Människor använder sig av prosodi – talets melodi och rytm – för att framhäva den viktigaste delen av ett yttrande. Och lyssnare förlitar sig på prosodin för att förstå och tolka ett budskap. Gilbert Ambrazaitis, lektor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet, ska tillsammans med sina kollegor undersöka hur och när barn börjar förstå de här mönstren i språket, vilket kallas fokusering. De hoppas också kunna besvara vad som kommer först – förståelsen eller produktionen.
– Genom att studera barnens ögonrörelser på en skärm kan vi följa hur processen går till när de lyssnar på olika yttranden. Barnen behöver inte vara särskilt aktiva i experimenten, de behöver till exempel inte peka på något, vilket innebär att vi kan studera barn i så låg ålder som tre till fem år. Istället följer vi deras blickar, säger Gilbert Ambrazaitis.
Meloditoppar skiljer dialekterna åt
Fokusering är något barn vanligtvis börjar producera i åldern fyra till fem. Men när de börjar tolka fokuseringar i sin språkförståelse är ganska oklart. Genom att till exempel betona ”röd” i meningen ”Jag vill ha den röda bollen”, hoppas forskarna kunna se om barnen förstår vad som menas innan hela meningen yttrats. Det är också här som skillnaden mellan stockholmska och skånska blir intressant.
– Orden framhävs väldigt olika i de två dialekterna. På stockholmska läggs en melodirörelse ofta till: den ”rö-öda” bollen, med två melodiska toppar. I skånskan finns inte riktigt denna melodirörelse, utan där blir det bara en enda meloditopp, oavsett om ordet står i fokus eller inte, säger Gilbert Ambrazaitis.
För icke-skåningar kan det framstå som att skånskan inte kan fokusera, eftersom det är svårt att höra vilket ord som betonas. Leder då detta till att det är svårare för skånska barn att fokusera, eftersom betoningen är svårare att urskilja?
– Det viktigaste är att titta på förhållandet mellan förståelse och produktion hos unga barn, genom ögonrörelserna. Samtidigt ger stockholmskan och skånskan oss möjlighet att studera en ny faktor, säger Gilbert.
Testar ny metod
Just förståelse och produktion är en pågående diskussion inom språkforskningen; det är helt enkelt oklart om något måste ha förståtts, innan det kan användas.
– Det finns motsägelsefulla resultat. Vi tror att det beror på metodologiska faktorer. I tidigare studier har barnen fått peka på den bild som passar bäst för yttranden, vilket är för komplicerat för unga barn. Vi hoppas kunna svara på om barn verkligen kan producera prosodisk fokus innan de förstår hur den fungerar, säger Gilbert Ambrazaitis.
Att lära sig fokusera
Projektet Att lära sig fokusera: Hur stockholmska och skånska barn producerar och uppfattar kontrastiv intonation, har beviljats 4,5 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond.
Gilbert Ambrazaitis är projektledare. I projektet ingår även: Susan Sayehli, universitetslektor i tvåspråkighet vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet; Anna Sara H. Romøren, lektor vid Institutt for barnehagelærerutdanning, Høgskolen i Oslo og Akershus; Nadja Althaus, lektor i psykologi vid University of East Anglia, Norwich, England.
Intresset för teknik har visat sig vara ganska stort bland tjejer fram till högstadieåldern, då det ofta vänder. Den förändrade inställningen kan förklaras med att tjejer inte identifierar sig med teknik i lika hög grad som killar. Dessutom stängs det så kallade teknikfönstret för unga vid 12 års ålder, vilket gör att intresset för teknik måste väckas innan dess.
Trots många ambitiösa satsningar visar statistik på att endast 20 procent tjejer söker högre tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Innovationsmyndigheten Vinnova anordnar därför en tävling, ”Innovate Passion”, som vänder på gamla invanda perspektiv och istället utgår ifrån tjejers innovationskraft. Fokus ligger på att utveckla helt nya teknikområden och yrken utifrån unga kvinnors intresseområden och passion.
I tävlingen har RISE tillsammans med Chalmers och Hifab gått till final med ett bidrag som kombinerar hästar och teknik.
Majoritet kvinnor på ridskolor
– Att koppla ihop teknik med hästtjejer är ingen chansning, för hästnäringen är starkt kvinnodominerad i Sverige. Till exempel så är det 85 procent av de som rider på ridskolor kvinnor, säger Pernilla Holgersson, projektledare på Hifab och för tävlingsbidraget ”Stall och STEM (Science, Technology, Engineering & Mathematics)”.
Hästnäringen innehåller dessutom en mängd möjligheter till att applicera och praktiskt tillämpa teknik, matematik och ingenjörskap på ett sätt som inte är uppenbart vid första anblicken. Där finns utrymme för att utveckla produkter och processer men också verksamheter och yrken som har tekniska inslag.
Exempel på sådana områden finns självklart i den fysiska stallmiljön men också inom identifiering och rehabilitering av skador, och forskning kring tekniska applikationer som kan underlätta vardagen för hästar och dess ägare. Men om det ska bli av, så måste det också finnas utbildningar som svarar upp mot framtidens hästjobb och hästnäring. Ett av projektets tävlingsbidrag fokuserar därför på att integrera häst i högskoleingenjörsutbildningar, samt att ta fram ett hästfokuserat living lab.
Workshop med 30 hästtjejer
För att få in underlag till tävlingsbidraget samlade projektet 30 unga hästtjejer för att fånga deras idéer kring framtidens hästjobb och utbildningar som kan leda till dessa. På workshopen blev det tydligt att tjejerna inte hade något emot teknik eller naturvetenskap – men de tyckte inte att det är så roligt att arbeta med räkneuppgifter om värmepumpar eller bilar som de gör i dagsläget. Ett av projektets tävlingsbidrag handlar därför om att skapa läromedel som integrerar häst, till exempel räkna på en galopphästs acceleration, hållfasthet i underlag eller vinklar i ridbanor.
– Vi vet att det är möjligt att kombinera teknik, kreativitet och passion, och vi vill också ge unga tjejer nycklarna till att kunna välja brett senare i livet. Även om man är intresserad av hästar och vill arbeta inom hästnäringen eller med hästrelaterade frågor så ska man kunna ha möjligheten att komma in på tekniska högskolor om man vill det, och där tycker vi också att det ska finnas utbud och möjligheter som matchar tjejernas passioner, säger Maria Thomtén, projektledare RISE.
Vad vi tittar på i en situation påverkar vilken visuell information vi får tillgång till, men också vilken information vi går miste om. Skillnader i titt-beteende kan därför ha stor påverkan på exempelvis det sociala samspelet, hur vi agerar i trafiksituationer eller vad vi lär oss i olika situationer.
Studerade tvillingar För att lära sig mer om hur sådana skillnader kan uppstå har forskare vid Karolinska Institutet, Indiana University och Uppsala Universitet, tagit hjälp av 233 tvillingpar i 10-14 års ålder, varav hälften var enäggstvillingar och hälften tvåäggstvillingar. Studiedeltagarna fick se 80 bilder med varierande innehåll medan forskarna mätte deras ögonrörelser under de tre sekunder som varje bild visades.
– Bilderna hade både socialt och icke-socialt innehåll. Vi ville ha ett representativt urval av miljöer som man kan träffa på i sitt liv, säger Terje Falck-Ytter, forskare vid Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND) på Karolinska Institutet.
