Jordbruket beskrivs ofta som en sektor med stora inkomstrisker, och i EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns av detta skäl en inkomstförsäkring. Sverige har valt att inte införa denna försäkring, och en ny studie från AgriFood Economics Centre visar att det inte heller finns några starka skäl att göra det. Däremot kan det finnas behov av mer finansiell rådgivning.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Syftet är att ge regering och riksdag vetenskapligt underbyggda underlag för strategiska och långsiktiga beslut.
Med data för perioden 2004–2015 har forskarna beräknat inkomstriskerna för svenska jordbrukare och för småföretag i andra branscher.
Allt företagande förknippat med risker
– Resultaten visar att jordbrukarnas inkomstrisk inte skiljer sig väsentligt från andra småföretagares. Företagande är förknippat med risker och det är tveksamt om det finns skäl att särbehandla jordbrukare, säger Sören Höjgård från SLU, en av författarna bakom studien.
Hur hög risken är beror i hög grad på hur man definierar inkomst. Används företagsintäkter som inkomstmått är risken hög, men den halveras om man utgår från jordbrukarnas personliga inkomster.
– Skattesystemet gör det möjligt att fondera företagsintäkter som en obeskattad reserv. Stora variationer i intäkter behöver därför inte slå igenom som stora variationer i lön. Jordbruksverket har nyligen konstaterat att förra årets torka inte fick så stor effekt som befarat, delvis på grund av goda reserver, säger Martin Nordin från Lunds universitet, den andra författaren bakom studien.
Dyrt att införa inkomstförsäkring
EU:s inkomstförsäkring skulle vara dyr att införa och ta resurser från andra åtgärder inom EU:s landsbygdsprogram.
– Kostnaderna kan bli höga, delvis på grund av incitamentproblem som är svåra att lösa. Så som försäkringen är konstruerad kan det vara lönsamt att öka risktagandet för att få ersättning, fortsätter Sören Höjgård.
Forskarna menar att det sammantaget inte finns starka skäl för att införa EU:s inkomstförsäkring.
– För att stärka jordbrukares beredskap mot inkomstförluster bör man snarare bistå dem i deras arbeta med att bygga upp reserver. Om det finns jordbrukare som har små reserver på grund av okunskap om möjligheterna i skattesystemet kan det finnas ett behov av mer finansiell rådgivning, tillägger Martin Nordin.
Sören Höjgård, docent i nationalekonomi på AgriFood Economics Centre, Sveriges lantbruksuniversitet, Soren.Hojgard@slu.se
Ett av huvudproblemen vid typ 2-diabetes är otillräcklig utsöndring av det blodsockersänkande hormonet insulin från bukspottkörteln. Normalt är det de så kallade betacellerna (β-cellerna) i bukspottskörteln som kontrollerar frisättningen av det blodsockersänkande hormonet insulin. Denna funktion är störd vid typ 2-diabetes.
Det är sedan tidigare känt att den minskade utsöndringen av insulin beror på en oförmåga hos de så kallade sekretionskorn som innehåller insulinet inte kan att fästa till och därför inte heller sammansmälta med cellmembranet. Detta får till följd att mindre insulin når blodet, och att kroppen därmed blir oförmögen att sänka blodsockernivåerna i tillräcklig utsträckning.
Brist på viktigt protein förklarar diabetes
I den nya studien identifierar forskarna att nivåerna att det protein som kallas Sac2 är lägre i patienter med typ 2-diabetes. I försök visar de sedan att om nivåerna av detta protein minskas på experimentell väg leder det till minskad insulinutsöndring från β-cellerna. Genom att använda avancerade mikroskopitekniker visar forskarna att Sac2 är en viktig komponent på ytan av de sekretionskorn som innehåller insulin. Proteinet modifierar fettsammansättningen av membranet på kornet. I avsaknad av Sac2 ansamlas en specifik fettmolekyl på ytan av sekretionskornen vilket gör dem oförmögna att fästa till cellmembranet, vilket i sin tur leder till minskad insulinutsöndring.
Denna studie visar först och främst att minskade nivåer hos ett enda protein kan rekapitulera flera av de defekter som ses i β-celler från typ 2-diabetiker. Men den markerar också betydelsen av fettsammansättningen hos de insulin-innehållande sekretionskornen för deras förmåga att frisättas i kroppen.
Forskarna hoppas nu att rönen ska kunna utnyttjas för att utveckla nya behandlingar mot typ 2-diabetes.
Kontakt:
Olof Idevall, forskare vid institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet, Olof.Idevall@mcb.uu.se
I många rättssystem berättigas straff utifrån retributivism. Det betyder ungefär att straff kan motiveras på grund av att någon förtjänar det. Det är vanligt att tänka sig att en person kan förtjäna ett straff bara om hen är ansvarig för sina handlingar. Om man till exempel lider av en allvarlig psykisk störning, anses man ofta inte förtjäna straff – i alla fall inte på samma sätt som en frisk person.
Det kan också hävdas att man måste kunna handla fritt, för att vara ansvarig för sina handlingar på rätt sätt – utifrån antagandet att man kan välja vad man vill göra, samt har möjligheten att välja att handla annorlunda. På detta sätt är alltså berättigande av straff kopplat till den filosofiska debatten om fri vilja.
I sin avhandling i filosofi diskuterar Alva Stråge ett argument som hon kallar ”Revisionsargumentet”.
– Enligt Revisionsargumentet kan människor förtjäna straff bara om de har en libertariansk fri vilja, det vill säga en sorts fri vilja där man inte är förutbestämd att handla som man gör utan faktiskt väljer helt fritt. Men enligt Revisionsargumentet har vi inga goda skäl att tro att vi har en libertariansk fri vilja. Detta innebär, enligt Revisionsargumentet, att ingen förtjänar att straffas för sina handlingar och att retributiva straffsystem saknar moraliskt berättigande, säger Alva Stråge.
Omoraliska delar i rättssystemet
Revisionsargumentet är kontroversiellt, medger hon. I den moderna filosofiska diskussionen hävdar många att det finns en sorts fri vilja som går ihop med hypotesen att vi är fullkomligt styrda av arv och miljö: en ”kompatibilistisk” fri vilja. Enligt dess förespråkare är det tillräckligt för att vi ska kunna förtjäna klander och straff. För att ha en kompatibilistisk fri vilja krävs vissa kognitiva funktioner, som exempelvis förmågan att kunna anpassa sina handlingar efter lagar och regler.
– I min avhandling diskuterar jag huruvida en kompatibilistisk fri vilja går att förena med fysikalism om medvetandet – en teori som de flesta moderna filosofer accepterar. Detta är idén att allt som sker i vårt psyke i grund och botten är, eller åtminstone är orsakat av, hjärnprocesser.
Om detta stämmer så gäller det även våra val, menar Alva Stråge.
– Jag hävdar att om vi accepterar vissa moraliska principer, som exempelvis att det måste finnas en relevant naturlig skillnad mellan två personer för att de ska skilja sig åt med hänseende på moraliska egenskaper, så blir det godtyckligt att hävda att vissa personer är ansvariga för sina handlingar medan andra inte är det.
