I dag är det svårt att få tag i en helsvensk öl i Sverige. Trots att det odlats humle i Sverige i över 1000 år finns numera knappt någon kommersiell odling. Men om nordamerikanska skördemaskiner EU-anpassas kan vi få tillbaka vår humleproduktion, menar Gunnar Lundin, forskare på RISE som undersökt hur svensk humleodling skulle kunna expandera.
– Humleodlingarna är mycket arbetsintensiva. Ska svensk humleodling expandera behöver skördearbetet mekaniseras. Flera odlare står därför i begrepp att investera i någon form av plockmaskin, men i dag saknas småskaliga skördemaskiner med CE-märkning, alltså som är godkända inom EU.
Humulus lupulus, svensk humleodling behöver mekaniseras, menar forskare från RISE.
I Nordamerika tillverkas småskaliga plockmaskiner som kan vara lämpade för många svenska odlingar, men eftersom de saknar CE-märkning får de inte säljas eller användas yrkesmässigt i Europa.
Svenskbyggd plockmaskin ett alternativ
– Utifrån RISE granskning av nordamerikanska skördemaskiner skulle de kunna EU-anpassas. Men det görs bäst av tillverkaren eller av importör eftersom anpassningen är svår för enskilda humleodlare. Ett intressant alternativ till EU-anpassade, importerade maskiner är att bygga skördeutrustning här i Sverige.
Val av sort och produktionsplats ger mikrobryggerierna stora möjligheter att med humlen skapa unika produkter med kommunicerbara mervärden.Totalt sett är intresset för svensk humle kraftigt stigande vilket innebär att det finns potential för odlare som vill utveckla en egen produktion. Med ett brett urval av olika sorters svensk humle från olika delar av landet skulle mikrobryggerier kunna skapa unika och helsvenska produkter.
Humle (Humulus lupulus)
På 700-talet upptäcktes humlens konserverande effekt som gjorde att ölbryggningen i Europa tog fart. Vilda arter av humle har förekommit i miljontals år och tros ursprungligen härstamma från Kina. Vid ölbryggning är det humleplantans kottar som används. Inuti kottarna sitter körtlar som producerar ett gult pulver – lupulin.
Lupulinet innehåller 500 olika substanser som ger ölet sin karakteristiska arom och beska. I Sverige har humle odlats i över 1000 år. Från 1400-talet fram till 1860 var humleodling lagstadgad vilket innebar att varje gård var skyldig att odla humle och ge ”vart tionde” till kyrkan.
Dystopiskt kan tyckas. Men det skulle kunna hända, varnar Joeri van Laere, lektor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde. Hur förberedda är vi egentligen om självklara samhällsfunktioner slutar att fungera? Sådär, enligt Joeri.
– ”Det händer inte mig”, är ju den naturliga tanken hos alla människor. Det är en bedrövlig strategi för att hantera en kris, eftersom det faktiskt kan hända. Inköp kan du alltid skjuta upp ett par timmar eller något dygn. Men vad händer om det där dygnet blir flera dygn och påverkar ett helt samhälle? frågar sig Joeri van Laere.
En forskargrupp, där också kollegor från Mittuniversitet, Linköpings universitet och Combitech ingår, undersöker hur beslutsfattare på olika nivåer ska klara de utmaningar som blir om betalsystemet ligger nere. Till sin hjälp har de både rollspel och datasimuleringar. Det handlar om att lära sig förstå vilka konsekvenser det blir när det inte längre går att betala för nödvändiga saker som mat, bensin och medicin och hur olika sektorer tillsammans kan hjälpas åt att hantera problemen.
”Blir snabbt ganska stökigt”
– Utan ett fungerande betalsystem blir det fort ganska stökigt. Att stoppa huvudet i sanden och tänka att teknikern får lösa problemen kanske fungerar de första timmarna. Vi vill därför samla representanter från dagligvaruhandeln och bensinbolag för att testa några scenarier för att se vad som händer när krisen kommer och hur man tillsammans kan jobba för att lindra konsekvenserna, säger Joeri.
Under seminariet i riksdagen, där flera riksdagsledamöter deltar i en debatt, diskuteras också kontanternas roll.
– Vi har allt färre kontanter i samhället, så vid en kris där betalkorten inte går att använda under en längre tid skulle även kontanterna kunna bli en bristvara. Kontanter kan kännas gammalmodigt, men det kan vara en del av din krisberedskap, precis som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) också rekommenderar.
Just nu håller forskargruppen på att bygga ett spel, som är en kombination av datorsimulering med dominoeffekter och scenarier. Tillsammans med butikschefer från matbutiker och bensinstationer hoppas gruppen på att få fram konkreta åtgärdsidéer kring reservrutiner – både för sin egen del men också för sina kunders räkning. MSB har även gett Högskolan i Skövde i uppdrag att ta fram en handledning i hur man kan applicera spelet på andra scenarier eller problem så som pandemi eller elbrist.
För träd i nordliga klimat är det viktigt att knopparna inte lockas att slå ut vid tillfälliga varmare perioder under vintern, utan först när det är vår på riktigt. Därför försätts knopparna i en djup vintervila under hösten, vilket innebär att de måste gå igenom en lång köldperiod innan de långsamt blir mottagliga för vårens signaler. Hur detta går till avslöjas i en ny studie som har letts av Rishi Bhalerao från SLU, och som just har publicerats i tidskriften Science.
Mysteriet med de sovande knopparna Träden hör till jordens mest långlivade organismer, och vissa arter kan leva i tusentals år. En av de viktigaste förutsättningarna för ett så långt liv är att trädens tillväxt är synkroniserad med årstidsväxlingarna. På nordliga breddgrader till exempel, avslutar träden sin tillväxt och går in i ett vilstadium inför vinterns ankomst. Den avslutade tillväxten och vintervilan är viktiga anpassningar för vinteröverlevnad, och utan dessa skulle vinterns extrema temperaturer orsaka stor dödlighet.
Hur träd vet när det är dags att stoppa tillväxten och gå in i en vilofas är en fråga som har intresserat forskarvärlden under lång tid. Att tillväxten avstannar som svar på höstens allt kortade dagar har varit känt länge. Vintervilan däremot, som innebär att knoppar inte kan slå ut utan att först ha gått igenom en lång köldperiod, och inte heller väcks till liv av korta töperioder under vintern, har varit mer av ett mysterium. Men nu kommer alltså en artikel i tidskriften Science som ger viktiga insikter om hur vintervilan regleras i träd.