När forskarna analyserade hur blickarna rört sig över bilderna visade det sig att de genetiskt identiska tvillingparens titt-beteende var mer likt än tvåäggstvillingarnas. Likheterna gällde både vilken del av bilden som spanades in och vid vilken tidpunkt.
– Om den ena tvillingen exempelvis tittade på ett visst ansikte en viss tid, så var det bland enäggstvillingar en förhöjd sannolikhet att även den andra tvillingen tittade dit just då, säger Terje Falck-Ytter.
Påverkar hur vi tar in information Forskarna drar slutsatsen att genetiska faktorer påverkar hur människor använder blicken för att ta in information. Terje Falck-Ytter berättar att människor i vaket tillstånd rör blicken flera gånger per sekund, alldeles för ofta för att det ska handla enbart om medvetna beslut.
– Resultaten antyder att våra gener påverkar vilken del av den visuella miljön som blixtsnabbt selekteras i varje ny situation. Dessa processer pågår hela tiden och har stora konsekvenser för vårt handlande, säger Terje Falck-Ytter.
Resultaten kan bidra till ökad förståelse om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism, som kännetecknas av bland annat avvikande titt-beteende i vardagliga situationer. Men enligt Terje Falck-Ytter bidrar resultaten också till grundläggande kunskap om hur våra gener påverkar hur vi tar oss an världen och därmed formar vår egen livsmiljö.
– Genom sitt titt-beteende skapar barn sin egen visuella miljö, vilket i sin tur får stor påverkan på både barnets utveckling och omgivningens reaktioner, säger Terje Falck-Ytter.
Forskningen finansierades av Indiana University, the National Institutes of Health (NIH), Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet, EU, strategiska forskningsområdet neurovetenskap vid Karolinska Institutet (StratNeuro), Sällskapet Barnavård samt Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte).
Två exempelfilmer där man får följa två enäggstvillingars blickar finns här:
Det konstaterar forskare vid Lunds universitet som jämfört hur mycket energi som går åt för fladdermöss att flyga beroende på om de har stora eller små öron.
God hörsel är en förutsättning för fladdermössens förmåga att ekolokalisera, det vill säga uppfatta ekon av ljudvågor de sänder ut och på så vis pejla in var exempelvis byten befinner sig.
En evolutionär kompromiss Forskningsresultaten visar således att det finns såväl för- som nackdelar med stora öron. Sannolikt har evolutionen gjort en kompromiss, menar Christoffer Johansson Westheim, lektor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
– Det handlar om att flyga så effektivt som möjligt men också om att ekolokalisera så bra det bara går. Som fladdermus kan man inte vara bäst på båda delarna, säger han.
Forskningsresultaten stödjer också hypotesen att fåglar flyttar i större utsträckning och längre sträckor än fladdermöss eftersom fladdermössens öron skapar ett motstånd som gör flykt mer kostsamt.
– Fladdermössens ytteröron blir ett par bromsklossar som fåglarna slipper, säger han.
Tidigare forskning om öronens påverkan på fladdermössens flykt har gjorts på modeller. Det är således första gången som forskare fokuserar på den aspekten när de nu har studerat friflygande fladdermöss i en vindtunnel. Undersökningarna har gjorts av biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund tillsammans med en kollega från Danmark.
Höghastighetskameror Forskarna har studerat och jämfört två arter av fladdermöss, en med stora öron, en med små. Metoden har varit att med hjälp av höghastighetskameror fotografera laserbelysta rökpartiklar i luften när fladdermössen flyger. Genom att studera hur luften rör sig har forskarna sedan beräknat de krafter och den energi som behövs för att flyga.
Christoffer Johansson Westheim är inte förvånad över resultaten. Samtidigt har det skapat frågor kring vad evolutionen optimerar.
– När vi studerar flygande djur vet vi att det är den kostsammaste formen av rörelse per tidsenhet, och därför tänker vi att det är viktigast för evolutionen att minimera energiförbrukningen för att flyga. Här ser vi emellertid hur andra egenskaper, som att ekolokalisera effektivt, kan vara lika viktiga under vissa omständigheter. Evolutionen kompromissar alltså.
Leder till bättre drönare? Kanske kan fladdermusforskningen bidra till bättre flygegenskaper hos drönare.
– Ska man ha saker som sticker ut från flygkroppen kan man försöka konstruera dem så att de skapar lyftkraft. Ungefär som stora fladdermusöron, säger han.
Spelar det då någon roll för miljön vem som har anlagt fördämningarna? Ja, i vissa avseenden, men inte i andra, svarar SLU-forskare som har utvärderat den forskning som har gjorts. Studien har betydelse för bäverförvaltningen i både Sverige och andra länder.
Studien har just publicerats i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Environmental Research Letters.
Konstgjorda fördämningar, övergödning och minskad biologisk mångfald ses som tydliga hot mot sötvattensekosystem jorden runt. Samtidigt håller bävern, en erkänt skicklig ”dammbyggnadsingenjör”, på att kolonisera allt fler områden där den tidigare har varit utrotad, och även utanför sitt tidigare utbredningsområde. Detta kan ha stor inverkan på vattenflöden, vattenkemi och ekologi i dessa områden.
För att undersöka de ekologiska och miljörelaterade skillnaderna mellan konstgjorda och bäverbyggda dammar har en forskargrupp vid SLU sammanställt och utvärderat resultat från 164 vetenskapliga artiklar i en så kallad metaanalys. Forskarna har undersökt 16 faktorer kopplade till vattenflöden, sedimentegenskaper, vattenkemi, ekosystemfunktioner och biologisk mångfald i bäversystem och jämfört sju av dessa i bäver- respektive konstgjorda system.
Bäverdamm. Foto: Frauke Ecke
Fram kom en mångfacetterad bild av bäverns effekter. Huruvida bäverns återkomst ska ses som positiv eller negativ beror helt och hållet på vilken faktor som undersöks. Bäverdammar ökar t.ex. vattenhållningsförmågan i avrinningsområden och kan därför motverka översvämningar längre nedströms i vattendrag. Samtidigt bidrar bäverdammar, liksom konstgjorda dammar, till bildning av giftigt metylkvicksilver och ökade halter i vatten och levande organismer. I bäversystem är denna effekt dock beroende av dammens ålder. Produktionen av död ved längs vattendrag med bäver är önskvärd ur naturvårdsaspekt, men kan eventuellt minska skogsproduktionen.
Studien ger en bild av vilka miljökonsekvenser en växande bäverstam kan förväntas föra med sig. Den kan därmed också ligga till grund för en evidensbaserad bäverförvaltning, något som saknas i många länder där bäverns etablering börjar skapa motsättningar mellan olika intressen.
– Resultaten kommer att ha långtgående konsekvenser för förvaltningen av den växande bäverstammen i Sverige och andra länder, säger artikelns huvudförfattare Frauke Ecke.
Kontakt:
Frauke Ecke, universitetslektor, docent Institutionen för vilt, fisk och miljö, Umeå, Frauke.Ecke@slu.se, 070-263 61 55
Martyn Futter, forskare, docent, Institutionen för vatten och miljö, Uppsala, Martyn.Futter@slu.se, 018-67 31 20,
Forskningen har genomförts inom bl.a. Interreg-projektet WAMBAF (Water Management in Baltic Forests) och Future Forests.
