Forskning har visat att delaktighet i aktiviteter i hemmet, skolan och samhället har ett positivt inflytande på människors hälsa och välbefinnande. Men hur ser delaktigheten ut för ungdomar med funktionsnedsättning, i och utanför skolan? Det beslutade sig Frida Lygnegård från forskningsmiljön CHILD på Hälsohögskolan vid Jönköping University att ta reda på genom att låta ungdomar själva berätta.
– Många studier börjar med ett förutbestämt antagande om hur personer med vissa funktionsnedsättningar fungerar i sin vardag. Min åsikt är att vi borde fråga ungdomarna hur de känner kring de saker de gör i vardagen, resonerar hon.
I ett noggrant utformat frågeformulär blev eleverna ombedda att själva svara på sin upplevelse av delaktighet i aktiviteter hemma, i skolan och med vänner. De besvarade även frågor om hälsa och familjeliv.
Frågor med två dimensioner
– Frågorna till eleverna hade två dimensioner: för det första frågade vi dem hur ofta de gjorde vissa saker: för det andra frågade vi dem hur viktigt det var för dem att delta i dessa aktiviteter, förklarar Frida Lygnegård.
Data samlades in vid två tidpunkter; när eleverna var 12–13 år och senare när de var 15–16 år, för att se hur och om upplevelsen av delaktighet förändrats över tid.
Resultaten visade att uppfattningen av delaktighet är relativt stabil över tid men att påverkansfaktorerna för delaktighet förändrats.
– Jag såg att vilken typ av funktionsnedsättning en person uppfattar sig ha inte är en avgörande påverkansfaktor för hur de känner kring delaktighet i aktiviteter exempelvis hemma och med kompisar. Vi kan till exempel inte anta att en tonåring som har autism kommer att känna på ett visst sätt kring att hitta på något med sina vänner eller hjälpa till med hushållsaktiviteter hemma.
Fler faktorer än funktionsnedsättningen
Frida Lygnegård såg att det var en kombinerad effekt av flera faktorer, såsom stöd från syskon och hur atmosfären är i familjen, som spelade roll för hur ungdomar skattade sin delaktighet. Hon argumenterar för att vi ska anta ett biopsykosocialt förhållningssätt (en kombination av funktionsnedsättningen, hur individen känner och effekten av den sociala miljön) när vi försöker att förklara ungdomars delaktighet i aktiviteter i och utanför skolan.
– Vi ska inte underskatta vikten av en diagnos, men en diagnos i sig ger inte alltid tillräcklig information om hur en person fungerar i sin vardag. Min avhandling visar att effekten av nedsättningen i sig själv är mer uppenbar i skolan, och att insatser för att öka delaktighet bör fokuseras där.
Många ungdomar har symtom som ligger under tröskelgränsen för en diagnos och dessa ungdomar kan ändå uppleva delaktighetsinskränkningar. Hur når vi dem? För Frida Lygnegård är svaret enkelt:
Rätt att äga kunskap om sig själva
– Kan vi fråga dem om de tror att de har en funktionsnedsättning eller om de upplever några svårigheter i sin vardag? Ja! Vi måste fråga ungdomar hur de känner, och vi måste ha större tillit till dem. De har rätt att äga kunskap om frågor som rör dem själva.
– Äntligen! Vi har verkligen haft en rörlig målbild, vi ville ta fram en resurs som skulle kunna vara maximalt användbar för alla som forskare inom trädbiologi, och därför har vi hela tiden tagit nya steg för att göra det bättre, säger Nathaniel Street, Umeå universitet, som på lett studien.
Denna vecka publicerar en grupp forskare från Sverige, Belgien, England, Italien, Norge och Sydkorea kartläggningen av genomet hos trädet asp, ett projekt visade sig vara mer komplicerat än vad man trodde och genom åren svällt betydligt.
Att kartlägga hela genuppsättningen, genomet, ger den kanske viktigaste pusselbiten för studier av en art, med tillgång till genomet underlättas så gott som alla typer av studier.
Aspen som fick sina gener kartlagda. Foto: Stefan Jansson
Det var 2008-2009 som en liten grupp svenska forskare på Umeå Plant Science Centre tog sig an utmaningen att kartlägga genomet hos asp (Populus tremula). Trots att inget så omfattande genomprojekt då genomförts i Sverige hoppades man att klara av det; nya, billigare och kraftfullare tekniker hade precis blivit tillgängliga och man hade gjort ett par pilotstudier som bland annat visat att den genetiska variationen inom arten asp var enorm. Varje asps två föräldrar var i genomsnitt lika genetiskt olika som en människa och en schimpans.
Trädet som valts ut för kartläggningen växer på Umeå universitets/SLUs campus, och har redan studerats sedan 1999. Forskarna fick snabbt lovande resultat men det stod också tidigt klart att man inte kunde använda genomet av den närbesläktade jättepoppeln som referens, vilket hade gjort projektet enklare.
Projektet växte och fler personer och forskargrupper kopplades in och nu när resultatet publiceras i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS, har 27 forskare från sex länder deltagit. 24 individer av europeisk asp, 22 av amerikansk asp (Populus tremuloides) och, som referens, 24 jättepoppel-individer har kartlagts vilket gjort det möjligt att förstå hur arterna utvecklats och anpassats till olika miljöer.
Trädforskare tidigt ute
Att kartlägga hela genuppsättningen, genomet, ger den kanske viktigaste pusselbiten för studier av en art, med tillgång till genomet underlättas så gott som alla typer av studier. Kartläggningen av det mänskliga genomet (publicerad 2001) ligger till grund för en stor del av genombrotten inom medicinen på 2000-talet.
Svenska trädforskare var tidigt ute, redan 1998 presenterades en första kartläggning av en del av aspens gener och när den första fullständiga kartläggningen av ett trädgenom – jättepoppel (Populus trichocarpa) – blev klar 2006 spelade svenska forskare en viktig roll. Detta var det tredje växtgenomet som publicerades, endast backtrav (Arabidopsis) och ris var före.
– Den största utmaningen i arbetet, förutom att projektet inte haft någon långsiktig budget, har varit att få ordning på de delar av genomet som inte består av gener, säger Nathaniel Street.
Aspar mindre inavlade än människor
De verkliga generna var man klara med väldigt tidigt i projektet men när DNA-sekvensen mellan generna skiljer sig så mycket mellan de två kopior varje individ har av samma segment – en som ärvts från mamman och en från pappan – som de gör när man studerar asp fungerar inte många av de metoder som utvecklats för att till exempel studera genomet hos oss människor, som i jämförelse med aspar är väldigt inavlade.
– Vi kunde till exempel i våras visa vilken gen som verkar vara den viktigaste för aspens anpassning till vårt nordiska klimat. Detta och många andra av våra arbeten de senaste fem åren bygger helt på detta projekt. Det här är en verklig milstolpe, den enorma variationen inom arten asp är en fantastisk resurs för att förstå evolutionen, genomsekvensen ger oss verktygen för att använda den, säger professor Pär Ingvarsson, som under resans gång flyttat till SLU i Uppsala.
