En så kallad supergen är en grupp av gener som ligger bredvid varandra på en kromosom, och som nedärvs tillsammans som ett paket. Det allra mest kända exemplet på en supergen är våra könskromosomer, men det finns också supergener som till exempel bestämmer utseendet på enskilda individer hos vissa fjärils- och fågelarter.
Vad är en supergen?
En gen är en sekvens av en kromosom som kodar för ett visst protein. Proteinet styr cellernas funktioner, organismens utveckling och ärftliga egenskaper. En supergen är en grupp gener som ärvs tillsammans i ett intakt paket. Källa: Wikipedia
För att supergenerna ska grupperas rätt i nedärvningsprocessen, behövs faktorer som garanterar att de nedärvs tillsammans och inte blandas upp.
Supergener ärvs även utan kromosomavvikelse
Hittills har man trott att en intakt nedärvning av supergenen förutsätter så kallad inversion, där den aktuella delen av kromosomen vrids 180 grader jämfört med sin ursprungliga position. Nu har dock forskare vid Uppsala universitet upptäckt att dessa förändringar i strukturen inte är nödvändiga och att supergener kan bildas även på kromosomer som saknar inversioner eller andra strukturella förändringar.
Vad är en inversion?
En kromosominversion är en form av kromosomavvikelse som innebär att ett kromosomsegment roterats 180 grader i förhållande till sin ursprungliga orientering, så att gensekvensen i detta segment fått motsatt riktning. Källa: KI.se
– Det har funnits tecken på det här tidigare men det är först nu som det har gått att bevisa att det finns andra mekanismer som kan påverka, men vi vet ännu inte vad dessa är, säger Jesper Svedberg vid Evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.
Söker förklaring på supergener
I studien visar forskarna att det finns genkomplex innehållande många hundra gener som nedärvs tillsammans utan att ha någon förändring i strukturen. Studien leder till ny förståelse för hur supergener bildas och hålls samman.
– Vi kan visa på ett fenomen som forskare måste börja leta efter. Man måste ta i beräkningen att det inte bara är inversioner som är förutsättningen för supergenerna, utan det kan bero på något annat. Nästa steg är att försöka hitta vad det kan vara, säger Jesper Svedberg.
Utbrott förekommer då och då, nu senast i somras då skogar framför allt i södra Sverige drabbades. Angreppen från röd tallstekel dödar vanligtvis inte träden men tillväxten minskar och det är därmed ett problem för skogsbruket.
– Ofta pratar vi om att död ved är viktigt för naturvård och biologisk mångfald. Men den här studien visar att död ved också kan bidra till att minska skador på skogen, säger Davide Bellone, doktorand på institutionen för ekologi, SLU.
Han fick idén till studien när han såg en sork springa omkring på marken och försvinna in under ett nedfallet träd. I sitt doktorandprojekt studerar han röd tallstekel och visste att sorkar och näbbmöss krafsar fram kokonger i marken och äter upp dem.
Sorkar kan hålla ner antalet insekter
Ur de kokonger som inte äts upp kommer vuxna tallsteklar som parar sig och lägger ägg i tallbarr. Larverna som kläcks äter sedan på barren. Eftersom de normalt låter årsbarren vara kan träden överleva.
– Smågnagare är viktiga för att hålla nere antalet röda tallsteklar och jag funderade på vilken betydelse det hade om det fanns död ved som de kunde gömma sig under, till exempel från fåglar, säger Davide Bellone.
Han och hans handledare Maartje Klapwijk och Christer Björkman testade hypotesen genom att placera ut kokonger strax under markytan i områden med olika täthet av död ved. Den döda veden bestod framförallt av klena stammar, grenar och kvistar efter tidigare röjningar. Efter två veckor kom de tillbaka till skogsområdet norr om Uppsala för att mäta hur många som hade blivit uppätna.
Högar av död ved ger skydd till smågnagare från till exempel fåglar. Foto: Davide Bellone
Forskarna minskade respektive ökade också mängden död ved.
– Det var ett hårt arbete. Jag och en fältassistent flyttade sammanlagt på 3000 kilo ved under en vecka, säger Davide Bellone som dessutom hann få 50 fästingar under försöket.
Resultaten visade att när de tog bort död ved från skogen minskade predationen från smågnagare på kokonger från röd tallstekel. När de lade till död ved såg de en svag ökning av predationen. Effekten av att ta bort död ved var starkast i rena tallbestånd.
Fler gömslen i blandskog
Davide Bellone och hans kollegor tror att det beror på att det ofta finns fler gömställen i skogar med blandade trädslag medan de rena tallskogarna är torrare och på marken finns mycket lavar och mossor som inte ger så bra skydd. Därför blir den döda veden på marken viktigare.
Det innebär att man kan skydda skogen från röd tallstekel antingen genom att gynna flera trädslag i ett bestånd eller att inte ta bort död ved från mer rena bestånd. Samtidigt bidrar man till att bevara den biologiska mångfalden i skogen, till exempel alla insekter och svampar som är beroende av död ved. En fråga som återstår att studera är om detta också kan ge ett starkare skydd mot andra skadeinsekter med kokong- eller puppstadium i marken.
Forskarna tycker att den här studien framförallt visar att åtgärder mot skadeinsekter och naturvård kan gå hand i hand.
