Platsen Möllevången är ett innerstadsområde med prisvärda bostäder dit aktivister flyttat sedan 1990-talet. Bilden av Möllevången används i stadens berättelse för att locka invånare, turister och investeringar till området.
De aktiviteter som aktivisterna bedriver på Möllan bidrar till gentrifieringen, områdets sociala statushöjning, menar Christina Hansen som skrivit en avhandling om politisk aktivism i Malmö. Men lösningen är inte att sluta flytta till Möllan, eller att flytta därifrån.
– Den här platsen är viktig för att driva politiska kamper på så det blir ändå viktigare, säger Christina Hansen.
Möjligheter i mångfald
En sådan politisk kamp är solidariteten med migranter som exempelvis papperslösa eller romska EU-medborgare. Dessa migranter riskeras att utnyttjas som billig eller gratis arbetskraft. Det är ett problem på Möllevången – men också på andra ställen i Malmö. Skillnaden är att Möllan erbjuder möjligheten för migranter att få kontakt med aktivistgrupper, bygga nätverk och vänskap samt dela kunskap.
– Möllevången som plats och rum möjliggör politiska kamper för ökad jämlikhet. Framförallt används Möllevången som en berättelse om en bättre värld. Genom Möllevången och solidariteten som aktivisterna bygger mellan olika kamper, men också mellan migranter och sig själva – visar de att det finns andra sätt att leva i gemenskap som överskrider skillnader, menar Christina Hansen.
Gentrifiering; social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av. Källa: Nationalencyklopedin
– På Möllan finns både social utsatthet och stark politisk aktivitet. Aktivister äter på falafelsställen där de vet att anställda får dåligt betalt på. Jag ville förstå vad som gjorde att aktivister drogs till den här platsen, säger Christina Hansen.
Möllevången unikt för Malmö
”Alla städer har inte ett Möllan”, säger en aktivist i materialet. Både Stockholm och Göteborg har haft den här typen av liknande bostadsområden, men inte längre. En förklaring kan vara att omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter stannat av.
– Över hälften av bostäderna på Möllan är hyresrätter. Så ser det inte ut på Söder. Om man måste köpa sin bostad för att bo på en plats förändras den snabbt, säger Christina Hansen.
Det som talar emot en ökad gentrifiering av Möllevången är just andelen hyresrätter, men också den sociala utsattheten.
– Det är en innerstadsdel med fina byggnader och torg. Om hyrorna för lokala butiker går upp samtidigt som omvandlingarna ökar, är risken hög för fortsatt gentrifiering vilket i så fall riskerar hota platsen som mobiliserande kraft i staden, säger Christina Hansen.
Antingen argumenterar man för att det inte ska finnas undervisning i förskolan – att barn ska få leka, eller så argumenterar man för att barnen ska undervisas och förberedas för skolan. Men diskussionen är förenklad, menar Niklas Pramling, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
– Förskolläraryrket rymmer många dimensioner, en är lek, en annan är undervisning och en tredje är omsorg. Det är viktigt att inte någon av dem får stå tillbaka. Avgörande för att lyckas är att förstå att undervisning inte behöver vara att man står och förmedlar information, säger han.
De senaste åren har han arbetat med i ett forskningsprojekt om lärande och lek som genomförs i samarbete med förskollärare och en forskargrupp från flera olika universitet.
– Vi känner inte till tillräckligt mycket om lekens utvecklande potential och syftet är att undersöka hur undervisning kan äga rum i lek utan att leken försvinner.
För leken är viktig i förskolan, poängterar Niklas Pramling. Leken skapar sammanhang där ord och begrepp får mening. Ett ord som kvitto till exempel, som enskild glosa blir det ett fragment men när barnen leker affär fyller ordet en funktion och betydelsen blir det tydlig.
Det finns fler vinster med leken. Som att barnen blir aktiva deltagare och inte passiva mottagare. Eller att små barn kan förstå abstraktioner som stor och liten genom att på egen hand undersöka konkreta föremål. Dessutom lär leken oss att fantisera; i leken kan vi föreställa oss hur saker kan vara annorlunda – något som är grundläggande för vår förmåga att förstå omvärlden.
Stör gärna mitt i leken
Skolforskningsinstitutet gjorde under 2018 en forskningsöversikt som visar att personalen på förskolan spelar en viktig roll för att leken ska utveckla barnens sociala förmågor. Men i det arbetet behöver pedagogerna utöva ledarskap och på olika sätt skapa förutsättningar för lek. Studien identifierar tre saker som är viktiga för att det ska äga rum:
Att regissera. Att personalen planerar och ställer i ordning för lek
Att delta. Personalen ska guida, utveckla och medla i leken.
Observera och reflektera. Därigenom kan personalen utveckla sin kunskap om barnen och om leken
Ett viktigt skäl till varför studien gjordes var att förskollärare efterfrågat kunskap om just detta, och att tidigare studier visat att det finns en tvekan hos förskollärare att gå in i barns lek, för att man är rädd för att störa leken. Istället förhåller man sig passiv, säger Karolina Fredriksson, projektledare på Skolforskningsinstitutet.
I förskolan behöver undervisning vara relaterad till lek, det är Niklas Pramlings fasta övertygelse.
– I vår studie talar vi om lekresponsiv undervisning. Det innebär att utforma en verksamhet som bidrar till att barn utvecklar nya lekar och nya lekroller och samtidigt lär sig om någonting som ligger utanför leken. Centralt i den här typen av undervisning är att både förskollärare och barn skiftar mellan det som vi kallar för ”som om” – det fantasifulla och det som är på riktigt, ”som är”.
Ett exempel är en lek där den påhittade bokstavstjuven stjäl bokstäver. Att det plötsligt försvinner en bokstav ur ett namn och eller ett ord.
– Vad händer med mitt namn då? Det är ett sätt för barnen att lära sig om bokstäver men man kan delta utan att kunna stava eftersom det samtidigt är på låtsas.
För att ge stöd för barns lärande kan personalen utveckla leken genom att ta in begrepp och föremål som barnen själva inte skulle tänka på. Då blir pedagogerna medskapare istället för några som undervisar genom att berätta hur det är. Som i leken där det kommer ett brev till förskolan med utmaningar som barnen behöver klara. Till exempel ska de tillsammans samla 10 avlånga saker innan de får ta sig till lekens nästa del.
– I barnens vardag planteras då reella problem som vad är ett avlångt objekt? Eller hur får vi ihop 10 stycken ?
En pedagogik som påminner om skolans leder däremot inte till att förskolebarn lär sig mer. Det finns det mycket belägg för, säger Niklas Pramling.
Lek gör barn sociala gruppvarelser
– Ambitionen att barn ska lära sig mer vid tidigare ålder innebär inte att man ska göra förskolan till skola. Det finns det ett brett stöd för i forskningen. Bland annat en amerikansk studie som gjorts sedan amerikanska förskolor gått mot en mer skolinriktad verksamhet. Den visar tydligt att barnen lär sig bättre när de är aktiva deltagare än när de är passiva mottagare.
Leken kan också hjälpa barnen att bli trygga och samspela med andra. Det är ett av resultaten i Skolforskningsinstitutets forskningssammanställning ”Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor.” Forskarna har gått igenom 1000 abstracts och efter granskning valt ut 15 svenska och internationella studier som beskriver hur förskollärarna kan stärka barnens sociala förmågor genom lek.
– Vi vill visa att det finns mycket forskning som stödjer att lek är viktigt för förskolebarn och att man genom lek kan hjälpa barn att bli sociala gruppvarelser. Barn som är blyga, barn som slåss, barn som inte vill prata, är inget man kan instruera bort men leken kan göra underverk, säger Ingrid Engdahl, docent i barn och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom forskningsöversikten.
Förbereda och regissera lek
Men det går inte av sig själv. Forskningsöversikten visar att det krävs både struktur och förskollärare med kunskap om lekens betydelse. Den konstaterar också att pedagoger som inte tar hänsyn till barnens perspektiv riskerar att i värsta fall starta lek som leder till ett negativt samspel mellan barnen.
