Verbal Autopsy eller muntlig obduktion används i dag i ett 50-tal länder i världen. Laith Hussain-Alkhateeb har själv studerat hanteringen på plats i Sydafrika, och föreslår nu ett antal förändringar för att öka precision, kvalitet och produktivitet i metoden.
Förfarandet började tillämpas i Indien på 1950-talet, där forskare etablerade begreppet Verbal Autopsy. Metoden har sedan spridit sig och standardiserats under ledning av Världshälsoorganisationen WHO.
Inte bara medicinskt Metoden handlar bland annat om att intervjuarna inte måste vara läkare. Tränade fältarbetare med ett frågebatteri på en surfplatta fungerar fullgott. Stramare frågor, som besvaras med ja eller nej, kan dessutom korta intervjutiden från i snitt en timme till 20 minuter.
– Att man skulle uppnå universal täckning med tillgängliga hälsoresurser är mindre troligt. Därför har vi utvecklat ett nytt förhållningssätt, utan läkare och med mer automatiserade modeller. Verktygen är uppdaterade, mer standardiserade, och vi har också fört in andra faktorer än de rent medicinska för att bidra till bättre kunskaper om dödsfallen, säger Laith Hussain-Alkhateeb.
Det handlar bland annat om att öka kunskapen om hur hälsovården fungerar, sociala faktorer, tro och tradition. Om varför folk ibland väljer bort att söka vård när någon insjuknar, och vad de efterlevande själva tror att dödsfallet beror på. Kunskaper som också kan vara viktiga för dem som styr över vårdresurserna.
Migration driver på Att jämföra regioner med varandra och över tid, med hänsyn taget till vårdsystem, sociala faktorer och annat, kräver välutvecklade och standardiserade verktyg. Sverige driver på och Laith Hussain-Alkhateeb har deltagit i utvecklingen av verktyg som möjliggör dessa jämförelser, också i rikare delar av världen.
– Metoden behövs inte nödvändigtvis bara i områden som saknar system för registrering. Många länder har solida system för att fastställa dödsorsaker, men globalisering och migration sätter systemen på prov. Möten mellan språk och kulturer kan leda till felaktiga klassificeringar också i etablerade system, konstaterar Laith Hussain-Alkhateeb.
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut har gjort en kunskapssammanställning när det gäller främmande invasiva växter i Sverige och hur dessa sprids via transportsystemet.
Främmande arter som kan bli ett problem bör uppmärksammas i tid, exempelvis genom svartlistning, menar forskarna bakom studien.
– En invasiv art kan orsaka stora problem för den biologiska mångfalden, men även för näringsliv som fiske, skogs- och jordbruk och kan leda till stora kostnader för samhället, säger Georg Tschan, forskare på VTI.
Förslag på åtgärder mot växter som åker skjuts
Det behövs en regelbunden övervakningsverksamhet som listar problematiska och potentiellt invasiva arter. Alla fynd av främmande och invasiva arter bör registreras i en lättillgänglig och användarvänlig databas, vilken koordineras med liknande databaser i grannländerna.
Större populationer av främmande och invasiva arter måste karteras. Populationerna ska följas upp för att kunna spåra förändringar.
Grundläggande kunskaper om invasiva och svartlistade arter måste förmedlas till allmänheten. Det är också ett utmärkt tillfälle att värna om naturen kring oss.
Biologiska invasioner gynnas särskilt av de ökande trafik- och transportvolymerna. För att ta itu med invasioner måste man också ta itu med trafiken.
Transportinfrastrukturen är en av de viktigaste spridningsvägarna för invasiva växtarter. Mer forskning behöver också göras för att undersöka hur trafiken bidrar till spridning lokalt.
– Spridning i transportrelaterade miljöer sker mest genom underhållsarbeten, förflyttning av massor och motorfordon, men i vilken utsträckning och hur detta kan åtgärdas behöver utredas vidare, säger Georg Tschan.
Därför behövs nya, mer systematiska studier i Skandinavien som undersöker hur trafiken, samt drift och underhåll av transportinfrastrukturen bidrar lokalt till spridning.
Forskarna har ägnat rapporten speciellt åt tre invasiva växter: jätteloka, blomsterlupin och malörtsambrosia.
Invasiva arter
En invasiv art är en främmande djur- eller växtart som har introducerats i en miljö där den inte finns naturligt. I den nya miljön riskerar den att spridas snabbt, exempelvis för att den inte har några naturliga fiender. Exempel i Sverige är jätteloka och mårdhund.
Regeringen presenterade i februari 2018 nya lagförslag om invasiva främmande arter. Målet är att sätta igång ett kraftfullt arbete mot invasiva arter i Sverige. Förslagen ska också se till att Sverige lever upp till de skyldigheter som finns enligt en EU-förordning som trädde i kraft 2015.
På uppdrag av Trafikverket har VTI granskat den internationella litteraturen inom ämnet, identifierat forskningsbehov och rekommenderat strategier för framgångsrika motåtgärder.
– Syftet är att nyttja ungdomarnas engagemang kring spelintresset för att motivera dem att göra klart sina studier eller på andra sätt ta sig närmare arbetsmarknaden, säger Katrin Dannberg, projektledare och adjunkt i medier, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde.
I Sverige är sysselsättningsutvecklingen positiv. Bland unga har arbetslösheten inte varit så låg som för närvarade på många år. Samtidigt finns det unga kvinnor och män som inte påverkas nämnvärt av konjunkturen. Projektet har identifierat tre ungdomsgrupper med störst svårighet att komma in på arbetsmarknaden: unga med utländsk bakgrund, funktionsvariationer och de som inte har fullständiga gymnasiebetyg.
– Gapet blir allt större mellan de som etablerat sig på arbetsmarknaden och de som står utanför, menar forskarna.
Studio Ludum, som det nya projektet heter, handlar därför om att hitta nya vägar för att långsiktigt förbättra möjligheterna för unga att etablera sig på arbetsmarknaden.
