– I stället för att prata om vilken samhällsklass som är mer eller mindre rasistisk borde vi tala om på vilket sätt som klasspositionen påverkar hur vi uttrycker rasism. Klassvillkoren påverkar vilken typ av rasistiska och diskriminerande handlingar vi utför och vilka orsaker som ligger bakom, säger Mikael Svensson som nu disputerat i sociologi vid Uppsala universitet.

Han beskriver i sin avhandling hur den offentliga allmänna diskussionen om rasism ofta innehåller antaganden om klass. I såväl massmediala som politiska diskussioner finns enligt honom en generellt vedertagen uppfattning om att rasism främst förekommer i arbetarklassen.

Arbetarklassen exkluderar

– Den uppfattningen har också stärkts av vetenskapligt genomförda undersökningar som mäter attityder till kulturell mångfald och flyktingmottagning, där trenden pekar åt samma håll. Samtidigt har studierna kritiserats för att vara utformade på ett sätt som relativt sett överdriver de negativa attityderna hos personer i arbetarklassen och missar motsvarande attityder bland de med mer privilegierade klasspositioner.

I sin forskning visar Mikael Svensson på skillnaderna i hur rasismen ser ut i olika samhällsklasser. Arbetarklassens rasism domineras av olika typer av exkluderande och undvikande handlingar, till exempel att försöka få chefen att inte anställa fler personer med det man uppfattar som utländsk bakgrund. Att undvika att arbeta med vissa kollegor som har utländsk bakgrund eller att undvika att söka arbete på arbetsplatser eller att bo i bostadsområden där många har utländsk bakgrund.

Priviligerade korrigerar

Samma typ av handlingar och beslut finns också bland de med mer privilegierade klasspositioner, men här är framförallt exploaterande och korrigerande handlingar utmärkande för rasismen. Det kan exempelvis vara att särskilt försöka anställa personal med utländsk bakgrund till de sämsta positionerna för att kunna betala mindre. Det kan handla om att få grannar med utländsk bakgrund att ta ner sina paraboler som de satt upp för att titta på tv från sina hemländer och att få dem att sluta laga mat som anses lukta för mycket.

Studien bygger på intervjuer med personer i arbetarklasspositioner som bor i ett arbetarklassområde och som vid intervjutillfället tjänade mellan 200 000 och 360 000 kronor per år, respektive intervjupersoner med priviligierade klasspositioner som bor i ett socioekonomiskt mer fördelaktigt område och som vid intervjutillfället tjänade över 480 000 kronor per år.

Rasifierande hierarkier på arbetsmarknaden

– Varför man uttrycker rasism på så olika sätt beror bland annat på i vilka situationer man möter personer som anses ha utländsk bakgrund, olika arbetsvillkor och olika upplevda konkurrenssituationer och möjligheter på bostads- och arbetsmarknaden. Man måste också räkna in de rasifierade hierarkier som finns på arbets- och bostadsmarknaden.

– Personer med utländsk bakgrund, särskilt utomeuropeisk bakgrund, har genomgående svagare positioner på arbetsmarknaden och bor i socioekonomiskt svagare bostadsområden, säger Mikael Svensson.

Vad är klass?

Klass definieras i avhandlingen baserat på klassteoretikerna Erik Olin Wright och John Goldthorpes klasscheman, vilket innebär en kombination av marxistiska och weberianska klasskriterier. Det innebär att klass främst definieras utifrån om personerna själva äger företag eller säljer sin arbetskraft, vilket yrke människor har, vilken position på arbetsplatsen de har – om de kontrollerar andras arbete och i vilken uträckning deras eget arbete kontrolleras av andra – och vilka anställningsvillkor och lön de har.

Intervjupersonerna i studien som tillhör arbetarklassen arbetar exempelvis som undersköterska i hemtjänsten, brevbärare, frisör och butiksbiträde, medan intervjupersonerna som tillhör de mer privilegierade klasserna exempelvis arbetar som läkare, arkitekt, ekonom och chef på större företag.

De intervjupersonerna från arbetarklassen som är med i studien tjänade vid intervjutillfället mellan 200 00-360 000 kronor per år, medan intervjupersonerna med mer privilegierade klasspositioner som minst tjänade 480 000 kronor per år.

Avhandlingen:

Svensson M; Hur klass gör skillnad: Klasspositionens betydelse för rasistiska och negativt särskiljande praktiker (2019)

Kontakt:

Mikael Svensson, disputerad vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, numera lärare och forskare vid Södertörns högskola, mikael.svensson@sh.se

En stor del av alla infektioner i protesleder orsakas av en bakterie – Staphylococcus epidermidis – som är en del av kroppens naturliga hudflora. Risken att drabbas av en ledprotesinfektion är liten men antalet fall ökar i takt med att allt fler patienter opereras.

– Vi kunde visa att de undergrupper av S. epidermidis som orsakar ledprotesinfektion i mycket större utsträckning är motståndskraftiga mot den antibiotika som idag används för att förebygga ledprotesinfektion, säger Emeli Månsson, infektionsläkare på Västmanlands sjukhus och tidigare doktorand vid Örebro universitet.

I ett nästa steg har hon undersökt om de bakterier som isolerades från ledprotesinfektioner finns i normalfloran hos patienter som ska genomgå höft- eller knäprotesoperation.

– Resultaten visar att en andel av patienterna bär på de S. epidermidis som är överrepresenterade i ledprotesinfektioner. Vi vet idag inte om dessa patienter löper högre risk för att drabbas av ledprotesinfektion. Bredare antibiotikaprofylax till patienter med högre risk kan bli aktuellt i framtiden, men vi behöver mer kunskap om hur vi identifierar dem, säger Emeli Månsson.

Tål desinfektionsmedel

Genom att kartlägga bakteriens gener har Emeli Månsson också kommit fram till att dessa undergrupper av S. epidermidis är bärare av genen som medför tolerans mot klorhexidin – ett desinfektionsmedel som används innan kirurgi.

– Värdet av helkroppstvätt med tvål som innehåller klorhexidin innan ledproteskirurgi kan ifrågasättas. Samtidigt är det viktigt att påpeka att ledprotesinfektion även orsakas av andra bakterier än S. epidermidis. Vi vet inte hur det totala antalet patienter som drabbas av ledprotesinfektion skulle påverkas av om man slutade använda klorhexidintvål, säger hon.

Förekommer inte i luften i operationssalen

Patienter som får en ledprotesinfektion behöver ofta genomgå en ny operation och behandlas med antibiotika under lång tid. Därför är det viktigt att veta om det finns risk att vissa patienter får de motståndskraftiga S. epidermidis under sjukhusvistelsen.