Pressbild
(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
Bäverdamm. Foto: Frauke Ecke
Cellernas oregelbundna formerna i bladens ytskikt hjälper dem att låsa fast sig med varandra som pusselbitar för att bilda ett robust yttersta cellager. Hur växters celler får sin form är föremål för en studie av ett internationellt forskarlag med basen vid SLU i Umeå.
Växtceller kan ha mycket specifika former, såsom de pusselbitsformade cellerna som finns på bladens ytskikt, epidermis. Denna celltyp ansågs tidigare uppkomma genom att olika delar av cellväggen växer olika snabbt, och att detta leder till att cellväggen buktar inåt eller utåt.
Farten inte förklaringen Mateusz Majda har tillsammans med kollegor från SLU och sju andra universitet använt en beräkningsmodell som visar att cellväggar med varierande tillväxthastighet inte ensamt kan förklara uppkomsten av pusselbitsformade celler. Cellväggen som omger cellen måste också ha varierande mekanisk-kemiska egenskaper, vilket gör att cellväggen lättare böjer sig där den är mjukare än där den är mer stel. Forskarna kunde bevisa detta genom att använda avancerade mikroskopitekniker, i kombination med genetiska studier av växter med mutationer som ger avvikande cellväggsegenskaper.
Illustration av pusselbitsformade epidermisceller på ett blad. De kaffebönsformade strukturerna är bladets klyvöppningar. Illustration: Mateusz Majda
– Cellväggen består av olika typer av sockerarter och proteiner. Vi har visat att cellens tillväxt och form i hög grad styrs av lokala förändringar i förekomsten av vissa sockerarter, säger Mateusz Majda, som är doktorand vid SLU i Umeå och försteförfattare till artikeln.
Små förändringar får effekt Genom att analysera mutanter med ett brett spektrum av defekter kopplade till viktiga cellväggskomponenter, visade forskarlaget att även små förändringar i cellväggens uppbyggnad leder till svåra defekter hos epidermis-cellerna. En beräkningsbaserad modelleringsmetod pekade sedan på att det behövs varierande mekaniska egenskaper i cellväggen, för att en oregelbunden tillväxt ska komma till stånd hos celler som är utsatta för tryck. Sådana mekaniska variationer kunde sedan påvisas med hjälp av atomkraftsmikroskopi (AFM) i raka cellväggar före dessa förändringar, samt i ett mycket tidigt skede av cellutbuktningen.
– Cellväggar är huvudkomponenten i trä, och utgör merparten av den industriellt intressanta markbundna biomassan. Vi har studerat cellväggsbildningen på en hittills oöverträffad detaljnivå, och ökad kunskap om de biokemiska processerna innebär att vi på lång sikt kan utveckla nya metoder för att modifiera biomassan, säger Stéphanie Robert, som är universitetslektor vid SLU i Umeå, och artikelns huvudförfattare.
Resultaten publicerades den 6 november i en artikel i tidskriften Developmental Cell av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och kollegor från Uppsala universitet, Université de Lyon, Lunds universitet, Universitetet i Wroclaw, Umeå universitet, University of Potsdam och University of Cambridge.
Kontakt
Mateusz Majda, doktorand, Umeå Plant Science Centre, Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, mateusz.majda@slu.se, 090-786 55 16
Stéphanie Robert, universitetslektor, Umeå Plant Science Centre, Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, stephanie.robert@slu.se, 076-767 45 95
– Vår misstanke om att de negativa trenderna berodde på att stenskvättorna inte längre lyckade pricka in bästa tiden för att häcka blev alltså inte bekräftad säger Debora Arlt, forskare på institutionen för ekologi.
Dramatisk minskning av födelsevikt
I materialet finns en del oroande trender. Till exempel har ungarnas vikt minskat med mer än 2 gram sedan mätningarna inleddes i början av 1990-talet, då medelvikten var 17,5 gram.
– Det är en dramatisk förändring. Ungens vikt har stor betydelse för dess chans att överleva. När den hoppar ut ur boet behöver den reserver. Om ungen är hungrig och sitter och skriker blir den uppäten på en gång, säger Tomas Pärt, professor på institutionen för ekologi.
Stenskvättebo. Foto: Debora Arlt
Debora Arlt, Tomas Pärt och deras kollegor på SLU har alltså följt stenskvättan i jordbrukslandskapet sydöst om Uppsala i 25 år. Även i internationella sammanhang är det här en ovanligt lång dataserie. De har också sett att stenskvättorna får ut färre ungar ur boet och att färre ungar överlever till vuxen ålder.
Färre ungar överlever
I mitten av 1990-talet fick de häckande paren ut i snitt 4,5 ungar från varje bo och av dessa var det i snitt en unge som överlevde och kom tillbaka för att själv häcka. Nu får de ut tre ungar och i snitt är det en unge i var femte bo som kommer tillbaka. Det varierar förstås mellan åren men den långsiktiga trenden är negativ.
Sen i början av nittiotalet har våren börjat allt tidigare – det skiljer nu på 11 dagar. Men stenskvättan har följt med i uppvärmningen och häckar nu cirka 7 dagar tidigare i genomsnitt.
När studien startade undrade forskarna om den anpassningen räckte. Insekternas utveckling styrs ju i stor grad av temperaturen. Misstanken fanns att stenskvättorna inte lyckades pricka in den tid då tillgången på insekter är som bäst – att de hade kommit i otakt med våren.
Stenskvätta (Oenanthe oenanthe)
För att studera detta analyserade forskarna enskilda år för att se om det fanns något samband mellan stenskvättornas förmåga att häcka i takt med våren och hur väl de lyckades med häckningen. Detta var möjligt tack vare att de hade tillgång till en så lång tidsserie.
Enligt analysen fanns inget samband mellan hur väl synkroniserade stenskvättorna var med våren och hur bra det gick med häckning och överlevnad det året. Misstankarna blev alltså inte bekräftade.
– Våra resultat visar hur viktigt det är att inte dra slutsatsen att två trender som följer varandra hör ihop – alltså tidigare vår och försämrad fortplantning och överlevnad i det här fallet, säger Debora Arlt, forskare på institutionen för ekologi.
Men vad kan det då bero på?Vad är det som har förändrats över tid och som kan påverka stenskvättorna?
Det verkar vara matbrist, att fåglarna inte hittar tillräckligt mycket insekter och andra småkryp som är orsaken till stenskvättornas nedgång. De låga vikterna på ungarna med mera pekar på att det hänger ihop med tillgången på mat, som till stor del består av insekter och andra kryp. Men även om stenskvättans problem inte verkar bero på att de inte är synkroniserade med våren kan varmare vårar ändå spela in. Det skulle kunna påverka till exempel tillgången på föda.
Insekter i jordbrukslandskapet har nyligen fått stor uppmärksamhet i samband med en tysk studie som visade på en stor minskning i biomassa. Hur de långsiktiga trenderna ser ut för insekter i Sverige är till stor del okänt även om det finns data för vissa insektsgrupper och miljöer.
– Miljön kan ha försämrats för både insekter och stenskvättor. Om vi visste vad det berodde på kanske vi också skulle kunna förklara varför många andra jordbruksfåglar minskar, säger Debora Arlt.