Sockerart sätter träden i vila Det forskarna kunde visa är att de kanaler (plasmodesmata) som förbinder olika celler i tillväxtzonen (meristemet) med varandra, sätts igen av beläggningar av polysackariden kallos, som svar på den allt kortare dagslängden under hösten. Blockeringen av dessa kanaler gör att tillväxtstimulerande signalämnen inte kan spridas i tillväxtzonen, vilket upprätthåller tillväxtstoppet och försätter knopparna i vila.
Forskarna visar också att den kortdagsframkallade vintervilan regleras av växthormonet abskissinsyra, som bland annat sätter igång bildandet av den kallos som används för att blockera kanalerna. När en kanal väl har blockerats krävs det att växten utsätts för låga temperaturer under lång tid för att kanalerna långsamt ska börja öppnas igen. Först på vårkanten kan de tillväxtfrämjande signalerna nå knopparna igen och stimulera deras tillväxt.
– Det är intressant att vissa aspekter av mekanismen bakom vintervilan även har observerats i höstvete och kransalger, säger Rishi Bhalerao. Det tyder på att mekanismen antagligen är uråldrig och evolutionärt konserverad.
I studien har forskarna använt hybridasp, som är en modellväxt inom trädforskningen.
Studien har genomförts av en forskargrupp ledd av Rishi Bhalerao från SLU:s institution för skogsgenetik och växtfysiologi och Umeå Plant Science Center. Kollegorna kommer från SLU i Alnarp, Uppsala universitet, Helsingfors universitet, Cambridge University, Monash University och Universitetet for miljø- og biovitenskap i Norge.
Kontakt:
Rishikesh P. Bhalerao, professor, Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, rishi.bhalerao@slu.se, 090-786 84 88, 070-678 37 32
Ungefär var tredje person som drabbas av epilepsi blir inte hjälpta av de läkemedel som finns idag. En del av dessa kan bli bättre av att man kirurgiskt avlägsnar hjärnvävnad i det område där anfallen startar, men helst vill forskarna hitta nya behandlingar som inte kräver kirurgi och de risker som denna medför.
– Att kunna studera donerad hjärnvävnad från patienter som behandlats kirurgiskt innebär en stor möjlighet för oss i jakten efter nya läkemedel. Men vi har inte haft så lång tid på oss. När vi fått den donerade vävnaden efter kirurgi har vi bara haft tolv timmar på oss att registrera och spela in vad som sker i cellerna innan cellens hälsa och struktur påverkas, säger My Andersson, en av forskarna bakom studien.
Nu har forskarna funnit ett mer standardiserat sätt att förvara och använda hjärnsnitten på, för att säkerställa att vävnaden och resultaten blir representativa för patienterna. Genom den nya metoden kan hjärnvävnaden användas i 48 timmar.
Mer data från ett fåtal patienter
Den utökade tiden gör det bland annat möjligt studera genterapibehandling på vävnaden. Den innebär också att forskarna kan få ut mycket mer data från ett fåtal patienter.
– Det här ger en unik möjlighet att testa nya behandlingar eftersom vi kommer så nära patienten, utan att göra försöken direkt på patient, säger My Andersson.
Forskarna kan bland annat framkalla epilepsiliknande anfall i vävnadssnitten och undersöka vad som händer med nervcellsaktiviteten i de enskilda nervcellerna.
– Vävnadsbitarna gör det möjligt att kartlägga proteiner och identifiera vilka interaktioner som är viktiga för kommunikationen i hjärnan vid epileptiska anfall. Kan det till exempel vara så att de patienter som inte svarar på läkemedel får så starka anfall att det inte kemiskt går att bryta dem, säger My Andersson
– Eller beror det på själva transporten av läkemedel över till hjärnan. Förhoppningen är att den nya metoden ska hjälpa oss att reda ut sådana frågor.
Ett sätt som forskarna kan bedöma tillståndet, hälsan, av hjärnsnittet är genom att räkna antalet nervcellskroppar och nervcellernas elektriska aktivitet. Bild A: Nervceller i hjärnsnitt. På den första bilden (NeuN) syns markör för nervcellskärnor i grönt som visar de olika cellagren i snittet. Nästföljande bilder är förstoringar på vilka man kan se individuella nervcellskroppar. Bild B: Exempel på elektrisk aktivitet som liknar den som sker under epileptiska anfall, inspelad från en nervcell efter 24h och ifrån en nervcell efter 48 h. Bildkälla: My Andersson
Metod även för andra områden
Metoden kan även användas av forskare inom andra fält som studerar mänsklig hjärnvävnad. Nästa steg för My Andersson och hennes kollegor blir att utnyttja hjärnsnitten för att prova nya behandlingsalternativ mot epilepsi för att se om de kan motverka anfallsliknande aktivitet i den mänskliga hjärnvävnaden.
Kontakt: My Andersson, PhD. forskare i experimentell neurologi, Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet, my.andersson@med.lu.se, 0736-753537
I dag handlar förberedelserna inför ett världsmästerskap inte längre bara om stenhårda fyspass, kostlära och mental träning. Under de senaste åren har också det vetenskapliga utvecklingsarbetet som bedrivs inom sportteknologi fått större betydelse.
Redan inför OS i Sochi 2014 skrevs det om hur det svenska skicross-landslaget använde 3d-kameror, datormodellering och nya handtag med inbyggda sensorer för att finslipa sina starter.
– Det sker en snabb teknikutveckling inom området. På den absoluta elitnivån blir det här allt mer viktigt, säger Mikael Bäckström, professor och centrumledare vid Sports Tech Research Centre på Mittuniversitet.
I Östersund har Sports Tech Research Centre byggt upp flera simuleringsmiljöer. Bland annat en vindtunnel för att simulera olika fuktförhållanden, och luftmotstånd vid uppförs- och nedförsbackar.
Mätningar i vindtunnel av framåtdrivande kraft i stavarna, energiomsättning samt den bromsande kraften från rullmotståndet och fartvinden.
– Vi använder också vindtunneln för att luftmotstånd och vattengenomsläpplighet hos olika material, säger Mikael Bäckström.
Längdskidstavar hett teknikområde
Ett forskningsområde som är särskild hett handlar om vidareutvecklingen av längdskidstavar i kompositmaterial.
– Kolfiberstavar är inte supernytt, men problemställningen är fortfarande den samma. Det som man jagar efter är att få fram stavar som är lätta och samtidigt styva, säger Martin Fagerström, docent i hållfasthetslära och forskare inom sportteknologi på Chalmers.
