– Det här skulle kunna vara ett stöd och ett sätt att utvärdera om en spelare ska vila mer, eller kan återgå i spel. I dag saknas ett sådant objektivt verktyg, säger Pashtun Shahim, legitimerad läkare, forskare inom neurovetenskap och försteförfattare till artikeln.
Studien innebär ytterligare ett kliv framåt i den forskning som under flera år bedrivits i Göteborg, med fokus på idrottsrelaterade hjärnskakningar. Den här gången ingick samtliga svenska ishockeylag som spelade i högsta serien på herrsidan, SHL, under de tre säsongerna 2012-2015. Klubbar från Luleå HF i norr till Rögle BK i söder var engagerade i arbetet.
– Alla lagläkare och medicinska team i klubbarna har varit jättebehjälpliga. Utan dem hade vi inte kunnat göra en sådan här studie över hela Sverige, med provtagning och instruktioner till alla labb om hur prover ska frysas. Det har varit en väldigt stor apparat, konstaterar Pashtun Shahim.
Studerat över tid
Totalt omfattades 288 spelare, varav 105 drabbades av hjärnskakning under de aktuella säsongerna. På 87 av dessa togs blodprover 1, 12, 36 respektive 144 timmar (sex dygn) efter hjärnskakningen. Ett femte prov togs vid den tidpunkt då personen återgick i spel.
Syftet med studien var att jämföra koncentrationer i blodet av kända biomarkörer för hjärnskakning, både direkt efter händelsen och över tid. Resultaten visar att det var nivåerna av proteinet Nfl (Neurofilament light) som tydligast kunde kopplas till skadenivå.
– Styrkan i den här studien är att vi under lång tid kunnat följa hur markörer frisätts och rensas från blodet. Det vi såg var att Nfl frisattes inom en timme efter hjärnskakningen, och sedan ökade över tid hos de spelare som hade lite mer långvariga symptom, säger Pashtun Shahim.
Nivåerna av övriga biomarkörer som studerades (tau, S100B och NSE) klingade av relativt snabbt och kunde därmed inte ge signaler om hur skadade spelarna var efter sex dygn, en tidpunkt då många annars återgår i spel.
Bättre prognoser
– I dagsläget är det spelarnas symptom som avgör när de ska börja spela igen, men det korrelerar med nivåerna av Nfl som därför kan fungera som ett objektivt stöd när man beslutar om personen ska återgå i spel eller inte. Det är viktigt att skydda spelare som kan drabbas av mycket svåra konsekvenser om de får en hjärnskakning till, säger Pashtun Shahim.
– Det behövs ingen markör för att ställa diagnos vid hjärnskakning, det är en kliniks diagnos som bygger på patientens symptom, fortsätter han. Det man egentligen är ute efter är en markör med prognostiskt värde som kan säga vilka spelare som kommer att ha fortsatta symptom, och kanske kommer att behöva mer vila och omhändertagande.
I avhandlingen jämförs Sveriges småskaliga produktion med den amerikanska delstaten North Carolinas storskaliga produktion. Där finns en mängd kunskap om produktion och skötsel inklusive handböcker, faktablad, manualer, artiklar och webbplatser om julgransproduktion.
Dessutom finns ett universitetsprogram och utbildad personal som har till uppgift att stödja och hjälpa North Carolinas 1 300 julgransodlare. Detta samarbete mellan myndigheter, forskare och odlare har hjälpt till att forma North Carolinas mycket framgångsrika julgransindustri, där majoriteten av granarna exporteras till andra delstater i USA, med en årlig omsättning motsvarande 100 miljoner dollar (över 800 miljoner kronor). I Sverige saknas liknande kunskap och stöd.
Utvecklingsmöjligheter
– Något som förundrar mig är att det inte ens finns underlag och statistik om antalet julgranar som produceras och säljs, antalet odlare, brukad areal eller andelen gran och ädelgran. Varken Jordbruksverket eller Skogsstyrelsen verkar ha någon koll på detta. Det är märkligt att Sverige, som är ett så utpräglat skogsland, inte ens är självförsörjande på julgranar, säger Martin Pettersson. Han ser stora utvecklingsmöjligheter av flera skäl:
Den svenska julgransproduktionen är relativt frisk och fri från de mest aggressiva skadegörarna, såsom Phytophthora (rotröta) i USA eller ädelgranskräftan i Danmark och Norge.
Det finns mycket mark tillgänglig som skulle fungera bra att odla på och den är relativt billig i jämförelse med exempelvis Danmark, där odlingen är väl utvecklad.
Ökad miljömedvetenhet från svenska konsumenter bör resultera i att man väljer bort importerade plastgranar från Kina som är dåliga för miljön.
Ökad vilja att stödja svenskt och närproducerat bör resultera i att man väljer en svensk gran istället för en importerad gran.
Julgranar i Danmark
– För att bättre utnyttja den svenska julgransproduktionen behöver markägare bli medvetna om dagens stora möjligheter. Nu diskuteras julgranar endast några få veckor före jul, vilket visar det ganska låga engagemanget. För att få till en förändring måste markägare, politiker och andra potentiella intressenter få kännedom om möjligheterna, säger Martin Pettersson.
Han tycker att Sverige bör bli medlem i Europas gemensamma julgransodlarförening (The Christmas Tree Growers Council of Europe, CTGCE) för att få tillgång till den senaste informationen och forskningen, inklusive teknik för att förbättra kvaliteten och effektivisera produktionen.
Den svenska ädelgranen
En hel del talar för att marknaden för ädelgranarna växer. Fördelen är att barren sitter kvar länge, dom har också en djupare blågrön nyans, starka grenar och en behaglig doft. I USA har ädelgranarna nästan helt konkurrerat ut vanlig gran och tall som förr användes i stor skala. För närvarande produceras inga ädelgransplantor i Sverige utan alla importeras.
– En stor förbättring skulle vara att etablera svenska provenienser och fröplantager för produktion av svenska julgranar (med fokus på ädelgranar). Det skulle öka den svenska julgransindustrins konkurrenskraft och minska beroendet av importerade granplantor, vilket innebär stora risker eftersom sjukdomar lätt kan följa med plantorna.Flera odlare jag talat med efterfrågar provenienser anpassade till svenska klimatförhållanden, säger Martin Pettersson.
– I stora delar av landet är det för kallt för att producera nordmannsgran/kungsgran (Abies nordmanniana), men det finns andra högkvalitativa alternativ, exempelvis klippgran (A. lasiocarpa) och balsamgran (A. balsamea), som skulle fungera bra i norra Sverige. Även Virginiagranen (A. fraseri) som används i North Carolina borde testas i större skala. För att lyfta produktionen behövs samarbete både internationellt och mellan myndigheter, forskare och odlare, som liknar det som finns i North Carolina, säger Martin Pettersson.
Kirurgibehandling med implantat – som höft-, knäproteser eller tandimplantat – har blivit allt vanligare. Men vid implantatkirurgi finns alltid risk för bakterieangrepp. Bakterierna orsakar infektion, som i värsta fall kan leda till att implantatet inte kan fästa vid skelettet utan måste plockas ut igen.