Arter kan anpassa sig till varmare klimat
På sätt och vis är den aktuella studien ändå positiv inför framtiden. Den visar att arter kan anpassa sig till ett varmare klimat och att problemen kan bero på mer lokala faktorer som till exempel påverkar fåglarnas tillgång till mat. Om vi lyckas identifiera dessa faktorer kan vi sätta in åtgärder. I det arbetet är lantbrukarna centrala.
– Det är lätt att skälla på lantbrukarna men jordbruket påverkar den biologiska mångfalden positivt också. Utan dem skulle det överhuvudtaget inte finnas förutsättningar för stenskvättorna och andra arter som är knutna till det öppna jordbrukslandskapet, säger Tomas Pärt.
– Det ligger ju i allas intresse att hitta sätt att långsiktigt bruka landskapet så att det gynnar både biologisk mångfald och produktion, säger Debora Arlt.
Kontakt:
Debora Arlt, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, debora.arlt@slu.se, 018-67 22 29.
Tomas Pärt, professor, Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, tomas.part@slu.se, 018-67 27 04.
Det är motivationen som gör att man kämpar vidare fast det tar emot och motivation slår ibland både IQ och talang när det gäller att nå resultat. Men hur skapas motivation och vad är det egentligen?
Det finns många definitioner av vad motivation är, säger Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, som forskar om motivation och lärande.
När Agneta Gulz pratar om motivation och lärande har det med emotionella drivkrafter att göra. Hon räknar upp en rad olika känslor som kan väcka motivationen, som nyfikenhet och frustration, men också känslan av sammanhang och meningsfullhet.
Inom populärpsykologin brukar grit beskrivas som konsten att inte ge upp.
Men motivation skapas även av negativa känslor, som att inte vilja ha ett straff.
– Man kan känna obehag för att om jag inte lär mig detta då kommer det att gå uselt på provet och jag kommer inte in på den utbildning jag vill läsa. Även det är ju en emotion som blir en drivkraft.
Yttre och inre motivation samt grit
Begreppet motivation är problematiskt eftersom alla har sin uppfattning av vad det betyder. För att det ska kunna användas i forskning behöver det specificeras, menar Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet. Han talar därför om yttre och inre motivation.
– Yttre motivation handlar om konkret belöning, som pengar, och inre motivation innebär att drivas av ett eget intresse i det man gör, trots att det saknas konkret belöning.
Torkel Klingberg har länge intresserat sig för barns drivkrafter och 2016 kom boken Hjärna, gener och jävlar anamma där han skriver om begreppet grit. Grit är en tredje sorts motivation, säger Torkel Klingberg.
Engelska ordet grit betyder beslutsamhet. Inom populärpsykologin brukar grit beskrivas som konsten att inte ge upp. Inom psykologin är grit ett icke-kognitivt drag baserat på individens passion för ett visst långsiktigt mål. Grit kan utvecklas och förstärkas, både av oss själva och genom stöd från föräldrar, lärare, chefer eller vänner. Grit handlar om att hitta sin passion i livet, ringa in sitt personliga skäl till att fortsätta framåt, aldrig sluta öva och att se varje misslyckande som ett tillfälle att lära.
Ursprungligen kommer grit från den amerikanska psykologen Angela Duckworths forskning. Hon beskriver grit som en blandning mellan uthållighet, att hålla fast vid långsiktiga mål och att vara självdisciplinerad och inte ge upp trots motgångar.
I flera tester har Angela Duckworths visat att grit är intressant i skolsammanhang. Till exempel kan det förutsäga om ungdomar fullföljer sin gymnasieutbildning och hur bra universitetsstudierna kommer att gå, berättar Torkel Klingberg. I hans egen forskning blev det en aha–upplevelse när han läste Angela Duckworths studier.
I flera år har Torkel Klingberg och hans kollegor strävat efter att kartlägga vad det är som gör att barnen förbättras olika mycket när de i forskarnas tester tränar sitt arbetsminne eller lär sig matematik. Inte förrän forskargruppen undersökte grit började de få svar.
– I de tidigare studierna har det framförallt varit inre motivation som vi försökt mäta genom att fråga: tycker du att det här är roligt? Ser du fram emot det här? Tror du att det här kommer att vara till nytta för dig? Men i den senaste studien hade vi förutom mått på inre motivation och IQ även mått på grit. Då såg vi att det var grit som förklarade elevernas förbättringar och inte de andra variablerna.
Kopplat till belöningssystemet
Torkel Klingberg och hans kollegor har tagit anatomiska bilder av barnens hjärnor där de kan se skillnader i elevernas belöningssystem som är associerade med graden av grit. Forskarna drar därför slutsatsen att grit, precis som motivation, är kopplat till belöningssystemet.
Alla lär vi oss olika fort men om man lär sig långsammare kan man kompensera för det genom att lägga ner mer tid. Och det är här grit kommer in i bilden. Det finns en mängd studier som säger att kämparanda hos barn kan utvecklas genom rätt uppmuntran.
– Om man ska dra någon slutsats som har med skolan att göra så är det att man borde tänka på att uppmuntra grit på olika sätt, säger Torkel Klingberg.
Till exempel kan det göras genom att eleverna känner att den egna kapaciteten kan påverkas. Den som märker att träningen ger resultat kommer också att vara mer benägen att anstränga sig. Och alla behöver möta utmaningar. Man lär sig genom att göra svåra saker, säger Torkel Klingberg.
Viktigt med ett mål i sikte
Inre motivation innebär att drivas av ett eget intresse i det man gör, trots att det saknas konkret belöning.
Fokus på det långsiktiga målet är också viktigt. Han tar elever som tränar för att förbättras inom en idrott som exempel. Där finns hela tiden ett mål i sikte och inställningen att vägen dit inte är enkel. Samma sak när barn ska lära sig spela ett musikinstrument. Då är det självklart att det krävs många timmar av träning innan man kan spela. Men det finns också en övertygelse om att en dag så kommer man att lyckas.
Elevers egen drivkraft är en nyckel till allt lärande, menar Agneta Gulz, och säger samtidigt att lärande inte uppstår automatiskt genom att det är kul och engagerande att genomföra en uppgift.
– Inställningen att lärande förutsätter att det som ska läras är intressant och engagerande är en uppfattning som ställer till det både forskningsmässigt och i praktiken, säger hon.
Hon tar forskningen om digitala läromedel som exempel, något som hon själv studerat de senaste tio åren. Ofta används pedagogiska spel för att eleverna tycker spelen är roliga. Men därmed är det inte säkert att de lär sig något. Istället för att lägga vikt vid att spelen i första hand ska vara kul borde elever tränas i att kämpa vidare fast de möter motstånd.
– Jag skulle önska att man la mer fokus på att arbeta med elevernas drivkrafter istället för att föresväva dem att det finns en enkel lösning. Det finns inget lärande som hela tiden kan vara roligt. Det ligger i utvecklingens och utbildningens natur att det också är arbetsamt och tråkigt, menar Agneta Gulz.
4 sätt att skapa motivation
Agneta Gulz forskargrupp har studerat drivkraften hos tusentals elever. Här är fyra fenomen som forskarna kommit fram till kan kan skapa motivation hos eleverna:
När elever ska lära ut till någon annan lägger de ner mer tid och omsorg än om de lär sig bara för sin egen skull.