– Samtidigt som det tagit lång tid att finna alla gener i asp har projektet hela tiden levererat spin-offs. Utan detta projekt skulle det gigantiska arbetet med att sekvensera granens genom, som publicerades 2013, inte ha kunnat startas. De databaser inom växtgenomik som vi levererat och uppdaterat används i dag världen över, säger Stefan Jansson, professor vid Umeå universitet, som startade projektet 2009.
Universitetslektor Nathaniel Street, UPSC, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, nathaniel.street@umu.se
Professor Pär K Ingvarsson, UPSC, Institutionen för växtbiologi, SLU par.ingvarsson@slu.se
Professor Stefan Jansson, UPSC, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet stefan.jansson@umu.se
Forskarna kallar särbegåvade barn – eller de ”särskilt begåvade eleverna” som är den definition Skolverket använder – för en bortglömd grupp i skolsystemet. De möts av oförstående i skolan, och riskerar att aldrig få utveckla sin rätta potential.
De särskilt begåvade eleverna utmärker sig ofta redan i förskoleåldern genom en avancerad språkförmåga och uppseendeväckande minneskapacitet. När de börjar i skolan skiljer de sig från sina jämnåriga kamrater genom sin förmåga att tänka abstrakt och att kunna se kreativa lösningar på komplexa problem.
Andra kännetecken är en stark inre motivation, stor talang inom ett särskilt område och ett brinnande intresse av att utveckla det de är bra på. Enligt Skolverkets definition är det ungefär fem procent i varje årskull som är särskilt begåvad, vilket innebär att det finns en till två särskilt begåvade elever i varje klass.
[columns]
[column]
Högpresterande barn
Kan svaret
Är intresserad
Har goda idéer
Besvarar frågor
Lär sig snabbt
Kopierar
Tänker steg för steg
Tycker om skolan
Är nöjd med sin inlärning[/column]
[column]
Särbegåvade barn
Ställer frågor
Är nyfiken
Har tokiga idéer
Diskuterar frågor
Kan redan
Skapar nytt
Tänker komplext
Tycker om att lära
Är mycket självkritisk[/column]
[/columns]
– Generellt finns lite förståelse för vilken stimulans de här eleverna behöver och i skolan riskerar deras begåvning att aldrig tas till vara, säger Eva Petterson lektor i matematik och prorektor vid Blekinge tekniska högskola.
Sedan i början av 2000-talet har hon följt forskningen om de särskilt begåvade eleverna och 2011 kom hennes avhandling Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor.
Läraren viktigast av allt
Hennes slutsats är att skolans bemötande har avgörande betydelse för de särskilt begåvade elevernas utveckling, och att läraren är den viktigaste för att de ska ha möjlighet att utvecklas sin rätta potential.
– Tyvärr är okunskapen hos lärare stor och de flesta elever blir inte bemötta utifrån sina förutsättningar Det här blir en frustration för eleverna. De kommer till skolan och vill lära sig mer, inte det som de redan kan. Men budskapet från skolan är att här ska du anpassa dig, säger hon.
I sin forskning har hon stött på flera elever som inte fått chans att utvecklas i sin takt utan där läraren sagt att de måste vänta med svårare uppgifter tills de blivit äldre.
Lärare kan också vara osäkra på sina egna ämneskunskaper. När de undervisar elever som till exempel löser mer avancerade matematiska problem än vad de själva behärskar kan de reagera med att förminska eleven.
Eva Pettersson har följt elever som till och med mobbats av både klasskamraterna och läraren på grund av sin begåvning.
– De har nonchalerats och fått kommentarer som: ”Jag vet att du kan det här men du har så mycket annat som du inte är bra på och det behöver du öva på”. Istället kan de få ägna sig åt något som de har svårt för som att knyta skorna eller skriva fina bokstäver.
Slutar utveckla sin kapacitet
Följderna kan bli allvarliga. Om läraren inte bekräftar elevernas kapacitet kan det leda till att de inte fortsätter att utveckla dem mera, menar Mara Westling Allodi professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet.
– Om eleverna märker att det inte finns något intresse för deras prestationer – som skulle kunna vara lysande – kan de lägga av. De kan trappa ner och anpassa sig. De använder sig inte av sina förmågor för det finns ingen efterfrågan. Resultatet blir att många elever står och stampar för att de inte får möjlighet att utveckla sin kompetens.
De kan också bli hyperaktiva för att de är uttråkade eller de kan helt ge upp skolan och stanna hemma och utvecklas till så kallade hemmasittare.
Även om kunskapen om de begåvade eleverna har ökat sedan Eva Pettersson började sin forskning är de fortfarande en bortglömd grupp i skolan, säger hon. Till exempel är det bara några enstaka lärosäten som lagt in undervisning om den här elevgruppen i lärarutbildningen och förskollärarutbildningen.
Drivs av lusten att lära
I forskningen skiljer man mellan högpresterande elever och särskilt begåvade elever. Den största skillnaden är att elever som är särskilt begåvade drivs av sin egen lust att lära. Särskilt begåvade elever är oftast inte lika intresserade av att studera för att få ett högt betyg. Istället motiveras de av komplexa problem. Högpresterande elever har däremot en stark vilja att visa att de kan komma långt. För dem är betyg ofta en drivkraft liksom att komma vidare i boken eller göra klart uppgifter snabbt.
Vem är särskilt begåvad?
Särskild begåvning kan finnas inom olika områden som hantverk, idrott, ledarskap, matematik, naturvetenskap eller språk. Särskild intellektuell begåvning kommer till uttryck genom en mycket god förmåga att tänka abstrakt och logiskt, kombinerat med ett gott minne och snabbt lärande. Särskilt begåvade elever resonerar också ofta holistiskt genom att de kopplar samman kunskaper från flera olika områden.
– Policyn är att man ska satsa på de elever som inte kan och som har svårt att nå upp till målen. Det finns statliga uppdrag att vi ska ta hand de eleverna – och det är bra – men det borde också finnas ett uppdrag att utmana och stödja de som har väldigt lätt att lära.
En annan orsak till de begåvade elevernas skolsituation är att det saknas svensk forskning om dem.
– Det har inte varit lätt att få medel för att forska inom detta område säger Mara Westling Allodi.
Tabu att tala om särskilt begåvade
– I Sverige har det inte varit riktigt rumsrent att prata om de här frågorna. Det verkar finnas ett motstånd i våra utbildningssystem mot att intressera sig för den här gruppen och en vanlig attityd är att frågorna hör ihop med ett elitistiskt tänkande. I andra länder är man inte lika bekymrad över den saken. Man har lättare att erkänna att det finns en variation bland eleverna och att vissa behöver mer stimulans.
Även läroplanen kan missgynna de begåvade eleverna. Särskilt begåvade elever kännetecknas av att de har en stark inre motor i sitt lärande. Ofta kommer eleverna bäst till sin rätt när de står inför utmanade problem eller får gå på djupet i ett eget intresseområde. Men det är en inställning till lärande som kan kollidera med läroplanens målsystem.
– Vi har ett utbildningssystem som bygger på att alla målen i läroplanen ska uppfyllas. Utrymmet att följa egna målsättningar och fördjupa sig i ett eget område är väldigt litet. Men de särskilt begåvade eleverna motiveras inte av att följa mål som någon annan har bestämt utan de drivs av sina egna intressen.
