Studien, som heter Linking Instruction and Student Achievement (LISA), är omfattande och genomförs både i Sverige och i Norge.
Filmar på lektioner Forskargruppen vid Karlstads universitet som genomför studien undersöker just nu vad det är som kännetecknar kvalitet i undervisning. Genom att filma lektioner, låta elever besvara enkäter om undervisningen och följa elevernas kunskapsutveckling över tid, vill forskarna bidra till en bättre förståelse av sambandet mellan lärares undervisning och elevers lärande.
I en första delstudie har forskargruppen filmat över 100 lektioner i matematik och svenska i 27 olika klasser, i olika kommuner. Materialet är omfattande och många analyser återstår att göra. Något som ändå tydligt framgår, enligt forskargruppen, är att arbetsklimatet i de klassrum de besöker är påfallande fritt från det stök och bråk som ofta beskrivs i medierna eller i politikers tal om skolan.
– Visst ser vi att det finns ordningsproblem på några ställen, men det är påtagligt att detta bara uppträder i ett fåtal klassrum, medan de flesta lärare och klasser fungerar väldigt bra, säger Michael Tengberg, docent i pedagogiskt arbete, som leder LISA-studien vid Karlstads universitet. Extra intressant är det att våra analyser pekar i samma riktning som elevernas uppfattningar när de fått svara på frågor om bland annat ordning och arbetsro i klassrummet.
Stökigt i början och slutet
Det studien snarare identifierar som ett möjligt problem vad gäller arbetsmiljön i klassrummet är tidsanvändningen. Många lektioner startar inte på utsatt tid och/eller slutar innan de enligt schemat borde sluta.
Vad studien specifikt visar är dessutom att en hel del tid försvinner i övergångar mellan olika aktiviteter samt vid uppstart och avslut av lektionerna. Vilken inverkan detta har på elevernas lärande ska forskarna i LISA-studien titta närmare på. I höstas fick också forskargruppen finansiering från Vetenskapsrådet för att kunna utvidga studien till att omfatta ännu fler klassrum och fler lärare, vilket ger dem en möjlighet att öka representativiteten och därmed validiteten i resultaten.
Kontakt:
Michael Tengberg, projektledare för LISA-studien vid Karlstads universitet michael.tengberg@kau.se, 070 269 81 17
– Det är viktigt att få systemet att fungera bättre eftersom det i dag är den enda instansen för att lösa handelskonflikter på ett transparent och konstruktivt sätt. Alternativet är en återgång till privata förhandlingar bakom stängda dörrar där ekonomisk makt spelar en mycket större roll, säger Louise Johannesson, som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization vid Örebro universitet börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om internationell tjänstehandel.
Syftet att sänka handelshinder Hon har i flera studier undersökt hur tvistlösningsmekanismen inom WTO fungerar och hur den kan förändras. I WTO ingår en majoritet av världens länder och avtalet har som syfte att sänka handelshinder. Modellen för att lösa tvister har varit i bruk i 20 år och använts flitigt.
– Som med alla avtal så uppstår det konflikter om någon medlem anser att en annan medlem bryter mot reglerna. För att förhindra att sådana konflikter leder till regelrätta handelskrig finns det ett formellt juridiskt system för att lösa tvister, förklarar Louise Johannesson.
Metoden inom WTO för att lösa tvisterna är en panel med domare och Louise Johannesson har undersökt hur dessa tillsätts.
– Många gånger väljs de ut genom en överenskommelse med parterna, en ibland omstridd process som kan ta lång tid.
Brist på domare en förklaring
Brist på domare är en orsak till fördröjningen. Konflikterna har också blivit mer invecklade vilket lett till att det har blivit svårare att hitta tillgängliga och tillräckligt kunniga domare, konstaterar Louise Johannesson.
– En konsekvens är att medlemmar väljer alternativa vägar att lösa tvisterna, vilket gynnar ekonomiskt starka länder, säger hon.
Louise Johannesson föreslår i sin avhandling en reform med permanent tillsatta domare, vana med att arbeta med varandra, för att vinna tid.
Hon har också studerat utvecklingsländernas möjlighet att använda WTO-systemet på lika villkor med de rikare länderna.
– Det är väl känt att de allra fattigaste medlemsländerna i stort sett aldrig använt sig av tvistlösningsmekanismen, trots att de utgör majoriteten av medlemsländerna. Det gör att systemet lätt kan uppfattas som en ”rikemansklubb” vilket kan undergräva de fattigare ländernas förtroende för WTO.
Fler domare från utvecklingsländer Ett sätt för WTO att väga upp ojämlikheten har varit att garantera att minst en av domare av tre kommer från ett utvecklingsland, om en fattigare medlem möter en rikare i en dispyt.
– Data visar att utvecklingsländer inte verkar bli hjälpta av att ha med en domare från andra utvecklingsländer. Tvärtom, vilket är överraskande, verkar denna åtgärd minska sannolikheten att vinna, säger Louise Johannesson.
Något motsägelsefullt, men kan förklaras av utvecklingsländer driver tvister som har lägre sannolikhet att utfalla till egen fördel.
Biologer vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, har tillsammans med kollegor från Australien och Storbritannien undersökt arten stor kustflickslända (Ischnura elegans) som snabbt sprider sig norrut i Sverige.
Forskarna har bland annat undersökt frekvensen av specifika genvarianter i populationer längs en nord-sydlig sträckning där sländorna möter nya klimatförhållanden, såsom temperatur, nederbörd och vindstyrka under sin nordliga expansion.
Svarar snabbt på förändringar i klimatet Resultaten visar att kustflicksländans gener snabbt svarar på förändringar i klimatet. Genvarianter som är fördelaktiga i den nya miljön blir därför vanligare. Därmed blir sländorna bättre anpassade till de nya klimatförhållandena.
– Genvarianter som ökar är sådana som påverkar sländornas syn, fysiologi och, inte minst, deras förmåga att klara av både lägre och högre temperaturer, beroende på hur miljön ser ut där de etablerar sig under spridningen norrut, säger Erik Svensson, professor vid biologiska institutionen i Lund.