Spelintresset som motivation – Konceptet går ut på att skapa en spelifierad verksamhet. Spelifiering handlar om att använda mekanismer som är vanliga inom spel, exempelvis tydliga regler och målsättningar som motiverar och belönar spelaren. I projektet kommer vi att använda den naturliga dragkraft som spel har för att skapa ett engagemang hos deltagarna, säger Katrin Dannberg.
Studio Ludum vänder sig till spel- och spelkulturintresserade tjejer och killar (15-24 år) som varken arbetar eller studerar. Projektidén tar avstamp i en i förstudie, projektet Spel som etableringsverktyg, som genomfördes vid Högskolan i Skövdes dataspelsutbildningar under 2017.
– Under hösten kommer vi bygga upp verksamheten och anställa personer som brinner för spel och har ett engagemang för att stötta de ungdomar som kommer bli deltagare i projektet, avslutar Katrin Dannberg.
Studio Ludum startar i augusti 2018.
Högskolan i Skövde har fått medel från Europeiska socialfonden (ESF) för att genomföra ett treårigt innovationsprojekt. Målet är att testa nya arbetssätt för att stötta unga dataspelsintresserade personer som har svårt att hitta en plats på arbetsmarknaden.
Kontakt
Katrin Dannberg, adjunkt i medier, estetik och berättande, Högskolan i Skövde, katrin.dannberg@his.se, 0500-448 802
– Vi tänker att forskningen är särskilt intressant nu i tider av lärarbrist och ökade behov av kompetensförsörjning. För lärarutbildare, rent generellt, är det viktigt att känna till vilka motiv och drivkrafter som lärarstudenter har för att bli lärare, så att utbildningen kan möta deras erfarenheter och motiv. Men också för att kunna utmana studenterna i deras föreställningar och ge dem realistiska förväntningar på läraryrket, säger Ulrika Bergmark, biträdande professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet.
Hon och forskarkollegorna Stefan Lundström, Lena Manderstedt och Annbritt Palo har i en ny studie, publicerad i European Journal of Teacher Education, analyserat över 250 brev som studenter antagna till tre olika lärarutbildningar på Luleå tekniska universitet skrivit i början av sin utbildning.
I breven framträder fyra huvudanledningar till att studenterna vill bli lärare:
Skapa goda skolupplevelser: Kopplar till den egna skoltiden. Studenter med positiva skolerfarenheter vill gärna återskapa dem. De som har negativa upplevelser med sig vill förändra skolan till det bättre.
Få ett givande yrke: Bland blivande gymnasielärare återkommer skäl som att få en universitetsexamen, ett tryggt heltidsjobb och ett meningsfullt och utvecklande yrke. Blivande lärare för yngre årskurser betonar hur viktigt det är för dem att i framtiden få arbeta med människor, speciellt barn.
Fostra goda medborgare: Många lärarstudenter vill göra skillnad, både för enskilda elever och för samhället i stort.
Vikten av värdefull kunskap: De blivande lärarna lyfter fram vikten av goda ämneskunskaper och ett engagemang för sina ämnen. Vanligast bland studenter som ska bli gymnasielärare.
– Ju yngre elever studenterna ska bli lärare för, desto mer altruistiska är skälen till att de söker sig till yrket. Få tar upp saker som lön och anställningstrygghet, trots att det ofta är just den typen av externa motiv som lyfts fram i diskussionen om hur vi ska få fler lärare i Sverige, säger Stefan Lundström, universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning.
Ulrika Bergmark säger att det är tydligt att lärarstudenterna förväntar sig ett yrke som är utvecklande och ger dem mycket personligen.
– Det sätter ljuset på vikten av kompetensutveckling och att arbetsgivare skapar förutsättningar och tid för det.
Kontakt:
Ulrika Bergmark, biträdande professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet, ulrika.bergmark@ltu.se, 0920-49 10 36
Lena Manderstedt, universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning, lena.manderstedt@ltu.se, 0920-49 19 62
Både grå- och klibbal kan angripas av P. x alni, men klibbalen är betydligt känsligare. Då klibbalen inte verkar ha genetiska förutsättningar att anpassa sig till parasiten, kommer angreppen att öka under de kommande årtiondena. Det menar Miguel Angel Redondo, forskare vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU.
Släktet Phytophthora består av en lång rad arter, varav många orsakar sjukdom på växter som är viktiga i jordbruket (till exempel potatisbladmögel/brunröta) eller handeln. Under de senaste årtiondena har Phytophthora-arter dock även rapporterats angripa träd i södra Sverige, såsom al, ek och bok, och dessa patogener befaras få omfattande inverkan på svensk skogshälsa.
Phytophthora alni är en skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen på alträd. Bild: Miguel Angel Redondo
Import viktig spridningskälla Miguel Angel Redondo har undersökt parasitsvamparnas introduktions- och angreppsvägar, spridningsmönster, och långsiktiga effekt på svenska trädpopulationer. När Redondo och hans kollegor jämförde artrikedomen i plantskolor, stadsskogar, beteshagar, stränder och naturliga skogar visade det sig att människans hantering av växtmaterial tycks bidra till spridningen av patogenerna. Flest Phytophthora-arter fann de i plantskolor, och det fanns fler arter i stadsskogar än i naturliga skogar.
– Vi tror att importerat växtmaterial, främst till plantskolor, är en viktig introduktionsväg för dessa arter, säger Redondo. Vi har med andra ord i princip betalat för att få hit dem. Från plantskolorna har de sedan spridits till naturliga ekosystem.
Tre arter som inte förekommer naturligt i Sverige påträffades till och med i samtliga undersökta miljöer: P. plurivora, P. cambivora, och P. cactorum. De kan alla angripa ett stort antal arter, men boken är särskilt utsatt. Eftersom de har etablerats i Sverige, och därefter kunnat fortplanta sig och spridas i olika ekosystem, kan de beskrivas som invasiva arter, och det kan komma att krävas särskilda skötselplaner för att kontrollera dem i framtiden.
