Alzheimers sjukdom står för ca 60 procent av samtliga fall av demens i Sverige.
Cellens sophanteringssystem tycks spela en viktig roll för spridningen i hjärnan av Alzheimers sjukdom. En ny studie sätter strålkastarljuset på små vätskeblåsor som kallas exosomer. Forskarvärlden ansåg länge att exosomernas främsta roll var att hjälpa celler att göra sig av med restprodukter. Blåsorna kan lite förenklat liknas vid en soppåse som cellen kastar ut. Med tiden har kunskapen om exosomerna vuxit. I dag vet man att celler runt om i hela kroppen använder exosomer för att skicka information mellan sig. I blåsorna kan det nämligen finnas både färdiga proteiner och genetiskt material, som andra celler kan plocka upp.
Sprider sjukdomen till nya nervceller
I den nya studien visar Linköpingsforskarna att exosomer även kan transportera skadliga proteiner vid Alzheimers sjukdom och på så vis sprida sjukdomen till nya nervceller. Vid Alzheimers sjukdom klumpar felveckade former av proteiner, särskilt beta-amyloid och tau, ihop sig. Med tiden bildar de allt större plack i hjärnan, vilket sammanfaller med att nervceller dör. Den drabbade blir gradvis sämre i takt med att nya delar av hjärnan påverkas.
Hjärnvävnaden förtvinar vid Alzheimers
Alzheimers sjukdom gör att hjärnvävnad gradvis förstörs då nervceller börjar förtvina och dö i onormal omfattning. Hela storhjärnan drabbas men framför allt hjäss- och tinningloberna.
Sjukdomen kommer smygande, att fastställa en exakt tidpunkt för när den debuterar går inte. Den drabbade brukar märka av tilltagande glömska och svårigheter att planera och utföra vardagliga sysslor. Efterhand försämras spåk, tidsuppfattning och andra s k kognitiva förmågor. Oro och ångest är vanliga symptom. Även hallucinationer, vanföreställningar och beteendeförändringar tillhör sjukdomsbilden. I slutfasen tillkommer grava kroppsliga symptom.
Den klart största riskfaktorn för Alzheimers sjukdom är hög ålder. Sannolikheten att insjukna ökar betydligt efter 65 år. Även arvet har betydelse för uppkomsten av sjukdomen.
– Utbredningen av sjukdomen följer hur hjärnans delar är anatomiskt kopplade till varandra. Det verkar rimligt att sjukdomen sprids via kopplingarna i hjärnan och man har länge funderat på hur det går till på cellnivå när sjukdomen sprids, säger Martin Hallbeck, biträdande professor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet och överläkare i klinisk patologi vid Universitetssjukhuset i Linköping.
I samarbete med forskare i Uppsala undersökte han och hans medarbetare exosomer i donerad hjärnvävnad från avlidna personer. Forskargruppen vid Linköpings universitet upptäckte att det fanns mer beta-amyloid i exosomerna från personer som hade Alzheimers sjukdom jämfört med kontrollpersoner. Forskarna gick vidare med att rena fram exosomer från Alzheimerpatienters hjärnvävnad och undersöka om dessa kunde tas upp av celler som forskarna odlade i laboratoriet.
– Vi såg att exosomer från patienter kunde tas upp av odlade nervceller och skickas vidare till andra nervceller. Cellerna som tog upp exosomer som innehöll beta-amyloid blev sjuka av spridningen, säger Martin Hallbeck.
Bromsade spridningen av exosomer
Forskarna behandlade odlade celler med olika substanser som hindrar att exosomer bildas, släpps ut eller tas upp av andra celler. Genom att störa mekanismen kunde forskarna stoppa spridningen mellan cellerna. Metoderna som användes i laboratorieförsöken är inte lämpliga för behandling av människor, men upptäckten är principiellt viktig.
– Vår studie visar att den här spridningsvägen går att påverka och att det finns potential att försöka utveckla läkemedel som är riktade mot exosomerna. Fyndet av exosomernas betydelse för spridning öppnar också upp möjligheten att diagnosticera Alzheimers sjukdom på nya sätt genom att mäta exosomerna, säger Martin Hallbeck.
Kontakt:
Martin Hallbeck, biträdande professor, Linköpings universitet, martin.hallbeck@liu.se, 010-103 15 06 eller 073-055 51 03
Trots att företagens insamling av beteendedata på många sätt gagnar användaren, visar 2017 års SOM-undersökning att det nästan är två tredjedelar av svenskarna som inte anser att fördelarna överväger nackdelarna. Det är en inställning som hållit sig relativt konstant de senaste tre åren.
– Det är bara 24 procent av svenskarna som helt eller delvis instämmer i att det är bra att företag samlar in information i syfte att förbättra sina tjänster, jämfört med 59 procent som är negativa till detta. Det är också fler, 61 procent, som är negativa till att företag säljer vidare personlig information till andra kommersiella aktörer, jämfört med 24 procent som helt eller delvis accepterar det, säger Sara Leckner, universitetslektor i medieteknik vid Malmö universitet.
Vem är positiv till insamling av användargenererad data på internet? av Sara Leckner är ett kapitel i den kommande forskarantologin från SOM-institutet, Sprickor i fasaden.
Kapitlen i Sprickor i fasaden baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9 800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2017/2018.
Hela Sprickor i fasaden släpps digitalt den 26 juni 2018 och blir då fritt tillgänglig på www.som.gu.se.
Hälften vet inte hur man skyddar sig
I undersökningen fick de tillfrågade svara på frågor om vilken kunskap de anser sig ha om integritets- och säkerhetsinställningar på internet och om de vet i vilka syften företag samlar in data.
