Människors bekymmer, farhågor och drömmar är både eviga och barn av sin tid. Liksom trösten och behandlingarna.
Vad för slags problem ventileras på psykologmottagningarna i Sverige idag?
– Mycket handlar om att inte räcka till. Sjukskrivningar för utmattning har ökat i tio års tid och kvinnor står för två tredjedelar av ökningen. Vi är också mer rädda idag. Eller snarare, vi berättar att vi är mer rädda. Rädslan är en triggermekanism för många andra negativa känslor eftersom den sitter djupast i vår hjärna.
Hur mår unga vuxna?
– Fler unga människor har fått svårt att sätta ord på sina känslor. För dem blir det bara en diffus, olustig känsla i kroppen, aldrig översatt till den affekt det gäller, som till exempelvis rädsla, ledsnad eller skam. De som arbetar med unga säger att de allt oftare får svaret ”jag vet inte” på frågor om hur någon mår eller känner sig. Den här förmågan är viktig eftersom den ökar chansen till bättre självomhändertagande.
– Varför har det blivit så? En förklaring är att ungdomar i mindre utsträckning samtalar ansikte mot ansikte, det vill säga inte via nätet utan där de verkligen möter varandra. Vi föds med förmågan att titta i ansikten och spegla andras reaktioner. Vänskap och utrymme för förtroliga samtal tränar upp den här förmågan.
Sociala medier gör oss alltså mindre sociala?
– Det finns säkerligen många fördelar med sociala medier. Men till syvende og sidst; på nätet är vi ensamma tillsammans, som professorn i psykologi Sherry Turkle sammanfattade det. Min tidigare doktorand Erika Hanssons avhandling visade att barn som äter middag med sina föräldrar får bättre emotionsreglering. Detta bekräftas delvis av den franska studie som kom för ett tag sedan och som visade att de som sitter tillsammans och äter längre mår bättre, både fysiologisk och emotionellt. Samtal har en läkande effekt.
På senare tid har det vuxit fram en bild av hjärnan som plastisk och formbar, även i hög ålder. Påverkar denna och annan ny kunskap synen på psykisk ohälsa?
– Nuförtiden vet vi att hjärnan har en större förmåga att reparera skador än vad som tidigare var känt. Ta utmattningssyndrom till exempel, det kan leda till inlärningssvårigheter till följd av minskad förmåga i hippocampus. Idag finns kunskap om vilka strategier patienten bör använda sig av för att få tillbaka förmågan.
– Vi har också lärt oss att DNA:t är föränderligt. Våra gener är inte fullt så ödesbestämmande som man tidigare trott. Själv är jag med i ett projekt som undersöker om patienters psykologiska motståndskraft, eller resiliens, påverkar hur vi klarar ett trauma, exempelvis ett cancerbesked, och om denna motståndskraft i sin tur påverkar DNA:ts epigenom. Alltså, vi vill se om det finns ett samband mellan stresshantering och möjligheter att klara svåra sjukdomar. Det vore hoppfullt, tycker jag.
Finns det någon typ av terapimetod som visat sig bättre eller sämre för att stärka den psykologiska motståndskraften?
– Det gäller att använda rätt metod vid rätt tillfälle. Idag är det två inriktningar som det talas om, och det är kognitiv beteendeterapi, KBT, och Interpersonal terapi, IPT. Den förra har sina rötter i behaviorismen, vidareutvecklades under 1960-talet och har kommit i några nya varianter på sistone.
– En orsak till att KBT på senare tid getts så stor legitimitet är att dess förespråkare var tidiga med metodologiska noggranna studier, där utfallet hos behandlade patienter jämfördes med de som stod i kö. Resultaten visade evidens, vilket gjorde att Socialstyrelsen tidigt rekommenderade metoden. Men därefter har det kommit flera studier som visar att IPT är jämförbart med KBT, så nu finns ingen anledning för Socialstyrelsen att ensidigt rekommendera KBT. De börjar så smått att ändra och det är bra.
Vårdcentralen är första kontakt för många med stress, sömnproblem och andra symptom som kan ha psykologiska förklaringar. Hur fungerar mottagandet?
– På det stora hela fungerar det bra, utifrån de förutsättningar som vårdcentralerna har. Men patienter skulle behöva väldigt mycket mera tid med varje vårdgivare på vårdcentralen. Till exempel för att faktiskt börja använda de mediciner de får utskrivna.
– Idag hämtas en tredjedel av receptbelagda mediciner inte ut. En förklaring är att vi under en tid nu inte tillmätt relationer någon betydelse. Vårdpersonalen blir överrationell och delar ut råd och mediciner istället för att samtala. Men människor tar större ansvar för sitt tillfrisknande om de upplever sig omhändertagna och lyssnade på. Det kan räcka med några enkla följdfrågor och uppföljningsavstämningar.
Nuförtiden googlar väl de flesta sina symptom…?
– Ja, och vi ser ingen avmattning på det beteendet. För professionella behandlare kan det bli knepigt när patienten har en klar och tydlig föreställning om orsaken till sina symtom. Därför skulle jag vilja råda vårdpersonal att inleda samtalet med ”Vad har du googlat fram?” innan de ger patienten sina råd. Då ökar chansen att patienten blir mottaglig för det behandlaren har att säga.
Den globala konsumtionen av sjömat, det vill säga fisk och skaldjur, har fördubblats sedan 1960-talet. Ändå är det alltså bara en av tre svenskar som får i sig den mängd som Livsmedelsverket rekommenderar. Det visar rapporter från två forskningsprojekt genomförda av RISE, Research institutes of Sweden.
Sjömat är i regel rik på mineraler, vitaminer och fleromättade fetter vilka är viktiga för oss. Men det finns en stor variation mellan arterna både vad gäller näringsinnehåll och klimatpåverkan.
– En del arter, som till exempel sill, har låg miljöpåverkan och högt näringsinnehåll, medan andra, som havskräftan, har en relativt hög klimatpåverkan och lågt näringsinnehåll, säger Friederike Ziegler, forskare vid RISE. De flesta arter har dock en betydligt lägre klimatpåverkan per näringsinnehåll än landbaserad djurproduktion, i synnerhet i jämförelse med rött kött.
Många äter ingen fisk alls
I Sverige äter vi årligen cirka 13 kg fisk eller skaldjur per person och år, det vill säga en till två gånger per vecka. De arter som vi äter mest av är lax, sill, torsk och räkor. Livsmedelsverkets rekommendation är att vi ska äta fisk eller skaldjur två till tre gånger per vecka för att minska riskerna för kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, fetma och vissa cancerformer. Konsumtionen av fisk och skaldjur är ojämnt fördelad med högre konsumtion bland äldre, män och personer med högre inkomst och utbildning.
– En av tre svenskar äter inte fisk och skaldjur alls. Och två av tre skulle behöva öka sin konsumtion av fisk och skaldjur både ur miljö- och hälsosynpunkt, säger Friederike Ziegler.
