– Studierna visar att det, i hög grad, fortfarande är stereotyper som styr i arbetslivet och i övriga delar av samhället. Vi kunde också se i våra studier att det, traditionellt sett, ”manliga” yrket brandman uppfattas som att det kräver mer kompetens än exempelvis ett traditionellt sett ”kvinnligt” yrke som sjuksköterska, säger Ingrid Zakrisson, professor vid avdelningen för psykologi på Mittuniversitetet.
Studierna från Mittuniversitetet som nyligen presenterades vid en internationell forskningskonferens i San Francisco, består av sex olika studier kring jämställdhet och genus med koppling till arbetsliv och till beslutsfattande situationer.
Kompetens mer jämställt
I en av studierna ombads deltagarna att fördela en lönepott på 5 000 kronor per månad mellan fyra olika individer, som alla var fastighetsmäklare. Individerna tilldelades egenskaper som antingen betonade kompetens eller värme. Den studien visade att individer som bedömdes som mer kompetenta fick en större löneökning jämfört med de som bedömdes mindre kompetenta. Och här fanns ingen skillnad mellan könen.
Men studien visade också att egenskaper förknippade med värme var mer fördelaktiga för en man jämfört med för en kvinna med motsvarande egenskaper.
– Rent krasst kan vi konstatera genom våra studier att mycket talar för att män får mer i lönekuvertet jämfört med kvinnor när en arbetsgivare ska värdera egenskaper som förknippas med värme, som till exempel att vara trevlig, säger Pär Löfstrand, doktor i psykologi vid Mittuniversitetet.
Undersökningen består av sex studier som på olika sätt har granskat vilken effekt könstillhörighet kan ha beroende på om en person uppfattas som kompetent eller varm. Antalet deltagare i de olika studierna varierar från 97 till 397 personer och de har fått svara på frågor i frågeformulär.
– Studierna utgår från tidigare internationell forskning där kopplingen mellan kön och föräldraskap visat att ”karriärkvinnor” uppfattas som mindre kompetenta som mödrar. Vi ville undersöka om det finns en interaktion mellan genus och så kallade genusattribut, som till exempel egenskaper, vilket vi nu kunnat slå fast, säger Ingrid Zakrisson.
Kontakt:
Ingrid Zakrisson, professor vid avdelningen för psykologi på Mittuniversitetet, 010-142 83 33
Pär Löfstrand, doktor i psykologi vid Mittuniversitetet, 010-142 83 02
Lärare måste få ökade möjligheter att kontinuerligt diskutera och utvärdera elevers skrivande i relation till den undervisning som ges. Sådana samtal är nödvändiga för att elever ska få en likvärdig skrivundervisning och rättvisande betyg. Det hävdar Per Blomqvist som forskat om lärares normer, beslut och samstämmighet i samtal om bedömning av gymnasieelevers skrivande.
Per Blomqvist påpekar att bedömning och betygssättning bör betraktas som de tolkande processer de faktiskt är.
– Att bedöma vad en elev har lärt sig i förhållande till ämnets mål och kursens kunskapskrav är en komplicerad process. Särskilt när bedömningarna avser komplexa handlingar som skrivande.
Lärare som saknar samsyn
– Ofta betraktas skillnader i lärares bedömningar som att enskilda lärare gör ”fel”, men de bör istället betraktas som ett resultat av bristande samsyn och erfarenheter mellan lärare, säger han.
Per Blomqvist har i tre studier analyserat gymnasielärares diskussioner om bedömning av elevers skrivande och vilka beslut lärare fattar utifrån frågor som: Vad behöver eleverna undervisning i för att utveckla sitt skrivande? Och vilket betygsomdöme motsvarar elevernas skrivande? Resultaten visar att lärares didaktiska beslut om skrivundervisning snarare är en beskrivning av en undervisning som redan ges än en som kan möta elevernas behov. Det är också stora skillnader i hur olika lärare betygsätter elevers skrivande.
– Att bedömning och betygssättningen ser olika ut på olika skolor är framför allt en konsekvens av att lärare inte ges tillräckliga möjligheter att diskutera undervisning och bedömningsfrågor, varken med ämneskolleger på samma skola eller med lärare på andra skolor.
Elever som drar ner lärares förväntningar
– Det blir även problematiskt när vissa skolor drar till sig en viss typ av elever. Lärarna ser bara dessa elevers skrivande, vilket påverkar deras bedömningar. På vissa skolor kan detta dra ner lärares förväntningar på vad eleverna ska kunna skriva för ett visst betyg medan det kan vara tvärtom på andra skolor.
I studien är alla lärargrupper överens om betygssättningen av elevernas skrivande när de diskuterar som grupp, men när var och en av lärarna får bedöma elevernas skrivande enskilt skiljer det sig åt.
– Det finns en risk med att lärare, när de diskuterar bedömning av elevers skrivande, i alltför hög grad eftersträvar att snabbt bli överens om ett betygsomdöme utan att synliggöra och diskutera de olika tolkningsaspekter som finns.
Bedömningskompetens växer fram
Per Blomqvist anser att bedömningskompetens måste växa fram i lärares gemensamma diskussioner över tid. Fokus bör vara att diskutera vad som är problematiskt och på så sätt utveckla en gemensam förståelse för skrivbedömning, inte enbart fastställa vad man redan är överens om.
För att stärka lärares bedömarkompetens krävs kompetensutveckling där bedömningsfrågor knyts till planering och utvärdering av undervisning, menar han. Likt det norska skrivlyftet Normprojektet där skrivlärares samarbete om skrivbedömning är utgångspunkt för att förbättra undervisningen och sker genom samarbete mellan lärare, huvudmän och skriv- och bedömningsforskare.
– Stärk lärarnas möjligheter att diskutera bedömningsfrågor, inte enbart i samband med de nationella proven. För att elever ska ges likvärdiga möjlighet att lära sig det som de ska bedömas på behöver lärare få diskutera hur bedömning, undervisning och lärande kan hänga ihop.
– Bedömning är aktuellt under hela läsåret och måste utvärderas i relation till den undervisning som ges. Det handlar om att forma en likvärdig utbildning och då är bedömningsfrågan helt central!
Kontakt:
Per Blomqvist, Institutionen för språkdidaktik, per.blomqvist@isd.su.se, 08-120 762 99
Ansvarstagandet för det potentiella faderskapet börjar inte förrän mannen vet om att det ska komma ett barn, eller till och med först när barnet är fött. Det är en av slutsatserna i avhandlingen ”To plan or not to plan. Gender perspectives on pregnancy planning, fertility awareness and preconception health and care” som fokuserar på mäns tid i livet innan barn blir till.
