Lågvuxna gräs, örter och buskar kännetecknar Arktis, men det håller på att förändras.
– Det unika med den här studien är att vi kan visa att ökningen av vegetationens höjd inte är något som sker på några enstaka platser, utan något som sker unisont i stora delar av Arktis. säger artikelns huvudförfattare Anne Bjorkman vid Senckenberg forskningscenter för Biologisk mångfald och klimat i Frankfurt, Tyskland.
Det karga klimatet har begränsat växtligheten i arktiska tundra- och fjällandskap till lågvuxna gräs, örter och buskar. Men, successivt har mer högresta växtarter spridit sig i dessa områden. I den aktuella studien har forskare från hela världen analyserat de mest omfattande data som hittills samlats in om arktiska växter. Totalt ingår data från över 100 platser runt om i Arktis från Alaska, Kanada, Island, Skandinavien och Sibirien.
Hur påverkas Arktis av betande djur?
De svenska forskargrupperna från Umeå och Göteborg som ingått i studien studerar också hur vegetationsförändringarna i Arktis påverkas av att det finns betande djur som renar, harar, sorkar och lämlar. Den utgör också basen för framtida forskning kring hur Arktis påverkas av ett varmare klimat.
– Ett viktigt framtida mål är att förstå hur förekomsten av växtätande djur påverkar hur ekosystemen i Arktis förändras när klimatet blir varmare, avslutar Johan Olofsson.
– Men studien visar också värdet av långtidsexperiment och internationellt samarbete mellan forskare. När experimenten som bidragit till det här projektet startades under 90-talet var vi ovetande om att resultaten skulle kunna användas på det här sättet, säger Robert Björk vid Göteborgs universitet.
Foto: Ulf Molau
De detaljerade analyserna visar att vegetationen blir högre, både för att växter som fanns i området för 30 år sedan har blivit högre, och för att nya, högre växtarter har spridit sig från varmare platser i landskapet.
– Denna spridning har bara börjat. Vegetationens höjd kan öka med 20-60 procent under det här århundradet om ökningen fortsätter i nuvarande takt, påpekar Anne Bjorkman.
Studien visar också att ett varmare klimat är huvudorsaken till dessa vegetationsförändringar. Temperaturerna i Arktis har i genomsnitt ökat med över en grad över de tre årtionden som studien pågått, vilket är betydligt snabbare än genomsnittet för resten av planeten.
Bladstorleken mer påverkad av vattentillgången
Studien visar också att många andra egenskaper hos växtsamhällena såsom bladstorlek och växternas näringsinnehåll inte förändrats på ett konsekvent sätt över hela tundran, utan påverkats mer av vattentillgången än temperaturen. Detta visar att inte bara förändringar i temperatur, utan också förändringar i nederbörd kommer att vara viktiga för hur vegetationen i Arktis förändras i framtiden.
– Dessa vegetationsförändringar kan på lång sikt ha negativa effekter på den biologiska mångfalden och tundrans förmåga att lagra kol, säger Johan Olofsson, universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Lågvuxna gräs, örter och buskar kännetecknar Arktis, men nya, mer högresta växtarter har börjat sprida sig och ta över i området. Foto: Tage Vovles
Det har resulterat i en generell ökning av höjden på tundravegetation de senaste tre decennierna, rapporterar ett konsortium av internationella forskare i tidskriften Nature. Forskare vid Umeå, Göteborgs och Lunds universitet samt Sveriges Lantbruksuniversitet har deltagit i studien.
Johan Olofsson, universitetslektor, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se
Robert Björk, biträdande universitetslektor, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet och Gothenburg Global Biodiversity Centre, robert.bjork@gu.se
Nästan hälften av alla cancerpatienter kommer att strålbehandlas någon gång under sin cancerbehandling. Strålbehandling verkar genom att inducera skador på arvsmassan vilket leder till att cancercellen dör om skadorna inte repareras. Tyvärr är många typer av cancer resistenta mot strålbehandling, och även arvsmassan i friska celler skadas vid strålning vilket ger biverkningar och begränsar mängden strålning som kan användas.
Stoppa cancercellerna från att överleva
I studien visar forskarna hur man kan blockera cancercellernas förmåga att reparera sin arvsmassa och därmed stoppa deras överlevnad. Det forskarna upptäckte var att cancerceller använder ett protein kallat PFKFB3 för att laga DNA-skador som uppkommer vid strålbehandling. Forskarna fann att proteinet är lokaliserat till skador i arvsmassan i cellkärnan där proteinet reglerar cancercellens förmåga att reparera sin arvsmassa och därmed överleva vid strålbehandling.
Forskargrupperna utvecklade en läkemedelsmolekyl som blockerar proteinet och dess förmåga att reparera skador på arvsmassan. I laboratorieförsök har de kunnat visa att behandling med den nya läkemedelsmolekylen hämmar cancercellernas överlevnad vid strålning medan normala, friska celler inte påverkas.
Hoppas bidra till mindre biverkningar
– Det är känt att mängden PFKFB3 är mycket större i cancerceller än i friska celler. Men att PFKFB3 reglerar reparation av arvsmassan vid strålbehandling är en ny och väldigt spännande upptäckt, säger Nina Gustafsson, forskarassistent och teamledare i Translationell Medicin vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, som lett studien tillsammans med professor Thomas Helleday vid samma institution.
Syftet med projektet var från början att försöka förstå hur cancerceller reparerar skador på sin arvsmassa. Eftersom vanliga, friska celler inte är beroende av PFKFB3 för fungerande DNA reparation, hoppas forskarna att kombinationsbehandling med strålning eller cellgifter kommer att vara väl tolererad. Målet är nu att vidareutveckla läkemedelsmolekylen och lägga grunden för en ny cancerbehandling med mindre biverkningar än de behandlingar som finns tillgängliga i dag.
Nina Gustafsson, forskarassistent, Institutionen för Onkologi-Patologi, Karolinska Institutet, nina.gustafsson@ki.se
Under varumärket Grönt kulturarv® säljs sorter med en lång och väl dokumenterad odlingshistoria i Sverige. Sorterna har spårats upp vid Programmet för odlad mångfald, Pom:s inventeringar av äldre trädgårdsväxter i Sverige och valts ut att bevaras i den Nationella genbanken vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
Blodalunrot ‘Smedsberget’ blommar i juni med mörkt rosa blommor på rödlila stjälkar. 60 cm hög. Mörkgröna bladrosetter. Bra som marktäckare, kant- eller rabattväxt.
Perennen Blodalunrot Heuchera sanguinea‘ Smedsberget’ till exempel, kommer från Lycksele i Lappland och är den nordligaste sort som hittills lanserats som Grönt kulturarv. Sorten har fått sitt namn efter stadsdelen Smedsberget där blodalunroten odlats sedan 1930-talet.
I en av villorna på Smedsbergetberget bodde Bertil och Tora med sin familj. Bertil var kamrer vid ett av skogsbolagen, men en kunnig och intresserad trädgårdsodlare på fritiden. 1947 flyttade den nygifta Kerstin in i en grannfastighet på Smedsberget.
