I en ny avhandling vid Umeå universitet undersöker Ina Lindblom vilken roll känslor spelade i publicisten Carl Christoffer Gjörwell (1731-1811) familje- och sociala liv, delvis med fokus på hans vänskapsrelationer.
1700-talet har kallats känslans århundrade och publicisten Carl Christoffer Gjörwell har betraktats som en typisk representant för den slags känslosamhet som värderades högt under detta sekel.
Vänskap eller romantisk relation
Gjörwell har även betraktats som en representant för 1700-talets så kallade vänskapskult. Vänskapskulten innebar att vänskap som relationsform hyllades samtidigt som vänskapsrelationer kom att likna romantiska relationer.
– Språkbruket mellan vänner var passionerat och inkluderade referenser till kyssar och kramar. Den passionerade vänskap som kunde förekomma mellan män har debatterats inom nutida forskning. Ska den betraktas som uttryck för en slags manlighet där en sådan typ av intimitet utgjorde en naturlig del eller var dessa relationer i själva verket homoerotiska, säger Ina Lindblom.
Den mycket omfattande brevsamling som Gjörwell bevarade till eftervärlden utgör studiens källmaterial. Den visar att fastän Gjörwells sätt att beskriva sina relationer till manliga vänner kan förefalla homoerotiskt för en modern läsare, tycks det inte ha uppfattats så i hans samtid.
– I en jämförelse mellan familje- och vänskapsbrev kan man se att det passionerade fysiska uttryckssätt som förekom mellan vänner även förekom generellt inom Gjörwells familj där man till exempel beskriver hur man översköljer varandra med kyssar. Generellt sett tycks normer för hälsning och beröring skilja sig avsevärt från nutida normer, då Gjörwells dotter till exempel glättigt beskriver hur hon blir kysst och klappad på rumpan av sin svärfar.
Känslosam patriark
Detta visar på vikten av att den manliga vänskapen ses i sitt samtida sammanhang. För sitt känslosamma sätt att uttrycka sig har Gjörwell, tillsammans med andra män från denna period, betraktats som omanlig inom forskning från 1800-talet fram till nutid. I denna avhandling visas hur Gjörwell själv inte alls uppfattar sig som sådan, utan istället betraktar sig som både fysiskt och psykiskt stark och i förlängningen manlig.
– Liksom tidigare forskning betonat visar denna avhandling således hur ett betydligt mer känslohämmat manlighetsideal växte fram under 1800-talet enligt vilket 1700-talets mer känslosamma män betraktas som feminina. Och tvärtemot eftervärldens syn på honom utgör Gjörwell en ganska auktoritär figur inom sin familj och vänskapskrets som försöker att styra hur personer runt omkring honom uttrycker sina känslor.
– Makt är således nära sammankopplat med känslor och detta är en aspekt som känsloforskning borde ta i beaktning i större utsträckning.
– Kvinnor som söker en manlig partner har traditionellt bildat par med män som har lika hög, eller högre, utbildning än dem själva. Detta har varit en mycket stark norm i heterosexuell parbildning. Men nu finns det fler högskoleutbildade kvinnor än vad det finns män, vilket påverkar familjebildningen, säger Margarita Chudnovskaya, forskare i sociologisk demografi vid Sociologiska institutionen.
Under de senaste femtio åren har andelen som skaffar sig en högskoleutbildning i Sverige mer än tredubblats bland kvinnor, och fördubblats bland män. Tidigare förblev omkring 40 procent av kvinnor med högskoleutbildning barnlösa, men nu ligger barnlösheten i denna grupp kring 20 procent. Statistiken visar att majoriteten av kvinnorna med högskoleutbildning idag har en partner utan högskoleutbildning.
För att undersöka hur heterosexuell familjebildning har utvecklats över tid, har Margarita Chudnovskaya använt sig av registerdata över par i Sverige. Hon har undersökt samtliga heterosexuella par födda de två första åren i början på varje årtionde från 1950-talet till och med 1980-talet med två gemensamma nämnare: att minst en i paret har en färdig högskoleutbildning, och att de senare skaffar barn tillsammans. Paren är i olika åldrar och spridda över Sverige. Därefter har hon mätt hur hög inkomst individerna har och vilken typ av yrke de har, innan de skaffar barn.
Hänger ihop med barnlöshet
Resultaten visar att i heterosexuella par där endast kvinnan har högre utbildning, tjänar kvinnorna i snitt 15 procent mindre än mannen. Detta trots att kvinnorna också har yrken med högre status. I par där båda parter har högre utbildning är inkomstskillnaden ännu större, där tjänar kvinnan i snitt 20 procent mindre än mannen. Margarita Chudnovskaya menar att de strukturella löneskillnaderna mellan män och kvinnor i samhället kan vara en del av förklaringen, men att det är mer troligt att det handlar om partnerval i det här fallet.
– Förklaringen kan ligga i att utbildning har fått mindre kulturellt värde för vissa kvinnor, och därmed blir utbildning också en mindre viktig egenskap hos en partner. Å andra sidan fortsätter inkomst vara en viktig faktor, när vi ser på siffror över vilka män som får barn och de som förblir barnlösa. Min tolkning är att de män som har en högre inkomst också är de som är mer attraktiva som partners, säger Margarita Chudnovskaya.
Den slutsatsen kan dras framförallt utifrån en annan av hennes studier, där hon har undersökt vilka män i Sverige som förblir barnlösa livet ut. Studien visar att inkomsten spelar en mycket stor roll för högutbildade mäns möjlighet att skaffa barn. De resultaten ligger i linje med tidigare forskning på området från andra länder. Dessutom visar hennes studie att även studiefält har betydelse: män med examen inom tekniska eller humanistiska ämnen är de som oftast förblir barnlösa.
– Partnerpreferenser bland män är också viktigt att tänka på. Det kan vara så att män som tjänar mer också föredrar kvinnor med högre utbildning. Att män med mindre pengar skulle vara mindre intresserade av att skaffa barn, är däremot mindre troligt, säger Margarita Chudnovskaya.
När Skatteverkets webbplats slocknade i nära två dagar sommaren 2017 blev tusentals människor frustrerade. Användare av Gmail, Slack, Facebook och andra populära tjänster upplever också regelbundna störningar.