Kvinnor förväntas ta ansvar för blivande barn – Kvinnor har regelbunden kontakt med vården när de till exempel provar ut preventivmedel eller när de lämnar cellprov för att undersöka om de har livmoderhalscancer. Då blir de påminda om att de kan bli mödrar och förväntas ta ansvar för inte bara sin egen utan också det potentiella barnets hälsa. Män har i stort sett ingen kontakt med den reproduktiva hälsovården innan de blivit pappor, trots att det är lika vanligt med fertilitetsproblem hos alla oavsett kön, säger Maja Bodin, barnmorska och forskare vid institutionen för kvinnor och barns hälsa och Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet som nyligen lagt fram sin avhandling.
Maja Bodin har utforskat vad det innebär att graviditetsplanera, och i relation till det, hur medvetna män är om sin fertilitet. I avhandlingen har hon använt både kvantitativa och kvalitativa metoder, bland annat en enkätstudie med nästan tusen pappor. Papporna fick svara på frågor om graviditetsplanering och fertilitet, och fick bland annat beskriva om de hade gjort någon livsstilsförändring inför graviditeten för att förbättra sin hälsa och fertilitet. Avhandlingen innehåller också en interventionsstudie som omfattade ett samtal med barnmorska där män fick prata om sin reproduktiva livsplan och fick information om vad som kan påverka fertiliteten.
Ovana få frågor om sin fertilitet Männen rekryterades när de var och testade sig för eventuella könssjukdomar. Det fanns svårigheter med att få män att delta i studien och Maja Bodin ser flera förklaringar till det.
– Förutom att det kanske var problematiskt att rekrytera på drop-in-tid då många bara ville få provtagningen gjord och komma därifrån så fort som möjligt, kan en del av förklaringen också vara ovanan att bli tillfrågad om sin fertilitet. Flera förstod inte varför en studie om reproduktiv hälsa riktade sig till dem.
Av de män som deltog var det flera som blev förvånade när de insåg hur lite de hade funderat på fertiliteten, och att de kanske kunde mycket mindre än vad de trodde. De flesta kände till att den kvinnliga fertiliteten avtar med åldern, men de hade sämre kunskaper om vilka livsstilsfaktorer som påverkar mäns fertilitet.
Avhandlingen innehåller också en kvalitativ studie där 25 män i åldrarna 23-49 djupintervjuades. De fick berätta om hur de tänker kring fertilitet, graviditetsplanering och föräldraskap.
Lättare prata faderskap än fertilitet – De män jag intervjuade hade mycket lättare att prata om föräldraskap än om fertilitet. Det ingår i det svenska manlighetsidealet att vara en engagerad pappa, så när vänner börjar få barn är det lätt att prata om framtida föräldraskap. Men det var ingen i studien som funderat särskilt mycket över sin egen fertilitet. De flesta tog för givet att de ska kunna få biologiska barn, säger Maja Bodin.
Det övergripande syftet med avhandlingen var att sätta strålkastarna på just män, som sällan är i centrum för området reproduktiv hälsa.
– Det vore bra om vården skulle kunna bryta den snedfördelning som finns i förväntningarna på hur engagerade kvinnor och män ska vara i sin möjlighet att få barn. I och med att män har mindre tillgång till vård och samtal får de också ett mindre ansvar för reproduktionen medan ett större ansvar läggs på kvinnorna. Det verkar ganska lätt att höja mäns medvetenhet genom att bara ställa ett par enkla frågor. Men vem ska ställa dem? Många barnmorskor är osäkra på vad de ska säga till männen. De får inte utbildning i det utan är fokuserade på kvinnors och ”familjens” hälsa, säger Maja Bodin
Kontakt
Maja Bodin, barnmorska och forskare vid institutionen för kvinnor och barns hälsa och Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, maja.bodin@kbh.uu.se, 0737-622 445
Forskare vid SLU. Umeå universitet och Umeå universitet har avslöjat hemligheten bakom asparnas snabba klimatanpassning under vandringen norrut. En enskild gen (FT2) förklarar en stor del av de skillnader som finns mellan olika populationer när det gäller förmågan att känna av dagslängdsvariation.
– Resultatet pekar på att även långlivade växter kan anpassa sig relativt snabbt till ett nytt klimat och att sådana anpassningar ofta involverar gener där även relativt små förändringar kan får stor betydelse för hur olika egenskaper uttrycks, säger Pär Ingvarsson från SLU, som lett studien
Växlar mellan tillväxt och vila
Träd och andra långlivade växter har förmågan att växla mellan perioder av tillväxt och vila. I nordiskt klimat är detta är en strategi för att överleva den kalla vintern, då träden annars riskerar att både frysa och torka ihjäl. Träd löser detta genom att sluta växa under sensommaren och blir efter en period av invintring mycket motståndskraftiga mot torka och kyla.
Det är sedan länge känt att träd på nordliga breddgrader använder sig av dagslängden för att ”känna av” när hösten nalkas, och träd från olika delar av landet har olika så kallade ”kritisk dagslängd”, som reglerar när de slutar växa för säsongen. Trädens kritiska dagslängd är genetiskt nedärvd och tidigare studier har identifierat ett antal av de gener som är inblandade i regleringen av denna egenskap.
Vad som hittills har varit mindre känt är exakt vilka gener som är av betydelse i naturliga (icke planterade) populationer och hur dessa träd har anpassat sig till den lokala säsongsvariationen i dagslängd.
En enda gen förklarar nästan allt Forskarna från Uppsala och Umeå har undersökt hur olika populationer av asp har anpassat sig till dagslängdsvariationen längs en gradient genom Sverige, från Skåne till Norrbotten. Resultaten visar att en enskild gen (FT2) förklarar en stor del av de skillnader som finns mellan olika populationer när det gäller förmågan att känna av dagslängdsvariation.
– Tidigare forskning har antytt att denna gen är viktig för trädens förmåga att känna av dagslängden. Det vi nu kan visa är att naturligt förekommande genetisk variation i FT2-genen också förklarar de genetiska skillnader vi ser i känslighet till dagslängd i naturliga populationer av asp, säger Pär Ingvarsson från SLU, som har lett studien.
Analyserna visar att denna anpassning antagligen har uppkommit relativt nyligen, troligen i samband med att Sverige och resten av Skandinavien återkoloniserades efter den senaste istiden. Den genvariant som är speciellt framträdande återfinns också i de nordligaste delarna av landet, där ljusförhållandena är mest extrema och där man kan tänka sig att den största anpassningen har behövt ske. I fältförsök har forskarna också visat att man kan återskapa de skillnader som kan ses mellan träd från södra och norra Sverige genom att med genteknik ändra uttrycket av FT2-genen.
Forskning kring hur träd historiskt sett har anpassat sig till nya klimatbetingelser har stor betydelse även för vår förståelse av hur träd och andra växter kan tänkas anpassa sig till framtida klimatförändringar.
– Resultatet pekar på att även långlivade växter kan anpassa sig relativt snabbt till ett nytt klimat och att sådana anpassningar ofta involverar gener där även relativt små förändringar kan får stor betydelse för hur olika egenskaper uttrycks.
