I början av 2020 fanns det över 200 svenska miljardärer, varav omkring 40 dollarmiljardärer. Det placerade oss bland de tio länder i världen som har flest miljardärer i relation till folkmängden. Sedan kom coronaviruset, som kan komma att rita om kartan.
När börsen började falla fritt i mars 2020 tog de allra rikaste den första stora smällen. Sveriges rikaste person, H&M:s storägare Stefan Persson, var vid årsskiftet god för 174 miljarder kronor, enligt Veckans affärers årliga lista. När börsen förlorat en tredjedel av sitt värde på ett par veckor hade han och andra superrika svenskar förlorat tiotals miljarder kronor.
Efter mellankrigstidens finanskris minskade ojämlikheten i över 40 år, medan Sverige byggde ut välfärden. Allra minst var klyftan mellan fattiga och rika 1980. Sedan började klyftorna att växa globalt, till följd av bland annat skattereformer och avregleringar. Det ledde till ökad tillväxt och välstånd, men också ökad ojämlikhet.
De rika har blivit rikare
I global jämförelse är ojämlikheten i Sverige ändå ganska liten, men två grupper sticker ut. De rikaste har dragit ifrån, tack vare stora kapitalinkomster. Samtidigt har de fattigaste halkat efter på grund av långtidsarbetslöshet och sänkta nivåer i A-kassa och sjukförsäkring. Detta har skapat oro för politisk turbulens och sociala slitningar. Bland annat industriländernas samarbetsorganisation OECD har efterlyst politiska beslut som minskar de svenska klyftorna.
Bild: Ruthson Zimmerman på Unsplash
Hur mycket äger den rikaste procenten i Sverige?
Den ekonomiska ojämlikheten ökar globalt. 2019 ägde den rikaste procenten av världens befolkning 45 procent av det samlade privatkapitalet, medan den fattigare halvan ägde 1 procent, enligt affärsbanken Credit Suisse.
Att jämföra olika länder är svårt eftersom socialförsäkringar och pensionssystem skiljer. Det faktum att få unga äger förmögenheter ställer också till det. Hälften av världens unga bor i Afrika, men statistiken justeras inte för ålder, vilket ger en skev bild av andelen förmögna i världsdelen.
I Sverige har den rikaste procentens andel av landets samlade privata förmögenheter ökat kraftigt sedan 1980, då klyftorna var som minst, till omkring 25 procent idag. Lägger man till utlandsskrivna ökar andelen till cirka 40 procent. Statistiken kring detta är dock ofullständig. Bara miljardärerna, som var 180 stycken 2018, hade då en samlad förmögenhet på över 1 100 miljarder kronor – lika mycket som staten – och med utlandstillgångar nästan dubbelt så mycket.
Både den rikaste och den fattigaste tiondelen av befolkningen sticker ut i statistiken, men det finns även skillnader inom dessa grupper. Under 1970-talet minskade de rikaste 10 procentens andel av inkomsterna från omkring en fjärdedel till en femtedel, men har sedan 1980 knaprat sig tillbaka. Den rikaste procentens andel har däremot nästan fördubblats till cirka 7 procent av landets samlade inkomster. Det mesta av ökningen står kapitalinkomsterna* för, en inkomst som kommer av sparat kapital snarare än arbete. Det beror på marknaden, men även 1980-talets avregleringar (privatisering av statliga bolag) och andra politiska reformer. Redan 1991 sänktes skatten på kapitalinkomster, vilket gör det lönsammare att ta ut vinster som utdelning i stället för lön. Under 00-talet avskaffades skatterna på arv och gåvor, förmögenhet och fastigheter.
Jobbskatteavdragen* och det ökade värdet av bostäder och bostadsrätter har spätt på ökningen mellan de rikaste och de fattigaste ytterligare. En effekt är att utdelningarna i onoterade fåmansbolag* har ökat. För sådana är skatten 10 procentenheter lägre än i börsnoterade bolag.
– Det finns ett enormt incitament för ägare av fåmansbolag att ta ut sina inkomster som utdelning i stället för lön. De går primärt till människor i den övre delen av inkomstfördelningen. Och samtidigt som kapitalinkomsterna i toppen ökat så har de som saknar jobb halkat efter i relativa termer, säger Håkan Selin, docent i nationalekonomi och verksam vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Framgångsrika svenska entreprenörer
Tittar man i stället på förmögenheter sticker toppen ut ännu mer. Att denna grupp har ökat kraftigt beror bland annat på att många – inte bara de rikaste – placerat sina pengar i värdepapper, pensionsfonder och fastigheter, som ökat stadigt i värde under hela 2000-talet. Samtidigt har det tillkommit nya miljardärer: entreprenörer som snabbt byggt en förmögenhet på att lansera en produkt vid rätt tillfälle, som Spotify, Mindcraft och Klarna.
– Det kan bli ”the winner takes it all”, säger Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, som forskar kring de allra rikaste.
– Om du bara är lite bättre än konkurrenterna kan du få grepp om hela marknaden. De här enorma förmögenheterna är ofta kopplade till varor och tjänster som många vill ha. Även de som kritiserar ekonomisk ojämlikhet är snabba att köpa senaste mobilen, de googlar och lyssnar på Spotify.
Bild: Laurent Perren on Unsplash
Fattigdom i Sverige
Vilka är då de fattigaste, och hur har de halkat efter?
Sedan 1991 har inkomsterna för den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning fördubblats, och medianinkomsten ökat med över 50 procent. I andra änden av spektrumet finns den nedersta tiondelen, som är en brokig skara. Deras inkomster har ökat avsevärt mindre.
Jobbskatteavdragen har inneburit att en del arbetslösa fått jobb, individer går in i och ut ur den nedersta tiondelen, liksom i andra inkomstskikt. Men de fattiga har halkat efter längre än så.
Ensamstående med barn ekonomiskt utsatta
– De lägsta inkomsterna har ökat med i genomsnitt 0,4 procent per år, medan toppen ökat med 2,5 procent från 1970-talet till 2010. Om Sverige hade haft 0,4 procents tillväxt i 25 år skulle alla beskriva det som en katastrof, säger Markus Jäntti, professor i nationalekonomi på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
– Var tredje ensamstående med barn riskerar att ha en inkomst under fattigdomsgränsen. Det är chockerande att den relativa risken för att ensamstående har låga inkomster ökat så kraftigt – från 10 till 30 procent under tjugo år fram till 2010. På 1990-talet var risken bara lite högre än för alla barnfamiljer. Sedan har det planat ut, men de har det fortfarande svårt, fortsätter han.
Tar man hänsyn till välfärdens tjänster som föräldrapenning, fri skolgång och sjukvård minskar andelen fattiga till 17 procent, framhåller Nordiska rådet i sin policyrapport 2018.
Var femte saknar ekonomiska marginaler
Carina Mood och Jan Jonsson, professorer i sociologi vid samma institut, skrev i fjol rapporten Den nya fattigdomen. De konstaterade att den materiella nöden i stort sett utrotats i Sverige när vi gick in i 1980-talet: alla som ville hade telefon, centralvärme, dusch eller bad, tillgång till tvättmaskin, wc och kylskåp.
Däremot saknade var femte svensk 2017 ekonomiska marginaler, definierat som att man inte kan betala en akut utgift på 12 000 kronor. Men inkomstbaserade definitioner säger inte vem som upplever nöd eller fattigdom.
– Det finns de som har inkomst under den ”absoluta” gränsen men inte är i ekonomiskt trångmål, och det finns de över gränsen som gör det. Människor har olika kostnader och behov, säger Carina Mood.
Bild: Dmitry G, Wikimedia Commons
Fattigdom – tre definitioner
När forskare definierar fattigdom utifrån inkomst skiljer de på relativ och absolut fattigdom.
Absolut fattigdom
Absolut fattig är den vars inkomst inte räcker till vad som betraktas som nödvändig konsumtion. Gränsen ligger ungefär i nivå med normen för ekonomiskt bistånd.