Förekomsten av driftstörningar i onlinetjänster har blivit vanligt och svårare att hantera i dag på grund av den snabba tillväxten av Internet-tjänster, den oförutsägbara volymen av användartrafik samt storlek och komplexitet hos den datorinfrastruktur som tjänsterna nyttjar. Tröga och otillgängliga internettjänster har både ekonomiska och operativa konsekvenser. Till exempel kan en enskild timmes störningsepisod kosta en e-handelswebbplats som Amazon.com miljoner dollar i förlorad försäljning medan tjänsteleverantörer spenderar mycket arbetstid med att återställa tjänsten.
Olika orsaker till störningar
Den största utmaningen är att störningen kan ha olika orsaker. Förseningar kan orsakas av kodningsfel, otillräckliga serverresurser eller konkurrens mellan hundratals applikationer som körs på samma servrar.
För att minimera påverkan eller förhindra att det händer igen, är det därför nödvändigt att kontinuerligt mäta status på systemen med två slags felsökningar. Det första är hur man upptäcker och diagnostiserar symtom på problem, så kallade ”anomalier”, såsom oväntade belastningstoppar, underutnyttjande eller långa svarstider, i systemets status över tid. Den andra är hur man intelligent bestämmer och genomför korrigerande åtgärder för att helt återställa tjänstens funktion.
Automatiserad lösning
Dataforskaren Olumuyiwa Ibidunmoyes avhandling vid Umeå universitet introducerar ett automatiserat tillvägagångssätt för att lösa dessa två problem, till exempel i samband med störningar som orsakas av otillräckliga serverresurser och effekter av att flera applikationer delar samma servrar i molnsystemet.
– Jag har utvecklat och undersökt tekniker som automatiskt avslöjar symptom på problem och intelligent rangordnar dem med begränsad mänsklig inblandning, anpassar sig till förändringar i systemets tillstånd och löser servicefördröjningar genom stegvis anpassning av serverresursernas kapacitet baserat på efterfrågan, säger Olumuyiwa Ibidunmoye.
Avhandlingsarbetet har utförts på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet i samarbete med forskare vid Intel Labs i Irland.
Olumuyiwa Ibidunmoye kommer från Nigeria och har en Masters of Technology degree från the Federal University of Technology, Akure, Nigeria.
Kontakt:
Olumuyiwa Ibidunmoye, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet,olumuyiwa.ibidunmoye@umu.se, 070-838 67 32 (Intervjuas helst på engelska)
Harpest eller tularemi kan infektera och smitta mellan ett stort antal djurslag men även människor. Gete Hestvik visar i en avhandling vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för första gången att även muskulaturen hos harar kan innehålla den bakterie som orsakar harpest, Francisella tularensis, samt att brunbjörn, järv, vildsvin och rödräv i Sverige kan bära på antikroppar mot bakterien.
Sjukdomen finns bland flera djur samt även myggor
Harpest är en av de vanligaste zoonossjukdomarna hos människor i Sverige. Sjukdomen förekommer även i flertalet länder i Europa. Men olikheter i sjukdomsövervakning och rapporteringsplikt, ekosystemens variation, förekomst av olika arter av vilda djur och myggor och fästingar som kan sprida infektionen gör det svårt att göra direkta jämförelser mellan länderna.
– Harpest är en komplex sjukdom som involverar ett stort antal värddjur liksom även fästingar och myggor, samt omgivande natur och vattendrag, säger doktorand Gete Hestvik.
Fakta Harpest Harpest, eller tularemi, är en infektionssjukdom, zoonos (dvs en sjukdom som sprids mellan människor och djur), som klarlades i samband med ett misstänkt pestutbrott bland jordekorrar 1911. Året därpå isolerades bakterien från gnagare i Tulare County i Kalifornien och 1914 diagnostiserades första fallet hos människa. Bakterien har senare fått vetenskapliga namnet Francisella tularensis.
Symptom: Hos hare snabbt förlopp, efter inkubationstid på mindre än ett dygn blir hararna apatiska, slutar äta och dricka, reagerar knappt på något. Aggressivitet, anfaller med frambenen, försöker bitas. Påskyndad andning, lös, fuktig spillning. Döden inträffar efter 3–5 dygn.
Källa: Wikipedia
Snabbt sjukdomsförlopp Skogsharar och ett flertal smågnagararter är mycket känsliga för infektion av harpest och drabbas ofta av akut sjukdom som snabbt leder till döden. Många kött- och allätare, som till exempel brunbjörn, järv, räv och vildsvin, insjuknar däremot inte alls eller drabbas av mild sjukdom. Människor får vanligen symptom som feber, huvudvärk och illamående.
– Min studie visar att harpesten orsakar likartade, sjukliga förändringar hos fältharar, skogsharar och två undersökta större skogsmöss. Infektionen har ett snabbt förlopp med spridning till många organ och leder till en snabb död. Att bakterien även visade sig finnas i muskulaturen hos infekterade harar innebär en risk för att människor kan smittas om de skulle äta otillräckligt tillagat harkött.
– Några av de undersökta fälthararna hade dessutom kroniska förändringar i lungor och/eller njurar. Detta tyder på att de varit sjuka en längre tid, och eventuellt kan vara reservoarer för harpestbakterien i Sverige, något som beskrivits i andra delar av Europa, säger Gete Hestvik.
Vid undersökning av rovdjur och asätare hittades antikroppar mot harpestbakterien hos brunbjörn, järv, vildsvin och rödräv, något som kan användas i framtida övervakning för att ge information om hur sjukdomen varierar över tid, samt huruvida den är på väg att sprida sig till ett nytt område.
Det har länge varit känt att signalsubstansen TNF-alfa är en viktig faktor i inflammationsprocesser. Läkemedel som motverkar TNF-alfas effekter används till exempel vid behandling mot reumatoid artrit (ledgångsreumatism). Forskning visar nu att TNF-alfa inte bara har betydelse för själva inflammationen vid överansträngningsskadan utan även har tydliga effekter på muskelcellerna och nerverna i muskelvävnaden.
– Det mest intressanta är att TNF-alfas roll ser ut att vara nog så väsentlig för läkning och reparation som för inflammationen och skadan i vävnaden. Fynden ger däremot inga belägg för att medicinering som motverkar TNF-alfas effekter skulle vara lämplig vid dessa överansträngningsskador, säger Lina Renström, som lagt fram sin doktorsavhandling vid Umeå universitet.