Kyla begränsar spridningen norrut Även om många Phytophthora-arter kan introduceras och spridas med människans hjälp, är inte alla kapabla att etablera sig permanent överallt. När forskarna studerade artförekomsten längs en klimatgradient kunde de se att arterna var färre i kallare delar av landet, vilket tyder på att vissa arter inte klarar av låga temperaturer.
Sådana skillnader var också tydliga i en särskild studie av två relativt nyinkomna arter som är specialiserade på alar, Phytophthora x alni och P. uniformis.
Parasitsvampen Phytophtora
Phytophthora alni är ett artkomplex av skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen på alträd. Arten upptäcktes i England 1993 och rapporterades i Sverige 1999. I England beräknas en femtedel av alla alar vara angripna, i synnerhet klibbal. Tre arter har identifierats, och det har spekulerats i att P. x alni är resultatet av en korsning mellan de andra två, P. uniformis och P. multiformis. Av dessa har främst x alni och uniformis påträffats i Sverige. Såväl klibbal som gråal angrips, men klibbalen är mer känslig.
– Vi har letat efter angripna klibbalar längs sexton svenska åar och älvar, från Gävleån i norr till Kävlingeån i söder, och undersökt vilken art som står för angreppet. P. uniformis påträffades i hela landet, medan P. x alni endast återfanns i de södra delarna och närmast kusten.
Forskarna tror att P. x alni är mer känslig än P. uniformis för kalla vintrar och långvarig frost och därför inte har kunnat etablera sig längre norrut – än så länge.
– Naturligtvis är risken stor att parasiten flyttar längre norrut i landet om, eller snarare när, medeltemperaturen stiger och vintrarna blir kortare, säger Redondo.
Dålig anpassningsbarhet hos alarna Eftersom P. x alni är känd som den mer aggressiva av de två, bådar detta scenario dåligt för alens framtid. Redondo ville därför undersöka trädens potential för anpassning till de två skadegörarna. Han samlade in klibbalsfrön från områden angripna av respektive patogen och från jämförbara områden utan spår av parasiterna, lät fröna gro och gjorde sedan infektionsförsök på plantorna.
– Tanken var att de ”oinvaderade” områdena symboliserar trädpopulationen innan parasiten kom dit. Om träden kunnat anpassa sig till angreppet borde de känsligaste träden ha försvunnit i de invaderade områdena, medan de kvarvarande har högre motståndskraft.
Resultaten visade att detta stämde för P. uniformis; de skogar som inte utsatts för infektioner hade inte genomgått någon anpassning och hade fler känsliga individer. Detta gällde dock inte för P. x alni; invaderade och oinvaderade områden hade samma genomsnittliga känslighet.
– Detta visar att klibbalen inte har någon stark genetisk komponent för motståndskraft mot P. x alni och alltså kommer att ha svårare att anpassa sig till denna patogen än till P. uniformis. Det gör naturligtvis en framtida utvidgning av denna arts område ännu mer allvarlig för alens vidkommande, avslutar Redondo.
Kontakt:
Miguel Angel Redondo, doktorandInstitutionen för skoglig mykologi och växtpatologi
Sveriges lantbruksuniversitet, miguel.angel.redondo@slu.se
Gran är ett av Sveriges vanligaste träslag och används ofta till husfasader och liknande. Men olika delar av stammen har olika egenskaper och valet av virke är därför viktigt om man vill ha en panel som håller länge. Trots det tas idag ingen hänsyn till detta för virke till exempelvis husfasader.
Utsatte målat trä för väder och vind Vid institutionen för skog och träteknik på Linnéuniversitetet har man sedan lång tid tillbaka forskat om beständigheten hos målat trä. Under fem års tid har ett försök genomförts vid Asa försökspark, där målade paneler av virke från gran exponerats för väder och vind i 45 graders lutning.
Panelerna var målade med kommersiell alkyd-, akrylat-, linolje- eller slamfärg. Virket bestod av kärnved (från trädets mitt) eller splintved (från trädets yttre del), med två olika årsringsbredder: frodvuxet, det vill säga över 4 mm, och senvuxet, under 4 mm.
– Vi fann att paneler med breda årsringar hade färre sprickor än de med smala. Detta gällde framför allt paneler målade med slamfärg. Minst sprickor hade paneler av frodvuxen kärnved målade med slamfärg, säger Tinh Sjökvist, doktorand i skog och träteknik.
Inget mögel på rödmålat trä När det gäller påväxt av mögel på ytan visade det sig att paneler med kärnved påverkades minst. Forskarna fann även en tydlig effekt av kulören. Panelerna målad med röd färg var efter fem år helt fria från påväxt, medan samtliga vita paneler hade en varierad grad av nedsmutsning och påväxt.
– Vi kan alltså uttryckligen se att valet av virke har en tydlig effekt på hållbarheten för en målad panel, på flera olika sätt. Detta är ett viktigt stöd för vår vidare forskning med målet att utveckla målade träprodukter med högre hållbarhet och längre underhållsintervall, säger Åsa Blom, docent och prefekt vid institutionen för skog och träteknik.
Kontakt:
Tinh Sjökvist, doktorand i skog och träteknik, tinh.sjokvist@lnu.se, 070-379 42 10,
Åsa Blom, docent och prefekt vid institutionen för skog och träteknik, asa.blom@lnu.se, 070-687 05 15,
För drygt tio år sedan visade forskargruppen Twincities vid Linköpings universitet att det fanns betydande skillnader i folkhälsan mellan tvillingstäderna Linköping och Norrköping. Linköpings befolkning var friskare inom nästan alla sjukdomsgrupper.
– De kanske mest betydande skillnaderna som framkom vid vår analys av folkhälsodata i tvillingstäderna för tio år sedan gällde risken för hjärt-kärlsjuklighet. I en jämförelse mellan de femton största städerna i Sverige framkom då att kvinnor i Norrköping hade den högsta dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar jämfört med andra svenska städer som Eskilstuna, Borås, Uppsala eller Västerås.
– Dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar var omkring 30 procent högre för kvinnor i Norrköping än bland Linköpingskvinnorna, säger Tomas Faresjö, professor vid institutionen för medicin och hälsa, IMH.
Skillnaden mellan tvillingstäderna ökar
Nu har LiU-forskarna gjort en ny analys av läget. Hjärt-kärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Men under det senaste decenniet har hjärt-kärlsjukdomarna minskat. Minskningen anses bero på bättre sjukvård och nya läkemedel, men även befolkningens kost- och motionsvanor har blivit sundare och rökningen har minskat. Hjärt-kärldödligheten har också gått ner tydligt i både Linköping och Norrköping under det senaste decenniet.
Men skillnaden mellan städerna har inte försvunnit.
– Vår analys av data i dag visar att denna skillnad mellan städerna i hjärt-kärldödlighet tvärtom har ökat över tiden. I dag är dödligheten i hjärt-kärlssjukdom omkring 60 procent högre bland Norrköpingskvinnorna jämfört med kvinnorna i Linköping, säger Tomas Faresjö.
För männen har skillnaden också ökat något, till 38 procent högre hjärt-kärldödlighet i Norrköping. För tio år sedan var skillnaden 30 procent. Hälsoskillnader mellan städerna har under åren lett till att politikerna byggt ut hjärtsjukvården vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Numera utförs även ballongvidgning av kranskärl på Vrinnevisjukhuset, men enbart på vardagar och under dagtid. Övrig tid får, som tidigare, dessa patienter åka med blåljusambulans till Universitetssjukhuset i Linköping.
Skillnad socialt en förklaring
Forskarna menar att de hälsoskillnader som fortfarande finns inte förklaras av skillnader i hälso- och sjukvård. I stället hör de ihop med städernas olikartade socialhistoria och att den sociala sammansättningen därmed skiljer sig åt i de båda städerna.
– Det gäller skillnader från den tidiga barndomen, exempelvis andelen småbarn som ammas eller rökning i småbarnsfamiljer. Men också skillnader i arbetslöshet, risk för arbetsskador, skillnader i tilliten till andra, valdeltagande och risk för våldsbrott. Att den ojämlika hälsan inte minskar över tiden mellan befolkningen i tvillingstäderna Linköping och Norrköping är bekymmersamt och negativt för hela vår region, säger Hans Nilsson, professor vid institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, ISAK.
I en ny studie presenterar en internationell forskargrupp, ledd från Uppsala universitet, nya rön kring mitokondriens evolutionära ursprung.
Mitokondrier är viktiga organeller (organ inuti celler) som är mest kända för sina energiomvandlande egenskaper som producerar bränsle för våra celler. Mitokondrierna utgör viktiga kännetecken för så kallade eukaryota celler, sådana komplexa celltyper som i stort sett alla levande saker som kan ses med det nakna ögat är uppbyggda av.Det kan till exempel handla om människor, djur, växter eller svampar. Det faktum att alla eukaryota celler har (eller en gång hade) mitokondrie indikerar att uppkomsten av dessa förmodligen spelade en djupgående roll för utvecklingen av komplexa eukaryota celler.
– Tidigare forskning har uppvisat starka bevis för att mitokondrier är släkt med bakteriegruppen alphaproteobakterier. Från vilken gren i detta släktträd mitokondrien utvecklades är fortfarande oklart – olika studier har pekat mot väldigt olika grupper. För att förstå mitokondriens, och även eukaryoternas, ursprung är det avgörande att känna till mitokondriens förfader, säger studiens försteförfattare Joran Martijn, postdoktor vid institutionen för cell och molekylärbiologi, Uppsala universitet.
Parasiter som lever inuti cellerna
En del forskare har föreslagit att mitokondrien utvecklades från Rickettsiales en parasitisk grupp bakterier som, liksom mitokondrier, lever inuti eukaryota celler och generellt är helt beroende av sin värd för att överleva. Gruppens största kändis är Rickettsia prowazekii, som orsakar tyfus hos människor.
– Vi tror att det finns två huvudanledningar till bristen på konsensus gällande mitokondriens förfader. För det första är det möjligt att nu levande släktingar helt enkelt inte har upptäckts ännu – om de ens finns fortfarande.
– För det andra är rekonstruktionen av mitokondriens evolutionära historia extremt utmanande och kan lätt leda till väldigt olika, och därför motstridiga, resultat, säger Thijs Ettema, forskare vid institutionen för cell och molekylärbiologi, Uppsala universitet, som lett forskargruppens arbete.
Utvecklades sida vid sida
Uppsalaforskarna bestämde sig för att tackla detta dödläge med hjälp av ett djärvt angreppsätt. Genom att analysera stora mängder av sekvenseringsdata från Stilla havet och Atlanten lyckades de identifiera flera grupper av alphaproteobakterier som inte var kända sedan tidigare. Genom att använda nyligen utvecklades metoder lyckades forskargruppen rekonstruera genomen hos över 40 olika alphaproteobakterier, tillhörande 12 olika grupper.
– Det expanderade urvalet av genom var till stor hjälp i vårt arbete med att precisera mitokondriens position. Vi hoppades att vi genom att använda en mer balanserad uppsättning alphaproteobakterier kunde komma förbi en del av de problem som tidigare studier brottats med, säger Joran Martijn.
Oväntat nog visade forskarnas analyser på en ny position för mitokondrien, utanför alphaproteobakteriernas släktträd. Dessa resultat indikerar att mitokondrien inte är närmsta släkting till någon av de identifierade grupperna av alphaproteobakterier, Rickettsiales inkluderad. Det verkar snarare som att mitokondrien utvecklades från en gemensam förfader som senare gav upphov till alla nu kända alphaproteobakterier.
