Grafen, grafit, aktiverade kol är helt olika former av kol men vad som är vanligt för dem är deras hydrofoba egenskaper. Det är omöjligt att lösa upp dessa material i vatten direkt. Å andra sidan är det en stor fördel att använda dispersioner eller lösningar för många applikationer. Idealt vore att kunna spraya eller måla grafendispersion på metallfolie och förbereda till exempel elektrodmaterial genom att helt enkelt torka det.
Grafenoxid kan lösas i vatten
Forskare har sökt efter bra metoder för att framställa dispersioner med grafenrelaterat material under många år. Den hittills vanligaste metoden är att använda organiska lösningsmedel och mycket stark mekanisk behandling, till exempel sonikering under lång tid. Organiska lösningsmedel är emellertid ofta giftiga medan mekanisk behandling inte bara är tids- och energikrävande utan också introducerar en hel del defekter som negativt påverkar materialets konduktivitet.
Forskare från Umeå universitet har hittat en enkel och miljövänlig lösning på problemet i form av oxiderad grafen, grafenoxid. Grafenoxid är hydrofil och lätt att lösa i vatten.
– Det vi upptäckte är att stabila vattendispersioner kan framställas genom att lägga till en viss mängd grafenoxid till olika hydrofoba kolmaterial, säger Alexandr Talyzin, docent på Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Skala upp till industriell produktion
Forskarlaget testade metoden för kol med hög ytarea så som grafen, aktiverat grafen, porös eller aktiverat kol. Dispersionerna var stabila även efter ett antal dagar. När de tillsatte kolnanorör i dispersionen visade det sig vara bra för framställning av elektroder till superkondensatorer. Dispersionen applicerades på metallfolie, torkades och upphettades till 200 °Celsius. Alla dessa steg skulle enkelt kunna skalas upp till industriell produktion menar forskarna.
Grafenoxid gör dispersionerna stabila i flera dagar. Författarna har ansökt om patent för metoden. Bild: Nicolas Boulanger
– Det vi får i slutändan är en tunn film av ledande elektrodmaterial med hög ytarea, god konduktivitet och utmärkt prestanda vid lagring av elektricitet i superkondensatorer. Den höga ytarean tillhandahålls av mikrometerpartiklarna av till exempel aktiverad grafen, medan nanorör och termiskt reducerad grafenoxid ger god elektrisk kontakt mellan partiklarna, säger Alexandr Talyzin.
Forskning för att föra ut grafen på marknaden
Dispersionerna kan även vara användbara för många andra tillämpningar, till exempel som bläck för tryckning, skyddande beläggningar och ledande färger.
Forskningen finansieras av EU Graphene Flagship, ett enormt internationellt projekt som syftar till att föra grafen till marknaden. Forskare har också fått mycket stöd från Umeå universitet. Metoden för framställning av aktiverade grafendispersioner tyckts också vara värd att patentera.
– Det gick förvånansvärt smidigt och snabbt när jag kontaktade Innovationskontoret vid Umeå universitet. Vi fick enormt mycket hjälp på kort tid tack vare experter som Daniel Hoffman och hans kollegor. Medan den vetenskapliga artikeln granskades kunde vi fylla i ansökan om patent.
Det kan också vara svårt att uppfylla syftet med ett reservat om de flesta äldre granar dödas – även om mer död ved kan vara positivt för den biologiska mångfalden. Om detta handlar ett nytt nummer av Fakta Skog från SLU.
Granbarkborren är en ekonomiskt mycket allvarlig skadeinsekt på granskog. Den förökar sig vanligtvis i färska vindfällda granar men under utbrott kan den angripa levande skog i stor omfattning. De senaste decennierna har skadorna ökat och de förväntas bli ännu större i ett varmare klimat. När ett utbrott pågår brukar det bli mycket fokus på vilken betydelse skyddade områden har för angrepp i den brukade skogen.
Martin Schroeder på SLU och Jan Weslien på Skogforsk hoppas att det nya faktabladet ska råda bot på de missuppfattningar som råder om detta ämne.
Flest granbarkborrar i brukad skog
Det är framförallt lite äldre grandominerad skog som riskerar att bli angripen av granbarkborren. Arealen sådan skog är liten i skyddade områden jämfört med den totala arealen av sådan skog: 2 procent i Götaland och ca 6 procent i södra Norrland. Det innebär att de allra flesta granbarkborrarna finns i den brukade skogen om man ser över stora regioner.
Barkprov från träd som dödats av granbarkborre. Bild: Danja Fritscher
Men enskilda skogsägare kan drabbas av ökade skador om de har granskog i direkt anslutning till skyddade områden med stora angrepp av granbarkborre. Risken för spridning av angrepp avtar dock snabbt med ökande avstånd från en sådan lokal population visar vetenskapliga studier.
Problem för reservatet
Om syftet är att bevara äldre granskog och dess arter är det förstås inte bra om det mesta av skogen dödas av granbarkborre. Detta hände i flera reservat, där stora mängder stormfällda träd lämnades kvar efter stormen Gudrun.
Men granbarkborren har även en positiv inverkan på biologisk mångfald i skyddade områden. Till exempel finns det mer än 140 arter av insekter och spindeldjur som utnyttjar granbarkborrens gångsystem i nyligen angripna träd. Ytterligare andra organismer utnyttjar den döda veden. Dessutom uppstår det luckor i beståndet, vilket är bra för växter och djur som gillar soliga lägen.
Möjliga åtgärder i reservatet
Vad kan man då göra vid ett stort angrepp i ett skyddat område? Det beror på vilka regler som gäller i just det området. Om det är tillåtet att avverka, eller barka, stormfällda träd och stående träd med angrepp så kan risken för större barkborreangrepp minskas. Det är samma princip som i brukad skog.
Men det beror på vilka naturvärden det enskilda området ska skydda. I vissa områden är det viktigt att naturen får sköta sig själv och att träden lämnas kvar. Då kan en möjlighet vara att upprätta en buffertzon utan granskog, eller där man löpande avverkar angripna träd, för att minska risken för spridning av skador till omgivande brukad skog.
Både barnkonventionen, som är en del av svensk lag sedan årsskiftet, och patientlagen slår fast barns rätt till delaktighet. Britt-Mari Gilljam vid Högskolan i Halmstad har nyligen lagt fram sin avhandling om barn med långvarig sjukdom och deras erfarenheter och perspektiv på vården. Hon har bland annat tagit fram ett frågeformulär där 6–12-åringar själva kan uttrycka sina upplevelser av delaktighet i vården. Frågeformuläret kan också användas för att utvärdera hur en avdelning eller klinik arbetar med barns delaktighet.
Kommentarer om mat och önskemål om spel är vanligast
I dag används frågeformuläret på två barnavdelningar på Hallands sjukhus Halmstad. Barnen svarar anonymt.
– Alla barn i åldrarna 6–12 år som skrivs ut från sjukhuset erbjuds att svara på frågorna innan de går hem. De kan göra det själva eller tillsammans med föräldrarna. De får frågorna på en läsplatta, och de som inte kan läsa kan få frågorna upplästa digitalt. Det går snabbt för barnen att svara, det är tolv frågor och de kan också fylla i förbättringsförslag. Kommentarer om maten och önskemål om spel är vanligast, säger Britt-Mari Gilljam.
Barnens vilja att vara delaktiga i sin vård varierar från barn till barn, dag till dag och situation till situation.
– Det är lika mycket en avhandling som riktar sig till vårdpersonal som till barn. Personalen vet att barnen ska vara delaktiga. Jag ser att barnen vill bli tillfrågade, och det är viktigt att även om ett barn har sagt nej en gång, behöver hen alltid få en ny chans. Barnens dagsform kan påverka viljan till delaktighet, förutom att barn utvecklas hela tiden. Bara att personalen visar att den verkligen vill veta vad barnet tycker är en form av delaktighet.
