Kinolonantibiotika, exempelvis ciprofloxacin, används över hela världen som behandling för olika infektioner, såsom allvarliga urinvägsinfektioner. Tidigare observationsstudier har väckt farhågor att behandling med dessa läkemedel kan medföra en mer än fördubblad risk för akut och livshotande aortasjukdom (aortaaneurysm eller aortadissektion), men mer forskning behövs för att kunna dra säkra slutsatser i frågan.
För att reda ut om det verkligen finns ett samband har forskare från Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark och Lunds universitet studerat data från svenska nationella hälsoregister. Forskarna jämförde risken för akut aortasjukdom efter drygt 360 000 behandlingsepisoder med kinolonantibiotika med motsvarande risk hos en lika stor jämförelsegrupp som behandlats med amoxicillin, en annan typ av antibiotika.
Utbredd användning av kinoloner
Resultaten visar en koppling mellan behandling med antibiotika av kinolontyp och en 66 procents förhöjd risk för aortaaneurysm eller aortodissektion. Detta motsvarade en absolut skillnad på 82 fall per 1 miljon behandlingsepisoder med kinoloner.
– Vår studie bekräftar resultaten i två tidigare observationsstudier, men indikerar att riskökningen inte är riktigt lika stor som de studierna visade, säger Björn Pasternak, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, som har lett studien.
Även den aktuella studien är en observationsstudie och kan därmed inte bevisa ett orsakssamband. Genom sin storlek och metodologiska utformning ger den dock de mest tillförlitliga resultaten hittills, enligt Björn Pasternak.
– Trots att den absoluta riskökningen var relativt liten bör dessa fynd tolkas i ljuset av hur utbredd användningen av kinoloner är. Målet med den här forskningen är att bidra till bästa möjliga beslutsunderlag inom vården.
Samma enzymer bakom hälsenesmärta
Forskarna lyfter även fram en möjlig mekanism som kan förklara kopplingen.
– En av faktorerna som är inblandad i uppkomsten av akut aortasjukdom är ökad aktivitet i vävnadsnedbrytande enzymer som kallas metalloproteinaser. Vi vet att kinoloner ökar aktiviteten i dessa enzymer, som man också tror ligger bakom hälsenesmärta och ruptur – mer välkända biverkningar av kinoloner, säger Björn Pasternak.
Artikel om studien:
Fluoroquinolone use and risk of aortic aneurysm and dissection: a nationwide cohort study. Björn Pasternak, Malin Inghammar, Henrik Svanström. BMJ.
Kontakt:
Björn Pasternak, forskare vid Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, bjorn.pasternak@ki.se
I studien sökte sociologerna Magnus Bygren och Michael Gähler med hjälp av påhittade namn 1410 jobb inom 18 olika yrken via Platsbanken. Tjänsterna fanns både inom arbetar- och medelklassyrken och inkluderade många av de vanligaste yrkena i Sverige.
Alla de fiktiva sökande var sammanboende eller gifta, och när forskarna sökte jobben skrev de tydligt ut om den sökande var kvinna eller man och om de hade barn. Personerna i ansökningarna var alla lika kvalificerade för de sökta jobben.
Föredrog män som bodde långt bort – Resultaten visar tydligt att arbetsgivare föredrar män som bor långt bort geografiskt framför kvinnor som bor lika långt bort. Det gäller både om kvinnan har barn eller inte, säger Maria Brandén, forskare i sociologi och demografi vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
– Viktigt att poängtera är att arbetsgivare inte verkar diskriminera kvinnor generellt när sökande ska gallras. Men i vissa situationer, som när jobb söks långt hemifrån, verkar det alltså vara så att kvinnor diskrimineras.
Blev mer sällan kallade till intervju Diskrimineringen mot kvinnor visade sig alltså i att kvinnor hade klart lägre chans än män att bli kontaktade av arbetsgivaren eller bli kallade till intervju. Däremot går det inte att säga exakt hur omfattande diskrimineringen är, baserat på den här studien.
– En tolkning är att arbetsgivare utgår ifrån att kvinnan kommer ta mer ansvar för hem eller barn, och därmed har svårare att kombinera pendling och jobb. Män kanske antas vara mer ”mobila” jämfört med kvinnor, säger Magnus Bygren, professor i sociologi vid Stockholms universitet och en av författarna till studien.
Rakmat Akilov är en unik terrorist i det att han överlevde. Han kunde dessutom gripas, häktas och ställas inför rätta. Därmed blev han tillgänglig för frågor om hur det kom sig att han kapade en lastbil med målet att köra ihjäl så många som möjligt av de som promenerade på den svenska affärsgatan Drottninggatan i Stockholm.
Bristande tillgång till primärkällor, i det här fallet radikaliserade personer, är ett av forskningens problem. Marco Nilsson, docent i statsvetenskap vid högskolan i Jönköping, är en av få forskare som har intervjuat aktiva jihadister. Först i Sverige, sedan i Libanon och Irak.
– Såvitt jag vet blev jag den första forskaren i världen som publicerade en vetenskaplig artikel utifrån intervjuer med aktiva IS-medlemmar.
Metodologiskt problem
För honom, och för andra som bygger sin forskning på intervjuer, finns ett metodologiskt problem.
– Även om man kan prata med de som har radikaliserats måste man lita på deras berättelse om vad som har hänt. Det bästa vore om man hade tillgång till dem innan de blev radikaliserade. Men det är omöjligt, man kan inte intervjua ett antal personer och hoppas att några blir radikala.
Terrorattentatet i Paris hösten 2015 blev uppmärksammat över hela världen.
Marco Nilsson skiljer mellan kognitiv och beteendemässig radikalisering. Den förra handlar om en vilja att få till en samhällsförändring, i den senare går man själv till handling. Då handlar det ofta om våld. Men för båda krävs rätt psykologiska förutsättningar.
– Det kan vara att man har gått igenom något traumatiskt eller liknande de senaste åren. Det finns ganska många som har vuxit upp med ensamstående föräldrar, många som har haft problem med droger, alkohol, våld, problem i skolan. Allt detta kan göra att man blir mer villig att acceptera radikala budskap.
Hur är det med psykisk sjukdom?
– I början av terrorforskningen var det populärt att söka efter psykiska sjukdomar men sedan upptäckte man att det var svårt att hitta sådana. Istället började man fokusera på vissa faktorer i deras liv.