När elever känner kontroll över uppgiften blir de modigare och blir mer benägna att söka utmaningar. För att känna kontroll över en uppgift behöver eleven kunna göra vissa val själv. Ibland kan det vara enkla saker, som att få välja vilken deluppgift man börjar med.
Uppgiften måste vara lagom svår. Den får inte kännas omöjlig, men heller inte för lätt. Vid en för enkel uppgift går motivationen också förlorad, för poängen med lärande är att man ska utvecklas.
Att få lösa en uppgift tillsammans med andra. Det här har anammats mycket i skolan, men tyvärr lite för naivt, menar Agneta Gulz. Det görs ofta grupparbete men många gånger fungerar det dåligt. En av anledningarna är att det inte uppstår någon samverkan. Men i en bra grupp, där alla bidrar och där allas bidrag tas emot, kan motivationen bli jättestark.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av Forskning.se
– Jordgubbsplantor vars blommor får besök av många och olika typer av pollinerande insekter får jordgubbar som växer bättre än de som endast pollinerats av ett fåtal eller av liknande insekter. En rik biologisk mångfald, med många olika pollinerande insekter, kan därför gynna jordgubbsodling och odling av andra insektspollinerade grödor, säger Lina Herbertsson, doktorand vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Tre av fyra odlade grödor vi äter är pollinerade av insekter som bin, fjärilar och blomflugor. Minskad förekomst av pollinerande insekter kan påverka både mängden och kvaliteten på de odlade grödorna. Jordgubbar är ett av många livsmedel som är beroende av pollinerande insekter. En nyligen publicerad studie från Lunds universitet visar att pollineringen har större betydelsen för jordgubbars tillväxt än vad forskarna tidigare trott. Välpollinerade jordgubbar växer snabbare och väger mer än jordgubbar som inte är lika välpollinerade.
Raps stör inte jordgubbar
I studien undersökte forskarna också om riklig förekomst av rapspollen störde pollineringen av jordgubbar. Raps är en gröda som producerar väldigt mycket pollen. Eftersom raps och jordgubbsplantor blommar samtidigt, och pollineras av ungefär samma insekter, kan rapspollen spridas till närliggande jordgubbsodlingar.
– Vi undersökte om inblandning av rapspollen påverkade jordgubbarnas storlek och mognadstid, men hittade inga bevis för det, berättar Lina Herbertsson.
Den aktuella studien är skriven av flera forskare vid Centrum för miljö och klimatforskning samt Biologiska institutionen, Lunds universitet. Studien är nyligen publicerad i Journal of Pollination Ecology.
Kontakt: Lina Herbertsson, doktorand, Centrum för miljö och klimatforskning, Lunds universitet, lina.herbertsson@cec.lu.se, 070-296 42 55
IBS är en mag-tarmsjukdom som drabbar 10-15 procent av befolkningen. Nu har Örebroforskaren Rebecca Wall fått 2,4 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att studera om smörsyra kan användas för att behandla sjukdomen.
Smörsyra är en fettsyra som produceras av ett fåtal bakteriearter i tjocktarmen, när dessa bryter ner olika sorters kostfibrer. En hög koncentration av smörsyra i tjocktarmen anses vara positivt eftersom mycket talar för att den är bra för hälsan.
Sikte på orsak i stället för symptom
Rebecca Wall kommer nu att studera hur smörsyran påverkar tarmen och om den kan användas för att ta fram behandlingsmetoder. Det handlar då om metoder som i stället för symtomen tar sikte på den underliggande orsaken till sjukdomen.
– Det senare är av stor betydelse eftersom det inte finns någon effektiv behandling av denna folksjukdom som drabbar 10-15 procent av svenskarna. Sjukdomen kännetecknas av återkommande smärta och obehag i buken, i kombination med diarré eller förstoppning, säger forskaren Rebecca Wall vid Örebro universitet.
IBS-patienter har en lägre andel av de bakteriearter som kan producera smörsyra i tarmen jämfört med friska personer. Detta kan vara en bidragande orsak till utvecklingen av denna sjukdom.
Stärker tarmens barriärfunktion
Smörsyra har anti-inflammatoriska effekter och tros även kunna stärka tarmens barriärfunktion, det vill säga minska dess genomsläpplighet. En ökad genomsläpplighet i tarmen kan leda till att giftiga substanser tar sig genom tarmslemhinnan och vidare ut i kroppen. Detta kan resultera i att tarmen blir irriterad och inflammerad. IBS är förknippad med en förhöjd genomsläpplighet.
Tidigare forskning har skett genom tester på cellnivå i provrör eller genom tester på djur. Rebecca Wall ska gå tillväga på ett annat sätt.
– Vi ska använda en experimentell modell där vi studerar små vävnadsbitar från tarmen samt blodprover från en och samma försöksperson, innan och efter det att vi exponerat tarmen för smörsyra. Vi kommer att studera detta hos både friska personer och hos IBS-patienter, säger hon.
Ungefär 80 procent av alla bröstcancrar är hormonkänsliga vilket innebär att de är beroende av kvinnliga könshormoner, framför allt östrogen, för att växa. Vid så kallad östrogenreceptor-positiv (ER-positiv) bröstcancer ges vanligen fem års hormonbehandling med aromatashämmare eller tamoxifen.
Det är den standard som etablerades av Svenska Bröstcancergruppen i mitten av nittiotalet baserad på en svensk studie. Sedan några år tillbaka har patienter med extra hög återfallsrisk erbjudits tio års hormonbehandling.
Återfall långt efter avslutad hormonterapi
Den aktuella studien har genomförts av forskare från den globala forskningsorganisationen Early Breast Cancer Trialists’ Collaborative Group, EBCTCG, som består av drygt 600 forskare över hela världen, bland annat från Karolinska Institutet och andra svenska institutioner.
Syftet var att undersöka hur stor återfallsrisken är hos kvinnor med ER-positiv bröstcancer upp till 20 år efter diagnos. Forskarna analyserade data från 88 tidigare genomförda randomiserade kliniska prövningar med närmare 63 000 patienter som alla fått hormonterapi i fem år och var fria från cancer när behandlingen avslutades.
– Återfallsrisken för dessa kvinnor visade sig vara betydligt mer ihållande än vad vi hade förväntat oss, även hos kvinnor med relativt god prognos från början. För ett stort antal kvinnor återkom cancern och spred sig till andra ställen i kroppen upp till 15 år efter avslutad behandling, det vill säga 20 år efter diagnos, säger Jonas Bergh, professor vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet, överläkare vid Radiumhemmet och vice ordförande för EBCTCG varifrån studien utgår.
Risk kopplad till tumörens storlek
Risken för återfall var direkt kopplad till den ursprungliga tumörens storlek och hur många lymfkörtlar som cancern spridit sig till. Högst risk för återfall med spridd cancer, cirka 40 procents risk över en 15-årsperiod, hade kvinnor med stora tumörer och fyra eller fler cancerdrabbade lymfkörtlar. För kvinnor med mycket små tumörer och friska lymfkörtlar var den 15-åriga risken runt tio procent.
Många får bröstcancer
Cirka 9 000 kvinnor får årligen en bröstcancerdiagnos i Sverige och globalt är bröstcancer den vanligaste cancerdiagnosen med 1.6–1.7 miljoner nyinsjuknade varje år. Var åttonde till var nionde kvinna i västvärlden och i Sverige riskerar att under sin livstid utveckla bröstcancer.
