Jonas Stålheim är psykolog och möter i sin kliniska verksamhet många patienter som också har missbruksproblem. Omvänt är det känt att personer som söker vård för ett missbruk ofta även lider av psykisk ohälsa. Sambanden har belagts i tidigare forskning, men i sin avhandling har Jonas Stålheim kunnat visa att de är vanligare än vad som tidigare uppskattats.
– Framförallt fanns det en större grupp än väntat bland personer med alkoholberoende som också uppvisade psykossymtom, säger Jonas Stålheim. Studien visade dessutom ett tydligt samband mellan psykossymtom, barndomstrauma och låg tilltro till att själv kunna kontrollera sitt bruk av alkohol.
Djupintervjuer och enkäter
I avhandlingen har Jonas Stålheim gjort enkätstudier och djupintervjuer med personer som har psykos- och eller missbruksproblematik.
Resultaten leder Jonas Stålheim till slutsatsen att vården av personer med beroenden och med psykisk ohälsa behöver förändras och i högre grad individanpassas. Inte minst med tanke på att såväl psykos som missbruk är glidande skalor snarare än avgränsade kategorier. Men fortfarande ges vård mestadels utifrån kategorier. Patientens sjukdom diagnosticeras och sedan ges behandling utifrån diagnosen. Det här systemet behöver problematiseras, enligt Jonas Stålheim.
Se helheten
– Det kanske inte är viktigast att veta vad som är den ursprungliga sjukdomen, utan istället se patientens livssituation och symtombild i sin helhet och utifrån detta sätta samman en behandling. Vilket förutsätter förtroende och att psykologen lyssnar på patienten, säger han.
Sådan patientcentrerad vård är ett arbetssätt som anammas alltmer inom vården. Och resultaten från Jonas Stålheims studier ger ytterligare stöd för tidigare rön som pekat mot att sjukvårdens arbetssätt behöver förändras i den här riktningen.
– Om inte annat så behöver vården av missbruk och psykisk ohälsa ges som en sammanhängande behandling, säger Jonas Stålheim.
I mitten av februari föreslog regeringen en skärpning av skollagen som syftar till att ytterligare stärka mentorsarbetet i gymnasieskolan. I gymnasieutredningen (SOU 2016:77) påtalas dessutom att Sveriges gymnasieverksamheter och lärare är i behov av kompetenshöjande insatser vad gäller just mentorsarbetet.
Avsikten med mentorsarbetet är att förebygga studieavbrott och främja måluppfyllelse. Att vara mentor betyder att läraren, parallellt med att undervisa, följer och stödjer cirka 16 elevers utbildningsgångar, individuella utveckling och studieresultat.
Mentorsarbetet påverkar hela arbetssituationen
– Men många gymnasielärare uppfattar arbetet som svårgenomförbart. Deras lärararbete går inte längre att definiera eller tidsstrukturera på samma sätt som tidigare. Mentorsarbetet påverkar lärarnas hela arbetssituation. Arbetet kan inte fastställas i förväg eftersom det är elevens önskemål och behov som styr arbetets omfång, innehåll och arbetsdelning, säger avhandlingens författare Helena Wallström.
Genom att analysera 24 lärares mentorsarbete i två gymnasieskolor synliggör Helena Wallström vad lärarna brottas med. Mentorsarbetet visar sig inte bara handla om att möta individens önskemål och behov, utan också om att säkerställa skolverksamheternas organisering och ekonomiska fortlevnad. Det gör lärarna genom att på olika sätt övervaka, kontrollera, administrera och säkerställa elevernas utbildningsgångar och studiesituationer.
Motstridigheterna i läraruppdraget genererar en svårhanterlig dubbelbottnad rörlighet i lärarnas mentorshandlingar. Det visar sig vara svårt för lärarna att erbjuda eleverna flexibilitet, individualisering och valfrihet i en grupporienterad verksamhet, som är beroende av att vara både attraktiv och kostnadseffektiv. Varje skolverksamhet måste vara attraktiv på ett sätt så att elever väljer skolan och därefter måste verksamheten arbeta för att behålla dem. Det gäller att få eleverna att trivas, följa den undervisning som erbjuds och stanna kvar, eftersom skolan är beroende av de intäkter som skolpengen från varje elev genererar. Om lärarna inte lyckas med detta är risken stor att eleverna avbryter studierna eller väljer att byta skola.
Tar stor del av arbetstiden i anspråk
– Om flera mentorselever presterar bristfälliga resultat, är frånvarande från skolan eller efterfrågar och/eller är i behov av särskilt stöd gör mentorsarbetet stort anspråk på den aktuelle lärarens arbetstid. Då får läraren helt enkelt svårt att disponera och planera sin arbetstid, säger Helena Wallström.
Hennes avhandling visar också att övervägande delar av det stöd som gymnasieeleverna enligt skollagen har rätt till genomförs i mentorsarbetet, det vill säga utanför den normala klassrumsundervisningen.
– Lärarna upprätthåller på det sättet den erbjudna undervisningen med hjälp av mentorsarbetet. De förändrar alltså inte undervisningen utan stödjer istället eleverna utanför undervisningssammanhangen, säger Helena Wallström.
Lärarna försöker på olika sätt säkerställa att de elever som slås ut i undervisningens differentieringsprocesser stannar kvar i skolverksamheten och fortsätter att följa erbjuden undervisning. Det resulterar samtidigt i motsägelser mellan lärarnas undervisningsarbete och mentorsarbete.
– Det är klart att det blir oerhört skrämmande om man går och håller ett barn och samtidigt blir så yr att man måste sätta sig, det skapar naturligtvis rädslor, säger Karolina Lindén, doktorand inom vårdvetenskap och hälsa och legitimerad barnmorska, verksam inom Närhälsan i Göteborg.