Mål som gör att eleverna tröttnar
– Målen kan även upplevas som så simpla att eleverna helt enkelt tröttnar. De tänker: ”det här kan jag redan, vad ska jag då göra under hela året”? säger Mara Westling Allodi .
Även satsningen på så kallade spetsutbildningar ser Mara Westling Allodi svagheter i. Utbildningarna har kommit till för att ge särskilt begåvade elever en alternativ utbildningsväg och finns både på gymnasiet och i högstadiet. Eleverna läser då sina specialämnen som till exempel naturvetenskap i snabbare takt och de kan också få möjlighet att gå universitetskurser.
– Dessa utbildningar kan passa bra för vissa elever men de är förmodligen inte lösningen för hela gruppen. Det borde även vara möjligt med anpassningar också för yngre elever.
Viktigt träffa likasinnade
Mara Westling Allodi är också tveksam till värdet av att läsa samma utbildning lite snabbare och med svårare och fler uppgifter.
– Istället för att arbeta för att bli klar fortare borde det finnas möjlighet att gå på djupet i ett ämne och arbeta med uppgifter som ligger helt utanför läroplanen.
Ställ rätt frågor
Särskilt begåvade elever som tvingas arbeta med samma stoff som övriga i klassen eller som på egen hand ska gå vidare i ett läromedel kan reagera med att bli frustrerade. Särskilt begåvade elever har behov av att både gå fortare fram i undervisningen och att få möjlighet att fördjupa sig i ett ämne. Det går att med enkla medel skapa ett klassrumsklimat där elever med särskild begåvning känner sig accepterade och uppskattade och där undervisningen bidrar till deras lust att lära.
Fråga eleverna vad de behöver för att lära och för att undervisningen ska kännas meningsfull: Vad är du intresserad av? Vilka frågor funderar du på? Vad behöver du för material? Vilka texter eller böcker intresserar dig?
Kontinuerliga frågor är också ett sätt att tala om att ”jag”, din lärare, bryr mig om dig”.
Särskilda skolor strider dessutom mot intentionen att alla elever ska kunna utvecklas på sina villkor i den klass de går i. För de särskilt begåvade eleverna kan det genomföras genom stöd från specialpedagoger som vet hur elevernas potential kan komma till sin rätt. Det kan också ske genom att eleverna får träffa likasinnade vid sidan av den ordinarie undervisningen. Både för att de inte ska känna sig avvikande och för att de ska få sysselsätta sig med avancerade problem.
– Det ideala är att skolan strävar efter att ha inkluderande grupper där alla barn kan få den stimulans de behöver. Det är också vad som förespråkas i de flesta utbildningssystem som liknar det svenska, säger Mara Westling Allodi.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
I Sverige och stora delar av övriga Europa hade den europeiska bävern jagats så hårt att den var utrotad i slutet av 1800-talet, men nu är den svenska stammen mycket livskraftig och bävern har återintroducerats i många andra delar av det ursprungliga utbredningsområdet.
Bävern som ekosystemingenjör
Idag, när artens fortlevnad är säkrad, är syftet med nya utplanteringar ofta att utnyttja bävern som ”ekosystemingenjör”, för att återställa våtmarksmiljöer, göra landskapet mer varierat, eller bättre anpassat för att dämpa effekter av översvämningar och torka.
Allt oftare ingår bävern också i långsiktiga ”förvildningsprojekt” (eng. rewilding), där målen dock är vagt beskrivna och där det ofta saknas vetenskapligt stöd för de önskade effekterna. Den studie som det svensk-skotska forskarlaget nu redovisar fyller en viktig kunskapslucka när det gäller den biologiska mångfalden i sötvattensmiljöer som skapas av bävrar.
Studien har genomförts av forskare vid Stirling-universitetet i Skottland och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B.
Fler arter i bäverdammar än andra våtmarker
Forskargruppen har jämfört förekomsten av växter och vattenlevande skalbaggar i våtmarker som skapats av bävrar med hur det ser ut i jämförbara våtmarker utan bäver. Studien, som gjordes inom ett tio gånger tio mil stort område mellan Örebro och Skinnskatteberg visar att bäverdammarna var mera heterogena – med en mosaik av olika biotoper och vegetationstyper – än våtmarkerna utan bäver, och detta avspeglade sig också i floran och skalbaggsfaunan. När det gäller växter fanns det 33 procent fler arter i bäverdammarna. När det gäller skalbaggar fanns det inte fler arter i dammarna, men däremot var individantalet 26 procent större.
– Våtmarker är i sig ingen garanti för stor biologisk mångfald. Det behövs bävrar för att åstadkomma detta, säger Frauke Ecke från SLU, som under många år har studerat hur bävrar på olika sätt påverkar miljön.
Ung bäverdamm (5-8 år) utanför Surahammar med riklig våtmarksvegetation och döda men fortfarande delvis stående granar och björkar. Foto: Frauke Ecke
De positiva effekterna av bäverns återintroduktion kan vara vägledande för framtida beslut om återintroduktion av bäver i andra länder. I Skottland till exempel studeras för närvarande de miljömässiga och ekologiska effekterna av ett väldigt begränsat antal bävrar som har återinförts på försök. Beslutet om huruvida återintroduktionen ska permanentas kommer att baseras på studier som den från Bergslagen.
Frauke Ecke, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, frauke.ecke@slu.se
Världen tar för närvarande de första stegen in i en andra kvantrevolution, i vilken kvantteknologi kommer att spela en avgörande roll i ny, avancerad teknik.
Största forskningssatsning någonsin
För att stärka Europas position inom detta heta fält har EU just lanserat sin största forskningssatsning någonsin: en flaggskeppssatsning inom kvantteknologi med en budget på tio miljarder kronor. Projektet Open Super Q (kort för engelskans An Open Superconducting Quantum Computer) – ett av 20 beviljade projekt – ska bygga en stor europeisk kvantdator och göra den tillgängligt även för externa användare. Om forskarna får kvantdatorns hundra kvantbitar att samarbeta väl kommer den att kunna lösa problem som ligger långt utom räckhåll för dagens bästa superdatorer.
– Att bygga en kvantdator med hundra bitar är en mycket ambitiös och svår uppgift. Genom att gå ihop i Europa och bidra med vår respektive kompetens kommer det att bli lättare, säger Jonas Bylander, docent vid Chalmers kvantteknologilaboratorium och en av huvudforskarna i Open Super Q.
Kvantdatorn kommer att vara helt öppen
Förutom Chalmers ingår forskargrupper från Schweiz, Tyskland, Spanien och Finland samt företag som levererar högteknologisk utrustning. Projektet koordineras av Saarlands universitet i Tyskland genom professor Frank Wilhelm-Mauch:
– Vi är lyckosamma att ha fått ihop ett lag av de mest framstående aktörerna fältet. Vi samlar vetenskap, teknik och applikationsutveckling på högsta nivå, säger han.
Open Super Q är unik jämfört med andra satsningar på supraledande kvantdatorer i världen genom att kvantdatorn kommer att vara helt öppen att använda även för externa grupper, via molnet eller på plats i superdatorcentrumet i Jülich, Tyskland, där systemet kommer att vara fysiskt placerat. Förhoppningen är att öppenheten kommer att ge rejäl skjuts för kvantteknologins tidiga användare och även bidra till att utbilda nästa generations kvantforskare, utvecklare och användare.