Forskare vid Umeå Universitet och Region Norrbotten har följt hälsotrender för kvinnor och män i åldrarna 25-34 under åren 1990-2014. I början av perioden (1990) självskattade 8,5 procent av kvinnorna sin hälsa som sämre än jämnårigas medan samma andel steg till 20 procent 2014. Män självskattade tvärtemot sin hälsa som bättre i slutet av perioden jämfört med början. Detta enligt en studie som publicerats i tidskriften PLOS One.
Bekräftar hälsotrend – Ökad sjuklighet och sjukskrivning bland kvinnor har på senare år uppmärksammats i den allmänna debatten. Vår studie visar nu, för första gången, på motsvarande hälsotrender bland unga vuxna kvinnor, säger Annika Forssén, som är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, distriktsläkare i Luleå och medförfattare av artikeln.
Forskarna bakom studien har i en långsiktig, befolkningsbaserad undersökning analyserat svar från 1 811 personer i befolkningsstudien MONICA i Norra Sverige. Studiedeltagarna har i samband med en hälsoundersökning svarat på ett frågeformulär där frågor om självskattad hälsa ingår.
Ökad oro Studien visar även en ökad andel studiedeltagare med fetma, oroskänslor och missnöje med sin privatekonomi, både bland män och kvinnor. Samtidigt ökade andelen män och kvinnor med hög fysisk aktivitet under perioden.
– Sämre självskattad hälsa bland unga innebär sannolikt ökad sjuklighet såväl kortsiktigt som långsiktigt. Resultaten visar att arbetet för jämställdhet och män och kvinnors rätt till lika hälsa kräver ett rejält omtag, säger Göran Waller, som är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, distriktsläkare i Kalix samt medförfattare.
Möjliga orsaker till den negativa hälsoutvecklingen bland kvinnor:
Tuffare arbetsförhållanden inom kvinnodominerade yrken som exempelvis vård- och omsorgsyrken
Ökad utbrändhet och samvetsstress
Brist på jämställdhet i privatlivet
Mäns våld mot kvinnor
Två motstridiga men samtidiga normsystem i samhället – jämställdhet och traditionella könsuppfattningar – där kvinnor måste motsvara båda (”klara allt”)
Generella samhällsvärderingar såsom pressen att vara både framgångsrik, socialt aktiv och vacker
Självkänsla baserad på prestationer eller vissa konsumtionsmönster
Möjliga orsaker till den positiva utvecklingen för män:
På arbetsmarknaden värderas män fortsatt högre än kvinnor, trots lägre utbildningsnivå
Mer delat ansvar för barn och hem är bra för mäns hälsa
Jämställdhetsnormen öppnar för mer variation i den så kallade mansrollen
Mindre bundenhet till rigida mansnormer i lokalsamhället genom internet
Den skandinaviska vargstammen grundades av endast några enstaka individer. Det har lett till inavel och förvaltande myndigheter betraktar detta som ett hot mot stammens långsiktiga livskraft. Nu har hela arvsmassans sammansättning bestämts hos ett 100-tal vargar med modern DNA-teknik.
– Inaveln är av sådan omfattning att hos en del individer saknar hela kromosomer genetisk variation, säger Hans Ellegren, professor vid Evolutionsbiologiskt Centrum, Uppsala universitet och huvudansvarig för studien. I sådana fall har identiska kromosomkopior nedärvts från båda föräldrarna.
Överraskande fynd Ett överraskande fynd som gjordes var att även några invandrande vargar visade sig vara delvis inavlade. Det gällde bland annat de två invandrade vargar som 2013 transporterades av Naturvårdsverket från Övertorneå till Tiveden, för att på sätt undvika vargförekomst i renskötselområdet. Dessa vargar tycks dessutom ha varit nära släkt, kanske syskon.
– Den genetiskt uppmätta graden av inavel hos enskilda vargar stämmer ganska väl överens med den som flera av författarna tidigare har uppskattat utifrån kartlagda familjebildningar inom vargstammen, säger Hans Ellegren. Men slumpen gör att enskilda individer kan vara lite mer eller lite mindre inavlade än vad man trott.
Högre grad av inavel Dessutom visade sig vargarna generellt sett ha en något högre grad av inavel än vad man skulle förvänta sig från de parningar som skett mellan närbesläktade individer i den nuvarande stammen. Det beror på att de två kromosomkopiorna hos en individ kan härstamma från en och samma individ längre tillbaka i tiden.
Studien är ett samarbete mellan Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Høgskolan i Innlandet och Norsk Institutt for Naturforskning.
Kontakt:
Hans Ellegren, professor vid Evolutionsbiologiskt Centrum, Uppsala universitet, hans.ellegren@ebc.uu.se
Forskare på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har följt upp utsläppen i en badsjö som regelbundet behövde stängas på grund av förhöjda halter av de fekala indikatororganismerna E. coli och enterokocker. De utsöndras i avföring från såväl människor som vilda och tama djur.
Efter att ha gått igenom hundratals vatten- och fekalieprover kunde föroreningarnas ursprung spåras med hjälp av DNA.
– Det vi såg var att det var fekalier från människor och vilda fåglar som var källan. En trolig teori är att huvudparten av föroreningarna kom från läckande avloppsledningar runt den å som är sjöns främsta tillflöde och från det stora antal änder som fanns i en damm uppströms, säger Jon Ahlinder, forskare vid FOI.
Hundarna däremot visade sig vara oskyldiga.