– Vi misstänker att den populära Rickettsiales-förklaringen är resultatet av ett metodologiskt felsteg. Mitokondrien och Rickettsiales har utvecklats under väldigt liknande förhållanden, vilket kan ha resulterat i mycket liknande, men oberoende, evolutionssätt och sekvensmönster. Detta kan ha komplicerat tidigare försök att bestämma mitokondriens evolutionära ursprung, förklarar Joran Martijn.
Forskarna lyckades inte identifiera några idag levande släktingar till mitokondriens anfader i studien.
– Det var en liten besvikelse förstås. Men kanske har vi letat på fel ställe. I den här studien fokuserade vi på världshaven eftersom dessa är kända för att innehålla mängder av okaraktäriserade alphaproteobakterier, säger Thijs Ettema.
Thijs Ettema och hans team kommer att fortsätta sin jakt på mitokondriesläktingar.
– Avslöjandet av mitokondriens härkomst är nyckeln till förståelsen för hur komplext liv uppstod på jorden. Om moderna släktingar till mitokondrien fortfarande existerar är jag säker på att vi någon gång kommer att hitta dem, säger Thijs Ettema.
Celler hos så skilda livsformer som jäst, människor och växter använder två huvudsakliga nedbrytningssystem för att bli av med oönskade proteiner och avfallsprodukter från cellmaskineriet.
Två sätt att slåss
Det ena består av proteasomer, som framförallt är nedbrytningsplatser för enskilda felveckade och kortlivade reglerande proteiner. Proteasomerna är livsnödvändiga för styrningen av växters tillväxt och utveckling, men de är dessutom en viktig del av immunförsvaret genom förmågan att bryta ned främmande proteiner. Det är väl känt att flera bakterier och andra sjukdomsframkallande organismer har utvecklat särskilda vapen som hämmar proteasomernas funktion, och därmed bereder väg för fortsatt infektion.
Som modellväxt användes backtrav, en klassisk art i den växtgenetiska forskningen.
I det andra systemet, autofagi, används specialiserade blåsor för att transportera cellinnehåll till cellulära nedbrytningsorgan som bryter ned och återvinner cellinnehåll. Det Daniel Hofius forskargrupp nu visar är att autofagi har en liknande roll i växters immunförsvar och att det finns bakterier som har utvecklat sätt att ”kapa” autofagin för att slå ut proteasomer, och därmed bana väg för allvarliga sjukdomsangrepp på växter.
Kapprustning genom växtförädling
– Den här upptäckten är ett bra exempel på den ständigt pågående evolutionära kapprustningen mellan växter och deras patogener. De försvarsvapen som växterna utvecklar som skydd mot sjukdom övervinns förr eller senare av en eller annan patogen, och vi har hittat ett exempel där vapnen vänds emot växten själv, säger Suayib Üstün, som är postdoktor vid SLU och artikelns huvudförfattare.
– Vi ser de här nya kunskaperna om samspelet mellan autofagi och proteasomer i växternas immunförsvar som ett viktigt framsteg, säger Daniel Hofius, som är professor vid SLU:s institution för växtbiologi. Vi har identifierat de ”målproteiner” som bakterien riktar in sig på för att manipulera autofagisystemet vid infektion, och denna kunskap ger oss stora möjligheter att förädla fram grödor med bättre motståndskraft mot sjukdomar som orsakas av såväl bakterier som andra smittämnen.
– Att stärka växternas proteasomfunktion kan vara en helt ny och alternativ strategi vid förädling av grödor med större patogentolerans, understryker Suayib Üstün.
Pseudomonas-infekterade plantor där autofagiska vesiklar märkts med grön fluorescens (Foto: Suayib Üstün)
Forskning visar att fler personer har valt att ta ut sin pension innan 65 år efter det att kraven på sjukersättning höjdes. I synnerhet gäller det för låginkomsttagare med sjukskrivningshistorik.
– Efter åtstramningarna i sjukersättningen har inkomstpensionen blivit en viktig säkerhetsventil för många med nedsatt arbetsförmåga. Pensionsgruppens förslag innebär att denna säkerhetsventil kommer att stängas. I förslaget nämns den problematiken, men det saknas konkreta strategier eller lösningar som riktar sig mot dessa personer, säger Johannes Hagen, universitetslektor i nationalekonomi på Jönköping University.
Stärkt drivkraft för arbetsgivaren
Tillsammans med Hannes Malmberg, postdoktor i nationalekonomi vid Stanford, presenterar han i en rapport en ny modell för sjukersättning, för att stärka arbetsgivarnas drivkrafter till att behålla äldre arbetskraft.
En grundläggande problematik som Hagen och Malmberg utgått ifrån i sin analys är att staten, snarare än arbetsgivaren, bär den största delen av kostnaden för sjukersättningen. Det gör att arbetsgivare har relativt svaga ekonomiska drivkrafter jämfört med staten för att hålla nere sjukersättningstalen.
I rapporten föreslår Hagen och Malmberg ett system där ett större kostnadsansvar för sjukersättningar läggs på arbetsgivarna. Med kommunsektorn som exempel, visar man hur specifika incitament ska stärka drivkrafterna till att minska sjukskrivningsantalen.
– Vi föreslår ett system där kommuner och landsting själva ansvarar för sina anställdas sjukersättningskostnader när dessa är högre än förväntat. Arbetsgivare som har lägre faktiska kostnader än förväntat belönas på motsvarande sätt genom ersättning från staten. Staten bär alltså fortfarande den fulla kostnaden för sjukersättningen i sin helhet, medan kommuner och landsting bär den fulla kostnaden av extra sjukersättningar. Förväntade kostnader beräknas utifrån personalens sammansättning när det gäller exempelvis ålder, kön och utbildningsnivå, säger Johannes Hagen.
Ska möjliggöra höjd pensionsålder
– Förhoppningen med vårt förslag är att det ska möjliggöra en höjd pensionsålder, samtidigt som sjukersättningssystemet skyddar de verkligt behövande på ett träffsäkert sätt. Vi vill också få till en diskussion som leder mot att pensionssystemet och socialförsäkringssystemet samverkar. Modellen är lätt att implementera och vi hoppas att den kommer att övervägas, säger Johannes Hagen.