Ska användas för artificiell intelligens
Chalmers bidrar till projektet både experimentellt och teoretiskt. Den största uppgiften är att bygga och tillhandahålla de supraledande kretsar som utgör basen i kvantdatorn – kvantbitarna. Chalmers har under många år bidragit till kunskapsuppbyggnaden kring supraledande kvantbitar och koordinerat alla tidigare EU-projekt genom professor Göran Wendin. Härifrån leds även en stor svensk satsning för att bygga en kvantdator, men till skillnad mot den tioåriga horisonten för det svenska kvantdatorprojektet så har EU-projektet målet att nå hundra kvantbitar på bara tre år. Uppbyggnaden och utbytet av kunskap inom det europeiska samarbetet kommer att spilla över på det svenska kvantdatorbygget – det blir en kickstart för att komma längre och göra svårare grejer än vad chalmersforskarna ursprungligen räknat med.
– Genom samarbetet hjälper vi varandra att komma över tröskeln till att få igång ett kvantdatorsystem där vi kan börja köra intressanta algoritmer, säger Jonas Bylander.
Film om kvantrevolutionen
https://youtu.be/kcTGzE_AtBc
Open Super Q-datorn designas för att kunna lösa alla möjliga typer av problem, men projektet kommer särskilt att satsa på att demonstrera tillämpningar inom kvantkemi, optimering och maskinlärning – områden som dras med problem som en kvantdator borde vara särskilt lämpad att lösa.
Om kvantflaggskeppet
Kvantflaggskeppet lanserades 2018 som ett av EU:s största och mest ambitiösa forskningsinitiativ. Med en budget på 1 miljard euro över 10 år samlar flaggskeppet forskningsinstitut, akademi, industri, företag och beslutsfattare i ett gemensamt samarbetsinitiativ i en aldrig tidigare skådad skala. Huvudsyftet med flaggskeppet är att befästa och utöka Europas vetenskapliga ledarskap och excellens inom detta forskningsområde, samt att överföra kvantfysikforskning från laboratoriet till marknaden genom kommersiella tillämpningar och omvälvande teknik. I flaggskeppets första fas på tio år har tjugo projekt beviljats finansiering, där Open Super Q är ett av dem.
Frågan om digital teknologi i förskolan är högaktuell eftersom den införs som ett obligatoriskt kunskapsinnehåll och pedagogiskt verktyg i läroplanen för förskolan den 1 juli 2019. Av läroplanen framgår bland annat att förskolebarnen ”ska utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik”.
– Men lärare använder ofta datorplattor och appar som ersättning för ”traditionella” eller ”analoga” aktiviteter och material, som en bok, en lek eller ett spel. Detta baseras ofta på föreställningen att digitala teknologier motiverar barn att lära sig och gör aktiviteter mer lustfyllda, säger avhandlingens författare Malin Nilsen.
Individuella aktiviteter
Det visar sig emellertid att digitala och analoga aktiviteter kan skilja sig mycket åt när det gäller innehåll och deltagande, det vill säga vilken pedagogisk potential som finns i de olika aktiviteterna. I avhandlingen visas detta när barn får spela memory i såväl analog som digital form. De analoga aktiviteterna är mycket tävlingsinriktade och kretsar kring barnens samtal om och fysiska hantering av spelbrickorna som räknas, sorteras och tjuvkikas på.
– När barnen spelar memory digitalt utvecklas istället individuella aktiviteter där barnen spelar en i taget och inte tillsammans. Fokus ligger här på att utforska appens inställningar och på att spela genom trial-and-error, alltså att spela genom prova sig fram, snarare än genom strategiska val, säger Malin Nilsen.
Barnen vill spela
Hon har i sin avhandling studerat barns och lärares samspel i förskolans aktiviteter med datorplattor och appar. Till skillnad från mycket av den tidigare forskningen om barns användning av digital teknologi, som har utgått ifrån att teknologierna bär på antingen risker eller möjligheter för barn, tar hennes avhandling utgångspunkt i faktisk användning.
För sin avhandling har hon gjort videoobservationer och intervjuer vid tre förskoleavdelningar med 44 barn.
– Det är vanligt att lärare och barn har olika perspektiv på de digitala aktiviteterna. När lärarna vill att barnen ska använda datorplattor och appar som pedagogiska verktyg och barnen istället vill spela leder det till att barn och lärare får svårt att mötas. Följden blir att barnen tappar intresset för att delta i aktiviteterna, säger Malin Nilsen.
”Pedagogiska” appar
Hon visar det problematiska med att utgå från att de så kallade pedagogiska apparna fyller en självklar pedagogisk funktion för barn.
– Barnen lär sig i första hand att spela apparna, de tar inte till sig av det pedagogiska innehållet i någon större utsträckning. Det beror på att många pedagogiska appar är bristfälligt designade och inte har utvecklats utifrån ett barnperspektiv. Lärares stöttning av barnen blir därför en avgörande faktor för hur aktiviteterna utvecklas och vilket lärande som görs möjligt, säger Malin Nilsen.
En av hennes slutsatser är att det är viktigt att inta ett kritiskt förhållningssätt i skolarbetet med digitala teknologier eftersom det finns starka ekonomiska krafter som vill sälja in sina produkter till förskolor.
– Ofta används just idén om att digitala teknologier är motiverande, gör lärande lustfyllt och är en genväg till lärande, säger Malin Nilsen.
På forskningsanläggningen CERN utanför Genève pågår en lång rad olika experiment med protoner som kolliderar i nästan ljusets hastighet i acceleratorn LHC. Mängden data ökar ständigt i takt med acceleratorns förbättrade kapacitet. Däremot är det svårare att hinna hantera och lagra dessa enorma datamängder som produceras. Därför sker ständigt en sållning av vilka data som forskarna ska titta närmare på eller inte.
– Om vi inte är försiktiga kan vi råka kasta bort data som innehåller ledtrådar till helt nya partiklar som vi forskare ännu inte känner till, exempelvis partiklar som bygger upp mörk materia, säger Caterina Doglioni som är partikelfysiker vid Lunds universitet och medlem av ATLAS-experimentet på CERN.
Jakten på mörk materia
Forskarvärlden har länge jagat efter svar kring den förbryllande mörka materia som en stor del av vårt universum består av. Endast fem procent av universum är materia som vi idag kan se och mäta. Resten, 95 procent, är outforskat och kallas för mörk materia och mörk energi. Detta antagande bygger bland annat på det faktum att galaxerna ute i rymden roterar som om det finns betydligt mer materia än vad vi kan se. 27 procent av universum uppges vara mörk materia och 68 procent mörk energi. Mörk energi anses vara det som får universum att ständigt accelerera i sin pågående utvidgning.
– Vi vet att den mörka materian finns. Den passerar igenom våra mätinstrument, men kan inte registreras, säger Caterina Doglioni.
