Sedan 1980-talet har det funnits misstankar om att fetmakirurgi ökar risken för missbildningar hos barnet. Tidigare studier har visat att fetmakirurgi ökar risken för brist på olika näringsämnen, inklusive järn och folsyra som är viktiga för fostrets utveckling.
Resultatet borde dämpa farhågorna, menar forskarna bakom studien som visar att risken för allvarliga missbildningar var drygt 30 procent lägre bland barn till fetmaopererade mammor jämfört med barn till mammor med fetma.
Fetma ökade riskerna
Risken för allvarliga missbildningar var 3,4 procent hos barn till kvinnor som fetmaopererats, vilket är i linje med risken hos barn till normalviktiga kvinnor (3,5 procent). För kvinnor som vid inskrivning i mödravården vägde lika mycket som de opererade kvinnorna gjorde före fetmakirurgi var risken för allvarliga missbildningar 4,9 procent.
– Den här studien visar att viktnedgång och förbättrad blodsockerkontroll hos mamman faktiskt kan leda till lägre missbildningsrisk hos barnet. Den borde också dämpa farhågor om att fetmakirurgi skulle öka risken för missbildningar vid framtida graviditet, given att man som opererad tar sina rekommenderade kosttillskott, säger Martin Neovius, professor och forskare vid institutionen för medicin i Solna och en av studiens huvudförfattare.
Allt fler fetmaopererade kvinnor
Fetmakirurgi har ökat kraftigt på senare år och idag står fetmaopererade kvinnor för cirka 1,5 procent av alla förlossningar i Sverige. Forskarna studerade data från fler än 33,000 barn födda i Sverige mellan 2007 och 2014. Av dessa var 2,921 barn till mammor som genomgått fetmakirurgi av typen gastric bypass och 30,573 barn till kvinnor som hade samma grad av fetma och diabetesförekomst som de fetmaopererade mammorna hade före behandling.
De opererade kvinnorna tappade i genomsnitt 40 kg och vägde drygt 82 kg vid deras första besök på mödravården. Andelen som tog diabetesmedicin minskade till 1,5 procent från 9,7 procent.
– Även om fetmakirurgi har många positiva effekter på graviditet så bör opererade kvinnor få särskild omsorg från mödrahälsovården, inklusive extra ultraljud för att kontrollera fostertillväxt och detaljerade kostråd som inbegriper kontroll av intag av kosttillskott som är nödvändiga efter fetmakirurgi. Mödrahälsovården bör också kunna kontrollera näringsbrister utöver järn, som exempelvis folsyra, kalcium, och vitamin B12, säger Olof Stephansson, förlossningsläkare och forskare vid institutionen för medicin i Solna, och en av studiens huvudförfattare.
– Det här är i viss mån väntade resultat, men att det nu finns en vetenskaplig studie är av betydelse för diskussionen om regelverk gällande så kallad hyperandrogenism hos idrottskvinnor, säger Angelica Lindén Hirschberg, gynekolog och professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, som lett studien.
Hyperandrogenism är en endokrin störning som ger för höga värden av androgener, det vill säga manliga könshormoner. Hos kvinnor kan det yttra sig i ökad kroppsbehåring, förstorad klitoris, mörkare röst, akne och menstruationsstörning.
Ett aktuellt exempel där hyperandrogenism diskuterats inom idrottsvärlden är fallet med den sydafrikanska OS-medaljören Caster Semenya, som måste sänka sina testosteronnivåer för att kunna delta i vissa grenar i friidrotts-VM.
I den nu publicerade studien ingick 48 fysiskt aktiva kvinnor i åldrarna 18–35, som slumpvis fick antingen tillskott på 10 milligram testosteron per dag eller placebo under tio veckors tid. Varken deltagare eller behandlare kände till vilka som fick testosteron eller inte. Samtliga deltagare slutförde studien som genomfördes under 2018. Forskarna mätte sedan både kvinnornas aeroba (syrekrävande) kapacitet (konditionstest på löpband), deras anaeroba (icke-syrekrävande) kapacitet (arbetsprov på cykel) samt muskelstyrka i olika tester.
Aerob och anaerob träning
Kroppen har två energisystem, det aeroba som kräver syre och det anaeroba som inte kräver syre.
När du tränar kroppens uthållighet under en längre tid använder du det aeroba systemet, alltså när kroppen hela tiden hinner ta upp så mycket syre att den orkar fortsätta jobba. Du kan bli trött men du tar inte ut dig helt och får inte en syreskuld som resulterar i mjölksyra.
Det anaeroba systemet kräver däremot inte syre, utan använder glukos som bränsle. Det här är ett system som jobbar med explosivitet och korta tidsintervall, du orkar helt enkelt inte hålla på så länge eftersom kroppen inte får tillräckligt med syre.
Resultaten visar att tio veckors måttligt förhöjd testosteronkoncentration orsakade en signifikant ökning av aerob kapacitet i jämförelse med placebo. Sekundära utfallsmått som anaerob prestationsförmåga tenderade att öka, medan hopptest och muskelstyrka inte påverkades trots att muskelmassan ökade signifikant av testosteronexponering jämfört med placebo. Sammantaget menar forskarna att studien stödjer ett kausalt samband mellan testosteron och ökning av fysisk prestationsförmåga samt muskelmassa hos unga kvinnor.
Fotnot:
Forskningen har finansierats med anslag från International Athletics Foundation, Vetenskapsrådet, Centrum för idrottsforskning samt Karolinska Institutet. För testosteronbehandling och placebo stod läkemedelsföretaget Lawley Pharmaceuticals. Angelica Lindén Hirschberg är medicinsk och vetenskaplig konsult för Sveriges olympiska kommitté samt Internationella friidrottsförbundet (IAAF) och Internationella Olympiska kommittén (IOC) när det gäller hyperandrogenism och transsexualism hos kvinnliga idrottare. Hon är också kliniskt verksam som gynekolog vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Angelica Lindén Hirschberg, gynekolog, professor, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Angelica.Hirschberg.Linden@ki.se
Att minska övergödningen är ett viktigt mål för att förbättra Östersjöns miljö, men en minskad övergödning får också effekter: för fisken och för fisket. En ny studie ledd av forskare från SLU visar att en minskad övergödning skulle gynna abborre, men missgynna gös. Genom att koppla de ekologiska resultaten till uppgifter om fiskarternas ekonomiska värde så visar forskarna att minskad övergödning skulle innebära vinster för fritidsfisket.
– I den här studien visar vi hur man kan analysera hela kedjan från miljöåtgärder till ekonomiska effekter i kustområdet. Sådana analyser är viktiga när man vill utvärdera effekten av olika miljöåtgärder, men även för att beräkna det omvända förhållandet, alltså hur mycket en skada på miljön kostar samhället, säger Göran Sundblad, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua), som lett studien.
I studien har forskarna kartlagt utbredningen av lek- och uppväxtområden för abborre och gös i skärgårdsområdet mellan Södermanlands och Uppsala län, samt beräknat fiskproduktionen från dessa miljöer vid olika siktdjupsnivåer. Siktdjupet, alltså vattnets klarhet, är en av de indikatorer som används för arbetet med övergödning. Minskad övergödning leder till ett klarare vatten, vilket är gynnsamt för bottenvegetation, men påverkar även fiskar.
Abborre och gös är viktiga arter båda för det kommersiella fisket och för fritidsfisket. Båda arterna leker på våren och lever sin första sommar i grunda och varma vikar och fjärdar. En viktig skillnad mellan arterna är deras anpassning till siktdjupsförhållanden, där abborre föredrar klart vatten och gös grumliga miljöer.