– Vi fann en liten fekal påverkan av hund, men tolkar den som så liten att den inte utgjorde någon fara, säger Moa Hägglund, forskningsingenjör.
Arbetet med badsjön utvecklade FOI:s kunskaper.
– Det har hjälpt oss att utveckla vårt referensbibliotek för DNA-sekvensering. Där har vi ett stort antal föroreningskällor med referenser från hela Sverige och alla årstider, säger Jon Ahlinder.
Att stötta det svenska samhället med denna typ av forskning är en viktig del i FOI:s arbete, men arbetets ursprungliga mål är stärka skyddet vid en attack med biologiska vapen.
– Vi arbetar med att spåra källor, exempelvis vid ett sabotage mot ett vattensystem, för att forensiskt kunna binda en förövare. Det gör att vi också kan finnas som en resurs till polisen vid en utredning där det förekommer biologiska ämnen, säger Moa Hägglund.
Typ 1-diabetes är den vanligast förekommande kroniska livshotande sjukdomen hos barn i Sverige, och fortsätter av okänd anledning att öka. Finland och Sverige tillhör de länder som har flest typ 1-diabetiker i världen. I Sverige lider fler än 1 av 200 personer av sjukdomen som det varken finns skydd eller bot mot. Man vet inte heller vad som orsakar typ 1-diabetes. En teori som har diskuterats sedan 1990-talet är att infektion med enterovirus, vanligt förekommande förkylningsvirus, är en av de faktorer som ligger bakom insjuknandet.
Hade skyddande effekt I den nya studien har forskarna använt sig av en experimentell djurmodell för att testa om ett vaccin mot ett särskilt enterovirus skyddar mot typ 1-diabetes som uppkommer efter infektion. Vaccinet visade sig ha en skyddande effekt på möss utan att ge upphov till några allvarliga biverkningar.
– Detta tyder på att ett liknande vaccin skulle kunna utvecklas och testas i människa för att besvara frågan om förkylningsvirus orsakar sjukdomen. Om så är fallet skulle ett sådant vaccin vara högst intressant som preventiv behandling, säger professor Malin Flodström-Tullberg, vars forskargrupp vid Centrum för infektionsmedicin vid Karolinska Institutet utfört de prekliniska studierna.
Vaccin för människor Studien har genomförts i samarbete med forskare vid universitetet i Tammerfors, Finland, som ansvarat för själva vaccinproduktionen. Fortsatt arbete pågår i Tammerfors för att utveckla nya vacciner som skyddar mot flera av de virus som man tror kan ha en koppling till typ 1-diabetes i människa. Den modell som etablerats tillsammans med Karolinska Institutet kommer att användas för ytterligare så kallade proof of concept-studier. Sådana studier är ett viktigt steg innan vacciner för mänskligt bruk kan börja produceras och testas.
Inom kort planerar det amerikanska företaget Provention Bio att tillsammans med det finska företaget Vactech Ltd ta fram och testa ett liknande vaccin i människa.
Kontakt: Malin Flodström-Tullberg, professor, Centrum för infektionsmedicin, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, malin.flodstrom-tullberg@ki.se, 076-947 45 69
Bakom materialet står ett internationellt forskarlag som nu planerar fortsatta studier i samarbete med en brännskadeklinik.
– Resultaten är så intressanta att vi ser möjligheter för ett genombrott inom behandlingen av sår och skadade vävnader i allmänhet, säger Vadim Kessler, som är professor vid SLU:s institution för molekylära vetenskaper, och den som har lett projektet.
Titandioxid bildar ett skyddande skikt Nanopartiklar* av titandioxid är kända för att fästa starkt vid proteiner, och forskarlaget misstänkte att de därmed borde kunna användas för få kroppsvätskor att koagulera och bilda ett skyddande ytskikt på brännskadad hud. * Partiklar som mäts i namnometer, dvs. miljarddels meter.
Hinna av titandioxid på behandlad hud. Bilden är tagen med svepelektronmikroskopi av Gulaim Seisenbaeva, SLU.
Medicinsk användning av nanomaterial är ett snabbt växande forskningsområde. Ett problem med titandioxid har varit att det är fotoaktivt och giftigt under vissa förhållanden, då det bl.a. kan skada cellernas DNA. För att få fram ett material med de egenskaper som önskades har forskarna använt partiklar av titandioxid inom ett snävt storleksintervall och tillsatt ett ämne på partiklarnas yta, vilket gör att materialet är fotokemiskt inaktivt och ofarligt för mänskliga celler.
Nanopartiklarna sätter igång huden på flera sätt Materialet har i de inledande testerna visat sig ge en kraftigt förbättrad läkning av brännsår. Något som var särskilt spännande var att nanopartiklarna visade sig kunna sätta igång återbildningen av hudvävnad och att de förhindrade uppkomst av ärrbildning och missfärgningar, vilket annars är ett mycket vanligt problem vid läkning av brännskador. Inga förhöjda halter av titan kunde heller ses i vitala organ hos försöksdjur.
Forskarna ser studien som ett första steg i utvecklingen av en ny revolutionerande sårbehandlingsmetod och planerar nu fortsatta studier i samarbete med brännskadekliniken vid Akademiska sjukhuset Uppsala.
