Programmerad celldöd, apoptos, är en av de viktigaste fysiologiska processerna hos människor och alla andra flercelliga organismer. Apoptos är nödvändig för att upprätthålla en frisk population av celler i en organism och för att ta bort skadade och potentiellt skadliga celler.
Det är ingen överraskning att problem och funktionsfel i en så viktig process leder till allvarliga sjukdomar som flera typer av cancer och olika neurodegenerativa sjukdomar.
Interaktion på mitokondriens yta
Programmerad celldöd regleras av Bcl-2-proteiner och ”beslutet” om cellens öde sker genom deras interaktion på ytan av mitokondriens yttre membran.
Biomembraner som består av lipider har under lång tid betraktats som enkla byggstenar i organismer, medan deras mekaniska betydelse har upptäckts först under senare år. Apoptos är ett utmärkt exempel på det reglerande samspelet mellan proteiner och lipider och den mekaniska betydelsen av de senare.
Det är doktoranden Artur Dingeldein vid Umeå universitet som för sin avhandling studerat flera membranmodellsystem som simulerar olika grader av oxidativ cellulär stress, Detta genom att tillämpa differentialskanningskalorimetri, fluorescensspektroskopi och fast-fas kärnmagnetresonansspektroskopi.
Oxidativt stressade membran
De experimentella studierna gav en detaljerad bild av hur oxidativt stressade membran kan påverka proteinernas apoptotiska aktivitet.
– Förändringarna i proteinernas aktivitet är övervägande modulerade av ändringar i membranorganisation och lipiddynamik som både kan underlätta och dämpa proteininteraktioner, säger Artur Dingeldein.
Genom att ge en detaljerad karaktärisering på makroskopisk nivå såväl som atomnivå i sin avhandling framgår det att för att få en fullständig förståelse av mekanismen kring programmerad celldöd kan lipider och biomembran inte förbises och deras interaktioner med Bcl-2-proteiner måste ingå i en fullständig beskrivning av denna process.
Det blir allt mer accepterat att förlusten av biologisk mångfald i ekosystem kan äventyra deras förmåga att fungera, till exempel genom att skada produktiviteten eller påverka biomassa och näringscykel. Det som fortfarande inte är fastställt är om effekterna av sådana förluster varierar mellan olika typer av ekosystem och i så fall varför.
Metaanalyser, inklusive en välkänd analys som publicerades i tidskriften Nature 2006, har hävdat att förlusten av biologisk mångfald är konsekvent inom alla ekosystem.
Nu lägger forskare vid SLU Umeå fram bevis på det motsatta.
Resultat från ett experiment som har pågått i 20 år visar att effekten av minskad biologisk mångfald har reducerats under tiden som experimentet löpt, detta eftersom de kvarvarande arterna kompenserat för de som försvunnit. Men den viktigaste slutsatsen är att de effekter minskad biologisk mångfald har på den totala biomassan kan variera stort.
Denna kompensation varierar mellan ekosystem, menar forskarna bakom den aktuella studien, Paul Kardol, Nicolas Fanin och David Wardle som även kunde se att de negativa effekterna på biomassa var som lägst i de minst produktiva ekosystemen.
Världens längsta försök
Forskarna använde ett system som består av 30 öar i skogsjöar i norra Sverige (sjöarna Hornavan och Uddjaure i Arjeplogs kommun). Båda sjöarna har separata, självständiga ekosystem. Dessa ekosystem skiljer sig stort i markbördighet och produktion eftersom de brunnit vid olika tidpunkter. 1996 anlade David Wardle små, experimentella odlingar på varje ö där växter (blåbär, lingon och kråkbär) sedan tagits bort i olika kombinationer för att simulera förlusten av biologisk mångfald.
Under 20 års tid har sedan forskarna mätt växternas biomassa på flera av dessa odlingar. När det gäller att manipulera biologiskt mångfald, finns inget annat experiment i världen som löpt under så lång tid. Och det kommer att fortsätta.
I sjöarna Hornavan och Uddjaur finns en mängd skogklädda öar. I mer än 20 år har en eller flera arter eller funktionella grupper av växter (mossor, träd, avlägsnats regelbundet på små försöksytor för att simulera olika slags förluster av biologisk mångfald på varje ö. Bild: Nicolas Fanin
Sammanlagt ger den här studien det starkaste beviset hittills på att minskad biologisk mångfald, tvärtemot vad som hävdats på senare tid, får olika konsekvenser i olika ekosystem. Studien visar också att förmågan att förstå och förutsäga dessa konsekvenser innebär att man måste räkna med den övergripande roll som miljösammanhanget spelar.
– Att förstå genernas betydelse för att hålla tillbaka elakartade tumörer kan på lång sikt få betydelse för behandlingen av cancer, säger Mahmood Faraz, doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet.
I sin avhandling fokuserar Mahmood Faraz på generna LRIG1 och LRIG2. De har fått sina namn av leucinrika repetitioner och immunoglobulinlika domänproteiner. Att dessa gener spelar roll för cancer är känt sedan tidigare, men deras molekylära mekanismer har hittills varit oklara. Många forskargrupper i världen har under många år försökt förklara denna mekanism.
Genom att göra försök på möss har en forskargrupp under Håkan Hedman i Umeå kunnat visa att LRIG1-genen agerar som en tumörsuppressor, det vill säga genen motverkar bildandet av tumörer i mössens hjärnor. Den andra studerade genen, LRIG2, verkar däremot tvärtom främja elakartad hjärntumör.
Tumörhämmare och tumörfrämjare
I Mahmood Faraz avhandling visas att LRIG1-genens tumörhämmande verkan delvis har samband med andra proteiner, så kallade receptor-tyrosinkinaser, RTK. Dessa RTK har en central roll i att tumörer utvecklas och de kan bidra till flera sorters cancer om de inte hämmas.