Större fångster av aborre
Tillgången till lek- och uppväxtområden påverkar hur många stora fiskar som kan produceras. I områden med mer lek- och uppväxtområden är bestånden av stora rovfiskar starkare. Genom att analysera hur förändringar i siktdjup påverkar tillgången på dessa rekryteringsmiljöer, och därmed hur mycket stor fisk som produceras, kunde mängden fisk vid olika siktdjupsnivåer beräknas. Vid en förbättring av siktdjupet med 11%, vilket motsvarar målnivån inom aktionsplanen för Östersjön, förväntas mängden abborre öka med ca 13% men mängden gös samtidigt minska med ca 18%.
Baserat på enkätstudier riktade till allmänheten och till medlemmar i Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) beräknades betalningsviljan för ökade fångster utifrån deras svar på frågor gällande fångster, resor och kostnader. Enligt beräkningarna motsvarar en ökning av siktdjupet till målnivån ökade abborrfångster till ett värde av 0,8 euro/fisketimme, och minskade gösfångster motsvarande en förlust med 0,9 euro/fisketimme. Ensamt indikerar det här resultatet ett nollsummespel, men eftersom abborrfisket är ca 5 gånger större än fisket efter gös blir resultatet en nettovinst för fritidsfisket på de här arterna.
Undersökningen inkluderade de två fiskarter där det fanns tillräckligt med uppgifter för att göra beräkningarna. Det är dock sannolikt att även andra viktiga arter för fisket, som t ex gädda och öring, också skulle gynnas av klarare vatten.
Studien gjordes av Göran Sundblad, Lena Bergström och Ulf Bergström vid Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges Lantbruksuniversitet samt Tore Söderqvist, affilierad forskare vid konsultföretaget Anthesis. Studien är delvis finansierad av Naturvårdsverket genom projekten VALUES och ECOCOA.
Göran Sundblad, forskare Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), goran.sundblad@slu.se
Det visar psykolog Jakob Jonsson i sin avhandling Preventing problem gambling. Focus on overconsumption vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Det övergripande syftet med avhandlingen var att undersöka vilken roll överkonsumtion av spel har för spelproblem samt att tillämpa fynden i en förebyggande åtgärd i form av en studie hos det norska spelbolaget Norsk Tipping (NT).
–Resultaten pekar på att högkonsumenter av spel har dålig koll på hur mycket de förlorar och att de flesta minskar sitt spelande då de får reda på hur mycket de verkligen har förlorat, säger Jakob Jonsson.
Resultaten i avhandlingen visar att det är meningsfullt att skilja mellan överkonsumtion av pengar och tid, samt att det behövs en känslomässig komponent för att det ska gå att se ett direkt samband med spelproblem. En av delstudierna visar att överkonsumtion år 1 tydligt ökar risken för spelproblem år 2.
Avhandlingens kanske viktigaste resultat kommer från studierna på NT:s kunder under 2017–2018. 3 000 av de spelare som förlorat mest det senaste året valdes ut till studien. De blev slumpmässigt indelade i tre kategorier: en tredjedel blev uppringda, en tredjedel fick ett brev och en tredjedel fungerade som kontrollgrupp och blev inte kontaktade.
De som fick ett telefonsamtal fick besvara frågan om de visste hur mycket de förlorat och om de ville veta den faktiska siffran. Syftet var att motivera kunden att göra medvetna val och att använda spelansvarsåtgärder som gränser eller självavstängning. De brev som skickades ut speglade innehållet i telefonsamtalet i den grad det var möjligt. Över ett år minskade de som blivit nådda på telefon sitt spelande med 30 procent, de som fått brev med 13 procent och kontrollgruppen med 7 procent.
Även om studierna om att kontakta högkonsumenter genomförts på ett norskt spelbolag ingår svenska spelbolag i en annan delstudie och en delstudie har enbart svenska spelare. Generellt är de norska och svenska spelmarknaderna lika varandra, vilket enligt Jakob Jonsson gör resultaten om att kontakta högkonsumenter intressanta för svenska förhållanden.
Andelen spelare med spelproblem ökar
Den svenska spelmarknaden har genomgått stora förändringar under 2000-talet. Det beror på att den tekniska utvecklingen har satt den tidigare regleringen ur spel och att ett nytt licenssystem trädde i kraft 1 januari 2019. Jämfört med för tjugo år sedan är det en klart lägre andel svenskar som spelar om pengar, men andelen med allvarliga spelproblem har ökat. Spelbranschen försöker på olika sätt och i olika utsträckning förebygga spelproblem bland sina kunder, men forskningen kring att förebygga spelproblem är begränsad.
– Att kontakta kunder som har riskabla eller problematiska spelvanor är en viktig del av omsorgsplikten på den reglerade svenska spelmarknaden. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt för spelbolagen att uppfylla sin omsorgsplikt, men spelbolagen behöver hjälp genom en tydligare reglering för att bli mer effektiva. Idag finns det goda skäl att tro att det är stora skillnader i vilken omsorg spelbolagen på den svenska spelmarknaden visar sina kunder, exempelvis hur mycket du förlorat innan du blir kontaktad som kund och om du blir kontaktad alls, säger Jakob Jonsson.
Fotnot:
Jakob Jonsson har varit samverkansdoktorand vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Han är och har varit anställd av företaget Sustainable Interaction. Han ska nu fortsätta utveckla självtestet GamTest hos Sustainable Interaction och arbeta med att utbilda och stötta personal på spelbolag i proaktiva samtal/omsorgssamtal.
Rapporten Fritidsbåtars påverkan på grunda kustekosystem i Sverige visar att en ökad utbredning av småbåtshamnar, bryggor och muddrade områden orsakar förluster av viktiga bottenmiljöer.
Muddringen leder till ökad uppgrumling och spridning av bottensediment, näringsämnen och miljögifter. Båttrafiken leder också till uppgrumling, skador på bottenmiljön, ger betydande utsläpp av giftiga ämnen och föroreningar samt genererar undervattensbuller som stör fiskar och däggdjur.
Flyginventeringar visar att det idag finns nästan 110 000 bryggor längs Sveriges kuster. Och fler blir det, antalet bryggor och marinor ökar stadigt med cirka 1 700 nya bryggor varje år.
– Trots att varje enskild båt och brygga har en liten miljöpåverkan gör det stora antalet att den totala effekten av båtlivet blir betydande, säger Per Moksnes, forskare vid Havsmiljöinstitutet och en av författarna till rapporten.
Stora motorer utan avgasrening
Mängden motorbåtar med allt större motorer som saknar avgasrening medför att fritidsbåtar släpper ut stora mängder föroreningar, där till exempel utsläppen av växthusgaser är i samma storleksordning som utsläppen från det svenska inrikesflyget. Utsläppen av giftiga ämnen från fritidsbåtars bottenfärger är också betydande.
Exempelvis visar sedimentundersökningar längs Sveriges kuster att halterna av det giftiga, och idag förbjudna, ämnet tributyltenn (TBT) överskrider gränsvärdet för god miljöstatus i 90 procent av alla undersökta områden.
– Grunda vågskyddade områden är extra känsliga för störningar från båtlivet. De tillhör kustens mest produktiva och värdefulla naturtyper, med bland annat ålgräs och andra kärlväxter, som är viktiga uppväxtmiljöer för fiskar och kräftdjur, säger Sofia Wikström, forskare vid Stockholms universitet och en av författarna.
Stor delar av kustvegetationen påverkad
En stor majoritet av alla bryggor och småbåtshamnar är placerade i dessa områden. En analys som omfattar hela den svenska kusten uppskattar att runt 20 procent av vegetationen i dessa miljöer är negativt påverkad av fritidsbåtar idag.
