Studien visar också att avelsarbetet inom det svenska hälsoprogrammet effektivt minskar förekomsten av höftledsdysplasi inom rasen. Maine coon beskrivs ibland som ”den vänliga jätten”, men studien gör det tydligt att avel mot större katter också ökar risken för höftledsdysplasi.
Miljontals katter i världen lider troligen av höftledsdysplasi, men katters höftledshälsa är inte särskilt väl undersökt. Höftledsdysplasi är en välkänd och välstuderad utvecklingsrubbning hos hundar, men detta är den hittills största studie som bygger på data från katter. Det är också den första som undersöker ärftligheten för höftledsdysplasi hos katt, ett tillstånd som kan medföra lidande.
Rasen maine coon kallas ibland för ”the gentle giant”. SLU:s studie visar att det inte är en god idé att avla på storlek, eftersom det finns ett samband med höftledsdysplasi. Bild: Åsa Ohlsson
– Ingen vill att deras katt ska ha ont. Däremot kan det vara svårt för ägaren att se att katten har ont. Katter är mycket bättre på att dölja smärta än vad hundar är. Viktiga tecken att hålla uppsikt på är om katten rör sig mer försiktigt eller mindre än vad katter gör normalt. De kan också undvika att hoppa upp på exempelvis bord eller köksbänk, säger Åsa Ohlsson.
Effektivt hälsoprogram för avel
För ca 20 år sedan startades hälsoprogrammet för maine coon-katter här i Sverige, eftersom det fanns tecken på att rasen kunde ha problem med höftledsdysplasi. Det visade sig mycket riktigt att höftledsdysplasi var relativt vanligt – cirka 35–40 procent av katterna var drabbade. Initiativet kom från Sverige, men i dag utvärderas katter från hela världen. Programmet i sig är unikt. För hundar är det vanligt med hälsoprogram som ligger till grund för avel, men inte för katter.
– Vi ville se om programmet hade haft avsedd effekt eller om vi borde ändra på något. Det oroade mig att vi fortfarande har så stor andel katter med höftledsdysplasi, säger Åsa Ohlsson, forskare vid SLU:s institution för husdjursgenetik.
Efter 20 års selektiv avel enligt hälsoprogrammets rekommendationer låg frekvensen för höftledsdysplasi bland de undersökta katterna på mer eller mindre samma nivå som när programmet startade. Detta gav sken av att programmet inte fungerade, men när SLU-forskaren Matt Low bröt ner statistiken efter släktskap såg han att programmet har varit effektivt. De katter som härstammade från individer som avlats enligt hälsoprogrammets rekommendationer hade mindre förekomst och mildare former av höftledsdysplasi.
Röntgenbild av en katt med normala höfter och en katt med kraftig höftledsdysplasi. Bild: SLU
Men under de 20 åren har också andra saker hänt, vilket förklarar att förekomsten fortfarande är relativt hög bland de årligen testade katterna. Antalet maine coon-katter som röntgas är fler i dag och då upptäcker man också fler drabbade. Dessutom har uppfödare i övriga världen fått upp ögonen för programmet och börjat testa katter vars bakgrund inte har utvärderats tidigare. Men framför allt har katterna generellt blivit större, vilket visade sig ha betydelse.
– När vi analyserade data såg vi ett samband mellan stora katter och höftledsdysplasi. Vi valde då att närmare studera kopplingen mellan gener för storlek på katten och förekomsten av höftledsdysplasi. Vi konstaterade att när rasens katter ökar i storlek så blir höfterna också sämre. Därför är det ingen bra idé att selektera för ytterligare ökad storlek i aveln, säger Matt Low, som är forskare vid SLU:s institution för ekologi.
Kattuppfödare runt om i världen har ivrigt väntat på resultatet från studien. Att höftledsdysplasi är ärftligt och att det genetiskt sett är kopplat till storlek kan troligen komma att uppfattas som kontroversiellt, eftersom dagens rasstandard för maine coon premierar en stor kroppsstorlek. Men det är en god nyhet för både uppfödarna och katterna att det går att minska förekomsten av höftledsdysplasi med hjälp av hälsoprogram och selektiv avel.
Åsa Ohlsson, forskare, Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet asa.ohlsson@slu.se
Det finns ett växande intresse för vattenbruk och odling av makroalger. I en avhandling av Wouter Visch, Göteborgs universitet, undersöks de bästa förhållanden för att hållbart kunna odla brunalgen sockertare, Saccharina latissima.
– Potentialen för att odla alger på ett hållbart sätt längs svenska västkusten är väldigt stor, men tyvärr bromsas utvecklingen av nuvarande lagstiftning, säger Wouter Visch.
I Sverige är algodling än så länge en mycket liten verksamhet, trots goda förutsättningar och en lång kustlinje.
– En makroalgodling kan vara fördelaktig ur miljösynpunkt genom positiv inverkan på bottenfaunan. Och algernas upptag av näring kan motverka övergödning. Bara för vissa kulturella ekosystemtjänster, kopplade till friluftsliv och estetiska värden, finns det troligen en liten negativ effekt, säger Wouter Visch.
Vattenbruk. Bild: Wouter Visch, Göteborgs universitet
Att välja en lämplig odlingsplats är avgörande för att etablera och utveckla en väl fungerande makroalgodling, enligt studierna.
– Mina resultat tyder på att det finns variationer i näringsupptag och tillväxt beroende på växtplats. I mer exponerade odlingslägen minskade mängden påväxtorganismer men också algernas tillväxttakt. Det visar att vindar och vågor är viktiga faktorer vid valet av odlingsplats.
Kunskaper om arten viktiga för odling
För en framgångsrik odling behövs baskunskaper om populationsstruktur och genetisk variation hos arten i fråga.
Wouter Visch har undersökt detta hos sockertare med hjälp av dna-sekvensering. Resultaten visade att det finns lokalt anpassade delpopulationer av sockertare längs svenska västkusten. Samtidigt är det genetiska utbytet mellan dessa tillräckligt för att bilda en väl sammanhängande så kallad meta-population.
– Att skydda och bevara genetisk mångfald är viktigt inte bara på land utan också i havsmiljön, och det har en avgörande betydelse för en framgångsrik algodlingsindustri.
För att lagra och bevara genetisk variation hos algerna kan djupfrysning av sockertarens mikroskopiska livsstadium (gametofyt) vara en lämplig metod, enligt studierna.
– Upptinade gametofyter kan sedan användas som utsäde i odling eller i ett växtförädlingsprogram, säger Wouter Visch.
Studier tyder på att fritt intag av vatten, saft och andra klara drycker fram till operation inte ökar risken för komplikationer under narkos.
– Resultaten av studierna styrker att man kan ha mer tillåtande fasteregler för barn. Det gäller dock att skilja på klar vätska och fast föda. Fritt intag av klara drycker inför operation verkar inte öka risken för komplikationer under narkosen. Vi har även sett att en lätt frukost innan operation tömmer sig ur magsäcken inom fyra timmar hos nio av tio patienter, säger Hanna Andersson, narkosläkare vid Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.