I en delstudie har Emeli Månsson undersökt om dessa bakteriestammar finns i luften i operationssalarna. Resultaten visar att S. epidermidis förekommer i luften under mer än hälften av alla operationer, men de undertyper som är överrepresenterade i infektioner i ledproteser återfanns inte i luften.

– Framtida studier behövs för att undersöka i vilken utsträckning som S. epidermidis, associerad med ledprotesinfektion, överförs till patienter från sjukhusmiljön under vårdtiden.

Avhandlingen:

Molecular epidemiology of Staphylococcus epidermidis in prosthetic joint infections

Kontakt:

Emeli Mansson, emeli.mansson@regionvastmanland.se

Elever inom gymnasieskolan erbjuds begränsade möjligheter att arbeta med problemlösning, menar Jonas Jäder doktorand vid Umeå universiteten, som studerat några av de komponenter som är värdefulla för elevers problemlösande.

En stor del av undervisningstiden i matematik, inte minst i Sverige, används till att elever arbetar med övningsuppgifter. Dessa övningsuppgifter hämtas till exempel från en lärobok, och har en stor påverkan på de möjligheter att lära som eleverna har.

Tidigare forskning har visat att uppgifter av rutinkaraktär, som kan lösas genom att en elev använder en välbekant metod, inte är tillräckligt för att stötta elever i deras lärande av matematik. Eleverna riskerar då att i alltför hög utsträckning fokusera på utantillinlärning.

I kontrast till rutinuppgifter kräver matematiska problem att en elev själv konstruerar hela eller en del av lösningsmetoden.

Läroböckerna har utvecklingspotential

I sin avhandling visar Jonas Jäder att andelen matematiska problem i läroböcker är låg. Bland de uppgifter som inleder varje nytt kapitel, och som ofta betraktas som de enklaste, är andelen så låg som 4 procent. Dessa resultat är relativt lika i läroböcker från tolv olika länder, på fem kontinenter och med bred spridning i internationella kunskapsmätningar.

Resultaten indikerar att lärobokens utformning inte är den avgörande faktorn för elevers resultat, men att det finns en utvecklingspotential i utformningen av läroböcker med avseende på andelen matematiska problem. Då det dessutom visat sig att elever i den svenska gymnasieskolan i hög utsträckning arbetar med just de inledande uppgifterna finns också en potential att utveckla urvalet av uppgifter för att öka andelen matematiska problem i undervisningen. Detta skulle, förutom möjligheter till lärande kunna påverka även elevers uppfattningar om matematik.

Problemlösning utanför boxen

En uppfattning om matematik som elever har är att den består av uppgifter som ska kunna lösas på det för eleven mest trygga sättet, nämligen genom att använda en sedan tidigare välbekant metod.

Med syfte att fördjupa förståelsen för de utmaningar som matematiska problem erbjuder, och som skapar olika möjligheter till lärande, har Jonas Jäder utvecklat ett analytiskt ramverk. Genom att använda ramverket går det att i problemlösningsprocessen se såväl skapandet av nya metoder som förståelsen för de ingående matematiska begreppen som värdefullt.

– En mer nyanserad bild av vad det innebär att arbeta med matematisk problemlösning kan vara ett stöd i utformning, urval och användning av uppgifter i undervisningen, säger Jonas Jäder.

Avhandlingen:

Med uppgift att lära: om matematikuppgifter som en resurs för lärande

Kontakt:

Jonas Jäder, Högskolan Dalarna, jjd@du.se

– Resultaten understryker att det är viktigt att tidigt sätta in åtgärder mot återkommande smärta för att förebygga negativa konsekvenser för barnens fortsatta liv, säger Susanne Ragnarsson, doktorand vid Umeå universitet.

I sin avhandling har Susanne Ragnarsson följt skolbarn från årskurs 6 till och med årskurs 9. Majoriteten av barnen uppgav att de hade återkommande besvär med ont i huvudet, magen eller ryggen. Fyra av tio hade sådana besvär minst en gång i veckan.

Konsekvenser av återkommande smärta

Avhandlingen bygger på två långtidsstudier med cirka 1500 skolbarn i Umeå samt en systematisk litteraturstudie.

Barnen med återkommande smärta upplevde oftare att de inte kunde följa med i skolarbetet än kamraterna utan smärtproblem.

Smärta sänkte självkänslan

Dessutom fick barnen som rapporterade återkommande smärta i mellanstadiet överlag lägre slutbetyg när de gick ut nian, i jämförelse med barn utan återkommande smärtproblem. Detta gällde för både flickor och pojkar och för barn med såväl huvudvärk som med mag- eller ryggsmärta. De barn som fick lägre betyg och sämre självkänsla hade i regel smärta en eller flera gånger i veckan eller återkommande smärta från flera ställen på kroppen.

Avhandlingen visar också att återkommande smärta är relaterat till besvär med koncentration, skolfrånvaro och självupplevda problem med skolprestationer. Avhandlingen visar att dessa faktorer delvis kan förklara varför barn med återkommande smärta fick lägre betyg.

– Återkommande smärta är ett folkhälsoproblem som bör tas med när man planerar insatser för barns hälsa. Det gäller i första hand insatser som kan förebygga återkommande smärtproblem. Det kan också handla om stöd och hjälp för att barn med smärtproblem ska kunna vara i skolan och koncentrera sig på skolarbetet, men mer forskning på området behövs, säger Susanne Ragnarsson.

Avhandlingen:

Att klara skolan när huvudet dunkar och kroppen värker – en studie om återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn

Kontakt:

Susanne Ragnarsson, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, susanne.ragnarsson@umu.se

Rovfåglars synskärpa är väl undersökt och visar att en del stora örnar och gamar har dubbelt så skarp syn som människor. Däremot har forskare fram tills nu aldrig studerat synsinnets hastighet hos rovfåglar, det vill säga hur snabbt de uppfattar synintryck.

– Det här är första gången. Jag och min kollega Simon Potier har i vår studie undersökt pilgrimsfalk, tatarfalk och kaktusvråk och mätt hur pass snabbt ljus kan blinka för att de här arterna fortfarande ska kunna uppfatta blinkningarna, berättar Almut Kelber, professor vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

Resultaten visar att pilgrimsfalken ser snabbast och kan uppfatta 129 Hz (blinkningar per sekund) förutsatt att ljusintensiteten är hög. Under samma förhållanden kan tatarfalken se 102 Hz och kaktusvråken 77 Hz. Som jämförelse kan nämnas att människor ser maximalt 50–60 Hz. På bio räcker det med 25 bilder per sekund för att vi ska uppfatta det som film och inte som en serie stillbilder.

