– Vi vet inte exakt vad skillnaden beror på, men det kan handla om att många i Norrland har levt ett i vissa avseenden hälsosammare liv som delvis kompenserar för vissa andra riskfaktorer, säger Olle Sjöström, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling vid Institutionen för strålningsvetenskaper visar Olle Sjöström att risken för kolorektalcancer, det vill säga cancer i tjocktarm eller ändtarm, är tio procent lägre i norra Sverige än i övriga landet. Skillnaden är störst bland de äldre. I åldersgruppen över 80 år är risken 20 procent lägre i norr än i söder.
Livsstilen viktiga pusselbitar
Kolorektalcancer anses till stor del bero på livsstil, där rökning, kost, motion och alkohol är viktiga pusselbitar. Tidigare studier har även visat att människor med låg utbildningsnivå eller som lever ensamma löper högre risk att drabbas och dessutom har sämre prognos. Trots att dessa riskfaktorer förekommer i högre grad hos befolkningen i norra Sverige, inte minst lägre genomsnittlig utbildningsnivå, är alltså risken lägre för kolorektalcancer. För dem som ändå drabbas skiljer sig däremot inte den sjukdomsspecifika överlevnaden i kolorektalcancer mellan norr och söder.
Kolorektalcancer är den fjärde vanligaste formen av cancer i Sverige och den cancerform som orsakar näst flest dödsfall. Tidig upptäckt är viktig för prognosen och diagnosen ställs genom att tarmarna undersöks med koloskopi. Risken att få sjukdomen ökar kraftigt med stigande ålder, de flesta patienter är 70-75 år när de får sin diagnos. Ärftliga faktorer beräknas bidra till 5 – 25 procent av alla fall av kolorektalcancer.
– Den som har flera nära släktingar som haft cancer i tjock- eller ändtarm bör berätta det för sin läkare så man kan bedöma risken för ärftlighet och eventuellt behov av regelbundna kontroller, säger Olle Sjöström.
Tätare koller vid ärftlig belastning
I avhandlingen visas hur man i Norra sjukvårdsregionen, som omfattar landets fyra nordligaste län, har arbetat för att minska fallen av ärftlig kolorektalcancer. Alla familjer med misstänkt ärftlighet i norr remitteras till Cancergenetiska mottagningen i Umeå för utredning. Individer med en minst fördubblad risk för kolorektalcancer rekommenderas regelbundna kontroller med koloskopi, som genomförs på sjukhuset på hemorten.
Personer med hög risk för ärftlig cancer rekommenderas undersökning vartannat år, de med lägre risk vart femte år. En utvärdering av kontrollerna visar att man nästan helt lyckas förhindra utveckling av kolorektalcancer i dessa familjer, dessutom med en god kostnadseffektivitet jämfört med andra åtgärder inom hälso-och sjukvården.
Fler än 70 forskare verksamma vid ett 50-tal lärosäten runtom i Europa har samarbetat kring analyser och reflektioner, i EU-valsrapporten Euroflections.
− Den viktigaste övergripande slutsatsen är att valet till Europaparlamentet är att betrakta som 28 olika nationella val snarare än ett övergripande europeiskt val. Det blir tydligt när vi sammanställer de analyser och rapporter som våra forskarkollegor levererar. Partierna driver sina kampanjer på nationell nivå, vilka frågor som är viktiga varierar från land till land och trots att vissa partigrupper går starkare än andra märks inga egentliga europeiska valvindar, säger Niklas Bolin, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Snabb analys av EU-valet
Rapporten Euroflections – Leading Academics on the European elections 2019 av forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet, presenterades 18 dagar efter valet till europoaparlamentet 2019. Euroflections är en gratis, nedladdningsbar rapport där varje forskare bidrar med en analys eller reflektion som fokuserar på kampanjen, partierna, väljarna och medierna.
− Ett av skälen till den här satsningen är att bidra till att öka intresset och kunskapen kring EU. När det gäller årets val blir det tydligt att såväl partier som väljare uppfattar Europavalet som ytterligare ett nationellt val. Detta trots vissa försök till övernationella inslag som spitzenkandidatsystemet eller valmanifest på europeisk nivå, säger Marie Grusell, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Bedömningar i vitt skilda sammanhang är något vi gör varje dag, ofta utan att närmare reflektera över att det är just det vi gör. Men det har doktoranden Sara Stillesjö gjort, och med hjälp av funktionell hjärnavbildning, fMRI, och kognitiv modellering studerat hur den mänskliga hjärnan arbetar vid bedömningar. Studien visar att minnen av tidigare händelser kan vara något vi alltid påverkas av när vi gör numeriska bedömningar.
– Vissa bedömningar kan ha stor – rentav livsavgörande – betydelse inte bara för oss själva utan även för andra människor, exempelvis när en lärare sätter betyg på sina elever. Det är därför kritiskt att få en bättre förståelse för hur vi människor gör bedömningar, menar hon.
– Genom att förstå vilka regioner i hjärnan som aktiveras i samband med olika bedömningar kan man på sikt utveckla verktyg som hjälper oss att undvika felaktiga bedömningar.
Bedömningar färgas av minnen
Den typ av bedömningar som Sara Stillesjö fokuserat på är numeriska bedömningar, det vill säga när vi avger en bedömning på en kontinuerlig skala. En teoretisk utgångspunkt i avhandlingen är att i vissa situationer baseras sådana bedömningar mer på vår kunskap om regler och abstrakta samband, medan i andra situationer baseras de istället mer på minnen av tidigare liknande händelser.
Bedömning grundad i kunskap om regler och abstrakta sammanhang leder nästan alltid till sakligt grundade bedömningar, till skillnad från bedömning som färgas oproportionerligt mycket av minnen från tidigare händelser som vi råkar lagra i hjärnan.
Oberoende av vilken typ av minne som uppgiften krävde, aktiverades precuneus, en region i bakre delen av hjärnan som är viktig för att aktivera inre mentala representationer inför exempelvis en bedömning i nutid, visar en delstudie i avhandlingen.
Hjärnregionen precuneus spelar stor roll
Studien identifierade också ett specifikt samband mellan aktivitet i precuneus och en matematisk modell av den typ av bedömningar som baseras på minnen av tidigare liknande händelser. I en uppföljande studie användes funktionell hjärnavbildning för att undersöka hjärnans funktion samtidigt som deltagarna fick lära sig att lösa en bedömningsuppgift.
Resultaten förtydligade precuneus roll för bedömningar och visade att precuneus är viktig dels för att lagra och stärka redan etablerade minnen som vi använder oss av vid bedömningar under pågående inlärning, dels för att vid ett senare tillfälle återkalla och utvärdera likheten mellan de lagrade minnesrepresentationerna och nya liknande situationer.
Minnen till hands vid bedömning
I en sista studie undersöktes huruvida minnen från tidigare liknande händelser finns till hands för våra bedömningar även i situationer när vi använder oss av regler och abstrakta samband. Fokus låg på situationer där abstrakta regler kan vara alltför tidskrävande och svåra att använda. Resultaten visade dels att det kan vara mycket svårt för oss att låta bli att använda abstrakta regler, trots att de är för tidskrävande. Resultaten visade dock även att flera av försöksdeltagarna tycktes ha minnen från tidigare liknande händelser till hands, som de föredrog att basera sina bedömningar på vid extrem tidspress.
