Grundläggande för att förbättra inlärningsprocessen för elever i svenska som andraspråk (SAS) är förmågan att kunna mäta den språkliga komplexiteten som eleverna kan hantera och producera på olika nivåer under sin utveckling. I en ny avhandling presenteras just en metod för automatisk analys av språklig komplexitet i svenska texter.
– Det är en stor skillnad vad gäller mängden och typen av ord och grammatiska strukturer som språkinlärare på nybörjarnivå kan förstå och producera, jämfört med dem som är på en mer avancerad nivå, säger Ildikó Pilán, doktorand vid Göteborgs universitet.
– En metod för att automatiskt kunna fånga skillnaden i språklig komplexitet mellan olika färdighetsnivåer gör det enklare att ge eleverna en optimal utmaning som lättare och snabbare kan öka deras kompetens.
Klassificerar elevuppsatser efter färdighetsnivå
I sin avhandling presenterar hon den nya metoden för språklig komplexitetsanalys och undersöker hur den kan användas för att hitta lämpligt svåra läromaterial för eleverna samt för att utvärdera deras skrivande.
Klassificeringssystemet är utvecklat med hjälp av språkteknologiska verktyg och maskininlärningsmetoder, för att bedöma komplexiteten i svenska texter. Det automatiska systemet lär sig klassificera texter baserat på vissa språkliga egenskaper.
Ildikó Pilán visar också att även kursbokstexter kan användas som exempeltext för att effektivt automatiskt klassificera elevuppsatser i enlighet med deras färdighetsnivå.
– Detta är speciellt värdefullt med tanke på att tillgången till exempeltexter med uppmärkta nivåer ofta är begränsad.
Forskningsresultaten har även integrerats i en fritt tillgänglig online-lärplattform, Lärka där både ett verktyg för textkomplexitetsanalys (TextEval) och ett meningsurvalsystem (HitEx) har lagts till.
– Det bör absolut föras en diskussion om det allmänna svenska sjukvårdssystemet ska subventionera läkemedelsbehandlingen, säger Joakim Strömberg, disputerad vid Sahlgrenska akademin, överläkare och specialistläkare i ortopedi och handkirurgi vid universitetssjukhuset.
Folksjukdomen Dupuytrens kontraktur, eller vikingasjuka som den ofta kallas på svenska, drabbar ungefär tio procent av männen och två procent av kvinnorna i Norden. Flertalet som får sjukdomen har passerat 60 års ålder.
Tillståndet innebär att det bildas en sjuklig bindvävssträng på insidan av fingret, som på sikt inte kan rätas ut. Vanligen är det lill- och ringfingrarna som kroknar, ofta i båda händerna. Utöver ålder kan sjukdomen kopplas till bland annat ärftlighet och diabetes.
Stor prisskillnad I arbetet med sin avhandling har Joakim Strömberg studerat 156 patienter som behandlats med antingen Xiapex, en injektionsvätska som bryter ner bindvävssträngen, eller med så kallad nålfasciotomi, ett minimalt kirurgiskt ingrepp som görs under lokalbedövning och där strängen skärs av med en nål.
Uppföljningarna vid sex månader, ett år och två år visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna, med undantag för att de som fått Xiapex hade mer ont vid ettårsuppföljningen. Priset för en dos Xiapex är cirka 6 500 kronor, material för nålfasciotomi kostar 150.
Till historien hör att när Xiapex kom i början av 2010-talet var det hälften så dyrt som dåvarande standardbehandling, öppenkirurgi. Dessutom kunde en patient behandlas flera gånger med Xiapex, vilket var betydligt svårare med den öppna kirurgin.
Mindre besvär Sjukdomen kommer ofta tillbaka och behöver behandlas igen, vilket ökar vikten av insatser som går att upprepa. Även detta talar för den modernare nålkirurgin, menar Joakim Strömberg, kliniskt verksam i Västra Götalandsregionen, där Xiapex normalt inte används.
– Man har enligt mitt förmenande haft en väldig övertro på att det här läkemedlet bryter ner strängvävnad bättre är kirurgi, och på många håll har man glömt bort eller aldrig övervägt att titta på alternativen, säger han.
– Nålkirurgin är inte alls lika besvärande för patienterna. Det är en väldigt enkel metod som inte ger så mycket smärta efteråt och inte kräver någon särskild rehabilitering, konstaterar Joakim Strömberg.
En mikroresonatorkam är en optisk enhet som genererar väldigt skarpa, regelbundet åtskilda, frekvenslinjer i ett litet mikrofotoniskt chip. Denna teknik utvecklades för ungefär ett decennium sedan och har nu nått en mognadsnivå som möjliggör nya applikationer som exempelvis laserradar, avkänning, tidtagning och optisk kommunikation.
Kärnan i en mikroresonatorkam är ett litet optiskt hålrum som begränsar och inskränker laserljus i rymden. Tekniken utgör en gynnsam miljö för att utforska nya ickelinjära fysiska fenomen – vilket chalmersforskare har dragit nytta av i ett samarbete med amerikanska forskare.
Ett hål av ljus
– Vi observerade att mikroresonatorkammens optiska frekvenser interfererade negativt under en kort tidsperiod, säger Victor Torres Company, docent, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2.
– Då bildades en våg inuti hålrummet, som liknade ett ”hål” av ljus. Det intressanta med den här vågformen är att den gav en hög effekt per frekvenslinje, vilket var viktigt för att möjliggöra dessa högpresterande experiment i fiberkommunikationssystem, säger Victor Torres Company, docent vid avdelningen för fotonik vid Chalmers.
