– I folkbokföringen ser det ut som att det bor fler utlandsfödda i Sverige än vad det faktiskt gör. Intressant är även att felet tycks öka, säger Andrea Monti, doktorand i sociologisk demografi vid Sociologiska institutionen.
Felet i folkbokföringen kallas övertäckning, och är känt bland både forskare och myndigheter som SCB sedan tidigare. Det uppstår när människor som lämnar landet inte registrerar sin utlandsflytt eller återvandring hos Skatteverket. Problemet är inte att forskare eller myndigheter är omedvetna om att problemet uppstår, utan att det är svårt att beräkna hur stort det är.
Att människor inte registrerar sin flytt kan bero på olika saker – glömska, att de inte känner till reglerna eller att de är rädda att bli av med förmåner förknippade med att bo i Sverige.
Ett sätt att mäta felet i folkbokföringen som forskare använt tidigare, är att undersöka vilka som har noll kronor i inkomst. Det sättet att mäta kan bli missvisande, eftersom en del ju kan försörjas av familjemedlemmar, ha inkomst från svartjobb eller inkomst som inte registreras i Sverige, till exempel pension från ett annat land.
Kombinerar olika register för att mäta felet
I den här studien jämför forskarna lösningar på problemet genom att kombinera olika register, en metod som tidigare använts av SCB. De har bland annat letat efter ändringar i civilstatus, om de utlandsfödda anmält sig till någon typ av utbildning, fått gymnasiebetyg, flyttat, om de bott i ett hushåll där någon annan har haft en registrerad inkomst och om det skett någon medborgarskapsändring.
– Om det hänt något alls i ett eller flera av de registren tolkar vi det som att personerna är kvar i Sverige. Det visade sig att de viktigaste faktorerna för att se om någon är kvar i Sverige utöver egen inkomst, är just om hushållet som helhet haft någon inkomst och om en person fått eller avsagt sig svenskt medborgarskap, säger Andrea Monti.
Studien har undersökt övertäckningen (mätfelet) bland utlandsfödda med uppehållstillstånd som är registrerade som permanent bosatta i Sverige. Resultaten visar att det är vanligast att personer från USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Danmark, Norge och Island missar att berätta för myndigheterna att de flyttat från Sverige, följt av länder i västra och södra Europa.
– Det beror främst på att utvandringen inom dessa grupper är relativt stor, säger Andrea Monti.
Utlandsfödda får inte fler barn totalt sett
Felet i folkbokföringen påverkar också beräkningar av hur många barn per kvinna som utlandsfödda får. Att räkna antalet barn per kvinna är det sätt som demografer använder för att beräkna barnafödandet och fertiliteten i olika länder.
Tittar man enbart på de uppgifter som finns i officiella register ser det ut som att utlandsfödda kvinnor föder i genomsnitt 2,23 barn i Sverige. Men med forskarnas metod visar de att de utlandsfödda i snitt får 2,51 barn per kvinna i Sverige – alltså 12 procents högre fertilitet.
Den officiella siffran för antalet registrerade födslar i Sverige är korrekt, det påverkas inte av mätfelet. Anledningen till skillnaden i fertilitet är att forskarna utesluter personer som enligt studiens sätt att räkna inte bor kvar i Sverige.
– Det finns alltså inte fler barn till utlandsfödda i Sverige totalt sett. Det färre antalet kvinnor som antas bo kvar i Sverige måste därmed i genomsnitt ha fött fler barn i landet för att talen ska gå ihop, säger Eleonora Mussino, docent i demografi och medförfattare till studien.
– Att inte ta hänsyn till det felet i folkbokföringen kan leda till en betydande underskattning av utlandsföddas fertilitet. Nu vill vi gå vidare med att se över hur mätfelet kan påverka vanliga mått på integrationen, som till exempel andelen sysselsatta. Vi misstänker att även det är underskattat i den officiella statistiken, säger Andrea Monti.
Så gick studien till
Studien bygger på registerdata för utlandsfödda i åldrarna 18-75 år under åren 1990-012. Forskarna har använt data från myndighetsregister över totalbefolkning, socialförsäkring, emigration och invandring, migration inom Sverige, dödsorsak, ändringar i civilstatus och utbildning.
− De första presidentvalen föregicks inte av några egentliga kampanjer. Enligt tidens ideal ansågs det förkastligt att aktivt söka politiska ämbeten. Lokala ledare skulle föra fram lämpliga kandidater. För den som utsågs till kandidat ansågs det vara en plikt att tjäna, säger Martin Öhman, historiker som forskat om hur amerikanska partier och valkampanjer utvecklades efter självständigheten 1776.
Precis som idag röstade inte de amerikanska väljarna direkt på presidentkandidater utan på elektorer. I sex av de ursprungliga delstaterna valdes elektorerna till en början av delstatens lagstiftande församling, och inte av den röstberättigade delen av befolkningen.
Fram till 1804 hade varje elektor två röster och det gjorde ingen skillnad mellan president och vicepresident. Den kandidat som sammanlagt fick flest röster blev vald till president och den som fick näst flest blev vicepresident.
− I det första presidentvalet, som genomfördes från mitten av december 1788 till mitten av januari 1789, la alla elektorer en röst på George Washington, som under det amerikanska frihetskriget varit befälhavare för kontinentalarmén. John Adams fick näst flest röster och blev därmed vicepresident.
Sedan 1804 lägger elektorerna en röst för president och en för vicepresident.
Successiv demokratisering
Under 1800-talet demokratiserades den amerikanska politiken. I fler och fler delstater valdes elektorerna direkt av de röstberättigade. För kvinnor utvidgades rösträtten stegvis, först på lokal och delstatlig nivå, men det dröjde till 19:e konstitutionstillägget (1920) innan de kunde rösta i federala val. Afroamerikaners rösträtt förblev inskränkt fram till Voting Rights Act (1965) då andelen röstberättigade afroamerikaner drastiskt ökade.
Den successiva demokratiseringen innebar att kandidater blev tvungna att vända sig till en större del av befolkningen. Ett exempel på det är presidentvalet 1840 som föregicks av en synnerligen intensiv kampanj. Såväl det demokratiska partiet som det oppositionella Whigpartiet använde sig av uppfinningsrika metoder.
− De anordnade allt från massmöten och fackelmarscher till picknickar och grillfester. De lät också tillverka banderoller, plakat och knappar. Dessutom skrev de sånger och dikter för att föra fram sina respektive kandidater.
En av de mer kända sångerna var ”Tippecanoe and Tyler too”, som syftar på presidentkandidaten William Henry Harrisons roll i slaget vid Tippecanoe och hans vicepresidentkandidat John Tyler. Kampanjen kallas ibland även för ”log cabin and hard cider”-kampanjen, som hänvisar till Whigpartiets ansträngningar att porträttera Harrison som en jordnära och folklig kandidat.