Bakterier färdas runt i vätska, exempelvis blod. De letar efter en yta att sätta sig på. Väl på plats växer de till och förökar sig, och bildar en skyddande gegga – en så kallad biofilm.
Gör det svårare för bakterierna att fästa Ett forskarlag på Chalmers har nu visat att vertikalt stående grafenflagor bildar en spikmatta som gör det omöjligt för bakterier att fästa vid underlaget. Bakterierna skärs istället sönder på de rakbladsvassa flagorna och dör. Att förse implantat med ett grafenlager kan alltså skydda patienten mot infektion, samt förebygga antibiotikabehandling och risk för implantatförlust. Beninläkningen runt implantatet störs inte heller; tvärtom kan grafen förbättra bencellernas förmåga att förnya sig och läka.
Chalmers är ledande inom grafen-området, men de biologiska applikationerna dök inte upp på radarn förrän för ett par år sedan. Forskarna såg då att studier visade motstridiga resultat; vissa visade att grafen skadar bakterier, andra att de inte påverkades alls.
Inte samma effekt när grafen ligger ner – Vi upptäckte att knepet är att sätta grafenflagorna vertikalt. Om de istället ligger ner skadas inte bakterierna, berättar Ivan Mijakovic, professor på institutionen för biologi och bioteknik.
De vassa flagorna skadar inte mänskliga celler. Anledningen är enkel: en bakterie är cirka en mikrometer – en tusendels millimeter – i diameter, medan en mänsklig cell typiskt är 25 mikrometer. Det som är ett dödligt knivangrepp för bakterien blir därför endast ett nålstick för cellen.
– Grafen har stor potential när det gäller hälsoapplikationer. Men mer forskning behövs innan det går att säga att det är helt säkert. Bland annat vet vi att grafen inte bryts ner särskilt lätt, säger Jie Sun, docent vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap.
Vertikalt stående grafenflagor bildar en spikmatta som gör det omöjligt för bakterier att fästa vid underlaget. Bakterierna skärs sönder på de rakbladsvassa flagorna och dör. Kroppens egna celler har 15.000 gånger större volym. Ett dödligt angrepp för bakterien blir endast ett nålstick för cellen. Implantat med ett lager grafen kan skydda patienten mot infektion, samt förebygga antibiotikabehandling och risk för implantatförlust. Beninläkningen runt implantatet störs inte heller; tvärtom kan grafen förbättra bencellernas förmåga att förnya sig och läka. Bild: Yen Strandqvist, Chalmers
Påverkar inte kroppens mikroflora Goda bakterier stryker naturligtvis också med när de onda skadas. Men det är inte ett problem, eftersom effekten är väldigt lokal och kroppens mikroflora inte påverkas.
– Vi vill på det här sättet förhindra att bakterier skapar infektion. Om du får en infektion behövs kanske antibiotika, vilket definitivt stör mikrofloran i hela kroppen. Därtill kommer problemet med antibiotikaresistens, säger Santosh Pandit, postdoc på Biologi och bioteknik.
Stående grafen är ingen ny uppfinning, utan har funnits i några år. Chalmers forskarlag är däremot först med att använda vertikalt grafen för att döda bakterier. Nästa steg för forskarlaget blir att testa vertikalt grafen ytterligare genom att klä implantatytor och studera effekten på djurceller.
Så tillverkas vertikalt grafen
Grafen består av kolatomer. Det är bara ett atomlager tjockt och därmed världens tunnaste material. Grafen tillverkas i flagor eller film. Det är 200 gånger starkare än stål och har en mycket god ledningsförmåga tack vare sin snabba elektronrörlighet. Grafen är dessutom superkänsligt för molekyler vilket gör att det kan användas i sensorer.
Grafen kan tillverkas genom CVD, chemical vapor deposition eller kemisk ångavsättning. Metoden används för att skapa en tunn ytbeläggning på ett prov. Provet placeras i en vakuumkammare och värms upp till höga temperaturer samtidigt som tre gaser – vanligen väte, metan och argon – släpps in i kammaren. Den höga värmen får gasmolekyler att reagera med varandra och ett tunt lager kolatomer skapas.
För att tillverka vertikalt grafen används PECVD, plasmaassisterad ångavsättning. Då appliceras även ett elektriskt fält – en plasma – över provet, vilket gör att gasen nära ytan joniseras. Med plasman växer lagret av kol vertikalt från ytan, istället för horisontellt som vid CVD
Kontakt:
Jie Sun, docent vid institutionen för Mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers, jie.sun@chalmers.se, 031-772 31 17
Santosh Pandit, postdoc vid institutionen för Biologi och bioteknik, Chalmers, , pandit@chalmers.se, 0729-48 40 11
Ivan Mijakovic, professor på institutionen för Biologi och bioteknik, ivan.mijakovic@chalmers.se
– I ljuset av de resultat som vi presenterar är vår slutsats att Västerbottensmodellen med regelbundna hälsoundersökningar kan påverka riskfaktorer och dödlighet i befolkningen på ett mycket kostnadseffektivt sätt, säger Lars Lindholm, professor i hälsoekonomi vid Umeå universitet och studiens huvudförfattare.
Den hälsoekonomiska analysen visar att västerbottningarna under den studerade perioden 1990 – 2006 har vunnit cirka 3 500 levnadsår, år som västerbottningarna sammanlagt beräknats leva längre. Med en justering för så kallad hälsorelaterad livskvalitet, att alla extra år inte levs med full hälsa, handlar det om cirka 2 900 år som västerbottningarna levde längre med god livskvalitet än om man inte hade genomfört hälsoundersökningarna.
För beslutsfattare är det förmodligen intressant att den förbättrade hälsan och ökade livslängden har inneburit besparingar för sjukvården som är är 50 procent större än kostnaderna för hälsoundersökningarna. Varje extra levnadsår med full livskvalitet har i genomsnitt inte kostat samhället mer än 650 kronor. Det kan jämföras med den nationella tumregeln för kostnadseffektiv sjukvård, där en acceptabel kostnad för ett extra levnadsår anses vara en halv miljon kronor.
Den gängse metod som internationellt dominerar för kostnadsnyttoanalyser inom sjukvården, är att på basis av förändringar av riskfaktorer, exempelvis genom att via mätningar av förändringar i blodtrycket, göra en prognos för framtida sjukdom och död. Umeåforskarnas studie har ett bredare underlag än så.
– Genom att vår analys bygger på retrospektiva befolkningsdata över faktiskt inträffad sjukdom och dödlighet över tid, blir resultatet betydligt pålitligare än studier som enbart bygger på prognoser, säger Lars Lindholm.
Sedan Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, infördes har mer än 180 000 hälsoundersökningar genomförts. Programmet initierades 1985 i Norsjö kommun och utvidgades i början på 1990-talet till hela Västerbottens läns landsting. Alla som fyller 40, 50 och 60 år bjuds in till sin hälsocentral för en individuell hälsogenomgång som både innefattar en hälsoundersökning och en hälsodialog med en distriktssköterska. Programmet är ett av de största i sitt slag i världen.