– Vi försöker förklara vad personalen gör som resulterar i att leken stimulerar barnens sociala förmågor. Vi hittade då tre kategorier bland resultaten: Att de regisserar leken, det vill säga att de gör i ordning för lek, ungefär som för en pjäs. Att de deltar, det innebär att vara aktivt närvarande, antingen på avstånd eller genom att gå in i leken när det behövs. Och att de behöver observera och reflektera.
Det är ett förhållningssätt som förutsätter att personalen är lyhörd för barnens intressen och att vuxna inte lämnar leken utan använder lekens möjligheter, säger Ingrid Engdahl.
Men det riskerar att kollidera med det som kallas fri lek, som traditionellt har en stark ställning inom förskolan. Men fri lek förordas varken av Niklas Pramling eller Ingrid Engdahl.
– Det ska finnas stort utrymme för barn-initierad lek, men det finns en syn på lek som innebär att om barnen leker så är personalen nöjd. Förskolan är en miljö som ska främja lärande och utveckling, barnen ska få möta nya miljöer och utmanas av saker de annars inte skulle komma i kontakt med. Det sker kanske som bäst inom ramen för lek och utforskande. Leken kan vara planerad undervisning – som det står i läroplanen, säger Ingrid Engdahl.
Avskaffa den fria leken
Fri lek har blivit ett honnörsord men förståelsen för vad lek är har varit oreflekterad, menar Niklas Pramling.
– Lek är aldrig fri. Lek förutsätter till exempel vissa erfarenheter. Leker en grupp barn en lek som bygger på en film de har sett, är de som inte sett filmen inte fria att delta eftersom de kanske inte förstår leken. Sedan kan personalen ibland vara med och ibland inte. Men friheten består inte i att förskollärarna inte är med.
Dessutom är barns lekar inte alltid roliga och utvecklande för alla barn som deltar. Lekar kan vara grymma eller utesluta vissa barn. Någon som alltid får vara hund eller drabbas av att vara lillebror, med förbehållet ”men du var inte född ännu”, för att ta ett exempel från en av Niklas Pramlings studier.
För egen del tycker Niklas Pramling att begreppet ”fri lek” borde avskaffas. Det räcker att tala om lek.
– Det är mer givande att fundera på hur förskolan skapar en verksamhet där barn och förskollärare är fria att ta aktiviteterna i oförutsägbara riktningar, säger han.
Vad är lekresponsiv undervisning?
Projektet om lärande i och av lek är ett samarbete mellan universitetet, högskolor och förskolor, med syftet att utveckla en lekbaserad undervisning i förskolan.
– Målet med projektet är att skapa ny kunskap om hur en didaktik kan utformas som förenar lek och undervisning, säger Niklas Pramling professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och forskningsledare.
Studien genomförs i nära samarbete med förskolor. Bland annat filmar personalen på förskolorna leksituationer. Tillsammans med forskare och andra förskollärare diskuteras sedan filmerna. Forskarna gör sedan analyser av filmmaterialet som följs upp med seminarier tillsammans med förskollärare, utvecklingsledare och förskolechefer.
Ett av resultaten av forskningen är begreppet lekresponsiv undervisning som Niklas Pramling vill etablera. Det innebär att utforma en verksamhet som bidrar till att barn utvecklar nya lekar och nya lekroller och samtidigt lär sig om någonting som ligger utanför leken.
I kampen mot klockan och i jakten på att hitta klimatsmarta alternativ till fossila bränslen, får världen nu se sig om efter fler alternativ till sol-, vind- och vattenkraft, menar Marcus Aldén, professor i förbränningsfysik vid LTH, Lunds universitet och verksam i en miljö med mycket avancerad laserutrustning.
Vid Lunds lasercentrum jobbar forskare med att ta reda på hur olika typer av förbränning fungerar – samt vad som krävs för att de ska fungera renare och effektivare. Gruppens kompetenser inom laserdiagnostik används också i helt andra områden, exempelvis för att mäta syrehalten i nyfödda barns lungor.
Energiinnehåll som fossila bränslen
Nyligen fick Marcus Aldén 34 miljoner i forskningsanslag för att bland annat studera hur förbränning av järn, kisel och aluminium i pulverform fungerar. Projektet är grundvetenskapligt, men om det visar sig att metallerna går att tämja kan resultaten få stor praktisk nytta.
– De här metallerna har i stort sett samma energiinnehåll som fossila bränslen och energiomvandlingen sker med hög effektivitet, säger Marcus Aldén.
En bärande idé är i konceptet med metallförbränning är att ta ett helhetsperspektiv. Resterna tas om hand. När exempelvis järn har brunnit med syret i luften och blivit järnoxid kan pulvret via ”grön” elektrolys renas till järnspån igen.
Vätgas för koldioxidfri förbränning
Marcus Aldén och hans kollegor kommer att arbeta med Eindhovens tekniska universitet. Där byggs just nu ett stort nationellt centrum för att undersöka hur detta slutna, gröna kretslopp fungerar. Utöver dessa två forskargrupper finns det bara en handfull grupper i världen på området, bland annat vid McGill-universitet i Montreal i Kanada. Lundaforskarna arbetar även med denna grupp.
En annan sida av att använda metall som bränsle är att låta det reagera med het vattenånga med huvudsyftet att producera vätgas som i in sin tur kan användas för koldioxidfri förbränning.
Ammoniak kan också bli bränsle
I projektet ingår också att studera potentialen med ammoniak som bränsle, som vid förbränning inte heller släpper ut koldioxid.
– Det är egentligen ett rätt så dåligt bränsle med låg förbränningshastighet och energiinnehåll, men som har börjat bli intressant eftersom det inte släpper ut någon koldioxid. För att kompensera de bristande förbränningsegenskaperna kommer även sameldning med vätgas att studeras.
Kan underlätta för svensk industri att tillverka vätgas
Om det visar sig att det går att använda ammoniak och metaller skulle detta vara av stort intresse för svensk industri som behöver alternativa bränslen och vätgas istället för fossila bränslen. Och för kraft- och värmeproduktion samt sjöfart kanske ammoniak eller metallpulver kan hjälpa till att ersätta dieseln.Öpp
Detta ska forskarna studera
I projektet ska forskarna ner på molekylnivå studera hur dessa, i sammanhanget mer ovanliga ämnen, förbränns. De ska laborera med parametrar såsom tryck, temperatur och turbulens. Även partiklarnas storlek kan spela in. Vidare ska det testas om plasma kan påverka och kanske effektivisera förbränningen.
Man ska också undersöka vilka utsläppen blir. En del kväveoxider (NOx) kan bildas, eftersom förbränningen sker i luft som ju innehåll kväve, men Marcus Aldén spår att de blir så pass begränsade att går att reglera med förbränningstekniska åtgärder. En utmaning är att säkerställa att det inte kommer ut ultrasmå partiklar som kan vara skadliga.
Om metaller skulle visa sig fungera som bränsle och energibärare samt för att framställa vätgas, kan det även hjälpa till att reducera behovet av import av bensin, diesel och naturgas. Det skulle göra Sverige mindre sårbara, menar forskarna.
– Men jag vill inte översälja detta och ge bilden av att vi om tjugo år står och skyfflar in järnpulver i en motor. Det kanske visar sig mycket komplicerat och inte fullt så praktiskt genomförbart. Eller så är det jättehett, vi får se. Oavsett så befinner vi i oss i ett läge med en ökande CO2-halter i atmosfären. Det gör att vi måste studera lite mer exotiska energialternativ, säger Marcus Aldén.
Tillförseln av koldioxid till atmosfären riskerar dessutom att öka markant med upp till 41 procent om vi inte lyckas bromsa våra egna utsläpp.
– Vi har länge vetat att varmare temperaturer och tinande permafrost accelererar koldioxidutsläppen under vintern, men vi har inte tidigare haft någon konkret uppskattning av kolbalansen, säger Sue Natali, direktör för det Arktiska programmet vid Woods Hole Research Center som lett studien.
Fyra svenska forskare från Göteborgs, Lunds och Stockholms universitet har deltagit i studien. Mats P. Björkman som deltagit i studien från Göteborgs universitet säger:
– Uppvärmningen i Arktis sker fortare än någon annanstans i världen och den största temperaturökningen sker under vintern. Länge har man räknat med att markprocesserna näst intill avstannar under vintern och mätningar av till exempel växthusgasflöden har därför fokuserats på den arktiska växtsäsongen.