Ett exempel kan vara någon som befann sig i en psykos när handlingen utfördes som bedöms att inte vara ansvarig för sina handlingar, jämfört med någon som var vid sina sinnens fulla bruk. Om bägge personerna var helt och hållet determinerade att göra som de gjorde, och saknade en reell möjlighet att göra på något annat sätt – ska de då straffas på olika sätt?
Om gränsen mellan ansvariga och inte ansvariga personer suddas ut, leder detta till att ingen förtjänar straff på det sätt som krävs för att berättiga straff utifrån retributivistiska hänsyn. Eftersom vårt rättssystem delvis straffar utifrån retributivistiska principer betyder denna slutsats att delar av rättssystemet saknar moraliskt berättigande och därför bör revideras.
Vissa lokala livsmedel som konsumerats ofta och mycket, tycks kopplat till förhöjd risk för vissa cancerformer. Men detta samband speglar troligtvis att exponeringen för föroreningar var högre förr.
Glasriket i Småland har haft en omfattande glasindustri sedan 1700-talet, men på senare år har flera glasbruk lagts ner på grund av dålig lönsamhet. Då upptäcktes samtidigt att marken kring glasbruken var starkt förorenad av metaller – som arsenik, kadmium, och bly. Det blev ett hårt slag för turistnäringen i kommunerna Nybro, Emmaboda, Uppvidinge och Lessebo. Fynden väckte också oro hos befolkningen kring glasbruken, som undrade om de vågade äta grönsaker och bär från trakten.
Något förhöjda halter av metallerna har tidigare uppmätts i rotfrukter, grönsaker, svamp och bär i samma område. Mat kan också innehålla föroreningar som bildas vid ofullständig förbränning, polyaromatiska kolväten (PAH). Dessa ämnen kan ha flera negativa effekter på hälsan, däribland en ökad risk för cancer.
I en tidigare studie såg forskarna att några typer av cancer var vanligare i glasbruksområdet jämfört med övriga Kalmar län och Sverige, men insjuknandet i cancer minskade över tid från 1970-talet till 2010-talet. Det finns många liknande förorenade områden både i Sverige och internationellt. Forskarna bakom den aktuella studien ville undersöka om långvarig konsumtion av lokala livsmedel kan ha bidragit till förekomsten av cancer i glasbruksområdet.
Odling och mat från gammalt glasbruksområde
När forskarna tittade närmare på studiedeltagarnas kost, fann de ett samband mellan hög konsumtion av lokalt odlade rotfrukter och grönsaker och högre nivåer av kadmium och PAH. Det fanns också ett samband mellan hög konsumtion av lokal fisk, lamm, kyckling samt viltkött och högre halt av bly i blodet.
Deponi med avfall från glasbruk. Bild: Ingela Helmfrid
I studien fanns också ett samband mellan förhöjd risk för vissa typer av cancer och långvarig hög konsumtion av lokalproducerat kött och lokalfångad fisk. Att ha bott i glasriket under sina fem första levnadsår var också kopplat till högre risk. Men att det finns ett statistiskt samband, måste inte innebära att konsumtionen av dessa livsmedel orsakat den förhöjda risken att utveckla cancer.
– De samband vi kan se i denna studie mellan hög, långvarig konsumtion av vissa lokala livsmedel och vissa cancerformer speglar sannolikt en högre exponering under första delen av 1900-talet, när utsläppen från glasbruken var större. Om konsumtion av lokala livsmedel bidrar till utveckling av vissa cancerformer, så är bidraget sannolikt mycket lägre i dag än tidigare.
Det är inte farligt att äta lokalproducerad mat ibland, men det är ändå viktigt att man sköljer grönsaker och att man inte odlar direkt i jord som innehåller glasrester, säger Ingela Helmfrid, doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, IKE, och biolog vid Arbets- och miljömedicin, Region Östergötland.
Även tidigare kända riskfaktorer för cancerutveckling, som rökning, fetma och cancer i släkten, var som förväntat associerade med en förhöjd cancerrisk i studien.
– Cancerrisken för den enskilde individen i det studerade området är låg. Det finns flera faktorer som påverkar cancerutveckling och det tar lång tid att utveckla cancer, säger Ingela Helmfrid.
Höga nivåer metaller i marken
I studien ingick 2200 vuxna personer som bott inom två kilometers avstånd från ett glasbruk eller en glasbruksdeponi i Nybro och Emmaboda kommun under minst fem år under perioden 1979–2004. Deltagarna besvarade en enkät om uppskattad långvarig konsumtion (under 20–30 år) av lokala livsmedel och forskarna samlade in registerdata om cancerförekomst. Studien var en fall-kontrollstudie där forskarna jämför gruppen som fått cancer med gruppen som inte blivit sjuka. I studien ser de om matvanor och andra faktorer skiljer sig åt mellan grupperna. En del av deltagarna i studien lämnade blodprov, som mätte nivåerna av kadmium, bly och arsenik. En markör för PAH mättes i urinprover.
Trots att höga nivåer av arsenik, kadmium och bly uppmätts i marken tidigare, verkar det inte som att befolkningen har en ovanligt hög exponering för föroreningarna i dag. Det visade sig nämligen att nivåerna av dessa metaller och PAH i blod respektive urin hos studiedeltagarna som grupp var i samma nivå, eller bara något högre, jämfört med andra grupper i Sverige. Forskarna tror att den lägre exponeringen i dag kan förklaras av att utsläppen av föroreningarna generellt var högre förr.
Forskarna kommer att arbeta vidare med forskningen. De planerar att undersöka om det finns samband mellan exponering för metallerna och andra sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdom, diabetes, njursjukdom och benskörhet.
Forskningen har genomförts i samarbete med Karolinska institutet och Linnéuniversitetet, och i dialog med Glasrikeuppdraget, Statens geotekniska institut (SGI), Region Syd, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län, samt kommunerna Nybro, Emmaboda, Lessebo och Uppvidinge.
Uppskattningsvis 15–20 procent av gravida kvinnor globalt lider av blodbrist på grund av för lite järn. Blodbrist, också kallad anemi, innebär att det finns för lite röda blodkroppar för att kroppens olika organ ska få tillräckligt med syre. Den överväldigande majoriteten av blodbristdiagnoser ställs mot slutet av graviditeten, när barnet växer snabbt och därför tar upp mycket järn från mamman.
I den aktuella studien undersökte forskarna vilken påverkan tidpunkten av en blodbristdiagnos hade på fostrets neuroutveckling, framförallt om det fanns en association mellan en tidigt ställd diagnos hos mamman och en risk för intellektuell funktionsnedsättning, autism och ADHD hos barnet.
Ovanligt med blodbrist tidigt i graviditeten
Överlag diagnostiseras väldigt få kvinnor med blodbrist tidigt i graviditeten. I den här studien på nästan 300,000 mammor och drygt en halv miljon barn födda i Sverige mellan 1987 och 2010 var det färre än 1 procent av alla mammor som diagnostiserades med blodbrist innan graviditetsvecka 31. Bland de 5,8 procent av mammor som diagnostiserades med blodbrist var det enbart 5 procent som fick sin diagnos tidigt.