Att inte få äta eller dricka innan operationen menar Hanna Andersson spär på det obehag barn ofta upplever när de ska sövas i en okänd miljö där de utsätts för olika undersökningar som skapar stress och oro, ibland även smärta.
– En operation kan jämföras med ett idrottslopp och kroppen klarar av påfrestningarna bättre om den har fulla depåer. Studierna visar även att en del barn tappar i vikt, får lågt blodsocker och utvecklar svältkroppar under fastetiden, framhåller hon.
Fastetiden för små barn kortas ned
De vanligaste internationella riktlinjerna rekommenderar fasta för klara drycker såsom vatten, saft och kaffe, och sex timmars fasta för allt som innehåller fasta partiklar, såsom mat, juice med fruktkött och mjölk. Detta för att magsäcken ska vara tom så att kräkning undviks under narkosen.
Hanna Anderssons avhandling ifrågasätter dock dagens regler vilket har lett till att riktlinjer för barns fasta har börjat ändras. Den europeiska specialistföreningen rekommenderar nu en timmes fasta för klar dryck. Även på Nya Zeeland, i Australien, Brasilien och USA har man börjat korta ned fastetiden för små barn.
Enligt Hanna Andersson är dagens fasteregler svåra att följa eftersom de kräver att man vet exakt när operationen ska börja.
– I dagens sjukvård med höga produktionskrav opereras flera patienter efter varandra på samma operationssal och patienterna får ungefärliga tider beroende på var i turordningen de står. Många barn fastar då mycket längre än vad som är rekommenderat, ofta ”för säkerhets skull”.
Hon understryker att barn som opereras på Akademiska Sjukhuset istället tillåts dricka vatten och saft, samt äta isglass, fram tills att de ska till operationssalen. Barn som inte opereras direkt på morgonen får även äta en lätt frukost fyra timmar innan sövning.
Hanna Andersson, narkosläkare vid Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet, hanna.i.andersson@akademiska.se
Peter Frykholm, docent i anestesiologi och intensivvård vid Uppsala universitet (handledare) och överläkare vid Akademiska sjukhuset, peter.frykholm@akademiska.se
– Detta överträffade våra förväntningar. Vi hittade starka immunsvar i tarmen hos majoriteten av barnen, även de allra yngsta, som också är de mest utsatta för etec-diarré, säger Ann-Mari Svennerholm, professor i infektion och immunitet på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och ansvarig för studien.
Etec-bakterier är bland de vanligaste orsakerna till diarré, vilket leder till många sjukdomar och dödsfall bland barn i låg- och medelinkomstländer. Dessa bakterier är också den vanligaste orsaken till turistdiarré. Världshälsoorganisationen (WHO) har prioriterat utvecklingen av vacciner mot etec-diarré, men det finns för närvarande inget vaccin på marknaden.
– Att titta på immunsvaret i blodet är inte tillräckligt för att mäta immunsvar mot drickbara vacciner, varken mot kolera eller etec. Det vi vill undersöka är vad som händer i tarmen, och det är där immuniteten behövs, säger Ann-Mari Svennerholm.
Att mäta immunsvar i tarmen är i sig svårt. Avföringsprover från barnen undersöktes i kombination med testning av immunceller som cirkulerar från blodet till tarmen. Metoderna, som består av ett batteri av tester, har vidareutvecklats och anpassats av forskarna i studien.
Starka immunsvar i tarmen
Studien omfattade 430 barn i Bangladesh, från sex månader till fem år gamla. Vid två tillfällen fick alla barnen dricka en bikarbonatlösning för att neutralisera magsyra. Lösningen gavs till spädbarn med sked, medan de äldre barnen drack den i en mugg. 280 av barnen fick lösning som innehöll vaccinkandidaten och de återstående 150 fick placebo, alltså enbart bikarbonatlösning.
I denna fas-I/II-studie visade det sig att Etvax var säkert, med endast milda och i några få fall måttliga biverkningar, och att det stimulerade immunsvar som uppfyllde alla de fördefinierade kriterier som behövdes för att stödja ytterligare test av vaccinkandidaten bland spädbarn och barn i utvecklingsländer.
Spädbarnen utvecklade starka immunsvar i 50–80 procent av fallen. Hos de äldre barnen i åldern ett till fem år utvecklade 80–100 procent ännu högre nivåer av immunitet. När Etvax gavs i kombination med ett immunstimulerande medel, dmLT, förbättrades resultaten ytterligare, särskilt hos spädbarnen.
Den här studien av den drickbara vaccinkandidaten Etvax, som utvecklats av Göteborgs universitet tillsammans med Scandinavian Biopharma, Stockholm, utfördes i Bangladesh i samarbete med ett internationellt institut för hälsovetenskap i Dhaka (icddr,b) och PATH, en ideell global hälsoorganisation baserad i USA.
Studien bekräftar resultat från tidigare studier av Etvax hos vuxna i Sverige och Bangladesh, med avseende på vaccinets säkerhet och förmåga att aktivera immunsystemet. Ytterligare Etvax-studier pågår, både på barn som bor i länder som drabbats av etec och för resenärer till dessa länder.
– I stora drag är de tekniska lösningarna redan på gång, även om det återstår att införa dem i full skala. Det svåra är beteendefrågor och att hitta rätt styrmedel som kan driva fram förändringar, säger Lars Zetterberg, klimatexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Han ser det som fullt möjligt att stöpa om Sverige till världens första fossilfria i-land, utan att välfärden kollapsar, utan att industrin flyttar utomlands. Målet om ett fossilfritt Sverige 2045 är med andra ord inom räckhåll enligt Lars Zetterberg och andra forskare. Men det kräver att vi vågar oss på rejäla förändringar av samhällsstrukturen.
– Huvuddelen ligger nu hos beslutsfattarna. Sverige har många fördelar jämfört med andra länder. Här finns vattenkraft, mycket skog och en innovativ industritradition. Å andra sidan är industrin energikrävande.
Här är några av de scenarier som forskare inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Mistra Carbon Exit målar upp:
Vi kommer att fortsätta bygga broar, anläggningar och bostadshus i betong och stål, men i framtiden är materialen fossilfritt producerade. Kanske syns det mest genom att husen har en miljömärkning vid entrén. En mer synlig förändring i stadsbilden är att vi får fler höga hus i trä. Överhuvudtaget kommer skog och mark att spela en större roll som leverantör av biomassa.
Ängar blir till energiskog
En klimatomställning kan också få negativa konsekvenser på miljön. Det finns en risk att den biologiska mångfalden i skogarna drabbas om produktionen av biomassa ökar kraftigt. Det är också möjligt att ängar och åkermark får stå till tjänst för att odla energigrödor. Och vindkraftparker är sällan vackra även om de finns ute till havs.
– Här har vi inte riktigt överblick än. Men klimatomställningen blir så omfattande att den kan få konsekvenser på miljön. Samtidigt är det troligt att städerna får en bättre miljö med renare luft och mindre buller, säger Lars Zetterberg.