– Hälften av svenskarna svarar att de inte anser sig ha kunskap om datainsamling och ungefär lika många, 53 procent, uppger att de inte heller gör några aktiva val för att kunna surfa anonymt, säger universitetslektor Sara Leckner.
De finns dock en kategori svenskar som är positiv till datainsamling på internet, en inställning som hänger ihop med både ålder och utbildningsnivå hos de svarande.
De med kunskap om skydd mer positiva
I åldersgruppen 16-29 år tycker 36 procent att det är bra att företag samlar in information för att förbättra tjänster, medan endast 14 procent i åldersgruppen 65-85 år anser detta vara positivt.
– Yngre personer är mindre oroade över ofrivilligt delande än äldre. De är mer positiva till insamling av data för olika syften och är bättre på att använda sekretessinställningar och tekniska funktioner. Lågutbildade är generellt sett mer negativa till insamling än personer med högre utbildning, säger Sara Leckner.
Det finns också ett förhållandevis starkt samband mellan att ha god kunskap om insamling och att acceptera att information säljs vidare.
– Den senaste SOM-undersökningen visar att de som är positiva till företagens insamling karaktäriseras av att ha kunskap om när företag registrerar data, men de skyddar också sin integritet. Den trygghet som kommer av vana, frekvent användning och kunskap kring datainsamling tycks alltså påverka hur positiv man är, oberoende av i vilket sammanhang data samlas in, säger Sara Leckner.
Kontakt:
Sara Leckner, universitetslektor i medieteknik, Malmö universitet, sara.leckner@mah.se, 040-665 71 29
Medan det hälsobefrämjande forskningsprojektet i Göteborgsförorten Angered pågick visade resultaten att ungdomarna var ungefär lika fysiskt aktiva som ungdomar från andra områden i Sverige, med högre socioekonomisk status. Men forskningen visar att det är svårt att få till en bestående förändring. Trots goda erfarenheter visade det sig att interventionen inte hade någon positiv effekt efter två år.
Doktoranden Andreas Fröberg har i sin avhandling sett att ungefär hälften av ungdomarna nådde rekommendationerna om fysisk aktivitet – det vill säga 60 minuter eller mer per dag av fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitet – och att pojkar överlag var mindre stillasittande och mer fysiskt aktiva jämfört med flickor.
Avhandlingen bygger på data insamlade inom ett tvåårigt hälsofrämjande interventionsprojekt med fokus på bland annat fysisk aktivitet, kost, egenmakt och delaktighet. Stillasittande och fysisk aktivitet mättes med avancerade rörelsemätare. 114 ungdomar i årskurs 7 på tre skolor deltog från start i studien.
Ungdomarna aktiva i projektet
Vid tidigare interventioner har i förväg beslutats vilken typ av hälsobefrämjande aktiviteter som ska göras. Vanligtvis har det handlat om fler idrottslektioner eller erbjudande om fysisk aktivitet i anslutning till skoldagen. I det aktuella hälsofrämjande projektet skapades aktiviteterna istället genom ett samarbete mellan forskargruppen och de deltagande Angeredsungdomarna.
– Ungdomarna hade flera förslag och idéer på aktiviteter kring fysisk aktivitet, exempelvis muskelstärkande aktivitet med kroppen som belastning, promenad med stegräknare, jogging och löpning, dans och olika idrotter. Därutöver genomförde vi aktiviteter med teoretiska inslag, däribland sökning och sammanställning av hälsovinster av regelbunden fysisk aktivitet. Överlag var upplevelsen att ungdomarna uppskattade att samarbeta med varandra och tog ansvar för att planera och organisera olika interventionsaktiviteter, säger Andreas Fröberg
Inte meningslöst
Trots dessa positiva erfarenheter visar avhandlingen att interventionen inte hade någon positiv effekt när stillasittande och fysisk aktivitet mättes med avancerade rörelsemätare vid uppföljningen efter två år.
Slutsatsen är trots detta inte att hälsoprojektet var meningslöst.
– Nej, överlag har vi inom projektet positiva erfarenheter av att samarbeta med ungdomarna. Det är möjligt att interventionen har positiva effekter på stillasittande och fysisk aktivitet på längre sikt. Interventionen kan också ha haft positiva effekter på andra hälsoutfall, säger Andreas Fröberg.
Kontakt:
Andreas Fröberg, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet, andreas.froberg@gu.se, 073-722 70 26
Ledgångsreumatism eller reumatoid artrit (RA) är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar leder och andra organ. Som hjälp vid diagnostik av sjukdomen analyseras antikroppar mot aminosyran citrullin. Denna grupp av antikroppar, som kallas ACPA (anti-citrullinerade protein-antikroppar, bildas i samband med inflammation och beskrevs redan för cirka 20 år sedan. Sådana ACPA finns hos ungefär två tredjedelar av alla patienter med reumatisk artrit.
Immunsystemet angriper den egna vävnaden
Ledgångsreumatism, eller reumatoid artrit (RA) är den vanligaste reumatiska sjukdomen i Sverige. Cirka 0,5% av den svenska befolkningen drabbas. Två av tre är kvinnor.
Ledgångsreumatism är en autoimmun sjukdom. Det innebär att vårt immunförsvar går till skadliga angrepp på kroppens egen vävnad, genom autoantikroppar, det vill säga antikroppar som reagerar på kroppsegen vävnad istället för främmande material och orsakar en inflammation.
Det är sannolikt flera faktorer som bidrar till att sjukdomen bryter ut.