Tidigare studier har visat att fem års behandling med tamoxifen minskar antalet återfall med hälften under själva behandlingsperioden och med nästan en tredjedel under de nästföljande fem åren. Aromatashämmare, som endast ges till kvinnor efter menopaus, är ännu effektivare. Nyare studier pekar på att tio års hormonbehandling skulle minska risken ytterligare.
Hormonbehandlingarna ger sällan allvarliga biverkningar, men aromatashämmare kan öka risken för led- och muskelbesvär och benskörhet, medan tamoxifen ger en något ökad risk för blodpropp och i mycket sällsynta fall kan ge upphov till cancer i livmoderslemhinnan.
Klimakterieliknande besvär
Tamoxifen och aromatashämmare anses ibland kunna påverka kvinnornas livskvalitet genom att ge liknande besvär som vid inträdet i klimakteriet. Vissa av dessa besvär är svåra att påvisa i så kallade placebokontrollerade studier.
Våra resultat visar att hormonkänslig bröstcancer bör resultera i en diskussion där den behandlande läkaren och patienten tillsammans väger nyttan mot riskerna av att fortsätta den hormonella behandlingen, säger Jonas Bergh.
Forskningen finansierades av bland andra Cancer Research UK, the British Heart Foundation, och the Medical Research Council, UK. Inga kommersiella företag har sponsrat studien.
Efter 40 års studier av tulkörtsbestånden på Tullgarn och samspelet med de två insektsarter som lever av dess frön har SLU-forskaren Christer Solbreck upptäckt ett märkligt mönster. Fram till mitten av 1990-talet avgjorde årets väderlek hur stor fröproduktionen blev, men sedan förändrades systemet radikalt.
Idag ser vi kraftiga svängningar med toppar och dalar vartannat år, vilket troligen beror på ett ändrat klimat. Studien visar att klimatförändringen kan ha överraskande effekter, och att mönstren är omöjliga att se utan långa dataserier.
Tulkört växer på torra, steniga marker längs kusterna i sydöstra Sverige och dess frön är viktig föda för två insekter. I fröbaljorna lever larver av en borrfluga (Euphranta connexa), som ännu inte har något svenskt namn, medan riddarskinnbaggen, Gotlands landskapsinsekt, äter av fjolårsfröna. Varje år sedan 1977 har Christer Solbreck, i studieområdet vid Tullgarn, samlat in data om fröproduktion och insektspopulationernas storlek, och relaterat detta till väderdata.
Tullgarns naturvårdsområde
Tullgarn är ett naturvårdsområde som ligger fem kilometer från Trosa och delas mellan Södermanlands och Stockholms län. Naturvårdsområdet omfattar en yta på över 2 500 hektar med många olika naturtyper.
Området kännetecknas av en rik förekomst av lövträd, där speciellt de ädla lövträden utgör ett markant inslag. Inom området finns marker av botaniskt intresse som till exempel betesmarker, lövskogar, strandängar. Det finns också sjöar, kärr, mossar och en lång kuststräcka med småöar och skär. Områdets mångfald av biotoper och ostörda områden ger ett rikt och varierat fågelliv med sällsynta och sårbara arter.
Naturvårdsområdet ingår i det Europeiska nätverket (Natura 2000) av värdefulla naturområden.
– Det var ett kul system att följa. Jag var intresserad av hur mellanårsvariationer i väder och födoresurser påverkade populationerna av insekter, säger Christer Solbreck, professor emeritus vid institutionen för ekologi vid SLU.
I början fokuserade han på insekternas beroende av väder och tillgång på frön, för att sedan bli intresserad av vädrets effekter på fröproduktion och fröätarnas effekter på frönas överlevnad.
Tulkörten bredde ut sig
Under 1990-talet började tulkörten breda ut sig. Christer såg också att variationerna i fröproduktion blev större och att ett vartannatårs-mönster började framträda; om det var mycket frön ett år blev det lite frön året efter.
– Jag såg mönstret i naturen, men hade det verkligen hänt något med systemet eller var det bara slumpvariationer?
Han kopplade in Jonas Knape, biostatistiker på institutionen för ekologi. Analysen av data visar ett tydligt mönster, där fröproduktionen varierade på ett sätt under de första 20 åren och på ett annat sätt de följande 20 åren. Under de senaste 20 åren har också växtsäsongen blivit allt längre.
Nymf av riddarskinnbagge som äter av ett fjolårsfrö på marken. Foto: Christer Solbreck
En trolig förklaring är att växten under senare år med gynnsammare förhållanden lättare maximerar sin fröproduktion, och därmed dräneras på resurser som annars hade använts till fröproduktion påföljande år. Riddarskinnbaggen har inte påverkats så mycket av variationerna i mängden frön. Däremot har populationen av borrflugan, som har stor effekt på frönas överlevnad, minskat. Resultatet är att tulkörten under senare decennier producerar många fler överlevande frön.
Kräver långa tidsserier
– Det verkar troligt att det är en klimateffekt vi ser. En annan slutsats är att bara för att man har studerat hur ett system beter sig i 20 år är det inte säkert att det beter sig på samma sätt de följande 20 åren. För att kunna se sådana här mönster måste man ha långa tidsserier. Det är också viktigt att man är envis och öppen för oväntade händelser, säger Christer Solbreck, som publicerat sina resultat i Ecology.
Christer Solbrecks dataserie är ovanlig. Det är inte många som under så lång tid har följt en del av näringsväven så ingående och dessutom har undersökt vädrets inflytande. Och det är också i princip omöjligt att söka pengar för så långa studier.
Visserligen behöver inte driftskostnaderna vara så stora. Christer Solbreck säger att de största kostnaderna var en ståltrådsram på en kvarts kvadratmeter för att inventera tulkört och en spritpenna för att märka riddarskinnbaggarna. Men det har tagit mycket tid. Första tiden genomförde han studien som sidoprojekt till annan forskning inom SLU men de senaste nio åren har han arbetat med den som pensionär.
Nu avslutar Christer Solbreck studien. Han lämnar tulkörten, borrflugan och riddarskinnbaggen på Tullgarn åt sina öden. Artikeln i tidskriften Ecology får sätta punkt för fältarbetet.
Kontakt:
Christer Solbreck, professor emeritus, Institutionen för ekologi; Enheten för insektsekologi, SLU, christer.solbreck@slu.se, 018-67 23 39, 073-060 50 44
SLU har tillsammans med renskötare utvärderat olika metoder att skydda renkalvar mot björn. Varken kalvning i hägn eller områdesinriktad jakt på björn visade sig vara någon universalmetod som fungerar överallt. Insatserna kräver också stort engagemang från samebyn. Därför föreslår rapporten ett nytt flexibelt ersättningssystem där samebyarna får ersättning utifrån hur många björnar de har i sitt område och där de kan välja de åtgärder som passar lokalt.
Försöket har utförts tillsammans med Udtja sameby i Jokkmokks kommun och i Gällivare skogssameby. Forskningen planerades till stor del i hembygdsgården i Nattavaara, vid brasor, på skotrar och i kök.
– Vi forskare kan väldigt lite om renskötsel. Om inte samebyarna hade varit med från början hade försöket blivit mycket sämre. Dessutom har det täta samarbetet med samebyarna också gjort arbetet otroligt roligt, säger Jens Frank, på Viltskadecenter, SLU.