– Det är möjligt att genvarianterna också underlättar för sländorna att hitta föda och partner att para sig med när de sprider sig till nya habitat längre norrut, säger Bengt Hansson, professor vid biologiska institutionen i Lund.
Flytta eller dö Enligt forskarna innebär klimatförändringarna ett problem för många arter. Antingen måste de anpassa sig genetiskt eller flytta. Annars riskerar de att dö ut lokalt.
Kustflicksländans snabba genetiska evolution gör att den anpassar sig och överlever. Men andra insektsarter kan få det svårare, menar forskarna och efterlyser mer forskning på området.
– Om vi kan identifiera vilka arter som är mest utsatta och måste kämpa hårdast för att klara av klimatförändringar så kan vi kanske rikta insatserna mot dessa så att de inte försvinner helt, säger Rachael Dudaniec, forskare vid Macquarie University i Australien.
Kontakt:
Erik Svensson, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, erik.svensson@biol.lu.se, 046 222 38 19
Bengt Hansson, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, bengt.hansson@biol.lu.se, 046 222 49 96
Näthinnan består av ett antal tunna lager ljuskänsliga celler i ögonbotten som omvandlar infallande ljus till nervsignaler. Andra celler i näthinnan bearbetar sedan nervimpulserna och skickar dem vidare via synnerven till syncentrum. Den artificiella näthinnan kan opereras in om synen försvunnit på grund av att de ljuskänsliga cellerna har degraderats och inte längre kan omvandla ljus till elektriska pulser.
Den artificiella näthinnan består av en rund, tunn fotoaktiv film som fungerar likt pixlarna i en ljussensor i en digitalkamera. Varje pixel är i mikroskala, hundra gånger mindre än en enskild cell och diametern är mindre än diametern på ett hårstrå. Filmen består av pigment av halvledande nanokristaller, pigment som är billiga och ofarliga och som används i såväl kosmetika som i tatueringar.
– Vi har optimerat den fotoaktiva filmen för rött ljus, nära infrarött, eftersom det är våglängder där biologisk vävnad, som ben, blod och hud, är som mest transparent. Det ger möjlighet för flera applikationer i människokroppen i framtiden, säger Eric Glowacki som är forskningsledare på Linköpings universitet.
Han beskriver den konstgjorda näthinnan som en mikroskopisk munk (donut), med pigmentkristallerna i mitten och en liten tunn metallring runt. Den fungerar utan yttre kopplingar och nervcellerna aktiveras utan någon fördröjning.
En uppsättning halvgenomskinliga organiska pixlar på en ultratunn skiva av guld. Tjockleken på de organiska öarna och det underliggande guldet är en hundradel av storleken på en nervcell. Bild: Thor Balkhed
De svenska forskarna, specialiserade på nanomaterial och applikationer i organisk elektronik, har arbetat tillsammans med forskare i Israel, Italien och Österrike för att optimera tekniken. Experiment med de artificiella näthinnorna har utförts av Yael Haneins forskargrupp vid Tel Avivs universitet i Israel. Gruppen är världsledande när det gäller kopplingen mellan elektronik och nervsystem.
– Att få kontroll över stimuleringen av nervceller kräver aktivering med korta svarstider, här aktiveras nervcellerna direkt.Vi har visat att vi med vår plattform kan stimulera såväl neuroner i hjärnan som neuroner i icke-fungerande näthinnor, säger David Rand, postdoktor vid Tel Aviv University.
Artikeln: Direct electrical neurostimulation with organic pigment photocapacitors, David Rand, Marie Jakesova, Gur Lubin, Ieva Vebraite, Moshe David Pur, Vedran Derek, Tobias Cramer, Serdar Sariciftci, Yael Hanein, Eric Daniel Glowacki, Advanced Materials 2018.DOI: 10.1002 adma.201707292R1
Med hjälp av genetiska metoder har Göran Thor tillsammans med forskare från Belgien och Polen visat att blyertslav och gammelekslav är samma art. Trots att de ser helt olika ut, har olika levnadssätt och föredrar olika miljöer. Eftersom gammelekslav är det äldsta namnet försvinner blyertslaven som Göran Thor beskrev 1991.
En upptäckt de inte kunde drömma om – Vi hade aldrig kunnat drömma om att dessa två till synes helt olika lavar skulle visa sig vara samma art och vi har både dubbelkollat och trippelkollat, berättar Göran Thor, medförfattare till studien som nyligen publicerades i Scientific Reports.
De båda lavarna ser helt olika ut. Gammelekslaven har en matt, kritvit bål som avgränsas av en tunn brunsvart kant. Den före detta blyertslaven har blekt grå bål med mörkt brunvioletta fläckar.
Lavarna förökar sig också på olika sätt. Gammelekslaven förökar sig sexuellt med sporer. Dessa sporer sprids och kan bilda en ny lav om den träffar på rätt alger. Blyertslaven förökar sig vegetativt. De bruna fläckarna är samlingar av små korn som består av svamphyfer lindade kring algceller. Ett färdigt paket som kan börja växa om den hamnar i rätt miljö.
Gammelekslav, dvs. den form som förökar sig sexuellt med sporer. Fotograf: Svante Hultengren/ArtDatabanken
Också miljön skiljer dem åt. Båda lever på gamla ekar i Europa, men sällan på samma ekar. Gammelekslaven växer ofta på dammiga ekar vid vägkanter och blyertslaven trivs på ekar som står skuggigt till exempel i igenväxande betesmark.
De är så olika att de inte bara räknats som olika arter utan också till olika familjer och klasser i släktträdet. Men den genetiska analysen visade att de är två former av samma art. Bara en sak skilde dem åt – i symbiosen ingår olika slags grönalger.
Det hela började med att forskarna ville undersöka var blyertslaven hörde hemma i systematiken, eftersom den inte påminner om någon annan art. Ibland kan man få ledtrådar från fruktkropparnas och sporernas utseende, men det fungerar inte när laven bara förökar sig vegetativt. Ett annat knep att avslöja släktskap är att titta på de kemiska substanser som en del lavar tillverkar, t.ex. för att försvara sig från att bli uppätna. Men den gäckande blyertslaven hade inga sådana substanser.