Tidig blodbrist kan skada barnets utveckling
Forskarna fann att barn till mammor med blodbrist som konstaterats innan graviditetsvecka 31 hade en något högre risk för att utveckla autism och ADHD och en markant högre risk för intellektuell funktionsnedsättning jämfört med friska mammor och mammor som fick anemi senare i graviditeten.
Bland de mammor som drabbats av blodbrist tidigt fick 4,9 procent av barnen autism jämfört med 3,5 procent av barnen som fötts av friska mammor. 9,3 procent av barnen hade ADHD jämfört med 7,1 procent av barnen till mammor utan blodbrist och 3,1 procent hade en intellektuell funktionsnedsättning jämfört med 1,3 procent av barn till friska mammor. Efter att ha rensat för andra faktorer som inkomstnivå och moderns ålder uppskattade forskarna att risken för autism hos barn till mammor som drabbats av blodbrist tidigt var 44 procent högre jämfört med friska mammor, risken för ADHD var 37 procent högre och risken för intellektuell funktionsnedsättning var 120 procent högre. Även när de jämfördes med sina syskon hade barn vars mödrar drabbades av anemi tidigt en större risk att utveckla autism och intellektuell funktionsnedsättning. Viktigt att notera är att blodbrist mot slutet av graviditeten, efter graviditetsvecka 30, var inte kopplat till högre risk för något av dessa tillstånd.
– En blodbristdiagnos tidigt i graviditeten kan innebära en mer allvarlig och långvarig näringsbrist för fostret. Olika delar av hjärnan och nervsystemet utvecklas på olika sätt under graviditeten så en tidig blodbristexponering kan påverka hjärnan helt annorlunda än om man exponeras vid ett senare tillfälle, säger Renee Gardner, projektsamordnare vid institutionen för folkhälsovetenskap och studiens huvudförfattare.
Tidig blodbrist leder till låg födelsevikt
Forskarna noterar också att bebisar till mammor med tidig blodbrist tenderade att vara små vid födseln medan bebisar till mammor med blodbrist sent i graviditeten vanligtvis var stora vid födseln. Bebisar till mammor med sen blodbrist föds normalt med goda järnvärden till skillnad från barn vars mödrar lidit av järnbrist under större delen av graviditeten.
I den här studien kunde forskarna inte avskilja blodbrist orsakad av järnbrist från blodbrist orsakad av andra faktorer. Enligt forskarna är det dock möjligt att järnbrist i hjärnan hos det växande fostret ligger bakom sambandet, vilket kan ge stöd för järntillskott i mödravården. Forskarna understryker vikten av att blivande mödrar får tillgång till tidig testning för järnnivåer och näringsrådgivning men noterar att ytterligare forskning behövs för att ta reda på om järntillskott tidigt i graviditeten kan hjälpa till att minska risken för intellektuell funktionsnedsättning hos barn.
Extra järnintag bör diskuteras med läkare
Vuxna kvinnor behöver vanligtvis 15 mg järn per dag, men behovet kan öka längre in i graviditeten. Eftersom ett överskott av järn kan vara giftigt bör gravida kvinnor diskutera deras järnintag med läkare eller barnmorska.
Renee Gardner, PhD, projektsamordnare, Institutionen för folkhälsovetenskap, renee.gardner@ki.se
Bröstcancer är den vanligaste tumörsjukdomen bland kvinnor och i Sverige beräknas var åttonde kvinna drabbas av sjukdomen under sin livstid.
– Det är välkänt att kunskap om spridning av bröstcancer till armhålans lymfkörtlar ger viktig information om sjukdomens förlopp och lymfkörtlarna opereras rutinmässigt ut för undersökning. Hos cirka 70 procent av patienterna finner man friska lymfkörtlar och operationen skulle kunna undvikas om lymfkörtlarna istället kan bedömas utan kirurgi, säger Lisa Rydén professor i kirurgi med fokus på bröstcancer vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Nya beräkningsmodeller ger individanpassad behandling
Forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus har nu tagit fram beräkningsmodeller för bättre anpassad behandling av lymfkörtlar hos bröstcancerpatienter. De senaste resultaten som nu publicerats i Clinical Cancer Research och BMC Cancer visar att upp till var tredje operation skulle kunna avvaras. Studierna är resultatet av tvärprofessionellt samarbete över flera ämnesdiscipliner.
Genetiska uttryck från drygt 3 000 brösttumörer från patienter som inkluderats i den prospektiva Scan-B studien har studerats tillsammans med andra tumör- och patientrelaterade faktorer avseende sambandet med sjukdomsspridning till lymfkörtlarna. Resultaten visade att tumörens storlek och invasion av cancerceller i kärl var väsentliga faktorer för att förutsäga sjukdomsspridningen.
Antalet operationer kan minska med 30 procent
Hos patienter med hormonellt beroende brösttumörer (cirka 80 procent av all bröstcancer) kunde en framtagen beräkningsmodell, baserade på tumörens genetiska profil och rutinmässigt insamlade uppgifter om tumöregenskaper, identifiera 6-7 procent fler kvinnor med friska lymfkörtlar än andra modeller.
Antalet lymfkörteloperationer skulle i denna patientgrupp därmed kunna reduceras med upp till 30 procent om modellen användes för att förutsäga sjukdomsspridning till lymfkörtlarna, menar artikelförfattarna.
Artificiella neurala nätverk hjälper till vid diagnos
Genom ett artificiellt neuralt nätverk har tre beräkningsmodeller tagits fram i en separat studie som publicerats i BMC Cancer; en för att identifiera friska lymfkörtlar (där diagnostisk kirurgi potentiellt kan avvaras), en för begränsad sjukdom i lymfkörtlarna (där uttag av ett fåtal diagnostiska lymfkörtlar är tillräcklig) och en för utbredd lymfkörtelsjuklighet med indikation för mer omfattande kirurgi eller primär onkologisk behandling med kemoterapi. Även denna studie visade att beräkningsmodellen för friska lymfkörtlar hade kunnat reducera antalet kirurgiska ingrepp med 30 procent.
– Resultaten indikerar att mer individanpassad behandling kan vara ett steg närmare genom att använda beräkningsmodellerna som beslutsstöd. För att säkerställa resultaten för användning i klinisk rutin behövs fortsatta studier i andra patientmaterial för att kunna bekräfta modellernas tillförlitlighet och precision och oberoende utvärdera våra resultat, säger Lisa Rydén.
Kontakt:
Lisa Rydén, professor i kirurgi med fokus på bröstcancer vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, lisa.ryden@med.lu.se
Varför upplevs vissa platser som otrygga fast de inte är det?
– Ett svar på den frågan är att det finns vissa föreställningar som reproduceras och förstärks, exempelvis i olika former av media. En inte helt ovanlig filmöppning kan vara att en lättklädd kvinna jagas och fumlar med någon nyckel och i nästa scen är det avspärrningsband uppe. Eller så befinner sig huvudpersonen i en mörk park med dålig belysning och stora buskar, varpå något hemskt händer. Sådana platser och situationer kan upplevas som utsatta, vilket filmskapare och andra utnyttjar, säger Elisabeth Högdahl, Lunds universitet, som i tjugo år har forskat kring människors förhållande till platser.