– I dagens samhälle ställs vi människor inför allt högre krav på att göra korrekta bedömningar i miljöer av hög komplexitet. Den praktiska betydelsen av resultaten från avhandlingen är att genom att belysa vilka processer som ligger till grund för bedömningar, kan vi också ha bättre möjligheter att förbättra bedömningar, exempelvis lärares betygsättning, säger Sara Stillesjö.
– Vi har sett att mycket av matavfallet från livsmedelsbutiker är bröd och därför ville vi se hur vi kunde omvandla det till en ny produkt, säger Akram Zamani.
Försöken går ut på att odla fintrådiga svampar på brödavfall i behållare och förhoppningen är att svampen ska kunna omvandlas och användas till kläder, medicinska applikationer eller möbeltextilier.
– När brödet har blivit en biomassa av svamp, tar vi bort proteinet som i sin tur kan användas som mat eller djurfoder. De cellväggsfibrer som finns kvar av svamparna använder vi dels för att spinna ett garn, och dels för att skapa nonwoven textil, säger Akram Zamani. (Nonwoven textil eller icke-vävd textil är ett textilt material som består av textilfibrer orienterade utan någon större inbördes ordning, vilket skiljer sig från vävda eller stickade tyger.)
Garn av bröd. Bild: Suss Wilén, Högskolan i Borås
–Vi har gjort en stor del av odlingen redan, och det har fungerat bra, så nu jobbar vi med en våtspinningsprocessen för att skapa garn, samt testar olika metoder för att förbättra garnets egenskaper, säger hon.
Unik forskning om bröd och textil
– Det finns ingen tidigare forskning på detta, därför är det svårt att veta vad vi ska förvänta oss, säger Akram Zamani och fortsätter:
– Brödet får vi från en lokal livsmedelsbutik, och vi får hämta så mycket vi behöver, vilket ger oss möjlighet att verkligen testa oss fram och se till att det blir en bra produkt.
Utöver forskare från resursåtervinning och textilteknologi vid Högskolan i Borås ingår också KTH, RISE Innventia och Sahlgrenska universitetssjukhus i projektet.
Se filmen där forskarna berättar om hur bröd kan bli texiil. Filmen är 1:44 lång.
350 limpor slängs varje minut – brödsvinn för miljarder
– En mycket stor del av den mat som slängs i butiker är bröd. Jag kunde inte föreställa mig att bröd som är så lätt skulle utgöra en sådan stor del, säger Kim Bolton, professor inom resursåtervinning vid Högskolan i Borås som kartlagt hur stort brödsvinnet i Sverige är.
– Den totala mängden brödsvinn är 80 400 ton per år i Sverige. Detta inkluderar hela värdekedjan, det vill säga bagerier, livsmedelsbutiker, restauranger och hushåll med mera, säger Pedro Brancoli, doktorand i resursåtervinning vid Högskolan i Borås.
Att svinnet av bröd sker i hela kedjan är anmärkningsvärt. När det gäller annan sorts matsvinn står nämligen hushållen för den stora delen. Mängden 80 000 ton bröd per år är lika med att slänga 350 limpor bröd per minut och kostnaden beräknas till 2,4 miljarder kronor per år om man räknar på ett kilopris på 30 kronor.
Pedro Brancoli, doktorand, Kamran Rousta, universitetslektor och Kim Bolton, professor, alla inom resursåtervinning har tillsammans med en livsmedelsbutik i Borås, undersökt hur mycket matavfall som uppstår under ett år. Tack vare att livsmedelsbutiken hade samlat in data på allt matavfall som slängdes, kunde forskarna analysera och räkna på svinnet. Resultatet publicerades i en artikel i tidskriften ”Recources, Conservation and Recycling” som under 2018 blev det den mest nedladdade artikeln hos tidskriften.
Kontakt:
Akram Zamani, universitetslektor vid Högskolan i Borås, akram.zamani@hb.se
Ska torskbestånden kunna återuppbyggas krävs ett helhetsgrepp från förvaltningen, och en större förståelse för det komplexa ekologiska pusslet i Östersjön. Det konstaterar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i en populärvetenskaplig artikel i tidskriften Fauna och Flora.
I Östersjön finns det två bestånd av torsk: det västra och det östra. Båda bestånden mår dåligt, men mest kritiskt är läget för det östra beståndet som i huvudsak lever och leker öster om Bornholm. På 1980-talet fanns torsk från det östra beståndet i alla områden i Östersjön, men hårt fisketryck och en ökande utbredning av syrefattiga områden gör att de nu i princip bara återfinns i södra delen av Östersjön. Torskarna är dessutom småväxta, magra och i dålig kondition.
– Vi forskare har länge varnat för att torskens status skulle försämras om inte Östersjöns miljö förbättras och det hårda fisketrycket minskas. Trots det har det gjorts alltför lite. Nu är det östra torskbeståndet så stressat att vi har svårt att tydligt identifiera vilka lösningar som krävs för att torsken ska kunna återhämta sig, säger Joakim Hjelm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Aqua, och en av åtta artikelförfattare i Fauna och Flora.
Åtgärder – men inte tillräckligt kraftfulla
Sedan 1990-talet har fiskeriförvaltningen vidtagit olika åtgärder för att motverka minskningen av torskbestånden och man har bland annat infört redskap som kan selektera bort små individer. Man har också tagit fram förvaltningsplaner, förstärkt fiskerikontrollerna och infört ett landningsförbud för att minska risken för torskbestånden. Fiskekvoterna har också sänkts, men inte tillräckligt mycket enligt forskarna.
– Internationella havsforskningsrådet, ICES, där många av oss medverkar har hela tiden varit tydliga med att fiskeridödligheten, alltså andelen fisk som dör i fisket, måste hållas nere. Men Östersjöns fiskeministrar har oftast satt högre fiskekvoter än vad ICES rekommenderat. 2019 sänktes den tillåtna fångstmängden av torsk med 13 procent, men det är fortfarande nästan 80 procent högre än våra vetenskapliga rekommendationer, säger Joakim Hjelm.
Forskare vill att torskfångsterna stoppas
I slutet av maj presenterade ICES de biologiska råden för 2020 och forskarna rekommenderar en nollkvot för det östra beståndet – ingen torsk får fångas. Man föreslår också att en minskning av fisket av skarpsill och sill i de områden där torsken lever för att öka torskens tillgång på föda skall beaktas.
– Att torskfisket borde stoppas är självklart, givet det kritiska läget, men tyvärr kommer det knappast att vara räddningen för torsken. Ska vi få till en återhämtning av bestånden måste vi tänka både nytt och bredare. Kanske ska vi gallra i torskbeståndet och fiska upp en del av de små individerna för att minska konkurrensen mellan torskarna? Kanske ska vi satsa på ett riktat fiske mot skrubbskädda, en fisk som vi vet äter samma föda som små torskar, säger Joakim Hjelm.
