I södra Bohuslän försvann mängder av ålgräsängar under nittiotalet, bland annat på grund av övergödning. Men trots att övergödningen minskat har ålgräset inte kommit tillbaka. Istället har vattnet blivit grumligare av sediment som virvlar upp.
Drivande mattor av brunalger har tagit över områden där ålgräset tidigare växt och siktdjupet har minskat med upp till två meter i aktuella områden. Grumligt vattnet i kombination med drivande algmattor gör att ålgräset inte längre kan växa där.
Många ålgräsängar hotas av kollaps – Miljön är idag så dålig i dessa områden att inte ens restaurering av ålgräs är möjligt där längre, säger Per Moksnes, forskare vid Göteborgs universitet och den som lett studien och forskningen med att utveckla restaureringsmetoder för ålgräs i Sverige.
Nya inventeringar av ålgräs i området visar att förlusterna bara fortsatt.
– Situation idag är mycket oroande och det är av största vikt att skydda återstående ängar, säger Per Moksnes.
Varför är ålgräs så viktigt?
Nu satsar Havs – och vattenmyndigheten, tillsammans med Europeiska havs- och fiskerifonden, 11 miljoner kronor i ett nytt fyraårigt projekt. Länsstyrelsen i Västra Götalands län ska, i samarbete med forskarna vid Göteborgs universitet, utveckla nya metoder för att stabilisera bottnarna där ålgräset försvunnit och möjliggöra restaurering och återhämtning av ålgräset.
Drönare ska övervaka ålgräset
– Vi hoppas att nya åtgärder med bland annat sandtäckning av störda bottnar och tillfälliga barriärer mot drivande algmattor, i kombinationen med återplantering av ålgräs, ska möjliggöra att ålgräset återetableras och att vi får tillbaks klart vatten i de drabbade områdena, säger Ewa Lavett, marinbiolog vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län.
Forskargruppen vid Göteborgs universitet och länsstyrelsen har även fått medel från Vinnova för att utveckla användningen av drönare, att använda för att kartlägga och övervaka utbredningen av ålgräs och andra grunda kustmiljöer.
Kontakt: Per Moksnes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper och Havsmiljöinstitutet, Göteborgs universitet, per.moksnes@marine.gu.se
Beatrice Alenius, marinbiolog och projektledare för det nya projektet, Länsstyrelsen Västra Götaland, beatrice.alenius@lansstyrelsen.se
Eduardo Infantes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper och ansvarig för det nya Vinnova-projektet, Göteborgs universitet, 031-7869567, eduardo.infantes@marine.gu.se
Ewa Lavett, marinbiolog, Länsstyrelsen Västra Götaland, 010-2244730, ewa.lavett@lansstyrelsen.se
Färre människor som pendlar regionalt. Fler resenärer som tar bilen istället för att gå till järnvägsstationen. Ingen eller svag utveckling av ny bebyggelse. Det blir konsekvenserna om man väljer att placera en ny station utanför en tätort jämfört med om man placerar den i eller nära centrum, visar forskningsprojektet.
Färre påstigande på perifera stationer − Det som slår mig är det är så stor skillnad i regional pendling. Väljer man att placera nya stationer utanför centrum blir det mellan 25 och 35 procent färre på- och avstigande vid perifera stationer jämfört med centrala, allt annat lika, säger projektledaren Oskar Fröidh, forskare vid avdelningen för transportplanering, ekonomi och teknik på KTH.
Varför överväger man då perifera lösningar, att placera nya stationer utanför centrum? Oftast handlar det om anläggningskostnaden, det är billigare att bygga banan och stationen utanför tätbebyggelse.
− Ska man in till centrum kanske man måste bygga en tunnel och det är väsentligt dyrare. Dessutom kan alla genomgående tågresenärer få korta restider med en rakare bana, vilket ska vägas mot restiderna dörr-till-dörr för dem som går på eller av tåget på orten, säger han.
Aktuell fråga på flera orter Frågan om placering av nya järnvägsstationer blir aktuell på flera orter där de planerade höghastighetsbanorna ska dras fram, enligt Oskar Fröidh.
− Vi tycker att det är viktigt att analysera effekterna i stationsutredningar där det finns flera alternativ. Visar det sig att det skiljer i antalet på- och avstigande resenärer och samhällseffekter i övrigt bör det läggas i vågskålen, säger han.
Den modell som forskargruppen har utvecklat och använt sig av i projektet kallas Regent. Med förbättrad metodik används modellen för att analysera tillgänglighet eller nåbarhet med transportsystemet. Det konstaterar Daniel Jonsson, forskare vid avdelningen för systemanalys och ekonomi på KTH, som i projektet har arbetat med resande och tillgänglighet.
− När flera människor har nära till stationen som i centrala lägen ökar tillgängligheten till jobb och samhällsservice, både på orten och vid andra stationer med tågförbindelser, säger han.
Har betydelse för stadsutvecklingen också Marcus Adolphson vid avdelningen för urbana och regionala studier vid KTH har analyserat vad som händer med boende och sysselsättning när man placerar nya stationer utanför centrum.
− Det är tydligt att exploatering och förtätning sker i urbana miljöer och att stationen där har en stor betydelse för stadsutvecklingen. Motsvarande effekter saknas nästan helt i de perifera lägena utanför tätortsbebyggelsen, säger han.
