Företagande kvinnor anses av offentliga finansiärer inte ha lika mycket resurser eller vilja att satsa på tillväxt som företagande män har. Men när forskare vid Luleå tekniska universitet granskat nyckeltal för 126 bolag som sökt offentligt finansiering, såg de inga skillnader beroende på om företaget drevs av en man eller en kvinna.

– Vi har gjort en unik studie som matchar föreställningsdata med redovisningsdata. Våra resultat visar att föreställningarna inte har någon grund i verkligheten – de är som trollen som spricker i solen, säger Malin Malmström, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet.

Bedöms utifrån kön
Den nya studien från Luleå tekniska universitet, ”VC stereotypes about men and women aren’t supported by performance Data”, publiceras i anrika Harvard Business Review.

Malin Malmström och hennes forskarkollegor Joakim Wincent, Aija Voitkane och Jeaneth Johansson har studerat elva offentliga, svenska riskkapitalister som fått in ansökningar från totalt 126 olika företag. 43 procent av dessa bolag drivs av kvinnor och 57 procent av män. Könet visar sig ha stor inverkan på hur företagarna karaktäriseras.

– Stereotypa föreställningar finns om både hur män är och om hur kvinnor är, konstaterar Malin Malmström.

Fyra stereotyper på kvinnligt företagande
Den nya studien visar att det bland de offentliga finansiärerna finns fyra föreställningar som är särskilt tydliga:

Kvinnor är tveksamma till att låta företaget växa, medan män vill satsa på tillväxt.
Kvinnor har inte resurser att satsa på hög tillväxt – män har det.
Kvinnors företag underpresterar, mäns företag presterar väl.
Kvinnor är försiktiga och riskaverta. Män är ambitiösa och risktagande.

Forskarna har granskat de 126 aktuella bolagen utifrån hur 22 olika nyckeltal – däribland försäljningsvolym och tillväxt i antal anställda och omsättning – såg ut vid den tidpunkt som ansökan till den offentliga finansiären skickades in.

– Vi hittar inga statistiska skillnader, inte i ett enda av nyckeltalen vi tittat på. Nyckeltalen speglar ett företags aktiviteter, prestationer, satsningar och verksamhet, och det finns alltså inget som visar att mäns företag presterar bättre och når bättre resultat än vad kvinnors gör.

Kvinnliga företagare får mindre stöd
Tidigare forskning vid Luleå tekniska universitet om hur offentliga svenska finansiärer uppfattar män och kvinnor som söker kapital, har visat att kvinnliga entreprenörer i snitt fick 25 procent av sitt efterfrågade kapital, medan männen fick över hälften.

– Den här typen av föreställningar som vi har identifierat får konsekvenser. Det faktum att du är kvinna som söker finansiering aktiverar ett mindset redan från början; om vad ansökan innebär och om vad finansiärerna tror att det finns för potential att få avkastning. Det är väldigt viktigt att kunna se bortom de här stereotypa föreställningarna, säger Malin Malmström och tillägger:

– Det är en unik design på vår nya studie – jag känner inte till någon annan studie som matchar den här typen av föreställningsdata med redovisningsdata. När man försöker skjuta hål på myter om kvinnors företagande används ofta nationell statistik, som inte är lika precis i sammanhanget. Våra siffror visar de facto att det inte är någon skillnad mellan företagen.

Studien:
When stereotypical gender notions see the light of day, will they burst?: Venture capitalists’ gender constructions versus venturing performance facts

Kontakt: 
Malin Malmström, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, malin.malmstrom@ltu.se, 0920-49 10 87

 

– Resultaten var lite oväntade. Effekten var större än vi hade trott, och mer långvariga. Vår studie ifrågasätter stereotypen om Sverige som ett land med jämförelsevis svagt stöd mellan generationerna. Den visar att det ändå verkar finnas ett latent stöd när det verkligen behövs, säger Juho Härkönen, professor i sociologi vid Sociologiska institutionen och en av författarna till studien.

Tillsammans med Marco Albertini från Universitetet i Bologna och Michael Gähler från Institutet för social forskning, har han undersökt sannolikheten att en separerad förälder bor hemma hos någon av sina egna föräldrar 3–4 år efter separationen.

Gäller svenskar med svenska föräldrar
Studien bygger på registerdata över samtliga personer folkbokförda i Sverige mellan 18 och 55 år med tre gemensamma nämnare: att personerna är födda i Sverige och att båda deras föräldrar också är det, att de har bott ihop med en partner som de haft barn tillsammans med, och att de sedan har separerat. Perioden forskarna tittade på var 2007–2012.

– Studien visar att för svenskfödda män med egna barn är det 3–4 gånger vanligare att de bor hemma hos en förälder efter en separation, än bland män som inte separerat. För kvinnor i samma grupp ökar risken att bo hemma hos en förälder med ungefär det dubbla, säger han.

Den här forskningen berör en liten grupp – ungefär 4,5 procent av separerade föräldrar med svensk bakgrund bor med någon av sina egna föräldrar. Men även om det handlar om en liten minoritet, är resultaten intressanta eftersom effekten av en separation visade sig vara så stark, berättar Juho Härkönen.

– Den här forskningen är viktig eftersom den blir ännu en påminnelse om att det finns problem på bostadsmarknaden. Vår studie antyder ju att det kan vara svårt att hitta en ny bostad även flera år efter en separation med barn. Vissa föräldrar verkar behöva bo hos sin egen förälder även på längre sikt, säger Juho Härkönen

Kontakt:
Juho Härkönen, juho.harkonen@EUI.eu, +39 329 087 2805
Michael Gähler, michael.gahler@sofi.su.se, 08 16 25 41

Artikel:
Moving back to “mamma”? Divorce, intergenerational coresidence, and latent family solidarity in Sweden

Arter som skiljer sig mycket åt ekologiskt har sällan problem att leva nära inpå varandra på samma plats. De konkurrerar inte om samma naturresurser. När däremot två likartade arter lever sida vid sida och är beroende av samma föda, boplatser och andra resurser, så leder det enligt traditionell ekologisk teori ofta till att den ena arten konkurrerar ut den andra.

Slumpen som mekanism till att arter dör ut är långt ifrån lika väl undersökt som konkurrens. Tills nu har det därför funnits begränsade empiriska data. Studien som gjorts är en av de mest omfattande hittills. Den bygger på experiment och datorsimuleringar kombinerat med observationer och fältstudier.