Sammanfattningsvis visar rapporten att det stora antalet båtar och bryggor leder till en omfattande påverkan på känsliga miljöer med höga natur- och rekreationsvärden längs många kuststräckor. Men sammanställningen visar också att det går att minska miljöbelastningen från fritidsbåtar.
– Genom att bland annat styra bort exploatering och båttrafik från känsliga kustmiljöer, öka förvaring av båtar på land samt öka användningen av miljövänlig teknik skulle fritidsbåtlivet kunna göras mer hållbart, säger Per Moksnes.
Var tredje svensk har en fritidsbåt
Småbåtar påverkar undervattensmiljön mer än vad vi trott och de negativa effekterna ökar ju fortare båtarna kör. Detta är några av de många slutsatser Havsmiljöinstitutets fritidsbåtsrapport.
Idag finns uppskattningsvis cirka 760 000 fritidsbåtar i Sverige, vilket gör oss till det tredje fritidsbåtstätaste landet i världen. Var tredje svensk äger en småbåt.
Fritidsbåtar har en betydande miljöpåverkan på våra hav, framförallt i kustnära områden där påverkan ständigt ökar. Bottenfärger läcker tungmetaller i småbåts- och naturhamnar. Bryggor bidrar till att viktiga ålgräsängar minskar och svallvågor och avgaser påverkar och försämrar den marina livsmiljön.
En stor majoritet av alla bryggor och småbåtshamnar är placerade i grunda, vågskyddade områden med sand- och lerbottnar. Dessa områden är en viktig miljö för havets undervattensängar, till exempel ålgräs, och utgör viktiga lek- och uppväxtområden för många olika fiskarter. Dessa grunda skyddade miljöer är mycket känsliga för störningar, i form av buller, strömningar eller skuggning.
Per Moksnes, forskare vid Havsmiljöinstitutet, Göteborgs universitet, per.moksnes@marine.gu.se
Ulf Bergström, forskare vid Havsmiljöinstitutet, Sveriges lantbruksuniversitet, ulf.bergstrom@slu.se
Sofia Wikström, forskare vid Stockholms universitet, sofia.wikstrom@su.se
Tre av fyra anser att det är viktigt att handla hållbart, enligt en undersökning från 2018.
− Det är vad folk säger i våra intervjuundersökningar. 96 procent av konsumenterna säger att de väljer att köpa produkter som håller hög kvalitet. Och som inte innehåller tillsatser, säger Richard Wahlund, professor i psykologi och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.
De flesta vill med andra ord handla hållbart, men enligt Richard Wahlund är vanebeteendet ändå det som är mest avgörande för oss.
Vanorna styr
− Vårt agerande styrs mycket av vanor. De flesta köper sådana varumärken som man är van vid. Vi går till den butik, eller e-handel, vi brukar gå till eller som är mest tillgänglig på annat sätt.
Idag har det blivit trendigt att hänga på vad andra köper, utan att ifrågasätta om det är det bästa. Richard Wahlund använder begreppet ”social bevisning”. Man köper samma saker utan att ha någon egen erfarenhet, eftersom så många andra verkar tycka att det är ett bra val.
Hållbarhet är komplext och kan vara svårt att ta till sig och överblicka. Det innebär att vi måste göra olika val och fråga oss vad som är bäst för en hållbar utveckling. Om det medför för stora personliga kostnader och komplicerar det dagliga livet, tror Richard Wahlund att det blir svårare att handla hållbart.
Det är först när man ser tydliga förändringar, som exempelvis kortare vintrar och varmare somrar, som man kan ta frågan mer på allvar.
− Det är inte hållbarhetsfrågan som avgör när vi är i en specifik beslutssituation, för det är svårt att koppla hållbarhet till alla samhällseffekter med den konkreta situationen, anser Richard Wahlund.
Olika bild av hållbarhet
Det finns många uppfattningar om hållbara produkter och vad de står för. Kanske tror man inte att de verkligen är bättre eller mer miljövänliga. Andra tror kanske att sådan mat håller kortare tid. Och ytterligare andra kanske utgår ifrån att det alltid är dyrare att handla hållbart och avstår av den anledningen.
Just att det är en ansträngning att ta det mest miljömedvetna beslutet gör att vi beter oss olika i olika situationer när vi går och handlar, menar Therese Lindahl, som forskar om matkonsumtion vid Beijerinstitutet vid Kungliga Vetenskapsakademin.
− I vissa situationer är vi mer hållbara än andra när vi står och gör avvägningarna, och det är olika starkt hos olika personer, anser Therese Lindahl, doktor i nationalekonomi med inriktning på miljö-och beteende ekonomi.
Alla har inte möjlighet att välja när man konsumerar. Då är det priset som styr valet.
− När det gäller att ändra beteenden har man ingen chans mot extrapriser, det är det som drar folk till butiken. Fast jag tror att fler och fler vill göra skillnad och vara klimatkonsument, stödja svensk mat och lokala producenter, säger hon.
Konsumtion ger tillhörighet
Konsumtion ger också status och är ett sätt för att att visa vår tillhörighet. Till exempel har second hand och begagnade kläder blivit en symbol för ”rätt” beteende hos många unga. Hållbarhet definieras av det som är socialt acceptabelt i den grupp man identifierar sig med. Det menar Anders Parment, konsument- och generationsforskare vid Stockholms universitet, har stor betydelse.
− Man rättfärdigar sitt beteende beroende på vilken grupp man tillhör, säger han. Hos högutbildade med mer kunskap förväntar man sig en större medvetenhet om vad man bör avstå från och vad man bör välja.
Anders Parment pratar om ”green washing”, att man vill vara en medveten konsument, men inte har något genuint intresse för hållbarhet. Det blir ett slags spel som många deltar i.
− Dagens trend handlar om att många blir mer och mer intresserade av att framstå som en hållbar konsument, men inte är det i grunden. För det handlar också om vilka kompromisser man vill göra med sin levnadsstandard. Jag tror att de val vi gör som konsumenter aldrig är helt konsekventa.
Det är inte alltid man tänker på den stora miljöbelastningen varje gång man köper något nytt, menar han. Idag är det till exempel vanligt att riva hela köket och slänger det i en container, när man flyttar till en ny lägenhet. Trots att det egentligen inte är något fel på inredningen. Man blundar för de miljömässiga konsekvenserna för att man så gärna vill ha det nya köket.
− Kanske är rotavdraget inte någon bra sak för hållbarheten, kommenterar Anders Parment.
”Det ska vara lättare att göra rätt”
Den yngre generationen har en ökad medvetenhet om miljöproblemen och en djupare förståelse för dem. Det menar Malcolm Fairbrother, forskare vid Umeå universitet inriktad på klimatetik och framtida generationer.
Men han anser att det är omöjligt att alla spontant väljer att göra det rätta och alla gör det heller inte samtidigt. Miljöproblem och hållbar utveckling är en samhällsfråga och inget man kan förväntas lösa som enskild person.
− Det behövs regleringar och nya bestämmelser som gör det lättare för oss att göra ”rätt”, med renare och billigare teknik, ett engagemang från företag. Att man skapar förutsättningar för grön teknik för företag som hjälper oss att få till bättre typer av produkter, som kan göra en viss skillnad.
Här kommer man in på nudging, ett verktyg för att ändra människors beteenden genom att göra det enklare att göra vissa val. På svenska brukar man översätta nudging till ”en liten knuff i rätt riktning”. Det kan handla om att göra det lättare att agera mer hälsosamt och hållbart, det vill säga ta beslut som är bra både för personen själv och för samhället i stort. Exempelvis genom att erbjuda ett klimatsmart standardalternativ, som vegetariskt på matsedeln eller miljöfrakt i en webbshop eller använda mindre tallrikar för att minska matsvinn.