I forskning med djurmodeller upptäckte forskargruppen vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi, där Lina Renström ingår, att ensidig muskelöveransträngning, som framkallats experimentellt, ledde till förändringar även i motsvarande muskel på andra sidan.
Träning i frisk armbåge kan hjälpa även den skadade
försök där överansträngning och muskelskada i vader framkallades i djurmodeller såg forskarna fysiska förändringar både i den tränade sidan som i den motsatta sidan. Vidare sågs en rejäl uppreglering i produktionen av TNF-alfa och dess receptorer på båda sidor.
Normal muskelmorfologi hos kontrolldjur (a) där muskelfibrer ligger tätt packade. B och c visar områden med muskelinflammation från experimentdjur och hur vita blodkroppar invaderat in i den lösa bindväven. Bild: Lina Renström.
– En förhoppning är att man kan använda sig av denna dubbelsidiga effekt av ensidig träning, exempel vid skada, i större utsträckning än vad som görs idag. Kanske skulle patienter genom att träna sin friska armbåge kunna få positiv effekt även på sin andra och överansträngda armbåge, säger Lina Renström.
I den aktuella forskningen visade Lina Renström att de viktiga TNF-alfa-receptorerna producerades i muskelceller som bedömdes vara under degenerering eller i regenering/reparations-fas. Studien visade att receptorerna uttrycktes betydligt mer i nerver i muskelvävnaden hos djur med muskelöveransträngning än hos kontrolldjur.
I en annan studie av kronisk hälsenesmärta hos människa noterade forskarna att det fanns ett höggradigt uttryck för faktorer i TNF-alfa-systemet i den lösa bindväven mellan hälsenan och en annan sena (plantarissenan). I denna vävnad, liksom vid smärta i bindväven på utsidan i armbågsregionen (så kallad tennisarmbåge), sågs framförallt uttryck för TNF-alfa-receptorerna i inflammationsceller, kärlväggar och i nerver.
Lina Renström är 32 år och uppväxt i Sandviken. Hon tog sin läkarexamen 2014 vid Umeå universitet och flyttade då tillbaka till Sandviken. Parallellt med forskningsstudier har hon arbetat först som AT-läkare och numera som ST-läkare inom allmänmedicin på Sandviken Norra Hälsocentral.
Ett internationellt forskarlag med bland annat Lunds universitet presenterar den 1 december en detaljerad studie av kammusslans ögon och syn. Rönen kan bana väg för utvecklingen av nya sensorer och bildapplikationer för undervattensbruk.
De flesta djur använder linser för att fokusera ljus på näthinnan. Vissa marina varelser som kammusslor, exempelvis pilgrimsmusslan (Pecten maximus), har istället utvecklat speglar för att fokusera ljus och kunna se.
Musslans ögon som ett optiskt teleskop
En kammussla har över 100 ögon och en syn som är helt anpassad till miljön de lever i. Enligt forskarna är kammusslornas synsystem uppbyggt på ett sätt som kraftigt påminner om hur optiska teleskop med inbyggda reflektorer fungerar, men på en mycket mindre skala.
I studien visar forskarna hur spegeln, som är belägen bakom näthinnan, är uppbyggd av nanometerstora guaninkristaller, ett ämne som för övrigt finns i fiskfjäll. Vidare konstaterar de att spegeln består av många lager.
Fakta Kammusslor
Kammusslor utmärks av rundade eller ovala skal, i regel med vinkelformade utskott, ”öron”, vid skalbucklan, den del av skalet varifrån skalet en gång började växa. Från skalbucklan utgår solfjädersformigt mer eller mindre tydliga åsar. De kan även förflytta sig genom att simma, de simmar genom att omväxlande hastigt öppna och sluta sina skal och vattenstrålen som bildas driver dem framåt. Foten är liten och mantelkanten är förtjockad och har oftast talrika ögon.
I Norden förekommer omkring 15 arter av kammusslor. Källa: Wikipedia
Dessutom visar de med hjälp av olika mikroskopitekniker hur näthinnans två lager tar emot olika bilder. Ett lager fungerar bäst för bilder i periferin, ett för bilder i det centrala synfältet. Tillsammans gör de det möjligt för kammusslan att se skepnader och konturer med viss skärpa.
– Hela spegelkonstruktionen är anpassad till den miljö som kammusslor lever i. Deras syn är avsevärt bättre än synen hos andra musslor med andra typer av ögon, säger Gavin Taylor, postdoktor vid biologiska institutionen vid Lunds universitet och en av författarna till artikeln i Science.
Gavin Taylor, verksam vid den naturvetenskapliga fakulteten i Lund, har gjort studien tillsammans med forskare i Israel. Han menar att resultaten inom en snar framtid kan komma till praktisk användning.
Minikameror inom robotteknik – Våra resultat kan bidra till att utveckla miniatyrkameror för undervattensbruk, säger han och fortsätter.
– Det finns ett växande intresse för miniatyrkameror inom robotteknik, inte minst för biomedicinsk användning. Jag tror inte det dröjer länge innan sådana applikationer hämtar inspiration från kammusslornas ögon.
Inflammationsdriven benförlust är karakteristiskt för både tandlossningssjukdom och ledgångsreumatism. Trots att det finns olikheter i vad som orsakar inflammationsprocessen vid tandlossningssjukdom respektive ledgångsreumatism är det idag fastställt att det finns ett samband mellan de två sjukdomarna.
– Vi vet till exempel att individer med ledgångsreumatism i större grad uppvisar tandlossningssjukdom än individer med friska leder. Vi vet också att behandling riktad mot tandlossningssjukdom även förbättrar symtom från lederna hos individer med ledgångsreumatism. Däremot är det oklart om det är ett orsakssamband som råder, säger Pernilla Lundberg, som är universitetslektor vid Institutionen för odontologi och en av forskarna bakom studien.
I den övre röntgenbilden visar vit linje normal käkbensnivå vid en kindtand i underkäken. Individen har parodontit (tandlossning) och har därför förlorat käkbensstöd (röd linje). Undre röntgenbild visar en fot med typiska bendestruktioner (röda pilar) orsakade av reumatoid artrit (ledgångsreumatism). Bilder: Pernilla Lundberg och Solbritt Rantapää-Dahlqvist.