Resultaten visar att slumpen har viss betydelse, och att det inte i förväg går att säga vilken av två samexisterande arter som kommer att dö ut lokalt.

Spindelnät

Forskarna har dessutom studerat en faktor som motverkar slumpen, så kallat negativt frekvensberoende. Mekanismen kan beskrivas som ett gummiband som sträcks ut men som drar tillbaka när en art blir ovanlig. Detta eftersom de kvarvarande individerna inom den ovanliga arten drar fördel av bland annat minskad konkurrens och aggression från andra individer. Effekten blir att den ovanliga arten blir vanligare igen.

– Men ibland fungerar inte gummibandet eller drar tillbaka för sent. Då dör arten ut lokalt, säger Erik Svensson, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.

Naturvårdande insatser kan bidra till att rädda arter och därmed bevara lokal biologisk mångfald. Enligt Erik Svensson kan tilltron till sådana insatser ibland vara för stor.

– Den sortens insatser är definitivt inte meningslösa. Men världen är heller inte helt förutsägbar och i vår studie visar vi att slumpen är en faktor som har viss betydelse för om en art överlever lokalt eller inte. Kanske är det så att vi människor kan påverka mindre än vi ofta tror, säger han.

Han har gjort studien tillsammans med Hanna Bensch och Miguel Gomez, båda verksamma vid biologiska institutionen i Lund, samt Anais Rivas Torres, Vigo University i Spanien. De har studerat två närbesläktade arter av jungfrusländor: den blå (Calopteryx virgo) och den blåbandade (C. splendens). Dessa två ekologiskt likartade arter lever sida vid sida vid samma vattendrag i södra Sverige och stora delar av Europa.

Calopteryx virgo och splendens

Artikel:
Frequency Dependence and Ecological Drift Shape Coexistence of Species with Similar Niches

Kontakt:
Erik Svensson, +46 46 222 38 19, +46 70 597 04 03, erik.svensson@biol.lu.se

Sofia Wikman forskar om hur man förebygger hot och våld i statliga myndigheter och säger efter hemkomsten från Parkland, Florida:

– Marjory Stoneman Douglas borde vara den säkraste skolan i hela världen efter det tragiska dåd som skett, men stämningen runt skolan är verkligen kaotisk.

Hon kan efter sitt besök i Parkland berätta om reportrar med stora sändningsfordon utanför skolan, elever som arresteras för knivinnehav och andra som genomgår psykologisk screening för misstänkta snapchats. Det pågår ständiga visiteringar och kontroller och ett stort övervakningstorn har byggts.

#marchforourlives

#marchforourlives – en elevledd protest mot den epidemi av skolskjutningar och vapenvåld som blivit vardag för amerikanska skolbarn, fick ett oerhört genomslag över hela landet i helgen 24-25 mars 2018. Hundratusentals amerikaner marcherade för säkrare skolor. Initiativet kom från en grupp av elever som överlevde skolskjutningen i Parkland. Demonstrationer hölls också  på 831 andra platser runt om i världen och den förre presidenten Barack Obama har visat sitt stöd till eleverna. Sjutton personer dödades under massakern på Douglas High School i Parkland, 14 februari 2018. Den är den fjärde dödligaste i USA:s sorgliga historia av skolskjutningar.

I USA talar man om the ”school to prison”- pipeline, vilket betyder att en del unga redan i skolan sorteras bort som odugliga och stöts bort ur systemet och in på anstalt.

– Eftersom vi ser en ökad ohälsa bland unga så är det viktigt att vi värnar om olikhet som en tillgång och en källa till kreativitet och innovation. Skolbarn som en klonad robotarmé ger inget säkert samhälle utan innebär en tickande bomb, säger Sofia Wikman.

Sofia Wikman har forskat om våld i arbetslivet sedan 2007 och hennes fokus är på hur man skapar kunskap för att förbygga våld, till exempel genom att använda sig av säkerhetsforskning från flyget och vården. Hon säger att flygplan inte kraschar på grund av att delar av flygplanet går sönder, de kraschar på grund av brustna relationer, och att samma gäller för våld i skolan och på andra arbetsplatser.

– Att förebygga våld handlar om väldigt enkla saker, som att värna relationer och se till att inte bara du själv har det bra, utan även att folk runt omkring dig mår bra. Det är nyckeln till glädje.

Modell för att förebygga våld 
Wikman har utifrån sin forskning tagit fram en modell för att förebygga våld som bygger på att kunskap måste komma från experter och vara rättsäker, men också från de som arbetar i verksamheten och eleverna själva.

– De rörelser som vi har sett det här året, både i form av #Metoo och nu #March for our lives, är just symptom på att det saknas kanaler för de som är drabbade och det allra viktigaste är att de som befinner sig i kärnverksamheten får arenor att uttrycka sig på.

Wikman deltog under sitt USA-besök även vid ett toppmöte för världens lyckligaste länder där Sverige och de andra nordiska länderna ligger i topp.

– Lika tragiskt som det var att besöka skolan, lika upplyftande var det på World happiness Summit, där Sverige och Skandinavien lyfts fram som det goda exemplet i världen.

– Det är viktigt att inte laga saker som inte är trasiga. Här i Sverige gör vi så mycket som är rätt så det vore faktiskt en katastrof om vi började ta efter USA.

– Det betyder inte att allt är perfekt här. Men att vi borde vara mer stolta över det samhälle vi faktiskt har, där skola, sjuk- och hälsovård är gratis och där vi inte kan köpa ett automatvapen i butiken runt hörnet.

Studien:
Att förebygga hot och våld i statliga myndigheter – en jämförelse mellan två perspektiv på säkerhetsarbete (Arbetsliv i omvandling)

Kontakt:
Sofia Wikman, lektor i kriminologi vid Högskolan i Gävle, Sofia.Wikman@hig.se, 079-079 10 57

Deponier och öppna avstjälpningsplatser dominerar fortfarande som det mest attraktiva  globala avfallshanteringsalternativet, trots att deras långsiktiga miljöpåverkan i form av utsläpp av växthusgaser och förorenade lakvatten är betydande.

En stor del av det miljöfarliga avfall som dumpats i deponier kan dock återvinnas som energi eller återanvändas som värdefulla råvaror i olika industrier, menar Yahya Jani, doktor i miljövetenskap och kemiteknik.