En viktig faktor är identitet, att se radikalisering som identitetsskapande.
– Nyckeln är att man tar en ny identitet, både när man vill bli radikal och när man börjar använda våld, säger Marco Nilsson.
Han vill inte se radikalisering som en förvandling från ett tillstånd till ett annat, utan som en process som fortsätter när man har anlänt till exempelvis Syrien för att strida för IS. I den mentala resan ingår en anpassning till en våldsanvändning som de flesta inte har varit i närheten av tidigare.
Radikalisering enligt FBI
FBI beskriver radikaliseringsprocessen i fyra steg: preradikalisering, identifikation, indoktrinering och handlande.
Preradikalisering: personen kommer för första gången i kontakt med sin tro eller nya idévärld, genom internet eller via introduktion till ett nytt sammanhang.
Identifikation: personen isolerar sig från sitt gamla umgänge för att istället tillbringa mer tid med personer ur den radikala rörelsen. Gäller det egenradikaliserade personer sluter de sig istället i ensamhet. I det här skedet lär sig personen mer om ideologin, accepterar dess ståndpunkter och är nu benägen men inte redo att genomföra en terrorattack.
Indoktrinering: Nu tar förberedelser vid. Eventuella resor till träningsläger äger rum, en ensam gärningsman rekognoserar tänkbara mål. Personen är nu övertygad om att i framtiden genomföra en attack.
Handling: personen förbereder en förestående attack och är besluten att agera.
– För en del jihadister som har åkt till Syrien har våldsanvändning inte alltid varit naturligt i början, utan lite chockartat. Sedan avtrubbas man och börjar använda lite våld, sedan blir det lättare att använda mer. Det har funnits jihadister som har försökt ifrågasätta vissa extrema former av våldsanvändning men de riskerar själva att bli utsatta för våld och då blir de tvungna att göra som andra och sedan blir det naturligt.
Vad är då radikalisering? Eller snarare, hur ser den punkt ut varifrån den radikaliserade avviker? Enligt Andreas Önnerfors, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, har en sådan definition saknats i forskningen om radikalisering.
– Vi måste komma överens om en punkt från vilken radikalisering mäts, som mänskliga rättigheter och allas lika värde. Man har pratat om det öppna samhället, men vad är det?
Även mainstream kan radikaliseras
Andreas Önnerfors menar att forskningen hittills har präglats av ett säkerhetsperspektiv där målet är att veta mer om risken för att en individ blir radikaliserad. Antologin Expressions of Radicalization: Global politics, Processes and Practices, där Andreas Önnerfors är en av redaktörerna, vidgar kretsen av dem som befinner sig i riskzonen.
– Vi vill revidera bilden av radikalisering som en enkel process, det är mer komplicerat än så. Även den som ses som mainstream kan radikaliseras. Som i Polen, Tjeckien och Ungern där det sker en radikalisering av mainstream.
Terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm i april 2017 väckte mycket starka känslor.
Andreas Önnerfors eget bidrag i antologin handlar om den tyska Pegida-rörelsen, som började som en vag proteströrelse men som nu beskrivs som högerextrem. Samtidigt är Pegida också en civilorganisation som gör sociala insatser.
– När samhället ska avgöra vilka organisationer som skall tolereras eller stödjas i sin verksamhet måste man ha bestämt sig för en normativ mätpunkt vilken de måste kunna skriva under på. Vi vill väcka den diskussionen eftersom det idag råder oklarhet kring det.
Vem ska ta fram mätpunkten?
– Det är i slutändan en politisk fråga då den påverkar civila samhällets manöverutrymme och hur man värderar samhällets grundvalar i förhållande till medborgarnas församlings- och organisationsfrihet. I ett land som Tyskland som styrs av en konstitution är denna process mycket enklare att genomföra.
Radikalisering enligt Säpo
I rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige (2010) beskriver Säpo fyra vägar till radikalisering:
Utagerarens väg: En problematisk, otrygg barndom, ofta med drogmissbruk, leder till att personen blir utagerande och bryter mot samhällets normer. När utageraren får kontakt med en ideologiskt driven och våldsbejakande organisation inleds radikaliseringsprocessen.
Grubblarens väg: Även grubblaren har svårt att hitta sin plats i samhället, men vänder sig inåt istället för att bli utagerande och undviker våld och konflikter. Till skillnad från utageraren har grubblaren ofta en trygg barndom som uppmuntrar till diskussion och kunskapssökande. Det är de egna tankarna om orättvisor som gör grubblaren mottaglig för radikalisering. Mötet följer ofta på en upplevd insikt eller en omvälvande händelse.
Familjens väg: Personen har vuxit upp med radikaliserade personer och upplever det radikala som normalt. Det behöver inte handla om familjen utan kan även vara andra grupper i närmiljön.
Kontaktsökarens väg: Till skillnad från utageraren och grubblaren söker kontaktsökaren inte efter spänning eller lockas av idéer, utan dras till en grupp utifrån behov av närhet eller gemenskap. Det är i regel en slump att kontaktsökaren hamnar i en viss grupp.
/textblock]
Mycket av forskningen kring radikalisering syftar till att hitta metoder för att förhindra att den inträffar. Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet är ett nationellt resurscentrum för kunskapsutveckling om förebyggande av våldsutövande extremism. Sommaren 2017 startade institutet ett projekt för att utvärdera den forskning som idag finns om förebyggande insatser. Dels för att det finns ett allmänvetenskapligt intresse i att undersöka hur fältet ser ut, men också för att det finns ett politiskt intresse att använda sig av evidensbaserade metoder för att förhindra radikalisering.
En första genomgång av forskningen gav 50 000 sökträffar. Efter att ha sållat bort det som inte var relevant fick forskarna fram en lista på 125 artiklar.
– Vi har stött på lite problem för många studier är svårare att bedöma än vi hade trott, säger projektledaren Morten Sager, lektor i vetenskapsteori på institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Vi kommer att ha ett resultat i mitten av mars, men stalltipset är att vi inte kommer att veta så mycket mer om vad som fungerar. Vi kommer antagligen att veta att vi inte vet, vilket är bra så man inte tror att man vet mer än man vet.