Livsmedelsverket rekommenderar samtidigt att man ska begränsa intaget av de arter som kan innehålla höga halter miljögifter. Det gäller framför allt vissa konsumentgrupper som exempelvis gravida.
– Konsumenter har generellt uppfattningen att fisk och skaldjur är nyttigt och bra för hälsan, men många känner en osäkerhet kring vilka arter som är bra att äta och hur ofta de kan ätas. Forskningen visar också att konsumenterna har begränsad kunskap om var fisken och skaldjuren de köper kommer ifrån, säger Friederike Ziegler.
Rapporterna ”Svensk konsumtion av sjömat” och ”Frisk med fisk utan risk? Betydelsen av svensk konsumtion av sjömat för hälsa och miljö” visar att det finns en utmaning i kommunikationen kring fisk och skaldjur. Konsumenterna har för lite information om både hälsofördelar, hälsorisker och klimatpåverkan gällande olika arter och olika fångstmetoder för att aktivt kunna planera sin konsumtion. Forskningen visar att det är möjligt att ta fram tillförlitlig statistik över svensk konsumtion av nästan alla arter men att det inte finns någon samlad information som skulle underlätta för konsumenterna vid fiskdisken.
Nu har Sabina Huč, forskare vid Högskolan i Borås, tagit fram en modell som kan förutsäga träets beteende. Modellen har redan använts för att beskriva vad som sker i trä från regalskeppet Vasa när klimatet i museet varierar.
Bättre förståelse för trä
Sedan tusentals år tillbaka har människor byggt i trä. Att materialet krymper och sväller är allmänt känt. Men det finns inte mycket forskning om exakt hur och var i en konstruktion som sprickor kan uppstå. Sabina Huč har nyligen disputerat inom tillämpad mekanik vid Uppsala universitet och är verksam vid Högskolan i Borås inom hållbart samhällsbyggande. Hon har undersökt träets egenskaper inifrån och ut och kopplat ihop fysik och mekanik i en matematisk modell. Den beräknar olika typer av förändringar i träet, så kallad elastisk, viskoelastisk och mekonosorptiv respons, liksom krympning och svällning.
– Syftet är att bättre förstå och förutsäga träets beteende över tid, säger hon.
Prover av ek, furu, gran och limträ användes i experiment där de utsattes för tryck i en miljö med varierande luftfuktighet.
– Resultaten är väldigt lovande, våra experiment stämmer med den modell som jag har tagit fram, säger Sabina Huč.
Brist på kunskap kostar
Europeiska byggnormer är baserade på vetenskap, men det behövs mer kunskap om hur bärande träkonstruktioner påverkas av naturliga variationer i det omgivande klimatet. Det menar Staffan Svensson, professor i byggteknik vid Högskolan i Borås och Sabina Hučs handledare. Förhoppningen är att modellen kan användas när nya europeiska konstruktionsnormer för träkonstruktioner ska arbetas fram.
– Bristen på kunskap gör att branschen behöver överdimensionera när de bygger, vilket innebär överförbrukning och högre kostnader, säger Staffan Svensson.
Sabina Hučs modell sammankopplar fysik och mekanik. Den gör det möjligt att beskriva vad som händer med trä på ett helt nytt sätt. Ett exempel på användningsområde är att förutse skadliga spänningstillstånd som kan uppstå. Det kommer till användning i arbetet för att bevara det gamla regalskeppet Vasa, som sjönk 1628 och bärgades 1961. För att minska påfrestningarna på Vasa ska en ny bärande stödkonstruktion byggas. Här kommer forskningen till användning för att förutsäga hur träet kommer att påverkas på lång sikt.
Kontakt
Sabina Huč, nyligen disputerad inom tillämpad mekanik, Uppsala universitet, samt verksam vid Högskolan i Borås inom hållbart samhällsbyggande, sabina.huc@hb.se
De flesta lärare uppgav att de inte har organiserad tid för att samarbeta med sina kollegor kring planering och efterbearbetning av lektioner. Där det finns ett sådant samarbete är lärarna betydligt mer positiva till sin arbetsmiljö och sina möjligheter till planering och efterbearbetning. Många skolor arbetar inte systematiskt med att följa upp och anpassa lektionsinnehållet till var eleverna befinner sig. Det tyder på att grundläggande förutsättningar för en skola på vetenskaplig grund saknas. Detta är en av slutsatserna av en enkätstudie där 2 200 lärare svarade på frågor om sitt arbete.
Infrastruktur för samarbete behövs
– Trots de senaste årens fokus på elevers lärande och skolors kvalitetsarbete ser vi att det generellt sett saknas ett genomtänkt stöd för lärares planering och efterarbete av sina lektioner. Men vi ser även att där det finns ett sådant arbete, så gör det stor skillnad för lärares möjligheter att utveckla undervisningen. En majoritet av lärarna uppger dock att de inte hinner reflektera regelbundet över metodval och hur undervisningen fungerar. Kvalitet i undervisning förutsätter planering och efterarbete. Fungerar inte de arbetsmomenten så undermineras skolans kärnuppdrag, säger Kenneth Nordgren, professor och forskare vid Karlstads universitet.
Enkäten skickades ut till knappt 5000 lärare och nära hälften (46 procent) svarade. Målet var att kartlägga förutsättningar runt lärares arbete med att planera och efterarbeta sin undervisning samt deras intresse för forskning och fortbildning. Frågorna i enkäten handlade bland annat om organisation och utvecklingsarbete av undervisning, tid för planering och efterarbete samt om fortbildning och forskningsorienterad verksamhet.
Enkäten genomfördes i samarbete med SCB, inom ramen för projektet ULF, Utbildning, Lärande, Forskning, av forskarna Kenneth Nordgren, Yvonne Liljekvist, Martin Kristiansson och Daniel Bergh, samtliga vid Karlstads universitet. Det är ett regeringsuppdrag som samordnas av Karlstads universitet tillsammans med universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala.
ULF är en försöksverksamhet, som pågår från 2017 till 2021, med syfte att utveckla och pröva modeller för långsiktig samverkan mellan akademi och huvudmän inom skolan om praktiknära forskning.
Kontakt:
Kenneth Nordgren, professor i samhällsvetenskapernas didaktik vid Karlstads universitet, kenneth.nordgren@kau.se
I år blev det vårtemperaturer ovanligt tidigt i hela Sverige. Långt upp i norr är det nu vår och i söder är det redan meteorologisk sommar på flera platser. Men hur fungerar det för växterna när våren blir ovanligt tidig? Under Valborgshelgen (30 april–1 maj) uppmanar Svenska Botaniska Föreningen hela landet att kolla upp en handfull vårtecken och sedan rapportera in dem till Vårkollen.
