Rapporten tas fram av institutionen av akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet och beskriver trenderna för de kommersiellt mest intressanta bestånden av fisk och skaldjur i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I år beskrivs 50 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.
Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling
Rapporten presenterar också SLU:s och Internationella havsforskningsrådets, ICES, biologiska råd för förvaltning av bestånden och av hur mycket som kan fiskas. I ICES rådgivningsarbete deltar ett 50-tal forskare från SLU Aqua.
– Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling och där bedömer vi att fisket kan ökas. Glädjande är också att siklöjan i Vättern och Mälaren börjat återhämta så pass att de skulle klara ett något högre fisketryck, säger Eddie Von Wachenfeldt, som är miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser och vetenskaplig redaktör för rapporten.
Torskfisket bör stoppas helt 2020
Betydligt värre är situationen för torsken i östra Östersjön och Kattegatt där ICES ger rådet att torskfisket ska stoppas helt 2020. Även för torsken i västra Östersjön samt i Skagerrak och Nordsjön vill ICES se kraftigt sänkta kvoter, med 43-54 respektive 51 procent.
–Torsken mår dåligt och det syns i både i minskad tillväxt och hög naturlig dödlighet. I östra Östersjön så finns en koppling till förändringar i ekosystemet där dåliga syreförhållanden, dålig tillgång till byten och parasitangrepp påverkar, men det är inte helt klarlagt hur allt samverkar, säger Eddie Von Wachenfeldt.
Även fångsterna av andra marina arter som gråsej, havskräfta, kummel, rödspätta och rödtunga bör minskas i Västerhavet.
Minska fisket av gös och gädda
När det gäller gös och gädda som bland annat är populära arter för fritidsfisket längs kusten så anser experterna vid SLU att fångsterna av båda arterna bör minskas i Egentliga Östersjön. Fångsterna av gös och gädda bör inte heller öka i de stora sjöarna.
– När det gäller arter som exempelvis gädda, gös och abborre är fritidsfiskets uttag betydligt större än yrkesfisket, och får en allt större betydelse för fiskebestånden. Men vi skulle behöva bättre data för att bättre kunna utvärdera beståndsutvecklingen från år till år, säger Eddie Von Wachenfeldt.
Rapporten bygger på data insamlad från yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.
Bra förvaltning kräver helhetssyn
De fiskar och skaldjur som ingår i översikten är viktiga indikatorer på hur miljön mår och en del av det akvatiska ekosystemet. En bra förvaltning behöver ha helhetssyn och en del av rapporten beskriver den ekosystembaserade fiskeriförvaltningen och de ekosystemstjänster som våra hav, sjöar och vattendrag levererar.
– En uppföljning av beståndens utveckling och vetenskapligt baserad rådgivning krävs för att få till en hållbar förvaltning. Rapporten ger även en lite bredare kunskap om olika bestånds utveckling, om vad som påverkar beståndens status och hur detta i sin tur påverkar andra arter, miljöer och ekosystemstjänster. Detta är viktigt för genomförandet av ekossystemansatsen som syftar till att uppnå en ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i fiskeförvaltningen, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, eddie.vonwachenfeldt@slu.se
Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndighet, HaV, fredrik.ljunghager@havochvatten.se
− Produktionen av textilier har länge varit ett förbisett ämne inom många historiska perioder, eftersom den har antagits vara en del av varje gårds eller hushålls självproduktion och därför setts som relativt obetydlig ur ett ekonomiskt perspektiv, säger arkeolog Serena Sabatini vid Göteborgs universitet, en av redaktörerna bakom en bok, som lyfter fram produktion, specialisering, konsumtion och handel av textil under bronsåldern i Europa.
Vävtyngder och sländtrissor från Montale i Italien. Bild: Modenas etnografiska och arkeologiska stadsmuseet
Fram tills nu har grundläggande studier inom textilforskning gett arkeologerna en bild av alla textilfragment som finns bevarade från det förhistoriska Europa. Dessutom finns det gott om forskning kring hur man skapade dessa textiler, vilka tekniker som användes och hur mycket tid och kunskap som krävdes.
Skriftliga källor har visat att tillverkningen av ulltextilier spelade en stor roll för flera lokala ekonomier runt Medelhavsområdet under bronsåldern. I övriga Europa saknas sådana källor och där får forskarna istället förlita sig på arkeologi och naturvetenskapliga metoder som isotopanalyser, DNA-studier och analyser av proteiner.
Äldre bronsålderskläder och gravgåvor från Trindhøjs ekkistegrav i Danmark. Bild: Roberto Fortuna och Kira Ursem, National Museum of Denmark.
− Isotopanalyser av strontium gjorda på textilfynd har utmanat våra förutfattade meningar genom att visa att en större del av ullen som hittades i till exempel de danska ekkistegravarna inte hade ett lokalt ursprung. Studien visar att man troligen importerat stora mängder av textiler till Norden under bronsåldern, säger hon.
Forskning visar att hur textiler under bronsåldern användes och att även de enklaste plaggen i vissa steg krävde ett skickligt hantverk, något som innebar träning, en långsiktig planering och inte minst tillgång till talrik arbetskraft.
Ullen lika viktig som bronset
Rekonstruktion av en bronsålderns stående vävstol Bild: Richard Potter, Göteborgs Universitet
De olika bidragen i boken Revolution in Bronze Age Europe täcker in flera geografiska områden, som nuvarande Norden, Brittiska öarna, Italien, Tyskland, centrala Europa och Polen. Viktiga pilotprojekt som visar vilka resultat om textiliernas ursprung, kvalitet och särdrag som kan nås med naturvetenskapens hjälp presenteras. Till exempel har arkeologen Sophie Bergerbrant, bokens andra redaktör, skrivit ett kapitel som beskriver hur forskarna med hjälp av isotopanalyser kan gå tillbaka till arkeologiska textilfynd och diskutera import och export av olika typer av textilvaror. I övrigt bidrar de olika kapitlen till bättre kunskap om en relevant del av bronsålderns ekonomi och om hur viktig data om textiler och textilhantverk kan undersökas med nya metoder och tvärvetenskapliga samarbeten.
− Den danska forskaren Marie-Louise Nosch, en av författarna i boken, har föreslagit att bronsåldern bör byta namn till ullåldern när det gäller östra Medelhavet. Vår bok bekräftar att textilekonomi och framförallt ull var minst lika viktiga som brons i stora delar i övriga Europa. Tack vare jämförelser med Medelhavsområdet med sina textkällor och nya analysmetoder börjar det nu bli möjligt att se arkeologiskt material i form av textilier, ull och andra fibrer med nya ögon och arbeta för att belysa textilernas roll i kontinentens förhistoria, säger Serena Sabatini.