Forskningsprojektet ”Perifera stationer” genomfördes åren 2014−2018 vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm och har finansierats av Trafikverket. I fallstudien ingår totalt 14 stationer: Flemingsberg, Södertälje syd, Läggesta, Strängnäs, Eskilstuna Central, Bålsta, Uppsala Centralstation, Söderhamn, Umeå Östra Station, Umeå Centralstation, Malmö Centralstation, Malmö Triangeln och Malmö Hyllie. Alla har nybyggts eller byggts om och fått förbättrat utbud av tågtrafik sedan 1990
– Att odla flodkräftor är roligt, det kräver lite arbete och kan ge en välkommen extrainkomst i exempelvis lantbruket. Handeln vill ha mer kräftor och om svenska folket hade råd så skulle marknaden vara ännu större. I Sverige konsumerar vi cirka ett halvt kilo kräftor per person och år, säger Lennart Edsman, kräftexpert vid institutionen för akvatiska resurser på SLU och den som tagit fram utbildningspaketet.
Flodkräftor skapar affärsmöjligheter
Flodkräftor kan odlas extensivt – i princip utan skötsel – i befintliga eller nygrävda dammar. I välskötta småvatten kan en extensiv odling om 1 000 kvadratmeter ge 10-15 kilo konsumtionskräftor per år. En kommersiell utomhusodling med tillförsel och recirkulering av vatten, luftning, matning kan ge hundratals kilo per år.
Eftersom flodkräftor i dag kan kosta upp till 1 200 kronor per kilo i handeln finns potential till goda inkomster. Att arrangera kräftfiskeevent är en annan affärsmöjlighet för flodkräftodlare, liksom att odla yngel för utsättning. Båda dessa aktiviteter ger ännu högre inkomster än att sälja kräftorna per kilo. Restaurering av vatten genom återutsättningar av odlade kräftor bidrar dessutom till bevarandet av arten.
Kräftodlingens ABC ger de teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för en lyckad odling. Vattnet får till exempel inte vara försurat eller syrefattigt. För att flodkräftan ska kunna föröka sig måste vattentemperaturen under juni till augusti vara minst 15 grader, vilket innebär att en kräftodling inte bör ligga mer än 300 meter över havet. Den damm som ska användas får absolut inte ha förbindelse med signalkräftvatten på grund av risken för att odlingen slås ut av kräftpest.
Odla flodkräfta – inte signalkräfta
Signalkräftan kommer från Nordamerika och arten har sedan början av 1960-talet introducerats i många vatten i södra Sverige där flodkräftan tidigare slagits ut av kräftpest. Att ersätta utslagna flodkräftbestånd med signalkräftor visade sig dock senare vara ett misstag. Signalkräftan är en kronisk smittbärare av pesten, och därmed också ett stort hot mot flodkräftorna som dör efter ett par veckor om de smittas. Signalkräftan själv dör sällan av sjukdomen men den kan göra det om den blir stressad, vilket lett till att många signalkräftbestånd visat vacklade fångster de senaste 15 åren.
All utsättning av signalkräftor är helt förbjuden sedan augusti 2016, och sedan dess är det också förbjudet att odla signalkräftor.
– Förbudet skadar egentligen ingen. Lönsamheten i signalkräftodlingen har varit så dålig att alla landets registrerade signalkräftodlingar bara producerade drygt 200 kg innan förbudet infördes. Lönsamheten i flodkräftodling är däremot avsevärt mycket bättre på grund av det mycket högre marknadspriset, säger Lennart Edsman.
Ansvarsfullt fiske gynnar flodkräftan
Bestånden av flodkräfta har minskat kraftigt i Sverige under 1900-talet, främst på grund av kräftpest, men även försurning, utsläpp, föroreningar och vattenreglering har bidragit till att så mycket som 97 procent av bestånden slagits ut under de senaste hundra åren. Sedan 2010 är arten klassad som akut hotad av Artdatabanken. Den får också rött ljus i WWF:s fiskguide, som anser att man inte alls ska köpa och äta svenska flodkräftor. Det rådet är enligt Lennart Edsman helt felaktigt och skadar bevarandearbetet.
– Det som hotar flodkräftan är de illegala utsättningarna av signalkräftor. Att fiska och äta flodkräfta är inte något problem för arten utan tvärtom en förutsättning för bevarandet. Ett begränsat fiske för eget bruk gör att folk lokalt har glädje av arten och leder till att man vill ha den kvar. Det ger fler flodkräftor på våra matbord och det ger våra barnbarn en chans att fiska flodkräfta i framtiden. Just ett fortsatt nyttjande är också en av de viktigaste punkterna i åtgärdsprogrammet för flodkräfta, säger Lennart Edsman.
Kräftodlingens ABC: Kräftodlingens ABC är ett gratis utbildningsmaterial med praktiska tips för att odla kräftor. Det tryckta materialet kan laddas ner från SLU:s webbplats, www.slu.se/krafta. Det kan också beställas från din länsstyrelse.
En tillhörande film finns fritt tillgänglig via Youtube: Kräftodlingens ABC – The Movie
Bevara flodkräftan! Åtgärdsprogrammet för flodkräfta innehåller förslag på vad man kan göra för att förbättra flodkräftans situation, och gäller tillsammans med en kompletterande åtgärdslista till 2022.
Kontakt:
Lennart Edsman, forskare, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), lennart.edsman@slu.se, 010-478 42 26
– Det har bedrivits forskning i många år kring så kallad agility, förmågan att vara snabb i både tanke och rörlighet, men testerna har inte varit anpassade till matchlika situationer för en fotbollsspelare. Ett av målen med vår forskning var därför att utveckla nya tester med hög tillförlitlighet även i fotbollsspecifika sammanhang, säger Haris Pojskic, doktor i idrottsvetenskap vid Nationellt Vintersportcentrum på Mittuniversitetet.
Forskarna ville bland annat undersöka om det går att med hög trovärdighet slå fast att någon spelare är mer snabb i tanke och rörlighet än någon annan spelare. Man ville också att de nya testerna skulle kunna mäta om snabbrörligheten förbättras efter att ett visst träningsprogram tillämpats.