LRIG1 håller tillbaka migreringen av hjärntumörceller delvis genom en specifik RTK, en MET (mesenkymal-epitelövergång). Den andra studerade genen, LRIG2, främjar däremot tumören genom att modulera nedströms signalering av en annan RTK, PDGFR.
I ett annat projekt har Mahmood Faraz kunnat visa vilka proteiner som interagerar med LRIG1 som ändrar dess funktion. Av totalt ett 20-tal proteiner har man nu kunnat kartlägga fyra proteiner som understödjer LRIG1-genen och åtta som motverkar genen. Sedan tidigare var bara ett av dessa cirka 20 proteiner beskrivet.
Mer forskning behövs
– Det är verkligen spännande upptäckter. Man kan faktiskt tala om ett genombrott av betydelse för det här forskningsfältet. Men det är fortfarande preliminära data och fler forskningsprojekt behövs i framtiden för att klarlägga mekanismerna, säger Mahmood Faraz.
I Örebro har det skett en kraftig ökning av den inflammatoriska tarmsjukdomen ulcerös kolit. Studier visar att förekomsten av ulcerös kolit ökade tiofaldigt under perioden 1963-2010. Men trots ökningen har antalet patienter som behöver operera bort tjocktarmen till följd av sjukdomen halverats på senare år.
– Nya studier är nödvändiga för att ta reda på orsaken till den observerade ökningen men ökande köttkonsumtion i samhället kan ha bidragit, säger Carl Eriksson, specialistläkare på medicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Bättre behandling stoppar inflammation Huvudsakligen behandlas inflammatorisk tarmsjukdom med mediciner som dämpar inflammation och symtom. Trots det behöver en del patienter opereras. Det kan vara patienter som inte svarat på medicinsk behandling, utvecklat biverkningar eller vid sjukdomskomplikationer.
En viktig orsak till den kraftiga minskningen av operationer är ökad användning av så kallade thiopurinläkemedel som introducerades på 1980-talet.
– Vi har också sett att en ny typ av läkemedel, vedolizumab som hämmar vandring av vita blodkroppar från blodbanan till tarmen verkar vara säkert och effektivt att använda i svensk rutinsjukvård. Jag har undersökt alla patienter i Sverige som startat behandling med vedolizumab under perioden 2014 till 2015, säger Carl Eriksson.
Blodbrist är vanligt Carl Eriksson visar i sin avhandling att blodbrist är en vanlig komplikation vid inflammatorisk tarmsjukdom. Patienter med Crohns sjukdom verkar ha större risk att drabbas.
– Trots att personer med ulcerös kolit oftare har blod i avföringen visar min forskning att blodbrist är vanligare vid Crohns sjukdom. Det är också svårare att komma till rätta med blodbristen vid Crohns sjukdom. En tänkbar förklaring är försämrat järnupptag till följd av inflammation, avslutar Carl Eriksson.
Inflammatorisk tarmsjukdom utgörs av ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Sjukdomarna kännetecknas av inflammation i tarmslemhinnan och medför symptom som ont i magen, diarré och blod i avföringen. Huvudsakligen behandlas både ulcerös kolit och Crohns sjukdom medicinskt, dock är det vanligt att patienter behöver opereras vid till exempel bristande svar på mediciner, biverkningar eller till följd av komplikationer.
Kontakt
Carl Eriksson, Specialistläkare, Medicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro, Region Örebro län, carl.eriksson@regionorebrolan.se, 070 – 266 92 08
Teorin att barnleukemi har sitt ursprung i det växande fostrets blodceller, stöds av tidigare forskning som visar att många barn har leukemirelaterade mutationer i sina blodceller vid födseln. I den aktuella studien inriktade sig forskargruppen på en specifik blodcellsmutation (TEL-AML1 eller ETV6-RUNX1) som är den vanligaste orsaken till akut lymfatisk barnleukemi av B-cellstyp (B-ALL) hos barn.
Mutation sällsynt hos vuxna Trots att denna mutation är vanlig vid leukemi hos barn, är den sällsynt hos vuxna, vilket innebära att mutationen kan ha en inverkan specifikt på det växande fostrets immunceller. Forskarna undersökte hur B-celler – en typ av vita blodkroppar – bildas under fosterutvecklingen och hittade då en speciell förstadiecell som kunde växla mellan att forma olika typer av immunceller.
– Först bildade de framför allt makrofager som är en celltyp som ingår i det ospecifika immunförsvaret, men växlade sen till B-celler, som ingår i vårt specifika immunförsvar. Denna process är unik under fosterutvecklingen när immunsystemet bildas, förklarar Charlotta Böiers, forskare vid Lunds universitet och en av förstaförfattarna till studien, som är ett samarbete mellan Lunds universitet och University College London.
Skapade modell för vidare forskning Men att arbeta med tidig fosterutveckling är tekniskt svårt och därför försökte forskarna istället att skapa en modell för denna process genom att använda pluripotenta stamceller
– Pluripotenta stamceller, som kan skapas från t ex hudvävnad, kan bilda B-celler i cellkulturer. Vi upptäckte att de pluripotenta stamcellerna genomgick likartade utvecklingssteg till mogna B-celler i cellkulturen som vi tidigare observerat under fosterutvecklingen. Vi blev överraskade över att det var så likt.
Kan användas för läkemedelstest Forskarna kunde sedan använda modellen för att studera hur den specifika blodcellsmutationen (ETV6-RUNX1) påverkade tidig B-cells utveckling. Man fann att mutationen förhindrade utvecklingen av B-celler och gav upphov till något som liknade ett förstadium till leukemi (pre-leukemi).
– Nu vet vi att vi kan modellera de allra första B-cellerna i fosterutvecklingen genom att använda pluripotenta stamceller. Det är av stor betydelse eftersom det är troligt att barnleukemi har sitt ursprung i dessa celler. Stamcellsmodellen gör att vi på ett kontrollerat sätt kan upprepa experimentet många gånger och att det går att ändra genetiken för att se hur det påverkar sjukdomsförloppet. Man kan också använda systemet för att testa läkemedel, avslutar Charlotta Böiers.