– I dag sker det på bekostnad av att stavarna blir känsliga för slag eller annan sidobelastning, som kontakt med andra åkare. Det finns exempel på svenskar som har förlorat medaljer på grund av detta.
Lin och hampa minskar vibrationer
En annan tydlig trend i vintersportvärlden handlar om att använda naturmaterial och naturfiber – exempelvis från lin och hampa – för att förstärka det tunna materialskikt av polymer som läggs utanpå träkärnan i alpinskidor.
Nathalie Eklund, damernas slalom i World Cup, Zagreb 3 januari 2018.
– Naturfibrer kan hjälpa till att dämpa ut vibrationerna, vilket ger flera fördelar, säger Martin Fagerström.
Under de senaste åren har även sensorer och annan inbyggd elektronik påbörjat sitt intåg i sportvärlden. Ett exempel på den utvecklingen är ett Chalmersprojekt där man byggt in en kraftmätare och en rörelsesensor i ett stavhandtag.
Nyckeltal för stavteknik
– Det var från börjat ett studentprojekt hos oss. Den inbyggda mätaren gör att vi kan få ut kraften i staven samt stavens vinkel mot underlaget och därigenom räkna fram nyttoeffekten i färdriktningen. Handtaget ger också ett flertal nyckeltal som hjälper åkaren att förbättra sin stavteknik.
Forskning kring sportteknologi är fortfarande en relativt ny företeelse i Sverige, även om det bedrevs viss verksamhet inom området redan på 1990-talet.
Maskinteknik i grunden
Hos Sports Tech Research Centre – med anor från runt år 2000 – är flera av forskarna från början civillingenjörer inom maskinteknik. Det är en bakgrund som har flera fördelar, menar centrumledaren Mikael Bäckstrom.
– Den bakgrunden är mycket värdefull, bland annat kan vi använda kunskap om hur vibrationer i en bärarm påverkar en bil jämföras med vibrationerna i skidor när vi testar utrustning. Som jag ser det kommer det att bli allt viktigare med mer vetenskapliga metoder vid både analys och utveckling vid utveckling av nya material och utrustning inom vintersport. På sistone har vi också sett en utveckling där den här typen av arbete blivit mer accepterat hos atleterna och bland branschaktörerna.
Ketevan Bolkvadze definierar hybridregimer som stater vilka har grundläggande demokratiska strukturer på plats men ännu inte är fullt utvecklade demokratier. Uppvuxen i Georgien och nu boende i Sverige, har hon i sin studie haft fokus på sitt forna hemland tillsammans med Moldavien.
Studien visar att för ledare i sådana regimer är incitamenten starka att kanalisera biståndsmedel till annat än verkliga demokratiska reformer. Men incitamenten skiljer sig åt beroende på om makten i regimen är starkt koncentrerat till ett parti, eller uppdelad mellan flera partier.
– I länder där ett enskilt parti dominerar den politiska scenen strävar ledningen efter att kanalisera bistånd till institutioner som gynnar det egna partiet. Här har ledarna ett långt tidsperspektiv. Den kan mycket väl vilja stärka staten och dess institutioner, men bara så länge de själva behåller kontrollen över dessa, säger Ketevan Bolkvadze.
Berikar sig själva
I hybridregimer med mer fragmenterad makt är politikernas tidshorisont kortare. I dessa länder är själva grundstrukturen för flerpartisystem sviktande, vilket innebär att om ett parti förlorar ett val kan det försvinna från den politiska scenen helt och hållet.
– Till följd av den osäkerheten försöker makthavare i dessa stater ofta berika sig medan de kan, istället för att investera bistånd i statliga institutioner. När allt kommer omkring kan deras egna konkurrenter använda dessa institutioner mot dem ”nästa dag”, säger Ketevan Bolkvadze.
Effekten i båda fallen blir att de medel som investeras utifrån i att förbättra demokratin inte når full effekt. Eller, i värsta fall, till och med motverka de avsedda målen.
Villkora biståndet
För att förhindra att pengar används för felaktiga ändamål rekommenderar Ketevan Bolkvadze att givare formulerar mer strikta villkor för biståndsmedlen. Och att de mer djupgående följer upp resultatet.
– Jag tror också att givare borde fokusera mer på att göra flerpartisystem mer institutionaliserade, säger Ketevan Bolkvadze.
Det skulle enligt hennes uppskattning ge positiva resultat i båda varianterna av hybridregimer.
– Att stärka oppositionspartierna i stater med ett dominerande parti skulle ge väljare reella alternativ att rösta på. Och i stater med mer fragmenterad makt skulle finansiering som garanterade att småpartier överlever ett förlorat val, öka incitamenten för dessa partiers politiker att investera i partistrukturen istället för att berika sig själv, säger Ketevan Bolkvadze.
– Slutsatsen är att det är samhällsekonomiskt lönsamt att subventionera kollektivtrafik och att öka turtätheten där efterfrågan är hög, säger Roger Pyddoke, forskare på VTI.
Det är vanligt att lokal och regional kollektivtrafik subventioneras med skattemedel i industrialiserade länder, ofta i storleksordningen 40–60 procent. I Sverige subventionerar regionala myndigheter kollektivtrafiken med mellan 44 och 80 procent av kostnaderna i dagsläget.
Minskade väntetider och billigare biljett
Det huvudsakliga samhällsekonomiska motivet för subventionering är att kollektivtrafik utmärks av en positiv effekt som kommersiella operatörer inte beaktar. Den positiva externa effekten består av att befintliga trafikanters väntetid minskar om priset sänks. Fler trafikanter motiverar då ökad turtäthet.
– Med optimal nivå på pris och turtäthet täcks inte ens kollektivtrafikens rörliga kostnader. Därför krävs kompletterande finansiering via beskattning, säger Roger Pyddoke.
I studien har pris, turtäthet och subvention optimerats för sju olika linjer i Stockholms läns kollektivtrafik, allt ifrån en lågbelastad busslinje i landsbygd till hårdbelastade busslinje 4 i Stockholms innerstad samt en tunnelbane- och en pendeltågslinje. De optimeringsmetoder som används är generellt användbara.
Kinolonantibiotika, exempelvis ciprofloxacin, används över hela världen som behandling för olika infektioner, såsom allvarliga urinvägsinfektioner. Tidigare observationsstudier har väckt farhågor att behandling med dessa läkemedel kan medföra en mer än fördubblad risk för akut och livshotande aortasjukdom (aortaaneurysm eller aortadissektion), men mer forskning behövs för att kunna dra säkra slutsatser i frågan.