Relativ fattigdom
Relativ fattigdom är den som ofta avses i debatten. Den innebär att man har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten i landet. Ökar medianen kraftigt kan man alltså bli fattig trots att ens egen disponibla inkomst ökar, fast mindre. I denna grupp finns framför allt arbetslösa, ensamstående föräldrar och utlandsfödda.
I behov av försörjningsstöd
I stället för att baseras på inkomst kan fattigdom definieras utifrån andelen som behöver försörjningsstöd. 2018 fick cirka 4 procent av Sveriges befolkning ekonomiskt bistånd.
Källa: Den nya fattigdomen, av Carina Mood och Jan Jonsson
Men precis som det saknas data och statistik för de rikaste är det svårt att uttala sig om vad en viss låg inkomst innebär för en individ.
– Registrerade årsinkomster är trubbiga mått. Vi finner till exempel att oproportionerligt många företagare är fattiga när man ser på årsinkomsten, men de har sällan problem med ekonomisk deprivation (ungefär ”ekonomisk utsatthet”, redaktionens kommentar), säger Carina Mood.
Inkomst av kapital ökar mest
Begreppet relativ fattigdom är problematiskt, anser hon. Det säger inget om vem som upplever en brist eller ej, utan mäter ojämlikheten inom den nedre halvan av inkomstfördelningen. Jobbskatteavdragen ökar ojämlikheten inom denna, där de som är utan jobb sackar efter, då bidragens realvärde inte hänger med.
– Men i övre halvan har avstånden växt betydligt mer, när kapitalinkomster ökat mer än arbetsinkomsterna, säger Carina Mood.
Hur kan man minska de ekonomiska klyftorna?
Statsminister Stefan Löfvén skickade 2018 upp en testballong och föreslog att någon form av förmögenhetsskatt borde återinföras, men har inte drivit frågan vidare. Ser man på de skatter som slopades på 00-talet ligger arvsskatten bättre till för en comeback.
I Konjunkturrådets rapport 2018 föreslogs att en återinförd arvsskatt bör utredas, eftersom arv och gåvor ökat kraftigt sedan skatten avskaffades 2004. Skillnaderna i livschanser mellan bättre och sämre bemedlade har blivit större, framhåller författarna.
Rapporten togs fram av Daniel Waldenström tillsammans med Spencer Bastani och Åsa Hansson, docenter i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet respektive Lunds universitet. De föreslog också samma skattesats på alla kapitalinkomster, bland annat för att det kan sticka i ögonen att de allra rikaste, med utdelningar från onoterade fåmansbolag, gynnas extra mycket.
Höjd skatt på lön eller på kapital – en balansgång
– Det gäller för politiken att hitta en balans. Beskattas löner för mycket slutar folk att jobba eller utbilda sig, beskattas kapital för mycket slutar folk att starta företag eller drar utomlands. Men det har ett värde för företagsägarna att verka i ett välfungerande välfärdssamhälle byggt på skattemedel. Det motiverar en viss beskattning, men som inte förstör drivkrafterna, säger Daniel Waldenström.
Bild: Austin Distel on Unsplash
Det är svårt att forska kring ekonomisk ojämlikhet. Det finns en hel del luckor i statistiken kring de allra rikaste sedan arvs- och förmögenhetsskatterna avskaffades – hur många är de, hur rika är de och vad består deras förmögenheter av? Det saknas även forskning kring vad som driver deras sparbeslut.
Kring den frågan forskar Agneta Berge, doktorand vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Hur investerar de rika sina pengar?
– När vi inte har bra förmögenhetsdata eller enkätdata kring sparmotiven är det svårt att veta vad som driver kapitalbildningen i toppen. Rent teoretiskt måste det vara en kombination av höga inkomster, värdeökningar och starka sparmotiv. Om du konsumerar upp höga inkomster får du inte en sådan kapitalbildning* som vi ser i data, utan det har med också sparbeteendet att göra, säger hon.
Agneta Berge ska bland annat fråga de allra rikaste hur de tänker kring sina sparbeslut.
– Det är en ganska liten grupp människor som tillsammans äger en stor kapitalstock. Hur de agerar spelar ganska stor roll för effekten av till exempel skattepolitiska beslut. Som makroekonom vill man förstå beteendet i denna grupp. Vår utgångspunkt är att de är nyfikna på att delta i vår studie.
Ny aktörer kan kliva fram
Hur coronapandemin kommer att påverka förmögenheter, klyftor och ekonomin i stort är svårt att överblicka när scenarier och prognoser ändras nästan dagligen. Daniel Waldenström ser två tänkbara scenarier: en omstrukturering där nya aktörer kliver fram, eller en djup svacka med förhållandevis snabb återgång till det vanliga.
– Det kan bli marknadsjusteringar på stor nivå som leder till nya ägarstrukturer. De som har svårt att hantera en ny verklighet försvinner, och vi får en ny elit. Men detta förändrar kanske inte elitens relativa position gentemot resten av befolkningen, säger Daniel Waldenström, som forskar kring de allra rikaste.
– Man kan också tänka sig att denna ”solfläckshändelse” hanteras hyfsat väl. Politikerna trycker på pausknappen, och hoppas förstås att allt fortsätter som det var när man trycker på uppspelningsknappen igen. Då får vi en relativt snabb återhämtning av kursfallen.
*Ekonomisk ordlista:
Fåmansbolag
Ett fåmansbolag är ett företag eller ekonomisk förening där fyra eller färre personer äger minst hälften av rösterna.
Jobbskatteavdrag
Skattesänkning för förvärvsarbetande som infördes av alliansregeringen 2007. Det utökades i fem steg mellan 2008 och 2019, och minskades en gång 2016.
Syftet är att öka skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte gör det, som ett incitament.
Kapitalbildning
Ansamling av kapital. Kan vid sidan av pengar även syfta på humankapital, det vill säga samlad kompetens, utbildning etc.
Kapitalinkomster
En inkomst som kommer av sparat kapital, och inte arbete. Exempel är ränta på sparade pengar, utdelning på värdepapper och realisationsvinst vid försäljning av värdepapper eller fastighet.
Källa: Wikipedia
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
− Till dags dato har jag fått in svar från samtliga kontinenter förutom Antarktis. I samband med att allt fler länder i världen införde restriktioner blev jag nyfiken på vilken tillit människor har till regering, myndigheter och media och nu vill jag fånga människors uppfattningar medan krisen pågår, säger Minna Lundgren, forskare vid RCR, Risk- och krisforskningscentrum.
Studien genomförs med hjälp av en enkät och intresset har varit stort. Under de fem första dagarna sedan enkäten gjordes tillgänglig online via plattformen Netigate har den besvarats av mer än 1 000 personer. För att få ytterligare perspektiv och inte enbart avgränsa deltagandet till personer som talar svenska har enkäten översatts till engelska, franska, tyska, ryska, och georgiska. Översättningar till turkiska, arabiska, spanska och italienska är klara inom kort.
Tio olika språk
− Eftersom identiska enkäter sprids på tio olika språk kan det bli möjligt att få kunskap om hur människor som bor i Sverige, men väljer att svara på ett annat språk än svenska och därmed förmodligen inte har svenska som förstaspråk hyser tillit till regering, myndigheter och medier samt hur de uppfattar risker. Den kunskapen är viktig för framtida hantering av kriser som påverkar hela befolkningen, säger Minna Lundgren.
Enkäten har 35 frågor och inleds med frågor om tillit till regering och expertmyndigheters förmåga att hantera pandemin. Därefter följer frågor som handlar om huruvida regering, expertmyndigheter och regionala myndigheter infört restriktioner eller rekommendationer som påverkar svarspersonernas vardagsliv, samt i vilken utsträckning dessa bedöms som relevanta och efterföljs.
Tilliten till medier
− Tilliten till olika medier avhandlas också, liksom hur svarspersonerna bedömer risker för både den egna och anhörigas hälsa samt för landets och den egna ekonomin. Det är samma enkät för alla oavsett var man hör hemma. Enkäten har inte anpassats till specifika länders förutsättningar, säger Minna Lundgren.