Yahya Jani föreslår i sin avhandling Deponiåtervinning är framtiden utgrävning av deponier som ett verktyg för att uppnå ett slutet kretslopp i en cirkulär ekonomimodell. Att betrakta deponiavfallet som en potentiell resurs snarare än som ett problem är en röd tråd i Yahyas forskning.

Deponiåtervinning är framtiden
– Mer än 50 procent av det avfall som dumpas på deponier och gamla öppna avstjälpningsplatser kan återvinnas som energi eller återanvändas som råvaror i olika industrier, säger Yahya Jani. Dessa material kan användas som sekundära resurser för olika industrier istället för att glömmas bort eller betraktas som skräp.

Hans forskning inkluderar också utvinning av metaller från Smålands konst- och kristallglasavfall och avfallsfinfraktioner (små partikelstorlekar).

– Jag utvecklade en metod som kan extrahera 99 procent av metallerna från glasavfallet som dumpades i Pukebergs glasbruk och publicerade dessa resultat, berättar Yahya. Det är den första publicerade artikeln i hela världen om återvinning av metaller från konst- och kristallglas.

I sin forskningsstudie i Glasriket använde Yahya också en kemisk extraktion för att återvinna metaller från en blandning av spillglas och jord av partikelstorlekar mindre än 2 mm. Den tekniken handlar om blanda gammalt avfallsglas med kemikalier som minskar smältpunkten i avfallsglaset och hjälper metallerna att släppa från glaset.

Glasavfall från gamla tv-apparater
– Metoderna som jag har utvecklat för att extrahera metaller från Småland glasavfall kan användas för att extrahera metaller från alla typer av glas, som i gamla TV-apparater och datorer. Därför kan denna metod utvecklas vidare i en industrianläggning för återvinning av både glas och metaller i hög renhet. Detta kan också bidra till att återskapa Smålands glasindustri genom att tillhandahålla denna industri med billiga råvaror. Dessutom bidrar utvinningen av material från gamla deponier till att sanera dessa platser och minska miljö- och hälsopåverkan.

Enligt Europeiska kommissionen 2017, hamnar 60 procent (det vill säga 1 800 miljoner ton) av det årliga producerade avfallet från 500 miljoner invånare i EU i deponier. I sin avhandling visar Yahya att utvinning av värdefulla material från detta avfall skulle kunna bidra till att minska utarmningen av jordens naturresurser, samt minska utsläppen av växthusgaser från deponier som koldioxid och förorenade lakvatten, som är ansvariga för föroreningar av vattenresurser. Sanering av dessa platser kommer att bidra till att markant minska såväl hälso- som miljöpåverkan.

Resultatet av Yahyas avhandling belyser behovet av att betrakta det dumpade avfallet som en sekundär resurs, och deponier och dumpningsplatser som framtida bankkonton där framtida råvaror kan utvinnas i stället för att anses vara en belastning för människors hälsa och miljö.

Avhandlingen:
Landfills and glass dumpsites as future bank accounts resourses – waste characterization and trace elements extraction

Läs mer om forskning kring återvinning av deponier: The Environmental Science and Engineering Group (ESEG)

Kontakt:
Yahya Jani, doktor i miljövetenskap och kemiteknik, yahya.jani@lnu.se, mobil: 076 222 07 64

– Att inhämta kunskap från inträffade händelser och sprida erfarenheter vidare till andra aktörer bör vara en naturlig del av hanteringen, säger Anna Johansson, forskare inom folkhälsovetenskap vid MDH.

Det Anna Johansson tittat specifikt på är olika metoder för att utreda inträffade kriser i Norden och i Storbritannien.

Skogsbranden i Västmanland är troligtvis landets mest utredda händelse. Trots mängden genomförda undersökningar är det svårt att få en tydlig bild av vad som faktiskt hände och när det hände, menar hon.

Andra exempel på kriser som ingår i studien är skolskjutningen i Jokela i Finland, katastrofen på Hillsborough stadium 1989 och askmolnet till följd av vulkanutbrottet på Island 2010.

– Det behövs bättre dokumentation för hantering av händelser och krisberedskapssystemet behöver ha en tydlig strategi för hur lärandeprocesser ska initieras när en kris inträffar.

Studien visar att det saknas tillvägagångssätt för hur en inträffad kris ska följas upp – och att utmaningarna vid de olika kriserna liknar varandra.

Saknar mandat att samla in data
Det som försvårar datainsamlingen och analysarbetet är att utredarna ofta saknar mandat som ger dem rätt att kräva in information från andra aktörer som på något sätt hanterar händelserna. Det kan medföra att information undanhålls, tvättas eller tillrättaläggs för att skydda organisationen innan den når utredarna.

– Tyvärr saknas lagstöd för att begära in dokumentation och det som finns att tillgå är ofta bristfälligt. För att stärka lärandet från kriser måste beslut och prioriteringar dokumenteras i början av en kris och den informationen måste också bli tillgänglig för utredarna.

Kunskap inför kommande kriser
– Det är därför viktigt att fokusera på det efterföljande lärandet redan under den akuta fasen och att skapa juridiska möjligheter för att i efterhand analysera hanteringen, säger Anna Johansson.

Rapporten visar också att utredningar främst görs för att det finns en förväntan från allmänhet och media, inte för att lära och kontrollera om hanteringen har fungerat som den borde och i förlängningen utveckla verksamheter så de fungerar bättre vid nästa händelse.

– Min forskning bidrar till att vara ett underlag för fortsatt diskussion om vad som bör stärkas för att vi bättre ska kunna lära oss från hanteringen av inträffade olyckor, kriser eller andra typer av samhällsstörningar.

Förhoppningen är att studiens kartläggning ska hjälpa beställare och genomförare av framtida undersökningar och att den ska inspirera ansvariga myndigheter i utveckling av stöd och vägledning för hur arbetet ska bedrivas, säger Anna Johansson.

Studien:
Metodik för utredning av studier

Kontakt:
Anna Johansson, universitetslektor i folkhälsovetenskap, MDH, anna.johansson@mdh.se, 073-662 09 63 och
Danijela Franjkovic, kommunikatör MDH, danijela.franjkovic@mdh.se, 021-10 73 34 och

Det finns ett utbrett missnöje i den svenska lärarkåren med arbetsmiljön, inte minst villkoren för kompetensutveckling, visar enkätundersököningen med nära 2400 svenska gymnasielärare.