Svårt att förstå vad hållbarheten står för
”Green washing” tillämpas också av företag; strategin att försöka framstå som mer hållbara än vad de är. För konsumenten blir det svårt att veta vad hållbarheten egentligen står för och vilken miljöpåverkan som produkterna har. Det kan vara svårt att hitta information om vilka material som används, var produkterna tillverkas och hur de transporteras. Därför är det klokt att förhålla sig lite skeptiskt till det som företagen säger om hållbarhet i sin marknadsföring menar Anders Parment.
− Hållbarhet är extremt svårt att få grepp om eftersom det kommer så mycket information från alla håll. Vi behöver mer kunskap. Här tycker jag att staten har en viktig roll att hjälpa människor att sortera informationen. Företagen måste också förmedla informationen så att det går att ta till sig den.
Men han tror inte att vi löser själva grundproblemet enbart genom att ändra vår konsumtion.
− Det krävs till exempel en annan infrastruktur för att vi ska kunna resa hållbart och avstå från att flyga. Att det utvecklas bättre järnvägar och bättre elbilar, och det kommer att ta tid.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
Lokala lantraser av gris har kvar många egenskaper, det vill säga genetiska varianter, som har avlats bort i moderna köttproducerande grisraser. Den sydkoreanska grisrasen från ön Jeju, Korean Native Black Pig, är ett exempel på en sådan lantras.
Jeju-grisen är känd för sitt mycket goda rödfärgade och marmorerade kött, som jämfört med kött från en modern tamgris har en rödare färg och mer intramuskulär fettinlagring, vilket resulterar i så kallad marmorering. Alla kockar vet att fett löser de goda smakämnen som gör att tillagad mat smakar gott. Det är också välkänt att kött från ”Jeju-grisen”, förutom dess röda färg och marmorering, har mycket god smak.
Genen som gör köttet rött
Nu har ett internationellt forskarlag i ett stort samarbetsprojekt lyckats identifiera den genetiska variant som gör kött från Jeju-grisen mer rödfärgat och marmorerat än kött från till exempel svenska tamgrisar. Genom att korsa Korean Native Black Pig med tamgrisar och sedan studera köttkvaliteten hos korsningarna med hjälp av moderna genetiska och molekylärgenetiska metoder kunde forskarna visa vilken gen i arvsmassan som orsakar marmoreringen och den röda köttfärgen.
– Det visade sig vara en genvariant i myosingenen MYH3 som gör att det produceras mer av detta viktiga protein hos Jeju-grisen. Denna genvariant finns inte hos de vanliga grisraser vi använder i Europa för köttproduktion, säger Göran Andersson.
Mer myosin i Jeju-grisens muskler
Den så kallade Jeju-grisen har rödare färg och mer intramuskulär fettinlagrin, tack vare en genvariant som gör att de bildar mer av proteinet mysosin av typen MYH3. PÅ bilden till vänster: gris av rasen Korean Native Black Pig (lantras från sydkoreanska ön Jeju) och exempel på hur dess röda, marmorerade kött ser ut. Till höger: modern gris (”Landrace”) och dess blekare kött. Källa: PLoS Genetics 15(10)
– Myosin är ett viktigt protein för muskelns förmåga att kontrahera (dra sig samman), och myosin av typen MYH3 påverkar muskelvävnadens fiberuppsättning, förklarar Göran Andersson.
Gör långsamma muskelfibrer
Forskarna visade att Jeju-grisen har en genvariant som gör att de bildar mer MYH3-protein, vilket förändrar muskelvävnadens fiberuppsättning till så kallade långsamma muskelfibrer. På grund av den höga halten av myoglobin är färgen på dessa fibrer röd, och eftersom fettinlagringen fungerar som drivmedel för muskelcellerna uppstår marmoreringen.
Till skillnad från lantraser som Korean Native Black Pig har vi avlat våra tamgrisar främst för muskeltillväxt, och andelen långsamma muskelfibrer blir därmed mindre. Detta förklarar den bakomliggande genetiska skillnaden mellan dessa grisraser samt den biologiska orsaken till en grundläggande muskelegenskap hos gris, men också hos däggdjur generellt.
Studien visar kraften bakom genetiska analyser, menar Göran Andersson.
– Jordens husdjurslantraser har kvar många genvarianter som gör dem väl anpassade till den lokala miljön där de lever. De är därför mycket viktiga resurser för att trygga en hållbar global matproduktion i framtiden. Inte minst för att möta de utmaningar som ett förändrat klimat innebär. Om vi dessutom kan producera kött som smakar gott är det ju ingen nackdel, avslutar Göran Andersson.
Kontakt:
Göran Andersson, professor Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, goran.andersson@slu.se
I avhandlingen Using social media reder Beata Jungselius ut vad det innebär att använda sociala medier med fokus på Instagram. I sina studier har hon intervjuat en grupp användare 2012 och sedan fem år senare, 2017, pratat med samma grupp människor för att förstå deras användning.
– En sådan här studie med fördjupade analyser av användarnas egna beskrivningar av sina beteenden över tid är väldigt ovanlig. Genom att återvända till samma intervjupersoner som befinner sig i olika stadier i livet med olika yrken och olika familjesituationer har jag fått tillgång till deras egna reflektioner om vad som påverkat deras beteende, säger hon.
Möjligheten att kontrollera sin egen tid
En av de faktorer som framträtt som central för hur människor använder sociala medier handlar om förändrade livsförhållanden och möjligheten att kontrollera sin tid.
– Några användare berättade att de nu använde Instagram mer, men samtidigt mindre aktivt i termer av hur de interagerar eller publicerar foton på grund av begränsad tid på nya jobb eller som nyblivna föräldrar, säger Beata Jungselius.
Även synen på sekretess och integritet har förändrats över tid.
– Jag såg en tydlig utveckling mot att konversationer och interaktioner numer sker i slutna forum som i privata direktmeddelanden, chattar eller särskilda grupper, istället för som tidigare, i de mer publika flödena där interaktionen var synlig för alla.
Dagens plattformar är ungefär likadana
Den tekniska utvecklingen av plattformarna påverkar också användningen. Möjligheterna att kommunicera och interagera var betydligt fler 2017 jämfört med 2012, då användarna på alla stora plattformar 2017 kunde jobba med text, foto, GIF-filer och stickers. Tidigare var plattformarna mer diversifierade och hade sina specialiteter, idag liknar de varandra till stor del, menar Beata Jungselius.
Användningen av sociala medier är samtidigt en del av ett större beteende där utövarna planerar sin användning för att sedan producera och posta innehåll, samtidigt som de interagerar med andra och deras innehåll.
– Plattformar blir sociala genom att människor interagerar med varandra på dem. Ju större vana av detta beteende användarna utvecklar, desto skickligare blir de på att växla mellan de olika aktiviteterna. Feedbacken som ges online efter att ha postat ett inlägg påverkar sedan planeringen av nästa inlägg, och så vidare.
Användandet pågår konstant
Eftersom vi idag är ständigt uppkopplade utvecklar sociala medier-användare en förmåga att vara mer eller mindre närvarande i ett online-sammanhang samtidigt som de umgås med någon mellan fyra ögon.
– Slutsatsen är att vi inte kan dela upp beteendet i att pågå antingen online eller offline. Användandet utspelar sig samtidigt hela tiden, människor orienterar sig kring plattformarna som en del i vardagen utan att nödvändigtvis logga in och uppdatera dem, och därför behöver vi också fundera över vad vi egentligen menar när vi pratar om att ”använda” sociala medier, säger hon.