Den hälsoekonomiska analysen har gjorts av forskare vid enheten för Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitets medicinska fakultet. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Public Health.
Det är en studie ledd av forskare vid Linköpings universitet som visar att känsligheten för ett av de protein som är nära förknippat med Alzheimers sjukdom, skiljer sig mellan olika celltyper i hjärnan.
Vid långt framskriden alzheimersjukdom har en stor mängd nervceller dött. Fokus har länge riktats mot att nervceller skadas av felveckade former av amyloid-betaprotein, som ansamlas och med tiden bildar plack i hjärnan. Men felveckat amyloid-beta ackumuleras inte bara i nervcellerna. Amyloidklumpar hittas också i hjärnans blodkärl, i näthinnan i ögat och i så kallade gliaceller.
De sistnämnda är en grupp celler med olika stödjande funktioner i hjärnan. Det är oklart vilken roll detta spelar för sjukdomsutvecklingen. Därför ville forskarna bakom den nya studien undersöka om amyloid-beta kan bildas i dessa olika celltyper och om det är toxiskt för fler celler än just nervcellerna.
I nervceller, eller neuron, dominerade omogen form av amyloid-beta-fibriller (ringformade i gult) medan gliaceller bildade mer mogen struktur av amyloid-beta-fibriller (spetsiga i gult och även i cyanblå färg).
Till sin hjälp tog forskarna bananflugor (Drosophila melanogaster) som används mycket inom forskningen för att förstå nervsystemets utveckling och sjukdomar, däribland Alzheimers sjukdom.
Bananflugorna i studien modifierades så att deras celler bildade höga nivåer av mänskligt amyloid-beta-1–42, den mest skadliga av de två vanligast förekommande varianterna. Forskarna kunde styra i vilken celltyp amyloid uttrycktes och jämförde flugor med uttryck i olika celltyper.
I tidigare studier har forskargruppen noterat att ju mer amyloidaggregat det finns i nervcellerna, desto sjukare blir bananflugorna.
Nu undrade forskarna varför amyloid inte skadade gliacellerna lika mycket som nervceller och gjorde därför noggranna studier av aggregatens struktur. Felveckat amyloid-beta finns i olika former och delas bland annat in efter mognadsgrad. Moget amyloid ser i mikroskop ut som små trådar som packats tätt, ungefär som en bunt okokta spaghettistrån.
Liknar kokt spaghetti
Den omogna formen liknar snarare kokt spaghetti som bildat trassliga nystan. Tidigare studier från forskargrupperna av möss och människor har visat att både formerna förekommer, men detta är första gången de lyckats koppla samman neuronförtvining med amyloidens struktur.
– Vi såg att gliaceller verkar tillverka det mogna, mindre skadliga tillståndet av amyloid-beta, som nervcellerna inte klarar av att göra. Amyloiden hamnar utanför gliacellerna som trådbuntar, medan samma protein fastnar i den omogna formen inne i nervcellerna, som dör av det.
– Det väcker ju frågan om vilken molekylär mekanism som ligger bakom att amyloid-beta är så toxiskt för nervceller medan gliaceller kan klara av höga halter, åtminstone hos bananflugor, säger Per Hammarström, professor vid Institutionen för Fysik, Kemi och Biologi och den som lett studien.
Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.
Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar, liksom övervikt och fetma. Problemen beror nästan uteslutande på faktorer i samhället, inte den enskilda personen. Men i skolans läroböcker är ett budskap till eleverna särskilt framträdande: Du ska själv lösa dina problem med hjälp av yoga, massage och långsamma kolhydrater.
Barns och ungas hälsotillstånd påverkas av deras socioekonomiska förutsättningar. Generellt gäller att ju bättre ställt familjen eller hushållet har det, desto bättre hälsa och vice versa. Hälsofrågan är i allra högsta grad en politisk fråga. Detta konstaterade forskare vid Högskolan i Halmstad, professor Claes Malmberg och universitetslektor Anders Urbas, i en debattartikel i Hallandsposten tidigt i höstas: Stress i skolan blir individens eget ansvar
De två forskarna har gjort undersökningar kring hur läroböcker tar upp hälsofrågor, och deras forskning visar att unga människor inte får stöd i dagens läroböcker i att förstå hälsa ur ett socioekonomiskt perspektiv. Tvärtom individualiseras problematik som stress, huvudvärk, sömn- och koncentrationssvårigheter.
Kostråd går före samhällsanalys Nu har forskarna gått vidare med sin studie och kan visa att samma mönster syns vad gäller hälsa kopplad till mat och fetma.
– Läroböckerna beskriver i stor utsträckning rent naturvetenskapligt vilken funktion näringsämnen som kolhydrater, vitaminer och så vidare har. När det handlar om kost i böckerna blir det framför allt en fråga om hur vi som individer bör agera. Man bör äta ett halvt kilo frukt och grönt om dagen, man bör äta långsamma kolhydrater och så vidare. Läroböckerna pekar tydligt ut hur den goda människan ska leva med hjälp av Livsmedelverkets rekommendationer, säger Claes Malmberg.
Men, påpekar forskarna, det finns också samhällsaspekter som inte lyfts fram. Hur samhället kan hantera problem med dålig kost och övervikt tas upp i liten utsträckning, eller inte alls. Lösningarna som visas är övervägande på individnivå, inte hur människor i samhället tillsammans kan göra något. Vilket budskap sänder det till eleverna?
– Läskförbrukningen har ökat med hundratals procent sedan 1960-talet, det finns mycket dolt socker i livsmedel som yoghurt och färdigmat. Är det något som borde diskuteras i böckerna är det väl hur samhället arbetar för hälsofrågorna? Det kan handla om förbud mot transfetter, att vissa länder inför sockerskatt och den stärkta lagstiftningen kring psykosocial arbetsmiljö. Sådana redskap och exempel finns inte i läroböckerna, säger Claes Malmberg.
Ansvaret hamnar på individen Det kan också handla om att många elever stor stress över hur betygssystemet och antagningen till gymnasiet fungerar. Det är ett problem som också har en politisk dimension. Läroböckerna skulle också kunna handla om vad skolan kan göra, och vad eleverna kan göra tillsammans. Exempel är kvaliteten på maten i elevmatsalen och elevernas arbete i elevrådet.
– Naturligtvis är det positivt att motionera, sova tillräckligt och äta bra kost, ingen tvekan om det. Det är också väldigt utbrett i samhället, exempelvis på arbetsplatser, att man löser problem på just det sättet. Men en dimension saknas, individperspektivet måste kompletteras med samhälleliga lösningar, säger Claes Malmberg.
– Är det medborgare som tillsammans kan förändra samhället som ska lyftas fram eller ligger fokus alltid på den enskilda individen och dess ansvar? säger Anders Urbas.
Samhällets individualisering är en del av en större samhällstrend under de senaste 20–30 åren.
– Det genomsyrar våra liv så starkt i dag, att ansvaret ligger på individen, att man inte ens reflekterar över det och på så sätt osynliggörs den politiska dimensionen av våra liv, säger Anders Urbas.