– Vår studie bekräftar det som är känt sedan tidigare: att en stor andel av lärarna upplever att de har en dålig arbetsmiljö och i det dåliga villkor för kompetensutveckling. Det är väldigt viktigt att huvudmännen funderar kring hur lärarnas arbete leds och organiseras, inte minst eftersom vi har ett stort behov av nya lärare i Sverige, säger Karolina Parding, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Använder fritid för kompetensutveckling
2388 gymnasielärare har besvarat enkäten och resultatet visar bland annat att:

– Kraven på lärarna är höga, samtidigt som de upplever en låg grad av stöd från arbetsgivaren, konstaterar Karolina Parding.

Ett syfte med studien var att undersöka skillnader mellan kommunala och fristående skolor när det gäller lärarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Men några större sådana skillnader kunde forskarna inte se.

– Det stora resultatet är att arbetsvillkoren tyvärr uppfattas som ganska jämndåliga. Ett område där det skiljer sig är rektors stöd i det dagliga arbetet. Där verkar friskolorna vara bättre, säger Karolina Parding.

Påtryckningar om högre betyg
Nästan alla lärare som svarat på enkäten upplever en frihet i hur de utför sitt arbete, samtidigt som det finns lärare som varit med om påtryckningar från elever, vårdnadshavare eller rektor om att sätta högre betyg.

– Tittar vi längre tillbaka så hade lärarprofessionen i Sverige en starkare ställning. Med utgångspunkt i våra resultat kan det finnas anledning att fundera över lärarkårens inflytande över hur arbetet ska organiseras.

Studiens resultat visar hur viktigt det är att skapa bättre arbetsvillkor för landets lärare, säger Karolina Parding.

– Både för att behålla de kompetenta och engagerade lärare som i dag finns, och för att attrahera och rekrytera nya till lärarutbildningar och till arbete i skolan framgent.

Rapporten:
Lärares arbetsvillkor i kontexten av marknadisering, privatisering, val och konkurrens: – beskrivande kvantitativa data

Så gick undersökningen till:

Rapporten är baserad på data från det FORTE-finansierade projektet ”Mot ett A-lag och B-lag? Lärares arbetsvillkor i en tid av marknadisering och privatisering”. Enkäten som rapporten baseras på är riksrepresentativ och gick ut till 4733 gymnasielärare under hösten 2015. 2388 respondenter besvarade enkäten, vilket ger en svarsfrekvens om 50,4 procent.

Kontakt:
Karolina Parding, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, tel 0920-49 30 29 eller e-post karolina.parding@ltu.se.

– Det här peptidtoxinet är det giftigaste ämnet som någon har hittat i den svenska djurvärlden och att det dessutom kan vara användbart är extra spännande. Sedan tidigare vet vi att peptidtoxiner det finns hos till exempel kägelsnäckor som lever i tropiska vatten. De här slemmaskarna finns i kallare vatten, bland annat på svenska västkusten, säger Ulf Göransson, professor i farmakognosi vid institutionen för läkemedelskemi vid Uppsala universitet, och den som har lett studien.

Paralyserar kräftor och kackerlackor
Forskargruppen har studerat en grupp av marina maskar dit slemmasken långsnöre, Lineus longissimus, hör. Hittills finns det få studier gjorda på slemmaskarnas kemi, men i den här studien har forskargruppen hittat proteinbaserade nervgifter i just arten långsnöre. När masken retas ger den ifrån sig stora mängder av tjockt slem som är toxiskt, giftigt, för bland annat kräftdjur. Forskarna plockade ut det mest förekommande toxinet från slemmet och upptäckte att det kunde paralysera och döda kräftdjur och kackerlackor.

Toxiner påverkar ofta jonkanaler: proteiner som styr transporten av olika joner in i och ut ur celler. Forskarna visade att det isolerade toxinet hämmar inaktiveringen av natriumkanaler hos ryggradslösa djur från tre olika arter: tysk kackerlacka, bananfluga och varroakvalster. Det orsakar kontinuerlig elektrisk signalering i nerver och muskulatur vilket ger upphov till paralys.

I laboratorietester har man undersökt hur toxinet påverkar natriumkanaler hos däggdjur. Där blev reaktionen inte alls lika stark. Därför tror forskarna att toxinet förmodligen inte är giftigt för människor eller andra däggdjur.

Kan användas för insektsbekämpning
Idag används liknande nervgifter, som utvunnits ur ormar, spindlar och kägelsnäckor som bland annat läkemedel, farmakologiska verktyg, inom bioteknik och som insektsbekämpningsmedel inom jordbruket. Forskarna tror att även gifterna från långsnöre kan användas vid utveckling av nya bekämpningsmedel för insekter.

– Peptidtoxinets effekt på kräftdjur och kackerlackor är mycket stark, och det är det att det skulle vara effektivt för att bekämpa insekter.

– Ur forskningssynpunkt är det spännande att få vara med om att hitta ett nytt gift i vår egen fauna, i en djurgrupp som är i princip outforskad. Och att vi själva har gjort allt längs hela kedjan, från upptäckten av att ämnet finns i långsnöre, till att beskriva strukturen på toxinet och studera effekten, säger Ulf Göransson.

Artikel:
Peptide ion channel toxins from the bootlace worm, the longest animal on Earth

Kontakt:
Ulf Göransson, ulf.goransson@ilk.uu.se, 018-471 5031, 0738-06 55 39

Med hjälp av nationella registerdata gjorde Lundaforskarna en uppföljning av drygt 600 000 barn födda av inhemska föräldrar under åren 1987-1993. Av dessa hade närmare 1600 barn drabbats av en typ av födelseskada – Brachial Plexus Birth Injury (BPBI) – som innebär att nervtrådar till en arm skadas vid förlossningen. Barnets kvarstående men kan vara av olika art, från att knappt märkas till att inte kunna röra armen och handen.

Fick oftare psykofarmaka
När barnen nått tonåren kunde forskarna med hjälp av registerdatabasen utläsa följande om barnen födda med den fysiska födelseskadan:

• De hade i högre grad än de fullt friska barnen medicinerats med psykofarmaka mot psykiska problem.

• Barn från familjer med låga inkomster var mer drabbade än barn från familjer med högre socioekonomisk status.