En sak som inte är så lätt att göra grönt är flygresandet. VI kommer att behöva minska på flygandet med ungefär 30 procent jämfört med idag, enligt Jonas Åkerman, transportforskare vid KTH. Det elektrifierade flyget kan enligt honom knappast bli mer än en nischmarknad för korta flygsträckor. Och även om flyget går över till biobränsle så kvarstår en stor del av höghöjdseffekten i form av kondensstrimmor som också påverkar klimatet.
Energisystemet då, det som värmer våra bostäder och ser till att teven och kylskåpet fungerar?
Där är utsläppen redan idag relativt små. Men samhällets elektrifiering kommer att kräva mer el och vi ser framför oss en kraftig ökning av vind- och sol-el. Här dyker det så kallade Intermittensproblemet upp, det vill säga att vinden inte alltid blåser och att solen inte lyser på natten. Måste vi stänga av kylskåpet då?
Här finns en mix av idéer på lösningar. En är att styra efterfrågan. Det kan till exempel vara bättre att värma upp den kommunala simbassängen under natten när det inte används så mycket el på andra ställen. Och att elbilar laddas nattetid kan falla sig naturligt. Elbilars batterier kan också användas till att lagra energi när den finns i överflöd.
Vi kommer att behöva fler sätt att lagra energi. Ett sätt är att producera lagringsbar vätgas eller elektrobränslen när elen är billig. Vätgasen kan sedan lagras i enorma bergrum.
Använda vattenkraften två gånger
Ett annat sätt är att använda vattenkraften ”två gånger”, det vill säga pumpa upp vattnet i reservoarerna igen, spara det där och låta det gå igenom kraftverket en gång när sol och vind inte kan göra jobbet. Reservoarerna fungerar då som lagringsenheter, ett slags batterier om man så vill. Tekniken finns och enligt Lars Zetterberg kan det förslagsvis ske när elen har ett lågt pris.
– Under perioder kommer det finnas överskott på el, säger Lars Zetterberg.
Många bostadsområden kommer att ha solpaneler på taken och kanske batterier i källaren och på så vis blir de både konsumenter och producenter av el. Lars Zetterberg talar om ”effektpusslet”.
– Vi kommer att ha en intressant mix av elproduktion och lagring. Här finns den mesta av tekniken och det som är utmaningen är att utveckla affärsmodeller så att detta fungerar på en marknad, säger han.
För att hantera variationerna i vindkraftsproduktion behöver Sverige kunna lagra el i några dagar, upp till en vecka, vilket forskare inom Mistra Carbon Exit menar är fullt realistiskt att åstadkomma.
I den tunga basindustrin, stål, papper och cement, måste energiförsörjning skifta från svart till grönt. En lösning som stålindustrin har i sikte är att byta ut masugnarnas kol mot vätgas. För cementindustrin handlar det snarare om att fånga in och lagra de stora utsläpp som sker vid tillverkningen.
Elvägar, delningstjänster och självkörande bilar
När det gäller transporter så ser Lars Zetterberg tre revolutioner: Bilarna drivs med el, är självkörande och fler delar bil istället för att äga själv.
Godstransporterna sker som idag delvis på räls. Men längs motorvägar som E4:an och E20 rullar eldrivna långtradarkonvojer med el från ledningar antingen i luften eller i marken. Som komplement har de batterier eller motorer som drivs med flytande biogas som de använder när de kör av huvudlederna.
Fordonsindustrin i Sverige har sagt att den står redo för den här omställningen och skulle kunna börja tillverka el-lastbilar redan i morgon. Men först måste samhället bygga el-vägar.
– Det är lite av hönan eller ägget, säger transportforskaren Jonas Åkerman, vid KTH. Ingen vill storskaligt tillverka el-lastbilar innan samhället har byggt el-vägar och vice versa.
Vidare menar Jonas Åkerman att det knappast vore ekonomiskt försvarbart för Sverige att ensamt börja bygga el-vägar. Om el-lastbilar bara tillverkades för den svenska marknaden skulle de bli väldigt dyra. Av det skälet måste fler länder gå samman, men också för att standarder ska bli gemensamma. Här pågår diskussioner på EU-nivå där bland annat Tyskland driver frågan. El-vägar är något mindre energieffektiva än tågräls och används inte för persontransporter. Men de kan byggas snabbare och blir avsevärt billigare än räls.
– Vi kan konstatera att både räls och el-vägar kommer att behövas, säger Jonas Åkerman.
Med de åtgärder vi nu beskrivit kan utsläppen minska med 85 procent. Men för att komma åt de sista 15 procenten behövs andra metoder. Det kräver negativa utsläpp, det vill säga att ta upp koldioxid som redan finns i atmosfären och lagra den. Det kan ske med växande skog som suger upp koldioxid från atmosfären.
Det kan också ske genom att på kemisk väg avskilja koldioxid från pannor och kraftverk som eldas med biobränsle och sedan lagra detta under havsbottnar. Tekniken kallas Bio-CCS och här är norrmännen föregångare.
Koldioxid pumpas 800 meter ner i berggrunden
Växter och träd suger upp koldioxid (CO2) som en naturlig del av sin tillväxt. När växterna dör eller bränns avges den koldioxiden. Med CCS-teknik går det att minska storskaliga CO2-utsläpp från kolkraftverk, gaskraftverk, stålverk och cementindustrier, till atmosfären. CCS står för ”carbon, capture and storage” och tekniken består av tre steg: avskiljning, transport och lagring.
Koldioxiden avskiljs från rökgaserna och omvandlas till ett så kallat superkritiskt tillstånd, ett mellanting mellan gas och vätska, med hjälp av kompressorer. Detta för att kunna transporteras och lagras. Lagringen sker i första hand i sedimentär berggrund som porösa sandstenar. För att nyttja en reservoar i berggrunden, krävs att den ligger på minst 800 meters djup, för att säkerställa att trycket är så stort att koldioxiden är flytande. Det måste också finnas en takbergart som hindrar koldioxiden att läcka upp till markytan eller havsbotten.
I Norge pumpas koldioxiden ner i den porösa Utsiraformationen som täcks av tätande lager av skiffer och lera. Områden med potential för koldioxidlagring i Sverige är sydöstra Östersjön i sydvästra Skåne.
Källa: SGU
Vad kommer då omställningen att kosta i pengar? För den enskilda industrin som producerar exempelvis stål eller cement kan det handla om stora summor. Det är dyrt att ställa om industriproduktion.
Men om kostnaden istället fördelas över hela värdekedjan så blir det bara marginellt dyrare för slutkonsumenten, enligt Lars Zetterberg.
Styrmedel så att industrin stannar kvar
– Våra forskare har visat att om man skulle bygga en bostad i klimatneutral betong skulle den bli cirka en halv procent dyrare. För en lägenhet i en storstad är det inte mer än ett snäpp i budgivningen, säger han.