Nettoutsläpp på 700 000 ton koldioxid
Det internationella forskarteamet har sammanställt vintermätningar från 104 olika platser runt om i Arktis. Studien slår fast att vinterprocesser definitivt är något att räkna med och att dessa områden avger cirka 1,7 miljoner ton kol till atmosfären från oktober till april, vilket kan jämföras med de 1 miljoner ton som växterna i samma område beräknas ta upp under sommaren.
Det innebär att den tidigare stabila Arktiska kolsänkan håller på att ändras till en källa.
Många olika faktorer påverkar nedbrytning av organiskt material under vintern, det som i slutskedet leder till utsläpp av koldioxid eller metan. Framförallt är det tillgången på ofruset vatten, som ofta påträffas i tunna lager eller mikro-ansamlingar runt jordpartiklar, som möjliggör utsläppen. Med ökade temperaturer så kommer andelen tillgängligt vatten att öka, vilket resulterar i en markant ökad nerbrytningstakt.
– Andra faktorer spelar också in, som till exempel vilken typ och hur mycket vegetation som finns. Men det är trots allt temperaturen som har störst betydelse. Ökande vintertemperaturer kommer att spela stor roll för dessa områden i framtiden, säger Frans-Jan Parmentier, docent vid Lunds universitet.
Även om forskningsresultaten är dystra så går det att påverka utvecklingen menar Mats P. Björkman:
Klimatneutralt samhälle räddningen
– Trots att koldioxid utsläppen under vintern kommer att öka med den globala uppvärmningen så kan denna positiva återkoppling förhindras om vi tar ställning och agerar snabbt för en omställning till ett klimatneutralt samhälle.
Under de senaste decennierna så har stora forskningsresurser lagts på att fastställa kolbalansen i Arktis, vilket är en del av det arbete som ligger till grund för FN:s klimatpanels rapporter.
– Fältarbete i Arktis är inte en dans på rosor och speciellt inte under vintern där naturens krafter påverkar hur, när och var vi kan mäta, säger han.
Dr. Mats P. Björkman, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet mats.bjorkman@gu.se
Med hjälp av en upphittad död fluga visar Amir Reza Zekavat, doktor vid Institutionen för naturvetenskap och teknik vid Örebro universitet, hur lätt det är att se små detaljer med hjälp av datortomografi, skiktröntgen. Både på ytan och inuti.
På datorskärmen syns det tydligt att det är en fluga. Men i den enorma förstoringen går det också att se minsta skada på flugan – och ta en titt in i flugans huvud.
Datortomografi har blivit allt vanligare inom vården för att få tydligare röntgenbilder och kunna ge bättre behandlingar. Men när Amir Reza Zekavat använder universitetets röntgenutrustning i sin forskning handlar det istället om att titta in i föremål av metall för att kunna upptäcka fel som ofta inte ens syns i mikroskop.
– Den stora vinsten med datortomografi är att vi får tredimensionell information om problemet, säger han.
Film: Med datortomografi, skiktröntgen, går det lätt att förstora huvudet på en fluga (till vänster) och sedan titta in i det (till höger). På samma sätt går det att se om det finns dolda fel i metalldelar – både utanpå och inuti. (2 min, 07 sek)
Porer kan orsaka stora skador
På bordet bredvid honom står en liten metallbit. Den ser perfekt ut, men den kraftigt förstorade röntgenbilden på skärmen avslöjar på ett tydligt sätt att allt inte har fungerat som tänkt vid tillverkningen. Det finns både ojämnheter i ytan och små porer inne i metallen.
Felen är inte större än bråkdelar av en millimeter. Men eftersom själva metallbiten är så liten utgör de största porerna en oroväckande stor andel av just den här delen.
– Defekterna har en stor betydelse för delarnas mekaniska styrka. Om en bärande del i ett flygplan eller en bil går sönder så kommer det att orsaka stor skador, säger Amir Reza Zekavat.
De här metallbitarna har skapats en 3D-skrivare. Så kallad additiv tillverkning ger nya möjligheter att bygga komplicerade strukturer inne i varje bit. På så sätt går det att minska materialanvändningen och bitarnas tyngd. Foto: Jesper Mattsson
3D-skrivare gör lättare delar
I sin doktorsavhandling har han tittat på ett område som har stora möjligheter: 3D-printning av metalldelar. Genom att använda tekniken går det att lager för lager bygga stabila delar av metallpulver. Det går också att bygga komplicerade strukturer som använder mindre material.
3D-printern gör det alltså möjligt att ta fram specialanpassade bitar som väger förhållandevis lite. Lättare delar skulle kunna betyda mycket för till exempel transportindustrin och flygbranschen. Alla kilon som kan tas bort från ett fordon är viktiga för att minska koldioxidutsläppen.
Men samtidigt ställs stora krav på delarna. Amir Reza Zekavat pekar i sin forskning på att det uppstår brister vid tillverkningen av metalldelarna – men också på att det är möjligt att se exakt var felen finns.
Ändrar designen
Genom att använda förstorande datortomografi som kvalitetskontroll går det alltså att rätta till fel tidigt. Både genom att ändra i tillverkningsprocessen och designen.
– Vi kommer att få mer pålitliga delar. Om vi förväntar oss att en del ska utsättas för en särskild sorts krafter eller stress, så vet vi också att vi måste räkna med de här skavankerna när vi designar. Det är det viktigaste jag har kommit fram till i min forskning, säger Amir Reza Zekavat.
Vår aptit på fisk har inneburit ett hårt tryck på världens fiskevatten och en fortsatt ökande efterfrågan innebär att fiskodlingarna måste leverera större volymer för att förhindra utfiskning av de naturliga bestånden. Inom biotekniken finns flera verktyg och tillämpningar för att öka volymerna odlad fisk. Redan 2015 godkände den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA en genmodifierad snabbväxande lax i USA.
Ordet bioteknik är dock problematiskt. Det skapar förvirring och osäkerhet eftersom många inte vet vad det innebär. Om du skulle titta ner i frysdisken och se att det står ”bioteknik” på förpackningen med fisk, vad skulle du göra då? Välja en annan fisk? Börja fundera på vad det står på de andra förpackningarna? Kanske tänker du ”bra, den här fisken är framtagen med den senaste tekniken och anpassad till modern fiskodling”.
Termen bioteknik
”Bioteknik” är en term som vanligen inkluderar användningen av genetiska verktyg, molekylära markörer, genetisk modifiering och genomredigering, så väl som tekniker för kloning av djur och odling av cell- och vävnadskulturer.
Forskare inom forskningsprogrammet Mistra Biotech vid Sveriges lantbruksuniversitet har studerat hur konsumenter reagerar på termen ”bioteknik” på förpackningar med fisk, och tittat på hur olika märkningar (vildfångad, odlad, steriliserad med hormoner, steriliserad med tryckbehandling av nybefruktade ägg [vilket ökar antalet kromosomer i arvsmassan och därför betraktas som genmodifiering], och så vidare) påverkar konsumenternas köpvilja. Forskarna kom fram till att märkningen av genmodifierad fisk (som visserligen inte finns i matbutiker i Sverige idag) skulle verka förvirrande på oss konsumenter och kanske få oss att köpa mindre fisk. För vissa av personerna räckte det med att det stod ”bioteknik” utan någon närmare förklaring, för att de istället skulle välja en vildfångad fisk.
Beredda att betala mer för vildfångad fisk
Forskarna undersökte hur mycket personerna i studien var villiga att betala för fiskarna röding och regnbåge. Eftersom genmodifierad fisk inte säljs i Sverige, så konstruerade forskarna förpackningar med olika märkningar. Om termen ”bioteknik” fanns med för den tryckbehandlade fisken förstärktes den positiva bilden av vildfångad fisk (som dock var betydligt dyrare). Märkning med bioteknik skapade också en mer negativ attityd till fisk som blivit steriliserad genom en tryckbehandling. Dessutom blev attityden än mer negativ till den hormonbehandlade fisken (vilket inte är genmodifiering).
