Forskare vid Uppsala universitet har upptäckt detta samband hos skalbaggar av arten Callosobruchus maculatus.
– Många forskare som jobbar med reproduktionsbiologi hos människa och mer generell evolutionsteori, har intresserat sig för det här. Hypotesen är alltså inte ny, men experiment som testar den har saknats. Och det är där vi hoppas att vår studie kan bidra med en viktig pusselbit, säger David Berger vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
Hos insekter precis som hos fiskar, fåglar och däggdjur parar sig ofta flera hanar med samma hona. Detta leder till en form av sexuell selektion där hanarnas spermier konkurrerar om att befrukta honornas ägg. Hanar som producerar fler eller mer konkurrenskraftiga spermier vinner tävlingen och blir pappor.
Ökad konkurrens ger högre mutationshastighet
Forskning vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala Universitet har kunnat visa att ökad konkurrens mellan hanar kan leda till en högre mutationshastighet och fler nya skadliga mutationer i avkomman.
Skador i arvsmassans dna uppkommer vid varje celldelning men förhindras eller repareras vanligtvis av ett effektivt, men kostsamt, cellulärt övervakningssystem. Den nya studien visar att spermieproduktion hos konkurrerande hanar hos skalbaggen Callosobruchus maculatus görs på bekostnad av den här cellulära övervakningen.
I försöken utsattes skalbaggshanarna för strålning i syfte att orsaka skador på arvsmassan. Efter att ha fått tid på sig att reparera skadorna fick hanarna para sig med honor och bli pappor. Forskarna följde sedan avkomman och mätte hur mycket den varierade i kvalitet flera generationer framåt och fann att hanar som hade hållits i grupp och därmed upplevt en risk för spermiekonkurrens fick avkommor med fler nya skadliga mutationer än hanarna som levt ensamma.
Effekten jämnar ut sig många generationer senare
Hanlig konkurrens behöver dock inte på leda till sämre genhälsa, påpekar forskarna bakom studien. Studien visar nämligen också att hanar från populationer som upplevt hög spermiekonkurrens under många generationer anpassat sig till de nya förhållandena och producerar fler spermier och mer levnadskraftig avkomma jämfört med hanar som anpassat sig till ett liv i monogami.
–Även om den direkta effekten av spermiekonkurrens är att öka antalet nya mutationer hos avkomman, kan den långsiktiga effekten av sexuell selektion paradoxalt nog leda till en lägre mutationshastighet, säger David Berger.
Forskarna bakom studien förklarar att de här båda mekanismerna är viktiga för hur genetisk variation uppkommer och bevaras hos djurarter där hanar konkurrerar om parning. Det har i sin tur betydelse för möjligheten till evolutionär anpassning eftersom detta kräver genetisk variation.
Vetenskaplig studie:
Experimental evidence for effects of sexual selection on condition-dependent mutation rates. J. Baur, D. Berger, (2020), Nature Ecology & Evolution.
Kontakt:
David Berger, institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, david.berger@ebc.uu.se
Genom att använda data från 444 revirmarkerande och DNA-identifierade individer från de årliga inventeringarna av varg har forskare vid Grimsö forskningsstation, SLU, analyserat risken för dessa att dö av olika orsaker under perioden 2001–2017.
Kända dödsfall inkluderade naturliga orsaker, trafikolyckor, legal jakt och verifierade fall av illegal jakt men de flesta vargar försvann från sina revir utan att man kunde fastställa den faktiska orsaken.
Till skillnad från andelen dödsfall orsakade av naturliga orsaker och trafik så ökade dödligheten från både legal jakt och försvunna vargar under perioden. Ökningen av andelen försvunna individer var dock betydligt starkare än ökningen av legalt skjutna individer och var särskilt tydlig under perioden 2011–2017 då andelen försvunna var 2,2 gånger fler än antalet legalt skjutna revirmarkerande vargar. Under denna period försvann i genomsnitt 21 procent av individerna per år.
Illegal jakt bakom försvunna vargar
En kritisk utvärdering av möjliga orsaker till dessa försvinnanden och en kompletterande analys av sändarförsedda individer tyder på att de flesta av dessa försvinnanden har orsakats av illegal jakt.
– Ett intressant resultat var att frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek och minskade med ökad omfattning av den legala jakten, säger Olof Liberg som har varit huvudansvarig för studien. Utvecklingen av den genomsnittliga inavelsnivån i populationen visade däremot inte på något samband med frekvensen av försvinnanden.
– Vi har använt genetiska data från vargar i den skandinaviska vargpopulationen som utgör grunden för ett unikt och närmaste komplett släktträd över alla reproducerande individer, säger Liberg.
Går att skatta dödligheten
Denna detaljerade kunskap har skapat nya möjligheter att skatta omfattningen av olika typer av dödlighet. Denna dödlighet är nu av en sådan omfattning att den har orsakat en stagnation i populationens tillväxt och den största delen av denna dödlighet utgörs av illegal jakt.
Sammantaget har detta har resulterat i att den svenska delen av vargpopulationen nu befinner sig nära den lägsta nivå som EU:s habitatdirektiv kräver för att den skall bibehålla en så kallad gynnsam bevarandestatus (GYBS). Detta i sin tur begränsar möjligheterna att förvalta populationen genom olika typer av riktad jakt.
Vetenskaplig artikel:
Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling
Det skandinaviska vargforskningsprojektet SKANDULV
Kontakt:
Olof Liberg, SLU, olof.liberg@slu.se
Håkan Sand, SLU, hakan.sand@slu.se
Camilla Wikenros, SLU, camilla.wikenros@slu.se
Under det senaste årtiondet har det vuxit fram ett ökat intresse för möjligheten att bekämpa fattigdom med hjälp av statliga trygghetssystem såsom pensioner och barnbidrag.
Kulturantropologen Stefan Granlund har i sitt doktorsarbete vid SLU kartlagt hushållens ekonomi och levnadsförhållanden i två byar i Kapprovinsen i Sydafrika. För att visa hur barnbidrag har påverkat hushållens försörjning har han jämfört sina uppgifter med en liknande undersökning som gjordes i samma område 2002, innan systemet med barnbidrag hade nått dessa byar.
– Min forskning visar hur sociala trygghetssystem har förbättrat hushållens livsmedelssäkerhet och att de har används strategiskt. Hushållens investeringar i produktiva tillgångar såsom vattentankar har ökat, men människor använder också pengarna till inköp av utsäde och till betalning av skolskjutsar och kläder åt barnen, säger Stefan Granlund.
Ökad värdighet
I arbetet gjordes även intervjuer med kvinnor, som får barnbidrag i form en månadsutbetalning. Kvinnorna talade om större värdighet och välbefinnande, om en ökad känsla av självständighet och om ett större inflytande över beslutsfattandet i hushållet. Dessutom kände de sig mer erkända som medborgare med rättigheter.
– För kvinnorna betyder dessa kontantöverföringar mycket, eftersom det i många fall handlar om hushållets enda regelbundna inkomstkälla, säger Stefan Granlund.