Synhastigheten speglar jaktbehovet

Hur snabbt de olika rovfåglarna uppfattar synintryck stämmer överens med det behov de har när de jagar: Pilgrimsfalken jagar snabbt flygande fåglar medan kaktusvråken jagar små, långsammare däggdjur på marken.

Även om rovfåglars synhastighet aldrig mätts förrän nu så finns det studier på hur pass snabbt små insektsätande fåglar som flugsnappare och blåmes uppfattar synintryck.

– De har också snabb syn. Därför drar vi slutsatsen att fågelarter som jagar byten som flyger fort har snabbast syn. Evolutionen har försett dem med den förmågan eftersom de behöver den, säger Almut Kelber.

– Det är lite av en tävling. En fluga flyger ganska snabbt och kan se snabbt och därför måste flugsnapparen se flugan snabbt för att kunna fånga den. Samma sak med falken, för att kunna fånga flugsnapparen måste den hinna upptäcka sitt byte tillräckligt tidigt för att hinna reagera, säger Simon Potier.

Den nya kunskapen kan förhoppningsvis bidra till bättre förhållanden för fåglar som hålls i fångenskap.

– De som håller fåglar i bur måste vara noga med belysningen och använda burbelysning som inte flimrar, fladdrar och blinkar, för då mår fåglarna inte bra, säger Almut Kelber.

Vetenskaplig artikel:

How fast can raptors see? Journal of Experimental Biology

Kontakt:

Almut Kelber, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, almut.kelber@biol.lu.se
Simon Potier, postdoktor (engelsktalande), Biologiska institutionen, Lunds universitet,, simon.potier@biol.lu.se

Anna-Lena Ekdahls avhandling handlar om undervisningen där relationer mellan tals delar och helhet ses som grunden för att lära sig addition och subtraktion hos barn i åldrarna 5-8 år.

Forskningen visar att lärarens val av aktiviteter, material och exempel är viktiga. Även ordning i vilken exempel erbjuds i undervisningen verkar vara väsentligt för barns och elevers möjlighet att lära sig. Genom att använda principer från variationsteorin (Marton, 2015) som säger att urskilja skillnader är avgörande för att lära sig något specifikt, indikerar resultatet att variation som erbjuds i undervisningen möjliggör olika slags lärande hos barnen och eleverna.

Relationer, matematiska idéer och principer

– Framförallt visar resultaten hur viktigt det är med connections, det vill säga hur läraren med sina pedagogiska handlingar (muntligt och med gester) pekar ut relationer och samband mellan tal och representationer. Om och hur läraren uppmärksammar relationer, matematiska idéer och principer, förefaller vara väsentligt för vad barnen/eleverna erbjuds att lära, säger Anna-Lena Ekdahl.

Genom att analysera undervisning på lågstadiet och i förskolan har det varit möjligt att identifiera skillnader i hur ett begränsat antal aktiviteter om tal hanteras i undervisningen av lärare. Dessa ibland subtila skillnader som identifierats erbjuder olika lärandemöjligheter.

– Analyser av lärares olika sätt att undervisa om samma sak och skillnader däremellan kan användas för vidare diskussion om hur matematiska idéer och principer kan synliggöras för barn och elever i denna åldersgrupp. Vidare kan de goda undervisningsexemplen, där lärarens pedagogiska handlingar pekar ut relationer och samband användas som underlag för reflektioner kring vilka frågor läraren ställer till barnen/eleverna, vad deras uppmärksamhet riktas mot med hjälp av lärares verbala och icke-verbala handlingar, vad som kopplas ihop med vad i undervisning, säger Anna-Lena Ekdahl.

Avhandlingen:

Teaching for the Learning of Additive Part-whole Relations The Power of Variation and Connections

Kontakt:

Anna-Lena Ekdahl, Anna-Lena.Ekdahl@ju.se

Den nya behandlingen bygger på att stimulera ett receptorprotein i nervsystemet som heter CNR2. Att just detta protein skulle kunna användas för behandling gjordes med en mycket ovanlig metod. Istället för att använda traditionella metoder för läkemedelsutveckling har forskargruppen utvecklat en ny datoralgoritm som kan väga samman stora mängder genetisk och farmakologisk information från europeiska och amerikanska sjukhus och universitet. Algoritmen föreslog sedan nya behandlingar som skulle kunna påverka sjukdomens grundmekanismer.

Föreslog helt ny behandling – som funkade

– Vi blev väldigt förvånade då algoritmen föreslog helt nya behandlingsidéer som ingen har diskuterat i detta sammanhang, som CNR2. Därför bestämde vi oss för att undersöka detta vidare på labbet, säger Sven Nelander, universitetslektor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och ansvarig för studien.

De nya behandlingarna undersöktes med hjälp av cellprover från patienter och i djurmodeller där de visade sig effektiva. Till exempel försämrades cancercellernas överlevnad och tumörtillväxten i zebrafiskar minskade när de behandlades med en substans som stimulerar CNR2.

Smarta algoritmer hittar oväntade vinklar

Forskarna har också utvecklat datoralgoritmen så att den kan användas för andra cancerformer.

– Smarta algoritmer kommer att bli allt viktigare inom cancerforskningen de kommande åren eftersom de kan hjälpa oss forskare hitta oväntade vinklar. Vi har redan startat ett större projekt här i Uppsala där flera typer av cancer i barn och vuxna ska undersökas på detta sätt. Vi hoppas att det kan leda till fler oväntade behandlingsmöjligheter, säger Sven Nelander.

Studien har gjorts i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet, Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola

Vetenskaplig artikel:

Integrative discovery of treatments for high risk neuroblastoma. (Almstedt et al) Nature Communications 2019

Kontakt:

Sven Nelander, universitetslektor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, sven.nelander@igp.uu.se

Studien, som publiceras i PLOS Biology, ger nya insikter om spermiernas funktion och skulle på sikt kunna bidra till ny diagnostik för att mäta spermiekvalitet.

– Vi ser att kosten påverkar hur rörliga spermierna är och att den också är kopplad till förändringar i specifika molekyler i spermierna. I vår studie rör det sig om snabba effekter som märks efter en till två veckor, säger Anita Öst, universitetslektor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet.

Sockerslukande bananflugor fick feta barn

Spermiekvaliteten kan försämras av flera miljö- och livsstilsfaktorer, där fetma och relaterade sjukdomar, som typ-2 diabetes, är en riskfaktor för låg spermiekvalitet. Forskargruppen bakom den nya studien är intresserad av epigenetiska fenomen, som innebär att egenskaper eller genuttryck förändras även om arvsmassan, DNA-sekvensen, är oförändrad. I vissa fall kan sådana epigenetiska förändringar innebära att egenskaper överförs från förälder till avkomman via spermierna eller ägget.