Hur dessa ”mörka” ljuspulser uppstår är långt ifrån klarlagt, men forskarna tror att pulsernas unika egenskaper möjliggör nya applikationer inom fiberoptiska kommunikationssystem och spektroskopi.
– Det här är en ljus början för att bättre förstå uppkomsten av mörka pulser i mikroresonatorer och deras möjliga användning i optisk kommunikation. Forskningen kan leda till snabbare och mer energieffektiva optiska kommunikationslänkar i framtiden.
Stora framtida prestandakrav
De nya resultaten är frukten av ett samarbete mellan forskare på Purdue University i USA, som tillverkade proverna, och professor Peter Andreksons forskargrupp på avdelningen för fotonik på Chalmers, där det finns utrustning för forskning inom fiberoptisk kommunikation.
– Våra resultat är inte den första demonstrationen av kommunikation med en mikroresonatorkam, men det är första gången den uppnår en prestanda som är kompatibel med de starka kraven på framtida kommunikationssystem, säger Peter Andrekson, som också är en av författarna till artikeln i Nature Communications.
– Att få arbeta med mikroresonatorkammar i det här experimentet har varit en otrolig upplevelse. Demonstrationen har gjort det möjligt för oss att undersöka vilka krav som ställs på framtida datasändare i chip-skala, samtidigt som vi kan visa potentialen för den mycket spännande mörka pulskamtekniken, säger han.
Kontakt:
Victor Torres Company, docent, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers, torresv@chalmers.se
CRISPR-Cas9 är ett molekylärt maskineri som först upptäcktes i bakterier. Det kan programmeras för att klippa av ett DNA på en exakt plats i genomet.
Gensaxen kan användas för att korrigera felaktiga delar i DNA:t och utvärderas för närvarande i kliniska prövningar i USA och Kina i syfte att behandla cancer. Inom kort startar även försök att behandla ärftliga blodsjukdomar och sicklecellanemi.
Två oberoende studier publicerade i tidskriften Nature Medicine visar nu att terapeutisk tillämpning av genredigeringsverktyget kan öka risken för cancer. I laboratorieförsök med mänskliga celler visar forskarna att CRISPR-Cas9 aktiverar ett protein kallat p53, som fungerar som cellens “första hjälpen” vid skador på DNA.
Brist på p53 kan bidra till cancer
När p53-proteinet är aktivt blir CRISPR-Cas9-genredigeringen mindre effektiv. Celler som saknar p53 eller inte kan aktivera proteinet får därför bättre resultat av genredigeringen. Tyvärr är brist på p53 också känt för att bidra till att celler börjar växa okontrollerbart och omvandlas till cancerceller.
– Genom att plocka ut celler som med hjälp av CRISPR-Cas9-tekniken lyckats reparera den skadade gen som vi tänkt reparera, kan vi också oavsiktligt komma att välja celler utan funktionellt p53. Om cellerna sedan transplanteras in i en patient kan de ge upphov till cancer, vilket skapar oro kring säkerheten med CRISPR-baserade genterapier, säger Emma Haapaniemi, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet och delad försteförfattare till studien.
Forskarna framhåller samtidigt att CRISPR-Cas9 är ett kraftfullt verktyg med fantastisk terapeutisk potential.
Förbättra behandlingens säkerhet
– Liksom alla medicinska behandlingar kan CRISPR-Cas9-baserade terapier ha biverkningar som patienter och vårdgivare bör vara medvetna om. Vår studie tyder på att det framtida arbetet avseende mekanismer som utlöser p53 som svar på CRISPR-Cas9 kommer att vara avgörande för att förbättra behandlingens säkerhet, säger Bernhard Schmierer, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, chef för avdelningen High Throughput Genome Engineering Facility (HTGE) vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och en av studiens huvudförfattare.
Delar av studien genomfördes vid det SciLifeLab-finansierade centret National Genomics Infrastructure. Forskningen har även fått stöd av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Cancerfonden, Barncancerfonden och Finlands Akademi.
Kontakt: Bernhard Schmierer, forskargruppsledare, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, Science for Life Laboratory (SciLifeLab), bernhard.schmierer@ki.se
Trots intensiv forskning finns många obesvarade frågor kring prostatacancer som är en av de vanligaste cancersjukdomarna. Sjukdomen är mångfacetterad med flera undertyper samtidigt som det finns olika tillvägagångssätt för diagnostik och behandling. Vård och behandling varierar också länder emellan.
Det EU-finansierade projektet PIONEER samlar 32 partner från nio länder, och lanserades nyligen i Amsterdam. Från Sverige deltar bland andra Lunds universitet genom Anders Bjartell, professor i urologi och Susan Evans Axelsson, biträdande laboratorieforskare i samma forskargrupp.
– Tack vare storlek och innehåll har PIONEER möjlighet att på ett nytt vis samla och utveckla forskningen och vården inom prostatacancer både i enskilda länder och över landsgränserna, berättar Anders Bjartell, som även är biträdande projektkoordinator för PIONEER och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Stora mängder kliniska patientdata och forskningsdata från flera länder länkas samman så att prostatacancerexpertis i Europa kan förbättra både diagnostik och behandling. Det ska bland annat ske genom att fylla kunskapsluckor när stora mängder data kombineras med avancerade metoder.
Patienter och experter prioriterade frågor Innan projektet startade fastställdes vilka som är de viktigaste frågorna att lösa inom prostatacancer. Online-intervjuer med ett stort antal prostatacancerspecialister samt patientföreträdare och life science-industri i hela världen har genomförts. Därefter enades de olika företrädarna om vilka som är de fem toppfrågorna inom prostatacancer:
Patientens genetiska profil – vilka är fördelarna med att bestämma den och koppla den till klinisk diagnostik (till exempel screening) och behandling?