Kan lågproduktiv tallskog användas för att stärka och bevara den biologiska mångfalden? Det hoppas Mats Dynesius, forskare från SLU.
– Tanken med vårt forskningsprojekt är att undersöka om vi i lågproduktiva skogar som inte brukas kan gynna rödlistade och hotade arter med aktiva naturvårdsåtgärder, säger Mats Dynesius, forskare vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.
I skogarna runt Nordmaling har Mats Dynesius sökt upp ett område med tallskogar som växer väldigt långsamt på lågproduktiva myrar och hällmarker, så kallade impediment. Det är ett av de fem områden, utspridda i Västerbotten och Ångermanland, som ingår i försöket.
– De här tallskogarna används inte till något i dag, men de täcker stora ytor och kan troligen få stor betydelse för t.ex. rödlistade insekter och svampar, berättar Mats Dynesius.
Brist på döda tallar och kådrik ved
I försöksområdet samlar Mats in insekter med hjälp av fällor för att se vilka arter som finns. Efter det skadas och dödas tallar runt fällorna genom katning, då en del av barken tas bort, och ringbarkning, då all bark tas bort i en ring runt stammen.
Katning gör att tallarna bildar kådrik ved och att en del grenar dör, medan ringbarkning dödar trädet helt. Alla dessa effekter liknar dem som en skogsbrand ger.
– Både kådrik och död ved är livsviktiga för flera arter som i dag har blivit ovanliga, rödlistade eller till och med hotade på grund av att vi har skött våra tallskogar för att förbättra virkesproduktionen. Den biologiska mångfalden i tallskogen är i kris, säger Mats Dynesius. Det råder stor brist på gamla, skadade tallar och död, senvuxen och kådimpregnerad tallved.
Det bedrivs idag inget skogsbruk på impediment, och det är till och med förbjudet. Just detta gör att Mats hoppas att projektet ska kunna bana väg för en outnyttjad naturvårdsmöjlighet.
– Denna typ av naturvårdsåtgärd inkräktar inte på skogsbrukets behov av råvara, och det handlar om en miljö som är väldigt gynnsam för många arter. Soliga, varma miljöer med gles, långsamväxande tallskog, och inslag av skadade, kådrika och även döda träd, var betydligt vanligare förr, även utanför impedimenten.
Om två år (2022) ska Mats Dynesius sätta ut insektsfällorna igen, och då kommer det att visa sig om åtgärderna har gynnat insekter som är rödlistade, hotade och missgynnade av skogsbruket i dag.
Kontakt:
Mats Dynesius, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, mats.dynesius@slu.se
Högt blodtryck räknas som en av de största riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och tidig död.
Under flera år har forskare vid Uppsala universitet jämfört hälsan hos 206 889 Vasaloppsåkare med hälsan hos 505 542 personer från normalbefolkningen och tittat på bland annat risk för hjärtinfarkt, stroke och depression. De har kunnat visa att längdskidåkarna i samtliga studier har bättre hälsa än normalbefolkningen. I den här nya studien har forskarna undersökt om risken för högt blodtryck påverkas av om man åker Vasaloppet – ett längdskidlopp på 90 kilometer för både motionärer och elitåkare.
Vasaloppsåkare har mycket lägre risk för högt blodtryck
Tidigare studier av relationen mellan träning och fysisk aktivitet har visat att fysisk aktivitet skyddar mot högt blodtryck. Dessutom, om du redan är diagnostiserad med högt blodtryck kan du minska ditt blodtryck genom träning. Dock är dessa studier genomfört på personer med låga eller måttliga nivåer av fysisk aktivitet och effekten på blodtrycket på personer så vältränade att de kan genomföra ett Vasalopp var okänd.
Den nya studien visar att längdskidåkarna totalt sett hade 41 procents lägre risk för att utveckla högt blodtryck än normalbefolkningen. Det kan innebära att uthållighetsträning har en gynnsam effekt om man vill sänka risken för högt blodtryck och kan förklara en del av det man tidigare sett: att Vasaloppsåkare löper mindre risk för hjärtinfarkt och tidig död.
Vasaloppet, som går mellan Sälen och Mora, är världens största långlopp för längdskidåkning. Det är 90 kilometer långt och riktar sig till både motionärer och elitåkare. Första loppet hölls 1922.
Forskningen kring Vasaloppsåkare har pågått sedan 2011. Studierna bygger på material med anonymiserade hälsodata från 206 889 personer som åkte Vasaloppet under åren 1989-2010, som jämförs med anonymiserade data från 505 542 personer från normalbefolkningen.
Det finns en mycket stark koppling mellan hur snabbt man genomförde loppet och risken för högt blodtryck.
– Den femtedel av längdskidåkarna som åkte snabbast hade 61 procent lägre risk att få högt blodtryck, jämfört med normalbefolkningen. Den femtedel av längdskidåkarna som var långsammast hade 26 procent lägre risk, vilket fortfarande är en stor minskning. De verkar som om att ju högre och mer intensiv träning du håller på med, desto bättre är det för dina artärer, säger Kasper Andersen, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och kardiolog vid Akademiska sjukhuset.
Intensiv träning ger mycket lägre risk för högt blodtryck
Däremot hade antalet lopp som man genomfört mindre betydelse för risken för högt blodtryck. Det här tolkas som att högintensiv träning har gynnsamma effekter på blodkärlen och att höga träningsnivåer leder till mycket lägre risk för högt blodtryck.
– Det skulle kunna vara så att träning får blodkärlen att slappna av genom att minska utsöndringen av det viktiga hormonet Renin från njuren. Träningen sänker också nivån av stresshormon och förbättrar funktionen av det innersta lagret av celler i blodkärlen. Alla dessa faktorer är viktiga för regleringen av blodtrycket, säger Kasper Andersen.
– Man får alltid vara försiktig när man tolkar på denna typ av studie som undersöker sambandet och inte orsaken mellan olika exponeringar och utfall. Således är det värt att notera att inte hela effekten förmodas orsakas av träning, men att en del av effekten troligen beror på att Vasaloppsåkare generellt har en nyttigare livsstil med mindre rökning och lägre konsumtion av både alkohol och fet mat.
Kasper Andersen, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och kardiolog vid Akademiska sjukhuset, Kasper.Andersen@medsci.uu.se
En grupp forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro har tittat på vilken effekt mödrars rökning under tidig graviditet har på barn när det gäller risken att drabbas av frakturer, både under spädbarnsåldern och senare.
– Sedan tidigare vet vi att rökning kan ge sämre fostertillväxt och för låg födelsevikt hos nyfödda barn. Vår studie visar att det också finns en ökad risk för frakturer hos barn under det första levnadsåret om mamman har rökt under graviditeten, berättar Judith Brand, epidemiolog vid USÖ och forskare vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Risken för frakturer var visserligen fortfarande liten, men ändå högre hos barn till rökande mammor. Det fanns också ett tydligt samband mellan antalet cigaretter och risken för frakturer. Ju mer modern har rökt, desto mer ökade risken.