Samma marginella kostnadsökning på mindre än en procent ser Lars Zetterberg över hela linjen. Han och hans medarbetare håller precis på att ta fram en mer exakt prislapp som de ska presentera. Men klart är att affärsmodellerna måste förändras och det sätter press på industrin. Det går inte att vrida om tumskruven för hårt, säger Lars Zetterberg, så att industrin flyttar utomlands och klimatnyttan försvinner.
– Därför försöker vi klura ut styrmedel som gör att industrin stannar kvar. Staten kan exempelvis gå in som garant och se till att det finns avsättning för det rena stålet, säger Lars Zetterberg.
Nu har vi bara talat om kostnaderna, inte om de ekonomiska vinsterna med ett fossilfritt samhälle. Den som är tidigt ute med de tekniska lösningarna kan få exportfördelar.
– Men framförallt kommer klimatet bli bättre och det gynnas vi alla av. Om alla länder följer Parisavtalet blir vi alla ekonomiska vinnare, säger Lars Zetterberg.
Vattenkraftverket Stornorrfors ligger vid Norrforsen i Umeälven. Det producerar mest el av alla Sveriges vattenkraftverk.
Fakta – fossilfritt Sverige
Regeringen har med det Klimatpolitiska ramverket beslutat att utsläppen som sker inom Sverige år 2045 ska minska med 85 procent jämfört med 1990. Som ett delmål ska transportsektorn minska utsläppen med 70 procent till år 2030.
2018 släppte Sverige ut 53,1 miljoner ton koldioxid. Då är utsläpp som orsakas av importprodukter och internationellt flyg inte medräknade.
Sveriges basindustri står idag för knappt en tredjedel av utsläppen, transportsektorn för 43 procent (om svenskarnas resor utomlands räknas in). En annan stor utsläppare är jordbruket.
Sverige har det lättare än många andra länder att bli fossilfritt bland annat tack vare vattenkraft och skogen och en modern industri.
Koldioxidlagring CCS (Carbon Capture Storage) sker genom att koldioxid avskiljs och sedan kan lagras under havsbottnen. Enligt många bedömare är det en metod som kommer att krävas för att nå målet om fossilfrihet.
Med hjälp av vätgas kan man lagra, transportera och tillhandahålla förnybar energi från till exempel sol och vind. Tillsammans med bränslecellsteknik kan resultatet bli avgasfria fordon där vatten är enda utsläppet.
Källor: Naturvårdsverket, Vätgas Sverige
Text: Thomas Heldmark på uppdrag av forskning.se
I tre års tid har Örebroforskare inom ramen för EU-projektet Iliad arbetat med att utveckla autonoma lagerrobotar som kan arbeta med människor på ett säkert sätt. Dessa robotar sköter sin installation själva, de kan planera sitt arbete och lär hela tiden av sina erfarenheter.
– Vår vision är att företag ska kunna köpa en robot, ställa den på sitt lager och utan ytterligare investeringar ha en autonom lagerarbetare som kan samarbeta med befintlig personal, säger Martin Magnusson, vetenskaplig ledare för projektet Iliad och lektor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Just detta, att robotar är lätta att ta i bruk, är en av styrkorna med projektets lagerrobotar. Det gör det också möjligt för mindre företag att investera i automationslösningar eftersom det inte krävs några större anpassningar av lagerlokalen. Just nu används den på Orkla Foods lager i Örebro.
– Man behöver inte planera specifika rutter och trafikregler som är en stor del av installationskostnaden. Det bestämmer robotarna själva, säger Martin Magnusson.
Kan liknas vid autonoma bilar
En annan unik funktion hos Iliad-projektets robotar är att de hela tiden lär av sina erfarenheter. De observerar sin omgivning och kan förutspå rörelsemönstren på en specifik arbetsplats.
– Roboten kan lära sig var det kommer att finnas många människor vid en viss tidpunkt och sedan undvika dessa ytor, förklarar Achim Lilienthal, projektkoordinator och professor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Planering av arbetsuppgifter, rörelsemönster och koordination mellan robotar är integrerade i samma system, ungefär som hos självkörande bilar.
– Robotar ska kunna samarbeta. De ska inte befinna sig på samma ställe för att utföra samma uppgift.
Sensorer för ökad säkerhet
För att robotar ska kunna detektera människor är de utrustade med bland annat en särskild säkerhetskamera. Den upptäcker människor som bär reflexvästar och minskar på så sätt risken för arbetsplatsolyckor.
Film: Martin Magnusson berättar om arbetet med självlärande lagerrobotar. (0.24 min).
– En fördel är att systemet fungerar oavsett om en människa står upp eller ligger ner, säger Achim Lilienthal.
En annan säkerhetsåtgärd som ska testas på Orkla Foods är så kallade eyetracking-glasögon. Tekniken gör det möjligt för roboten att registrera ögonrörelser hos människor som bär dessa.
– Genom att projicera en blinkande pil på golvet uppmärksammar roboten människor som inte har sett den att den är i närheten och visar vart den är på väg, säger Martin Magnusson.
Teknologi för flera sektorer
Utvecklingen av Iliad-robotar drivs av livsmedelsindustrins behov av flexibla och självständiga robotar som kan arbeta tillsammans med människor. Men flera sektorer kommer att kunna dra nytta av teknologin som utvecklas inom projektet.
– Navigering, positionering, trafikstyrning och rörelseplanering är nycklar i ett automatiskt system. Kan vi dock göra systemen mer självlärande över tid blir de än mer autonoma i framtiden och på så sätt en effektivare lösning för våra kunder, säger Patrik Silverby, ansvarig för mjukvaruutveckling på Kollmorgen Automation AB, en av parterna i Iliad-projektet.
Om ett år avslutas projektet och forskarna ska nu fokusera sitt arbete på att integrera de olika komponenterna i ett system. Robotar ska utrustas med armar, som utvecklas vid universitetet i Pisa, och med skärverktyg för plast – en helt ny lösning som inte har varit möjlig tidigare.
– Många av de komponenterna vi utvecklar kommer att kunna användas inom fler branscher och integreras i andra typer av robotar, säger Achim Lilienthal.
Samarbete om autonoma lagerrobotar
Autonoma lagerrobotar är resultatet av det pågående EU-forskningsprojektet Iliad, som leds av Örebro universitet. Det är ett samarbete mellan universiteten i Örebro, Pisa, Lincoln och Münchens tekniska universitet samt företagen Bosch, ACT-OR, Logistic Engineering Services, Kollmorgen Automation och Orkla Foods. Projektet Iliad har fått EU-medel på 7 miljoner euro och avslutas under hösten 2020.
Kontakt:
Martin Magnusson, vetenskaplig ledare för projektet Iliad och lektor i datavetenskap, Örebro universitet, martin.magnusson@oru.se
Achim Lilienthal, projektkoordinator och professor i datavetenskap vid Örebro universitet, achim.j.lilienthal@gmail.com
Sedan länge har det för forskarna varit känt att vindhastigheterna på land minskat från och med 1980-talet. Samtidigt har den globala uppvärmningen ökat.