För att reda ut om det verkligen finns ett samband har forskare från Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark och Lunds universitet studerat data från svenska nationella hälsoregister. Forskarna jämförde risken för akut aortasjukdom efter drygt 360 000 behandlingsepisoder med kinolonantibiotika med motsvarande risk hos en lika stor jämförelsegrupp som behandlats med amoxicillin, en annan typ av antibiotika.
Utbredd användning av kinoloner
Resultaten visar en koppling mellan behandling med antibiotika av kinolontyp och en 66 procents förhöjd risk för aortaaneurysm eller aortodissektion. Detta motsvarade en absolut skillnad på 82 fall per 1 miljon behandlingsepisoder med kinoloner.
– Vår studie bekräftar resultaten i två tidigare observationsstudier, men indikerar att riskökningen inte är riktigt lika stor som de studierna visade, säger Björn Pasternak, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, som har lett studien.
Även den aktuella studien är en observationsstudie och kan därmed inte bevisa ett orsakssamband. Genom sin storlek och metodologiska utformning ger den dock de mest tillförlitliga resultaten hittills, enligt Björn Pasternak.
– Trots att den absoluta riskökningen var relativt liten bör dessa fynd tolkas i ljuset av hur utbredd användningen av kinoloner är. Målet med den här forskningen är att bidra till bästa möjliga beslutsunderlag inom vården.
Samma enzymer bakom hälsenesmärta
Forskarna lyfter även fram en möjlig mekanism som kan förklara kopplingen.
– En av faktorerna som är inblandad i uppkomsten av akut aortasjukdom är ökad aktivitet i vävnadsnedbrytande enzymer som kallas metalloproteinaser. Vi vet att kinoloner ökar aktiviteten i dessa enzymer, som man också tror ligger bakom hälsenesmärta och ruptur – mer välkända biverkningar av kinoloner, säger Björn Pasternak.
Artikel om studien:
Fluoroquinolone use and risk of aortic aneurysm and dissection: a nationwide cohort study. Björn Pasternak, Malin Inghammar, Henrik Svanström. BMJ.
Kontakt:
Björn Pasternak, forskare vid Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, bjorn.pasternak@ki.se
I studien sökte sociologerna Magnus Bygren och Michael Gähler med hjälp av påhittade namn 1410 jobb inom 18 olika yrken via Platsbanken. Tjänsterna fanns både inom arbetar- och medelklassyrken och inkluderade många av de vanligaste yrkena i Sverige.
Alla de fiktiva sökande var sammanboende eller gifta, och när forskarna sökte jobben skrev de tydligt ut om den sökande var kvinna eller man och om de hade barn. Personerna i ansökningarna var alla lika kvalificerade för de sökta jobben.
Föredrog män som bodde långt bort – Resultaten visar tydligt att arbetsgivare föredrar män som bor långt bort geografiskt framför kvinnor som bor lika långt bort. Det gäller både om kvinnan har barn eller inte, säger Maria Brandén, forskare i sociologi och demografi vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
– Viktigt att poängtera är att arbetsgivare inte verkar diskriminera kvinnor generellt när sökande ska gallras. Men i vissa situationer, som när jobb söks långt hemifrån, verkar det alltså vara så att kvinnor diskrimineras.
Blev mer sällan kallade till intervju Diskrimineringen mot kvinnor visade sig alltså i att kvinnor hade klart lägre chans än män att bli kontaktade av arbetsgivaren eller bli kallade till intervju. Däremot går det inte att säga exakt hur omfattande diskrimineringen är, baserat på den här studien.
– En tolkning är att arbetsgivare utgår ifrån att kvinnan kommer ta mer ansvar för hem eller barn, och därmed har svårare att kombinera pendling och jobb. Män kanske antas vara mer ”mobila” jämfört med kvinnor, säger Magnus Bygren, professor i sociologi vid Stockholms universitet och en av författarna till studien.
Rakmat Akilov är en unik terrorist i det att han överlevde. Han kunde dessutom gripas, häktas och ställas inför rätta. Därmed blev han tillgänglig för frågor om hur det kom sig att han kapade en lastbil med målet att köra ihjäl så många som möjligt av de som promenerade på den svenska affärsgatan Drottninggatan i Stockholm.
Bristande tillgång till primärkällor, i det här fallet radikaliserade personer, är ett av forskningens problem. Marco Nilsson, docent i statsvetenskap vid högskolan i Jönköping, är en av få forskare som har intervjuat aktiva jihadister. Först i Sverige, sedan i Libanon och Irak.
– Såvitt jag vet blev jag den första forskaren i världen som publicerade en vetenskaplig artikel utifrån intervjuer med aktiva IS-medlemmar.
Metodologiskt problem
För honom, och för andra som bygger sin forskning på intervjuer, finns ett metodologiskt problem.
– Även om man kan prata med de som har radikaliserats måste man lita på deras berättelse om vad som har hänt. Det bästa vore om man hade tillgång till dem innan de blev radikaliserade. Men det är omöjligt, man kan inte intervjua ett antal personer och hoppas att några blir radikala.
Terrorattentatet i Paris hösten 2015 blev uppmärksammat över hela världen.
Marco Nilsson skiljer mellan kognitiv och beteendemässig radikalisering. Den förra handlar om en vilja att få till en samhällsförändring, i den senare går man själv till handling. Då handlar det ofta om våld. Men för båda krävs rätt psykologiska förutsättningar.
– Det kan vara att man har gått igenom något traumatiskt eller liknande de senaste åren. Det finns ganska många som har vuxit upp med ensamstående föräldrar, många som har haft problem med droger, alkohol, våld, problem i skolan. Allt detta kan göra att man blir mer villig att acceptera radikala budskap.
Hur är det med psykisk sjukdom?
– I början av terrorforskningen var det populärt att söka efter psykiska sjukdomar men sedan upptäckte man att det var svårt att hitta sådana. Istället började man fokusera på vissa faktorer i deras liv.
En viktig faktor är identitet, att se radikalisering som identitetsskapande.
– Nyckeln är att man tar en ny identitet, både när man vill bli radikal och när man börjar använda våld, säger Marco Nilsson.