Torskfrågan kräver ekologisk helhetssyn
Artikelförfattarna konstaterar att Östersjön dessutom står inför en rad andra utmaningar som ligger utanför fiskeriförvaltningens kontroll. Utbredning av döda bottnar är starkt kopplad till övergödningen och till utsläpp av näringsämnen. Att allt fler torskar är angripna av parasiter har en tydlig koppling till de växande populationerna av gråsäl. En annan viktig faktor är klimatförändringarna som leder till att Östersjön blir både sötare och varmare, vilket kommer att pressa torsken ytterligare.
– Trots att torsk är en av de mest studerade fiskarterna i världen så finns det en stor osäkerhet kring de processer som påverkar bestånden i Östersjön just nu och vi behöver lära oss mer. Men vad som är viktigast nu är att vi behöver en förvaltning som bygger på vetenskaplig fakta, som kan lyfta blicken och som tar hänsyn till hela det ekologiska systemet, säger Joakim Hjelm.
Joakim Hjelm,forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua, joakim.hjelm@slu.se,
Surfplattorna och framförallt de smarta telefonerna har blivit mentala proteser, både för barn och vuxna. Orden är Mikael Heimanns, professor emeritus i utvecklingspsykologi och forskare vid Linköpings universitet. De senaste tio årens snabba digitala utveckling har gjort att han börjat intressera sig för hur barn påverkas av vara omgivna av uppkopplad teknik och ett ständigt flöde av underhållning. Det har utmynnat i forskningsprojektet Att växa upp i en digital värld som undersöker hur barns och föräldrars medieanvändning påverkar barn mellan nio månader och två år.
När det gäller den omdebatterade skärmtiden går det inte att sätta några definitiva gränser, menar han.
– Det finns inga argument för att små barn har behov av att använda skärmar. Däremot är det inte så att det automatiskt är skadligt. Det beror ju på vad det är barnen tittar på och hur länge.
Barn möter skärmar överallt
WHO och amerikanska pediatriska föreningen rekommenderar att barn under två år inte ska använda skärmar överhuvudtaget och att barn mellan två och fem år ska ha max en timmes skärmtid om dagen. En orealistisk målsättning, menar Mikael Heimann.
WHO:s riktlinjer
Världshälsoorganisationen WHO:s nya riktlinjer för fysisk aktivitet, stillasittande och sömn presenterades i april 2019. Enligt dessa bör barn under ett år inte ha någon skärmtid alls, och barn som är 1-2 år bör sitta max en timme framför skärmen. Syftet med rekommendationen handlar främst om bättre sömn och minskat stillasittande.
– Det är önsketänkande, så ser inte världen ut. Barn möter skärmar hela tiden. Frågan om barns skärmtid innefattar dessutom även hur föräldrarna använder sina telefoner och datorer. Det måste också räknas med i ekvationen.
Att barnen påverkas av föräldrarnas digitala vanor syns i den pågående studien om familjers medievanor. Där har forskarna till exempel sett ett samband mellan hur många digitala enheter som finns runt barnet och barnets sömn. Barnen i studien var nio månader och de barn vars föräldrar uppgav att det fanns en till två digitala enheter i hemmet sov i genomsnitt en timme mer än de barn som var omgivna av fler digitala enheter.
Ännu vet inte forskarna exakt vad sambandet beror på, men hoppas få svar på under hösten då data från uppföljningen av barnen vid två års ålder bearbetats. Att frågan om hur barn påverkas av skärmar har fler än ett svar, det är Mikael Heimann säker på.
WHO:s rekommendationer har fått kritik från forskarhåll för att ha för svaga belägg för de nya riktlinjerna. En av de som är kritiska är Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, som länge forskat om barn och internet.
Handlar mer om stillasittande än skärmar
– WHO:s agerande är jättekonstigt för det finns verkligen inget stöd för den här åldersrekommendationen. WHO tycks egentligen fokusera på stillasittandet som den stora hälsofaran och de har på ett olyckligt sätt kopplat detta till skärmtid – trots att det inte finns något stöd i forskningen för att skärmarna skulle vara orsaken till att människor rör sig mindre.
Att överhuvudtaget tala om skärmtid tycker Elza Dunkels orimligt. Begreppet är så brett att det är inte är användbart.
– Generellt behöver inte barns skärmtid begränsas. Reglerna måste sättas utifrån varje barns förutsättningar. Det som forskningen visar är att det är aktiviteterna som är avgörande: vad barnen gör vid skärmen. Att räkna timmar och minuter är meningslöst.
Att innehållet i program och appar måste finnas med i diskussionen anser också Mikael Heimann. Ofta möter barnen starka färger, glada tillrop och skarpa ljudeffekter. Det blinkar och hoppar och barnen svarar med att titta fascinerat. Men det är aktiviteter som till och med kan vara skadliga.
– För små barn kan det finnas en risk för överstimulering. Saker som går snabbt, med starka ljud och färger, låser barnets uppmärksamhet och gör att det inte kan slita sig från skärmen. Barnet utsätts då för en rad intryck som det inte kan sortera. De starka uttrycken kan också motverka den viktiga träningen i att fokusera uppmärksamheten och lära sig stå ut med att göra saker som är tråkiga.
Men lika viktigt som vad som händer i appar och program är hur tiden utanför skärmen ser ut. Om tryckandet på en surfplatta tar tid från samspelet med vuxna, är det allvarligt poängterar Mikael Heimann.
– Små barn behöver först och främst etablera en trygg relation med sina föräldrar och inom den relationen utforska världen. Där kan digitala verktyg ingå men det viktigaste är att barn undersöker den fysiska världen och att de får uppleva sig själva i samtal med andra.
Långsammare inlärning via skärm
Det är också därför surfplattor inte kan övertrumfa mänsklig kontakt när det gäller att utveckla de yngsta barnens lärande. Inlärning via skärmar gör lärandet långsammare och trögare än tillsammans med en vuxen. Förklaringen är att en tvådimensionell skärm aldrig kan ge så många nyanser och så mycket information som en människa. Dessutom har barn under tre år svårt att överföra kunskap från skärmen till verkligheten utanför.
Det är något som har belagts i en rad olika studier. Bland annat en amerikansk undersökning som testade hur fort 10-månaders-bebisar kunde lära sig mandarin.
– De som tränade mandarin genom regelbundna möten med en person lärde sig snabbt nya ord, men de som fick samma information via en skärm lärde sig ingenting, berättar Mikael Heimann.
Elza Dunkels, som studerat barn och risker på internet, menar att poängen med att sätta skärmar händerna på även de yngsta är att de behöver tränas i att bli digitalt kompetenta.
Datorvana barn tryggare på nätet
I sin egen forskning har hon sett att barn som tidigt får lära sig hantera datorer blir tryggare på internet. De blir bättre på att hantera både reklam och nätmobbing eller om pornografiska bilder plötsligt skulle dyka upp.
– Datorvana barn har lättare för att larma vuxna om de skulle bli utsatta på nätet och det är också lättare för dem att gå vidare utan att ta skada av obehagliga upplevelser. De förklarar sådana händelser med att: ”det var någon annan som gjorde något dumt mot mig, det var inte mitt fel”. Barn utan datorvana däremot kan ta på sig skulden och säga: ”jag borde inte klickat där” eller ”det var dumt att svara”.
