andra och vissa inte alls, trots att de har samma behov.
Sedan finns det irrationell hamstring och det är när det inte finns någon verklig brist i sikte eller inget direkt behov av de saker som bunkras. Som i fallet med toalettpapper, förklarar Wahlund.
Panikköpandet började i Hongkong redan i februari och spridde sig sedan över Asien, Europa och USA. I Hongkong blev det så illa att en grupp beväpnade rånare stal 600 rullar toalettpapper. I flera länder har fysiska gräl över det dyrbara materialet uppstått toarullesbunkrare emellan. En australiensisk tabloid tryckte några extra tomma sidor för att användas vid en nödsituation.
Med vidsträckta skogar och inhemska pappers- och massafabriker i full gång har svenskar ingen egentlig anledning att vara oroliga för att just den här nödvändiga produkten ska ta slut. Men det skulle mycket väl kunna hända att det tar slut på annat. Och hamstring ser vi fortfarande mycket av. En faktor som kan förklara detta är så kallade tidspreferenser.
Planera framåt eller leva i nuet?
– Positiva tidspreferenser innebär att människor föredrar konsumtion nu snarare än senare, medan de med negativa tidspreferenser föredrar konsumtion i framtiden istället för i nuet. De flesta människor ligger någonstans däremellan, förklarar Wahlund och fortsätter:
– Kort sagt, framtidsinriktade människor, som har negativa tidspreferenser, tenderar att planera framåt och investera mer i exempelvis utbildning, bostäder eller besparingar. Eftersom planering i förväg kräver viss kunskap tenderar de att aktivt söka information, inte minst från pålitliga nyhetsmedier. När de förutser en brist på vissa produkter kan det leda till hamstring. Men om de inte tror att indikationerna är pålitliga kommer de att hamstra mindre.
Personer med starka positiva tidspreferenser lever, å andra sidan, mer i nuet. De är mer benägna att leva ur hand i mun, planerar och sparar mindre. De är i allmänhet mindre benägna att hamstra, förklarar Richard Wahlund.
– Men bland sakerna de konsumerar finns sociala medier. Om det finns många nyheter eller rykten om möjliga brister och behov av hamstring kan detta påverka dem i deras beslut. Till exempel som berättelserna från Hong Kong och Australien som delades i stor utsträckning på sociala medier.
Vi hatar verkligen att förlora
Andra förklaringar till hamstring är förlustaversion och flockbeteende. Förlustaversion innebär att människor i allmänhet reagerar mer på förluster än på vinster.
– Vi hatar och försöker undvika förluster mer än vi älskar och försöker vinna. Något som aktiverar förlustaversion är om vi uppfattar en brist på något. Och det är exakt vad som händer när vi ser tomma hyllor i butiken. Det aktiverar en känsla av att vi saknar produkterna som inte finns där längre. Med andra ord så förlorar vi möjligheten att konsumera dessa produkter.
I en osäker situation tenderar människor också att titta på andra i vår ”flock” – vårt eget samhälle – för tips om vad man ska göra och hur man ska bete sig, och tro att andra vet något vi inte gör. Tomma hyllor och berättelser på sociala medier är exempel på sådana tips. När många människor imiterar andras beteende uppstår flockbeteende.
Fjärilseffekten
– Det kan ha börjat som en fjärilseffekt. Men det är en bluff, säger Richard Wahlund.
Du ser artiklar och memes om att det är slut på toalettpapper, din granne drar hem massa rullar och hyllorna i butiken ekar tomma och du kommer fram till att det råder brist. Du delar själv samma memes. Och när hyllorna har fyllts på kommer du också att köpa ett par balar papper – och därmed tömma hyllorna för nästa kund.
– Något som kan öka tendensen till hamstring ytterligare är att vi har vant oss vid att samhället tar hand om de vanligaste problemen och att vi bara behöver ta hand om våra egna problem. Man kan kalla det egoism, men vi kanske har lärt oss det från hur vårt samhälle är organiserat. Om så är fallet, så är det väldigt sorgligt, avslutar Richard Wahlund.