Kontakt:
Charlotta Böiers, forskare Avdelningen för molekylärmedicin och genterapi, Lunds universitet, charlotta.boiers@med.lu.se , 046-2220441
Sjöar täcker mindre än en procent av jordens yta, men de utgör en viktig del i vår planets koldioxidcykel.
Eftersom sjöar är belägna på de låga punkterna i landskapet, spolas delvis sönderdelade växter och djur från skogen in i dem när det regnar eller när snön smälter. Mikrober livnär sig delvis av detta material, en process som avger koldioxid till atmosfären. Resten av materialet sjunker till botten av sjön där kolet kan bevaras i tusentals år i det kalla, mörka bottenvattnet.
Forskning om kolets kretslopp i sjöar involverar vanligtvis bara ett antal sjöar i närheten av varandra, och olika mönster har rapporterats från sjöar i olika regioner.
Ekologen David Seekell vid Umeå universitet har lett ett internationellt team som beskriver de processer som skapar skillnaderna, vilket ger nya insikter i sjöarnas roll i kolets globala kretslopp.
– Vi fann i vår studie att man måste zooma ut på en kontinental skala och titta på sjöarna i en större kontext med aspekter som klimat, marktäckning och mänskliga aktiviteter, säger David Seekell, biträdande universitetslektor på Institutionen för ekologi och miljövetenskap.
Två viktiga processer
När forskarna tog detta bredare perspektiv uppstod förklaringar till de olika mönstren. Speciellt två processer är viktiga: 1) styrkan i förhållandet mellan vattnets färg och koncentrationer av näringsämnen som fosfor och kväve i sjövatten, och 2) förekomsten av tröskelvärden som markerar plötsliga förändringar i sambandet mellan ekologiska och kemiska egenskaper inom sjöarna.
– Relationerna mellan marktäckning, mänskliga aktiviteter och dessa två processer kan ge ledtrådar till hur kolets kretslopp i en sjö kommer att svara mot olika aspekter av global förändring.
Se en sammanfattande video om forskningsprojektet (2:52 min)
Forskarteamet kartlade också platserna för tidigare kolcykelstudier i sjöar och fann att de flesta studier hittills har gjorts på ett fåtal typer av landskap, mestadels i skogar på norra breddgrader. Deras slutsats är att studier av kolets kretslopp i sjöar i mer varierade landskapskaraktärer världen över kommer att avslöja nya mönster som bildats baserat på de mekanismer de funnit.
David Seekell har utfört forskningsprojektet inom CIRC tillsammans med Jean-François Lapierre från University of Montreal i Kanada och Kendra Spence Cheruvelil från Michigan State University i USA.
Studien: A geography of lake carbon cycling. David Seekell, Jean-François Lapierre, and Kendra Spence Cheruvelil. Limnology and Oceanography: Letters. 2018.
CIRC forskar om klimatet och den subarktiska miljön
Inom Climate Impacts Research Centre, CIRC, bedrivs i dag både forskning och undervisning. Forskningen är inriktad mot limnologi, paleolimnologi, kvartärgeologi och terrester ekologi och syftar till att förstå sambanden mellan klimat och den subarktiska miljön. Verksamheten är förlagd till Abisko Naturvetenskapliga station, 10 mil nordväst om Kiruna.
Kontakt:
David Seekell, projektledare, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, david.seekell@umu.se, 090-786 59 47
Skogen berör många och debatten i media om den är ständigt aktuell. Skogen är en viktig resurs såväl för skogsindustrin som i omställningen till en bioekonomi. Samtidigt spelar den en central roll i bevarandet av den biologiska mångfalden och den levererar viktiga ekosystemtjänster.
– Tillförlitliga och oberoende data är centralt för att vi ska kunna föra en faktabaserad debatt om skogens tillstånd, säger Jonas Fridman, som är programchef vid Riksskogstaxeringen vid SLU, som årligen tar fram statistik som beskriver både dagens tillstånd och förändringar i de svenska skogarna.
Via en stickprovsinventering har Riksskogstaxeringen samlat in data om de svenska skogarna i snart hundra år, vilket ger ett utmärkt underlag för planering, uppföljning och utvärdering av skogs-, miljö- och energipolitiken.
Den senaste officiella statistiken, Skogsdata 2018, från Riksskogstaxeringen visar att volymen skog stadigt ökar, då tillväxten är högre än avverkningen och den naturliga avgången. Sveriges totala virkesförråd uppgår nu till drygt 3,5 miljarder skogskubikmeter, varav 3,2 miljarder på den produktiva skogsmark som inte är formellt skyddad.
Riksskogstaxeringen. Fotograf: Åke Bruhn, SLU
Skogen har förtätats
– Förrådsökningen under de senaste knappt hundra åren beror inte på en ökad areal skogsmark utan på att skogen förtätats med såväl fler som större träd, förklarar Per Nilsson, som är redovisningsansvarig vid Riksskogstaxeringen. Under de senaste 25 åren ser vi även en ökning i antalet grova träd, mängden död ved samt arealen gammal skog.
I ett längre perspektiv är arealen gammal skog och antalet grova träd dock fortfarande långt under nivåerna för snart 100 år sedan. Mängden hård död ved är dock långt högre idag jämfört med på 1920-talet.
– Botanisera gärna vidare i våra tidsserier från 1920-talet fram till idag – som från och med i år finns tillgängliga i vår statistikdatabas, säger Per Nilsson.
Hundra år av statistik
I dagens debatt om skogen och dess brukande är tillgången till faktaunderlag av hög kvalitet avgörande. Riksskogstaxeringen är en stickprovsinventering byggd på vetenskapliga metoder och utförs årligen av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Riksskogstaxeringen har utförts sedan 1923 och tillsammans med våra grannländer Norge och Finland, vars motsvarigheter till Riksskogstaxeringen också påbörjades för knappt hundra år sedan, besitter vi världsunika tidsserier över skogens utveckling i respektive land.