Elza Dunkels slutsats är därför att barn bör få möjlighet att använda till exempel surfplattor så tidigt som möjligt.
– Vi behöver ha datorvana barn. Då är det lättare att börja tidigt än att säga att vid den här exakta åldern börjar vi prata om internet. Låta dem hålla på och peta en skärm så fort de tycker det är roligt.
Men småbarn ska inte lämnas ensamma i sitt utforskande, säger hon.
– När det gäller risker på nätet så ändrar ändras det hela tiden. För fem år sedan var det till exempel tryggt att lämna ett barn med en surfplatta för att titta på olika filmer. Idag har algoritmerna förändrats så mycket att jag inte skulle våga lämna ett barn ensamt. Det är stor risk att det dyker upp märkliga saker som vi inte vill att de ska se.
Mikael Heimann säger att barn under två år bör använda skärmar så lite som möjligt. Men det beror också på hur livet ser ut för övrigt för barnet. Vilken ytterligare stimulans barnet får och hur mycket tid det har tillsammans med föräldrarna
– Men oavsett om man bestämmer en timme eller två timmars skärmtid så är det bra med en struktur och tydlighet kring vilka regler som gäller, säger han.
Att växa upp i en digital värld
Forskningsprojektet Att växa upp i en digital värld: Familjeattityder och sociokognitiv utveckling hos 9-24 månader gamla barn, undersöker hur barns och föräldrars medieanvändning påverkar barnens tidiga utveckling.
– Vi undersöker hur digital media används av föräldrar till små barn idag och hur kan det påverka barnen såväl positivt som negativt, säger Mikael Heimann, professor emeritus i utvecklingspsykologi vid Linköpings universitet, som leder studien.
Forskarna följer 105 familjer från det att barnen är nio månader till de är 24 månader. En huvudfråga handlar om hur digitala media påverkar små barn i övergången från att inte ha ett språk till klivet in i den språkliga världen vid cirka 20 månaders ålder.
– Vi intervjuar föräldrarna, vi undersöker hur de använder sina telefoner och vi spelar in allt som sägs runt barnet under en hel dag samt undersöker barnets lärande och minne, säger Mikael Heimann.
Under hösten analyseras det insamlade materialet och resultaten kommer att kommuniceras under våren 2020.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Flerspråkiga elevers läsförståelse har uppmärksammats i ett flertal rapporter den senaste tiden. Elever som har ett annat modersmål än svenska har lägre resultat än infödda svenska elever på läsförståelsetest i internationella undersökningar som exempelvis PISA och PIRLS. Det gäller både för elever som är födda utomlands och för elever som är födda i Sverige. Skillnaderna mellan dessa elevers och infödda svenska elevers resultat är mycket stora, vilket gör detta till en angelägen fråga.
Anna Lindholm har i sin avhandling i svenska som andraspråk, vid Göteborgs universitet, studerat flerspråkiga mellanstadieelevers läsförståelse på svenska på en skola där måluppfyllelsen är låg och där 95 procent talar ett annat språk än svenska i hemmet. Som ett led i att stärka elevernas läsförståelse har skolan satsat på att kompetensutveckla alla lärare i arbete med lässtrategier.
Verktyg för att förstå textens innehåll
– Lässtrategier handlar om att man använder olika verktyg som hjälp för att förstå en texts innehåll. Det kan till exempel vara att förutsäga innehållet i en text, att ställa frågor till en text, att summera innehållet eller att kunna reda ut oklarheter i en text, säger Anna Lindholm, som .
I tre olika delstudier har hon undersökt vilken betydelse lässtrategier har för flerspråkiga mellanstadieelevers utveckling av läsförståelse: Ämnesundervisningen i tre ämnen – svenska som andraspråk, biologi och religion – har studerats, elevernas läsförståelseutveckling har mätts under två läsår och åtta flerspråkiga elever har intervjuats.
– Resultaten visar att undervisning i lässtrategier kan stötta flerspråkiga elevers läsförståelse och bidra till att utveckla en medvetenhet om den egna läsningen. I intervjuerna med eleverna konstateras att de även är i behov av och använder andra lässtrategier än de som lärarna utgått från i undervisningen.
En god läsare reflekterar över sin läsning
Vid läsningen av ämnestexter framkommer att eleverna framgångsrikt reder ut oklarheter på ordnivå, genom exempelvis omläsning eller genom att använda sin bakgrundskunskap. Trots detta visar det sig att vissa elever har svårt att förstå det övergripande sammanhanget i texten.
– Det finns skillnader mellan de elever som på ett framgångsrikt sätt förstår de texter som läses och de som inte gör det. Skillnaderna består bland annat i hur väl eleverna kan reflektera över sig själva som läsare. De som är så kallade goda läsare vet när de inte förstår och vet också vad de kan göra för att skapa förståelse. Läsare som inte är så framgångsrika har svårt att identifiera viktig information i texten och de fastnar ofta på enskilda ords betydelse. De är heller inte alltid medvetna om att de inte förstår vad de läst.
– Fystest är i sig ett alltför trubbigt instrument för en så komplex sport som utförsåkning. För att testet ska ge praktiskt användbar information om åkarens förmåga måste betydelsen analyseras på individnivå, säger Robert Nilsson, doktorand i idrottsmedicin vid Umeå universitet.
Det övergripande syftet med doktorsavhandlingen var att undersöka den prediktiva, det vill säga förutsägande, förmågan hos fysiologiska testresultat och kroppskompositionsdata för tävlingsmässig prestationsförmåga i alpin skidåkning.
Resultaten av samtliga tre studier i avhandlingen visar att fysiologiska testresultat och antropometriska data, det vill säga data gällande kroppskomposition, inte kan predicera tävlingsmässig prestationsförmåga hos vare sig junior- eller senioralpinskidåkare på elitnivå, om data analyseras på gruppnivå. Detta beror delvis på att den grenspecifika prestationsförmåga i alpin skidåkning påverkas av en rad olika dimensioner vars relativa betydelse för skidåkningsprestanda varierar på individnivå.
Ingen standardform för hur skidåkare är byggda
När insamlade data analyserades på individuell nivå kunde emellertid valida multivariat-modeller, det vill säga modeller med flera variabler åt gången, med hög prediktiv förmåga för tävlingsmässig prestationsförmåga genereras. Resultaten i avhandlingen visar att det traditionella sättet att utvärdera testresultat har en begränsad möjlighet att förutsäga prestationsförmåga hos alpinskidåkare på elitnivå.
– Det finns helt enkelt inte en standardform för hur en utförsåkare ska vara byggd eller prestera, utan olika egenskaper kan komplettera och kompensera varandra, säger Robert Nilsson.