Våren kommer allt tidigare
Klimatförändringarna påverkar både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet, men varje år är unikt. De senaste sju åren har till exempel vitsippornas blomning och björkarnas lövsprickning startat nästan två veckor tidigare än vad som var normalt för drygt 100 år sedan. I år kanske det är ännu tidigare?
– Eftersom vårtecknens ankomst dokumenterades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av ett landsomfattande nätverk av observatörer, kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Ola Langvall,från SLU, som är samordnare för Svenska fenologinätverket (fenologi är läran om naturen förändras över årstiderna).
Tusentals rapporter från hela landet
Genom att samla in vårtecken under många år, kan Svenska Botaniska Föreningen (SBF) i samarbete med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) analysera hur växterna tar emot våren och om det finns några trender som tyder på att det är bestående skillnader från förr. Vårkollen, som är ett så kallat medborgarforskningsprojekt där frivilliga och professionella forskare samarbetar, genomfördes för första gången 2015. Varje år har tusentals observationer rapporterats in om blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning.
– Vi är glada åt det är så många som intresserar sig för vårtecknen och vi hoppas på samma stora uppslutning till Vårkollen som vi har fått tidigare år. Det är också viktigt att vi lyfter fram dessa vårteckenspanare som bidrar till vetenskaplig kunskap, säger Eva Waldemarson, ordförande i SBF.
Viktigt med medborgarforskning
Eftersom vårtemperaturerna kom ovanligt tidigt till stora delar av Sverige i år, blir det extra spännande att se hur vårväxterna påverkats av detta i landets olika delar. När våren startar tidigt är det inte ovanligt att det kommer bakslag, som kan komplicera bilden, då en del växter kanske hinner börja blomma medan andra vackert får vänta till nästa värmebölja. Många vårtecken hålls också tillbaka av snön, så att de ändå måste vänta tills snön har smält bort.
– Därför är det viktigt att få in rapporter från alla delar av landet, så att vi kan se hur läget är just hos dig. Genom att delta i Vårkollen kan du hjälpa till att besvara frågan hur långt vårtecknen hunnit hemmavid just kring Valborg i år, säger Ola Langvall.
Årstidernas förändring påverkar pollenallergiker
Vårkollen är en del av en större miljöövervakning, där frivilliga över hela landet bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och tidpunkten när olika arter är aktiva är grundläggande egenskaper i naturen är det många som påverkas när naturens kalender ändras. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på sådana som är direkt beroende av samspelet i, och med, naturen. Därmed behöver vi kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras som en effekt av klimatförändringarna.
Vårkollen tar emot observationer av vårtecken från och med den 30 april till och med den 1 maj. Resultatet publiceras på eftermiddagen den 2 maj.
Ola Langvall, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket ola.langvall@slu.se
Den stora skogsbranden i Västmanland gav forskare en unik möjlighet att studera vad som händer i naturen efter en så omfattande störning. Den forskning som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och andra aktörer bedriver i brandområdet är viktig, inte minst med tanke på att klimatförändringarna ökar risken för bränder.
Branden i Västmanland sommaren 2014 var den största på minst ett sekel i Sverige då ett nästan 1×1,5 mil (13 000 hektar) stort område brann upp. Under den femte och mest intensiva dagen spred sig elden via trädkronorna med en hastighet av 80 meter per minut.
Flygbild över brandområdet i Västmanland, oktober 2014. Bild: Lena Gustafsson, SLU
Stora delar har blivit naturreservat
Det stora brandområdet lockade snart en rad ekologer och andra naturintresserade som såg en unik möjlighet att studera hur växt- och djurliv återvänder. Området bestod framför allt av brukade tallskogar med ett fåtal mindre skyddade områden. Efter branden har drygt 60 procent av området avsatts för fri utveckling, i ett mycket stort reservat och i en ekopark. Med sina 8000 hektar är det ett av de största skyddade områdena i södra Sverige.
– I vår sammanställning finns svaret på vad som har hänt med svampar, lavar, kärlväxter, smågnagare, fåglar och insekter men också kolbalans, svamp- och insektsangrepp, skogsbruksåtgärder och skogens återväxt. Forskare har till och med studerat fästingar. De minskade drastiskt efter branden och har ännu inte återhämtat sig helt, säger Lena Gustafsson som koordinerat sammanställningen tillsammans med Grzegorz Mikusinski som båda är forskare på SLU.
Svedjenävan blommade
Utvecklingen har varit mycket snabb, ibland explosionsartad. Marken var direkt efter branden kolsvart av aska, men täcks nu av en mer eller mindre tät matta av vegetation. Redan efter någon vecka kom de första mossorna, gräs sköt nya blad och späda björkskott kunde ses spira ur förkolnade stubbar.
Markvegetationen återhämtar sig relativt snabbt efter branden. Knappt fyra år senare – juli 2018 – har växter som mjölkört, örnbräken, piprör och vårtbjörk koloniserat den brända marken och brandområdet är i dag mer grönt än svart. Bild: Joachim Strengbom, SLU
Första sommaren blommade tiotusentals exemplar av den i Västmanland mycket ovanliga svedjenävan. Dess frön kan vila i marken mycket länge och gynnas av hetta. Sommaren därefter häckade den sällsynta tretåiga hackspetten på ett 20-tal platser tack vare god tillgång på insekter. Föryngringen av lövträd är mycket kraftig och på många ställen växer tiotusentals unga björkar, aspar och sälgar per hektar. Det är mycket troligt att det kommer att bli det största lövskogsområdet i landet.
Rikt fågelliv efter branden
Grzegorz Mikusinski som har studerat fågellivet ser stor skillnad mellan den skyddade delen som utvecklas fritt och den del där de brandskadade träden har avverkats efter branden.
– I den brukade delen av brandområdet finns stora öppna ytor där fåglar som sädesärla och buskskvätta är vanliga. I den skyddade delen, där miljontals brända träd står kvar, är andra arter vanligare, till exempel rödhake och grå flugsnappare, säger han.
Viktigt att forska på skogsbränders effekter
Trots att det var svårt att få finansiering startade flera forskningsprojekt i den första spännande och mycket händelserika första fasen efter branden. I området finns en stor mängd provytor och två forskningstorn har byggts för studier av återhämtningen av skogens koldioxidupptag. Förändringarna följs också via satellitbilder och kameror i fält.
– En erfarenhet är att det borde finnas en beredskap för bättre forskningsfinansiering vid naturkatastrofer så att projekten kan komma i gång snabbt. Det är också mycket angeläget att stötta projekten så att de kan fortsätta under en lång tid framöver, säger Lena Gustafsson.
– Innan människan började omforma skogarna var bränder mycket vanliga och de präglade både skogens utseende och dess växt- och djurliv. För naturvården är det viktigt att förstå hur floran och faunan har anpassats till bränder. Dessutom ökar klimatförändringen risken för bränder, det såg vi inte minst vid förra årets nya, stora bränder, säger hon.