Kandidatens karaktär
Då, precis som idag, var det stort fokus på presidentkandidaternas karaktär och personliga historia. Politiska ledare var genomgående prominenta män i lokalsamhället, ofta välbeställda advokater och handelsmän med omfattande kontaktnät.
− Militär erfarenhet har sedan republikens grundande varit en tillgång. För ett antal presidenter, som till exempel George Washington, Andrew Jackson och Ulysses S. Grant, innebar den militära karriären att det gjorde sig ett namn och att de tillskansade sig den prestige som krävdes för att lyckas i politiken och nå ända till presidentämbetet, säger Martin Öhman.
Primärvalens inträde
Etableringen av primärval var en reaktion mot det hemlighetsmakeri och den korruption som omgärdade de partimaskiner och lokala bossar som kom att dominerade politiken under 1800-talets sista årtionden. Initiativet kom från progressiva politiker i de västra delstaterna.
1912 års presidentval var det första som föregicks av primärval. Republikanska partiet hade då primärval i 12 av de då 48 delstaterna (Alaska och Hawaii fick inte delstatsstatus förrän 1959).
Under kommande val övergick alltfler delstater till primärval. Under mellankrigstiden övergav ett flertal delstater primärval, men systemet fick ett uppsving efter andra världskriget. Partieliter behöll dock ett relativt fast grepp om nomineringsprocessen fram till 1960.
Nästa stora förändring kom i kölvattnet av kaoset runt demokraternas konvent 1968. Hubert Humphrey, som efter segdragna konflikter vann det demokratiska partiets nominering, hade inte ens deltagit i primärvalen.
− Efter det införde Demokratiska partiet reformer. Antal delegater knöts till delstatens befolkning. Delstaternas partiorganisationer tvingades också anamma mer transparenta metoder, säger Martin Öhman.
Spelet är inte enbart utformat för barn, utan också tillsammans med barn. I forskningsprojektet ingår även en modell för ett deltagarbaserat arbetssätt inom vården.
Som barn med mycket kontakt med vården eller habiliteringen kan det vara jobbigt – och svårt – att svara på frågor hela tiden. Via ett spel, som forskare vid Högskolan i Halmstad utvecklar tillsammans med barn, får barnen i stället chans att anta en avatars skepnad och avancera genom olika världar samtidigt som barnet berättar vad hen tycker, känner och vill.
Barnkonventionen blev en del av svensk lag vid årsskiftet. Det ställer höga krav på bland annat hälso- och sjukvården. Barns rätt till utveckling innebär rätten att bli lyssnad på, få göra sin röst hörd, ta ansvar och påverka sin situation. Något som kan vara extra angeläget för barn med långvarig eller kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.
Delaktighet i relation till barnkonventionen
Vid Högskolan i Halmstad arbetar en forskargrupp vid Akademin för hälsa och välfärd med barns delaktighet i relation till barnkonventionen. Forskargruppen består av expertis inom omvårdnad, hälsoinnovation, interaktionsdesign, app-utveckling och visuell design.
När är då ett barn delaktigt? När hen är med och tar aktiva beslut, enligt konventionen., menar forskarna.
– Det finns stort behov av att skapa evidensbaserade sätt att arbeta med barns delaktighet, och för detta behövs ett förändrat arbetssätt inom forskningen och vården, säger Petra Svedberg, professor i omvårdnad, som tillsammans med Jens Nygren, professor i hälsoinnovation och Ingrid Larsson, docent i omvårdnad, ingår i forskargruppen som har tagit fram just ett sådant arbetssätt.
För barn, tillsammans med barn
En viktig poäng med spelet, som forskarna har varit med och utvecklat, är att det är utformat tillsammans med barn. Genom samtal och flera omgångar av praktiska workshoppar har spelets utseende och innehåll tagits fram i samarbete med flera barn.
Bland annat har barn och forskare skapat ”personas” eller figurer som representerar olika typer av användare – barnen. Forskarna använder dessa personas som stöd för att ständigt ha barnens perspektiv framför sig under utveckling av spelet.
Gränssnitt av spelet, HAPPY (HAbilitation ParticiPation Youth)
Spelet, som fungerar som ett digitalt kommunikationsstöd, går ut på att skapa ett jämlikt möte och samtal på barnets villkor. Det kan vara svårt att svara på frågor i ett vanligt samtal i vården, inte minst för unga personer. Barnet kan ha frågor eller känslor att bearbeta som hen inte har hunnit eller kunnat formulera ens för sig själv. Spelet hjälper till med båda dessa aspekter.
När spelet är avslutat skapas rapporter, en till barnet och en till vårdpersonalen. Därefter följer ett samtal som utgår från barnets rapport och perspektiv. Utifrån det kan vård- och habiliteringsinsatser planeras tillsammans med barnet, baserat på barnets önskningar och livssituation: Vad passar just mig, just nu? Vilka mål har jag och vad är viktigt för att jag ska uppnå dessa?
I spelet styr barnet själva
Utgångspunkten är att barnet ska få bättre behandling och en bättre vardag. När det gäller barn med funktionsvariationer handlar det om att kunna hitta de egna resurserna och bättre kunna bemästra livet. Strävan efter att få ett bättre välbefinnande gäller alla barnen.
– Barnen är vana vid fiktiva karaktärer, och i spelet styr de själva när de vill svara, säger Ingrid Larsson och fortsätter:
– Barnen upplever att samtalet blir mer begripligt, eftersom de vet varför personalen ställer frågorna som de redan har svarat på i spelet. Barnens föräldrar säger att det med hjälp av spelet kommer fram saker som de inte hade en aning om, sådant som familjen kanske inte har kunnat prata om hemma heller.
Arbetssätt inkluderar delaktigheten
Forskarna har också tagit fram implementeringsstrategier för att stödja införandet av ett förändrat arbetssätt inom vården med barns delaktighet som en viktig grund.
– En stor utmaning i dag är att implementera nya arbetssätt i vården. Vi har sett att om ett arbetssätt ska förändras måste det ligga väl i linje med verksamhetens visioner, intentioner och målbilder. Det ska finnas ett intresse hos personalen och förändringen ska vara förankrad i ledningen. Vår studie är viktig, sedan tidigare finns endast få interventionsstudier där man på vetenskaplig grund har infört förändringar och följt upp dem, säger Jens Nygren
Om forskningsprojektet
Det var för omkring sex år sedan som forskare vid Högskolan i Halmstad tillsammans med forskare från Oslo universitetssjukhus utvecklade det digitala kommunikationsverktyget SISOM, för barn med cancer. Med stöd från Barncancerfonden kunde implementeringen av verktyget studeras på Karolinska universitetssjukhuset och Hallands sjukhus. Baserat på erfarenheterna från det tidigare arbetet har ett nytt kommunikationsverktyg med nya funktionaliteter tagits fram tillsammans med barn- och ungdomshabiliteringen inom Region Skåne och Barnkliniken vid Hallands sjukhus. Spelet, kommunikationsverktyget, går under arbetsnamnet HAPPY (HAbilitation ParticiPation Youth).