– För att kontinuerligt kunna leverera tillförlitlig, relevant och aktuell skoglig statistik ägnas en stor del av vårt arbete åt att kvalitetssäkra och löpande förbättra inventeringen, exempelvis genom att öka personalens kompetens samt att utveckla design- och inventeringsmetodik, berättar Jonas Fridman.
I årets utgåva av Skogsdata presenteras ett temaavsnitt som beskriver Riksskogsskogstaxeringens kvalitetssäkringsarbete. En samlad bedömning ger vid handen att Riksskogstaxeringen är en tillförlitlig informationskälla för beskrivning av skogarnas tillstånd och förändring.
Statistik över Sveriges skogar Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige som utförs av SLU i Umeå. De insamlade uppgifterna används bland annat till att producera officiell statistik om tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Riksskogstaxeringens data används även för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik.
Riksskogstaxeringen är en del av program Skog inom SLU:s fortlöpande miljöanalys.
Kontakt:
Per Nilsson, redovisningsansvarig, Riksskogstaxeringen, SLU, per.nilsson@slu.se, 090-786 84 72
Ewa Skantz Åberg har i sin avhandling studerat vilka aktiviteter som uppstår när sexåringar instrueras att parvis skapa berättelser med olika typer av digitala teknologier. Tre förskoleklassgrupper om sammanlagt 16 sexåringar har videofilmats medan de skapar digitala berättelser.
Studerat barns och lärares engagemang Avhandlingens intresse riktas främst mot samspelet mellan de sexåriga barnen, lärarna och de digitala teknologierna i förskoleklassens miljö. Fokus ligger på barnens meningsskapande och engagemang i uppgiften och på vilket sätt lärarna stöttar barnen.
Resultatet visar att flera saker står på spel i berättaraktiviteterna.
– Det som främst medverkar till hur barnens berättelser växer fram är lärarens instruktion av uppgiften och på vilket sätt läraren stöttar under aktiviteten. Även den digitala teknologins design, barnens gemensamma erfarenheter av bland annat populärkulturella texter samt miljön är betydelsefulla för processen men även för berättelsernas innehåll, säger Ewa Skantz Åberg.
Samtidigt som aktiviteterna tycks erbjuda barnen tillfällen till kreativt berättande, symboliskt tänkande och utforskande av de meningserbjudanden som teknologin erbjuder – auditivt stöd av talsyntes; illustrerade digitala bilder; en färgpalett – uppstår svårigheter att etablera ett nödvändigt gemensamt fokus för lärarna och barnen.
Uppfattas olika av barn och lärare – Orsaken tycks finnas i att barnen uppfattar uppgiften som sagoberättande medan läraren uppfattar den som en skrivuppgift vilket görs tydligt genom stöttning av enbart skrivkonventioner och teknologin. I ett annat exempel medverkar teknologin till ett estetiskt och visuellt berättande för barnen snarare än att utveckla deras muntliga berättande som är lärarens målsättning.
Resultaten visar att barnen, samtidigt som de övar färdighet att gemensamt arbeta fram en berättelse, måste lära sig hur man hanterar både den digitala teknologin och skriftspråksystemet som till viss del visar sig vara krävande och bidrar till att berättandet stundtals blir underordnat.
– Resultaten pekar på nödvändigheten av att förskollärare utifrån ett lärandemål medvetet organiserar aktiviteter, introducerar begrepp och väljer teknologier som motiverar och stöttar barns möjligheter till lärande av det specifika innehållet, säger Ewa Skantz Åberg.
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet
– Vi hoppas att detta arbete kan bana väg för kliniska studier där man kan använda tillväxthormon som behandling i rehabfasen efter stroke, säger Jörgen Isgaard, professor i endokrinologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och även verksam som professor vid universitetet i Newcastle, Australien.
Behandling och rehabilitering efter stroke är en utmaning, både för den drabbade och för omgivningen. Återhämtningen innebär ofta en lång och svår process för att reparera talfunktion, minneskapacitet, tanke- och koncentrationsförmåga med mera. Oro, ångest och uttalad trötthet är också vanligt hos dem som överlevt en stroke.
Positiva resultat på möss
Att tillväxthormon generellt har positiva påverkan på kognitionen efter en hjärnskada har konstaterats i tidigare studier. Däremot är det första gången effekten av tillväxthormon prövas efter just stroke, och resultaten bedöms mycket positiva.
Mössen i studien, alla med framkallad stroke, behandlades antingen med infusion av tillväxthormon eller med placebo under fyra veckor. Under den sista behandlingsveckan testades de individuellt i särskilda burar med pekskärmar.
Djuren exponerades för visuella symboler i olika kombinationer där ett korrekt tryck med en tass på skärmen gav belöning i form av sockerlösning. Mössen som fått tillväxthormon tryckte rätt i åtta fall av tio, mot kontrollgruppens sex av tio. Efter experimentens avslut analyserades också en rad tillväxtfaktorer och biomarkörer i skadeområdet i hjärnan.
Kan även fungera för människor
– Det viktigaste nya fyndet är att tillväxthormon förbättrar kognition efter stroke jämfört med kontroller. Om detta fynd står sig på människa kan det leda till ett genombrott vad gäller behandling som underlättar rehabilitering och livskvalitet efter stroke, säger Jörgen Isgaard.
Tillväxthormon visade sig också främja plasticiteten i hjärnan. Behandlingen ledde till högre nivåer av markörer som bland annat återspeglar nybildning av blodkärl, reparation av nervskador och minskad förlust av hjärnvävnad jämfört med kontroller.
Nu hoppas forskarna kunna säkra mer finansiering för att påbörja kliniska prövningar och undersöka om behandling med tillväxthormon kan vara framgångsrikt även en tid efter insjuknandet i stroke.
– Det här har potential att helt förändra behandlingen av personer som överlever stroke, konstaterar Jörgen Isgaard.