Viktigt att även primärvården frågar barnen
Resultatet av frågeformuläret redovisas en gång i månaden för respektive avdelning så att personalen kan förbättra rutiner och arbetssätt. Bland resultaten syns exempelvis hur en viss åldersgrupp bland barnen ger respons på en viss aspekt.
– Jag vill fortsätta att utvärdera formuläret. Just nu är vi i startgroparna att implementera det på barnmottagningen. Då blir sammanhanget lite annorlunda – barnen ska svara direkt efter sitt besök i stället efter att de har varit inlagda. I och med det kan vi även se vad som funkar och inte på en mottagning, säger Britt-Mari Gilljam, och lägger till:
– Det är viktigt att primärvården också frågar barnen, det kommer jättemånga barn till vårdcentralerna.
Britt-Mari Gilljams forskargrupp tillhör arbetar med att ta fram olika verktyg för att stärka barns delaktighet. Ett exempel är projektet som går under arbetsnamnet HAPPY och det digitala kommunikationsverktyget Sisom. Britt-Mari Gilljam planerar att översätta frågeformuläret till arabiska och även att utveckla en version som riktar sig till barn i förskoleåldern.
Britt-Mari Gilljam, forskare i hälsa och livsstil med inriktning omvårdnad vid Högskolan i Halmstad, britt-mari.gilljam@hh.se
Smittkoppor, dysenteri och febersjukdomar var återkommande farsoter under 1600- och 1700-talen. Mest skrämmande var dock pesten som på ett oförutsägbart sätt slog till gång på gång.
– Alla känner väl till 1300-talets digerdöd då ungefär en tredjedel av Europas befolkning dog, säger Daniel Larsson, forskare i historia vid Göteborgs universitet. Mindre känt är kanske att pesten gång på gång återkom under de följande seklerna med förfärande verkan. Den senaste pestepidemin i Sverige, 1710–1711, ledde till cirka 100 000 döda, en katastrof, inte minst med tanke på att befolkningen bara var på cirka 1,3 miljoner människor.
Smittsamma sjukdomars spridning kan historiker undersöka i kyrkoböcker och begravningslängder. Det går dock inte alltid att utläsa exakt vad människor dog av.
– Ofta finns anteckningar om symtom, som att någon dött av hosta eller feber, men det säger ju inte om det var tyfus, tuberkulos eller något annat. Det går heller inte att utläsa hur stor smittspridningen var. En begravningslängd kan exempelvis ange att 15 barn dött i smittkoppor, men det säger ju ingenting om hur många smittade som överlevde.
Återkommande epidemier
Smittkoppor uppfattades som en barnsjukdom under tidigmodern tid, berättar Daniel Larsson.
– Epidemierna kom med 5–6-års mellanrum och i princip alla som inte tidigare haft sjukdomen blev smittade, det vill säga i huvudsak barn. Världens första vaccin, smittkoppsvaccinet, utvecklades i slutet av 1700-talet men sjukdomen verkar ha avtagit och blivit mindre aggressiv redan innan dess.
Också malaria fanns i Sverige och försvann först på 1800-talet då våtmarker började dikas ut för att användas i jordbruket.
Istället kom en annan förfärande sjukdom. Under 1800-talet dog närmare 40 000 svenskar i kolera och omfattningen ledde till att särskilda kolerasjukhus och kolerakyrkogårdar upprättades.
Avvägning mellan karantän och öppen handel
– Koleran var ny i Europa men hade funnits i Gangesdeltat i tusentals år, berättar Daniel Larsson. Sjukdomen började spridas i samband med allmänt ökad handel och inom det brittiska imperiet och fanns snart i hela världen. Läkarna tvistade om orsaken till sjukdomen och två läger bildades. Somliga ansåg att den berodde på små osynliga smittämnen och förordade därför karantän och avspärrningar. Andra menade att sjukdomen orsakades av smuts och dålig hygien, vilket verkade troligt eftersom främst fattiga människor i dåliga bostäder drabbades.
Precis som idag gällde det att väga olika åtgärder mot varandra: å ena sidan minska smittspridning, å andra sidan ändå hålla igång handeln så att samhället kunde fungera.
Först i slutet av 1800-talet upptäcktes den bakterie, vibrio cholerae, som orsakar kolera.
– Men det är en sak att vetenskapligt konstatera vad som leder till sjukdom, och en annan sak att faktiskt göra något åt det. Koleran fortsatte att skörda offer men ledde också till positiva konsekvenser som stora satsningar på vatten- och avloppssystem, bättre bostäder och mer noggrann hygien. Epidemin var alltså en av flera orsaker till omvandlingen av Sverige till ett sundare samhälle.
Historiska farsoter ger lärdomar
Det är svårt att dra paralleller mellan dagens covid-19-pandemi och forna tiders farsoter, då dödligheten i de historiska farsoterna var så oändligt mycket högre, påpekar Daniel Larsson.
– Men kanske kan ändå två lärdomar dras. Den första är vikten av saklig och korrekt information. Under koleraepidemierna fälldes exempelvis Aftonbladet för ryktesspridning, som förstås spädde på oron i samhället. Den andra lärdomen handlar om betydelsen av att ha en bred och långsiktig skyddsstruktur för att i möjligaste mån vara beredd på att katastrofer fortfarande kan inträffa. Kanske som ett slags civilförsvar, fast mot de virusattacker som uppenbarligen sätter samhället på hårda prov också i vår tid.
Boktips:
Kolera: samhället, idéerna och katastrofen 1834, av Daniel Larsson
Text: Eva Lundgren
Artikeln är tidigare publicerad på Göteborgs universitets hemsida
Enligt Folkhälsomyndighetens direktiv bör äldre alltså undvika att träffa släktingar och vänner om det inte är helt nödvändigt. Hur ska man som berörd tänka kring det för att göra det bästa av situationen?
– För det första är det viktigt att framhålla att personer över 70 år inte är en homogen grupp. Vi har 70-åringar som fortfarande jobbar och åker Vasaloppet och vi har 60-åringar som är förtidspensionärer och multisjuka. Det är viktigt att ha tilltro till människors förmåga att hantera krissituationer! understryker Lisa Ekstam, docent i arbetsterapi i forskargruppen Delaktighet, åldrande och vardagsliv, vid den tvärvetenskapliga forskningsmiljön CASE vid Lunds universitet.
Negativ syn på vad äldre klarar av
– Att man har en negativ syn på vad äldre klarar av skapar också ett större beroende och starkare ensamhetskänslor bland äldre personer, förklarar Lisa Ekstam, som bland annat, på uppdrag av Helsingborgs stad, forskat för att öka förståelsen av ensamhet och betydelsen av aktiviteter bland boende på stadens vårdboenden.
Redan före coronakrisen upplevde 65 procent av de som bor på vårdboende i Sverige att de ofta eller då och då besväras av ensamhet (Socialstyrelsens undersökning ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen” Socialstyrelsen, 2019). Och social isolering och ensamhet kan trigga andra former av ensamhet, som existentiell ensamhet, ensamhet som är sammanflätad med ångest och känslor av meningslöshet.
Man brukar prata om fyra områden som är extra viktiga för hälsan bland äldre, det är viktigt att ha en social gemenskap, meningsfulla aktiviteter, fysisk aktivitet och bra matvanor. Så försök sträva efter att bibehålla aktivitetsbalans i vardagen.
Det är många som vill hjälpa i denna situation, så viktigt att inte tänka att man är till besvär.
Visa uppskattning till all kompetent personal inom vård- och omsorg!
Om man är orolig och mår psykiskt dåligt finns organisationen Mind – för psykisk hälsa som man kan kontakta. De har en telefonlinje för äldre: Äldrelinjen, 020-222233, öppen 10-15.