Kontakt:
Pär Ingvarsson, professor, Institutionen för växtbiologi, SLU, par.ingvarsson@slu.se
Smärta från rörelseapparaten innebär ett betydande lidande hos de personer som drabbas och innebär också stora samhällskostnader. I en ny avhandling från Helena Gunnarson kan man se att långvarig smärta ger ökad känslighet för smärta i andra kroppsdelar och försämrad kognitiv förmåga.
Studien visar att man får en ökad känslighet för smärta i en kroppsdel som är smärtfri om man i en annan kroppsdel upplever ständig smärta. Om man har sådan långvarig smärta får man också en nedsättning av hjärnans förmåga till uppmärksamhet och förmågan att snabbt flytta saker och placera dem på förutbestämda platser.
Kognitionen intakt vid kortvarig smärta
– Det vi kunde se i studien var att försämringen av hjärnans funktioner påverkade fler förmågor vid långvarig smärta som kändes hela tiden, jämfört med långvarig smärta där personerna upplevde smärtfria stunder och personer som upplevde kortvarig smärta, säger Helena Gunnarsson.
Helena undersökte också om smärtfria personer, där man under en kort stund framkallade smärta, blev sämre på att tänka abstrakt kring vardagliga situationer och fenomen. Resultaten visade att hos friska personer, som upplevde smärta under en kort stund, påverkades inte dessa förmågor.
– Man kan säga att långvarig smärta som känns hela tiden verkar ge större och mer uttalade effekter på hjärnan än kortvarig smärta och långvarig smärta, där stunder av smärtfrihet upplevs säger Helena Gunnarsson.
Kan påverka förmågan att planera
Skillnaden kan spela roll i vardagligt liv, där en ökad smärtkänslighet även i smärtfria kroppsdelar kan göra att man lättare förnimmer mer smärta, visar Helenas studie. Det kan också innebära sämre förmåga att utföra uppgifter som kräver uppmärksamhet och att vara snabb i praktiska uppgifter där man ska flytta föremål till en viss plats.
Det är också möjligt, att personer som upplever smärta utan uppehåll under lång tid kan ha svårt för att planera och fullfölja långsiktiga mål, som till exempel en längre utbildning eller att fullfölja längre behandlingssekvenser som kräver aktiv medverkan.
Det är genusforskaren Mika Andersson som undersökt undersökt studenters upplevelser av hatbrott. Studien, som har gjorts tillsammans med kollegorna Anna-Karin Ivert och Caroline Mellgren, visar att effekterna av hatbrott är komplexa och att definitionen behöver vidgas. Avhandlingen är baserad på enkätdata och intervjuer med studenter vid Malmö universitet.
– Även om det finns forskning som visar att universitet, som är vita och heteronormativa institutioner, är fästen för hatbrott så upptäckte vi att de flesta händelserna faktiskt skedde utanför campus. Deltagarna beskrev Malmö universitet som ett säkert och öppet lärosäte, säger Mika Andersson.
Kvinnor i majoritet Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som begås på grund av gärningsmannens negativa inställning till exempelvis sexuell läggning, hudfärg eller religionstillhörighet. Forskarna upptäckte att kvinnor utgjorde en majoritet av de grupper som ingick i studien. Trots att kön inte ingår i dagens definition av hatbrott valde de ändå att lägga till kön som en kategori.
– Efter Metoo tror jag att fler är beredda att erkänna kvinnors erfarenheter. Våld mot kvinnor förstås ofta som brott i nära relationer. Men ju mer vi studerade reaktionerna hos de offer som hade blivit utsatta för könsbaserade kränkningar, desto tydligare blev det att de påminde om reaktionerna hos dem som hade blivit utsatta för hatbrott. Ofta var effekterna till och med starkare hos dem som hade upplevt könsbaserat hatbrott, säger Mika Andersson.
Ett annat argument för att se könsbaserat våld som hatbrott är att kvinnor ofta upplever kränkande behandling från främlingar och löst bekanta snarare än från den egna partnern.
Symboliskt värde Mika Andersson hoppas att forskningen kan bidra till att definitionen av hatbrott vidgas inom rättsväsendet. Det kan finnas ett symboliskt värde i att erkänna att vissa brott är motiverade av fördomar och hat.
– Trots att hatbrott sällan leder till åtal, så kan det ge en bekräftelse. Många som arbetar med brottsoffer menar att det är viktigt att lägga skulden där den hör hemma.
– Många försöker dölja sin tillhörighet genom att ändra sitt kroppsspråk, sättet att klä sig eller prata. När så kallad disidentifiering blir en strategi så innebär det samtidigt att offren internaliserar det våld de har blivit utsatta för, snarare än att ifrågasätta förövarens agerande. Just därför är det är viktigt att samhället erkänner att det som inträffade inte har med dig att göra, säger Mika Andersson.
– Om målet för dessa kvinnor är att öka sin styrka så ska de inte vara rädda för att träna, men de behöver träna på rätt sätt. Det har länge sagts att de bara får mer ont av styrketräning, att det inte fungerar, men det gör det faktiskt, säger Anette Larsson, disputerad i fysioterapi, och verksam fysioterapeut på Närhälsan i Herrljunga.
I arbetet med sin avhandling har hon studerat 130 kvinnor i åldern 20-65 år med fibromyalgi, en sjukdom som i nio fall av tio drabbar kvinnor. Den kännetecknas av utbredd muskelsmärta och ökad smärtkänslighet, ofta i kombination med trötthet, nedsatt fysisk kapacitet och aktivitetsbegränsningar i det dagliga livet.
Ungefär hälften av kvinnorna i studien, 67 personer, lottades till att genomgå ett program med personcentrerad progressiv styrketräning under ledning av fysioterapeut. Övriga 63 kvinnor utgjorde kontrollgrupp och genomgick en mer traditionell behandling med avspänningsövningar. Aktiviteterna pågick under femton veckor, vid två tillfällen i veckan.
Kraftiga förbättringar – Kvinnorna som styrketränade började på väldigt låga belastningar, som provades ut individuellt för varje patient eftersom de är väldigt olika starka. Man började på 40 procent av sitt max, och tränade sedan så i tre-fyra veckor innan man ökade till 60 procent, berättar Anette Larsson.
Mer än sex av tio kvinnor kunde ta sig upp till en nivå där de tränade på 80 procent av sin maximala styrka. En av tio låg på 60 procent, övriga därunder. Fem individer valde att avsluta träningen på grund av ökad smärta. Gruppen som helhet hade 71 procents närvaro på träningarna.
– På gruppnivå var förbättringarnas signifikanta för i princip allt vi mätte. Kvinnorna mådde bättre, fick mer muskelstyrka, mindre smärtor, bättre smärtacceptans, bättre hälsorelaterad livskvalitet och mindre aktivitetsbegränsningar. Sedan var det några som inte klarade träningen och blev sämre, vilket också är en viktig del av resultatet, säger Anette Larsson.
Fokus på individerna I kontrollgruppen var framgångarna inte lika stora, men även där skedde förbättringar av hand- och armstyrka. Troligen ledde avspänningsövningarna till minskade muskelspänningarna i armar och axlar, som i sin tur gjorde att deltagarna kunde utveckla mer styrka.