Kristina Nilsson Ekdahl, gästprofessor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, kristina.nilsson_ekdahl@igp.uu.se, 018-611 11 71
och professor vid Linnæus Centre for Biomaterials Chemistry Linnéuniversitetet, Kalmar
Resultaten publicerades i tidskriften Scientific Reports den 13 november av forskare inom bionanoteknologi från Sveriges lantbruksuniversitet, immunologer från Uppsala universitet och kollegor från universitetet ITMO i St. Petersburg.
Läkare och sjuksköterskor har generellt stor kunskap och är intresserade av att främja patienters hälsa, men det finns skillnader i hur man uppfattar stödet av riktlinjer och i vilken utsträckning man använder sig av dessa, visar en avhandling vid Umeå universitet.
Forskare har studerat hur läkare och sjuksköterskor uppfattar sina verksamheters arbete kring prevention och hälsofrämjande åtgärder. Resultaten visar att läkare och sköterskor överlag har en positiv attityd till att arbeta med patienters levnadsvanor och att kunskapen är generellt hög. Samtidigt finns enligt resultaten ett behov av mer utbildning i rådgivning om levnadsvanor och om riskbruk av alkohol. Bland läkare fanns också ett behov av mer kunskap om matvanor.
Svårt att prioritera – Vår forskning visar att hälsoorienteringen upplevdes som svår att prioritera i vården givet den icke-akuta karaktären av området, säger Therese Kardakis, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för Epidemiologi och global hälsa.
– Det förvånade oss också att faktorer i den yttre miljön i så hög grad påverkade organisationernas möjlighet att kunna fokusera och prioritera riktlinjerna.
Resultaten visade att konkurrerande interventioner och andra nationella riktlinjer, politiska val, och besparingar påverkar primärvårdens beslut gällande implementeringen. I den inre organisationsmiljön rapporterade läkare och sköterskor bland annat att hög arbetsbelastning, med för lite tid till rådgivning, läkarbrist, en svag ledning, och problem med att ”få alla att dra åt samma håll”, påverkade implementeringen.
Frågor om alkohol eftersatta En tvåårig uppföljningsstudie visade att arbetet med patienters levnadsvanor, såsom tobaksbruk och riskbruk av alkohol, hade ökat i omfattning. Samtidigt var riskbruk av alkohol den levnadsvana man arbetade minst med och ansåg sig ha minst kunskap om. Vidare rapporterade enbart 30 procent av vårdpersonalen att riktlinjerna till fullo hade implementerats på hälsocentralerna. Av läkarna uppgav endast 18 procent att de nästan alltid använder riktlinjerna i arbetet med patienter, och de uppfattar inte i samma utsträckning som sjuksköterskorna att riktlinjerna är ett stöd i deras arbete.
– Det behövs mer forskning om hur läkarnas arbetssituation påverkar attityder till att använda riktlinjerna. Likaså är det nödvändigt med mer djupgående studier kring rutiner och organisationsmodeller för hur arbetet med levnadsvanor kan utvecklas och bli en del av den rutinmässiga primärvården, säger Therese Kardakis.
Kontakt:
Therese Kardakis, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, therese.kardakis@umu.se 0030 6940 029 814
En grupp svenska forskare har studerat sambandet mellan hundägande och hjärt-kärlhälsa hos över 3,4 miljoner tidigare hjärtfriska svenskar i åldern 40-80 år. Målet med studien var att undersöka om hundägares risk för hjärt- kärlsjukdom och död skiljer sig från personer utan hund.
Hund kan kompensera i ensamhushåll
Studien visar att hundägare hade lägre risk att dö av hjärtsjukdom eller andra orsaker under den tolv år långa uppföljningsperioden. I ensamhushåll noterades också lägre risk för hjärtinfarkt och stroke hos hundägarna.
– Ett mycket intressant fynd i vår studie var att resultaten var tydligast i ensamhushåll. Att vara ensamstående har tidigare rapporterats som en riskfaktor för hjärtkärlsjukdom och det verkar som att en hund kanske kan neutralisera denna överrisk, säger Tove Fall, veterinär och docent i epidemiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet som lett studien tillsammans med sin doktoranden Mwenya Mubanga.
Jakthund kan vara friskhetstecken
– Ett annat intressant fynd var att ägare till olika raser skiljde sig åt tydligt vad gällde hjärt-kärlhälsa, och vi observerade till exempel att ägare till hundar av olika jaktraser utmärkte sig som friskare.
Sverige har en viktig roll i registerforskning eftersom man till skillnad från många andra länder använder unika personnummer för all offentlig förvaltning. Register över befolkningen och hälsoregister hos Socialstyrelsen håller bra hög kvalitet och hög täckningsgrad.
Ägarregistrering av hundar hos Jordbruksverket är obligatoriskt sedan 2001, vilken vanligtvis sker när valparna undersöks och id-märks inför försäljning. Forskarna använde denna information från Jordbruksverkets och också Svenska Kennelklubbens register som länkades anonymt till befolknings- och hälsodata.
Oklart varför hundägare är friskare
– Den här sortens studier kan visa på samband mellan omgivningsfaktorer och sjukdomar i stora befolkningsgrupper. De kan dock inte ge svar på om och hur hundar faktiskt skyddar från hjärtsjukdom och förtida död. De associationer vi ser kan bero att hundar påverkar ägarens livsstil och välbefinnande positivt. Det kan också vara så att de personer som väljer att skaffa hund redan från början har lägre risk för hjärtkärlsjukdom exempelvis genom en aktiv livsstil, säger Tove Fall.