Han vill inte se radikalisering som en förvandling från ett tillstånd till ett annat, utan som en process som fortsätter när man har anlänt till exempelvis Syrien för att strida för IS. I den mentala resan ingår en anpassning till en våldsanvändning som de flesta inte har varit i närheten av tidigare.
Radikalisering enligt FBI
FBI beskriver radikaliseringsprocessen i fyra steg: preradikalisering, identifikation, indoktrinering och handlande.
Preradikalisering: personen kommer för första gången i kontakt med sin tro eller nya idévärld, genom internet eller via introduktion till ett nytt sammanhang.
Identifikation: personen isolerar sig från sitt gamla umgänge för att istället tillbringa mer tid med personer ur den radikala rörelsen. Gäller det egenradikaliserade personer sluter de sig istället i ensamhet. I det här skedet lär sig personen mer om ideologin, accepterar dess ståndpunkter och är nu benägen men inte redo att genomföra en terrorattack.
Indoktrinering: Nu tar förberedelser vid. Eventuella resor till träningsläger äger rum, en ensam gärningsman rekognoserar tänkbara mål. Personen är nu övertygad om att i framtiden genomföra en attack.
Handling: personen förbereder en förestående attack och är besluten att agera.
– För en del jihadister som har åkt till Syrien har våldsanvändning inte alltid varit naturligt i början, utan lite chockartat. Sedan avtrubbas man och börjar använda lite våld, sedan blir det lättare att använda mer. Det har funnits jihadister som har försökt ifrågasätta vissa extrema former av våldsanvändning men de riskerar själva att bli utsatta för våld och då blir de tvungna att göra som andra och sedan blir det naturligt.
Vad är då radikalisering? Eller snarare, hur ser den punkt ut varifrån den radikaliserade avviker? Enligt Andreas Önnerfors, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, har en sådan definition saknats i forskningen om radikalisering.
– Vi måste komma överens om en punkt från vilken radikalisering mäts, som mänskliga rättigheter och allas lika värde. Man har pratat om det öppna samhället, men vad är det?
Även mainstream kan radikaliseras
Andreas Önnerfors menar att forskningen hittills har präglats av ett säkerhetsperspektiv där målet är att veta mer om risken för att en individ blir radikaliserad. Antologin Expressions of Radicalization: Global politics, Processes and Practices, där Andreas Önnerfors är en av redaktörerna, vidgar kretsen av dem som befinner sig i riskzonen.
– Vi vill revidera bilden av radikalisering som en enkel process, det är mer komplicerat än så. Även den som ses som mainstream kan radikaliseras. Som i Polen, Tjeckien och Ungern där det sker en radikalisering av mainstream.
Terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm i april 2017 väckte mycket starka känslor.
Andreas Önnerfors eget bidrag i antologin handlar om den tyska Pegida-rörelsen, som började som en vag proteströrelse men som nu beskrivs som högerextrem. Samtidigt är Pegida också en civilorganisation som gör sociala insatser.
– När samhället ska avgöra vilka organisationer som skall tolereras eller stödjas i sin verksamhet måste man ha bestämt sig för en normativ mätpunkt vilken de måste kunna skriva under på. Vi vill väcka den diskussionen eftersom det idag råder oklarhet kring det.
Vem ska ta fram mätpunkten?
– Det är i slutändan en politisk fråga då den påverkar civila samhällets manöverutrymme och hur man värderar samhällets grundvalar i förhållande till medborgarnas församlings- och organisationsfrihet. I ett land som Tyskland som styrs av en konstitution är denna process mycket enklare att genomföra.
Radikalisering enligt Säpo
I rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige (2010) beskriver Säpo fyra vägar till radikalisering:
Utagerarens väg: En problematisk, otrygg barndom, ofta med drogmissbruk, leder till att personen blir utagerande och bryter mot samhällets normer. När utageraren får kontakt med en ideologiskt driven och våldsbejakande organisation inleds radikaliseringsprocessen.
Grubblarens väg: Även grubblaren har svårt att hitta sin plats i samhället, men vänder sig inåt istället för att bli utagerande och undviker våld och konflikter. Till skillnad från utageraren har grubblaren ofta en trygg barndom som uppmuntrar till diskussion och kunskapssökande. Det är de egna tankarna om orättvisor som gör grubblaren mottaglig för radikalisering. Mötet följer ofta på en upplevd insikt eller en omvälvande händelse.
Familjens väg: Personen har vuxit upp med radikaliserade personer och upplever det radikala som normalt. Det behöver inte handla om familjen utan kan även vara andra grupper i närmiljön.
Kontaktsökarens väg: Till skillnad från utageraren och grubblaren söker kontaktsökaren inte efter spänning eller lockas av idéer, utan dras till en grupp utifrån behov av närhet eller gemenskap. Det är i regel en slump att kontaktsökaren hamnar i en viss grupp.
/textblock]
Mycket av forskningen kring radikalisering syftar till att hitta metoder för att förhindra att den inträffar. Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet är ett nationellt resurscentrum för kunskapsutveckling om förebyggande av våldsutövande extremism. Sommaren 2017 startade institutet ett projekt för att utvärdera den forskning som idag finns om förebyggande insatser. Dels för att det finns ett allmänvetenskapligt intresse i att undersöka hur fältet ser ut, men också för att det finns ett politiskt intresse att använda sig av evidensbaserade metoder för att förhindra radikalisering.
En första genomgång av forskningen gav 50 000 sökträffar. Efter att ha sållat bort det som inte var relevant fick forskarna fram en lista på 125 artiklar.
– Vi har stött på lite problem för många studier är svårare att bedöma än vi hade trott, säger projektledaren Morten Sager, lektor i vetenskapsteori på institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Vi kommer att ha ett resultat i mitten av mars, men stalltipset är att vi inte kommer att veta så mycket mer om vad som fungerar. Vi kommer antagligen att veta att vi inte vet, vilket är bra så man inte tror att man vet mer än man vet.
Att forskningsområdet är svårt har flera orsaker. Dels finns få fall att utgå ifrån, dels finns en mängd faktorer som kan påverka en person att bli radikaliserad.
– Det är svårt i sig att designa en insats som ska vara preventiv mot alla de här faktorerna och kan ställas under kontroll. Här får man tänka sig att man har en stor grupp av presumtiva individer där hälften får en intervention och hälften inte, men det blir svårt både metodologiskt och etiskt, säger Christer Mattsson, biträdande föreståndare på Segerstedtinstitutet.