Enkäten avslutas med olika bakgrundsfrågor om bland annat ålder, könsidentitet och civilstånd. Enkäten är öppen till mitten av april och därefter följer ett analysarbete för att bearbeta svaren. Resultatet kommer att presenteras i ett flertal vetenskapliga artiklar senare under året.
Uppdatering: Det är inte längre möjligt att besvara enkäten.
Kontakt:
Minna Lundgren, forskare vid RCR, Risk- och krisforskningscentrum på Mittuniversitetet, minna.lundgren@miun.se
I studien har forskare analyserat ungas mobilitet och nyttjande av kollektivtrafik i de nordiska länderna. Unga tillskrivs ofta en nyckelroll för att driva samhällsutvecklingen framåt. De förväntas många gånger stå för nya perspektiv, modernare ideal och agera på sätt som skiljer sig från tidigare generationer. Trots detta är de sällan tillfrågade när framtidens transportsystem planeras och implementeras.
– Många unga har inte körkort och bil och är hänvisade till kollektivtrafiken för att ta sig till skola och fritidsintressen. Samtidigt är ungdomsåren en period i livet då många framtida resmönster inte har stabiliserats. De unga kan därför spela en nyckelroll i omställningen mot framtidens transportsystem, säger Anna Wallsten, postdoktor vid VTI.
Unga tycker bilen är bättre
Men trots detta råder det alltså brist på tidigare forskning som har studerat resmönster, behov och önskemål hos unga i Norden. Forskarna konstaterar att framtidens vuxna redan idag upplever att kollektivtrafiken inte kan mäta sig med att transportera sig med bil sett till flexibilitet, oberoende och bekvämlighet.
– Det är oroande för möjligheterna till ett mer hållbart transportsystem, där kollektivtrafiken spelar en viktig roll vad gäller miljömässig- och social hållbarhet. Om alternativen till bil inte blir tillräckligt attraktiva går det inte förvänta sig att omställningen ska komma av sig själv, säger Anna Wallsten.
– Det behövs en kollektivtrafik som tar hänsyn till att unga är en grupp individer med olika möjligheter och behov. De befinner sig i olika socioekonomiska situationer och geografiska kontexter. Därför behöver kollektivtrafiken baseras på de villkor och förutsättningar som råder i vår samtid samt beakta hur, var och när unga faktiskt vill röra sig.
Studien tar fasta på ungas egna perspektiv
Studien består av två delstudier där VTI och Policy in Practice undersökt ungas mobilitet i Norden. VTI har genom en litteraturstudie kartlagt tidigare forskning om ungas mobilitet i Norden, med fokus på studier som tar fasta på ungas egna perspektiv och upplevelser av transportsystemet. Utifrån tidigare genomförda fokusgruppintervjuer har Policy in Practice analyserat ungas syn på sin egen och andras mobilitet och nyttjande av kollektivtrafik. Policy in Practice har också intervjuat kollektivtrafikutvecklare i Norden om hur de resonerar om möjligheter och hinder för att tillfredsställa ungas behov och intressen.
Studien har gjorts i samarbete med projektet Nabo som syftar till att lyfta ungas egna röster om möjligheter och hinder för social inkludering i Norden. Trafikverket är uppdragsgivare och står för finansieringen. Den har genomförts inom ramen för regeringsuppdraget Hållbara nordiska städer med fokus på klimatsmart mobilitet där flera myndigheter har deluppdrag.
Den nya avhandlingen motsäger en vanlig teori om hur flyktingar och migranter flyttar.
– Vi ser nu att många verkar stanna kvar i samma typ av bostadsområde som där de först hamnade och inte flyttar vidare till områden med högre socioekonomisk status, så som man tidigare trott, säger Louisa Vogiazides, nybliven doktor i kulturgeografi vid Stockholms universitet.
Av de människor som flyttade till Sverige 2003 stannade mer än 80 procent under sina nio första år i landet kvar i ett liknande område som det de först bosatte sig i. Över 60 procent av dem som bodde i ett låginkomstområde bodde kvar, och endast omkring 12 procent har under perioden flyttat från ett fattigt till ett medel- eller höginkomstområde. Det visar en studie i Louisa Vogiazides avhandling.
Större rörlighet i början
I avhandlingen har Louisa Vogiazides och hennes kolleger undersökt flyttströmmarna inom landet över tid, bland migranter och särskilt flyktingar. Migranternas bosättningsorter har analyserats, från deras ankomst och under nära ett decennium, för att kartlägga migranternas bosättningsmönster i Sverige. Fokus har legat på hur länge de stannat i olika typer av bostadsområden eller regioner.
– Överlag är stabilitet det ord som bäst beskriver migranters bostadssituation. Det kan finnas en viss rörlighet mellan olika områden av samma typ, eller inom samma typ av region, till exempel mellan två utsatta bostadsområden eller mellan två glesbygdskommuner. Men över tid så ser vi att många sällan flyttar och byter område, och det gäller både flyktingar och andra migranter.
– Det finns också en något större rörlighet under de första åren efter att personerna bosätter sig i Sverige. Men senare blir det mer stabilt och folk tenderar att bo kvar inom samma typ av bostadsområde eller region, säger Louisa Vogiazides.
Vänjer sig vid ett område
Resultatet motsäger en vanlig teori inom forskningen som säger att migranter efter att ha bott en tid i ett land kommer att flytta från områden där befolkningen har relativt låga inkomster och en högre andel utrikesfödda, till områden med allt högre inkomstnivåer och bättre sociala förhållanden, så kallad rumslig assimilering.
Relaterat till tidigare forskningsstudier finns det olika förklaringar till varför migranterna i stället verkar bo kvar i samma typer av områden, berättar Louisa Vogiazides.
– Det kan antingen bero på diskriminering på bostadsmarknaden, som är väl belagd inom forskningen och som innebär att vissa grupper av invandrare har svårare att bosätta sig i mer attraktiva områden. Men det kan också vara så att människor vill bor kvar, man vänjer sig vid ett område och har sitt kontaktnät där, inte minst bland sina egna landsmän. Man får helt enkelt fördelar av att bo kvar, säger hon.
Politiken påverkar var migranter hamnar
Förutom att studera alla migranter som invandrade ett specifikt år har Louisa Vogiazides i en av studierna också tittat specifikt på kategorin flyktingar, och jämfört två olika grupper: flyktingar som kom i början av 1990-talet då det fördes en politik för att sprida flyktingmottagandet i hela landet, och en senare grupp som hade möjligheten att välja var de skulle bosätta sig. För att få en bild av konsekvenserna av dessa regler för bosättning studerades hur de olika grupperna flyttat efter att de kom till Sverige.
– Många som blev tilldelade ett boende hamnade på mindre orter, och en stor del av dem blev sen kvar i samma typ av region under en längre period, trots att migranter ofta tenderar att bo i stora städer, säger Louisa Vogiazides.
– Det här tyder också på att bosättningspolitik för flyktingar har långvariga konsekvenser för deras framtida utsikter, säger hon.
Registerdata och boendekarriär
Båda studierna använder sig av registerdata från SCB, och följer nyanlända migranter och deras boendekarriär de första åtta, nio åren i Sverige efter att de fick uppehållstillstånd. I båda studier tillämpas så kallad sekvensanalys, en metod som används för att identifiera mönster i data över tid. Metoden studerar processer som en serie av så kallade ”tillstånd”, som boende i olika typer av bostadsområde och regioner. Genom den analysmetoden kan typiska boendekarriärer kartläggas och analyseras.
I studien om rörligheten mellan bostadsområden med olika socioekonomiska nivåer har registerdata från SCB för drygt 15 000 utrikes födda individer under perioden 2004–2012 analyserats. Det var personer som invandrade till Sverige under 2003 och var i åldern 25 till 55 vid ankomsten. Bostadsområden delades in efter socioekonomiska faktorer baserat på hur många av individens närmaste grannhushåll som riskerar fattigdom. Ett hushåll anses vara i risk för fattigdom när dess disponibla inkomst ligger under 60 procent av den nationella medianinkomsten för hushåll.