I en tidigare studie har forskargruppen sett att bananflugehannar som överkonsumerat socker en kort tid före parning oftare fick ungar som blev tjocka. Liknande studier på möss tyder på att små RNA-fragment, så kallat tsRNA, spelar en roll i sådana epigenetiska fenomen i nästa generation. Dessa RNA-fragment förekommer i ovanligt stor mängd i just spermierna hos många arter, både människa, bananfluga och mus. Deras funktion är än så länge relativt outforskade.

Godis och läsk påverkade RNA-fragment

Forskare har teorier om att RNA-fragmenten i spermierna kan vara inblandade i epigenetiska fenomen, men det är för tidigt att säga om det fungerar så i människa. I den nya studien ville forskarna undersöka om högt intag av socker påverkar sådana RNA-fragment i spermier hos människa.

I studien fick 15 yngre, normalviktiga, icke-rökare följa en diet, där de försågs med allt som de skulle äta under två veckor. Dieten baserades på en hälsosam kost som följde de Nordiska näringsrekommendationerna förutom att den andra veckan la forskarna till socker, motsvarande runt 3,5 liter läsk, eller 450 gram godis, om dagen. Männens spermier och andra värden undersöktes vid studiens början, efter den första veckan med hälsosam kost och efter andra veckan när deltagarna dessutom konsumerade mycket socker.

När den aktuella studien började hade en tredjedel av deltagarna låg spermierörlighet. Rörligheten är en av flera faktorer som påverkar spermiekvaliteten, och andelen personer med låg spermierörligheten i studien motsvarar hur det brukar se ut i en befolkning. Till forskarnas förvåning visade det sig att under studiens gång fick alla männen normalhög spermierörlighet.

Spermierörligheten förändras på kort tid

– Studien visar att spermierörligheten kan förändras på kort tid och verkar vara nära kopplad till vad man äter. Det är ett viktigt kliniskt fynd. Men vi kan inte avgöra att det var just sockret som låg bakom effekten, eftersom det kan vara någon komponent i den hälsosamma grunddieten som påverkade spermierna positivt, säger Anita Öst.

Forskarna hittade också förändringar i de små RNA-fragmenten, som var kopplade till spermiernas rörlighet. LiU-forskarna vill nu gå vidare med att undersöka om det finns ett samband mellan mannens fertilitet och RNA-fragmenten i spermier, och om RNA-koden skulle kunna användas för ny diagnostik för att mäta spermiekvalitet i samband med in vitro-fertilisering.

Vetenskaplig artikeln:

Human Sperm Displays Rapid Responses to Diet, Daniel Nätt, Unn Kugelberg, Eduard Casas, Elizabeth Nedstrand, Stefan Zalavary, Pontus Henriksson, Carola Nijm, Julia Jäderquist, Johanna Sandborg, Eva Flinke, Rashmi Ramesh, Lovisa Örkenby, Filip Appelkvist, Thomas Lingg, Nicola Guzzi, Cristian Bellodi, Marie Löf, Tanya Vavouri, Anita Öst, PLOS Biology

Kontakt:

Anita Öst, universitetslektor, anita.ost@liu.se
Daniel Nätt, förste forskningsingenjör, daniel.natt@liu.se

– Den nya tekniken väcker viktiga etiska frågor, säger Carina Nilsson och Päivi Juuso, forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, som står bakom undersökningen.

5G innebär stora möjligheter för bland annat äldreomsorgen och hälso- och sjukvården, men den nya tekniken har också etiska aspekter. Och detta vill alltså forskare inom omvårdnad vid Luleå tekniska universitet vill undersöka. I Kalix har kommunen arrangerat ett särskilt visningsrum med aktuell nydanande teknik för äldrevården.

– Där finns bland annat en duschrobot, en tillsynskamera som används nattetid och tablettdelningsmaskiner, säger Päivi Juuso.

Duschrobot ska ge ökad självständighet

Med en duschrobot är till exempel tanken att äldre och rörelsehindrade ska kunna duscha själva, något som kan ge ökad självkänsla och livskvalitet. Samtidigt kan ny teknik innebära mindre mänsklig kontakt med vård- och omsorgspersonal. Det är dessa frågor som intresserar forskarna.

För att rekrytera personer som är 70 år och äldre för den etiska studien, har forskarna informerat om studien i bland annat pensionärsföreningarna. Redan nu har de hunnit träffa ett par grupper i Kalix. Innan frågorna ställs till gruppen visas aktuell teknik upp, eftersom inte alla känner till den. De etiska frågorna som grupperna därefter svarar på, handlar till exempel om vårdtagarens autonomi och integritet.

– I gruppintervjuerna framkommer många olika etiska aspekter, samtidigt som deltagarna tycker att det är intressanta diskussioner, säger Carina Nilsson.

Oro för ensamhet

Inställningen till tekniken bland de äldre som hittills deltagit i studien är blandad. Samtidigt som de kan se nyttan av den väcker den onekligen frågor.

– Det finns en oro för ensamhet och man vill inte att tekniken ska ersätta fysisk närvaro av andra personer, säger forskarna.

När det gäller övervakningskameror nattetid är däremot reaktionerna överlag positiva, eftersom besök av vård- och omsorgspersonal ofta stör nattsömnen. Inställningen till positioneringsteknik som GPS, för att följa en persons positionering, något som kan ge demenssjuka större frihet att röra sig självständigt utomhus, är också positiv.

Övervakad med GPS

– När det gäller GPS handlar frågorna mer om var signalerna går och om man kan bli övervakad av en nära anhörig, säger Päivi Juuso och Carina Nilsson.

När forskarna nu går vidare i sin forskning om ny teknik inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg, kan det bli aktuellt med fokusgrupper i andra kommuner. Forskarna har fått sådana förfrågningar.

Kontakt:

Carina Nilsson, forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet carina.i.nilsson@ltu.se
Päivi Juuso, forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, paivi.juuso@ltu.se

Hela 80 procent av Sveriges befolkning bänkar sig framför Kalle Ankas jul på teve varje år klockan tre på julafton. Charlotte Hagström är en av författarna till boken Nu gör vi jul igen. Där säger en yngre man så här om Kalle:

”Det enda som är så här riktigt kanon på julafton, som är helt oslagbart, är den här timmen med Kalle Anka och titta på gamla filmer och bara mysa (…) Gud vad allt känns bra just nu, vi tänker inte på nåt dåligt just nu, alla mår bra, alla sitter och ler och skrattar och har trevligt.”