– För en stor del av patienterna är det här mycket effektivt, konstaterar Nicklas Oscarsson, försteförfattare till artikeln, doktorand inom anestesiologi och intensivvård vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt överläkare på Angereds Närsjukhus.
Strålning ingår i många cancerbehandlingar mot organ som prostata, livmoderhals, äggstockar och tjocktarm, för att slå ut tumörceller. En oönskad bieffekt efter strålbehandling i nedre delen av buken är att skador kan uppstå i närliggande och frisk vävnad i exempelvis urinvägar, urinblåsa, vagina eller ändtarm.
Symptom som täta trängningar, blödningar och svåra smärttillstånd från underlivet ger både fysiska och socialt handikappande besvär. Dessa kan uppstå flera år efter given strålbehandling och ge kroniska, ofta tilltagande besvär. För dessa patienter finns ofta bara tillfällig symptomlindring eller stympande kirurgi att erbjuda.
Syrgas och högt tryck
Inför den aktuella studien screenades 223 patienter, varav 79 sedan följdes. De som inkluderades hade relativt svåra självskattade besvär och begränsningar i livsföringen till följd av blödningar, läckage och smärtor efter strålbehandling.
Patienterna behandlades på universitetssjukhus i fem nordiska städer: Bergen, Göteborg, Köpenhamn, Stockholm och Åbo. 38 av dem utgjorde kontrollgrupp och gavs standardbehandling, som normalt omfattar bland annat medicinering och sjukgymnastik, medan 41 patienter behandlades i tryckkammare under 90 minuter per dag, 30-40 gånger.
Tryckkammare för både planerade och akuta behandlingar. Foto: Anders Kjellberg
Patienterna försågs med tätslutande syrgasmask eller huva över huvudet, och fick sedan sitta i en tryckkammare, för en eller flera personer. Syrgasens tryck, 240 kilopascal, motsvarar det som råder 14 meter under vattenytan.
Bättre livskvalitet
I tryckkammargruppen upplevde två av tre att de blev bättre, i vissa fall riktigt bra. Övriga, inklusive kontrollgruppen, upplevde inga större förändringar. Fokus i studien är just självskattade symptom, och den allt viktigare frågan om canceröverlevares livskvalitet.
I bakgrunden finns samtidigt upptäckterna bakom årets Nobelpris i fysiologi eller medicin, om cellers förmåga att känna av och anpassa sig till syretillgång. Att tryckkammarbehandling kan ge ökad kärltillväxt är känt sedan tidigare, men de konkreta effekterna är föga beforskade.
Hos patienterna i studien var den generella hälsan kraftigt reducerad före behandlingen, ibland efter långa tider av besvär. Det blev alltså en klar förbättring om en patient inte längre behövde morfin mot smärta, eller kunde gå på toaletten en gång per natt istället för fem.
– Det är en enorm glädje att höra patienter berätta hur de kommer tillbaka som människor. Det gäller även dem som blir bättre men kanske inte helt bra, avslutar Nicklas Oscarsson.
I Sverige gick i fjol cirka 30 000 nyanlända elever ett så kallat språkintroduktionsprogram, som en förberedelse inför de nationella gymnasieutbildningarna .
– Eftersom ungdomar inte får söka in på nationella gymnasieprogram i Sverige, efter 19 års ålder, kan tidsaspekten för den här gruppen elever innebära att de inte hinner inhämta adekvat kunskap för åtta till tolv godkända betyg, vilket är behörighetskraven för att få gå i den svenska gymnasieskolan, säger Åsa Bjuhr, forskare inom svenska med didaktisk inriktning, vid Luleå tekniska universitet.
I sin avhandlingen har Åsa Bjuhr studerat elevers övergång från språkintroduktion till nationellt program vid gymnasiet i sex kommuner i norra Sverige. Språkintroduktionsprogrammet är i dag Sveriges fjärde största gymnasieprogram med drygt 35 000 elever. Bara en dryg tredjedel av eleverna på språkintroduktionsprogrammet tar sig i dag vidare till nationella program.
Elever i mindre kommuner gynnas
Förutom problematiken med den snäva tidsramen visar Åsa Bjuhrs forskning även att elever i mindre kommuner gynnas jämfört med elever i större kommuner. Det på grund av närmare band mellan språkintroduktionsprogrammet och gymnasieskolans nationella program, på mindre skolenheter.
– I mindre skolor har eleverna ofta samma lärare på både språkintroduktionen och i de ordinarie gymnasieprogrammen. Det har visat sig vara en trygghet som underlättar övergången. På mindre skolenheter är man också mer benägna att låta elever påbörja gymnasiestudier inom de ämnen de är behöriga i, innan de är klara med grundskolenivån i de övriga. Det är en möjlighet som verkar vara svårare att organisatoriskt genomföra i de större gymnasieskolenheterna, säger Åsa Bjuhr.
Snäva tidsramar dömer ut elever
Även om många nyanlända klarar behörighetskraven pekar Åsa Bjuhrs studie på att den korta tidsfristen inte bara ställer höga krav på eleverna utan också riskerar att skapa förutfattade meningar bland lärarna. En del lärare bedömer redan tidigt i processen elevernas möjlighet att nå eller inte nå kunskapskraven som krävs, utifrån tidigare erfarenheter av regelverket. Det kan leda till predestinering, det vill säga att eleverna bedöms redan innan de hunnit visa vad de kan. Hade regelverket varit utformat på ett annat sätt hade de kanske gjort andra bedömningar, menar Åsa Bjuhr.
När eleverna väl tagit sig in på de nationella programmen, infinner sig ofta en känsla av exkludering och problem med att tillgodogöra sig svenska språket. Något som hade kunnat underlättas om stödfunktionerna hade varit mer utbyggda inom gymnasieskolan.
– På gymnasiet finns inte studiehandledning på modersmålet eller modersmålsundervisning, något som till viss grad finns inom språkintroduktionen. Det saknas personal med den kompetensen inom gymnasieskolan, säger Åsa Bjuhr.
Åsa Bjuhr, forskare inom svenska med didaktisk inriktning, vid Luleå tekniska universitet asa.bjuhr@ltu.se
Tillgången till internet gör det mindre troligt att protester bryter ut inom diktaturer. Men när protesterna väl har startat kan internet vara ett viktigt verktyg för att hålla igång mobiliseringen i närområdet, men också att få den att sprida sig till andra delar av landet. Det visar forskning från bland annat Uppsala universitet som nu presenteras i en ny bok, The Internet and Political Protest in Autocracies.
Moderna proteströrelser, allt från den arabiska våren till Fridays for Future och de nuvarande protesterna i Hong Kong, går nästan inte att föreställa sig utan modern digital teknik. Dessa rörelser organiserar sig själva, mobiliserar stöd och sprider sina meddelanden digitalt. I världen av idag utgör digitala verktyg, allt från säkra meddelandeappar till direktanslutna forum och chattrum, en betydande del av en proteströrelses relativa framgång.
– Samtidigt kan autokratiska system som Kina ofta kraftigt begränsa användningen av internet. Det finns mycket som tyder på att det också är en framgångsrik strategi. Genom att undertrycka och kontrollera informationsspridningen samt identifiera grupper innehållande potentiellt “farliga” individer ger den definitivt resultat, säger Espen Geelmuyden Rød.
När samhällen moderniseras sprids internetteknik. I autokratiska regimer är spridningen av teknik till stor del kontrollerad av staten. Det ger autokratiska regimer många nya användbara verktyg, som resulterar i ökad övervakning och censurkapacitet.