Hur ska man som som stadsplanerare förhålla sig till vår något bristande verklighetsförankring?
– Det är inte helt enkelt. Tar man ner buskar för att göra ett område mer överblickbart, undrar folk varför det inte finns någon grönska. Och man kan ju inte sätta upp strålkastare i hela staden. Det gäller att balansera olika behov och rädslor.
– Vi vet att platser med flöden av människor och mycket närvaro gör oss tryggare, och det försöker de flesta planerare att få till. Exempelvis genom att i bottenplan ge plats för restauranger och butiker som har upplysta fönster kvällstid. Det handlar om att på olika sätt få människor att röra sig på platsen vid olika tidpunkter. Sedan finns det inga garantier för att detta fungerar.
Finns det inget annat man kan göra?
– I Sverige tror vi ofta att det går att bygga bort all otrygghet, och att goda boendemiljöer skapas enbart utifrån modeller och riktlinjer. Men hur vi knyter an och trivs på en plats är en mycket mer komplex historia än så. En dold maktfaktor är berättelsen om platsen. Det kan handla om platsens historia, status, en allmän ryktesflora eller om dem som bor där. Att ta fasta på människors befintliga relationer till sin närmiljö är i hög grad underutnyttjat vid platsutveckling.
Ofta involveras boenden när översiktsplaner och detaljplaner tas fram. Men det räcker inte, anser du?
– Det blir inte så verkningsfullt om man pliktskyldigt hämtar in medborgarnas åsikter i en fas när det egentligen är för sent att göra några större ändringar. Planproceduren bör göras om så att allting börjar med lyssnandet. Resultatet blir bättre ju större öron de som styr och planerar har. Det kan skapa mer varierade och intressanta bostadsområden med en tydligare identitet. För att inte tala om alla överklaganden som förhoppningsvis skulle minska. Svenska byggprocesser och svensk arkitektur är präglade av ett starkt modernistiskt ideal som uppmuntrat till likriktning.
– I Helsingborg har vi utvecklat en ny planeringsmodell som tar sin utgångspunkt i människors minnen och berättelser. Nyligen samlade vi exempelvis in berättelser från människor som arbetat i hamnområdet inför en planerad ombyggnad. Bland annat har vi gjort ett förslag till hur färjornas destinationer kan bli utgångspunkten för ett gatunät. Olika berättelser kan bli en utgångspunkt för innovativ och rolig arkitektur som samtidigt knyter an till sådant som människor minns och som kanske varit viktigt både för dem och för staden. Då blir ju också de platser som byggs mer unika.
Kan de som arbetar med platsmarknadsföring, för att attrahera talanger och kapital till en stad eller region, ha nytta av din forskning?
– I hela den här platsmarknadsföringscirkusen finns risk för att man biter sig själv i svansen. Allt ska vara så himla tillrättalagt. Jag tror att rädslan för att göra fel håller många tillbaka. Exempelvis skulle man kunna prata om konflikter och händelser som var viktiga och fundera hur de kan gestaltas och kommuniceras. Städer är ofta dynamiska platser som skapas utifrån både det som hänger ihop och är harmoniskt, och det som är motstridigt och kanske konfliktfyllt.
Vissa förortsområden och stadsdelar beskrivs som problemområden, eller ”särskilt utsatta områden”. Vad har du som etnolog för tankar kring detta?
– Att identifiera områden som behöver särskilda insatser kan vara ett sätt att få resurser för att hjälpa dem som bor där. Men att ständigt peka ut problemområden kan leda till stigmatisering, vilket förstärker utanförskapet. Dessutom trivs faktiskt invånarna trots allt ofta på en plats som beskrivs problematisk och osäker. De kan tycka att platsens dåliga rykte är ett större problem än platsen i sig.
– Med den här mentala grogrunden finns risk för att negativa uppfattningar eskalerar. Enstaka händelser, som kanske saknar samband, kopplas ihop och uppfattas som en ”våg” av någonting, något som håller på att ta över hela platsen, eller till och med hela landet. Försök att nyansera bilden uppfattas som ett mörkläggningsförsök, eller till och med som en konspiration. Värst blir det om folk inte vågar gå ut, vilket leder till att platser avfolkas och invånarna vill flytta. Det blir en negativ spiral.
– Man måste ha målsättningen klar för sig när man talar om utsatta områden och grupper. Är det för att söka stöd och skapa lösningar, eller handlar det egentligen om att peka ut någon som ”skyldig” till något? I ett samhälle finns alltid ”ingrupper” och ”utgrupper” och det sker en pågående förhandling om vem som är innanför och utanför det som är ”normalt” och önskvärt. På så sätt går det också att hålla alla möjliga rädslor i schack. Genom att skapa en rädslogeografi med ”no-go areas”, kan du paradoxalt nog känna dig tryggare – går du inte dit så drabbas du inte.
– Platser och människor som kanske redan är utsatta riskerar att bli politiska slagträn, vilket nu ju faktiskt sker. Och jag kan faktiskt inte se att det leder till något positivt alls för de människor som känner sig otrygga eller är drabbade på olika sätt.
Det svenska skogsbruket hotas av akut maskinförarbrist inom de kommande tio åren. För att vända den trenden kan delar av lösningen vara att kunna erbjuda mindre påfrestande jobb och att snabba upp inskolningen av nya förare. Skogforsks studier visar att kranspetsstyrning förkortar inlärningstiden. Dessutom blir arbetsmiljön bättre – tekniken minskar den mentala och fysiska belastningen.
Med den nya tekniken slipper föraren styra kranens rörelse genom kontroll av flera olika krandelar. Teknik hämtad från spelvärlden används nu allt oftare för funktioner som bestämmer rörelseriktning på samma sätt som hos en spelkonsol.
Alla blir bättre förare
– Det här underlättar jobbet för en hel yrkeskategori och det är centralt för branschen. Våra resultat visar att alla blir bättre förare med kranspetsstyrning, såväl nybörjare som erfarna förare, säger Anders Mörk som är maskininstruktör vid Skogforsk.
Att köra skogsmaskinkranar med dataspelsteknik är dessutom effektivt. Resultat från Skogforsk visar att tidsbesparingen för det svenska skogsbrukets terrängtransporter kan vara ungefär fyra procent – en besparing på mer än 150 miljoner kronor per år.
Varje moment går snabbare med kranspetsstyrning
Skotare är en skogsmaskin som används för terrängtransport, så kallad skotning, av rundvirke, stubbar, träddelar och grot från avverkningsplatsen i väglös terräng.
Skogforsk har följt en grupp erfarna skotarförare under flera veckor. Under studietiden använde förarna växelvis konventionell kranstyrning (KNV) och kranspetsstyrning (IBC). Resultatet visade att alla förarna sparade tid med kranspetsstyrning, vissa något mer än andra.