För de flesta börjar ledgångsreumatismen i händernas och/eller fötternas småleder. Man blir stel, öm och får värk. En eller flera av lederna svullnar upp och visar tecken på inflammation. Inflammationen är ofta symmetrisk, vilket innebär att till exempel höger och vänster fot drabbas likadant.
Behandlingen av ledgångsreumatism går ut på att dämpa inflammationen och smärtan och i bästa fall få dem att helt försvinna.
Senare forskning har visat att artrit-patienter med respektive utan ACPA-antikroppar har olika genetik. Uppkomsten av ledgångsreumatism hos de med ACPA är starkt kopplad till rökning, vilket inte gäller patienter utan ACPA.
– Därför har troligen patienter med och utan ACPA egentligen olika sjukdomar, med skilda orsaker, men de börjar med likartad klinisk bild, förklarar professor Johan Rönnelid, som leder forskargruppen bakom studien som publiceras i tidskriften Annals of the Rheumatic Diseases.
Kraftigare inflammation med flera olika ACPA-antikroppar Som grupp utvecklar de reumatiker som har ACPA mer ledinflammation, med mer ledskada (mätt med röntgen), jämfört med patienter utan ACPA. Vanliga ACPA-test är utformade för att detektera ett stort antal olika ACPA-antikroppar, oavsett vilket protein de reagerar med. Man vet dock att olika patienter bildar antikroppar mot olika citrullinerade proteiner eller proteinfragment.
När autoantikroppar binder till kroppsegna ämnen bildas immunkomplex, som sedan kan leda till inflammation. Två forskargrupper har visat att ACPA kan bilda sådana immunkomplex i provrör och där stimulera inflammation. ACPA har därför antagits stimulera inflammation genom att ingå i immunkomplex i den inflammerade leden.
– Men ingen har tidigare påvisat att ACPA-innehållande immunkomplex finns i kroppsvätskor hos patienter med ledgångsreumatism. Överhuvudtaget finns mycket lite forskning kring vilka antikroppar som finns i immunkomplex vid olika sjukdomar, eftersom fungerande laboratoriemetoder har saknats, säger Johan Rönnelid.
Handlar om bred repertoar
Forskarstudenten Azita Sohrabian, vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, har utvecklat en metod för att rena fram immunkomplex från olika kroppsvätskor. Denna metod har hon sedan kombinerat med att mäta 19 olika ACPA-antikroppar mot olika citrullininnehållande proteinfragment, i serum, ledvätska och i immunkomplex från 77 patienter.
Ingen enskild antikropp var generellt mer kopplad till graden av inflammation och ledskada jämfört med övriga ACPA. Däremot var antalet olika ACPA som kunde påvisas i immunkomplexen från inflammerade leder associerat med flera olika mått på leddestruktion och inflammation.
Fynden stöder misstanken att ACPA kan vara sjukdomsdrivande genom att bilda immunkomplex i lederna hos patienter med ledgångsreumatism, där dessa immunkomplex sedan kan driva inflammation i leden.
Ingen enskild ACPA förefaller vara speciellt viktig. Resultaten talar i stället talar för en bred ACPA-repertoar i immunkomplex från lederna kan driva den lokala inflammationen och ledskadeprocessen vid reumatoid artrit. Fynden överensstämmer med vad som tidigare visats vid antikroppsinducerad ledinflammation hos försöksdjur, där flera olika antikroppar mot samma protein behövs samtidigt för att skapa inflammation.
I museernas samlingar finns tusentals spelpjäser från järnåldern. I de flesta av pjäserna består råmaterialet valben från mitten av 500-talet. De tillverkades i stora volymer och standardiserade former. Det behövdes alltså en regelbunden tillgång på råmaterial, menar forskarna. Och eftersom tillverkarna av spelpjäser sannolikt inte kunde förlita sig på strandade valar, tolkar forskarna spelbrickorna gjorda av valben, som ett tecken på valjakt.
Förutom en osteologisk bedömning har ett litet antal spelpjäser artbestämts med hjälp av metoden ZooMS, Zooarchaeology by Mass Spectrometer. Metoden visar att alla de analyserade spelpjäser härstammar från nordkapare (Eubalaena glacialis).
Lätt val att jaga
Det är en stor val som vägt mellan 50-80 ton. På engelska kallas den Right Whale eftersom det var den rätta valen att jaga. Den simmade långsamt nära kusterna och innehöll så mycket späck att den flöt när den dödats.
Spelpjäserna av valben dyker upp vid samma tid som produktionsanläggningar för tran och stora båthus ökar kraftigt i norra Norge. Sannolikt har spelbrickorna tillverkats i detta område för vidare transport söderut för att till slut användas som gravgåvor i Sverige.
Den storskaliga valjaktens ursprung har länge varit höljt i dunkel. Skriftliga källor i Europa omtalar storskalig valjakt under perioder som motsvarar skandinavisk vikingatid. Även berättelser från 800-talet om den norske handelsmannen Ottar omnämner omfattande jakt på stora valar, men dessa uppgifter har länge varit omdiskuterade.
Tidiga handelsnätverk
Spelbrickorna indikerar inte bara tidig valjakt. För arkeologerna är de en viktig beståndsdel i forskningen kring tidiga, vidsträckta handelsnätverk som var väl fungerande flera hundra år före vikingatidens stadsbildning. Den nya studien, tillsammans med ett flertal andra arkeologiska studier under de senaste åren, visar på en alltmer påtaglig exploatering av havens resurser liksom norra Skandinaviens inland. I en kompletterande fördjupningsstudie kommer resultaten även att användas för att studera människans påverkan på de marina ekosystemen i relation till valarnas populationsutveckling eftersom starten för en storskalig valjakt flyttas bakåt i tiden.