SNS är en mötesplats för kunskapsbaserad dialog om centrala samhällsfrågor och medlemmarna består av företag, myndigheter och organisationer. Rapporten från Johannes Hagen och Hannes Malmberg är del inom SNS-projektet ”Nya utmaningar för pensionssystemet” som tar upp frågor kring både tjänstepensionen och den allmänna pensionen.
Fotnot: Pensionsgruppen består av ledamöter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Kontakt:
Johannes Hagen, fil.dr och forskare i nationalekonomi vid Jönköping International Business School, Jönköping University, johannes.hagen@ju.se, 036-10 18 26
Allt färre jordbrukarhushåll räknas som fattiga, visar en ny studie. Ojämlikheten i förvärvsinkomster har också minskat. Där skiljer sig det svenska jordbruket från mängden: I Sverige liksom de flesta andra västländer har inkomstojämlikheten i befolkningen ökat sedan 1990-talet.
Studien är gjord av forskare på AgriFood Economics Centre vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet och SLU, och omfattar 43 000 jordbrukarhushåll under perioden 1997 till 2012. Jordbruket har genomgått en omfattande strukturomvandling vilket kan ha påverkat inkomstspridningen och andelen fattiga bland jordbrukarhushållen.
– Våra resultat visar att ojämlikheten i totala disponibla inkomster är oförändrad över perioden medan den har minskat om man bortser från inkomster av kapital eller bara ser till jordbrukarnas förvärvsinkomster, säger docent Martin Nordin, en av rapportens författare.
Jordbrukarhushållen trotsar trenden
Samtidigt har andelen fattiga jordbrukarhushåll enligt EU:s definition – de vars disponibla inkomster är lägre än 60 procent av landets medianinkomst – minskat.
– Detta skiljer sig från den allmänna utvecklingen under perioden som visar ökad ojämlikhet i såväl totala disponibla inkomster som förvärvsinkomster och en ökad andel fattiga hushåll i befolkningen som helhet, konstaterar docent Sören Höjgård, den andre författaren till studien.
Studien visar också att minskningen av ojämlikheten i förvärvsinkomster inte beror på att inkomsterna från jordbruk fördelats jämnare utan på att jordbrukarhushållens inkomster från annan verksamhet blivit mer jämt fördelad.
– Strukturomvandlingen tycks inte ha påverkat spridningen i jordbruksinkomster. Däremot kan den ha ökat jordbrukarhushållens intresse för att bedriva verksamhet utanför jordbruket, noterar Martin Nordin.
Ensamstående kvinnlig lantbrukare oftare fattig
Andelen fattiga är störst inom köttproduktionen och minst inom spannmålsproduktionen men utvecklingen går mot en minskad andel fattiga jordbrukarhushåll oavsett produktionsinriktning. Familjestrukturen har däremot stor betydelse för både nivå och förändring av andelen fattiga jordbrukarhushåll.
– Andelen fattiga är betydligt större bland jordbrukare utan partner och ser också ut att ha ökat något under perioden. Bland kvinnliga jordbrukare utan partner är mer än var fjärde jordbrukare fattig, fortsätter Sören Höjgård.
Andelen fattiga inom jordbruket har nästan halverats under den studerade perioden och låg år 2012 på samma nivå – ca 14 % – som för befolkningen i stort. För befolkningen som helhet beror fattigdom emellertid i hög grad på arbetslöshet. Bland dem som i likhet med jordbrukarna förvärvsarbetar var andelen fattiga hushåll i hela befolkningen endast 6,7 %.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Vårkollen, som är ett så kallat medborgarforskningsprojekt där frivilliga och professionella forskare samarbetar, genomfördes för första gången 2015. Varje år har tusentals observationer rapporterats in om blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning, och tidigare år har till exempel björkarnas lövsprickning hunnit en bra bit längre norrut än vad som var normalt för 100 år sedan.
Bidrar till vetenskaplig kunskap – Vi vill stimulera intresset för att spana efter vårtecken och gläds år den stora uppslutning Vårkollen fått tidigare år. Det är också roligt att kunna visa att vårteckenspanare bidrar till vetenskaplig kunskap, säger Eva Waldemarson, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen.
I år kom vårtemperaturerna ovanligt sent till södra Sverige och det blir därför spännande att se hur vårväxterna påverkats av detta i landets olika delar. När våren startar sent är det inte ovanligt att den blir mer komprimerad och att många vårtecken dyker upp samtidigt. I år har ju dessutom stora delar av landet fått stora mängder snö, vilket gör att många vårtecken hålls tillbaka tills snön smält bort. Det finns alltså fortfarande många vårtecken kvar att längta till innan lövsprickningen och därmed våren är fullbordad. Genom att delta i Vårkollen kan var och en hjälpa till att besvara frågan hur långt vårtecknen hunnit hemmavid just kring Valborg i år.
Tidigare vår med klimatförändring
Klimatförändringen har tydligt påverkat både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet. De senaste sju åren har till exempel vitsippornas blomning och björkarnas lövsprickning startat knappt två veckor tidigare än vad som var normalt för 100 år sedan.
– Eftersom vårtecknens ankomst dokumenterades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av ett landsomfattande nätverk av observatörer kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Kjell Bolmgren från SLU, som är samordnare för Svenska fenologinätverket.
Vårkollen är en del av en större miljöövervakning, där frivilliga bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och tidpunkten när olika arter är aktiva är grundläggande egenskaper i naturen är det många som påverkas när naturens kalender ändras. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på sådana som är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och som därmed behöver kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras som en effekt av klimatförändringen.
Vårkollen tar emot vårtecken-observationer från och med den 29 april till och med den 1 maj. Resultatet publiceras på eftermiddagen den 2 maj.