Studien om flyttströmmar mellan regioner har använt registerdata från SCB för två grupper av flyktingar: grupperna som kom 1990–93 och 2005–09, bestående av runt 80000 individer totalt. De var i åldern 18-58 när de ankom till Sverige och studerades under en period av åtta år. Regioner definieras enligt SCB:s klassificering av lokala arbetsmarknader som i sin tur baseras på pendlingsströmmar. Studien skilde mellan fem typer av regioner: Stockholm, Göteborg och Malmö (Sveriges tre storstadsområden), regioner med en större stad, samt regioner med en mindre stad eller glesbygd.
– En uppmaning till lärare i förskoleklass är att använda arbetssätt i undervisningen där elever, i-risk-elever och elever i särskilda undervisningsbehov i matematik tydligt ingår i gruppen alla elever, säger Helena Vennberg, som med hjälp av undervisningsmaterialet Tänka, resonera och räkna i förskoleklass (TRR), studerat effekten på sexåringars matematikutveckling på kort och lång sikt.
Resultaten visar att ett arbetssätt som fokuserar på att främja lärande kan leda till att utveckling och lärande blir mer synligt.
Utveckling och lärande har olika betydelse
– Min avhandling visar att det är viktigt att förskoleklasslärare är medvetna om sin egen roll och sina kunskaper för att på bästa sätt kunna hjälpa elever i förskoleklass att förstå vad matematik är och hur den kan användas, säger Helena Vennberg.
Förskoleklassen har en speciell position mellan två skilda kulturer där utveckling och lärande har olika betydelse.Med hjälp av undervisningsmaterialet Tänka, resonera och räkna i förskoleklass (TRR), samt tillhörande fortbildning, har Helena Vennberg studerat effekten på sexåringars matematikutveckling på kort och lång sikt.
Tänka, resonera och räkna i förskoleklass, TRR, (Sterner m.fl., 2014) är ett av få forskningsbaserade undervisningsmaterial i matematik som även har ett tydligt fokus på lärarens arbete med matematik i förskoleklassen. TRR bygger på strukturerade matematiska aktiviteter där elever, individuellt och i grupp möter, använder, utvecklar och resonerar om olika representationer av tal.
Inkluderande lärmiljö
Resultaten i avhandlingen visar att TRR skapar en inkluderande lärmiljö där förskoleklasslärarna har möjligheten att följa elevers lärande. Förskoleklasslärares förmåga att följa i-risk-elevers kunskapsutveckling i TRR ökade med förskoleklasslärarnas medvetenhet om sina egna ämneskunskaper.
Detta indikerar att inkluderande matematikundervisning med fokus på resonemang om representationer av tal ger möjligheter att utveckla god räkneförmåga för alla elever och är särskilt stödjande för i-risk-elevers lärande.
– Avhandlingens resultat visar alltså en positiv effekt för i-risk-elever och, kanske lika viktigt, inga indikationer på att TRR skulle vara sämre för elever som inte är en i-risk-elev, säger Helena Vennberg.
Bedömning ingen garant för lärande
Resultaten visar vidare att med TRR blev tillfällen för bedömning en naturligt integrerad process i undervisningen, i vilken förskoleklasslärarna i sina bedömningar identifierade innehåll i undervisningen och svårigheter i lärandet av ett matematiskt innehåll snarare än elever. Men bedömning är inte en garanti för lärande. Att följa elevers utveckling och lärande leder inte med säkerhet till att utveckling och lärande främjas.
– Lärande i förskoleklass blir stärkt av att inte begränsa matematiken till att ta sig från A till B utan att istället satsa på att ta sig från A och vidare, säger Helena Vennberg.
Ett ökat fokus på bedömning i förskoleklass för med sig viss risk för särskiljning av elever istället för att fokusera vad i undervisningen som behöver förändras eller förstärkas för att utveckling och lärande ska ske hos alla elever.
Alla ska ingå i gruppen
Helena Vennberg menar att det är viktigt att synliggöra elevers behov för att öka möjligheten att skapa förutsättningar för att främja deras lärande. Men genom att synliggöra kan fokus skifta – från att planera en undervisning som främjar alla elevers lärande, till att inte se vissa elever som en del av den undervisning som ska planeras.
– En uppmaning till lärare i förskoleklass är att använda arbetssätt i undervisningen där elever, i-risk-elever och elever i särskilda undervisningsbehov i matematik tydligt ingår i gruppen alla elever, säger Helena Vennberg.
Helena Vennberg, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet, helena.vennberg@umu.se
Pandemin som brutit ut av det nya coronaviruset visar med all tydlighet att nyheter är hårdvaluta i en kris. Behovet av information är nästan oändligt, och kriskommunikatörer och journalister jobbar intensivt med att ta fram och skicka ut information. Men snabbhet och sanning är inte alltid samma sak.
Forskning om kriskommunikation
Vid JMG pågår sedan länge forskningsprojektet KRISAMS (Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället) som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Nu har en helt ny studie publicerats där forskare studerat hur journalister använder olika uttryck för att markera att en nyhet ännu inte är helt tillförlitlig och bekräftad av myndigheter.
Snabb och korrekt
– I kriser sprids det rykten, halvsanningar och många uppgifter är svåra att verifiera, åtminstone på kort sikt. Snabbheten är viktig och det är lätt att kritisera att uppgifter sprids som inte är tillräckligt kontrollerade, men å andra sidan skulle kritiken vara stenhård mot journalister och kommunikatörer om de höll inne med information som kunde räddat liv. Dilemmat att både vara snabb och samtidigt korrekt är centralt i kriskommunikation, förklarar Bengt Johansson, professor vid JMG.
Förstår allmänheten?
Ofta använder därför journalister uttrycken ”osäkra” eller ”obekräftade” uppgifter. Journalisterna själva förstår innebörden av begreppen. Men gäller detsamma för vanliga nyhetskonsumenter? Kanske behöver allmänheten ytterligare information om vad osäkerhetsmarkörerna innebär för att faktiskt kunna bedöma vad det betyder för hur tillförlitlig nyheten faktiskt är?
Terrordådet i Stockholm
I samband med terroristattentatet i Stockholm 2017 gjorde forskarna ett experiment för att testa om människor uppfattar osäkerhetsmarkörerna.
– Nu har vi gjort en ny studie i samverkan med SVT som överväger om deras journalister kan använda andra osäkerhetsmarkörer i sin rapportering, berättar Jacob Sohlberg.
I studien använder forskarna ett experiment med en fiktiv nyhetssändning om en knivattack på Riksbron i Stockholm. 2 627 personer fick ta del av nyheten som utformades på olika sätt. Forskarna ville undersöka om det spelade någon roll vilka ord som användes, ”obekräftad” eller ”osäker”, samt om publikens syn på hur tillförlitlig nyheten var påverkades av om nyhetsuppläsaren förklarade vad osäkerhetsmarkörerna innebar.
Det verkar fungera
Den nya studien visar liksom den tidigare, att osäkerhetsmarkörer verkar fungera, det vill säga gör att nyheten framstår som mindre tillförlitlig, om det är en väldigt tydlig markering av att nyheten är obekräftad/osäker. Annars går den läsaren/tittaren förbi.
Däremot spelar det ingen roll vilka ord – obekräftad eller osäker – journalisterna använder för att markera att en uppgift inte är helt tillförlitlig.
Råd till journalister i exceptionellt läge
– Men en så omfattande kris som det nya coronaviruset utlöst, är förstås exceptionell, betonar Bengt Johansson. I ett så här uppstressat läge läser, hör eller ser vi nyheten snabbare och missar lätt nyanser som att uppgifterna är osäkra eller obekräftade.
Hans råd till journalister idag är att helst undvika att publicera nyheter som behöver omgärdas av osäkerhetsmarkörer. Men om de ändå väljer att göra det är det viktigt att vara mycket tydlig och förklara om en nyhet är osäker/obekräftad och vad det betyder. De kan till exempel uppge som det sägs i experimentet i den nya studien ”att uppgifterna om det här misstänkta knivdådet är ännu osäkra, vi har alltså inte fått uppgifterna från någon officiell myndighetskälla
Forskare vid VTI har i en ny rapport sammanställt kunskapen som finns om godscykeln och dess användningsområde. Forskning visar att användandet av godscyklar har god potential att vara en framgångsrik lösning för citylogistik.