Hon är en av forskarna bakom en ny studie med koppling till pågående forskning kring mörk materia. Studien fokuserar på hur man bättre kan utnyttja CERN:s enorma datamängder i jakten på den mörka materian. Doglioni och hennes partikelfysikkollegor, en grupp av forskare och studenter på Lunds universitet och CERN, har utvecklat en analysteknik som gör det möjligt att analysera betydligt mycket mer data än tidigare. Forskarna har riktat in sig på det analysområde där de tror det finns bäst chans att hitta spår efter de okända partiklar som skulle kunna ge ledtrådar om mörk materia. Liknande tekniker har tidigare använts av andra forskare vid experiment på CERN.
Tecken på okända krafter
Det man hoppas på är att hitta tecken på hittills okända partiklar som skulle kunna vara bärare av de okända krafter som i förlängningen utgör ett slags brygga mellan synlig och mörk materia, menar Doglioni.
– De här nya partiklarna kan sönderfalla till extremt kortlivade par av kvarkar, alltså själva byggstenarna till atomernas protoner och neutroner. När kvarkar sönderfaller bildas en typ av partikelskurar som vi kan hitta vid protonkollisionerna, säger Caterina Doglioni.
Hur lång tid det kan dröja innan ett genombrott sker i jakten på mörk materia vågar hon dock inte säga. Men svenska forskare är också involverade i andra, komplementära experiment inriktade på mörk materia, exempelvis ICECUBE, XENON1T och LDMX. Däremot konstaterar Doglioni att forskningsinsatserna ger spinoffeffekter under resans gång. Kunskapen kring att hantera dessa gigantiska datamängder har nämligen även ett värde utanför forskarvärlden och har bland annat inneburit att olika samarbeten har startats med industrisektorn.
Fakta om ATLAS
ATLAS är en av CERN:s experimentstationer. Där möts acceleratorringens två protonstrålar för att kollidera mot varandra med ofattbar energitäthet. Med hjälp av kollisionerna försöker forskarna ta reda på mer om hur materian är uppbyggd och vilka fler, okända partiklar som kan finnas utöver de kvarkar och andra byggstenar som hittills hittats – allt för att bidra till förståelsen av hur universum är uppbyggt.
Standardmodellen och den nya fysiken
Standardmodellen är den teori (naturlag) som fysikerna använder för att beskriva världen. Standardmodellen handlar dock enbart om den materia som vetenskapen känner till, och därför anses Standardmodellen numera bara vara en del i en större teori som beskriver världen. Insikten om att det mesta av universum istället består av okänd mörk materia och mörk energi gör partikelfysiken till ett ännu större äventyr, det som kallas jakten på den nya fysiken. Och i det sammanhanget finns det många frågor som vill ha svar: Finns det fler krafter än de fyra kända? Kan det finnas extra rumsdimensioner än de tre som människan uppfattar? Och hur små byggstenar består världen av egentligen – finns det något som är mindre än kvarkarna?
– Det här är inte vägen att gå för att behandla cancer. I bästa fall gör behandlingen ingen skillnad, men den kan också förvärra sjukdomen, säger Kristell Le Gal Beneroso, disputerad i medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Uppfattningen att antioxidanter skyddar mot cancer eftersom de neutraliserar så kallade fria radikaler har på senare år ifrågasatts i ett flertal studier. Antioxidanter skyddar inte bara friska celler i kroppen, utan också cancerceller, har det visat sig.
Enligt tidigare studier från den aktuella forskargruppen i Göteborg, under ledning av professor Martin Bergö, kan spridningen av både lungcancer och malignt melanom accelerera vid tillskott av vissa antioxidanter. Det sker i form av att antalet metastaser eller dottertumörer ökar.
Påskyndade tillväxten av tumörer
I arbetet med sin avhandling har Kristell Le Gal Beneroso tagit ytterligare ett steg och undersökt hur lungcancer och malignt melanom, i möss och mänskliga cancerceller, reagerar på tillskott av vissa sammansättningar av antioxidanter. Sammansättningarna binder till cellernas mitokondrier, som är de främsta tillverkarna av fria radikaler.
– Teorin bakom detta var att ge sig på mitokondrierna för att minska tillverkningen av fria radikaler och därmed blockera de DNA-skador som de fria radikalerna orsakar, och som i förlängningen kan ackumuleras och leda till cancer, säger Kristell Le Gal Beneroso.
– Men våra resultat visade att detta inte stämmer, sammansättningarna förhindrade inte cancer. Antingen orsakade de ingenting, eller så gjorde de situationen värre. I en modell med malignt melanom växte mössens tumörer betydligt fortare än hos de kontrolldjur som inte fick någon behandling.
Kan göra skada vid cancersjukdom
Resultaten från behandlingen med mitoTEMPO, den sammansättning som triggade tumörtillväxt i vissa försök, bidrar enligt Kristell Le Gal Beneroso till att ytterligare stärka bilden av att antioxidanter kan göra skada vid cancersjukdom.
Samtidigt kvarstår för många bilden av antioxidanter som något positivt, och att kosttillskott med antioxidanter är hälsosamt för kroppen.
– Kanske, hypotetiskt, hjälper du dina friska celler, men det finns inga starka bevis för att det är så. Däremot vet vi att när du väl har cancer, även odiagnostiserad, kan antioxidanter bidra till ökad tumörtillväxt, säger hon.
Antibakteriella ämnen används i samhället för att bekämpa bakterier, både i form av antibiotika men även som desinfektions- och konserveringsmedel i kosmetika med mera. Det finns misstankar om att antibiotika och andra antimikrobiella ämnen i miljön kan bidra till uppkomsten av antibiotikaresistenta bakterier. Av försiktighetsskäl är det därför viktigt att försöka hålla nere halterna så mycket så möjligt.
Finns i höga halter i reningsverken
Många antibakteriella ämnen är mycket vanliga i avloppsreningsverken och dessutom i höga halter, visar Marcus Östman vid Umeå universitet i sin avhandling.
– Högst halter finns i slammet, speciellt av så kallade kvartära ammoniumföreningar. Det utgående avloppsvattnet innehåller generellt lägre halter men stora mängder släpps ändå ut totalt.
Test med aktivt kol
I dagsläget saknas lagstiftning för att reglera utsläppen av dessa ämnen från reningsverk. Ny teknik utvärderas dock för att råda bot på problemet och i avhandlingen analyseras Sveriges första reningsverk med ozon i full skala i Knivsta samt en testanläggning med aktivt kol.
– Ozonet ökar reningseffektiviteten men det är först med aktivt kol som resultatet blir riktigt bra för många av de undersökta ämnena, säger Marcus Östman. Att bygga ut reningsverk med avancerad rening som nu har börjat ske skulle kunna minska utsläppen till miljön av ämnen som i dag är svåra att rena bort, som till exempel antibiotika och många andra läkemedel.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Skogforsk kan visa att granplantor som förökats med kloningsmetoden somatisk embryogenes är bättre på att stå emot angrepp från snytbaggar än plantor som odlats fram på traditionellt sätt. Det är troligen själva processen vid förökningen som triggar igång försvarsförmågan, vilket gör att upptäckten är av brett intresse för växtskyddsfrågor.