Kontakt:
Kjell Bolmgren, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket, kjell.bolmgren@slu.se, 0730-670365, www.naturenskalender.se
Eva Waldemarson, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen, ordforande@svenskbotanik.se, 070-229 98 49, www.svenskbotanik.se
Det blir allt vanligare med särskilda intressegrupper på sociala medier för olika typer av stöd, exempelvis vid långvarig sjukdom eller vid förlust av ett barn, som komplement till den traditionella stödverksamheten med fysiska träffar. Gemensamt för både digitala och fysiska möten är att de ger sörjande föräldrar möjlighet att träffa andra i samma situation, samtidigt som mobil teknologi har skapat nya lösningar.
Lättare att skriva av sig än prata ibland – Genom sociala medier har medlemmarna tillgång till stödgruppen dygnet runt, oberoende av var de bor och när på dygnet de behöver stöd. Samtidigt upplever många föräldrar möjligheten att skriva av sig i sociala medier som ett bra komplement till samtal vid de möten som fysiska stödföreningar ordnar. Ibland är det lättare att skriva än att prata inför andra om det svåra som inträffat, säger Ylva Hård af Segerstad, docent vid institutionen för tillämpad IT.
Ylva Hård af Segerstad har i flera studier tittat närmare på digitala forum. Framförallt har hon studerat en sluten Facebook-grupp med drygt 1900 medlemmar som funnits sedan 2011 och som drivs av föreningen ”Vi som har förlorat ett barn”. Genom enkätundersökningar, intervjuer och deltagarobservationer har hon kunnat se vilket stöd som gruppen ger medlemmarna, interaktionen mellan medlemmarna samt mönster för vad användarna har behov av att dela med sig av i forumet.
Trygghet för den som vaknar med ångest mitt i natten – I den digitala stödgruppen är det i princip obegränsad tillgång till personer att komma i kontakt med och ingen gräns för hur ofta du får vända dig till forumet och ventilera praktiska och existentiella frågor, till skillnad från off-linegrupperna som begränsas av det fysiska mötet. Det upplevs som en stor trygghet för dem som kanske vaknar mitt i natten med ångest och som omedelbart känner behov av att komma i kontakt med någon i samma situation, säger hon.
Facebookgruppen är sluten och modererad och medlemmarna kan behålla en viss grad av anonymitet gentemot varandra och omvärlden. Moderatorerna ger endast föräldrar som förlorat barn tillträde vilket ger medlemmarna tryggheten att veta att det som delas i gruppen bara kan ses av personer med liknande erfarenheter. Samtidigt begränsar sig sörjande föräldrar inte bara till en enda on-linegrupp.
– Våra studier visar även att många sörjande föräldrar är engagerade i flera digitala forum samtidigt, exempelvis andra Facebook-grupper som är mer specifika, exempelvis för dem som förlorat en tvilling eller mist barn i cancer. Det är ett sätt att bredda sina kontaktytor och därmed få stöd av andra med likartade upplevelser, säger Ylva Hård af Segerstad.
Hård af Segerstad, Y., Sand, P., and Nilsson, S., 2018. Addressing the Elephant in the Room. Social Media and the Needs of Adolescents and Young Adults with Cancer to Talk about Death. In Proceedings of the The 4th International Death Online Research Symposium (DORS4) (University of Hull, Hull, UK, August, 15-17, 2018 2018).
I sin avhandling har Lena Eckerholm, Göteborgs universitet, intervjuat 22 klasslärare om hur de undervisar i läsförståelse i årskurs 4–6. Lärarnas bedömning var att de begränsades av brist både på tid och på materiella resurser.
– Hos lärarna framtonar en frustration över att de inte kan genomföra den undervisning som de har intentioner om att genomföra. Lärarna begränsades av brist på tid, personal och materiell utrustning. Det handlade bland annat om ej inköpta eller uppdaterade digitala talböcker och datorer, avsaknad av bra skolbibliotek eller om att specialpedagogernas tid ibland inte räckte till i den utsträckning som motsvarade elevernas behov, säger hon.
Undervisningen formas av begränsade förutsättningar
Både de sociala och ekonomiska förutsättningarna fick inflytande på vilka resultat som kunde uppnås. Lärarna uppfattade att undervisningen på så sätt blev formad av ekonomiska betingelser som inte alltid stämde överens med vad som var formulerat i olika styrdokument.
Lena Eckerholm ville även undersöka lärares resonemang om vilka arbetsmetoder och lässtrategier som gav stöd åt undervisning och som leder till att elevernas läsförståelse utvecklas gynnsamt. Avsikten var att relatera lärarnas resonemang om läsundervisningen till de förutsättningar som finns inom skolans organisation.
Avhandlingen visar att lärarna ansåg att de själva i vissa stycken saknade kunskaper för att kunna hjälpa alla elever, särskilt de som hade behov av extra stödinsatser. Därtill hade kompetensutvecklingen i läsförståelse inte varit tillräcklig.
Otillräcklig kompetens
Lärarna gav även uttryck för läsningens centrala roll i skolan och framhävde det egna behovet av fördjupade kunskaper, både om den teoretiska bakgrunden till läsning och om en undervisning som utvecklar elevernas läsförståelse.
– Klart uttalade önskemål var exempelvis kunskaper om lässtrategier, hur texter kan tolkas eller hur en ensam lärare i en klass kan arbeta för att kunna ”få med sig” alla elever i ett aktivt läsande. Samtalets betydelse i elevgruppen betonades också, säger Lena Eckerholm.
Kontakt:
Lena Eckerholm, Göteborgs universitet, lena.eckerholm@ped.gu.se, 031-47 33 82, 073-804 52 77
Höstens val närmar sig och vårdfrågor ligger i topp bland de viktigaste politiska frågorna enligt väljarna. Mari Broqvist vid Linköpings universitet har i sin forskning undersökt vanliga människors attityder kring prioriteringar i vården. Medborgare tillfrågas sällan om prioriteringar – speciellt inte när de rör begränsningar i vården. Detta trots att det bakom varje beslut om hur resurser ska fördelas i vården finns värderingar som påverkar, oavsett om det handlar om satsningar eller nedskärningar. Om dessa värderingar inte speglar allmänhetens åsikter riskerar medborgarnas tillit till sjukvårdsystemet och de som fattar besluten att urholkas.