• Flickor var mer drabbade än pojkar och problemen växte i svårighet om flickorna dessutom kom från familjer med låg socioekonomisk status.

– Att komma från en familj med låg socioekonomisk status är en höjd risk i sig, säger Elia Psouni. Är du dessutom flicka är risken mer än två gånger större att du drabbas av psykisk ohälsa än om du är en pojke från en välbärgad familj.

Varför är flickor mer drabbade?
– Jag tror att det handlar om trauma och diskriminering på många plan, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet, som lett studien. I min tidigare forskning har jag sett hur upplevelsen och konsekvenserna av skolrelaterad stress är starkare hos tjejer än hos killar. Vad beträffar barnens socioekonomiska bakgrund så finns redan mycket forskning som visar att barn från mindre bemedlade hem ofta har ett sämre stöd hemifrån. Bristerna kan gälla sociala nätverk och tillgång till information och det stöd som behövs.

Vad hoppas du att forskningen ska leda till?

– En ökad medvetenhet som i sin tur ökar beredskapen och fokus på det psykiska välmåendet långt upp i tonåren. Att barnen får fortsatt hjälp även när den fysiska skadan är färdigbehandlad av ett professionellt team nära patienten.

Studien:
Psychotropic drug use as indicator of mental health in adolescents affected by a plexus injury at birth

Kontakt:
Elia Psouni, elia.psouni@psy.lu.se,  073-314 28 76

Bakom studien står förutom Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi även Raquel Perez Vicente, projektadministratör, Lars B. Dahlin, professor i Handkirurgi och Juan Merlo, professor i Social Epidemiologi

Det forskarna Anja Lund och Christian Müller gjort är att utveckla ett tyg som omvandlar rörelseenergi till elenergi, i samarbete med Textilhögskolan i Borås och forskningsinstitutet Swerea IVF. Ju mer textilen belastas och ju blötare den är desto mer elektricitet ger den. Resultaten publiceras nu i Nature Partner-tidskriften Flexible Electronics.

Tyget kan i dagsläget generera tillräcklig energi för att tända en lysdiod, skicka trådlösa signaler eller driva mindre elektriska enheter som en miniräknare eller en digital klocka.

Teknologin bygger på den piezoelektriska effekten, vilket innebär att elektricitet skapas när ett material deformeras, till exempel genom att sträckas. I studien har forskarna skapat en textil genom att väva ihop en piezoelektrisk tråd med en elektriskt ledande tråd, som krävs för att transportera elektriciteten för användning.

– Textilen är följsam och mjuk och blir till och med mer effektiv när den blir fuktig eller blöt, säger Anja Lund. För att demonstrera resultatet av vår forskning använder vi textilen i axelremmen på en väska. Ju tyngre väskan är packad och ju större del av väskan som består av vår väv, desto mer energi får vi ut. När vår väska lastas med 3 kilo böcker får vi ut 4 mikrowatt. Det räcker för att tända en lysdiod. Genom att göra en hel väska i vår textil skulle vi kunna få tillräcklig energi för att skicka trådlösa signaler.

Varje tråd består av 24 fibrer, tunna som hårstrån. När fibrerna omsluts av vätska blir tråden mer effektiv eftersom det skapas bättre elektrisk kontakt mellan fibrerna. Tekniken bygger på forskarnas tidigare studier där de utvecklat den piezoelektriska tråden, som de nu lagt till ytterligare en dimension på.

– Den piezoelektriska tråden utgörs av ett piezoelektriskt skal runt en elektriskt ledande kärna, säger Anja Lund. Tråden och den yttre ledande tråden blir till en seriekopplad elektrisk krets.

Forskarnas tidigare arbete kring piezoelektriska textilier har hittills främst handlat om sensorer och möjligheten att samla in mätdata genom tryckkänslighet. Att använda energin till att kontinuerligt driva elektriska komponenter är helt unikt.

– Att väva in piezoelektriska material i textil innebär att teknologin blir lättillgänglig och den går att använda i vardagen. Det går även att lägga till fler material i väven eller använda det som ett lager i en flerlagersprodukt. Det kräver viss modifiering, men det går, säger Anja Lund.

Forskarna bedömer att teknologin i princip är redo för produktion. Det är nu främst upp till produktutvecklare inom industrin att hitta på hur man ska ta tillvara på teknologin. Trots den avancerade tekniken som ligger bakom materialet är kostnaden relativt låg – jämförbar med priset på Gore Tex. Genom samarbetet med Textilhögskolan i Borås har forskarna kunnat visa att tråden kan vävas i industrivävstolar och är slitstark nog att klara de krafter som krävs för massproduktion.

Artikeln: 
Energy harvesting textiles for a rainy day: woven piezoelectrics based on melt-spun PVDF microfibres with a conducting core publiceras i Nature Partner-tidskriften Flexible Electronics.

Kontakt:
Anja Lund, doktor, Kemi och kemiteknik, Chalmers, anja.lund@chalmers.se, 031-772 83 22, 0704-56 46 21
Christian Müller, professor, Kemi och kemiteknik, Chalmers, christian.muller@chalmers.se, 031-772 27 90, 072-376 11 86

Textilen som ger elektricitet
Textilen består av piezoelektriska trådar sammanvävda med elektriskt ledande trådar. En piezoelektrisk tråd är uppbyggd av 24 hårstråtunna fibrer, där varje fiber har en elektriskt ledande kärna som är omsluten av en isolerande och piezoelektrisk polymer. Vid tillverkning utsätts tyget för hög spänning, vilket gör att positiva och negativa laddningar i polymeren separeras på ett ordnat sätt. När textilen sedan töjs eller utsätts för tryck orsakar deformationen av fibrerna en obalans i laddningsfördelningen, vilket genererar en elektrisk spänning. Den elektriskt ledande tråden krävs för att bilda en sluten krets där en elektrisk ström kan flyta.
Den piezoelektriska effekten
Den piezoelektriska effekten innebär att ett material kan generera en elektrisk spänning när det utsätts för tryck eller töjning. Piezoelektricitet kommer av att det uppstår en laddningsförskjutning i materialet när det deformeras, och kan återfinnas bland annat i biologiska material som exempelvis ben, protein och DNA, men även i andra typer av material som keramik, plast och textilier.

Forskningen har finansierats av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Stiftelsen för strategisk forskning, och European Research Council (ERC).