Samsø är världens första 100 procent förnybara energidrivna ö och har blivit utsedd till en av de mest inspirerande exemplen på ett hållbart energisamhälle. Feldheim är den första energisjälvförsörjande byn i Tyskland, med kommunala el- och uppvärmningsnät som levererar helt lokal förnybar energi. Byn framställs som en förbild för små samhällen vad gäller övergången till kolodioxidsnåla energisystem.
Måste uppfattas som rättvis Avgörande för att lyckas med omställningen i båda fallen var att låta lokalbefolkningen vara delaktig i förändringen, visar en ny studie i tidskriften Journal of Applied Energy.
– Det var viktigt att hitta rättvisa lösningar för alla medborgare som drabbades antingen negativt eller positivt. Vi upptäckte att hanteringen av övergången måste upplevas som rättvis för att resultaten skulle bedömas som acceptabla, förklarar Henner Busch, forskare inom hållbarhet och en av författarna.
Möter ofta motstånd För trots att övergången till fossilfria energikällor/koldioxidsnåla energikällor är avgörande för framtiden så möter politiker och tjänstemän ofta motstånd lokalt.
Forskarna menar att studien ger värdefulla insikter i hur förändringar kan genomföras effektivt på lokal nivå och hur samhällen kan reagera på energiomställningar. Studien visar även vad politiker, projektutvecklare och yrkesverksamma behöver ta hänsyn till vid planering och genomförandet av en sådan övergång.
– Vi såg att även kontroversiella projekt kan förverkligas om invånarna som utsätts för förändringen och behöver anpassa sig till den nya situationen upplever processen som rättvis och i huvudsak bra för samhället i fråga. För att lyckats med detta krävs det att alla inblandade får tid och utrymme för att diskutera – kommunikationen är avgörande för att lyckas sammanfattar Luis Mundaca, professor vid Internationella miljöinstitutet vid Lunds universitet och huvudförfattare till artikeln.
Kontakt:
Luis Mundaca, professor, Internationella miljöinstitutet, luis.mundaca@iiiee.lu.se, +46 46 222 02 57
Henner Busch, postdoc, LUCSUS (Lunds universitets centrum för hållbarhetsstudier), henner.busch@lucsus.lu.se
Cirka sju procent utsätts för våld av sin nära partner, enligt en självrapportstudie 2012.
-Partnervåld är ett av våra stora folkhälsoproblem. Det drabbar många och får allvarliga konsekvenser för individen och för samhället i stort. Dessutom är troligen mörkertalen stora, det vill säga många som lever i relationer med våld anmäler det inte till polisen, säger doktoranden Klara Svalin vid Malmö universitet.
Använder riskbedömningsverktyg När polisen blir inkopplad görs först en initial bedömning av hur allvarligt våldet är. Vissa fall går då vidare för att polisen ska göra en mer strukturerad och djupare bedömning. Dessa bedömningar görs med hjälp av riskbedömningsverktyg. Utifrån resultaten rekommenderar och hjälper polisen till för att skydda brottsoffret. Det kan exempelvis handla om överfallslarm, hjälp med att ansöka om kontaktförbud och att förmedla kontakter till kvinnojourer.
Klara Svalins avhandling riktar in sig på polisens riskbedömningsverktyg för upprepat partnervåld. Hon har närmare undersökt hur två olika verktyg fungerar när polisen använder dem. Särskilt fokus är att ta reda på hur väl bedömningarna fungerar för att identifiera högriskfall. Hon undersöker även hur väl olika handläggares riskbedömningar av samma ärenden stämmer överens. Även betydelsen av skyddsåtgärder granskades. Det rör sig om flera olika studier, varav en i Skåne.
Nära hälften utsattes för upprepat våld
-Träffsäkerheten för att bedöma risker för upprepat våld är övergripande låg, säger Klara Svalin. Närmare hälften av brottsoffren utsattes för upprepat våld vid uppföljning i Skånestudien.
– De föreslagna skyddsåtgärderna hade inte heller någon preventiv effekt.
Generellt, menar Klara Svalin, var det också många faktorer som polisen hoppade över när de skulle bedöma risker för upprepat våld. De faktorer som polisen hade särskilt svårt att bedöma var faktorer kopplade till psykisk ohälsa. Det kan förklaras av att handläggarna saknade utbildning i hur psykisk ohälsa ska bedömas och att de inte heller hade information om gärningspersonernas psykiska tillstånd.
-Vi har presenterat det för polisen i olika sammanhang, säger Klara Svalin. Men jag upplever inte att polisen tagit det på särskilt stort allvar. Inga genomgripande förändringar har mig veterligen skett.
Forskarduon Tomas Brodin och Jerker Fick fick chansen genom en intressant ansökan och en lyckosam pitch av sin projektidé. Det kallas Forskarhjälpen och målet är att skolelever ska få möjlighet att prova på riktig forskning, för att bättre förstå den vetenskapliga processen. Forskarna vid Umeå universitet får samtidigt hjälp med att samla in stora datamängder till sin forskning.
– Det här kommer att bli ett unikt och ett intressant dataset. Vi har testat konceptet på en pilotklass i Asmundtorp och det märks på eleverna att dom tycker det är roligt att utföra forskning på riktigt, utan facit. De var mycket intresserade, noggranna och fokuserade på uppgiften, säger Tomas Brodin, forskare på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Spindlar är länken mellan vatten och land
För sex år sedan började den tvärvetenskapliga forskargruppen, där ekologen Tomas Brodin och kemisten Jerker Fick ingår, att mäta halter av läkemedelsrester från avloppsvatten i våra vattendrag. Reningsverken är inte gjorda för att ta bort rester av läkemedel, så mycket av våra blodtryckssänkande, lugnande och smärtstillande läkemedel samt antibiotika hamnar i bäckar, åar och sjöar. Forskargruppen har kunna påvisa att mycket låga doser av läkemedel påverkar beteendet hos fiskar och vattenlevande insekter.