En graviditet medför ökade risker för både foster och kvinna då den blivande mamman har typ 1-diabetes. I sin avhandling visar Karolina Lindén att det trots högspecialiserad vård och ett flertal involverade aktörer under graviditeten kan behövas ytterligare hjälp efter att barnet är fött och familjen kommit hem ifrån BB.
Generellt mådde kvinnorna i den undersökta gruppen (168 individer) ganska bra, men två tredjedelar av dem uppgav att de efter hemkomsten från BB upplevde problem med instabila blodsockernivåer, varav en fjärdedel uppgav mer svårbemästrade problem. Vad de kraftiga svängningarna beror på, amning eller hormonomställningar, är oklart.
Svårt att ta in
– De ska ha fått information om att det här kan hända, men det är ju så när man är gravid och ska föda barn att man har fokus främst på förlossningen. Det är svårt att ta in information om vad som ska hända efteråt, och det tror jag gäller alla blivande föräldrar, säger Karolina Lindén.
I arbetet med avhandlingen har hon studerat välbefinnande och diabeteshanteringsförmåga hos kvinnor med typ 1-diabetes under graviditet och upp till sex månader efter barnets födelse. En tredjedel av de studerade kvinnorna gav uttryck för ett behov av utökad professionell hjälp efter förlossningen. Och Karolina Lindén tror mer på lösningar där kvinnorna inte själva måste ta initiativet.
Uppföljning via telefon, och digitala möten mellan föräldern och ett diabetesteam, är varianter som kan fungera när de är svårt att ta sig till sjukhusets diabetesmottagning.
Rättighetsfråga
– Det viktiga är att det sker en uppföljning, och i den bästa av världar kan man redan under graviditeten identifiera vilka kvinnor som behöver ett utökat professionellt stöd efter hemkomsten ifrån sjukhuset, säger Karolina Lindén.
Hon betonar att gruppen barnafödande kvinnor med diabetes typ 1 inte bör patologiseras. I grunden är de vana att hantera sin sjukdom, och livet kretsar inte bara kring den. Samtidigt utgör de en grupp som sällan uppmärksammas.
– Tyvärr syns de inte alltid. Men det är en rättighetsfråga att de får stöd utifrån sina förutsättningar även efter barnet är fött då den intensiva vården under graviditeten upphört, säger Karolina Lindén.
Kontakt:
Karolina Lindén, legitimerad barnmorska och doktorand inom vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet, karolina.linden@gu.se
Ringmärkta loppisföremål i secondhandaffärer runt om i Göteborg väntar på sina nya ägare. Köparna uppmanas berätta i sociala medier vad de upplever och gör tillsammans med föremålet, genom hashtaggen #reheritage.
Bakom experimentet står Anna Bohlin och Staffan Appelgren, socialantropologer vid Göteborgs universitet, och masterstudenten Ingrid Saori Furuta från Högskolan för design och konsthantverk (HDK). Det som forskarna vill undersöka är människors relation med saker över tid.
Märkning av loppisfynd. Bild: Göteborgs universitet
– I tidigare fältarbete har vi sett att människor ofta pratar om saker med historia som om de lever, eller har en själ. I det här experimentet fördjupar vi det temat, och undersöker det på ett annorlunda sätt, säger Anna Bohlin.
Syftet är dels att få information om var sakerna hamnar, hur länge de stannar i någons ägo, och om de eventuellt går igenom fler faser av ägande innan de återvinns eller kastas. Dels går det ut på att få kunskap om hur människors relationer med second-handföremål ser ut.
Ringmärkningsexperimentet
Hur många föremål handlar det om? – Några hundra. Hittills har ungefär ett hundratal föremål ringmärkts, och under våren kommer ytterligare några hundra att märkas.
Vad är det för sorts föremål? – Olika typer av föremål har fått etiketter, som kläder, möbler, prydnadssaker, vaser, lampor, böcker, skor, väskor och ramar.
När har de satts ut? – De första hundra sattes ut i februari, och fler planeras under mars och april. Det första svaret kom redan efter två dagar efter den första märkningen, och var en mugg som hade hamnat hos RISE Göteborgskontor.
– Även om tilltalet i experimentet är lekfullt ligger det en allvarlig fråga bakom. På sikt behöver vi veta mycket mer om vad det är som gör att vissa föremål blir kvar hos oss länge, medan andra snabbt skickas vidare. Vad är det som driver människor till att ta hand om saker, och hur uttrycker de själva sina relationer till ting som cirkulerar?
Experimentet är en del av projektet Re:heritage som finansieras av Vetenskapsrådet. Projektet fokuserar på cirkuleringen av materiell kultur på secondhandmarknaden, och studerar det växande intresset för använda föremål som ett slags bevarande av gamla ting som skiljer från hur kulturarv hanteras inom traditionella institutioner som exempelvis museer. Istället för att vara inlåsta i montrar på museum, används de i vardagen och lever vidare in i nutiden.
– I min avhandling har jag studerat vilka ljud som påverkar användandet av hörapparat negativt hos personer som har hörselnedsättning. Ljud som kan orsaka att man inte använder sitt hjälpmedel. Jag har också tittat på hur människor uppfattar dessa ljud, hur starka och hur störande man uppfattar dem, säger Åsa Skagerstrand, audionom på audiologiska mottagningen på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för hälsovetenskaper på Örebro universitet.
I studien har Åsa Skagerstrand gjort en jämförelse mellan personer med lätt till måttlig hörselnedsättning och personer med normal hörsel. Den kliniska erfarenheten visar att hörapparat är av nytta för den som har hörselnedsättning, hörapparaten underlättar att höra vad folk säger. Men många tycker också att det finns situationer när det är mer besvär än nytta med att använda hörapparat.