 

 

– Tidig upptäckt kan vara avgörande för att lyckas med behandling av bröstcancer. Därför är det viktigt att kunna påverka kvinnors medvetenhet om symtomen och deras attityder till behandling. Analfabetism, okunnighet, fattigdom och vidskeplighet gör att många söker vård för sent, säger Nitin Gangane, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

Undersökte inte själva sina bröst
I sin avhandling har Nitin Gangane gjort två studier av kvinnor i det huvudsakligen landsbygdsdominerade distriktet Wardha i delstaten Marashtra i centrala Indien. Den första studien bestod av ett statistiskt urval av 1 000 kvinnor som intervjuades om socioekonomiska faktorer, kunskaper om bröstcancer och attityder till bröstcancerundersökningar. Den andra studien var en patientstudie i samma distrikt där man följde 212 kvinnor med bröstcancer.

Det visade sig att kvinnorna nästan inte alls själva undersökte sina bröst. 90 procent av kvinnorna på landsbygden kände inte till möjligheten till egenkontroll av brösten. En tredjedel av kvinnorna hade över huvud taget inte hört talas om bröstcancer. Däremot var intresset överlag stort bland kvinnorna för att lära sig mer.

En fördröjning i mer än tre månader med att söka vård observerades hos nästan hälften av kvinnorna. En så kallad systemfördröjning, det vill säga en fördröjning för diagnos och behandling, på mer än tolv veckor kunde ses för 23 procent av patienterna.

Höga kostnader bakom försenad behandling
Det vanligaste skälet till att kvinnorna inte hade sökt vård tidigare var att de inte hade känt någon smärta från bröstet. Felaktig inledande diagnos eller sen remiss till undersökning var den vanligaste orsaken till diagnostisk försening, medan försenad behandling oftast berodde på de höga kostnader som behandlingen är förknippade med. Dock var systemförseningarna för bröstcancerpatienter som hängde samman med sjukvården på den indiska landsbygden inte mycket längre än vad som rapporteras från länder med god tillgång till sjukvård. Även om ytterligare forskning behövs för att identifiera olika hinder under hela processen med cancerdiagnos och -behandling, står det nu klart att en viktig uppgift är att få kvinnorna att uppmärksamma symtomen, söka vård och få diagnos i tid.

– Det är angeläget med ett nationellt indiskt bröstcancerprogram samtidigt som man på lokal nivå behöver öka uppmärksamheten bland kvinnor om bröstcancer, säger Nitin Gangane.

Nitin Gangane har en bakgrund som professor i patologi vid Mahatma Gandhi-institutet för medicinsk vetenskap i Sevagram i Indien. Han har där arbetat med att bygga upp ett cancerregister för att bedöma cancerförekomsten på landsbygden. Då blev det tydligt att bröstcancer var den vanligaste cancerformen bland kvinnor men att många kvinnor fick diagnosen för sent i sjukdomsförloppet. Ett besök vid institutet av professor Miguel San Sebastian från Umeå universitet ledde till att Nitin Gangane 2012 började på sin doktorsavhandling i folkhälsa.

Avhandlingen:
Breast cancer in rural India: knowledge, attitudes, practices; delays to care and quality of life

Kontakt:
Nitin Gangane, nitingangane@gmail.com

Mikroorganismer som bakterier, virus och svampar kan orsaka sjukdomar, men de kan också främja hälsan, påverka tillväxten och förmågan till fortplantning. Tills nu har det inte funnits mycket forskning kring hur mikroorganismer samspelar med, och påverkar fåglar. Elin Videvall, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund, är själv överraskad av de resultat hon nått i arbetet med sin avhandling där hon studerat olika fåglar, bland annat strutsar.

Överraskande tydlig koppling
– Jag hade inte förväntat mig en sådan tydlig koppling mellan mag- och tarmfloran och överlevnaden hos strutsungar. Vi kan förhoppningsvis hjälpa fler ungar att överleva genom att fokusera på de viktiga mikroorganismerna i magen.

Elin Videvall har också studerat arvsmassan hos fågelmalariaparasiter. Undersökningarna visar att parasiterna kan anpassa sitt genuttryck till den fågelindivid som de befinner sig i. På så vis ändrar parasiterna strategi till det som passar dem bäst.

Resultaten är betydelsefulla eftersom de visar på vikten av att undersöka hur djur reagerar mot olika mikroorganismer.

– Om vi förstår den molekylära responsen som sker under en infektion, så kan vi bättre förstå varför vissa mikroorganismer blir farliga medan andra inte framkallar några som helst symptom.

Malariaparasiten hos människor och däggdjur besläktade
Tillsammans med andra forskare har hon dessutom konstruerat ett evolutionärt släktträd som visar att malariaparasiter i människor är mer besläktade med däggdjursparasiter än med fågelmalaria.

Med hjälp av bioinformatik och ny teknik har Elin Videvall analyserat stora mängder DNA och kartlagt hela samhällen av mikroorganismer i fåglar. De nya resultat som hon tagit fram blir utgångspunkten för framtida forskning om bland annat malaria och bakterier i fåglar.

– Jag trodde inte att fåglar klarade av att leva med så hög nivå av malariaparasiter i blodet, omkring 80 procent av de röda blodkropparna var infekterade. Men det verkar som om fåglarnas immunförsvar går igång rejält för att trycka tillbaka infektionen – och de lyckas, säger hon.

Avhandlingen:
Evolutionary genomics of host-microbe interactions

Kontakt:
Elin Videvall, doktorand, Biologiska institutionen, Lunds universitet, elin.videvall@biol.lu.se, +46 46 222 88 52

 

Den internationella granskningen har gjorts av ett 30-tal ledande experter inom ryggforskning från olika länder och publiceras som en artikelserie i The Lancet. Den sätter ljuset på att sjukvårdssystemen i många länder idag använder värdefulla resurser på att finansiera undersökningsmetoder och behandlingar som vetenskapen har bevisat vara ineffektiva och i vissa fall till och med skadliga.

Majoriteten blir bra med träning
– Majoriteten av dem som får ont i ryggen blir helt bra med hjälp av träning och olika strategier för att hantera smärtan. Men ofta ges dessa patienter istället en mycket aggressivare behandling som ibland riskerar att förlänga förloppet, säger Birgitta Öberg, professor i fysioterapi vid Linköpings universitet och en av författarna till artikelserien.