Att använda rätt typ av verktygsstål och efterbehandla det på rätt sätt är viktigt för att man ska få exakt de egenskaper och prestanda som ett industriellt verktyg behöver ha. För att undersöka detta krävs omfattande tester och utvärderingar.
– Industriella verktyg ska ofta hålla för tillverkning under lång tid. De utsätts för tufft slitage och får varken spricka eller deformeras eftersom ett produktionsstopp för med sig stora kostnader när värdefull tid går förlorad, förklarar Arbab.
Uddeholm AB i värmländska Hagfors är tillverkare av stål för industriella verktyg. De tar fram specialanpassade verktygsstål för kunder i en rad olika branscher – allt från bilindustrin till livsmedelsproducenter. Företaget gav Arbab uppdraget att forska om kallarbetsstålet Caldie eftersom det inte var så väl utforskat.
Brett användningsområde
– Caldie kan användas till att ta fram verktyg för tillverkning inom många olika slags produktområden, till exempel bilstolar, kylskåp med mera. Det är ett dyrt och relativt svårbehandlat verktygsstål.
Arbab förklarar att Caldie, precis som många andra stållegeringar, måste värmas upp och kylas ner i flera steg både före och efter man tillverkar verktyget. Rätt utfört ger det stålet rätt egenskaper och rätt prestanda för den typ av produktion som verktyget ska användas till.
– Min forskning handlar om att undersöka olika parametrar för värmebehandlingen för att se vilka gränser vi har att förhålla oss till. Jag har först studerat detta på ett generellt plan och sedan gått in i detalj på mikroskopisk nivå.
Konkreta riktlinjer
– Jag har testat vilka temperaturer som är optimala vid uppvärmningen, hur många gånger stålet behöver värmas upp, hur snabbt kylningen ska ske, med mera. Parallellt har jag studerat hur mikrostrukturen och de mekaniska egenskaperna i stålet påverkas av de olika parametrarna.
Genom att göra en lång rad labbtester har Arbab kommit fram till ett antal konkreta riktlinjer för värmebehandling av Caldie.
– Mina slutsatser kan användas i diskussioner om hur Caldie ska värmebehandlas för olika användningsområden. Jag ger också förslag till hur man kan förändra nuvarande rekommendationer för värmebehandlingen.
Stora viltstammar kan trots skördeförluster, vara positiva för vissa gårdars ekonomi. Intäkterna från kommersiell jakt kan nämligen överstiga kostnaden för betesskador, och med stängsel runt åkrarna blir vinsten ännu större. Dessutom gynnas den biologiska mångfalden, då det blir fler betande djur i ett landskap med allt färre tama växtätare såsom kor och får.
Jakt kan kompensera skördefölust
I Sveriges mellanbygder, med omväxlande skogs- och jordbruksmark, finns förutsättningar att dra nytta av fler ekosystemtjänster än i de högspecialiserade slättbygderna. I mellanbygderna samsas inte bara skogsbruk och jordbruk utan på senare tid också allt oftare viltbruk med jakt, gårdsbutik och turism. Men ett sådant mångbruk kan skapa konflikter. Det gäller till exempel dovhjorten, som blir allt vanligare i Sverige – 2018 sköts det mer än 40 000 djur i landet.
Dovhjorten är oftast inget större problem för skogsbruket, men de betar på åkrarna och kan minska skörden betydligt. Men dovhjorten kan på vissa gårdar också ge intäkter från kommersiell jakt. Stora vilda växtätare är dessutom positiva för den biologiska mångfalden via deras olika aktiviteter och den påverkan som följer av såväl bete, tramp och gödsling.
Vilt vill beta utan att synas
Ekologer och en ekonom har utvärderat den ekonomiska hållbarheten i mångbruk genom att uppskatta kostnader för skador på grödor och intäkter från dovhjort. De mätte skadornas storlek med hjälp av 86 uthägnader (där djuren inte kommer åt att beta) i höstvete och havre på en gård i sydvästra Sverige. Skördeförlusten på grund av betet var cirka 20–25 procent.
– Vi såg också att djuren undviker att beta på platser på fälten där de är väl synliga, oavsett avstånd från bebyggelse. En kunskap som möjligen kan användas i arbetet med att förebygga skador, säger Petter Kjellander, professor vid enheten för viltekologi på Grimsö forskningsstation, SLU.
. Betesskadornas kostnader uppgick till 3910 kr/ha för vete och 1585 kr/ha för havre, vilket i denna studie motsvarade en total kostnad på 865 kr per dovhjort. Samtidigt hade varje dovhjort ett beräknat värde på cirka 1000 kr som jaktbart vilt.
Mer vinst med inhägnad åker
Dovhjortens jaktvärde kompenserade därför för betesskadorna. Vinsten skulle kunna förbättras ytterligare i detta exempel om grödorna skyddas mot bete med stängsel, liksom man förr stängslade in åkrarna för att skydda dem mot tamdjuren – något som alla stengärdsgårdar vittnar om.
– Sammanfattningsvis bekräftar vår studie den ekonomiska bärkraften i en mångbrukande markförvaltning, som ytterst gynnar den biologiska mångfalden, säger Katarina Elofsson, forskare inom miljöekonomi vid SLU.
Kontakt:
Petter Kjellander, professor vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi
Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet Petter.Kjellander@slu.se
Katarina Elofsson, forskare vid Institutionen för ekonomi; Miljöekonomi
Sveriges lantbruksuniversitet Katarina.Elofsson@slu.se
Cancer i urinblåsan är den fjärde vanligaste cancern bland män och åttonde bland kvinnor i Sverige. Av de runt 3200 som får sjukdomen årligen är det drygt 10 procent som behöver en större operation där urinblåsan tas bort.
– Studien visar att den S-formade blåsan av tunntarm ger minst urinläckage efter att urinblåsan opererats bort, säger Tomas Jerlström, överläkare på urologiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand på institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.
Alla kan inte få cellgifter på grund av hög ålder eller sjukdomar som till exempel hjärt-kärl sjukdom eller njursvikt, men tidigare studier visar att långtidsöverlevnaden ökar med cirka 5-8 procent bland de som får cellgifter.
Fördelar med den S-formade blåsan
Tomas Jerlström visar också i sin forskning att de med lägre utbildningsnivå inte får cellgifter i samma utsträckning som övriga. Han betonar att det är viktigt att jobba för att denna typ av skillnader försvinner.
I sin forskning har Tomas Jerlström även jämfört två typer av ny urinblåsa av tunntarm. Han ville se om funktionerna skiljde sig utifrån urinläckage, kapacitet och livskvalitet. Det visade sig att den S-formade blåsan var bättre än den U-formade mot urinläckage både på natten och på dagen. Den S-formade blåsan hade även större kapacitet.
– Patienterna har vägt skydden före och efter användning för att mäta urinläckaget. Det är mig veterligen den första studien där denna metod används för utvärdering och jämförande av funktionen hos urinblåsor av tunntarm, säger han.