– Nu vet vi tillräckligt om ekologiska effekter på vattenlevande djur för att gå vidare och ställa oss frågan om djur som lever nära vattendrag i sin tur får i sig läkemedel från mänsklig användning. Om det händer så vill vi veta vilka läkemedel är vanligast och vilka ekologiska effekter kan vi förvänta oss, säger Jerker Fick.
Varför ska högstadieeleverna fånga in just spindlar?
– De spindlar som spinner nät är jättebra på att fånga och äta flygande insekter och det är just dessa som är länken mellan vattnet och land. Om spindlar äter stora mängder insekter som levt i förorenade vattendrag anrikas läkemedelsrester från insekterna i spindlarna.
Samla spindlar
Skolklasserna ska vi två tillfällen, i maj och i augusti, samla in vattenprover och 3-10 spindlar i burkar i sitt närområde som skickas direkt till forskarna. Forskarna hjälper sedan till att analysera resultatet och därefter kan både elever och forskare fritt formulera tankar kring orsaker och effekter av de läkemedel som hittats.
– Påverkas spindlarnas beteende, till exempel genom att de får svårare att springa fort? Vi hoppas att ungdomarnas kreativa förmågor leder till att vi kan komma längre i tankarna kring fortsatta beteendeförsök med spindlarna.
Biljetter till Nobelpriset Varje grupp om två elever ska tillverka en vetenskaplig poster där de beskriver sitt arbete, sina resultat och förslag på hur man kan gå vidare med forskningen. Varje skola skickar därefter in en poster som får representera skolan till Forskarhjälpen. I november utses tre vinnare i postertävlingen – ur ett helhetsperspektiv, ur ett vetenskapligt perspektiv och den bästa postern vad gäller grafisk form. Vinnaren i helhets-klassen får tre biljetter till utdelningen av Nobelpriset.
Win-win
Datahantering och att få in korrekta prover från klasserna är inte den största utmaningen med projektet enligt forskarna.
– Uppgiften är avgränsad och vi ger skolorna färdiga paket med provrör, ph-stickor, förmärkta burkar och det följer med en detaljerad manual och fältprotokoll. Insamlandet av vattenprov och spindlar utförs på skoltid tillsammans med klassläraren, säger Tomas Brodin.
– En stor utmaning för oss däremot är att beskriva forskningsprocessen och vår forskning för högstadieelever. När vi inte besöker skolorna kommunicerar vi med klasserna via vlogg och skype, säger Jerker Fick.
Maj/juni: Klasserna väljer provtagningsplats. Samla in spindlar och ta 1:a vattenprov
Augusti: Samla in spindlar och ta 2:a vattenprov
September: Börja tillverka poster
September/Oktober: Klasser får resultat från forskare. Analysarbete
November/december: 23 november utses vinnare i postertävlingen. 7 december avslutningskonferens
Kontakt:
Tomas Brodin, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, 070-278 35 70, tomas.brodin@umu.se
Jerker Fick, Kemiska institutionen, Umeå universitet, 070-2616556, jerker.fick@umu.se
Schizofreni är en sjukdom som ofta är förödande och vållar enormt mänskligt lidande. Genetikforskare har hittat hundratals gener som är kopplade till schizofreni, där var och en bidrar med en liten del till risken för att utveckla sjukdomen. Den stora mängden identifierade gener har gjort det svårt att utforma experiment. Och forskarna har haft svårt att förstå vilken den gemensamma nämnaren är för generna och om de påverkar hela hjärnan på ett diffust sätt, eller påverkar enskilda delar mera.
Satte ihop en karta över gener I den aktuella studien satte forskare vid Karolinska institutet och University of North Carolina ihop en karta över samtliga gener som används av hjärnans olika celltyper tillsammans med listor på de gener som man vet modifierats hos patienter med schizofreni. Därigenom kunde forskarna identifiera de typer av celler som ligger till grund för sjukdomen. Genetiken pekar på att vissa celltyper är mycket mer inblandade än andra. Ett fynd var att det tycks finnas ett fåtal viktiga celltyper som bidrar till sjukdomen, vilka var och en har sitt ursprung i separata delar av hjärnan.
– Detta markerar en övergång i hur vi kan använda oss av stora genetiska studier för att förstå sjukdomars biologi. Resultaten från vår studie ger forskarvärlden en möjlighet att fokusera sitt arbete där effekten blir som störst, säger Jens Hjerling-Leffler, forskargruppsledare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet och en av huvudförfattarna.
Kan förklara varför vissa svarar dåligt på behandling Fynden anger även en färdriktning för utvecklingen av nya behandlingsmetoder.
– Frågan är om dessa celltyper hör samman med olika kliniska yttringar av sjukdomen. Till exempel skulle det kunna vara så att dysfunktion i en celltyp ligger bakom att patienter svarar dåligt på vissa behandlingar. Dysfunktion i en annan celltyp skulle kunna orsaka kognitiva effekter. Det här kan ha stor betydelse för utvecklingen av nya behandlingsmetoder, eftersom separata läkemedel kan komma att krävas för de olika inblandade celltyperna, säger Patrick Sullivan, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och Yeargan Distinguished professor vid institutionen för genetik och psykiatri, University of North Carolina, USA.
Det är först nyligen som det blivit möjligt att studera sjukdomar på det här sättet, som ett resultat av exponentiellt snabba framsteg inom två separata forskningsfält; människans genetik och transkriptomik av enskilda celler. Forskarna spekulerar i att metoden under kommande år bör kunna leda till genombrott i den biologiska förståelsen av andra komplexa sjukdomstillstånd, till exempel autism och depression.
Förståelsen viktig för att utveckla nya mediciner – Att förstå vilka celltyper som påverkas av en sjukdom är av kritisk betydelse för att kunna utveckla mediciner som verkligen hjälper. Om vi inte vet vad som orsakar sjukdomen går det inte att studera hur den ska behandlas, säger Nathan Skene, forskare i Hjerling-Lefflers forskargrupp vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet och Institute of Neurology, UCL, UK och en av huvudförfattarna.