Testerna genomfördes på U17-spelare och U19-spelare och undersökningsresultaten kan ha betydelse för fotboll både vetenskapligt och praktiskt eftersom testerna kan omvandlas till fotbollsspecifika träningsövningar.
Fotbollsanpassad träning
– Våra test visar att en ung spelares utveckling av snabbrörlighet kräver träning av specifika motoriska färdigheter. Det finns inte några bevis för att sprintlöpning, hoppning eller reaktiv styrka har en positiv inverkan på utvecklingen av fotbollsspecifik agility i den här åldern, vilket betonar vikten av fotbollsanpassad träning oberoende av spelarnas andra fysiska förmågor, säger Haris Pojskic.
RAG och CODS
De snabba förändringar i riktning och rörelsehastighet som är uttryck för en spelares förmåga att reagera på yttre signaler (till exempel en passning) kallas en icke-planerad eller reaktiv agility (reactive agility = RAG). Men, i fotboll finns också situationer när en spelare gör en snabb ändring av riktningshastighet (change of direction speed = CODS). I dessa fall är det inte reaktion på en signal, utan snarare en planerad åtgärd (till exempel att springa mot en ledig yta på fotbollsplanen för att få eller öppna för en passning).
De nya testerna involverar start- och stopprörelsemönster och bollhanteringsteknik och visade sig ha hög tillförlitlighet när de testades på ungdomsspelare. Testresultaten visade inte heller några skillnader i spelarnas RAG och CODS-resultat beroende på om de var försvarare, mittfältare eller anfallare.
Testa i dribblingsituationer
– Resultaten från studien är spännande, men vi ser också att det krävs ytterligare forskning. Det kommer att vara viktigt att studera hur spelarna presterar när de är riktigt trötta och det vore också intressant att utveckla testerna för att bättre kunna undersöka spelarnas agility-förmåga i dribblingssituationer, säger Haris Pojskic.
Kontakt:
Haris Pojskic, doktor i idrottsvetenskap vid Nationellt vintersportcentrum, Mittuniversitetet, haris.pojskic@miun.se
Den sociala fotoapplikationen Instagram har cirka 400 miljoner användare över hela världen som dagligen delar över 95 miljoner bilder. Ett av det vanligaste sättet för användare att interagera och uttrycka sin uppskattning är genom att gilla, trycka like, när någon i nätverket publicerar en bild.
Likes beskrivs ofta som en rutinmässig bekräftelse på innehållet från vänner i nätverket, men enligt Beata Jungselius, doktorand i tillämpad informationsteknologi, finns det ingen universell eller given tolkning som fungerar för varje like på Instagram.
Icke rutinartade likes
– Att likea ett foto betyder inte per automatik att du gillar det specifika fotot som publicerades, det kan istället vara ett uttryck för att du gillar fotots innebörd.
Samtidigt kan likes från någon som inte finns i ditt nätverk men som gillar bilden ändå tolkas som att fotot var riktigt snyggt och inte gillades på rutin, säger Beata Jungselius.
Studier av andra sociala medier, så som Twitter och Facebook, lyfter också fram betydelsen att en like kan betyda många olika saker. Att endast mäta antalet likes räcker därmed inte för att förstå det faktiska värdet av likesen menar Beata Jungeslius.
Strategiskt gillande
I arbetet med studien upptäckte hon att det finns en strategisk betydelse kring likes på Instagram.
– Att få ett stort antal likes av någon som man inte känner påverkar det egna beteendet. Då sänks tröskeln för att i gengäld gilla den användarens bilder, även om man exempelvis sitter i olika länder och inte förstår texten i anslutning till bilden. Det kan vara en taktisk metod för att öka möjligheten till många likes från människor utanför sitt eget nätverk, säger hon.
Även uteblivna likes på ett publicerat foto är viktig information.
– När förväntade likes från vänner i nätverket uteblir, trots att användaren sett att vännerna varit aktiva, kan det tolkas som brist på förväntat stöd och besvikelsen bli så stor att man plockar bort poster. Sena eller uteblivna likes kan också tolkas som att ens vänner är på semester eller bortresta utan tillförlitlig uppkoppling och att likesen då sannolikt kommer senare på kvällen eller dagen efter, säger Beata Jungselius.
– Vi kan i den här studien särskilja påverkan av partiklar från olika källor och vi kan se att både bilavgaser och vedeldning var för sig orsakar en förhöjd demensrisk. Vi kan dessutom se negativa effekter även vid nivåer under myndigheternas gränsvärden, säger Anna Oudin, forskare på Enheten för yrkes- och miljömedicin, vid Umeå universitet.
I studien har forskare vid Umeå universitet och SMHI i Norrköping studerat insjuknande i demenssjukdomar under en 15-årsperiod och jämfört det med halten av partiklar från trafik och vedeldning där personerna har bott. Underlaget är den så kallade Betula-studien, en longitudinell studie av demens bland 1800 Umeåbor.
Vedeldning har lika stor påverkan
Varje år dör flera tusen personer i Sverige till följd av luftföroreningar. Det finns tydliga belägg för att människor som bor i områden med sämre luft har högre risk att drabbas av till exempel hjärtkärlsjukdomar. Ofta är det luftföroreningar från trafiken som har ansetts farligast, men lokalt kan vedeldning ha lika stor påverkan på hälsan.
Boende i områden med de högsta halterna av rök från vedeldning hade en 30-procentig ökning av risk att drabbas av demenssjukdomar. I hushåll med egen kamin eller vedpanna var ökningen ytterligare dubbelt så stor. De löpte mer än 70 procents ökad risk att bli dementa.
– Många tror att eftersom vedeldning är ’naturligt’ är utsläppen ofarliga, men vi vet från tidigare studier att vedröken innehåller skadliga ämnen och har visats påverka exempelvis astma. Vi har tidigare haft svårt att utvärdera effekten på hälsan i befolkningen i stort eftersom vi saknat bra data över halter, men det har vi utvecklat nu förklarar Anna Oudin.