Resultaten för kvinnorna i styrketräningsgruppen påverkades av flera faktorer, bland annat graden av smärta och rörelserädsla före och under träningsperioden. Framstegen för gruppen som helhet kan till stor del tillskrivas det personcentrerade förhållningssättet, med individuellt utformad träning och handledning, menar Anette Larsson.
– En intervjustudie vi gjorde visar tydligt att kvinnorna behöver stöd för att kunna välja rätt övningar och rätt belastning, och att de även får hjälp när det gör mer ont. Det krävs helt enkelt stöttning av någon som kan deras sjukdom, och gärna en fysioterapeut, säger hon.
John Kirwan, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund, har tillsammans med kollegor undersökt synskärpan hos djur som bara urskiljer grova bilder, inte detaljer. Tills nu har dessa djurs synförmåga varit ett relativt outforskat fält. I sin avhandling visar Kirwan att klomaskens kameraöga, plattmaskens gropöga och tusenfotingens fasettöga, trots dålig upplösning och avsaknad av detaljer, ger tillräckligt med information för att styra djurens beteende.
Detsamma gäller sjöborrar. Trots att de inte ens har ögon.
Som ett enda fasettöga
– Tillsammans med ormstjärnor är sjöborrar de enda djur som kan se utan att faktiskt ha några ögon. Sjöborrar ser med hjälp av ljuskänsliga celler på tubfötterna, ett slags tentakler som tillsammans med taggarna finns runt omkring på kroppen. Man skulle kunna säga att hela sjöborren blir ett enda fasettöga, säger John Kirwan.
Tubfötterna har även andra användningsområden än att registrera ljus. De som finns på undersidan använder sjöborren för att förflytta sig. Övriga används till att suga sig fast vid olika ytor eller som hävstänger för att kunna studsa tillbaka på rätt köl om de hamnar upp och ner.
Tillsammans med bland andra professor Dan-Eric Nilsson har John Kirwan studerat sjöborrar av arten Diadema africanum. De har gjort beteendeexperiment där djuren ett och ett placerats i vatten i starkt belysta cylindrar. På cylinderväggen har forskarna sedan applicerat olika breda, mörka bilder.
– Normalt rör de sig mot mörka områden för att söka skydd. När jag märker att de reagerar på vissa bilder men inte andra får jag ett mått på synskärpan, säger John Kirwan.
Dålig syn jämfört med en människas För att ytterligare mäta synskärpan utförde han ett annat experiment där han visade snabbt växande figurer ovanför sjöborrarna för att frammana en bild av annalkande rovdjur och fara. Sedan registrerade han hur stora figurerna behövde bli för att sjöborrarna skulle försvara sig genom att rikta taggarna mot skuggan ovanför.
Han räknade sedan fram synskärpan och med hjälp av röntgentomografi och elektronmikroskopi kopplade han djurens beteende till synsystemet. Att synen är dålig i jämförelse med människans står klart.
John Kirwans beräkningar visar att av de 360 grader som omger sjöborren måste ett objekt uppta mellan 30 och 70 grader för att sjöborren ska se objektet. Människan behöver bara att objektet täcker 0,02 grader för att se det.
– Det är ändå tillräckligt för de behov och beteenden som de här djuren har. Och man kan väl säga att det inte är någon dålig syn för ett djur som inte har några ögon, säger han.
Kontakt
John Kirwan, doktorand, Biologiska institutionen, Lunds universitet, john.kirwan@biol.lu.se, +46 46 222 86 29, +46 70 680 46 47
Många känner igen att när vi inte mår bra i magen kan det påverka humöret, och tvärtom: när vi är oroliga, kan vi bli dåliga i magen eller må illa. Psykiska symtom vid tarmbesvär har läkare noterat sedan sekelskiftet 1900. Då ansågs symtomen bero på hysteri. Forskningen om eventuella kopplingar mellan psyke och tarm har pågått sedan dess.
En sjukdom som tros bero på ett avvikande samspel mellan tarm och hjärna är IBS, irritable bowel syndrome, det vill säga känslig tarm. Patienterna har normala resultat vid alla provtagningar men får ändå regelbundet magont, diarréer och/eller förstoppning. En del lider också av ångest och/eller depressiva symtom.
Kopplingen till stress är känd sedan 1940-talet, men förklaringen av sambandet har skiftat genom åren. I perioder har man trott att tarmsymtomen orsakar stress, i andra perioder tvärtom att stress orsakar tarmsymtomen.
– I dag vet vi att båda hållen gäller: hjärnan och tarmen påverkar varandra i ett ömsesidigt komplext samspel, genom det som kallas tarm-hjärna-axeln, säger Susanna Walter, specialist på mag-tarmsjukdomar på universitetssjukhuset i Linköping och docent vid Linköpings universitet.
Avvikelser i tarm-hjärna-axelns funktion
På 2000-talet kom en ny hjärnavbildningsteknik, fMRI, som gör det möjligt att undersöka hjärnans funktion. Patienten ligger då i en magnetkamera som mäter förändringar i syrehalten i hjärnans olika delar, något som avspeglar pågående hjärnaktivitet. Man kan till exempel blåsa upp en ballong i tarmen och ser hur hjärnan reagerar på det.
– På så sätt kan vi ringa in vilka delar i hjärnan som hör till tarm-hjärna-axeln, säger Susanna Walter.
Tarmen tar upp de näringsämnen vi behöver, men den ska samtidigt se till att främmande ämnen, som bakterier, inte tas upp i kroppen utan förs ut med avföringen. Tarmen fungerar alltså som en barriär mot skadliga ämnen. Begreppet tarm-hjärna-axeln syftar på att tarmens bakterieflora antas påverka tarmbarriären, och i förlängningen hjärnans funktioner. Forskarnas teori är att de bakterier vi har i tarmen kan producera ämnen som får tarmens försvar att fungera sämre. Tarmen börjar då släppa in dessa skadliga ämnen i tarmslemhinnan. Där aktiveras nervceller som signalerar smärta – patienten får magont.
Något annat som kan hända är att ämnena går från tarmen ut i blodet och vidare till hjärnan – som skapar en stressreaktion. Stressen kan i sin tur påverka tarmens rörelser, som påverkar bakteriesammansättningen, som i sin tur påverkar tarmbarriären och så vidare. Kedjereaktionen kan också starta i hjärnan: ångest eller smärta kan påverka tarmens barriärfunktion så att genomsläppligheten av skadliga ämnen ökar – och så fortsätter kretsloppet igen.
– I våra studier ser vi att sammansättningen av tarmfloran påverkar försökspersonernas hjärnaktivitet, som vi mäter med fMRI. Preliminära resultat talar för att detta samspel skiljer sig mellan patienter med IBS och friska personer, men än har vi en lång väg att gå innan vi förstår det komplexa samspelet fullt ut, säger Magnus Simrén, specialist på mag-tarmsjukdomar och professor vid Institutionen för medicin på Sahlgrenska akademin i Göteborg.