Att forskningsområdet är svårt har flera orsaker. Dels finns få fall att utgå ifrån, dels finns en mängd faktorer som kan påverka en person att bli radikaliserad.
– Det är svårt i sig att designa en insats som ska vara preventiv mot alla de här faktorerna och kan ställas under kontroll. Här får man tänka sig att man har en stor grupp av presumtiva individer där hälften får en intervention och hälften inte, men det blir svårt både metodologiskt och etiskt, säger Christer Mattsson, biträdande föreståndare på Segerstedtinstitutet.
Men även att konstatera att det inte finns några evidensbaserade metoder och varför har ett värde, då det kan ge policymakarna en annan ingång, menar han.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Han kallas för Ben – som i Benrangel. Han är en dödskalle i plast och han ligger i en stor låda. Den vita skallen har utsatts för så många hårda slag att den börjat läcka det som ska motsvara cerebrospinalvätska, i det här fallet silikonolja.
Dag ut och dag in har den nämligen blivit slagen med en hammare i Sports Tech Research Centres labb i Östersund.
– Vi håller på att skriva ut en ny version nu, den ska vara klar i slutet av februari. Men bara att utveckla en ny kopia av ett huvud och en hjärna har tagit ett halvår, säger Andrey Koptyug, docent i maskinteknik och filosofie doktor i kemisk fysik.
Hjärnan för komplex att skriva ut
Andrey Koptyug har deltagit i Sports Tech Research Centres studier i hur hjärnan påverkas vid kraftiga slag i fem år. Målet med forskningen är att kunna utveckla bättre säkerhetsutrustning vid utomhusaktiviteter, till exempel skidhjälmar. Studien är ett samarbete med forskare vid universitet i Australien och Italien, och inkluderar även masterstudenter vid universitetet i Padua.
Det finns dock vissa hinder som forskarna måste ta hänsyn till. Hjärnan är en sådan komplex skapelse att det är omöjligt att rekonstruera den. För att skriva ut en modell av ett huvud används avancerade 3d-skrivare, men hjärnan med sina snirkliga banor är för svår för även den mest moderna teknologin.
Och att forska på riktiga hjärnor är inte möjligt.
De flesta som utvecklar hjälmar använder sig av en sensor när de provar sina produkter. Nytt är att forskare lyckats konstruera en slags svarta lådan för hjälmar.
– Det är ju förbjudet, man kan inte forska på vare sig hjärnor från människor eller från djur. Det finns en studie från Japan där man på 50-talet använde levande apor i experiment där man tittade på hjärnan, men det är den enda studien som finns, säger Andrey Koptyug.
Silikon som cerebrospinalvätska
Det forskarna får göra istället är att försöka komma så nära de kan av en kopia av huvudet och hjärnan för att sedan testa det för slag. Silikonolja används som cerebrospinalvätska och silikongummi som det geléaktiga ämnet som hjärnan består av.
– Huvudet är designat till att skydda hjärnan, det är huvudets funktion. Hjärnan är väl skyddad av skallen, och klarar av en del vibration, men det skyddar inte när huvudet utsätts för ett svårt trauma.
Det finns utvecklad teknologi för att skydda hjärnan ytterligare. I dag är rid-, cykel- och skidhjälmar med Mips vanligt. Mips står för Multi Directional Impact Protection System och förenklat kan man säga att det fungerar som ett extra inre skal i hjälmen.
Många sätt att skada skallen
Vid sneda slag mot huvudet skyddar det inre skalet mot det rotationsvåld som uppstår mot huvudet när man faller mot marken. Systemet är en svensk uppfinning och resultatet av flera års forskning på bland annat KTH och KI. Och det finns fler som jobbar för utveckling. Svenska hjälmmärket POC jobbar med att utveckla hjälmar som skyddar bättre mot både kollision och rotation.
– Det är många som forskar om hjärnan och säkerhet, konstaterar Andrey Koptyug.
– Mips är ett bra exempel på när forskningen gått framåt, rotationen är viktig. Oturligt nog är det så många andra saker som kan hända än att man får ett slag från sidan. Om man vet vad som händer inne i hjärnan kan man uppfinna för att förhindra.
Det Andrey Koptyug reagerade på när han började studera huvudskador var att den forskning som fanns inte var tillräcklig. Det finns helt enkelt alldeles för många sätt ett huvud kan skadas på, men för få sätt att mäta det.
Sensorer överallt på dödskallen
De flesta som utvecklar hjälmar använder sig av en sensor när de provar sina produkter. I dag använder forskarna på Mittuniversitetet hela 36 stycken sensorer när de utsätter Ben för diverse trauman. Överallt på skallen, från pannan till bakhuvudet och inuti den konstruerade hjärnan sitter det sensorer som mäter varje gång Ben får ett slag.
Målet är att förbättra säkerheten ännu mer, och med hjälp av de många sensorerna hoppas de komma en bit till på vägen.
Men de befinner sig som sagt i en lång uppförsbacke.
– Frågan kvarstår, vad händer i hjärnan när den utsätts för ett hårt slag? För att kunna utveckla säkerheten måste vi veta hur det händer och sedan måste vi veta hur vi ska använda den informationen för att designa en konstruktion.
Svarta lådan för hjälmar
Det man lyckats konstruera är en slags svarta lådan för hjälmar. Tekniken känns igen från flygplan, där den svarta lådan kan rekonstruera en krasch. Med hjälp av ett chip kan man bland annat se hur fort det gick när huvudet skadades, vilket håll smällen kom ifrån, hur hårt det slog i och hur lång tid smällen varade.
Andrey Koptyug hoppas i framtiden även kunna får svar på vilka situationer som är mer farliga än andra. Till exempel vet vi att det är farligt att slå huvudet mot en sten, men hur farligt är det att träffa snö? Vad gör det för skillnad om snön är nypistad eller inte?
– Vi har en känsla, men vi kan inte bevisa det.
Om forskarna någon gång kommer fram till svaren kring hjärnan återstår ett annat problem. Ju högre säkerheten är, desto mer ökar människors riskbeteenden. Så om säkerhetsutrustningen blir bättre, så finns det en risk att utövarna bara kommer att åka fortare.
– Människor underskattar faran med skidåkning. Åker man väldigt snabbt kan en hjälm bara göra lite. En huvudskada kan visa sig timmar efter den har uppstått och då bli direkt livshotande. Hur kan vi hjälpa att undvika sådana saker, frågar sig Andrey.