– Andelen lätta lastbilar har under senare år ökat stort på grund av e-handeln. Fler lastbilar innebär att även utsläppen ökar och en ökad trängsel. Därför är det viktig att hitta alternativa lösningar, säger Niklas Arvidsson, senior forskare vid VTI.
– Fördelarna med godscyklar är att de är snabba, enkla att parkera, behöver inte cirkulera för att hitta parkering, kommer närmare dörren, har låga eller inga utsläpp och tar upp litet utrymme. Samtidigt kan de användas i en större del av stadsutrymmet, både på cykelbanor och vägar.
Kan ersätta skåpbilar
Skåpbilar för paketleveranser kör sällan fullastade. Skulle dessa transporter ersättas med mindre fordon kan man frigöra utrymme i staden. Tidigare forskning visar att en godscykel kan ersätta en skåpbil 1:1 i vissa fall. Men alla transporter lämpar sig inte för den här typen av mindre fordon.
– Forskningen visar på en potential på mellan 10–50 procent av leveranser i städer för dessa mindre fordon. Det kommer även i fortsättning vara bäst att köra ut lastbilar fullastade med mjölk till affärer exempelvis.
Mycket kan göras för att förbättra förutsättningarna för cykel. Förutom att ändra i lagar och regler för att gynna godscyklar behövs också anpassningar av infrastrukturen. Höga kantstenar, tvära kurvor och trånga passager är faktorer som har en negativ inverkan på cyklisters framkomlighet och komfort generellt, men är extra problematiska för godscyklar.
Nödvändigt sänka farten
En annan viktig aspekt ur ett hälso- och miljöperspektiv är att sänka farten generellt för alla fordon i staden.
– Det gynnar även utvecklingen av andra typer av leveransfordon. Snitthastigheten för godscyklar är samma som för skåpbilar, men toppfarten är naturligtvis lägre. Lägre hastigheter för alla skulle även leda till färre och mindre svåra olyckor.
Godscykeln och hållbara städer
Rapporten är resultatet av ett strategiskt projekt genomfört inom Cykelcentrum. Cykelcentrum är ett nationellt kunskapscentrum för forskning och utbildning om cykling, initierat av regeringen 2018 och drivs i VTI:s regi. En central uppgift för centret är att verka för att öka det tvärvetenskapliga samarbetet och för att knyta forskningen närmare problemägarna i syfte att uppnå en långsiktig kunskapsuppbyggnad kring cykling. I det ingår också att identifiera vissa strategiskt viktiga frågeställningar som kan vara av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen inom området. Cykellogistik/godstransporter med cykel har ansetts vara en sådan strategiskt viktig fråga. Bland annat kan det ha stor betydelse i målsättningen att uppnå mer hållbara städer om lokala godstransporter flyttades över till cykel.
Det finns ett stort behov av hållbar energilagring. Forskare vid Uppsala universitet har tagit fram ett helorganiskt protonbatteri som kan laddas på bara några sekunder. Utan att förlora nämnvärt i kapacitet kan det laddas upp och laddas ur mer än 500 gånger.
Forskarna har kunna visa att deras batteri enkelt kan laddas med en solcell. Laddningen kan alltså göras utan den avancerade elektronik som exempelvis litiumjonbatterier kräver. Batteriet har även den fördelen att det inte påverkas av omgivande temperatur.
Vanliga batteri dåliga för miljön
– Många känner säkert till att vanliga batterier blir sämre vid låga temperaturer. Vi har visat att det organiska protonbatteriet däremot behåller sina egenskaper, som kapacitet, även vid -24 grader Celsius, säger Christian Strietzel på institutionen för materialvetenskap vid Uppsala universitet.
Åtskilliga av de batterier som tillverkas idag har en stor påverkan på miljön. Inte minst gäller det gruvdriften för att få fram metallerna som finns i dem.
– Utgångspunkten i vår forskning har därför varit att ta fram ett batteri som består av de grundämnen som är vanligt förekommande i naturen och som kan användas till att skapa organiska batterimaterial, säger Christian Strietzel.
Kan ta upp och avge protoner
Därför har forskarteamet valt kinoner som det aktiva materialet i sitt batteri. Dessa kolföreningar finns det gott om i naturen och förekommer i bland annat fotosyntesen. Den egenskap forskarna har utnyttjat i batteriet är kinonernas förmåga att under uppladdning och urladdning ta upp eller avge vätejoner, som ju endast består av protoner.
Till elektrolyt, alltså den viktiga komponent som transporterar jonerna inuti batteriet, har en sur vattenlösning använts. Förutom att det är miljövänligt ger det också ett säkert batteri utan risk för explosion eller brand.
– Det finns fortfarande mycket att vidareutveckla med batteriet innan de kan finnas i människors hushåll, men det nya protonbatteriet som vi har utvecklat är ett stort steg på vägen för att kunna producera hållbara organiska batterier i framtiden, säger Christian Strietzel.
Christian Strietzel, forskare på avdelningen för nanoteknologi och funktionella material på institutionen för materialvetenskap på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, christian.strietzel@angstrom.uu.se
I slutet av mars ska de första försöken på djur inledas. Det berättar professor och prefekten Matti Sällberg som tillsammans med virusforskaren professor Ali Mirazimi och forskaren Gustaf Ahlén leder arbetet.
Vad är statusen på vaccinutvecklingen?
– Vi har ett antal vaccinkandidater klara i frysboxarna och har i vecka 13 bokat in de första djurförsöken. Då kommer vi att börja testa två vaccinkandidater i kanin för att se om vi kan få fram det immunsvar vi hoppas på. Dessa vaccinkandidater riktar in sig på de delar av viruset som är genetiskt stabila och som vi hoppas därmed ska ge skydd även mot andra coronavirus. Istället för att bara fokusera på att hitta ett vaccin mot SARS-CoV-2 försöker vi tänka ett varv längre och hitta ett vaccin som kan användas mot olika typer av coronavirus. Nästa gång det blir en coronaviruspandemi – och det kommer att hända igen – har man då ett effektivt vaccin att tillgå och behöver inte jaga efter en ny variant.
Vad händer med de andra vaccinkandidaterna?
– Inom 1–2 månader hoppas vi komma igång med att börja testa alla vaccinkandidater parallellt i möss. Då kan vi förhoppningsvis se vilka som har störst potential, alltså vilka som bäst skyddar mot infektion. Vi vill inte begränsa oss till en vaccinvariant utan kör på flera spår samtidigt tills vi vet vilken som funkar bäst. Men det mest sannolika är nog att vi landar i ett DNA-vaccin eftersom det finns plattformar som kan framställa miljontals doser av den typen av vaccin och vi vet att det är stabilt.
Samarbetar ni med andra forskare, myndigheter och företag?
– Ja, absolut. Vi och sex partners inledde precis avtalsförhandling om 3 miljoner euro från EU för detta projekt som vi kallar ”OpenCorona”. Där står vi på Karolinska Institutet för vaccinutvecklingen medan de andra bidrar med sin expertis. Till exempel arbetar vi med företaget Cobra Biologics som producerar plasmiderna (små DNA-molekyler) som innehåller delar av SARS-CoV-2 enligt läkemedelsstandard (Good Manufacturing Practice, GMP) och med företaget Adlego som gör toxikologiska studier enligt Good Laboratory Practice, GLP.
Tanken med projektet är bland annat att vi ska dela alla data öppet så att andra forskare kan ta del av och lära av det vi gör. Vi följer vår egen snitslade bana men anpassar oss också hela tiden till det senaste kunskapsläget och vad andra forskare kommer fram till.
Vad innebär pengarna för er?