Marina bakterier finns i stor mängd i alla marina ekosystem, där de som nedbrytare av organiskt material spelar en avgörande roll när det gäller reglering av energiflödet och näringsämnenas kretslopp.
När alger och andra organismer i havet dör bryts de ner av bakterier, som på så sätt fungerar som havens reningsverk. Samtidigt hjälper havsbakterier till att frigöra exempelvis kväve och fosfor, och kan bilda vitaminer som alger och andra levande varelser i havet är beroende av i det marina ekosystemet.
Bakterier reagerar snabbt på miljöförändringar i haven. Det kan ta allt från bara några timmar upp till ett par dagar. I en ny avhandling i marin mikroekologi har Christofer Osbeck vid Linnéuniversitetet och hans kollegor undersökt hur bakterier svarar på havsförsurning, organiska föroreningar och löst organiskt kol utsöndrat av växtplankton.
Christofer Osbeck och hans kolleger har undersökt hur bakterier svarade genetiskt på PFAS (högfluorerade ämnen). Foto: Liv Ravnböl
Genom DNA-sekvensering i Östersjön har de studerat hur bakterierna reglerar sina gener för att ställa om sin ämnesomsättning så att de klarar av miljöförändringarna.
– På sikt skulle vi kunna använda genernas anpassningsprocess för miljöövervakning i Östersjön och även andra hav. Grundtanken skulle vara att man tar ett vattenprov i ett område och sedan tittar på vad detta innehåller för DNA. Ungefär som ett blodprov på en människa för att ta reda på olika sjukdomar. Man skulle kunna ha en fast provtagningsstation, liknande vår Linnaeus Microbial Observatory (LMO), där man regelbundet samlar in prover och analyserar resultatet. På så vis man kan se förändring också över tid, säger Christofer Osbeck.
Bakterierna reagerade på PFAS
Det är sedan tidigare känt att bakterier reagerar på olika miljögifter, exempelvis olja, som de kan äta upp. Det var dock första gången någon undersökte hur bakterier svarade genetiskt på PFAS (högfluorerade ämnen). PFAS är en grupp på över 4700 kemikalier som är vatten- och smutsavstötande och som bland annat används som ytbehandling i många produkter som brandsläckningsskum, impregnerade textilier, skor, matförpackningar, stekpannor, skönhetsprodukter, elektronik, med mera.
– I våra experiment såg vi en stark genetisk respons när bakterierna utsattes för PFAS-behandling. Jag är väldigt intresserad av att framöver titta mer på hur bakterier skulle kunna användas för att bryta ner nya och otäcka miljögifter som PFAS och klorparaffiner. Jag tror man först behöver testa i lite mindre skala i laboratorium och sedan skala upp det undan för undan. Reningsverk använder redan bassänger där bakterier hjälper till att bryta ner och koncentrera organiskt material som finns löst i avloppsvattnet. Man kanske kan tänka sig någon liknande lösning i första hand, säger Christofer Osbeck.
Avhandlingen:
Exploring gene expression responses of marine bacteria to environmental factors
Att vrida på kranen och få dricksvatten av hög kvalitet är något som vi tar för givet. Men de senaste åren har flera allvarliga händelser med dricksvattenförsörjningen inträffat. Rapporter om bakterier i dricksvattnet förekommer regelbundet, nu senaste var det invånarna i Söderköping som fick koka sitt vatten under julhelgen.
Professor Åsa Boholm och docent Anna Bendz har intervjuat lokala politiker och tjänstemän i sju kommuner som tar sitt dricksvatten från Göta älv. Sammanlagt intervjuades 24 personer, bland dem ordföranden och vice ordföranden i den nämnd som ansvarar för dricksvatten. Forskarna var speciellt intresserade av att hur politiker och tjänstemän upplevde medborgarnas engagemang för dricksvattenfrågor, och hur det påverkade politiska beslut om en säker dricksvattenförsörjning.
– Vår forskning visar att lokala beslutsfattare tänker att medborgarna är både ointresserade och har dålig kunskap om vårt dricksvatten. Något som medför att frågan inte finns på den politiska agendan, säger Åsa Boholm.
Klassiska frågor går före
Forskarnas slutsats är att politiker med ansvar för dricksvattenfrågor har svårt att få gehör för sina frågor i till exempel kommunfullmäktige där det är mer tacksamt att driva frågor om äldrevård, skola och invandring. Klassiska frågor där det finns tydliga åsikter beroende på om man tillhör ett höger- eller vänsterparti, har företräde i debatten.
– Dricksvattnet är inte en fråga du kan vinna politiska poäng på, säger Anna Bendz.
Politiker och tjänstemän ansvariga för dricksvattnet uppmuntras inte heller av det ointresse de upplever bland medborgarna. Det kan till och med minska deras incitament att ens lyfta frågor om dricksvattenförsörjningen till en högre politisk nivå.
Hot mot dricksvattnet
I en tidigare studie har de båda forskarna visat att politiker och tjänstemän i de aktuella kommunerna har identifierat en rad hot mot vårt dricksvatten. Det handlar om gamla rör där förorenat vatten riskerar att sippra in i dricksvattnet, mikroorganismer som reningsverken inte klarar av att sila bort, risk för jordskred, förorenad mark som läcker giftiga ämnen, översvämningar, torka och problem relaterade till klimatförändringarna.
– De flesta rör och reningsverk är från 1950- och 60-talen och det krävs stora investeringar och avgiftshöjningar för att komma till rätta med problemen och säkra framtidens vattenförsörjning, säger Åsa Boholm.
Ett dubbeleggat svärd
Även i en regeringsutredning om dricksvattenförsörjningen i Sverige från 2016 uppmärksammas de ökade riskerna mot dricksvattnet. Men eftersom ansvaret att se till så att vi har rent dricksvatten i våra kranar ligger på kommunerna finns ett problem, enligt de två forskarna. När politiker och tjänstemän inte lyfter fram frågan på agendan, till exempel när det gäller avgiftshöjningar, finns risken att gamla rör och reningsverk inte ersätts och dricksvattenförsörjningen hotas.
− Vår studie visar att allmänhetens engagemang i frågan om dricksvattnet är ett dubbeleggat svärd. Det anses bland politiker som negativt när allmänheten får upp ögonen för frågan, för när det väl händer handlar det om akuta problem med dricksvattnet. Samtidigt vet politikerna att brist på intresse gör det svårare för dricksvattenfrågan att ta sig upp på den politiska agendan. Det ser antagligen likadant ut i alla kommuner i hela Sverige, säger Anna Bendtz.