Dessa känslor, och denna traditionens roll i svenskt julfirandet, kan vara svårt att förklara för en person som inte kommer från Sverige. Charlotte Hagström har bland annat fått förklara i amerikansk radio vad det är vi egentligen gör mellan klockan tre och fyra på julafton.

Fyller en större funktion

– Kalle Ankas jul fyller en större funktion, som inte har att göra med att programmet är så speciellt eller särskilt bra. Det är snarare en ritual och en kanon – alla kan de flesta repliker utantill, säger hon. Man sitter tillsammans, det är mysigt och lugnt i julens stim. Den kan också förena alla eftersom det inte är något religiöst, och man vet att i huset bredvid sitter en annan familj och tittar på Kalle Anka.

– Men ”God jul från Kalle Anka och hans vänner” kan också liknas vid en modern version av sagoberättandet som funnits i alla tider. Filmerna minner om de gamla sagorna där det goda vinner över det onda – fast vi samlas kring TV:n istället för runt lägerelden, avslutar Charlotte Hagström.

Hur blev Kalle Anka en av julens traditioner?

– En förklaring kan vara att när programmet började sändas 1960, så var det enda gången på året man kunde se tecknat på svensk TV. Så var det långt in på 80-talet. När videon kom ansågs det vara ”fel” och ”ett helgerån” att spela in programmet. Det som är lite konstigt med den här traditionen är att den inte har någon koppling till Sverige. säger Charlotte Hagström.

Varför har vi traditioner?

– En tradition kan vara skön och trygg att luta sig mot. Om två släkter ska fira jul ihop för första gången med alla de olika traditioner som ska jämkas samman är i alla fall Kalle Anka spikad och klar klockan tre. Traditioner behöver inte heller vara så stora. Det kan vara så litet som fredagsmyset, som markerar helgens början, säger Charlotte Hagström.

Kommer traditionen förbli lika stark?

– När vi gjorde boken ”Nu gör vi jul igen” år 2006, som tar upp de vanligaste traditionerna under julen, var Kalle Anka-traditionen fortfarande stark hos barnen. Kanske för att deras föräldrar är uppväxta med den. Men det skulle vara intressant att göra undersökningen igen om tio år, säger Charlotte Hagström.

Text: Gisela Lindberg. Artikeln publicerades först på Lunds universitets hemsida.

– Vi producerar hela 30 procent mer mat globalt än vad vi skulle behöva göra om vi tog hand om maten bättre. Internationella rapporter visar att matsvinnet är en allt viktigare fråga att jobba med för att minska miljöpåverkan inom livsmedelssektorn, säger Helén Williams, docent i miljö- och energisystem, Karlstads universitet. Det är helt enkelt osmakligt att vi handlar i överflöd och sedan slänger när vi inte orkar mer.

Extra mycket mat slängs under julen

Under de senaste tio åren har Helén Williams, tillsammans med Fredrik Wikström och andra kollegor vid Centrum för tjänsteforskning, CTF, och runt om i världen, forskat om hur matsvinnet kan minska. Hon tror att vi slänger så mycket mat i jultider på grund av våra förväntningar och bilder av har hur ett ”riktigt” julbord ska se ut – vi vill göra många generationer nöjda. och vågar inte alltid utmana gamla traditioner.

– I takt med att fler människor nu börjar äta mer grönsaker, både av hälso- och miljöskäl, kanske också utbudet på julborden kan förändras. Ur ett klimatperspektiv är det värre att slänga produkter som krävt mer resurser för att framställas, till exempel kött och mejeriprodukter, säger Helén Williams som tycker att det är helt okej att ha sina traditionella rätter under högtider så länge man är noga med att det faktiskt äts upp och inte hamnar i soporna.

Fyra tips för att minska matsvinnet under jul och nyår

För att minska matsvinnet handlar det framför allt om att planera bättre. Här ger Helén Williams ger sina bästa tips för hur du kan minskat matsvinnet under jul- och nyårshelgerna:

1. Minska antalet eller mängden

Köp och tillaga färre maträtter, eller mindre mängder av alla maträtter du vill ha på julbordet, för att öka chanserna att det du köpt och tillagat går åt.

2. Hantera maten ordentligt

Kyl överbliven mat snabbt, prova att använda kylklampar för att öka hållbarheten på den kalla maten som står framme, så att resterna kan ätas nästa dag.

3. Dela dina matrester

Låt gästerna ta med överbliven mat hem.

4. Ta hand om dina matrester och bli kreativ i köket

Frys in matrester som du inte vill äta nästa dag. Det mesta funkar bra att frysas och även om du tröttnat på julmaten kan rester med prinskorv, köttbullar, potatis och andra rester från julbordet bli en god pyttipanna i början av nästa år.

Kontakt:

Helén Williams, CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, helen.williams@kau.se

När vi sätter oss till bords på julafton vill vi ha det som det alltid varit, julbordet ska digna av rätter som nedärvts i generationer. Det ska vara skinka, köttbullar och sillsallad, oavsett om det äts eller ej. Skinkan ska vara stor, även om en tredjedel ligger halvtorkad längst bak i kylen framåt trettonhelgen.

Så har det varit i alla fall. Och så är det till stor del fortfarande när vi äter hemma. Men på restaurang tar vi ut svängarna med sushi-, meze- och tapasjulbord. Nästan allt funkar och koncepten blir djärvare för varje år. Där hittar vi kanske framtidens jultraditioner. Tiden vaskar fram någon eller några rätter per decennium som tar plats bland de urgamla traditionerna.

Mindre köttiga julbord

De starkaste trenderna just nu är att allt fler julbord blir vegetariska, möjligen veganska men i alla fall mindre köttiga – i restaurangers marknadsföring ”klimatsmarta”. Men framför allt är de mer individuella. Allt färre plockar på sig i tur och ordning sill och potatis, småvarmt, varmrätter och dessert. Var och en komponerar sin egen julbordsmåltid.

– Julbordet bygger på kött. När inte alla vill ha det måste man göra vegetariska rätter som liknar kött, skinka på griljerad kålrot, köttbullar på quornfärs, sillar på inlagd aubergine. Så stark är traditionen, säger matetnolog Richard Tellström vid Stockholms universitet.