Men även att konstatera att det inte finns några evidensbaserade metoder och varför har ett värde, då det kan ge policymakarna en annan ingång, menar han.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Han kallas för Ben – som i Benrangel. Han är en dödskalle i plast och han ligger i en stor låda. Den vita skallen har utsatts för så många hårda slag att den börjat läcka det som ska motsvara cerebrospinalvätska, i det här fallet silikonolja.
Dag ut och dag in har den nämligen blivit slagen med en hammare i Sports Tech Research Centres labb i Östersund.
– Vi håller på att skriva ut en ny version nu, den ska vara klar i slutet av februari. Men bara att utveckla en ny kopia av ett huvud och en hjärna har tagit ett halvår, säger Andrey Koptyug, docent i maskinteknik och filosofie doktor i kemisk fysik.
Hjärnan för komplex att skriva ut
Andrey Koptyug har deltagit i Sports Tech Research Centres studier i hur hjärnan påverkas vid kraftiga slag i fem år. Målet med forskningen är att kunna utveckla bättre säkerhetsutrustning vid utomhusaktiviteter, till exempel skidhjälmar. Studien är ett samarbete med forskare vid universitet i Australien och Italien, och inkluderar även masterstudenter vid universitetet i Padua.
Det finns dock vissa hinder som forskarna måste ta hänsyn till. Hjärnan är en sådan komplex skapelse att det är omöjligt att rekonstruera den. För att skriva ut en modell av ett huvud används avancerade 3d-skrivare, men hjärnan med sina snirkliga banor är för svår för även den mest moderna teknologin.
Och att forska på riktiga hjärnor är inte möjligt.
De flesta som utvecklar hjälmar använder sig av en sensor när de provar sina produkter. Nytt är att forskare lyckats konstruera en slags svarta lådan för hjälmar.
– Det är ju förbjudet, man kan inte forska på vare sig hjärnor från människor eller från djur. Det finns en studie från Japan där man på 50-talet använde levande apor i experiment där man tittade på hjärnan, men det är den enda studien som finns, säger Andrey Koptyug.
Silikon som cerebrospinalvätska
Det forskarna får göra istället är att försöka komma så nära de kan av en kopia av huvudet och hjärnan för att sedan testa det för slag. Silikonolja används som cerebrospinalvätska och silikongummi som det geléaktiga ämnet som hjärnan består av.
– Huvudet är designat till att skydda hjärnan, det är huvudets funktion. Hjärnan är väl skyddad av skallen, och klarar av en del vibration, men det skyddar inte när huvudet utsätts för ett svårt trauma.
Det finns utvecklad teknologi för att skydda hjärnan ytterligare. I dag är rid-, cykel- och skidhjälmar med Mips vanligt. Mips står för Multi Directional Impact Protection System och förenklat kan man säga att det fungerar som ett extra inre skal i hjälmen.
Många sätt att skada skallen
Vid sneda slag mot huvudet skyddar det inre skalet mot det rotationsvåld som uppstår mot huvudet när man faller mot marken. Systemet är en svensk uppfinning och resultatet av flera års forskning på bland annat KTH och KI. Och det finns fler som jobbar för utveckling. Svenska hjälmmärket POC jobbar med att utveckla hjälmar som skyddar bättre mot både kollision och rotation.
– Det är många som forskar om hjärnan och säkerhet, konstaterar Andrey Koptyug.
– Mips är ett bra exempel på när forskningen gått framåt, rotationen är viktig. Oturligt nog är det så många andra saker som kan hända än att man får ett slag från sidan. Om man vet vad som händer inne i hjärnan kan man uppfinna för att förhindra.
Det Andrey Koptyug reagerade på när han började studera huvudskador var att den forskning som fanns inte var tillräcklig. Det finns helt enkelt alldeles för många sätt ett huvud kan skadas på, men för få sätt att mäta det.
Sensorer överallt på dödskallen
De flesta som utvecklar hjälmar använder sig av en sensor när de provar sina produkter. I dag använder forskarna på Mittuniversitetet hela 36 stycken sensorer när de utsätter Ben för diverse trauman. Överallt på skallen, från pannan till bakhuvudet och inuti den konstruerade hjärnan sitter det sensorer som mäter varje gång Ben får ett slag.
Målet är att förbättra säkerheten ännu mer, och med hjälp av de många sensorerna hoppas de komma en bit till på vägen.
Men de befinner sig som sagt i en lång uppförsbacke.
– Frågan kvarstår, vad händer i hjärnan när den utsätts för ett hårt slag? För att kunna utveckla säkerheten måste vi veta hur det händer och sedan måste vi veta hur vi ska använda den informationen för att designa en konstruktion.
Svarta lådan för hjälmar
Det man lyckats konstruera är en slags svarta lådan för hjälmar. Tekniken känns igen från flygplan, där den svarta lådan kan rekonstruera en krasch. Med hjälp av ett chip kan man bland annat se hur fort det gick när huvudet skadades, vilket håll smällen kom ifrån, hur hårt det slog i och hur lång tid smällen varade.
Andrey Koptyug hoppas i framtiden även kunna får svar på vilka situationer som är mer farliga än andra. Till exempel vet vi att det är farligt att slå huvudet mot en sten, men hur farligt är det att träffa snö? Vad gör det för skillnad om snön är nypistad eller inte?
– Vi har en känsla, men vi kan inte bevisa det.
Om forskarna någon gång kommer fram till svaren kring hjärnan återstår ett annat problem. Ju högre säkerheten är, desto mer ökar människors riskbeteenden. Så om säkerhetsutrustningen blir bättre, så finns det en risk att utövarna bara kommer att åka fortare.
– Människor underskattar faran med skidåkning. Åker man väldigt snabbt kan en hjälm bara göra lite. En huvudskada kan visa sig timmar efter den har uppstått och då bli direkt livshotande. Hur kan vi hjälpa att undvika sådana saker, frågar sig Andrey.
Den nya versionen av Ben, som ska vara klar i slutet av februari, har ännu inte fått något namn.
Stora områden i centrala Kina är täckta av en högplatå bestående av finkornig ”loess” – ett sediment som blåste dit under och strax efter förra istiden. Loessjordarna är mycket bördiga och har varit väldigt viktiga för utvecklingen i regionen under många tusen år. Men loessplatån fungerar också som ett geologiskt klimatarkiv som kan ge oss viktiga ledtrådar om hur klimatet såg ut under olika delar av istiden.