– Det är helt avgörande för oss. Det innebär att vi kan ta oss hela vägen fram till läkemedelsutveckling. Innan hade vi resurser för att få fram en vaccinkandidat, men nu kan vi ta detta hela vägen till en Fas I-studie i människa. Det innebär att när vi har en effektiv vaccinkandidat så kan vi få till produktion av vaccin enligt GMP vilket är den kvalitet som krävs för test på människa. Vi kan också göra toxicitetsstudier enligt GLP, och vi kan genomföra en Fas I-studie med vår partner Karolinska Universitetssjukhuset.
Det innebär också att vi kan anställa fler personer som kan jobba med detta och att vi kan etablera en produktionslinje för coronavirusvaccin så att vi nästa gång det blir ett utbrott har alla bitarna på plats för hur vi kan jobba effektivt. Det gör en enorm skillnad att ha gjort den här resan en gång tidigare.
Har ni även kapaciteten att klara av Fas II och III studier?
– Då behöver vi mer pengar eller ett samarbete med något läkemedelsbolag. Men jag tror att om vi får fram en lovande vaccinkandidat i en Fas I-studie så kommer det att finnas intressenter som vill utveckla detta vidare.
Forskare har upptäckt invecklade strukturella förändringar hos växter, svampar och bakterier som en reaktion på ljus, enligt en ny studie som publicerades idag i open access-tidskriften eLife .
Upptäckterna ger en ny inblick i funktionen hos proteinmolekylerna fytokromer, som förekommer i dessa tre typer av organismer. Resultaten skulle kunna göra det möjligt att ta fram växter och grödor, som växer mer effektivt.
Växter anpassar sig till ljus
Växter anpassar sig hela tiden till ljusförändringar och styr sina tillväxtmönster efter omgivningens ljus. De åstadkommer detta med hjälp av fytokromer, som är proteiner som detekterar ljus hos all växtlighet på jorden. Fytokromer kan anta två olika former beroende på ljusförhållanden.
– Fytokromet gör att organismerna kan uppfatta skillnaden mellan två färger av ljus, så att växter, svampar och bakterier får ett primitivt tvåfärgsseende, förklarar förstaförfattaren Elin Claesson, doktorand vid Göteborgs universitet. Nyckeln till funktionen är den initiala responsen på ljus, där ljussignalen omvandlas till strukturella förändringar på en bråkdels sekund. Mekanismerna som möjliggör denna omvandling är inte fullt kartlagda, eftersom tekniken för att studera fytokromer omedelbart efter det att ljuset har nått dem inte tidigare har varit tillgänglig.
För att fylla denna kunskapslucka använde teamet, lett av Sebastian Westenhoff, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet och Marius Schmidt, professor vid institutionen för fysik vid University of Wisconsin-Milwaukee i USA, en ny röntgenlaser som kan ta bilder av proteiner på atomnivå var 10:e femtosekund (en kvadriljontedel av en sekund). Det gjorde att de kunde avslöja rörelsen hos varje atomkomponent i fytokromproteinet och sätta ihop den kaskad av händelser som utlöser tillväxt som svar på ljus.
Upptäckte att proteinet hade omorganiserats
Teamet upptäckte en förvånansvärt stor strukturell omorganisering av proteinet. Bland annat upptäckte teamet att en vattenmolekyl, som kallas för pyrrolvatten och förekommer på samma plats i fytokromer i alla organismer, hade förflyttats ifrån sin ursprungliga position.
– Dessa upptäckter visar att den initiala reaktionen på ljus i hög grad är kollektiv och att många delar av kromoforen och fytokromproteinet spelar en viktig roll, sammanfattar seniorförfattaren Sebastian Westenhoff.
– Vår studie bekräftar en tidigare föreslagen modell för strukturförändringar och indikerar att pyrrolvattenmolekylen också är viktig i processen för signalering. Vi föreslår att de båda kemiska händelserna arbetar tillsammans för att göra det möjligt för fytokromproteiner att omvandla ljus till strukturella signaler och vägleder tillväxten och utvecklingen hos växter, svampar och bakterier på jorden, säger han.
Sebastian Westenhoff, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, sebastian.westenhoff.2@gu.se
Som gynekolog möter Agota Malmborg ofta kvinnor som upplevt att hormonella preventivmedel, som exempelvis p-piller, p-plåster och p-ring, har negativ påverkan på lusten eller hur de mår psykiskt. Även om frågorna om sexuella biverkningar har belysts i forskning, är det inte klarlagt om det finns ett direkt samband mellan kvinnors sexuella funktion och hormoner i preventivmedel, och hur rådgivningen ska utformas för de kvinnor som upplever biverkningar.
I den aktuella studien, som publiceras i The European Journal of Contraception and Reproductive Health Care, har Agota Malmborg och hennes kollegor gått på djupet med vad dessa upplevda problem innebär för kvinnorna och deras val av preventivmedel. Genom djupintervjuer med 24 kvinnor, som i en tidigare enkätstudie uppgett att de upplevt minskad sexlust vid användning av hormonella preventivmedel, har forskarna identifierat fyra teman.
Humöret viktigare än sexlusten
För de kvinnor som upplevde att humöret påverkades negativt av hormonella preventivmedel, var det en viktig upplevelse som var mer betydelsefull än om sexlusten påverkades negativt. De kvinnor som upplevt att deras psykiska mående försämrades var tveksamma till att prova hormonella preventivmetoder igen, enligt studien.
Majoriteten av kvinnorna uttryckte att det tog tid och krävde erfarenheter av både användning av hormoner och den naturliga menscykelns variationer för att få ökad förståelse för den egna kroppens samspel mellan hormoner, sexuell funktion och psykiskt mående.
Miljön i underlivet påverkar sexlusten
Ett annat tema som forskarna identifierade handlade om att kvinnor som upplevt att hormonella preventivmedel påverkade den sexuella funktionen beskrev att kroppen och underlivet inte svarade på stimuli, som smekningar, inviter eller tankar. Även om de ville ha en sexuell aktivitet kändes kroppen avstängd, och det i sin tur minskade lusten.
– Det var en ny insikt för oss att lusten inte bara börjar i huvudet eller som svar på exempelvis smekningar, utan också av att miljön i underlivet är gynnsam i sig. En del kvinnor beskrev att underlivet blev mer svullet och med halt sekret vid ägglossning, något som uppfattades som positivt för sexlusten. Dessa kvinnor upplevde en förlust av denna förmåga i samband med användande av hormonella preventivmedel, säger Agota Malmborg, gynekolog vid Kvinnokliniken Ryhov i Jönköping, som disputerade vid Linköpings universitet i december 2019.
Det framkom också att rådgivaren, oftast en barnmorska, har en viktig roll och kan göra stor skillnad för kvinnan. Potentiellt kan rådgivaren påskynda kvinnans process att komma till insikt om vilka preventivmedel som passar henne bäst och att underlätta hennes val av preventivmedelsmetod. Mindre bra rådgivning kan tvärtom fördröja kvinnans insiktsprocess.
Preventivmedlet behöver följas upp
– Det är väldigt viktigt att följa upp om kvinnan är nöjd med preventivmedelsmetoden. Det är extra viktigt för unga kvinnor, som är i början av sin sexualitet och ännu inte har så mycket erfarenhet av hur just deras egna hormoner, lust och psykiska välbefinnande kan variera, säger Agota Malmborg.
Hon menar att den fortsatta forskningen på området bör fokusera på de kvinnor som upplever att de påverkas negativt av hormonella preventivmedel. En fråga att undersöka vidare är om det är möjligt att på sikt hitta sätt att förutse vilka kvinnor som har ökad risk att drabbas.
– Vi behöver jobba vidare med rekommendationer för vilka preventivmedel som vården ska föreslå den relativt lilla undergrupp av kvinnor som upplever sexuella biverkningar av hormonella preventivmedel. Jag tycker också att det här borde vara en signal till forskare att fortsätta utveckla nya preventivmetoder, både med och utan hormoner, så att det blir fler metoder att välja bland och fler kvinnor och förhoppningsvis även män kan hitta en metod som passar dem, säger Agota Malmborg.