2010-talets julbord

Dagens julbord innehåller alltmer grönt, framför allt på restaurang. Vegetariska bord med alternativ till kött och sill, plus veganska inslag, blir allt vanligare. Helt veganska julbord är däremot ovanliga. Medan julbord i hemmen är traditionella frestar många restauranger med internationella bord med sushi, texmex, meze, tapas, asiatiskt, amerikanskt, franskt, belgiskt, italienskt, medelhav. Det finns medeltidsbord, fisk- och skaldjursbord, viltbord, närproducerat, ekologiskt, grillbord, julbord till sjöss, aktivitets- och äventyrsbord. Beteckningen ”klassiskt” är dock i överväldigande majoritet bland 2019 års annonser. Många julbord marknadsförs som klimatsmarta, vilket ofta betyder mindre kött och mer grönt. En del sätts samman utifrån databaser med olika livsmedels klimatpåverkan. Källa: Richard Tellström och julbordsannonser.

– Under 2000-talet har det blivit mer grönt på julbordet och fler desserter. En stark tendens är också att det håller på att bli en avsmakningsmeny, med mycket som serveras i små glas och skålar. Man bejakar den individuella smaken.

Små tallrikar minskar matsvinn

Avsmakningstrenden går, liksom det minskande köttet och ökande grönsakerna, hand i hand med den klimatsmarta mattrenden. Många restauranger jobbar också medvetet med att minska matsvinnet, genom att bland annat lägga fram mindre mängder i taget på buffén och fylla på efter hand. En annan metod är att ställa fram mindre tallrikar.

– När det gäller just julbord är det ofta så stor ruljangs att det inte blir något svinn. Det största är när gästerna inte äter upp allt de tar, säger docent Björn Hedin på institutionen för medieteknik vid KTH, som forskar på tekniska lösningar som hjälper oss minska matsvinnet.

–Tallrikarna har blivit mycket större de senaste 20 åren, och man vill gärna lägga på mat så att den ser hyggligt full ut. Då är mindre tallrikar det absolut effektivaste sättet, det kan minska den typen av svinn med över 50 procent enligt en studie. En annan studie ger lägre siffror, men det finns helt klart potential.

Just julbord brukar ha fast pris, att ta betalt per hekto är annars en metod, nämner Björn Hedin.

Kylskåpets lagerstatus via app

Tillsammans med ett tvärvetenskapligt forskarlag har han tagit fram en app som håller koll på kylskåpets lagerstatus. På så sätt ska inget oätet behöva stå och mögla i kylen, är tanken.

– Hushållen står för en stor del av maten som slängs. Det beror ofta på att man inte har en aning om vad som finns i kylen när man står i butiken, så man köper en tacoburk till. När man kommer hem står det redan fyra där längst bak. Hade man koll på det skulle svinnet minska ganska rejält, säger Björn Hedin.

Appen kopplas till en handskanner av samma typ som i butikerna. Den har man vid kylen och skannar in de varor man köpt, plus tömda förpackningar som ska slängas. I butiken kan man då kolla i appen om man har tacosås hemma eller ej. Dessutom finns information om varornas klimatavtryck i systemet, som just nu testas i ett Vinnovafinansierat projekt. När den finns i var mans hand beror på hur man lyckas locka entreprenörer att kommersialisera appen.

Julmat genom tiderna

Vikingatid: Dricka jul (rikligt med alkohol), revbensspjäll.
Medeltid: Lutfisk (alt gädda), dopp i grytan, sylta, grisfötter, julbröd, gröt och öl.
1600-1700-tal: Brännvin, pastejer, sillsallad, smör och ost, kryddor, konfektbord.
1800-talet: Skinka, risgrynsgröt.
1900-talet: Julbordet blir tredelat med smörgåsbord, lutfisk och gröt. Glasmästarsill.
1970-talet: Julbordet blir ensamrätt. Många sillsorter, Janssons frestelse, prinskorv, ägghalvor.
1980-talet: Rödbetssallad.
1990-talet: Gravad lax.
2000-talet: Röror, mer grönsaker.
2010-talet: Vegetariska julbord, mer desserter, smakportioner.
Källor: Fjellström/Liby: Det svenska julbordet, Richard Tellström.

Meny med klimatavtryck

I restaurangvärlden finns många initiativ som hjälper gästerna att inte bara minska svinnet, utan även välja mat med lägre klimatavtryck. Ett kan vara att sätta vegetariskt, fisk och kött på dagens rätt-menyn i den ordningen i stället för det vanliga, tvärtom.

Andra anger grova mått på hur stort klimatavtryck olika rätter ger. Ett forskarlag vid Chalmers och Göteborgs universitet har i en långtidsstudie undersökt hur mycket matens klimatavtryck kan minskas genom att ange det på menyn. Försöket i kårrestaurangen vid Chalmers har pågått sedan 2016 och visar att det ger effekt.

– Utsläppen minskade först året med 3,6 procent och vi såg ganska tydliga förändringar i beteende. Till exempel ökade försäljningen av kött med drygt 11 procent de dagar som kötträtterna hade låga utsläpp, jämfört med samma rätter utan märkning, säger David Bryngelsson, en av forskarna bakom projektet.

Nästa steg var att köket planerar inköpen efter klimatavtryck och har infört regler för bland annat hur ofta man får servera rätter med högre utsläpp. Vegetariska rätter har gjorts veganska.

Livscykelanalys (LCA)

Life Cycle Assessment (LCA) är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, inklusive alla transporter och all energiåtgång i mellanleden. Livscykelanalyser kan göras på alla mänskliga aktiviteter och produkter som mat, förpackningar, elektronik, bränslen, transporter etc .

Beräkna mängden växthusgas per rätt

David Bryngelsson driver nu företaget Carbon Cloud, som han startat ihop med andra forskare. De utvecklar en plattform som hjälper kök att enkelt mäta matens klimatavtryck.

– Vi jobbar med drygt 30 restauranger som infört vår klimatmärkning och har sett utsläpp minska med mellan 10 och 30 procent. Restaurangerna ser att det driver affärerna, gästerna är mer nöjda och uppskattar transparensen, säger David Bryngelsson.

De data som ligger till grund för märkningen bygger på egen och andras forskning. Metoden är att med livscykelanalys beräkna mängden utsläppta växthusgaser från jord till bord. Carbon Cloud är en uppstickare på området, där statliga forskningsinstitutet Rise är ledande. Deras klimatdatabas ligger till grund för många klimatmärkningar av livsmedel.

Kolla klimatavtrycket

För den som vill planera sitt eget julbord efter klimatavtryck finns ännu inte någon publik app, men däremot ett antal olika guider på nätet. En är Världsnaturfonden WWF:s köttguide, där ett ”trafikljus” anger hur klimatsmarta olika råvaror är. Därtill kommer påverkan på biologisk mångfald och djurvälfärd, samt användningen av bekämpningsmedel och antibiotika. Klimatavtryck anges även för köttalternativen ägg, ost och växtproteiner.