Forskarna bakom studien kommer från Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Stanford University och Sveriges Lantbruksuniversitet, och har använt information från sju olika nationella register, inklusive Jordbruksverkets hundägarregister samt Svenska Kennelklubbens register för att studera kopplingen mellan hundägande och hjärt- kärlhälsa.
Kontakt:
Tove Fall, docent, molekylär epidemiologi, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, 070-221 58 59,tove.fall@medsci.uu.se
Tillsammans med Lunds Botaniska Förening har biologer och miljövetare vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, inventerat den skånska floran. Inventeringen har pågått under nio år, 2007–2015. Resultaten har sedan jämförts med en inventering som gjordes 1987–2005.
Kartläggningen visar att 57 arter ökar och 177 arter minskar signifikant. Klotullört och rynkoxbär ökar mest medan luddveronika, åkerrättika och månlåsbräken minskar mest. 70 procent av de arter som ökar är främmande, så kallade invasiva arter som införts av människan.
Blommor borta från delar av Skåne
– Många mycket vanliga arter har minskat. Till exempel gulmåra, hampdån, vitmåra, blodrot och åkermolke. De finns inte längre i hela Skåne så som de gjorde förr, säger Torbjörn Tyler, intendent vid Biologiska museet och ansvarig för analysen av projektet Miljö- och floraövervakning i Skåne, Millora.
En slutsats är att det till stor del är samma arter som minskar nu som tidigare under 1900-talet. Däremot är det inte samma arter som ökar.
Under 1900-talet kunde förändringarna i floran till stor del förklaras av kvävenedfall, användning av konstgödsel och utdikning.
Varmare klimat en orsak
– De senaste årtiondena finns förklaringarna istället att hitta i varmare klimat och stora omstruktureringar inom jordbruket där antalet betesdjur och betad areal minskat samtidigt som jordbruksmark i främst de norra och inre delarna av Skåne inte längre brukas, säger Torbjörn Tyler.
Varmare klimat i Skåne förklarar mer än hälften av de generella förändringarna i den vilda floran. I Skåne har åren 2007–2017 varit 0,9–1,6°C varmare än perioden 1961–1990. Förändringar direkt orsakade av klimatet förstärks ytterligare av förändringar i markanvändningen eftersom arter som gynnas av bete och slåtter ofta också föredrar ett kallare klimat.
– Kanske är det därför vi ser överraskande snabba klimatrelaterade förändringar, säger han.
Störst minskning i skogsbygden
Skånes tre produktionsområden: slättbygd, mellanbygd och skogsbygd förändras på ungefär samma sätt. I hela landskapet gynnas arter som blommar tidigt eller sent på säsongen medan ljuskrävande arter missgynnas. Dessutom minskar arter som är beroende av beteshävd eller regelbunden omrörning i marken.
Men det finns skillnader mellan produktionsområdena. I slättbygden längs väst- och sydkusten och i skogsbygden i de norra och inre delarna av landskapet förändras floran snabbare än i mellanbygderna. Och medan arter som trivs i jord med högt pH-värde gynnas i slättbygden minskar sådana arter i skogsbygden.
Den största minskningen av antalet arter har dessutom skett i skogsbygderna. Arter som ändå ökar i dessa områden är sådana som tål skugga, klarar sig bra på marker som inte brukas och trivs när pH-värdet är lågt.
– Det har inte uppmärksammats tidigare hur vanligt det är att man använder sjögräs, marina blomväxter, som en miljö att fiska i runt om i världen. Det spelar ingen roll om det är ett rikt land eller ett fattigt land, om det finns sjögräs använder människor dessa områden för fiske, säger forskaren Lina Mtwana Nordlund vid Stockholms universitet.
Kommit i skymundan Åtgärder för förvaltning av havsområden har hittills främst riktats mot till exempel korallrev och fiske generellt men sjögräsängar har kommit i skymundan, speciellt på global nivå. Att veta hur sjögräsängar används är viktigt för att vi ska kunna fiska på ett så hållbart sätt som möjligt, så att vi även i framtiden kan fiska i sjögräs. Om man inte vet varför man fiskar i sjögräs, vilka redskap som används och vad man fångar, hur ska man då kunna förvalta resursen på bästa sätt?
Lina Mtwana Nordlund har under lång tid forskat om kvinnor som fiskar. Speciellt i fattiga länder är sjögräsfisket jätteviktig för kvinnor och barn, både för att kunna få proteinrik mat och som inkomstkälla. Det här fisket dammsuger sjögräset på allt som kan ätas eller säljas, till exempel musslor och krabbor. Ändå är detta nästan aldrig medräknat i fiskefångster eller inkluderat i fiskeförvaltning, säger Lina Mtwana Nordlund.
Minst i Sverige Forskarna har tittat närmare på 36 områden i världen såsom södra Australien, USA, Östafrikas kust och även den svenska västkusten. Av alla de undersökta områdena är Sverige det land med mest begränsat sjögräsfiske. Tidigare var ålfiske vanligt i sjögräsängar, det vi i Sverige kallar ålgräsängar. Sedan 2007 råder dock ett generellt förbud att fiska ål i Sverige, även om det fortfarande finns fiskare med specialtillstånd.