Personer som kan behöva stöd i en sån här situation där vår förmåga att leva med ovisshet prövas, är främst sköra och multisjuka äldre personer med kognitiv nedsättning eller psykisk ohälsa. Det är de som lider mest av att förlora sitt nätverk av stödjande personer.
– Det är viktigt att vara uppmärksam på tecken på psykisk stress och psykiatriska tillstånd, till exempel oro, aggressivt beteende, isolering. I det läget är det viktigt med insatser som möjliggör bibehållandet av rutiner i vardagen och aktivitetsbalans.
Vad bör då anhöriga tänka på nu när man inte kan träffa sina äldre släktingar?
Prata med varandra om vilka behov man har. Det är viktigt att bara finnas där och lyssna, och man kan vara närvarande via telefon. Kanske prata om eventuell oro kring corona. Eller bara ta en paus från nyhetsflöden och småprata om vardagssaker för att flytta fokus från corona till något annat.
Enligt rapporten Svenskarna och internet 2019 av Internetstiftelsen använder 84 procent av alla 66 år och äldre internet. Ta reda på vilka möjligheter vårdboendet har för digitala möten, så som skype eller andra web-möten där man kan se och höra varandra. På så sätt kan man till exempel fika, äta middag och se på TV tillsammans.
Om man inte uppskattar digitala möten så kan man kanske sätta sig ner och skriva ett hederligt brev eller ett vykort till sina nära och kära. Erbjuda hjälp med att handla till exempel. Det kommer fram många kreativa lösningar och förslag i en sådan här situation, till exempel mataffärer som håller öppet för äldre att handla när ingen annan är där.
Hur kan vårdpersonal agera för att dämpa oro och ensamhet bland de äldre?
Personalens bemötande är viktigt. Att ha tid att sitta ner och bemöta eventuella frågor och oro. Oro bland de boende eller bland personalen sprids lätt vidare så det är också viktigt att personalen känner sig trygg och har tid för de boende.
Kontinuitet i personalgruppen är viktig, men också en utmaning i samband med ökad sjukfrånvaro.
Att i möjligaste mån upprätthålla vardagliga rutiner.
Erbjud meningsfulla aktiviteter, inte vilka aktiviteter som helst. Fråga de äldre vad de vill göra. En vanlig aktivitet många på vårdboenden önskade mer av var att komma ut på fler promenader. Ta hjälp av digitaliseringen. I sociala medier öppnas det just nu upp för virtuella turer på museum, streaming av opera och andra konserter.
När coronakrisen nu biter sitt grepp om det svenska samhället har en stor del av medborgarna övergått till att arbeta hemifrån. Aldrig förr har digitaliseringen i samhället fått en sådan framfart i och med coronakrisen. Många har fått ändra sitt arbetssätt på ett ganska dramatiskt sätt genom att snabbt övergå till digitalt arbete.
– Generellt verkar den övergången gått ganska smidigt i och med att alla är så införstådda med att detta måste göras. Det som inte alla tänker på dock är att det finns många utmaningar i samband med övergången till arbete på distans, inte minst säkerhetsutmaningar. I praktiken har vi gått från att sitta på kontoret med förhoppningsvis en kontrollerad och säker infrastruktur till att flytta hem till en miljö där arbetsgivaren har noll koll på hur IT-miljön ser ut, säger Rose-Mharie Åhlfeldt, biträdande professor i informationsteknologi vid Högskolan i Skövde och informationssäkerhetsexpert.
Sunt förnuft om säkerhet
MSB kom i veckan ut med råd gällande Informationssäkerhet för dig som arbetar hemma. En övergripande checklista med enkla och konkreta råd och tips att tänka på när vi tar med oss arbetsgivarens information och resurser under vårt eget tak. Råden handlar om allt från att se över vilken uppkoppling man har hemmavid så att det stämmer överens med arbetsgivarens riktlinjer för distansarbete, till att tänka på vem som finns i rummet och kan lyssna på videomötet eller telefonsamtalet.
– Sunt förnuft kan man tycka. Men faktum är att det kanske inte är så enkelt för en medarbetare att veta vilka åtgärder som behöver göras. Många arbetsgivare har exempelvis inte tagit fram några klara riktlinjer för vilken uppkoppling som gäller mellan bostad och arbetsgivarens IT-miljö. Vilka krav ska ställas på hemmanätverket? Medarbetaren bör veta vad som gäller men hur lätt är det om inte riktlinjerna är framtagna?
Brist på riktlinjer
Vi vet från både utredningar och forskning att många organisationer brister i sitt systematiska informationssäkerhetsarbete och när krisen kommer finns varken tid eller resurser tillgängliga för att just i den stunden säkra upp nät och annan infrastruktur eller ta fram snabba riktlinjer för hur det egentligen ska gå till. Mycket lämnas därför åt medarbetaren själv att göra bedömningar.
SÄPO har varnat för att cybersäkerhetshoten ökar nu när allt fler arbetar hemifrån. Utövarna vet att hemmaarenan inte har den säkerhetsnivå som organisationerna själva sätter upp. Alltså finns det större chans att komma åt eftertraktad information på ett lättare sätt.
Det kommer även fler och fler källor som visar på säkerhetsbrister i de videokonferensapplikationer som är vanliga vid distansmöten. Dels säkerhetsluckor som öppnar upp för möjligheten att obehöriga kan hacka sig in och avlyssna möten eller utnyttja funktioner i mötet för egna syften, men även att systemen i sig öppnar upp för leverantören själv att ha koll på informationen som hanteras i tjänsten. Det kan vara röjande av känslig information hos organisation men även personuppgifter om mötesdeltagare vilket gör att medarbetarens egen integritet kan åsidosättas.
Ställ krav
– Med andra ord, inte lätt att göra rätt för en medarbetare som hastigt har fått ta med sig hela arbetet hem till bostaden. Hur ska man agera då? Ja, självklart lyssna och utgå från de råd som ändå ges. De är bra och tänkvärda men ställ även krav på din arbetsgivare att få den information du behöver om vad som tekniskt måste göras för att säkerställa hemmiljön. Därutöver måste man som medarbetare också ta eget ansvar och öka sin medvetenhet. Gör en snabb klassning av den information som du ska kommunicera och hantera i de tjänster som används. Är informationen känslig så måste andra åtgärder till och har då inte arbetsgivaren tagit fram regler för detta, kräv att få dem, säger Rose-Mharie Åhlfeldt.
Kontakt:
Rose-Mharie Åhlfeldt, Biträdande professor i informationsteknologi, Högskolan i Skövde, rose-mharie.ahlfeldt@his.se
Under cirka trettio år har internet har varit tillgängligt för allmänheten. Det har inneburit radikala förändringar i samhället, bland annat för hur människor kan kommunicera och få kontakt med varandra oavsett geografiska avstånd. Paradigmskiftet är inte minst tydligt i relation till hbtq-personers liv, något som synliggörs i en ny avhandling i etnologi av Evelina Liliequist, Umeå universitet.
– Många tar kanske för givet att det inte är något problem att leva öppet som hbtq-person idag, men min studie visar att hbtq-personer ofta tonar ner sin identitet och väljer hur de presenterar sig beroende på om de digitala miljöerna upplevs som trygga eller otrygga, vilka som kan läsa ens inlägg och så vidare, säger Evelina Liliequist.
I materialet blir det synligt att heteronormativitet är betydelsefullt för hur olika digitala miljöer används och upplevs. En aspekt av hbtq-personers nätanvändning som avhandlingen belyser är problem och möjligheter med ökad synlighet på nätet. Genom att använda tillgängliga funktioner och laborera med sekretessinställningar skapas en sorts ”platsbyggda” garderober.