– Genom global uppvärmning så minskar temperaturskillnader mellan högre och lägre breddgrader, vilket reducerar lufttrycksgradienten och därmed kan minska vindhastigheterna. Samtidigt har växtlighet och urbanisering på många platser i världen ökat, vilket gett upphov till större friktion för vind och därmed sannolikt bidragit till de minskade vindhastigheterna, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborgs universitet. Han är en av forskarna bakom en ny internationell studie som publiceras i Nature Climate Change.
Studien innehåller mätvärden för vindhastigheter (på tio meters höjd) från drygt 3 000 mätstationer runtom i världen under perioden 1978-2017.
Från avtagande vindstyrkor mot ökande
– Från och med år 2010 ser vi ett trendbrott. Den genomsnittliga vindstyrkan börjar öka istället för att fortsätta minska, säger Deliang Chen.
Förutom temperaturskillnader vet forskarna att vindhastigheter också påverkas av storskaliga atmosfäriska cirkulationer.
– Till exempel den Nordatlantiska oscillationen, NAO, på vår breddgrad. Dessa storskaliga atmosfäriska cirkulationer har mer svårfångad intern dynamik och uppvisar stor naturlig variation.
Samspelet mellan hav och atmosfär spelar också en viktig roll för den naturliga variationen.
– Men trots både ökad friktion och fortsatt uppvärmning under hela perioden, så började vindhastigheterna öka igen från och med 2010, säger Deliang Chen.
De allt starkare vindstyrkorna har för USA:s del ökat den möjliga vindkraften med runt 17 procent för 2010–2017, enligt studien. Och hälften av den verkliga ökning som skett av vindkraften i USA under perioden står de förstärkta vindarna för.
Så vad händer då i framtiden?
– Det är svårt att förutspå. De mest betydelsefulla vindstyrkorna bestäms till största del av systemets interna dynamik. Det finns naturliga svängningar och de är svåra att förutsäga. Men i takt med ökad forskning ökar också förståelsen och genom det kan vi optimera energiintaget för vindkraften, säger Deliang Chen.
Fotnot:
Bakom studien står ett internationellt forskarteam representerat av forskare från sju länder, bland annat Sverige, Kina och USA.
Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, deliang@gvc.gu.se
– Principen om den fria rörligheten lämnas intakt som princip, men fattiga gruppers rörlighet inskränks i praktiken genom indirekta metoder som begränsar deras tillgång till välfärd och till faktiska platser att uppehålla sig, säger Maria Persdotter, kulturgeograf vid Malmö universitet.
Flera boenden försvann
I sin forskning har hon fokuserat på de uppmärksammade konflikterna kring Sorgenfri-lägret, där många så kallade ”utsatta EU-medborgare”, merparten romer, bodde 2014-2015. Lägret revs med hänvisning till sanitära brister efter ett beslut i Malmö stads miljönämnd. Maria Persdotter beskriver rivningen som ett nyckelexempel på hur romer framställs och hanteras som sanitära olägenheter.
– Här finns ett samband med stigmatisering av romer och resandegrupper som genom historien ofta kopplats samman med föreställningar om smuts och oredlighet, säger Maria Persdotter.
Kort efter rivningen av Sorgenfri-lägret stängde Malmö stad även andra härbärgen som drevs av Kontrapunkt och Svenska kyrkan. Motiveringarna till stängningarna var tekniska – det handlade om brandrutiner och bygglov. Samtidigt inledde Malmö stad och polisen ett arbete för att motverka bosättningar i parker och på parkeringsplatser.
– Det fanns nog skäl att stänga ner de individuella verksamheterna, men sammantaget framstår det som ett systematiskt undanröjande av möjliga platser för den här gruppen att uppehålla sig, säger Maria Persdotter.
Internationell kritik
Avhysningen av Sorgenfri-lägret kritiserades av ett antal människorättsorganisationer, inklusive FN:s särskilda rapportör för minoritetsfrågor. Det finns ett antal prejudicerande domar på EU-nivå om att myndigheter måste se till romers särskilt utsatta situation och att de inte hamnar i akut hemlöshet.
I sin forskning visar Maria Persdotter på hur myndigheterna i Malmö kringgick dessa krav genom att klassa Sorgenfri-lägret just som en sanitär olägenhet. De ansvariga kommunpolitikerna menade att de inte kunde acceptera att människor bodde så.
– Rätten till fri rörlighet och skäliga levnadsvillkor kan bara upprätthållas genom aktiva politiska beslut. Nu valde man istället att hantera bosättningen som en olägenhet. Trots att man menade att man värnade de boendes bästa går det inte att bortse från att avhysningen resulterade i att de ställdes inför en ännu osäkrare boendesituation, säger Maria Persdotter.
Hos arter med sexuell fortplantning finns inte två individer som är exakt lika och forskare har länge kämpat med att förstå varför det finns så mycket genetisk variation.
För viktiga egenskaper såsom livslängd och ämnesomsättning kan könens intressen skilja sig åt. Hos många arter föredrar hanar en ”lev-snabbt-och-dö-ung-livsstil” medan en betydligt långsammare livstakt är bäst för honor. Denna biologiska könskonflikt kan leda till att olika varianter av gener gynnas hos hanar och honor, vilket kan leda till en balans där båda varianterna av genen, en som är bra för hanar och en för honor, bibehålls i populationer.
Ett forskarteamet från Uppsala universitet analyserade DNA-sekvensen hos tusentals gener i detalj och fann ett tydligt avtryck för denna typ av balans hos de skalbaggar de undersökte. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Ecology & Evolution.
– Vi blev förvånade över att så många gener uppenbarligen är involverade i könskonflikter. De flesta gener som uppvisade denna form av balans var gener som är aktiverade mer hos honor än hos hanar och var gener vi sedan tidigare vet påverkar ämnesomsättning och fortplantning, säger professor Göran Arnqvist som ledde forskarteamet.
– Många av dessa gener är av grundläggande betydelse för hanliga och honliga livshistorier, så denna form av genetisk konflikt mellan könen verkar på ett viktigt sätt bidra till upprätthållandet av genetisk variation. Skillnader mellan hanar och honor hjälper uppenbarligen till med att skapa genetisk mångfald.
Modern genteknologi gör det möjligt att snabbt och billigt introducera tusentals olika DNA-förändringar i mänskliga celler eller i bakterier. På så vis går det att skapa hela bibliotek av genetiskt olika celler. CRISPR/cas9-systemet, eller ”gensaxen” som den också kallas, kan modifieras och användas för att justera det genetiska receptet för tusentals olika proteiner. Genom att förse varje modifikation med en genetisk streckkod, kan man hålla reda på vilken cell som bär på vilken förändring.