– Jag har under mina 25 år som audionom mött patienter som säger att hörapparat är jättebra men de har ändå inte varit riktigt nöjda. Därför ville jag forska vidare kring varför de inte är riktigt nöjda när de har hörapparat, säger Åsa Skagerstrand.
Dagens hörapparater fungerar som avancerade ljudanalysatorer. Den kollar av läget i omgivningen och justerar därefter men fokuserar till stor del på tal. Ljud påverkar varandra och stör. Perceptionen, alltså uppfattningen, av ljud påverkas av hörselnedsättningen. Men påverkan ser olika ut beroende på vilket ljud man lyssnar på.
– Min forskning visade på att personer med hörselnedsättning kanske inte kan hantera ljudet på samma sätt som personer med normal hörsel. Därför blir det i vissa sammanhang negativt att ha hörapparat. Varför det är så skulle jag vilja forska vidare kring efter min disputation, säger Åsa Skagerstrand.
Funktionsförmåga är i fokus
Genom sin forskning vill hon förbättra rehabiliteringsprocessen för patienter med hörselnedsättning. Den personcentrerade vården handlar om att sätta patienten i centrum.
– Vi tittar på funktionsförmåga mer än funktionshinder. Patienten ska lära sig ta kontroll över sin livssituation och släppa fokus på hörapparaten. Det gäller att inte ha för höga förväntningar på hörapparaten. Vid en tuff ljudmiljö är det bra om patienten har förståelse för att den inte kan förbättra allt, säger Åsa Skagerstrand.
Det finns många saker som en person med hörselnedsättning kan göra själv för att förbättra sin situation. Det gäller att minska på de onödiga ljud som finns i omgivningen. Då man har stängt ner de ljudkällor som går, exempelvis om en tv står på i bakgrunden, är det bra att tänka på det rent fysikaliska.
– Vid samtal är det bra att korta avståndet till den person samtalet förs med. För varje avståndshalvering är ljudet dubbelt så starkt. Det blir då lättare att höra, lättare att få ögonkontakt och lättare att se personen. Det gäller att ta kontroll över ljuden. Hur störd du blir över ett ljud handlar om hur mycket kontroll du har över ljudet, avslutar Åsa Skagerstrand.
Den segregerade skolan, utanförskap och föräldrar som inte kan stötta med läxorna hämmar oundvikligen lärandet, menar de nyanlända eleverna i årskurs nio som som delat med sig av sina berättelser till Petra Svensson Källberg, pedagogikforskare vid Stockholms universitet.
– Eleverna i min studie har anammat bilden av att matte är viktigt och att den goda, svenska, föräldern hjälper till. De tycker likadant och försöker matcha bilden, men kan inte. De positionerar sig själva och sina föräldrar utifrån brister och accepterar att deras egna möjligheter att lära är begränsade, säger hon.
Syftet med studien har alltså varit att analysera hur niondeklassare med utländsk bakgrund i ett mångkulturellt och socioekonomiskt utsatt område upplever sina möjligheter att lära matematik. Resultaten visar att de nyanlända elever upplever skolsegregation, utanförskap, dålig arbetsro på lektionerna och bristfälligt stöd av sina föräldrar – på grund av deras bakgrund – som hinder.
Men däremot pratar de inte generellt om det svenska språket som hinder.
Inkludering leder till exkludering
För att förstå varifrån elevernas upplevelser och uppfattningar kommer har Petra Svensson Källberg också studerat policydokument utgivna av Skolverket och Skolinspektionen. Den analysen visar att intentionen att skapa inkludering för nyanlända i det svenska skolsystemet också kan leda till exkludering.
– I dokumenten framträder den eftersträvansvärda nyanlända matematikeleven. Den beskrivs bland annat som en motiverad elev som kan göra snabba framsteg i matematiken om hen får använda sitt starkaste språk.
– Samtidigt blir den som inte har de beskriva egenskaperna definierad. Med en inkludering följer alltid en potentiell exkludering. När diskurserna i dokumenten får verkan kan alltså exkludering ske beroende på om eleverna upplever att de matchar beskrivningen eller inte.
Dolda processer i klassrummen
Det är viktigt att känna till och bli medveten om de dolda processer som verkar i klassrummet och i elevernas liv som gör det möjligt att dessa elever kan uppfatta sig själva som avvikande och med brister, i relation till svenska elever, menar Petra Svensson Källberg.
– Annars blir bilden till en sanning som vi tar för given – att dessa elever presterar sämre i matematik än elever med svensk bakgrund och att det beror på brister i svenska språket.
– Ta vara på elevernas perspektiv för att förstå den situation de befinner sig i. Varje gång dessa elevers dåliga resultat slås upp, till exempel i samband med rapportering av Pisa-resultat, är det eleverna som får bära det. Kategoriseringen av dem som avvikande och sämre i relation till svenska elever blir då ett faktum.
Kontakt:
Petra Svensson Källberg, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik, petra.svensson@mnd.su.se, 070-960 63 70
Även om det är allmänt känt att dagens fåglar härstammar från dinosaurierna är många frågor om deras tidiga evolution och utveckling av flygförmågan fortfarande obesvarade. Hittills har traditionella forskningsmetoder till exempel inte kunnat fastställa om Archaeopteryx flög eller inte. Genom att använda synkrotron-mikrotomografi vid European Synchrotron Radiation Facility i Frankrike, har forskare från ESRF, Palacký, CNRS, Sorbonne och Uppsala universitet kunnat ta reda på mer om hur Archaeopteryx levde och rörde sig.