Kontakt:
Andreas Hennius, doktorand vid institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Andreas.hennius@arkeologi.uu.se
John Ljungkvist, docent i arkeologi, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, John.ljungkvist@arkeologi.uu.se
Det är Ali Kazemi, professor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde, som i sitt forskningsprojekt undersökt vad som gör äldre, på äldreboenden och i särskilda boenden, mest nöjda.
– Syftet har varit att ta reda på vad som skapar mest kvalitet för äldreomsorgen i stort. Här är de äldres nöjdhet det enskilt viktigaste att ta hänsyn till, säger han.
Studien består av olika delar: en analys och genomgång av resultaten av Öppna jämförelser från Socialstyrelsen samt intervjuer, observationer och enkäter till personal inom hemtjänst och äldreboenden. Resultatet visar att prioriteringar kan behöva riktas om. För en äldreomsorg som ger fler nöjda äldre.
Nöjdhet har inte med pengar att göra
– Öppna jämförelser påvisar att det finns stora skillnader mellan olika kommuner, med sin ranking. Den rankingen utgår från att mer pengar och budgetmedel i sig ger bättre kvalitet i äldreomsorgen, säger Kazemi och fortsätter:
– Men vår forskning visar att det inte har ett samband med nöjdhet. Skillnaderna behöver inte alls vara så stora, som Öppna jämförelser ger sken av. Till exempel har Sveriges högst placerade kommun endast ungefär 18 procent fler nöjda äldre än Sveriges lägst placerade kommun.
Forskningen visar istället att det är andra faktorer som får äldre att må bättre på ålderns höst – och som därmed skapar en bättre äldreomsorg.
– Personalens bemötande är allra viktigast. Inte minst genom att de bygger relationer som ger trygghet. Bra relationer med personalen kan också minska känslan av ensamhet bland de äldre.
”Tona ner fokus på mätningar”
Kommuner och myndigheter behöver därför jobba för en god äldreomsorg, bortom nuvarande rankingsystem och mätningar, anser Ali Kazemi.
– En rekommendation till kommuner och myndigheter är att man tonar ned befintligt fokus på rankningar och procentandelar i nöjdhetsmätningarna. De innehåller för mycket osäkerhet och tolkas ofta på fel sätt. Istället borde fokus ligga på att utveckla vården, med den äldre människan i första rummet.
Kontakt:
Ali Kazemi, professor i socialpsykologi, Högskolan i Skövde, ali.kazemi@his.se
Eftersom robotar saknar mänskliga sinnen är de beroende av information från bland annat sensorer för att kunna navigera. Forskning från Högskolan i Halmstad visar hur robotar ska kunna förstå och bli mer medvetna om sin omgivning så att de effektivt kan anpassa sina rörelser i utmanande arbetsutrymmen.
När en mobil robot ges möjlighet att upptäcka sin omgivning – allt i från väggarna i rummet, till hinder som till exempel människor och stolar – kan den skapa sin egen karta.
Berikade kartor som ledsagare
Robotkartan kan utvecklas genom att lägga till lager av information från en mängd olika källor, så som kameror och laserskannrar. På så vis integreras ytterligare kunskaper i robotarnas interna representation av omgivningen. Denna typ av berikade kartor kallas för semantiska kartor. De är en viktig pusselbit för att kunna skapa effektiva och pålitliga automatiska mobila robotar.
– På en yta där robotar och människor arbetar sida vid sida är det viktigt att robotarna är ”lydiga” och medvetna om sin omgivning. Semantiska kartor är ett sätt att ge roboten denna utökade förståelse, säger doktoranden Saeed Gholami Shahbandi vid Akademin för informationsteknologi vid Högskolan i Halmstad.
Han föreslår tekniker som ger mer information till kartor genom modellering och semantisk notering, med syfte att berika den slutliga robotkartan.
Robotisk kartläggning
– Robotisk kartläggning är ett avancerat forskningsområde som bygger på stora förbättringar inom robotik, maskininlärning och datorseende. En sådan omfattande forskningsdisciplin har gjort det möjligt att utveckla metoder som kan hantera utmanande miljöer som lager- och kontorsbyggnader eller bostäder, säger Saeed Gholami Shahbandi och fortsätter:
– Jag ser fram emot att robotikforskning förbättrar människans livskvalitet ytterligare och att robotar blir tillgängliga i allas vardag.
Grundläggande för att förbättra inlärningsprocessen för elever i svenska som andraspråk (SAS) är förmågan att kunna mäta den språkliga komplexiteten som eleverna kan hantera och producera på olika nivåer under sin utveckling. I en ny avhandling presenteras just en metod för automatisk analys av språklig komplexitet i svenska texter.
– Det är en stor skillnad vad gäller mängden och typen av ord och grammatiska strukturer som språkinlärare på nybörjarnivå kan förstå och producera, jämfört med dem som är på en mer avancerad nivå, säger Ildikó Pilán, doktorand vid Göteborgs universitet.
– En metod för att automatiskt kunna fånga skillnaden i språklig komplexitet mellan olika färdighetsnivåer gör det enklare att ge eleverna en optimal utmaning som lättare och snabbare kan öka deras kompetens.
Klassificerar elevuppsatser efter färdighetsnivå
I sin avhandling presenterar hon den nya metoden för språklig komplexitetsanalys och undersöker hur den kan användas för att hitta lämpligt svåra läromaterial för eleverna samt för att utvärdera deras skrivande.
Klassificeringssystemet är utvecklat med hjälp av språkteknologiska verktyg och maskininlärningsmetoder, för att bedöma komplexiteten i svenska texter. Det automatiska systemet lär sig klassificera texter baserat på vissa språkliga egenskaper.