Kerstin var också passionerat intresserad av trädgård och började genast att plantera in växter, ofta sådana hon fick av vänner, grannar och släktingar. Någon gång kring 1950 fick hon blodalunroten av Bertil och tant Tora som Kerstin känt sedan barnsben.
Blodalunroten minns hon sedan sin barndom på 1930-talet och det är hos Kerstin som den bevarats fram till idag.
Silvrig anemon
Silvrig höstanemon Anemone tomentosa ‘Föräldrahemmet’ är insamlad i Uppland, men har odlats i både Småland och i Stockholm. När Axel och Sveas egnahemshus i Norra Ängby i Stockholm stod färdigt i mitten av 1930-talet blev det dags att börja tänka på plantering av trädgården.
Silvrig höstanemon ‘Föräldrahemmet’ är en tålig, vacker höstanemon som är härdigare än många höstanemonhybrider. Sorten blir 120-130 cm hög och blommar med ljust rosalila blommor i luftiga klasar.
Sommaren 1937 for familjen på besök till Axels föräldrahem utanför Rottne i Småland, som man brukade göra varje år. Föräldrahemmet var ett lantbruk och på somrarna hjälpte Axel, Svea och deras barn till att ta in skörden. Just det här året fick familjen med sig delningar av tre höstflox och den silvriga höstanemonen för att plantera i sin egen trädgård.
Axel och Sveas dotter Inga-Britt minns hur växterna sveptes in i papper, togs med på tåget och planterades vid huset i Norra Ängby. Många år senare fick Inga-Britt med sig plantor av höstanemonen när hon fått en egen trädgård i Roslagen. Där blommar den varje höst och påminner om inte bara ett utan två föräldrahem: Axels föräldrahem utanför Rottne och Inga-Britts föräldrahem i Norra Ängby.
Vad är Grönt kulturarv®?
Varumärket Grönt kulturarv® har skapats för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, Pom.
Pom är ett nationellt program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna, som samordnas från SLU i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår, till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, Fritidsodlingens Riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.
Mellan 2002 och 2010 genomförde Pom åtta olika landsomfattande inventeringar av äldre trädgårdsväxter, bland annat frukt, bär, krukväxter, perenner och rosor.
Växterna som lanseras är sådana som inventerats av Pom och valts ut att bevaras i den Nationella genbanken vid SLU Alnarp. De första Grönt kulturarv®-sorterna kom på marknaden våren 2013. Nu finns ett åttiotal sorter i handeln. Sorterna finns till försäljning i handelsträdgårdar och garden centers. På bilden: ‘Svalöf E’ som mognar i andra hälften av augusti med medelstora, runda kottar. Och som vid provbryggning gav ett öl med arom av tall/kåda/ceder. Foto: Erik De Vahl
Bourbonrosen Rosa(Bourbon-Gruppen) ‘Strömsro’ är en unik gammaldags buskros, sannolikt med utländskt ursprung, vars originalnamn inte gått att finna. Återintroducerad under varumärket Grönt kulturarv® och namngiven med ett nyskapat namn. Känd i svensk kultur sedan åtminstone slutet av 1920-talet, möjligen sedan 1890-talet. Sorten är namngiven efter fastigheten ‘Strömsro’ i Kisa, Kinda kommun i Östergötland.
Fastigheten uppfördes av postmästare Gustaf Erik Ström år 1901 och har sedan dess kallats Strömsro. Huset innehöll Kisas postkontor fram till 1920-talet och postmästarens privatbostad. Den nuvarande ägarens familj köpte fastigheten 1936 och rosen växte då i trädgården. Rosen planterades således någon gång mellan 1901 och cirka 1930.
Bourbonros Rosa (Bourbon-Gruppen) ‘Strömsro’ är en enastående vacker sort med en tidig blomning som infaller 7-10 dagar före andra tidigblommande sorter, till exempel ‘Alba Maxima’. Öppet växtsätt med styva huvudgrenar och sidogrenar. Bladen är karaktäristiskt blåaktigt mörkgröna, matta till svagt glänsande. Blommorna är 8-10 cm i diameter, tätt fyllda med ofta fler än 100 kronblad. Blomfärg varierar beroende på temperaturen, från nästan kallt ljust rosa till varmt, lysande och neonaktigt rosa. Höjd 1,8–2,5 meter. Förhållandevis frisk. Zon 4-5.
Remontantrosen Rosa(Remontant-Gruppen) ‘Selma Dahlberg’är med största sannolikhet en äldre, redan namngiven sort med utländskt ursprung, men det har inte varit möjligt för Pom att finna dess ursprungliga namn. Känd i svensk kultur sedan slutet av 1890-talet. Remontantrosen ‘Selma Dahlberg’ är insamlad till Nationella genbanken från Rimbo i Norrtälje kommun.
För att vara en sort i Remontant-Gruppen är ‘Selma Dahlberg’ en i flera avseenden enastående sort. Det gäller främst den långa livslängden och att den växer så bra på egna rötter. Växtsättet är ofta tämligen öppet med upprätta till bågböjda grenar. Under goda odlingsbetingelser blir den ibland över 2 meter hög, med sämre betingelser inte ens meterhög. Bladverket är grönt till olivaktigt grönt och matt. Blommorna är mycket stora (9-12 cm i diameter), vackert formade och har en stark, säregen doft. Blomfärgen antar olika skiftande rosa nyanser beroende på temperaturen, från varmt rosa över mörkt rosa till mörkt karminrosa. Zon 4 (5).Foto: Lars-Åke Gustavsson
Spinosissima-rosen Rosa (Spinosissima-Gruppen) ‘Hällestorp’är en spontant bildad hybrid med svenskt ursprung, introducerad och namngiven av Pom 2018. Sorten har fått sitt namn efter fyndplatsen Hällestorp, Huskvarna, Jönköpings kommun. Är endast känd från denna växtplats. Dess ålder är okänd, men den uppkom troligen någon gång under 1970-talet.
En utsökt vacker buskros med rikt förgrenat, tätt och väl sammanhållet växtsätt. De magnifika, ofta tvåfärgade blommorna är dess främsta kännetecken. Blomfärgen varierar från ljust till mörkt rosa i olika stadier och med olika temperaturförhållanden. Kronbladens yttre delar är ljusare än de basala delarna och under varma år blir den rosa färgen mörkare och kontrasten mot de ljusa partierna starkare. Under kalla år blir kronbladen jämnare färgade, nästan helt utan kontrast mellan de yttre och inre delarna. Doften är stark och söt av honung. Blomningen är mycket riklig tidigt på växsäsongen, främst under första halvan av juni i de varmaste delarna av landet. Höjd 1,2–1,5 meter. Zon 1-5 (6). Foto Lars-Åke Gustavsson
Den populära Grönt kulturarv-humlen utökas med ytterligare tre sorter. Nyheter 2019 är humle Humulus lupulus ‘Mauritz 85’, ‘Svalöf E’ och ‘Svalöf S’, tre återfunna sorter från svensk växtförädling.