Samtidigt har utvecklingen inom optik och bildanalys gjort det möjligt att undersöka de kemiska processerna inuti cellen med oerhört hög precision. I princip är det möjligt att ”filma” grundläggande biologiska förlopp som proteinuttryck eller celldelning inuti en levande cell på molekylnivå.
Kombinerar metoder
Tänk dig nu att det vore möjligt att kombinera de avancerade optiska metoderna med storskalig genteknik. Om vi är intresserade av en viss biologisk process skulle vi i teorin kunna identifiera samtliga inblandade gener genom att observera den biologiska processen i ett genetiskt bibliotek. Studier som hittills tagit flera år i anspråk skulle kunna genomföras i ett enda experiment – i teorin.
De utmaningar som hittills hindrat forskare från att omsätta teorin i praktiken har i stort sett varit tekniska. Hur gör man för att hålla reda på tusentals olika celler så att man först kan undersöka deras biologi och sedan läsa av den genetiska streckkoden?
En grupp Uppsalaforskare tog sig an utmaningen och presenterar nu metoden ”DuMPLING” (Dynamic u-fluidic Microscopy-based Phenotyping of aLibrary before IN situ Genotyping) som gör det möjligt att undersöka hela biblioteket av levande celler i ett enda mikroflödeschip.
– Metoden är oerhört kraftfull och gör att vi kan länka genetisk information till komplexa cellbeteenden på en helt ny nivå, säger Johan Elf, professor i molekylär systembiologi vid Uppsala universitet, som lett studien som nu publicerats i Nature Methods.
Studera processerna i cellcykeln
Johan och hans team är bland annat intresserade av vad som styr cellcykeln i bakterier. I alla celler, även mänskliga, är det viktigt att allt DNA kopieras exakt en gång innan varje celldelning, annars riskerar cellen att förlora genetiskt material, alternativt att ackumulera DNA med lika förödande konsekvenser. Trots att cellcykelreglering har studerats i decennier är det fortfarande oklart hur cellerna åstadkommer den strikta kontroll som krävs.
– Vi kan ta fram modeller som fungerar, men eftersom vi inte ens känner till alla spelarna, är det väldigt svårt att avgöra om modellerna är biologiskt relevanta. Med hjälp av den nya metoden hoppas vi kunna fiska fram de okända komponenterna, säger Daniel Camsund, forskare i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet.
Identifierat regulatoriska komponenter
Forskarna skapade ett genetiskt bibliotek där de vridit ner uttrycket av olika kända cellcykelreglerare, samt ett antal okända gener, och använde sedan DuMPLING för att studera hur cellcykeln påverkades av dessa modifikationer. Och nu kommer det finurliga. När all cellcykeldata är insamlad, byts näringslösningen i chippet ut mot en vätska som fixerar cellerna och bevarar dem i sina positioner. Den genetiska streckkoden kan nu läsas av med hjälp av mikroskopi och färgkodade DNA-snuttar.
– Det är fascinerande att se hur färgkoden växer fram. Men lyckligtvis är det inte jag som sköter avkodningen. Vi har mjukvara som tar hand om den biten, säger Jimmy Larsson, forskare i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet.
Resultatet är uppmuntrande. Från den data som samlats in kan forskarna identifiera de flesta av de kända regulatoriska elementen, vilket betyder att metoden fungerar, men eftersom DuMPLING producerar tidsupplöst data kan man också säga på vilket sätt cellcykeln påverkats av de olika förändringarna. Nästa steg är att utöka biblioteket till att omfatta samtliga gener i bakteriegenomet; förhoppningsvis kommer detta att innebära ett steg närmare en fullständig beskrivning av bakteriecellcykelns kontrollmekanism.
Johan Elf, institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet, johan.elf@icm.uu.se
Språkutveckling anges som ett vanligt skäl till att läsa skönlitteratur, liksom möjligheten att genom läsningen skapa sammanhang och bakgrund för andra skolämnen.
I en studie med fokusgrupper bland gymnasielärare i svenska framgick det att instrumentalitet präglar lärares syn på skönlitteratur. Från resultaten gick även att utläsa att undervisningen av skönlitteratur är övervägande lärarcentrerad, vilket bland annat yttrar sig i att läraren styr vad, var och hur eleverna ska läsa.
Ett instrumentellt värde betyder att något har ett värde i kraft av de effekter som det ger upphov till, till skillnad från inneboende värde.
– Det är karakteristiskt för resultaten att en del lärare talade om sin egen roll i klassrummet som att agera polis, säger Spoke Wintersparv, doktorand i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. I det avseendet finns det forskning som lyfter fram den pedagogiska vinsten med att i större utsträckning utgå från den enskilda elevens intressen och förutsättningar.
Tryckta böcker ger mer prestige
En annan tydlig tendens var hur både lärare som elever betraktar tryckta böcker som mer prestigefyllt än ljud- och e-böcker. En direkt följd av den synen på olika medier är att många elever avböjer lässtöd trots att de skulle vara hjälpta av det.
Samtalen i fokusgrupperna handlade i stor utsträckning om praktiska aspekter, medan syfte och mål med läsningen utelämnades. Särskilt tydlig var avsaknaden av de estetiska dimensionerna av arbetet med skönlitteratur.
– Lärarnas fokus på det mätbara kan kopplas till såväl styrdokument som internationella skolmätningar, fortsätter Spoke Wintersparv, och menar att en starkare betoning på elevernas läsupplevelser kan bidra till en ökad läslust och därmed spela en betydelsefull roll i arbetet med att vända de sviktande läsvanorna hos svenska gymnasieelever.
Spoke Wintersparv, doktorand i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, spoke.wintersparv@umu.se
Redan vid 1600-talets mitt började granen användas som tuktad trädgårdsväxt i Sverige.
– Det sägs att den franske trädgårdsmästaren André Mollét, som kom till Sverige för att arbeta hos drottning Kristina, insåg att den härdiga granen var ett alternativ till de växtarter som användes för formklippning i Frankrike. Men eftersom de franska växtarterna inte tålde det svenska klimatet så behövdes andra alternativ, säger Tina Westerlund, universitetslektor vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, en av författarna till skriften Skötsel av historiska trädgårdar: Granhäckar, som fokuserar på granhäckars skötsel och kulturhistoriska betydelse.
Sedan dess har gran i flera århundraden klippts som häck för att skapa rum i parker och trädgårdar, på kyrkogårdar och begravningsplatser. Gran har också formklippts till koner eller andra skulpturala former.
Ständigt grön och trivs i svenskt klimat
Den vanliga granen (Picea abiaes) med sina ständigt gröna barr trivs bra i stora delar av landet. Den är härdig och lätt tillgängligt material för häckar.
– Granen passar som häck på många olika sätt. Växtsättet med tätt sittande barr gör det möjligt att klippa plantorna till jämna ytor och tydliga former.
Det finns många exempel på att gran har använts som häckväxt och utnyttjats för att skapa prydnader med formklippta figurer.
– Häckar av gran har också använts för att förbättra odlingsklimatet i nyttoträdgårdar och plantskolor eller för att skapa skydd mot vind eller djur. Och granhäckar är fortfarande en stark tradition i vissa trädgårdsmiljöer i Sverige.