Synkrotron-mikrotomografi ger svar på frågor utan att skada de värdefulla fossilen.
Att återskapa beteendet hos utdöda djur är alltid en svår utmaning för paleontologer, särskilt när det handlar om så gåtfulla djur som den berömda Archaeopteryx. Fossilen från Archaeopteryx återfanns i jurasediment i sydöstra Tyskland och den anses vara den äldsta potentiellt flygande dinosaurien. De välbevarade fossilen visar de nära familjebanden mellan utdöda rovdinosaurier och levande dinosaurier: fåglarna. De flesta moderna fåglars skelett är ytterst specialiserade för flygande men många av deras karakteristiska anpassningar, särskilt i axelpartiet, finns inte hos Archaeopteryx-fossilen. Även om deras fjädertäckta vingar påminner om dem hos moderna fåglar så är Archaeopteryx axelstruktur oförenlig med moderna fåglars vingrörelser.
– Genom att statistiskt jämföra benen hos levande djur som har beteenden vi kan observera med dem hos kryptiska fossil är det möjligt att ta in ny information i en gammal diskussion, säger studiens seniora författare Sophie Sanchez, forskare vid Uppsala universitet.
Archaeopteryx skelett är bevarade i och på kalkstensplattor som endast visar en del av deras morfologi. Eftersom dessa fossil hör till de mest värdefulla i världen vill man ogärna att forskare borrar i eller delar fossilen för att se dolda eller interna strukturer. Som tur är är det idag inte längre nödvändigt att skada dyrbara fossil. Den stora känsligheten hos imagingtekniker, såsom de tillgängliga vid ESRF, ger mikroskopisk inblick i fossila ben och möjliggör 3D-rekonstruktioner av extraordinär kvalitet.
Scanningresultaten visade oväntat att vingbenen hos Archaeopteryx, i motsats till axelpartiet, delar viktiga anpassningar med de som finns hos moderna flygfåglar.
Vingbensgeometrin avslöjar flygförmåga hos Archaeopteryx.
– Vi lade direkt märke till att benväggarna hos Archaeopteryx var mycket tunnare än de hos markbundna dinosaurier och var väldigt lika vanliga fågelben. Dataanalyser visade senare att benen hos Archaeopteryx var mest lika dem hos fåglar som fasaner som då och då flyger för att ta sig över hinder eller undkomma rovdjur, men inte så lika dem hos glidflygande och högtflygande fåglar så som många rovfåglar och en del havsfåglar som är optimerade för långa flygturer, säger Dennis Voeten, doktorand vid ESRF och Palacký-universitetet och studiens försteförfattare.
Det är känt att regionen runt Solnhofen i sydöstra Tyskland var en tropisk skärgård under juraperioden och forskarna menar att en sådan miljö verkar högst passande för ö-hopping eller flyktflygande. Archaeopteryx delade jurahimlen med primitiva flygödlor som senare skulle utvecklas till de gigantiska flygödlorna under kritaperioden. Forskarna fann liknande skillnader i vingbengeometri mellan primitiva och avancerade flygödlor som mellan aktivt flygande och segelflygande fåglar.
Nu vet vi att de flög men inte hur
Eftersom Archaeopteryx representerar den äldsta kända flygande medlemmen i dinosauriesläktgrenen som också inkluderar moderna fåglar, beskriver studiens forskningsresultat inte bara Archaeopteryx livsstil utan ger även insyn i den tidiga evolutionen av dinosauriernas flygande. Nu vet forskarna att Archaeopteryx flög aktivt redan för 150 miljoner år sedan, vilket betyder att aktivt flygande hos dinosaurier utvecklats ännu tidigare.
– Eftersom Archaeopteryx saknade de anpassningar av bröstpartiet som behövs för att kunna flyga som moderna fåglar så måste den ha flugit på annat sätt. Vi kommer att behöva gå tillbaka till fossilen för att kunna svara på exakt hur den här bayerska evolutionsikonen använde sina vingar, säger Dennis Voeten.
– Resultatet överraskade både oss och de amerikanska forskarna. Vi hade inte väntat oss att skillnaderna skulle se ut så här, säger senior professor Lars Weinehall, Umeå universitet och en av författarna till studien.
Totalt 629 primärvårdspatienter från Västerbotten och Dalarna i Sverige och från den norra delen av delstaten New York i USA telefonintervjuades inom 30 dar efter sina läkarbesök. Intervjuerna handlade om patienternas uppfattning om vikten av hälsosamma levnadsvanor, deras egna behov av förändring, deras önskan att få stöd från primärvården och vilket stöd de faktiskt hade fått ifråga om vikt, matvanor, fysisk aktivitet, rökning och alkoholkonsumtion.
Amerikanska läkare mer aktiva i livsstilsfrågor
För tre av de fyra levnadsvanorna angav de amerikanska patienterna i större utsträckning behov av förändring. Undantaget var alkohol, där de svenska patienterna uttryckte ett större behov att förändra. Andelen som angav att de behöver göra förändringar och som också angav att de skulle vilja ha stöd från primärvården var över 80 procent i båda länderna.
Trots likheter i behov rapporterade de amerikanska patienterna att deras primärvårdsläkare dubbelt så ofta tog initiativ till diskussioner om modifiering av levnadsvanor som de svenska patienterna rapporterade, med undantag för alkohol.
– Vi kan inte idag säga om skillnaden länderna emellan handlar om att sjukvården arbetar annorlunda eller om det beror på att amerikaner har större behov än svenskar av att ändra livsstil eller några andra skillnader. Det ska vi söka svar på i den fortsatta forskningen. Men det var slående att amerikanerna var mer intresserade och aktiva i livsstilsfrågor än svenskarna, säger Lars Weinehall.