‘Mauritz 85’ Mognar i slutet av augusti med cylinderformade kottar på medellånga sidogrenar. Kottarna har i provbryggning gett ett utmärkt öl med en blommig och örtig/kryddig arom. Blommig smak med undertoner av citrus/grape. Foto: Erik De Vahl
Under första världskriget hade leveranserna av humle från Tyskland nästan upphört och därför togs initiativ för att få igång humleodling i större skala i Sverige igen. 1923 påbörjades odlingarna i skånska Näsum, en trakt som redan Linné pekat ut som lämplig för humleodling. Odlingarna expanderade snabbt och vid Svalöf påbörjades också ett växtförädlingsarbete för att få fram en svensk lättplockad sort med tidigare mognad än de europeiska. Resultatet blev ‘Mauritz 85’ döpt efter humlegårdsmästaren Mauritz Paulin. Denna sort odlades mycket i Näsum men fler kloner ur förädlingsarbetet har kunnat återfinnas.
‘Svalöf S’Mognar i slutet av augusti med tydligt humledoftande, medelstora rektangulära kottar. Gav i provbryggning ett öl med smak av tropiska frukter och citrus/grape.
Hur djur och växter kommer att klara av en framtida global uppvärmning är ett intensivt forskningsområde. Nu pekar nya studier på att ostrons nedärvda tålighet mot uppvärmning formas av skillnader i livsmiljöer. Ostron från olika livsmiljöer skiljer sig från varandra genetiskt, men också i hur toleranta de är mot värmestress.
Det internationella forskarteamet har studerat stillahavsostron (Crassostrea gigas) från olika platser längs med ostronets naturliga utbredningsområde längs med Kinas nordöstra kust. Ostron har samlats in från nitton olika miljöer och sedan odlats vidare i labbmiljö.
Ostronfarmare i Qingdao, Kina. Bild: Pierre De Wit
– Det visade sig då att avkommor från ostron, som var insamlade i livsmiljöer som var mer omväxlande, var mer värmetoleranta men de växte långsammare, säger Pierre De Wit, forskare vid Göteborgs universitet, som samarbetat med en kinesisk forskargrupp.
Stressresponsen beror på generna
De toleranta ostronen var även bättre på att förändra sin ämnesomsättning på cellnivå när de utsattes för stress.
Forskarna är därför övertygade om att skillnader i stressrespons är genetiskt betingade, vilket betyder att ostronen har en möjlighet anpassa sig till nya miljöer.
– Ju fler ostron det finns i ett område, desto större chans är det att det dyker upp nya mutationer som medför bättre egenskaper inför framtidens klimat, något som kallas för ”evolutionär räddningseffekt”. Därför är det bra för ostron i en föränderlig miljö att vara plastiska, så att de inte dör innan de hinner föra sina gener vidare till nästa generation, säger Pierre De Wit.
Livsmiljön styr förmågan till anpassning
Studierna pekar alltså på att det finns skillnader i hur bra ostronen är på att anpassa sig till värme, beroende på vilken slags miljö de kommer ifrån.
Odlade ostron från projektet i Kina. Bild: Rihao Cong
– Så för att förutsäga en arts förmåga att anpassa sig, i detta fall stillahavsostronens, så måste man ta hänsyn till att det kan finnas skillnader i ostrons förmåga beroende på var de lever längs med utbredningsområdet, säger Pierre De Wit.
Nu har forskare med hjälp av satellitteknik lyckats undersöka förrådet av lagrat vatten hos växter över hela världen. Forskarna har studerat hur denna vattenmängd i växterna varierar mellan olika årstider. Den aktuella studien undersökte specifikt sambandet mellan växternas vattenförråd och tidpunkten för lövsprickning.
– Vi ville veta om träden lagrar mest vatten när de har störst mängd blad, säger Feng Tian som är forskare i naturgeografi vid Lunds universitet.
Resultaten av studien förvånade forskarna vad gäller träd i tropiska torrområden. Det visade sig att de säsongsbundna variationerna i vattenförrådet är kopplade till utvecklingen av bladmassa hos träd i barrskogar och tempererade lövskogar, men i skogar i tropiska torrområden är förhållandet omvänt.
I tropiska skogar har växterna större vattenförråd under den torra årstiden jämfört med under regnperioden.
Lagrar vatten under torrperioden
Vad som händer är att träden i dessa torrområden tar upp stora mängder vatten i slutet av regnperioden och lagrar dessa under torrperioden. De stora vattenförråden gör det möjligt för växterna att i slutet av torrperioden satsa på lövsprickning flera veckor innan regnperioden börjar. På så sätt är bladen färdigutvecklade när regnen kommer, och då kan fotosyntesen gå på maxfart direkt.
– Eftersom det nästan inte regnar alls under torrperioden kändes det mönstret först lite motsägelsefullt, säger Feng Tian.
Tidigare studier av växters vattenförråd har bara kunnat göras på enskilda träd, men har varit omöjliga att utföra på landskapsnivå. Resultaten i den aktuella studien avslöjar för första gången de tidsmässiga variationerna i vattenförråd hos växter på global nivå. Därigenom kan man få en bättre förståelse för hur växter under evolutionens gång har anpassat sig till olika lokala förhållanden vad gäller vattenbrist. Kunskapen är av nytta i arbetet med storskaliga datormodeller som undersöker hur vegetationen globalt sett interagerar med klimatförändringarna.
Feng Tian, forskare (engelsktalande), Institutionen för ekosystemvetenskap, Lunds universitet, feng.tian@nateko.lu.se
Jonas Ardö, professor, Institutionen för ekosystemvetenskap, Lunds universitet, jonas.ardo@nateko.lu.se
Runt om i världen pågår en rad forskningsprojekt kring livmodertransplantation. År 2014 föddes det första barnet som kommit till med hjälp av en donerad livmoder. Hittills har forskningen resulterat i att tio barn fötts världen över, varav åtta av födslarna har skett i Sverige. Att en livmoder har kunnat lyftas från en kvinna in i en annan och ge upphov till ett barn kan medicinskt ses som en framgång. Men, en etisk diskussion har ofta saknats i den svenska samhällsdebatten.
Behöver föregås av etiskt samtal
Forskare vid bland annat Linköpings universitet har undersökt etiska aspekter av livmodertransplantation. Resultatet visar att livmodertransplantation med levande donatorer etiskt är lika problematiskt som altruistiskt surrogatmödraskap.
– Om livmodertransplantationer ska ta steget från forskning till att bli verklighet inom svensk vård krävs att transplantationerna föregås av ett etiskt samtal. Vår studie tar inte ställning i frågan om livmodertransplantationer bör ske i vården. Den visar att man behöver vara medveten om de paralleller som finns till altruistiskt surrogatmödraskap, säger Lisa Guntram, forskare vid Linköpings universitet.