Studien finansierades av Vetenskapsrådet, StratNeuro, Wellcome Trust, Hjärnfonden, schweiziska National Science Foundation, amerikanska National Institute of Mental Health, och anslag från Psychiatric Genomics Consortium. Primär GWAS-data för schizofreni genererades med stöd av Medical Research Council Centre, Program Grant och Project Grant, samt finansiering från EU:s sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (CRESTAR Consortium).
Publikation: ”Genetic identification of brain cell types underlying schizophrenia”. Nathan G Skene, Julien Bryois, Trygve E Bakken, Gerome Breen, James J Crowley, Héléna A Gaspar, Paola Giusti-Rodriguez, Rebecca D Hodge, Jeremy A Miller, Ana B Muñoz-Manchado, Michael C O’Donovan, Michael J Owen, Antonio F Pardiñas, Jesper Ryge, James T R Walters, Sten Linnarsson, Ed S Lein, Major Depressive Disorder Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium, Patrick F Sullivan och Jens Hjerling-Leffler. Nature Genetics, online 21 maj 2018, doi: 10.1038/s41588-018-0129-5.
Kontakt:
Jens Hjerling-Leffler, forskargruppsledare, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, jens.hjerling-leffler@ki.se, 08-524 869 74
Att lida av dysmorfofobi, eller Body dysmorphic disorder (bdd) som diagnosen heter på engelska, är något helt annat än vanlig oro sig för att inte se nog bra ut. Den som drabbas upplever sitt eget utseende som fruktansvärt, trots att andra tycker att allt ser helt normalt ut.
– Det vanligaste är att det är helt självupplevt. Men det kan också finnas en defekt som är så liten att jag inte ser den förrän de pekat på den. Det kan vara ett ärr efter en finne eller något sådant, säger Jesper Enander som forskar om diagnosen vid Karolinska Institutet.
Att ingen annan ser skavanken hjälper inte den som har dysmorfofobi. Föreställningen är stark nog att leda till tvångsmässiga, ritualliknande beteenden. Den som drabbas lägger mycket tankeverksamhet och tid på att försöka åtgärda eller dölja problemet.
– Många ägnar sig åt överdriven sminkning, och kan behöva timmar för att fixa sig innan de går ut. Eller så kan de sitta och känna på delen som de tycker är ful, säger Jesper Enander.
Många av de som drabbas vänder sig till skönhetsindustrin. Deras egen bild av problemet är att det finns brister i utseendet, inte att de har en skev uppfattning av sig själva.
– De tittar sig i spegeln och tänker att de är fula. Med den upplevelsen är det ju inte logiskt att söka sig till psykiatrin, utan till hudläkare eller plastikkirurger. Där kan de få sitt “problem” åtgärdat, säger Jesper Enander.
Men eftersom det inte finns någon fysisk defekt som går att lösa hjälper varken operationer eller skönhetsprodukter. I stället kan problemen bli värre. Ångesten vid dysmorfofobi fungerar som annan ångest: man försöker bli av med den. Men den lättnad som kommer av att gå igenom en skönhetskur eller dölja sitt ansikte är bara tillfällig. Så småningom måste “dosen” ökas, och patienten har hamnat i en negativ spiral som gör att dysmorfofobin får spela en allt större roll i livet.
Den som drabbas av dysmorfofobi kan få ganska bra hjälp av medicinering, men ännu bättre är kognitiv beteendeterapi, KBT. Tyvärr är det få som erbjuds behandlingen, drygt en av tio. En anledning, tror Jesper Enander, är kunskapsbrist.
– Eftersom det handlar om utseende finns det risk att problemen bagatelliseras, trots att de kan vara extremt handikappande. Kunskapen om diagnosen är låg, inte minst inom vården. Många blir avfärdade med en försäkran om att de ser normala ut och att det går nog över.
Alltså är det många som lider i tysthet. Känslan av att vara ful kan vara så stark att det ibland inte går att visa sig för andra. I stället blir man sittande hemma.
– Besvären leder till stort lidande och personen fungerar sämre överlag. Det går ut över arbete, skola och ens sociala liv.
En av de frågorna som Jesper Enander och hans kollegor försökt svara på i sin forskning är hur vanlig diagnosen är. För att få reda på det fick runt 15 000 personer, från 15 år och uppåt, svara på frågor om eventuella besvär.
Slutsaten: omkring en till två procent lider av bdd, vilket gör diagnosen till ungefär vanligt förekommande som anorexia. Studien visade också att flickor utvecklar bdd ett par år tidigare än pojkar, vilket förklaras med att flickornas utveckling helt enkelt ligger några före pojkarnas i tonåren. Vid 15 och 18 års ålder var det mycket vanligare för flickor att ha diagnosen, men i vuxen ålder var skillnaden mindre.
Vad beror på dysmorfofobi på?
Eftersom deltagarna i Jesper Enanders studie bestod av tvillingpar gick det att räkna ut att hur stor del av förklaringen som ligger i våra gener. Svaret var ungefär hälften. Resten berodde på saker som hänt i respektive persons liv. Det kan handla om påverkan av vänner, olyckor eller andra upplevelser.
Jesper Enander får ofta frågan om reklam och skönhetsideal ligger bakom problemen. Men även om förklaringen vid en första anblick låter vettig, finns inte mycket vetenskapligt stöd för den. Människor har lidit av diagnosen sedan åtminstone 1891, då den Italienska läkaren Enrico Morselli beskrev och namngav dysmorfofobi. Men vid den tiden undersöktes inte hur vanligt tillståndet var. Först på senare år har studier som Jesper Enanders genomförts.
– Dysmorfofobi i sig har funnits sedan långt innan vi hade media på det sätt vi har idag. Personligen tror jag inte att fler får bdd idag än tidigare. Antingen har man riskfaktorer för att utveckla tillståndet eller inte. Och då gör man det förmodligen oavsett hur samhället ser ut, säger han.