Tillsammans med Solbritt Rantapää-Dahlqvist, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, har Pernilla Lundberg analyserat förekomsten av käkbensförlust i tandröntgenbilder tagna från individer med ledgångsreumatism. Bilderna var tagna innan symtom från lederna utvecklats och jämfördes med tandröntgenbilder från matchade kontroller.
Käkbensförlust föregår ledgångsreumatism
Resultaten, som nu presenteras i Arthritis & Rheumatology, visar att de individer som senare utvecklar ledgångsreumatism har en högre grad av käkbensförlust. Individer med ledgångsreumatism utvecklar också en högre grad av käkbensförlust över tid. Bland de individer som senare utvecklade ledgångsreumatism upptäcktes den allra högsta graden av benförlust hos de individer som dessutom hade förhöjda nivåer av den bennedbrytningsdrivande molekylen RANKL i blodet.
– Såvitt vi vet har ingen tidigare kunnat visa att individer som senare utvecklar ledgångsreumatism har en högre grad av benförlust innan de får symtom från lederna, säger Solbritt Rantapää Dahlqvist.
– Våra resultat tyder på att det skulle kunna finnas ett orsakssamband mellan tandlossningssjukdom och ledgångsreumatism. Men fler kliniska studier samt studier av basala mekanismer behövs för att vi med större säkerhet kan säga att ett orsakssamband råder.
Solbritt Rantapää Dahlqvist, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, solbritt.rantapaa.dahlqvist@umu.se, 090-785 17 29
Det är forskare från Sverige, Tyskland och Nya Zeeland/Spanien som har undersökt hur lavar svarar på ökande temperaturer för att skatta hur den globala uppvärmningen kan komma att påverka vegetationen i Antarktis. Effekter av temperaturökningen visar sig först i Antarktis, men resultaten kan vara vägledande för hur det kan komma att gå även i varmare områden.
– Antarktis fungerar som ett tidigt varningsområde för effekterna av klimatförändringarna på arter och ekosystem, säger Claudia Colesie, som är postdoktor vid SLU och huvudförfattare till artikeln i Global Change Biology.
Femton plusgrader smärtgräns
Antarktis har under senare år varit utsatt för stora regionala klimatförändringar. Vegetationen i denna extrema miljö domineras av lavar och icke-kärlväxter, till exempel mossor.
En lav är en sammansatt organism som består av en svamp och en alg eller cyanobakterie i symbios. De två senare organismerna (fotobionter) producerar energi åt svampen med hjälp av solljus.
– Vi har nu visat att den övre gränsen för att dessa fotobionter ska kunna överleva är 15 plusgrader celcius.
Men temperatureffekten varierar mellan olika arter. Ett exempel är en i Antarktis och delar av Sydamerika endemisk (finns bara där) art. Den klarar inte alls klarar högre temperaturer. En annan, mycket vanlig och spridd art även i alpina och arktiska områden var däremot mycket mer anpassningsbar.
Tål bredare temperaturintervall
– Denna art tål alltså ett bredare temperaturintervall och vi hade inte alls väntat oss att se en sådan snabb acklimatisering, säger Claudia Colesie.
– Sådana mer tåliga arter kommer troligen att gynnas av temperaturökningen i Antarktis. Dessa tåliga arters utbredning kommer att leda till att arternas mångfald utarmas och att det ursprungliga ekosystemet inte kommer att kunna fungera som tidigare.
Med hjälp av dessa studier i Antarktis kan man man förutse hur andra varmare områden och ekosystem kan komma att påverkas av den globala uppvärmningen.
Kontakt: Claudia Colesie, Umeå Plant Science Centre (UPSC) vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU, claudia.colesie@slu.se, 070-766 04 81
– Syftet med min forskning har varit att undersöka hur verktyg som Playscan kan förändra spelbeteende bland människor som spelar bort mycket pengar. Jag ville förstå hur dessa verktyg används och om det fanns olika typer av användare, säger David Forsström, doktorand vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Förutom psykologisk behandling finns det en rad initiativ för att minska överdrivet spelande. Svenska Spel har till exempel sedan 2007 använt sig av spelansvarsverktyget Playscan för att hjälpa sina kunder att minska sitt spelande.
Gör en riskbedömning
Playscan är tillgängligt via olika spelsajter. Väl inloggad på en spelsajt kan en spelare gå vidare till verktyget. Har det fungerat? Det ville David Forsström ta reda på.
– Verktyget gör en riskbedömning baserad på hur en person har spelat och ger feedback och råd kring risker och hur individen kan minska sitt spelande, säger David Forsström.
I sin avhandling har han undersökt hur spelare använder sig av Playscan både genom att analysera faktiskt användande hos 10 000 spelare och genom att intervjua 20 spelare om deras erfarenhet av Playscan. Han har också undersökt hur ett frågeformulär om negativa konsekvenser av spelande fungerar i verktyget.
Undersökningen visade att Playscan används i ganska hög grad initialt av spelarna, men inte flera gånger.
Vill ha mer feedback
– Spelarna har en positiv syn på Playscan, men de använder inte verktyget särskilt mycket ändå. Det kan vara en delförklaring till varför verktyget har låg effekt. Spelarna efterfrågade mer feedback som ett sätt att öka intresset för verktyget och dess potentiella gynnsamma effekter, säger David Forsström.
Hans förhoppning är att resultaten kan användas för att förbättra spelansvarsverktyg och därmed bidra till att individer som spelar om pengar kan få hjälp att minska sitt spelande.
– Ett bättre verktyg kan potentiellt hjälpa fler att minska sitt spelande. Det får positiva effekter för den som spelar och för personer i spelarens närhet. Samtidigt får det också effekter på samhällsnivå i och med att färre spelare utsätts för de negativa konsekvenser som spel om pengar för med sig.
– Vi måste identifiera dem som har mest ökad risk för komplikationer. I dag är de unga vuxna och vi vet inte vad som händer när de kommer upp i 50- eller 60-årsåldern, säger Zacharias Mandalenakis, forskare inom kardiologi vid Sahlgrenska akademin och överläkare på universitetssjukhuset.