Kontakt:
Richard Wahlund, Stockholm School of Economics, Richard.wahlund@hhs.se
Vid Alzheimers sjukdom bildas så kallade beta-amyloida plack i hjärnan och nervceller i hjärnan dör. När placken blir synliga i hjärnvävnaden har sjukdomen redan pågått en längre tid. I takt med att allt fler nervceller dör uppstår minnesstörningar och efterhand förlorar personen allt fler av sina minnen. Men vad är det som sker i själva nervcellerna innan dessa amyloida plack uppstår och varför dör nervceller?
Tidiga strukturella förändringar
– Det är en fråga som vi forskare brottats med länge för att finna svar på, men vi har inte haft tillräckligt bra avbildningstekniker för att kunna studera dessa tidiga strukturella förändringarna i nervcellerna. Det behövs för att vi bättre ska kunna förstå vad det är som triggar igång sjukdomen, säger forskaren Oxana Klementieva, gruppledare för medicinsk mikrospektroskopi vid Lunds universitet.
Med hjälp av en ny metod, optisk fototermisk spektroskopi, O-PTIR, har forskare vid Lunds universitet samarbetat med kollegor vid Synchrotron SOLEIL i Frankrike för att studera proteinstrukturer inuti nervceller utan att använda den kemiska bearbetningen av nervcellerna som krävs för andra bildtekniker och som kan påverka just de strukturer som forskarna vill studera.
Förändringar innan plack bildas
– Vi såg att proteinernas struktur förändras på olika sätt beroende på var i nervcellen de finns; i en del av nervcellen såg vi en typ av strukturförändringar, men på en annan plats såg vi andra typer av förändringar. Hittills har det inte funnits metoder som kan producera den här typen av bilder som ger oss en insikt i hur de första molekylära förändringarna ser ut i nervceller vid Alzheimers sjukdom, säger Oxana Klementieva.
Tidigare har Oxana Klementieva och hennes kollegor visat att tidiga strukturförändringar i beta-amyloid, det protein som antas spela en central roll för sjukdomens utveckling, inträffar innan det att placken bildas. Forskarteamets målsättning är nu att undersöka var i cellen som dessa strukturförändringar uppstår, och om det skulle kunna förklara mekanismerna bakom Alzheimers sjukdom.
– Och beror det på flera olika mekanismer, vilket jag tror, behöver vi också olika typer av behandlingar, säger Oxana Klementieva.
Studier av proteinstrukturer
Forskarna har med den nya metoden kunnat avbilda nervceller påverkade av Alzheimers i tidig fas, hos möss, innan nervcellen dött, kunskap som är viktig när man kartlägger sjukdomsmekanismerna. Oxana Klementieva menar att den nya tekniken också kan användas för att studera proteinstrukturer involverade i andra sjukdomar som drabbar hjärnan, till exempel Parkinsons sjukdom, Lewy Body demens och frontallobsdemens.
Gunnar Gouras, professor i experimentell neurologi vid Lunds universitet som också medverkat i studien, menar att teknikutveckling likt den här är nödvändig för att forskarna ska kunna förstå hjärnans komplexa sjukdomar. Han påpekar att Sverige är världsledande när det gäller att utveckla nya sätt att mäta biomarkörer och diagnosticera, men att vi fortfarande inte förstår hur och vilka sjukdomsmekanismer som bryter ned nervcellerna.
– Orsaken till varför vi ännu inte har bra behandlingar för Alzheimers sjukdom beror på hjärnans komplexitet, säger Gunnar Gouras.
Teknik för att förstå komplexa system
För att beskriva komplexiteten jämför han hjärnan med hjärtat.
– Hjärtat är i sig är en komplex muskel och som likt alla våra andra organ kontrolleras av hjärnan – hjärnans nervceller sträcker sig på så vis ut i hela kroppen. Det är enormt komplext. Den här avbildningsmetoden som vi nu använt ger en unik möjlighet att studera komplexiteten på ett sätt vi inte kunnat göra tidigare.
Gunnar Gouras lyfter fram de starka forskningsmiljöerna i Lund, med MAX IV och kommande ESS, och vikten av att ha tillgång till sådana banbrytande tekniker.
– Det är viktigt att vi forskare använder dessa nya verktyg och metoder för att studera specifika sjukdomsmekanismer. Då kan vi ta stora kliv framåt mot behandlingar, säger Gunnar Gouras.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