Blyertslav, den form av gammelekslav som förökar sig vegetativt. Bild: Ulf Arup
– Blyertslaven var helt enkelt väldigt gåtfull. Och i och med den här artikeln har vi fått ännu fler frågor att fundera på. Är det vanligt bland lavar att ha två så här olika former? Vad är det som styr att de är så olika? Den enda skillnaden vi har sett är grönalgerna. Men om det är det som gör att de får två olika utseenden och levnadssätt är det ingen som vet, säger Göran Thor.
Två olika strategier för levnadssätt skulle kunna öka chansen för gammelekslaven att överleva. Och det leder till nästa fråga. Båda formerna är med på rödlistan. Kommer bedömningen att ändras nu? Blyertslaven är känd från 550 fynd och gammelekslaven från 350 fynd från Skåne till Uppland. Om man slår samman förekomsten för båda formerna så är laven plötsligt vanligare, samtidigt som gamla ekar fortfarande är en livsmiljö som minskar.
Göran Thor spelar många roller i detta lavdrama. Han är också ansvarig för rödlistan.
– Det kommer en ny lista 2020. Vi ska börja bedöma arterna i höst, och det här blir en av de saker vi får fundera på.
Kontakt:
Göran Thor, professor i naturvårdsbiologi, Institutionen för ekologi; Enheten för naturvårdsbiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, goran.thor@slu.se, 018-67 24 19
Förmaksflimmer är en av de vanligaste hjärtsjukdomarna. I Sverige är 370 000 personer drabbade av sjukdomen. En allt vanligare behandling vid förmaksflimmer är ablation, som innebär att det område där flimret utlösts bränns bort eller isoleras med hjälp av en kateter som förs in via blodkärlet.
– Förmaksflimmer är förknippat med en betydande sjuklighet, framförallt på grund av stroke och hjärtsvikt samt dödsfall. Det ger ofta symptom och försämrad livskvalitet, säger Anna Björkenheim, specialistläkare på hjärt-lung-fysiologiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Livskvalitet följs sällan upp Den nuvarande uppföljningen efter förmaksflimmerablation riskerar att missa förmaksflimmerepisoder som inte ger några symptom, vilka är vanligare efter ingreppet.
– Dessutom utvärderas symptom och hälsorelaterad livskvalitet ofta inte på standardiserade sätt. Därför har jag i två av delstudierna i min avhandling studerat symptom och livskvalitet före och efter förmaksflimmerablation hos 54 patienter, säger Anna Björkenheim.
Samtliga patienter fick även en hjärtmonitor insatt under huden för att kunna se patienternas hjärtrytm kontinuerligt samt spela in hjärtrytmen vid symptom. Storleksmässigt är den som ett USB-minne. Dessutom jämfördes uppföljningen med hjärtmonitor med konventionell uppföljning med EKG och bandspelar-EKG vid kliniska besök upp till två år efter ablationen. Hjärtmonitorn hittade återfall i förmaksflimmer hos en fjärdedel av patienterna som den konventionella uppföljningen skulle ha missat. Patienternas symptom och livskvalitet före och vid uppföljande besök upptill två år efter ablationen utvärderades med ett förmaksflimmerspecifikt och ett allmänt formulär och läkaren uppskattade även symptomens svårighetsgrad. Både patienter och läkare uppfattade symptomförbättring och både fysisk och psykisk livskvalitet förbättrades till normalnivå efter ablationen.
Viktigt lyssna på patienterna – Förmaksflimmerablation syftar till att minska symptom och förbättra hälsorelaterad livskvalitet. Min avhandling visar att det är rimligt att fokusera på patientens egenskattade symptom och livskvalitet, både när man väljer ut patienter för förmaksflimmerablation och när man utvärderar resultatet av ingreppet, säger Anna Björkenheim.
Ett kort och enkelt förmaksflimmerspecifikt frågeformulär skulle kunna användas för detta. Dock är det välkänt att patientens uppfattning av förmaksflimmerepisoder förändras efter förmaksflimmerablation och hjärtrytmen måste därför också bedömas objektivt. I framtiden är det möjligt att en automatisk kontinuerlig hjärtmonitor ska användas hos alla patienter som genomgår förmaksflimmerablation.
En sista behandlingsväg His-ablation är ett bra alternativ vid svårbehandlat förmaksflimmer
Hos patienter med förmaksflimmer där läkemedelsbehandling eller förmaksflimmerablation misslyckats är His-ablation en sista behandlingsväg för att sänka pulsen. Vid His-ablation bryter man förbindelsen mellan förmak och kammare genom kateterburen teknik.
– Dock blir patienten beroende av pacemaker hela livet efter ingreppet och långvarig pacemakerbehandling kan orsaka försämrad hjärtsvikt hos vissa patienter. Det finns också en liten risk för kammararytmier tidigt efter ingreppet. Vi studerade därför långtidseffekter hos samtliga162 patienter som His-abladerats åren 2001 till 2011 avseende inneliggande vård på grund av hjärtsvikt samt död för att se att behandlingen inte var skadlig för patienterna och kunde se att så inte var fallet, säger Anna Björkenheim.
Det här är förmaksflimmer
Förmaksflimmer innebär en snabb, oregelbunden aktivering av hjärtats förmak som leder till oregelbunden hjärtrytm. De flesta episoder av förmaksflimmer startar på grund av extraslag i eller i närheten av lungvenerna som mynnar i vänster förmak.
En elektrisk isolering av lungvenerna med hjälp av smala katetrar, så kallad förmaksflimmerablation, leder ofta till symptomlindring och förbättrad livskvalitet hos utvalda patienter med symptomgivande förmaksflimmer.
Vid His-ablation bryts förbindelsen mellan förmak och kammare för att minska pulsen i hjärtat. Så att hjärtat ska slå långsammare. Det är önskvärt att få ner pulsen från 150 slag per minut till under 100 slag per minut. Vid His-ablation behöver patienten pacemaker resten av livet
Kontakt:
Anna Björkenheim, specialistläkare, Hjärt-lung-fysiologiska kliniken
Universitetssjukhuset Örebro, Region Örebro län, anna.bjorkenheim@regionorebrolan.se, 070-99 28 960
Sällskaplighet och socialt beteende omfattar ett brett spann av beteenden. Hundar som söker kontakt med människor och honungsbin som ger varandra information om var bra föda finns genom en invecklad bidans är två exempel från djurvärlden. Men vad är det som styr socialt beteende?