Kvinnor kan utsättas för påtryckningar
År 2016 presenterades en statlig utredning om bland annat altruistiskt surrogatmödraskap. Enligt denna ska altruistiskt surrogatmödraskap inte tillåtas i Sverige. Med avstamp i utredningen har Lisa Guntram analyserat antagandet att livmodertransplantation skulle vara mindre problematiskt att införa i Sverige än altruistiskt surrogatmödraskap. Forskningen har bedrivits tillsammans med Nicola Jane Williams, vid Lancaster universitet i Storbritannien, och resultatet från studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Bioethics.
Guntrams och Williams forskning visar att många av argumenten mot altruistiskt surrogatmödraskap kan appliceras på livmodertransplantation som behandlingsmetod för ofrivillig barnlöshet. Några av dem är:
• Att ingreppet kan hota den donerande kvinnans autonomi och utsätta henne för påtryckningar.
Frågan här är om surrogatmodern verkligen ställer upp frivilligt och inte på grund av påtryckningar. En donerad livmoder kommer i de svenska försöken från en släkting, i de flesta fall modern till den som är ofrivilligt barnlös. Det gör att vissa närstående till ofrivilligt barnlösa kan känna sig tvingade att donera, eller aktivt utsättas för påtryckningar utifrån.
• Att ingreppet kan leda till ett utnyttjande av kvinnors kroppar.
I diskussionen om surrogatmödraskap lyfts risker för att kvinnors kroppar kan utnyttjas samt dolda överenskommelser om ersättningar. På liknande sätt finns en risk att livmödrar på sikt kan bli ytterligare ett organ, likt exempelvis njurar, på den svarta marknaden.
• Att forskningen kring fysiska och psykiska risker för barnet är bristfällig.
Liksom i surrogatsammanhang finns det inom livmodertransplantation lite kunskap om konsekvenser för barnet, vilket beror på att endast ett fåtal barn blivit till med hjälp av livmodertransplantation.
Slutsatsen från Guntrams och Williams studie är således att livmodertransplantation inte nödvändigtvis är mindre etiskt komplicerat än altruistiskt surrogatmödraskap.
– Om de argument som presenterades i utredningen ska gälla för altruistiskt surrogatmödraskap, bör beslutsfattare allvarligt överväga om de inte också måste gälla för livmodertransplantation. Anser man att behandlingar ska bedömas olika behöver man vara väldigt tydlig med vad som motiverar detta, säger Lisa Guntram vid Linköpings universitet.
Mathias Karlsson har i sin avhandling följt IKEA:s initiativ IKEA’s Partnership with Social Entrepreneurs för att undersöka relationen mellan entreprenörskap och samhällsförändring.
Initiativet går ut på att identifiera och starta samarbeten med sociala entreprenörer runt om i världen, som i sin tur försöker hjälpa kvinnor att förbättra sina livsvillkor. Kvinnorna som arbetar i de här sociala företagen tillverkar produkter som sedan säljs i begränsad upplaga i några av IKEAs varuhus.
Mathias studie visar bland annat att initiativet ger kvinnorna en chans att tjäna pengar, sätta sina barn i fungerande skolor samt möjliggör en social plats utanför hemmet. De här aspekterna bidrar i sin tur till att kvinnorna upplever sina liv som mer värdefulla än tidigare.
Höga krav på de som jobbar med hållbarhet
Mathias Karlsson har också studerat vad det konkret innebär att försöka skapa samhällsförändring genom entreprenörskap. Vad gör man när man går till jobbet när ens arbetsuppgift är att skapa en mer hållbar värld? Svaret är att man måste utföra en massa olika aktiviteter som ibland även står i motsättning till varandra, vilket ställer höga krav på de anställda.
Mathias har också undersökt hur de som driver samhällsförändring geonom entreprenörskap relaterar etiskt och ansvarsfullt till andra människors strävan efter ett värdefullt liv.
– Dels har jag intervjuat kvinnor som jobbar i de företagen som initiativet samarbetar med, dels de anställda på IKEA som arbetar med detta. Resultaten i min avhandling tyder på att entreprenörskap har potentialen att skapa ansvarsfull samhällsförändring, men att lyckas med det är mycket krävande och utmanande för de inblandade, säger Mathias Karlsson.
– Om inte ansvar och etik ges ett stort utrymme finns det en risk att man som entreprenör kör över andras sätt att leva och därmed agerar oansvarigt. Min studie visar också att de inblandande känner en frustration över att inte kunna hjälpa så många som de vill, det finns alltid fler människor som lever i svåra förhållanden och som inte nås av det nuvarande förändringsarbete.
Socialt entreprenörskap komplext
Det tyder på att entreprenörskap som strävar efter samhällsförändring är synnerligen komplext. Men min studie visar att de som arbetar med initiativet klarar av att hantera komplexiteten på grund av att de är så pass engagerade och hängivna sin strävan att göra världen mer hållbar. Dessutom använder de sig av humor för att undvika att gå under av den komplexitet som de dagligen möter i sina arbetsliv.
Mathias Karlsson anser att den viktigaste kunskapen som hans avhandling bidrar med är att den ökar förståelsen kring hur entreprenörskap kan skapa ansvarsfull samhällsförändring genom att vara oändligt krävande. Idén om ”oändligt krävande entreprenörskap” syftar på att en viss form av entreprenörskap utförs av hängivna, ansvarsfulla och lyhörda personer, vilket i sin tur leder till mer ansvarsfull samhällsförändring.
– I framtida riktlinjer i vården måste hänsyn tas till både bakomliggande och utlösande faktorerna för att förhindra delirium efter hjärtkirurgi, säger Nina Smulter, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperatv vetenskap vid Umeå universitet.
I sin avhandling visar Nina Smulter att akut förvirring eller delirium är mycket vanligt efter en hjärtoperation. I en studie i avhandlingen drabbades 55 procent av delirium. I avhandlingen identifierades att såväl bakomliggande faktorer som var kända före operationen som utlösande faktorer, händelser under och strax efter operation, bidrog till risk att utveckla delirium.
Faktorerna bakom delirium
Hög ålder och diabetes är exempel på bakomliggande faktorerna. Bland utlösande faktorer identifierades att en ökad vätsketillförsel under operation bidrog till delirium, men också en längre tid med låg syremättnad i blodet under körning med hjärt-lungmaskin. På intensivvårdsavdelningen bidrog en ökad respiratortid samt förhöjd kroppstemperatur och förhöjd natriumkoncentration i blodet till risk att drabbas av delirium.
Tidigare forskning har visat att vårdpersonal har svårt att upptäcka delirium.Tillgängliga skattningsskalor är oftast framtagna för forskningsändamål och är tidskrävande och svåra att använda i dagligt arbete. Överlag påvisades brister i den kliniska vardagen hur delirium dokumenteras, både i slutanteckningar och i den kliniska databasen för kvalitetskontroll.