– I stort sett alla konsumenter tolkar märkningen ”vildfångad fisk” på samma sätt. Den märkningen är ju lätt att förstå eftersom det handlar om produkten i sin mest naturliga form, förklarar Carl Johan Lagerkvist, professor i ekonomi och en av forskarna bakom studien.
Samband mellan kunskap och positiv bild av bioteknik
De personer som uppgav att de tror att vetenskapen har en positiv inverkan på livsmedelskvaliteten, valde inte bort fisk märkt med ”bioteknik”. Forskarna såg ett positivt samband mellan kunskap och uppfattningen att bioteknik är något positivt.
– När konsumenter baserar sina val på vetenskaplig rationalitet, slutar de att oroa sig för om produkten i fråga känns naturlig eller inte, säger Carl Johan Lagerkvist.
– Om det ska gå att sälja lax i Sverige, som tagits fram med hjälp av bioteknik, behöver märkningen på förpackningen kombineras med ansträngningar för att minska förvirringen kring begreppet bioteknik bland konsumenterna, säger Carl Johan Lagerkvist.
Han påpekar också att han tycker det är märkligt att hormonbehandling inte uppfattades som mer negativt bland deltagarna i studien, eftersom en sådan behandling skulle medföra risker för att hormonrester skulle spridas till den omgivande miljön.
Kontakt:
Carl Johan Lagerkvist, professor, Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, carl-johan.lagerkvist@slu.se
Ett problem som textilindustrin dras med är att de mest effektiva processerna vid färgning av textilier i dag kräver stora mängder vatten, energi och kemikalier. I ett försök att lösa detta problem används enzymer för att få igång en nedbrytningsprocess av färgämnen och andra kemikalier. För att åstadkomma detta behöver enzymerna fästas på ytan av ett stödmaterial för att de ska verka maximalt. I de konventionella metoderna sker nedbrytningen vanligtvis med hjälp av syror eller oxiderande lösningar vid hög temperatur och under lång tid. Detta gör att hela färgningsprocessen förbrukar stora mängder vatten och energi och leder till utsläpp där stora mängder av de farliga ämnena åker med ut i naturen.
Ekologiskt snäll metod
Doktoranden May Kahoush vid Högskolan i Borås har i sitt forskningsprojekt riktat in sig på metoder som bidrar till att utsläppsvattnet kan renas på ett miljövänligt sätt.
– I färgningsprocessen spolas överskottet av färgämnen och kemikalier ut med vattnet, vilket orsakar stor skada på miljön. Mitt mål är att utveckla en ekologiskt snäll metod för att rena vattnet innan det släpps ut, förklarar hon.
Hon har undersökt tre olika metoder, som samtliga öppnar för en lösning till nytta både för både miljön och textilindustrin genom att vatten- och energiåtgången samt utsläppen av farliga kemikalier går att minska radikalt. Utmaningen har varit att fästa enzymerna på ett lämpligt material.
Fäster enzymer på textilier av kolfiber
– Vi har använt filtade textilier av kolfiber, ett vanligt material som används i många olika sammanhang, och på dessa kan enzymerna fästa och hjälpa till att bryta ner färgämnets molekyler. Kolfibertextilen är ett lättviktigt, poröst och lättformat material som står emot korrosion, som kan användas som alternativ till dyra, styva metaller. Kolfiber har därtill bra elektriskt ledande egenskaper vilket är en förutsättning för att få önskade egenskaper vid elektrokemiska tillämpningar, berättar hon.
Ett problem är dock att kolfilbertextilen stöter bort vatten. I det här fallet ville hon att materialet ska dra åt sig vatten, vilket är en förutsättning för att enzymerna ska kunna fästa på det. Det måste alltså till en förbehandling av materialet.
Minskar användning av vatten, energi och kemikalier
Till den ena metoden användes hon ett ekologiskt snällt ämne från växten gardenia som får enzymerna att fästa direkt på kolfibermaterialets yta. Till den andra metoden använde hon ett slags miljövänlig beläggning för att fästa enzymerna och i den tredje metoden behandling med kall plasma. De två första metoderna kväver små mängder vatten, medan metoden med plasma varken kräver vatten, kemikalier och som har låg energiförbrukning.
När enzymerna aktiveras på kolfibermaterialet bildas ämnet väteperoxid vilket bryter ner de färgämnen som används vid textilfärgning. Detta bidrar till minskade utsläpp av färgämnena och andra föroreningar.
Många fördelar med metoderna
Metoderna för att binda enzymerna har flera fördelar, som att de ger en stabil process och att enzymerna kan återanvändas. Om de istället hade flutit omkring fritt hade det funnits en risk för att rester av enzymerna hade funnits kvar på de färgade textilerna, vilket kan ge upphov till allergier och andra oönskade effekter.
Förutom till rening av vatten går metoden att använda för att identifiera ämnen som det aktuella enzymet reagerar på, i det här fallet sockerarten glukos. Det går också att generera elektricitet från biologiska ämnen som används för att producera socker eller alkohol.
May Kahoush, doktor inom textil materialteknik, Högskolan i Borås, may.kahoush@hb.se
Känslan av flygskam har mer eller mindre spritt sig till stora delar av befolkningen, i alla fall i Sverige.
En ny studie visar dock att internationellt kända, köpstarka personer knappast har ändrat sin livsstil. Åtminstone inte de tio mer eller mindre slumpvalda personer, från fyra kategorier, vars flygresande en grupp forskare från Lunds universitet noggrant kartlagt under ett års tid, år 2017.
Bill Gates flög mest
Allra mest flög Bill Gates som släppte ut 1 600 ton koldioxid (CO2), följt av Paris Hilton och Jennifer Lopez på 1 260 ton respektive 1 050 ton. Minst flög Emma Watson, som släppte ut 15 ton CO2. Det globala genomsnittet på utsläpp från flygtrafik ligger på inte ens 100 kg per person och år.
Enligt forskarna är de analyserade personernas beteende inte unikt utan finns hos många andra ekonomiska, politiska och kulturella eliter och blir synlig i bland annat den globala ökningen av privata flygplan.
Tio kändisars resor under 2017 granskades
Tio kända personers konton på Instagram, Twitter och Facebook granskades. Alla inlägg relaterade till resor samlades, och startpunkt/resmål bestämdes. Flygkilometerna och utsläppen beräknades genom en analys av de mest direkta flygsträckorna. Med detta som underlag, och flygplanstyperna som användes, beräknades utsläppen. När det gäller urvalet, prövade sig forskarna fram för att uppnå en jämn fördelning mellan kategorierna affärsmän, idrottare, konstnärer, artister. Arbetet påbörjades våren 2018.
– FN fokuserar i det globala klimatavtalet på nationella utsläppsminskningar genom att de produkter och tjänster vi konsumerar skall bli mer klimatsmarta. Flygskamsdebatten fokuserar däremot på individens ansvar att konsumera mindre och mer miljövänligt. Detta drar uppmärksamhet till de globala eliternas förbrukning, säger Stefan Gössling, professor i turism vid Lunds universitet och huvudförfattare.
Samhället behöver förhålla sig till en utveckling där en mindre grupp av ”superemitters”, alltså individer som driver upp utsläppsnivåerna på grund av deras energiintensiva livsstilar, står för en stor och växande del av de totala utsläppen.
Livsstil som är förebild för många
– Dessutom har dessa personer hög status och är en förebild för många. Deras livsstil är normsättande och identitetsstiftande. Framför allt unga människor drömmer om att resa världen runt på ett liknande sätt, utan att behöva bekymra sig om pengar.
En minoritet har börjat låta engagemanget ge konsekvenser i det egna beteendet genom att sluta eller minimera flygandet. Greta Thunberg och rörelsen ”Friday for Future” är både ett exempel på konsekvens och pådrivare av denna utveckling. Greta Thunberg är också viktig då hon bidragit till att etablera en ny norm.
Att välja bort flyget är en förhållandevis ny social norm, enligt Gössling. Tidigare var det en debatt mellan ett fåtal individer, nu har det vuxit till en samhällsdebatt, även utanför Sverige.