– Genom att hitta gener som ligger bakom variationer i socialt beteende kan vi förstå hur det formas och hur socialt beteende kontrolleras på genetisk nivå. Varför en del människor eller djur är mer sällskapliga och andra mer självständiga är ett sådant exempel, säger Dominic Wright, universitetslektor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), som har lett studien.
Korsning mellan tamhöns och vilda djungelhöns
För att titta närmare på detta använde forskarna en korsning mellan tamhöns och deras vilda anfader, röda djungelhöns. Forskargruppen AVIAN vid Linköpings universitet är en av få i världen som har en egen population av djungelhöns. Under 8 000 år har människan valt ut de individer som har önskvärda egenskaper och låtit dem para sig, en process som kallas domesticering. Som följd av domesticering skiljer sig tamhöns och djungelhöns sociala beteenden åt. Exempelvis är röda djungelhöns vanligtvis försiktigare med att närma sig andra höns, men tillbringar mer tid med sina artfränder när de väl har tagit kontakt. Genom att korsa domesticerade höns och djungelhöns i flera generationer får forskarna fram kycklingar som uppvisar en stor variation i socialt beteende.
Placerades i ny miljö
Forskarna mätte sällskaplighet genom att placera kycklingar i en ny miljö och observera i vilken utsträckning de sökte kontakt med andra kycklingar i den stora lådan. En mer social, eller möjligen mer ängslig, kyckling skyndar sig snabbare bort till de andra kycklingarna och använder mindre tid till att utforska den nya miljön. Forskarna mätte också uttrycket av gener i en av de regioner i hjärnan som reglerar socialt beteende, hypotalamus. Genom att korrelera beteende, genuttryck och genetiska varianter med varandra, identifierade forskarna fem gener som tycks påverka aspekter av socialt beteende.
– Även om dessa gener har associerats med beteende eller funktioner i nervsystemet tidigare, är det här första gången som de även visas kunna kontrollera socialt beteende. Vi såg också att flera av generna påverkar både socialt beteende och ångest hos kycklingarna, säger Dominic Wright.
Kontakt:
Dominic Wright, universitetslektor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, dominic.wright@liu.se, 013-28 12 42
För fjärde året i rad genomförde Svenska Botaniska Föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Vårkollen under Valborgshelgen. Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som allmänheten rapporterat in. Tanken är att få en ögonblicksbild av hur långt våren kommit i landet vid Valborg, och jämföra denna ögonblicksbild med historiska data. Genom att göra detta under många år kommer man att kunna analysera hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.
– Vi är glada att så många deltog i Vårkollen och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter, säger Eva Waldemarson, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen.
Tidigare lövsprickning
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis efter Valborg i södra Skåne och i år har lövsprickningen redan nått stora delar av Svealand trots att vårtemperaturerna dröjde i södra Sverige i år. Längre norrut hindrar årets snötäcke utvecklingen för flera av våra tidiga vårtecken. Vitsippor, blåsippor och tussilago har exempelvis hunnit ungefär lika långt som var normalt för 100 år sedan. Däremot har sälgens blommor, som ju sitter uppe i träden, redan slagit ut en bra bit upp i södra Norrland. Förr brukade den i medeltal bara ha nått till norra Svealand vid Valborg.
– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen tidigarelagts ett par veckor vet vi att olika arter, och landets olika delar, kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Därför vill vi dokumentera hur naturens kalender påverkas på många olika sätt och Vårkollen är ett intressant bidrag till detta, säger Kjell Bolmgren (SLU), samordnare för Svenska fenologinätverket.
Fascineras av vårtecknen
Under de fyra år Vårkollen har hållit på har organisatörerna fascinerats av att vårtecknen, även under det som vi idag ofta uppfattar som sena vårar, ofta hunnit betydligt längre norrut i sin vandring upp genom landet än vad som var medelvärdet för hundra år sedan.
– Vi befinner oss alltså i ett helt annat normalläge nu än för hundra år sedan och tack vare denna samverkan mellan frivilliga och forskare kan vi dokumentera detta i hela landet året runt. De som vill haka på även efter Vårkollen är välkomna till hemsidan http://www.naturenskalender.se/, säger Kjell Bolmgren.
Precis som under tidigare Vårkollar kom det även i år in enstaka rapporter om blommande hägg från sydligaste Sverige. Enligt Kjell Bolmgren är det för tidigt att säga om detta betyder att häggen är på gång mer allmänt, vilket skulle vara två veckor tidigare än det historiska medelvärdet. Den som luktar får se.
På www.varkollen.se presenteras alla observationer som skickats in.
I de bifogade kartorna presenteras en analys av Vårkollens rapporter (färgade prickar). I samma kartor finns datumlinjer, som visar när respektive art i medeltal började sin blomning respektive lövsprickning, enligt historiska data (röd linje) som samlades in under perioden 1873–1951 respektive enligt årets data (blå linje), dvs. data insamlat av Vårkollen. Kartproduktion: Ola Langvall
Kontakt:
Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket
Sveriges lantbruksuniversitet, kjell.bolmgren@slu.se, 073-067 03 65
2009 fattades ett riksdagsbeslut om målet att antalet dödade i vägtrafiken ska halveras 2007–2020. För att följa upp detta studeras utvecklingen av bland annat hastighetsefterlevnad på det kommunala vägnätet i tätort. Mätningar av trafikanternas hastighetsval i tätort har gjorts årligen sedan 2012.
– Delmålet är att minst 80 procent av trafiken ska köra inom gällande hastighetsgränser, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Mätningarna 2017 visar att det totalt sett var 67 procent av trafiken som höll hastighetsgränsen. Hastighetsefterlevnaden var sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen, där endast 53 procent av trafiken höll sig under hastighetsgränsen. På 50-skyltade gator var det 66 procent som höll sig till laglig fart.