– Risken för frakturer var 20 procent högre hos barn till mammor som rökt mellan en och nio cigaretter per dag tidigt under graviditeten, jämfört med om barnet inte utsatts för rökning alls. När mamman rökt tio cigaretter per dag eller fler var risken 41 procent högre för barnet att drabbas av fraktur under sitt första levnadsår, berättar Judith Brand.
Jämförelse av syskon
Forskarna såg också en liten ökad risk för frakturer hos personer mellan 5 och 32 år. Men här fanns ingen tydlig koppling till hur många cigaretter mamman hade rökt under graviditeten. När de genomförde ytterligare analyser och jämförelser av syskon som exponerats och inte exponerats för cigarettrökning i livmodern för att utesluta andra faktorer, så som arv och miljö, fanns inte någon koppling till moderns rökning efter barnens första levnadsår.
– Till skillnad från tidigare studier har vi kunnat göra jämförelser mellan syskon och på så sätt ta hänsyn till familjefaktorer, som arv och miljö. Våra resultat visar att rökning under graviditeten kan ha en direkt effekt på fostrets benhälsa, vilket påverkar frakturrisken under första levnadsåret, säger Scott Montogomery, professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Resultatet i studien baseras på uppgifter från ett nationellt register med över 1,6 miljoner människor födda i Sverige mellan 1983 och år 2000. Av mödrarna till dessa barn har 377 367 rökt och 1 302 940 inte rökt under tidig graviditet. Forskarna har följt barnen från födseln fram till i genomsnitt 21 års ålder. Under den här tidsperioden konstaterades 377 970 frakturer.
Hennes arbete fokuserar på hur företag engagerar sina medarbetare utan en uttalad innovationsroll och hur de tillåts och uppmuntras till att bli partners i innovationsarbetet, alltså att samtliga medarbetare bjuds in till att lämna idéer och vidareutveckla sina koncept oavsett utbildningsnivå, bakgrund eller nuvarande yrkesroll i organisationen.
Digitaliserat idéhanteringssystem
Under fem år har hon följt det arbetet hos ett globalt IT-företag som har stimulerat innovation genom att bjuda in samtliga anställda till att delta i innovationsarbetet.
– Jag har följt hur de arbetar med innovationsprocesser i ett alltmer digitaliserat sammanhang, där den traditionella förslagslådan har bytts ut mot ett digitaliserat idéhanteringssystem. Jag har studerat möjligheter och komplikationer i processen genom att fokusera på interaktionen mellan medarbetarna och ledningen i denna process.
– Det handlar dels om ett fokus på medarbetarens uppfattning av sitt deltagande, dels ledningens sätt att hantera, selektera och utvärdera medarbetarnas idéer, säger Izabelle Bäckström.
Återkoppling till medarbetare
Medarbetardriven innovation som koncept berör en mångfald av idéer, det vill säga hur man engagerar alla medarbetare – oavsett bakgrund – och stimulerar samskapande på olika hierarkiska nivåer i en organisation. Izabelle Bäckström intresserar sig för processen; vad som händer med idéerna, hur ledningen hanterar de förslag som kommer in och hur man väljer ut de förslag som tas vidare i processen. Inte minst är återkopplingen till medarbetarna viktig.
I innovationssammanhang omnämns ofta ”det kreativa geniet” som källa till idéer och projektledare av idékonceptet för att arbetet ska kunna ta konkret form och slutligen komma att implementeras. Många gånger kräver detta att individen själv lägger värdefull fritid på att vidareutveckla sin idé utanför arbetstid. Men att befästa en bild av en innovatör på myten om det kreativa geniet kan vara en spegelbild som är svår för alla medarbetare att identifiera sig med.
Aktivt lyssnande
– Nyckeln är hur man samtalar om innovation i organisationen och att man ser till att inte enbart bjuda in utan även aktivt lyssna till medarbetarna som har expertkunskap om den dagliga verksamheten, säger Izabelle Bäckström.
Hon berättar att en avgörande faktor för framgång var att idéhanteringssystemet var väl integrerat i verksamheten för att uppmuntra medarbetare att relatera pågående projekt till innovation.
Det tycks alltså vara viktigt att skapa en mer mångfacetterad spegelbild som fler känner igen sig i. Izabelle Bäckström menar att den framgångsrike intraprenören, som driver interna projekt framåt oavsett förutsättningar, spelar stor roll men att kollektivet runt intraprenören är minst lika viktig.
– För en stark kreativ innovationspotential är kollektivet viktigt att belysa. Vissa medarbetare har entreprenörsegenskaper medan andra är minst lika viktiga analytiska bollplank, säger hon.
Politiker har ofta satt stor tilltro till att egenföretagandet ska utgöra en kraft för att andra generationens unga med utländsk bakgrund ska avancera ekonomiskt och integreras i arbetslivet och i samhället i stort.
Men forskning visar att det också finns unga företagare som inte följer politikernas förutsägelser om ekonomiskt avancemang. Många unga som startar eget företag hamnar i en situation med osäker inkomst och svaga sociala skyddsnät, visar en ny avhandling i socialt arbete från Linnéuniversitetet, författad av Anneli Muhr.
Många lämnar skolan tidigt
– Många av dessa unga företagare befinner sig på en mer osäker, informell arbetsmarknad, och hamnar delvis utanför de offentliga välfärdssystemen. Det finns därför svaga vetenskapliga belägg för att förbehållslöst argumentera för egenföretagandet som den centrala lösningen till att gruppen ska integreras på arbetsmarknaden och i samhället i stort, säger Anneli.
Anneli Muhr har även fördjupat sig i hur det kommer sig att andra generationens unga med utländsk bakgrund väljer att starta eget företag. Hittills har forskningen till stor del fokuserat på resursstarka och välutbildade unga som genom sitt företagande strävar mot att avancera på arbetsmarknaden. Med sin avhandling vill Anneli synliggöra andra generationens unga egenföretagare i hela sin bredd.
– För många i denna grupp är det deras brist på utbildningsresurser snarare än deras starka utbildningsresurser som driver på företagsbeslutet. De flesta unga lämnar skolan tidigt för att starta eget. De avancerar inte, utan fortsätter inom liknande handels- och servicebranscher som sina föräldrar och sin släkt, där relativt slitsamma livsmönster förs över mellan generationerna, säger Anneli.
Skillnaderna i hälsa ökar mellan olika grupper. Mest ökar hälsoskillnader som hänger samman med inkomst.