– Vi gjorde exempelvis en undersökning på Facebook som publicerades 2016, och en mycket stor del av alla uppdateringar handlade om resor. Det var statushöjande att kunna visa att man gjort många resor. En debatt om klimateffekterna fanns däremot inte. Vi ser nu en ändring på detta.
Stefan Gössling, professor i turism vid institutionen för service management and service studies, Lunds universitet, stefan.gossling@ism.lu.se
I sin avhandling undersökte Isabelle Hansson förändringar i livstillfredsställelse under åren före och efter pensioneringen. Syftet var att förstå vilka som hanterar pensionsövergången bra och vilka som upplever svårigheter. Resultaten visar att majoriteten hanterar övergången bra och rapporterar högre livstillfredsställelse de första åren efter att de lämnat arbetet.
– De flesta är bra på att anpassa sig till de förändringar i livet som pensioneringen medför. Många upplever en känsla av befrielse och ser den här tiden som en möjlighet att fokusera på sig själva och sina egna intressen, säger Isabelle Hansson, psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
De flesta positiva
Majoriteten har alltså en positiv upplevelse, men det finns även stora individuella variationer. Cirka 10 procent rapporterade lägre livstillfredsställelse efter pensioneringen. I avhandlingen identifieras två riskgrupper.
Personligheten spelar roll. Individer med hög grad av känslomässig instabilitet rapporterade fler negativa upplevelser och större svårigheter att anpassa sig till livet som pensionärer.
– De här personerna rapporterade även lägre självkänsla, mindre autonomi, sämre sociala relationer samt sämre fysisk och kognitiv hälsa efter pensioneringen, säger Isabelle Hansson.
Olika förutsättningar
Ekonomin är en annan viktig faktor. Individer som saknar grundläggande ekonomisk trygghet är särskilt utsatta. En gradvis övergång där man fortsätter att arbeta en del även efter pensioneringen verkar till viss del kunna motverka de negativa effekterna hos dessa personer.
– Det är dock viktigt att komma ihåg att alla inte har samma förutsättningar att bestämma över sin pensionering. Möjligheten till fortsatt arbete kan begränsas av såväl hälsa och familjeomständigheter som attityder och regler på arbetsplatsen. Pensioneringen riskerar därmed att öka de sociala klyftorna i samhället, säger Isabelle Hansson.
HEARTS-studien
Avhandlingen baseras på forskningsmaterial från HEARTS-studien som är en svensk undersökning om övergången från arbete till pension som genomförs vid psykologiska institutionen och Centrum för åldrande och hälsa (AgeCap), Göteborgs universitet.
HEARTS-studien består av ett nationellt representativt urval av 5 913 personer födda mellan 1949 och 1955 som vid studiens start var 60–66 år. Studien är enkätbaserad och årliga uppföljningar genomförs för att studera förändringar över tid.
Isabelle Hansson, doktor i psykologi, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, isabelle.hansson@psy.gu.se
En stor del av livet på vår planet finns gömt under våra fötter, i en miljö som kallas djupbiosfären och som sträcker sig flera kilometer ner i berget. Meteoritnedslag kan ha påverkat kolonisering av denna karga livsmiljö eftersom den uppspruckna berggrunden ger plats för mikrobiella samhällen, och hettan ger upphov till livsviktig cirkulation av vatten och gaser. Meteoritnedslag kan därmed stimulera kolonisering av annars livlösa planeter.
Siljansringen i Dalarna är Europas största meteoritkrater med en diameter på över 50 km och bildades för 380 miljoner år sedan. Här har välkända försök att borra efter naturgas (metan) på stort djup utförts tidigare och har nyligen återupptagits. Det är i dessa nyupptagna borrkärnor som forskarna nu har hittat bevis för uråldrigt liv.
Henrik Drake, Linnéuniversitetet, har lett studien och förklarar upptäckten:
– Vi undersökte det uppspruckna berget i kraterkanten och noterade att små mineralkristaller av kalciumkarbonat och sulfid fanns i sprickorna. När vi analyserade kristallernas kemiska sammansättning stod det klart för oss att vi hittat starka bevis för att de bildats som ett resultat av mikroorganismers aktivitet.
Kalcitkristaller som bildats i samband med mikrobiell aktivitet i en spricka djupt ner i Siljans meteoritkrater. Pincetten visas som skala. Foto: Henrik Drake.
– Mer specifikt är det sammansättningen av olika former (isotoper) av grundämnena kol och svavel som avslöjar att mikroorganismer varit närvarande. Främst är det mikroorganismer som producerar och konsumerar växthusgasen metan som funnits i sprickorna, men även bakterier som använder sulfat. Isotoperna fungerar som fingeravtryck för uråldrigt liv fruset i tiden och bevarat i kristallerna.
Nick Roberts vid British Geological Survey, och medförfattare i studien, berättar mer om hur man kunde bestämma när mikroorganismerna levde.
– Vi använde den senaste tekniken för radiometrisk datering på de små kristallerna och kunde belägga att de bildats för mellan 80 och 22 miljoner år sedan. Detta visar på långvarig mikrobiell aktivitet i kratern, men att det skett flera hundra miljoner år efter nedslaget.
Perfekt miljö för mikrobkolonier
– Detta visar att detaljerade och mångfacetterade undersökningar krävs för att förstå länken mellan meteoritnedslaget och kolonisationen, fortsätter Henrik Drake. Vid Siljan kan vi se att kratern koloniserats, men att detta främst skedde när förhållandena, till exempel temperaturen, blivit mer gynnsam för mikrobiellt liv än vad som var fallet vid tiden för nedslaget, säger Nick Roberts.
– Själva kraterstrukturen, med en ring av nedförkastade sediment, har varit optimalt för mikrobiell kolonisation. Detta för att kolväten och organiskt material från sedimenten kunnat migrera i kraterns sprickor och agerat energikälla åt djupa mikrobkolonier.
Christine Heim, Göttingens universitet, Tyskland, som också arbetat med berättar:
– I mineralkristallerna hittade vi bevarade organiska molekyler, som ger ytterligare bevis för förekomst av mikroorganismer men även för mikrobiell nedbrytning av kolväten av sedimentärt ursprung.
Nedbrytningen av kolvätena ledde till produktion av mikrobiell metan, som blandades med sedimentär gas och möjligen med djupgas, och ansamlades under sedimenten.
Siljansringen i Dalarna är Europas största nedslagskrater (astroblem), med en diameter på cirka 52 km. Kratern skapades då en meteorit med en diameter av ca 5 km slog ned och träffade jordens yta under devon för cirka 365 eller 370 miljoner år sedan. Astroblemets kanter bildar en cirkel av lägre liggande områden, som idag innehåller många insjöar, varav Siljan är den största. Andra sjöar i Siljansringens kanter är Orsasjön, Skattungen och Oresjön. Nedslagets effekter syns också tydligt i berggrunden i området då de ordoviciska och siluriska bergarterna ligger som en ring i området. Foto från NASA WorldWind
– Detaljerad förståelse av mikrobiell kolonisation av meteoritkratrar har långtgående astrobiologiska konsekvenser. Metodiken vi presenterar är optimal för att spåra uråldrig aktivitet av mikroorganismer och kan därför användas i andra kratersystem, som till exempel kratrar på Mars där man nyligen konstaterat att metan pyser ut, tillägger medförfattare Magnus Ivarsson, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm.
Henrik Drake summerar fynden:
– Våra fynd visar definitivt att meteoritkratrar är gynnsamma miljöer för kolonisering av mikroorganismer, på jorden och möjligen även på andra jord-liknande planeter.
Tekniken skulle kunna omvandla dagens plastfabriker till returraffinaderier, inom ramen för deras befintliga infrastruktur, menar forskargruppen bakom den nya metoden.
Att plast inte bryts ner utan blir kvar i naturen är ett av våra stora miljöproblem. Forskarna på Chalmers ser just denna egenskap som en tillgång för att skapa en cirkulär plastanvändning. Att plasten inte bryts gör det möjligt att skapa ett rättmätigt värde för använd plast, och en ekonomisk drivkraft för att samla in den, menar Henrik Thunman, professor och avdelningschef för Energiteknik på Chalmers.