– På gator med 60 och 70 kilometer i timmen var det 81 procent som höll hastighetsgränsen i årets mätningar, vilket glädjande nog når upp till målnivån, säger Anna Vadeby. Hon konstaterar samtidigt att det är viktigt med åtgärder för att öka efterlevnaden på gator med 40 kilometer i timmen, gator där det ofta finns gott om oskyddade trafikanter som riskerar att skadas i trafiken vid för höga hastigheter.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de genomsnittliga reshastigheterna i tätort ligger under gällande hastighetsgränser. Bristande hastighetsefterlevnad är trots detta fortfarande ett problem, framförallt på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen.
Så gjordes studien
Mätningarna genomfördes på det kommunala huvudvägnätet med hastighetsgränser 40-70 kilometer i timmen. Genomförandet gjordes med radar av personal från NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, på 23 olika orter i Sverige under september 2017. På varje ort mättes hastigheten på tre olika mätplatser, sammanlagt genomfördes mätningar i 69 olika punkter och i varje punkt mättes hastigheten under en vecka.
I Sverige är cirka 1,8 miljoner människor drabbade av hjärt-kärlsjukdom som också ligger bakom mer än en tredjedel av alla dödsfall. För att få mer information om vad som orsakar sjukdomarna – och vad som kan göras för att förhindra dem – startade sex universitetssjukhus tillsammans befolkningsstudien Scapis 2013. Det omfattande forskningsprojektet undersöker 30 000 personer i åldern 50-64 år.
Scapis ska stoppa hjärtinfarkten innan den kommer
Sedan 2013 pågår forskningsstudien Scapis i Sverige. Sex universitetssjukhus undersöker 30 000 svenskar för att samla in information som tidigare inte funnits.
Med den informationen hoppas forskarna på sikt kunna stoppa hjärt- och lungsjukdom innan den uppstår. Det insamlade materialet blir en unik kunskapsbank för forskare världen över som försöker få svar på varför sjukdomar som stroke, KOL, plötsligt hjärtstopp och hjärtinfarkt uppstår. Befolkningsstudien undersöker också varför vissa personer får dessa sjukdomar och andra inte – och hur man kan förhindra att de uppstår.
De stora mängder information och bilder som Scapis producerar används i flera medicinska forskningsprojekt där datorer ska lära sig att tolka röntgenbilder av mänskliga organ. Ett av dem ska studera fettvävnad innanför hjärtsäcken.
– Att lida av bukfetma är ofta kopplat till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom, och man tror att fettet runt hjärtat är av samma sort, säger David Molnar, doktorand vid institutionen för klinisk fysiologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och en av forskarna.
Leta rätt fett
Fett finns både innanför och utanför hjärtsäcken, men eftersom det bara är fettet innanför som antas vara farligt gäller det att kunna skilja dem åt. Den som ska tolka en röntgenbild har alltså två uppgifter, att avgöra var gränsen går och beräkna mängden fett innanför.
– En erfaren röntgenläkare kan ta en arbetsdag på sig för att tolka bilden från en patient, säger David Molnar. Då inser man att det inte är möjligt att manuellt undersöka 30 000 bilder.
Även om de hade lyckats hitta tusen radiologer som skulle dela upp arbetet mellan sig skulle värdena få så stor spridning att resultatet inte skulle bli tillförlitligt. Datorer är mer förutsägbara, men måste samtidigt matas med algoritmer som åtminstone har en del av den mänskliga hjärnans flexibilitet.
Forskare har i tio år försökt hitta rätt algoritmer för den här uppgiften, men hittills har ingen lyckats tillräckligt bra. En lösning har varit ett låta datorn bortse från en del av fettet i de fall där det är svårt att hitta en tydlig gräns.
– Men det är inte acceptabelt att strunta i visst fett för att det är svårt för maskinen. Inte om vi vill få svar på frågan om det finns ett samband mellan fettvolym och sjukdom.
Hitta bästa algoritmen
Arbetet med att förbättra datorernas möjlighet att tolka hjärtsäcksbilderna är ett samarbete mellan Sahlgrenska universitetssjukhuset och Chalmers. Jennifer Alvén är doktorand i forskargruppen Datorseende och Medicinsk Bildanalys vid Chalmers och den som ska ta fram rätt algoritm. Eller, rättare sagt, förbättra och förnya befintliga (maskininlärnings)algoritmer
– Man läser vetenskapliga artiklar som är relevanta, sedan hittar man en artikel där någon har tillämpat en spännande metod och så sätter man sig och kodar. Man vill göra något nytt för att föra forskningen framåt.
Metoden hon använder för att lära datorn kallas supervised learning. Den utgår ifrån ett facit, i det här fallet bilder av hjärtan där en erfaren läkare har linjerat ut hjärtsäcken, sedan får datorn med facit som grund försöka sig på samma sak med röntgenbilderna.
– Man låter datorn träna några dygn, sedan kollar man om den har gjort något vettigt med bra resultat. Om inte, försöker man skapa en smartare algoritm.
Fram till nu har hjärtsäcksalgoritmen arbetat med tusen bilder där patienten har fått kontrastvätska före röntgen, något som underlättar uppgiften.
– Nu tar vi fram en metod för analys av fettmängden på bilder utan att kontrast har givits, säger David Molnar. Vitsen med det är att vi får tillgång till en större population av patienter och kan jämföra internationellt med arbeten som ofta är gjorda utan kontrast.
Svar om två år
David Molnar räknar med att det kommer att ta två år innan de har ett preliminärt svar på frågan om fettets betydelse. För att få ett definitivt svar måste forskarna vänta tills tillräckligt många av de som ingår i Scapis har drabbats av någon hjärt-kärlsjukdom.
Jennifer Alvén är även inblandad i andra medicinska forskningsprojekt. Ett handlar om att lära datorn hitta indikatorer på Alzheimers, i ett annat ska den lära sig att linjera ut kranskärl. Men maskininlärning kan även komma till användning i praktisk medicin, till exempel under en operation.
– Vid titthålskirurgi får kirurgen en bild och får själv tolka vad det är hen ser, i framtiden kan datorn tala om vad som syns i bild.
Tekniken finns men än är den långt ifrån att användas i den dagliga vården.