Ildikó Pilán visar också att även kursbokstexter kan användas som exempeltext för att effektivt automatiskt klassificera elevuppsatser i enlighet med deras färdighetsnivå.
– Detta är speciellt värdefullt med tanke på att tillgången till exempeltexter med uppmärkta nivåer ofta är begränsad.
Forskningsresultaten har även integrerats i en fritt tillgänglig online-lärplattform, Lärka där både ett verktyg för textkomplexitetsanalys (TextEval) och ett meningsurvalsystem (HitEx) har lagts till.
– Det bör absolut föras en diskussion om det allmänna svenska sjukvårdssystemet ska subventionera läkemedelsbehandlingen, säger Joakim Strömberg, disputerad vid Sahlgrenska akademin, överläkare och specialistläkare i ortopedi och handkirurgi vid universitetssjukhuset.
Folksjukdomen Dupuytrens kontraktur, eller vikingasjuka som den ofta kallas på svenska, drabbar ungefär tio procent av männen och två procent av kvinnorna i Norden. Flertalet som får sjukdomen har passerat 60 års ålder.
Tillståndet innebär att det bildas en sjuklig bindvävssträng på insidan av fingret, som på sikt inte kan rätas ut. Vanligen är det lill- och ringfingrarna som kroknar, ofta i båda händerna. Utöver ålder kan sjukdomen kopplas till bland annat ärftlighet och diabetes.
Stor prisskillnad I arbetet med sin avhandling har Joakim Strömberg studerat 156 patienter som behandlats med antingen Xiapex, en injektionsvätska som bryter ner bindvävssträngen, eller med så kallad nålfasciotomi, ett minimalt kirurgiskt ingrepp som görs under lokalbedövning och där strängen skärs av med en nål.
Uppföljningarna vid sex månader, ett år och två år visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna, med undantag för att de som fått Xiapex hade mer ont vid ettårsuppföljningen. Priset för en dos Xiapex är cirka 6 500 kronor, material för nålfasciotomi kostar 150.
Till historien hör att när Xiapex kom i början av 2010-talet var det hälften så dyrt som dåvarande standardbehandling, öppenkirurgi. Dessutom kunde en patient behandlas flera gånger med Xiapex, vilket var betydligt svårare med den öppna kirurgin.
Mindre besvär Sjukdomen kommer ofta tillbaka och behöver behandlas igen, vilket ökar vikten av insatser som går att upprepa. Även detta talar för den modernare nålkirurgin, menar Joakim Strömberg, kliniskt verksam i Västra Götalandsregionen, där Xiapex normalt inte används.
– Man har enligt mitt förmenande haft en väldig övertro på att det här läkemedlet bryter ner strängvävnad bättre är kirurgi, och på många håll har man glömt bort eller aldrig övervägt att titta på alternativen, säger han.
– Nålkirurgin är inte alls lika besvärande för patienterna. Det är en väldigt enkel metod som inte ger så mycket smärta efteråt och inte kräver någon särskild rehabilitering, konstaterar Joakim Strömberg.
En mikroresonatorkam är en optisk enhet som genererar väldigt skarpa, regelbundet åtskilda, frekvenslinjer i ett litet mikrofotoniskt chip. Denna teknik utvecklades för ungefär ett decennium sedan och har nu nått en mognadsnivå som möjliggör nya applikationer som exempelvis laserradar, avkänning, tidtagning och optisk kommunikation.
Kärnan i en mikroresonatorkam är ett litet optiskt hålrum som begränsar och inskränker laserljus i rymden. Tekniken utgör en gynnsam miljö för att utforska nya ickelinjära fysiska fenomen – vilket chalmersforskare har dragit nytta av i ett samarbete med amerikanska forskare.
Ett hål av ljus
– Vi observerade att mikroresonatorkammens optiska frekvenser interfererade negativt under en kort tidsperiod, säger Victor Torres Company, docent, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2.
– Då bildades en våg inuti hålrummet, som liknade ett ”hål” av ljus. Det intressanta med den här vågformen är att den gav en hög effekt per frekvenslinje, vilket var viktigt för att möjliggöra dessa högpresterande experiment i fiberkommunikationssystem, säger Victor Torres Company, docent vid avdelningen för fotonik vid Chalmers.
Hur dessa ”mörka” ljuspulser uppstår är långt ifrån klarlagt, men forskarna tror att pulsernas unika egenskaper möjliggör nya applikationer inom fiberoptiska kommunikationssystem och spektroskopi.
– Det här är en ljus början för att bättre förstå uppkomsten av mörka pulser i mikroresonatorer och deras möjliga användning i optisk kommunikation. Forskningen kan leda till snabbare och mer energieffektiva optiska kommunikationslänkar i framtiden.
Stora framtida prestandakrav
De nya resultaten är frukten av ett samarbete mellan forskare på Purdue University i USA, som tillverkade proverna, och professor Peter Andreksons forskargrupp på avdelningen för fotonik på Chalmers, där det finns utrustning för forskning inom fiberoptisk kommunikation.
– Våra resultat är inte den första demonstrationen av kommunikation med en mikroresonatorkam, men det är första gången den uppnår en prestanda som är kompatibel med de starka kraven på framtida kommunikationssystem, säger Peter Andrekson, som också är en av författarna till artikeln i Nature Communications.
– Att få arbeta med mikroresonatorkammar i det här experimentet har varit en otrolig upplevelse. Demonstrationen har gjort det möjligt för oss att undersöka vilka krav som ställs på framtida datasändare i chip-skala, samtidigt som vi kan visa potentialen för den mycket spännande mörka pulskamtekniken, säger han.