– Slutanteckningarna är ofta den enda form av kommunikation mellan avdelningar och andra sjukhus. Att inte rapportera en patientens episod av delirium kan innebära att patienten inte får rätt behandling i nästa skede, säger Nina Smulter.
Delirium ger längre vårdtid
Avhandlingen visar även på att patienter med deliriumsymtom har en längre vårdtid på intensivvårdsavdelningen än de utan symtom, vilket resulterade i en ökad vårdkostnad. Detta var oberoende av hjärtkirurgiskt ingrepp. För dem med deliriumsymtom sågs ingen skillnad i kostnaderna mellan åldersgrupperna under och över 70 år eller mellan män och kvinnor.
Avhandlingen baseras på studier med två grupper av patienter som hjärtopererats vid thoraxkliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. I den första gruppen ingick 142 patienter över 70 år som opererade 2009. Deras tillstånd skattades före och efter operationen.
Riskfaktorer analyserades samt skattningsinstrument och dokumentationen av delirium utvärderades. Den andra gruppen inkluderade 1879 patienter i varierande ålder opererade mellan 2014 och 2017. Data ur den kliniska databasen värderades mot vårddygnskostnader och ställdes i relation till delirium.
Den snabba utvecklingen av högpresterande och kostnadseffektiva uppkopplade enheter och utvecklingen av 5G-nätverk har gett en tidigare aldrig skådat tillväxt i datatrafik som kräver en effektiv datahantering. Till exempel har tillverkare som Toyota och Hitachi förutspått att mängden data genererat av självkörande bilar kommer att vara flera petabyte om dagen.
På motsvarande sätt kommer smarta fabriker (så kallad industri 4.0) att revolutionera tillverkningsindustrin.
Kräver bandbredd som aldrig förr
Dessa nya typer av autonoma applikationer kommer att kräva mycket hög bandbredd, låg latens och minimalt med jitter (variation i prestanda). Dagens centraliserade och avlägset belägna datacenter klarar inte av att leverera den prestanda dessa applikationer kräver.
Ett sätt att hantera dessa utmaningar är att flytta beräkningskapacitet från datacentren närmare slutanvändarna, vilket ger bättre prestanda och robusthet för applikationer och även kan sänka kostnaderna. Detta paradigm, med beräkningskapacitet utplacerad mellan datacentren och applikationerna, brukar kallas Mobile Edge Clouds (MECs).
Mobile Edge Clouds är en infrastruktur med stora centraliserade datacenter kombinerat med utspridd beräkningskapacitet sammankopplade med 5G-nätverk.
En telekom-operatör av en MEC-infrastruktur kan genom att allokera hårdvaruresurser i MEC-infrastrukturen till applikationer på ett optimalt sätt både förbättra tillgängligheten och prestandan hos applikationerna och sänka sina driftkostnader.
Många utmaningar
Det finns dock flera utmaningar att överbrygga. Den första är att avgöra hur mycket beräkningskapacitet som behöver installeras, och var i nätet denna bör placeras för kostnads- och prestandaoptimal drift av hela MEC-infrastrukturen.
Den andra, relaterade, utmaningen är hur mycket kapacitet som ska allokeras till varje applikation, och var i nätet detta ska ske för att få bästa möjliga prestanda till lägsta möjliga kostnad. Den tredje utmaningen är hur ett ramverk bör designas för att förenkla utveckling av nya applikationer som kan köras var som helst i MEC-infrastrukturen, allt från de centrala datacentren ända ut till de mobila enheterna.
I sitt avhandlingsarbete definierar Amardeep Metha modeller och algoritmer såväl som simuleringsverktyg och programvaruramverk för att hantera utmaningarna med resursallokering ien heterogen MEC-miljö bestående av mobila enheter, utspridda beräkningsnoder och centraliserade datacenter.
Sparar mycket i driftskostnader
– Med de metoder jag tagit fram kan en telekom-operatör optimera installationen av en MEC-infrastruktur och spara upp till 67 procent av driftkostnaderna för bandbreddskrävande applikationer, säger Amardeep Metha.
Forskningen har utförts vid institutionen för datavetenskap vid Umeå Universitet i samarbete med forskare vid Lunds Universitet och Ericsson Research.
Resultaten är väldigt tydliga. Plantorna i försöket har växt under fyra säsonger. Trots en extremt torr sommar har de frodiga lövträden hunnit bli långt över tre meter. Utan torkan hade de varit ännu högre. Lite längre bort står en rad jämngamla plantor som knappt är i höjd med det omgivande gräset.
Skillnaden beror på kalk.
– Vi vet från växthusförsök att poppel dör om jorden är för sur. Därför är poppel svår att odla på skogsmark där pH-värdet ofta ligger kring fem, eller därunder, berättar Henrik Böhlenius.
Höjde pH-värdet vid markberedningen
Han forskar på popplar vid SLU Alnarp. I ett par halländska försök har pH-värdet höjts genom lättlöslig kalk som tillförts i kombination med olika markberedningar.
Även om metoden behöver utvecklas är kalkning i grunden en enkel och billig insats.
– Vi vet ännu inte i vad mån effekten av kalkningen är bestående. I bästa fall har träden hittat sin balans och fortsätter att växa bra nu när rotsystemen är etablerade. Det får vi se vid fortsatta försök, säger Henrik Böhlenius.
Poppel på åkermark
Hans vision är att hitta ett enkelt och robust odlingssystem för poppel både på åkermark och skogsmark. Potentialen är stor. Tillväxten per hektar och år är förmodligen minst det dubbla jämfört med gran. Dessutom är det positivt för landskapsbilden.
– Vi behöver mer forskning för att veta vad poppel betyder för den biologiska mångfalden. Det är i alla fall klart att lövträd ger mer ljus och gynnar en markvegetation med örter och gräs, konstaterar Henrik Böhlenius.
En utmaning för alla lövträd är viltbetet. Poppel är inte lika känslig som hybridasp, vilken är en annan snabbväxare, men ofta behövs stängsel för att hålla klövvilt borta.
En del poppelbestånd klarar sig utan stängsel. Andra blir betade, men klarar sig ändå. Betningen ger då skador på stammen, vilket har mindre betydelse eftersom virket går till massaved. (I Italien, däremot, odlas stamkvistade popplar av hög kvalitet till möbel- och fanerindustrin).
Betningssäker höjd
– I bästa fall får vi fram kloner som inte är så attraktiva för det vilda. En annan möjlighet är att hitta metoder för att störa djuren. Det handlar om att skydda plantorna under några år, innan de är uppe i betningssäker höjd.
Bra etablerade och växtkraftiga plantor, likt de i kalkningsförsöket, klarar sig relativt bra mot bete. När den första generationen poppel etablerats är det mesta av jobbet gjort. Därefter föryngras de enkelt med stubbskott efter avverkning vart tjugonde år.
Det pågår arbete med att ta fram kloner för hela landet.