– Fritids- och sportfiskare fiskar i närliggande, något djupare områden omkring ålgräsängar men ibland även i ålgräset. Det man ofta är ute efter är havsöring, torsk, gråsej, bleka, vitling och makrill. Det begränsade fisket i ålgräsängar i Sverige beror till viss del på att fritids- och sportfisket är reglerat genom bland annat regler kring minimimått för fångst, regler för redskap och maskstorlekar samt fiskestopp vid fredningstider, säger medförfattaren och forskaren Martin Gullström vid Stockholms universitet.
– Sjögräsängars utbredning minskar i hela världen och vi behöver agera nu för att stoppa detta. Det faktum att sjögräsängar är viktiga för fisket är ännu ett skäl för att vi måste uppmärksamma värdet av sjögräs, säger Lina Mtwana Nordlund.
Lotte Wellton, doktorand på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan, har besökt mindre restauranger på Öland och i några av de större städerna i Sverige. Genom att vara på plats i köken och matsalarna har hon studerat hur kockar, serveringspersonal och andra i branschen jobbar. Hon har också intervjuat ägare och chefer och pratat med deras personal om hur de upplever sin arbetssituation och vad som gör jobbet meningsfullt.
– Jag har tittat på vilka vanor och rutiner man har, vilka redskap som används, hur mycket tid personalen lägger ner på olika moment och hur lokalerna ser ut. Dessutom har jag tidigare jobbat på alla platser i en restaurang plus att jag har haft en egen cateringfirma och ett bageri, berättar Lotte Wellton.
Idealen i restaurangbranschen I sin avhandling, som läggs fram den 15 december, tar hon upp de ideal som råder i branschen. Dit hör vikten av att kunna hantverket – att vara yrkesskicklig. Annat som rankas högt är att ge en så god service som möjligt och att klara utmaningar som plötsligt dyker upp.
– Det här är ideal som givetvis finns även i andra branscher, men de är väldigt utmärkande för just restaurangnäringen. Här finns också en stark hierarki, säger hon.
Nyanställd personal lär sig yrket av dem med mer erfarenhet, i ett mästare-lärlingsförhållande. Sättet att överföra kunskap bidrar tillsammans med hantverksidealet till det hierarkiska ledarskap som fortfarande finns i krogvärlden, menar Lotte Wellton.
– På det sättet är det en ganska omodern bransch, även om den på andra sätt kännetecknas av kreativitet.
Tänker inte långsiktigt En sak som förvånade Lotte Wellton var inställningen till arbetstiden. Personalen jobbar tills allt är klart, oavsett hur många timmar det tar.
– Man hushållar aldrig med sin tid. Det gällde framför allt säsongsföretagarna på Öland, där man inriktar sig på sommarturisterna, säger Lotte Wellton.
Arbetet på krogar och restauranger präglas på ett vis av rutiner och planering – när det gäller den dagliga verksamheten vet alla vad som ska göras. Däremot är personal och restaurangägare sämre på att tänka långsiktigt.
– Branschen skulle vinna mycket på att utvärdera verksamheten och att planera på längre sikt. Det handlar ju om pengar och ekonomi och då måste man ha kunskap på det området.
Lite utbildning Lotte Wellton vill inte gå så långt som att säga att det saknas kunskaper om ekonomi. Men hon konstaterar att utbildningsgraden är låg.
– Det kan ha att göra med att det inom branschen generellt finns en liten förståelse för högre utbildning.
Lotte Wellton tror att hennes forskning kan bidra till att skapa mer attraktiva arbetsplatser.
– Eftersom servicesektorn växer enormt är det viktigt att locka och behålla kunnig personal.
Men mycket av det hon har gjort handlar om att skapa begrepp för att förklara restaurangarbetet och professionalismen i branschen. Här finns mycket att gå vidare på, exempelvis behövs det mer forskning om ledarskapet och de fysiska förhållandena i restaurangnäringen.
#Metoo
Lotte Wellton tycker även det skulle vara intressant att forska om sexuella trakasserier och ofredanden mot personal i krogmiljöer – något som hamnat i fokus under Metoo-kampanjen.
– Alla vet att det förekommer en sexistisk jargong och ett beteende som riktas mot kvinnor, yngre personer och de som finns längre ned på skalan. Fast det är inget jag tittat närmare på och heller inget som jag har sett på de restauranger jag besökte. Men det skulle vara intressant att studera om detta beteende kan hänga ihop med mästare-lärlingsförhållandet, det hierarkiska systemet och den extrema tidsanvändningen.
Kontakt:
Lotte Wellton, doktorand på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan, lotte.wellton@oru.se, 073-679 68 79
Insekter kan produceras med förhållandevis lite och i flera fall lågvärdiga resurser och FN har därför lyft fram det som ett framtida livsmedel med stor potential. Hittills har det dock inte funnits några studier som i verkligheten försökt skatta potentialen i syrsor som livsmedel för människor.
Människor och grisar är lika inombords Grisar har ett fodersmältningssystem som i stort liknar människans matsmältningssystem och därför kan man anta att effekter som kan observeras på grisar kan vara relevanta även för människa.
I en svensk-kambodjansk studie har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet därför studerat hur unga grisar växer på en diet bestående av majsmjöl, riskli och antingen syrsmjöl eller fiskmjöl.
Man har också studerat vad som händer om man skalar syrsorna. Det är nämligen troligt att det i den europeiska lagstiftningen, den dag insekter godkänns som livsmedel, kommer att stå att syrsor skall skalas före konsumtion. Det betyder att ben och vingar skall tas bort.