Vilka samband finns mellan förekomsten av biverkningar och olika typer av behandlingar?
Hur utvecklas hälsan hos patienter med prostatacancer som ej är under behandling och hur påverkar parallella sjukdomar hälsan?
Vilka tumör- och patientvariabler bör man ta hänsyn till vid beslut om behandling?
Finns det fördelar med lokal tumörbehandling vid spridd prostatacancer?
Letar upp fler databaser om det behövs Lunds universitet har en central uppgift i projektet – och en av de svåraste enligt Anders Bjartell. Det handlar om att leda arbetet med att skapa tillgång till alla de databaser som ska kopplas samman och ge forskarna förutsättningarna att besvara frågorna ovan. En helt ny dataplattform i jätteformat ska skapas.
Över 50 kliniker och forskningsinstitut i olika länder med potentiellt intressanta data har identifierats och accepterat att bidra med patientuppgifter. Även flera stora läkemedelsbolag som gjort kliniska prövningar inom prostatacancer är med i projektet.
Till en början görs nu en närmare kartläggning av vilka data som finns i de olika databaserna. Därefter är det dags för prioritering och kontraktsförhandlingar för att få tillgång till de viktigaste datauppgifterna. En bedömning ska också göras om projektet behöver hitta ytterligare databaser.
Svar på frågan om överdiagnostik
Bland de redan identifierade databaserna återfinns de omfattande befolkningsstudierna Malmö Förebyggande Medicin (MFM) och Malmö Kost Cancer (MKC) som finns vid Lunds universitet och är flitigt använda inom medicinsk forskning.
Det finns stora förhoppningar på den kliniska nytta som projektet kan bidra med:
– Överdiagnostiken vid användning av PSA-test är idag en av de mest diskuterade frågorna i samband med prostatacancer. Här kan PIONEER tillföra värdefull kunskap, bland annat genom att undersöka betydelsen av patientens genetiska profil, menar Susan Evans Axelsson, som har en viktig roll i flera delprojekt.
Anders Bjartells forskargrupp driver sedan tidigare olika projekt som använder Big Data och artificiell intelligens inom prostatacancer.
Kontakt:
Anders Bjartell, biträdande projektkoordinator PIONEER, professor i urologi vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, anders.bjartell@med.lu.se
Fakta/PIONEER
PIONEER (Prostate Cancer DIagnOsis and TreatmeNt Enhancement through the Power of Big Data in EuRope)finansieras genom EU:s satsning på innovativ medicin, IMI (Innovative Medicines Initiative) och har en budget på 12 miljoner Euro (varav hälften betalas av life science-industrin). Projektet initierades av European Association of Urology (EAU) och är ett av en handfull stora Big Data-projekt som IMI för närvarande stödjer.
Ryktet om förbränningsmotorns död är betydligt överdriven – åtminstone enligt förbränningsforskarna själva som gör bedömningen att de flesta elektrifierade fordon kommer vara hybrider.
– Ytterst handlar det om att merparten av elproduktionen faktiskt inte är grön på länge än. Därför är det viktigaste målet inte att få elektrifierade bilar i sig, utan att se till att vi accelererar produktionen av grön energi från vindkraft, vattenkraft och biomassa och använder den där den behövs bäst, säger Per Tunestål, professor i förbränningsmotorer vid LTH, Lunds universitet.
Fakta/Bombardierskalbaggen
Naturen har utrustat den lilla skalbaggesorten Bombardier med en inbyggd ”motor” som sätts igång när den känner sig hotad av fienden. Då skjuter skalbaggen ut en varm och giftig vätska från baken, bestående av flera hundra droppar per sekund. Konstruktionen av denna inbyggda millimeterstora anordning är både avancerad och ovanlig och har därför fascinerat och inspirerat forskarvärlden – och motorutvecklare.
Forskarna har nu tillsammans med Swedish Biomimetics 3000 utvecklat den nya reningstekniken. Närmare bestämt har de byggt en ny insprutare – inspirerad av bombardierskalbaggen – och applicerat på en befintlig teknik för att reducera NOx, Selective Catalytic Reduction (SCR).
SCR-tekniken går ut på att urea sprutas in och omvandlar NOx till kvävgas och vattenånga. Den används idag i dieselfordon som är Euro 6/VI-klassade, men lyckas bara reducera NOx-halten till en viss del, då den kräver höga temperaturer för att reagera i katalysatorn.
Med den nya insprutaren reduceras halten signifikant jämfört med dagens teknik, visar de tester som gjorts i motorlabbet på LTH.
– Dessutom tar den också bort illaluktande och hälsoskadlig ammoniak som bildas när NOx ska oskadliggöras, säger Per Tunestål.
Förklaringen?
Det finns flera, men en nyckel handlar om utformningen av sprayen.
– Vi får till en spray med många små varma droppar som injiceras med hög hastighet jämfört med dagens system. Detta underlättar omblandningen med avgaserna och fördelar sig bättre över katalysatorns yta.
Bombardierskalbaggen skrämmer bort fiender genom att spruta en het, giftig vätska på angriparen. Bild: Swedish Biomimetics 3000
Nyligen skrevs avtal med en stor leverantör av avgasefterbehandlingssystem. Och tekniken förväntas komma i produktion om några år. Projektet har delfinansierats av Energimyndigheten.
– Kraven på livsmedelsförpackningar är att de ska skydda och förlänga hållbarheten av livsmedlet samt fungera vid transporter, säger Asif Javed, doktor i kemiteknik vid Karlstads universitet.
För att klara kraven krävs en skyddsbarriär i pappersbaserade förpackningar som till exempel för juice- eller mejeriprodukter. Detta för att hindra att vatten eller syre tränger genom förpackningen och förstör livsmedlet. Vanligtvis tillverkas denna skyddsbeläggning av plast gjord av petroleumbaserade råvaror.