Blir genetiskt identiska
Vid förökning av barrträdsplantor genom somatisk embryogenes utvecklas celler från embryon i frön till flera genetiskt identiska individer. Under processen odlas de till en början i en näringslösning och utsätts för höga doser av vissa växthormoner. Med denna teknik är det möjligt att snabbt föröka en planta med goda genetiska egenskaper och få en stor mängd plantor. Metoden är därför av stort intresse för skogsnäringen och i Sverige pågår teknisk utveckling för kommersiell produktion av plantor.
– Vår upptäckt att plantor som tagits fram med hjälp av somatisk embryogenes också var mer motståndskraftiga mot snytbaggeangrepp gör tekniken än mer intressant, säger Adriana Puentes, studiens förstaförfattare och forskare vid SLU.
Somatiska embryon av gran utvecklas till flera identiska individer i en petriskål. Bild: Eva Persson
Upptäckten bygger på ett omfattande underlag. Granplantor framtagna med somatisk embryogenes från 50 halvsyskonfamiljer jämfördes med fröplantor från samma halvsyskonfamiljer i tre stora fältförsök anlagda av Skogforsk i södra Sverige. Det ursprungliga syftet var att se om det fanns skillnader i tillväxt beroende på hur plantorna hade förökats.
Tekniken hade betydelse
Forskarna använde två av försöken för att studera snytbaggeangrepp, men förväntade sig framförallt skillnader mellan de olika halvsyskonfamiljerna – inte att tekniken att ta fram plantan skulle ha betydelse.
– Vi blev väldigt förvånade när vi såg att plantorna som var framtagna med somatisk embryogenes genomgående hade klarat sig bättre från snytbaggeangrepp. Vi fick titta en gång till. Men det var så tydligt och vi hade två stora experiment som visade samma sak, säger Göran Nordlander, medförfattare och professor vid SLU.
Mindre angripna av snytbaggar
Plantorna som förökats genom somatisk embryogenes blev angripna av snytbaggar i ca 10 procent lägre grad och när de blev angripna så var mängden gnag cirka 25 procent mindre än på fröplantorna. Beroende på växtplats och andra faktorer kan effekten förväntas bli större eller mindre, men effekten är helt klart så pass stor att den har betydelse för skogsbruket.
Under själva processen att producera plantor med somatisk embryogenes används hormoner i höga halter. Det innebär en stress som liknar den som uppstår vid angrepp av skadegörare. Forskarna tror att det leder till att plantan har ett bättre försvar jämfört med fröplantorna eller kan reagera snabbare vid framtida angrepp.
– Vi tror att den ökade försvarsförmågan hos plantor som tagits fram med denna metod är ett generellt fenomen och därför kan denna upptäckt få betydelse för växtskyddet inom många olika områden. Till exempel används metoden vid odling av bananer, kakao, vindruvor och även andra barrträd som lärk. Nu vill vi fortsätta studera mekanismerna bakom fenomenet, säger Adriana Puentes.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Plant Science.
Adriana Puentes, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), adriana.puentes@slu.se
Batrachochytrium dendrobatidis är en vattenlevande parasitsvamp som orsakar sjukdomen chytridiomykos hos groddjur. Chytridomykos påverkar vattenbalansen i amfibier och leder till hjärtstillestånd.
Tolv arter av groddjur i Skåne
Studien gjordes i Skåne där det finns tolv arter av groddjur. I den aktuella studien ingick vanlig groda, vanlig padda, åkergroda, klockgroda, grönfläckig padda och strandpadda. Andelen infekterade individer inom arterna varierade stort. Vanlig padda och vanlig groda hade lägst andel infekterade individer medan grönfläckig padda, strandpadda och klockgroda hade störst andel infekterade individer.
Förutom att andelen infekterade individer skiljde sig mellan arter så påverkades detta också av miljön i dammarna och det omkringliggande landskapet. Andelen infekterade individer ökade om pH i dammen var högt och minskade om det fanns skog och många omkringliggande dammar i landskapet.
Känslig för temperatur
Tidigare studier har visat att svampen är känslig för temperatur och pH. Sammantaget med att antalet infekterade individer var högre i dammar med högre pH-värde, tyder resultaten på att svampen trivs bäst i sådana dammar. På liknande sätt kan skogen i landskapet påverka förekomsten av svampen eftersom det är relativt kallare där jämfört med mer öppna landskap.
Vissa grodarter undviker kallare miljöer och dammar med specifika pH-värden, vilket också påverkar förekomsten. Forskarna visade också att andelen infekterade individer minskar med antalet omkringliggande dammar, vilket kan bero på en så kallad utspädningseffekt, d.v.s. att sannolikheten att bli infekterad minskar med antalet grodor eller grodarter i landskapet.
Svampen är utbredd i Europa och Sverige och studien kommer att öka förståelsen för de faktorer som påverkar förekomsten av svampen och tack vare detta kan dammar med stor risk för förekomst av Batrachochytrium dendrobatidis lättare kunna identifieras i mer nordliga klimat.
Rapporten återger studier som gjorts i länder där en relativt stor och ökande andel av befolkningen är över 65 år. Rapportens författare drar slutsatsen att nuvarande överrepresentation av äldre i befolkningen i dessa länder naturligt kan och bör försvinna i framtiden.
Fortsatt folkökning ekologiskt omöjlig
– I media beskrivs ofta en åldrande befolkning som ett problem eller som en kris. Men alternativet, ständigt fortsatt folkökning, är inte ekologiskt möjligt på sikt, säger Frank Götmark vid Göteborgs universitet, en av tre författare till rapporten.
De bedömer att åldrande befolkningar på sikt öppnar för minskad befolkning i en rad tättbefolkade rika länder som idag har stora ekologiska fotavtryck. Befolkningsminskningen kan då minska resursförbrukningen, enligt författarna.
Ökande födelsetal och invandring påverkar i mycket liten omfattning fenomenet åldrande befolkning, utan ger istället främst folkökning. Global överbefolkning leder till allvarliga problem och bidrar till hög och ohållbar konsumtion, enligt rapporten.
Kan leda till fördubblad matproduktion
– Den leder också till allvarliga konflikter, överutnyttjande av sötvatten och jordar, och att naturliga miljöer och arter försvinner, folkökningen kan kräva nästan fördubblad matproduktion till år 2100, under en period med klimatförändringar, säger Frank Götmark.
Forskarna har granskat FN:s befolkningsrapport från 2017 och funnit att cirka fjorton procent av världens länder har minskande befolkningar. Exempel på sådana länder är Japan, Spanien, Italien, Estland och Tjeckien.
– Om FN:s prognos för framtiden stämmer skulle den innebära att 32 procent av världens länder har minskande befolkning 2050.
– Studierna visar att en åldrande och minskande befolkning ger mindre tryck på många ekosystem, som både människor och andra arter utnyttjar. Det skulle till exempel innebära lägre uttag i redan hårt utnyttjade fiskbestånd och lägre utsläpp av växthusgaser i länderna ifråga, säger Frank Götmark.
Många andra fördelar med äldre befolkning
Åldrande och minskande befolkningar har också många sociala fördelar, framhåller Frank Götmark.
– Den japanske ekonomen Akhiko Matsutani och andra forskare har påpekat att ett minskat utbud av arbetskraft kan innebära ökande löner för befintliga arbetare, vilket i sin tur kan öka välståndet per capita. Mindre befolkning innebär också mindre trängsel i urbana och andra miljöer. Den israeliska miljöforskaren Alon Tal framhåller fördelar som kortare pendeltider och köer, minskad stress, fler grönytor och högre livskvalité.