Infektion den vanligaste komplikationen
Den vanligaste komplikationen efter urinblåseoperationen är infektion. Oftast beror komplikationerna på att urinvägarna har rekonstruerats.
– Att göra en kirurgisk behandling av urinblåsecancer där man opererar bort urinblåsan är en relativt stor operation med risk för komplikationer. Därför är det betydelsefullt att vi i min forskning kunde se att hög ålder och ökad blödning ökade risken för komplikationer efter operationen, säger Tomas Jerlström.
Han är även ansvarig för den svenska delen i en nordisk internationell studie för urinblåsecancer. De tittar på risken för komplikationer hos olika patienter där bland annat enkla blodprover kommer att utvärderas för att se om de kan förutsäga risk för komplikationer.
– Vi strävar alltid efter att minska lidandet för patienten. Ett alternativ i framtiden skulle också vara att ha en operationsrobot för att utföra titthålsoperation. Det ger kortare vårdtider och mindre blödning för patienten, men för att få plats för dessa patienter skulle det behövas en robot till på sjukhuset, avslutar Tomas Jerlström.
Kontakt:
Tomas Jerlström, Överläkare vid Urologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, tomas.jerlström@regionorebrolan.se
För att förstå hur olika områden i en stad uppfattas, har forskare vid Högskolan i Gävle skapat en upplevelsekarta som täcker hela Stockholms kommun, och som innehåller nästan 2 000 upplevelser.
– Det är första gången det gjorts och vi har nu ett stort underlag för att förstå hur olika områden upplevs, säger Karl Samuelsson, doktorand i miljöteknik vid Högskolan i Gävle.
Lugn och ro är viktigt även för stockholmare
Den vanligaste kategorin av positiva upplevelser kännetecknas av lugn och ro och av att vara i naturen. Den näst vanligaste positiva upplevelsen kännetecknas av att uppleva kultur eller historia.
– Det är intressant tycker vi: detta är i Stockholm och det är överraskande och tankeväckande för hur man bygger en stad. Vi hade en kategori som handlade om shopping och en annan som handlade om att träffa nya människor – gå på restaurang och så vidare, men de var inte alls lika populära.
Vill kunna vara sig själv
Det fanns också några då miljöer som nästan samtliga upplever som negativa. Den vanligaste kategorin av negativa upplevelser är kopplad till att man känner att man inte kan vara sig själv. Men även att det är svårt att gå eller cykla, att man blir trött av för många människor och intryck och att man inte känner sig säker.
– Tillgänglighet är såklart någonting man vill ha i stan, men det nya vi kan visa är att det finns en brytpunkt, säger Karl Samuelsson.
Att centrera folkströmmarna till vissa platser, så mycket som man har gjort i Stockholm, har sin nackdelar. Framförallt kan detta vara intressant att ta till sig för mindre städer, som växer snabbt, för att undvika att sätta sig i den här sitsen, menar han. Det kan vara bra att ha en strategi redan när man planerar nya områden och designar själva gatunätet.
– Att bygga många småcentrum i stället för ett centrum, kan vara en bra strategi för att avlasta.
Det finns en omfattande kunskapsbrist om hur EU fungerar. Det framgick i den statliga utredningen ”EU på hemmaplan”, som Maria Strömvik, forskare i statsvetenskap, lämnade över till dåvarande demokratiminister Alice Bah Kuhnke i början av 2016. I rapporten beskrev Maria Strömvik, som är biträdande föreståndare för Centrum för Europaforskning vid Lunds universitet, kunskapsnivån som pinsamt låg. Och hon tror inte att den är högre idag.
– Nej, det tror jag inte. I en idealvärld borde medierna skriva om EU varje dag, men det kan man bara drömma om. Men regeringen borde uppmärksamma EU-frågor mer, det har man ålagt sig att göra i interna riktlinjer men det görs inte i någon större omfattning.
De närmaste veckorna kommer dock många svenskars kunskap om EU öka väsentligt, när de politiker som vill bli EU-parlamentariker drar igång sina kampanjer och medierna ökar sin bevakning.
Så funkar EU
EU består av 28 medlemsländer som samarbetar i en rad frågor. De lagar som EU stiftar börjar med ett förslag i EU-kommissionen, som har ensamrätt på att lägga fram lagförslag. Förslaget ska sedan debatteras och godkännas i EU-parlamentet. Det slutgiltiga beslutet fattas av ministerrådet som består av medlemsländernas ministrar i den sakfråga förslaget gäller. Miljöfrågor beslutas till exempel av ländernas miljöministrar. För att ett förslag ska bli lag måste EU-parlamentet och ministerrådet vara överens.
Dessutom har EU-parlamentet för första gången dragit igång en kampanj för att få fler att ta sig till valurnorna. Med uppmaningen, och hashtaggen, this time I’m voting, vill man få medborgare att sprida budskapet om vikten av att rösta.
Ökad makt för parlamentet
För vilka som väljs har blivit ännu viktigare, inte för att parlamentets formella makt har ökat utan för att det i förra valet på ett lite kuppartat sätt ökade sitt inflytande: Tidigare hade medlemsländernas regeringschefer låst in sig i ett rum och förhandlat om vem som ska utses till kommissionens ordförande. I EU-valet 2014 ändrade ledamöterna i parlamentet spelreglerna genom att hävda att valresultatet skulle avgöra.
Varje partigrupp i parlamentet lanserade då sin egen kandidat. När valet var avgjort gick Jean-Claude Juncker ut och sa att han som kandidat för den största partigruppen hade vunnit. Regeringscheferna vågade inte göra annat än att stämma in.
– Nu säger parlamentet att de ska göra samma sak igen, men regeringscheferna är tveksamma till att återigen släppa ifrån sig makten, säger Maria Strömvik och fortsätter:
Ordförande en viktig post
– Att utse kommissionens ordförande är en enorm makt. Vi kan förstå det ifall vi tänker på ett förvisso ganska osannolikt scenario. Om en grupp med extrempartier skulle bli störst så skulle de kunna föreslå en ordförande. Om Europeiska rådet sedan känner sig tvungna att utse den personen skulle vi kunna få ett helt annat EU. Eftersom det är kommissionen som för närvarande försöker upprätthålla alla EU:s grundläggande värderingar skulle en sådan kommissionsordförande sannolikt sluta att pressa Polen, Ungern, och andra, att respektera grundläggande demokratiska rättigheter.
Valdeltagandet till EU-parlamentet brukar vara högre i Sverige än i vissa andra europeiska länder, men lägre än i riksdagsval. Maria Strömvik gillar dock inte frågan om varför man ska rösta, eller varför man inte röstar.
Viktigare att prata om sakfrågorna
– Det är en otroligt konstig fråga, men jag får den tre gånger om dagen. Risken är att man pratar om den frågan istället för att prata om de sakfrågor där EU är med och påverkar.