– På åkermark har vi bra odlingssystem. Utmaningen är på skogsmark. Det finns lyckade odlingar på goda jordar, men ofta är det problem. Då är kalkning en del av lösningen. Nu kan vi gå vidare och etablera bestånd av poppel på skogsmark för att studera produktionen, konstaterar Henrik Böhlenius.
Kontakt:
Henrik Böhlenius, forskare, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, henrik.bohlenius@slu.se
I Sverige lever drygt 100 000 kvinnor med bröstcancer som nyligen diagnosticerade, botade eller med återfall. Överlevnaden efter fem respektive tio år är 90 respektive 80 procent. Teknik och medicinska behandlingar går hela tiden framåt. Men vad händer med de mjukare värdena?
— Det finns mycket forskning om kvinnor och bröstcancer men kring upplevelser och stöd finns kunskapsluckor, säger Annette Holst Hansson? Det är utgångspunkten i min forskning.
Avhandlingen är en så kallad sammanläggningsavhandling och består av fyra delstudier. I den första har 20 kvinnor intervjuats kring hur de upplever och hanterar andningsstyrd strålbehandling. Andningsstyrd strålbehandling syftar till att stålningen ska begränsas för att minimera risken för hjärtsjuklighet, som en biverkan, hos kvinnor med strålbehandling på vänster sida.
— Resultaten visar att kvinnorna upplevde att andningen blev en strategi och guide genom behandlingen. Visserligen kände de krav på att prestera, men de flesta upplevde att det var positivt att vara delaktiga i sin egen överlevnad.
Diagnosen en chock
I den andra studien försökte Annette Holst Hansson utröna hur kvinnor från forna Jugoslavien och kvinnor från Irak upplevde sitt dagliga liv under strålbehandlingen.
Sammantaget såg kvinnorna diagnosen som en chock. De upplevde den som en dödsdom och samtidigt något man måste övervinna och de påbörjade en smal väg till överlevnad.
— I synnerhet de irakiska kvinnorna ville hålla skenet uppe och ville inte berätta för sina barn eller sin familj i hemlandet vad de drabbats av, säger Annette Holst Hansson. Det gjorde dem väldigt utlämnade.
— De jugoslaviska kvinnorna var mer noggranna med att inte berätta för arbetsgivare och arbetskamrater. Båda grupperna upplevde sjuksköterskorna som ett stort stöd, men här behövs extra stödinsatser för att kommunicera med den närmaste omgivningen.
Slogs i spillror
I den tredje studien undersöktes hur det är att leva som familj när en i familjen drabbats av bröstcancer. Totalt intervjuades 19 personer från sex olika familjer.
— Alla gav uttryck för att deras liv slogs i spillror i samband med diagnosen. De famlar sig fram och försöker återerövra tryggheten, säger Annette Holst Hansson. Familjerna tar hjälp av vänner och släkt men det kan ibland resultera i en upplevelse av att balansen rubbas och att de tappar kontroll.
— För männens del kämpar de med att bli sedda. De upplever att deras drabbade kvinnor blir sedda, vilket de tycker är bra, men de känner en oro för sin familj. Familjerna känner skuld över att inte kunna tala om rädslor och känslor.
Samtidigt leder kampen mot sjukdomen till en ibland ökad närhet och familjen tvingas att vara mer tillsammans på gott och ont.
Familjesamtal
Nio familjer får i den fjärde studien vara med om tre hälsostödjande familjesamtal – vart och ett på mellan 15-25 minuter. Samtalen går ut på att hitta den enskilda familjens styrkor och resurser.
— Många upplevde dessa samtal som värdefulla men att samtalen sattes in för sent, säger Annette Holst Hansson. De blev bekräftade och fick sätta ord på känslor och tankar. Men dessa redskap skulle satts in redan när kvinnorna fick diagnosen. Här finns alltså väldigt mycket att göra för att utveckla stödinsatser för bröstcancerdrabbade kvinnor och deras familjer.
– Redan i dag är robotar närvarande i våra liv. De finns i skolor, sjukhus, hemma och i affärer och vi tror att om de dessutom är kulturellt kompetenta kommer de lättare att bli accepterade av människor de interagerar med, säger Alessandro Saffiotti, professor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Tillsammans med forskare från Europa och Japan har han i snart två år arbetat med att för första gången tillföra kulturell kunskap till en robot. Det innebär att roboten exempelvis kan anpassa sitt sätt att röra sig på, prata, gestikulera och föreslå lämpliga samtalsämnen beroende på vilken individ den interagerar med.
– Tanken är att robotar ska anpassa sig till människors kultur i en bred bemärkelse som definieras av personens tillhörighet till en viss folkgrupp. Samtidigt ska robotar kunna anpassa sig till personens individuella preferenser och då spelar det ingen roll om man är italienare eller indier, säger Alessandro Saffiotti.
Testas av äldre med olika kulturell bakgrund
Nu kommer dessa robotar att testas av äldre med olika kulturell bakgrund på ålderdomshem i England och Japan.
– Vi kommer att undersöka om människor känner sig mer bekväma med robotar som tar hänsyn till deras kultur och om deras närvaro ökar livskvaliteten hos de äldre, säger Alessandro Saffiotti.
Den nyutvecklade typen av artificiell intelligens, som gör att robotar kan anpassa sig till kulturen och vanor hos olika människor, ska kunna installeras i alla typer av robotar. Just roboten som ska testas inom ramen för Caresses kan påminna användarna att ta mediciner, föra enklare konversationer och uppmuntra dem att hålla sig aktiva och hålla kontakt med familj och vänner.
– Tester av robotar utanför laboratoriemiljön och i samspel med äldre kommer helt klart att bli den mest intressanta delen av vårt projekt, säger han.
Naturlig del av våra liv
Alessandro Saffiotti är helt övertygad om att robotar i framtiden kommer att vara mer komplexa och ta allt större plats i våra liv. Därför blir deras förmåga att ta hänsyn till olika kulturer ännu viktigare.
– Det kommer att tillföra ett mervärde hos robotar som ska samspela med människor. Det betyder inte att dagens robotar är helt kulturneutrala. De speglar omedvetet kulturen hos människor som bygger och programmerar dem.
Ekonomin är en annan aspekt av nyttan med kulturellt kompetenta robotar.
– Det ligger också i företagens intresse att kunna sälja robotar till människor med olika kulturell bakgrund i olika länder, säger Alessandro Saffiotti.
Terapeutiskt och skönlitterärt skrivande är två olika saker. Det stod klart redan i en forskningsstudie 1986. Då bad James W Pennebaker, professor i psykologi vid University of Texas, en grupp studenter att under 15 minuter varje dag i fyra dagar skriva om en traumatisk händelse. En kontrollgrupp fick skriva mer neutrala texter om saker som ett träd eller sitt studentrum. De närmaste sex månaderna registrerade forskaren hur ofta studenterna uppsökte sjukvården.