Studierna som ingår i avhandlingen följde en experimentell, hypotesgenererande utformning som inkluderade alpinskidåkare på både junior och senior elitnivå̊. I studierna korrelerades fysiologiska testresultat och antropometriska data med FIS-punkter för att identifiera och undersöka den prediktiva förmågan hos fysiologiska testresultat för tävlingsmässig prestationsförmåga i alpin skidåkning. Betydelsen av testresultaten undersöktes med hjälp av bivariat, det vill säga två variabler åt gången, och multivariat dataanalys.
Robert Nilsson, doktor i idrottsmedicin, Umeå universitet, robert.nilsson@umu.se. Han har under flera år jobbat som fystränare åt det alpina landslaget.
Vad är det som gör att många business-to-business-företag i gränsregionen Fyrbodal-Östfold lyckas så bra? Beror det på närheten till gränsen eller helt andra faktorer? 25 framgångsrika företag har deltagit i forskningsstudien Framfor. Forskningsresultaten presenteras i en ny rapport, som även idéer om hur gränsregionens näringsliv kan bli ännu starkare.
– Forskare på Högskolan Väst och Høgskolen i Østfold i Norge blev nyfikna på vad som gör de många små och medelstora företagen i vår gränsregion så framgångsrika, trots att förutsättningarna inte alltid är de bästa. Idén om att starta ett gemensamt forskningsprojekt väcktes, berättar Leif Berndtsson, projektledare för Framfor.
I gränsregionen Fyrbodal-Östfold bor drygt en halv miljon invånare. Området ligger mellan storstäderna Oslo och Göteborg och kategoriseras ibland som glesbygd. Trots utmaningar inom infrastruktur och kompetensförsörjning finns här gott om framgångsrika företag inom flera branscher. Forskarna ville bland annat ta reda på om det krävs speciella förmågor, drivkrafter och egenskaper för att vara en framgångsrik företagare i en gränsregion.
Fokus på business-to-business
– Att engagera 25 framgångsrika företag på båda sidorna gränsen gick snabbt. Forskarna valde att fokusera enbart på företag som gör affärer med andra företag, alltså inte gränshandeln och andra företag med konsumentinriktade varor och tjänster. Samtliga utvalda företag är väletablerade och uppfyller kända nyckeltal för god och sund ekonomi, säger Leif Berndtsson.
Sedan projektstarten hösten 2016 har företagsledare, näringslivsutvecklare, forskare, studenter och andra samarbetspartner deltagit i ett 30-tal workshops och seminarier. Intervjuer, enkäter och flera kompletterande studier har genomförts. Och nu har forskarnas observationer, analyser och slutsatser summerats i två delrapporter.
– Forskarna har identifierat ett antal viktiga framgångsfaktorer men ser ingen direkt koppling till att företagen är etablerade i gränsregionen. Faktum är att företagen knappt har några affärsrelationer med företag på andra sidan gränsen. Däremot lyckas flera av dem bra på den internationella marknaden, konstaterar Leif Berndtsson.
– Det visar sig vara en kombination av framgångsfaktorer som ligger bakom de framgångsrika företagen. Och den kombinationen kan se helt olika ut hos olika företag.
Ledarskapet viktig framgångsfaktor
Företagsledarna har lyft fram de interna och externa faktorer de anser påverkar företagens framgångar och motgångar. De som bedöms ha störst betydelse är ledning/ledarskapet, tillgången till kompetenta medarbetare, teknisk utveckling, kapitalförsörjning och finansiering. Externa faktorer som spelar stor roll är politik, lagar och regler. Men även marknad och konjunktur är viktiga.
– Flera av de tillverkande företagen erbjuder paket med en mix av produkter och tjänster och etablerar på så vis goda kundrelationer – även på den internationella marknaden. Företagen i området har också ett genuint samhällsengagemang och stöttar varandra genom att göra affärer med lokala aktörer.
Eftersom personalrekrytering är problematiskt i området satsar flera företag på att låta befintlig personal kompetensutveckla sig. Det innebär att företagen ofta har fler generalister än specialister.
Inspiration till vidareutveckling
– Vi hoppas att lärdomarna från vårt forskningsprojekt ska inspirera kommunerna i gränsområdet och Västra Götalandsregionen att utveckla affärsmöjligheterna mellan länderna i större utsträckning. Här finns så mycket bra att bygga vidare på. Det finns helt klart potential att dra nytta av närheten mellan länderna men det krävs en strategi och målmedvetna insatser.
– Jag hoppas också att det här samarbetet kan bidra till att stärka företagens självbild. De dalsländska kommunerna kämpar mot en felaktig bild i en del media om att bygden är ett problemområde, medan det på flera områden är precis tvärtom.
Leif Berndtsson påpekar att båda högskolorna har en viktig roll när det gäller att skapa bättre förutsättningar för invånarna i gränsområdet att utbilda sig och kontinuerligt bygga på med ny kunskap.
– På den svenska sidan pågår redan en hel del spännande satsningar. Sedan två år tillbaka arbetar Kommunakademin Väst med att utveckla kompetensförsörjningen i Fyrbodals kommuner. Och företagen i de dalsländska kommunerna satsar nu gemensamt i projektet e-DIT (ett Dalsland i tillväxt) som bland annat arbetar med rekryterings- och kompetensfrågor.
I 85 procent av de cirka 450 illustrationer på 10 olika språk som undersöktes (från läroböcker, vetenskaplig litteratur och webbplatser), saknades människans inverkan på vattnets kretslopp helt. Och det var bara i två procent av bilderna som det gjordes några försök att införliva klimatförändringar eller vattenföroreningar i kretsloppet. Dessutom visade nästan alla illustrationer grönskande landskap med milt klimat och sötvatten i överflöd. I själva verket använder människor hälften av allt vatten som strömmar genom jordens vattendrag, 24 000 kubikkilometer varje år.
– Illustrationen av vattnets kretslopp är en ”grundläggande ikon” för den hydrologiska vetenskapen. En falsk trygghet när det gäller tillgången på denna livsnödvändiga resurs i framtiden minskar vår medvetenhet om den globala vattenkrisen, säger professor Kevin Bishop, som är andraförfattare i artikeln och vicerektor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med ansvar för miljöanalys.
Vattnets kretslopp så som det illustreras på Wikipedia. Bild: Wikimedia Commons
– Genom att utelämna den påverkan som människan har på jordens olika vattenflöden, genom till exempel förändrad markanvändning, vattenföroreningar och klimatförändringar, skapar vi betydande luckor i allmänhetens förståelse av problemen, och till och med hos vissa forskare, fortsätter Bishop.
Studien har gjorts av ledande hydrologer från Brigham Young University i USA och Sveriges lantbruksuniversitet, tillsammans med kollegor i USA, Storbritannien, Frankrike, Kanada, och Schweiz.
Snabb insats för bättre förståelse
Forskarna hävdar att denna missvisande bild måste ifrågasättas omgående, och att det behövs insatser som främjar en mer exakt och nyanserad förståelse av vattnets kretslopp i detta århundrade. De menar att det är avgörande för att samhället ska kunna hitta globala lösningar på världens vattenkris. Därför har de tagit fram en ny uppsättning illustrationer, baserad på 80 vetenskapliga studier, som ger en bättre bild av hur vattnets kretslopp fungerar i det 21:a århundradet.