Ryggbesvär är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning och sjukskrivning i världen idag, större än till exempel flera vanliga cancerdiagnoser tillsammans. Andelen funktionsnedsatta på grund av ryggbesvär har mer än fördubblats de senaste 25 åren och den fortsätter öka.

Det finns en övertro på kirurgi
Det finns en övertro hos patienter och hos en del av dem som behandlar patienterna om behovet av röntgendiagnostik och kirurgi som enda behandling för ryggbesvär. Det finns dock inga vetenskapliga bevis för att rutinmässiga röntgenbedömningar förbättrar utfallet för patienterna, men det leder till ökad risk för onödig behandling, framhåller författarna.

– Kirurgi skall endast erbjudas till en mindre och väl utvald patientgrupp där bedömningen visat på mer allvarliga symtom. I Sverige opereras cirka tio procent av den totala gruppen med ryggbesvär. För majoriteten är det angeläget att man alltid uttömmer effekten av fysioterapi innan man tar ställning till mer omfattande behandling av till exempel diskbråck, spinal stenos och andra långvariga tillstånd. Sjukvården måste våga stå emot patienternas egen önskan om röntgen och kirurgi som behandling, då vi vet att prognosen oftast är godartad och att olika former av träning många gånger är mest effektivt, säger Birgitta Öberg.

Stora samhällskostnader
Den totala samhällskostnaden för en period med ryggbesvär är i snitt totalt 65 000 kronor i Sverige, varav kostnader för sjukskrivning och förtidspension utgör cirka 75 procent. Variationerna i de totala samhällskostnaderna är väldigt stora, från 10 000 kronor upp till 400 000 kronor, där de högre kostnaderna gäller för de som genomgått kirurgiska behandlingar.

– Det är bevisat att det är bra att fortsätta att vara aktiv vid ryggbesvär och det behövs ett bra samarbete mellan arbetsgivare och vårdgivare för att möjliggöra tidig återgång till arbete för dem som drabbats. Vidare så är det viktigt att nya bedömningsmetoder och behandlingar inte införs innan de har blivit ordentligt utvärderade, säger Birgitta Öberg.

Artikelserien:
”The Lancet Low Back Pain Series”, The Lancet Low Back Pain Series Working Group, The Lancet, publicerad online 21 mars 2018, inkluderar:

Artikel 1: “What low back pain is and why we need to pay attention”, Jan Hartvigsen, Mark J Hancock, Alice Kongsted, Quinette Louw, Manuela L Ferreira, Stéphane Genevay, Damian Hoy, Jaro Karppinen, Glenn Pransky, Joachim Sieper, Rob J Smeets, Martin Underwood on behalf of the Lancet Low Back Pain Series Working Group,

Artikel 2: “Prevention and treatment of low back pain: evidence, challenges, and promising directions”,Nadine E Foster, Johannes R Anema, Dan Cherkin, Roger Chou, Steven P Cohen, Douglas P Gross, Paulo H Ferreira, Julie M Fritz, Bart W Koes, Wilco Peul, Judith A Turner, Chris G Maher on behalf of the Lancet Low Back Pain Series Working Group,

Artikel 3: “Low back pain: a call for action”, Rachelle Buchbinder, Maurits van Tulder, Birgitta Öberg, Lucíola Menezes Costa, Anthony Woolf, Mark Schoene, Peter Croft on behalf of the Lancet Low Back Pain Series Working Group,

Kontakt:
Birgitta Öberg, professor i fysioterapi, birgitta.oberg@liu.se, 013–28 28 98 eller 0708–99 39 77

Hans Tropp, överläkare och adjungerad professor i ortopedi, hans.tropp@regionostergotland.se, 010–103 41 74 eller 076–855 18 74 (inte artikelförfattare, men involverad i forskningen bakom)

Forskningsprojektet Swedish Obese Subjects, SOS, leds från Sahlgrenska akademin och har i flera uppmärksammade studier påvisat fetmakirurgins hälsovinster. Det har bland annat handlat om att förhindra utvecklingen av diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar samt minska förekomsten av vissa cancerformer.

I den aktuella studien har forskarna undersökt risken för kronisk njursvikt hos cirka 2 000 patienter som genomgått fetmaoperation, och jämfört dessa med en lika stor grupp patienter med fetma som istället fått sedvanlig behandling för fetma i primärvården.

Halverad risk vid fetmaoperation
Resultaten visar att fetmaoperation minskar risken för kronisk njursvikt med minst 50 procent. Kronisk njursvikt är en sjukdom som kan kräva dialys eller njurtransplantation. Studien har möjliggjorts genom en kombination av SOS-studiens långa uppföljningstid, upp till 26 år, och tillgången till svenska sjukvårdsregister.

Studien, som publicerats i tidskriften International Journal of Obesity, visar även att den skyddande effekten av fetmaoperationer är som mest påtaglig hos patienter med mycket proteiner i urinen, vilket tyder på njurpåverkan. Detta indikerar att fetmakirurgi kan förhindra att patienter med njurpåverkan får förvärrad njursjukdom och i värsta fall njursvikt.

Fler sjukdomar kan förhindras
Sammantaget gör fynden i studien att även njursvikt nu kan adderas till de sjukdomar som kan förhindras med fetmakirurgi.

– Även om tidigare studier, ofta med kortare uppföljningstid, har påvisat att fetmakirurgi minskar njurskador och påverkar njurfunktionen positivt, har vi i denna studie för första gången påvisat att detta även leder till minskad förekomst av kronisk njursvikt, konstaterar Per-Arne Svensson, docent i molekylär medicin och forskare inom fetma, diabetes och kardiovaskulär sjukdom.

Artikeln:
Incidence of End-Stage Renal Disease Following Bariatric Surgery in the Swedish Obese Subjects Study

Kontakt:
Per-Arne Svensson, per-arne.svensson@medic.gu.se

 

 

 

 

 

 

EU:s regler om arbetskraftens fria rörlighet omfattar inte bara EU-länder utan också länder i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). En ny stor jämförande studie visar på övervägande positiva statsfinansiella effekter för mottagarlandet av att personer födda i ett EU/EES-land flyttar dit för att arbeta.

Analysen har genomförts av forskare vid Uppsala universitet som del i ett större europeiskt forskningsprojekt om EU:s arbetskraftsrörlighet och visar att effekterna skiljer sig mellan länderna. Det pekar i sin tur på möjligheter för beslutsfattare i Europa att lära av de länder som varit framgångsrika och förbättra såväl nationella som EU-täckande regelverk.