Resultatet, att de som skrivit om trauman var väsentligt friskare, blev startskottet för hundratals studier om effekten av terapeutiskt skrivande. I en översiktsartikel från 2012, publicerad i tidskriften British Journal of General Practice, ställs frågan om skrivterapi kan användas inom primärvården. Svaret blir ja, med argumentet att det är en billig och tillgänglig terapiform. KBT är till exempel, enligt författarna, mer effektivt för behandling av depression.
Skrivande som terapiform
I Sverige finns ingen forskning om skrivterapi, däremot finns enstaka terapeuter som använder skrivandet som terapiform. Psykologen Jenny Jägerfeld, som även är författare, är en av dem.
– Det grundar sig i att jag tidigt märkte att skrivandet var terapeutiskt för mig, jag skrev ner det som hände och skrev små berättelser tidigt där jag la in saker som jag funderade på själv eller skrev dagbok och märkte att det hände någonting där. Man kanske fick syn på hur man tänkte när man såg det i skrift och får hjälp att bena ut det. Man ser också att vissa saker går att göra något åt.
För cirka tio år sedan började Jenny Jägerfeld läsa in sig på James W Pennebakers forskning. Sedan dess är skrivande ett av de terapeutiska verktygen som hon använder.
– I arbetet med vissa personer som av olika anledningar haft svårt att prata har vi suttit i rummet och skrivit fram och tillbaka, det är inte lika effektivt men samtidigt rakare. Ibland har det varit personer som på plats har haft svårt att ta upp vissa saker, men kvällen innan kunnat skriva ner det.
Jenny Jägerfelds metod skiljer sig från den som Pennebaker har forskat om i och med att hennes innefattar en terapeut.
– Pennebakers går ut på att man skriver på egen hand, men det kan vara ännu mer effektivt att prata med en terapeut om det som faktiskt kommer fram. Ibland blir psykologer rädda för att prova andra metoder. Visst är det viktigt att ha evidens men här är ändå människor som uttrycker sina egna tankar och att skriva ner dem på egen hand och sedan prata med psykolog kan vara effektivt.
Utgår från traumatisk upplevelse
Ann Westermark, beteendevetare och författare, håller i olika typer av skrivarkurser, bland annat med fokus på hälsa.
– Jag är bildterapeut så jag har använt mycket av bildterapins grunder och översatt det till skrivprocessen, säger Ann Westermark. Till skillnad från till exempel Pennebaker där man går in i sitt trauma och skriver varje dag jobbar jag mycket med symboler.
Förutom att hålla i kursen Skriv med hjärtat är hon också engagerad i olika projekt inom vården som använder skrivande som metod. Till skillnad från Pennebakers metod, att skriva konkret om en traumatisk upplevelse, går Ann Westermarks kurser ut på att närma sig problemen utifrån.
– Om jag ska ha en patientgrupp så kanske de har specifika problem som depressioner. Då går jag in på ett helt annat ställe där de får starta i det som är långt ifrån dem själva, sedan får de dela texter med varandra i den mån man vill. Då kan man också koppla det man skrivit om till sig själv.
Vad kan det vara bra för?
Skrivterapi, eller Expressive writing, har testats på personer med en mängd olika sjukdomstillstånd, både fysiska och psykiska. En teori om varför skrivterapi kan påverka en sak som sårläkning är att det stärker immunförsvaret genom att minska stressnivåerna.
Vad är det då som gör att skrivterapi kan fungera, oavsett vilken teoretisk grund man använder? En teori är att den som skriver sitt trauma genomgår det som kallas katarsis, en känslomässig rening, men det är en teori som har avvisats efter en genomgång av ett stort antal studier.
Att lindra stress genom att konfrontera tillbakatryckta känslor kan dock vara en av flera förklaringar. En annan är att skrivandet startar en kognitiv process där traumat blir till en berättelse som gör det lättare att strukturera vad som har hänt.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Skrivterapi har visats ha viss positiv effekt på:
Patienter med IBS (irriterad tjocktarm). (2010) Expressive writing is a promising therapeutic modality for the managemnet of IBS: a pilot study. Am J Gastroenterol 105(11):2440–2448.
Förbättring av vilopuls. (2005) Autonomic effects of expressive writing in individuals with elevated blood pressure. J Health Psychol 10(2):197–209.
Ökat gångtempo och minskad smärta hos patienter med reumatisk artros. (2011) Does emotional disclosure about stress improve health in rheumatoid arthritis? Randomized, controlled trials of written and spoken disclosure. Pain 152(4):866–877.
Minskad ångest och symptom på depression hos patienter med utmattningssyndrom. (2008) Expressive writing buffers against maladaptive rumination. Emotion 8(2):302–306.
Barn med ptsd har fått färre symptom på depression. (2010) Treatment of post-traumatic stress disorder in childen using cognitive behavioural writing therapy. Clin Psychol Psychother 17(3):240–249.
Förbättrad fysisk hälsa hos patienter med tarm, bröst och prostatacancer. (2002) Expressive disclosure and health outcomes in a prostate cancer population. Int J Psychiatry Med 32(1):37–53.
Ökad lungkapacitet hos vuxna med astma. (1999) Effects of writing about stressful experiences on symptom reduction in patients with asthma or rheumatoid arthritis. A randomized trial. JAMA 281(14):1304–1309.
Här funkar inte skrivterapi:
Ingen förbättring vad gäller andnöd, förmåga att träna eller livskvalitet hos patienter med KOL. (2010) Written disclosure therapy for patients with chronic lung disease undergoing pulmonary rehabilitation. J Cardiopulm Rehabil Prev 30(5):340–345.
Ingen förbättring hos patienter med migrän. (2008) Relaxation training and written emotional disclosure for tension or migraine headaches: a randomised, controlled trial. Ann Behav Med 36(1):21–32.
Ingen förbättring av hälsofrämjande beteende som träning, diet, minskat alkoholintag eller drogmissbruk. (1988) Disclosure of traumas and immune function.Health implications for psychotherapy. J Consult Clin Psychol 56(2):239–245.
Användningen av bälte i buss behöver bli bättre, visar en studie som VTI har tagit fram på uppdrag av Transportstyrelsen.
Skillnaden är stor beroende på vilken bussresa det handlar om. Lägst bältesanvändning finns i regional linjetrafik med 27 procent. I kommersiell linjetrafik tar 50 procent av resenärerna på sig bälte och i beställningstrafik 92 procent.
Uppmaningen att ta på bältet varierar
– Bussresenärerna får olika mycket information och uppmaningar om att ta på sig bältet beroende på vilken typ av resa de gör. Utrop görs vanligast i bussar i beställningstrafiken, men mer sällan i regional linjetrafik, säger Anna Anund, forskningschef på VTI.
Faktorer som påverkar bältesanvändning är resenärens ålder, tidigare erfarenhet av säkert bussåkande, vägunderlaget och när resan sker. Hur bussresenären ser på säkerhet rent allmänt spelar också en roll.