Två metoder studerades
SLU har gjort studien på uppdrag av regeringen som ville veta hur dessa metoder fungerar och vad de kostar. Studien bygger på ett tidigare projekt som visade att björnar, särskilt i vissa områden, kan ta relativt många renkalvar. Predationen skedde framförallt i maj och första veckan i juni.
En av metoderna går ut på att samla vajorna, renkorna, i hägn för att renskötarna ska kunna skydda dem och kalvarna. På ett sätt fungerade det bra eftersom det var ett effektivt skydd mot predation från björn. Det fanns heller inga tecken på att björnarna kompenserade det genom att ta fler kalvar senare under sommaren.
Däremot fanns andra problem. Första året var det många kalvar som dog på grund av infektioner i de två hägnen med flest vajor. Det var också en större andel kalvar som svalt ihjäl i dessa båda hägn. Troligtvis beror det på att stress och trängsel i hagarna skiljer vajorna från deras kalvar.
Dyrt med hägn
Metoden är också relativt dyr (cirka 1 200 kronor per vaja i ett hägn med max 100 vajor) och kräver stort engagemang från renskötarna.
– Åtgärden kan vara användbar i områden med små renhjordar och mycket björn. Däremot är det inte realistiskt som generell åtgärd i samebyarna, säger Jens Frank.
Potentialen för områdesriktad jakt som minskar björnstammen i kalvningsområdet är större enligt studien. Jakten behöver inte ske under kalvningsperioden. De björnar som är i kalvningsområdet under våren är också i stor utsträckning där under hösten då den vanliga björnjakten (licensjakten) sker. Det visar rörelsemönstret hos de sändarförsedda björnarna i studien. Men eftersom björnar rör sig inom stora områden är det viktigt att jakten inte bara sker i själva kalvningsområdet utan i ett utvidgat område.
Ta hänsyn till mängden björn
Med utgångspunkt i projektet föreslås ett nytt ersättningssystem. Det system som används i dag tar inte hänsyn till antal björnar utan bygger på hur stor samebyn är. Eftersom björnarna är ojämnt fördelade i landskapet kan en sameby med stor areal och få björnar gynnas medan en liten sameby med mycket björn missgynnas.
Rapportförfattarna föreslår därför ett flexibelt system som tar hänsyn till geografi, vägnät, tillgänglig personal, kunskapsnivå och rovdjursförekomst. De tycker inte att systemet i detalj ska styra vilka åtgärder som vidtas i specifika områden och situationer, utan att det beslutet lämnas till berörda samebyar. Dels eftersom det är samebyn som ska genomföra åtgärden och har bäst kunskap om förutsättningarna, dels för att ett system som i detalj reglerar vilka åtgärder som ska vidtas sannolikt leder fram till ett kostsamt kontrollsystem av åtagandet.
Hoppas att resultaten används
En av de renskötare som deltagit i försöket är Stig Persson, Gällivare skogssameby.
– Att björnen tar kalvar är ett stort problem för oss. Därför har det varit spännande att vara med i projektet och vi har lärt oss mycket. Till exempel var det intressant att se att björnarna tog kalvar under en så begränsad period. Nu hoppas jag att rapporten inte blir en skrivbordsprodukt utan att resultaten används, säger han.
Också Jens Frank understryker att den här studien är ett gediget underlag för beslut om hur björnpredation på renkalv ska hanteras.
– Forskare brukar ofta säga att det behövs mer forskning, men i det här fallet gör det inte det, säger Jens Frank.
Rapporten:
Jens Frank m.fl: Kalvning i hägn och områdesriktad jakt på björn som åtgärder för att minska björnars predation på ren. Redovisning av regeringsuppdrag L2012/2817. Rapport från Viltskadecenter 2017-7.
Projektet har genomförts i samverkan med Skandinaviska björnprojektet (SLU, Norsk institutt for naturforskning och Norges miljø- og biovitenskapelige universitet) och efter samråd med Sametinget, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Norrbotten och Svenska Samernas Riksförbund.
Kontakt: Jens Frank, forskare, Institutionen för ekologi; Viltskadecenter, Sveriges lantbruksuniversitet, jens.frank@slu.se, 0581-69 73 23, 070-259 07 70
Foto: Jens Frank
Ikaria ligger i Egeiska havet, nära den mer kända turistön Samos. De mellan 8 000 och 9 000 ikarierna är dock närmast världskända för en sak – de lever länge. Medellivslängden är betydligt högre än i övriga Europa och världen.
– På ön finns det ovanligt många pigga 90- och 100-åringar som fortfarande jobbar, berättar Nikolaos Venizelos, grekiskfödd professor emeritus och docent i biomedicin vid Örebro universitet.
Han har nu tagit initiativet till ett planerat forskningsprojekt där han tillsammans med andra forskare från Örebro universitet vill söka svaret på den givna frågan: Hur lyckas ikarierna bli så gamla och samtidigt hålla sig friska även i hög ålder?
Idén fick Nikolaos Venizelos förra året, vid ett besök i Aten där han tog emot ett pris för sin forskning. Efter Aten åkte han på en kortare rekognosceringtripp till Ikaria.
– Syftet med besöket var att delta i vardagslivet och se om det fanns underlag och möjlighet för en vetenskaplig studie, säger han.
Många teorier men ingen vet säkert
Det han upplevde gjorde honom än mer intresserad och i oktober i år återvände han till ön, den här gången i sällskap med forskarkollegerna Magnus Grenegård, Allan Sirsjö, Alexander Persson och Mikael Ivarsson vid Örebro universitet. Resan till ön gjorde kvintetten efter att ha deltagit i en forskningskonferens i Aten, arrangerad av National Hellenic Research Foundation. Det är ett forskningsinstitut som Örebro universitet har ett mångårigt samarbete med.
Det finns många teorier om varför invånarna på ön blir så gamla och varför exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, demens och depressioner verkar vara sällsynta. Den stressfria miljön, kosten och den starka sammanhållningen har förts fram som förklaringar.
Men ingen vet riktigt säkert varför öborna lyckas hålla sig så friska och varför så många uppnår hög ålder.
Outforskat område
– Tidningar som New York Times och National Geographic har gjort reportage om Ikaria, men det finns enbart ett fåtal vetenskapliga artiklar om ön. Det betyder att det här området i princip är outforskat, säger Magnus Grenegård.
De få vetenskapliga artiklar som finns handlar nästan enbart om hjärt- och kärlsjukdomar. Inget nämns om exempelvis genetik, infektionssjukdomar, depression eller sjukdomar som Alzheimers.
– Sällan dyker det mest självklara upp i artiklarna, nämligen den genetiska komponenten som är övergripande för att styra livslängden, säger Magnus Grenegård.
Relevant att hålla äldre friska längre
Grunden till den tänkta studien är det faktum att Sverige, liksom övriga västvärlden, har en befolkning där andelen äldre ökar kraftigt. Den åldrande befolkningen innebär stora utmaningar för samhället, bland annat i form av högre vårdkostnader.
– Exempelvis typ 2-diabetes och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers ökar oerhört mycket. Kostnaderna stiger och stiger och fortsätter den här tendensen kommer det att bli samhällsekonomiskt ohållbart, säger Magnus Grenegård.