Köttguiden bygger på klimatdata i Mat-klimat-listan från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, en annan databas, som är öppen och också mycket använd. WWF:s koncept One planet plate för restaurangers och storköks klimatplanering använder däremot data från Rise. Här hittar du också beräkningsverktyget Matkalkylatorn.

Olika livscykelanalyser kan ge något olika resultat beroende på bland annat hur man viktar olika växthusgasers påverkan inom produktionen av köttdjur. Odling av majs och soja till kraftfoder vägs också in. Kontentan blir ändå att man bör äta mindre kött, framför allt av nöt.

Julmust rätt klimatsmart

Klimatsmart mat är också på det stora hela hälsosam, även om det finns fallgropar. Till exempel har socker, pommes frites och läsk låg klimatpåverkan. Fisk har generellt lägre klimatavtryck än kött, men ju större fiskar, desto mer energi kräver fångsten.

– Då behövs stora fartyg, med mycket kylutrymme, som åker långt. Visserligen finns det märkningar som hjälper konsumenter att köpa fisk från hållbara bestånd, men de ställer ganska stora krav på att man är insatt, säger Katarina Bälter, professor i folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola.

Hon har lett studier där människors matvanor kopplas till näringsintag och klimatpåverkan. Ett rön är att de som äter mer klimatsmart också väger något mindre och är smalare. Nu tittar forskarna på blodfetter och andra riskfaktorer. De utgår från befintliga befolkningsstudier där man frågat om matvanor, men gör nu även egna studier.

– Vi har gjort en pilotstudie där människor fick lära sig mer om ekologisk och klimatsmart mat, med målet att lägga om vanor. Deltagarna fick inte vara vegetarianer eller veganer, eftersom det är svårt för dem att sänka sin klimatpåverkan. Efter två månader hade de sänkt sitt klimatavtryck genom utbildning och engagemang, säger hon.

Katarina Bälters råd är, som de flesta andra forskares, att minska köttet på julbordet – och att det man ställer fram väljs med omsorg. Kyckling har betydligt lägre klimatpåverkan än nötkött, men även fläskkött har lägre avtryck. Ska man ändå ha nötkött bör det komma från betesdjur.

Kort sagt: Köttbullarna ligger risigast till när julborden blir mer klimatsmarta.

Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se

Julbordets tio-i-topp

  1. Skinka
  2. Janssons frestelse
  3. Sill
  4. Köttbullar
  5. Prinskorv
  6. Lax
  7. Revbensspjäll
  8. Rödbetssallad
  9. Grönkål (ersätter röd- och brunkål)
  10. Kalvsylta och julkorv (på väg ut)
    ————————-
    Sillsallad (i stort sett borta)

    Källor: Fjellström/Liby: Det svenska julbordet, Richard Tellström    .

Saffransbullar, hyacint, kryddnejlikor, glögg och gran. Julens dofter är många. Och doftminnen kan vara starka och förflytta oss i minnet på en sekund. En som forskar om just luktsinnet är Mattias Alenius som är professor på Institutionen för molekylärbiologi. Här berättar han mer om dofter och minnen.

Luktorganet hos människan är stort som ett frimärke och är en komplicerad molekyldetektor med 650 kemiska receptorer som gör att vi kan särskilja på 10 000 tals dofter. Jämfört med människan kan luktsinnet hos andra djur vara både komplexare och mer specialiserat på andra dofter. Hos älgen är luktorganet stort – som ett A4 – och hos hund tre till fyra gånger så stort som vårt luktorgan.

Varför förknippar man vissa dofter med julen?

– De flesta doftminnen passerar obemärkta, de bara är en del av beslutsunderlaget för till exempel vad vi vill äta och hur mycket vi äter. Luktminnen som vi aktivt förnimmer har ofta en stark känslokoppling, pors från barndomsmyren eller pepparkaksbak hos farmor. Som du troligen har upplevt kan man till och med förflyttas i tanken till dessa platser bara vid förnimmelsen av doften, säger Mattias Alenius, professor på Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet.

Hur kan en doft lukta gott respektive illa?

– Vissa dofter har en negativ valör för de flesta människor, ta till exempel sur mjölk eller ruttna ägg medan andra har en positiv valör som jordgubbar. Positiva dofter kan dock övergå till en negativ valör om de blir för starka så som vanilj – ett av de doftämnen som människa upplever starkast – en puff luktar gott men en stark vaniljdoft känns kvalmig.

Hur kan vissa saker upplevas som att de inte luktar alls?

– Saker som inte frisätter några molekyler doftar inte, frysta saker luktar nästan inte alls. Det mesta doftar dock, vi har bara inte utvecklat en medvetenhet för just den doften. Ett bevis är att man kan få hundar att markera för kvicksilver i rör eller tryfflar i marken bara man lär hunden vad den ska fokusera på. Vi kan också träna upp vårt luktsinne på liknande sätt. Familjära dofter känner vi inte heller, till exempel kan vi inte känna vår hemmadoft eller en viss doft på jobbet.

Hur kan man bli allergisk mot en doft, till exempel hyacinter?

– Allergier uppstår när ditt immunförsvar överreagerar mot ett visst ämne. Det behöver inte vara doften i sig man blir allergisk mot utan specifika molekyler som utsöndras och färdas tillsammans med doften.

 Hur mycket sämre blir julen på en skala om man får försämrat luktsinne?

– En glöggkännare skulle nog gråta. För oss övriga är  den tydligaste förlusten att man tappar mycket av smakupplevelsen. Vi har alla upplevt att vid förkylning smakar mat nästan inget. Det som då saknas är doftämnen från munnen som via luftvägarna når näsan och där ger upphov till den variation och rikedom vi känner som en smak.

Vad handlar din egen forskning om?

– Jag och min forskargrupp studerar hur lukt- och smaksystemen i bananflugor regleras. Vi har just hittat ett nytt hormon i fluga och fann att hos människa är just det hormonet kopplat till diabetes, men bara hos kvinnor.

Kontakt:

Mattias Alenius, professor på Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, mattias.alenius@umu.se

– Jag har nyligen börjat fundera på givandet av gåvor i anknytning till mitt forskningsprojekt om förlåtelse. Många filosofer och teologer tänker på förlåtelse som en gåva, något som ges fritt och inte kräver något i gengäld. Och psykologer har visat att förlåtelse är en kraftfull handling för både förlåtna och förlåtande, säger Per-Erik Milam, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.