Internet som ett medel för förtryck
I boken The Internet and Political Protest in Autocracies beskriver forskarna hur en större internetspridning minskade förekomsten av protester på lång sikt. Men när en politisk mobilisering väl har etablerat sig kan den spridas snabbt via direktanslutna kanaler som är svåra att begränsa. Så när protester blossar upp trots ökat förtryck, kan dessa protester förväntas få fart mycket snabbare och allmänt i starkt digitaliserade samhällen.
– Att införa och bygga ut digital teknik i autokratiska samhällen har när allt kommer omkring visat sig vara något av ett tveeggat svärd. Internet används uppenbarligen som ett medel för förtryck i många autokratier. Men det kan också bli ett medel för frigörelse under de rätta omständigheterna, säger Nils Weidmann.
Det kan inte råda något tvivel om att informationsteknikens uppgång har haft en djupgående inverkan på autokratiska regimer och sociala rörelser. Men i många fallstudier råder en relativ brist på jämförande analyser som undersöker det komplexa samspelet mellan autokratiska regimer, demonstranter och digital teknik. Den nya boken syftar till att ge ett komplicerat svar på en enkel fråga: Borde diktatorer älska eller hata internet?
– För att visa detta behövde vi göra en mer noggrann granskning än vad som gjorts i de flesta studier hittills. Så i stället för att utföra en analys på landnivå, gick vi djupare in och studerade hur internetuppkoppling påverkade förekomsten av protest, men även dess varaktighet, på stadsnivå. Vi ville också studera andra betydelsefulla aspekter: Hur snabbt och hur långt sprids protesterna mellan städer? Hur reagerar autokratiska regimer och hur påverkar dessa reaktioner ett eventuellt återupptagande av protesterna? Det var en omfattande uppgift, säger Nils Weidmann.
För att bedriva sin forskning samlade författarna således inte bara in nya uppgifter om politiska protester i autokratier utan utvecklade även en ny metod för att beräkna internetspridningen på stadsnivå. Deras databas ‘Mass Mobilization in Autocracies Database’ finns tillgänglig på nätet för forskarvärlden och har redan uppmärksammats med ett hedersomnämnande i samband med 2019 års utdelning av priset för bästa databas, Lijphart/Przeworski/Verba Dataset Award, från APSA:s sektion för jämförande politik (American Political Science Association’s Comparative Politics Section).
Espen Geelmuyden Rød, postdoktor vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, espen.g.roed@pcr.uu.se
Den ökade graden av demokratisering tar sig bland annat i uttryck i att chefens roll har förändrats och att förankringsarbetet med medarbetare inför exempelvis ett beslut har blivit viktigare. Vilket genererar fler möten.
Tidigare var arbetslivet mer hierarkiskt och chefen kunde i högre grad ensam fatta beslut och delegera arbetsuppgifter, enligt Malin Åkerström. Hon är professor i sociologi vid Lunds universitet och har skrivit boken ”Mötesboken – Tolkningar av arbetslivets sammanträden och rosévinsmingel” tillsammans med sociologen Vesa Leppänen och Patrik Hall, professor i statsvetenskap vid Malmö universitet.
– Demokratiseringen är både formell, genom att allt fler yrkesgrupper måste konsulteras inför ett beslut, och informell, med förväntade krav på medkonsensus och medbestämmande från olika grupper, säger Malin Åkerström.
Mer komplexa organisationer
Parallellt har det skett en ökad grad av komplexitet i arbetslivet. Den tar sig exempelvis i uttryck att allt fler organisationer ska samverka. I politiken krävs allt oftare samverkan med underordnade aktörer. Ibland har organisationer, såsom sjukvården, specialiserats i kliniker så att nya underorganisationer i teamform måste byggas upp för att undvika fördummande ”stuprörseffekter”.
Koordineringsproblem löser man i möten, men frågan om vem som slutligen beslutar är ofta otydligt i samverkansformer, varför det krävs förhandlingar – som också sker i möten.
I offentlig förvaltning har det blivit fler chefer. Därtill har antalet administratörer, ekonomer, personaltjänstemän, kommunikatörer och marknadsförare också blivit fler, i både privat och offentliga verksamhet. Sammantaget arbetar människorna inom dessa yrken ofta via möten.
Fler möten leder till ännu fler möten
Den ökade graden av möten leder till dominoeffekter i form av ännu fler möten, så kallade möteskedjor. Man går på morgonmöten, planeringsmöten, promenadmöten, för- och eftermöten, till exempel.
I takt med att möten blivit vanligare, har också kritiken ökat. Många upplever att de är bortkastad tid eller flyr till e-posten och sociala medier under tiden. Som ett svar på detta har det uppstått en mötesindustri som utlovar effektiva, meningsfulla och underhållande möten.
Något som är sig likt sedan tidigare är att möten fortfarande är en maktarena. Under själva mötet ges möjlighet att demonstrera kompetens och status inför de andra mötesdeltagarna.
Bara att bli kallad på möten är liktydigt att vara en efterfrågad och viktig person.
– Folk säger ofta bara ”jag ska på möte”. Men man säger inte ”jag ska gå och prata i telefon”.
Bok:
Mötesboken – Tolkningar av arbetslivets sammanträden och rosévinsmingel
Under konstruktionen av en rondell i Linköping 1953 påträffades en betydelsefull grav från stridsyxekulturen (även kallad båtyxekulturen). För 4 500 år sedan begravdes där en kvinna, en man och ett barn tillsammans med en hund och en rik uppsättning gravgåvor, inklusive en yxa av den typ som gett namn till denna arkeologiska kultur.
– Jag har varit nyfiken på den här graven, som vi idag kallar ”Bergsgraven” länge. Samarbetet mellan arkeologer och genetiker gör att vi nu förstår mer om dessa människor som individer, men också var deras förfäder kom ifrån, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.
I en ny tvärvetenskaplig studie har forskare kombinerat arkeologisk och genetisk information med isotopdata för att bättre förstå de demografiska processerna bakom stridsyxekulturen och dess intåg i Skandinavien.
Stridsyxekulturen liknar den snörkeramiska
Den skandinaviska stridsyxekulturen uppstår för ungefär 5 000 år sedan och har arkeologiskt många likheter mellan den europeiska snörkeramiska kulturen.
– Uppkomsten och utvecklingen av denna kultur har debatterats under lång tid, särskilt huruvida den var ett regionalt fenomen eller om den hängde samman med människors migrationsprocesser. Om den kom med invandrande människor – varifrån kom då de?, säger arkeologen Jan Storå vid Stockholms universitet, en av studiens seniora författare.
Genom att sekvensera genomet från förhistoriska individer som levde i dagens Sverige, Estland och Polen kunde forskargruppen visa att den skandinaviska stridsyxekulturen och den kontinentala snörkeramiska kulturen delar samma genetiska historia. Dessa personers förfäder hade inte varit i Skandinavien eller centrala Europa tidigare.
– Detta tyder på att introduktionen av den här nya kulturella manifestationen var associerad med människors förflyttning. Dessa människor har en historia som vi längst tillbaka kan spåra till den pontisk-kaspiska stäppen norr om Svarta havet. Återigen har vi med arkeogenetiska analyser kunnat avslöja nya och överraskande resultat rörande stenålderns demografiska processer, säger populationsgenetikern Torsten Günter, delad huvudförfattare till studien.
Folkvandring bakom kulturella förändringar
Samma forskargrupp har i tidigare studier kunnat visa att andra kulturella förändringar under stenåldern, så som introduktionen av jordbruk, kan kopplas till folkvandringar.