– Det blir alltid fel i mätningar, eftersom man måste avrunda. Mätfelen får en effekt på beräkningarna. När ingenjörer designar broar, byggnader och höghastighetståg måste de veta att deras beräkningar håller sig inom säkerhetsmarginalerna, säger Andrii Dmytryshyn, forskare i matematik vid Örebro universitet.
Det finns många exempel på när felmarginalerna inte hållit sig inom spannet för vad som fungerar.
Bron började kränga
– Milleniumbron i London är ett exempel. Den öppnade i juni 2000 och fick stänga kort efter öppnandet, säger Andrii Dmytryshyn.
Det visade sig att bron började kränga när människor gick på den. Frekvensen av fotgängarnas steg synkade med brons vibrationer och bron rörde sig så mycket att människor upplevde att det var obehagligt att gå på den.
I den nya artikeln har Andrii Dmytryshyn tagit sig an mer komplicerade beräkningar som innehåller matriser.
Flerdimensionella fel
– Redan i grundskolan lär vi oss ekvationer och på högstadiet löser vi andragradsekvationer. Jag jobbar med en mer komplicerad form av detta kan man säga. Jag tittar på uträkningar som innehåller matriser, det vill säga en tabell med tal i kolumner, säger han.
I en artikel publicerad i Foundations of Computational Mathematics visar Andrii Dmytryshyn hur det fungerar för beräkningar med matriser. Det nya i den är att det är matriser i kombination med tal i potensform (x2, x3 och så vidare). Mätfelen startar en process som leder till fel som i det här fallet blir flerdimensionella.
– Det handlar om att se vad små förändringar kan leda till. Att undersöka om det medför att byggnaden blir instabil, säger Andrii Dmytryshyn.
Datortest av säkerheten i ritningar
Detta visualiseras i stora nätverk i artikeln där läsaren kan se hur ett beräkningsfel leder till ett annat resultat. Genom att följa de olika vägarna i nätverken kan man försäkra sig om att man undviker faror – där beräkningarna visar att byggnaden blir instabil.
– Ingenjörer behöver så klart inte förstå våra bevis. De ligger till grund för dataprogram som visar om ritningar håller sig inom säkerhetsmarginalerna.
Ett exempel på detta är Stratigraph, som Andrii Dmytryshyn och hans medförfattare har varit med och utvecklat.
Det är forskare vid Stockholms universitet som har undersökt könsskillnader i migranters nytta av att ha kontakter på plats före flytten för att gå jobb. Migranter fick svara på om de hade familj i Sverige, och själva definiera vem eller vilka de ansåg tillhöra familjen. Det kunde vara allt ifrån syskon och föräldrar, till kusiner eller ingift släkt.
Vänner gav männen jobb snabbare
Männen i undersökningen hade lika lång tid till första jobbet i Sverige, oavsett om de har familj eller inte på plats innan de kom hit.
– Män som hade vänner på plats istället för nära familjemedlemmar fick däremot jobb snabbare, två år kortare tid. Detta jämfört med de män som inte hade vänner på plats. För kvinnor ser vi inte den skillnaden, vänner har ingen effekt åt något håll, säger Rosa Weber, forskare och nybliven doktor i sociologi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Könsskillnaderna när det gäller nyttan av kontakter är alltså betydande. Enligt tidigare intervjustudier kan det bero på att kvinnor oftare än män får ansvar för att ta hand om de familjemedlemmar som redan är i Sverige. Det är också troligare att kvinnor flyttar, och även flyttar längre sträckor, för att återförenas med sin familj här i Sverige, även om det får negativa effekter på deras karriär.
Traditionella könsroller hindrar
– Tidigare forskning visar att de möjligheter som kvinnorna har i Sverige kan undermineras av mer traditionella könsroller som kan finnas i familjer. Även det kan bidra till att göra steget till ett första jobb längre, säger Rosa Weber.
Studien har tagit hänsyn till en rad andra faktorer som kan påverka tiden det tar att få ett första jobb: ålder, vid vilken tidpunkt personerna migrerade, ursprungsland, om de kom som flyktingar eller anhöriginvandrare, utbildningsnivå före flytten, om det utbildat sig i Sverige samt om de har barn eller inte.
– Det finns olika teorier om huruvida kontakter på plats i landet är bra eller dåligt för integrationen på arbetsmarknaden. Å ena sidan kan kontakter göra att man känner sig trygg som nyinvandrad och får hjälp att få jobb. Å andra sidan kanske man inte skapar nya kontakter med den svenska befolkningen. Min forskning visar att sambandet är komplext och starkt bundet till kön. Det är viktigt att ta hänsyn till det när politiker letar efter det bästa sättet för migranter att komma i arbete, säger Rosa Weber.
Så gjordes studien
Studien bygger på data från en enkät som följde med den svenska levnadsnivåundersökningen, LNU. Totalt inkom svar på enkäten från 3451 migranter under åren 2010-2012. Samtliga i studien var 16-60 år när de kom till Sverige. Urvalet var representativt för den utrikesfödda befolkningen i Sverige år 2010. Deltagarna kom från EU-länder, övriga Östeuropa, Balkan, Nord- och Sydamerika samt länder i Asien och Afrika. Svarsfrekvensen var 50 procent.
Den ökande förekomsten av fetma och tillkommande metaboliska sjukdomar (komorbiditeter) – som till exempel diabetes, hjärtsjukdomar och cancer – bryter ner vårt hälsosystem och medför ett brådskande behov av nya behandlingsstrategier.
Möjligheten att öka ämnesomsättningen för att bränna överflödigt socker och fett skulle ha ett enormt behandlingsvärde. Även om de flesta däggdjur har ett kraftfullt protein för att förbränna fett direkt i fettvävnaden är detta protein tyvärr nästan helt förlorat hos människor som lider av fetma.
Låsa upp förbränningskapacitet
En ny studie har identifierat den primära hormonregleraren för alternativa energiförbrukningsmekanismer hos möss när det konventionella proteinet saknas. Fynden belyser behandlingsmål i fettvävnad som kan bidra till att låsa upp energiförbrukningskapacitet hos människor i syfte att korrigera fetma.
– Alternativa energiförbrukningsmekanismer i fettvävnad har en stor behandlingspotential för bekämpning av diabetes och fetma. Genom att avslöja dess hormonreglering har vi tagit ett stort steg framåt, säger Martin Jastroch, docent vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet.
Stoppa metaboliska sjukdomar
Susanne Keipert, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Gren institut, tillägger:
– Men fortfarande krävs ytterligare studier av de underliggande bioenergimekanismerna för alternativa energispridningsvägar för att resultaten ska kunna tillämpas på människor.