Med ett kilo bakterier i tarmen
Tarmflora är de bakterier och andra mikroorganismer som finns naturligt i tarmen. Mängden tarmbakterier hos en vuxen människa uppgår till drygt ett kilo. Antalet mikroorganismer är tio gånger fler än antalet celler i kroppen. Bakteriefloran består av mellan 300 och 1 000 olika arter, men den allra största delen, 99 procent, utgörs av cirka 30–40 arter. En av de allra vanligaste är kolibakterien, Escherichia coli, ofta förkortat E. coli.
Källa: Wikipedia
I tarmen uppstår ständigt en mängd nervimpulser som inte är nödvändiga för hjärnan att känna till och bearbeta. Normalt har vi ett slags filterfunktion, på ryggmärgsnivå och lokalt i tarmen, som stoppar oviktiga nervimpulser. Hos IBS-patienter är den här filterfunktionen störd, så att fler smärtsignaler verkar nå hjärnan.
Dieten påverkar tarmsymtomen
Under 2010-talet har det kommit allt fler studier som handlar om hur den mat vi äter påverkar tarmfloran och därmed hur tarmen mår. Om man har en känslig tarm kan vissa svårnedbrytbara sockerarter, så kallade FODMAP som finns i grönsaker och frukt, ge upphov till symtom.
Kolhydraterna som jäser i magen
FODMAP är en förkortning av orden Fermenterbara, Oligo-, Di-, Mono-sackarider och Polyoler. De är enkla kolhydrater som drar in vatten i tarmen samt skapar gaser när de jäser. Därmed vidgas tarmen, vilket personer med känslig tarm känner av som smärta i magen.
FODMAP-diet innebär att livsmedel med jäsningsbara kolhydrater helt utesluts ur kosten, för att sedan läggas till en efter en. Det är inte säkert att den med tarmbesvär är känslig för alla livsmedel.
FODMAP delas in i fyra kategorier:
Fruktos – fruktsocker som finns i honung, frukter och grönsaker.
Laktos – mjölksocker som finns i mejeriprodukter.
Oligosackarider – kostfibrer som finns i exempelvis baljväxter, lök och spannmål.
Sockeralkoholer – sötningsmedel som finns i exempelvis sockerfritt tuggummi.
– Då kan man minska intaget av dessa livsmedel och ersätta dem med andra grönsaker och frukter. Våra preliminära forskningsresultat visar att den tarmflora som patienten har påverkar hur hen svarar på FODMAP-dieten. På sikt hoppas vi kunna ge individuella kostråd som en del av behandlingen, säger Magnus Simrén.
Från studier på möss vet man att ändrad tarmflora förändrar djurens stressnivå. Än har man inte kunnat bevisa att det gäller även för IBS-patienter, men det finns studier som tyder på att tarmflorans sammansättning spelar roll för symtomen.
– Vi vet att tarmfloran har betydelse vid till exempel depression, autism och Parkinsons sjukdom. Om vi kan hitta något mer specifikt om IBS så skulle vi kunna behandla sjukdomen genom att förändra tarmfloran, säger Susanna Walter.
Ett sätt att påverka tarmfloran, som numera även saluförs av olika företag, är att tillföra levande goda bakterier, så kallad probiotika, så att bakteriesammansättningen i tarmen blir mer gynnsam. Hittills har man i internationella studier sett viss effekt på IBS av det.
– Men det finns inga studier som jämför olika preparat, så vi vet inte idag vilka probiotika som är bäst och för vilka typer av IBS, säger Magnus Simrén.
Ät varierat och så mycket fibrer du tål
Annars gäller det enligt honom att äta balanserad kost, till exempel enligt den gamla kostcirkeln, men minska på köttet och basera dieten mer på grönsaker och frukt, så länge ens mage tål det. Frukt och grönt innehåller nämligen fibrer som skyddar mot många svåra sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och olika typer av cancer. De bryts inte ner i magsäcken utan når tjocktarmen där de utgör näring till hälsofrämjande bakterier. I jäsningen produceras smörsyra, som tarmcellerna behöver för att upprätthålla sin barriärfunktion, så att skadliga ämnen inte kommer in i tarmslemhinnan.
Livsmedel med lågt FODMAP
Grönsaker: alfalfa, böngroddar, gröna bönor, bok choy, paprika, morot, gräslök, choy sum, gurka, tomat, isbergssallat och zucchini.
Frukt: banan, apelsin, mandarin, vindruvor och melon.
Bröd och spannmål: havre, glutenfritt bröd (de flesta sorter), surdegsbröd och vanligt bröd gjort på dinkel, glutenfri pasta, ris och quinoa. Mjöl av siktad dinkel, hirs, quinoa, teff, durra, ris, majs och bovete.
Kex: glutenfria kex, ris- och majskakor.
Nötter och fröer: pumpakärnor, solroskärnor, valnötter, pekannötter, jordnötter.
Drycker: vatten, kaffe och te (i begränsad mängd).
Källa: Arla
– Fibrer är bra för tarmfunktionen, men kan bli för mycket och då förorsaka gasbildning, så ät så mycket fibrer du tål, säger Magnus Simrén.
Vad kan vi mer göra för att tarmen ska må bra?
– Lev hälsosamt, det vill säga motionera regelbundet, minska eventuell stress, ät regelbundet, stressa inte vid maten, sov ordentligt och se till att må psykiskt bra.
Text: Inna Sevelius, på uppdrag av forskning.se
Om det verkligen är så, ska professorn i bioteknik Eva Nordberg-Karlsson ta reda på. Målet är även att ta fram nya livsmedel och tillsatser, till exempel ett pulver som livsmedelsindustrin kan använda för att näringskrydda grönsaksröror, bröd och annan färdigmat. Kanske tångchips till fredagsmyset?
Ingen blir glad av att på sommaren vada runt i illaluktande tång, men dessa så kallade makroalger är proppade med nyttigheter. Och i takt med att kampen om biomassan tätnar, grönsaker utarmas och allt fler vill äta djurfritt, så kan det bli läge för tången att göra inträde i köket.
Alger vardagsmat i Japan
I Japan och vissa delar av Asien är olika slags alger bokstavligen vardagsmat. I vår del av världen, är det som bekant inte så. Mikroalger, såsom Spirulina, kan odlas i labb och förekommer sparsamt som hälsokost, men makroalger äter vi i stort sett inte alls.
– Nyligen har forskningsintresset för havsväxter som näringskälla fullkomligen exploderat. I havet finns ju helt enkelt en massa biomassa vi inte utnyttjar, konstaterar Eva Nordberg Karlsson, professor i bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola.
Sedan tidigare driver hon två internationella projekt om makroalger och fick nyligen fick anslag till ett tredje, ProSeaFood, som är ett europeiskt samarbete för att utforska tångens hälsobringande egenskaper. Närmare bestämt hur dess kolhydrater påverkar tarmfloran och i sin tur immunförsvaret.