– Sammantaget ser vi en utveckling med bestående eller ökade hälsoklyftor där personer med högre inkomst eller längre utbildning generellt har bättre hälsa än personer med lägre inkomst eller kortare utbildning. Dessutom har skillnaderna i många fall blivit större över tid, säger Kinza Degerlund Maldi, forskare vid Umeå universitet och studiens huvudförfattare.
12 hälsoindikatorer
Forskare vid Umeå universitet har genomfört en studie av trender i hälsoutvecklingen för grupper med olika inkomst och utbildning i norra Sverige. Det är tolv olika hälsoindikatorer så som övervikt, diabetes, stress, depression, rökning och fysisk inaktivitet som har studerats och jämförts med socioekonomiska data om utbildningsnivå och inkomst. Grundmaterialet kommer från folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor som mer än 30 000 slumpvis utvalda individer i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland/Härjedalen deltagit i. Forskarna har jämfört åren 2006, 2010 och 2014.
Att hälsan är ojämnt fördelad i befolkningen är i och för sig känt. Det nya med studien vid Umeå universitet är att man har tagit med olika typer av ohälsa i jämförelse med både inkomst och utbildning, istället för att som i tidigare forskning bara titta på en hälsoindikator och en specifik social eller ekonomisk faktor.
Hälsoskillnaderna har ökat
Studien visar att hälsoojämlikheterna totalt sett har ökat. Den största ökningen av hälsoklyftan står skillnaden mellan grupper med olika inkomst för, medan skillnaden mellan grupper med olika utbildningsnivå inte har ökat lika mycket. Exempelvis var förekomsten av långvarig sjukdom år 2014 cirka 20 procentenheter högre bland kvinnor inom gruppen med lägst inkomst jämfört med dem med högst inkomst, medan samma skillnad mellan grupper med kortast respektive längst utbildning var sju procentenheter. Bland män var depression 23 procentenheter vanligare hos dem med lägst respektive högst inkomst, medan skillnaderna i depression mellan utbildningsgrupper bara var två procentenheter.
– Det finns knappast anledning att anta att situationen om ökade hälsoklyftor är unik för bara norra Sverige. Resultaten understryker därför betydelsen av att åtgärder sätts in för att minska ojämlikheterna i hälsa i första hand det område vi har undersökt, men mest troligt i hela landet, säger Frida Jonsson vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa och medförfattare till studien.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften International Journal for Equity in Health.
Frida Jonsson, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, frida.jonsson@umu.se
Att göra förskolan hållbar är en stor uppgift, precis som inom vilken annan verksamhet som helst. Det krävs en annan syn och ett nytt tankesätt. Bästa vägen är att ta ett steg i taget. Det anser utvecklingspedagogen Pernilla Heurlin.
– Jag tror man bör titta på den lilla biten man är i och inte tänka för stort, utan att det är något som kommer vart efter. Inom förskolan arbetar vi mycket utifrån det barnen initierat, och i samspel med barnen, särskilt när vi har olika projekt. Vi provar och ser var intresset är, vad barnen pratar om och gör, säger Pernilla Heurlin, verksam på flera förskolor i Norrköpings kommun.
Material återanvänds till nya saker
Under de senaste åren har det skett en stor process inom kommunens förskolor när det gäller att spara olika saker. De behöver inte köpa lika mycket nytt material som tidigare. Numera väljer förskolorna hållbara material. De arbetar med så kallat okodat material, sådant som inte är avsett för en viss sak, utan kan användas till lite av varje.
– När barnen gör en tavla tar de ett kort på den istället för att ta med sig den hem och sedan gör de något nytt av samma material. Det gör att vi förbrukar mindre material. Men vissa saker tar de förstås med sig hem, fortsätter hon.
Pernilla Heurlin säger att det inte finns någon statistik, men att hon ser att kostnaden för material minskat. Hållbar utveckling behöver med andra ord inte bli dyrare för förskolan, utan snarare tvärtom.
Abstrakt begrepp
Hållbarhet är ett stort och abstrakt begrepp och kan vara svårt att ta till sig. Det innefattar tre delar: ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet – en struktur som inte fått så stort genomslag inom förskolan.
Eva Ärlemalm-Hagsér är professor i pedagogik med inriktning på förskolepedagogik vid Mälardalens högskola. Enligt henne är ekonomisk och ekologisk hållbarhet ganska välkänd inom förskolan, men få pratar om social hållbarhet. Hon menar att förskolan måste försöka få en gemensam förståelse för begreppet hållbarhet.
– Jag undervisar blivande förskollärare i hållbarhet, från grunderna till att kritiskt granska olika aspekter av hållbarhet. I det här sammanhanget tror jag att det avgörande är att man ser barn som medborgare, att barn kan påverka det som är runt omkring, säger Eva Ärlemalm-Hagsér. Hon har tidigare varit med i ett utvecklingsprojekt inom Linköpings kommun, och skrivit pedagogiska texter om hållbarhet till förskolan.
Hållbarhet ingår i skolans uppgifter
Hållbarhet lyfts fram i den nya läroplanen från 2019 och är något som ingår i skolans uppgifter. Det gör att förskolan har en viktig roll i sammanhanget och ska arbeta för hållbarhet.
I Norrköpings kommun pågår ett forskningsprojekt med åtta förskolor, 120 förskollärare och 600 barn. Tanken är att det ska leda till en fördjupad kunskap om hållbar utveckling och utveckla en verktygslåda för förskollärarna, så att de kan jobba med barnen på ett informerat och medvetet sätt inom detta område.
Projektet är tvärvetenskapligt med tre forskare som alla har miljökompetens, fast med olika inriktningar. Arbetet utgår från Agenda 2030 med FN:s 17 globala mål och en fossilfri framtid. Det är ett samverkansprojekt där forskarna arbetar nära förskollärarna.
Ge barnen ett större perspektiv
– Vi måste förmedla en stark känsla av möjlighet till handling, ge barnen ett större perspektiv, så att de kanske börjar fundera på ”vad kan jag göra”, och lär sig se var människorna står inom hållbar utveckling, att det är olika personer inblandade, berättar projektledaren Therese Asplund, Linköpings universitet.
Projektet använder sig av EPOSEA, en modell för lärande för hållbar utveckling och tagits fram av lärarna Ola Uhrqvist och Lisa Carlsson åt Linköpings kommun. Modellen bygger på en helhetssyn och att hållbarhet består av flera dimensioner.
Förskolorna som ingår i projektet började arbeta med hållbarhet redan för tre år sedan och har gjort det på olika sätt.