På sikt behöver vi helt ersätta petroleumbaserade material i livsmedelsförpackningar med biobaserade material. Och i stället för plast kan en blandning av stärkelse och andra polymerer fungera lika bra som skyddsbarriär i pappersförpackningar, visar forskning från Karlstads universitet.
– I min forskning har vi använt en blandning av stärkelse och lignin för att få en skyddsbarriär som håller måttet, säger Asif Javed.
– Men för att nya material ska komma i bruk krävs att de är minst lika bra eller bättre än petroleumbaserade material. Det gäller alla aspekter som att skydda livsmedlets hållbarhet, kostnader och effektivitet vid tillverkning och transporter. Jag har även arbetet med biologiskt nedbrytbara blandningar av stärkelse och vissa petroleumbaserade makromolekyler. Dessa material tillverkas då inte till 100 procent av förnyelsebara råvaror, men har den nog så viktiga egenskapen att de bryts ner av naturen om de skulle hamna i skogar, sjöar och hav utan att lämna efter sig skadliga mikroplaster.
Behövs mer forskning för att helt ersätta plasten
Det används redan idag olika biobaserade alternativ vid livsmedelsförpackning, men mer forskning behövs för att på sikt helt kunna ersätta petroleumbaserade material.
– Min förhoppning ar att vi ska kunna forska vidare inom detta område, säger Asif Javed. Här i vår region finns goda förutsättningar för forskning inom fiberbaserade processer och produkter i samverkan med näringslivet.
Forskningen har genomförts inom Vipp forskarskola vid Karlstads universitet och finansierats av företaget Billerud Korsnäs samt KK-stiftelsen. Vipp, forskarskola för värdeskapande i fiberbaserade processer och produkter, är ett samarbete mellan Karlstads universitet och ett flertal företag inom främst skogsindustrin i Sverige och Finland.
Kontakt:
Asif Javed, doktor i kemiteknik vid Karlstads universitet, asif.javed@kau.se
En del av de kvinnor som är i 60-årsåldern och uppåt har en liten tumör med låg risk för återfall. Det gör att de kan avstå från strålbehandling och ändå uppnå ett bra resultat.
– I ett av mina delarbeten har vi tittat på en så kallad lågriskgrupp. De har en snällare typ av bröstcancer och där har vi avstått från att ge strålbehandling och ger enbart antihormonell tablettbehandling efter operationen, säger Åsa Wickberg, överläkare på kirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Forskningsresultatet visar att risken för återfall efter fem år är låg. Det talar för att den här gruppen skulle kunna avstå från strålbehandling. Resultaten har redan bidragit till att en del kvinnor i Sverige inte har behövt genomgå den här behandlingen.
Strålning en gång direkt efter operationen – Universitetssjukhuset Örebro var det första sjukhuset i Sverige som införde intraoperativ brachyterapi (IOBT) för fem år sedan. Det är en strålbehandlingsmetod som är ett alternativ till den traditionella metoden som består i strålbehandling varje vardag under 3-5 veckor, säger Åsa Wickberg.
Fördelen med IOBT är att behandlingen kan ges vid ett tillfälle och att det sker samma dag som operationen. Man slipper då de dagliga resorna in till sjukhuset.
– Efter att vi har tagit bort tumören i bröstet förs en kula ner där. Vi har gjort en egen applikator som vi är ensamma om att använda oss av. Tack vare den kan vi få strålbehandlingen mera precis på området som ska behandlas, avslutar Åsa Wickberg.
Kontakt:
Åsa Wickberg, överläkare vid Kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, asa.wickberg@regionorebrolan.se
– Rökningen orsakar sannolikt förändringar som förs vidare inte bara till nästa utan även till nästnästa generation. Det skulle kunna vara en bidragande förklaring till varför astma i befolkningen inte har minskat i samma takt som rökningen, säger Lennart Bråbäck, barnläkare och docent knuten till Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Att rökning kan ge luftvägsbesvär både för rökaren själv och för barnet i magen är känt sedan tidigare och inte så svårt att förstå. Forskare vid Umeå universitet och gästforskare från Melbourne har visat att den effekten förs vidare över generationsgränser till barnbarn, även om barnets mamma har varit helt rökfri. Det handlar alltså i detta fall inte om exponering för rök under själva den aktuella graviditeten, utan om något som går i arv sedan mormors graviditet. Detta visade forskarna i en studie som presenterades i vintras.
Ärvd risk via döttrarna
Nu har forskarna i en annan studie dessutom kunnat visa att det inte finns någon motsvarande effekt om det istället är barnets farmor som har rökt. Det tyder på att den ökade astmarisken förmedlas via döttrarna och inte via sönerna.
– Detta är absolut inget skäl att inte sluta röka inför en graviditet bara för att mormor rökte. Risken att barnet ska få astma är givetvis större om också mamman röker. Och framför allt är det en risk som man kan påverka här och nu, säger Lennart Bråbäck.
Det gick att se att mormors rökning ökade risken för att barnbarnet ska få astma med 20 procent, vilket är en signifikant ökning. Riskökningen var både före och efter tre års ålder. Hur många cigaretter per dag som mormor hade rökt verkade inte ha någon direkt betydelse.
Sambandet mellan mormors rökning under graviditet och den ökade risken för astma hos barnbarnet kvarstod sedan forskarna kontrollerat för andra samverkande faktorer, framför allt utbildning och ekonomi. Den ökade risken för astma till följd av mormors rökning kan bero på epigenetik.