Orsaken till detta är att det finns enstaka rapporter om att stor konsumtion av gräshoppor orsakat förstoppning. Det antas bero på att det finns delar på gräshopporna (t ex benen) som är mycket svårsmälta. Därför studerade man också hur grisarna växte om dieten innehöll mjöl baserat på hela syrsor eller mjöl där benen inte fanns med.
Skala inte syrsorna
Studien visade att grisarna växte mycket bra på dieterna som innehöll syrsmjöl. De smälte dessa dieter bättre än dieten med fiskmjöl och de visade också tecken på att kunna använda mer av det smälta proteinet för att växa. Mjölet utan ben fungerade inte bättre än det med ben och en slutsats är därför att man inte skall skala bort benen från syrsorna för då ”kastar man bort” bra näring.
Studien drar slutsatsen att syrsor kan vara ett bra fodermedel till grisar och troligtvis därför också ett bra livsmedel för människa.
Studien är utförd av Phalla Miech, doktorand vid SLU samt SLU-professorerna Anna Jansson, Åsa Berggren och Jan Erik Lindberg. Projektet är finansierat av SIDA.
– Man har länge trott att svampsamhällen är tåliga och gör samma saker även om artsammansättningen förändras, eftersom det finns så många svamparter, säger SLU-forskaren Kerstin Varenius.
– Förmodligen är det inte så, utan olika konstellationer av svampar gör olika saker,
Mykorrhizasvampar är en grupp i den biologiska mångfalden som måste återetablera sig efter en kalavverkning, eftersom de lever i symbios med träd och är beroende av levande trädrötter som kan förse dem med energi.
Dropptaggsvamp är en art som missgynnas av avverkningar och framförallt finns i äldre skogar. Foto: Michael Krikorev
Kerstin Varenius har undersökt hur samhällen av mykorrhizasvampar som har vuxit upp på tidigare hyggen utvecklas, i unga och upp till 60 år gamla tallskogar. Och jämfört med svamplivet i naturskogar.
Vanliga arter kommer tillbaka
Det visade sig att svampsamhällets artsammansättning i brukad skog skilde sig från den i naturskog, under flera decennier efter avverkning, även om de vanligaste arterna av mykorrhizasvampar verkar komma tillbaka.
Av de 20 arter som var vanligast i undersökta naturskogar, var 13 lika vanliga i tallskogar som varit kalhyggen 50 år tidigare. Bland dessa finns till exempel sandsopp och pepparriska. När det gäller mer sällsynta eller rödlistade svamparter gick det inte att dra några statistiskt säkra slutsatser för enskilda arter, eftersom underlaget var för litet.
Sandsopp är en populär matsvamp., som liksom rödskivig kanelspindling och pepparriska är mykorrhizasvampar som återetableras efter avverkning och med tiden blir lika vanliga som i gamla skogar. Foto: Michael Krikorev
– Det är intressant både att artsammansättningen förändras och att vanliga arter kommer tillbaka med tiden, säger Kerstin Varenius. Framför allt för att vi inte vet så mycket om olika arters funktioner. Antingen är de vanligaste arterna viktigast för flertalet funktioner eller så leder förändringar i samhället till förändrade nivåer av de ekosystemtjänster som svamparna bidrar med.
Pepparriska Foto: Michael Krikorev
Att lämna kvar träd har begränsad effekt
Kerstin Varenius och hennes kollegor har också undersökt om träd som lämnas kvar på ett hygge förbättrar svamparnas möjligheter att leva kvar i marken, tills en ny generation av träd finns på plats. Så kallade hänsynsträd, som lämnas kvar permanent, verkar kunna fungera som ”livbåtar” för vissa arter, som alltså kan leva kvar inom ett avgränsat område runt träden.
Däremot verkar inte fröträd som får stå kvar i tio år efter en avverkning kunna kompensera för de mer övergripande förändringar som en avverkning orsakar i mykorrhiza-samhället. Detta tyder på att de miljöförändringar som en avverkning orsakar har större betydelse än trädkontinuitet för mykorrhiza-samhällens artsammansättning.
– För den som vill förvalta mykorrhizasamhällen liknande dem i naturskogar på sin brukade skogsmark är vår rekommendation därför att hellre spara intakta skogspartier än utspridda träd, säger Kerstin Varenius.
Svampars liv i kalhuggen skog
Kunskapen om svampars roll i markprocesser och deras betydelse för skogens ekosystemtjänster har länge varit bristfällig, eftersom många arter är svåra att identifiera och sällan bildar synliga fruktkroppar.
Kerstin Varenius har undersökt hur samhällen av mykorrhizasvampar som har vuxit upp på tidigare hyggen utvecklas, i unga och upp till 60 år gamla tallskogar. Och jämfört med svamplivet i naturskogar.
Hon har även utvärderat effekten av att lämna kvar träd vid avverkning, och undersökt vad marksvampsamhällens sammansättning (hur vanliga arter är i förhållande till varandra) betyder för trädens tillväxt.
I arbetet har hon utnyttjat modern DNA-teknik, som ger helt nya möjligheter att identifiera svampar i marken. Dessutom har hon beskrivit de ekosystemtjänster som svampar bidrar med i skogen.