Avstampet till den nya skriften var att länsstyrelsen i Värmland uppmärksammade att granhäckar i kulturreservat och byggnadsminnen började bli gamla och fula. Därför valdes de i många fall bort eller ersattes med andra häckväxter, som till exempel tuja.
– Det fanns ett behov av kunskap om odling och skötsel av granhäckar. I en första sammankomst på Mårbacka, där Selma Lagerlöfs gamla granhäck från 1913 fortfarande finns kvar, deltog ett flertal trädgårdsmästare och några personer verksamma inom kulturmiljövård. Det blev utgångspunkt för att undersöka granhäckar lite närmare och för den här skriften, säger Tina Westerlund.
Aktuell även för framtiden
Gran är inhemskt och hållbart häckmaterial. Häckarna är tåliga och med rätt skötsel kan de bli hundra år och fortfarande vara fina. Häckarna ska stå öppet, ljust och helst solexponerat för att bli långlivade och klippas årligen.
Det finns flera botaniska trädgårdar, som exempelvis Bergianska trädgården, som har granhäckar och de finns också vid kyrkogårdar. Och historiska källor och bilder visar granhäckar klippta i ovanliga och roliga former.
Men även idag är granhäckar aktuella.
– Med kunskap om odlingsförutsättningar och skötsel kan granhäck utgöra vackra gröna väggar i våra trädgårdar.
Den är en del av en skriftserie som tagits fram av Hanverkslaboratoriet i samverkan med Riksantikvarieämbetet. Författarna är två trädgårdsmästare, Tina Westerlund och Hans Nilsson, Bergianska trädgården. Skriften bygger på samlade erfarenheter från olika personers kunskap i att sköta granhäckar.
– Om våra fynd bekräftas, bör behandlande läkare vid typ 2-diabetes utreda om patienten har inslag av autoimmunitet och då vara beredd att påbörja insulinbehandling snart, säger Olov Rolandsson, professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Diabetes delas in i två stora undergrupper, typ 1 och typ 2. Typ 1-diabetes kallas ibland också för barndiabetes eftersom sjukdomen ofta debuterar tidigt i livet. Vid typ 1-diabetes förstör kroppens eget immunförsvar de celler i bukspottskörteln som producerar insulin. Sjukdomen är därför så kallat autoimmun.
Vid typ 2-diabetes är det istället övriga kroppsorgan som har tappat en del av sin känslighet för insulin. Typ 2 debuterar vanligen senare i livet och kallas därför ofta även för vuxendiabetes. Den vanliga förklaringen till typ 2-diabetes är att vi rör oss för lite, äter fel kost och går upp i vikt.
Autoimmun faktor vid typ 2-diabetes
På senare år har dock misstankarna vuxit om att det även kan finnas en autoimmun komponent i utvecklingen av typ 2-diabetes, men det har saknats större studier som har bekräftat detta. Det är denna lucka som den nya studien fyller ut. Forskarna har analyserat gener och antikroppar från närmare 28 000 personer i åtta europeiska länder. Av dem fick 12 000 typ 2-diabetes, medan 16 000 utgjorde kontrollgrupp. (De antikroppar det gäller kan analyseras vid alla större sjukhus.)
Resultaten visar att förekomst av antikroppar som är typiska för typ 1-diabetes ökar risken för att senare i livet drabbas av typ 2-diabetes, även då man har tagit hänsyn i beräkningarna till övriga faktorer som övervikt, ärftlighet och livsstil. Studien indikerar därmed att insjuknande i typ 2-diabetes till viss del kan förklaras av en störning immunsystemet.
Hälsosamt liv fortfarande viktigt
– Fortsatt forskning bör fokusera på hur man kan bromsa den autoimmuna processen för att skydda de insulinproducerande celler som finns kvar i bukspottskörteln, men där är vi inte än, säger Olov Rolandsson.
Forskningsresultaten ska dock inte tolkas som att det är lönlöst att leva hälsosamt för den som har eller riskerar att drabbas av denna blandform av diabetes, genom att röra sig och dra ned på socker och följa kostråd från diabetessköterskor och läkare.
– Tvärtom kan det vara extra viktigt för den som har denna störning i immunsystemet att leva hälsosamt för att på så vis minska de riskfaktorer som går att påverka, säger Olov Rolandsson.
Vetenskaplig artikel:
Autoimmunity plays a role in the onset of diabetes after 40 years of age(Olov Rolandsson, Christiane S. Hampe, Stephen J. Sharp, Eva Ardanaz, Heiner Boeing, Guy Fagherazzi, Francesca Romana Mancini, Peter M. Nilsson, Kim Overvad, Maria-Dolores Chirlaque, Miren Dorronsoro, Marc J. Gunter, Rudolf Kaaks, Timothy J. Key, Kay-Tee Khaw, Vittorio Krogh, Tilman Kühn, Domenico Palli, Salvatore Panico, Carlotta Sacerdote, Maria-José Sánchez, Gianluca Severi, Annemieke M. W. Spijkerman, Rosario Tumino, Yvonne T. van der Schouw, Elio Riboli, Nita G. Forouhi, Claudia Langenberg, Nicholas J. Wareham) Diabetologia
Kontakt:
Olov Rolandsson, professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, olov.rolandsson@umu.se
Orsaken till astmasprayernas stora miljöpåverkan är drivgasen de innehåller. Denna drivgas har en växthuseffekt som är mer än 1 000 gånger kraftigare än koldioxid (CO2). Användning av sprayinhalator innebär därför ett koldioxidavtryck på 440 kg per år och patient medan motsvarande behandling med pulverinhalator ger ett avtryck på 17 kg CO2. Skillnaden i miljöpåverkan mellan dessa två sätt att behandla astma och KOL är strax under den mellan att vara vegetarian eller huvudsakligen äta en köttbaserad diet.
Mer sprayer i England
År 2017 innehöll 13 procent av alla inhalatorer som användes vid astma och KOL i Sverige sprayer med drivgas, medan motsvarande siffra för England var 70 procent. Baserat på detta räknande forskargruppen ut att man i England teoretiskt sett skulle kunna minska koldioxidavtrycket med 550 000 ton CO2 per år om en lika stor andel av patienterna som i Sverige började använda pulverinhalator i stället. Detta motsvarar cirka 3 procent av den engelska sjukvårdens totala koldioxidavtryck.
Behandling med spray- och pulverinhalator är i de festa fall medicinskt likvärdig. Det finns dock vissa patientgrupper där spray är att föredra, främst bland yngre barn och vissa äldre patienter.
Faktor i valet av inhalator
– I valet mellan spray och pulverinhalator måste faktorer såsom hur lätt en patient har att använda den ena eller andra sorten vara med och avgöra. Vi vill dock lyfta fram att skillnaden i koldioxidavtryck också är något att tänka på när man väljer vilken typ av inhalator som man skall använda vid astma och KOL, säger Christer Jansson, professor inom lung- allergi- och sömnforskning vid Uppsala universitet.