Samband mellan digitala och geografiska rum
Avhandlingen undersöker vilken betydelse den digitala utvecklingen har haft för hbtq-personer, med norra Sverige som utgångspunkt. I avhandlingen ges empiriska exempel på hur användningen av digitala miljöer upprättar betydelsefulla förbindelser mellan människor och rum, både digitalt och geografiskt. Ett centralt resultat i avhandlingen är att internetanvändningen handlar om mer än bara nätet i sig.
– Vad som först skulle handla uteslutande om digitala miljöer kom ganska snabbt att handla om hur digitala och geografiska rum hänger ihop och påverkar varandra. Även fler aktörer än de intervjuade personerna blev efter hand synliga: internet, mobiler, datorer, algoritmer och sekretessinställningar för att nämna några. Avhandlingen visar att alla dessa saker hänger ihop och har betydelse för hbtq-personers användning av olika digitala miljöer.
Det pågår ett slags digitalt uppror när det gäller vilka geografiska rum som anses vara möjliga för queera lyckliga liv. I informanternas erfarenheter av digital användning framgår att hbtq-liv i stor utsträckning förväntas levas i storstäder och inte i till exempel Norrland. Digitala miljöer skapar dock nya arenor där sådana dominerande föreställningar utmanas.
Positivt laddade bilder i stafettkonton
Digitala plattformar gör det också möjligt att samlas och mobiliseras kring en gemensam politisk agenda. Ett av avhandlingskapitlen belyser ett pågående fenomen, så kallade stafettkonton på Instagram och Facebook som används för att omförhandla betydelser av geografiska rum och sexualitet. Kontona fungerar dels stärkande för sina medlemmar, dels används de som plattformar för att utmana normerande föreställningar.
– Det finns en tydlig tendens i de stafettkonton, som jag har följt, att framförallt kommunicera positivt laddade vardagliga representationer av lands-/glesbygd. Oftast publiceras bilder som visar slående naturvyer, bräddfyllda svamp- och bärkorgar och pittoreska små stugor. Att nästan överdrivet ge uttryck för lands-/glesbygden som queera/lesbiska idyller på det här sättet kan mot bakgrund av nedvärderande föreställningar om lands-/glesbygd ses som en subversiv strategi.
Sammanfattningsvis ger avhandlingsstudien flera exempel på hur tillgången till internet har haft betydelse för hbtq-personers liv. Digitala miljöer har såväl återskapat som utmanat och på många sätt även förändrat normer kring sexualitet och geografi.
Forskare från Uppsala universitet har tillsammans med kanadensiska kollegor använt synkrotronröntgen för att kartlägga innerörats blodkärl. Studien kan ge en förklaring till varför det är så effektivt att behandla dövhet hos människor med så kallade cochlearimplantat, eller CI.
Cochlearimplantat innebär att en elektrod som elektriskt stimulerar hörselnerven opereras in i innerörat. Hittills har ungefär en halv miljon människor runt om i världen behandlats med tekniken. I Uppsala utförs ingreppet även på patienter med grav hörselnedsättning, men som kan uppfatta ljud med lägre frekvenser.örats m
Hörselsnäckan och dess blodkärlskanaler. I hörselsnäckan finns 15 000 hårceller som fångar upp vibrationerna (ljudvågorna) från trumhinnan och hörselbenen. Bild: Springer Nature
– Vi behöver bli bättre på att förstå det mänskliga hörselorganets mikroanatomi och hur inopererade elektroder påverkar strukturer i hörselsnäckan. Det kan leda till förbättrad elektroddesign och hörselresultat. 3D-rekonstruktioner gör att vi kan studera nya kirurgiska vägar till hörselnerven, säger Helge Rask-Andersen, seniorprofessor i experimentell otologi vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper.
För att kunna undersöka blodkärlen i de inre hörselorganen använde sig forskarna av synkrotronanläggningen i Saskatoon i Saskatchewan i Kanada. Anläggningen, som en av åtta i världen, är stor som en fotbollsplan och accelererar partiklar med mycket hög energi. Detta gör det möjligt att skapa bilder av innerörats minsta delar. Via datorbehandling kan bilderna sedan framställas tredimensionellt.
Tredimensionell bild av innerörats med alla dess delar: Trumhinnan (grön) och hörselbenen hammaren (ljusgult) städet (orange) och stigbygeln (blå). Den gröna spiralen nedtill är hörselsnäckans hörmembran. På det sitter hårceller som fångar upp vibrationer från trumhinnan och hörselbenen. Den gula strukturen är hörselnerven. Bild: Springer Nature
Forskarna hoppas att metoden i framtiden kan bidra till ny kunskap om sjukdomar som drabbar örat, såsom Meniere´s sjukdom, plötslig dövhet och tinnitus vars orsaker fortfarande till stor del är okända. Men än så länge är det inte möjligt att undersöka levande patienter med den här tekniken. Strålningen är för stark.
– Vi studerar preparat från avlidna, det vill säga donerade tinningben. Vår förhoppning är att tekniken kan modifieras i framtiden så att man kan få bättre upplösning än idag, säger Helge Rask-Andersen.
Helge Rask-Andersen, seniorprofessor i experimentell otologi vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Öron-, näs- och halssjukdomar, Uppsala universitet, helge.rask-andersen@surgsci.uu.se
Godartad lägesyrsel är vanligt och förekommer ofta odiagnostiserat bland äldre. Många lider i det tysta av yrsel och obalans, vilket har stor inverkan på livskvaliteten. Även om yrsel inte är livshotande ökar risken för otrygghet och fallolyckor när man går.
Syftet med avhandlingen vid Sahlgrenska akademin har varit att öka kunskapen om yrsel och ostadighet hos äldre, med fokus på godartad lägesyrsel. Författaren Ellen Lindell är specialistläkare inom öron-näsa-hals på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, där en del av forskningen gjorts.
I en av delstudierna ingick 149 patienter, 96 kvinnor och 53 män, som remitterats till öron-näsa-hals på grund av yrsel. I samband med undersökning besvarade de ett formulär med 15 frågor. Den fråga som hade tydligast koppling till diagnosen godartad lägesyrsel var just den om yrsel när man vänder sig i sängen.
Snabb identifiering möjlig
– Förekomst av yrsel när man lägger sig eller vänder sig i sängen kan snabbt identifiera godartad lägesyrsel, som är den vanligaste orsaken till yrsel och som går att bota. Behandling av yrsel ökar välbefinnandet och kan minska lidandet hos en stor grupp äldre personer och även minska samhällets kostnader, säger Ellen Lindell.
Godartad lägesyrsel, kristallsjuka, är den vanligaste orsaken till yrsel från innerörats balansorgan och beror på att kristaller från innerörat lossnar och hamnar på fel ställe. Symptomen är yrsel som kommer framförallt vid lägesändring. Många upplever även ostadighet när de står och går.
Kristallsjuka botas genom manöverbehandlingar, ofta utförda av sjukgymnast, där man har som målsättning att få kristallerna på rätt plats igen. Detta gör man genom att vrida och snurra hela patienten. Beroende på vilken båggång och vilken sida gör man på olika sätt.
Upplever sämre hälsa
Tre av tio personer över 70 år beräknas lida av yrsel och obalans. Enligt avhandlingen, som också stöder sig på data från den omfattande befolkningsstudien H70 i Göteborg, är yrsel vid 75 års ålder vanligare hos kvinnor än hos män, men vid 79 års ålder är könsskillnaderna borta.
Bland de undersökta 79-åringarna hade drygt hälften yrsel och fyra av tio hade ramlat senaste året. Personer med yrsel tar fler mediciner, är mer trötta, går långsammare, är mer rädda för att ramla och har sämre självupplevd hälsa än personer utan yrsel.
– Resultaten i min avhandling visar att om man är drabbad av yrsel så är det förenat med sämre hälsorelaterad livskvalitet och att man skattar sin hälsa sämre än personer utan yrsel, säger Ellen Lindell.