Lastning (inklusive körning) tog i genomsnitt 23,2 minuter/lass med KNV och 20,0 minuter/lass med IBC. Tidsbesparingen var 5,2 procent.
Lossning (inklusive körning) tog i genomsnitt 8,7 minuter/lass med KNV och 8,0 minuter/lass med IBC. Tidsbesparingen var 7,9 procent.
Terminalarbetet (lastning och lossning) tog i genomsnitt 31,8 minuter/lass med KNV och 30,0 minuter/lass IBC. Tidsbesparingen var 5,8 procent.
Terminalarbetet utgör cirka 65-70 procent av skotarens totala arbetstidstid, körning utan och med lass utgör sammanlagt cirka 15-20 procent och korta pauser (övrig tid) cirka 15 procent. Kranspetsstyrning sänker därmed skotarens totala tidsåtgång med cirka 4 procent.
Källa: Skogforsk
Branschen är utsatt för stark internationell konkurrens och söker ständigt ny, smartare teknik. Forskarna tror att delautomatisering av skogsmaskiner kommer att bli en stor fråga på några års sikt, och då är kranspetsstyrning ett första steg.
Effektivare skogsbruk
– Att automatisera delar av arbetet är ett viktigt tekniksprång som förbättrar förarens arbetsmiljö och en pusselbit för att skogsbruket ska kunna öka sin effektivitet, säger Anders Mörk. Med kranspetsstyrningen lägger vi grunden för att sköta delar av avverkningsarbetet, liksom lastning och lossning av virke automatiskt. När krandelarna förses med sensorer, som gör att maskinens datorer hela tiden känner av kranens läge och rörelser, får förarna chans till återhämtning med ständigt återkommande mikropauser.
Redan 1984 påtalades kranspetsstyrningens potential av Skogforsk. Men det skulle dröja tills 2013 innan kranspetsstyrning blev kommersiellt tillgänglig, då John Deere presenterade sitt system Intelligent Boom Control (IBC). Ännu är andelen skogsmaskiner med kranspetsstyrning låg.
Undersökningen visar att känslor av trygghet och samhörighet har ökat, 41 procent av de tillfrågade håller med om att det fanns en stor samhörighet i det egna bostadsområdet, att jämföras med 31 procent 2016 då undersökningen startade. Andelen göteborgare som håller med om att staden är trygg och säker har också ökat de senaste tre åren.
– Trygghet i det egna bostadsområdet varierar starkt mellan olika stadsdelar säger Björn Rönnerstrand, forskare vid SOM-institutet. De som bor i resurssvagare områden är de som känner sig minst trygga i det egna området, men intressant nog är det också denna grupp som i högst utsträckning håller med om att Göteborg i stort är tryggt och säkert.
2018 kände sig 81 procent trygga i sitt bostadsområde men samtidigt tyckte 74 procent att det var ett bra förslag med ökad kameraövervakning på allmän plats.
Oförändrat kring västlänken men linbanan tappar i stöd
År 2018, som var valår, märktes ett uppsving för frågor om lokal infrastruktur. Västlänken och trängselskatter fortsatte att engagera men åsiktsopinionen visade sig vara oförändrad sedan 2017. Ungefär hälften av göteborgarna var negativa till dessa båda trafikåtgärder medan mellan 30 och 35 procent var positiva. Den beslutade satsningen på en linbana över Göta älv har däremot tappat kraftigt i stöd. 2018 ställde sig endast en tredjedel bakom denna, att jämföras med 52 procent 2016.
Svaren till nytta för staden
SOM-undersökningen i Göteborg görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet i samverkan med bland andra Göteborgs Stad. Svaren på de många frågorna skapar underlag för kommunala politiker och tjänstemän att bygga en stad som alla trivs i.
– Undersökningen låter oss analysera skillnader mellan olika stadsdelar och hjälper oss att bättre förstå vad som skiljer olika områden åt, exempelvis när det handlar om känslan av att kunna påverka politiska beslut. Dessutom ger upprepade mätningar en möjlighet att studera eventuella förändringar över tid säger Stefan Lydén, demokratiutvecklingsledare på Göteborgs Stad.
Dags för årets undersökningar
Samtidigt som resultaten av förra årets mätning blir offentliga når årets undersökning 5000 slumpmässigt utvalda personer mellan 15 och 65 år. Nytt för 2019 års SOM-undersökning i Göteborg är frågor om de nya elsparkcyklarna. Göteborgarna får dels svara på om de använder sådana och dels vad de tycker om deras närvaro i staden. Andra nya lokala frågor gäller billigare kollektivtrafik, minska allmännyttan och riva nya Ullevi för att ge plats åt bostäder och kontor. Undersökningen pågår under hösten 2019 och avrapporteras nästa år.
Parallellt med Göteborgsundersökningen genomför SOM-institutet en rikstäckande och en västsvensk undersökning. Nästan var femtionde person som bor i Göteborg kommer att få en SOM-undersökning under hösten 2019.
– Matematikern Paul Halmos hävdade att problemlösning är ”matematikens hjärta”. Och det stämmer att problemlösning har en särställning i matematikundervisningen på gymnasiet, säger avhandlingens författare Eva Fülöp, som också är lärare i matematik på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke.
Ett matematiskt problem är, till skillnad från en vanlig räkneuppgift, en situation där eleven inte omedelbart ser hur uppgiften ska lösas. En strategi kan då underlätta att ta sig an det matematiska problemet.
– Exempel på strategier kan vara att rita en figur, att gruppera sina data, hitta mönster, eller jobba baklänges. Ett annat sätt kan vara att dela upp problemet i delproblem och först lösa delproblemen.
Testade olika strategier
Eva Fülöp vill genom avhandlingen bidra till en djupare förståelse av förhållandet mellan problemlösningsstrategier och framgång i matematisk problemlösning. Hon har låtit sina elever testa skilda strategier när de ska lösa ett matematiskt problem.
– Syftet med klassrumsaktiviteterna var att problemlösning inte ska vara ett moment i matematikundervisningen utan att matematik ska handla om problemlösning, säger Eva Fülöp.
Bättre leta lösningar än få dem serverade
Hon vill att elever ska kunna leta olika matematiska problemlösningsstrategier och kunna diskutera dessa med sina klasskamrater.
– Klassrumsaktiviteten gav mig möjligheten att hjälpa mina elever att uppleva variationen av att lösa ett problem, istället för att jag ska berätta för dem hur de ska tänka och vad de ska göra.
Syftet med studien var även att undersöka och analysera hur elevernas problemlösningsförmåga påverkades av inlärning av problemlösningsstrategier.
– Testresultaten visade att aktiviteterna förbättrade elevernas problemlösningsförmåga utan att kompromissa med deras framsteg i matematik i allmänhet.
– Att konfrontera elever med frågor som de inte har sett innan måste tillhöra skolans uppgift. En duktig problemlösare är bättre förberedd för framtida utmaningar i en värld präglad av snabba förändringar, säger Eva Fülöp.