I de nya illustrationerna ges en mer komplex bild, som bland annat innehåller smältvatten från glaciärer, översvämningsskador orsakade av ändrad markanvändning, föroreningar och höjda havsnivåer.
Människan måste inkluderas i vattenfrågor
– Det går inte att helt undvika kompromisser och snedvridningar i vetenskapliga illustrationer, men det vi såg när det gäller vattnets kretslopp var ett utbrett utelämnande av en central komponent. Man kan inte förstå tjugohundratalets vattenfrågor utan att inkludera människan, säger professor Ben Abbott, från Brigham Young University, artikelns huvudförfattare.
– Andra vetenskapsgrenar har gjort sin läxa väl, och visar hur människan nu dominerar många aspekter av det system som jorden utgör. Det är svårt att hitta en illustration av kolets eller kvävets kretslopp som inte visar fabriker och gödningsmedel. Våra bilder av vattnets kretslopp har knappt förändrats under det senaste seklet, fortsätter Abbot.
Forskarna skriver att bättre illustrationer av vattnets kretslopp i sig inte kommer att lösa den globala vattenkrisen, men att de kan öka förståelsen för hur klimatförändringar och lokal vattenanvändning har globala konsekvenser.
Kevin Bishop, vicerektor och professor, Institutionen för vatten och miljö; Sektionen för geokemi och hydrologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala kevin.bishop@slu.se
Våra sandstränder är inte bara uppskattade tillhåll för sol och bad, promenader och avkoppling.
– Stränder och sanddyner är också viktiga översvämningsskydd för bebyggelsen utmed kusten. Stiger havet med en meter innebär det i genomsnitt att sandstränder behöver dra sig tillbaka hundra meter inåt land. På många platser är inte detta möjligt då det ligger hus, vägar och järnvägar i vägen, säger Caroline Hallin.
Nyligen disputerade hon med en avhandling i teknisk vattenresurslära vid LTH, Lunds universitet, som ger vägledning till hur Sverige kan rusta sig inför havsnivåhöjningen. Bland annat har hon tillsammans med det holländska forskningsinstitutet Deltares utvecklat en datormodell som kan användas som ett planeringsunderlag i kustnära områden.
Många parametrar bakom erosion
För det är inte så enkelt som att gå ut med en mätsticka och ta reda på hur höga sanddynerna är och därifrån ta ställning till konsekvenser och lämpliga åtgärder. Sandstränder är dynamiska och det är betydligt fler parametrar än endast havsnivåhöjningen i sig som spelar in.
– Det handlar om vågor, vindar och strömmar som både eroderar och återuppbygger stränder och sanddyner. Den nya modellen simulerar hur stränder och sanddyner utvecklas i olika klimatförändringsscenarier och kan även användas för att testa olika åtgärder för att motverka stranderosionen.
Modellen har redan testats på stränder i Nederländerna och Sverige och nu hoppas Caroline Hallin att de svenska kommunerna på sikt ska använda sig av den för att få bättre koll på vad som händer med deras stränder.
Modellen är tillgänglig vid LTH och arbete pågår med att sammankoppla den med en holländsk mjukvara för ökad funktionalitet och användarvänlighet.
Stödet för Natomedlemskap har ökat i Sverige under senare år. Samtidigt är alliansfriheten och bilden av Sverige som ett neutralt land något som många svenskar värnar om. Detta är en omöjlig kombination, skriver tre forskare i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Defence Studies.
De tre forskarna, Joakim Berndtsson (Göteborgs universitet), Karl Ydén (Chalmers tekniska högskola) och Magnus Petersson (Forsvarets høgskole) menar att delar av förklaringen till paradoxen finns i hur säkerhetspolitisk retorik, beslut och handlingar färgas av både maktpolitiska och idealistiska idéer. Detta har gett en situation där regeringen fortfarande förespråkar svensk militär alliansfrihet, samtidigt som samarbetet med Nato ökar.
Knapp majoritet vill behålla svensk alliansfrihet
Enlig SOM-institutets undersökningar ökade stödet för ett svenskt Natomedlemskap under perioden 2012–2016. Under senare år har stödet minskat något igen, samtidigt som en stor andel – 38 procent av de som svarat i SOM-mätningen från 2018 – anser att förslaget om svenskt Natomedlemskap är varken bra eller dåligt. På samma gång tycker en knapp majoritet (60 procent) av svenskarna att Sverige bör behålla den militära alliansfriheten. En fjärdedel av de som svarat i SOM-undersökningen 2015 uttryckte stöd för både Natomedlemskap och militär alliansfrihet.
– Detta fångade vårt intresse. Vi ville söka svar bortom de enkla förklaringarna, alltså att det enbart skulle handla om ren okunskap eller ointresse. Vi tror istället att förklaringen bör sökas i Sveriges historiska förhållande till försvarsalliansen Nato, samt hur denna relation förändrats i perioden efter det kalla krigets slut, säger Joakim Berndtsson.
Under perioden av neutralitetspolitik var Sveriges mål att stå utanför stormaktskrig och vara en sorts buffert mellan supermakterna under det kalla kriget. Men under den här perioden fanns det också ett väsentligt militärpolitiskt samarbete med ”Västmakterna”, i första hand USA, Storbritannien, Danmark och Norge.
Från neutralitetspolitik till alliansfrihet
Efter kalla krigets slut övergav Sverige neutralitetspolitiken till förmån för den alltjämt rådande alliansfriheten. Neutraliteten är dock fortfarande en viktig del av bilden av Sverige, även om denna politik formellt övergetts.
– Efter det kalla kriget har Sveriges linje att bygga säkerhet tillsammans med andra inneburit ett närmande också till Nato. I utrikesdeklarationen finns numera en så kallad “solidaritetsförklaring” som innebär att Sverige ska ge stöd till andra EU-länder och nordiska länder (varav de flesta är Nato-länder) i händelse av kris och krig, och där man uttrycker förväntning om att ett sådant stöd också ska ges till Sverige, säger Joakim Berndtsson.
Det finns också flera formella samarbetsavtal där Sverige närmat sig Nato, framför allt genom att ingå i Natos Partnerskap för fred och delta i en rad FN-sanktionerade, Nato-ledda insatser i bland annat Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen.
– Bland Natos medlemsländer har Sverige tillsammans med Finland setts som ett av de partnerländer som är mest aktiva och samarbetsvilliga; många NATO-länder skulle – i informella sammanhang – till och med beskriva Sverige som mer värdefullt för Nato än flera av Natos medlemmar, säger Joakim Berndtsson.
Paradoxal svensk självbild
Samtidigt menar forskarna att den närmare relationen med Nato är svår att förena med den svenska självbilden av neutralitet, alliansfrihet och av att vara en global ”god kraft”. Svensk allmänhet har historiskt sett inte i första hand betraktat Nato som en ”god kraft”, utan snarare som en symbol för militarism, krigshetsande och kärnvapen.
Dessa tendenser har fortsatt i efterkrigstidens era, vilket har lett till en diskrepans mellan vad som görs i praktiken och hur svensk säkerhetspolitik beskrivs.