Vilka blir konsekvenserna?
– En effekt riskerar att bli att man inte löser de problem som faktiskt finns. Forskning visar att vissa hälsoproblem kräver politiska beslut för att lösas, säger Anders Urbas.
En andra konsekvens som individualiseringen i läroböckerna kan få, är att skolan inte skapar demokratiskt orienterade medborgare. Individualiseringen innebär i stället en avpolitisering, som i sin tur leder till avdemokratisering.
– Det är ett av skolans ansvar att också fostra demokratiskt sinnade medborgare som aktiverar sig, säger Claes Malmberg.
Risken är också att individen skuldbeläggs och pekas ut, och att skolan fokuserar på att skapa ”den goda eleven”. Eleverna blir inte samhällsmedborgare utan enbart individer, utan verktyg att förändra regelverk, ekonomiska system och andra samhällsfaktorer som påverkar människor i vardagen.
– Stress och kosthållning blir en fråga om eleven har dålig eller bra moral i stället för att skolan gör det till en politisk fråga om levnadsförhållanden och strukturella omständigheter, säger Anders Urbas.
Sakna verktyg för att förändra Avpolitiseringen kan också leda till att människor inte ens ser sin möjlighet att påverka, verktygen saknas för att förändra:
– Budskapet blir: ”så här är samhället – du kan inte förändra det, men du kan anpassa dig själv så att du passar in”, säger Anders Urbas
Både han och Claes Malmberg hänvisar till befintlig forskning som visar att ungdomar i stor utsträckning kategoriserar sig själva som passiva pessimister – det vill säga, allt går åt skogen och det är inget vi kan göra åt det.
”Tvärvetenskaliga studier skapar dynamik”
Claes Malmberg, professor i naturvetenskapernas didaktik och Anders Urbas, universitetslektor i statsvetenskap, har med fokus på hälsa undersökt läroböcker som riktar sig till högstadieelever, från de stora läromedelsförlagen i Sverige. Få liknande studier, även med internationella mått, har gjorts på området. Forskarna betonar att de inte kan uttala sig om vad som sker i den faktiska undervisningen, utan det är läromedel inom biologi, naturkunskap samt idrott och hälsa som har studerats. Ytterligare en studie har påbörjats, då forskarna vänder sig till lärare och ber dem ange vilka böcker och övriga material de faktiskt använder i undervisningen. Det kan vara läroböcker, youtubevideor, webbsidor och så vidare. Detta breda material ska analyseras precis som i tidigare studier: Vilket budskap sänder materialet till eleverna? Studierna är tvärvetenskapliga, och i den nyss påbörjade studien kommer Tomas Nilson, universitetslektor i historia, att samarbeta med Claes Malmberg och Anders Urbas.
Malmberg, Claes & Urbas, Anders (2017) Health education and citizenship – from democratic politics to individual responsibility?, ESERA konferens: Dublin
Malmberg, Claes, Urbas, Anders & Nilson, Tomas (2018) Nutrition education and citizenship – Individual responsibility and democratic politics. Twelfth conference of EUROPEAN RESEARCHERS IN DIDACTICS OF BIOLOGY- ERIDOB
Malmberg, Claes & Urbas, Anders (accepted) Health in school – Stress, individual responsibility and democratic politics. Cultural Studies of Science Education
Urbas, Anders & Malmberg, Claes (accepterad dec 2018) Kost, hälsa och ansvar. Om individ, politik och demokrati. I Nordgren, Lars & Hansson, Kristofer (red) Health management 3. Sanoma utbildning: Stockholm
Löpning har blivit allt mer populärt i Sverige. Under det senaste årtiondet har intresset för att springa långt, såsom maraton, fått en ökad popularitet. Att springa ett långlopp är en stor utmaning och att fullfölja loppet är en lika stor prestation. Det gäller dock att ha respekt för distansen, och det är viktigt att veta att man är ordentligt tränad och förberedd när man ställer sig på startlinjen.
Även om löpningen har visat sig ha betydande positiva hälsoeffekter är risken för plötslig död, oftast på grund av plötsligt hjärtstopp, också en risk som långdistanslöpare utsätter sig för. Med tanke på den ökade populariteten i löpning under 2000-talet, krävs mer kunskap om dödsrisken.
Lägre dödlighet under maratonlopp
Studien från CPS, Centrum för personsäkerhet, på Karlstads universitet visar att dödligheten under långlopp i Sverige mellan åren 2007 och 2016 är betydligt lägre jämfört med tidigare studier från USA och Storbritannien. De tidigare studier har visat på en risk mellan 0,63 och 1,88 per 100 000 löpare. Risken i Sverige är 0,24 per 100 000 löpare, visar den nya studien.
Den sammansatta bilden är en generell nedåtgående trend för dödlighet under ett maratonlopp sedan 1980-talet.
– Det är väldigt många människor som springer de lopp vi har i Sverige, men vi har relativt sett få lopp. I de loppen finns det en väl fungerande organisation och den medicinska beredskapen är väldigt god vilket kan vara orsaken till den låga risken, säger Finn Nilson.
Kontakt Finn Nilsson, docent i risk- och miljöstudier, Karlstads universitet, finn.nilson@kau.se, 054-700 23 53
– Vi har tagit fram ett sätt att kapsla in celler för att sedan kunna använda dessa kapslar som läkemedel, säger Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem vid KTH.
För sex år sedan började KTH-forskare att jobba med ett mångfacetterat och nytt syntetiskt plastmaterial. Nu har de tillverkat mikrometersmå plastkapslar, mindre än ett hårstrå, som de fyllt med mänskliga celler.
Målet är att i framtiden kunna spruta in de pyttesmå plastkapslarna fyllda med stamceller som modifierats till att producera cellgifter, via kärl som leder till en cancertumör. Och på så sätt få en mängd små lokala cellgiftsfabriker som bekämpar tumören inifrån.
Den närproducerade cellgiftsproduktionen skulle göra behandlingen precis; tumören får en hög dos samtidigt som resten av kroppen slipper bieffekterna.
Mänskliga celler överlevde i kapslarna
Enligt Wouter van der Wijngaart har han och de andra forskarna nu också fått de inkapslade mänskliga cellerna att att överleva i kapslarna, vilket är ett stort och viktigt framsteg.
Nu återstår att se om också metoden fungerar med genetiskt modifierade celler. Med genetiskt modifierade celler menar forskarna i det här fallet, celler som förändrats så att de producerar cellgift.
– Det blir vårt nästa steg i forskningsarbetet. Ett annat steg är att testa immunförsvarets respons på kapslarna, och ett eventuellt behov av att bädda in kapslarna med molekyler som immunförsvaret accepterar, säger Wouter van der Wijngaart.
Om detta lyckas kan det alltså bli möjligt att skapa tusentals eller fler små lokala cellgiftsfabriker, som bekämpar cancer på plats inne i tumören.