En annan slutsats som dras är att det finns en starkt överdriven rädsla för de ekonomiska konsekvenserna av en åldrande befolkning.
– Vi finner inget stöd för den vanliga uppfattningen att en åldrande befolkning skulle medföra att det saknas arbetskraft. Kostnader för hälsovård för äldre ökar temporärt i länder med åldrande befolkning. Men det omvända, alltfler barn och yngre, och mer infrastruktur och byggnader, ger på samma sätt kostnader för samhället.
− Pensionssystem justeras nu i allt fler länder och bör då utformas på ett rättvist sätt. Vi måste inse att fortsatt folkökning är ett globalt hot. Åldrande befolkning och alltfler äldre, ett tecken på fina medicinska framsteg, är samtidigt miljömässigt positivt, säger Frank Götmark.
Frank Götmark, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, mobil: 070-2309315, e-post: frank.gotmark@gu.se
Tarmfloran har en förmåga att påverka hur celler svarar på insulin, och kan på så sätt bidra till utvecklingen av diabetes typ 2, visar en studie publicerad i tidskriften Cell. Fynden påvisar en sjukdomseffekt som tidigare inte varit klarlagd.
Koppling mellan tarmflora och sjukdom
På senare år har tarmfloran associerats med många olika hälsoaspekter och sjukdomar. Det är dock bara ett fåtal studier som undersökt om en förändrad tarmflora kan vara direkt sjukdomspåverkande.
Nu visar forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, att tarmfloran hos personer med diabetes typ 2 kan kopplas till en annorlunda omsättning av aminosyran histidin, som man får i sig via kosten.
Detta leder i sin tur till bildandet av en produkt, imidasolpropionat, som försämrar cellernas förmåga att svara på insulin. Att minska mängden bakterieproducerat imidasolpropionat kan därför vara ett nytt sätt att behandla patienter med diabetes typ 2.
– All typ 2-diabetes orsakas inte av detta ämne, men vår arbetshypotes är att det finns grupper av patienter som eventuellt skulle gynnas av att förändra sin kost eller förändra sin tarmflora, säger Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin med fokus på tarmflorans roll vid metabolism.
I den aktuella studien analyserades olika ämnen som finns i blodkärlet som går från tarmen till levern. Forskarna upptäckte då att ämnet imidasolpropionat var anrikat hos patienter med typ 2-diabetes.
Med hjälp av avföringsprover kunde man också visa att tarmbakterier hos personer med diabetes typ 2 producerade imidasolpropionat när histidin tillsattes. Mekanismen fanns inte hos de diabetesfria kontrollpersonerna.
I studien ingick fem patienter med diabetes typ 2, och tio diabetsfria kontrollpersoner. Fynden bekräftades i en större studie som omfattade 649 personer.
Göteborgsforskarna fortsatte sedan att undersöka imidasolpropionats effekt på sockeromsättning, och fann att molekylen påverkade en signalväg som tidigare kopplats till ämnesomsättningsrelaterade sjukdomar genom att direkt aktivera ett visst protein, p38gamma.
Ger svar om bakomliggande mekanismer
Fynden ger svar på frågor som enligt Fredrik Bäckhed ofta förblir obesvarade i studier av tarmbakteriers kopplingar till exempelvis fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdom, nämligen hur de bakomliggande mekanismerna faktiskt ser ut.
Som föreståndare för Wallenberglaboratoriet för kardiovaskulär- och metabolforskning vid Sahlgrenska akademin ser han den translationella forskningsmiljön som en nyckel till de resultat som nu presenteras.
Translationell forskning innebär att problem som identifierats i sjukvården ligger till grund för pre-klinisk forskning och utveckling, med målet att resultaten snabbt ska kunna tillämpas i vården i form av förbättrade diagnostik- eller behandlingsmetoder.
Kombinationen av grund- och klinisk forskning skapar förutsättning för att kunna kartlägga bakterieframkallade mekanismer och samtidigt, genom förbättrade undersökningar, identifiera mer specifika patientgrupper och hitta nya behandlingsformer för det som mekanismerna ger upphov till, exempelvis hos personer med diabetes typ 2.
– Våra fynd visar tydligt på hur viktigt samspelet mellan tarmfloran och dieten är för att förstå vår ämnesomsättning i hälsa och sjukdom. Resultatet visar också att tarmbakterier från olika individer kan leda till produktion av helt olika ämnen som kan ha vitt skilda funktioner i kroppen, säger Fredrik Bäckhed.
– Vi har i ett par studier följt kvinnor som uppvisat hög grad av förlossningsrädsla i under sin graviditet och vi kan konstatera att kvinnorna skiljer sig åt i flera avseenden. Vi ser att det inte går att dela upp kvinnorna enbart i förstföderskor och omföderskor och vi ser också att det inte går att förklara deras rädsla med enbart medicinska eller sociodemografiska faktorer som grund, säger Elisabet Rondung, doktorand i psykologi vid Mittuniversitetet.
Erbjöds stöd under graviditeten
I en av studierna har 258 gravida kvinnor från mödrahälsovården Sundsvall, Västerås och Uppsala deltagit. Kvinnorna har erbjudits stöd för förlossningsrädsla under sin graviditet. Ungefär halva gruppen erbjöds internetbaserad kognitiv beteendeterapi och den andra halvan erbjöds stödsamtal med barnmorska. Kvinnorna i de båda grupperna visade upp i stort sett samma förändringar när det gällde hur deras rädsla utvecklades under graviditeten och upp till ett år efter förlossningen, vilket var den tidsperiod då kvinnorna följdes.
– Tittar vi på psykologiska faktorer finns det stora skillnader inom gruppen, vilket indikerar att kvinnorna troligen behöver olika former av stöd och hjälp för att hantera sin rädsla inför en förlossning. Vi undersökte exempelvis rädsla för blod eller injektioner, posttraumatiska stressymptom och symptom på ångest och depression. Det visade sig att det fanns ganska stora skillnader mellan kvinnorna i dessa avseenden, och att deras svarsmönster kunde grupperas i fem olika grupper, säger Elisabet Rondung.
Drabbar både förstföderskor och omföderskor
Den största gruppen kvinnor hade en förhållandevis låg symptombelastning på alla de studerade faktorerna. Två andra grupper uppvisade relativt starka symptom. I det ena fallet rörde det sig om tydliga symptom på blod- och injektionsfobi, och i det andra fallet om generellt höga symptom, särskilt gällande posttraumatisk stress. De sista två grupperna låg någonstans mitt emellan vad gäller graden av symptom. Både förstföderskor och omföderskor fanns representerade i alla fem grupperna.
Studierna är en del i en avhandling kring psykologiska aspekter av förlossningsrädsla av Elisabet Rondung.
– Intresset och engagemanget kring förlossningsrädsla är stort i Sverige, både från forskare och kliniker. Men, forskningsfältet är relativt litet och vår ambition har varit att komplettera existerande forskning. Hela området skulle generellt sett gynnas av en mer omfattande tvärvetenskaplig forskning, säger Elisabet Rondung.