Det område i delstaten New York som ingick i studien har ett vårdsystem som liknar ett svenskt landsting. Det drivs av en stiftelse med sjukhus och primärvårdcentraler med fast anställd personal.
Kontakt:
Lars Weinehall, Senior professor, Epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, lars.weinehall@umu.se, 070-564 46 52
Lars Jerdén, Docent, Medicinsk vetenskap, Högskolan i Dalarna, lars.jerden@ltdalarna, 070-304 08 96
– Det mest slående är att de svarar relativt lika; barn känner sig i allmänhet delaktiga i sina familjer, säger Nina Tryggvason, vid Göteborgs universitet som undersökt hur delaktiga barnen känner sig i familjens beslut och olika aktiviteter.
Undersökningen är baserad på data från ett internationella forskningsprojektet, Parenting Across Cultures där 1300 föräldrar och barn från nio länder deltar.
Men det finns ändå skillnader mellan hur barnen upplever det. Den främsta är hur tryggt grannskapet upplevs vara och vilka socioekonomiska förhållanden barnen växer upp i.
Mindre delaktiga i jämlika samhällen
– De barn som lever i en trygg miljö känner större delaktighet än de barn i familjer som för en ständig kamp för att överleva, säger Nina Tryggvason.
Graden av jämlikhet mellan män och kvinnor sticker något överraskande ut i studien. Ju mer jämlikt ett samhälle är desto mindre känner sig barnen delaktiga i familjens beslutsfattande.
– Det kan bero på skilda förväntningar. I länder som är mer jämlika har även barn en starkare ställning. Det kan också bero på hur familjerna organiserar sina liv, om båda föräldrarna arbetar kan utrymmet för barnen att vara delaktiga kanske minska, säger Nina Tryggvason
Svenska barn hjälper till mindre Det finns tidigare studier som mätt hur mycket barn får vara med och fatta beslut i sina familjer. Nytt är att Nina Tryggvason också undersöker barnens delaktighet i familjens olika aktiviteter, som att hjälpa till i hushållet och ta hand om syskon.
När det gäller de aktiviteter som undersökts sticker Sverige ut som ett land där barnen inte hjälper till hemma i lika hög grad som i de andra länderna.
– Kanske ett utslag av vår vårt individualiserade samhälle, att var och en håller på med sitt, spekulerar Nina Tryggvason.
Trots att barnen i de nio länderna generellt svarar ganska lika är de något svårtolkade. Det eftersom barnen svarar utifrån den verklighet de lever i och de roller de känner till och förväntas ha. Det kan förklara varför det till exempel inte finns några påtagliga skillnader mellan pojkar och flickor.
– Vi vet att förutsättningarna för de olika könen är väldigt olika, men utifrån vad som förväntas av deras roller kan en flicka i Colombia känna lika stor delaktighet som en pojke i Sverige, säger Nina Tryggvason.
Resultaten stöder kritiken mot att delaktighetsartikeln i Barnkonventionen alltför mycket utgår ifrån ett individorienterat synsätt.
– Vill man skapa förutsättningar för barns delaktighet så gäller det att inte bara titta på individnivå utan också vilka förutsättningar familjen har och hur grannskapet ser ut, säger Nina Tryggvason.
Svar från nio olika länder
Studien är baserad på svar i strukturerade intervjuer från tioåringar i Colombia, Filippinerna, Italien, Jordanien, Kenya, Kina, Sverige, Thailand och USA. Avhandlingsarbetet har skett i en samverkan mellan Högskolan Väst och Göteborgs universitet.
– Det behövs nya behandlingsmetoder för högriskpatienterna, och det är där vår forskning kan göra verkligt stor nytta, säger Chandrasekhar Kanduri, professor i medicinsk biokemi och cellbiologi på Sahlgrenska akademin.
Neuroblastom är den vanligaste formen av barncancer i det perifera nervsystemet, alltså den del av systemet som inte är hjärna eller ryggmärg. Sjukdomen kan uppstå i bröst, nacke, buk och binjurar och även sprida sig till ryggraden. Symptomen kan vara allmän värk, blodbrist och skelettsmärtor.
När sjukdomen upptäcks är barnen i snitt 17 månader gamla, och sällan över fem år. Den mildare varianten av neuroblastom kan i vissa fall självläka, medan den aggressiva är den mest dödliga formen av barncancer. I mindre än hälften av dessa fall lyckas behandlingen.
Bättre prognoser Att identifiera högriskpatienter är avgörande, och det är här de nya fynden kommer in. Med stöd av patientdata från Sverige (59 fall) och Tyskland (498 fall) har forskarna identifierat två nya molekyler av typen RNA, som kontrollerar stabiliteten hos tumörproteiner, och som tillsammans med en redan känd RNA-molekyl utgör en trio som kan tala om hur allvarligt tillståndet är hos en enskild patient.
Det som kan mätas, direkt efter att diagnosen ställts, är styrkan i de tre RNA-molekylernas genuttryck. Med ett starkare uttryck minskar utrymmet för ett visst tumördrivande protein att stabilisera sig, och vice versa.
Det handlar alltså om en dragkamp mellan de identifierade RNA-molekylerna (6p22 lncRNAs) och det specifika proteinet (USP36) där en avläsning av styrkeförhållandena kan bidra till bättre sjukdomsprognos. Här tror forskarna på en snar tillämpning i vården.
Behandling vid svåra fall På sikt kan också epigenetiska läkemedel, som förändrar genuttryck, få en viktig roll vid behandling av sjukdomen.