Kontakt:
Victor Torres Company, docent, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers, torresv@chalmers.se
CRISPR-Cas9 är ett molekylärt maskineri som först upptäcktes i bakterier. Det kan programmeras för att klippa av ett DNA på en exakt plats i genomet.
Gensaxen kan användas för att korrigera felaktiga delar i DNA:t och utvärderas för närvarande i kliniska prövningar i USA och Kina i syfte att behandla cancer. Inom kort startar även försök att behandla ärftliga blodsjukdomar och sicklecellanemi.
Två oberoende studier publicerade i tidskriften Nature Medicine visar nu att terapeutisk tillämpning av genredigeringsverktyget kan öka risken för cancer. I laboratorieförsök med mänskliga celler visar forskarna att CRISPR-Cas9 aktiverar ett protein kallat p53, som fungerar som cellens “första hjälpen” vid skador på DNA.
Brist på p53 kan bidra till cancer
När p53-proteinet är aktivt blir CRISPR-Cas9-genredigeringen mindre effektiv. Celler som saknar p53 eller inte kan aktivera proteinet får därför bättre resultat av genredigeringen. Tyvärr är brist på p53 också känt för att bidra till att celler börjar växa okontrollerbart och omvandlas till cancerceller.
– Genom att plocka ut celler som med hjälp av CRISPR-Cas9-tekniken lyckats reparera den skadade gen som vi tänkt reparera, kan vi också oavsiktligt komma att välja celler utan funktionellt p53. Om cellerna sedan transplanteras in i en patient kan de ge upphov till cancer, vilket skapar oro kring säkerheten med CRISPR-baserade genterapier, säger Emma Haapaniemi, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet och delad försteförfattare till studien.
Forskarna framhåller samtidigt att CRISPR-Cas9 är ett kraftfullt verktyg med fantastisk terapeutisk potential.
Förbättra behandlingens säkerhet
– Liksom alla medicinska behandlingar kan CRISPR-Cas9-baserade terapier ha biverkningar som patienter och vårdgivare bör vara medvetna om. Vår studie tyder på att det framtida arbetet avseende mekanismer som utlöser p53 som svar på CRISPR-Cas9 kommer att vara avgörande för att förbättra behandlingens säkerhet, säger Bernhard Schmierer, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, chef för avdelningen High Throughput Genome Engineering Facility (HTGE) vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och en av studiens huvudförfattare.
Delar av studien genomfördes vid det SciLifeLab-finansierade centret National Genomics Infrastructure. Forskningen har även fått stöd av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Cancerfonden, Barncancerfonden och Finlands Akademi.
Kontakt: Bernhard Schmierer, forskargruppsledare, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, Science for Life Laboratory (SciLifeLab), bernhard.schmierer@ki.se
Trots intensiv forskning finns många obesvarade frågor kring prostatacancer som är en av de vanligaste cancersjukdomarna. Sjukdomen är mångfacetterad med flera undertyper samtidigt som det finns olika tillvägagångssätt för diagnostik och behandling. Vård och behandling varierar också länder emellan.
Det EU-finansierade projektet PIONEER samlar 32 partner från nio länder, och lanserades nyligen i Amsterdam. Från Sverige deltar bland andra Lunds universitet genom Anders Bjartell, professor i urologi och Susan Evans Axelsson, biträdande laboratorieforskare i samma forskargrupp.
– Tack vare storlek och innehåll har PIONEER möjlighet att på ett nytt vis samla och utveckla forskningen och vården inom prostatacancer både i enskilda länder och över landsgränserna, berättar Anders Bjartell, som även är biträdande projektkoordinator för PIONEER och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Stora mängder kliniska patientdata och forskningsdata från flera länder länkas samman så att prostatacancerexpertis i Europa kan förbättra både diagnostik och behandling. Det ska bland annat ske genom att fylla kunskapsluckor när stora mängder data kombineras med avancerade metoder.
Patienter och experter prioriterade frågor Innan projektet startade fastställdes vilka som är de viktigaste frågorna att lösa inom prostatacancer. Online-intervjuer med ett stort antal prostatacancerspecialister samt patientföreträdare och life science-industri i hela världen har genomförts. Därefter enades de olika företrädarna om vilka som är de fem toppfrågorna inom prostatacancer:
Patientens genetiska profil – vilka är fördelarna med att bestämma den och koppla den till klinisk diagnostik (till exempel screening) och behandling?
Vilka samband finns mellan förekomsten av biverkningar och olika typer av behandlingar?
Hur utvecklas hälsan hos patienter med prostatacancer som ej är under behandling och hur påverkar parallella sjukdomar hälsan?
Vilka tumör- och patientvariabler bör man ta hänsyn till vid beslut om behandling?
Finns det fördelar med lokal tumörbehandling vid spridd prostatacancer?
Letar upp fler databaser om det behövs Lunds universitet har en central uppgift i projektet – och en av de svåraste enligt Anders Bjartell. Det handlar om att leda arbetet med att skapa tillgång till alla de databaser som ska kopplas samman och ge forskarna förutsättningarna att besvara frågorna ovan. En helt ny dataplattform i jätteformat ska skapas.
Över 50 kliniker och forskningsinstitut i olika länder med potentiellt intressanta data har identifierats och accepterat att bidra med patientuppgifter. Även flera stora läkemedelsbolag som gjort kliniska prövningar inom prostatacancer är med i projektet.