Simulerad tarmreaktor
Parallellt kommer forskarna undersöka hur de förmodat välgörande beståndsdelarna kan massproduceras.
– Här gäller det inte bara att hitta och plocka ut godbitarna. Också smak och konsistens måste vara tilltalande och produktionskostnaderna överkomliga.
I sina studier kommer Eva Nordberg-Karlsson att plocka fram olika fiberfraktioner och sedan med hjälp av en simulerad tarmreaktor – ungefär en mänsklig tarm i labbmiljö – studera effekten av tillsatser av dessa fibrer på den mänskliga tarmfloran.
Tångsorten hon studerar hör till en av de vanligare, Saccharina, och odlas av samarbetspartners på rep i havet utanför Norges kust. Totalt finns hundratals sorter i havet, men de flesta odlas inte kommersiellt.
Fem kilo tång om året
Japaner hör till de mest långlivade människorna på jorden och vissa forskare tror att deras intag av alger – otroliga fem kg per person och år – spelar en roll i detta. De drabbas också mer sällan av demens och tarmcancer. Om det finns en korrelation mellan deras intag av ”sea weed” och uppvisade hälsofördelar är oklart, men en hypotes, enligt Eva Nordberg-Karlsson.
– Det som är spännande är att kolhydraterna i tången, alltså fibrerna, ser annorlunda ut jämfört med fibrerna hos växter på land, säger hon.
Landväxter är byggda av kolhydraterna cellulosa, hemicellulosa och det ”svårtuggade” ligninet. I havet ger vattnet stöd och stadga åt växten vilket leder till att ligninet inte behövs.
Dessutom ser kolhydrat-fibrerna annorlunda ut. De har andra typer av glykosidbindningar och annorlunda funktionella grupper, vilket förstås påverkar nedbrytningen i tarmen.
Några för- och nackdelar med att odla makroalger som föda:
Växer snabbt, går att ta två skördar per år. Växer snabbare än cerealier.
Havsväxter innehåller andra fibrer än sin land-släktingar, vilket antas gynna tillväxten
Odlingspotentiel: finns mycket ”ledig plats” i haven för att odla mer. Särskilt i vår del av världen då tång föredrar kall, jämn temperatur.
Suger åt sig tungmetaller. Hur dessa påverkar kroppen är oklart. Det gäller därför att odla dem långt ute till havs.
Innehåller mycket vatten, vilket kan leda till höga kostnader för att torka. Å andra sidan innehåller de inte mer vatten än vanlig potatis.
Läs mer om forskning på tång och alger som mat:
Projektet Proseafood vid Lunds universitet Macro Cascade: EU projekt som går ut på att utveckla odling av tång, förbättra lagring av skördad tång, använda tång i foder, separera ut protein och kolhydratfraktioner ur tången och slutligen studera ekonomisk viabilitet i utvalda processer. Thermofactories: Era-net inom MarineBiotech som går ut på att odla mikroorganismer för produktion av plattforms- och specialkemikalier med tångens kolhydrater som odlingsmedium för mikroorganismer.
Kiselalger förvandlar koldioxid från atmosfären till organiskt materiel som sedan sjunker ned till havsbotten. Omvandlingen sker med hjälp av närsalter i havet. Nu visar forskning att kiselalger kan omvandla koldioxid i ytvatten som nås av ljus, även när näringen i omgivningen är bristfällig.
Kiselalger i havet står för tjugo procent av syret vi andas in och de är betydelsefull föda för många smådjur som sedan blir föda för fisk. Men dessa små alger spelar också en viktig roll i havets kol- och kvävecykler. Kiselalger har nämligen förmåga att omvandla koldioxid med hjälp av närsalter i havet så att kolet binds i biomassa på havets botten.
När förhållanden i havet omkring kiselalgerna blir ogynnsamma, till exempel när tillgången på närsalter minskar, så sjunker algerna med hjälp av sina tunga glasartade skal.
Kiselalger är alltså viktiga för jordens klimat, genom att de kan transportera kol från atmosfären ner i djuphaven.
Behöver ljus och kväve för att växa För att kiselalgerna ska kunna växa i ytvattnet krävs ljus och kväve, oftast i form av nitrat eller ammonium. Mängden kol som sedan transporteras ner i djuphaven styrs i regel av mängden nitrat som finns tillgängligt vid havsytan.
Med hjälp av moderna metoder kan forskarna mäta upptag av kol och relationen mellan nitrat- och ammoniumupptag hos enskilda celler.
– Det ger oss en unik möjlighet att mäta hur mycket koldioxid olika arter av alger kan ta upp. Dessutom kan vi se vilken form av kväve algerna helst använder vid låga koncentrationer av näringsämnen och med alla samspel mellan olika organismer intakta, säger Malin Olofsson vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Hon har tillsammans med forskarkollegor i studier visat att kiselalger, även under väldigt låga näringsförhållanden, kan stå för ett omfattande koldioxidupptag i den delen av ytvattnet som nås av ljus.
– Vi har även visat i våra studier att smådjur och bakterier som lever tätt runt kiselalgerna sannolikt gynnar kiselalgerna när tillgången på näring är låg.
Hundra år gamla kiselalger under luppen När kiselalgerna sjunker ner till havsbotten kan vissa arter av kiselalger bilda viloceller som kan överleva i sedimentet uppåt hundra år.
Genom att väcka hundra år gamla viloceller har forskarna kunnat undersöka hur dessa äldre generationer av kiselalgerna påverkas av den övergödning i fjorden som skett under det gångna århundradet.
– Våra studier har visat att det finns en enorm variation inom en population av kiselalger när det gäller behov av närsalter på cellnivå. Kiselalgerna som population har alltså en mycket stor anpassningsförmåga till förändringar av närsaltskoncentrationer i miljön.
Eftersom kiselalger uppvisar så stora skillnader i näringsbehov mellan enskilda alger med samma genetiska material och inom samma populationen, så kan de överleva som bestånd under varierande förhållanden över en lång tid.
– Vi kan dra slutsatsen att kiselalgen är en nyckelorganism i havets kol- och kvävecykler oavsett om det är vår, sommar eller höst i svenska hav och har varit det under mycket lång tid.
Kontakt:
Malin Olofsson, institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, malin.olofsson@marine.gu.se
– Det här kan vara ett underlag för de sjukhus som ännu inte infört högkänsligt troponin T. Det är känsligare och en hjärtinfarkt kan identifieras tidigare. Det är även möjligt att tidigare avgöra om det inte handlar om en hjärtinfarkt och där patientens bröstsmärtor beror på något annat, säger Maria Odqvist, doktorand vid institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin.
Studien, som är ett samarbete med Karolinska Institutet, omfattar samtliga patienter som drabbades av hjärtinfarkt i Sverige under åren 2009-2013. Totalt studerades 87 879 personer, varav 40 746 diagnosticerades med högkänsligt troponin T och 47 133 testades med konventionellt troponin. Grupperna var lika när det gäller köns- och åldersfördelning och annan typ av sjuklighet som patienterna bar med sig.