Eva Fülöp, gymnasielärare i matematik i Mölnlycke och forskare vid Göteborgs universitet, eva.fulop@harryda.se
Så kallade majoranafermioner kan beskrivas som exotiska partiklar i form av halva elektroner, som därmed skiljer sig åt från partiklar som bygger upp de material vi har omkring oss. Detta gör dem lovande för att kunna lagra information i form av kvantbitar i robusta kvantdatorer.
Kvantdatorn är en dator som använder kvantmekanik för att utföra beräkningar och lösa problem.
En klassisk dator består i princip av två komponenter: en logisk enhet och ett minne. Den logiska enheten kan skriva och läsa nollor och ettor till och från minnet som antar endera av två specifika lägen, 0 eller 1.
Kvantdatorn består i princip av ett enda minnesregister och alla operationer utförs direkt på minnet.
För generella matematiska beräkningar är kvantdatorer inte snabbare än dagens datorer. Däremot är kvantdatorn överlägsen i vissa speciella fall där beräkningen kan utnyttja kvantmekaniska egenskaper, till exempel för att beräkna materiens egenskaper på mikroskopisk nivå. Källa: Wikipedia
Hitintills har det dock varit svårt att kunna identifiera äkta majoranatillstånd vid experimentella mätningar, då det även har förekommit så kallade ”falska” majoranatillstånd, som uppträtt på liknande sätt.
Superströmmar kan skilja på äkta och falska majoranatillstånd
En lösning på problemet att kunna skilja de äkta majoranatillstånden från de falska har nu föreslagits av professor Annica Black-Schaffers forskargrupp vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet. Genom att simulera en av de vanligaste experimentuppställningarna för topologiska supraledare, det vill säga sådan där egenskapen inte förändras även om formen förändras, skapade de en så kallad superström (ström i supraledare). Då observerade de en riktningsförändring av strömmen för det falska majornatillståndet. En sådan skillnad kunde inte observeras för det äkta majornatillståndet. Utifrån simuleringarna kunde de alltså dra slutsatsen att just superströmmar är viktiga för att kunna skilja mellan äkta, så kallade topologiska, och falska majoranatillstånd.
– Den här forskningen kan bidra till att identifiera topologiska majoranatillstånd genom att genomföra supraledande mätningar. Våra resultat visar också på att vi behöver genomföra mer exakta modelleringar, säger Jorge Cayao, postdoktor vid Uppsala universitet.
– Det är viktigt att vi kan avgöra att vi faktiskt har skapat topologiska majoranatillstånd och inte några triviala tillstånd. Den här studien visar att ett sätt att göra detta på är genom superströmmätningar, säger Oladunjoye Awoga, doktorand vid Uppsala universitet.
Jorge Cayao, postdoktor vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, jorge.cayao@physics.uu.se
Annica Black-Schaffer, professor vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, annica.black-schaffer@physics.uu.se
– De megastäder som nu i expressfart växer i Asien och i Afrika gör det på planetens bördigaste jordbruksmark. Och det sker i en skala som får återverkningar på vår gemensamma förmåga att producera mat i framtiden, säger Stephan Barthel.
Städerna måste ha mat
Forskare kan nu visa att de stora och växande städerna kompenserar sin brist på jordbruksmark genom att avskoga helt andra platser på planeten. Och den mark som då används behöver vara tre till fyra gånger så stora som dem man förlorar, därför att skogsmarken är tre till fyra gånger mindre produktiv.
– Vi ser det till exempel i Brasilien. Och när man odlar upp skogar förloras biologisk mångfald och en viktig kapacitet att lagra kol. Att kolinlagringen minskar kommer att späda på klimatförändringarna, säger Stephan Barthel.
Stadsjordbruken slås ut nu
Han förklarar att städer historiskt har månat väldigt mycket om att stadsjorden ska vara produktiv, med cirkulära flöden. Man har av tradition också tagit hand om restprodukter, som matrester och gödsel eftersom man varit beroende av dem. I det globala syd finns fortfarande fungerande stadsjordbruk till stor del, men den ekonomiska globaliseringen gör att stadsjordbruken nu försvinner
– Det måste då kompenseras för att städerna ska ha en livsmedelstrygghet och då försvinner skogarna, ofta de tropiska regnskogarna. Kina och Indien, köper också upp mark i Afrika, Östeuropa och Sydamerika och späder på den här processen.
”Problemet är inte ens uppmärksammat”
Stephan Barthel säger att de här stadsjordbruken finns överallt i alla städer och man måste visa att de är betydelsefulla och även ge dem stöd, i kombination med lokala lagar så att de skyddas som om de vore naturreservat.
– Vi föreslår en strategi där global politik för markanvändning, med en FN-resolution likt den om att minska förlusten av biologisk mångfald, kombineras med regional planering och lokal ledning. Detta som stöd till lokala politiker, för lösningarna finns lokalt och regionalt.
– Problemet är inte ens uppmärksammat, man ser bara fördelarna i att staden växer. Det finns så många kortsiktiga ekonomiska fördelar med växande städer som ökade skatteintäkter, bostäder som byggs, jobb som skapas. Ja, listan kan göras lång, säger Stephan Barthel.
Kontakt:
Stephan Barthel docent i Geospatial informationsteknik och föreståndare för Urban Studio vid Högskolan i Gävle, stephan.barthel@hig.se
Förpackningar används för att transportera, förvara och bevara mat, medicin och andra konsumentprodukter. För att utveckla nya paketöppningstekniker behövs prototyper och fysiska tester. Med hjälp av så kallade finita elementsimuleringar (FE-simulmeringar) kan designprocessen bli snabbare och robustare. FE-simulering är ett kraftfullt virtuellt verktyg för material-, produkt- och processutveckling.
Shafiqul Islam, forskare inom maskinteknik vid BTH, har studerat hur finita elementsimuleringar kan leda till att vi får livsmedelsförpackningar som är lättare att öppna samt förpackningar som är mer tåliga och hållbara. Simuleringsmetoden innebär att man med hjälp av en datormodell kan återskapa vad som händer i verkligheten. På så sätt kan man se hur lätt förpackningen är att öppna, var det eventuellt uppstår sprickor samt vilket material som är bäst att använda för att förpackningarna ska hålla.
Datorsimuleringarna gör att tillverkarna kan ta rätt beslut tidigt i utvecklingsprocessen, vilket gör att de kan ta fram förpackningar som är tåligare och mer hållbara till lägre kostnader. Producenten får med hjälp av simuleringarna även en större förstående för hela designprocessen.
Shafiqul Islams forskningsresultat går att tillämpa inom de flesta designprocesser, i livsmedelsindustrin men även inom bilindustrin.
Shafiqul Islam (engelsktalande), forskare inom maskinteknik vid BTH, shafiqul.islam@bth.se
Begreppet ”scary seafood” börjar få fäste bland krögare och besöksnäring i den rika världen. Det är ett samlingsnamn för mat från havet som vi i västvärlden av olika skäl inte anser vara ätbar. Den kan bli en bland många upplevelser på turistmål, men framför allt ett alternativ till kött, av miljö-, hälso- och försörjningsskäl.