– Epigenetiska läkemedel aktiverar aktuella RNA-molekyler och förhindrar därmed tumören, och det är på detta sätt man kommer att kunna gå in och behandla högriskpatienter. Våra fynd öppnar för utveckling av läkemedel på området och vi har nära samarbete med kliniska forskare i både Sverige och Tyskland, säger Chandrasekhar Kanduri.
Förhistoriska migrationer har spelat en viktig roll i skapandet av de europeiska folkens genetiska mix. Efter den senaste stora istiden för omkring 20 000 år sedan var Europa befolkat av jägare-samlare. Två stora migrationer under de senaste 10 000 åren hade stor inverkan på livsstilen och genpoolen hos europeiska populationer. Först, under neolitikum, kom grupper från Mellanöstern och Anatolien och introducerade jordbruket i Europa. För mindre än 5 000 år sedan spred sig herdegrupper från den pontisk-kaspiska stäppen över den europeiska kontinenten. Eftersom båda dessa rörelser kom från öster blev de västra delarna av kontinenten de sista som nåddes av migrationerna. Populationsgenetiska studier har visat att dessa båda migrationer ersatte mer än halva genpoolen i centrala och norra Europa men det är mindre känt hur dessa händelser påverkade den iberiska befolkningen, särskilt i de mest sydliga delarna, som Andalusien.
Två oberoende migrationer spred jordbruket
De första jordbrukarna nådde Iberiska halvön främst genom att följa norra medelhavets kust. Den nya studien visar att de neolitiska invånarna på Iberiska halvön var genetiskt olika de migrerande jordbrukare som slog sig ner i norra och centrala Europa.
– Detta visar att alla tidiga jordbrukare på Iberiska halvön kan spåra den största delen av sin härkomst till de första neolitiska folken som migrerade till halvön. Senare bidrag från centraleuropeiska migranter stod bara för en mindre del, säger arkeogenetiker Cristina Valdiosera från La Trobe University i Australien, en av studiens huvudförfattare.
Dessa migranter, som tog vägen längs Medelhavet, uppvisar en stark genetisk koppling till dagens invånare på Sardinien.
– Dagens befolkning på Sardinien kan ses som direkta ättlingar till människorna som spred jordbruket i Medelhavsområdet för omkring 8 000 år sedan, säger Mattias Jakobsson, populationsgenetiker vid Uppsala universitet och en av studiens seniora författare.
Jägare-samlare-gener blandas
Trots att det finns många andra möjliga ingångar för migration till Iberiska halvön, så som Nordafrika och det europeiska fastlandet, fann inte forskarna några väsentliga regionala genetiska skillnader inom Iberiska halvön.
– De geografiska olikheterna verkar minimala men över tid ser vi en del skillnader som kommer av interaktion och genetiskt utbyte mellan grupper, säger Torsten Günther, populationsgenetiker vid Uppsala universitet och en av studiens försteförfattare.
De första jordbrukarna på Iberiska halvön uppvisade anmärkningsvärt låga nivåer av genetisk diversitet, vilket indikerar att den första vågen av migration från öster som etablerade sig på halvön bestod av relativt få individer. Efter en första period då de flesta individer var genetiskt lika varandra växte den nyligen anlända befolkningen i antal och blandade sig med de lokala jägare-samlarna. Under senare perioder ökade den genetiska diversiteten snabbt.
Dieten ändrades inte
Författarna undersökte också dieten hos de neolitiska jordbrukarna under nästan 4000 år. De kunde bekräfta att trots att det funnits betydande interaktion och blandning mellan olika grupper som levde på olika sätt så var dieten baserad på jordbruk redan från början och fortsatte vara så över tid.
– Över tid ser vi en väsentlig blandning med jägare-/samlaregrupper in i jordbrukarpopulationerna, men dieten ändras inte hos dessa jordbrukare. Deras diet är karaktäristisk för jordbrukarkulturer och är konstant över tid och rum, säger molekylärarkeologen Colin Smith från La Trobe University.
Den nya studien visar hur tvärvetenskaplig forskning är ett kraftfullt verktyg för att förstå den komplexa europeiska förhistorien.
– Vår studie visar på skillnaderna mellan tidiga jordbruksbefolkningar i Europa, från längst ut i väster jämfört med grupperna i centrala Europa. Våra resultat illustrerar också behovet av mer detaljerade regionala studier för att förstå de förhistoriska migrationernas fulla komplexitet, säger Cristina Valdiosera.
Studien har genomförts inom konsortiet ”The Atlas of a 1000 Ancient Genomes”.
För att kunna dra korrekta och meningsfulla slutsatser från tidsseriedata måste man använda sig av rätt statistisk metod. Först måste man komma fram till ifall den tidsseriedata man vill analysera är stationär eller icke-stationär, vilket kan vara en utmaning med flera potentiella fallgropar. Stationär tidsseriedata fluktuerar kring ett konstant värde eller en trend, medan icke-stationär tidsseriedata tenderar att vandra omkring och inte återkomma ett konstant värde eller trend.
– Ekonomisk tidsseriedata är oftast icke-stationär, men det är fortfarande avgörande att fastställa ifall en viss tidsseriedata är stationär eller icke-stationär för att kunna välja vilken metodik man ska använda i samband med sin analys, till exempel prognoser eller undersöka långsiktiga samband mellan ekonomiska variabler, förklarar Aziz Ali.
Kontamination
De flesta metoder som idag används för att testa hypoteser kring huruvida tidsseriedata är stationär eller icke-stationär är känsliga för kontamination av data med mätfel eller förekomsten volatilitet i finansiella tidseriedata. Att felaktigt förkasta hypotesen om icke-stationäritetet av tidsserien kan leda till att de slutsatser som dras ifrån den statistiska analysen blir felaktiga. Ytterligare en begränsning som många tester uppvisar i dagsläget är att de inte är tillräckligt kraftfulla verktyg då man jobbar med en mindre mängd tidsseriedata (250 mätpunkter eller mindre).