De båda forskarna fortsätter nu arbetet med att identifiera och karaktärisera dessa mekanismer i syfte att upptäcka precisa behandlingsmål. Därigenom hoppas de kunna bidra med kunskap i kapplöpningen för att stoppa epidemin av metaboliska sjukdomar.
Att kassera en fungerande mobil, får ur alla perspektiv ses som ett oerhört slöseri, då tillverkningen av en enda smarttelefon ger upphov till 86 kilo avfall. Det är lika mycket som en fullvuxen människa väger.
Anledningen till den stora mängden avfall beror på att en smarttelefon innehåller i snitt 68 olika metaller samt plast och andra material. Olika delar av mobilen innehåller olika metaller:
Elektroniken innehåller bland annat koppar, guld, silver och titan. Skärmarna innehåller indium och tenn och lamporna som lyser upp skärmen innehåller flera olika sällsynta jordartsmetaller. Batterierna innehåller bland annat kobolt och litium, sladdarna stora mängder koppar och själva ”skalet” på smarttelefonen innehåller bland annat magnesium.
Malakit är ett grönt kopparhaltigt mineral som har en sammansättning mellan kopparkarbonat och kopparhydroxid.
All utvinning har konsekvenser
I princip samtliga metaller utvinns genom gruvdrift. Detta är både tidskrävande och dyrt och generellt ett högriskprojekt även om det finns bolag som menar att att just deras metod är extra försiktig och miljövänlig. Men enligt Hampus André, doktorand i energi- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola, medför all industriell verksamhet risker, bland annat i form av utsläpp, lakning och mobilisering av metaller. Den är också resurskrävande.
– Vissa metaller finns i högre koncentrationer i malmen och då krävs inte lika mycket energi för att utvinna det, men vanligtvis är de flesta metaller i låga koncentrationer. Det gör att man behöver mycket energi och kemikalier för att få den ren.
Många metaller är konfliktmineraler
En metall som har fått mycket uppmärksamhet på senare tid är kobolt som används i mobilbatterier och som utvinns i framförallt Kongo. Under 2019 rapporterade medier från flera koboltgruvor om bedrövliga förhållanden där barnarbete var mer regel än undantag. Det framkom också att köpare som Tesla, Volvo och Apple omöjligt kan ha någon som helst koll på att just deras kobolt inte utvinns av barn.
Liknande rapporter finns från guld-, tenn-, bly- och zinkgruvor runt hela världen. Många av dem ingår i gruppen ”konfliktmineraler”, vilket innebär att utvinningen och försäljningen av dem finansierar strider, möjliggör internationell kriminalitet och allvarligt kränker mänskliga rättigheter.
Läget verkar inte vara riktigt så illa vad gäller utvinningen av bland annat magnesium och koppar, men eftersom det krävs så stora mängder sker en stor miljöpåverkan. Förra året kunde till exempel Swedwatch visa att miljöföroreningar från koppargruvdriften påverkar lokalbefolkningens hälsa, möjligheter till försörjning och tillgång till rent vatten.
Samma sak gäller för utvinningen av litium som främst sker i den så kallade litiumtriangeln i saltöknarna i Chile, Bolivia och Argentina. Utvinningen av sällsynta jordartsmetaller sker främst i Kina och är enligt flera miljöorganisationer förenat med stora miljökonsekvenser.
Jordartsmetaller
Sällsynta jordartsmetaller är metalliska grundämnen vars föreningar förekommer relativt sparsamt i naturen. Hit brukar räknas periodiska systemets grupp 3, skandium, yttrium och lantanoiderna – det vill säga lantan samt de fjorton lantaniderna. De sällsynta jordartsmetallerna förekommer ofta tillsammans. Världsproduktionen 2018 domineras av Kina. I Sverige undersöks möjliga fyndigheter framför allt i Norra Kärr i närheten av Gränna och som utvinning ur gruvavfall i Kiruna. Källa: Wikipedia
Inhemsk metallproduktion?
Många av metallerna som ingår i smarttelefoner finns uppsatta på EU:s lista över kritiska material, vilket betyder att vi i Europa är beroende av dem, men inte producerar dem själva. Således är vi i händerna på exportörerna och sårbara om det skulle uppstå en konflikt som stoppar deras export.
– I dessa tider är det viktigt att känna till sina tillgångar. Idag står till exempel Sydafrika, Ryssland och Kina för en stor del av världsproduktionen av vanadin, men vi kan inte lita på att vi alltid kommer att få köpa av dem. Exempelvis har Putin tidigare använt naturgas som påtryckning för olika politiska beslut. Därför finns metallen med på EU:s lista, säger Erik Jonsson är statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning och adjungerad professor i mineralogi vid Uppsala universitet.
Enligt EU är det önskvärt att se över den inhemska metallproduktionen för att inte vara så beroende av importer. Det verkar dock vara lättare sagt än gjort, då initiativ till provborrningar efter bland annat vanadin på Österlen och grafit i Vittangi har mötts av stora protester.
Mikrochip är en klimatbov
Ur klimatsynpunkt verkar det dock inte vara metallproduktionen som är den största boven. Enligt Hampus André släpper metallproduktionen förvisso ut tungmetaller som påverkar vår hälsa negativt, men produktionen av mikrochip är betydligt mer resurskrävande än metallutvinningen.
– För att tillverka komponenter som mikrochip krävs avancerade fabriker som drar mycket energi. Produktionen kräver också hög renlighet av kemikalierna, vilket är väldigt energikrävande. Dessutom gör vår efterfrågan på snabbare och smartare mobiler och datorer att tekniken snabbt blir gammal och nya fabriker måste byggas.
Livslängden för en fabrik som producerar komponenter är enligt honom 10-15 år. Det verkar således vara billigare att bygga nya fabriker anpassade till de nya produktionsprocesserna än att modernisera de gamla.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Tre tips för hållbarare mobilbruk
Tänk på hur du konsumerar mobiltelefoner. Använd din mobiltelefon så länge som möjligt, reparera i första hand och lämna in uttjänta mobiler till betrodda insamlingsalternativ. Spara inte uttjänta mobiltelefoner i byrålådan.
Fråga när du byter in en uttjänt mobil mot en ny vad som händer med den inlämnade.
Efterfråga hållbara alternativ från mobiloperatörerna, så som återställda andrahandsmobiler.
I EU, Norge och Schweiz slängs varje år cirka 10 miljoner ton elektronik och 2 miljoner ton batterier.
I genomsnitt äger varje person i EU 250 kilo elektronik, 17 kilo batterier och nästan 600 kilo fordon.
I Sverige slänger vi drygt 22 kilo elavfall per person och år.