Gener som får ett annat uttryck
Epigenetik handlar om miljöfaktorer som får gener att uttryckas annorlunda. Epigenetiska förändringar fungerar som strömbrytare; de kan stänga av eller koppla på specifika gener. Fostertiden är likt ett epigenetiskt öppet fönster med ökad känslighet för bland annat nikotin. I studier på gravida möss har nikotin gett effekter som överförts till tre generationer.
– Vid liknande försök där möss utsattes för partiklar från dieselavgaser kunde man också se en ökad risk för barnbarnen att utveckla astmaliknande tillstånd. Det talar för att det är viktigt att gå vidare med studier även av den yttre miljön, säger professor Bertil Forsberg vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Den första studien omfattar 44 853 mormödrar till 66 271 barnbarn som föddes mellan 1996 och 2010. Den andra studien, där man även tittat på farmödrarna, omfattar 10 329 barn som fötts efter 2005.
Kontakt:
Lennart Bråbäck, Docent vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, lennart.braback@umu.se
Bertil Forsberg, Professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, bertil.forsberg@umu.se
– Studierna visar att det, i hög grad, fortfarande är stereotyper som styr i arbetslivet och i övriga delar av samhället. Vi kunde också se i våra studier att det, traditionellt sett, ”manliga” yrket brandman uppfattas som att det kräver mer kompetens än exempelvis ett traditionellt sett ”kvinnligt” yrke som sjuksköterska, säger Ingrid Zakrisson, professor vid avdelningen för psykologi på Mittuniversitetet.
Studierna från Mittuniversitetet som nyligen presenterades vid en internationell forskningskonferens i San Francisco, består av sex olika studier kring jämställdhet och genus med koppling till arbetsliv och till beslutsfattande situationer.
Kompetens mer jämställt
I en av studierna ombads deltagarna att fördela en lönepott på 5 000 kronor per månad mellan fyra olika individer, som alla var fastighetsmäklare. Individerna tilldelades egenskaper som antingen betonade kompetens eller värme. Den studien visade att individer som bedömdes som mer kompetenta fick en större löneökning jämfört med de som bedömdes mindre kompetenta. Och här fanns ingen skillnad mellan könen.
Men studien visade också att egenskaper förknippade med värme var mer fördelaktiga för en man jämfört med för en kvinna med motsvarande egenskaper.
– Rent krasst kan vi konstatera genom våra studier att mycket talar för att män får mer i lönekuvertet jämfört med kvinnor när en arbetsgivare ska värdera egenskaper som förknippas med värme, som till exempel att vara trevlig, säger Pär Löfstrand, doktor i psykologi vid Mittuniversitetet.
Undersökningen består av sex studier som på olika sätt har granskat vilken effekt könstillhörighet kan ha beroende på om en person uppfattas som kompetent eller varm. Antalet deltagare i de olika studierna varierar från 97 till 397 personer och de har fått svara på frågor i frågeformulär.
– Studierna utgår från tidigare internationell forskning där kopplingen mellan kön och föräldraskap visat att ”karriärkvinnor” uppfattas som mindre kompetenta som mödrar. Vi ville undersöka om det finns en interaktion mellan genus och så kallade genusattribut, som till exempel egenskaper, vilket vi nu kunnat slå fast, säger Ingrid Zakrisson.
Kontakt:
Ingrid Zakrisson, professor vid avdelningen för psykologi på Mittuniversitetet, 010-142 83 33
Pär Löfstrand, doktor i psykologi vid Mittuniversitetet, 010-142 83 02
Lärare måste få ökade möjligheter att kontinuerligt diskutera och utvärdera elevers skrivande i relation till den undervisning som ges. Sådana samtal är nödvändiga för att elever ska få en likvärdig skrivundervisning och rättvisande betyg. Det hävdar Per Blomqvist som forskat om lärares normer, beslut och samstämmighet i samtal om bedömning av gymnasieelevers skrivande.
Per Blomqvist påpekar att bedömning och betygssättning bör betraktas som de tolkande processer de faktiskt är.
– Att bedöma vad en elev har lärt sig i förhållande till ämnets mål och kursens kunskapskrav är en komplicerad process. Särskilt när bedömningarna avser komplexa handlingar som skrivande.
Lärare som saknar samsyn
– Ofta betraktas skillnader i lärares bedömningar som att enskilda lärare gör ”fel”, men de bör istället betraktas som ett resultat av bristande samsyn och erfarenheter mellan lärare, säger han.
Per Blomqvist har i tre studier analyserat gymnasielärares diskussioner om bedömning av elevers skrivande och vilka beslut lärare fattar utifrån frågor som: Vad behöver eleverna undervisning i för att utveckla sitt skrivande? Och vilket betygsomdöme motsvarar elevernas skrivande? Resultaten visar att lärares didaktiska beslut om skrivundervisning snarare är en beskrivning av en undervisning som redan ges än en som kan möta elevernas behov. Det är också stora skillnader i hur olika lärare betygsätter elevers skrivande.
– Att bedömning och betygssättningen ser olika ut på olika skolor är framför allt en konsekvens av att lärare inte ges tillräckliga möjligheter att diskutera undervisning och bedömningsfrågor, varken med ämneskolleger på samma skola eller med lärare på andra skolor.
Elever som drar ner lärares förväntningar
– Det blir även problematiskt när vissa skolor drar till sig en viss typ av elever. Lärarna ser bara dessa elevers skrivande, vilket påverkar deras bedömningar. På vissa skolor kan detta dra ner lärares förväntningar på vad eleverna ska kunna skriva för ett visst betyg medan det kan vara tvärtom på andra skolor.
I studien är alla lärargrupper överens om betygssättningen av elevernas skrivande när de diskuterar som grupp, men när var och en av lärarna får bedöma elevernas skrivande enskilt skiljer det sig åt.