Agota Malmborg, specialistläkare obstetrik och gynekologi, agota.malmborg@liu.se
– De som är vana vid distansarbete har ofta fungerande rutiner kring att jobba hemma och har kanske till och med sökt sig till distansarbete för att man trivs med det. Samtidigt kan övergången till distansarbete vara en utmaning, särskilt som i det här fallet när det gick så snabbt och var ganska oplanerat på många arbetsplatser, säger Kristina Gyllensten, överpsykolog och psykoterapeut vid Sahlgrenska akademin, som forskar om hållbart arbetsliv.
Hon menar att det försvårar att övergången till hemarbete har varit väldigt plötslig. Men samtidigt är det en väldigt speciell samhällssituation, där många ser distansarbetet som en viktig åtgärd och ett sätt att själv kunna bidra i en tuff tid.
Både för- och nackdelar med distansarbete
Rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten är i dagsläget att arbeta hemifrån i den mån det är möjligt. Detta har lett till att många arbetsplatser valt att övergå till distansarbete. Något som enligt Kristina Gyllensten har både fördelar och nackdelar.
– Det finns en risk att uppleva sig som ensam och isolerad. Men en positiv aspekt för många kan vara att sova lite längre om mornarna när man slipper göra sig i ordning och pendla. En förhoppning är att detta blir en möjlighet till återhämtning som hade varit svår annars. En stor nackdel för många är dock bristen på de sociala kontakterna.
Precis som uppfinningsrikedomen är hög när det gäller användandet av diverse program och rutiner för att hålla kontakten med kollegor, är lösningarna när det kommer till att rent fysiskt göra hemmet till arbetsplats många. På internet finns tips om att använda strykbrädor som höj- och sänkbara skrivbord och bygga skärmställ av böcker.
Lite enklare arbetsmiljö
Enligt Stefan Oliv, med. dr i arbets- och miljömedicin och ergonom vid Sahlgrenska akademin, är det inte heller särskilt mycket som behövs för att hjälpligt bygga upp en bra, ergonomisk arbetsmiljö hemma. Eftersom det är lätt hänt att sitta ganska hopsjunket med en laptop, så är nummer ett att ha ett löst tangentbord och en mus.
− Då kan man lätt placera själva skärmen högre, men fortfarande ha bra stöd för armarna. Men så länge som det handlar om en kortare period på några veckor är det ingen fara, det löser de flesta bara man tar pauser. Börjar det istället handla om månader kommer behovet att ordna mer av en riktig arbetsplats i hemmet, komplett med bildskärmar, bra belysning som inte bländar, kontorsstol och justerbara skrivbord, säger han.
Även Kristina Gyllensten menar att det är okej om den tillfälliga arbetsmiljön är lite enklare och saknar vissa hjälpmedel. Visserligen har arbetsgivaren fortfarande ansvar för en bra arbetsmiljö, men det är en speciell situation även för dem och det kan vara svårt att snabbt åka runt till alla som plötsligt arbetar hemifrån för att se till så att de sitter ergonomiskt.
– Men det är viktigt med en regelbunden kontakt mellan chef och arbetstagare. Det kan vara hjälpsamt att hitta en plats i hemmet som kan få innebära bara jobb. Hemmet är så mycket annat, en plats där man ser på tv och diskar och gör allt möjligt, men på jobbet jobbar man. Det är bra om man kan få ett hemmakontor som blir mentalt förknippat med arbete.
Viktigt med pauser
Hon betonar också vikten av rutiner och att försöka hålla arbetstiderna. Men också att ta raster.
– Det är viktigt med rutiner och att försöka fortsätta hålla arbetstiderna. Men också att ta raster. Arbetar man vid datorn, som många gör, kan det vara bra att ta en paus där man inte sitter just framför datorn. Det är bra att röra på sig under pauserna, att gå ut och ta lite luft och en promenad till exempel.
Stefan Oliv håller med Kristina Gyllensten om vikten av att ta pauser, gärna sådana där man står, går och rör sig.
– Det finns risk att man blir mindre fysiskt aktiv när man jobbar hemifrån. Annars kanske man går till bussen och går ut och äter lunch till exempel. I hemmet går man inte mycket och är man stressad är det ännu mindre troligt att man tar regelbundna pauser, säger han.
Kontakt:
Kristina Gyllensten, överpsykolog och psykoterapeut vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kristina.gyllensten@amm.gu.se
Stefan Oliv, med. dr i arbets- och miljömedicin och ergonom vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, stefan.oliv@amm.gu.se
– Ingen kan förutsäga framtiden men med vårt ASSOCC-verktyg kan man på ett noggrant sätt utforska ett brett spektrum av möjliga scenarier, få en förståelse för sambanden mellan hälsa, ekonomi och välbefinnande och därför vara bättre förberedd på att genomföra politiska beslut säger Frank Dignum, projektledare och professor på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Coronaviruspandemin är den största krisen i vår tid. I det hårda arbetet med att begränsa spridningen av viruset kämpar beslutsfattarna för att balansera sina svar på hälsosituationen med samhällets och ekonomins behov. Interaktionerna är komplexa och kontextuella och kortsiktiga åtgärder kan ha stora långsiktiga konsekvenser.
Initiala scenarier utifrån olika modeller
– Vi har utvecklat några initiala scenarier baserade på teoretiska modeller av epidemier, socialt beteende och ekonomi som en illustration av ramverket. Vi inbjuder beslutsfattare och forskare att tillämpa ASSOCC på deras specifika frågor och empiriska data, säger Frank Dignum.
Han fortsätter:
– Vi har samlat en grupp erfarna forskare från hela Europa för att arbeta med projektet. Alla bidrar med sin tid och sin expertis frivilligt och utan finansiering. Det är hjärtevärmande att se engagemanget och resultaten från alla teammedlemmar som arbetar dag och natt sedan två veckor.
App för rapporter från enskilda
Just nu tillämpar teamet redan verktyget för specifika frågor från Storbritannien, Australien och Nederländerna. Samtidigt arbetar de med att släppa en app genom vilken svenska invånare kan rapportera om deras dagliga rörelser och hushållssituation. Detta gör det möjligt att kalibrera ASSOCC-scenarier till den svenska situationen.
ASSOCC:s ramverk gör inte prognoser utan hjälper till att utforska möjliga olika vägar för pandemin. Den beskriver en agentbaserad modell som simulerar beteendet hos en syntetisk population givet en uppsättning policys (till exempel karantän eller frivillig isolering). Detta gör det möjligt att studera både effekterna på spridningen av smitta och hur människor kan förväntas reagera på policyerna (till exempel potentiella våldsamheter eller åtgärder).
ASSOCC modellerar både möjliga effekter på spridningen av coronaviruset och de socioekonomiska effekterna av politiken och ökar förståelsen för exempelvis följande frågor:
Hur kan policys för att åstadkomma drastiska beteendeförändringar gå fel?
Hur bestämmer jag när och hur man ska lätta på restriktioner?
Vilka är de möjliga farorna med social polarisering mellan utsatta äldre och de unga som vill träffas?
Hur hanteras de sociala effekterna av isolering och förlust av kontakter med andra generationer?
ASSOCC – ramverk med öppen källkod
ASSOCC (Agent-based Social Simulation of the Coronavirus Crisis) är baserat på NetLogo-plattformen och ger ett visuellt gränssnitt inbyggt i Unity. All kod och dokumentation är tillgänglig med öppen källkod för alla grupper som är intresserade av att experimentera med den genom en Creative Commons Attribution-NonCommercial 4.0 internationell licens.
Kontakt:
Frank Dignum, Professor, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, dignum@cs.umu.se
Ett svensk-tyskt team, där bland annat fysikforskare från Lunds universitet ingår, har undersökt hur nanopartiklar reagerar på laser. Efter flera tidigare lyckade studier valde forskargruppen att undersöka egenskaperna hos partiklar gjorda av metall och halvledare. I ett laboratorium i tyska Ilmenau framställdes en svampliknande nanopartikel av guld vars porer fylldes med zinkoxid genom en metod där olika typer av gas användes. Denna partikel, med en omkrets på några hundra nanometer (miljarddelar av en meter), skickades sedan till Lund Laser Centre där den bestrålades med laser och studerades i fotoemission-elektronmikroskop.