Den nya versionen av Ben, som ska vara klar i slutet av februari, har ännu inte fått något namn.
Stora områden i centrala Kina är täckta av en högplatå bestående av finkornig ”loess” – ett sediment som blåste dit under och strax efter förra istiden. Loessjordarna är mycket bördiga och har varit väldigt viktiga för utvecklingen i regionen under många tusen år. Men loessplatån fungerar också som ett geologiskt klimatarkiv som kan ge oss viktiga ledtrådar om hur klimatet såg ut under olika delar av istiden.
Genom att undersöka loessjordarna har en forskargrupp som leds av forskare från Uppsala universitet tillsammans med danska kollegor nu identifierat hur förändringar i stora klimatologiska fenomen som havsnivåer och storleken på landisarna under olika perioder i mycket hög grad styrde både ökenutbredningen och den östasiatiska monsunen.
– Vi har gjort den hittills mest detaljerade dateringen av loessjordarna, och nu kan vi studera förändringarna monsunen och ökenutbredningen på en mycket finare detaljnivå. Framförallt kan vi nu jämföra förändringarna med kända förändringar i landisarna och havsnivåer, isvolymer och till och med förändringar i jordens omloppsbana under den här tidsperioden, säger Thomas Stevens, förstaförfattare till studien och forskare vid Uppsala universitet.
– Vi kan se att de perioder då isvolymen minskar och havet stiger så intensifieras sommarmonsunen och når längre in på kontinenten, samtidigt som ökenområden i Kina minskar, säger Thomas Stevens.
Med dagens krympande polarisar och stigande hav så kan vi inte utesluta att vädersystemen och ökenutbredningen i Östasien kommer att påverkas radikalt ännu en gång.
Hjärtsvikt är det svårbehandlade tillstånd då hjärtpumpen inte längre klarar av att förse kroppen med tillräckligt med blod. Cirka 250 000 personer i Sverige lider av sjukdomen. Symtomen är diffusa och kan bero på många orsaker. Därför har forskare vid Lunds universitet sökt efter markörer, signalämnen i blodet, som kan hjälpa vården att snabbare upptäcka hjärtsvikt.
– I analyserna såg vi ett tydligt samband mellan en viss markör, en tillväxtfaktor för lymfkärl som kallas VEGF-D, och risken att drabbas av hjärtsvikt. Framför allt hos kvinnor, säger Yan Borné, forskare vid Lunds universitet och en av dem som ligger bakom studien. Resultaten har publicerats i tidskriften Journal of the American College of Cardiology, JACC.
Den aktuella tillväxtfaktorn är involverad i endoteltillväxt, den reglerar alltså hur cellerna på kärlens insida växer.
– Tidigare markörer vid hjärtsvikt har framför allt handlat om hjärtat och vilken belastning hjärtat utsätts för. Vi tog istället avstamp i lymfsystemet och det faktum att personer med hjärtsvikt samlar på sig vätska. Markören vi identifierat påverkar de lymfatiska kärlen så att de i sin tur hjälper kroppen att avlägsna vätskan exempelvis från benen, säger Gunnar Engström, professor i kardiovaskulär epidemiologi, som också varit involverad i forskningen.
Fyra gånger så hög risk vid förhöjda nivåer I epidemiologiska studier följde forskarna 4 265 personer under femton års tid (1991-2014), i den så kallade Malmö Kost Cancer-studien. Med hjälp av proteomik, som gör det möjligt att ur ett litet blodprov kartlägga en stor mängd proteiner, kunde forskarna mäta den aktuella markören hos personerna, som inte tidigare diagnosticerats med hjärtsvikt. Resultatet visade att de som hade förhöjda nivåer av VEGF-D hade ökad risk att senare utveckla hjärtsvikt.
Forskarna studerade även en grupp med 430 patienter med andningssvårigheter som kom till akutmottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Malmö mellan 2013-2014. Totalt 152 av dessa fick diagnosen hjärtsvikt. Dessa personer hade också förhöjda nivåer av VEGF-D. Yan Borné berättar att i gruppen med förhöjda nivåer av VEGF-D var sannolikheten att hjärtsvikt fyra gånger så hög som de med lägre nivåer av markören.
– Resultaten från det underlaget indikerar att den här markören i ett tidigt skede skulle kunna användas för att förutsäga framtida hjärtsvikt, just med tanke på hur den påverkar lymfsystemet. Vi hoppas att upptäckten på sikt kan leda till en snabbare diagnos på akutmottagning, säger Yan Borné.
Återstår att kartlägga själva mekanismen Nästa steg, förutom att upprepa resultaten, blir att undersöka om man kan se om det finns genetiska orsaker kopplade till tillväxtfaktor VEGF-D och risken att drabbas av hjärtsvikt.
– Vi har sett att det finns ett samband mellan hjärtsvikt och markören. Men vi vet inte exakt hur mekanismen däremellan fungerar, det återstår att reda ut, säger Yan Borné.
Kontakt: Gunnar Engström, professor kardiovaskulär epidemiologi, gunnar.engström@med.lu.se, 040-391330
Yan Borné, biträdande forskare kardiovaskulär epidemiologi, yan.borne@med.lu.se, 040-391327
Ett substrat är den molekyl som binder till den aktiva ytan i ett enzym, varpå enzymet katalyserar en kemisk reaktion som gör att substratet omvandlas till en produkt.
Enzymer som katalyserar livsviktiga processer i cellerna måste kunna plocka ut och känna igen sina substrat i den cellulära soppan, vilket är komplicerat då många liknande molekyler är närvarande.
Speciellt viktigt blir det om de liknande substraten är nödvändiga i andra, lika livsviktiga, processer.
Ett av de viktigaste substraten i en cell är energimolekylen ATP. ATP känns bland annat igen av det essentiella enzymet adenylatkinas, vars funktion är att kontrollera energibalansen i celler.
GTP är en molekyl som skiljer sig från ATP med bara ett par atomer. I jämförelse med ATP har GTP specifika cellulära funktioner, till exempel vid proteinsyntes och signalering.