– Vi får inte glömma att plast är ett fantastiskt material som ger oss produkter som vi annars bara hade kunnat drömma om. Problematiken är att den tillverkas till så låg kostnad att det har varit billigare att producera ny plast av olja och fossil gas än av insamlat och utsorterat plastavfall.
Plast av prima kvalité
Forskarna har utfört sina försök med kemisk återvinning via ångkrackning av plast på Chalmers kraftcentral i Göteborg. Målet är att få fram en effektiv process för att producera ny plast av prima kvalité från återvunnen plast.
– Genom att hitta rätt temperatur, uppvärmningshastighet och uppehållstid har vi i våra experiment visat hur vi kan omvandla 200 kilo plastavfall i timmen till en fördelaktig gasblandning i 850 graders värme. Den kan sedan återvinnas på molekylär nivå för att bli nya plastmaterial, säger Henrik Thunman.
Uttjänt biobaserat material som papper, trä och kläder kan också användas som råvara i den kemiska processen. Det innebär att andelen fossilt material i plast successivt kan minskas. Fångar man dessutom in koldioxid i processen skapas nettonegativa utsläpp till atmosfären.
Ångkrackning på nytt vis
Tekniksystemet som gör en cirkulär användning av plast möjlig, samtidigt som det kopplar samman användningen av allt kolbaserat material av både fossilt och biogent ursprung. Illustration: Boid
Processen riktar in sig på alla typer av plastblandningar som naturligt skapas i vårt avfallssystem eller historiskt har lagrats, exempelvis på soptippar, i hav och på land.
Det som nu möjliggör att använda insamlad och sorterad plast i storskaliga petrokemiska fabriker är att det insamlade materialet börjar finnas i tillräckliga volymer. Dessa fabriker kräver i storleksordningen 1-2 miljoner ton utsorterat plastavfall per år för att ställa om. Detta kan jämföras med Sveriges totala mängd plastavfall år 2017 som var kring 1,6 miljoner ton, av vilket endast kring 8 procent materialåtervanns till plast av lägre kvalité.
Chalmersforskarna ser därmed en möjlighet att skapa en cirkulär användning av plast i vårt samhälle, som samtidigt frigör oss från vårt behov av olja och fossil gas för produktion av olika plastmaterial av prima kvalité.
– En cirkulär användning av plast skulle bidra till att skapa ett riktigt värde på plast som är använd, och därmed en ekonomisk drivkraft för att samla in den överallt på jorden. Detta skulle i sin tur bidra till att minimera läckage av plast till naturen, och även till en avsättningsmarknad för insamlandet av plast som redan har läckt ut, säger Henrik Thunman.
År 2015 återvanns globalt endast två procent av drygt 350 miljoner ton plastavfall till produkter av likvärdig kvalité som den ursprungliga, och åtta procent återvanns till en lägre kvalité. Huvudparten av de 40 procent som inte hamnade på soptippar eller i naturen gick till energiåtervinning eller bara till volymreducering via förbränning, vilket orsakar koldioxidutsläpp till atmosfären.
Flytta kolatomerna till ny plast
När man ser på återvinning av plast idag kopplar man detta till den så kallade avfallstrappan, där man i princip smälter om plasten till lägre och lägre kvalité, innan den slutligen energiåtervinns.
– Istället för detta fokuserar vi på att flytta kolatomerna i den insamlade plasten till ny plast av ursprunglig kvalité, det vill säga till det översta steget i avfallstrappan, för att skapa en verklig cirkuläritet.
Idag tillverkas plast av ursprunglig kvalité genom att slå sönder fossila olje- och gasfraktioner i en så kallad kracker i petrokemiska fabriker. I den skapas de byggstenar, bestående av enkla molekyler, som sedan sätts ihop till den enorma variationen av olika plastmaterial vi använder i vårt samhälle.
För att göra motsvarande från insamlad plast krävs utveckling av en ny process. Det Chalmersforskarna nu har visat är hur en sådan process skulle kunna utformas tekniskt, samt hur den på ett kostnadseffektivt sätt kan integreras i existerande petrokemiska fabriker. En utveckling som skulle möjliggöra en transformativ omställning av dagens petrokemiska kluster till framtidens returraffinaderier.
Arbetar vidare med processen
– Vi går nu från de inledande försöken, som syftade till att påvisa möjligheten med processen, till att inrikta våra insatser på att ta fram mer detaljerad kunskap, säger Henrik Thunman. Kunskap som krävs för att skala upp processen från försöken som görs i skalan enskilda ton plast per dag till en kommersiellt intressant skala som är hundratals ton per dag.
Vad händer med vårt plastskräp?
År 2015 skapades drygt 350 miljoner ton plastavfall världen över. Detta hände med avfallet:
Runt 1 procent spreds i ekosystem på land och i vatten. Trots att andelen är så liten innebär detta ett stort miljöproblem, eftersom den totala mängden plastavfall är så stor, och eftersom plast bryts ner mycket långsamt i naturen och därför ackumuleras.
Cirka 60 procent hamnade på soptippar.
Runt 14 procent samlades in till materialåtervinning. 8 procent återvanns till plast av lägre kvalité, och 2 procent till produkter av likvärdig kvalité som den ursprungliga. Cirka 4 procent gick förlorat i processen.
Cirka 25 procent gick till förbränning, antingen för energiåtervinning eller bara för att minska avfallets volym.
Henrik Thunman, professor och avdelningschef för Energiteknik, vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, Henrik.Thunman@chalmers.se
Det minskande barnafödandet har länge diskuterats i Syd- och Östereuropa. Det har även märkts av tydligt i våra nordiska grannländer de senaste åren. I både Norge och Finland är frågan uppe på den politiska dagordningen och den norska statsministern Erna Solberg uppmanade nyligen befolkningen att skaffa fler barn.
Men trots att det inte märkts av i debatten hittills, har situationen i Sverige nu alltså börjat likna den i våra grannländer. De senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån visar att fruktsamheten i Sverige nu sjunkit varje år sedan 2009 och att snittåldern för att få sitt första barn är den högsta på mycket lång tid.
1,7 barn per kvinna
Måttet på fertiliteten, som är en beräkning av hur många barn per kvinna som kommer att födas i snitt, har nu sjunkit i tio års tid och är nere på strax över 1,7. Det är alltså ingen liten avvikelse man sett här utan en ny trend, enligt Gunnar Andersson, professor i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.
– Det är full fart i fruktsamhetsfallet i de övriga nordiska länderna, förutom i Danmark. Så det här är helt klart en del av en större utveckling. Både i Finland, Norge och Island är fruktsamhetstalen lägre än de någonsin har varit, säger han.
De förklaringsmodeller till minskat barnafödande som demografer har hittat tidigare är kopplade antingen till den ekonomiska utvecklingen och situationen på arbetsmarknaden eller till familjepolitikens utformning, berättar Gunnar Andersson. I Sverige har det här sambandet varit extra tydligt. Under 90-talet var fallet direkt kopplat till den ekonomiska krisen. Men den här gången ser inte forskarna samma koppling.
– Den här gången började utvecklingen med minskat barnafödande 2008, vilket skulle kunna indikera att det har med den senaste finanskrisen att göra. Men tittar vi på de ekonomiska parametrarna fick den krisen inte så stor påverkan i Sverige. Det var bara ett hack i kurvan, de ekonomiska parametrarna har sett jättebra ut under den här perioden och arbetslösheten är låg, säger han.
Familjepolitiken kan inte förklara nedgången
De nordiska länderna brukar vara föregångsländer när det gäller hög fertilitet, och enligt forskningen på området är det kopplat till social- och familjepolitikens utformning. Att det är lätt att kombinera barn med förvärvsarbete genom generösa system för föräldraledighet och barnomsorg sägs göra fler benägna att faktiskt skaffa barn.
Men eftersom det inte skett några omvälvande förändringar av familjepolitiken förklarar inte detta nedgången vi nu ser.
En möjlig förklaring är enligt Gunnar Andersson istället att människor ändå upplever framtiden som osäker, när medierapporteringen om brottslighet skapar mycket debatt och klimathotet diskuteras allt mer. Det pratas också allt oftare om en kommande lågkonjunktur, då ekonomin och arbetsmarknaden kan försämras.