Starkare och mer varaktigt ljus
– Vi kunde för första gången se att ljus sprids slumpmässigt mellan partikelporerna och efter en viss tid koncentreras i små distinkta hotspots där livslängden för ljuset är mycket längre än för partikeln i allmänhet, säger Jan Vogelsang, fysikforskare vid Lunds universitet.
Fysikforskaren Jan Vogelsang i labbet där de gyllene nanopartiklarna bestrålades med laser. Bild: Johan Joelsson
En annan upptäckt som forskarna gjorde var att halvledarmaterialet zinkoxid inte bara fick laserfärgen att ändras från rött till blått. Zinkoxiden bidrog också till att ljusintensiteten som uppstod när de gyllene nanopartiklarna bestrålades blev mycket starkare.
– Detta samband har i princip aldrig tidigare undersökts. Men det som förvånade mig allra mest var hur tydligt vi kunde se hur ljuset i de olika hotspotsen uppförde sig. Jag skulle säga att det var estetiskt vackert, åtminstone för en experimentalist, säger Jan Vogelsang.
Ljuskällor som kan driva datorer
Vad kan då den här upptäckten få för praktiska tillämpningar? Forskarteamet menar att metoden med att erhålla kraftigt ljus genom att bestråla nanopartiklar av metall kan bli användbar i utvecklingen av framtidens optiska datorer. Istället för att använda sig av elektroner, som idag, kan nanopartiklar fungera som små ljuskällor som driver datorerna. En annan möjlig tillämpning kan vara ultrasnabba optiska växlar eller transistorer.
– Jag och mina kollegor arbetar vidare i gränslandet mellan synkrotronstrålningsforskning och atomfysik. Vi hoppas kunna presentera fler intressanta upptäckter och tillämpningar framöver, säger Jan Vogelsang.
Fotnot:
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: Carl von Ossietzky Universität, Oldenburg, och Teknische Universität, Ilmenau.
Tjänstedesignforskare vid Högskolan i Halmstad har tillsammans med arkitektfirman Krook & Tjäder tagit fram en guide för hur arkitekter kan jobba mer användarcentrerat.
– Guiden heter Effektkarta i skissprocessen – från tjänstedesign till arkitektur och är ett konkret hjälpmedel för alla arkitekter i utvecklingen av framtidens smarta städer. Den är lätt att applicera på deras arbete och är gratis att använda, säger Pontus Wärnestål, docent på Högskolan i Halmstad och expert på tjänstedesign.
Guiden är ett resultat av ett så kallat aktionsforskningsprojekt där forskaren Pontus Wärnestål aktivt har deltagit i arkitektfirmans arbete. Syftet var att undersöka hur metoder och verktyg som vanligtvis används inom tjänstedesign av digitala lösningar kan användas vid utformningen av nya fysiska miljöer. Exempel på en sådan metod är effektkartläggning, vilket är ett slags analys av beteendemönster och behov hos målgruppen. Kartläggningen baseras på djupintervjuer med målgruppen, i arkitekternas fall olika grupper av boende i ett hus eller invånare i en stadsdel.
– Guiden kommer till stor nytta i vårt arbete genom att på ett pedagogiskt sätt visa hur vi kan skapa en bild av framtida boenden i ett kvarter eller en stadsdel och koppla ihop det med utformningen av området. Förslaget blir på ett tydligt sätt förankrat i de boendes önskemål och behov, säger Lina Lindegren, landskapsarkitekt på Krook & Tjäder i Halmstad.
Samskapande över disciplingränser
Deltagande design och aktionsforskning genomsyrade hela projektet så pass mycket att Lina Lindegren och Pontus Wärnestål beslutade sig för att skriva guiden tillsammans.
– Vi märkte under projektets gång hur oerhört givande det var att våra discipliner möttes och hur de utvecklades av varandra. Guiden är ett klockrent exempel på samskapande. Rent vetenskapligt har projektet även tydligt visat att det är möjligt, och väldigt positivt, att applicera tjänstedesignmetoder inom andra discipliner, säger Pontus Wärnestål.
Flera uppslag till forskningsartiklar som rapporterar om arbetet är planerade inom den närmaste tiden, och Pontus Wärnestål kommer att fortsätta att arbeta tvärvetenskapligt.
Fysiska och sociala miljöers betydelse för hälsan
Forskningsprojektet Participatory Urban Design (PUD) avslutades i höstas. Det finansierades av KK-stiftelsen och har ingått som ett av flera delprojekt som studerat betydelsen av fysiska och sociala miljöer på människors hälsa. Forskningen har letts av Jens Nygren, professor i hälsoinnovation vid Högskolan i Halmstad.
– Med vetskap om betydelsen av den fysiska miljön i sig och de verksamheter och sociala relationer som utspelar sig i sådana miljöer för människors hälsa, är det viktigt att utveckla metoder med vilka människor ges möjlighet att ha inflytande på hur sådana miljöer utformas. Här har PUD-projektet verkligen varit banbrytande och det är min förhoppning att den metod som utvecklats kommer användas när framtidens urbana miljöer utvecklas, säger Jens Nygren.
Pontus Wärnestål, docent och tjänstedesignforskare, Högskolan i Halmstad, pontus.warnestal@hh.se
– Ytterst är det en fråga om sjukvårdens prioriteringar att återställa tarmpassagen så att man inte ska behöva ha stomi längre än nödvändigt. Därför är det viktigt att lyfta vilka besvär långvarig stomi kan innebära för patienten, säger Simon Näverlo, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Simon Näverlo intervjuat personer i södra Lapplands sjukvårdsområde, det vill säga Västerbottens läns inland, om deras upplevelser av stomin. Arbetet är delvis utfört vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman. Han har även gjort registerstudier av stomi i norra Sverige under perioden 2007 – 2014 samt följt vissa patienter som fått åtgärder för att förebygga komplikationer av stomin.
Fördröjd återställning
Det visade sig att mer än tre fjärdedelar av alla patienter i norra Sverige som fått tillfällig stomi i samband med tarmoperation fick återställning av normal tarmpassage fördröjd. Som fördröjd räknas här att det dröjde mer än sex månader som personerna fick gå med stomi efter den ursprungliga operationen. I Jämtland-Härjedalen, Västerbotten och Norrbotten var medianvärdet för tiden till återställning tre månader längre än medianvärdet i studier för hela Sverige. Det finns ingen absolut rekommendation för när en tillfällig stomi kan eller bör tas bort, men man brukar räkna med att åtta till tolv veckor är lämpligt. Det finns även studier som visar att det i vissa fall är möjligt att återställa tarmen redan två veckor efter den ursprungliga operationen.
Många personer med stomi upplevde problem som påverkar vardagen i form av bland annat smärta och hudbesvär. De problemen var större för personer i glesbygd än bland dem som hade nära till ett sjukhus med kompetens kring stomibesvär. Däremot gick det – tvärtemot vad man kanske skulle kunna förvänta sig – inte att se att personer med nära till sjukhus totalt sett fick tarmpassagen återställd i större utsträckning än personer med långt till sjukhuset.
Fruktad komplikation
En vanlig orsak till stomi är operation av cancer i ändtarmen. Beroende på om tarmen kan skarvas ihop eller inte vid kirurgi, får en del permanenta stomier och en del tillfälliga stomier. Tillfälliga stomier ska skydda från symtom om tarmskarven börjar läcka, vilket är en fruktad komplikation. Tanken med den tillfälliga stomin är att patienten ska bli av med den ett par månader efter canceroperationen, genom att man vid en uppföljande operation sätter ihop tarmändarna så att passage genom tarmen återställs.
– En positiv sak i studien är att många av de besvär som upplevs med stomi faktiskt verkar avta med tiden. I de fall där det inte går att återskapa normal tarmpassage är det alltså möjligt att på sikt leva ett bra liv även med stomi. Men för personer med tillfällig stomi är det viktigt att perioden med stomi blir så kort som möjligt, säger Simon Näverlo.