Ellen Lindell, specialistläkare inom öron-näsa-hals på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, forskare Göteborgs universitet, ellen.lindell@vgregion.se
Kroppsspråket avslöjar en lögn. Våldtäktsoffer gör alltid motstånd. Det är bra att pressa på i förhör. Visst? Vi har föreställningar om hur hur människor beter sig vid brott och i rättsliga sammanhang. Men vad är myt och vad är fakta?
I en serie kortfilmer berättar forskare inom rättspsykologi vad forskningen visar.
I en serie kortfilmer ger forskare vid Research unit for Criminal, Legal and Investigative Psychology (CLIP) vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet svar på vanliga frågor inom rättspsykologi. De berättar bland annat om lögnens psykologi, falska minnen, förhör med misstänkta, svårigheter med att fatta snabba beslut i polisutredningar och varför en del erkänner brott de inte begått.
– Det finns många föreställningar och idéer kring hur människor beter sig i rättsliga sammanhang. Många tror sig veta hur en lögnare beter sig eller hur ett offer som faktiskt har varit utsatt för ett brott bör agera. Och det är väl inte så konstigt. Vi marineras i true crime-serier och läser om rättsfall både i media och populärkultur dagligen. Problemet är när vi lär oss saker som faktiskt inte har stöd i forskning, säger Sofia Calderon, forskare i rättspsykologi.
Kan folk avslöja lögner?
Sofia Calderon, forskare i rättspsykologi förklarar.
Varför erkänner en del brott de inte har begått?
Timothy Luke, forskare i rättspsykologi, förklarar:
Varför blir brottsutredare ibland fixerade vid en enskild händelse och blind för för alternativa förklaringar?
Karl Ask, professor i psykologi förklarar psykologin bakom tunnelseende i brottsutredningar:
Varför klandrar människor brottsoffer?
Malin Joleby, forskare vid CLIP:
Vad är falska minnen? Emelie Ernberg, forskare inom psykologi:
Hur bör man intervjua barnvittnen. Mikaela Magnusson, forskare inom rättspsykologi berättar:
Erik Mac Giolla, professor i psykologi berättar om faktorer som påverkar ögonvittnen:
Hur kan man hindra ett brott innan det begåtts? David Neequaye, forskare inom psykolog berättar om taktiken.
Emelie Ernberg, forskare inom psykologi berättar om hur människor minns traumatiska händelser:
Det finns sätt att lista ut vad som har hänt genom att analysera det som sagts i ett förhör. Professor Leif Strömwall berättar om utsageanalytiska metoder:
Forskargruppen CLIP arbetar med att ta fram kunskap som är viktig för rättsväsendet och som exempelvis kan bidra till att förbättra polisens utredningar och att förhör och vittnesmål har starkt bevisvärde.
– Det är viktigt att krossa rättspsykologiska myter. På ett privat plan kan det vara viktigt för att inte ställa fördomsfulla frågor till en vän som varit utsatt för brott och på så vis skuldbelägga personen, säger Malin Joleby, forskare vid CLIP.
– Det är också viktigt att personer som jobbar inom till exempel polisen får reda på centrala fynd. Det kan leda till att färre personer blir felaktigt dömda, och till att gärningspersoner som begått brott faktiskt blir dömda.
Alla kemiska föreningar i naturen är skapade genom biosyntes, där växter, djur och mikroorganismer producerar komplexa ämnen från enklare strukturer. En del av den här kemin är producerad med syfte att försvara organismen: ett exempel är de föreningar som växter producerar för att förgifta insekter som äter dem. Forskningsfälten farmakognosi och naturproduktskemi undersöker hur sådana kemiska föreningar kan användas inom medicin.
Idag vet vi ganska mycket om hur biosyntesen går till i olika organismer, till och med så mycket att kan vi förutse vilka sorters kemiska föreningar som kan förväntas produceras naturligt och därmed också vilka som anses otänkbara.
Denna kunskap ledde till att Luke Robertson, postdoktor vid institutionen för ekologi och genetik och institutionen för läkemedelskemi, Uppsala universitet, ifrågasatte strukturen hos en kemisk förening som rapporterats från en blåstjärneväxt, en scilla, från Madeira (Scilla madeirensis, Asparagaceae). En tidigare studie visade på en kemisk förening som kunde vara användbar för behandling av prostatahyperplasi, men strukturen såg osannolik ut: den passade inte med någon känd biosyntesväg.
Felaktig identifiering
En närmare undersökning ledde Robertson till slutsatsen att de ursprungliga forskarna hade identifierat strukturen felaktigt; de hade hittat ett ämne som inte var naturligt producerat av växten. De hade upptäckt en syntetisk antibiotika: sulfadiazine.
– De verktyg vi använder för att identifiera strukturerna av organiska molekyler kan vara komplexa; det är inte så att vi bara infogar data och datorn spottar ut kemiska strukturer. Det är som en gåta där två olika forskare kan finna olika svar på samma problem, säger Luke Robertson.
Men var kommer då sulfadiazinet ifrån? Föreningen isolerades faktiskt från växten men sulfadiazine är, vad vi vet, enbart producerat av människan. Den enda rimliga förklaringen, enligt Robertson, är att den här syntetiska föreningen har kontaminerat växten och dess närmiljö via gödsling. Sulfadiazine används ofta inom boskapsindustrin som antibiotika och sprids sedan i miljön via animaliskt gödsel. Föreningen ackumuleras i jorden och tas därifrån upp av växterna.
– Det är så otroligt viktigt att vi identifierar kemiska strukturer korrekt. Medicinska företag kan förlora miljoner på att upptäcka och patentera ämnen med potential att användas effektivt inom medicin, men som sedan kan upptäcktas vara felaktigt identifierade. Om ett annat företag upptäcker detta, kan de fort ta patent på det ämnet med den rätta strukturen, och på så sätt ”sno” idén.
Luke Robertson, postdoktor vid institutionen för ekologi och genetik och institutionen för läkemedelskemi, Uppsala universitet, luke.robertson@ebc.uu.se
Vår forskning visar att för människor som har djup relation till naturen, blir en ekologiskt rik natur läkande, helande och återhämtande på ett mycket starkare sätt, säger Matteo Giusti, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.
Forskarna från Urban Studio vid Högskolan i Gävle har skapat en upplevelsekarta, utifrån nästan 2000 upplevelser, som täcker hela Stockholms kommun. Kartan bygger på en onlineundersökning där människor kunde ge röst åt sina upplevelser av Stockholm. Analys av svaren visade vilka upplevelser som är återhämtande och för vem.
Resultaten visar att om man har en stark koppling till naturen så är sannolikheten mycket större att man får en återhämtande effekt när man är i naturområden och särskilt när man är i ekologiskt värdefulla naturområden.
– Vi kan visa dels att vad man har för attityder påverkar starkt och dels vilken typ av natur som är mest återhämtande, säger Matteo Giusti, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.
Forskarna har skapat en upplevelsekarta, utifrån nästan 2000 upplevelser, som täcker hela Stockholms kommun.
Tidigare erfarenheter har stor betydelse
– Det har stor betydelse vad man kommer in i sin naturupplevelse med för tidigare erfarenheter, säger Karl Samuelsson, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.
Enligt Karl visar tidigare studier på ett tydligt samband mellan hur ofta man under sin uppväxt har varit i naturen och hur mycket man har lekt utomhus och ens kopplingar och attityder till naturen i vuxen ålder.
– Det nya vi ser är att detta också spelar roll för upplevelser i stunden och att det också spelar roll för välbefinnande och hälsa. Vi tror att det blir som en självförstärkande cirkel, där det ena leder till den andra, säger Karl Samuelsson.
Typ av natur spelar roll
Studien visar också att om man har en djup koppling till naturen, så har en viss typ av natur en mycket större återhämtande effekt.
– Det handlar om platser som har ekologiska värden, kanske med stora gamla lövträd, eller ängar, olika sorters ekosystem som är viktiga för den biologiska mångfalden, säger Matteo Giusti.