I avhandlingen påpekar Stefan Granlund att den här typen av kontantöverföringar inte ska ses som en mirakelkur för att minska fattigdomen, och att det naturligtvis även behövs satsningar på utbildning, hälsovård etc. Han menar dock att kontantöverföringar i tider av massarbetslöshet inte bara kan hjälpa människor att överleva utan också förbättra deras försörjning.
– Jag hoppas att min avhandling kan hjälpa regeringar och biståndsorganisationer att se potentialen i kontantöverföringsprogram, inte bara deras materiella effekter utan också deras sociala och relationella effekter för mottagarna, avslutar Stefan Granlund.
Avhandling:
The Promise of Payday: Exploring the role of state cash transfers in post-apartheid rural South Africa
Kontakt:
Stefan Granlund, kulturantropolog, Institutionen för stad och land
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, stefan.granlund@slu.se
Inom utvecklingen av medicintekniska produkter finns en stor efterfrågan på nya kroppsliknande material som är lämpliga att föra in i kroppen. Sådana ingrepp kan innebära stora risker då de bland annat kan leda till svåra infektioner, och det faktum att många av dagens använda substanser, som till exempel Botox är mycket giftiga, visar på behovet av att finna nya, bättre anpassande material.
I den nya studien har Chalmersforskarna utvecklat ett material som enbart består av komponenter som visat sig fungera väl i kroppen.
Utgick från plexiglas
Grunden är den samma som i plexiglas, ett material som är vanligt i medicintekniska applikationer. Komponenterna har designats om, och genom så kallad nanostrukturering har det patentskyddade materialet fått helt nya, unika egenskaper. Forskarnas initiala intention var att ta fram ett hårt benliknande material, men de möttes av överraskande resultat.
– Vi blev verkligen förvånande över att materialet kunde bli så mjukt, flexibelt och extremt elastiskt. Att det inte skulle fungera som ett benersättningsmaterial blev tydligt men de nya och oväntade egenskaperna gjorde vår upptäckt minst lika spännande, säger Anand Kumar Rajasekharan, doktor i kemi och en av forskarna bakom studien.
Resultaten visade att det nya gummiliknade materialet har unika egenskaper som är lämpliga för många användningsområden. Nu ser forskarna stora möjligheter att tillämpa det brett inom medicintekniken.
– Den första vi tittar på nu är urinkatetrar. Eftersom materialet går att göra på ett sätt som förhindrar att bakterier kan växa på ytan är det mycket väl anpassat för den här typen av applikationer säger Martin Andersson, forskningsledare för studien och professor i kemi på Chalmers.
Strukturen på det nya nano-gummit gör att det kan ytbehandlas på ett sätt som gör det antibakteriellt på ett naturligt, icke toxiskt vis. Det uppnås genom att binda in små proteiner (antibakteriella peptider) som utgör en naturlig del av vårt immunsystem. I sin tur kan detta minska användandet av antibiotika och på så sätt kan det nya materialet även bli en del i att bekämpa antibiotikaresistens.
Kan injiceras i kroppen och ersätta brosk
Eftersom det nya materialet går att injicera och föras in med titthålskirurgi kan det också bidra till att minska behovet av operationer för att återbygga delar av kroppen. Injiceringen kan ske genom en vanlig kanyl eller med så kallad 3D-printing för att få bestämda strukturer. Dess flexibilitet kan styras, så det efterliknar mänskligt brosk och det kan injiceras som en trögflytande vätska för att sedan bilda sin elastiska struktur på plats i kroppen.
– Det finns många sjukdomar där brosket bryts ned och ben möter ben, vilket innebär stor smärta för den som drabbats, fortsätter Martin Andersson.
Ytterligare en av fördelarna med materialet, är att det innehåller ordnade nanoporer och kan därför laddas med läkemedel för att förbättra dess inläkning. Det blir möjligt att göra en lokal behandling och därigenom går det att undvika att behandla hela kroppen vilket kan minska problem med medicinska bieffekter. Då det är giftfritt (icke toxiskt) fungerar det utmärkt som ifyllnad. Forskarna ser därför plastikkirurgi som ytterligare ett mycket intressant användningsområde för nano-gummit.
– Jag jobbar nu heltid med att ta forskningen vidare ut i industrin, genom vårt nystartade bolag Amferia och märker att det finns ett stort och tydligt intresse för materialet. Det känns fantastiskt bra och lovar gott för att vi ska uppnå vårt mål med forskningen – att skapa reell nytta, säger Anand Kumar Rajasekharan.
Vetenskaplig artikel:
Tough Ordered Mesoporous Elastomeric Biomaterials Formed at Ambient Conditions. ACS Nano
Så ska nano-gummit kommersialiseras
För att upptäckten av det nya materialet ska kunna göra nytta och kommersialiseras patentskyddade forskarna innovationen innan studien publicerades. Patentet ägs av start-up bolaget Amferia som har grundats av två av forskarna bakom studien, Martin Andersson och Anand Kumar Rajasekharan tillsammans med forskaren Saba Atefyekta som nyligen disputerade inom kemi på Chalmers. Anand Kumar Rajasekharan är nu vd för Amferia där han ska driva tillämpning av det nya materialet och utvecklingen av bolaget.
Amferia har tidigare uppmärksammats för ett antibakteriellt plåster som tagits fram i en annan studie vid kemi och kemiteknik på Chalmers. I Amferia finns nu innovationen av både det nya nano-gummit och det antibakteriella plåstret. Utvecklingen av bolaget och innovationernas väg mot att göra nytta sker nu i samarbete och med stöd av Chalmers Ventures, ett av Chalmers helägt bolag.
Kontakt:
Martin Andersson, professor i kemi, martin.andersson@chalmers.se
Anand Kumar Rajasekharan, doktor i kemi och vd för bolaget Amferia, anandk@amferia.com
Ny forskning kring hyenors evolutionshistoria och förhistoriska spridningsvägar visar på överraskande likheter mellan dessa djur och förhistoriska människor.
Resultatet tyder dessutom på att människor hade en negativ inverkan på hyenapopulationerna för ungefär 100 000 år sedan.
– Vår nya studie visar att förhistoriska människor och hyenor lämnade Afrika vid ungefär samma tid. Och likt människorna hade hyenorna ett omfattande och komplicerat migrationsmönster mellan kontinenterna. Vi kan spåra upprepade genflöden mellan Afrika och Eurasien, säger Michael Westbury, postdoktor vid GLOBE-institutet vid Köpenhamns Universitet, som lett studien.
Forskarna samarbetade med forskare vid universitetet i Potsdam och vid Naturhistoriska riksmuseet och sekvenserade fullständiga genom från både nutida fläckiga hyenor och fossil av den utdöda grotthyenan från Europa och Asien.
Skilda utvecklingslinjer
Den fläckiga hyenan och grotthyenan ansågs tidigare utgöra två närbesläktade utvecklingslinjer. DNA-analyser publicerade för 15 år sedan visade att de två hyenaformerna hade beblandats genetiskt. Idag har forskarna emellertid, tack vare ny teknik, kunnat utvinna mycket större mängder genetiska data och därmed visa att denna genetiska beblandning är begränsad. Den nya studien tyder istället på att de två arterna tidigt skilde sig åt.