EPOSEA: Sex perspektiv för att tänka hållbart
EPOSEA är en modell för lärande för hållbar utveckling, från förskolan till gymnasiet. Den ger ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling, baserad på sex perspektiv:
Ekologi – är maten i skolan ekologisk och hur tillverkas den? Pluralism – kan alla barn äta sig mätta och kan alla barn gå i skolan? Organisation – får man ha Lego på förskolan? Vem bestämmer det? Sociala – finns det barn som inte har några leksaker? Kan man hjälpa andra så att det blir mer rättvist? Ekonomi – vad kostar det att tillverka leksaker? Kan man göra det på ett billigare sätt och vilket material används? Aktörer – är det vd:n på ett företag som bestämmer allt? Du är också en aktör – vad kan du göra?
I projektet börjar förskolläraren med att göra en egen ”tankekarta”, skriver ned den kommer att tänka på och jämför sedan med EPOSEA-modellen för att se vilka frågeställningar som man fått med. På det sättet kan förskolläraren skapa en egen modell av hållbar utveckling över sambanden mellan de olika delarna av hållbarhet, hur allt hänger ihop eller inte gör det och få en helhetssyn. Det gör att man tar upp flera aspekter av hållbarhet och får ett nytt redskap inför diskussionerna med barnen. Det gäller att hitta en röd tråd, menar Ola Uhrqvist.
Starta tankeprocessen hos barn
– Det finns olika sätt att starta tankeprocessen hos barnen. När det är mellanmål på förskolan, kan man ställa frågan ”vem bestämmer vad vi ska äta”, då kommer funderandet igång, menar Ola Uhrqvist, gymnasielärare och doktor i miljövetenskap vid Linköpings universitet, som deltar i forskningsprojektet.
Legobiten är ett tydligt exempel, där man kan ta upp olika delar av hållbarhet på ett konkret sätt. Hur påverkas vi av tillverkningen av Lego? Vilka organisationer är viktiga för Lego? Vem har bestämt att man får ha Lego på förskolan? Hur fördelar man Lego – är det bara till en viss del av världen? Då kommer man också in på vilka rumsliga gränser man ska dra. Ska vi bry oss om hela förskolan eller kanske hela världen när vi arbetar med hållbarhet?
Han menar att det är en fördel att man i förskolan har hela dagen till sitt förfogande. Man kan passa på och starta i konkreta situationer som barnen har framför sig. Förskollärarna kan med EPOSEA-modellen som utgångspunkt förbereda sig på i vilken riktning vad man vill leda in samtalet.
Utforska tillsammans utan färdiga svar
– Det är viktigt att pedagogen inte levererar färdiga svar, utan snarare utforskar frågan tillsammans med barnen genom att utmana och rikta uppmärksamheten på olika frågor. Jag tror att det är en lång träning för pedagogerna att få in det här perspektivet i barnens vardag, säger Ola Uhrqvist.
Forskningsledaren Therese Asplund menar att det viktigaste är att bygga framtida medborgare med handlingskraft och att skapa en hoppfull bild.
– Vi vill förmedla vikten av ett tydligare förhållningssätt kring frågor som rör lärande för hållbar utveckling. Att ett medvetet och systematiskt arbete är en förutsättning för det gemensamma utforskandet med barnen. Hållbarhet handlar även om relationer mellan människor och det kräver tid att lära sig, säger hon.
Barnens föräldrar har positiv inställning till förskolans arbete med hållbar utveckling i Norrköping, enligt Pernilla Heurlin.
– De tycker det är roligt när barnen berättar och vill fortsätta göra samma sak hemma som de gjort i förskolan: plocka skräp, panta burkar eller odla grönsaker.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
Hållbarhet i förskolan
Forskningsprojektet Världen behöver en ny berättelse är ett samverkansprojektet mellan forskare på Linköpings universitet och förskolor i Norrköpings kommun. Tillsammans resonerar man kring globala och nationella hållbarhetsmål, och hur arbetet med förståelsen av miljö- och hållbarhetsfrågor kan omsättas till lärandeaktiviteter för barn mellan 1-5 år. En viktig del av projektet är att utveckla utbildningsmaterial.
Det treåriga projektet, som startade 2018, omfattar åtta förskolor inom Norrköpings kommun med cirka 120 förskollärare och 600 barn.
Mycket av vårt beteende styrs av sensoriska signaler från vår omgivning. När vi till exempel spelar piano, så anpassar vi fingrarnas rörelser efter ljudet vi hör och efter känseln i fingertopparna. Forskare vid Karolinska Institutet har försökt ta reda på hur detta går till genom att studera det neuronala nätverk som hjälper oss att anpassa våra planerade rörelser beroende på vilka sinnesintryck vi får. Nervcellerna bakom denna funktion befinner sig i den del av hjärnan som kallas striatum, och som i sin tur utgör en del av de så kallade basala ganglierna.
Komplex funktion
Känselsignalerna från fingertopparna bearbetas i den somatosensoriska hjärnbarken, medan rörelser planeras i en annan del av hjärnan, nämligen den motoriska hjärnbarken. Från dessa och andra hjärnområden (bland annat talamus) skickas information till striatum, som är den första instansen för att kombinera planering av rörelser med olika känselintryck. Med hjälp av denna information genererar striatum sedan signaler och sänder dem tillbaka till musklerna, så att vi i precis rätt ögonblick och med rätt kraft slår an nästa tangent på vårt piano.
– Trots att det sedan länge varit känt att striatum består av olika typer av nervceller, vet vi ännu inte hur nervcellerna kan lösa dessa svåra uppgifter. För att förstå detta bättre, har vi tagit reda på vilka av celltyperna det är som bearbetar vilken information, säger Yvonne Johansson, doktorand vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Reagerar på olika signaler
Forskarna har bland annat använt sig av tekniken optogenetik för att visa vilka av fem viktiga celltyper i striatum som är ansvariga för kommunikationen från den motoriska hjärnbarken, den somatosensoriska hjärnbarken respektive från talamus.
I försök på möss kunde de visa att en viss typ av nervceller reagerar starkt på signaler som representerar känselintryck. En annan typ av nervceller reagerar praktiskt taget inte alls på signaler med känselinformation, men aktiveras starkt av signaler från den motoriska hjärnbarken. Ytterligare en typ av nervceller reagerar starkast på signaler från talamus, som antas informera oss om att något viktigt just håller på att hända i vår omgivning.
De olika celltypernas reaktioner visade sig dessutom regleras av olika receptorer. Eftersom vissa receptorer öppnas snabbare än andra, påverkar receptorerna i hög grad tidsförloppet på svaret.
Starkt organiserat
Gilad Silberberg, professor vid institutionen för neurovetenskap
Resultaten ökar förståelsen för hur striatum systematiskt bearbetar den oerhört stora mängden av ständigt inkommande information.