– Inom medicin är patientsäkerheten viktig, det krävs väldigt stor tilltro till tekniken för att den ska användas kliniskt och inte bara i forskning, säger hon.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Variabla hastigheter används bland annat vid infarterna till de större städerna. Att de både kan öka genomströmningen av fordon och minska olycksrisken visade Ellen Grumert, som forskar vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, och avdelningen Kommunikations- och transportsystem vid Linköpings universitet, i sin licentiatavhandling 2014. Nu har hon i sin doktorsavhandling utvecklat systemet och studerat hur information från alla de fordon som är uppkopplade mot nätet kan användas.
Idag är det fasta detektorer utmed vägarna som samlar in data om antal fordon och vilken hastighet de har. Med hjälp av en matematisk algoritm räknar sedan systemet ut vilken hastighet som är optimal för att trafiken ska flyta så effektivt som möjligt. Men kunde man även använda information från de bilar som är uppkopplade mot nätet skulle precisionen i beräkningarna av hur trafiksituationen ser ut kunna öka rejält.
Säkrare beräkningar med mer information
– Ju fler fordon vi får information i från, var de är och vilken hastighet de har, desto säkrare blir beräkningarna av vilken hastighet som ger det effektivaste trafikflödet på vägsträckan, säger Ellen Grumert.
Systemet gör det även möjligt att se till att fordonet självt saktar ner till den hastighet som ger den bästa framkomligheten – en anpassning till framtidens förarlösa fordon.
Ellen Grumert har studerat de hårdast trafikerade vägarna, som är extra känsliga för störningar. På de stadsnära motorvägarna leder ofta ett litet misstag av en förare till stora konsekvenser – timslånga köer och olyckor.
Upptäcker hinder direkt när de uppstår
– De nya systemen gör det möjligt att upptäcka olyckor eller hinder direkt när de sker. Den informationen kan skickas direkt till de fordon som är uppkopplade så att föraren snabbt får en varning om att något hänt och kan anpassa hastigheten eller ta en annan väg, säger hon.
Ännu saknas dock ett standardiserat protokoll för överföring av data från fordon och fordonstillverkarna, eller förarna, måste också tillåta att data släpps fritt. En annan fråga som måste hanteras är vad som händer om systemet inte fungerar. Ett variabelt och automatiserat hastighetssystem kan ses som en naturlig del av framtidens transportsystem, anser Ellen Grumert,
– Ja, och det ligger nära i tiden eftersom liknande system finns idag. Att även utnyttja uppkopplade fordon i de befintliga systemen kan ge stora vinster för både framkomlighet och säkerhet, framför allt på stadsnära motorvägar, säger hon.
Kontakt:
Ellen Grumert, VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, resp Avdelningen Kommunikations- och transportsystem, Institutionen för teknik och naturvetenskap, Linköpings universitet, Campus Norrköping 2018, ellen, grumert@liu.se, 011-36 34 09, 076 632 43 42
– Byggbranschen – liksom alla branscher – är i stort behov av innovationer. Bland annat drar både byggande och själva boendet mycket energi, så energieffektivisering är alltid efterfrågat, säger John Lindgren, i dag vikarierande universitetslektor i industriell organisation vid Högskolan i Halmstad.
Hans forskning om innovationsförmåga visar och bekräftar att innovationens innehåll, sammanhanget den sprids i och hur själva spridningen sker samspelar och är av största vikt.
– Min studie ger konkreta exempel om just byggbranschen. Företag som arbetar med att sprida innovationer som påverkar flera delar av byggprocessen kan lära av resultaten från den här forskningen.
Två så kallade systemiska innovationer har studerats via två fallföretag: flervåningshus i trä och digitalisering av byggprocessen. Flervåningshus i trä – inte vanliga villor med andra ord – är en nischprodukt som blir allt vanligare i Sverige, med specifika fördelar som bland annat kortare led- och byggtider, energibesparing samt miljö- och klimatmässig hållbarhet som argument. Digitaliseringen av byggbranschen är snarare en del av ett större samhällsfenomen, och fördelar av den går att dra genom exempelvis effektiviseringar.
Innovationerna påverkar flera delar av byggprocessen, från ritbord till val av verktyg och hur lång själva byggtiden blir – och så vidare.
– Spridningen av innovationen – den nya lösningen – blir en iterativ process i byggsammanhang, den sker inte steg för steg utan upprepade gånger i olika grupper eller funktioner och utan särskild ordning. Varje grupp kan upptäcka, mer än en gång, att ”såhär måste förändringen modifieras för att passa oss”. Processen blir därför mer komplicerad.
Därtill har byggbranschen både privata och offentliga aktörer som styr sina organisationer på olika sätt, vilket gör innovationsspridningen än mer komplex.
Kunskap om kunden
Men hur kommer byggarna av trähusen ut på marknaden, vem vill köpa? Och hur ska de stora byggföretagen kunna beställa digitala lösningar som blir bra och effektiva för beställaren?
– Det är viktigt att titta på branschens karaktärsdrag, säger John Lindgren.
Hans forskning lyfter fram flera delar av processen som är avgörande. Ett exempel är att digitaliseringen underlättas i takt med att fler yngre kommer in i byggsektorn. Det är viktigt att se vilka leverantören har framför sig, det vill säga individerna i företaget.
– Är de inte yngre, utan – vilket är ganska typiskt i byggbranschen – en samling herrar i 60-årsåldern? Då kanske digitala lösningar bättre införs genom att de här personerna har en särskild person som hjälper dem och hämtar information åt dem i systemen, annars blir digitaliseringen ineffektiv. Yngre kan däremot ofta själva börja använda systemen efter en genomgång.
Hur spridningen sker spelar också roll:
– Jag ser exempelvis att digitala lösningar kan få bra gehör om den som presenterar kan visa konkreta fördelar och vilka effekter det får genast, anpassat till företaget. Då får idéerna ett helt annat genomslag på en gång.
Flervåningshus i trä byggs ofta av snickare med stor erfarenhet, och praxis är så vedertagen för dem hur man ska bygga att – när de kommer till de höga trähusen – de tydligt behöver visas hur det bör gå till när det gäller lösningar som inte är enligt praxis. Exempelvis handlar det om hur innertaken byggs och fäst på profiler istället för att skruvas fast – annars blir akustiken felaktig, men det är svårt att veta utan tydliga instruktioner.