Till en början görs nu en närmare kartläggning av vilka data som finns i de olika databaserna. Därefter är det dags för prioritering och kontraktsförhandlingar för att få tillgång till de viktigaste datauppgifterna. En bedömning ska också göras om projektet behöver hitta ytterligare databaser.
Svar på frågan om överdiagnostik
Bland de redan identifierade databaserna återfinns de omfattande befolkningsstudierna Malmö Förebyggande Medicin (MFM) och Malmö Kost Cancer (MKC) som finns vid Lunds universitet och är flitigt använda inom medicinsk forskning.
Det finns stora förhoppningar på den kliniska nytta som projektet kan bidra med:
– Överdiagnostiken vid användning av PSA-test är idag en av de mest diskuterade frågorna i samband med prostatacancer. Här kan PIONEER tillföra värdefull kunskap, bland annat genom att undersöka betydelsen av patientens genetiska profil, menar Susan Evans Axelsson, som har en viktig roll i flera delprojekt.
Anders Bjartells forskargrupp driver sedan tidigare olika projekt som använder Big Data och artificiell intelligens inom prostatacancer.
Kontakt:
Anders Bjartell, biträdande projektkoordinator PIONEER, professor i urologi vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, anders.bjartell@med.lu.se
Fakta/PIONEER
PIONEER (Prostate Cancer DIagnOsis and TreatmeNt Enhancement through the Power of Big Data in EuRope)finansieras genom EU:s satsning på innovativ medicin, IMI (Innovative Medicines Initiative) och har en budget på 12 miljoner Euro (varav hälften betalas av life science-industrin). Projektet initierades av European Association of Urology (EAU) och är ett av en handfull stora Big Data-projekt som IMI för närvarande stödjer.
Ryktet om förbränningsmotorns död är betydligt överdriven – åtminstone enligt förbränningsforskarna själva som gör bedömningen att de flesta elektrifierade fordon kommer vara hybrider.
– Ytterst handlar det om att merparten av elproduktionen faktiskt inte är grön på länge än. Därför är det viktigaste målet inte att få elektrifierade bilar i sig, utan att se till att vi accelererar produktionen av grön energi från vindkraft, vattenkraft och biomassa och använder den där den behövs bäst, säger Per Tunestål, professor i förbränningsmotorer vid LTH, Lunds universitet.
Fakta/Bombardierskalbaggen
Naturen har utrustat den lilla skalbaggesorten Bombardier med en inbyggd ”motor” som sätts igång när den känner sig hotad av fienden. Då skjuter skalbaggen ut en varm och giftig vätska från baken, bestående av flera hundra droppar per sekund. Konstruktionen av denna inbyggda millimeterstora anordning är både avancerad och ovanlig och har därför fascinerat och inspirerat forskarvärlden – och motorutvecklare.
Forskarna har nu tillsammans med Swedish Biomimetics 3000 utvecklat den nya reningstekniken. Närmare bestämt har de byggt en ny insprutare – inspirerad av bombardierskalbaggen – och applicerat på en befintlig teknik för att reducera NOx, Selective Catalytic Reduction (SCR).
SCR-tekniken går ut på att urea sprutas in och omvandlar NOx till kvävgas och vattenånga. Den används idag i dieselfordon som är Euro 6/VI-klassade, men lyckas bara reducera NOx-halten till en viss del, då den kräver höga temperaturer för att reagera i katalysatorn.
Med den nya insprutaren reduceras halten signifikant jämfört med dagens teknik, visar de tester som gjorts i motorlabbet på LTH.
– Dessutom tar den också bort illaluktande och hälsoskadlig ammoniak som bildas när NOx ska oskadliggöras, säger Per Tunestål.
Förklaringen?
Det finns flera, men en nyckel handlar om utformningen av sprayen.
– Vi får till en spray med många små varma droppar som injiceras med hög hastighet jämfört med dagens system. Detta underlättar omblandningen med avgaserna och fördelar sig bättre över katalysatorns yta.
Bombardierskalbaggen skrämmer bort fiender genom att spruta en het, giftig vätska på angriparen. Bild: Swedish Biomimetics 3000
Nyligen skrevs avtal med en stor leverantör av avgasefterbehandlingssystem. Och tekniken förväntas komma i produktion om några år. Projektet har delfinansierats av Energimyndigheten.
– Kraven på livsmedelsförpackningar är att de ska skydda och förlänga hållbarheten av livsmedlet samt fungera vid transporter, säger Asif Javed, doktor i kemiteknik vid Karlstads universitet.
För att klara kraven krävs en skyddsbarriär i pappersbaserade förpackningar som till exempel för juice- eller mejeriprodukter. Detta för att hindra att vatten eller syre tränger genom förpackningen och förstör livsmedlet. Vanligtvis tillverkas denna skyddsbeläggning av plast gjord av petroleumbaserade råvaror.
På sikt behöver vi helt ersätta petroleumbaserade material i livsmedelsförpackningar med biobaserade material. Och i stället för plast kan en blandning av stärkelse och andra polymerer fungera lika bra som skyddsbarriär i pappersförpackningar, visar forskning från Karlstads universitet.
– I min forskning har vi använt en blandning av stärkelse och lignin för att få en skyddsbarriär som håller måttet, säger Asif Javed.
– Men för att nya material ska komma i bruk krävs att de är minst lika bra eller bättre än petroleumbaserade material. Det gäller alla aspekter som att skydda livsmedlets hållbarhet, kostnader och effektivitet vid tillverkning och transporter. Jag har även arbetet med biologiskt nedbrytbara blandningar av stärkelse och vissa petroleumbaserade makromolekyler. Dessa material tillverkas då inte till 100 procent av förnyelsebara råvaror, men har den nog så viktiga egenskapen att de bryts ner av naturen om de skulle hamna i skogar, sjöar och hav utan att lämna efter sig skadliga mikroplaster.