Av detta samlar vi in cirka 12 kilo elavfall från hushåll per person och år. Resten slängs i hushållssoporna trots att det är betraktat som farligt avfall.
Vad gäller insamlad mängd småelektronik (hushållsapparater, leksaker, belysning och elverktyg) är insamlingsgraden väldigt låg. Endast 10-25 procent samlas in och återvinns. En enda smartphone innehåller runt 40 kritiska och knappa metaller, med en koncentration av guld som är 25-30 gånger högre än de rikaste guldmalmerna.
I EU:s, Norges och Schweiz fordonsflotta 2015 fanns cirka 30 ton guld i nya bilar som sattes på marknaden, cirka 400 ton guld i bilar i användning, och cirka 20 ton guld i uttjänta bilar.
Källa: ProSUM Project, SMED och Naturvårdsverket
– Det är framför allt unga, lågutbildade och kvinnor som rapporterar sämre upplevda hälsofaktorer i slutet av denna studieperiod. Att ensamheten ökar hos unga och att sömnproblemen ökar i alla grupper är alarmerande resultat som bör studeras ytterligare, säger Victoria Blom, en av de ansvariga forskarna vid GIH.
Studien är baserad på 335 625 män och kvinnor i åldrarna 18-74 år i den arbetsföra befolkningen från en unik databas från hälsoföretaget HPI Health Profile Institute. Deltagarna har genomgått en Hälsoprofilbedömning, där de bland annat har svarat på frågor om upplevd hälsa, stress, ensamhet och sömnproblem.
Arbetsstressen har minskat
Resultaten visade att upplevda sömnproblem och upplevd dålig hälsa ökat signifikant mellan åren 2000 och 2016 medan upplevd arbetsstress minskat. Hos kvinnor och yngre studiedeltagare hade upplevd ensamhet ökat signifikant mer än hos män och äldre, och hos individer med låg utbildning var ökningen i upplevda sömnproblem större än hos de med hög utbildning.
– Den sammanlagda risken att uppleva tre eller fler dåliga hälsofaktorer har ökat under dessa sexton år, framför allt hos unga och individer med låg utbildning. Kvinnor upplever också fler dåliga hälsofaktorer än män, säger Victoria Blom.
– Det är klart oroande att andelen med sömnbesvär i studien nästan har fördubblats, bland annat eftersom det finns samband mellan för lite sömn och risk för utmattningssyndrom, säger Gunnar Andersson, metod- och forskningsansvarig vid HPI Health Profile Institute.
Det är första gången som en upptäckt av det här slaget görs i embryon i reptilägg över huvud taget. Upptäckten gjordes av ett internationellt forskarlag lett av Nathalie Feiner, evolutionsbiolog vid Lunds universitet. De upptäckte maskarna när de studerade murödlor i Pyrenéerna. Tre av 16 undersökta embryon hade mask i hjärnan.
– Jag blev chockad när jag såg att något rörde sig i embryots hjärna, och då har jag ändå dissekerat jättejättemånga ödleägg, berättar Nathalie Feiner och fortsätter, nästa överraskning kom när vi hittade motsvarande nematod i mödrarnas äggstockar.
Från äggstock till hjärna
Maskarna som upptäckts i äggstockarna och i embryonas hjärnor är en ny art av rundmaskar. Forskarna tror att de härstammar från nematoder i ödlornas tarmar och har anpassat sig till ett liv i honornas äggstockar. Stämmer deras misstankar att nedärvningen till embryonas hjärnor sker via äggstockarna så kan hanar inte sprida nematoder till nästa generation.
Enligt forskarna var syskonen till de dissekerade embryona friska när de kläcktes. Trots att forskarna konstaterade att de hade mask i sina hjärnor efter att de kläckts.
Murödlor är vanliga vid Medelhavet.
Nathalie Feiner kommer inte att gå vidare och forska på nematoder i hjärnan hos embryon. Däremot hoppas hon att andra forskare tar vid och går vidare.
– Parasiter är inte min nisch så jag hoppas att specialister plockar upp det här spåret och fortsätter. Det vore spännande att få veta om det bara är murödlor som har mask i hjärnan eller om det finns hos andra arter också. Det skulle också vara intressant att ta reda på om beteendet påverkas hos individer med mask i hjärnan.
En våg av sifferstyrning har de senaste åren svept över den offentliga sektorn. Särskilt två strömningar under 1990-talet har bäddat för dagens mätkultur: New public management och evidensbaserad praktik. Den förra bygger på idén att verksamheter kan mätas som ett företag, den andra att yrkesverksamma endast ska arbeta med metoder som har mätbara och bevisbara effekter.
Men mer mätning är ingen garant för ökad kvalitet och effektivitet. För att ta reda på de verkliga konsekvenserna behöver dessa studeras i sitt sammanhang.
Det har Teres Hjärpe, forskare vid Lunds universitet, gjort. I en ny avhandling har hon under 1,5 års tid följt socialsekreterare i deras arbete för att ta reda på konsekvenserna av de ökade kraven på mätbarhet.
Mätbara aktiviteter inom socialtjänsten
Socialtjänsten är en sektor som i hög utsträckning har anammat mätbarhet som ett sätt att styra, visar Teres Hjärpes avhandling.
Exempel på mått som socialarbetare numera måste förhålla sig till är klocktidsbaserade tidsgränser, ärendestatistik och checklistor med mätbara aktiviteter. Med hjälp av ärendestatistik jämförs och kontrolleras exempelvis handläggare utifrån hur många möten de genomfört per dag eller hur många utredningar de dokumenterat färdigt på en dag.
Teres Hjärpe visar att kraven på att allt ska mätas förändrar verksamheten i grunden och kan ha en direkt inverkan på kvaliteten på så sätt att den tid som tas i anspråk för att mäta, dokumentera och registrera minskar den tid som finns till förfogande för att träffa klienter.
Ändrat fokus påverkar kvaliteten
Kvaliteten för klienten riskerar att minska när socialsekreteraren uppmärksamhet förskjuts till mätning och dokumentation, hur den egna prestationen framstår i statistiken och hur detta styr vad man väljer att göra.
– Makt och inflytande över vad som ska göras på arbetsplatsen förskjuts till att handla om kvantitet och statistik. Eftersom siffror redan från början har ett ”objektivitetsskimmer” i förhållande till andra kunskapskällor för det med sig en särskild auktoritet. Kvantifiering har därmed blivit en strategi även för anställda att driva sin agenda.
Situationen leder till att socialsekreterare som behöver mer resurser och vill bli lyssnade på av sina chefer hamnar i en rävsax.
Ska man lägga tid på att gräva fram statistik och kvantitativa underlag på bekostnad av den tid som man annars kunnat lägga på familjer och barn som behöver hjälp?