– Målet med min forskning är att presentera metoder som är enkla att förstå och applicera för den analytiker som ska avgöra ifall en viss tidsseriedata är stationär eller icke-stationär, men som misstänker att data har kontaminerats av mätfel, till exempel, berättar Aziz Ali.
Aziz Ali har tidigare studerat vid Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet samt jobbat i 17 år inom läkemedelsforskning och utveckling.
– Mitt huvudsakliga intresse är tillämpning av statistik. Även om jag inte har några planer i nuläget på att fortsätta min bana som forskare så kommer jag ha stor nytta av mina forskarstudier i mitt jobb eftersom statistik är teoritungt och metoderna utvecklas hela tiden, avslutar Aziz Ali.
Avhandlingen:
On the use of wavelets in unit root and cointegration tests
Genom att kombinera två sorters läkemedel går det att samtidigt angripa cancercellens delning och dess förstärkningssystem, vilket behövs för att behandlingen ska bli tillräckligt effektiv. Forskningsresultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Oncogene.
Saknas effektiva läkemedel MYC är ett protein som kan binda till specifika platser i genomet (DNAt) inne i cellens kärna och som på så sätt styr produktionen av ett flertal viktiga gener. MYC är ofta överproducerat i aggressiv cancer av typen medulloblastom, som är den vanligaste formen av elakartade hjärntumörer som drabbar barn. MYC-proteiner styr cancerns tillväxt genom att först dirigera proteiner som styr cellcykeln att öka celldelningen och sen skruva upp olika förstärkningssignaler i cancercellen som gör den ännu farligare. Trots att MYC-proteiner är inblandade i nästan hälften av all typ av cancer hos människa, finns det idag inga effektiva läkemedel som, var för sig, på ett direkt sätt kan hämma dem.
Forskningsgruppen, som letts från Uppsala universitet, testade först ett läkemedel som hämmar proteinet CDK2 som i sin tur styr cellcykeln hos delande cancerceller. Läkemedlet visade sig bromsa cellcykeln men kunde även effektivt hämma MYC i hjärncancerceller. Men endast i kombination med en så kallad BET-hämmare, en substans som hindrar att MYC förstärker andra gener i cellen, blev effekten tillräckligt stark för att slå ut cancerns tillväxt ordentligt. De båda substanserna testades i olika modellsystem som drivs av MYC-proteiner och direkt på odlade hjärncancerceller från patienter med onormalt höga nivåer av MYC-proteiner.
Kan attackera tumörceller – Vi såg att substanserna som användes i behandlingen tog sig över blodhjärnbarriären vilket gör att de faktiskt tar sig fram och kan attackera tumörcellerna i hjärnan. Blodhjärnbarriären omsluter våra hjärnor och stänger normalt ute onödiga eller potentiellt farliga substanser, inklusive många typer av läkemedel att nå in till hjärnan. Att ett läkemedel tar sig ända fram till sitt mål i hjärnan är förstås en förutsättning för att de ska kunna användas effektivt i klinisk behandling av dessa patienter, säger Fredrik Swartling, docent på institutionen för immunologi, genetik och patologi på Uppsala universitet som ledde studien.
Läkemedlet som hämmar CDK2 prövas redan kliniskt för andra typer av cancer, men BET-hämmaren har inte tillräckligt stabila egenskaper i kroppen vilket krävs för att den ska kunna användas som ett läkemedel. I avsaknad av en mer stabil BET-hämmare som tar sig över blodhjärnbarriären är det än så länge inte är möjligt att testa denna kombination på patienter med medulloblastom.
Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Oncogene visar trots allt att denna kombination är mycket effektiv för de allvarligaste typerna av hjärntumörer som har höga nivåer av MYC.
Kontakt:
Fredrik Swartling, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, fredrik.swartling@igp.uu.se, 018-471 4868
Till skillnad från en traditionell bolagsstyrelse har en advisory board, eller rådgivande kommitté, ingen formell makt i företaget, utan ska först och främst bistå ägare och ledning med råd.
Under tre år har Judith van Helvert-Beugels följt fyra familjeföretag i Nederländerna. Hon upptäckte att deras advisory boards hade tagit distinkt olika roller. I ett företag låg rådgivningen på en rent operativ nivå, medan de i ett annat enbart arbetade strategiskt. I det tredje företaget fungerade deras advisory board som mentorer för en ung vd, och i det sista hjälpte den till med generationsövergången; den tidigare ägaren kunde sitta med i rådet och på så sätt distansera sig från verksamheten i långsam takt.
– Det som var gemensamt var hur de tillsammans med ägarna skapade en förståelse för sin roll, säger Judith van Helvert-Beugels.
Inlärning eller prestation
Den här gemensamma förståelsen av advisory board-rollen arbetas fram genom så kallade meningsskapande processer. Det finns två underliggande mekanismer som påverkar. Individer kan ha antingen ett inlärningsfokuserat eller ett prestationsfokuserat tankesätt. För att få ut det mesta av sin advisory board behövde både företagets ledning och advisory board ett inlärningsfokuserat tankesätt.
– För de här företagen var det första gången de arbetade med utomstående på regelbunden basis. Entreprenörer är av naturen lite envisa, och inte vana vid att få feedback om hur de presterar och vad de skulle kunna göra bättre. De vill visa hur bra de är, men de kommer inte få ut något av sin advisory board om de bara har den för att skryta, säger Judith van Helvert-Beugels. När de blir mer inlärningsfokuserade, blir rådgivningen ett värdefullt verktyg för att förbättra prestandan.