Liknande studier har tidigare genomförts men då på selekterade grupper av patienter, vilka vårdats på främst hjärtintensivvårdsavdelning. I denna studie inkluderades även patienter som vårdats på andra avdelningar, för att kunna få en större tyngd.
Fler fall upptäcktes Bröstsmärta är ett av de vanligaste skälen till att folk söker akutsjukvård. För att avgöra om en person drabbats av hjärtinfarkt, bedöms dels symptom i form av bröstsmärta, och dels tas EKG för att upptäckta typiska förändringar som kan vara förenliga med hjärtinfarkt.
Dessutom tas ett blodprov för att mäta halten av proteinet troponin, alternativt högkänsligt troponin T, som båda är biomarkörer för hjärtskada. Förhöjda troponinvärden indikerar att celler i delar av hjärtat dött av syrebrist när en hjärtinfarkt förhindrat blodflödet.
I den aktuella studien visade det sig att den känsligare markören, troponin T, upptäckte fem procent fler hjärtinfarkter, dock utan att dödligheten påverkades. Däremot sågs att återinsjuknande i hjärtinfarkt var elva procent lägre i den gruppen.
Oro för mer resurskrävande vård När högkänsligt troponin T började införas 2009 fanns en oro kring resursutnyttjandet i vården i stort, att insatserna och behandlingarna för gruppen patienter med misstänkt hjärtinfarkt skulle öka.
– Vi kunde se en liten ökning av antalet kranskärlsröntgen och ballongsprängningar, vilket är kopplat till att man hittar fler hjärtinfarkter, men den ökningen är ganska blygsam.
Hur är vardagen på psykiatrisk avdelning? Färsk forskning visar att tid att tillsammans är en viktig faktor för att både patienter och personal ska må bättre.
Omsorgsinterventionen Tid Tillsammans genomfördes på tre psykiatriska avdelningar inom två landsting i norra Sverige, och innebär att personalen en timme om dagen fokuserar på gemensamma aktiviteter med patienterna utan att samtidigt ha andra arbetsuppgifter.
Valet av aktiviteter utgick ifrån patienternas önskemål och kunde handla om att promenera tillsammans, lägga pussel, måla och spela pingis.
– Patienterna beskriver hur samspelet med personalen påverkar vardagslivet på avdelningarna. Tillitsfulla interaktioner kompenserade för en innehållsfattig miljö och ett förvirrande vårdinnehåll, säger Jenny Molin, doktorand vid Umeå universitet, som studerat omsorgsinterventionen
Tid med patienterna inom befintlig ram
Det visade sig att det var möjligt att genomföra Tid Tillsammans genom att disponera om befintliga resurser, det behövdes varken dyra investeringar eller mer personal.
– Med gemensamma aktiviteter kan relationer som bygger på ömsesidighet och engagemang utvecklas mellan patienter och personal. Sådana relationer betonas inom återhämtningsorienterad psykiatrisk omvårdnad och bör värderas och belysas inom psykiatrisk heldygnsvård för att balansera förhållandet mellan medicinsk återhämtning och personlig återhämtning, säger Jenny Molin.
Patienterna beskrev genomgående Tid Tillsammans positivt. De upplevde sig sedda som människor bland andra människor, och det bidrog till hopp om återhämtning. När den inte genomfördes, beskrev man det istället som att det skapade känslor av distans till personalen.
Resultaten visade också att tid tillsammans med patienterna kan ha potential att minska upplevd stress och samvetsstress bland personal. Vårdpersonal kände sig nöjdare i mötet med patienterna. Underlaget till avhandlingen består av data som samlats in från personal och patienter inom psykiatrisk heldygnsvård vid tre psykiatriska kliniker i två landsting. Det handlar om såväl individuella intervjuer som gruppdiskussioner, enkäter, loggböcker och deltagande observationer.
En kartläggning av arvsmassan i cancerceller hos barn visar att dessa kan utvecklas enligt fyra olika huvudspår – som kan förekomma samtidigt i en och samma tumör. Forskarna kunde också visa att två av dessa har ett samband med återfall i sjukdomen. Studien, som letts av forskare vid Lunds universitet, publiceras nu i Nature Genetics.
Cancerceller ändrar arvsmassa för att överleva Cancerceller ändrar ofta sin arvsmassa, både för att kunna undgå kroppens egna försvarsmekanismer och för att överleva behandling med cellgifter och andra läkemedel. När cancerceller förökar sig, bildas mutationer och på så vis kan nya sorters tumörceller, så kallade kloner, uppstå över tid.
Vad är det som gör att en tumör kan återkomma? I ett nationellt samarbetsprojekt har forskare kartlagt hur barncancertumörer utvecklas och muteras över tid. Resultatet visar på fyra överlevnadsstrategier som cancern använder. Bild: Catrin Jakobsson
En utmaning när vården ska behandla patienterna är att det inom en och samma tumör kan finnas flera olika kloner, som var för sig driver på utvecklingen av cancer på olika sätt. Klonerna kan också ha olika känslighet för cellgifter. Att ta reda på mer om hur sådana kloner utvecklas är därför ett viktigt led i att förbättra behandlingen.
– Vi ville förstå mer om hur vissa tumörer undkommer behandlingen och vilka strategier cancercellerna har för att utvecklas, säger Jenny Karlsson vid Lunds universitet som är en av forskarna bakom studien.
Spårade mutationer via släktträd Vilka utvecklingsvägar tumören följer när den utvecklas, har varit okänt när det gäller barncancer. Forskarna konstruerade därför släktträd för cancercellerna från var och en av de mer än 50 tumörerna, från patienter med Wilms tumör, neuroblastom och rhabdomyosarkom. På så vis kunde de spåra vilka typer av mutationer som låg bakom uppkomsten av de fyra överlevnadsstrategierna: tolerans, samexistens, konkurrens och kaos.
– Strategierna är viktiga för de ger oss en karta över vilken kapacitet till evolution som en tumör har redan när den upptäcks. Patienter med de två första varianterna går det överlag bra för, medan de två sista strategierna är förenade med risk för återfall, säger professor David Gisselsson Nord, som lett studien.
Två strategier bakom återfall i sjukdom Om två av strategierna – konkurrens eller kaos – fanns i en tumör vid insjuknandet, innebar det en risk för återfall i sjukdomen på över 50 procent.
– Samma två strategier återfanns när vi analyserade återfallstumörer. Det verkar alltså som att vissa cancerceller redan från början är tränade till att på egen hand kunna skapa ett återfall. De barn som fått återfall i cancer hade oftast en tumör med starkt förändrad arvsmassa. Vi kan därför också dra slutsatsen att man inte ska använda den första tumören för att förutsäga målstyrd behandling vid ett återfall. Tumörens arvsmassa ändras i regel under tiden, säger David Gisselsson Nord.