Omfattande administration
– Den enskilda mätningen är kanske inte så tidskrävande, men sammantaget kan administrationen bli omfattande. När man hela tiden är medveten om att bara det som kan mätas spelar någon roll så påverkas den professionella blicken.
Ett annat resultat är att vad och hur saker och ting ska mätas ständigt omförhandlas. Det är alltså inte så att medarbetare rakt upp och ner sväljer alla direktiv de får sig tilldelade.
– Initiativet att mäta antal ärenden per handläggare är exempel på ett mått som oftast omförhandlas lokalt till att även inbegripa ärendenas tyngd.
Anpassningen leder till att det hela tiden utvecklas nya och alltmer förfinade mått och sätt att mäta och så kallade mätkulturer utvecklas.
Hur ska man göra då? Ska socialtjänsten sluta att mäta, mäta på andra sätt eller fortsätta som idag?
– Man ska inte sluta mäta, men det behövs färre mätningar än idag. Och de mätningar som görs bör i högre utsträckning än idag initieras utifrån behov som socialarbetare och klienter själva formulerar.
Svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus; engelska Round goby) är en oerhört framgångsrik invasiv fisk. Den fanns ursprungligen i och kring Kaspiska havet men har nu spridit sig till ekosystem i stora delar av världen.
– Smörbulten nådde svenska vatten kring år 2008 och håller för närvarande på att snabbt etablera sig längs svenska kusten, både i Östersjön och i Kattegatt och Nordsjön, säger Anders Blomberg professor i funktionsgenomik och en av författarna bakom studien.
Problem för invaderade havsområden
Invasiva arter kan bli ett stort bekymmer för de områden som invaderas. De kan kraftigt rubba den ekologiska balansen och till och med slå ut inhemska arter.
Svartmunnad smörbult är en invasiv art som nu kartlagts. Bild: Sebastian Adrian-Kalchhauser
– För forskningen är arter som smörbulten intressanta eftersom de ger möjlighet att studera snabb anpassning på korta ekologiska tidsskalor och för att vi ska kunna förstå viktiga faktorer som ger arter förmågan att kolonisera nya miljöer.
För att bättre förstå den framgångsrika invasiva fisken svartmunnad smörbult har forskare vid Göteborgs universitet i samverkan med flera internationella grupper, under ledning av Irene Adrian-Kalchhauser vid universitetet i Basel, sekvenserat och analyserat smörbultens arvsmassa (DNA, genom).
– Framför allt har vi analyserat genfamiljer som vi antar är viktiga för denna fisks förmåga att hantera nya miljöer. Vi beskriver i studien bland annat hur smörbultens avgiftningssystem ser ut och hur immunsystemet har anpassats för att kunna motstå nya parasiter och infektioner, säger Anders Blomberg.
Genetiska fördelar mot snabb anpassning
Forskarna har också kunnat se hur smörbulten, genom en tidig duplicering av gener, utvecklat en förmåga för att bättre kunna se och synas i grumligt vatten.
– Vi har hittat intressanta evolutionära mönster som innebär en snabb anpassning mellan generationer. Vi har även kunnat se en stor repertoar av så kallade osmoregulatoriska gener, om innebär att smörbulten kan anpassa sig till olika salthalter.
Ett återkommande tema i alla de analyserade genfamiljerna är genutvidgningar, vilket forskarna anser kunna ge ökad förmåga till anpassning till nya och omväxlande miljöer.
Rester av den antibiotika vi äter hamnar tillsammans med resistenta tarmbakterier i slammet vid våra reningsverk. Därför har det länge funnits en oro för att spridning av rötslam på åkermark bidrar till att antibiotikaresistens ska utvecklas eller spridas.
I en vetenskaplig studie, publicerad i tidskriften Environment International, har forskare från Centrum för antibiotikaresistensforskning, CARe, vid Göteborgs universitet undersökt effekterna av över trettio års regelbunden spridning av rötslam.
Forskargruppen, som leds av Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi, har dragit nytta av ett experiment som pågått sedan början av 1980-talet i Skåne. Där har man på ett stort antal åkerplättar spridit slam från ett närliggande reningsverk i olika doser, medan man på parallella åkerplättar tillsatt enbart oorganiska gödningsmedel.
Gjorde ingen skillnad
Tillsammans med forskare från Umeå och Köpenhamns universitet studerade forskargruppen från Göteborg effekter på halter av antibiotika och andra antibakteriella ämnen i slam och jord, resistensgener, resistenta bakterier liksom vilka arter av bakterier som fanns i jordarna.
– Det enkla resultatet är att i stort sett ingenting händer. Allt vi studerat ser ungefär likadant ut i jordar där man spridit mycket slam, lite slam, inget slam eller bara spridit oorganiskt gödningsmedel. Vi kan inte se att någon antibiotika ansamlas i jorden och inte heller några resistenta bakterier. Det enda tydliga vi kan se är att näringstillförseln påverkar vilka bakteriearter som trivs bäst i jorden, berättar Joakim Larsson.
Det finns ett uppenbart värde i att återföra näring till jordbruket och därmed sluta kretsloppet. Reningsverken och slammet som produceras där är samtidigt en uppsamlingspunkt för många av de kemikalier vi använder i samhället.
Ingen uppenbar risk
– Naturligtvis kan man aldrig helt utesluta effekter. Vi har dessutom bara studerat risker kring antibiotikaresistens, vilket utgör en av flera pusselbitar i bedömningen kring nytta och risker med slamspridning, säger Joakim Larsson.
– Vi kan ändå sluta oss till att om det finns effekter på resistensförekomst så är dessa mycket små. Att sprida rötslam på åkermark i den omfattning och på det sätt man gör i Sverige i dag verkar därför inte medföra någon uppenbar risk för att driva på resistensutvecklingen. Det är en bra nyhet, avslutar han.
– Detta är en förbisedd och utsatt grupp som är i stort behov av stöd, säger Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, som tillsammans med docent Torkel Richert och professor Björn Johnson gjort studien.
Att situationen för föräldrar till personer med missbruksproblem är problematisk visste Bengt Svensson redan när han arbetade som socialarbetare. För tio år sedan började han, som forskare vid Institutionen för socialt arbete, söka medel för att forska i ämnet. Fem år senare fick han anslag.
– Att det tog så lång tid för att få finansiering till detta projekt visar ointresset för föräldrarnas situation, säger Bengt Svensson.
Föräldrar påverkas mycket av hur deras barn mår och tar i föräldrarollen på sig barnets bekymmer oavsett ålder. När barnet har ett problematiskt narkotikabruk ser föräldrarna det som ett hot mot barnets hälsa och förmåga att sköta sina sociala förpliktelser – studier, arbete, försörjning och kontakt med familjen. Bråk är vanliga i denna situation och beror i stor utsträckning på förmaningar och kritik mot barnets narkotikaanvändning.