Att luftföroreningar kan öka risken för demens är relativt nytt. Resultaten från Umeå är därför värdefulla för att bättre förstå de samband som nu observerats i fler studier i många olika länder.
Umeå kommun klarar de flesta av gränsvärdena för luftkvalitet. Gränsvärdena ska ge EU-medborgarna skydd mot höga nivåer av luftföroreningar, men de utgör alltså ingen säker nivå.
Kontakt:
Anna Oudin, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, anna.oudin@umu.se
Alzheimers sjukdom står för ca 60 procent av samtliga fall av demens i Sverige.
Cellens sophanteringssystem tycks spela en viktig roll för spridningen i hjärnan av Alzheimers sjukdom. En ny studie sätter strålkastarljuset på små vätskeblåsor som kallas exosomer. Forskarvärlden ansåg länge att exosomernas främsta roll var att hjälpa celler att göra sig av med restprodukter. Blåsorna kan lite förenklat liknas vid en soppåse som cellen kastar ut. Med tiden har kunskapen om exosomerna vuxit. I dag vet man att celler runt om i hela kroppen använder exosomer för att skicka information mellan sig. I blåsorna kan det nämligen finnas både färdiga proteiner och genetiskt material, som andra celler kan plocka upp.
Sprider sjukdomen till nya nervceller
I den nya studien visar Linköpingsforskarna att exosomer även kan transportera skadliga proteiner vid Alzheimers sjukdom och på så vis sprida sjukdomen till nya nervceller. Vid Alzheimers sjukdom klumpar felveckade former av proteiner, särskilt beta-amyloid och tau, ihop sig. Med tiden bildar de allt större plack i hjärnan, vilket sammanfaller med att nervceller dör. Den drabbade blir gradvis sämre i takt med att nya delar av hjärnan påverkas.
Hjärnvävnaden förtvinar vid Alzheimers
Alzheimers sjukdom gör att hjärnvävnad gradvis förstörs då nervceller börjar förtvina och dö i onormal omfattning. Hela storhjärnan drabbas men framför allt hjäss- och tinningloberna.
Sjukdomen kommer smygande, att fastställa en exakt tidpunkt för när den debuterar går inte. Den drabbade brukar märka av tilltagande glömska och svårigheter att planera och utföra vardagliga sysslor. Efterhand försämras spåk, tidsuppfattning och andra s k kognitiva förmågor. Oro och ångest är vanliga symptom. Även hallucinationer, vanföreställningar och beteendeförändringar tillhör sjukdomsbilden. I slutfasen tillkommer grava kroppsliga symptom.
Den klart största riskfaktorn för Alzheimers sjukdom är hög ålder. Sannolikheten att insjukna ökar betydligt efter 65 år. Även arvet har betydelse för uppkomsten av sjukdomen.
– Utbredningen av sjukdomen följer hur hjärnans delar är anatomiskt kopplade till varandra. Det verkar rimligt att sjukdomen sprids via kopplingarna i hjärnan och man har länge funderat på hur det går till på cellnivå när sjukdomen sprids, säger Martin Hallbeck, biträdande professor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet och överläkare i klinisk patologi vid Universitetssjukhuset i Linköping.
I samarbete med forskare i Uppsala undersökte han och hans medarbetare exosomer i donerad hjärnvävnad från avlidna personer. Forskargruppen vid Linköpings universitet upptäckte att det fanns mer beta-amyloid i exosomerna från personer som hade Alzheimers sjukdom jämfört med kontrollpersoner. Forskarna gick vidare med att rena fram exosomer från Alzheimerpatienters hjärnvävnad och undersöka om dessa kunde tas upp av celler som forskarna odlade i laboratoriet.
– Vi såg att exosomer från patienter kunde tas upp av odlade nervceller och skickas vidare till andra nervceller. Cellerna som tog upp exosomer som innehöll beta-amyloid blev sjuka av spridningen, säger Martin Hallbeck.
Bromsade spridningen av exosomer
Forskarna behandlade odlade celler med olika substanser som hindrar att exosomer bildas, släpps ut eller tas upp av andra celler. Genom att störa mekanismen kunde forskarna stoppa spridningen mellan cellerna. Metoderna som användes i laboratorieförsöken är inte lämpliga för behandling av människor, men upptäckten är principiellt viktig.
– Vår studie visar att den här spridningsvägen går att påverka och att det finns potential att försöka utveckla läkemedel som är riktade mot exosomerna. Fyndet av exosomernas betydelse för spridning öppnar också upp möjligheten att diagnosticera Alzheimers sjukdom på nya sätt genom att mäta exosomerna, säger Martin Hallbeck.
Kontakt:
Martin Hallbeck, biträdande professor, Linköpings universitet, martin.hallbeck@liu.se, 010-103 15 06 eller 073-055 51 03
Trots att företagens insamling av beteendedata på många sätt gagnar användaren, visar 2017 års SOM-undersökning att det nästan är två tredjedelar av svenskarna som inte anser att fördelarna överväger nackdelarna. Det är en inställning som hållit sig relativt konstant de senaste tre åren.
– Det är bara 24 procent av svenskarna som helt eller delvis instämmer i att det är bra att företag samlar in information i syfte att förbättra sina tjänster, jämfört med 59 procent som är negativa till detta. Det är också fler, 61 procent, som är negativa till att företag säljer vidare personlig information till andra kommersiella aktörer, jämfört med 24 procent som helt eller delvis accepterar det, säger Sara Leckner, universitetslektor i medieteknik vid Malmö universitet.
9 800 personer om synen användargenererad data
Vem är positiv till insamling av användargenererad data på internet? av Sara Leckner är ett kapitel i den kommande forskarantologin från SOM-institutet, Sprickor i fasaden.