Behövs mer forskning för att helt ersätta plasten
Det används redan idag olika biobaserade alternativ vid livsmedelsförpackning, men mer forskning behövs för att på sikt helt kunna ersätta petroleumbaserade material.
– Min förhoppning ar att vi ska kunna forska vidare inom detta område, säger Asif Javed. Här i vår region finns goda förutsättningar för forskning inom fiberbaserade processer och produkter i samverkan med näringslivet.
Forskningen har genomförts inom Vipp forskarskola vid Karlstads universitet och finansierats av företaget Billerud Korsnäs samt KK-stiftelsen. Vipp, forskarskola för värdeskapande i fiberbaserade processer och produkter, är ett samarbete mellan Karlstads universitet och ett flertal företag inom främst skogsindustrin i Sverige och Finland.
Kontakt:
Asif Javed, doktor i kemiteknik vid Karlstads universitet, asif.javed@kau.se
En del av de kvinnor som är i 60-årsåldern och uppåt har en liten tumör med låg risk för återfall. Det gör att de kan avstå från strålbehandling och ändå uppnå ett bra resultat.
– I ett av mina delarbeten har vi tittat på en så kallad lågriskgrupp. De har en snällare typ av bröstcancer och där har vi avstått från att ge strålbehandling och ger enbart antihormonell tablettbehandling efter operationen, säger Åsa Wickberg, överläkare på kirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Forskningsresultatet visar att risken för återfall efter fem år är låg. Det talar för att den här gruppen skulle kunna avstå från strålbehandling. Resultaten har redan bidragit till att en del kvinnor i Sverige inte har behövt genomgå den här behandlingen.
Strålning en gång direkt efter operationen – Universitetssjukhuset Örebro var det första sjukhuset i Sverige som införde intraoperativ brachyterapi (IOBT) för fem år sedan. Det är en strålbehandlingsmetod som är ett alternativ till den traditionella metoden som består i strålbehandling varje vardag under 3-5 veckor, säger Åsa Wickberg.
Fördelen med IOBT är att behandlingen kan ges vid ett tillfälle och att det sker samma dag som operationen. Man slipper då de dagliga resorna in till sjukhuset.
– Efter att vi har tagit bort tumören i bröstet förs en kula ner där. Vi har gjort en egen applikator som vi är ensamma om att använda oss av. Tack vare den kan vi få strålbehandlingen mera precis på området som ska behandlas, avslutar Åsa Wickberg.
Kontakt:
Åsa Wickberg, överläkare vid Kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, asa.wickberg@regionorebrolan.se
– Rökningen orsakar sannolikt förändringar som förs vidare inte bara till nästa utan även till nästnästa generation. Det skulle kunna vara en bidragande förklaring till varför astma i befolkningen inte har minskat i samma takt som rökningen, säger Lennart Bråbäck, barnläkare och docent knuten till Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Att rökning kan ge luftvägsbesvär både för rökaren själv och för barnet i magen är känt sedan tidigare och inte så svårt att förstå. Forskare vid Umeå universitet och gästforskare från Melbourne har visat att den effekten förs vidare över generationsgränser till barnbarn, även om barnets mamma har varit helt rökfri. Det handlar alltså i detta fall inte om exponering för rök under själva den aktuella graviditeten, utan om något som går i arv sedan mormors graviditet. Detta visade forskarna i en studie som presenterades i vintras.
Ärvd risk via döttrarna
Nu har forskarna i en annan studie dessutom kunnat visa att det inte finns någon motsvarande effekt om det istället är barnets farmor som har rökt. Det tyder på att den ökade astmarisken förmedlas via döttrarna och inte via sönerna.
– Detta är absolut inget skäl att inte sluta röka inför en graviditet bara för att mormor rökte. Risken att barnet ska få astma är givetvis större om också mamman röker. Och framför allt är det en risk som man kan påverka här och nu, säger Lennart Bråbäck.
Det gick att se att mormors rökning ökade risken för att barnbarnet ska få astma med 20 procent, vilket är en signifikant ökning. Riskökningen var både före och efter tre års ålder. Hur många cigaretter per dag som mormor hade rökt verkade inte ha någon direkt betydelse.
Sambandet mellan mormors rökning under graviditet och den ökade risken för astma hos barnbarnet kvarstod sedan forskarna kontrollerat för andra samverkande faktorer, framför allt utbildning och ekonomi. Den ökade risken för astma till följd av mormors rökning kan bero på epigenetik.
Gener som får ett annat uttryck
Epigenetik handlar om miljöfaktorer som får gener att uttryckas annorlunda. Epigenetiska förändringar fungerar som strömbrytare; de kan stänga av eller koppla på specifika gener. Fostertiden är likt ett epigenetiskt öppet fönster med ökad känslighet för bland annat nikotin. I studier på gravida möss har nikotin gett effekter som överförts till tre generationer.
– Vid liknande försök där möss utsattes för partiklar från dieselavgaser kunde man också se en ökad risk för barnbarnen att utveckla astmaliknande tillstånd. Det talar för att det är viktigt att gå vidare med studier även av den yttre miljön, säger professor Bertil Forsberg vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Den första studien omfattar 44 853 mormödrar till 66 271 barnbarn som föddes mellan 1996 och 2010. Den andra studien, där man även tittat på farmödrarna, omfattar 10 329 barn som fötts efter 2005.
Kontakt:
Lennart Bråbäck, Docent vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, lennart.braback@umu.se
Bertil Forsberg, Professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, bertil.forsberg@umu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