Enzymlåsning skyddar viktig molekyl
En forskargruppering vid kemiska institutionen har nu upptäckt och utrett den molekylära mekanism som förklarar hur adenylatkinas kan skilja på ATP och GTP. Detta är viktigt i celler eftersom GTP behöver ”skyddas” eftersom det förekommer i mycket mindre mängd och behövs för speciella funktioner.
– Vi fann att ATP triggar en aktiverande konformationsändring hos enzymet. Vid bindande av GTP däremot låser sig enzymet i en inaktiv konformation. Endast den ATP-bundna formen av enzymet leder till enzymatisk katalys, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid Kemiska institutionen och en av forskarna bakom studien.
Denna skenbart enkla mekanism ger ett effektivt skydd för GTP-poolen i en cell genom att adenylatkinas deaktiveras om GTP binder.
– Vi upptäckte också att samma aminosyror som var viktiga för korrekt inbindning av ATP också ser till att GTP binds i den låsta och inaktiva konformationen, fortsätter Magnus Wolf-Watz. Slutsatsen är att ett antal aminosyror i enzymet evolutionärt selekterats för dubbla roller, vilket är en helt ny upptäckt.
Upptäckten var möjlig genom ett interdisciplinärt angreppssätt som har innefattat röntgenkristallografi, syntetisk organisk kemi och NMR-spektroskopi, uppger forskarna.
En kollaborativ robot är en robot som samarbetar med människan och är konstruerad på ett sätt som gör att det inte behövs något skyddsgaller mellan robot och operatör.
– Tillsammans med Eurofins undersöker vi hur en kollaborativ robot kan användas för en adaptiv, mobil och flexibel lösning i deras laboratorium. Vi undersöker också hur tekniker såsom Augmented Reality (AR) och röststyrning kan fungera ihop med robotar, säger Magnus Holm, lektor vid institutionen för ingenjörsvetenskap vid Högskolan i Skövde.
Eurofins är ett av världens ledande företag inom livsmedelstestning och har laboratorier bland annat i Lidköping och Jönköping, och en av många olika aktörer som Ingenjörsinstitutionen vid Högskolan i Skövde samverkar med.
Robotar för repetitiva arbetsuppgifter En robot är bra på att utföra monotona och repetitiva arbetsuppgifter som i förlängningen kan ge arbetsskador om människor utför dem. Dessutom är en robot mycket bra på att utföra arbetet likadant varje gång. Ur kvalitetssynpunkt är det en viktig egenskap såväl i ett laboratorium som i ett produktionssystem.
– Att samarbeta med Högskolan i Skövde ger oss som företag möjlighet att få tillgång till spetskompetens samtidigt som vi får nya ögon på vår verksamhet. För oss är det viktigt att hitta intressanta samarbeten som berör såväl grundutbildning som forskning, detta för att utveckla såväl vår nuvarande situation men också utforska var vi vill vara om 5 år, säger Mattias Karlsson, verksamhetsutvecklare på Eurofins Food and Feed Testing Sweden AB.
Kontakt:
Magnus Holm, lektor, Institutionen för ingenjörsvetenskap på Högskolan i Skövde, magnus.holm@his.se, 0500-44 85 51
Bergsregnskogarna i världen står inför hotet av snabba klimatförändringar. Inom forskarkåren befarar man nämligen att den globala uppvärmningen kan medföra en ändrad fördelning av moln i höjdled, det vill säga att molnen pressas högre upp.
Om den lägsta nivån på molnen, den så kallade molnbasen, höjs kan det få stor inverkan på just bergsregnskogarna.
I en vild bergssluttning i Perus djungel har forskaren Dan Metcalfe spänt upp sin enorma plastgardin. Att få gardinen på plats krävde flera års arbete. Bild: Lunds universitet
Väldigt lite är dock hittills känt kring hur dessa klimatförändringar riskerar att påverka bergsregnskogarnas struktur och funktion. Därför har forskaren Dan Metcalfe från Lunds universitet nu startat ett iögonfallande projekt i en bergsregnskog i Peru, i ett område som heter Wayqecha.
Dan Metcalfes enorma gardin ute i den vilda djungeln i Peru är 30 meter hög och 40 meter bred, tillverkad av plastväv. Gardinen skärmar nu av en liten experimentyta i skogen. Den fuktiga dimman i bergssluttningen kondenserar mot gardinens väv, vilket gör att skogen på andra sidan gardinen utsätts för ett betydligt torrare mikroklimat än normalt. Och det är just effekten av den torrare tillvaron som Metcalfe med stort intresse nu följer.
Minskad mängd moln
– Syftet är att för första gången kunna ge en bild av hur en minskad mängd moln i en bergsregnskog kan inverka på skogens artrikedom och även skogens förmåga att lagra kol, säger Dan Metcalfe, naturgeograf vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Bergsregnskogar är en naturtyp som finns i främst tropiska bergsområden på 500-4000 meters höjd över havet. Denna naturtyp präglas av att ständigt vara inbäddad i molnens fuktiga dimma. Enligt aktuella klimatmodeller kommer den globala uppvärmningen att minska mängden låga moln, vilket innebär att lägre liggande bergsregnskogar riskerar att bli särskilt utsatta. Även om bergsregnskogar endast utgör ett fåtal procent av all tropisk skog så har just denna skogstyp ett stort värde.
– Bergsregnskogar är hem för ovanligt många unika arter, såväl växter som djur. Dessutom bidrar bergsregnskogar med viktiga ekosystemtjänster, säger Dan Metcalfe.
Exempelvis fungerar dessa skogar som ett viktigt färskvattenförråd tack vare den omfattande andelen mossor och lavar i skogen. Mossorna och lavarna har en särskilt stor vattenhållande förmåga, vilket gör att skogen som helhet kan reglera vattenflödet inte bara i närliggande dalgångar utan även i mer avlägsna låglänta områden.
En annan ekosystemtjänst är kolinlagring, det vill säga att bergsregnskogarna tar upp kolföreningar från luften och lagrar dessa i den växande vegetationen.
Kampen för att få gardinen på plats
Gardinen är 30 meter hög och 40 meter bred. En av utmaningarna var att hitta någon som kunde installera hela utrustningen i en så avlägsen och extrem miljö. Nu vill forskarna gärna dela med sig av erfarenheterna. Bild: Lunds universitet
Att få den gigantiska gardinen på plats i den avlägsna bergsregnskogen var inte någon lätt uppgift för Dan Metcalfe. Det blev en utdragen kamp under flera år.