Kapitlen i Sprickor i fasaden baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9 800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2017/2018.
Hela Sprickor i fasaden släpps digitalt den 26 juni 2018 och blir då fritt tillgänglig på www.som.gu.se.
Hälften vet inte hur man skyddar sig
I undersökningen fick de tillfrågade svara på frågor om vilken kunskap de anser sig ha om integritets- och säkerhetsinställningar på internet och om de vet i vilka syften företag samlar in data.
– Hälften av svenskarna svarar att de inte anser sig ha kunskap om datainsamling och ungefär lika många, 53 procent, uppger att de inte heller gör några aktiva val för att kunna surfa anonymt, säger universitetslektor Sara Leckner.
De finns dock en kategori svenskar som är positiv till datainsamling på internet, en inställning som hänger ihop med både ålder och utbildningsnivå hos de svarande.
De med kunskap om skydd mer positiva
I åldersgruppen 16-29 år tycker 36 procent att det är bra att företag samlar in information för att förbättra tjänster, medan endast 14 procent i åldersgruppen 65-85 år anser detta vara positivt.
– Yngre personer är mindre oroade över ofrivilligt delande än äldre. De är mer positiva till insamling av data för olika syften och är bättre på att använda sekretessinställningar och tekniska funktioner. Lågutbildade är generellt sett mer negativa till insamling än personer med högre utbildning, säger Sara Leckner.
Det finns också ett förhållandevis starkt samband mellan att ha god kunskap om insamling och att acceptera att information säljs vidare.
– Den senaste SOM-undersökningen visar att de som är positiva till företagens insamling karaktäriseras av att ha kunskap om när företag registrerar data, men de skyddar också sin integritet. Den trygghet som kommer av vana, frekvent användning och kunskap kring datainsamling tycks alltså påverka hur positiv man är, oberoende av i vilket sammanhang data samlas in, säger Sara Leckner.
Kontakt:
Sara Leckner, universitetslektor i medieteknik, Malmö universitet, sara.leckner@mah.se, 040-665 71 29
Medan det hälsobefrämjande forskningsprojektet i Göteborgsförorten Angered pågick visade resultaten att ungdomarna var ungefär lika fysiskt aktiva som ungdomar från andra områden i Sverige, med högre socioekonomisk status. Men forskningen visar att det är svårt att få till en bestående förändring. Trots goda erfarenheter visade det sig att interventionen inte hade någon positiv effekt efter två år.
Doktoranden Andreas Fröberg har i sin avhandling sett att ungefär hälften av ungdomarna nådde rekommendationerna om fysisk aktivitet – det vill säga 60 minuter eller mer per dag av fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitet – och att pojkar överlag var mindre stillasittande och mer fysiskt aktiva jämfört med flickor.
Avhandlingen bygger på data insamlade inom ett tvåårigt hälsofrämjande interventionsprojekt med fokus på bland annat fysisk aktivitet, kost, egenmakt och delaktighet. Stillasittande och fysisk aktivitet mättes med avancerade rörelsemätare. 114 ungdomar i årskurs 7 på tre skolor deltog från start i studien.
Ungdomarna aktiva i projektet
Vid tidigare interventioner har i förväg beslutats vilken typ av hälsobefrämjande aktiviteter som ska göras. Vanligtvis har det handlat om fler idrottslektioner eller erbjudande om fysisk aktivitet i anslutning till skoldagen. I det aktuella hälsofrämjande projektet skapades aktiviteterna istället genom ett samarbete mellan forskargruppen och de deltagande Angeredsungdomarna.
– Ungdomarna hade flera förslag och idéer på aktiviteter kring fysisk aktivitet, exempelvis muskelstärkande aktivitet med kroppen som belastning, promenad med stegräknare, jogging och löpning, dans och olika idrotter. Därutöver genomförde vi aktiviteter med teoretiska inslag, däribland sökning och sammanställning av hälsovinster av regelbunden fysisk aktivitet. Överlag var upplevelsen att ungdomarna uppskattade att samarbeta med varandra och tog ansvar för att planera och organisera olika interventionsaktiviteter, säger Andreas Fröberg
Inte meningslöst
Trots dessa positiva erfarenheter visar avhandlingen att interventionen inte hade någon positiv effekt när stillasittande och fysisk aktivitet mättes med avancerade rörelsemätare vid uppföljningen efter två år.
Slutsatsen är trots detta inte att hälsoprojektet var meningslöst.
– Nej, överlag har vi inom projektet positiva erfarenheter av att samarbeta med ungdomarna. Det är möjligt att interventionen har positiva effekter på stillasittande och fysisk aktivitet på längre sikt. Interventionen kan också ha haft positiva effekter på andra hälsoutfall, säger Andreas Fröberg.
Kontakt:
Andreas Fröberg, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet, andreas.froberg@gu.se, 073-722 70 26
Ledgångsreumatism eller reumatoid artrit (RA) är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar leder och andra organ. Som hjälp vid diagnostik av sjukdomen analyseras antikroppar mot aminosyran citrullin. Denna grupp av antikroppar, som kallas ACPA (anti-citrullinerade protein-antikroppar, bildas i samband med inflammation och beskrevs redan för cirka 20 år sedan. Sådana ACPA finns hos ungefär två tredjedelar av alla patienter med reumatisk artrit.
Immunsystemet angriper den egna vävnaden
Ledgångsreumatism, eller reumatoid artrit (RA) är den vanligaste reumatiska sjukdomen i Sverige. Cirka 0,5% av den svenska befolkningen drabbas. Två av tre är kvinnor.
Ledgångsreumatism är en autoimmun sjukdom. Det innebär att vårt immunförsvar går till skadliga angrepp på kroppens egen vävnad, genom autoantikroppar, det vill säga antikroppar som reagerar på kroppsegen vävnad istället för främmande material och orsakar en inflammation.