Mikrofluidiska cellinkapslingsprocessen. Partiklarna som skapas har samma diameter som ett hårstrå och är uppbyggda av en gelkärna (orange) som innehåller levande celler (grön) och som omges av ett poröst solitt skal (blå). Skalet kan släppa genom små läkemedelsmolekyler, men inte immunsystemets antikroppar.
– Att kapsla in celler är något som gjorts tidigare, men vårt sätt är både enklare och bättre, säger Wouter van der Wijngaart.
Idén med kapslarna kläcktes för decennium sedan. Syftet då var att utveckla ett nytt verktyg som var effektivt mot barncancer, närmare bestämt svårbehandlade tumörer i nervsystemet hos små barn (neuroblastom och medulloblastom).
Teknik också för diabetes och andra sjukdomar
Men tekniken är inte begränsad till barncancer, den ska även kunna användas för behandling av andra solida cancertumörer. Det finns också andra potentiella användningsområden, menar forskarna.
– Den överliggande teknologin är generisk. Konceptet med att kapsla in celler kallad ”Cell microencapsulation” är gammal och det finns många applikationer. Bland dem återfinns biosensorer på cellnivå.
– Vårt arbete har dock fokus på att kapsla in celler för läkemedelsbehandlingar. Förutom cancer skulle även diabetes, olika hjärt- och kärlsjukdomar och olika autoimmuna sjukdomar kunna behandlas med teknologin.
Så skapas de pyttesmå kapslarna
De nya pyttesmå plastkapslarna har enligt forskarna en rad fördelar jämfört med tidigare varianter. Dels är de starkare, dels kan deras geometri och form anpassas beroende av sjukdom de är tänkta att användas mot, dels är de anpassas bättre för att stå emot immunförsvarets strävan att bryta sönder och neutralisera alla främmande objekt som kommer in i kroppen.
– Kapslarna måste kunna stå emot detta samtidigt som de gör sitt jobb. Sättet vi tillverkat det syntetiska plastmaterialet är genom att använda en ny polymer, samt en ny metod att skapa kapslar från denna polymer. Kapslarna, eller partiklarna om du så vill med tanke på deras storlek, har en mjuk gel inuti sig där cellerna kan överleva. Denna gel omsluts sedan av ett solitt skal, menar Wouter van der Wijngaart.
Äldre varianter av kapslar baserades på biologiskt material. Detta har inneburit att läkemedelsmyndigheter haft svårigheter att godkänna materialet, eftersom dess egenskaper inte med exakthet kunnat återskapas konstant. Ett annat problem med biologiskt material har varit spår av oönskade föroreningar. Svagheter som saknas i syntetiskt material.
– Vi är också de första forskarna att använda just ett solitt skal. Tidigare lösningar har haft mjuka skal. Då är risken större att dessa bryts ner. Kapslarnas solida skal är en möjlig lösning eftersom de samtidigt klarar av att släppa igenom molekyler inifrån och ut.
Forskarna har studerat två järnföreningar, järncitrat och järn-EDTA, som tidigare har visat sig förvärra tumörbildningen hos möss med tjocktarmscancer. Hittills har man inte vetat varför, och om det har någon betydelse för oss människor.
I den aktuella studien har forskarna studerat effekten av normala tillskottsdoser av dessa två järnföreningar på två slags odlade tarmcancerceller från människa. Som jämförelse har de mätt effekten av järnsulfat, ett av de vanligaste järntillskotten på marknaden.
Bild: Yen Strandqvist/Chalmers
Saltet järnsulftat gav ingen effekt på cancerbiomarkören amfiregulin. Det gjorde däremot de två kelaten järncitrat och järn-EDTA (också känt som natriumjärn-EDTA eller Järn(III)natrium-EDTA) – och redan vid låga doser.
– Vi kan konstatera att järncitrat och järn-EDTA kan vara cancerogent, eftersom båda ökar bildandet av amfiregulin, en känd cancermarkör som oftast förknippas med långt gången cancer med dålig prognos, säger Nathalie Scheers, forskarassistent vid Chalmers, som är studiens initiativtagare och huvudförfattare.
Järncitrat säljs i hälsobutikerna
Idag finns många typer av järntillskott på marknaden, baserade på åtminstone ett 20-tal olika aktiva substanser. De säljs under en uppsjö av varumärken. Järnsulfat är ett av de vanligaste, men även järncitrat – som sägs vara mer skonsamt för magen – säljs av flera svenska hälsobutiker och nätapotek.
Järncitrat tas upp bättre av kroppen när man till exempel äter grovt bröd, bönor och nötter.
Kvinnor är särskilt utsatta
Det mesta av det järn kroppen behöver får vi genom maten, till exempel kött, fisk, bladgrönsaker, baljväxter och fullkornsprodukter. Men ibland räcker inte det. Gravida kvinnor kan behöva ta tillskott av järn, likaså personer som har lämnat blod eller har låga blodvärden av andra orsaker. Vid njursjukdom kan höga doser behövas för att binda upp fosfater i blodet.
För konsumenter som vill göra ett välinformerat val kan det vara svårt att veta exakt vad de köper.
– Många butiker och leverantörer berättar inte vilken typ av järn det är frågan om, och det gäller även apoteken. Oftast står det bara järn, eller mineralämne av järn, vilket är problematiskt för konsumenterna, säger Nathalie Scheers.
Befarat cancerogena järntillskott i omlopp
Järn tillsätts även i vissa livsmedel, exempelvis barnmat, men det allmänna berikningsprogrammet kring järn i mjöl fasades ut i Sverige för ett antal år sedan. Järn-EDTA är godkänt för berikning av livsmedel av EU och USA, och används i många länder för att förebygga järnbrist.
I Kina och Pakistan finns vetemjöl med tillsatt järn-EDTA, och samma tillsats används i pulverdrycker i Brasilien, Mexiko och Filipinerna. Inom EU förekommer järn-EDTA i mediciner till barn med järnbrist. Totalt kan det röra sig om stora volymer av både järncitrat och järn-EDTA.
Hur ska man som konsument eller patient förhålla sig till de nya rönen om man behöver järntillskott?
– Först måste vi komma ihåg att studien gjordes på mänskliga cancerceller odlade i laboratorium, eftersom det skulle vara oetiskt att utsätta människor för detta. Men resultaten pekar på möjliga mekanismer och effekter som manar till försiktighet. De måste förstås undersökas vidare i detalj, säger Nathalie Scheers.
– I nuläget tycker jag man ska följa vårdens rekommenderade intag. Som forskare kan jag inte rekommendera någonting – dessa råd måste komma från myndigheterna. Men om jag personligen hade behövt järntillskott skulle jag försökt att undvika järncitrat.
Mer vill hon inte uttala sig om. Forskningen på området är begränsad, och det gäller även järnsulfat, enligt Nathalie Scheers.
– Allra viktigast är att forskare och myndigheter börjar skilja på järn och järn, och inse att olika former har olika biologiska effekter.