– Resultaten visar styrkan i paleogenomiska studier. Släktskapet mellan fläckiga hyenor och grotthyenor kunde inte utredas med vare sig morfologiska data eller korta sekvenser av mitokondrie-DNA och har varit kontroversiellt i decennier, säger Michael Hofreiter, professor vid universitetet i Potsdam.
Medan förhistoriska hyenor uppvisar likheter med människor i sina spridningsmönster kunde forskarna också visa att nutida människor av arten Homo sapiens påverkade hyenorna negativt.
– Fläckiga hyenors historiska populationsstorlekar tycks korrelera negativt med människans populationsstorlek med början för ungefär 100 000 år sedan, säger Rasmus Heller, adjunkt vid Institutionen för Biologi vid Köpenhamns Universitet.
Förändrat samspel mellan människa och hyena
Han påpekar också att människan anses ha spelat en roll då grotthyenan dog ut mot slutet av senaste istiden.
Detta visar att samexistensen mellan människor och hyenor – likt den mellan människa och andra stora däggdjur – kan ha förändrats från att vara förhållandevis godartad till att ha varit till förfång för rovdjuren allt eftersom människan utvecklades.
Forskarna menar att deras studie avslöjar nya aspekter på hur och när djur vandrade mellan kontinenterna i förhistorien.
– Våra resultat stödjer hypotesen att djurens migrationer kan ha skett i pulser, där flera arter spred sig mer eller mindre samtidigt, möjligen som svar på klimatförändringar. Fler jämförande studier krävs dock för att bekräfta denna hypotes, säger Michael Westbury.
Kontakt:
Lars Werdelin, professor vid Naturhistoriska riksmuseet
Love Dalén, professor vid Naturhistoriska riksmuseet
Ålgräs (Zostera marina) är en marin blomväxt, som bidrar till en alldeles särskild livsmiljö för en lång rad marina växter och djur, inräknat flera kommersiellt gångbara fiskar som exempelvis torsk.
Nu har en internationell forskargrupp, ledd av forskare från Göteborgs universitet, utvecklat en ny metod för att utvärdera vilka ålgräsängar som är känsligast och vilka ängar som har störst betydelse för en framtida överlevnad.
Viktig miljö för djur och människa
Ålgräset växer på grunda mjukbottnar i de norra delarna av Atlanten och Stilla Havet. Utmed Sveriges kuster i Västerhavet och Östersjön, fyller växten en viktig ekologisk roll.
– Den är unik, ålgräset stabiliserar havsbotten, förbättrar vattenkvalitén och tar upp näring och kol ur vattnet, och förser därför oss människor med en rad viktiga ekosystemtjänster, säger Marlene Jahnke, forskare vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Den nya metoden, som tar hänsyn till ålgräsets spridning och genetik, kan enligt forskarna erbjuda vägar till en bättre förvaltning av de känsliga ängarna.
Genom metoden har forskarna identifierat sådana nätverk av ålgräsängar, som tillsammans ger hög överlevnad och bibehåller hög genetisk mångfald. Det ökar ålgräsets möjlighet till tolerans inför framtida miljöförändringar.
Ängarna minskar dramatiskt
Ålgräsängar är idag en starkt hotad livsmiljö och har dramatiskt minskat på många håll i Kattegatt och Skagerrak sedan 1980-talet. Huvudorsaker är övergödning i kombination med överfiske, samt att kusterna exploaterats.
– För att skydda och bevara hotade ängar i våra kustområden krävs snabba insatser inom planering och förvaltning baserade på effektiva vetenskapliga metoder, säger Marlene Jahnke.
Med hjälp av genetiska analyser, demografisk modellering och oceanografiska modeller, har forskargruppen kunnat utveckla den nya metoden, där det framgår hur frön mellan olika ålgräsängar sprids.
Studien har utförts i södra Bohuslän i områden där över nittio procent av ålgräset förlorats sedan 1980-talet.
Friska ängar blir noder i nätverk
Genom den nya metoden har friska ålgräsängar identifierats. Dessa utgör viktiga noder i nätverk av ålgräsängar och bör prioriteras för skydd.
Men forskarna har även identifierat sårbara ålgräsängar, som idag är isolerade från andra ängar samt förlorade ängar som har varit viktiga för nätverken av ålgräs.
– En unik del i arbetet är att vi genom nätverksmodeller kan identifiera historiskt betydelsefulla områden som har förlorat sina ålgräsängar och som bör prioriteras för restaurering genom återplantering, säger Marlene Jahnke.
Den nya metoden kan ge vägledning till förvaltande myndigheter i Sverige. Den kan också användas som en förebild för naturskydd i andra länder och för andra hotade miljöer, till exempel skogar och korallrev, enligt forskarna.
Vetenskaplig artikel:
Integrating genetics, biophysical, and demographic insights identify critical sites for seagrass conservation, Ecological Applications.
Kontakt:
Marlene Jahnke (engelsktalande), forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, marlene.jahnke@gu.se
Per Moksnes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, per.moksnes@marine.gu.se
– Följsamheten, att patienterna använder andningsmasken rätt är en stor utmaning. Med ett telemedicinskt arbetssätt är tanken att vi snabbare ska kunna fånga upp problem eller biverkningar och sätta in lämplig intervention, säger Jenny Theorell-Haglöw, sjuksköterska på sömnmottagningen vid Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet.
Enligt Jenny Theorell-Haglöw är kunskapen om effekter på följsamhet och hälsoekonomiska effekter av telemonitorering vid CPAP-behandling begränsad. Syftet med studien har därför varit att jämföra nyttan av telemonitorerad uppföljning jämfört med rådande rutin med mottagningsbesök.
Patienter positiva till telemonitorering
I studien ingick 200 patienter diagnostiserade med obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) och ordinerade CPAP-behandling. Hälften slumpades till uppföljning med telemonitorering och hälften följdes upp enligt rådande rutin med mottagningsbesök. De fick också fylla i ett frågeformulär med specifika frågor om sömn och hälsa, livskvalité, patienttillfredsställelse och biverkningar av CPAP.
– Vårt intryck är att merparten av patienterna var positiva till det förändrade arbetssättet och upplevde det ok att telemonitorering och telefonsamtal ersatte det personliga mötet med sjukvårdspersonalen på mottagningen, ansikte mot ansikte. Vi har dock ännu inte analyserat all data, säger Jenny Theorell-Haglöw.
Förekomsten av sömnapné ökar på grund av ökande övervikt och fetma samt en åldrande befolkning. Idag diagnostiseras ungefär fyra procent av vuxna män och två procent av vuxna kvinnor, och allt fler behandlas med CPAP delvis till följd av ökad medvetenhet.
Kontroll kort efter behandlingsstart
– Tillströmningen av patienter och begränsade resurser på sömnklinikerna innebär växande utmaningar för många kliniker i Sverige och Europa. Det behövs nya metoder för att öka effektiviteten, bibehålla eller öka kvaliteten och förbättra behandlingsresultaten, framhåller Jenny Theorell-Haglöw.