– Det är viktigt att veta vad som kan gå fel, och var i spridningsprocessen, och vara medveten om det. Och, det kan som sagt handla om att visa hur något byggs konkret, eller snarare om hur folk bemöts. Man måste se till användarmiljön!
Tre sorters kunskap
En viktig del i att sprida innovationer är att se vilken typ av kunskap som är central. Det finns tre sorters kunskap som behöver utvecklas under innovationsspridningen. Den första är domän-specifik, och kan handla om hur man bygger och konstruerar.
– Här måste man i fallet med trähus utveckla ny kunskap, det går inte att dra jättemycket nytta av det de gjort tidigare. Flervåningshus i trä blir en helt annan akustiklåda än när husen byggs i andra material, då måste man isolera och bygga väggar och bjälklag på ett helt annat vis.
Den andra kunskapstypen är mer en generell, där man kan dra nytta av mer befintlig kunskap om hur det funkar med it. Då är tröskeln kanske lägre – men samtidigt måste den anpassas till byggsektorn för att nå bra lösningar.
Den tredje sortens kunskap handlar om att utvärdera och bli mer systematisk i arbetet.
– När sedan förståelsen för digitala lösningar över lag blir högre i branschen, kan kunskapen lättare implementeras och nischas, säger John Lindgren.
Ett exempel är hur material och komponenter kan hissas ner innanför väderskydden under husbygget. För att få in grejorna har man tidigare fått lossa bultar i det temporära taket och skjutit isär det för hand. Här kan till exempel en fjärrstyrd motor användas och arbetsmomentet blir automatiserat. En generell lösning på ett specifikt byggproblem.
Fotnot: Forskningen baseras på studier av genomförda projekt samt utvecklingsarbete mellan byggprojekten med hjälp av intervjuer, dokumentstudier (ritningar och mötesprotokoll) samt detaljerade observationer
Kontakt:
John Lindgren, vikarierande universitetslektor i industriell organisation vid Högskolan i Halmstad, Centrum för Innovations-, Entreprenörskaps- och Lärandeforskning (CIEL), john.lindgren@hh.se, 035-16 77 76
– Nu kan vi undersöka det som tidigare varit omöjligt. I tio års tid har forskare försökt ta rymdfenomenen till jorden så att vi kan lära oss mer om hur de uppstår. Med vår metod öppnas helt nya möjligheter att göra det, säger Longqing Yi, forskare på institutionen för fysik på Chalmers.
Kan ibland ses vid norrsken Det hela handlar om så kallad relativistisk magnetisk omkoppling – den process som ger upphov till fenomenen. Omkopplingen gör så att mängder med energi som är bunden i ett magnetiskt fält plötsligt frigörs och omvandlas till rörelseenergi och värme. För att det ska kunna ske krävs att plasmor med motriktade magnetiska fält möts. Denna växelverkan leder till våldsamt accelererade plasmapartiklar som ibland går att se med blotta ögat, till exempel i samband med ett norrsken.
Magnetisk omkoppling i rymden kan också ställa till det för oss på jorden. Genom att skapa solstormar som stör våra kommunikationssatelliter kan fenomenen påverka såväl elnät som flygtrafik och telefoni.
Hoppas inspirera andra forskare För att kunna efterlikna och studera dessa spektakulära rymdplasmafenomen i ett laboratorium krävs det högeffektlaser som kan skapa magnetfält som är mer än en miljon gånger starkare än de som finns på solens yta. I sin vetenskapliga artikel, som publicerats i Nature Communications, föreslår Longqing Yi tillsammans med professor Tünde Fülöp ett experiment där den magnetiska omkopplingen ska kunna studeras på ett nytt och mer exakt sätt. Genom att använda ultrakorta laserpulser kan rätt effekt uppnås utan att plasman blir så upphettad. Då kan omkopplingen studeras på ett mer renodlat sätt – utan att påverkas så mycket av plasmans värmeenergi. Det föreslagna experimentet ska göra det möjligt att söka svar på grundläggande frågor inom astrofysiken.
– Vi hoppas att detta ska inspirera många forskargrupper att använda sig av våra resultat. Det finns nu goda möjligheter söka kunskap som kan vara till nytta inom en rad områden. Till exempel behöver vi bättre kunna förstå solstormar, som stör viktiga kommunikationssystem. Kunskapen behövs också för att kunna kontrollera instabiliteter orsakade av magnetisk omkoppling i fusionsanläggningar, säger Tünde Fülöp, professor på institutionen för fysik på Chalmers.
Studien som de nya resultaten bygger på är finansierad av Knut och Alice Wallenberg stiftelse, inom ramen för projektet ”Plasmabaserade kompakta jonkällor” och av ERC-projektet ”Skena och skina”.
Kontakt:
Tünde Fülöp, professor, Institutionen för fysik, Chalmers, tunde.fulop@chalmers.se, 072-986 74 40
Longqing Yi, postdoktor, Institutionen för fysik, Chalmers, longqing@chalmers.se,
031-772 68 82
Tänk om alla som jobbar inom turistnäringen skulle ha full koll på vad turisterna gör, bor, äter, tycker, gillar eller inte gillar. Om de skulle veta hur turisterna söker information på nätet och vilka kommentarer de lämnar efter sig i sociala medier. Hur skulle företagen då använda det för att utveckla den egna verksamheten?
Forskare vid turismforskningscentret ETOUR, Mittuniversitetet, har kartlagt hur turister i Halland betett sig på internet.
– Vi har genom denna kartläggning kunnat se vilka ämnen gästerna pratar om i sociala kanaler samt vad som lockar besökaren till Halland, säger Anna Bengtsson, utvecklingsledare på Destination Halland.
Ge ökad kunskap om gästernas behov
I forskningsprojektet analyseras de digitala fotspår som turisterna lämnar efter sig inför och under sitt besök i Halland. Syftet är att ge besöksnäringens många olika aktörer ökad kunskap om gästens beteende och behov. För ju bättre varje aktör blir på att ta emot sina gäster – desto mer attraktivt blir Halland som turistmål.