– Vår studie visar att informationsflödet in till nätverket i striatum är väldigt starkt organiserat och att de otaliga ingångssignalerna som har olika celltyper som mål också följer olika vägar, säger Gilad Silberberg, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Striatum
Striatum eller strimmiga kroppen är en del av storhjärnan och finns i båda hjärnhalvorna. Det är den stora införselstationen för de basala ganglierna, ett område i storhjärnan, över hjärnstammen, som bland annat är involverat i verkställandet av frivilliga rörelser och andra handlingar. Hos fåglar finns också det högre vokalcentret här, som ger dem instinkten att sjunga. Den utgörs av strimmig grå och vit hjärnsubstans. Källa: Wikipedia
Idag finns kraftfulla metoder för att sekvensera den genetiska informationen i en organism för att få en överblick över hela dess dna, alltså dess genom. Normalt kräver dessa metoder betydande mängder av organismen vilket gör det svårt att studera genomet hos de flesta organismer som lever på jorden eftersom dessa är små, lever i eller av anda organismer och att forskare ofta inte vet hur man ska odla dem i laboratoriet.
Dessa mikroorganismer förekommer överallt i naturen och kan vara betydelsefulla. En del kan producera terapeutiska ämnen och andra kan förbättra produktionen av grödor eller fruktträd.
Innehåller hundratals cellkärnor
Anna Roslings forskargrupp vid Uppsala universitet studerar organismer kallade arbuskulära mykorrhiza-svampar. De är en viktig del av vår biologiska mångfald och har positiv inverkan på växters produktion och hälsa, däribland alla viktiga grödor. Att studera genomet hos dessa svampar har hittills varit en utmaning, eftersom de lever uteslutande under marken och kan inte växa utan sina värdväxter.
Den nya metoden som utvecklats av doktoranden Montoliu Nerín och hennes medförfattare har emellertid en effektiv lösning på detta problem. Den använder svamparnas sporer som kan innehålla hundratals cellkärnor. Med hjälp av forskningsinfrastrukturen SciLife lab har de isolerat enskilda kärnor och sekvenserat dessa för att sedan generera fullständiga genom. De har uppnått hög känslighet som gör det möjligt att sammanställa ett näst intill fullständigt genom från bara fem till sex cellkärnor.
Den stora utmaningen för forskarna var att säkerställa datakvalitén och hur genomen kan tolkas.
– Den här metoden, som utvecklats för svampforskning, kan också tillämpas på andra små och komplicerade organismer, vilket betyder att detta tekniska framsteg kan hjälpa till att öka vår förståelse för den enorma biologiska mångfald som fortfarande är helt outforskad i naturen, säger Anna Rosling.
Maria Sandel (1870–1927) brukar kallas Sveriges första kvinnliga proletärförfattare. Hon föddes i en fattig arbetarfamilj och fick själv börja jobba efter bara fyra år i skolan. Men hon fortsatte att bilda sig, både på egen hand och inom arbetarrörelsens bildningsverksamhet. Litteraturvetaren Beata Agrell har skrivit den första boken om arbetarskildraren Maria Sandels författarskap.
– Hon var tidigt intresserad av att lära sig nya saker och en flitig besökare på arbetarbiblioteket, hon var medlem i Socialdemokratiska arbetarepartiet och i olika bildningsintresserade kvinnoorganisationer, säger Beata Agrell, professor emerita i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Maria Sandel bodde på Kungsholmen i Stockholm. I 25-årsåldern blev hon döv och drabbades även senare av en grav synnedsättning. Hon arbetade mestadels som trikåstickerska.
Sandel gav ut sex böcker och i romaner. I Familjen Vinge (1909) och Virveln (1913) beskrev hon vardagen för både kvinnliga och manliga arbetare på ett nytt sätt. Hon skrev även andra texter i arbetarpressen. Hon är framförallt en skildrare av kvinnornas och barnens verklighet i arbetarfamiljer.
Agrell har skrivit Maria Sandel och folkbildningen, en bok som fokuserar på bildningens betydelse i Sandels författarskap. Bildning var kring förra sekelskiftet inte bara en fråga om kunskap och kultur, utan även om moral och skötsamhet.
– Moral och skötsamhet inom arbetarklassen är grundläggande teman i Maria Sandels författarskap. Hon skildrar olika aspekter av bildning och skötsamhet i arbetarens liv: böcker, läsning och deltagande i arbetarrörelsen, men också musik, hantverk, ett välskött hem och framför allt klassolidaritet. Men lika ofta skildrar hon de skadliga effekterna av bristen på bildning och skötsamhet inom arbetarklassen.
Både inkännande och dömande berättande
Maria Sandel blandar olika litterära traditioner: proletära, borgerliga, populärlitterära och religiösa. Hon återanvänder bibelcitat i nya oväntade sammanhang och lånar av den moralpedagogiska exempelberättelsens mönster i sina karaktärsskildringar. Men berättelserna är inte svart-vita, Beata Agrell menar att Sandels berättande är inkännande och dömande på en och samma gång.
– Hon skildrar till exempel en kvinna som begår barnamord på ett utomäktenskapligt barn. Maria Sandel beskriver hur kvinnan föder i lönndom, helt ensam nere i en källare, hon ger en bild av den här kvinnans situation och hur ont det gör, och att det finns en förklaring till varför hon gör som hon gör.
Det fanns en anledning till att Maria Sandel återkommande tog upp bildning och moral när hon skrev om arbetare. Hon liksom många andra såg att det krävdes för att politiker och andra med makt skulle lyssna på dem.
– Den allmänna rösträtten infördes först 1919. Dessförinnan saknade kvinnor rösträtt och män behövde en viss inkomst för att få rösta, och då föll de flesta i arbetarklassen bort. Inom arbetarrörelsen bedrevs en intensiv bildningsverksamhet som ett led i kampen för politiskt förtroende, rösträtt och riksdagsplatser. Inom etablissemanget ansågs arbetarna som barbarer, fullständigt obildbara, och de behövde visa att de var bildade och civiliserade för att få rösta.
Beata Agrell tycker att Maria Sandel var en mångsidig och skicklig författare, dessutom modig. Hon väjde inte för att skildra sådant som var förbjudet eller tabubelagt, till exempel homosexualitet, aborter, prostitution, våldtäkt och pedofili.
– Trots sin starka moraliska medvetenhet drog hon sig inte för att skildra omoral in i minsta detalj, det var ingen söndagsläsning. Men hon var hela tiden solidarisk med arbetarklassen, säger Beata Agrell.
I studien deltog 29 personer, varav hälften under några veckors tid gjort mindfulnessövningar via en vanliga smart phone-app några minuter varje dag.
Bägge grupperna fick titta på neutrala bilder som följdes av en lätt elstöt på handen. På så vis ”betingades” de till en rädsloreaktion. Sedan fick de se samma bilder igen – fast utan elstöten, för att ”släcka ut” rädsloreaktionen.
Efter ett dygn när de fick se bilderna igen visade dock kontrollgruppen – till skillnad från mindfullnessgruppen – återigen stress- och rädsloreaktioner.