Ett ökat bältesanvändande är starkt kopplat till såväl sätets som bältets utformning och kvalitet. Bälten kan vara för korta, för långa, ofräscha och svåra att ta på. Det bidrar i stor grad till att de inte används, men även till att signalera att de inte är så viktiga.
Passagerare rädda att inte få av bältet i tid
En anledning till att inte ta på bältet kan vara stress. Resenären är rädd att inte hinna få av sig bältet i tid. Vidare upplevs det som ologiskt att ena gången stå i bussen under en resa och nästa gång vid resa på samma sträcka få sitta med kravet att vara bältad. Konsekvensen blir att den som reser inte känner att bältet är viktigt.
Det är en omöjlig uppgift för föraren att veta om resenärerna har bälte på sig och det finns dessutom en okunskap i vad lagen kräver.
Nästan alla allvarliga olyckor sker när bussar välter och det farligaste momentet är att kastas ut ur fordonet. Då kan bältet vara skillnaden mellan liv och död.
Studien ger flera rekommendationer för ökad bältesanvändning:
Informationen till bussresenärerna behöver bli bättre.
Se över bälteslagen och inför kontroller så att lagen efterlevs.
Ge förarna stöd, både för att öka bältesanvändningen hos dem själva och för att de i sin tur ska kunna få resenärerna att ta på sig bältet.
Bättre bälten och mer genomtänkt design på bussarnas säten kan också bidra, men även att ge tydliga signaler till resenärerna om vad som gäller kring bältesanvändning
I samband med stora genetiska studier erbjuder forskare ofta en stor hälsokontroll som de använder för att samla in data. De som deltar får veta vilket blodtryck de har, hur deras lungfunktion ser ut och resultaten från olika blodprov. I framtiden kan möjligheten att få information om genetisk risk vara något som lockar forskningsdeltagare. I sin doktorsavhandling utforskar Jennifer Viberg Johansson vad forskare behöver tänka på innan de lämnar ut sådana resultat.
Information som kan förändra livet
Genetisk riskinformation gör kanske inte så stor nytta för enskilda individer som man kan tro, menar Jennifer Viberg Johansson. Att känna till vilken genuppsättning du har är inte samma sak som att veta hur sannolikt det är att du ska utveckla en viss sjukdom. Dessutom är den typ av genetisk information som du får när du deltar i forskning inte anpassad efter vad du har för symptom eller vad du oroar dig för. Gör du däremot ett genetiskt test på sjukhus, är det ofta för att bekräfta misstankar om att du har, eller är i riskzonen för att utveckla en genetisk sjukdom.
Genetisk riskinformation är komplex och kan vara svår att förstå. Jennifer Viberg Johansson har ställt frågor till människor som deltar i befolkningsstudien SCAPIS för att ta reda på hur de förstår genetisk riskinformation och vilken typ av information de är intresserade av att få. Svaren visade att deltagarna ser information om genetisk risk som något som kan förklara vem de är, eller varifrån de kommer. Men också som något som påverkar deras framtid. Att få ta del av informationen ses som en möjlighet att planera livet och förebygga sjukdom.
Ibland är det bättre att inte veta
Frågan om forskningsdeltagare egentligen vill ha information om genetiska sjukdomsrisker är svårare att besvara. Jennifer Viberg Johanssons forskning visar att sättet som forskningsdeltagare tillfrågas kan påverka hur de svarar. Riskforskning visar att vi tolkar sannolikhet på olika sätt beroende på hur resultat och konsekvenser presenteras. Jennifer Viberg Johansson ser samma mönster i sin forskning: När det finns sätt att förebygga sjukdom är inte sannolikheten att bli sjuk en viktig del i vårt beslutsfattande.
Jennifer Viberg Johansson konstaterar att vi har svårt att förstå genetisk risk när den presenteras i siffror. Det är svårt för oss att bedöma vad det betyder att ha 10 % eller 50 % risk för sjukdom. Istället har vi en tendens att förstå genetisk risk som ett binärt koncept: antingen har du risk, eller så har du det inte. Enligt henne bör genetisk rådgivning ta hänsyn till den uppfattningen och anpassas till mottagarens ofta binära tolkning av genetisk risk.
– Det är svårt att kommunicera risk. Det kräver att de som arbetar med genetisk rådgivning uppmärksammar att olika människor förstår samma siffror på olika sätt, säger Jennifer Viberg Johansson.
Fakta om SCAPIS: SCAPIS (Swedish CArdioPulmonary bioImage Study) SCAPIS är en svensk befolkningsstudie som rekryterar och utreder hjärt- och lungstatus på 30 000 slumpvis utvalda kvinnor och män i åldern 50-64 år. Syftet är att kunna identifiera individuella risker för hjärtsjukdomar och förhindra dem innan de uppstår. Studien är ett samarbete mellan sex universitetssjukhus i Sverige och finansieras främst av Hjärt-Lungfonden.
Jennifer Viberg Johansson, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), E-post: jennifer.viberg@crb.uu.se Telefonnummer: 070-5755981
– Det mesta är granit och morän, för att citera Lars Winnerbäck, men det här fallet lutar vi åt morän, säger Håkan Arvidsson, projektledare för den laboratoriestudie som VTI har tagit fram på uppdrag av Trafikverket.
Eftersom trafikfordonen normalt sett inte ska köra på stödremsan är stabiliteten mindre viktig än permeabiliteten, det vill säga säkerställa avvattning mot diket och förhindra att vatten tränger in i vägkroppen. Annars kan vägens bärighet försämras.
Bra för vattenavrinning
Jämfört med bergkross är morän mindre genomsläppligt för vatten. Orsaken till det kan vara att bergkrossens mineralkorn är mer flisiga som lämnar större hålrum. Moränen har avslipade rundade korn som därmed packar sig bättre.
Stödremsan har även andra funktioner. Den ska skydda asfaltkanten, utjämna nivåskillnader och visa var vägbanan tar slut. Speciellt på smalare landsvägar ska den också ge utrymme för fotgängare att ta sig fram vid mötande trafik.
Bra för motorcyklister
Materialet i stödremsan ska hålla sig kvar och inte hamna på asfalten. Det är viktigt av trafiksäkerhetsskäl. Inte minst för motorcyklister som kan riskera att åka av vägen på grund av rullgrus och minskad friktion.
Bakgrunden till projektet var att en kontroll från Trafikverket visade att stödremsorna inte höll måttet. Inte mindre än 75 procent av proverna underkändes – framför allt på grund av för låg halt av finkornigt material.
Bra bundet, troligtvis
Projektet har därför redan lett till ändrade krav för stödremsan. Nu är även finkornigare sortering än tidigare är tillåten. Rätt sortering, det vill säga önskad sammansättning av olika kornstorlekar, är också av betydelse.
– Vi vill gärna gå vidare med att testa fler varianter av både bergkross och morän och även göra fälttester för att få resultaten bekräftade. Och så skulle vi titta på hur bra materialet i stödremsan är bundet så att det inte riskerar att hamna på asfalten, säger Håkan Arvidsson.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