Verbala kränkningar och skadegörelse är vanligt
De vuxna barnen i studien saknar ofta bostad och pengar till följd av sitt drogmissbruk. När samhällets hjälp inte räcker till eller ställer för höga krav, vänder de sig till sina föräldrar. Föräldrarna har svårt att säga nej och vill hjälpa, men har också synpunkter på barnens livsföring. De kränkande beteenden som undersökts inträffar vid specifika emotionellt laddade tillfällen, oftast med en inledande ordväxling. Under grälet blir barnet allt mer agiterat för att sedan gå över gränsen och göra sig skyldig till en kränkande handling. Vanligast är verbala och emotionella kränkningar så som hårda ord, förolämpningar och hot. Det finns starka spärrar hos barnen att använda fysiskt våld mot sina föräldrar och i de fall det förekom var det av lindrigare slag.
Skadegörelse är relativt vanligt och kan innebära att barnet kastar eller slår sönder förälderns ägodelar. Flera föräldrar vittnar dock om att barnet har en egen gränsdragning även här, då de hindrat sig själva efter förälderns vädjan då det gäller viktiga föremål, eller att barnet uttryckt ånger efteråt.
– Alla barn har konflikter med sina föräldrar men här blir konflikterna häftigare särskilt när barnet är påverkade av narkotika eller ber om pengar som föräldrarna tror kommer att användas till att köpa narkotika. Men intervjuerna visar att banden är starka mellan barn och föräldrar. Det gör att barnen kommer tillbaka hem och att föräldrarna gör nya försök att nå fram till sina barn. Det finns oftast en stark kärlek från båda håll. berättar Bengt Svensson.
Förklarar bråken med drogpåverkan
En viktig upptäckt i undersökningen är att alla föräldrar förklarar sina barns beteenden med drogpåverkan, abstinens eller ett starkt sug efter narkotika. De beskriver två sidor av barnet, dels den nyktra sidan där barnet är sitt vanliga jag som föräldern bryr sig om och kämpar för, dels den drogpåverkade sidan där barnet inte är sig själv och där beteendet styrs av narkotikan. Därmed lägger föräldrarna skulden på drogerna när barnet beter sig aggressivt, oberäkneligt och självdestruktivt. På så vis påverkas inte de sociala band föräldrarna har till sina barn i särskilt stor utsträckning.
Hos 18 av de 33 barnen finns en ADHD-diagnos eller en stark indikation på att barnet har ADHD. Många av föräldrarna menar att ADHD-diagnosen kan vara en förklaring till att barnet hamnat i ett problematiskt narkotikabruk, men den används inte till att förklara konflikterna. Dessa är drogernas fel.
Vännerna tröttnar
– Föräldrarnas vänner tröttnar, de orkar inte höra om alla bekymmer. De enda som orkar är föräldrar i samma situation. Man behöver också få diskutera sin situation med professionell personal som kan lyssna och hjälpa föräldrarna att bearbeta sina känslor, säger Bengt Svensson.
Det allra viktigaste för föräldrarnas välbefinnande är att barnen får adekvat hjälp för sina missbruksproblem. Konflikterna kan de stå ut med, men det som ger sömnlösa nätter och ständig oro är barnens missbruk.
Kontakt:
Bengt Svensson, professor i socialt arbete, Malmö universitet
Ljudintolerans innebär att människor besväras av låga ljud som de flesta andra inte störs av. Det kan vara prasslet från en tidning, sorlet på en restaurang eller surret från en luftkonditionering.
Johan Paulin, forskare i psykologi, har studerat ljudintolerans – ibland känt som hyperakusi – och hur det påverkar personer i deras vardag och arbetsliv. Hans forskning ger ny kunskap om omfattningen av ljudintolerans.
Vanligt med psykiatrisk samsjuklighet
– Ljudintolerans är en relativt okänd, men ändå ganska vanligt förekommande sjukdom. Jag har funnit att 9 procent definierar sig själva som ljudintoleranta, med en motsvarande siffra av 5,5 procent i en yrkesverksam population, säger Johan Paulin.
Avhandlingen visar att de som definierade sig som ljudintoleranta i högre grad upplevde oro, brist på socialt stöd och belöning. De upplevde sig begränsade i vardagen, en vanlig strategi var att undvika miljöer de misstänkte kunde innehålla mycket ljud. Det var även på detta sätt som de tyckte att de kunde påverka sin omgivning.
De ljudintoleranta hade i större utsträckning även andra sjukdomar. Förutom hörselrelaterade sjukdomar som tinnitus och hörselnedsättning, var psykiatriska (utbrändhet, ångest, depression, PTSD), funktionella somatiska syndrom (fibromyalgi, IBS) och muskel- eller ledvärk klart överrepresenterade jämfört med den icke-ljudintoleranta gruppen.
Viktigt med en korrekt diagnos
I mycket av den tidigare forskning som genomförts har ljudintolerans ofta betraktats som en bisjukdom till till exempel autism eller ADHD. Paulins studie fann att ljudintolerans förekommer i samsjuklighet med andra diagnoser, men inom så pass olika sjukdomar, och även på egen hand, att det finns fog för att betrakta ljudintolerans som en separat sjukdom som bör studeras närmare
– Kunskapen och medvetenheten kring ljudintolerans hos psykologer, läkare, arbetsgivare och arbetsmiljöspecialister kan i vissa fall vara bristfällig. Det är viktigt att de personer som lider av ljudintolerans får en korrekt diagnos och att de blir informerade om de behandlingsmetoder som finns tillgängliga.
Hjärtslagen påverkades också av andra ljus
Forskningsstudiens resultat visar även att de som angav sig vara ljudintoleranta påverkades mer än de icke-ljudintoleranta när de utsattes för brus i en kontrollerad labbmiljö. De ljudintoleranta upplevde bruset som starkare och obehagligare och presterade sämre. Även deras hjärtslag påverkades vilket kan tolkas som ett tecken på stress.
Johan Paulin menar att en ökad kunskap om ljudintolerans är en förutsättning för ett förändringsarbete på till exempel på arbetsplatser och offentliga miljöer.
– Trenden bland både privata och offentliga arbetsgivare pekar mot mer resurssparande och gemensamma ytor med färre utrymmen för att kunna blockera ut den yttre miljön.
I dessa arbetsmiljöer är anpassningsmöjligheten för personer med ljudintolerans begränsade. Man kan fråga sig hur till exempel öppna kontorslandskap påverkar de anställdas mående, oavsett grad av ljudintolerans. Det är rimligt att anta att mer hänsyn borde tas till hur även låga ljud kan inverka negativt på de anställda, avslutar Johan Paulin.