Men vad krävs för att medborgare ska acceptera att ibland behöva stå tillbaka för andras vårdbehov? Mari Broqvist har gjort djupintervjuer för att undersöka vad medborgare själva tror kan skapa acceptans för prioriteringsbeslut inom vården. En viktig förutsättning verkar vara att individerna är medvetna om att det ständigt görs prioriteringar mellan olika patientgrupper och vilka dilemman beslutsfattarna då måste handskas med. Men studiedeltagarna menade att dessa aspekter inte kommuniceras till allmänheten i dag.
Problematisera de svåra valen
– Politiker måste våga problematisera de svåra valen om hur mycket resurser som ska läggas på till exempel psykisk ohälsa jämfört med cancervård. Att hela tiden tala om satsningar utan att visa på, och förklara grunderna för att andra patientgrupper får mindre, verkar inte underlätta acceptansen för att stå tillbaka för andras vårdbehov. I mina djupintervjuer befarade medborgare i stället att en ”what´s in it for me”-mentalitet kan förstärkas, säger Mari Broqvist, nybliven doktor vid institutionen för medicin och hälsa.
I Mari Broqvists studier hade deltagarna en mer positiv syn på landstingspolitiker som beslutsfattare i prioriteringsfrågor, jämfört med flera tidigare studier.
– Min forskning tyder på att ökad medvetenhet bland medborgarna om prioriteringsdilemman möjligen skulle kunna öka deras förtroende för politiker som beslutsfattare, säger Mari Broqvist.
Egenintresse kan finnas hos alla, även bland vårdpersonal. För att hålla egenintresset i schack ville de intervjuade medborgarna att såväl allmänhet, vårdpersonal och politiker ska få tycka till om prioriteringar – förutsatt att politikerna får sista ordet.
Medborgare kapabla att diskutera prioritering
– Ofta påstås att prioriteringar är alldeles för svårt för gemene man att ha en åsikt om. Men mina resultat visar att medborgare är fullt kapabla att diskutera viktiga principer för prioriteringar, exempelvis principen att mer resurser ska läggas på dem med störst ohälsa, säger Mari Broqvist.
I en enkätstudie jämförde hon hur medborgare rangordnade olika aspekter av svårighetsgrad jämfört med hur hälso- och sjukvårdspersonal och landstingspolitiker såg på samma faktorer. Det visade sig att det fanns flera skillnader mellan de olika gruppernas syn på vad som utmärker högre grad av ohälsa jämfört med lättare ohälsa. Exempelvis var en större andel politiker tveksamma till att väga in hur ohälsa påverkar närstående.
– Politiker, medborgare och sjukvårdspersonal måste diskutera sådana olikheter för att kunna skapa förståelse för varandras synsätt, säger Mari Broqvist.
Studierna har genomförts i landstingen i Dalarna, Gävleborg, Kalmar, Stockholm, Uppsala, Västerbotten, Västra Götaland, Västmanland och Östergötland.
Kontakt:
Mari Broqvist, doktorand, mari.broqvist@liu.se, 070-7085 08 30 eller 070-528 05 85
Vid överviktsoperationer är tanken att sänka kroppsvikten genom att minska matintag. Det kan medföra en risk för otillräckligt intag av viktiga näringsämnen som vitaminer och mineraler. I en ny studie visar forskning från Region Örebro län att 65 procent av studiedeltagarna hade D-vitaminbrist elva år efter en gastric bypass.
– Att endast så få patienter tog sina rekommenderade mediciner var oväntat. Vi såg även att 27 procent hade blodbrist och att endast 30 procent åt järntabletter. Forskningen visade att uppföljningen av patienter som genomgått gastric bypass inte har varit optimal, säger Christos Karefylakis, specialistläkare på medicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.
I studien ingick 745 patienter som hade opererats vid Universitetssjukhuset Örebro och Akademiska sjukhuset i Uppsala mellan åren 1993-2003. Patienterna fick lämna blodprov och besvara tre enkäter angående livskvalitet samt nuvarande hälsotillstånd.
Nya riktlinjer för uppföljning
– Vår förhoppning var att fynden i våra studier skulle ligga till grund för riksgemensamma riktlinjer för ett gott och optimalt medicinskt omhändertagande. Och faktiskt, de nya nordiska riktlinjerna för kosttillskottsbehandling och övervakning efter operation inklusive tidschema för rutinmässig uppföljning publicerades våren 2017, säger Christos Karefylakis.
I de nordiska riktlinjerna uppmanas patienter som genomgått en överviktsoperation att äta bland annat D-vitamin, kalcium, järn, B12 och folsyra. Tanken är att patienten ska äta vitaminer livet ut. Uppföljningen efter operation är idag detaljerad och patienten får ett schema över när de ska lämna prover och träffa sin läkare.
D-vitamin påverkar inte arbetsförmågan
– Överviktiga har ofta låga D-vitaminnivåer och forskning om samband mellan nivå av D-vitamin och övervikt kan bidra till förståelse av varför vissa blir överviktiga och andra inte i likartade miljöer. I en delstudie randomiserades 40 män till att ta antingen D-vitaminbehandling eller placebo, en overksam substans, dagligen i sex månader. Man hittade ingen effekt vad gäller fysisk arbetsförmåga eller kroppssammansättning, säger Christos Karefylakis.
Forskningsresultatet i den studien överraskade inte Christos Karefylakis men han tycker att det var viktigt att undersöka eftersom intresset för D-vitamin har vuxit enormt under de senaste åren. Han betonar att ytterligare studier med flera försökspersoner och längre behandlingstid behövs för att fastställa resultatet.