Hon betonar att både patient och CPAP-utrustning bör kontrolleras kort efter behandlingsstart och fortsättningsvis i regelbundna intervaller, tills man nått god behandlingseffekt och följsamhet.
– Individuell utprovning och uppföljning är oerhört viktigt eftersom det ofta finns biverkningar/komplikationer med i bilden när en patient inte följer rekommendationerna för hur andningsmasken ska användas.
– Förhoppningen är vi ska kunna öka kapaciteten för behandling och uppföljning av såväl nya som etablerade patienter och därmed få en förbättrad och mer kostnadseffektiv vård. Det skulle vara till stor nytta för patienterna som ofta har en livslång CPAP-behandling i syfte att minska risken för insjuknande i hjärt-kärlsjukdom eller för tidig död, avrundar hon.
Sömnapné växande vårdutmaning
Sömnapné (obstruktivt sömnapnésyndrom), är idag den vanligaste formen av sömnrelaterad andningsstörning och innebär upprepade episoder av korta andningsuppehåll under sömnen, så kallade apnéer. Orsaken är att den övre luftvägen är helt eller delvis blockerad. Återkommande korta uppvaknanden gör att sömnen störs vilket ofta leder till besvärande dagsömnighet och sämre livskvalitet. Andningshjälp med CPAP är en vanlig behandling och ges för att förebygga kardiovaskulär sjukdom. Enligt forskningsstudier står sig effekterna sig väl i jämförelse med farmakologisk behandling.
Kontakt:
Jenny Theorell Haglöv, sjuksköterska på sömnmottagningen, Akademiska sjukhuset, jenny.theorell-haglow@akademiska.se
− De senaste dagarna har människor fått mycket bra och såvitt jag kan bedöma korrekt information genom både public service och privata nyhetsmedier, som alla har varit väldigt aktiva. Ansvariga myndigheter har fått stor medial uppmärksamhet för sin massiva informationsverksamhet. Men de har också fått kritiska frågor, och det är så ska det vara i ett demokratiskt samhälle, säger han.
Tomas Odén betonar vikten av att nyhetsmedier inte ska agera som myndigheternas förlängda arm. Så fungerar det i totalitära stater, men här ska medborgarna kunna lita på att medierna ställer de frågor de vill och inte bara de frågor som myndigheterna vill att de ska ställa.
I Sverige har det handlat om frågor om till exempel förbud mot stora publika evenemang, och om skolor ska vara öppna eller stängda, och om varför myndigheterna i vissa fall agerat annorlunda än de gjort i till exempel Danmark och Italien. Något som gett myndigheterna många möjligheter att förklara varför krishanteringen har sett ut på ett visst sätt.
Känner igen mönstret
Någon vetenskaplig undersökning av mediernas rapportering kring coronaviruset har Tomas Odén och hans kollegor ännu inte gjort, men han känner ändå igen mönstret.
− I inledningsfasen rapporteras vanligen om myndigheternas ståndpunkter och åtgärder utan kritiska frågor. I den andra fasen, där vi befinner oss nu, släpps även kritiska röster fram, som läkare med avvikande åsikter om vad som bör göras. Det är så det brukar se ut, och så har det också varit den här gången. Även ledarkommentarer har i vissa fall varit kritiska till myndigheternas återhållsamhet att agera. De här åsikterna finns, och då är det viktigt att de framförs, men det är givetvis också viktigt att myndigheter får möjlighet att bemöta och kommentera kritiken.
När myndigheterna presenterar nya åtgärder är medierna återigen lojala och rapporterar om dem, för att efter en tid börja ställa kritiska frågor, om man exempelvis märker att de inte har effekt, eller att andra länder gör på andra sätt.
Den tredje och sista fasen är beroende på hur krisen utvecklas, men det normala är att medierapporteringen övergår i en granskning, eventuellt med ansvarsutkrävande frågor om något gått uppenbart fel. Gjorde myndigheterna på det bästa sättet, vilka misstag begicks osv. Men den fasen ligger en bit framåt i tiden, kanske får vi se den om några månader eller till och med år, enligt Tomas Odén.
Sociala mediers betydelse
Även sociala medier har betydelse för nyhetsrapporteringen. Där sprids information och kommenteras, något som nyhetsmedierna är bra på att plocka upp och göra nyheter av. Nyhetsmedierna sprider även sina egna nyheter via sociala medier, så för dem är de både en informationskälla och en plattform.
− Under den här typen av händelser genomför medier ofta olika chattar, och det har de även gjort denna gång. Flera medier har haft till exempel en myndighetsperson eller annan expert som läsarna, lyssnarna eller tittarna kan ställa frågor till.
Skillnader och likheter
Tomas Odén och hans kollegor på Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMG, har tidigare gjort flera studier om medierapporteringen vid krissituationer, och ser både likheter och skillnader med till exempel Svininfluensan 2009.
− Vi såg att svenska medier var väldigt nära myndigheterna då, man ställde upp på myndigheternas villkor mer än vad medierna gjorde i länder som Italien och England, som vi jämförde med. Vi upptäckte då att nyhetsmedierna där på olika sätt hade en journalistik som var betydligt mer kritisk till de egna myndigheternas agerande.
De svenska mediernas hållning uppskattades av myndigheterna, men ledde samtidigt till att en del redaktioner fick problem med den kritiska granskningen och ansvarsutkrävandet i efterhand. Det är lättare att utkräva ansvar om man inte själv är en del av den kampanj som pågått.
− Det finns ganska stora likheter mellan då och nu, men medierna idag verkar vara lite mer inriktade på att ha distans till myndigheter för att kunna ställa kritiska frågor. Samtidigt finns den en lojalitet för myndigheternas agerande och vilka budskap de vill ha ut, säger medieforskaren Tomas Odén.
Fotnot:
Tomas Odén har tillsammans med kollegor vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMG, forskat kring hur myndigheter, medier och medborgare agerat och kommunicerat vid kriser, till exempel under Svininfluensan 2009 och Ebolautbrottet 2014. De har också genomfört ett forskningsprojekt om digitala mediers betydelse för kommunikation i samband med samhälleliga kriser och katastrofer. Mer information om projekten och publicerade studier.
Text: Thomas Melin
Artikeln är också publicerad på Göteborgs universitets hemsida
Åsa Melhus forskar om bakterier och är inte expert på just virus, men hon har arbetat med vårdhygien i många år och vet hur man undviker smitta.
– Coronaviruset började ju spridas i Kina, ett av de mest tätbefolkade länderna i hela världen. Man måste komma ihåg att det är väldigt stor skillnad i smittrisk mellan Kina och Sverige på grund av just befolkningstätheten, säger Åsa Melhus.
Egentligen är coronaviruset inte så mycket annorlunda än influensan när det gäller smittvägar även om det verkar finnas en del supersmittare.
– Mer och mer tyder på att det är en dropp- och kontaktsmitta, så om du håller avstånd på 1,5 meter så förefaller smittrisken att vara liten. Är man utomhus så är det väldigt liten risk.
Inomhus är smittrisken större, till exempel när väldigt många människor samlas i en föreläsningssal.