Det är sannolikt flera faktorer som bidrar till att sjukdomen bryter ut.
För de flesta börjar ledgångsreumatismen i händernas och/eller fötternas småleder. Man blir stel, öm och får värk. En eller flera av lederna svullnar upp och visar tecken på inflammation. Inflammationen är ofta symmetrisk, vilket innebär att till exempel höger och vänster fot drabbas likadant.
Behandlingen av ledgångsreumatism går ut på att dämpa inflammationen och smärtan och i bästa fall få dem att helt försvinna.
Senare forskning har visat att artrit-patienter med respektive utan ACPA-antikroppar har olika genetik. Uppkomsten av ledgångsreumatism hos de med ACPA är starkt kopplad till rökning, vilket inte gäller patienter utan ACPA.
– Därför har troligen patienter med och utan ACPA egentligen olika sjukdomar, med skilda orsaker, men de börjar med likartad klinisk bild, förklarar professor Johan Rönnelid, som leder forskargruppen bakom studien som publiceras i tidskriften Annals of the Rheumatic Diseases.
Kraftigare inflammation med flera olika ACPA-antikroppar Som grupp utvecklar de reumatiker som har ACPA mer ledinflammation, med mer ledskada (mätt med röntgen), jämfört med patienter utan ACPA. Vanliga ACPA-test är utformade för att detektera ett stort antal olika ACPA-antikroppar, oavsett vilket protein de reagerar med. Man vet dock att olika patienter bildar antikroppar mot olika citrullinerade proteiner eller proteinfragment.
När autoantikroppar binder till kroppsegna ämnen bildas immunkomplex, som sedan kan leda till inflammation. Två forskargrupper har visat att ACPA kan bilda sådana immunkomplex i provrör och där stimulera inflammation. ACPA har därför antagits stimulera inflammation genom att ingå i immunkomplex i den inflammerade leden.
– Men ingen har tidigare påvisat att ACPA-innehållande immunkomplex finns i kroppsvätskor hos patienter med ledgångsreumatism. Överhuvudtaget finns mycket lite forskning kring vilka antikroppar som finns i immunkomplex vid olika sjukdomar, eftersom fungerande laboratoriemetoder har saknats, säger Johan Rönnelid.
Handlar om bred repertoar
Forskarstudenten Azita Sohrabian, vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, har utvecklat en metod för att rena fram immunkomplex från olika kroppsvätskor. Denna metod har hon sedan kombinerat med att mäta 19 olika ACPA-antikroppar mot olika citrullininnehållande proteinfragment, i serum, ledvätska och i immunkomplex från 77 patienter.
Ingen enskild antikropp var generellt mer kopplad till graden av inflammation och ledskada jämfört med övriga ACPA. Däremot var antalet olika ACPA som kunde påvisas i immunkomplexen från inflammerade leder associerat med flera olika mått på leddestruktion och inflammation.
Fynden stöder misstanken att ACPA kan vara sjukdomsdrivande genom att bilda immunkomplex i lederna hos patienter med ledgångsreumatism, där dessa immunkomplex sedan kan driva inflammation i leden.
Ingen enskild ACPA förefaller vara speciellt viktig. Resultaten talar i stället talar för en bred ACPA-repertoar i immunkomplex från lederna kan driva den lokala inflammationen och ledskadeprocessen vid reumatoid artrit. Fynden överensstämmer med vad som tidigare visats vid antikroppsinducerad ledinflammation hos försöksdjur, där flera olika antikroppar mot samma protein behövs samtidigt för att skapa inflammation.
I museernas samlingar finns tusentals spelpjäser från järnåldern. I de flesta av pjäserna består råmaterialet valben från mitten av 500-talet. De tillverkades i stora volymer och standardiserade former. Det behövdes alltså en regelbunden tillgång på råmaterial, menar forskarna. Och eftersom tillverkarna av spelpjäser sannolikt inte kunde förlita sig på strandade valar, tolkar forskarna spelbrickorna gjorda av valben, som ett tecken på valjakt.
Förutom en osteologisk bedömning har ett litet antal spelpjäser artbestämts med hjälp av metoden ZooMS, Zooarchaeology by Mass Spectrometer. Metoden visar att alla de analyserade spelpjäser härstammar från nordkapare (Eubalaena glacialis).
Lätt val att jaga
Det är en stor val som vägt mellan 50-80 ton. På engelska kallas den Right Whale eftersom det var den rätta valen att jaga. Den simmade långsamt nära kusterna och innehöll så mycket späck att den flöt när den dödats.
Spelpjäserna av valben dyker upp vid samma tid som produktionsanläggningar för tran och stora båthus ökar kraftigt i norra Norge. Sannolikt har spelbrickorna tillverkats i detta område för vidare transport söderut för att till slut användas som gravgåvor i Sverige.
Den storskaliga valjaktens ursprung har länge varit höljt i dunkel. Skriftliga källor i Europa omtalar storskalig valjakt under perioder som motsvarar skandinavisk vikingatid. Även berättelser från 800-talet om den norske handelsmannen Ottar omnämner omfattande jakt på stora valar, men dessa uppgifter har länge varit omdiskuterade.
Tidiga handelsnätverk
Spelbrickorna indikerar inte bara tidig valjakt. För arkeologerna är de en viktig beståndsdel i forskningen kring tidiga, vidsträckta handelsnätverk som var väl fungerande flera hundra år före vikingatidens stadsbildning. Den nya studien, tillsammans med ett flertal andra arkeologiska studier under de senaste åren, visar på en alltmer påtaglig exploatering av havens resurser liksom norra Skandinaviens inland. I en kompletterande fördjupningsstudie kommer resultaten även att användas för att studera människans påverkan på de marina ekosystemen i relation till valarnas populationsutveckling eftersom starten för en storskalig valjakt flyttas bakåt i tiden.