– Förhistoriska folkförflyttningar har spelat en avgörande roll för spridningen av innovationer. Men det förekommer också en del integration och återkopplingar till tidigare element. Till exempel ser vi att personer med genetiska kopplingar till stridsyxekulturen återanvände stenkammargravar för sina begravningar, säger Jan Storå.
Jämförelser mellan stridsyxeindivider och andra förhistoriska skandinaver gav fler värdefulla insikter.
– Det är intressant att herdarna från stridsyxekulturen skiljer sig från andra samtida grupper av jordbrukare och jägare-samlare i Skandinavien. Åtminstone tre genetiskt och kulturellt olika grupper levde sida vid sida under århundraden utan att blandas särskilt mycket, säger Mattias Jakobsson, populationsgenetiker vid Uppsala universitet.
Genetiskt överlapp
Det finns en del belägg för ett visst genetiskt överlapp mellan de invandrande herdarna och andra jordbrukande kulturer. Forskargruppen kunde dock inte avgöra om detta skedde före eller efter ankomsten till Skandinavien.
– Detta är fortfarande en öppen fråga för framtida studier att ta sig an. Mer data från fler individer och från fler geografiska regioner borde ge en tydligare bild, säger Helena Malmström.
Bergsgraven, såväl som en rekonstruktion av individerna i den, visas vanligtvis på Östergötlands museum i Linköping, men då museet för närvarande är stängt för ombyggnad och förnyelse är innehållet nedplockat i väntan på att en ny kulturhistorisk utställning tar form.
– I framtiden kommer Bergsgraven förstås att vara en central del i museets kulturhistoriska utställning, där vi vill integrera aktuell arkeologisk och historisk forskning, Det är inte ofta man får tillfälle att bygga en ny utställning, och självklart kommer vi där berätta om de nya analyser och tolkningar som gjorts på materialet, säger Per Nilsson, arkeolog vid Östergötlands museum.
Fotnot:
Studien är en del av Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna ska undersöka förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien och Eurasien genom genetiska data från förhistoriska individer. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet.
Traditionellt behandlas barn och tonåringar med läkemedel för att dämpa smärta och inflammation, men även med träning av rörlighet och styrka.
– Förhoppningen är att barn och tonåringar ska få antiinflammatorisk hjälp av kosten, som ett komplement till annan behandling eller som enda behandling av sin ledsjukdom. Det skulle kunna innebära ett mindre behov av långverkande antireumatisk läkemedelsbehandling och en möjlighet att kunna påverka sin sjukdom själv i vardagen, säger Lillemor Berntsson, barnreumatolog på Akademiska sjukhuset, som leder koststudien.
Även om reumatism är mer ovanlig i unga år så kan även barn och tonåringar drabbas. I Sverige insjuknar drygt 200 barn varje år i ledgångsreumatism (juvenil idiopatisk artrit (JIA), där de mest typiska symtomen är att en eller flera leder svullnar och blir varma.
Syftet med koststudien, som beräknas pågå fram till 2021, är att pröva om så kallad låginflammatorisk kost har effekt mot inflammation hos barn med konstaterad inflammatorisk ledsjukdom. Preliminära data inger hopp om att kosten kan ha en anti-inflammatorisk effekt.
– Fyra av de första 15 barnen/tonåringarna var aktuella för tillägg med så kallat biologiskt läkemedel när de gick med i studien, men detta behövdes inte efter en månads kostbehandling, säger Lillemor Berntsson.
Tarmen styr vårt immunförsvar
Tarmen utgör kroppens största immunologiska organ och reglerar till stor del hur vårt immunförsvar fungerar. Det finns vetenskapligt stöd för att processad halv- eller helfärdig mat innehåller komponenter som är ogynnsamma för immunsystemet. Detta beror bland annat på att födan värms upp under lång tid men också på olika tillsatser såsom konsistensgivare.
– Låginflammatorisk kost innebär att man äter livsmedel som i djurförsök haft en gynnsam inverkan på tarmens immunsystem. Kosten som används i studien är studerad i USA och har effekt mot inflammatorisk tarminflammation hos barn, men den gör inte att tarmslemhinnan läker fullt ut, förklarar Lillemor Berntsson.
Kosten består bland annat av kött, fisk, ägg, skaldjur, nötter, frukt och grönsaker, och är enligt Lillemor Berntsson en fullvärdig kost sett till näringsinnehåll. Den är också fri från gluten och socker samt innehåller en begränsad mängd mejeriprodukter. Lillemor Berntsson menar att gluten sannolikt inte är skadligt i sig, utan det handlar om att minska mängden av vissa kolhydrater. Det kanske viktigaste med kosten är att den är fri från ämnen som uppstår när man processar mat samt fri från konsistensgivare, resonerar hon.
För att medverka i studien ska man ha en konstaterad inflammatorisk ledsjukdom (juvenil idiopatisk artrit) men inte vara höginflammatoriskt sjuk. Målet är att deltagarna ska pröva kosten strikt i en månad, helst i tre månader. Under den tiden ändras inte den långverkande antireumatiska medicineringen.
– Att forska på kost är komplicerat, men vi behöver mycket mer forskning för att bli säkra på vad vi ska rekommendera föräldrar och barn och för att veta hur en optimal kost borde vara sammansatt om man har inflammatorisk ledsjukdom, avrundar Lillemor Berntsson.
Koststudie på låginflammatorisk kost till barn med ledgångsreumatism
Målgruppen är barn och tonåringar som fått diagnosen inflammatorisk ledsjukdom (JIA) i 1-16 årsåldern. Man ska inte vara höginflammatoriskt sjuk.
Målet är i första hand att man provar kosten strikt i en månad, helst i tre månader.
Enstaka leder kan vara inflammerade när kostbehandlingen startar, men om kostbehandlingen inte bedöms fungera väntar man inte längre än högst cirka tre veckor innan man behandlar en inflammerad led med en kortisonspruta.
Inför studien får familjen kontakt med en dietist som tillsammans med läkare följer dem under studien. Familjen får ett recepthäfte, olika tips och råd hur de kan gå tillväga, bland annat en lista över produkter som fungerar bra för kosten och en lista på födoämnen som man bör undvika.Föräldrarna behöver vara motiverade att sätta sig in i kosten och hjälpa barnet/tonåringen.
Innan man går in i studien träffar man barnläkare, fyller i formulär för hur man mår på olika sätt, lämnar blod- avförings- och urinprov.
Man får två veckor på sig att komma igång fullt ut med kosten. Barnen tar med sig mat till skolan och de får ett intyg från läkaren för att be om skolans stöd att hjälpa barnet kring matsituationen så att det går bra att äta med sina kompisar.
Efter två och fyra veckor med kosten träffar man läkare och man har möjlighet till kontinuerlig mailkontakt med dietist. Efter fyra veckor lämnar man en kostregistrering som dietisten bedömer och ger återkoppling till familjen.
I studien inkluderas inte:
Patienter med en särskild form av JIA, den systemiska formen
Patienter med högaktiv JIA enligt internationellt vedertagen skattning
Mycket är okänt om den levande naturen: Vi vet att artsamhällen världen över förändras på grund av till exempel klimatuppvärmningen, mer intensivt jordbruk och skogsavverkning. Men hur ser artsamhällena ut idag och vilka processer formar dem? Det har vi dålig koll på, eftersom hela 80 procent av alla arter ännu är okända – en hopplös utgångspunkt om vi ska förvalta naturresurserna hållbart, menar forskarna som nu börja arbetet med att kartlägga livet på jorden.