Stadens natur är och kommer att vara vår vanligaste kontakt med naturen. Att skapa livsmiljöer som samtidigt stöder människors välbefinnande och ekologisk hållbarhet är därför en angelägen prioritering, framhåller forskarna.
– Det motsatta gäller också, har man en låg koppling till naturen, då är det mer sannolikt att man har en återhämtande upplevelse i områden som inte har någon natur, säger Karl Samuelsson.
Aminoglykosider är en grupp antibiotika som är mycket värdefull för att behandla infektioner med multiresistenta bakterier. En helt ny resistensgen, som sannolikt gör bakterierna motståndskraftiga mot den allra senaste aminoglykosiden, plazomycin, har upptäckts av forskare vid Göteborgs universitet. Genen har redan spridit sig till flera sjukdomsframkallande bakterier men lyckats flyga under radarn fram till nu.
Genen som forskarna upptäckte i flodsediment från Indien liknar inte någon annan känd resistens-gen. Men när de jämförde dess dna-sekvens mot redan publicerade dna-sekvenser från bakterier så insåg de att genen redan fanns i flera sjukdomsframkallande bakterier, däribland salmonella och pseudomonas från USA, Kina och Italien. Ingen hade dock insett att genen gjorde bakterierna resistenta.
Forskargruppen har gett genen namnet ”gar” efter garosamin som beskriver en struktur hos de aminoglykosidmolekyler som genen gar ger resistens mot. Precis en sådan struktur har även den allra nyaste aminoglykosiden, plazomycin, som har utvecklats just för att undgå de flesta kända resistensmekanismerna mot aminoglykosid-antibiotika.
Ökad spridning skulle försvåra
Professor Joakim Larsson, seniorförfattare till studien och föreståndare för Centrum för Antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet, kommenterar resultaten:
– Det är goda nyheter att gar-genen fortfarande verkar ganska ovanlig, men med en ökad spridning kommer den sannolikt att göra det ännu svårare att behandla redan multiresistenta bakterier. Ett exempel är pseudomonas aeruiginosa, som är en vanlig orsak till sjukhusförvärvad lunginflammation. Att kunna behandla sekundära, bakteriella lunginfektioner är något vi är särskilt måna om i dessa tider när världen har drabbats av covid-19-pandemin.
I stället för att undersöka stora mängder bakterieisolat från patienter så letade forskarna efter nya resistensgener i floder påverkade av avloppsvatten i Indien, ett land som redan är hårt drabbat av antibiotikaresistensens konsekvenser. Att undersöka miljöprover visade sig vara en effektiv strategi för att upptäcka bakteriella resistensgener som, än så länge, verkar bäras av en mycket liten del av befolkningen.
– Att tidigt upptäcka resistensgener kan hjälpa oss att begränsa deras spridning, det möjliggör genbaserad diagnostik, och möjligen kan det hjälpa industrin att utveckla nya läkemedel som kan undgå de former av resistens som är på frammarsch, säger Joakim Larsson.
Devalverar värdet av antibiotika
Runt om världen försöker företag och forskare att utveckla nya antibiotika, men deras framgångar är tyvärr mycket begränsade. Även när de lyckas verkar utvecklingen oundviklig:
– Varje antibiotika som mänskligheten producerat har mötts av resistens i åtminstone några av de bakterier de tagits för att behandla. Gar-genen är bara den senaste i en rad av gener som en efter en devalverar värdet av våra livsnödvändiga antibiotika, säger Joakim Larsson.
Forskargruppen i Göteborg studerar miljöns roll vid utvecklingen av antibiotikaresistens och framförallt som källa för resistensgener, som över tid kan förflytta sig från ofarliga miljöbakterier till de arter som ofta orsakar infektioner.
– Den enorma mångfalden av bakterier i miljön runt omkring oss hyser antagligen redan i dag resistensgener mot alla antibiotika vi någonsin kommer att utveckla – om vi inte börjar tänka väldigt annorlunda kring hur vi designar antibiotika, säger Joakim Larsson.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften .
I början av 2020 fanns det över 200 svenska miljardärer, varav omkring 40 dollarmiljardärer. Det placerade oss bland de tio länder i världen som har flest miljardärer i relation till folkmängden. Sedan kom coronaviruset, som kan komma att rita om kartan.
När börsen började falla fritt i mars 2020 tog de allra rikaste den första stora smällen. Sveriges rikaste person, H&M:s storägare Stefan Persson, var vid årsskiftet god för 174 miljarder kronor, enligt Veckans affärers årliga lista. När börsen förlorat en tredjedel av sitt värde på ett par veckor hade han och andra superrika svenskar förlorat tiotals miljarder kronor.
Efter mellankrigstidens finanskris minskade ojämlikheten i över 40 år, medan Sverige byggde ut välfärden. Allra minst var klyftan mellan fattiga och rika 1980. Sedan började klyftorna att växa globalt, till följd av bland annat skattereformer och avregleringar. Det ledde till ökad tillväxt och välstånd, men också ökad ojämlikhet.
De rika har blivit rikare
I global jämförelse är ojämlikheten i Sverige ändå ganska liten, men två grupper sticker ut. De rikaste har dragit ifrån, tack vare stora kapitalinkomster. Samtidigt har de fattigaste halkat efter på grund av långtidsarbetslöshet och sänkta nivåer i A-kassa och sjukförsäkring. Detta har skapat oro för politisk turbulens och sociala slitningar. Bland annat industriländernas samarbetsorganisation OECD har efterlyst politiska beslut som minskar de svenska klyftorna.
Bild: Ruthson Zimmerman på Unsplash
Hur mycket äger den rikaste procenten i Sverige?
Den ekonomiska ojämlikheten ökar globalt. 2019 ägde den rikaste procenten av världens befolkning 45 procent av det samlade privatkapitalet, medan den fattigare halvan ägde 1 procent, enligt affärsbanken Credit Suisse.
Att jämföra olika länder är svårt eftersom socialförsäkringar och pensionssystem skiljer. Det faktum att få unga äger förmögenheter ställer också till det. Hälften av världens unga bor i Afrika, men statistiken justeras inte för ålder, vilket ger en skev bild av andelen förmögna i världsdelen.
I Sverige har den rikaste procentens andel av landets samlade privata förmögenheter ökat kraftigt sedan 1980, då klyftorna var som minst, till omkring 25 procent idag. Lägger man till utlandsskrivna ökar andelen till cirka 40 procent. Statistiken kring detta är dock ofullständig. Bara miljardärerna, som var 180 stycken 2018, hade då en samlad förmögenhet på över 1 100 miljarder kronor – lika mycket som staten – och med utlandstillgångar nästan dubbelt så mycket.
Både den rikaste och den fattigaste tiondelen av befolkningen sticker ut i statistiken, men det finns även skillnader inom dessa grupper. Under 1970-talet minskade de rikaste 10 procentens andel av inkomsterna från omkring en fjärdedel till en femtedel, men har sedan 1980 knaprat sig tillbaka. Den rikaste procentens andel har däremot nästan fördubblats till cirka 7 procent av landets samlade inkomster. Det mesta av ökningen står kapitalinkomsterna* för, en inkomst som kommer av sparat kapital snarare än arbete. Det beror på marknaden, men även 1980-talets avregleringar (privatisering av statliga bolag) och andra politiska reformer. Redan 1991 sänktes skatten på kapitalinkomster, vilket gör det lönsammare att ta ut vinster som utdelning i stället för lön. Under 00-talet avskaffades skatterna på arv och gåvor, förmögenhet och fastigheter.
Jobbskatteavdragen* och det ökade värdet av bostäder och bostadsrätter har spätt på ökningen mellan de rikaste och de fattigaste ytterligare. En effekt är att utdelningarna i onoterade fåmansbolag* har ökat. För sådana är skatten 10 procentenheter lägre än i börsnoterade bolag.