– Där sitter man nära varandra och andas nästan samma luft för ventilationen är inte alltid så bra. Så det är väl den situationen som kan vara den värsta på universitetet.
Tvätta händerna med tvål
Som tur är går det att undervisa på distans via till exempel Skype, chatfora och filmade föreläsningar, så det finns gott om åtgärder att ta till vid universitetet ifall det skulle behövas.
Är det viktigt att tvätta händerna?
– Ja, viruset är väldigt känsligt för både tvål och sprit, och den informationen verkar många ha tagit till sig. Men då är det inte tvåsekunderstvättar utan man måste verkligen tvåla in sina händer. Egentligen ska man tvätta händerna i 20 sekunder om man verkligen vill bli ren.
För många brukar det gå mycket snabbare än så och kanske använder de inte så mycket tvål heller, utan bara spolar vatten över händerna.
– Tvålen är jätteviktig för viruspartiklarna är höljeförsedda och går sönder när man tvättar med tvål.
Hålla sig hemma
Ett annat viktigt råd är att, precis som vid vanliga förkylningar, hålla sig hemma när man inte mår bra för att undvika att smitta äldre och andra personer med större risk att drabbas av svårare infektioner.
– Det finns riskgrupper i alla åldrar, även om barn verkar klara sig bättre än de flesta. Därför är det viktigt att man håller sig hemma.
I dessa tider är det också bra att undvika att skaka hand, ge europeiska kindpussar eller en kram. Händerna är det bäst att hålla i styr, för de är bland de värsta smittspridarna.
– Nysningar och hostningar ska göras i armvecket. Händerna ska egentligen aldrig vara uppe i ansiktet om man kan undvika det när man är infekterad eller vill undvika infektion.
En del beteenden är dock helt överdrivna, menar Åsa Melhus, till exempel att använda munskydd eller vira en halsduk runt ansiktet.
– Det enda du gör med ett munskydd är att förhindra att droppar från dig sprids vid hosta eller när du pratar med någon. Munskydd blir dock relativt snabbt genomfuktade, och då har de ingen skyddseffekt längre. Du kommer att sprida lika mycket som om du inte bar munskyddet. Att gå omkring en hel dag med samma munskydd kostar därför bara pengar.
Brist på vårdpersonal
Som vårdhygieniker funderar hon mycket på hur sjukhusen ska klara att ta emot de svårt sjuka patienterna om smittspridningen ökar.
– Det handlar inte så mycket om brist på utrymme som brist på vårdpersonal. Om det blir för många patienter blir det svårt att klara av det. Vi har väldigt få intensivvårdsplatser och där måste man ha välutbildad personal för att klara av det.
Det är därför det är viktigt att bromsa smittspridningen så mycket som möjligt, även om epidemiologiska experter räknar med att 40-70 procent av befolkningen kommer att få viruset förr eller senare.
– De flesta som haft eller har viruset i Sverige mår i nuläget inte speciellt dåligt och behovet av intensivvård har därmed varit begränsat. Covid-19 är dock en ganska seg historia med relativt många sjukdagar. Många sängar kan därför tas upp av dessa patienter, men förhoppningsvis kan vi ta oss igenom det hela genom att flertalet patienter klarar att stanna hemma så att bara de allra sjukaste behöver komma in till sjukhus för vård, säger Åsa Melhus.
Text: Annica Hulth
Artikeln är tidigare publicerad på Uppsala universitets hemsida
De senaste veckorna har Tom Britton, efter tjugo år som matematiker, blivit extremt i ropet. Han intervjuas av tidningar och magasin, skriver debattartiklar och anlitas som föreläsare på andra universitet. Det alla vill veta är förstås: Hur allvarligt kommer det att bli?
Hur stor kommer spridningen av corona att bli i Sverige?
– Svaret beror väldigt mycket på vilka preventiva åtgärder som sätts in, av oss själva och av myndigheterna. Bedömningen är att reproduktionstalet R, antalet som smittas av en person, är 2,5 innan några restriktioner eller åtgärder har satts in i ett samhälle. Då smittas 60-70 procent. Så om inget görs kommer så många människor att smittas i Sverige. Men om vi lyckas pressa ned reproduktionstalet med olika åtgärder kommer såklart färre att smittas.
Det magiska värdet är R=1. Så fort vi med olika åtgärder får ned reproduktionstalet under 1 så kommer det att klinga av snabbt. Kina lyckades med detta med hjälp av väldigt omfattande åtgärder, och detta väldigt snabbt, så att mindre än 1 procent kommer smittas i Wuhan. Jag är inte övertygad om att vi kommer vara lika effektiva i Sverige.
Vad kan man lära av tidigare utbrott av smittspridning?
– Mycket. Den senaste pandemin var svininfluensan, men det finns också skillnader. Dels fanns snabbt ett vaccin då, och säkert fanns även viss naturlig immunitet också.
Har du anlitats av Folkhälsomyndigheten för att hjälpa till?
– Jag är bekant med flera på Folkhälsomyndigheten och har sedan några dagar tillbaka haft tät och daglig kontakt med statsepidemiologen Anders Tegnell och deras modelleringsgrupp, där även en av mina före detta doktorander arbetar.
Hur skulle du beskriva ditt forskningsområde?
– Mitt huvudområde är matematiska modeller för smittspridning, och även statistisk metodik för hur man bestämmer modellernas parametervärden, så som R, från utbrottsdata. Det kallas ”skattar” på statistikerspråk.
Har du forskat om någon annan smittspridning?
– Jag forskar i princip aldrig om enskilda epidemier eller sjukdomar, utan arbetar med mer allmänna modeller som kan anpassas till flera sjukdomar. Såklart är det inte one-size-fits-all utan olika sorters sjukdomar har specifika modeller. På senare år har jag specifikt hållit på en del med HIV, där man använder sig av sekvensdata från virus hos smittade patienter för att lära sig om smittspridningen.
Hur kan matematik användas för att beräkna smittspridning?
– Matematiska modeller kan modellera de flesta fenomen, såklart mer eller mindre bra beroende på vad det handlar om. Huvudprincipen är att förenkla verkligheten och bara inkludera det allra mest essentiella i fenomenet av intresse, och att sedan analysera modellen och se vad som sker.
Vad betyder det i coronafallet?
– För coronautbrottet handlar detta om att skatta R genom att skatta den så kallade generationstiden, vilket är den typiska tiden mellan att smittas och att smitta andra. Om vi lyckas skatta generationstiden, till exempel genom kontaktspårning, och observerar tillväxttakten i epidemin, så kan vi härleda vad R är på ett ungefär. Med denna kunskap om R kan vi dels räkna ut hur många som kommer att smittas om inget görs. Och framför allt ger det vägledning till hur mycket vi måste pressa tillbaka smittspridningen för att få ned den till under 1 så att utbrottet klingar av.
Text: Anette Gärdeklint Sylla
Artikeln är även publicerad på Stockholms universitets hemsida.