Massiv provtagning
Bilden är schematisk, och de exakta provtagningspunkterna inte slutgiltigt fastslagna
Projektet bygger på en massiv provtagning runtom i världen, i flera olika rumsliga skalor. På varje enskild lokal tas prover på luftburna sporer med ett slags sugapparat, på insekter med en tältliknande Malaisefälla, på däggdjur med kamerafällor, och på fåglar, och andra arter som har läten som kan registreras, genom automatisk ljudinspelning.
Genom automatiserad analys förvandlas dessa enorma data till uppgifter om vilka arter som förekommer var. Med nya statistiska metoder relateras de mönster som observeras till insikter om vilka processer som formar dem. Sammanlagt ska det samlas in prover från 450 platser i världen. Särskilt detaljerade blir studierna i Sverige och på Madagaskar, med 125 provtagningspunkter vardera.
Data som går att jämföra världen över
Tomas Roslin som är professor vid Institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), har erfarenhet av studier där forskare samlat in material över stora områden eller till och med hela världen. I projektet samarbetar han med två andra forskare. Otso Ovaskainen är professor i matematisk biologi vid Helsingfors universitet, som utvecklar metoder för att sammanföra ekologisk teori med data. Den tredje forskaren är David Dunson, professor vid Duke university i USA och världsledande expert på tillämpandet av bayesianska metoder för jättelika datamängder.
De flesta arterna är okända
Av världens arter uppskattas hela 80 procent ännu vara okända. Bilden visar det ungefärliga antalet kända (svarta) vs okända (vita) arter till lands för alger, svampar, växter, protister och djur, enligt Mora m.fl. 2011. PLoS Biol 9(8): e1001127.
– Tillsammans bildar vi nog ett slags drömteam för att skapa en ny inblick i artsamhällen världen över, och att tolka enorma data så att vi får nya insikter om vad som formar artsamhällen. Den kunskapen behövs för att förstå den biologiska mångfaldens sammansättning och utbredning idag, och hur den förändras i framtiden, säger Tomas Roslin.
Allt detta är möjligt på grund av de revolutionerande metoder för provtagning av DNA, ljud och bild som har skapats under de senaste åren, och som också ska vidareutvecklas i projektet. Idén är att använda sig av automatiserade metoder för att observera arter, och därmed få data som är jämförbara mellan olika platser i hela världen. Projektet utvecklar också metoder för att handskas med de okända arterna.
Bönsyrsan Choeradodis rhombicollis.
– Att säga att vi jobbade hårt för att få anslaget är en underdrift. Under flera veckor före intervjun hos Europeiska forskningsrådet hade vi kontakt via skype varje dag. För handlar det om hundratals miljoner, då bör ju urvalet vara stenhårt, säger Tomas Roslin.
Nu är Tomas Roslin och hans kollegor minst sagt glada.
– Äntligen har vi möjlighet att göra det vi mest brinner för. Att bidra till förståelse, förvaltning och bevarande av den biologiska mångfalden Det finns helt enkelt inga andra anslag stora nog att ta sig an en så här monumental uppgift.
Forskningsprojekt med inbyggd risk
SLU-professorn Tomas Roslin tillsammans med två andra forskare har fått ett bidrag på över 135 miljoner kronor från Europeiska forskningsrådets ERC Synergy Grants. Bidragsformen går till toppforskare inom olika områden, som tillsammans kan skapa något nytt. Idén är att två till fyra ledande forskare går samman över vetenskapsgränserna. Projekten förutsätts innehålla både ett klart element av risk och en möjlighet till stora genombrott.
– Tanken är att bryta sig ut ur gamla banor och ge sig på frågor som endast kan lösas genom gränsöverskridande samarbeten. Om det skvallrar ju också anslagens storlek. Forskarna ställs inför frågan: om du fick pengar till att göra något riktigt stort, vad är det då du verkligen vill göra? Den utmaningen är lika stor som viktig, säger Tomas Roslin, professor i ekologi vid SLU.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor vid Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala. tomas.roslin@slu.se
Renskötsel innebär hög fysisk arbetsbelastning och är ett riskfyllt arbete under tuffa klimatiska förhållanden. Renskötarna utsätts även för psykosociala och ekonomiska påfrestningar i form av försämrad lönsamhet, ökade krav från omgivande samhälle och förändringar i betesområdenas miljöer. Till exempel förändrat skogsbruk, utbyggnad av vindkraft och utökning av gruvdrift är yttre faktorer som påverkar villkoren för dagens renskötare.
Trots att renskötarnas arbetsmiljö, hälsa, säkerhet och liv i allmänhet i stor utsträckning påverkas av arbetet har deras arbetsvillkor hittills inte studerats i någon större utsträckning.
Öka kunskapen om arbetsvillkoren i Sapmi
Syftet med SLU-projektet, Arbetsmiljö, hälsa och säkerhet bland renskötare i svenska Sapmí, var att öka kunskapen om renskötselns villkor och att tillsammans med renskötare utarbeta förslag till åtgärder och informationsmaterial för att förbättra arbetsförhållanden och minska risken för belastningsbesvär och skador.
Den tvärvetenskapliga studien har involverat ett flertal forskare från institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi på SLU Alnarp, med kompetens inom arbetsmiljö, hälsa och säkerhet, ergonomi och organisationslära.
I projektet fokuserade forskarna på fysisk belastning, olycksfallsförekomst och förebyggande åtgärder, samt arbetsorganisation. Fältstudier genomfördes i tre samebyar med videofilmning och individuella intervjuer om det fysiska arbetet, olycksfall, tillbud och arbetsorganisation vid kalvmärkning respektive renskiljning.
Besvärande vibrationer och buller
Enkätresultat visade att vibrationer, klimat, motorgaser, buller, damm och ljus var fysiska arbetsmiljöfaktorer som regelbundet upplevdes som besvärande. Svåra arbetsställningar, tunga lyft och repetitivt arbete rapporterades ofta som anledning till fysiska besvär. De tre mest fysiskt krävande arbetsmomenten var manuell hantering av renar, motorfordonskörning med fyrhjuling, motorcykel och snöskoter samt lyft av tunga bördor.
Belastningsbesvär rapporterades ofta i axlar, nedre rygg, nacke, händer/handleder och knän. Endast 10 procent av renskötarna var helt besvärsfria. Två tredje delar av renskötarna hade någon gång skadats i arbetet och detta i samband med motorfordon och renar. En tredjedel av renskötarna hade permanenta hälsoproblem orsakade av skadorna.
Ergonomiska fordon och skyddsutrustningar
De flesta renskötare har genom överlämnad kunskap och erfarenhet i generationer lärt sig hur de kan arbeta på ett hållbart, hälsosamt och säkert sätt. Forskarna konstaterar dock att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att genomföra goda arbetstekniker, förebygga skador, utveckla ergonomiska motorfordon och lämplig personlig skyddsutrustning för att förbättra renskötarnas arbetsmiljö, hälsa och säkerhet.
Den så kallade Jeju-grisen har rödare färg och mer intramuskulär fettinlagrin, tack vare en genvariant som gör att de bildar mer av proteinet mysosin av typen MYH3. PÅ bilden till vänster: gris av rasen Korean Native Black Pig (lantras från sydkoreanska ön Jeju) och exempel på hur dess röda, marmorerade kött ser ut. Till höger: modern gris (”Landrace”) och dess blekare kött. Källa: PLoS Genetics 15(10) 
Av världens arter uppskattas hela 80 procent ännu vara okända. Bilden visar det ungefärliga antalet kända (svarta) vs okända (vita) arter till lands för alger, svampar, växter, protister och djur, enligt Mora m.fl. 2011. PLoS Biol 9(8): e1001127.