Kontakt:
Nathalie Scheers, forskarassistent vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, nathalie.scheers@chalmers.se
Projektet Svensk stad publicerades i två delar, 1950 och 1953. Det leddes av Gregor Paulsson, då professor i konsthistoria vid Uppsala universitet, och inkluderade ett 20-tal medarbetare från olika discipliner. Syftet med projektet var att studera den svenska stadsmiljöns historia, med avseende på både offentliga miljöer och bostäder, mellan åren 1845 och 1945. Det var under dessa 100 åren det svenska samhället industrialiserades och Svensk stad intresserade sig bland annat för industrialismens effekter på den svenska stadsmiljön.
Projektet studerade framförallt svenska mellanstora städer som Helsingborg, Örebro, Gävle och Sundsvall, men även mindre industrisamhällen och bruksorter som Staffanstorp, Jonsered, Åtvidaberg, Skutskär och Kiruna. Sammanlagt bedrevs fältundersökningar på ett 20-tal orter.
Metaperspektiv
Avhandlingens undersökning av projektet Svensk stad är historiografisk, det vill säga den studerar tidigare skriven historia, i detta fall konst- och urbanhistoria, från ett metaperspektiv. Syftet med avhandlingen är att sätta in och tolka Svensk stad i ett vetenskapsteoretiskt och -historiskt sammanhang.
– Analysen av Svensk stad-projektet arbetar efter två linjer; kartläggning och tolkning, där kartläggningen fokuserar på de praktiska aspekterna av projektet medan tolkningen studerar projektets innehåll, säger Anders Dahlgren, doktorand vid Göteborgs universitet.
Han har dels undersökt bokverket Svensk stad del I och II men också det arkivmaterial som finns sparat från projektet i olika arkiv.
– Stora delar av den insamlade empirin finns samlade i Nordiska museets arkiv i Stockholm men även i personarkiv vid andra institutioner.
I praktiken
I undersökningen behandlas Svensk stads receptionshistoria, det vill säga hur bokverket har lästs inom framförallt vetenskapssamhället. Det handlar om de praktiska aspekterna av projektet (organisering, genomförande, ekonomi, utgivning etc.), vilka vetenskapliga metoder och teorier som projektet arbetade med samt dess vägar till kunskap, det vill säga hur analyser och tolkningar genomfördes.
– Genom att göra detta skapas en förståelse för hur detta slags vetenskapliga arbete har gått till i praktiken. I och med att projektet var ett tidigt tvärvetenskapligt projekt som inkluderade ett stort antal medarbetare genererade det ett intressant arkivmaterial som vid sidan av den insamlade empirin även innehåller diskussioner om praktiska och vetenskapliga spörsmål som uppkommit under arbetets gång. Därigenom ges en detaljerad insikt i humanvetenskaplig forskning som annars är relativt ovanlig eftersom den sortens forskning oftast bedrivits individuellt.
En aspekt som framkom när Anders Dahlgren studerade projektet Svensk stad var att detta historiskt inriktade projekt även var samtidsorienterat.
– Bland annat adresserades samtida samhällsbyggnadsfrågor och projektet hade ambitionen att bidra med empiriskt underlag och utveckla metoder för efterkrigstidens stadsplanering.
Projektet Svensk stad
Projektet påbörjades 1940 och var ursprungligen tänkt att publiceras i samband med Svenska slöjdföreningens 100-årsjubileum år 1945, eftersom slöjdföreningen var en av projektet Svensk stads finansiärer, vid sidan av en rad företag och privatpersoner. Syftet med projektet var att studera den svenska stadsmiljöns historia, med avseende på både offentliga miljöer och bostäder, mellan åren 1845 och 1945, det vill säga under de 100 år som Slöjdföreningen varit verksam. Bokverket Svensk stad del I och II publicerades 1950 och 1953.
Allt liv på jorden är beroende av solens ljus. I naturen har växter och djur utvecklat olika sätt att både kunna tillgodogöra sig solenergi och känna av mängden ljus i omgivningen. Plantor och bakterier tar upp ljusenergi och lagrar den via fotosyntesen, som är grunden för allt liv. Ljuskänsliga proteiner, fytokromer, känner av ljuset i omgivningen och hjälper till att optimera fotosyntesen.
– Bland annat använder plantan eller bakterien fytokromer för att kunna skilja på dag och natt och på årstider. Det är så en växt till exempel vet när det är dags att blomma, säger Petra Edlund.
Så undersöker man proteiners struktur över tid Petra Edlund har undersökt strukturen hos fytokromer i bakterier med hjälp av röntgenkristallografi. Proteinerna har kristalliserats med konventionell röntgenkristallografi samt med SFX (Serial Femtosecond Crystallography), en relativt ny teknik som ger möjligheter att studera strukturella förändringar i protein över tid.
– Proteinet kristalliseras och aktiveras av en ljussignal. Sedan tar man ”foton” av proteinets struktur med hjälp av röntgenstrålarna vid bestämda tidpunkter efter ljusaktiveringen. Dessa bilder kan sättas samman till en ”film” som beskriver proteinets rörelser. Och från rörelserna kan man identifiera hur proteinets mekanism fungerar.
För denna metod så behövs speciella anläggningar (X-ray Free electron lasers) som kan producera röntgenstrålar som är extremt korta och starka. Det finns bara ett fåtal sådana avancerade anläggningar i världen och experimenten har utförts i USA och Japan.
Ytstruktur av ett fytokromfragment på foton av större (vänster) och mindre (höger) fytokromkristaller. Fotograf: Petra Edlund.
Nytt om fytokromers signaleringsmekanismer
Att utveckla SFX och mikrokristalliseringsmetoder av proteiner är av största intresse inom strukturbiologifältet. För att till exempel ta fram nya mediciner måste man känna till hur proteinstrukturen ser ut där läkemedlet ska binda till det.
– Genom ny information som vi fått om fytokromers signaleringsmekanismer har vi sett att vattenmolekyler i proteinet är viktiga för aktiveringen. Dessa vattenmolekyler skapar viktiga vätebindningar som reglerar proteinets funktion. Det här har tidigare inte påvisats. eftersom ingen tidigare har kunnat få tillräckligt detaljerad strukturell information.
Ju mer information forskarna kan få om mekanismen för signalering i fytokromerna desto större blir förståelsen för hur växter reglerar sin tillväxt och sin blomningscykel. En annan möjlig tillämpning för fytokromer är inom optogenetik. Det är en teknik som går ut på att styra celler i levande vävnad.
Kontakt:
Petra Edlund, instutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, Petra.edlund@gu.se
För att kunna förutspå hur komplexa ekosystem reagerar på störningar är det viktigt att förstå hur arter påverkar varandra. Inom området teoretisk ekologi besvarar forskarna ekologiska frågeställningar med hjälp av matematiska modeller.
I denna studie har forskarna fokuserat på marina ekosystem, så som korallrev, fjorder och det öppna havet. De marina systemen innehåller en mängd ekologiskt och ekonomiskt viktiga livsmiljöer. Samtidigt är de komplicerade att analysera vetenskapligt, eftersom så många olika arter lever där.