– Människor kan ju nu ha en helt annan bild av utvecklingen i samhället än den som vi kan se i de ekonomiska nyckeltalen, säger Gunnar Andersson.
Medelåldern för när kvinnor föder sitt första barn registreras månadsvis av SCB. För juli 2019 var den 29,75 år. Det är den högsta på mycket lång tid. Enligt Gunnar Andersson får vi gå tillbaka till 1930-talet för att hitta en tid då en genomsnittskvinna väntat så länge med att skaffa sitt första barn.
Om de senaste årens nedgång i barnafödandet håller i sig som i våra grannländer, eller bara är ytterligare en variation där människor senarelägger barnen men senare ändå skaffar lika många, det återstår att se. Ännu är vi inte nere på krisnivåer, men skulle utvecklingen hålla i sig så ger det negativa effekter i välfärdssystemet och skapar en obalans i befolkningspyramiden där allt fler äldre ska försörjas av allt färre unga menar Gunnar Andersson.
En annan realitet på arbetsmarknaden
Att arbetsmarknaden har förändrats och idag består till större del av osäkra anställningar kan vara en förklaring till att fler skjuter upp familjebildandet, eller helt avstår att skaffa barn. Det är något som forskare nu har börjat studera mer, berättar Livia Oláh, docent i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.
– Det finns idag fler prekära anställningar, många unga upplever en stor otrygghet på arbetsmarknaden. Det kan absolut påverka benägenheten att bilda familj. Föräldraledigheten är inte riktigt anpassad för dem som inte har ett fast arbete att komma tillbaka till. För unga personer är idag realiteten på arbetsmarknaden något helt annat än tidigare, säger Livia Oláh.
Forskarna vill nu också ta reda på vilka det är som skjutit upp barnafödandet, man har tidigare sett skillnader i hur kvinnor under 30 år respektive över 30 år agerar.
– Det är framförallt de yngre som påverkas av ekonomiska faktorer, och av hur läget på arbetsmarknaden ser ut. De äldre kvinnorna har av naturliga skäl inte lika mycket tid på sig att vänta, så de skaffar oftare barn lite oavsett hur de ser på framtiden, säger Livia Oláh.
Vilken årskull det är som eventuellt skjuter upp sitt barnafödande har också betydelse. Om det är de stora kullarna från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet som nu väntar så blir den effekten på antalet barn större än om det är andra som väntar.
Nytt forskningsfält inom familjedemografi
För att bättre förstå vad nedgången beror på behövs nu nya studier. En ny stor enkätundersökning i serien Generations and Gender Survey (GGS) är planerad i hela Europa. Forskare från de nordiska länderna träffades nyligen för att diskutera utformningen på frågorna, för att bättre kunna fånga upp just de subjektiva upplevelserna som människor har av utvecklingen i samhället. Genom att också ställa frågor om hur mycket människor använder sociala medier hoppas forskarna få en bild av hur pass stor påverkan debatten där kan ha.
– Vi vill lägga till fler frågor i den nordiska modulen av undersökningen om just tilliten till samhället och osäkerhet. Det här är jättespännande rent forskningsmässigt för oss demografer. Det är ett nytt område att studera inom familjedemografisk forskning, säger Gunnar Andersson.
Vetenskapliga referenser:
The impact of labour-force participation on childbearing behavior: Pro-cyclical fertility in Sweden during the 1980s and the 1990s. (Andersson, Gunnar, 2000.) European Journal of Population 16(4): 293-333.
Beyond the Economic Gaze: Childbearing during and after recessions in the Nordic countries. (Comolli, Chiara, Gerda Neyer, Gunnar Andersson, Lars Dommermuth, Peter Fallesen, Marika Jalovaara, Ari Jónsson, Martin Kolk and Trude Lappegård, 2019.) Stockholm Research Reports in Demography 2019:16 (working paper, not peer-reviewed).
Consequences of family policies on childbearing behavior: Effects or artifacts? (Neyer, Gerda, and Gunnar Andersson, 2008) Population and Development Review34(4): 699-724.
Sweden: Combining childbearing and gender equality. (Oláh, Livia Sz. and Eva M. Bernhardt (2008). Demographic Research, 19(28): 1105-11
Under de senaste två decennierna har cirka 20 procent av jordens odlade ytor blivit mindre produktiva.
Forskare har i en internationell studie undersökt två så kallade ekosystemtjänster som har stor betydelse för vår matproduktion. Det handlar om pollination av grödor samt om naturlig biologisk kontroll av skadegörare och hur dessa båda tjänster påverkas ifall det är en mångfald av arter som utför dem.
Högre avkastning med stor mångfald
Resultatet, som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances, visar på tydliga samband: Åkrar med större biologisk mångfald ger en högre avkastning. Det gäller både vid förekomst av flera olika pollinatörer – vilket ger en bättre pollinering – och när det förekommer flera olika naturliga fiender till skadegörare – vilket gör att påverkan av skadegörarna blir mindre.
Ekosystemen gör oss en tjänst
Naturens olika ekosystem består oss människor med olika tjänster och produkter som gynnar oss, så kallade ekosystemtjänster. De två ekosystemtjänster som forskarna tittat på i studien är dels insekters pollinering av grödor, dels så kallad naturlig biologisk kontroll av skadegörare, vilket i studien främst handlade om insekter och spindlar som kontrollerade skadeinsekter.
Att utfallet blev så kraftigt är överraskande, säger Henrik Smith, professor i zooekologi och föreståndare på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) på Lunds universitet.
– Jag blev förvånad över att effekten av antalet olika arter var så stark. Resultaten visar på vikten av att bibehålla biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, inte bara för arternas egen skull, utan även för att bibehålla ekosystemtjänster som är viktiga för jordbruksproduktionen.
Naturliga livsmiljöer har försvunnit
Artikeln belyser hur omvandlingen av våra jordbrukslandskap medfört att organismers naturliga livsmiljöer försvunnit. När stora åkrar har premierats på bekostnad av exempelvis ängs- och betesmarker, har detta medfört att mångfalden av pollinatörer och nyttoorganismer minskat. Därmed har också de ekosystemtjänster de utför påverkats negativt, med reducerade skördar som resultat.
– Studien har därför en direkt betydelse för hur vi sköter våra jordbrukslandskap. Genom att gynna biologisk mångfald kan ökad pollination och naturlig skadedjursbekämpning medföra större skördar, alternativt att behovet av bekämpningsmedel minskar när vi har en större naturlig kontroll av skadegörare, säger Henrik Smith.
Han får medhåll av Georg Andersson, forskarkollega på CEC.
Plan för långsiktigt artbevarande
– De här positiva effekterna kan komma att få en än större betydelse i framtiden, när andra åtgärder för att få bättre skördar kan ha blivit dyrare eller mer svårtillgängliga. Därför måste vi tänka långsiktigt när det gäller artbevarande, säger han.
Henrik Smith efterlyser nu mer forskning som undersöker hur studiens resultat kan översättas till olika regioner och odlingssystem.
– I förlängningen hoppas vi att detta inspirerar till att den biologiska mångfalden ses som en integrerad del av ett framtida hållbart jordbruk
Sammantaget har fem forskare från CEC och Lunds universitet bidragit till studien, samt två forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Totalt har över hundra forskare över hela världen bistått med data från cirka 1 500 jordbruksfält – allt från kaffeplantager i Indien och sädesfält i USA, till mangoplanteringar i Sydafrika och rapsfält i södra Sverige.
Fotnot:
Bakom studien står ett internationellt forskarteam som samordnats av Würzburgs universitet i Tyskland och forskningscentret Eurac Research i Italien. Data från 89 studier och 1475 fält i 27 länder runt hela världen har ingått i underlaget. Huvudförfattare till artikeln i Science Advanced är Matteo Dainese, biolog vid Eurac Research.
I Sverige har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) medverkat genom Riccardo Bomarcco, institutionen för ekologi, och Mattias Jonsson, också institutionen för ekologi samt föreståndare för Kompetenscentrum för biologisk bekämpning (CBC). Lunds universitet har medverkat genom Georg Andersson, Johan Ekroos, Lovisa Nilsson och Henrik Smith från Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC), samt Maj Rundlöf från biologiska institutionen.