Linda Berg, statsvetare och föreståndare för Centrum för Europaforskning (CERGU), forskar bland annat om röstningsbeteende och medborgarnas attityder till EU. Hon säger att svenskarnas stöd för att vara kvar i EU är rekordhögt.
Varför ökar stödet?
– Svenskarnas inställning till EU har blivit mer positiv över tid, av flera skäl. Dels har kunskapen ökat, dels har vi en ung generation som aldrig har upplevt något annat än att vara medlem i EU. Vi har också fått en förändrad mediebevakning, även om den inte är så frekvent så har den exempelvis börjat belysa det arbete som görs av svenska EU-parlamentariker istället för att bara tala om att det är EU som gör någonting.
(Video: 2:50) Statsvetare Linda Berg: ”Att rösta i EU-valet är en del av vår demokratiska rättighet”
Kommer den positiva inställningen att visa sig i valdeltagandet?
– Där finns två motstridiga tendenser. Dels den teori som säger att EU-valet är ett andra rangens val, att väljare, medier och politiker är mindre intresserade vilket skulle tala för ett lägre valdeltagande den här gången, särskilt så nära efter ett nationellt val.
– Dels skulle valdeltagandet kunna öka för att vi har haft en ovanligt stor mediebevakning om europeiska frågor, EU och Europas framtid och vilka värderingar som står mot varandra. Men mycket kommer att bero på vad som händer när våra politiker börjar kampanja, om de lyckas fånga upp det här och mobilisera väljare.
Mer förhandling i EU än i riksdagen
Inför förra EU-valet för fem år sedan hade Centerpartiet satt Kent Johansson som förstanamn på sina valsedlar. När rösterna var räknade hade Fredrick Federley fått 4 500 fler kryss än toppnamnet och knep partiets plats i EU-parlamentet. Federley, som nu kandiderar för en andra period, har i intervjuer sagt att han förvånats över hur mycket en EU-parlamentsledamot kan påverka jämfört med en riksdagsledamot.
Linda Berg bekräftar att det har stor betydelse vilka ledamöter Sverige väljer till EU-parlamentet. Arbetet i EU-parlamentet präglas till större del av förhandling än vad det gör i riksdagen. När ett förslag från kommissionen ska bearbetas i parlamentet är det utskotten som tar fram det förslag som ledamöterna sedan röstar om.
– För att kunna vara med och påverka behöver det finnas personer på plats som kan bedriva det här arbetet i utskotten, säger Linda Berg. Där har det visat sig att det spelar stor roll vilka kandidater man skickar dit, vilka som kan förhandla, övertyga och samarbeta med andra i utskottens arbete.
En enskild ledamot kan även få rollen som så kallad rapportör i en viss fråga, och därmed få större möjlighet att påverka innehållet i det förslag som parlamentet sedan ska rösta om.
En annan skillnad jämfört med riksdagen är att mycket av makten utövas av de olika partigrupperna.
Så arbetar EU-ledamöterna i partigrupper
I EU-parlamentet är ledamöterna indelade i partigrupper med liknande åsikter. Idag finns åtta olika partigrupper. I parlamentet sitter ledamöterna samlade i sina partigrupper, och inte utifrån vilket land de kommer. Vänsterpartier sitter till vänster och högerpartier till höger. De gröna och liberala partigrupperna sitter i mitten.
Översikten visar partigruppernas ungefärliga placering i Europaparlamentet. Uppgifterna är från mars 2019.
Källa: https://eu.riksdagen.se
Viktiga uppdrag, som ordföranden i olika utskott, fördelas utifrån partigruppernas storlek. Ju större grupp, desto fler uppdrag. En stor grupp får också mer talartid och högre ekonomiskt bidrag från parlamentet. Den största gruppen är EPP, Europeiska folkpartiets grupp, där moderaterna och kristdemokraterna ingår. Näst störst är gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D) där socialdemokraterna och Feministiskt initiativ ingår.
– Därför är det också viktigt att undersöka vilka partigrupper som de svenska partierna ingår i, vad de står för och vilka andra partier som ingår i den gruppen. Det kan vara särskilt relevant för en person som väljer mellan två partier som är med i olika grupper.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Läs mer om EU:
Inför riksdagsvalet 2018 skapade Centrum för europaforskning (CERGU) vid Lunds universitet webbsidan ”EU i riksdagsvalet”. Där gick forskarna igenom vad partierna tycker i ett antal eu-frågor som den kommande regeringen skulle få fatta beslut om. Det visade sig att få partier hade tydliga åsikter i eu-frågorna.
Patienter med den sällsynta sjukdomen IPEX saknar regulatoriska T-celler och utvecklar svåra autoimmuna sjukdomar där immunsystemet angriper kroppens egna vävnader, som typ 1-diabetes och inflammation i tarm och hud. En forskargrupp vid Karolinska Institutet har genomfört en kartläggande undersökning för att identifiera vilka målmolekyler som immunförsvaret angriper när kroppen saknar regulatoriska T-celler, med hjälp av 17 patienter med IPEX och 24 blodgivare.
Sjukdomen IPEX
IPEX-syndromet är en ärftlig immunbristsjukdom som medför svår diarré, hudinflammationer, diabetes och allvarliga, livshotande infektioner. Sjukdomen förekommer enbart hos pojkar och beskrevs första gången 1982 av B. R. Powell med kollegor.
Vid IPEX-syndromet riktar sig immunförsvaret felaktigt mot kroppens egna vävnader, eftersom en sorts vita blodkroppar har nedsatt funktion. Källa: Socialstyrelsen
– Tarmrelaterade proteiner var starkt överrepresenterade bland de målmolekyler vi identifierade. Det tolkar vi som att de regulatoriska T-cellerna har en särskilt viktig funktion i att reglera immunsystemet i tarm. Fynden stämmer väl överens med de kliniska erfarenheterna av sjukdomen, där symptom från tarm dominerar, säger Daniel Eriksson, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och studiens förstaförfattare.
Storskalig kartläggning
Forskarna har använt en metod som gör det möjligt att på en och samma gång undersöka immunsvar mot 9 000 proteiner.
– Vår studie är den första storskaliga kartläggningen av hur immunförsvaret attackerar patienternas organ i IPEX, säger Daniel Eriksson.
Regulatoriska T-celler har kallats för immunförsvarets ordningsvakter då de kan hindra andra immunceller att angripa kroppens egna vävnader. Dessa upptäckter belönades med 2017 års Crafoordpris.
Lättare att ställa diagnos
– Vi hoppas att våra resultat ska ge bättre möjligheter att ställa diagnos och följa patienter med IPEX under behandling. Nästa fråga är hur vi kan dra nytta av kunskaper kring de regulatoriska T-cellernas funktion för att utveckla nya behandlingar av autoimmuna sjukdomar, säger Nils Landegren, forskare vid samma institution och studiens sisteförfattare.
Studien gjordes i nära samarbete med en rad internationella forskare, bland annat från Stanford University School of Medicine.