Inom konceptet ”Entrepreneurial orientation” ska ett företag uppfylla tre kriterier för att kunna räknas som entreprenöriellt: det ska ha innovationsförmåga, vara proaktivt och ta risker. Enligt Jennie Cederholm Björklund, forskare vid Högskolan i Halmstad, stämmer kriterierna väl in på den typiska lantbrukaren:
– Lantbrukare är vana vid att arbeta i en miljö där de inte kan kontrollera de yttre omständigheterna. De lever med regn och sol, översvämningar och torka, och de vet aldrig vad som ska hända från dag till dag. På det sättet tar de risker dagligen. I en sådan verksamhet är det också nödvändigt att ha initiativförmåga och vara proaktiv. På det sättet utgör lantbruksföretagare själva sinnebilden av entreprenörer. De behöver inte diversifiera sin verksamhet för att kunna sägas vara entreprenör. Uppfyller du de här tre kriterierna anses du ha hög entreprenöriell orientering, och det visar mina resultat att lantbrukarna gör.
Bristande stödsystem för hållbar landsbygd
I Sverige finns ett omfattande stödsystem, bland annat via Jordbruksverket, landets länsstyrelser, samt olika rådgivningsorganisationer. En sådan rådgivningsorganisation är Hushållningssällskapet, där Jennie Cederholm Björklund också arbetar vid sidan om sina forskarstudier.
– Sverige har ett väl utbyggt system med olika organisationer som ska stödja lantbruksföretagare. Gemensamt för alla de olika aktörerna är en vision om en hållbar landsbygd där innovation och entreprenörskap kan frodas, berättar hon och fortsätter:
– Här någonstans finns det ett glapp. Alla strävar åt samma håll, men resultatet blir det motsatta. Landsbygden avbefolkas och människor flyttar istället in till städerna. Det stämmer inte överens med bilden av en hållbar landsbygd där människor bor året runt och där det finns väl fungerande samhällsfunktioner.
För att göra människor intresserade av att starta och driva lantbruksföretag tycks det i dagens snabbrörliga samhälle krävas ett annat värdeskapande än tidigare.
– I dag är var tredje svensk lantbrukare äldre än 65 år, och det finns ingen som kan ta över deras verksamheter. Tidigare var det ofta självskrivet att familjens äldsta barn skulle överta gården och familjeföretaget, men så är det inte i dag, säger Jennie Cederholm Björklund.
Social och miljömässig hållbarhet hellre än ekonomisk tillväxt
Studiens resultat visar att lantbrukarna inte upplever den stöttning som de får från stödorganisationerna som adekvat. I stället för att tillföra värde lägger det istället hinder i vägen för utveckling. I dag består stödet ofta av kortsiktiga åtgärder med fokus på ekonomiska tillväxtstrategier, vilket inte är det som dagens lantbrukare efterfrågar. I stället finns ett behov av stöd i form av en samtalspartner som kan bidra med input i arbetet.
– Lantbrukarna saknar relevant stöd som fokuserar på deras drivkrafter. De drivs inte av ekonomisk tillväxt, utan snarare av en strävan efter miljömässig och social hållbarhet. Dessutom är dagens lantbrukare både välutbildade och välinformerade, och de har stora nätverk både nationellt och internationellt. Det gör att de efterfrågar en annan typ av stöd jämfört med tidigare generationers lantbrukare, och rådgivningsorganisationerna har hittills inte varit tillräckligt lyhörda för den här förändringen, säger Jennie Cederholm Björklund.
Social samhörighet en avgörande aspekt
Inbäddning, eller så kallad embeddedness, handlar om social samhörighet. Att tillhöra ett socialt nätverk innebär att du har relationer till andra i din omgivning. I en företagskontext betyder det att ditt företag är knutet till andra företag, och till andra omgivande faktorer, till exempel till orten där företaget verkar. Inbäddning blir då ett mått på hur starka relationerna i det sociala nätverket är. Lantbruksföretag och lantbrukare tenderar att vara mycket starkt inbäddade i sin geografiska och sociala kontext.
– Lantbrukare bor oftast i samhället där de verkar. Därför är de också intresserade av bygdens sociala hållbarhet. Den här djupa inbäddningen kan leda till att de fattar beslut som inte är ekonomiskt lönsamma, men som skapar socialt mervärde. På det sättet påverkas de företagsekonomiskt negativt av embeddedness, men för samhället och bygden är deras engagemang ovärderligt. De skapar värde för landsbygden. Det är också inbäddningen – och tryggheten som den skapar – som lockar personer att stanna kvar i lantbruket, eller att återvända efter att ha arbetat med annat under en period. Den sociala tryggheten och det lugnare livet är starkt attraktiva värden, säger Jennie Cederholm Björklund.
Avhandling:
Value creation for sustainable rural development – perspectives of entrepreneurship in agriculture
Kontakt:
Jennie Cederholm Björklund, forskare i innovationsvetenskap, Högskolan i Halmstad, jennie.cederholm_bjorklund@hh.se
– Levercancer och dödligheten i leversjukdom ökar i snabb takt i USA och Europa. Trots detta saknas etablerade behandlingar för att förhindra utvecklingen av levercancer eller för att minska risken för död i leversjukdom, säger studiens förstaförfattare Tracey Simon, forskare vid Massachusetts General Hospital.
31 procent lägre risk
I den aktuella studien analyserade forskarna data från 50 275 vuxna svenskar med kronisk virushepatit, en typ av leverinfektion som orsakas av hepatit B- eller C-virus. Dessa infektioner är den vanligaste riskfaktorn för levercancer. På tio år utvecklade 4,0 procent av de patienter som fick acetylsalicylsyra (till exempel Trombyl) i låg dos (upp till 160 mg/dag) levercancer. Detta kan jämföra med hela 8,3 procent av de som inte tog acetylsalicylsyra. Användningen av acetylsalicylsyra var kopplat till 31 procents lägre relativ risk för levercancer.
Ju längre en person tog acetylsalicylsyra, desto större var nyttan. Jämfört med kortvarig användning (tre månader till ett år) var risken för levercancer 10 procent lägre för personer som tagit acetylsalicylsyra i 1–3 år, 34 procent lägre för dem som tagit medicinen i 3–5 år och 43 procent lägre för dem som tagit medicinen i minst 5 år.
Lägre dödlighet
Dessutom var dödligheten i leversjukdom endast 11,0 procent hos dem som tagit acetylsalicylsyra jämfört med 17,9 procent av icke-användarna under en tioårsperiod, motsvarande 27 procents lägre relativ risk för dem som tagit medicinen.
Fördelarna av att äta acetylsalicylsyra fanns oberoende av kön, svårighetsgrad av leverinfektion eller typ av hepatitvirus (B eller C). Risken för inre blödningar, något som acetylsalicylsyra kan orsaka på lång sikt, var inte förhöjd bland personer som åt medicinen.
– Detta är den första stora nationella studien som visar att användningen av acetylsalicylsyra är förknippad med en betydligt lägre långsiktig risk för levercancer och dödlighet i leversjukdom, säger studiens sisteförfattare Jonas F. Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och överläkare vid Universitetssjukhuset Örebro.
Forskarna poängterar att randomiserade kliniska prövningar behövs för att ytterligare utreda fördelarna med acetylsalicylsyra för patienter med leversjukdom.