– I politiska sammanhang, då främst av regeringen, presenteras ett mycket nära och gradvis alltmer institutionaliserat samarbete med Nato som möjligt att kombinera med alliansfrihet. Detta menar vi bidrar till att skapa det till synes paradoxala förhållandet i svenska opinionen, att många tror att alliansfrihet och Natomedlemskap är förenligt, säger Joakim Berndtsson.
Detta i sin tur, menar forskarna, väcker frågor om hur svensk säkerhetspolitik förs och legitimeras. Och visar på ett behov att förändra och överföra en gammal självbild som en neutral oberoende ”god kraft” till en ny självbild som en alliansfri ”god kraft som samarbetar nära med en militär allians”.
Växter släpper ut många olika kemiska ämnen som med ett samlingsnamn kallas BVOC:er, biologiska flyktiga organiska ämnen. Växterna producerar dessa ämnen av olika anledningar, bland annat i försvarssyfte, det vill säga som ett kemiskt vapen mot angripande insekter. Ämnena kan också fungera som en varningssignal för andra växter, i ett slags kommunikation dem emellan.
Insektsangrepp på björk i Abisko
I en aktuell studie har forskare från Köpenhamns universitet och Lunds universitet undersökt hur insektsangrepp påverkar utsläppen av BVOC från björk i Abisko i norra Sverige och hur dessa utsläpp förändras vid ökad temperatur.
– Insektsangrepp mot björk är ganska vanligt i området kring Abisko, och det händer ungefär vart tionde år att hela skogen i det här området blir av med alla blad. Vi vet att klimatförändringen går mycket snabbare i arktiska områden, och att detta påverkar växter men också hela ekosystem, exempelvis insekter, säger Thomas Holst, forskare på Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet och medförfattare till den nya studien.
Värme ökar BVOC-utsläppen
– Att insektsangrepp leder till mer BVOC-utsläpp hade vi förväntat oss, men att kombinationen med uppvärmingsexperimentet leder till elva gånger högre utsläpp, det är en rejäl förändring, säger Thomas Holst.
BVOC:er är dessutom mycket viktiga för atmosfärskemin och bidrar till bildandet av organiska partiklar som påverkar molnbildning och energibalansen i klimatsystemet. De nya resultaten kan ge bättre förståelse för hur klimatförändringen påverkar ekosystemen.
– Det är viktigt att vi inte bara fokuserar på koldioxid och metan när man pratar om klimatförändringen. Där finns mycket mer som är viktigt i klimatsystemet, BVOC:er är en av dessa, och detta bör man väga in, säger Thomas Holst.
Kontakt:
Thomas Holst, forskare, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, thomas.holst@nateko.lu.se
– Det är viktigt att man förstår hur näringsvävarna fungerar när man ska förvalta fisket. Det räcker inte att se till hur fisken och fisket förändras. Tillgången och kvaliteten på fiskens föda är minst lika viktiga, säger Lena Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I ett samarbete mellan flera universitet har forskarna undersökt hur djurens hälsa och antal har förändrats under två decennier i Bottenhavet och Egentliga Östersjön. Djurgrupperna de har undersökt – säl, torsk, strömming, skarpsill, ishavsgråsugga, vitmärla och djurplankton – befinner sig på olika nivåer i näringsväven. Systemet är komplext och flera arter kan vara både rovdjur och bytesdjur. Till exempel äter strömming djurplankton och viss bottenfauna, medan strömmingen själv äts av torsk.
Sämre livsmiljöer för djur på botten
Studien visar framför allt att det finns ett samband mellan torskens och sälens hälsa och tillgången på bottenlevande djur. I sälens fall är sambandet indirekt genom att strömmingen som den äter påverkas av tillgången på bottenlevande djur och hur väl dessa mår. I båda fallen finns en koppling till klimatförändringar och övergödning:
– Vi vet att utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön har ökat kraftigt sedan 1990-talet, till stor del på grund av övergödning. Det leder till ett minskat livsutrymme för de bottenlevande bytesdjuren. Detta har bland annat lett till att ishavsgråsuggorna blivit både färre och magrare och därmed är en sämre föda för torsken, säger Agnes Karlsson, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Extremt väder kan försämra
Fetthalten och medelvikten hos strömming i Bottenhavet har enligt studien förbättrats på sistone, vilket beror på att tillgången på det bottenlevande kräftdjuret vitmärla ökat.
– Uppgången är dock relativ, eftersom vitmärlan i Bottenhavet kollapsade i början av 2000-talet och det vi nu ser är tecken på en återhämtning, säger Agnes Karlsson.
De bottenlevande kräftdjuren slogs ut efter en period med extremt mycket regn som förändrade vattenkvaliteten i Bottenhavet.
– Klimatförändringar gör att vi troligen kommer att få se fler sådana här extrema händelser i framtiden. Om inte insatserna mot övergödning intensifieras så kommer sannolikt också syrebristen i Östersjön att öka ytterligare och leda till att de bottenlevande djuren totalt sett blir färre. Detta kan få stora effekter till exempel för de fiskarter som fiskas kommersiellt. Det är viktigt att man tar hänsyn till samspelet mellan olika arter i näringsväven både vid miljö- och fiskeförvaltning, säger Lena Bergström.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholms universitet, Umeå universitet och Naturhistoriska riksmuseet, och har publicerats i Ambio- A Journal of the Human Environment.
Lena Bergström, institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, lena.bergstrom@slu.se
Agnes Karlsson, institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, agnes.karlsson@su.se
Fotonik handlar om hur ljus kan användas på olika sätt. Kommunikation genom optiska fibrer är ett exempel på fotonik, liksom tekniken bakom fotodetektorer och solceller. När fotonikkomponenterna är så små att de mäts i nanometer, kallas det för nanofotonik. För att tänja på gränserna för vad som är möjligt i det lilla formatet är framsteg inom grundforskningen avgörande. Chalmersforskarnas nyskapande ”ljusdosa” gör så att växlingarna mellan ljus och materia sker så snabbt att det inte längre går att skilja de två tillstånden åt. Ljus och materia blir till ett.
Med hjälp av en dosa byggd av staplade atomtunna lager av materialet wolframdisulfid (se atommodell) har Chalmersforskare lyckats skapa en typ av rundgång där ljus och materia blir till ett. Det nya konceptet innebär att två skilda processer nu ryms i en och samma lilla nanodisk. Dosan har en diameter på bara 100 nanometer (0,00001 centimeter) och öppnar för ny grundforskning och mer kompakta lösningar inom nanofotoniken. Bild: Denis Baranov och Yen Strandqvist, Chalmers
– Vi har skapat en hybrid som består av lika delar ljus och materia. Konceptet öppnar helt nya dörrar inom både grundforskning och tillämpad nanofotonik och det finns ett mycket stort vetenskapligt intresse för detta, säger Ruggero Verre, forskare på institutionen för fysik på Chalmers och en av författarna av den vetenskapliga artikeln.