– Det finns ett enormt incitament för ägare av fåmansbolag att ta ut sina inkomster som utdelning i stället för lön. De går primärt till människor i den övre delen av inkomstfördelningen. Och samtidigt som kapitalinkomsterna i toppen ökat så har de som saknar jobb halkat efter i relativa termer, säger Håkan Selin, docent i nationalekonomi och verksam vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Framgångsrika svenska entreprenörer
Tittar man i stället på förmögenheter sticker toppen ut ännu mer. Att denna grupp har ökat kraftigt beror bland annat på att många – inte bara de rikaste – placerat sina pengar i värdepapper, pensionsfonder och fastigheter, som ökat stadigt i värde under hela 2000-talet. Samtidigt har det tillkommit nya miljardärer: entreprenörer som snabbt byggt en förmögenhet på att lansera en produkt vid rätt tillfälle, som Spotify, Mindcraft och Klarna.
– Det kan bli ”the winner takes it all”, säger Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, som forskar kring de allra rikaste.
– Om du bara är lite bättre än konkurrenterna kan du få grepp om hela marknaden. De här enorma förmögenheterna är ofta kopplade till varor och tjänster som många vill ha. Även de som kritiserar ekonomisk ojämlikhet är snabba att köpa senaste mobilen, de googlar och lyssnar på Spotify.
Bild: Laurent Perren on Unsplash
Fattigdom i Sverige
Vilka är då de fattigaste, och hur har de halkat efter?
Sedan 1991 har inkomsterna för den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning fördubblats, och medianinkomsten ökat med över 50 procent. I andra änden av spektrumet finns den nedersta tiondelen, som är en brokig skara. Deras inkomster har ökat avsevärt mindre.
Jobbskatteavdragen har inneburit att en del arbetslösa fått jobb, individer går in i och ut ur den nedersta tiondelen, liksom i andra inkomstskikt. Men de fattiga har halkat efter längre än så.
Ensamstående med barn ekonomiskt utsatta
– De lägsta inkomsterna har ökat med i genomsnitt 0,4 procent per år, medan toppen ökat med 2,5 procent från 1970-talet till 2010. Om Sverige hade haft 0,4 procents tillväxt i 25 år skulle alla beskriva det som en katastrof, säger Markus Jäntti, professor i nationalekonomi på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
– Var tredje ensamstående med barn riskerar att ha en inkomst under fattigdomsgränsen. Det är chockerande att den relativa risken för att ensamstående har låga inkomster ökat så kraftigt – från 10 till 30 procent under tjugo år fram till 2010. På 1990-talet var risken bara lite högre än för alla barnfamiljer. Sedan har det planat ut, men de har det fortfarande svårt, fortsätter han.
Tar man hänsyn till välfärdens tjänster som föräldrapenning, fri skolgång och sjukvård minskar andelen fattiga till 17 procent, framhåller Nordiska rådet i sin policyrapport 2018.
Var femte saknar ekonomiska marginaler
Carina Mood och Jan Jonsson, professorer i sociologi vid samma institut, skrev i fjol rapporten Den nya fattigdomen. De konstaterade att den materiella nöden i stort sett utrotats i Sverige när vi gick in i 1980-talet: alla som ville hade telefon, centralvärme, dusch eller bad, tillgång till tvättmaskin, wc och kylskåp.
Däremot saknade var femte svensk 2017 ekonomiska marginaler, definierat som att man inte kan betala en akut utgift på 12 000 kronor. Men inkomstbaserade definitioner säger inte vem som upplever nöd eller fattigdom.
– Det finns de som har inkomst under den ”absoluta” gränsen men inte är i ekonomiskt trångmål, och det finns de över gränsen som gör det. Människor har olika kostnader och behov, säger Carina Mood.
Bild: Dmitry G, Wikimedia Commons
Fattigdom – tre definitioner
När forskare definierar fattigdom utifrån inkomst skiljer de på relativ och absolut fattigdom.
Absolut fattigdom
Absolut fattig är den vars inkomst inte räcker till vad som betraktas som nödvändig konsumtion. Gränsen ligger ungefär i nivå med normen för ekonomiskt bistånd.
Relativ fattigdom
Relativ fattigdom är den som ofta avses i debatten. Den innebär att man har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten i landet. Ökar medianen kraftigt kan man alltså bli fattig trots att ens egen disponibla inkomst ökar, fast mindre. I denna grupp finns framför allt arbetslösa, ensamstående föräldrar och utlandsfödda.
I behov av försörjningsstöd
I stället för att baseras på inkomst kan fattigdom definieras utifrån andelen som behöver försörjningsstöd. 2018 fick cirka 4 procent av Sveriges befolkning ekonomiskt bistånd.
Källa: Den nya fattigdomen, av Carina Mood och Jan Jonsson
Men precis som det saknas data och statistik för de rikaste är det svårt att uttala sig om vad en viss låg inkomst innebär för en individ.
– Registrerade årsinkomster är trubbiga mått. Vi finner till exempel att oproportionerligt många företagare är fattiga när man ser på årsinkomsten, men de har sällan problem med ekonomisk deprivation (ungefär ”ekonomisk utsatthet”, redaktionens kommentar), säger Carina Mood.
Inkomst av kapital ökar mest
Begreppet relativ fattigdom är problematiskt, anser hon. Det säger inget om vem som upplever en brist eller ej, utan mäter ojämlikheten inom den nedre halvan av inkomstfördelningen. Jobbskatteavdragen ökar ojämlikheten inom denna, där de som är utan jobb sackar efter, då bidragens realvärde inte hänger med.
– Men i övre halvan har avstånden växt betydligt mer, när kapitalinkomster ökat mer än arbetsinkomsterna, säger Carina Mood.
Hur kan man minska de ekonomiska klyftorna?
Statsminister Stefan Löfvén skickade 2018 upp en testballong och föreslog att någon form av förmögenhetsskatt borde återinföras, men har inte drivit frågan vidare. Ser man på de skatter som slopades på 00-talet ligger arvsskatten bättre till för en comeback.
I Konjunkturrådets rapport 2018 föreslogs att en återinförd arvsskatt bör utredas, eftersom arv och gåvor ökat kraftigt sedan skatten avskaffades 2004. Skillnaderna i livschanser mellan bättre och sämre bemedlade har blivit större, framhåller författarna.
Rapporten togs fram av Daniel Waldenström tillsammans med Spencer Bastani och Åsa Hansson, docenter i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet respektive Lunds universitet. De föreslog också samma skattesats på alla kapitalinkomster, bland annat för att det kan sticka i ögonen att de allra rikaste, med utdelningar från onoterade fåmansbolag, gynnas extra mycket.
Höjd skatt på lön eller på kapital – en balansgång
– Det gäller för politiken att hitta en balans. Beskattas löner för mycket slutar folk att jobba eller utbilda sig, beskattas kapital för mycket slutar folk att starta företag eller drar utomlands. Men det har ett värde för företagsägarna att verka i ett välfungerande välfärdssamhälle byggt på skattemedel. Det motiverar en viss beskattning, men som inte förstör drivkrafterna, säger Daniel Waldenström.
Bild: Austin Distel on Unsplash
Det är svårt att forska kring ekonomisk ojämlikhet. Det finns en hel del luckor i statistiken kring de allra rikaste sedan arvs- och förmögenhetsskatterna avskaffades – hur många är de, hur rika är de och vad består deras förmögenheter av? Det saknas även forskning kring vad som driver deras sparbeslut.
Kring den frågan forskar Agneta Berge, doktorand vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Hur investerar de rika sina pengar?