Vetenskaplig artikel:
Association of Aspirin with Hepatocellular Carcinoma and Liver-Related Mortality. (Tracey G. Simon, Ann-Sofi Duberg, Soo Aleman, Raymond T. Chung, Andrew T. Chan, Jonas F. Ludvigsson.) New England Journal of Medicine (NEJM), online 11 mars 2020
Kontakt:
Jonas F. Ludvigsson, professor, överläkare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet samt Barnkliniken, Universitetssjukhuset Örebro, jonas.ludvigsson@ki.se
– Studiens resultat visar att det är säkert att flytta screeningen från 3 till 2,5 år. Screeningen behöver dock ske i en tvåstegsprocess så att de barn som inte klarar testet, men inte uppvisar bristande kontakt- och samspelsförmåga, följs upp vid 3 år, säger Laleh Nayeb, logoped inom länslogopedin på Akademiska sjukhuset, ansvarig för den aktuella studien.
Språkstörning är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna bland barn. I genomsnitt har sju procent av alla barn i förskoleåldern svårigheter med språk, tal och kommunikation som uppfyller diagnosen språkstörning, Developmental Language Disorder (DLD). Barn med språkstörning kan ha svårigheter i kommunikationen, nedsatt språkförståelse och/eller uttrycksförmåga vilket innebär svårigheter att ta till sig och förstå muntlig information och/eller ha svårigheter att uttrycka sig.
Ju tidigare upptäckt, desto bättre
Laleh Nayeb framhåller att det är positivt med så tidig upptäckt av kommunikations- och språkstörning hos barn som möjligt eftersom den språkliga förmågan, inklusive kommunikation, uttal, ordförråd och samspel etc, utvecklas mycket snabbt i 2-3 års åldern och värdet av tidig intervention ska inte underskattas.
Språkscreening är en av de mest utvärderade metoder som används inom barnhälsovården (BHV) för att tidigt upptäcka språk- och kommunikationsstörningar. I Sverige har det länge funnits två olika screeningmetoder: en som används vid 2,5 och en vid 3 år. Den senare metoden finns i ungefär hälften av alla regioner, bland annat i Uppsala och Stockholm vilket har validerats i den här studien.
Tidigare screeningsålder rekommenderas
I den aktuella studien ingick 105 barn i 2,5 årsåldern, som fick genomföra samma test som den som normalt görs vid 3 år. Enda skillnaden var att barnen skulle kunna säga tvåordsatser (till exempel mamma äta) istället för treordsatser (till exempel mamma äta banan).
– Resultaten visar att en tiondel av barnen inte klarade testet vilket är fler än i samband med screening vid 3 års ålder. Bland studiebarnen var språkstörning vanligare, men en del 2,5 åringar var helt enkelt inte tillräckligt mogna för ett formellt test. Screeningen hittade barn med måttlig till grav språkstörning med stor säkerhet. Föräldrar som var oroliga för barnets språk visade sig ha rätt, alltså att barnen hade en påvisad språkstörning, något som vi känner igen från tidigare studier, berättar Laleh Nayeb.
I det nationella barnhälsovårdsprogrammet ingår sedan 2016 ett teambesök av läkare och sjuksköterska vid 3 år, och man har därför rekommenderat en flyttning av språkscreeningen till 2,5 år.
Uppföljning hos logoped
– Flera regioner som tidigare använde treårsmodellen inför nu den modifierade screeningen vid 2,5 år med möjlighet att följa upp vid 3 år i samband med ett uppföljande besök då man träffar team med läkare och logoped, fortsätter Laleh Nayeb.
Barn som fångas in via språkscreeningen remitteras till logopedmottagningarna i Region Uppsala. Till barnlogopeder inom länslogopedin remitteras mellan 700-800 barn i åldern 0-6 år per år med svårigheter inom språk, tal och kommunikation.
För barn upp till sex år erbjuds antingen individuell behandling eller föräldrautbildning som ett behandlingsalternativ. Handledning till barnets nätverk i grupp genom föräldrautbildning är den vanligaste behandlingen i Uppsala. I utbildningarna får föräldrar kunskap om hur man bäst kan stötta sitt barn i kommunikations- språk- och talutvecklingen.
Kontakt:
Laleh Nayeb, logoped inom länslogopedin/Folke Bernadotte regionrehabilitering och doktorand vid Uppsala universitet, laleh.nayeb@akademiska.se eller laleh.nayeb@pubcare.uu.se
Typiskt för cancerceller är att de snabbt kan förändra sitt dna. Men i sin iver att skaffa nya mutationer slarvar de bort mycket av den nedärvda genetiska variationen. Det kan innebära att tumörcellen bara har kvar ett defekt anlag av en gen från den ena föräldern, vilket skiljer den från friska celler – som även har ett fungerande anlag från den andra föräldern. Den här egenskapen hos cancerceller skulle kunna vara en akilleshäl som kan utnyttjas när nya läkemedel utvecklas.
– Vi sökte efter gener där många människor bär på ett fungerande och ett defekt anlag i sitt dna. En sådan gen, NAT2, ger upphov till ett protein som bryter ner flera läkemedel och var särskilt intressant eftersom det ena anlaget ofta tappas bort under utvecklingen av tjock- och ändtarmscancer, säger Tobias Sjöblom vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Utifrån sin upptäckt utvecklade forskarna sedan en substans som dödar celler som saknar NAT2 och kunde också visa att den kan användas för att behandla djurmodeller av cancer och tumörceller från cancerpatienter.
– Förutsättningarna för behandlingen finns hos 50 000 av de kolorektalcancerpatienter som insjuknar varje år runt om i världen och vi kommer därför att gå vidare för att hitta substanser som har ännu bättre egenskaper för läkemedelsutveckling, säger Tobias Sjöblom.
Vetenskaplig artikel:
Exploiting loss of heterozygosity for allele-selective colorectal cancer chemotherapy. (Veronica Rendo, Ivaylo Stoimenov, André Mateus, Elin Sjöberg, Richard Svensson, Anna-Lena Gustavsson, Lars Johansson, Adrian Ng, Casey Obrien, Marios Giannakis, Per Artursson, Peter Nygren, Ian Cheong, and Tobias Sjöblom, (2019).) Nature Communication.
Kontakt:
Professor Tobias Sjöblom vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, tobias.sjoblom@igp.uu.se
Stämmer det att killar läser mindre än tjejer? Och när lägger folk tid på läsning? Elisa Tattersall Wallin, som är doktorand vid Bibliotekshögskolan, har undersökt en mycket stor datamängd från den svenska prenumerationstjänsten för ljudböcker, BookBeat. Hon har fokuserat på när läsarna lägger tid på att lyssna, hur mycket tid de spenderar på läsning och om det skiljer mellan unga och vuxna läsare och mellan kvinnors och mäns läsande. I studien kallar hon lyssning av ljudböcker för läsning och menar att det är ett sätt att ta till sig litteratur precis som vid läsning av fysiska böcker.
– Mellan 2017 och 2018 ökade antalet svenskar som prenumererade på en ljudbokstjänst från sex till elva procent. Ljudböckers ökade popularitet beror på ny teknik med streaming och nya affärsmodeller som prenumerationstjänster, säger Elisa Tattersall Wallin.