– Det finns en risk med att lärare, när de diskuterar bedömning av elevers skrivande, i alltför hög grad eftersträvar att snabbt bli överens om ett betygsomdöme utan att synliggöra och diskutera de olika tolkningsaspekter som finns.
Bedömningskompetens växer fram
Per Blomqvist anser att bedömningskompetens måste växa fram i lärares gemensamma diskussioner över tid. Fokus bör vara att diskutera vad som är problematiskt och på så sätt utveckla en gemensam förståelse för skrivbedömning, inte enbart fastställa vad man redan är överens om.
För att stärka lärares bedömarkompetens krävs kompetensutveckling där bedömningsfrågor knyts till planering och utvärdering av undervisning, menar han. Likt det norska skrivlyftet Normprojektet där skrivlärares samarbete om skrivbedömning är utgångspunkt för att förbättra undervisningen och sker genom samarbete mellan lärare, huvudmän och skriv- och bedömningsforskare.
– Stärk lärarnas möjligheter att diskutera bedömningsfrågor, inte enbart i samband med de nationella proven. För att elever ska ges likvärdiga möjlighet att lära sig det som de ska bedömas på behöver lärare få diskutera hur bedömning, undervisning och lärande kan hänga ihop.
– Bedömning är aktuellt under hela läsåret och måste utvärderas i relation till den undervisning som ges. Det handlar om att forma en likvärdig utbildning och då är bedömningsfrågan helt central!
Kontakt:
Per Blomqvist, Institutionen för språkdidaktik, per.blomqvist@isd.su.se, 08-120 762 99
Ansvarstagandet för det potentiella faderskapet börjar inte förrän mannen vet om att det ska komma ett barn, eller till och med först när barnet är fött. Det är en av slutsatserna i avhandlingen ”To plan or not to plan. Gender perspectives on pregnancy planning, fertility awareness and preconception health and care” som fokuserar på mäns tid i livet innan barn blir till.
Kvinnor förväntas ta ansvar för blivande barn – Kvinnor har regelbunden kontakt med vården när de till exempel provar ut preventivmedel eller när de lämnar cellprov för att undersöka om de har livmoderhalscancer. Då blir de påminda om att de kan bli mödrar och förväntas ta ansvar för inte bara sin egen utan också det potentiella barnets hälsa. Män har i stort sett ingen kontakt med den reproduktiva hälsovården innan de blivit pappor, trots att det är lika vanligt med fertilitetsproblem hos alla oavsett kön, säger Maja Bodin, barnmorska och forskare vid institutionen för kvinnor och barns hälsa och Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet som nyligen lagt fram sin avhandling.
Maja Bodin har utforskat vad det innebär att graviditetsplanera, och i relation till det, hur medvetna män är om sin fertilitet. I avhandlingen har hon använt både kvantitativa och kvalitativa metoder, bland annat en enkätstudie med nästan tusen pappor. Papporna fick svara på frågor om graviditetsplanering och fertilitet, och fick bland annat beskriva om de hade gjort någon livsstilsförändring inför graviditeten för att förbättra sin hälsa och fertilitet. Avhandlingen innehåller också en interventionsstudie som omfattade ett samtal med barnmorska där män fick prata om sin reproduktiva livsplan och fick information om vad som kan påverka fertiliteten.
Ovana få frågor om sin fertilitet Männen rekryterades när de var och testade sig för eventuella könssjukdomar. Det fanns svårigheter med att få män att delta i studien och Maja Bodin ser flera förklaringar till det.
– Förutom att det kanske var problematiskt att rekrytera på drop-in-tid då många bara ville få provtagningen gjord och komma därifrån så fort som möjligt, kan en del av förklaringen också vara ovanan att bli tillfrågad om sin fertilitet. Flera förstod inte varför en studie om reproduktiv hälsa riktade sig till dem.
Av de män som deltog var det flera som blev förvånade när de insåg hur lite de hade funderat på fertiliteten, och att de kanske kunde mycket mindre än vad de trodde. De flesta kände till att den kvinnliga fertiliteten avtar med åldern, men de hade sämre kunskaper om vilka livsstilsfaktorer som påverkar mäns fertilitet.
Avhandlingen innehåller också en kvalitativ studie där 25 män i åldrarna 23-49 djupintervjuades. De fick berätta om hur de tänker kring fertilitet, graviditetsplanering och föräldraskap.
Lättare prata faderskap än fertilitet – De män jag intervjuade hade mycket lättare att prata om föräldraskap än om fertilitet. Det ingår i det svenska manlighetsidealet att vara en engagerad pappa, så när vänner börjar få barn är det lätt att prata om framtida föräldraskap. Men det var ingen i studien som funderat särskilt mycket över sin egen fertilitet. De flesta tog för givet att de ska kunna få biologiska barn, säger Maja Bodin.
Det övergripande syftet med avhandlingen var att sätta strålkastarna på just män, som sällan är i centrum för området reproduktiv hälsa.
– Det vore bra om vården skulle kunna bryta den snedfördelning som finns i förväntningarna på hur engagerade kvinnor och män ska vara i sin möjlighet att få barn. I och med att män har mindre tillgång till vård och samtal får de också ett mindre ansvar för reproduktionen medan ett större ansvar läggs på kvinnorna. Det verkar ganska lätt att höja mäns medvetenhet genom att bara ställa ett par enkla frågor. Men vem ska ställa dem? Många barnmorskor är osäkra på vad de ska säga till männen. De får inte utbildning i det utan är fokuserade på kvinnors och ”familjens” hälsa, säger Maja Bodin
Kontakt
Maja Bodin, barnmorska och forskare vid institutionen för kvinnor och barns hälsa och Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, maja.bodin@kbh.uu.se, 0737-622 445
Forskare vid SLU. Umeå universitet och Umeå universitet har avslöjat hemligheten bakom asparnas snabba klimatanpassning under vandringen norrut. En enskild gen (FT2) förklarar en stor del av de skillnader som finns mellan olika populationer när det gäller förmågan att känna av dagslängdsvariation.