Individer inom samma djurart uppvisar ofta olika personligheter, i form av konsekventa skillnader i beteende. Men vad det beror på är till stor del fortfarande en obesvarad fråga. Tidigare forskning har visat att det tycks finnas samband mellan variationen i individers beteende och olika signalämnen i hjärnan, som serotonin och dopamin.
Dessa signalämnen har också en nyckelroll vid vissa sjukdomar hos människan, och flera olika mediciner som reglerar deras funktion används. Depressioner behandlas ofta med läkemedel som förstärker effekten av serotonin. På liknande sätt används mediciner som påverkar dopaminsystemet vid behandling av till exempel Parkinsons sjukdom.
Fiskars beteende påverkas av förändrade serotoninnivåer
I den aktuella studien av en forskargrupp som leds av Hanne Løvlie, biträdande professor i etologi vid Linköpings universitet, undersökte forskarna om serotonin och dopamin har betydelse för beteende kopplat till personlighet hos fisken storspigg. Storspigg är en vanlig fisk på norra halvklotet, även i svenska vatten. Tidigare forskningsstudier av andra forskargrupper har bland annat pekat på att fiskars ätbeteende och stresskänslighet påverkas av antidepressiva läkemedel.
Forskarna bakom den nya studien har också tidigare funnit att syrsor blir mindre aktiva och mindre aggressiva när forskarna förändrade djurens serotoninnivåer genom behandling med läkemedlet fluoxetin.
Till vattnet i fiskarnas akvarier tillsatte forskarna antingen fluoxetin, som höjer serotoninnivåerna, eller ropinirol, som påverkar dopaminsystemet. En tredje grupp fiskar behandlades med båda läkemedlen samtidigt, så att den så kallade cocktaileffekten kunde undersökas. En fjärde grupp var en obehandlad kontrollgrupp. De doser med läkemedel som användes motsvarar doser som uppmätts i även svenska vattenmiljöer.
Mer aggressiva efter 18 dagars behandling
Behandlingen pågick under 18 dagar och under den tiden utvärderade forskarna vid olika tidpunkter fiskarnas beteende. Forskarna testade hur djärvt och utforskande fiskarna betedde sig när de flyttades till en ny miljö som skilde sig från hemakvariet. Därefter placerades en spegel i akvariet och forskarna noterade hur aggressivt eller socialt fiskarna betedde sig mot sin spegelbild, som de bemöter som om det vore en okänd fisk.
Forskarna studerar hur aggressivt eller socialt fisken av arten storspigg beter sig mot spegelbilden. Bild: Hanne Løvlie
Det visade sig att fiskarna betedde sig djärvare när serotoninsystemet påverkats av läkemedel. Skillnaden i beteende kom när fiskarna varit exponerade för läkemedlet i 18 dagar. Liknande effekt uppstod när fiskar exponerades för läkemedel som påverkade dopaminsystemet.
– Vår studie visar att när fiskar utsätts för läkemedel som påverkar signalämnena serotonin och dopamin kan deras beteende förändras. När våra läkemedel och läkemedelsavfall kommer ut i naturen kan det med andra ord få konsekvenser för djurlivet, säger Robin Abbey-Lee, forskaren som ledde studien, vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet.
Signalsystem inblandat i beteendevariation
Forskarna mätte också uttrycket av gener i hjärnan som är viktiga för serotonin- och dopaminsignalering och stressrespons. Genuttrycket ändrades inte av läkemedelsbehandlingarna, även om beteendet delvis gjorde det.
– Vi såg däremot att den naturliga variationen mellan individer i uttrycket av gener i dessa signaleringssystem var kopplat till fiskarnas beteende. Det styrker att dessa system spelar en viktig roll för variationen i beteenden och personlighet, säger Hanne Lovlie.
Robin Abbey-Lee, postdoktor, Linköpings universitet, robin.abbey-lee@liu.se
Hanne Løvlie, biträdande professor i etologi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet, hanne.lovlie@liu.se
Sara Engvall, doktorand till Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet, visar att lärarens lärprocess är en viktig faktor att ta hänsyn till när man ska utforma lärarfortbildning som skapar långsiktig förändring i lärarens undervisning.
Det finns mycket forskning om vilka egenskaper som är viktiga för att en kompetensutveckling för lärare ska vara effektiv. Med effektiv menar man i regel att läraren förändrar sin undervisning och, framför allt, att elevernas resultat förbättras.
Däremot finns det inte mycket forskning som fokuserar på lärarnas lärprocess. Lärarnas lärande är en förutsättning för att skapa långsiktiga förändringar i undervisningen och om man inte studerar lärprocessen kan man inte med säkerhet säga att det faktiskt är egenskaperna i fortbildningen som påverkar lärarnas förändringar och elevernas resultat.
Bra förutsättningar för alla lärare
I Sara Engvalls avhandling har fokus varit på lärarnas lärprocess medan de deltog i en fortbildning i formativ bedömning. Väldigt kortfattat kan man sammanfatta resultaten från avhandlingen i tre punkter:
Lärare är individer med individuella förutsättningar.
Alla skolämnen är olika och ger olika möjligheter att implementera förändringar.
Olika stadier i skolsystemet ser olika ut och har därmed olika förutsättningar att förändra undervisningen.
– Baserat på resultaten kan det vara svårt att designa storskaliga kompetensutvecklingsprogram som ger bra förutsättningar för alla lärare, säger Sara Engvall.
Hon menar att den andra och tredje punkten är lätta att adressera genom att skapa kompetensutvecklingsprogram som fokuserar på specifika grupper av lärare. I stället för, som i kompetensutvecklingen som lärarna i den här studien deltog i, där samtliga lärare i grundskolan deltog och var indelade i blandade grupper med lärare från olika ämnen och olika stadier i samma grupp.
Den första punkten är dock inte lika lätt att adressera, men ändock väldigt viktig att ta hänsyn till för att kunna skapa goda förutsättningar för alla lärares lärandeprocess.
Sara Engvall, doktorand till Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, sara.engvall@umu.se
Tillsammans med kollegor vid biologiska institutionen i Lund har Gabriel Norevik studerat nattskärror (Caprimulgus europaeus) och hur måncykeln och skenet från månen påverkar när fåglarna lyfter för sin tre månader långa flytt till områden söder om Sahara.
Med hjälp av dataloggar i miniatyrformat har forskarna kartlagt 39 nattskärrors aktivitet under ett års tid. Resultaten visar att fåglarna är mer än dubbelt så aktiva i sin jakt på insekter under månljusa nätter jämfört med när det är mörkt. Studien visar också att fåglarna påbörjar höstflygningen söderut cirka tio dagar efter fullmåne och att individerna synkroniserar flytten och lyfter i stort sett samtidigt.
– Det förvånade oss att månens cykler och den tid som fåglarna lägger på att jaga insekter samvarierar så väl, och hur det i sin tur påverkar deras flyttningsmönster på så vis att de tajmar och synkroniserar flygningen så att så gott som alla ger sig iväg samtidigt tio dagar efter fullmåne, säger Gabriel Norevik.
Måncykeln hjälper flocken med resplanen
Nattskärror använder synen när de jagar på natten. I månsken har de lättare att fånga flygande insekter och fylla på sina energiförråd. Fåglarna flyttar i tre etapper från Sverige och norra Europa till övervintringsplatser söder om Sahara. Varje etapp följer samma mönster: när månen ger mycket ljus mer än dubblerar de tiden de lägger på att jaga insekter och fylla på energiförrådet, därefter påbörjar de nästa etappflygning tio dagar efter fullmåne.
Studien på nattskärror är den första i sitt slag som beskriver hur ett storskaligt mönster som måncykeln kan synkronisera stora grupper av djur till att flytta samtidigt. Forskarna utesluter inte att även andra djur än nattskärror anpassar sig till månens cykler när de flyttar.
– Vi ska gå vidare och undersöka det och vilka effekter sådana här synkroniserade flyttningar har på såväl fåglarna själva som deras omgivning, säger Gabriel Norevik.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