– När vi inte har bra förmögenhetsdata eller enkätdata kring sparmotiven är det svårt att veta vad som driver kapitalbildningen i toppen. Rent teoretiskt måste det vara en kombination av höga inkomster, värdeökningar och starka sparmotiv. Om du konsumerar upp höga inkomster får du inte en sådan kapitalbildning* som vi ser i data, utan det har med också sparbeteendet att göra, säger hon.
Agneta Berge ska bland annat fråga de allra rikaste hur de tänker kring sina sparbeslut.
– Det är en ganska liten grupp människor som tillsammans äger en stor kapitalstock. Hur de agerar spelar ganska stor roll för effekten av till exempel skattepolitiska beslut. Som makroekonom vill man förstå beteendet i denna grupp. Vår utgångspunkt är att de är nyfikna på att delta i vår studie.
Ny aktörer kan kliva fram
Hur coronapandemin kommer att påverka förmögenheter, klyftor och ekonomin i stort är svårt att överblicka när scenarier och prognoser ändras nästan dagligen. Daniel Waldenström ser två tänkbara scenarier: en omstrukturering där nya aktörer kliver fram, eller en djup svacka med förhållandevis snabb återgång till det vanliga.
– Det kan bli marknadsjusteringar på stor nivå som leder till nya ägarstrukturer. De som har svårt att hantera en ny verklighet försvinner, och vi får en ny elit. Men detta förändrar kanske inte elitens relativa position gentemot resten av befolkningen, säger Daniel Waldenström, som forskar kring de allra rikaste.
– Man kan också tänka sig att denna ”solfläckshändelse” hanteras hyfsat väl. Politikerna trycker på pausknappen, och hoppas förstås att allt fortsätter som det var när man trycker på uppspelningsknappen igen. Då får vi en relativt snabb återhämtning av kursfallen.
*Ekonomisk ordlista:
Fåmansbolag
Ett fåmansbolag är ett företag eller ekonomisk förening där fyra eller färre personer äger minst hälften av rösterna.
Jobbskatteavdrag
Skattesänkning för förvärvsarbetande som infördes av alliansregeringen 2007. Det utökades i fem steg mellan 2008 och 2019, och minskades en gång 2016.
Syftet är att öka skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte gör det, som ett incitament.
Kapitalbildning
Ansamling av kapital. Kan vid sidan av pengar även syfta på humankapital, det vill säga samlad kompetens, utbildning etc.
Kapitalinkomster
En inkomst som kommer av sparat kapital, och inte arbete. Exempel är ränta på sparade pengar, utdelning på värdepapper och realisationsvinst vid försäljning av värdepapper eller fastighet.
Källa: Wikipedia
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
− Till dags dato har jag fått in svar från samtliga kontinenter förutom Antarktis. I samband med att allt fler länder i världen införde restriktioner blev jag nyfiken på vilken tillit människor har till regering, myndigheter och media och nu vill jag fånga människors uppfattningar medan krisen pågår, säger Minna Lundgren, forskare vid RCR, Risk- och krisforskningscentrum.
Studien genomförs med hjälp av en enkät och intresset har varit stort. Under de fem första dagarna sedan enkäten gjordes tillgänglig online via plattformen Netigate har den besvarats av mer än 1 000 personer. För att få ytterligare perspektiv och inte enbart avgränsa deltagandet till personer som talar svenska har enkäten översatts till engelska, franska, tyska, ryska, och georgiska. Översättningar till turkiska, arabiska, spanska och italienska är klara inom kort.
Tio olika språk
− Eftersom identiska enkäter sprids på tio olika språk kan det bli möjligt att få kunskap om hur människor som bor i Sverige, men väljer att svara på ett annat språk än svenska och därmed förmodligen inte har svenska som förstaspråk hyser tillit till regering, myndigheter och medier samt hur de uppfattar risker. Den kunskapen är viktig för framtida hantering av kriser som påverkar hela befolkningen, säger Minna Lundgren.
Enkäten har 35 frågor och inleds med frågor om tillit till regering och expertmyndigheters förmåga att hantera pandemin. Därefter följer frågor som handlar om huruvida regering, expertmyndigheter och regionala myndigheter infört restriktioner eller rekommendationer som påverkar svarspersonernas vardagsliv, samt i vilken utsträckning dessa bedöms som relevanta och efterföljs.
Tilliten till medier
− Tilliten till olika medier avhandlas också, liksom hur svarspersonerna bedömer risker för både den egna och anhörigas hälsa samt för landets och den egna ekonomin. Det är samma enkät för alla oavsett var man hör hemma. Enkäten har inte anpassats till specifika länders förutsättningar, säger Minna Lundgren.
Enkäten avslutas med olika bakgrundsfrågor om bland annat ålder, könsidentitet och civilstånd. Enkäten är öppen till mitten av april och därefter följer ett analysarbete för att bearbeta svaren. Resultatet kommer att presenteras i ett flertal vetenskapliga artiklar senare under året.
Uppdatering: Det är inte längre möjligt att besvara enkäten.
Kontakt:
Minna Lundgren, forskare vid RCR, Risk- och krisforskningscentrum på Mittuniversitetet, minna.lundgren@miun.se
I studien har forskare analyserat ungas mobilitet och nyttjande av kollektivtrafik i de nordiska länderna. Unga tillskrivs ofta en nyckelroll för att driva samhällsutvecklingen framåt. De förväntas många gånger stå för nya perspektiv, modernare ideal och agera på sätt som skiljer sig från tidigare generationer. Trots detta är de sällan tillfrågade när framtidens transportsystem planeras och implementeras.
– Många unga har inte körkort och bil och är hänvisade till kollektivtrafiken för att ta sig till skola och fritidsintressen. Samtidigt är ungdomsåren en period i livet då många framtida resmönster inte har stabiliserats. De unga kan därför spela en nyckelroll i omställningen mot framtidens transportsystem, säger Anna Wallsten, postdoktor vid VTI.
Unga tycker bilen är bättre
Men trots detta råder det alltså brist på tidigare forskning som har studerat resmönster, behov och önskemål hos unga i Norden. Forskarna konstaterar att framtidens vuxna redan idag upplever att kollektivtrafiken inte kan mäta sig med att transportera sig med bil sett till flexibilitet, oberoende och bekvämlighet.
– Det är oroande för möjligheterna till ett mer hållbart transportsystem, där kollektivtrafiken spelar en viktig roll vad gäller miljömässig- och social hållbarhet. Om alternativen till bil inte blir tillräckligt attraktiva går det inte förvänta sig att omställningen ska komma av sig själv, säger Anna Wallsten.
– Det behövs en kollektivtrafik som tar hänsyn till att unga är en grupp individer med olika möjligheter och behov. De befinner sig i olika socioekonomiska situationer och geografiska kontexter. Därför behöver kollektivtrafiken baseras på de villkor och förutsättningar som råder i vår samtid samt beakta hur, var och när unga faktiskt vill röra sig.
Studien tar fasta på ungas egna perspektiv
Studien består av två delstudier där VTI och Policy in Practice undersökt ungas mobilitet i Norden. VTI har genom en litteraturstudie kartlagt tidigare forskning om ungas mobilitet i Norden, med fokus på studier som tar fasta på ungas egna perspektiv och upplevelser av transportsystemet. Utifrån tidigare genomförda fokusgruppintervjuer har Policy in Practice analyserat ungas syn på sin egen och andras mobilitet och nyttjande av kollektivtrafik. Policy in Practice har också intervjuat kollektivtrafikutvecklare i Norden om hur de resonerar om möjligheter och hinder för att tillfredsställa ungas behov och intressen.
Studien har gjorts i samarbete med projektet Nabo som syftar till att lyfta ungas egna röster om möjligheter och hinder för social inkludering i Norden. Trafikverket är uppdragsgivare och står för finansieringen. Den har genomförts inom ramen för regeringsuppdraget Hållbara nordiska städer med fokus på klimatsmart mobilitet där flera myndigheter har deluppdrag.