– Projektet har inneburit många, många utmaningar, säger Dan Metcalfe.
Bland de mest grundläggande svårigheterna var att komma på en lämplig design på gardinen och dess upphängning samt att hitta en ingenjör som kunde installera hela utrustningen i en så avlägsen och extrem miljö. Metcalfe har delvis kunnat utnyttja befintliga stålställningar som tillhör en närliggande forskningsstation, men all annan utrustning har fått bäras in i området.
Det finns många olika forskningsområden som skulle kunna utnyttja den stora gardinen i bergsregnskogen vid Wayqecha, såväl inom ekologi och miljö som inom meteorologi och hydrologi. Dan Metcalfe hoppas därför att fler forskare ska ta chansen att nu utnyttja experimentgardinen som han har riggat.
– Alla som har idéer kring egna forskningsstudier får gärna kontakta mig, säger han.
Kontakt:
Dan Metcalfe, universitetslektor vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, dan.metcalfe@nateko.lu.se, 722-05 27 95
– Det handlar inte om vaccin utan ett drickbart skydd som kan delas ut under en pågående koleraepidemi för att minska spridningen, en dryck som blockerar koleratoxinet så att det inte når tarmslemhinnan där hela kaoset annars kör igång, säger Ulf Yrlid, docent i immunologi vid Sahlgrenska akademin.
Bakom studierna står Ulf Yrlid med kollegor i Göteborg tillsammans med en forskargrupp vid University of Texas Southwestern i Dallas. Deras fynd ruckar i viss mån på tidigare föreställningar om den livshotande sjukdomen.
Kolera orsakas av ett gift från bakterier, koleratoxin, som binder till tarmväggen och medför våldsam vätskeförlust via diarréer. Inbindningen har länge ansetts vara beroende av en specifik receptor i tarmen, GM1.
Andra sätt att insjukna Den aktuella forskningen visar dock att möss som helt saknar GM1 också får diarré efter att ha druckit vatten med koleratoxin. Dessutom kunde man förhindra vätskeförlust i mänsklig tarmvävnad, som exponeras för koleratoxin, genom att tillsätta molekyler som binder till helt andra receptorer än GM1.
– Det stora för oss är att vi har visat att det inte är fullt så enkelt som man sagt i decennier. GM1 är visserligen en mycket kraftfull receptor i sammanhanget, men till skillnad från de andra receptorerna så finns det väldigt lite av den i människans tarm, säger Ulf Yrlid.
Enligt forskarna ger resultaten även möjligheter att på sikt framställa ett drickbart motmedel som kan sätta både GM1 och övriga receptorer ur spel. Ett komplement vid akuta insatser i områden där tillräckligt vaccinationsskydd saknas.
Skydd för ovaccinerade – Problemet med vaccinationer är att de fungerar sämre i u-länder på grund av undernäring och dåligt hälsotillstånd, speciellt när det gäller små barn. Det är inte unikt för koleravaccin utan gäller hela vaccinationsfältet, säger Ulf Yrlid.
– Skulle vi kunna använda molekyler som binder effektivt till koleratoxinet, och därmed förhindrar att toxinet får fäste i tarmen, så kan vi gå in och minska spridningen direkt i ett drabbat område, även om folk är ovaccinerade eller inte har tillräckligt skydd. En fördel med de molekyler vi modifierar är att de är sockermolekyler som redan finns i stor utsträckning i bröstmjölk och därmed är ofarliga att dricka, avslutar han.
I studierna har forskarna Lina Eklund och Sara Roman undersökt hur datorspelande påverkar ungdomars vänskapsrelationer. Resultaten visar att varken de ungdomar som lägger mycket tid på att spela eller de som identifierar sig som spelare (gamers) har färre vänner i skolan än de som spelar lite eller inte alls. Studierna visar också att de ungdomarna som identifierar sig som spelare tenderar att bli vänner med varandra. Med andra ord verkar datorspelande som gemensamt intresse leda till nya vänskaper i skolan.
Ungdomarna i studien menar själva att i och med att de närmar sig vuxenlivet, så begränsar de och hanterar sitt spelande på ett sådant sätt att de kan prioritera sådant som individuella ungdomar finner viktigt, till exempel vänner, sport eller skola.
Studien bygger på analys av alla ungdomar (115 stycken) som började i en ny gymnasieskola i en svensk storstad och hur deras sociala nätverk skapas och förändras under deras första år på gymnasiet samt 10 djupintervjuer med datorspelande gymnasieungdomar.
– Resultaten är både förvånande och förväntade, vi trodde nog att det skulle visa sig att ”spelare” blir vänner med varandra. Det är en så pass viktig del av dagens ungdomskultur att något annat vore konstigt, när ungdomar förr kom samman av delad musiksmak är spel nu en viktig del av mediekonsumtionen.
– Däremot var vi mindre säkra på huruvida spelare skulle vara mindre sociala, eller alltså ha färre vänner i skolan. Den tidigare forskningen är begränsad här, säger Lina Eklund.
Kontakt:
Lina Eklund, institutionen för informatik och media. Uppsala universitet, lina.eklund@im.uu.se, 070-3318183, Stockholm Internet Research Group
Sara Roman är verksam vid sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Idag har det blivit allt vanligare att utfodra sporthästar med en ren grovfoderdiet, men då med ett extra energirikt grovfoder. Det har också blivit vanligare att hålla hästar i system där de går fritt i grupp, i stället för individuell boxhållning. När det gäller tävlingshästar har dessa förändringar däremot inte fått något stort genomslag och det finns en oro för att de skulle vara negativa för hästarnas prestation.
Travhästar är ”elitidrottare” och i full träning har dessa hästar ett energibehov som är minst dubbelt så stort som det hos lika stora hästar som inte tränas. Frågor som rör prestation och hållbarhet är därför mycket viktiga för ägare, uppfödare och tränare. Av tradition har behovet av energirikt foder tillgodosetts genom utfodring av stora mängder kraftfoder och merparten av tävlingshästarna hålls i ensamboxar.
Malin Connysson har undersökt hur grovfoderdieter, högt proteinintag från grovfoder och uppstallningssystem påverkar olika prestationsrelaterade mått hos travhästar i full träning. Det hon har mätt är kroppsvikt, blodplasmavolym, ämnesomsättning och arbetsrespons. Hon undersökte dessutom hur hästarna påverkades av transporter och vilken betydelse utfodringen hade i detta sammanhang.