Genom att undersöka loessjordarna har en forskargrupp som leds av forskare från Uppsala universitet tillsammans med danska kollegor nu identifierat hur förändringar i stora klimatologiska fenomen som havsnivåer och storleken på landisarna under olika perioder i mycket hög grad styrde både ökenutbredningen och den östasiatiska monsunen.
– Vi har gjort den hittills mest detaljerade dateringen av loessjordarna, och nu kan vi studera förändringarna monsunen och ökenutbredningen på en mycket finare detaljnivå. Framförallt kan vi nu jämföra förändringarna med kända förändringar i landisarna och havsnivåer, isvolymer och till och med förändringar i jordens omloppsbana under den här tidsperioden, säger Thomas Stevens, förstaförfattare till studien och forskare vid Uppsala universitet.
– Vi kan se att de perioder då isvolymen minskar och havet stiger så intensifieras sommarmonsunen och når längre in på kontinenten, samtidigt som ökenområden i Kina minskar, säger Thomas Stevens.
Med dagens krympande polarisar och stigande hav så kan vi inte utesluta att vädersystemen och ökenutbredningen i Östasien kommer att påverkas radikalt ännu en gång.
Hjärtsvikt är det svårbehandlade tillstånd då hjärtpumpen inte längre klarar av att förse kroppen med tillräckligt med blod. Cirka 250 000 personer i Sverige lider av sjukdomen. Symtomen är diffusa och kan bero på många orsaker. Därför har forskare vid Lunds universitet sökt efter markörer, signalämnen i blodet, som kan hjälpa vården att snabbare upptäcka hjärtsvikt.
– I analyserna såg vi ett tydligt samband mellan en viss markör, en tillväxtfaktor för lymfkärl som kallas VEGF-D, och risken att drabbas av hjärtsvikt. Framför allt hos kvinnor, säger Yan Borné, forskare vid Lunds universitet och en av dem som ligger bakom studien. Resultaten har publicerats i tidskriften Journal of the American College of Cardiology, JACC.
Den aktuella tillväxtfaktorn är involverad i endoteltillväxt, den reglerar alltså hur cellerna på kärlens insida växer.
– Tidigare markörer vid hjärtsvikt har framför allt handlat om hjärtat och vilken belastning hjärtat utsätts för. Vi tog istället avstamp i lymfsystemet och det faktum att personer med hjärtsvikt samlar på sig vätska. Markören vi identifierat påverkar de lymfatiska kärlen så att de i sin tur hjälper kroppen att avlägsna vätskan exempelvis från benen, säger Gunnar Engström, professor i kardiovaskulär epidemiologi, som också varit involverad i forskningen.
Fyra gånger så hög risk vid förhöjda nivåer I epidemiologiska studier följde forskarna 4 265 personer under femton års tid (1991-2014), i den så kallade Malmö Kost Cancer-studien. Med hjälp av proteomik, som gör det möjligt att ur ett litet blodprov kartlägga en stor mängd proteiner, kunde forskarna mäta den aktuella markören hos personerna, som inte tidigare diagnosticerats med hjärtsvikt. Resultatet visade att de som hade förhöjda nivåer av VEGF-D hade ökad risk att senare utveckla hjärtsvikt.
Forskarna studerade även en grupp med 430 patienter med andningssvårigheter som kom till akutmottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Malmö mellan 2013-2014. Totalt 152 av dessa fick diagnosen hjärtsvikt. Dessa personer hade också förhöjda nivåer av VEGF-D. Yan Borné berättar att i gruppen med förhöjda nivåer av VEGF-D var sannolikheten att hjärtsvikt fyra gånger så hög som de med lägre nivåer av markören.
– Resultaten från det underlaget indikerar att den här markören i ett tidigt skede skulle kunna användas för att förutsäga framtida hjärtsvikt, just med tanke på hur den påverkar lymfsystemet. Vi hoppas att upptäckten på sikt kan leda till en snabbare diagnos på akutmottagning, säger Yan Borné.
Återstår att kartlägga själva mekanismen Nästa steg, förutom att upprepa resultaten, blir att undersöka om man kan se om det finns genetiska orsaker kopplade till tillväxtfaktor VEGF-D och risken att drabbas av hjärtsvikt.
– Vi har sett att det finns ett samband mellan hjärtsvikt och markören. Men vi vet inte exakt hur mekanismen däremellan fungerar, det återstår att reda ut, säger Yan Borné.
Kontakt: Gunnar Engström, professor kardiovaskulär epidemiologi, gunnar.engström@med.lu.se, 040-391330
Yan Borné, biträdande forskare kardiovaskulär epidemiologi, yan.borne@med.lu.se, 040-391327
Ett substrat är den molekyl som binder till den aktiva ytan i ett enzym, varpå enzymet katalyserar en kemisk reaktion som gör att substratet omvandlas till en produkt.
Enzymer som katalyserar livsviktiga processer i cellerna måste kunna plocka ut och känna igen sina substrat i den cellulära soppan, vilket är komplicerat då många liknande molekyler är närvarande.
Speciellt viktigt blir det om de liknande substraten är nödvändiga i andra, lika livsviktiga, processer.
Ett av de viktigaste substraten i en cell är energimolekylen ATP. ATP känns bland annat igen av det essentiella enzymet adenylatkinas, vars funktion är att kontrollera energibalansen i celler.
GTP är en molekyl som skiljer sig från ATP med bara ett par atomer. I jämförelse med ATP har GTP specifika cellulära funktioner, till exempel vid proteinsyntes och signalering.
Enzymlåsning skyddar viktig molekyl
En forskargruppering vid kemiska institutionen har nu upptäckt och utrett den molekylära mekanism som förklarar hur adenylatkinas kan skilja på ATP och GTP. Detta är viktigt i celler eftersom GTP behöver ”skyddas” eftersom det förekommer i mycket mindre mängd och behövs för speciella funktioner.
– Vi fann att ATP triggar en aktiverande konformationsändring hos enzymet. Vid bindande av GTP däremot låser sig enzymet i en inaktiv konformation. Endast den ATP-bundna formen av enzymet leder till enzymatisk katalys, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid Kemiska institutionen och en av forskarna bakom studien.
Denna skenbart enkla mekanism ger ett effektivt skydd för GTP-poolen i en cell genom att adenylatkinas deaktiveras om GTP binder.
– Vi upptäckte också att samma aminosyror som var viktiga för korrekt inbindning av ATP också ser till att GTP binds i den låsta och inaktiva konformationen, fortsätter Magnus Wolf-Watz. Slutsatsen är att ett antal aminosyror i enzymet evolutionärt selekterats för dubbla roller, vilket är en helt ny upptäckt.