I studien arbetade Uppsalaforskarna tillsammans med kollegor från Storbritannien samt med forskare från läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline.
Christer Jansson, professor inom lung- allergi- och sömnforskning, Uppsala universitet, christer.janson@medsci.uu.se
Genom att för första gången systematiskt undersöka alla olika livsfaser för malariaparasiten kunde det stora forskarlaget identifiera lovande områden för nya läkemedel som syftar till att störa parasitens invasion av levern.
Trots stora framgångar inom medicin och vetenskap dör i dag mer än 400 000 människor världen över årligen av malaria. Den smittsamma sjukdomen överförs genom bett av myggor infekterade med malariaparasiten Plasmodium.
De olika arterna av Plasmodium har komplexa livscykler som börjar i myggor innan de fortsätter i däggdjursvärdar, till exempel människor eller gnagare. Cirka 100 parasiter överförs till däggdjursvärden genom ett myggbett, där de sedan flyttar till levern, en metaboliskt rik miljö som fungerar som en inkubator där parasiterna snabbt kan reproducera sig. Efter 7-10 dagar lämnar cirka 10 000 parasiter levern för att invadera röda blodkroppar, där de orsakar symtomen på malaria.
Parasitens arvsmassa är relativt liten med cirka 5 000 gener och genforskares utmaning är att förstå funktionen för varje gen.Till skillnad från mänskliga celler har Plasmodium-parasiter endast en enda kopia av varje enskild gen. Om man tar bort en gen från arvsmassan leder detta därför direkt till en förändring av parasitens observerbara egenskaper. Det internationella forskarteamet har använt sig detta faktum och i ett storskaligt experiment systematisk slagit ut över 1 300 individuella gener i malariaparasiten.
Sju vägar att föröka sig i levern
Teamet hittade 461 gener som är nödvändiga för effektiv överföring av parasiter till myggor och genom leverfasen tillbaka till blodet hos möss. Utifrån dessa data skapades en modell av leverstadium-metabolism hos Plasmodium berghei som gjorde det möjligt att fastställa sju metaboliska vägar som är viktiga för parasitens förmåga att växa snabbt i levern.
– Att vi har identifierat dessa vägar som är väsentliga för en Plasmodium-parasits förmåga att reproducera sig i värdlevern är oerhört spännande! Våra resultat kommer att göra det möjligt för malariaforskare över hela världen att fokusera på dessa väsentliga gener för att utveckla effektiva läkemedel och vacciner för att motverka malaria, säger Ellen Bushell, forskare på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
Läkemedel som riktar sig mot levern
De flesta läkemedel mot malaria riktar sig till blodstadiet i parasitens livscykel, men mycket få riktar sig mot levern. Växande resistens mot malarialäkemedel i blodet, så som artemisinin, gör att möjligheten att framställa nya leverfasläkemedel blir allt viktigare.
– Världen har uppnått stor framgång i att bekämpa malaria genom att rikta sig mot blodstadiet av Plasmodium-parasiter och halverat antalet dödsfall i malaria på mindre än två decennier. Men Plasmodium-parasiter har upprepade gånger, och snabbt, utvecklat resistens mot tillgängliga läkemedel i blodet. Leverfasparasiter är en viktig infektionsbehållare, men det finns mycket färre av dem, vilket gör att resistensutvecklingen är mindre trolig. Upptäckten av nya läkemedelsmål i leverfasen är därför både aktuell och viktig, säger Oliver Billker, professor vid Umeå universitet och en av forskningsledarna bakom studien.
En ytterligare fördel för läkemedel som riktar sig mot Plasmodium-parasiter i levern kan vara deras effektivitet mot varianter av malaria, såsom Plasmodium vivax, som kan ligga vilande i levern och orsaka återfall av symtom år efter den första infektionen.
Ellen Bushell och Oliver Billker har nyligen startat forskargrupper vid Umeå universitet, där de använder de kraftfulla genetiska verktyg som de utvecklat vid Wellcome Sanger Institute i Cambridge för att undersöka malariaparasiter och hur de orsakar sjukdom.
Oliver Billker, Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, oliver.billker@umu.se
Ellen Bushell, Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, ellen.bushell@umu.se
Många vill lyssna på Johan Farkas, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap som specialiserat sig på desinformation. Under hösten har han rest runt i USA på föreläsningsturné och tillbringat tid som gästforskare vid Cornell University. Han har även presenterat i tyska parlamentet som expert.
”Fake news” är hett just nu. Men Johan Farkas själv kallar hellre fenomenet för just desinformation eller dold propaganda:
– Politisk propaganda på sociala medier handlar ofta inte om falska nyheter i sig utan mer om att polarisera debatten eller förstärka olika hållningar.
Demokratins kris
När han nu ger ut en bok tillsammans med sin danske kollega Jannick Schou, Post-Truth, Fake News and Democracy: Mapping the Politics of Falsehood är det en analys av debatten kring falska nyheter och ”post truth”.
Falska nyheter i sig är nämligen inte det största demokratiproblem vi står inför, menar Farkas. Trollfabrikernas påverkan på demokratiska val i flera länder har diskuterats vitt och brett. Men demokratin har även andra problem och har så haft under en längre tid. Inte heller är propaganda något nytt fenomen.
– Idén om att vi nu lever i ett samhälle ”post truth” är en längtan tillbaka till en tid som aldrig funnits. Både till vänster och höger hittar vi denna nostalgi. Samhällsproblemen är många, och därför letar vi efter enkla svar i historien, säger Johan Farkas.
Censur inte svaret
Med utgångspunkt i politisk filosofi visar Johan Farkas hur demokrati inte bara handlar om sanning, rationalitet och förnuft, utan också om folkets röst och utrymme för idéer som stöts och blöts i öppen debatt. Den språkliga betydelsen är folkstyre, men liberal demokrati inbegriper även sådant som friheter och rättigheter, liksom yttrandefrihet, men också rättssäkerhet och maktdelning. Jakten på ”sanning” riskerar att skymma den sikten.
– Demokratins kris är större än bara en sanningskris. Om vi tittar på demokratiskt deltagande och tillit till institutioner i en rad länder, så har demokratins kris inte alls varit snabb och plötsligt kommit med sociala medier utan pågått under lång tid, säger Johan Farkas.
Han betonar att desinformation är ett hot att ta på allvar. Men när svaret blir att göra det olagligt att dela falskt innehåll på sociala medier, som föreslagits i flera länder, blir det i sig ett hot mot demokratin:
– Kampen mot ”fake news” kan användas för att svepa undan politisk opposition eller begränsa yttrandefriheten, vilket inte vore bra för demokratin. Istället borde vi prata mer om hur vi bäst kan stärka demokratiska institutioner, säger Johan Farkas.
Bok:
Post-Truth, Fake News and Democracy: Mapping the Politics of Falsehood (Routledge)