1. Diet
Studierna visar att travhästar i full träning kan prestera bra utan traditionell utfodring med kraftfoder. Det har bland tränare funnits misstankar om att tävlingshästar som utfodras med ett energirikt grovfoder skulle öka i vikt (vilket skulle kunna försämra prestationsförmågan), men så var alltså inte fallet.
2. Boende Att låta hästar röra sig fritt i grupp i stället för att stå i ett traditionellt boxstall hade ingen negativ effekt på återhämtningen. De skillnader som fanns tyder snarare på att denna typ av hästhållning kan vara positiv. Under återhämtningen efter ett lopp var hästarnas behov av att använda fettvävnad för energi litet i den aktiva hästhållningen, vilket tyder på att fodret gav dem tillräckligt med energi. Hästarna hade också bättre aptit när de rörde sig fritt.
3. Transport Tävling kan innebära att hästarna måste transporteras långa sträckor, oftast med begränsad tillgång på foder och vatten. När Malin Connysson jämförde hästar som hade transporterats 10 mil före ett travlopp med sådana som inte hade transporterats, såg hon att transporten tycktes vara positiv för prestationen. Under ett travlopp använde dessa hästar nämligen fett som energisubstrat i större utsträckning än hästar som inte hade transporterats. Den ökade fettanvändningen ledde till högre blodglukoshalter vid mållinjen, vilket är förknippat med en förbättrad prestation.
De hästar som transporterades utfodrades med två olika dieter, antingen en grovfoderdiet eller en grovfoder-havrediet. Grovfoderdieten förbättrade hästarnas förmåga att behålla sin blodplasmavolym under transport och lopp och ökade användningen av fett som energisubstrat. Hästarna på grovfoderdiet hade dessutom lägre halter av stresshormonet kortisol efter transport.
– De positiva effekterna av transporten behöver dock studeras noggrannare, säger Malin Connysson. Vi behöver veta mer om när transporten ska ske, och hur lång den behöver vara för att ge effekt, innan vi kan säga något om hur den kan användas som en del av förberedelserna före tävling. Vi behöver också undersöka möjligheterna att uppnå liknande effekter med andra typer av förberedelser inför ett lopp.
Kopplingen mellan elektronik och nervceller är viktig för att vi ska kunna samla in information om hur cellerna skickar signaler, samt för att kunna ställa diagnos och behandla neurologiska störningar och sjukdomar som exempelvis epilepsi.
Långvariga och stabila kopplingar som inte skadar nervceller eller vävnad är mycket svårt att åstadkomma eftersom de båda systemen (människans mjuka och elastiska vävnad respektive den hårda elektroniken) är så olika rent mekaniskt.
– Eftersom mänsklig vävnad är elastisk och rör sig kommer det att uppstå skador och inflammationer i kontaktytan med den stela elektroniken. Förutom att det skadar vävnaden så dämpar det också ut nervsignalerna, säger Klas Tybrandt, forskningsledare för området Mjuk elektronik, vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, Campus Norrköping.
Klas Tybrandt, forskningsledare vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, har nu tagit fram ett nytt elektriskt ledande material som är mjukt som mänsklig vävnad och som kan töjas till sin dubbla längd. Materialet består av tunna guldbelagda nanotrådar i titanoxid, inbäddade i silikongummi. Materialet är biokompatibelt – kan vara i kontakt med kroppen – och ledningsförmågan är stabil över tiden.
– Mikrofabrikation av mjuka elektriskt ledande kompositmaterial har många utmaningar. Vi har tagit fram en process för att tillverka de små elektroderna som samtidigt bevarar materialens biokompabilitet. Processen är också materialsnål, vilket gör att vi kan arbeta med ett relativt dyrt material som guld till en låg kostnad, säger Klas Tybrandt.
Den nya tekniken har tagits fram i ett samarbete mellan forskarkollegor i Zürich och New York. Det presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Advanced Materials.
Hopp om behandling mot epilepsi Elektroderna är 50 µm stora och placerade på ett avstånd av 200 µm från varandra. Vid tillverkningen får man plats med 32 elektroder på en mycket liten yta. Hela proben på bilden är 3,2 mm bred och 80 µm tjock.
De små och mjuka elektroderna är framtagna vid Linköpings universitet och ETH Zürich och forskarkollegor vid New York University och Columbia University har sedan implanterat dem i hjärnan på råttor. Under tre månader har forskarna sedan kunnat samla in signaler av hög kvalitet från de fritt rörliga råttorna. Försöken har gjorts efter etiska tillstånd och under det strikta regelverk som gäller för djurförsök.
– När cellerna i hjärnan skickar ut signaler bildas en spänning som elektroderna fångar upp och skickar vidare via en liten förstärkare. Vi kan också se från vilka av elektroderna signalerna kommer, det vill säga var i hjärnan signalerna har sitt ursprung. Denna typ av spatiotemporal information är viktig för framtida tillämpningar. Förhoppningen är att vi ska kunna se var exempelvis signalen som orsakar ett epileptiskt anfall startar, en förutsättning för att kunna behandla framtida anfall. Ett annat användningsområde är hjärna-maskin-gränssnitt där framtida teknik och proteser kan styras med nervsignaler. Det finns även en rad intressanta tillämpningar mot nervsystemet i kroppen och dess reglering av olika organ, säger Klas Tybrandt.
Genombrottet ligger till grund för forskningsområdet Mjuk elektronik – Soft Electronics, som nu byggs upp vid Linköpings universitet, med Klas Tybrandt som forskningsledare.
Andra sporter som vuxit mycket under perioden är konståkning, taekwondo och karate, vilka alla ökat sina träningstillfällen med 20 till 30 procent.
– Gymnastiken och kampsporterna har varit duktiga på att locka unga kvinnor. Dessutom har parkour vuxit mycket och denna sport ligger idag inom gymnastikförbundet, säger Johan Faskunger, analytiker vid Centrum för idrottsforskning.
Undersökningar som denna finns nu att ta del av på den nya sajten Idrottsstatistik.se. Sajten redovisar aktuell och övergripande statistik kring olika idrottsrelaterade frågor för den som vill kunna följa utvecklingen och trenderna inom området.