Annorlunda svampsamhällen i snabbväxande skog
Att mykorrhizasvampar hjälper träden att ta upp näringsämnen från marken är välkänt, men vad svampsamhällenas artsammansättning betyder för skogens tillväxt är dåligt utforskat. I ett delprojekt som ingick i den svenska Riksskogstaxeringen och Markinventeringen har Kerstin Varenius analyserat hur svampsamhällen i markprover som samlats in i 131 barrskogsdominerade bestånd i norra Sverige varierar med trädens tillväxt och andra faktorer, såsom klimat och beståndsålder.
– Det vi kan se är att bestånd som växer snabbt har delvis annorlunda svampsamhällen i marken än de som växer långsammare, säger Kerstin Varenius. Vi kan däremot inte säga något om orsak och verkan, det viull säga om det är svamparna som gör att träden växer bättre eller om det är trädens tillväxt som gynnar vissa svamparter, eller om det går lite åt båda hållen.
Svamparnas ekosystemtjänster
Svampar ger oss mat och fina naturupplevelser men de bidrar även med många andra nyttigheter i skogen, såsom omsättning av energi och näring i marken. Kerstin Varenius har sammanfattat vad svampar ger oss människor för olika ekosystemtjänster och bedömt hur dessa påverkas på lång sikt av olika sätt att bruka skogen.
– Med bättre kunskap kan vi anpassa hur vi brukar skogen och bättre ta tillvara svamparnas tjänster, Kerstin Varenius.
Kontakt: Kerstin Varenius, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, Sveriges lantbruksuniversitet, kerstin.varenius@slu.se, 070-5554326.
Miralem Helmefalk vid Linnéuniversitetet forskar i marknadsföring och har specialiserat sig på sinnesmarknadsföring. Han har undersökt hur överensstämmelse mellan till exempel lukt, syn och hörsel kan påverka känslor och köpbeteenden inom detaljhandeln.
Fältexperiment Med hjälp av bland annat fältexperiment har han studerat hur de olika sinnena kan påverkas genom olika kombinationer av stimuli, till exempel genom att kombinera färgat ljus med olika dofter.
– Jag har studerat hur man kan kombinera bakgrundsljud, musik, synintryck och olika dofter på ett sätt som upplevs tilltalande och som leder till att kunden spenderar mer tid i butiken och slutligen är mer benägna att köpa. Det finns såklart etiska aspekter på detta. Till exempel får dofter inte vara för svaga. Doften ska vara svag, men man ska känna den om man koncentrerar sig. Säljaren vill skapa en behaglig upplevelse av en miljö, men såklart måste man alltid moraliskt och etiskt stå bakom sina produkter.
Bäst när fler sinnen stimuleras Miralem Helmefalk har tagit reda på vilka kombinationer av stimuli som är mest effektiva och han har funnit att kombinationer som är multisensoriska fungerar överlägset bäst, både när det gäller kundernas känslor för produkterna och tid tillbringad i butiken, men även när det gäller köpbeteende. Denna typ av multisensoriska experiment inom sinnesmarknadsföring är nyskapande. Tidigare har mest enskilda sinnen studerats, till exempel hur enbart ljussättning i en butik påverkar kundens upplevelse.
– Intresset för sinnesmarknadsföring har ökat de senaste åren, speciellt hur man kan arbeta med dofter i butiker. Det är ett skifte inom handeln i och med den ökade näthandeln. De fysiska butikerna måste anpassa sig och erbjuda något mer än enbart försäljning. De måste skapa miljöer och upplevelser, ett mervärde som man inte kan få via en internetbutik.
Forskare har undersökt tusentals fossiler och fann att risken för utrotning minskade med artens ålder. De arter som undersökts är alla rovdjur. Det framgår av en studie som nyligen publicerats av en internationell forskargrupp med forskare från bland annat Göteborgs universitet.
För en art som överlevt en miljon år var till exempel sannolikheten att dö ut femtio procent mindre än för en art som just bildats.
Två miljoner en genomsnittlig ålder
Den genomsnittliga livslängden för arter som lever som rovdjur är runt två miljoner år. Men under de senaste 40 miljoner åren har de flesta arter dött ut mycket tidigare, även om det finns arter som överlevt i mer än 10 miljoner år.
– Att veta hur artens ålder påverkar utrotningsrisken kan ge oss viktiga insikter i den tidiga evolutionära historien och hjälpa oss att förutse artens framtid. Men det är inte klart i vilken utsträckning de historiska mönstren för utrotning kan överföras till dagens utrotningsrisk, eftersom de arter som finns idag starkt påverkas av mänskliga aktiviteter, säger Daniele Silvestro, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet.
Undersökt tusentals fossiler
Resultaten som presenteras i studien baseras på nya matematiska modeller och analyser av mer än 7000 fossiler av rovlevande däggdjur.
Bakom studien står forskare från Göteborgs universitet tillsammans med forskare från schweiziska federala tekniska institutet i Zürich (ETH) och forskare från University of Sao Paulo i Brasilien.
– Frågan om artens ålder ökar eller minskar deras utrotningsrisk har diskuterats i årtionden. Om man tittar på ett enskilt djur kan man förvänta sig att en gammal katt har större chanser att dö än en kattunge. Men när man tittar på en art som helhet gäller motsatsen, säger Oskar Hagen från schweiziska federala tekniska institutet i Zürich och huvudförfattare till artikeln.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