Ett sätt att hantera komplexiteten är att beskriva systemet som en näringsväv, där noderna representerar de olika arterna och länkarna motsvarar interaktioner mellan dem. En interaktion kan exempelvis vara att den ena arten äter den andra, att en insekt pollinerar vissa växter eller att en parasit angriper specifika värddjur
– Forskning på ekologiska nätverk har fokuserat på hur de direkta interaktionerna styrs av arters egenskaper, till exempel kroppsstorlek. I det här projektet har vi tagit den tanken ett steg länge och fokuserat på hur en arts ekologiska roll, det vill säga artens mönster av interaktioner, styrs av artens egenskaper, säger Anna Eklöf, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, som har lett studien.
Så gick studien till
Forskarna började med att identifiera alla möjliga kombinationer som tre arter i en näringsväv kan interagera i. Dessa mönster kallas motifs, och används inom nätverksforskning inom många områden och kan spegla funktioner inom nätverket.
Forskarna definierade en arts ekologiska roll i ekosystemet som antalet gånger arten förekommer på olika platser i olika motifs. De använde data från sex komplexa marina näringsvävar, från tropikerna till polerna, och testade om det finns samband mellan arters ekologiska roller och några enkelt mätbara egenskaper. Det gjorde det, och forskarna fann att miljön där arten söker sin föda är särskilt viktig.
– Det känns intuitivt riktigt, eftersom en födointeraktion mellan två arter först och främst kräver att de möts i samma miljö. Men trots detta är denna förutsättning inte alltid inkluderad i de modeller man använder sig av när man vill förutspå interaktioner. Våra resultat visar hur viktigt det är att inkludera faktorer som påverkar i vilken miljö en art söker sin föda, säger Anna Eklöf.
Fortsättning följer Studien är gjord på marina ekosystem och mer forskning behövs för att utreda om arters roller i landbaserade livsmiljöer hänger ihop med egenskaper på liknande sätt.
– Metoderna som vi tagit fram är enkla att använda även i andra system och vi hoppas att den ska inspirera andra att studera andra ekosystem, säger Anna Eklöf.
– Bättre förutsägelser av arters ekologiska roller utifrån deras egenskaper kan också hjälpa oss att förutse arters roller när de introduceras, avsiktligt eller oavsiktligt, i nya livsmiljöer, säger Alyssa Cirtwill, postdoktor vid IFM och huvudförfattare av studien.
– Alla som arbetar med barn – indirekt eller direkt – bör ha kunskap om hur de växer och vilka faktorer som påverkar tillväxten, säger B. Bente Nilsen, måltidsforskare vid Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan..
Hon har jämfört hur en grupp på drygt 4 000 svenska barn i åldrarna 7-9 år klassas viktmässigt utifrån fyra så kallade tillväxtreferenser. Dessa anger värden för vad som anses vara underviktiga, normalviktiga, överviktiga eller feta barn.
Referenserna utgör grunden för tillväxtkurvorna, något som de flesta föräldrar känner till från besöken på barnavårdscentralen.
B. Bente Nilsen fann att det var stora skillnader i förekomsten av underviktiga, överviktiga och feta barn, beroende på vilken av de fyra referenserna som används.
– För att ta ett exempel: Barn som bedöms som överviktiga enligt en tillväxtreferens kan ses som normalviktiga i en annan, berättar hon.
Problem för forskarna att jämföra
I studien ingick två svenska och två internationella tillväxtreferenser. B. Bente Nilsen kunde konstatera att det även skilde sig åt mellan de svenska referenserna, men att den som avvek mest från de andra var en av de internationella – IOTF (International Obesity Task Force).
– Det finns alltså en risk för att barn blir klassificerade på olika sätt, även om det i huvudsak bara är en tillväxtreferens som används på barnavårdscentraler i Sverige. Framför allt är detta en fråga för forskningen – det kan vara svårt att jämföra svenska barns tillväxt med barn i andra delar av världen, sammanfattar B. Bente Nilsen.
Hon kunde också konstatera att det – oavsett tillväxtreferens – fanns stora generella skillnader mellan flickor och pojkar i den undersökta gruppen. Till exempel var det fler pojkar än flickor som var underviktiga respektive feta och sjukligt feta. Däremot var det fler flickor än pojkar som räknades som överviktiga.
B. Bente Nilsen manar till försiktighet när det gäller hur resultatet ska tolkas, speciellt för kategorierna underviktiga och sjukligt feta där det rör sig om ett väldigt litet antal individer.
– Man måste också komma ihåg att det handlar om barn som är 7-9 år. Det går till exempel inte att slå fast att det ser likadant ut i alla åldrar. Resultaten ger en bild av hur det ser ut i just den undersökta gruppen.
Mer fetma bland barn som hoppar frukosten
B. Bente Nilsen undersökte även barnens frukostvanor. Studien visar att mer än nio av tio barn åt frukost varje dag, enligt uppgifter från föräldrarna. Men i gruppen som inte fick frukost varje dag – 5,6 procent – var det flera barn med fetma jämfört med barnen som fick något att äta varje morgon.
Fast barn som saknar regelbundna frukostvanor behöver inte bli feta, understryker hon.
– Det kanske snarare är så att överviktiga barn självmant hoppar över frukosten. Detta behöver vi studera närmare, säger B. Bente Nilsen.
B. Bente Nilsen som nu doktorerar i ämnet har undersökt ytterligare en aspekt på barn och vikt. Om viktminskning hos barn och ungdomar i åldern 7-19 år har någon påverkan på hur lång en person kan bli.
Längd en variabel för god hälsa
Slutlängden är tillsammans med bland annat blodtryck och medellivslängd tre viktiga parametrar för hälsotillståndet hos ett lands befolkning. Till exempel har länder som Holland, Norge och Sverige en generellt sett lång befolkning, vilket alltså är en variabel för god hälsa.
Vikttapp påverkade inte längden
Den exakta frågeställningen var om en viktminskning på tio procent eller mer påverkade slutlängden. Något sådant samband kunde B. Bente Nilsen inte finna. Det spelade ingen roll om barnen som gick ner i vikt var under-, normal- eller överviktiga när viktförlusten ägde rum. Inte heller hade det någon betydelse när i ålder vikttappet skedde.
– Ett väldigt förvånande resultat eftersom en viktnedgång på tio procent är mycket för ett barn som växer, säger hon och tillägger:
– På individnivå hittade vi några enskilda fall som indikerade att en viktminskning kan ha påverkat slutlängden. Men för gruppen som helhet såg vi ingen sådan inverkan.
I den här studien ingick 6 572 svenska barn födda 1973 respektive 1981. Av dem hade 346 minskat i vikt med tio procent eller mer under sin uppväxt.
– Betydligt fler än vi tidigare trott uppger att de lider av kraftiga svettningar. Eftersom det råder ett socialt stigma kring besvären drar sig många för att söka hjälp och fångas därför inte upp i vårdstatistiken, säger Alexander Shayesteh Afshar, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Alexander Shayesteh Afshar gjort enkäter bland 5000 svenskar. Svaren visade att 5,5 procent lider av primär hyperhidros, det vill säga sjukligt kraftig svettning. Man har tidigare antagit att det bara skulle handla om 1-2 procent av befolkningen. Den högre siffran i enkätsvaren stämmer dock relativt väl med andra studier från Tyskland och USA.