Upptäckten var möjlig genom ett interdisciplinärt angreppssätt som har innefattat röntgenkristallografi, syntetisk organisk kemi och NMR-spektroskopi, uppger forskarna.
En kollaborativ robot är en robot som samarbetar med människan och är konstruerad på ett sätt som gör att det inte behövs något skyddsgaller mellan robot och operatör.
– Tillsammans med Eurofins undersöker vi hur en kollaborativ robot kan användas för en adaptiv, mobil och flexibel lösning i deras laboratorium. Vi undersöker också hur tekniker såsom Augmented Reality (AR) och röststyrning kan fungera ihop med robotar, säger Magnus Holm, lektor vid institutionen för ingenjörsvetenskap vid Högskolan i Skövde.
Eurofins är ett av världens ledande företag inom livsmedelstestning och har laboratorier bland annat i Lidköping och Jönköping, och en av många olika aktörer som Ingenjörsinstitutionen vid Högskolan i Skövde samverkar med.
Robotar för repetitiva arbetsuppgifter En robot är bra på att utföra monotona och repetitiva arbetsuppgifter som i förlängningen kan ge arbetsskador om människor utför dem. Dessutom är en robot mycket bra på att utföra arbetet likadant varje gång. Ur kvalitetssynpunkt är det en viktig egenskap såväl i ett laboratorium som i ett produktionssystem.
– Att samarbeta med Högskolan i Skövde ger oss som företag möjlighet att få tillgång till spetskompetens samtidigt som vi får nya ögon på vår verksamhet. För oss är det viktigt att hitta intressanta samarbeten som berör såväl grundutbildning som forskning, detta för att utveckla såväl vår nuvarande situation men också utforska var vi vill vara om 5 år, säger Mattias Karlsson, verksamhetsutvecklare på Eurofins Food and Feed Testing Sweden AB.
Kontakt:
Magnus Holm, lektor, Institutionen för ingenjörsvetenskap på Högskolan i Skövde, magnus.holm@his.se, 0500-44 85 51
Bergsregnskogarna i världen står inför hotet av snabba klimatförändringar. Inom forskarkåren befarar man nämligen att den globala uppvärmningen kan medföra en ändrad fördelning av moln i höjdled, det vill säga att molnen pressas högre upp.
Om den lägsta nivån på molnen, den så kallade molnbasen, höjs kan det få stor inverkan på just bergsregnskogarna.
I en vild bergssluttning i Perus djungel har forskaren Dan Metcalfe spänt upp sin enorma plastgardin. Att få gardinen på plats krävde flera års arbete. Bild: Lunds universitet
Väldigt lite är dock hittills känt kring hur dessa klimatförändringar riskerar att påverka bergsregnskogarnas struktur och funktion. Därför har forskaren Dan Metcalfe från Lunds universitet nu startat ett iögonfallande projekt i en bergsregnskog i Peru, i ett område som heter Wayqecha.
Dan Metcalfes enorma gardin ute i den vilda djungeln i Peru är 30 meter hög och 40 meter bred, tillverkad av plastväv. Gardinen skärmar nu av en liten experimentyta i skogen. Den fuktiga dimman i bergssluttningen kondenserar mot gardinens väv, vilket gör att skogen på andra sidan gardinen utsätts för ett betydligt torrare mikroklimat än normalt. Och det är just effekten av den torrare tillvaron som Metcalfe med stort intresse nu följer.
Minskad mängd moln
– Syftet är att för första gången kunna ge en bild av hur en minskad mängd moln i en bergsregnskog kan inverka på skogens artrikedom och även skogens förmåga att lagra kol, säger Dan Metcalfe, naturgeograf vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Bergsregnskogar är en naturtyp som finns i främst tropiska bergsområden på 500-4000 meters höjd över havet. Denna naturtyp präglas av att ständigt vara inbäddad i molnens fuktiga dimma. Enligt aktuella klimatmodeller kommer den globala uppvärmningen att minska mängden låga moln, vilket innebär att lägre liggande bergsregnskogar riskerar att bli särskilt utsatta. Även om bergsregnskogar endast utgör ett fåtal procent av all tropisk skog så har just denna skogstyp ett stort värde.
– Bergsregnskogar är hem för ovanligt många unika arter, såväl växter som djur. Dessutom bidrar bergsregnskogar med viktiga ekosystemtjänster, säger Dan Metcalfe.
Exempelvis fungerar dessa skogar som ett viktigt färskvattenförråd tack vare den omfattande andelen mossor och lavar i skogen. Mossorna och lavarna har en särskilt stor vattenhållande förmåga, vilket gör att skogen som helhet kan reglera vattenflödet inte bara i närliggande dalgångar utan även i mer avlägsna låglänta områden.
En annan ekosystemtjänst är kolinlagring, det vill säga att bergsregnskogarna tar upp kolföreningar från luften och lagrar dessa i den växande vegetationen.
Kampen för att få gardinen på plats
Gardinen är 30 meter hög och 40 meter bred. En av utmaningarna var att hitta någon som kunde installera hela utrustningen i en så avlägsen och extrem miljö. Nu vill forskarna gärna dela med sig av erfarenheterna. Bild: Lunds universitet
Att få den gigantiska gardinen på plats i den avlägsna bergsregnskogen var inte någon lätt uppgift för Dan Metcalfe. Det blev en utdragen kamp under flera år.
– Projektet har inneburit många, många utmaningar, säger Dan Metcalfe.
Bland de mest grundläggande svårigheterna var att komma på en lämplig design på gardinen och dess upphängning samt att hitta en ingenjör som kunde installera hela utrustningen i en så avlägsen och extrem miljö. Metcalfe har delvis kunnat utnyttja befintliga stålställningar som tillhör en närliggande forskningsstation, men all annan utrustning har fått bäras in i området.
Det finns många olika forskningsområden som skulle kunna utnyttja den stora gardinen i bergsregnskogen vid Wayqecha, såväl inom ekologi och miljö som inom meteorologi och hydrologi. Dan Metcalfe hoppas därför att fler forskare ska ta chansen att nu utnyttja experimentgardinen som han har riggat.
– Alla som har idéer kring egna forskningsstudier får gärna kontakta mig, säger han.
Kontakt:
Dan Metcalfe, universitetslektor vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, dan.metcalfe@nateko.lu.se, 722-05 27 95
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