Naturligtvis kan själva förlåtelsen vara svår att hantera. Det kan vara smärtsamt att tänka på oförrätter som drabbat dig, och tufft att bestämma om du ska förlåta. Det kan också vara svårt att sluta skuldbelägga den som har sårat dig.

– Men dessa aspekter gör förlåtelsen till en ännu mer meningsfull gåva. De bästa gåvorna är ju de som uttrycker din kärlek, omtanke eller uppskattning genom att du visar att du har tänkt på någon och verkligen försökt förstå den personen, säger Per-Erik.

Jul kan vara en tid för försoning

– Försoning är nära knutet till förlåtelse. Försoning är också ett centralt tema i några av mina favoritjulfilmer, till exempel Livet är underbart, Grinchen – julen är stulen, Ensam hemma och Die Hard. Men våra verkliga moraliska konflikter är ju ofta mer komplicerade än dem vi ser i julens feel-good-filmer.

Enligt Per-Erik Milam är en förlåtelsehandling inte alltid lämplig eller ens möjlig. Sådana hinder är föremål för hans aktuella forskningsprojekt, Förlåtelsens gränser.

– Men ibland kan det vara svårt att undvika att hamna i moraliska konflikter med familj, vänner och kollegor, och då kan förlåtelse och försoning ge lite ljus och värme i en kall och mörk tid på året.

Som forskare fokuserar Per-Erik Milam på frågor i skärningspunkten mellan etik, moralpsykologi och socialfilosofi och politisk filosofi.

– Jag studerar fri vilja, makt och moraliskt ansvar. Jag är särskilt intresserad av det som rör klander, skuldbeläggning, ursäkter och förlåtelse som vi använder för att hantera och lösa moraliska konflikter.

Kontakt:

Per-Erik Milam, Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet, per-erik.milam@gu.se

I en studie med deltagare från Sverige, USA, England och Indien var de flesta deltagarna övertygade om att de överlag agerar mer miljövänligt än andra.

I studien, som genomförts av forskare vid Göteborgs universitet svarade över 4 000 människor på hur mycket och hur ofta de utför miljövänliga gärningar jämfört med andra. Det handlade till exempel om att köpa miljömärkta produkter, spara hushållsenergi och minska inköp av plastpåsar.

Det visade sig att majoriteten av deltagarna skattade sig själva som mer miljövänliga än andra, både i förhållande till okända människor och när de jämförde sig med sina vänner.

− Resultaten pekar på vår tendens att överskatta våra egen förmågor, vilket går i linje med tidigare studier som har visat att de flesta anser sig vara ärligare, mer kreativa, och bättre bilförare än andra. Studien visar att överoptimism, eller ”bättre-än-andra”-effekten, även gäller för miljövänliga beteenden, säger Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi.

Efter analys av data från olika typer av miljövänliga handlingar visade det sig att deltagarna var mer benägna att överskatta sitt engagemang för sådant de utför ofta. Många verkade dra den felaktiga slutsatsen att de miljövänliga handlingar de utför ofta, utför de också oftare än andra.

En konsekvens av att uppleva sig själv som mer miljövänlig än andra är att det kan minska motivationen att bete sig miljövänligt i framtiden. Studien visade också att när människor upplever sig själva som mer miljövänliga än andra tenderar de faktiskt att bli lite mindre miljövänliga.

Ett sätt att minska risken för att överoptimism ska hämma  miljöengagemanget kan vara att försöka ha en mer realistiskt syn på den egna insatsen, enligt Magnus Bergquist.

− Rent logisk kan ju inte de flesta vara mer miljövänliga än genomsnittet. Ett annat sätt är att informera om att andra faktiskt beter sig miljövänligt och på så sätt skapa en miljövänlig norm. Sociala normer påverkar oss även på det här området, det har vi sett i tidigare studier, säger Magnus Bergquist.

 

Vetenskaplig artikel

Studien Most People Think They Are More Pro-Environmental than Others: A Demonstration of the Better-than-Average Effect in Perceived Pro-Environmental Behavioral Engagement

Kontakt

Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet., magnus.bergquist@psy.gu.se

– Resultaten understryker att det aldrig är för sent att börja träna, säger Anna Sondell, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och Rehabilitering vid Umeå universitet.

I en i studie lottades en grupp om 186 äldre personer med demens på särskilt boende till att antingen delta i högintensiv funktionell träning eller i en social aktivitet sittande. Båda aktiviteterna genomfördes två till tre gånger i veckan under en fyra-månadersperiod. Utvärdering gjordes av deltagarnas motivation, effekt på balans samt hur de genomförde programmet.

Träning ökade motivation

I träningsgruppen ökade de äldres motivation att delta, medan den istället minskade i gruppen som lottats till sociala aktiviteter. Deltagarna hade hög närvaro och att de kunde träna medel- till högintensivt i balans- och styrkeövningar.

Det handlade om träning i funktionella viktbärande positioner liknade vardagliga rörelser, som uppresningar, trappgång, bålrotation och gång. Deltagarnas motivation var större när de väl var på aktiviteterna, än innan det gick dit. Många förbättrade sin balans under perioden, även om variationerna var stora. De eventuella obehag som träningen kunde ge upphov till var små och tillfälliga.

Bättre självförtroende efter rehabilitering

I en annan studie i avhandlingen intervjuades 16 hemmaboende personer med demens som hade deltagit i ett individuellt anpassat rehabiliteringsprogram. Rehabilitering utfördes av ett team med flera olika professioner, fysioterapeut, arbetsterapeut, undersköterska, sjuksköterska, läkare, psykolog, dietist, kurator, apotekare och tandhygienist, och inkluderade även stöd till anhöriga. Teamet gjorde bedömningar av de problem, styrkor och behov som individerna hade och utformade en plan för rehabilitering.

Intervjusvaren visade att deltagarna efter programmet upplevde stärkt självförtroende, vågade göra mer saker i vardagen och hade fått insikt om att de kunde påverka sin situation. Dock upplevde en del också ökad oro inför framtiden, till följd av rehabiliteringen.

– Studierna visar att det finns flera sätt att påverka måendet för den som drabbas av demens. Det är inget hopplöst tillstånd. Fysisk träning, sociala aktiviteter och individanpassad rehabilitering kan förbättra tillvaron för den drabbade och anhöriga, säger Anna Sondell som  är legitimerad sjukgymnast och har arbetet med geriatrisk rehabilitering.

Avhandling

Träning och teamrehabilitering för äldre personer med demens: genomförande, motivation och erfarenheter

Kontakt

​Anna Sondell,  anna.sondell@umu.se