Andra tidigare studier har kartlagt användares självrapporterade upplevelser av mindfulness, eller medveten närvaro, och de har visat en positiv effekt. Varför har dock varit mer oklart.
Bättre behandling av ångest och posttraumatisk stress
Studiens resultat är intressant av flera anledningar, enligt Johannes Björkstrand, forskare i psykologi vid Lunds universitet och förste författare till artikeln.
– Vi kan visa på tydliga effekter på rädsloreaktioner, även med förhållandevis lågintensiv träning, säger han.
– Det är också spännande att effekten kvarstår över tid. I normalfallet brukar autonoma rädsloreaktioner komma tillbaka snabbt, redan efter ett dygn.
Detta är mindfulness
Mindfulness kallas på svenska för medveten närvaro och är en metod där man genom olika meditationsövningar försöker utveckla en förmåga att vara närvarande i nuet och känna acceptans för olika upplevelser man får i stunden. Konkret går det ofta till så att man sitter med slutna ögon och försöker fokusera på vad som händer här och nu, exempelvis genom att fokusera på sin andning, sina tankar och känslor, känna efter noggrant hur det känns i kroppen, vilka ljud man hör och så vidare.
Samtidigt som man observerar sina upplevelser ska man öva sig på att betrakta dem icke-dömande, det vill säga inte se dem som bra eller dåliga, och inte försöka bli av med dem eller påverka dem, utan bara låta dem vara och komma och gå som de vill.
Exponeringsterapi går ut på att man under vägledning av en terapeut gradvis utsätter sig för situationer som framkallar rädsla och ångest.
Resultaten pekar på att en ”mjukstart” av mindfulness kan effektivisera behandlingen av ångestproblem i kliniska sammanhang. Ångest och traumarelaterade problem behandlas ofta med exponeringsterapi, viket bygger på just utsläckning. Men det är inte alla som svarar an på dessa behandlingar.
En möjlig anledning är att personer med denna typ av problem har visat sig ha svårigheter att bilda varaktiga utsläckningsminnen i jämförelse med friska personer, viket i sig kan vara en underliggande riskfaktor för att utveckla denna typ av psykologiska problem.
– Studiens resultat antyder att en kombination av mindfulness-träning och exponeringsterapi kanske kan uppnå bättre och mer varaktiga behandlingseffekter. På så sätt skulle man kunna komma åt en underliggande biologisk sårbarhetsfaktor och få fler att svara på behandling, säger Johannes Björkstrand. Men det behövs studier på kliniska populationer och faktiska behandlingsstudier innan det går att dra några definitiva slutsatser kring detta, tillägger han.
Upprepa studierna med hjärnavbildning
Forskarna går nu vidare med att närmare undersöka de underliggande biologiska mekanismer som ligger till grund för den effekt man hittat. För närvarande gör de liknande experiment med dubbelt så många personer.
Dessutom undersöks deltagarnas hjärnor i en magnetkamera med extra starkt magnetfält så att det med hög precision går att mäta deltagarnas hjärnaktivitet under experimentets alla delar.
– Nu hoppas vi kunna visa att effekten är robust och att vi kan replikera resultaten samt att i detalj kunna säga vilka processer i hjärnan det är som driver effekten. Vi har just samlat in all data men nu återstår ett rätt så omfattande analysarbete, säger Johannes Björkstrand.
Tidigare hjärnavbildningsstudier har visat att mindfulness i regel orsakar förändringar i de delar av hjärnan som orsakar rädsla, exempelvis i amygdala. Men den egentliga innebörden av sådana förändringar har varit oklara eftersom tidigare undersökningar inte direkt studerat effekten av mindfulness på just rädsloreaktioner. Då amygdala är inblandad inte bara i rädsla utan även andra typer av emotionella reaktioner så har det saknats konkreta bevis för att mindfulness har direkt påverkan på rädsloreaktioner, vilket denna studie nu kan påvisa.
Så här gick studien till
29 friska personer ingick i studien varpå hälften hade tränat mindfulness 10-20 minuter via en smartphone-app under fyra veckor.
Därefter fick alla se neutrala bilder som ibland följdes av en lätt elstöt för att etablera en betingad rädsloreaktion. Efter ett antal sådana presentationer gick det att se autonoma rädsloreaktioner, alltså rädsla som signaleras av det autonoma nervsystemet, hos deltagarna bara bilden visades.
Därpå släcktes de betingade rädsloreaktionerna ut genom att bilderna visades igen men utan några elstötar. På så sätt lärde de sig att bilder som tidigare signalerade obehag inte längre gör det. Deltagarnas rädsloreaktioner minskade också.
Deltagarnas rädsloreaktioner mättes med hjälp av hudkonduktans som är ett fysiologiskt mått på hur mycket man svettas som händerna, vilket är ett sätt att mäta rädslo-reaktioner, eller fight- och flight-reaktioner hos människor.
Efter ett dygn fick deltagarna se samma bilder igen utan att få några elstötar under tiden att deras stressnivå mättes via hudkonduktans. Detta var det kritiska testet i studien, då autonoma rädsloreaktioner i normalfallet brukar komma tillbaka efter en tid, även efter framgångsrik utsläckning.
Resultaten visade att de som hade tränat mindfulness hade lägre rädsloreaktioner jämfört med kontrollgruppen. Mindfulness-gruppens rädsloreaktioner låg på samma låga nivå som de hade legat på i slutet av utsläckningen medan kontrollgruppens reaktioner hade ökat kraftigt. Däremot kunde man inte se några gruppskillnader vare sig under betingningen eller utsläckningen första dagen. Mindfulness verkar alltså ha en specifik effekt på varaktighet av utsläckning.
Liksom hos andra celler sker transporten av socker in i cellen genom ett transportprotein. Proteinet agerar som en dörr för sockret genom cellmembranet. Forskare från Stockholms universitet har i detalj kartlagt hur dörren fungerar.
– Genom att klargöra hur atomstrukturen ser ut för transportproteinet PfHT1 förstår vi bättre hur glukos transporteras in i parasiten, säger David Drew, Wallenberg Scholar och docent vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet.
Genom socker-transportören PfHT1 tar malariaparasiten upp socker. Om den blockeras stannar parasitens tillväxt. Bild: David Drew
Forskningens mål är grundläggande förståelse av en viktig biologisk process, men kunskapen öppnar för utveckling av nya läkemedel mot malaria. Malaria dödar nästan en halv miljon människor varje år enligt WHO. Ämnen som blockerar sockrets dörr gör att malariaparasitens tillväxt stannar.