Kontakt:
Andreas Hennius, doktorand vid institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Andreas.hennius@arkeologi.uu.se
John Ljungkvist, docent i arkeologi, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, John.ljungkvist@arkeologi.uu.se
Det är Ali Kazemi, professor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde, som i sitt forskningsprojekt undersökt vad som gör äldre, på äldreboenden och i särskilda boenden, mest nöjda.
– Syftet har varit att ta reda på vad som skapar mest kvalitet för äldreomsorgen i stort. Här är de äldres nöjdhet det enskilt viktigaste att ta hänsyn till, säger han.
Studien består av olika delar: en analys och genomgång av resultaten av Öppna jämförelser från Socialstyrelsen samt intervjuer, observationer och enkäter till personal inom hemtjänst och äldreboenden. Resultatet visar att prioriteringar kan behöva riktas om. För en äldreomsorg som ger fler nöjda äldre.
Nöjdhet har inte med pengar att göra
– Öppna jämförelser påvisar att det finns stora skillnader mellan olika kommuner, med sin ranking. Den rankingen utgår från att mer pengar och budgetmedel i sig ger bättre kvalitet i äldreomsorgen, säger Kazemi och fortsätter:
– Men vår forskning visar att det inte har ett samband med nöjdhet. Skillnaderna behöver inte alls vara så stora, som Öppna jämförelser ger sken av. Till exempel har Sveriges högst placerade kommun endast ungefär 18 procent fler nöjda äldre än Sveriges lägst placerade kommun.
Forskningen visar istället att det är andra faktorer som får äldre att må bättre på ålderns höst – och som därmed skapar en bättre äldreomsorg.
– Personalens bemötande är allra viktigast. Inte minst genom att de bygger relationer som ger trygghet. Bra relationer med personalen kan också minska känslan av ensamhet bland de äldre.
”Tona ner fokus på mätningar”
Kommuner och myndigheter behöver därför jobba för en god äldreomsorg, bortom nuvarande rankingsystem och mätningar, anser Ali Kazemi.
– En rekommendation till kommuner och myndigheter är att man tonar ned befintligt fokus på rankningar och procentandelar i nöjdhetsmätningarna. De innehåller för mycket osäkerhet och tolkas ofta på fel sätt. Istället borde fokus ligga på att utveckla vården, med den äldre människan i första rummet.
Kontakt:
Ali Kazemi, professor i socialpsykologi, Högskolan i Skövde, ali.kazemi@his.se
Eftersom robotar saknar mänskliga sinnen är de beroende av information från bland annat sensorer för att kunna navigera. Forskning från Högskolan i Halmstad visar hur robotar ska kunna förstå och bli mer medvetna om sin omgivning så att de effektivt kan anpassa sina rörelser i utmanande arbetsutrymmen.
När en mobil robot ges möjlighet att upptäcka sin omgivning – allt i från väggarna i rummet, till hinder som till exempel människor och stolar – kan den skapa sin egen karta.
Berikade kartor som ledsagare
Robotkartan kan utvecklas genom att lägga till lager av information från en mängd olika källor, så som kameror och laserskannrar. På så vis integreras ytterligare kunskaper i robotarnas interna representation av omgivningen. Denna typ av berikade kartor kallas för semantiska kartor. De är en viktig pusselbit för att kunna skapa effektiva och pålitliga automatiska mobila robotar.
– På en yta där robotar och människor arbetar sida vid sida är det viktigt att robotarna är ”lydiga” och medvetna om sin omgivning. Semantiska kartor är ett sätt att ge roboten denna utökade förståelse, säger doktoranden Saeed Gholami Shahbandi vid Akademin för informationsteknologi vid Högskolan i Halmstad.
Han föreslår tekniker som ger mer information till kartor genom modellering och semantisk notering, med syfte att berika den slutliga robotkartan.
Robotisk kartläggning
– Robotisk kartläggning är ett avancerat forskningsområde som bygger på stora förbättringar inom robotik, maskininlärning och datorseende. En sådan omfattande forskningsdisciplin har gjort det möjligt att utveckla metoder som kan hantera utmanande miljöer som lager- och kontorsbyggnader eller bostäder, säger Saeed Gholami Shahbandi och fortsätter:
– Jag ser fram emot att robotikforskning förbättrar människans livskvalitet ytterligare och att robotar blir tillgängliga i allas vardag.
Grundläggande för att förbättra inlärningsprocessen för elever i svenska som andraspråk (SAS) är förmågan att kunna mäta den språkliga komplexiteten som eleverna kan hantera och producera på olika nivåer under sin utveckling. I en ny avhandling presenteras just en metod för automatisk analys av språklig komplexitet i svenska texter.
– Det är en stor skillnad vad gäller mängden och typen av ord och grammatiska strukturer som språkinlärare på nybörjarnivå kan förstå och producera, jämfört med dem som är på en mer avancerad nivå, säger Ildikó Pilán, doktorand vid Göteborgs universitet.
– En metod för att automatiskt kunna fånga skillnaden i språklig komplexitet mellan olika färdighetsnivåer gör det enklare att ge eleverna en optimal utmaning som lättare och snabbare kan öka deras kompetens.
Klassificerar elevuppsatser efter färdighetsnivå
I sin avhandling presenterar hon den nya metoden för språklig komplexitetsanalys och undersöker hur den kan användas för att hitta lämpligt svåra läromaterial för eleverna samt för att utvärdera deras skrivande.
Klassificeringssystemet är utvecklat med hjälp av språkteknologiska verktyg och maskininlärningsmetoder, för att bedöma komplexiteten i svenska texter. Det automatiska systemet lär sig klassificera texter baserat på vissa språkliga egenskaper.