Publikation:
The autoimmune targets in IPEX are dominated by gut epithelial proteins. (Daniel Eriksson, Rosa Bacchetta, Hörður Ingi Gunnarsson, Alice Chan, Federica Barzaghi, Stephan Ehl, Åsa Hallgren, Frederic van Gool, Fabian Sardh, Christina Lundqvist, Saila M Laakso, Anders Rönnblom, Olov Ekwall, Outi Mäkitie, Sophie Bensing, Eystein S. Husebye, Mark Anderson, Olle Kämpe och Nils Landegren). Journal of Allergy and Clinical Immunology, online 22 April 2019
Kontakt:
Daniel Eriksson, forskare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, daniel.eriksson@ki.se
Nils Landegren, forskare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institute, nils.landegren@ki.se
Kvinnorna siktar in sig på att prestera så bra som möjligt och det är det fysiska utförandet som är det viktigaste. Det är en av slutsatserna i Karin S. Lindelöfs och Annie Woubes forskning kring tjejlopp, som pågått under åren 2011–2018 vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, och som nu är avslutad.
– Deltagarna fokuserar på och blir stärkta av den fysiska prestationen. De uppskattar tjejloppen eftersom de upplever en jämnare konkurrens och gillar att det är en kvinna som är först i mål. De känner sig inte uttittade i samma utsträckning som i blandade lopp utan det är känslan av att kroppen fungerar som betyder något. Att det är en stor mängd, väldigt många kvinnor som deltar, gör att betydelsen av kön försvinner, säger Karin S. Lindelöf, etnolog och universitetslektor vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.
Ojämlik tillgång till fritid
De första tjejloppen kom på 1980-talet och växte fram med utgångspunkt i kvinnors faktiska livsvillkor och ansvarsområden. Bristande jämställdhet, som att kvinnor fått ta och fortfarande tar ett större ansvar för hemmet, har gjort att tillgången till fritid har varit ojämlik för kvinnor och män. Det har också funnits en manlig idrottsnorm som signalerade att motionslopp inte var något för kvinnor.
Varje år är det hundratusentals personer som deltar i något av de svenska tjejloppen, exempelvis Vårruset eller Tjejmilen. Tävlingarna marknadsförs ofta med ord som gemenskap, fest och glädje – utan jäkt och stress – som något som man genomför tillsammans med kollegor eller kompisar. Ända sedan 1980-talet har loppen målgruppsanpassats utifrån arrangörernas föreställningar om vad kvinnor är intresserade av eller vill ha. De större loppen har ofta en inramning med kringarrangemang som shoppingtält, underhållning och sociala aktiviteter som en del deltagare tycker är problematisk.
Befriande med enkönade sammanhang
– Många deltagare känner en stor ambivalens inför begreppet ”tjej” i det här sammanhanget. Det finns en uppsättning föreställningar och fördomar om kön och kvinnlighet som arrangörerna ramar in loppen med, som alla inte håller med om. Men deltagarna själva fokuserar på den fysiska prestationen och upplever detta som stärkande och att det ger självförtroende. Det som är återkommande bland deltagarna i studien är att idrottandet i enkönade sammanhang är befriande, säger Annie Woube, etnolog och forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.
I flera år har Karin S. Lindelöf och Annie Woube studerat hur motionsloppen för kvinnor fungerar och vad det är som gör dem så populära. Tidigare har de berättat att många av deltagarna ser resor till tjejloppen som ett andningshål i vardagen – en sorts modern husmorssemester. Nu redovisar de alla sina slutsatser, hela sitt färdiganalyserade kompletta material och avslutar sin forskning om tjejlopp.
Forskarna har intervjuat deltagare och haft tillgång till berättelser från över 600 kvinnor som deltagit i Vårruset, Tjejmilen, Tjejvättern eller Tjejvasan. De flesta har delat med sig av sina upplevelser genom skriftliga berättelser, som svar på ett skrivupprop som forskarna gjorde 2011–2013 tillsammans med Nordiska museet. De har även med egna, autoetnografiska rapporter, när de själva har deltagit i tjejlopp.
Nya sätt att idrotta
Tjejloppen har ändrat på träningsvärlden och skapat nya sätt att idrotta på. Om det innan var prestation och tävling som var i fokus för både manliga och kvinnliga motionärer, finns nu en stor grupp vars träning är måttfull, tillåtande och funktionell.
–Tjejloppen kom med ett annat perspektiv, där stoltheten över prestationen, att genomföra loppen och att kunna använda kroppen på ett funktionellt sätt är viktigare än blodsmak i munnen. Det som började med till exempel Vårruset och Tjejmilen med fokus på att det ska vara lättare och kul att motionera, har följts av andra lopp som är för alla, exempelvis Blodomloppet och Midnattsloppet. Man kan släppa idealet att det handlar om att vara bäst och att prestationen är det enda som mäts, säger Karin S. Lindelöf, etnolog och universitetslektor vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Tre resultat av forskningen:
Att delta i tjejlopp är stärkande och skapar självförtroende. För deltagarna är det genomförandet och prestationen som är drivkraften och de har fokus på själva idrottandet. Gemenskapen med andra kvinnor och att sporta tillsammans i ett enkönat sammanhang är också viktigt. Detta trots att tjejloppen utmålas som en fegisvariant och ”en kul grej” som man inte behöver träna så mycket till.
Tjejloppen är för många kvinnor en introduktion till en sportvärld som de inte har känt till eller varit vana vid. Tjejloppen är ofta instegslopp till både längre och blandade lopp.
Tävlingarna har skapat nya sätt att idrotta på, med vikten på att använda kroppen på ett måttfullt och funktionellt sätt. De förutsättningarna har spritt sig och det har uppstått flera både enkönade och blandade lopp med mer tillåtande sammanhang, till skillnad från manligt kodat idrottsutövande där det är att vinna som är det enda målet.
De närmaste åren kommer forskarna att fortsätta med att studera genusaspekter på deltagande i extremlopp, som ultramaratons, Iron Man och olika slags motionslopp under extrema förhållanden.
Kontakt:
Karin S. Lindelöf, etnolog och universitetslektor vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, karin.lindelof@gender.uu.se
Annie Woube, etnolog och forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, annie.woube@gender.uu.se
– Vi vill undersöka om vi av cellulosa från restprodukter av skog och hav kan få fram livsmedelsprodukter med prebiotiska egenskaper till nytta för djur och människor, säger Ulrika Rova, professor i kemiteknik vid Luleå tekniska universitet och projektledare.
Det är via skogsavfall (grenar och toppar) och rester av odlade sjöpungar som forskarna med hjälp av kemiska processer och enzymer ska tillverka nyttiga kostfibrer, celloligosackarider (COS), med prebiotiska egenskaper som verkar hälsofrämjande för mag- och tarmfloran. Prebiotika är fibrer som passerar orörda genom matsmältningssystemet och först i tjocktarmen börjar jäsas av den goda bakteriefloran.