– Vi måste ändra beteende kring vad vi äter. I den rika delen av världen vill vi bara ha filé från de finaste fiskarna i haven. Men i Afrika och delar av Asien äter man det mesta man får upp. Vi måste också skörda arter som är längre ner i näringsväven. Det handlar om en långsiktig förändring av vanor, säger Susanne Lindegarth på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet och samordnare för projektet Scary seafood, som involverar både forskare och företag.
– Namnet ”scary seafood” har en stor attraktionskraft. Det vi vill utnyttja för att få fler att förstå att vi behöver ändra våra konsumtionsvanor för att få ett mer hållbart samhälle. Vi vill öka kunskapen både bland konsumenter och besöksnäringen.
Lång lista med okända godingar från havsdjupen
Projektet Scary seafood listar i en rapport från januari 2019 ett 30-tal potentiella arter av fiskar och skaldjur som vi inte äter i dag, som trollhummer (till sushi), maskeringskrabba, simkrabba och strandkrabba plus många arter av räkor och havssnäckor. Simkrabban är en vanlig bifångst som kastas i sjön, strandkrabban är den som barn gärna metar på Västkusten.
Bland räkorna finns sandräka, glasräka och inte minst tångräka. Den äts mer sällan i dag, men ansågs åtminstone förr som godare än nordhavsräkan som vi äter i dag. Tångräkan är originalet för ”pillede rejer” i Danmark.
Andra godingar på listan är öronmaneter, bläckfisk, valthornssnäcka, ett antal arter av alger, musslor, bläckfisk, sjöborrar och sjöstjärnor, sjögurkor och sjöpungar.
Att stoppa i oss något slemmigt som luktar illa på stränderna tillhör för många kategorin ”otänkbart”. Men tack vare sushins intåg på svenska menyer har vi lärt oss äta alger. Sedan några år odlas makroalger som socker- och fingertång kommersiellt i svenska vatten på Västkusten. Forskning pågår om hur den bäst tas till vara i förädlingsledet. Det sker inom ramen för projekt Seafarm, ett samarbete mellan KTH, Chalmers, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Linnéuniversitetet.
– Ska vi torka, den, frysa den eller ensilera den? För mat kan frysning passa bra ibland, torkning ibland. Biomassan är ganska känslig, så man måste behandla den snabbt för att behålla kvaliteten. Det är viktigt när man ska jobba industriellt med många ton biomassa per dag, säger projektledaren Fredrik Gröndahl vid KTH.
Förutom till sushi kan algerna användas som de är, strimlade i sallad, blandad med fiskfärs i algburgare eller ingrediens i andra rätter. Forskare jobbar med att ta fram smakförstärkare, konsistensgivare, färgämnen, proteiner och annat i bioraffinaderier.
Utöver mat forskar man på bland annat nedbrytbara alternativ till plast och textilier. Resterna kan bli biogas – om förädlarna får mer betalt för att ta tillvara dem. Men alger innehåller både fosfor och kalium och skulle kunna bli alternativ till handelsgödsel. På så vis för man tillbaka näring som lantbruket läcker till havet.
Tarmtång havets tryffel
På Gotland pågår försök att odla potatis med bland annat tång, ”släke”, i gödningen. I ett annat projekt på ön testar man att odla östersjöalg, tarmtång eller Tarmalg (Ulva intestinalis) vid Ar forskningsstation. Den är trots namnet populär bland kockar, men mer säljbar som ”havets tryffel”.
Det har pratats länge om insekter som alternativa proteiner, men många drar sig för tanken på att stoppa larver och skalbaggar i munnen. Därför kan fler skaldjur – insekternas havssläktingar – vara ett alternativ där man tar ut köttet som crabsticks eller kräftstjärtar.
Skaldjur har också fördelen att de ses som lite lyxiga, och lättare kan locka konsumenter. Försök med odling av ett antal arter pågår på Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning, Swemarc, vid Göteborgs universitet i samarbete med Rise, Chalmers och KTH. En art är hummer, där man redan producerar yngel som sätts ut i havet för att stärka naturliga bestånd. Det finns också intresse för att använda dem i kommersiell odling.
Näst längst har forskningen kommit kring havskatten. Där studerar man vilka förhållanden som är bäst för odling, med vattenkemi, temperatur, storlek på tankar, styrka i vattenflöden, bubbling.
– Vi studerar tillväxt, stressreaktioner och beteende vid olika förhållanden. Vi tittar också på nya foder. Det finns kommersiella standardfoder, men fiskarter kan vara olika som ko och kyckling. Behoven skiljer också mellan olika utvecklingsstadier, säger Kristina Snuttan Sundell, föreståndare för Swemarc och professor på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Havskatt kan bli odlad delikatess
Hälleflundra och tunga tillhör de arter som lämpar sig bäst för odling i havet, enligt en kartläggning av Göteborgs universitet. Ett antal arter har rankats efter hur efterfrågade de är, ifall odling förekommer i andra delar av världen och hur mycket man vet om arternas biologi.
Högst klassade är hälleflundra, tunga, piggvar, havskatt, torsk och lyrtorsk. Därefter listas kummel, bergtunga och sjurygg, där det saknas tillräckliga erfarenheter av odling men man inte sett uppenbara hinder för odling.
I nästa kategori finns långa, lubb, rödspätta, marulk, fjärsing (lik abborre) och slätvar, där man saknar tillräcklig kunskap om biologin och arternas lämplighet för odling. Rödtunga och makrill avfärdas som svåra att odla.
Arter längre ned i näringskedjan forskas det ännu inte lika mycket på, men öronmaneter används redan som ingrediens i bantningspreparat. De har lågt näringsvärde men är utmärkta som bukfylla.
Sjöstjärnor kan åtminstone bli foder för marina arter vi äter, medan sjögurkor och sjöpungar har potential som mat. De sistnämnda, som kanske motverkar en del cancerformer, odlas redan och säljs i Sverige som buljongextrakt med salt- och umamismak.
Däremot forskas det på olika sätt hur man kan minska svinn. Norska forskare studerar hur man kan få kvar mer kött när fisk benas. I Norge tas också lax- och torskhuvuden till vara för asiatiska marknader, där de ses som delikatesser. Även Swemarc och Chalmers forskar på hur spill kan tas tillvara i produktionen.
Sjöpung (Ciona intestinalis)
Vid Chalmers pågår forskning om hur man ska kunna undvika att slänga råvara där kvalitén försämras i produktionskedjan, genom att försvåra härskning. Forskning i världsklass bedrivs vid institutionen för biologi och bioteknik om extrahering av bioaktiva komponenter som proteiner och lipider.
Svalt intresse för hela fisken
Att omvandla forskning till kommersiella lösningar stupar ofta på att det krävs investeringar inom industrin för att minska svinnet. Det stupar än så länge på för litet intresse och kunskap bland konsumenter, enligt Kristina Bergman på avdelningen Miljö och uthållig produktion vid det statliga forskningsinstitutet Rise i Göteborg.
– Det borde finnas en nyfikenhet från konsumenter på att man utnyttjar hela fisken, som med kött. Men från laxen, som blivit dyrare, tar man till vara det mesta: nuggets, rökta fenor och nu pulled salmon-burgare av spillbitar, säger hon.