Ildikó Pilán visar också att även kursbokstexter kan användas som exempeltext för att effektivt automatiskt klassificera elevuppsatser i enlighet med deras färdighetsnivå.
– Detta är speciellt värdefullt med tanke på att tillgången till exempeltexter med uppmärkta nivåer ofta är begränsad.
Forskningsresultaten har även integrerats i en fritt tillgänglig online-lärplattform, Lärka där både ett verktyg för textkomplexitetsanalys (TextEval) och ett meningsurvalsystem (HitEx) har lagts till.
– Det bör absolut föras en diskussion om det allmänna svenska sjukvårdssystemet ska subventionera läkemedelsbehandlingen, säger Joakim Strömberg, disputerad vid Sahlgrenska akademin, överläkare och specialistläkare i ortopedi och handkirurgi vid universitetssjukhuset.
Folksjukdomen Dupuytrens kontraktur, eller vikingasjuka som den ofta kallas på svenska, drabbar ungefär tio procent av männen och två procent av kvinnorna i Norden. Flertalet som får sjukdomen har passerat 60 års ålder.
Tillståndet innebär att det bildas en sjuklig bindvävssträng på insidan av fingret, som på sikt inte kan rätas ut. Vanligen är det lill- och ringfingrarna som kroknar, ofta i båda händerna. Utöver ålder kan sjukdomen kopplas till bland annat ärftlighet och diabetes.
Stor prisskillnad I arbetet med sin avhandling har Joakim Strömberg studerat 156 patienter som behandlats med antingen Xiapex, en injektionsvätska som bryter ner bindvävssträngen, eller med så kallad nålfasciotomi, ett minimalt kirurgiskt ingrepp som görs under lokalbedövning och där strängen skärs av med en nål.
Uppföljningarna vid sex månader, ett år och två år visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna, med undantag för att de som fått Xiapex hade mer ont vid ettårsuppföljningen. Priset för en dos Xiapex är cirka 6 500 kronor, material för nålfasciotomi kostar 150.
Till historien hör att när Xiapex kom i början av 2010-talet var det hälften så dyrt som dåvarande standardbehandling, öppenkirurgi. Dessutom kunde en patient behandlas flera gånger med Xiapex, vilket var betydligt svårare med den öppna kirurgin.
Mindre besvär Sjukdomen kommer ofta tillbaka och behöver behandlas igen, vilket ökar vikten av insatser som går att upprepa. Även detta talar för den modernare nålkirurgin, menar Joakim Strömberg, kliniskt verksam i Västra Götalandsregionen, där Xiapex normalt inte används.
– Man har enligt mitt förmenande haft en väldig övertro på att det här läkemedlet bryter ner strängvävnad bättre är kirurgi, och på många håll har man glömt bort eller aldrig övervägt att titta på alternativen, säger han.
– Nålkirurgin är inte alls lika besvärande för patienterna. Det är en väldigt enkel metod som inte ger så mycket smärta efteråt och inte kräver någon särskild rehabilitering, konstaterar Joakim Strömberg.
En mikroresonatorkam är en optisk enhet som genererar väldigt skarpa, regelbundet åtskilda, frekvenslinjer i ett litet mikrofotoniskt chip. Denna teknik utvecklades för ungefär ett decennium sedan och har nu nått en mognadsnivå som möjliggör nya applikationer som exempelvis laserradar, avkänning, tidtagning och optisk kommunikation.
Kärnan i en mikroresonatorkam är ett litet optiskt hålrum som begränsar och inskränker laserljus i rymden. Tekniken utgör en gynnsam miljö för att utforska nya ickelinjära fysiska fenomen – vilket chalmersforskare har dragit nytta av i ett samarbete med amerikanska forskare.
Ett hål av ljus
– Vi observerade att mikroresonatorkammens optiska frekvenser interfererade negativt under en kort tidsperiod, säger Victor Torres Company, docent, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2.
– Då bildades en våg inuti hålrummet, som liknade ett ”hål” av ljus. Det intressanta med den här vågformen är att den gav en hög effekt per frekvenslinje, vilket var viktigt för att möjliggöra dessa högpresterande experiment i fiberkommunikationssystem, säger Victor Torres Company, docent vid avdelningen för fotonik vid Chalmers.
Hur dessa ”mörka” ljuspulser uppstår är långt ifrån klarlagt, men forskarna tror att pulsernas unika egenskaper möjliggör nya applikationer inom fiberoptiska kommunikationssystem och spektroskopi.
– Det här är en ljus början för att bättre förstå uppkomsten av mörka pulser i mikroresonatorer och deras möjliga användning i optisk kommunikation. Forskningen kan leda till snabbare och mer energieffektiva optiska kommunikationslänkar i framtiden.
Stora framtida prestandakrav
De nya resultaten är frukten av ett samarbete mellan forskare på Purdue University i USA, som tillverkade proverna, och professor Peter Andreksons forskargrupp på avdelningen för fotonik på Chalmers, där det finns utrustning för forskning inom fiberoptisk kommunikation.
– Våra resultat är inte den första demonstrationen av kommunikation med en mikroresonatorkam, men det är första gången den uppnår en prestanda som är kompatibel med de starka kraven på framtida kommunikationssystem, säger Peter Andrekson, som också är en av författarna till artikeln i Nature Communications.
– Att få arbeta med mikroresonatorkammar i det här experimentet har varit en otrolig upplevelse. Demonstrationen har gjort det möjligt för oss att undersöka vilka krav som ställs på framtida datasändare i chip-skala, samtidigt som vi kan visa potentialen för den mycket spännande mörka pulskamtekniken, säger han.
Kontakt:
Victor Torres Company, docent, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers, torresv@chalmers.se