Norge bland vinnarna
I Schweiz, Cypern, Norge och Belgien återfanns de största statsfinansiella vinsterna av EU-invandring, medan Slovakien, Polen och Estland i stället kunde bokföra nettokostnader. För en stor majoritet av länderna i EES – 21 av 29 undersökta länder – kunde positiva statsfinansiella effekter under 2004–2015 bokföras. De fick alltså mer i skatteintäkter och andra inkomster från EU/EES-invandrare än vad man spenderade på bland annat bidrag och välfärdstjänster för samma grupp.

Resultaten kommer från den första heltäckande analysen av de statsfinansiella effekterna av den fria rörligheten inom EU/EES. Forskningen genomfördes vid Uppsala universitet som en del av REMINDER-projektet (Role of European Mobility and its Impact and Narratives, Debates and EU Reforms) – ett omfattande internationellt forskningsprojekt med sitt huvudsäte vid Oxforduniversitetet och finansierat av Horizon 2020. Syftet med projektet är att undersöka de sociala och ekonomiska effekterna av den fria rörligheten inom EU samt även den offentliga debatten runt dessa frågor.

Låginkomstländer i öst förlorare
– Vår analys visar att i de flesta länder i EU/EES så betalar EU-invandrare något mer i skatt och sociala avgifter än vad de får tillbaka i form av offentliga bidrag och tjänster, vilket innebär att de gör ett nettofinansiellt bidrag till skattekistan. Det gäller dock inte alla länder, och ett fåtal – huvudsakligen låginkomstländer i Östeuropa – får i stället vissa nettofinansiella kostnader. De länder som har störst andel EU/EES-invandrare i befolkningen tenderar också att ha positiva effekter per invandrarhushåll och därmed också sammantaget relativt stora positiva statsfinansiella effekter, säger Rafael Ahlskog, forskare vid Uppsala universitet och en av medförfattarna till studien.

Den här analysen är viktig eftersom den gör att vi kan granska effekterna av en gemensam policy. Den visar att nästan överallt – oavsett om effekten var positiv eller negativ – så var den relativt begränsad och i de flesta fall mindre än 0,4 procent av BNP. I Sveriges fall skulle det idag motsvara ca 20 miljarder kronor per år, säger Pär Nyman som är rapportens andra medförfattare och forskare vid Uppsala universitet.

Mer jämförbara data behövs
– Det är dock viktigt att ha i åtanke att de här siffrorna är beräknade med en mängd nödvändiga antaganden och de skall därför inte ses som några absoluta sanningar, säger Pär Nyman.
Resultaten från analysen är i linje med vad andra oberoende jämförande analyser funnit – till exempel forskning gjord av OECD, som dock inte tittat specifikt på EU-mobilitet. Rapporten understryker också vikten av att förbättra processer och regelverk för att samla in jämförbara sociala och ekonomiska data inom hela EU.

– De här forskarna har producerat den första stora, jämförande analysen av de statsfinansiella effekterna av EU-invandring, någonsin. Den visar tydligt att majoriteten av medlemsländerna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet fick ett nettofinansiellt överskott, men analysen försvårades också avsevärt av de olika sätt som migrationsdata samlas in på runt om i unionen. Förhoppningsvis kan större ansträngningar göras för att säkra kvaliteten och jämförbarheten för den här typen av data i framtiden. På så vis skulle vi kunna göra ytterligare framsteg för att förstå vilka effekterna egentligen är av rörligheten inom EU, säger Carlos Vargas-Silva som leder REMINDER-projektet vid Oxforduniversitetet.

Rapporten:
• Ladda ner hela rapporten.
• Läs bloggtext där forskarna kommenterar resultaten.

Kontakt:
Rafael Ahlskog, forskare vid Uppsala universitet, rafael.ahlskog@statsvet.uu.se,  018-471 1992 eller 0709-697 033
Pär Nyman, forskare vid Uppsala universitet, Par.Nyman@statsvet.uu.se, 018-471 3376 eller 0739-952511

Mer information:
• Två länder är exkluderade från analysen pga brist på data – Luxemburg och Rumänien.
• Data från rapporten finns (i bifogad bilaga) under i tabell 1 och figur 1. Notera att analysen gjordes för att underlätta jämförelser mellan länder, snarare än att ge exakta lägesbilder av varje enskilt land.

Slakt utsätter oundvikligen produktionsdjuren för välfärdsrisker och hanteringen vid slakt kan utgöra den mest stressfyllda händelsen i djurens liv. Exempel på potentiellt stressfyllda situationer är hantering utförd av främmande människor, omild lastning och avlastning, lång transport under obekväma förhållanden, väntan och eventuell övernattning på slakteriet, bristande tillgång på vatten och foder, blandning med främmande djur, obekanta miljöer och lukter, plötsliga temperaturförändringar och kraftigt buller.

Även om ansträngningar har gjorts för att minska djurens lidande i samband med transport och slakt upplever de flesta lantbruksdjur fortfarande betydande stress strax före och i samband med slakten. Stark eller långvarig stress kan också försämra köttkvaliteten genom förbrukning av glykogenreserverna i musklerna.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har fått forskningsmedel från Marie-Claire Cronstedts stiftelse för ett projekt som handlar om småskalig och mobil slakt av nötkreatur. Projektet studerar bedövning och avblodning utomhus på gården före transport till slakteri. Donationen är på 810 000 kronor och ska stödja första årets forskning på ett treårsprojekt med total kostnad på 2 255 000 kr.

2014 donerade stiftelsen 2 450 000 kr till ett tidigare delprojekt om mobilslakt som behandlar djurvälfärd och köttkvalitet i mobil och stationär slakt. Den nya donationen berör en fortsättning av projektet.

Forskningsprojektet Småskalig och mobil slakt av nötkreatur pågår vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, vid SLU, sedan 2014.

Fem delprojekt om mobilt slakteri

Kontakt:
Jan Hultgren, universitetslektor vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, jan.hultgren@slu.se, 0511-67 103

Christine Jakobsson, ansvarig för fundraising vid fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU, christine.jakobsson@slu.se, 018-67 16 82

Caroline Lippman, sekreterare för Marie-Claire Cronstedts Stiftelse, mccstiftelse@billandreasson.com, 08-20 22 40