Genom att samköra data från patientregistret, dödsorsaksregistret och totalbefolkningsregistret har forskarna identifierat 21 982 personer med medfött hjärtfel, födda 1970-1993. I studien ingår också 219 816 köns-, ålders- och länsmatchade kontrollpersoner.
De är alla födda under en period av stora framsteg inom vården med tidiga diagnoser och insatser, hjärtoperationer redan på nyfödda, vid behov upprepad kirurgi, och så vidare. En patientgrupp under lupp, men med frågetecken inför framtiden.
Utvecklar andra hjärtproblem – De överlever och klarar sig ganska bra men utvecklar tyvärr andra hjärtproblem som exempelvis förmaksflimmer och hjärtsvikt. Det är en utmaning för oss att upptäcka tidigt och göra förebyggande insatser, säger Zacharias Mandalenakis.
Gruppen med mest komplexa medfödda hjärtfel visade sig ha högst relativ risk för förmaksflimmer, 85 gånger högre än kontrollpersonerna. En av tolv i den här gruppen utvecklade förmaksflimmer och av dem fick en av tio hjärtsvikt.
När alla svårighetsgrader av medfödda hjärtfel räknades ihop var risken för förmaksflimmer 22 gånger högre än hos kontrollerna. Med medfött hjärtfel, och förmaksflimmer, var risken för hjärtsvikt elva gånger högre än hos personer med medfödda hjärtfel men utan förmaksflimmer.
Störst risk vid förmaksseptumdefekt
Fyra av tio med medfödda hjärtfel hade genomgått minst en operation. Gruppen opererade hade nästan fyrfaldigt ökad risk för att utveckla förmaksflimmer jämfört med dem med medfödda hjärtfel som inte opererats. Allra högst var risken hos dem med så kallad förmaksseptumdefekt (ASD), av många betraktat som ett mindre allvarligt hjärtfel.
– Tidigare har vi gått på klinisk praxis men med den här studien har vi hittat subgrupper som vi måste vara extra uppmärksamma på, och kanske ge blodförtunning eller antiarytmika, läkemedel som reglerar hjärtfrekvensen, så att de inte drabbas av hjärtsvikt, stroke eller för tidig död, säger Zacharias Mandalenakis.
Som kliniskt verksam vid universitetssjukhusets så kallade GUCH-enhet, med riksvård inom området medfödda hjärtfel, kan han samtidigt vittna om den beredskap många patienter själva har.
– De försöker träna mycket och hålla sig friska i övrigt, och vi har väldigt bra kontakt med våra patienter. Så fort det händer något, att de får andfåddhet eller hjärtklappning, så söker de hjälp direkt, konstaterar han.
När organiskt avfall ska bli till biogas är vatten oftast en viktig komponent i processen. Med det följer en hög vatten- och energikonsumtion och att det blir mycket restprodukter.
Doktoranden Regina Jijoho Patinvoh vid Högskolan i Borås har utvecklat och undersökt processer för torrötning av fast avfall i två olika typer av reaktorer.
Hennes forskningsresultat visar att en enkel reaktor av textilt material fungerar utmärkt för torrötning av fast avfall, såsom kycklingfjädrar, citrusavfall, gödsel och halm. De mikroorganismer som bryter ner avfallet anpassar sig efterhand till det torra materialet så att processen går snabbare.
– I en annan, rörliknande reaktor, en plug flow-reaktor, som passar för kontinuerliga processer där avfall fylls på hela tiden, går det att korta ner rötningstiden om man matar på med rätt mängd material, säger Regina Jijoho Patinvoh. Där har jag undersökt var gränserna för den optimala mängden material går.
Lämplig i utvecklingsländer
Hon berättar att den textila reaktorn är utvecklad av textilföretaget FOV Fabrics AB i samarbete med Högskolan i Borås och att den lämpar sig väl för biogasproduktion i mindre skala, till exempel i utvecklingsländer. Den ser ut som en platt, avlång kudde med en helt luft- och vattentät dragkedja utmed hela längden.
Regina Jijoho Patinvoh visar plug flow-reaktorn i labbet. Foto: Högskolan i Borås
– Denna reaktor är liten, lätt och man behöver inte någon expertkunskap för att använda den. Lägg bara in avfallet, blandat med lite rötslam och dra igen dragkedjan, så kommer biogasproduktionen igång och reaktorn sväller upp som en ballong. Gasen tappas ut genom en slang. När det inte blir mer gas, tar man ut resterna och fyller på med mer avfall.
Sådana här reaktorer har tidigare använts för traditionell rötning med mycket vatten, men att den lämpar sig väl även för torrötning är gynnsamt, eftersom det då blir en minskad vatten- och energiåtgång i processen, samtidigt som restprodukterna blir lättare.
Utvinning av biogas i hushållen
– Detta ger möjligheter för hushåll, grannskap eller samhällen att själva utvinna sin biogas som de till exempel kan driva spisen med eller använda till el. Samtidigt blir de av med en hel del av sitt avfall.
De mikroorganismer som bryter ned materialen är som regel vana vid att arbeta i fuktiga miljöer, men de vänjer sig successivt vid den nya, torrare miljön. Därför kan processen vara lite långsam i början när torrt material används, men den blir sedan snabbare och snabbare när mikroorganismerna anpassar sig till den torra miljön.
Regina Jijoho Patinvoh har framför allt använt materialen kycklingfjädrar, gödsel med halminnehåll och citrusrester, var för sig och i olika blandningar. När materialen är hårda behöver de förbehandlas med kemikalier, värme eller bakterier. Restprodukterna efter rötningen fungerar bra att använda som biologiskt gödningsmedel.
Reaktor för storskalig produktion
Den så kallade plug flow-reaktorn är nyutvecklad vid Högskolan i Borås och lämpar sig för mer storskalig biogasproduktion med ett kontinuerligt flöde av material. Den är framtagen för att passa för torra material.
Det finns sedan tidigare inte så mycket forskning eller erfarenhet om hur en reaktor för kontinuerlig torrötning fungerar i liten skala och hur den kan optimeras.
– Men nu har jag testat denna reaktor och undersökt vilken potential den har för torrötning, säger Regina Jijoho Patinvoh. Jag matade på lite i taget och testade var gränserna gick – med målet att få en snabb och säker process, att hitta den optimala graden av materialflöde.