– Resultatet pekar på att även långlivade växter kan anpassa sig relativt snabbt till ett nytt klimat och att sådana anpassningar ofta involverar gener där även relativt små förändringar kan får stor betydelse för hur olika egenskaper uttrycks, säger Pär Ingvarsson från SLU, som lett studien
Växlar mellan tillväxt och vila
Träd och andra långlivade växter har förmågan att växla mellan perioder av tillväxt och vila. I nordiskt klimat är detta är en strategi för att överleva den kalla vintern, då träden annars riskerar att både frysa och torka ihjäl. Träd löser detta genom att sluta växa under sensommaren och blir efter en period av invintring mycket motståndskraftiga mot torka och kyla.
Det är sedan länge känt att träd på nordliga breddgrader använder sig av dagslängden för att ”känna av” när hösten nalkas, och träd från olika delar av landet har olika så kallade ”kritisk dagslängd”, som reglerar när de slutar växa för säsongen. Trädens kritiska dagslängd är genetiskt nedärvd och tidigare studier har identifierat ett antal av de gener som är inblandade i regleringen av denna egenskap.
Vad som hittills har varit mindre känt är exakt vilka gener som är av betydelse i naturliga (icke planterade) populationer och hur dessa träd har anpassat sig till den lokala säsongsvariationen i dagslängd.
En enda gen förklarar nästan allt Forskarna från Uppsala och Umeå har undersökt hur olika populationer av asp har anpassat sig till dagslängdsvariationen längs en gradient genom Sverige, från Skåne till Norrbotten. Resultaten visar att en enskild gen (FT2) förklarar en stor del av de skillnader som finns mellan olika populationer när det gäller förmågan att känna av dagslängdsvariation.
– Tidigare forskning har antytt att denna gen är viktig för trädens förmåga att känna av dagslängden. Det vi nu kan visa är att naturligt förekommande genetisk variation i FT2-genen också förklarar de genetiska skillnader vi ser i känslighet till dagslängd i naturliga populationer av asp, säger Pär Ingvarsson från SLU, som har lett studien.
Analyserna visar att denna anpassning antagligen har uppkommit relativt nyligen, troligen i samband med att Sverige och resten av Skandinavien återkoloniserades efter den senaste istiden. Den genvariant som är speciellt framträdande återfinns också i de nordligaste delarna av landet, där ljusförhållandena är mest extrema och där man kan tänka sig att den största anpassningen har behövt ske. I fältförsök har forskarna också visat att man kan återskapa de skillnader som kan ses mellan träd från södra och norra Sverige genom att med genteknik ändra uttrycket av FT2-genen.
Forskning kring hur träd historiskt sett har anpassat sig till nya klimatbetingelser har stor betydelse även för vår förståelse av hur träd och andra växter kan tänkas anpassa sig till framtida klimatförändringar.
– Resultatet pekar på att även långlivade växter kan anpassa sig relativt snabbt till ett nytt klimat och att sådana anpassningar ofta involverar gener där även relativt små förändringar kan får stor betydelse för hur olika egenskaper uttrycks.
Kontakt:
Pär Ingvarsson, professor, Institutionen för växtbiologi, SLU, par.ingvarsson@slu.se
Smärta från rörelseapparaten innebär ett betydande lidande hos de personer som drabbas och innebär också stora samhällskostnader. I en ny avhandling från Helena Gunnarson kan man se att långvarig smärta ger ökad känslighet för smärta i andra kroppsdelar och försämrad kognitiv förmåga.
Studien visar att man får en ökad känslighet för smärta i en kroppsdel som är smärtfri om man i en annan kroppsdel upplever ständig smärta. Om man har sådan långvarig smärta får man också en nedsättning av hjärnans förmåga till uppmärksamhet och förmågan att snabbt flytta saker och placera dem på förutbestämda platser.
Kognitionen intakt vid kortvarig smärta
– Det vi kunde se i studien var att försämringen av hjärnans funktioner påverkade fler förmågor vid långvarig smärta som kändes hela tiden, jämfört med långvarig smärta där personerna upplevde smärtfria stunder och personer som upplevde kortvarig smärta, säger Helena Gunnarsson.
Helena undersökte också om smärtfria personer, där man under en kort stund framkallade smärta, blev sämre på att tänka abstrakt kring vardagliga situationer och fenomen. Resultaten visade att hos friska personer, som upplevde smärta under en kort stund, påverkades inte dessa förmågor.
– Man kan säga att långvarig smärta som känns hela tiden verkar ge större och mer uttalade effekter på hjärnan än kortvarig smärta och långvarig smärta, där stunder av smärtfrihet upplevs säger Helena Gunnarsson.
Kan påverka förmågan att planera
Skillnaden kan spela roll i vardagligt liv, där en ökad smärtkänslighet även i smärtfria kroppsdelar kan göra att man lättare förnimmer mer smärta, visar Helenas studie. Det kan också innebära sämre förmåga att utföra uppgifter som kräver uppmärksamhet och att vara snabb i praktiska uppgifter där man ska flytta föremål till en viss plats.
Det är också möjligt, att personer som upplever smärta utan uppehåll under lång tid kan ha svårt för att planera och fullfölja långsiktiga mål, som till exempel en längre utbildning eller att fullfölja längre behandlingssekvenser som kräver aktiv medverkan.