Kombinerade två olika koncept
Upptäckten är ett resultat av att Ruggero Verre och avdelningskollegorna Timur Shegai, Denis Baranov, Battulga Munkhbat och Mikael Käll har förenat två olika koncept på ett nyskapande sätt. Mikael Källs forskargrupp arbetar med så kallade nanoantenner som kan fånga in och förstärka ljus så effektivt som möjligt. Timur Shegais grupp forskar på en viss typ av atomtunna tvådimensionella material, så kallade TMDC-material, som påminner om grafen.
Det var genom att kombinera antennkonceptet med staplade tvådimensionella material som de nya möjligheterna skapades.
Ljusenergin vibrerar mellan två tillstånd
Forskarna använde sig av ett välkänt TMDC-material – wolframdisulfid – fast på ett helt nytt sätt. Genom att skapa en pytteliten resonanslåda – ungefär som klanglådan på en gitarr – fick de ljuset att uppföra sig på ett helt nytt sätt. Resonanslådan gör så att ljuset fångas in och studsar runt i en viss ”ton” inuti materialet, vilket gör att ljusenergin effektivt kan överföras till TMDC-materialets elektroner, och tillbaka igen. Man kan säga att ljusenergin vibrerar mellan de två olika tillstånden – ljusvågor och materia – samtidigt som den fångas in av och förstärks inne i dosan. Forskarna har lyckats förena ljus och materia extremt effektivt i en enda partikel med en diameter på bara 100 nanometer – alltså 0,00001 centimeter.
Denna allt i ett-lösning är ett oväntat framsteg inom grundforskningen, men kan förhoppningsvis även bidra till mer kompakta och prisvärda lösningar inom tillämpad fotonik.
– Vi har lyckats visa att staplade lager av ett atomtunt material är högintressant för fotoniktillämpningar, till exempel fotodetektorer som vi jobbar med just nu. Eftersom detta är ett helt nytt sätt att använda materialet kallar vi det för ”TMDC-nanofotonik”. Jag är säker att forskningsområdet har en ljus framtid, säger Timur Shegai, biträdande professor på institutionen för fysik på Chalmers och en av artikelförfattarna.
Ruggero Verre, forskare, institutionen för fysik, Chalmers, ruggero.verre@chalmers.se
Mikael Käll, professor och chef för avdelningen för bionanofotonik, institutionen för fysik, Chalmers, mikael.kall@chalmers.se
Timur Shegai, biträdande professor, institutionen för fysik, Chalmers, timurs@chalmers.se
Studien bygger på unika data från fältarbete, litteraturstudier och herbarier som sammanställts under tre decennier av Kew-forskaren Rafaël Govaerts. Den visar att 571 växtarter har försvunnit i modern tid, det vill säga de senaste 250 åren. Det är fyra gånger fler arter än de som finns listade i den nuvarande förteckningen av utdöda växter. Det är också mer än dubbelt så många som de arter av fåglar, däggdjur och groddjur som har registrerats som utrotade.
– De flesta kan nämna ett däggdjur eller en fågel som har dött ut under de senaste århundradena, dronten är nog det mest kända exemplet, eller den asiatiska floddelfinen som ansågs utdöd så nyligen som 2006. Men det är inte många som kan säga namnet på en utdöd växt. Den här studien ger oss för första gången en översikt över vilka växter som har dött ut, varifrån de har försvunnit och i vilken takt det har skett, säger Aelys Humphreys, biträdande lektor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet.
– Vi hör ofta talas om de arter som hotas av utrotning, inte minst genom IPBES-rapporten som publicerades för några veckor sedan av FN:s expertpanel för biologisk mångfald som uppmärksammade att uppemot en miljon växt- och djurarter hotas av utrotning. Men de siffror vi nu har tagit fram är för växter som redan har försvunnit, så den här studien ger en helt ny insyn i den utrotning av växter som har skett i modern tid.
I studien har forskarna kommit fram till att utrotningen av växter har skett upp till 500 gånger snabbare än vad som har varit en normal förlust av arter under jordens historia. Även djur försvinner med en mycket högre hastighet än normalhastigheten, minst 1 000 gånger snabbare, och forskarna tror att siffrorna för växter är underskattade.
Träd och buskar har störst risk att försvinna
Enligt studien sker utrotningen av växter snabbast på öar, i områden med medelhavs- eller tropiskt klimat, till exempel på Hawaii och i Sydafrika – det vill säga områden med hög artrikedom och många unika arter som är sårbara för människans aktiviteter. Det visade sig också att vedartade växter, som träd och buskar, och arter med mycket begränsad utbredning har störst risk att försvinna. Sådana växter fanns bara i ett litet geografiskt område och var till exempel begränsade till en enda ö, som Hawaii i Stilla havet eller Madagaskar i Indiska oceanen.
– Eventuellt kan det bero på att träd och buskar kan ha mindre fröbanker än örtartade växter, en del träd behöver också leva väldigt länge innan de börja fortplanta sig, det vill säga innan de blommar och sätter frö, vilket betyder att deras generationstid är mycket längre än för örtartade växter. Men en till viktig orsak är antagligen att vi vet mer om träd och buskar än om örtartade växter. Den bättre kunskapen gör att vi har bättre förmåga att bedöma om en art dött ut.
Resultaten tyder på att den ökade utrotningshastigheten kan bero på att arters livsmiljö förändras, vilket i sin tur kan bero på allt från insamling av växter till skogsavverkning. De arter som är extra känsliga för sådana aktiviteter är de som är begränsade till ett enda visst område.
För att kunna förutspå framtida utdöenden menar forskarna att det är viktigare att veta var en växt lever än vad det är för typ av växt. Det betyder, till exempel, att det är viktigare att veta om en växt finns på en ö, än om växten är en ros, en orkidé eller en palm. Förändringar i livsmiljön brukar nämligen utplåna de flesta ursprungliga växter, oberoende av deras egenskaper.
Studien visar också att så kallade ”hotspots” av biologisk mångfald, det vill säga områden med exceptionellt hög artrikedom, med många unika arter som dessutom är utsatta för omvälvande livsmiljöförändringar, är viktiga för att förstå globala mönster för utrotningen i dag och i framtiden.
Hoppas på insatser för bevarande
Forskarna hoppas att studien kan bidra till att förhindra framtida utrotning och att de data som har tagits fram kan användas för olika bevarandeinsatser, framförallt i områden där växterna och mångfalden är mindre kända, som till exempel i Afrika och Sydamerika.
– Växter påverkar allt liv på jorden, de förser oss med syret vi andas och maten vi äter, de utgör ryggraden i världens ekosystem. Att växter dör ut är därför dåliga nyheter för alla arter, säger Eimear Nic Lughadha, medförfattare och bevarandeforskare vid Royal Botanic Gardens, Kew.
– För att kunna stoppa utrotningen av växter behöver vi inventera alla växter över hela världen. Att namnge nya arter är en viktig pusselbit i bevarandet av vår dyrbara natur för kommande generationer. För att kunna göra detta behöver vi stödja herbarier i deras arbete med floror och vi måste lära våra barn att se och känna igen de växter som finns runt omkring dem. Världen kommer alltid att behöva botanister, kanske mer nu är någonsin, säger Maria Vorontsova, medförfattare och forskningsledare vid Royal Botanic Gardens, Kew.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