– Insjöfisk är också underutnyttjad, som mört, braxen och id, men även där verkar det hända saker. I Finland gör man till exempel burgare av mört och braxen. Jag ser att det finns ett sådant intresse även i Sverige nu.
Stort svinn i fiskindustrin – bara hälften bli mat
Fångster och svinn varierar från år till år, men bara kring hälften blir mat. Siffrorna är snitt för åren 2011-13 och har beräknats utifrån fiskestatistik och intervjuer med förädlare.
Svenska fiskare landar cirka 170 000 ton fisk per år. Till det läggs odlad och importerad fisk, medan export och foderfisk (86 000 ton) dras av. Kvar blir 115 000 ton till matproduktion. Av det antas drygt 100 000 ton gå till förädling. Endast 40 000 ton beräknas bli filé, framför allt av torsk, lax och sill.
Resterande 60 000 ton räknas som biprodukter. Av det används det mesta till minkfoder samt fiskmjöl och fiskolja. Inget blir till biogas på grund av för dålig betalning, enligt förädlare. En del av svinnet i alla led skulle kunna bli mat, anser forskarna.
Källa: ”Co-products in the Swedish Seafood Processing Industry (pdf)” (2015) från Göteborgs universitet.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Det är redan tufft som det är, att lyckas vara lönsam i en hårt konkurrensutsatt och stundom kritiserad bransch. En yrkesfiskare ska numera också vara välkomnande, flexibel, pedagogisk och miljömedveten. Det senare till följd av att flera periodvis även arbetar inom besöksnäringen, med allt med allt från att ordna fisketurer och driva restaurang till att ordna festivaler.
År 1938 arbetade totalt 14 000 personer i Sverige med att fånga fisk. Majoriteten av dem verkade längs havskusten, en yrkesgrupp som idag benämns som ”kustnära yrkesfiskare”. Idag finns bara runt tusen personer kvar i yrket.
En stor del av den fisk och de skaldjur vi numera äter importeras, fångas längre ut till havs av större båtar eller odlas i fiskodlingar.
Denna decimerade yrkesgrupp spelar fortfarande dock en roll i politikernas mål om en levande landsbygd och att man ska kunna bo och leva överallt i landet. Hamnbesökare ska kunna köpa lokalt fångad fisk och uppleva fiskerinäringen på nära håll.
Urgammal närig i förändring
För att bland annat förstå skärningspunkten mellan politisk styrning och vardaglig praktik, har Malin Andersson, doktorand i tjänstevetenskap vid Lunds universitet, studerat de sociala och kulturella aspekterna av denna urgamla näring i förändring. Hon har intervjuat fiskeförvaltare, yrkesfiskare längs västkusten samt insamlat etnografiskt material bestående av texter, observationer och bilder från västkusten.
Hennes sammanfattande resultat visar att dessa yrkesfiskare befinner sig i många olika förändringsprocesser samtidigt.
Utöver minskad lönsamhet till följd av att maten från havet numera hämtas från annat håll, påverkas yrkesgruppen av en växande besöksnäring, att fiskeripolitiken reformerades 2014, att flera olika organisationer inom både fiskeförvaltning och näringen har lagts ner samt nya politiska mål som handlar om att skapa en levande landsbygd. Dessa förändringar leder bland annat till en överbyråkratisering.
Frustration över krångliga regler
– Jag har fått ta del av otroligt många berättelser som handlar om en stor frustration kring krångliga regler och en oro för att göra fel. Många menar att de har drabbats av orättvis bötfällning. Situationen urgröper yrkesfiskarnas tillit till myndigheter och beslutsfattare, säger Malin Andersson.
Situationen blir inte bättre av att yrkesgruppen hör till en av de mest förolyckade enligt FN:s arbetslivsorgan ILO, att näringen har fjärde störst pensionsavgångar i landet och att unga har svårt att ta sig in på grund av höga investeringskostnader.
Många är också färgade av att bli ifrågasätta för att inte bedriva ett hållbart fiske, berättar hon. De ifrågasätter dock den bilden och menar att det småskaliga fisket inte bidrar till utfiskning.
– Om vi menar allvar med att man ska kunna arbeta och leva överallt i landet, så behöver vi förstå vad som händer på land, inte bara i vattnet. Min avhandling bidrar till de samhällsvetenskapliga perspektiv som saknas i forskning om fiskenäringen och fiskeriförvaltning, säger hon.
Andreas Eklund har i sin avhandling studerat hur sinnesmarknadsföring kan bidra till att göra att ett varumärke anses vara mer premium, vilket skapar värde både för företaget och dess konsumenter. Han förklarar:
– Jag har koncentrerat mig på upplevelsen av miljön inuti bilen via interiören, den som föraren tar del av. Jag har studerat hur ett företag planerar och designar en upplevelse och hur den upplevs av konsumenter och skapar värde med sinnesmarknadsföring som en lins.
Andreas Eklund har gjort en fallstudie hos Volvo personvagnar, där han specifikt har studerat deras premiumbil XC90. Han har intervjuat anställda och genomfört en enkätstudie med konsumenter som äger en Volvo. Detta för att få en så mångfacetterad bild av värdeskapande som möjligt.
”Skandinaviska värden”
– Företaget vill förmedla det som de kallar för skandinaviska värden, berättar Andreas Eklund. Det gör de till exempel genom att ha rymligt med utrymme och att använda skandinaviska naturmaterial som björk, kristall och läder som associeras med lyx. Biltillverkaren använder sig av flera sinnesintryck för att positionera sitt varumärke, såsom syn, känsel, hörsel och doft.
Enkätstudien med konsumenterna visar att de ofta är medvetna om emotionella och symboliska värden som varumärket ger. Dessa tenderar vara viktigare än den egentliga praktiska nyttan för bilen. Andreas Eklunds studie visar att konsumenters känslo-, harmoni och sinnesintryck från en varumärkesupplevelse påverkar konsumenternas varumärkesbild positivt. Det visar att emotionella och symboliska värden är mer viktiga för konsumenters faktiska värde av varumärket.
Skapar en helhet
– Alla delar är viktiga för varumärkesupplevelsen, de ska samspela för att skapa en harmoni. Jag liknar det vid en symfoniorkester – dirigenten och alla instrument bidrar var och en till att helheten ska bli fantastisk. Ett instrument i taget kanske inte är så storslaget, men spelar alla tillsammans harmonieras alla sinnesintryck för åskådaren. Om all interiör inne i bilkupén samspelar och utstrålar premium blir resultatet att varumärket uppfattas som sådan också. Det räcker med att någon interiör komponent inte stämmer överens med de övriga för att upplevelsen ska bli sämre, till exempel att ljudet på knapparna i bilen låter ”billigt”.
Just harmonibegreppet är något som Andreas Eklund fokuserar på i sin avhandling. Likt orkestern använder biltillverkaren interiören i bilen som en scen där olika delar av inredningen attraherar olika sinnen för att skapa en harmonisk varumärkesupplevelse, som leder till en positiv varumärkesbild.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