I fokus för studien är två olika patientgrupper – de med kronisk smärta och de med svår ångest. I båda fallen rör det sig om personer som ofta har många negativa inre upplevelser och försöker undkomma dessa genom att känna så lite som möjligt.
En människa med svår ångest kan exempelvis ta ångestdämpande mediciner för att klara av en obehaglig situation. Men att aldrig utsätta sig för det man är rädd för gör att problemen bara växer sig större.
Sara Edlund, psykolog och doktorand vid Örebro universitet, har studerat hur man kan hjälpa de här patienterna att hantera sina känslor på ett funktionellt sätt. Det har hon gjort genom att använda sig av strategier och principer från behandlingsmetoden DBT, dialektisk beteendeterapi, som i första hand inriktar sig på människor med emotionellt instabil personlighetsstörning.
– Där har man uppnått goda resultat och jag ville därför se om den kan fungera på andra patientgrupper, säger Sara Edlund.
Bekräftelse ger lindring
Mer specifikt har hon undersökt hur validering – ett verktyg för kommunikation som ofta används inom DBT – fungerar på de som har kronisk smärta. Det handlar om det bemötande en patient får efter att ha berättat om sina känslor för exempelvis sin partner.
– Att normalisera, bekräfta, sätta ord på och framför allt förmedla vad som är logiskt och förståeligt – det är vad validering handlar om, säger Sara Edlund och tillägger:
– Det är visat att man blir lugn av validering. Dess motsats är invalidering, till exempel att någon säger ”Så ja, var inte så ledsen. Det var inte så farligt”.
I hennes första studie om kronisk smärta ingick 20 par där den ena parten mer eller mindre led av ständig värk.
– Mina resultat visar att man kan träna partners i validering, och att detta kan bidra till mindre negativa känslor hos personer med kronisk smärta.
Fel bemötande försämrar rehabilitering Sara Edlund undersökte även hur validering fungerar mellan läkare och patienter som får specialistvård för sin smärta. Här kom hon fram till att de allra flesta blir validerade av sin läkare.
– Men en liten grupp upplevde inte det utan tyckte det var svårt att kommunicera med läkaren. Den gruppen upplever mer psykologiska problem efter avslutad rehabilitering jämfört med övriga patienter. Här är det viktigt att läkare lägger extra krut på kommunikationen, menar Sara Edlund.
I den tredje delstudien ingick patienter med svår ångest. De tränades först i att hantera sina känslor för att sedan exponeras för saker och situationer som de starkt ogillade. Totalt deltog fyra patienter men en hoppade av innan studien blev färdig.
– Resultatet i den här delen blev lite blandat, men min forskning visar att den DBT-inspirerade behandlingen kan vara ett alternativ för den här gruppen. Men behandlingen måste i så fall ändras – dels för att minska risken för att patienter avslutar den i förtid, dels för att göra den effektiv för fler patienter.
Kontakt:
Sara Edlund, psykolog och doktorand, Örebro universitet, sara.edlund@oru.se, 073-420 06 68
Vad tänker du på när du hör “psykologisk behandling”? De allra flesta får nog upp en bild av ett terapirum. Två fåtöljer, ett bord mitt emellan. Kanske står det en ask med pappersnäsdukar där.
I fåtöljen på andra sidan bordet sitter terapeuten som lyssnar och tolkar det som sägs mellan raderna.
Länge ansågs mötet med terapeuten vara den viktigaste förklaringen till att patienter blev bättre. Var hen empatisk? Socialt skicklig? Duktig på att notera det som hände i rummet?
Uppfattningen var att det gick att sätta nästan vilken psykologisk behandlingsmetod som helst i händerna på en skicklig terapeut. Men den synen på de verksamma delarna av psykologisk behandling har kommit lite på skam.
I nästan två decennier har det gjorts forskning om terapi över nätet. Främst har det handlat om kognitiv beteendeterapi, KBT. De lyckade exemplen har radat upp sig, och på senare år har det vetenskapliga stödet blivit så starkt att internetterapi blivit rutin.
Överdriven tro på det fysiska mötet
Socialstyrelsen gav under hösten ut nya riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom. Rekommendationen är att erbjuda KBT. Men för första gången står det inget i dokumenten, om behandlingen ska ges i samma rum eller över nätet.
Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet, har forskat om internetbaserad KBT i snart 20 år. Han menar att tilltron till det fysiska mötet varit lite överdriven.
– Det har visat sig vara lite hajpat. Med vår kunskap om internetbehandling kan vi se att det i princip går att behandla utan att terapeuten är med nästan alls. I vissa fall skulle man möjligtvis kunna tänka sig att behandlingen kan utföras av en maskin, säger han.
En maskin, ja. Redan på 1960-talet prövades de terapeutiska egenskaperna hos ett datorprogram. Den tysk-amerikanske datorforskaren Joseph Weizenbaum hade programmerat chatt-roboten “Eliza”, en rudimentär föregångare till vår tids artificiella intelligenser.
Svaren gavs enligt enkla mallar. När användarna exempelvis skrev “jag vill ha hjälp” kunde Eliza svara “vad skulle det betyda för dig att få hjälp?”.
Behandlar datorprogrammet som en människa
Trots att Eliza var oförmögen att tänka själv gjorde Weizenbaum den spännande upptäckten att många behandlade programmet som en riktig människa. De läste in förståelse, medmänsklighet och intelligens i hennes svar.
Konversation med Eliza. Bild: wikipedia commons
Eliza kan också i någon mån ses som en föregångare till dagens internetbaserade terapi. Även om det internationellt gjorts flera studier kring internetterapi utan mänskliga terapeuter, följer forskningen i Sverige ett annat spår.
Det behövs någon slags kontakt med en människa, även om det äger rum på nätet. Själva terapin består i regel av ett färdigt paket, med olika komponenter. En del kan kan vara information om själva diagnosen, en annan kan vara övningar som patienten ska göra mellan sessionerna. Terapeutens roll är att fungera som en coach, svara på frågor och stötta patienterna när de ska göra svåra saker.
Internetterapeuten viktig
Per Carlbring är professor i psykologi vid Stockholms universitet. Enligt honom fyller internetterapeutens kommunikation med patienterna en mycket viktig roll.
– Det man läser som patient ska kännas som att det är skrivet till mig, snarare än att vara övergripande. Så vi tror att det är viktigt att terapeuten är en riktig människa, säger han.