Symmetri eller asymmetri
Den andra mekanismen som påverkar de meningsskapande processerna är symmetri / asymmetri mellan ägarna och deras advisory board. Här fann Judith van Helvert-Beugels att asymmetri fungerar bäst med en advisory board som arbetar på en operativ nivå. Den tar täten och ger struktur. För företag som kommit längre i sitt strategiska arbete är symmetri mer meningsfullt eftersom familjeföretagets ledning kan bidra i lika stor grad till att skapa en gemensam förståelse för advisory board-rollen.
Genom att välja ett mikroperspektiv där hon studerade processerna i företagens advisory board på detaljnivå, har Judith van Helvert-Beugels kunnat karakterisera rådgivningens art och de meningsskapande processerna, och se hur advisory boards utvecklas till unika konstellationer över tid.
I dag är det svårt att få tag i en helsvensk öl i Sverige. Trots att det odlats humle i Sverige i över 1000 år finns numera knappt någon kommersiell odling. Men om nordamerikanska skördemaskiner EU-anpassas kan vi få tillbaka vår humleproduktion, menar Gunnar Lundin, forskare på RISE som undersökt hur svensk humleodling skulle kunna expandera.
– Humleodlingarna är mycket arbetsintensiva. Ska svensk humleodling expandera behöver skördearbetet mekaniseras. Flera odlare står därför i begrepp att investera i någon form av plockmaskin, men i dag saknas småskaliga skördemaskiner med CE-märkning, alltså som är godkända inom EU.
Humulus lupulus, svensk humleodling behöver mekaniseras, menar forskare från RISE.
I Nordamerika tillverkas småskaliga plockmaskiner som kan vara lämpade för många svenska odlingar, men eftersom de saknar CE-märkning får de inte säljas eller användas yrkesmässigt i Europa.
Svenskbyggd plockmaskin ett alternativ
– Utifrån RISE granskning av nordamerikanska skördemaskiner skulle de kunna EU-anpassas. Men det görs bäst av tillverkaren eller av importör eftersom anpassningen är svår för enskilda humleodlare. Ett intressant alternativ till EU-anpassade, importerade maskiner är att bygga skördeutrustning här i Sverige.
Val av sort och produktionsplats ger mikrobryggerierna stora möjligheter att med humlen skapa unika produkter med kommunicerbara mervärden.Totalt sett är intresset för svensk humle kraftigt stigande vilket innebär att det finns potential för odlare som vill utveckla en egen produktion. Med ett brett urval av olika sorters svensk humle från olika delar av landet skulle mikrobryggerier kunna skapa unika och helsvenska produkter.
Humle (Humulus lupulus)
På 700-talet upptäcktes humlens konserverande effekt som gjorde att ölbryggningen i Europa tog fart. Vilda arter av humle har förekommit i miljontals år och tros ursprungligen härstamma från Kina. Vid ölbryggning är det humleplantans kottar som används. Inuti kottarna sitter körtlar som producerar ett gult pulver – lupulin.
Lupulinet innehåller 500 olika substanser som ger ölet sin karakteristiska arom och beska. I Sverige har humle odlats i över 1000 år. Från 1400-talet fram till 1860 var humleodling lagstadgad vilket innebar att varje gård var skyldig att odla humle och ge ”vart tionde” till kyrkan.
Dystopiskt kan tyckas. Men det skulle kunna hända, varnar Joeri van Laere, lektor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde. Hur förberedda är vi egentligen om självklara samhällsfunktioner slutar att fungera? Sådär, enligt Joeri.
– ”Det händer inte mig”, är ju den naturliga tanken hos alla människor. Det är en bedrövlig strategi för att hantera en kris, eftersom det faktiskt kan hända. Inköp kan du alltid skjuta upp ett par timmar eller något dygn. Men vad händer om det där dygnet blir flera dygn och påverkar ett helt samhälle? frågar sig Joeri van Laere.
En forskargrupp, där också kollegor från Mittuniversitet, Linköpings universitet och Combitech ingår, undersöker hur beslutsfattare på olika nivåer ska klara de utmaningar som blir om betalsystemet ligger nere. Till sin hjälp har de både rollspel och datasimuleringar. Det handlar om att lära sig förstå vilka konsekvenser det blir när det inte längre går att betala för nödvändiga saker som mat, bensin och medicin och hur olika sektorer tillsammans kan hjälpas åt att hantera problemen.
”Blir snabbt ganska stökigt”
– Utan ett fungerande betalsystem blir det fort ganska stökigt. Att stoppa huvudet i sanden och tänka att teknikern får lösa problemen kanske fungerar de första timmarna. Vi vill därför samla representanter från dagligvaruhandeln och bensinbolag för att testa några scenarier för att se vad som händer när krisen kommer och hur man tillsammans kan jobba för att lindra konsekvenserna, säger Joeri.
Under seminariet i riksdagen, där flera riksdagsledamöter deltar i en debatt, diskuteras också kontanternas roll.
– Vi har allt färre kontanter i samhället, så vid en kris där betalkorten inte går att använda under en längre tid skulle även kontanterna kunna bli en bristvara. Kontanter kan kännas gammalmodigt, men det kan vara en del av din krisberedskap, precis som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) också rekommenderar.
Just nu håller forskargruppen på att bygga ett spel, som är en kombination av datorsimulering med dominoeffekter och scenarier. Tillsammans med butikschefer från matbutiker och bensinstationer hoppas gruppen på att få fram konkreta åtgärdsidéer kring reservrutiner – både för sin egen del men också för sina kunders räkning. MSB har även gett Högskolan i Skövde i uppdrag att ta fram en handledning i hur man kan applicera spelet på andra scenarier eller problem så som pandemi eller elbrist.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