Nästa steg blir att kartlägga vilka mekanismer som från början driver fram de överlevnadsstrategier som cancern använder.
– Om vi visste mer om hur miljön i patientens vävnader driver cancerceller till att utvecklas borde vi också kunna påverka hur de ändras under behandling och kanske på så vis motverka återfall. Vi söker nu forskningsanslag för sådana studier och för att i en större studie värdera om de fyra strategierna verkligen kan användas i kliniken, säger David Gisselsson Nord.
Studien är ett nationellt samarbetsprojekt som letts av forskare vid Lunds universitet. Forskare från Karolinska institutet och Uppsala universitet har medverkat och tumörproverna kommer från Skånes universitetssjukhus och Karolinska sjukhuset.
Forskarnas nya rön betyder att man måste omvärdera hur man ser på hur olika planeter i solsystemet har utvecklats.
– Den här studien visar också att när man ska avgöra om de planeter man upptäcker i andra solsystem är beboeliga eller ej är det viktigt att magnetfältets betydelse behandlas på rätt sätt, säger Herbert Gunell, adjungerad professor på Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Magnetiserade planeter
Forskare i Sverige och Belgien har kommit fram till att den tidigare bilden inte stämmer genom att beräkna hur atmosfärsförlusten beror av en planets magnetfält, baserat på satellitmätningar från jorden, Venus och Mars. I dag är utflödet mellan 0.5 och 2 kg/s från alla tre planeterna, trots att jorden är magnetiserad medan Venus och Mars inte är det.
– En hypotetisk planet som har samma atmosfärsegenskaper som jorden men saknar magnetfält skulle ha ungefär samma utflöde som den verkliga jorden, säger Herbert Gunell.
Jordens magnetfält skapar ett gränsskikt, magnetopausen, som solvinden inte kan tränga igenom och därför kan den inte nå ner till atmosfären. Men även på omagnetiserade planeter bildas ett liknande gränsskikt som skyddar atmosfärerna där.
På magnetiserade planeter, som jorden, finns det dessutom ett utflöde från polarområdena, där jonosfären och den interplanetära rymden är ihopkopplade magnetiskt.
Omagnetiserade planeter
– Ett magnetfält skyddar en planetatmosfär mot vissa förlustprocesser, men även omagnetiserade planeter har ett liknande skydd, och förekomsten av ett magnetfält möjliggör förlust från polarområdena, vilket inte kan ske på omagnetiserade planeter, säger Herbert Gunell.
Forskarna kommer att kunna göra liknande beräkningar för att avgöra betydelsen av andra faktorer, till exempel solens ultravioletta strålning och planeternas avstånd till solen.
– Dessutom kommer vi att kunna lära oss mycket om vi får förfinade satellitmätningar i framtiden.
Bild:
Noshörning förklarar fysik. Illustration: Herbert Gunell
CSR, företagens sociala ansvar eller Corporate Social Responsibility handlar om att företag ska ta samhälleligt ansvar, ur såväl ekonomiskt och miljömässigt som socialt perspektiv. Mycket forskningsbaserad kunskap har tagits fram om CSR när det gäller höginkomstländer. Trots att det skiljer sig åt mellan länder hur CSR faktiskt utövas, är relativt sett lite känt om CSR när det gäller låg- och medelinkomstländer.
– Sociala och miljömässiga frågor, som är stora samhällsbekymmer i låginkomstländer, är tyngdpunkten i min forskning, säger Gideon Jojo Amos, doktorand vid Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap vid Högskolan i Halmstad, vars avhandling handlar om CSR.
Varför och hur påverkas CSR
Företag med ursprung i höginkomstländer har investeringar inom utvinningsindustrier i afrikanska länder, bland annat Sydafrika, Nigera och Ghana. Fokus i studien är gruvindustrin i Ghana. Gideon Jojo Amos har studerat påverkan på multinationella företags CSR-relaterade beteende när de börjar verka internationellt och går in i marknader i låginkomstländer. I avhandlingen undersöker Gideon Jojo Amos frågan ”varför” och ”hur” olikheter i institutionell omgivning – vilket inkluderar institutioner (det vill säga formella regler och förordningar) sammanhangsfaktorer, som informella regler och för-givet-tagna kulturella ramverk och sociala normer – påverkar användningen av CSR.
Oavsett om man accepterar eller avvisar premisserna som CSR grundar sig i, är den fundamentala frågan att företag – utöver att göra vinst – har skyldigheter gentemot samhället att bidra till att lösa sociala problem och miljöproblem, påpekar Gideon Jojo Amos. Ett påstående som är särskilt relevant och kritiskt i relation till låginkomstländer.
– Om du läser litteratur om CSR framgår att mycket har gjorts för att förstå hur CSR funkar i praktiken i exempelvis Europa och Nordamerika. Forskare måste därför göra en extra ansträngning för att undersöka vad som händer i låg- och medelinkomstländer. Det är exempelvis intressant att undersöka de utmaningar och möjligheter som ofta uppstår när företag i höginkomstländer går in i låginkomstländer.
Regler, normer, kultur
Drivkrafterna bakom förväntningarna gällande CSR är väldigt beroende av kontexten i olika lokala värdsamhällen, det vill säga de lokalsamhällen som gruvbrytningen pågår i, påpekar Gideon Jojo Amos. Förordningar, normer och kulturella-kognitiva faktorer samverkar för att förklara eller förutse gruvföretagens handlingar, och även förväntningarna från värdsamhället.
– Om regelverket kring CSR är ”slappa” för att få till stånd investeringar utifrån, eller om myndigheter inte övervakar företagens beteende och driver igenom att regler och lagar följs, då spelar sociala normer och värderingar en nyckelroll för hur företagen beter sig för att, exempelvis, skydda värdsamhället mot miljömässiga effekter av gruvdriften.
Rönen i avhandlingen indikerar att CSR-retorik – informationen om hur företaget jobbar med CSR – spelar en mer positiv och avgörande roll än vad som hittills har framgått i forskning om CSR.
– CSR-retoriken ger incitament för värdsamhället att trycka på så att de förväntningar som samhället har på CSR och att de initiativ som har föreslagits av gruvföretaget verkligen uppfylls och fullföljs. Detta har jag beskrivit som ”CSR-retorik som ingjuter kraft”.
Amos, G.J. (2018) Researching Corporate Social Responsibility in Developing-Countries Context: a Systematic Review of the Literature, International Journal of Law and Management, Vol. 60, No. 5. (Forthcoming)
Amos, G.J. (2017) Multinational Enterprises and Distance: Exploring Opportunities and Challenges Involved in Practicing CSR in Host-Countries, Journal of Developing Country Studies, Vol. 7, No. 4, pp. 80-97.
Amos, G.J. (2018) Corporate Social Responsibility in the Mining Industry: An Exploration of Host-Communities’ Perceptions and Expectations in a Developing-Country, Corporate Governance: The International Journal of Business in Society. (Forthcoming)
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