En kritik som ibland riktas mot internetterapi är att behandlingsformen skulle var för “snäll” mot patienterna. KBT går till stor del ut på exponering, alltså att i små steg närma sig det som är jobbigt. Gör man då inte patienterna en björntjänst genom att låta dem sitta hemma? Men den kritiken ger inte Per Carlbring mycket för.
– Om man exempelvis har en så svår social fobi att man inte förmår sig att göra någonting åt det hade man nog inte sökt traditionell terapi heller. Det är snarare så att internetbehandling sänker tröskeln för att söka, säger han.
Just att göra det lättare att söka hjälp är en fördel som ofta nämns i samband med internetterapi.
– Idag är det ett stort problem att så få söker vård. I stället går de och lider. Med färre praktiska problem för att söka behandling så kommer fler att söka, säger Per Carlbring.
24-timmars-psykologen
Om man kan “träffa” sin psykolog när som helst på dygnet, i stället för att tvingas fråga chefen om det är okej att gå tidigt på tisdag, är mycket vunnet. Behandlingen går att klämma in när barnen har lagt sig eller när det finns en stund över på jobbet.
Vad är då orsaken till att resultaten av internetterapi blir så bra?
En delförklaring är att internetterapi ökar patienternas chanser att minnas ny information. Oavsett hur kloka saker terapeuten säger hjälper de inte ifall patienten glömmer bort dem direkt efter sessionen. Med internetterapi kan patienterna få kontrollfrågor på det de lärt sig, och lära i sin egen takt.
– I stället för att få informationen från terapeuten i rummet så får man läsa på sin dator. Man behöver inte komma ihåg allt som sägs, utan kan läsa flera gånger i lugn och ro, säger Per Carlbring.
Kommer det allt större fokuset på internetterapi att innebära slutet på traditionell psykologisk behandling? Per Carlbring tror inte det. Det är inte är en fråga om “antingen eller”, utan att kunna erbjuda fler personer vård.
– Det finns fördelar både med fysiska träffar och internetterapi. Det är inte fråga om att ta bort något, utan att komplettera den befintliga behandlingen så att fler kan få hjälp.
Särskilt stor kan nyttan vara för tillstånd som ses som pinsamma. Nyligen har forskaren Jesper Enander publicerat en studie som prövade internetbehandling vid tillståndet Dysmorfofobi, en diagnos som ibland kallas “självupplevd fulhet”. Dysmorfofobi är väldigt jobbig för den som drabbas, den leder till mycket lidande och obehag. Dessutom är det få som söker hjälp.
– En viktigt anledning till att många inte söker vård är att det är väldigt pinsamt. Det är jobbigt att sitta ner och prata om det som är så besvärligt. När vi frågade deltagarna varför de sökt internetbehandling så nämnde de just möjligheten att få hjälp utan att träffa någon, säger Jesper Enander.
Resultatet av studien var goda. Efter internetbehandlingens slut uppfyllde fyra av tio inte längre kriterierna för diagnos. Och vid en uppföljning två år senare hade ytterligare två av tio gått samma väg. Det positiva resultatet ligger i linje med andra studier av internetterapi mot andra tillstånd.
– De gånger man jämfört med traditionell behandling är det oftast lika goda resultat, säger Per Carlbring.
Text: Nils Otto på uppdrag av Forskning.se
Hur sker förhandlingar mellan feminister som kämpar för kvinnors rättigheter och politiker som sätter den regeringspolitiska agendan? Hur sker egentligen politisk förändring? Det är frågor som undersöks i den nyugivna boken Equality Struggles. Women’s Movements, Neoliberal Markets and State Political Agendas in Scandinavia.
Boken presenterar slutsatser från ett forskningsprojekt där Mia Liinason, docent och universitetslektor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat kampen för kvinnors rättigheter genom en analys av tre av de största och mest inflytelserika kvinnoorganisationerna i Skandinavien.
Följt organisationerna under två år Med etnografiskt fältarbete har Mia Liinason följt kvinnoorganisationerna under två år, pratat med medlemmar och observerat vardagspraktiker som beslutsfattande, kampanjer, projekt, möten och målsättningar.
Genom analyser av arkivmaterial från kampen för kvinnors rösträtt, 1930-talets debatt om familj och reproduktion, samt 1960-talets debatt om jämställdhet innehåller boken också en historisk tillbakablick på kampen för kvinnors rättigheter i Skandinavien.
– Kampen för kvinnors rättigheter präglas av samma oförutsägbarhet som karaktäriserar all form av politisk förändring. Studien visar på vikten av att ta hänsyn till den historiska och geopolitiska kontext där kvinnors krav på rättigheter har vuxit fram, säger Mia Liinason.
Kampen präglas av dubbelhet I sin bok visar Mia Liinason att kampen för kvinnors rättigheter präglas av en dubbelhet eftersom kvinnoorganisationer både utnyttjar och ifrågasätter existerande sociala normer och värden omkring femininitet, maskulinitet, genus, etnicitet/ras, sexualitet och nationalitet.
– Kvinnokampen har bidragit till att upprätthålla hierarkier mellan grupper av kvinnor eftersom dess förespråkare har tenderat att utnyttja rådande sociala normer och värden för att få genomslag på en bredare social arena.
Boken argumenterar emot idén om staten som hierarkiskt överordnad civilsamhällesaktörer, och visar att relationen mellan kvinnoorganisationer och staten snarare bör beskrivas som ett spänningsförhållande, präglat av såväl samarbete som konflikt.
Identifikation med staten
En av de slutsatser som dras i boken är att kvinnoorganisationer har stor påverkan på definitionen av hur kvinnors rättigheter ska omsättas i praktiken.
– Därför är en central fråga inte om kvinnoorganisationer ska samarbeta med staten, utan hur, säger Mia Liinason.
Det finns dock en risk att kvinnoorganisationerna anpassar sig efter regeringens och nationens önskemål och behov, snarare än tvärtom, eftersom det bland de stora kvinnoorganisationerna i Skandinavien finns en stark identifikation med staten och en nationellt förankrad tillhörighet, menar hon.