Det är genusforskaren Mika Andersson som undersökt undersökt studenters upplevelser av hatbrott. Studien, som har gjorts tillsammans med kollegorna Anna-Karin Ivert och Caroline Mellgren, visar att effekterna av hatbrott är komplexa och att definitionen behöver vidgas. Avhandlingen är baserad på enkätdata och intervjuer med studenter vid Malmö universitet.
– Även om det finns forskning som visar att universitet, som är vita och heteronormativa institutioner, är fästen för hatbrott så upptäckte vi att de flesta händelserna faktiskt skedde utanför campus. Deltagarna beskrev Malmö universitet som ett säkert och öppet lärosäte, säger Mika Andersson.
Kvinnor i majoritet Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som begås på grund av gärningsmannens negativa inställning till exempelvis sexuell läggning, hudfärg eller religionstillhörighet. Forskarna upptäckte att kvinnor utgjorde en majoritet av de grupper som ingick i studien. Trots att kön inte ingår i dagens definition av hatbrott valde de ändå att lägga till kön som en kategori.
– Efter Metoo tror jag att fler är beredda att erkänna kvinnors erfarenheter. Våld mot kvinnor förstås ofta som brott i nära relationer. Men ju mer vi studerade reaktionerna hos de offer som hade blivit utsatta för könsbaserade kränkningar, desto tydligare blev det att de påminde om reaktionerna hos dem som hade blivit utsatta för hatbrott. Ofta var effekterna till och med starkare hos dem som hade upplevt könsbaserat hatbrott, säger Mika Andersson.
Ett annat argument för att se könsbaserat våld som hatbrott är att kvinnor ofta upplever kränkande behandling från främlingar och löst bekanta snarare än från den egna partnern.
Symboliskt värde Mika Andersson hoppas att forskningen kan bidra till att definitionen av hatbrott vidgas inom rättsväsendet. Det kan finnas ett symboliskt värde i att erkänna att vissa brott är motiverade av fördomar och hat.
– Trots att hatbrott sällan leder till åtal, så kan det ge en bekräftelse. Många som arbetar med brottsoffer menar att det är viktigt att lägga skulden där den hör hemma.
– Många försöker dölja sin tillhörighet genom att ändra sitt kroppsspråk, sättet att klä sig eller prata. När så kallad disidentifiering blir en strategi så innebär det samtidigt att offren internaliserar det våld de har blivit utsatta för, snarare än att ifrågasätta förövarens agerande. Just därför är det är viktigt att samhället erkänner att det som inträffade inte har med dig att göra, säger Mika Andersson.
– Om målet för dessa kvinnor är att öka sin styrka så ska de inte vara rädda för att träna, men de behöver träna på rätt sätt. Det har länge sagts att de bara får mer ont av styrketräning, att det inte fungerar, men det gör det faktiskt, säger Anette Larsson, disputerad i fysioterapi, och verksam fysioterapeut på Närhälsan i Herrljunga.
I arbetet med sin avhandling har hon studerat 130 kvinnor i åldern 20-65 år med fibromyalgi, en sjukdom som i nio fall av tio drabbar kvinnor. Den kännetecknas av utbredd muskelsmärta och ökad smärtkänslighet, ofta i kombination med trötthet, nedsatt fysisk kapacitet och aktivitetsbegränsningar i det dagliga livet.
Ungefär hälften av kvinnorna i studien, 67 personer, lottades till att genomgå ett program med personcentrerad progressiv styrketräning under ledning av fysioterapeut. Övriga 63 kvinnor utgjorde kontrollgrupp och genomgick en mer traditionell behandling med avspänningsövningar. Aktiviteterna pågick under femton veckor, vid två tillfällen i veckan.
Kraftiga förbättringar – Kvinnorna som styrketränade började på väldigt låga belastningar, som provades ut individuellt för varje patient eftersom de är väldigt olika starka. Man började på 40 procent av sitt max, och tränade sedan så i tre-fyra veckor innan man ökade till 60 procent, berättar Anette Larsson.
Mer än sex av tio kvinnor kunde ta sig upp till en nivå där de tränade på 80 procent av sin maximala styrka. En av tio låg på 60 procent, övriga därunder. Fem individer valde att avsluta träningen på grund av ökad smärta. Gruppen som helhet hade 71 procents närvaro på träningarna.
– På gruppnivå var förbättringarnas signifikanta för i princip allt vi mätte. Kvinnorna mådde bättre, fick mer muskelstyrka, mindre smärtor, bättre smärtacceptans, bättre hälsorelaterad livskvalitet och mindre aktivitetsbegränsningar. Sedan var det några som inte klarade träningen och blev sämre, vilket också är en viktig del av resultatet, säger Anette Larsson.
Fokus på individerna I kontrollgruppen var framgångarna inte lika stora, men även där skedde förbättringar av hand- och armstyrka. Troligen ledde avspänningsövningarna till minskade muskelspänningarna i armar och axlar, som i sin tur gjorde att deltagarna kunde utveckla mer styrka.
Resultaten för kvinnorna i styrketräningsgruppen påverkades av flera faktorer, bland annat graden av smärta och rörelserädsla före och under träningsperioden. Framstegen för gruppen som helhet kan till stor del tillskrivas det personcentrerade förhållningssättet, med individuellt utformad träning och handledning, menar Anette Larsson.
– En intervjustudie vi gjorde visar tydligt att kvinnorna behöver stöd för att kunna välja rätt övningar och rätt belastning, och att de även får hjälp när det gör mer ont. Det krävs helt enkelt stöttning av någon som kan deras sjukdom, och gärna en fysioterapeut, säger hon.