– Det är en lång process att utveckla ett läkemedel från ett ämne som verkar mot malaria. Men med den här nya kunskapen kan ämnen som är kända för att verka på malariaparasiten förbättras så de inte har biverkningen att de även stoppar sockertransporten i människans celler. Dessa fynd ökar sannolikheten att ämnen som blockerar parasitens sockertransport kan utvecklas till ett läkemedel, säger David Drew.
Liknar sockertransporten i människans hjärna
Trots miljoner år av evolution mellan parasiter och människor visar forskningen förvånande nog att sockertransporten hos malariaparasiten liknar transporten som sker i människans hjärna.
– Den här likheten avspeglar hur fundamentalt viktigt sockerupptag är, naturen hittade ett vinnande koncept och höll fast vid det, säger David Drew.
Däremot är malariaparasiten mer flexibel, samma dörr kan släppa in andra socker än glukos, till exempel fruktos. Flexibiliteten har troligen gett malariaparasiten en evolutionär fördel så att den kan överleva när favoritsockret glukos inte finns tillgängligt.
– Varje student inom biokemi får lära sig om sockertransport och det är spännande att kunna lägga till ytterligare en viktig bit till detta pussel, säger Lucie Delemotte, som medverkat som samarbetspartner i projektet, och är verksam forskare vid Kungliga Tekniska högskolan och SciLifeLab.
Forskningen är finansierad av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och SciLifeLab.
David Drew, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, david.drew@dbb.su.se
Mycket tyder på att viruset, med beteckningen 2019-nCoV, ursprungligen spridits från djur till människa. En lokal viltmarknad i staden Wuhan, 70 mil väster om Shanghai, pekas ut som den plats där det skett.
Utbrottet är det tredje av coronavirus som spridits från djur till människa inom ett par decennier. Viruset sars upptäcktes 2003, och 2012 kom viruset mers. Tomas Bergström är professor i klinisk mikrobiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och bedriver antiviralforskning med fokus på luftvägsvirus som coronavirus.
– Sars hade en betydande dödlighet såväl som smittsamhet, medan mers har lägre smittsamhet men en påfallande hög dödlighet i grupper med nedsatt lungfunktion. Intrycket hittills är att dödligheten av det nya viruset är betydligt lägre än den hos sars, men det vet vi ännu inte med säkerhet, säger han.
– Det är klart att man måste ha full uppmärksamhet på det här problemet och följa vad som händer, och är det så att det drar i väg med smittsamheten kan jag lova att det kommer helt andra regler och rekommendationer även i Sverige, men vi är inte där än, säger Tomas Bergström.
Övervakning och transparens
Vad som däremot står klart är att Kina agerar helt annorlunda nu än vid tidigare utbrott av coronavirus. Enligt Tomas Bergström har landet gått från mörkläggning vid sars-utbrottet 2003 till transparens kring nationell smittspridning och åtgärder.
– Det finns många sidor av det kinesiska samhället, men på det här området har de lärt sig att inte ljuga, säger han.
Omvärlden har insyn?
– Ja, det är precis som om det skulle ha skett i EU eller USA, vilket är jättebra. Det finns i dag ett uppbyggt system för övervakning av utbrott, som Kina skapat med stöd från USA. Jag har varit i Peking och besökt dem som jobbar med detta, och kineserna har blivit duktiga, och öppna. Lika dåliga som de var vid det tidigare utbrottet, lika bra verkar de vara i dag.
Mycket vanlig virusgrupp
Coronavirus är en virusgrupp som normalt smittar mellan människor och som bland annat orsakar förkylning i form av halsont och hosta, och ibland lunginflammation. Behandlingen är främst inriktad på att stödja funktionen hos organ som lungor och njurar.
– Det finns fyra olika humana coronavirus som går runt i samhället och ger vanlig förkylning, ibland lunginflammation, och som funnits länge hos människan. Att diagnostisera smittade personer med olika coronavirus är inga problem, men ännu finns inga vaccin och inte heller några antivirala läkemedel, säger Tomas Bergström.
– Genom att jobba tvärvetenskapligt över många ämnesdiscipliner inom både medicin och naturvetenskap har vi kunnat angripa cancerproblematiken från flera håll och också kunnat hitta fram till en princip för läkemedel med effekter på olika mekanismer, säger Sjoerd Wanrooij, som leder en forskargrupp vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet.
Cancer är inte bara en, utan cirka 200 olika sjukdomar. Majoriteten av cancerläkemedel är riktade mot ett specifikt cancerassocierat mål. Det forskarna i Umeå har gjort är att designa en molekyl som samtidigt angriper två cancerassocierade mål.
Angriper mål som är iblandade uppkomst av tumörer
De två målen som molekylen angriper är så kallade G-quadraplex-strukturer samt proteinet Stat3. G-quadraplex-strukturer är fyrsträngade struktur i arvsmassan. Dessa strukturer har tidigare fångat Umeåforskarnas intresse för hur tumörer uppkommer. Det handlar bland annat om att strukturerna är för stabila för att tvinnas upp, vilket leder till skador i dna:t. Stat3-proteinet är sedan tidigare känt för att driva uppkomsten av tumörer.
– Vi siktar nu på att vidareutveckla den här dubbelverkande molekylen för att få fram läkemedel som på sikt kan användas kliniskt, säger Erik Chorell vid Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Lång väg till läkemedel
Ännu är den dubbelverkande molekylen inte testad på levande varelser utan bara i biokemiska experiment, datorsimuleringar och i cellstudier med isolerade celler från bröstcancertumörer. Även om de resultaten är mycket lovande, är vägen till eventuellt läkemedel fortfarande lång. Det finns också ett antal vitt skilda mekanismer som kan orsaka okontrollerad celldelning som blir tumörer. Därmed kan man inte räkna med att ett eventuellt läkemedel mot två mekanismer innebär någon bot mot all cancer.
– Det här arbetet har tagit lång tid eftersom det sträcker sig över många ämnesområden och vi har minst lika lång tid kvar innan vi är i mål, men med dessa resultat passerar vi en viktig milstolpe, säger Nasim Sabouri, forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet.
Vetenskaplig artikel:
Quinazoline Ligands Induce Cancer Cell Death through Selective STAT3 Inhibition and G-quadruplex Stabilization. (Jan Jamroskovic, Mara Doimo, Karam Chand, Ikenna Obi, Rajendra Kumar, Kristoffer Brännström, Mattias Hedenström, Rabindra Nath Das, Almaz Akhunzianov, Marco Deiana, Kazutoshi Kasho, Sebastian Sulis Sato, Parham L. Pourbozorgi, James E. Mason, Paolo Medini, Daniel Öhlund, Sjoerd Wanrooij, Erik Chorell, Nasim Sabouri) Journal of the American Chemical Society
Maria Sandel bodde på Kungsholmen i Stockholm. I 25-årsåldern blev hon döv och drabbades även senare av en grav synnedsättning. Hon arbetade mestadels som trikåstickerska.