– Sajten vänder sig till personer verksamma inom idrotten, men även till politiker och beslutsfattare, journalister, forskare och studenter. Den ger pålitlig information och en korrekt bild av utvecklingen inom idrottsrörelsen i Sverige, säger Johan Faskunger, analytiker vid Centrum för idrottsforskning.
På Idrottsstatistik.se finns bland annat siffror som visar hur statens stöd till idrotten fördelas, vilka aktörer som har störst makt och inflytande inom Idrottssverige, samt hur långt jämställdhetsarbetet kommit inom idrotten.
– Tanken med Idrottsstatistik.se är att ge snabb och enkel tillgång till relevant data som presenteras på ett överskådligt sätt, säger Christine Dartsch, föreståndare vid Centrum för idrottsforskning.
En ny avhandling vid Göteborgs universitet visar exempel där pojkar inte anser det vara mesigt att plugga och ger förslag på hur pojkars prestationer i skolan kan förbättras.
När det gäller betygen i grundskolan klarar sig pojkar som grupp sämre än flickor. Flickor har de senaste tio åren haft cirka 25 poäng mer i meritvärde i grundskolans avgångsbetyg jämfört med pojkar. Flickor får bättre betyg än pojkar i alla ämnen, förutom i idrott och hälsa.
Pojkar presterar sämre än flickor i skolan – Oftast säger pojkar att de är bra i ett ämne och flickor pratar om att de blir bra i ett ämne. Generellt presterar elever som har synen att man blir bra i ett ämne bättre. Att studera ambitiöst anses dock som feminint bland pojkar, säger Fredrik Zimmerman.
Det är detta som bland annat utmärker skolor med en dominerande antipluggkultur eller ”ingen ansträngnings-kultur” bland pojkar.
I sin studie har Fredrik Zimmerman intervjuat och följt eleverna i två niondeklasser på en skola som tvärtom utmärks av att pojkarna inte blir retade för att de studerar ambitiöst och där det finns fler tillåtande normer när det gäller pojkarnas studerande.
– Lärarnas återkommande tal om studieteknik har bidragit till att pojkarna istället har jargongen och synen att man blir bra i ett ämne, vilket gynnar deras studier. Även flickorna berättar i intervjuerna att de trivs bättre på skolan då pojkarna har synen att man blir bra i ett ämne. Synen på ”blivande” är en av de mer tillåtande normerna på skolan gällande pojkarnas pluggande, säger Fredrik Zimmerman.
Studieteknik och tillåtande kultur hjälper Pluggkulturen på den aktuella skolan utmärks av att pojkarna öppet kan prata om studier med varandra och studera ambitiöst utan att förlora i status. Samtidigt finns det parallella och motsägelsefulla normer som begränsar pojkars möjlighet att studera ambitiöst. Skilda sociala förväntningar på könen medför att flickor i högre grad utvecklar förmågor som gynnar prestationer i skolan.
Exempel på detta är att flickor från en låg ålder har en högre förväntan från vuxna att visa omsorg, vilket utvecklar deras förmåga till självdisciplin.
– Den förmågan gynnar studier i skolan. Vuxnas förväntan på flickor att visa omsorg utvecklar även förmågan att uppfatta hur andra, exempelvis vuxna, vill att något ska utföras. Det utvecklar flickors förmåga att uppfatta hur lärare vill att uppgifter ska utföras. Det gynnar deras prestationer i skolan, säger Fredrik Zimmerman.
Förändrade könsnormer gynnar pojkars resultat i skolan Vuxna pratar även oftare med ett mer komplext språk med flickor än med pojkar. Även detta gynnar flickors språkutveckling, vilket är en viktig förmåga för att prestera i skolan.
– Så även om pojkar får studera lika ambitiöst som flickor, utan att bli utsatta för en social kostnad som att förlora i status eller bli retade, har de generellt inte samma utvecklade förmåga att göra detta, säger Fredrik Zimmerman.
Att utmana traditionella könsnormer skulle därför gynna pojkars prestationer i skolan. Fredrik Zimmerman visar i sin studie att när majoriteten av pojkarna utför en handling som ofta anses vara feminin – som exempelvis att visa att man studerar ambitiöst – slutar den att uppfattas som feminin.
– Detta är ett exempel på att förändringar av könsnormer, som gynnar både flickor och pojkar, är möjliga, säger Fredrik Zimmerman.
2009 infördes en obligatorisk riskutbildning för behörighet A och A1, tung och lätt motorcykel, för att öka motorcyklisters riskmedvetenhet. VTI har gjort en studie för att följa upp en tidigare utvärdering som visade på brister i utbildningen.
– Jämfört med tidigare studie har det i många fall skett en positiv förändring i synen på riskfyllt beteende som mc-förare. Trots detta finns det fortfarande en förbättringspotential vad gäller säkerhetsmedvetandet, säger Sonja Forward, forskare på VTI.
I likhet med studien från 2010 gäller det främst synen på hastighetsöverträdelser men också trötthet samt att den egna körförmågan övervärderas av eleverna.
Distansutbildning innan lärarledd riskutbildning Resultaten visar också att utbildningarna fokuserade alldeles för mycket på ren kunskapsöverföring, vilket inte räcker för att förändra ett beteende. För att få en person att vilja ändra sitt beteende bör utbildningen syfta till att motivera individen till handling.
– Eleven behöver få hjälp att reflektera över sina egna brister samtidigt som det nya presenteras på ett attraktivt sätt. Detta görs bäst om undervisningen är elevcentrerad, det vill säga utgår ifrån elevens tidigare erfarenheter samtidigt som den utmanar deras redan etablerade föreställningar, säger Sonja Forward.
I rapporten lämnar forskarna förslag på en rad förändringar då det gäller Transportstyrelsens föreskrifter, men också mera allmänt. Den mest omfattande förändringen som de föreslår är att alla elever genomgår en distansutbildning innan den lärarledda riskutbildningen. Distansutbildningen bör avslutas med ett on-line test. Syftet är att ge eleverna grundläggande faktakunskaper som var och en kan göra i sin egen takt, vilket ger mer utrymme för diskussion och reflektion då de sen träffas i klassrummet.
Studien innefattade en enkätstudie, observationer och intervjuer med utbildningsansvariga.