Att svettas är naturligt och nödvändigt för att viktiga kroppsorgan ska hålla rätt temperatur. För den som lider av hyperhidros kan svettningen däremot skena på ett sätt som inte har något samband med kroppens temperaturreglering. Det är dock långtifrån alltid som den drabbade ser det som en sjukdom. Särskilt män tycks ha en motvilja mot att söka vård för sina besvär. I avhandlingen har man därför också gjort djupintervjuer med 15 särskilt svettiga män.
Svettningarna styr livet
– För en del hårt drabbade styr svettningen en stor del av livet. Det handlar om allt från att bära vissa kläder till att helt undvika situationer där man är rädd att det ska upptäckas att man är svettig. Det kan leda till social isolering och psykiska problem, säger Alexander Shayesteh Afshar.
Flera män uppgav att de hade blivit nonchalant bemötta när de försökte diskutera sin svettning i samband med att problemen debuterade i tonåren. Det bidrog till en osäkerhet kring hur de skulle hantera besvären längre fram i livet.
– Den glada nyheten är att det faktiskt går att behandla sjuklig svettning. Det är dock en dyr behandling så därför är det viktigt att prioritera att de med svårast svettning får behandling av de kroppsdelar där det stör mest, säger Alexander Shayesteh Afshar.
Botox bra behandling
Den behandling som studerades i avhandlingen var med botulinumtoxin, botox, som injiceras för att blockera svettkörtlar. Botoxbehandlingen började ge effekt efter två veckor och behandlingen höll sedan i sig i cirka nio månader. Botoxbehandlingen visade sig både fungera fysiskt mot svettningen och minska den oro och ångest som svettningen annars gav upphov till.
Botoxbehandlingen har relativt få biverkningar. Nackdelen är främst att behandlingen måste upprepas regelbundet och att den är kostsam. Kraftig svettning i armhålorna och i händerna var det som enligt enkäterna påverkade livskvaliteten mest och som därför bör prioriteras i ett läge med begränsade vårdresurser.
Alexander Shayesteh Afshar är specialist i allmänmedicin och dermatologi-venereologi. Han arbetar som överläkare på hud- och STD-kliniken på Norrland universitetssjukhus i Umeå.
Framförallt i det Globala Syd (tidigare Tredje Världen) har privatiseringsreformer av markägande använts för att skynda på ekonomisk utveckling. Men jordreformer har varit omstridda. En viktig anledning är att jordreformer i allmänhet och privatiseringsreformer i synnerhet främst har fokuserat på frågor om äganderätt, enligt avhandlingen.
De har alltså betonat relationen mellan ägare och egendom, men ofta negligerat de politiska och sociala relationer som omger markägande.
– Genom att studera politiseringen av markägande över tid i ett område i Kenya har jag kunnat se att även om markreformerna har lett till ett utbrett privat ägande så behöver tillgången till mark fortfarande motiveras genom berättelser om tillhörighet och historiska markrättigheter, säger Ulrika Waaranperä. doktorand i statsvetenskap vid Malmö och Lunds universitet.
Kenyas politiserade markreformer
Ulrika Waaranperä har, i sin fallstudie av Molo i Kenya, beskrivit hur mark hängt samman med politiska och sociala relationer över tid och vilka effekter det har fått på lokal nivå. Forskningen är baserad på fältarbete och inkluderar intervjuer med 129 personer som hon kombinerat med etnografisk metod och arkivstudier.
Kenya är, enligt Ulrika Waaranperä, ett bra exempel på hur markfrågor påverkar politiskt deltagande och organiseringen av makt. Detta då privatiseringsreformer har pågått i landet sedan 1950-talet. Samtidigt har mark kommit att bli en central politisk resurs och frågor om ägande har kopplats samman med politiskt inflytande, inte minst i samband med våldsamheterna vid valen 1992, 1997 och 2007.
– Det finns en lokal verklighet som är avgörande för hur privatiseringsreformer faller ut, säger Ulrika Waaranperä.
– Detta perspektiv ökar förståelsen för varför reformerna sällan leder till ett enklare, tydligare och säkrare ägande utan istället ofta förvärrar existerande konflikter kring mark.
Även om avhandlingen är en fallstudie gjord i Kenya går det att se paralleller med pågående konflikter kring mark, till exempel kring oljepipelinen i North Dakota i USA eller den planerade Kallakgruvan i norra Sverige, menar forskaren.
Markägandets relationella kvalitéter avgör
I avhandlingen definieras markägande utifrån egendomsrelationer (på engelska: property) och tillhörighet (belonging). Som ekonomisk och samtidigt ändlig resurs är mark nödvändig för mänsklig existens. Samtidigt har mark varit central för politiska projekt från upprättandet av staters territoriella suveränitet till frågor om tillhörighet och identitet på lokal nivå.
Markfrågan är enligt Ulrika Waaranperä alltid invävd i ekonomiska, politiska och sociala relationer och strukturer och har ofta en historisk dimension.
– Jag vill, utan att förminska de ekonomiska aspekterna, öppna upp markfrågorna för att se hur de också hänger samman med politik i vid bemärkelse samt hur individer förhåller sig till varandra och skapar gruppidentiteter för att öka sitt inflytande. Det är den här relationella kvalitén som gör att frågor om markägande alltid är potentiellt politiska, säger Ulrika Waaranperä.
Kontakt:
Ulrika Waaranperä, Institutionen för globala politiska studier, Malmö universitet, ulrika.waaranpera@mau.se
Mineraler på planeten Jorden, som blåst in i atmosfären från jordar och vulkaner spelar nyckelroller i molnformation och är viktiga aktörer för klimatförändringen. Mineraler på planeten Mars, som innehåller järnoxid och skiktade silikater såsom exempelvis montmorillonit, kan spela liknande roller på Mars. I alla dessa exempel är mineralerna täckta av vattenånga eller is i filmer som kan vara så tunna som några nanometer.
Vi behöver en grundläggande förståelse för mineralers roll i vatten- och isväxelverkan på molekylär nivå. Är dessa interaktioner relaterade till den faktiska kemin eller de fysikaliska egenskaperna hos mineralpartiklar?
Rymdkemi
Merve Yeşilbaş har i sitt avhandlingsarbete fokuserat på denna frågeställning genom att först identifiera allmänna egenskaper hos vatten- och isfilmbildning på ett stort antal mineraler som motsvarar deras förekomster i jord, atmosfär och på Mars.
Därefter har Merve Yeşilbaş studerat mineralen montmorillonit för att förstå vatten- och isbildning inom och mellan aggregerade partiklar och hur dessa sammansättningar påverkar utbytet med koldioxid.
– Min avhandling fungerar förhoppningsvis som en språngbräda för vidare kemiska och fysiska studier om mineralers vatten- och isfilmer, och bidrar till att utveckla vår förståelse för geokemi i jordar, atmosfäriska processer och till och med rymdkemi.
Den metod som Merve främst använt i den experimentella delen av arbetet är vibrationsspektroskopi, med hjälp av kemometrisk analys.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