Jesper Enander hoppas att hans forskning kan göra att fler söker vård för sin bdd. Bara att känna till att det ens finns en diagnos som heter dysmorfofobi kan få fler att få hjälp.
– Om inte tillståndet är allmänt känt kommer man inte att söka rätt sorts vård. Ifall samhället i stort inte kände till vad depression var så skulle nog fler gå omkring och vara nedstämda och må dåligt, och tänka att det var normalt.
Text: Nils Otto på uppdrag av forskning.se
– Både kön och klass påverkar villkoren för föräldraskap, säger Therése Wissö, forskare vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Om vi ska förstå hur ansvar och lojalitet förhandlas i föräldraskapet behöver vi också titta på plats. Hur påverkas faderskapet av platsen man befinner sig på och de människor som man möter där?
Förändrats till det sämre
För att undersöka det har Therése Wissö intervjuat ett 20-tal pappor i Biskopsgården om deras upplevelser av faderskap. Intervjuerna genomfördes i samband med promenader i stadsdelen tillsammans med papporna. Papporna visade olika platser som haft betydelse för dem i deras föräldraskap.
Under vandringarna framkom stora variationer i fädernas berättelser. För de flesta pappor var valet av bostadsområde ett aktivt val; de ville att barnen skulle växa upp i Biskopsgården därför att de trivdes bra där. De tyckte att området erbjöd positiva möten mellan olika kulturer, att det fans vackra grönområden, bra kommunikationer och ett bra serviceutbud. Några tyckte att området förändrats till det sämre och var nu angelägna om att komma därifrån för sina barns skull. Det fanns också erfarenhet av att släkt och vänner kritiserade valet av bostadsområde. ”Hur kan du låta ditt barn växa upp i ett sådant område?”
Oro för skottlossning
Ett återkommande tema under vandringarna var trygghet.Upplevelsen av trygghet kunde se olika ut beroende på om papporna talade om själva stadsdelen, grannskapet i sin helhet eller om specifika platser i närheten av bostaden, så kallade mikroplatser. Samtidigt som det kunde finnas en oro över att antalet skjutningar i grannskapet ökat, upplevdes till exempel lekplatsen på gården fortfarande som en trygg plats. Likaså den lokala mataffären, detta utifrån att det inte fanns farliga, trafikerade vägar på promenaden till affären. ”Då kan ju barnen få lov att gå dit själva och handla ibland och det tycker de är kul,” resonerade en pappa.
– Trygghet kan vara mycket mer än avsaknad av kriminalitet, säger Therése Wissö.
Ett annat återkommande tema var stolthet. Att vara en pappa som ens barn kände sig stolt över var betydelsefullt. Här visade sig arbete, ekonomi och möjligheten att kunna göra roliga saker tillsammans med barnen vara viktigt. De fäder som var arbetslösa tyckte att situationen inverkade negativt på deras självbild och att föräldraledigheten inte gick att uppskatta på samma sätt som om de haft ett arbete att komma tillbaks till.
Fasomvandlingarna i en brinnande pellet kopplat till de lokala förhållandena i pelletsen visas för första gången i doktoranden Anna Strandbergs avhandling. Forskningsresultaten är framtagna med hjälp av röntgenbaserad mikrotomografi för 3D-avbildning och analys av mikrostrukturer.
– Jag kunde konstatera att det bildades stora mängder sprickor och inre håligheter i pellets under förbränning vid hög temperatur, vilket ger nya pusselbitar till grundförståelsen av bränslepartikelomvandling, säger hon.
Outnyttjade växtdelar
Det finns ett stort intresse av att nyttja nya biomassabaserade råvarufraktioner som bränslen i olika processer, pådrivet av av den pågående omställningen till fossila bränslen. ”Nya” biobränslen inbegriper ofta snabbväxande grödor, tidigare outnyttjade växtdelar eller industriella restprodukter som på grund av dålig lönsamhet eller tekniska problem varit svåra att omvandla till nyttig energi.
Problem med de nya biobränslena är för det mesta associerade till innehållet av näringsämnen och mineraler, eftersom de utgör de askbildande elementen i förbränningsprocessen. Och biomassa är en mycket blandad grupp av bränslen, vilket innebär en stor variation av mängden och sammansättningen av de askbildande elementen.
Askbildande element i biobränslen kan orsaka beläggningsbildning, korrosion och slaggning i förbränningsanläggningar. Smält aska bildar en sintrad ask-kaka som kan vara svår att avlägsna. Något som är mindre känt är hur askföreningar påverkar hur bränslepartikeln brinner.
Askan isolerar kvarvarande bränsle
Anna Strandbergs resultat pekar på att bränslen med aska som smälter vid låg temperatur kan, även för mycket tunt lager av fint pulver, bilda en diffusionsbarriär på grund av smält aska, vilket begränsar kontakt mellan kvarvarande bränsle (kol) och den omgivande atmosfären.
Denna totala inkapsling av eventuellt kvarvarande bränsle, med begränsning på gastransport och bränsleomvandling, hittades inte vid förbränning av enskilda pellets. I praktiska tillämpningar i större skala, kan situationen emellertid vara annorlunda eftersom tjockare askskikt ackumuleras på en bränslebädd.
Nätstruktur vid lägre temperatur
Vetehalm bildar bubblor av smält silikatrik aska på ytan vid förbränning på enpelletsnivå vid hög temperatur. Dessa bubblor täckte bara delar av ytan. Vid lägre temperatur bildades istället en annan struktur på den silikatrika askan, mer formad som en stabil nätstruktur med lägre andel smälta.
Träbaserade bränslen, med hög halt av kalcium, bildade ett poröst asklager, utan tecken på att begränsa omvandlingshastigheten. Vid lägre temperatur bildar askan huvudsakligen karbonater; denna fraktion minskar när temperaturen ökar och vid hög temperatur domineras sammansättningen i stället av oxider.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