I takt med den globala uppvärmningen och de ökande halterna av koldioxid i atmosfären tycks tillgången på kväve försämras för marklevande växter i naturen, visar en internationell studie som nyligen publicerades i Nature Ecology & Evolution.
– Även om vi lyckas stabilisera halten av koldioxid i atmosfären på en tillräckligt låg nivå för att undvika klimatförändringens allvarligaste konsekvenser, kommer många markekosystem att visa allt tydligare tecken på att det finns för lite kväve i marken, snarare än för mycket, säger Michael Gundale från SLU.
Det här gör det än viktigare att vi lyckas minska våra utsläpp av koldioxid.
För mycket eller för lite kväve?
Planetens gränser är ett begrepp som används ofta i miljödebatten idag. Enligt detta koncept finns det ett antal miljöproblem som vart och ett har ett eget gränsvärde, som inte kan överskridas utan att det uppstår tröskeleffekter som kan leda till oöverskådliga miljöeffekter.
En sådan gräns rör mängden kväve som med människans hjälp förs in i det biologiska kretsloppet, genom till exempel tillverkning av konstgödsel. Kvävets roll i övergödningen av sjöar och vattendrag har uppmärksammats under lång tid, och det anses ofta att planetens gränser när det gäller så kallat reaktivt kväve redan har överskridits.
Bakom studien står 38 forskare i ett internationellt samarbete som har letts av den amerikanske forskaren Joseph Craine. Sverige är representerat genom Michael Gundale från institutionen för skogens ekologi och skötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Samtidigt finns det en grundläggande osäkerhet om hur trenden verkligen ser ut när det gäller tillgången på kväve i jordens markekosystem. Halten av koldioxid har ökat med över 40 procent under de senaste 150 åren, vilket har varit positivt för växternas fotosyntes och bör ha ökat deras upptag av kväve från marken. Dessutom kan de längre växtsäsonger som klimatuppvärmningen bäddar för också göra att växternas behov av kväve är större än utbudet i vissa ekosystem.
Historiska bladanalyser visar långsiktig trend
För att få en bild av hur trenden ser ut analyserade forskarna en databas med kemiska undersökningar av blad från hundratals växtarter som hade samlats in från hela världen under åren 1980–2017. Studien bygger på kväveinnehållet i mer än 43 000 prover. Det de fann var en global trend mot minskad tillgång på kväve.
Flertalet markbundna ekosystem, till exempel skog och mark som inte har gödslats, blir mer oligotrofa, vilket innebär att det inte finns tillräckligt med näringsämnen.
– Idag framhålls det ofta att miljön utsätts för alltför stora nedfall av atmosfäriskt kväve, och att det leder till ekologiska problem. Detta är förvisso sant i många områden och miljöer, men nu verkar det som att miljöer som inte är starkt påverkade av kväve-föroreningar börjar drabbas av det motsatta problemet – att klimatförändringen leder till att växternas tillgång på kväve blir alltmer begränsad.
Begränsar skogens roll i klimatarbetet
Enligt artikeln ger den nya studien ytterligare belägg för att skogar inte kommer att kunna binda in så stora mängder kol från atmosfären som många av dagens klimatmodeller förutspår, eftersom skogens tillväxt tycks vara mer begränsad av kvävebrist än man tidigare har trott. Dessa nya insikter tyder på att det är ytterst brådskande att minska utsläppen av koldioxid.
I artikeln nämns också en annan tänkbar följd av att ekosystemen blir mer näringsfattiga: att växternas minskande proteinhalter även påverkar de växtätare som lever där. Detta återstår dock att undersöka.
Michael Gundales roll i studien var att bidra med data från svenska skogsekosystem och att medverka i tolkningen av analyserna.
– Studien visar den globala trenden. Hittills finns det dock inga tydliga belägg för att svenska skogar blir mer kvävebegränsade, men det är något som det behövs grundliga studier om. Samtidigt finns det en ganska färsk studie av norrländska vattendrag som visade att kvävehalterna har sjunkit stadigt under de senaste 30 åren.
Michael Gundale, forskare. Institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, Michael.Gundale@slu.se
Det har skett flera omvälvande händelser i jordens historia när miljön på vår planet har förändrats så dramatiskt att majoriteten av jordens växt- och djurarter försvunnit. Men efter varje massdöd har evolutionen långsamt fyllt i luckorna med nya arter.
Människan bakom utrotningen denna gång
– Vi lever för närvarande i ännu en period av kraftigt ökad utrotning av arter. Men denna gång sker det inte på grund av naturkatastrofer utan på grund av mänsklig aktivitet, säger Søren Faurby vid Göteborgs universitet, medförfattare till den aktuella studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Enligt studien skulle naturen behöva tre till fem miljoner år för att återhämta sig och återfå de arter som tros försvinna under de närmaste femtio åren. Och det kommer att ta fem till sju miljoner år att återställa den biologiska mångfalden till den nivå som fanns i människans barndom.
Förlust av vissa arter betyder mer än andra
Forskarna har använt sig av en omfattande databas över däggdjur. Den omfattar inte bara nu levande arter utan inkluderar även hundratals arter som fanns i människans barndom.
Alla arter har inte samma evolutionära betydelse, men flera av de däggdjur som försvunnit har inneburit stora förluster, enligt forskarna. Ett exempel är det som en gång var det största rovdjuret i Australien, det nu utdöda marsupiallejonet (Thylacoleo carnifex).
– När den arten försvann, för omkring 50 000 år sedan, förlorade vi en hel däggdjursfamilj, eftersom det bara fanns en art. Vi kan jämföra med exempelvis familjen kattdjur där det finns cirka 40 arter. Att marsupiallejonet utrotades var därför väsentligt mer skadligt än om ett annat enskilt däggdjur hade försvunnit istället, säger Søren Faurby.
Macrauchenia patachonica, som upptäcktes av Charles Darwin, tillhörde en grupp av förhistoriska sydamerikanska däggdjur som inte är nära relaterade till några av dagens däggdjur. Bild: Bruce Horsfall/Proceedings of the National Academy of Sciences.
Förlusten av hela familjelinjer snarare än enskilda arter innebär att väsentligt mer evolutionär historia går förlorad.
– När dessa djur dog ut tog de hela grenar av livets evolutionära träd med sig, säger Søren Faurby.
− Vi förlorade inte bara dessa arter, vi förlorade också de unika ekologiska funktionerna och de miljontals år av evolutionär historia som de representerade. Deras utrotning innebar att hela grenarna i jordens evolutionära träd hakades av, säger paleontologen Matt Davis från Århus universitet, som lett studien.
Svart noshörning kan vara borta om femtio år
De däggdjur som finns idag står inför ökande utrotningsnivåer, enligt forskarna. Så löper till exempel den svarta noshörningen hög risk att bli utrotad inom de närmaste 50 åren. Och den asiatiska elefanten är också hotad på sikt.
Men forskargruppen har inte bara dåliga nyheter.
– Våra data och metoder kan användas för att snabbt identifiera utrotningshotade, evolutionärt separata arter, så att det går att prioritera bevarandeinsatser och fokusera på att undvika de allvarligaste utrotningarna, säger Søren Faurby.