– Vi har utvecklat ett business intelligence-system med stor kunskap om den halländska gästen. I praktiken består systemet av en prototyp med en datamodell, ett datalager och ett web-interface som kan användas för analys och utveckling, säger Maria Lexhagen, forskare och universitetslektor på ETOUR.
Forskarna i projektet är etablerade inom business intelligence, turism och destinationsutveckling. Kombinationen av teknisk kompetens och samhällsvetare har varit en viktig komponent. ETOUR:s del i projektet är avslutat, men under 2018 ska Destination Halland börja använda verktyget för att utveckla Halland som besöksmål.
– Under projektets gång har vi fått tillgång till en stor mängd forskningsbaserad kunskap. Fokus i projektet har legat på att etablera strukturer och processer för att arbeta med statistik och data i destinationsutvecklingen och här tar vi med oss massor av ny kunskap, säger Anna Bengtsson, utvecklingsledare på Destination Halland.
Fotnot:
Region Halland har drivit projektet, Destination Halland 2020, med stöd av Europeiska Regionala Utvecklingsfonden. Destinationerna Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Hylte och Laholm har alla varit delaktiga i processen.
Kontakt:
Maria Lexhagen, forskare och universitetslektor på ETOUR, Mittuniversitetet i Östersund, 010-142 83 39
Anna Bengtsson, utvecklingsledare på Destination Halland, 072-973 28 43
– Förhoppningsvis kommer mina resultat att kunna användas inom hästdopningskontroll och därmed, på sikt, kunna minska användandet av otillåtna substanser inom hästsport, säger Annelie Hansson, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Selective androgen receptor modulators (SARM) är ämnen som hos människa ger muskeltillväxt likt anabola steroider. Men SARM har mindre biverkningar och kan därför användas som dopningspreparat, även för till exempel hästar.
Finns ingen förbjudet-lista för hästar Annelie Hansson visar nu i sin avhandling vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Uppsala universitet vilka nedbrytningsprodukter och kemiska strukturer som bör analyseras vid kontroll av hästar.
För hästar finns inte någon motsvarande lista med förbjudna substanser som den som World Anti-Doping Agency (WADA) tagit fram för människor. Däremot har organisationen International Federation of Horseracing Authorities (IFHA) tagit fram ett dokument med riktlinjer. I stort sett alla ämnen som ger en farmakologisk effekt räknas som dopning. Många nationella hästsportförbund följer dessa riktlinjer.
Kriminellt att dopa djur
Handlingar som innebär fysiskt och psykiskt lidande för djuren är förbjudna, enligt djurskyddslagen. Att medicinera ett djur inför en tävling eller vid träning under tävlingsmässiga förhållanden är förbjudet och klassas som dopning. Både tillförsel av vissa substanser och vissa fysikaliska behandlingar kan därför ha karenstider för träning och tävling. Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Nedbrytningsprodukter intressanta Vid analys av dopningsprover letar man inte enbart efter själva dopningssubstansen. Även de nedbrytningsprodukter som bildas i kroppen, så kallade metaboliter, är intressanta. Fördelen med att söka efter metaboliter är att de kan finnas kvar längre i kroppen än dopningssubstansen, vilket kan förlänga tiden för upptäckt.
– Men för att veta vilka metaboliter som man bör söka efter så måste man först ta reda på vilka som bildas. Min avhandling bidrar med kunskaper om vilka metaboliter som bildas i hästar för fyra nya dopningssubstanser och vilka metaboliter som bör eftersökas vid analys.
– Avhandlingen visar dessutom på möjliga metaboliter för en substans vars metaboliter inte studerats så mycket tidigare. Förhoppningsvis kommer mina resultat att kunna användas inom hästdopningskontroll och därmed, på sikt, kunna minska användandet av otillåtna substanser inom hästsport, säger Annelie Hansson.
”Används troligen på hästar” – Ingen av de totalt fem substanser som undersöktes har blivit godkända som läkemedel, men forskning pågår för tre av dem. Däremot kan alla köpas över internet. Flera av dem påträffas varje år i de dopningskontroller som WADA genomför, och om de förekommer i human dopning så är det mycket troligt att de även används på hästar. Därför är det viktigt att analysmetoderna för hästdopningskontroll förbättras och utvecklas. Denna avhandling är en del i det arbetet.
– Vissa patienter har svårt att förstå och använda information och råd angående sin hälsa, så kallad hälsolitteracitet, säger Ulrica Nilsson, professor vid Örebro universitet.
– I fallet att bli opererad kan det handla om att inte förstå hur man ska ta sina mediciner eller hur operationssåret ska se ut. Det kan leda till att de måste söka mer vård för komplikationer.
Vanligare med dagkirurgi
Allt fler operationer är dagkirurgi, som innebär att patienter åker hem samma dag. Det ställer krav på patienter att följa de instruktioner de får från sjukhuset. Trots att det påverkar resultatet av operationer är det ingen som tidigare undersökt hur patienter förstår hälsoinformation kopplat till hur de återhämtar sig efter sin operation.
Örebroforskarna har följt 704 patienter som genomgick dagkirurgi i Sverige mellan oktober 2015 till juli 2016. Patienterna kan svenska språket och är mellan 18 och 82 år.
61 procent av dem svarar att de förstår informationen om hälsa, sjukdomar och sjukvård. 32 procent svarar att de har svårt att förstå. 7,4 procent har mycket svårt att förstå.
Många kan inte ta till sig informationen
– Det görs ungefär 1,5 miljoner dagoperationer på vuxna personer i Sverige varje år. Det betyder att det är många, mellan 100 000 – 500 000 personer per år, som vi skickar hem efter operationen som har svårt eller mycket svårt att ta till sig och förstå sjukvårdens information, säger Ulrica Nilsson.
– Vi måste identifiera de patienter som inte förstår. Då kan vi anpassa informationen och ge dem extra stöd.
Forskarna planerar att ta detta vidare och inkludera patienter som inte har svenska som modersmål och även undersöka om informationen behöver kulturanpassas.
– I dag är det inte en jämlik vård. Människor som är vana att leta information och har lätt för att ta till sig den har bättre hälsa och återhämtar sig bättre efter en operation. Att hjälpa alla patienter att göra rätt från start är dessutom samhällsekonomiskt.