Forskarna vid Luleå tekniska universitet är pionjärer när det gäller att utveckla prebiotika från cellulosa av skogs- och havsrester. De får säckar av skogsrester från Sveaskogs avverkningar, i form av sågspån till labbet. Spånet mals till fint pulver i en kvarn på labbet. Därefter isolerar forskarna cellulosan i forskarteamets egenutvecklade organsolvreaktor.
Rätt blandning av enzymer
Resultatet är en cellulosa som innehåller väldigt lite lignin, vilket är en fördel vid själva tillverkningen av prebiotikan (celloligosackarider). Metoden används också för att få fram cellulosa, fri från proteiner, lipider och askämnen från sjöpungar.
Den största utmaningen för forskarteamet är sedan att tillföra rätt blandning av enzymer (kommersiella och egentillverkade) till cellulosan så att man får en effektiv prebiotisk produkt, bestående av 2-6 glykosenheter, samt att utröna hur den färdiga prebiotikan, om den fungerar väl, skulle kunna skalas upp i livsmedelsproduktion. Forskarnas mål är att deras havs- och skogstillverkade prebiotika ska produceras och kommersialiseras inom livsmedelsindustrin och foderindustrin – till gagn för djur och människa.
– Essum i Umeå, vars Vd Eva Grahn Håkansson, utvecklade Verum hälsofil, ska utvärdera vår prebiotikas hälsofrämjande egenskaper och om den kan användas för mänsklig konsumtion. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ska testa om prebiotikan kan användas för att stärka immunförsvaret och tillväxten hos odlad fisk och därmed minska antibiotikakonsumtionen i fiskodlingar, säger Ulrika Rova.
Kontakt:
Ulrika Rova, professor i kemiteknik vid Luleå tekniska universitet, ulrika.rova@ltu.se
Det är Sara Johnsdotter, professor vid Malmö universitet, som har gått igenom samtliga ärenden, 98 stycken, av misstänkt olaglig kvinnlig könsstympning sedan lagen om förbud mot könsstympning infördes 1982. Det handlar alltså om fall där åklagare öppnat en förundersökning Det är ett unikt material som ingen forskare tidigare studerat.
– Min studie visar att det finns allvarliga konsekvenser av den hårda linje som svenska myndigheter för. Självklart ska myndigheter skydda flickor och unga kvinnor från att könsstympas, det bör dock ske på ett sätt som värnar flickans integritet och hälsa. Gynekologiska undersökningar som inte föregåtts av ordentlig utredning riskerar att skada flickor snarare än att skydda dem.
Felaktig bild ett hot
Media ger ofta en bild av att mörkertalet för flickor i västvärlden som riskerar att könsstympas är mycket stort, något som svenska myndigheter agerar på. Detta trots att den samlade forskningen visar att allt fler av de migranter som kommer från länder där traditionen praktiseras tar avstånd från den.
– Det sker stora kulturella förändringar inom dessa grupper i västvärlden. Och här är migrationen nyckeln. Migrationen gör det möjligt att använda sig av nya strategier, det blir möjligt att avstå från att upprätthålla traditionen, säger Sara Johnsdotter.
När samhället ger en felaktig bild av att många flickor könsstympas skapar man osäkerhet i dessa grupper, menar hon. Konsekvensen kan bli att risken för könsstympning ökar för flickor i familjer där man inte fattat beslut ännu. Att familjerna tänker: ”Om alla andra fortsätter, kanske vi också ska?”
Genitala tvångsundersökningar
Sverige var det första landet i västvärlden att införa en lag om förbud mot kvinnlig könsstympning år 1982. Förbudet gäller även om ingreppet utförs utomlands i ett land där kvinnlig könsstympning är tillåten.
Vid brottsmisstanke inleder polisen en förundersökning. Flickan får då ofta en företrädare som bland annat kan besluta om tvingande undersökning av genitalier.
– Av de 98 ärenden jag studerat genomgick 61 flickor denna typ av undersökning. I 43 av fallen kunde läkarna inte finna några tecken på könsstympning, säger Johnsdotter.
Av samtliga polisärenden har endast två fall av olaglig könsstympning gått till domstol, båda fallen ledde till fällande dom. I dessa fall var det flickorna själva som vände sig till myndigheterna.
Flickor har rätt till skydd
Sara Johnsdotters studie visar att flera flickor farit illa av att tvingas genomgå undersökning av genitalier. I ett av fallen har en svensk kommun dömts till skadestånd för att ha brutit mot diskrimineringslagstiftningen och åsamkat flickan emotionell skada.
– Det är viktigt att vara vaksam, men det är inte ett brott att vara född i en familj av afrikanskt ursprung, säger Sara Johnsdotter.
– Vi ska inte kompromissa med flickors och unga kvinnors rätt till skydd, vi måste dock vara försiktiga när vi hanterar misstänkta fall. Det går att utreda misstanke om könsstympning utan att gå fram så hårt. Man kan börja med att tala med flickan, om hon är gammal nog, och med hennes föräldrar.
Honmyggor förlitar sig på värme, fukt och kroppslukt i sin jakt på blod. Nu har forskare i Lund och USA upptäckt hur det går till när myggor känner lukten av svett och varför svettiga personer oftare blir bitna. I studien konstaterar forskarlaget att myggorna identifierar mjölksyra, en komponent i svett och en lukt som myggorna attraheras av.
Forskarna har studerat gulafebernmyggan (Aedes aegypti) och doftreceptorn Ir8a på myggans antenn. Resultaten visar att myggor vars Ir8a-gen inte fungerar är mycket mindre benägna att bita människor. Genom att ta bort funktionen hos Ir8a reduceras myggornas aktivitet till ungefär hälften jämfört med myggor med fungerande doftreceptorer.
Störd doftigenkänning
I sin undersökning har forskarna använt sig av en metod kallad CRISPR/Cas9 för att störa myggornas doftigenkänning, specifikt Ir8a. Studien visar att myggor som bär på en muterad kopia av Ir8a inte längre attraheras av doften av mjölksyra och andra sura ämnen.
Nadia Melo och Marcus Stensmyr, båda forskare vid biologiska institutionen i Lund, pekar på att upptäckten kan vara ett steg på väg mot mer effektiva myggmedel.
– Genom att tillsätta dofter som maskerar lukten av mjölksyra och på så vis sätter Ir8a ur spel kan människor ”försvinna” ur myggornas synfält, även när de svettas, säger Marcus Stensmyr.
Parfym som skydd
Forskarlagets mål är att utveckla en sammansatt doft, ett slags parfym, som skyddar människor mot myggbett och därmed mot sjukdomar som malaria, gula febern, denguefeber och zikaviruset.
Upptäckten kan också bidra till förbättrade fällor jämfört med dagens. Då skulle Ir8a stimuleras istället för att slås ut, och på så vis leda myggorna till fällorna.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