Kontakt: Mia Liinason, docent i genusvetenskap, mia.liinason@gu.se, 031-786 36 15
Studien visade också att det är döttrarna till finländska krigsbarn, som löpt högre risk att drabbas av psykisk ohälsa, än deras kusiner vars föräldrar bodde kvar i Finland under kriget. Skillnaderna mellan könen är tydliga. För söner finner man inget statistiskt signifikant samband. Och det är döttrarna till kvinnliga krigsbarn som är mest utsatta och som har störst skillnad mot sina motsvarande kusiner.
– Syftet med barnförflyttningarna under kriget var att skydda barnen från de omständigheter som kriget mellan Finland och Sovjetunionen förde med sig, säger Torsten Santavirta, docent i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid från Uppsala universitet.
– Att våra resultat tyder på så pass långtgående konsekvenser för psykisk ohälsa är anmärkningsvärt och understryker vikten av att noggrant väga för- och nackdelar vid utformning av åtgärder i samband med komplexa nödsituationer som bland annat krig och naturkatastrofer ofta leder till.
Utsatthet som barn går i arv
Tidigare forskning har sammanlänkat data över de finska krigsbarnsårskullarna födda 1933-1944, med det kompletta krigsbarnsregistret över barn som återvände till sina biologiska familjer efter krigets slut (49 000 barn).
Registren har samkörts med data över alla intagningar på sjukhus i Finland med anledning av psykisk ohälsa under åren 1971-2011. Syftet var att studera hur krigsbarnserfarenheten har påverkat individerna under vuxenlivet. I den studien fann man att de kvinnliga krigsbarnen löpte en förhöjd risk att insjukna i depression jämfört med sina icke-ivägskickade systrar medan inget samband fanns för män.
I den nya aktuella studien har forskarna alltså identifierat barnen till individerna i den tidigare studien, och data över deras intagningar på sjukhus på grund av psykisk ohälsa, 1971-2012.
Oklart varför ohälsan ärvs
– Det negativa sambandet mellan mödrars krigsbarnsvistelse och döttrars psykiska ohälsa kvarstår efter att vi betingar på föräldrars psykiska ohälsa, vilket tyder på att det inte är föräldrarnas psykiska ohälsa i sig som framkallar sambandet. Studien fastställer dock inte mekanismerna genom vilka sambandet mellan de upplevda krigsbarnserfarenheterna och psykisk ohälsa i nästa generation uppstår, och det kan finnas flera tänkbara förklaringar till det, säger Torsten Santavirta.
Studien är gjord av forskare vid Uppsala universitet tillsammans med det amerikanska forskningsinstitutet National Institutes of Health (NIH) och Helsingfors universitet, och publiceras i den vetenskapliga tidskriften JAMA Psychiatry.
Kontakt: Torsten Santavirta, docent, Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet, torsten.santavirta@ibf.uu.se, +46-766 10 97 61
Rent konkret handlar det om att mata in data för de över 1 miljard stjärnor observerade av satelliten Gaia i ett VR-laboratorium (virtual reality) för att skapa en modell av vår galax som sedan kan sedan studeras med hjälp av ett par VR-glasögon med tillhörande handkontroller.
Forskarna bakom projektet, astrofysikern Oscar Agertz, och interaktionsdesignforskaren Mattias Wallergård berättar att detta är ett helt nytt sätt att arbeta inom astronomin.
– Modellen gör att vi kan närma oss datan mer intuitivt, och i realtid dessutom. Tidigare har vi inte kunnat studera stjärnorna utifrån olika rumsliga perspektiv, utan behövt förlita oss på traditionella analysmetoder, säger Oscar Agertz.
Lättare att identifiera mönster i galaxen
Detta mer intuitiva sätt att studera Vintergatan kan ge upphov till nya insikter och kunskap menar forskarna. Speciellt vad gäller att identifiera olika typer av mönster i galaxen, exempelvis stjärnströmmar i Vintergatans yttre delar, något som faktiskt är enklare att göra med blotta ögat menar de.
– Genom att gå in i en tredimensionell modell kan jag som astronom lättare hitta och identifiera mönster och strukturer. Jag kan titta på stjärnorna på ett helt annat sätt eftersom jag kan komma nära dem och förflytta mig. Det gör att jag kan få nya insikter om hur vår galax skapades, säger Oscar Agertz.
Han tror att modellen kan bli ett fantastiskt komplement inom astronomiforskningen.
– Just simuleringen av att fysiskt komma nära stjärnorna tror jag är värdefull för att öppna upp för nya sätt att tänka kring datan. Som forskare blir du inte låst av datorskärmens två dimensioner utan kan i en VR-miljö använda din naturliga intuition.
För Oscar Agertz och Mattias Wallergård handlar projektet också om att ta människans nyfikenhet och lust till att utforska till ett nytt plan.
– Sedan tidernas begynnelse har vi människor visualiserat vår inre och yttre värld. Från de tidiga grottmålningarna i Spanien och Indonesien som är cirka 40 000 år gamla, till upptäckten av fotografi, och film, säger Mattias Wallergård.
– Vi ser detta samarbete som en naturlig fortsättning. Rymden har varit en av de sfärer som har varit oåtkomlig för både forskare och vanliga människor. Nu kan vi öppna upp den med hjälp av VR-tekniken som snabbt blir alltmer tillgänglig.
Vintergatan öppen för allmänheten
Nästa vår är tanken att modellen ska bli färdig. Och då hoppas forskarna att även allmänheten kan bjudas in för att ta steget in i Vintergatan.
– Speciellt ungdomar tror vi kan ha stor glädje och nytta av att få uppleva Vintergatan i 3D. Det blir ett tillfälle att ta på stjärnorna och titta på rymden utifrån ett helt nytt rumsligt perspektiv. Kanske leder det till ett framtida intresse för att forska om rymden? säger Mattias Wallergård.
Deras projekt ingår i DATA, ett större forskningstema vid Pufendorfinstitutet som samlar forskare från sex olika fakulteteter vid Lunds universitet samt Universitetsbiblioteket. Inom temat kommer forskarna att vidareutveckla olika angreppssätt för lagring och åtkomst till data, för hur vi visualiserar data, upptäcker mönster i data, och använder data för att förutsäga framtida resultat. Det löper under 2017/2018.
I arbetet med att ta fram modellen av Vintergatan samarbetar forskarna även med Henrik Garde samt Diederick C Niehorster från Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