Killar mellan 18 och 20 läser 100 minuter om dan
Hennes studie visar att killar läser böcker i större utsträckning än vad som kommit fram i tidigare studier om traditionell läsning.
– När det gäller digitala ljudböcker sticker unga män i åldern 18–20 år faktiskt ut, de läste ljudböcker allra mest, med 100 minuter per dag i genomsnitt. De går faktiskt om kvinnor i motsvarande ålder, vilka ägnar cirka 90 minuter per dag åt läsning via ljudböcker.
Den genomsnittlige vuxne läsaren ligger någonstans mittemellan detta tidsspann, berättar Elisa Tattersall Wallin.
– Vanligtvis är kvinnor flitigare läsare än män, men den här studien visar att det är ganska jämnt mellan män och kvinnor när det gäller läsning av digitala böcker. Det ser faktiskt ut som att det könsmässiga glappet krymper.
Svårt att jämföra med studier om traditionell läsning
Studier om traditionell läsning visar att den genomsnittliga svenska läsaren lägger 22 minuter per dag på att läsa. Detta enligt Nordicoms mediabarometer. Elisa Tattersall Wallin pekar på att det statistiska underlaget skiljer sig ordentligt från det hon har utgått från.
– Urvalet i den typen av studier baseras på några 1000 individer som får representera den svenska befolkningen, läsare såsom icke läsare. Medan det underlag jag har till förfogande är mycket större, uppskattningsvis uppåt 80 000 individer, och dessutom faktiskt läsare som använder en prenumerationstjänst för ljudböcker. Det gör de olika studierna svåra att jämföra.
Går att kombinera med andra aktiviteter
När slukar då personerna i studien ljudböcker?
– Man skulle kunna tro att det är på de tider de är lediga, som på kvällar och helger, men i studien visar det sig att de faktiskt läser mycket på vardagar och på dagtid, då man tänker sig att folk är och är upptagna med arbete eller skola. Unga män, visar det sig, läser mest på förmiddagen. Läsandet minskar mellan klockan 17:00 och 20:00, för att klockan 22:00 nå en pik igen.
Fenomenet väcker enligt Elisa Tattersall Wallin ännu fler frågor. Vad sysslar de med när de läser/lyssnar? Hur kommer det sig att de har tid att läsa så mycket på vardagar och på dagtid?
– Det verkar som om något håller på att förändras i läsutövandet, i hur och när vi läser och lyssnar på ljudböcker. Något händer med det nya mediet. Vi läser på fler tider, läser under längre tid och på andra platser än traditionellt. Vi kan lyssna när vi diskar, joggar eller pendlar, mediet går att kombinera med andra sysslor då det är mobilt, till skillnad från tryckta böcker där du måste använda händer och ögon och därmed blir mer platsbunden när du läser. Det är så spännande frågor som växer fram.
Hur ser ditt eget läsande ut?
– Jag har själv blivit mer och mer intresserad av att lyssna på ljudböcker och då gärna på promenader. En intressant sak som jag har lagt märke till är att jag kan komma tillbaka till en plats på promenaden och minnas exakt var i berättelsen jag var. Visst är det spännande! Just nu lyssnar jag på den fjärde Harry Potterboken med Stephen Fry som uppläsare.
Vad är nästa steg i din forskning?
– Planen är att intervjua ljudboksläsare för att undersöka vad som faktiskt händer, exempelvis hur elever i gymnasieskolor använder ljudböcker.
Artikeln:
Time to read: Exploring the timespaces of subscription-based audiobooks är publicerad i tidskriften New Media & Society.
Kontakt:
Elisa Tattersall Wallin,elisa.tattersall_wallin@hb.se
Forskare från VTI har analyserat förutsättningarna att samtidigt uppnå företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet vid investeringar i elvägar avsedda för tunga lastbilar. Tre alternativa elvägsnät studerades och samtliga alternativ är samhällsekonomiskt lönsamma. Det största elvägsnätet, som omfattar Stockholm–Malmö, Malmö–Göteborg och Göteborg–Jönköping, minskar utsläppen på sikt med ca 1,2 miljoner ton. Det motsvarar en tredjedel av dagens utsläpp från alla tunga lastbilar i Sverige.
Elektrifiering framstår som den viktigaste åtgärden för att minska vägtrafikens utsläpp. Branschorganisationen Bil Sweden bedömer att 80 procent av alla nya personbilar kan vara helt eller delvis elektrifierade år 2030 förutsatt att elnät och laddinfrastruktur hinner byggas ut i tillräcklig takt. Goda möjligheter till batteridrift finns också för lokal och regional busstrafik samt för distributionsfordon.
Elväg är ett sätt att ladda batterierna under färd på lämpliga sträckor längs högtrafikerade transportstråk. Idag står vägtrafiken för 33 procent av koldioxidutsläppen i Sverige och godstrafiken står för en tredjedel.
Genom elektrifiering av vägar kan man utnyttja befintlig infrastruktur för att minskar energianvändningen och koldioxidutsläppen.
Fyra olika typer av tekniker testas inom Trafikverket. På sikt är syftet att elvägar ska kunna vara en del av det svenska transportsystemet.
För tunga lastbilar i fjärrtrafik blir räckvidden med batteridrift däremot otillräcklig varför kontinuerlig tillförsel av el från en kontaktledning är ett alternativ. Men eftersom teknikutvecklingen på sikt kan leda till att det blir billigare för åkerierna att använda batteridrift även på långa sträckor är investeringar i elvägar förenade med viss risk.
– Vi ser att stora delar av utbyggnaden skulle kunna finansieras genom brukaravgifter, som därmed skulle kunna ägas och drivas av en privat operatör. Av flera skäl bedömer vi ändå att det är bättre att staten tar på sig huvudmannaskapet för elvägarna. Därigenom undviker man drifts- och underhållsproblem som kan uppkomma om två skilda aktörer ska dela på ansvaret för väg och kontaktledning, säger Maria Börjesson, professor vid VTI.
Vetenskaplig artikel:
The economics of electric roads
Samhällsekonomiska kalkyler för elvägar (svenska)
Tre alternativ undersöktes
I studien, som har finansierats av Trafikverket, undersöktes tre utbyggnadsalternativ:
- E4 mellan Stockholm och Norrköping (16 mil).
- E4 mellan Malmö och Stockholm (60 mil).
- En större utbyggnad där också E6 mellan Skåne och Göteborg ingår liksom RV 40 mellan Göteborg och Jönköping (86 mil). Investeringen för alternativ tre bedöms till cirka 30 miljarder kronor.
Samtliga alternativ är samhällsekonomiskt lönsamma om minskade koldioxidutsläpp värderas till 1,14 kronor per kilo (= dagens koldioxidskatt) och mycket lönsamma om priset på koldioxid sätts högre än så.
Kontakt:
Maria Börjesson, professor, Transportekonomi, VTI, maria.borjesson@vti.se
Magnus Johansson, utredare VTI, magnus.johansson@vti.se
Per Kågeson, per.kageson@gmail.com