– Det är oerhört värdefullt om vi kan hitta mekanismer som gör att vi kan hålla oss friska och arbeta trots hög ålder. Det kan vara till stor nytta både ekonomiskt, socialt och rent mänskligt. Det ligger dessutom i linje med universitetets satsning på Successful ageing, förklarar Nikolaos Venizelos.
– Dessutom handlar det om strikt vetenskap – det ger oss ny kunskap, tillägger Magnus Grenegård.
Först kartläggning
Han och Nikolaos Venizelos förklarar att forskningsprojektets första steg handlar om att ta fram objektiva hårddata.
– Hur många är egentligen över 90 år? Vad är medellivslängden? Vad är utfallet av de stora folksjukdomarna? Det är sådana frågor som måste besvaras vetenskapligt, förklarar duon.
I steg två skulle det kunna handla om att analysera exempelvis blod och avföring från öborna för att få mer detaljerad kunskap. Resultaten skulle sedan kunna jämföras med bland annat en kontrollgrupp bestående av ikarier som flyttat från ön.
Viktigt samarbete med öns vårdmottagning
Örebroforskarna besökte öns vårdmottagning där man träffade överläkaren Kalliopi Katté, som man nu vill inleda ett samarbete med. Hon var först lite tveksam till upplägget, vilket visade sig bero på att öborna har dåliga erfarenhet av journalister och andra grupper som kommit till Ikaria för att berätta om de pigga åldringarna.
– Men när de förstod att det inte fanns ett vinstintresse och att vi var seriösa vetenskapsmän vände det snabbt, förklarar Magnus Grenegård och Nikolaos Venizelos.
Kalliopi Kattés och den grekiska vårdens medverkan är helt nödvändig för att projektet ska bli verklighet. Att få tillgång till patientjournaler är till exempel avgörande.
Lika avgörande är förstås finansieringen av forskningsprojektet. Tillsammans med forskarkollegerna kommer Magnus Grenegård och Nikolaos Venizelos nu att ansöka om forskningsanslag. EU kan vara en av de tänkbara finansiärerna.
– Det här är ett stort projekt och vi är öppna för alla tänkbara finansiärer. Fund rasing skulle kunna vara ett alternativ, förklarar Nikolaos Venizelos.
Forskarskolan Successful ageingutgör en del av Örebro universitets strategiska satsningar. Här möts forskare över ämnesgränserna för att undersöka hur vi kan leva ett långt, hälsosamt och lyckligt liv.
Kontakt:
Nikolaos Venizelos, professor emeritus och docent i biomedicin vid Örebro universitet, nikolaos.venizelos@oru.se, 070-494 21 86
Hos varmblodstravare som åkt transport i tio mil innan ett simulerat lopp påverkades energiomsättningen i riktning mot mer fettförbränning jämfört med om de inte hade åkt transport innan loppet.
Det visar en studie gjord av bland andra doktoranden Malin Connysson och professor Anna Jansson vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Hästar transporteras ofta i samband med tävling men trots det finns inga tidigare studier av hur transporten påverkar hästar vid prestation.
Transporten gjorde att det fanns högre koncentration glukos i blodet vid målgång och efter tio minuters återhämtning. Hög blodglukosnivå under arbete är positivt för prestationen.
En tidigare studie har också visat att en vallfoderdiet skulle kunna underlätta för hästar att bibehålla sin vätskebalans i samband med ett längre ätuppehåll, till exempel vid transport och tävling, jämfört med en mer traditionell kraftfoderrik foderstat.
Bättre vätskebalans med hö
Därför fick hästarna prova två olika foderstater, en med bara hösilage, mineraler och vitaminer och en med hösilage, havre (50 procent av energiintaget), mineraler och vitaminer. Även i den här studien bibehöll hästarna sin vätskebalans bättre då de åt hösilage än då de åt havredieten och på hösilagedieten sågs också tecken på att fettförbränningen var mer aktiv.
Dieterna påverkade dock färre metaboliska parametrar än vad tio mil transport gjorde. Dock resulterade havredieten i högre kortisolnivåer när hästarna transporterades efter loppet än då de åt hösilagedieten. Kortisol är ett hormon som kan utsöndras vid stress.
Forskare vid Umeå universitet har utvärderat förebyggande föräldraprogram tänkta att påverka föräldraförmågan samt skolbaserade program för högstadieelever med mål att motverka psykisk ohälsa.
– Behovet av att arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa bland ungdomar är stort. I Sverige rapporterar exempelvis var tredje flicka i tonåren att hon upplever sänkt humör minst en gång i veckan, säger Hans Löfgren, som är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.
Förebyggande program gynnar även föräldrar
Föräldraprogram, där både föräldrar och barn deltar, och där deltagarna träffas ett par timmar vid 5-10 tillfällen har i tidigare studier visat på förbättrad psykisk hälsa för barnen. Hans Löfgren har i en undersökning kunnat visa att även föräldrar som deltagit i ett förebyggande program upplever förbättrad psykiska hälsa, mindre stress och ökad tillfredsställelse med föräldrarollen. Undersökningen riktade sig till föräldrar som deltagit i Umeå kommuns satsning Familjepeppen. I satsningen ingick gruppverksamhetsbaserade kurser inriktade på att föräldrar ska känna sig mer kompetenta i sin föräldraroll.
För att mäta förändring av föräldrarnas hälsa genomfördes enkätundersökningar före, under och efter programmen. Svaren jämfördes med en kontrollgrupp av 702 föräldrar, som inte deltagit i en föräldrautbildning men som fick svara på enkätundersökningen.
Resultatet i föräldrastudien visade att:
stressymptomen för föräldrarna som deltog i föräldrakurser minskade tydligt (15 %) jämfört med en marginell minskning i kontrollgruppen
föräldrar som deltog i föräldrakurserna var också mer nöjda med föräldrarollen, och den sociala isoleringen minskade
jämfört med kontrollgruppen fanns det ingen märkbar förändring i relationer eller hur dugliga de kände sig som föräldrar.
– Studien har betydelse för kunskapen kring föräldrar som av eget intresse går en föräldrastödskurs. Föräldraprogram är en lämplig preventiv åtgärd för verksamheter som önskar förbättra förutsättningar för föräldrar, säger Hans Löfgren.
Depressionsförebyggande program för skolungdomar
I sin avhandling har Hans Löfgren också genomfört en studie på skolprogram inriktade på att motverka depression och sociala problem bland elever i skolan. 59 elever i årskurs 7 på en skola i Umeå kommun undersöktes före och efter att de deltagit i ett av två förebyggande program i skolmiljö.
Eleverna genomförde antingen programmet Livskunskap (Life-skills), vilket är en lokalanpassad version av SET, det program som används mest frekvent i Sverige. Den andra gruppen genomförde ett kanadensiskt depressionsförebyggande program (Choosing Healty Actions and Thoughts – CHAT), som med problematiserande filmer och kognitivt baserat undervisningsmaterial visar barnen lösningsfokuserade copingstrategier kring känslor och tankar, agerande och acceptans. Skillnaden mot tidigare skolprogram är att eleverna diskuterar skådespelarnas problem och får då behålla sin egen integritet.
Resultaten i skolstudien, efter en termins intervention, visade att:
CHAT fick bättre resultat genom sänkta depressionssymtom jämfört med Livskunskap
sociala problem minskade för båda grupperna, men minskade mer för CHAT-gruppen
ingen ytterligare förbättring ett år efter avslut, vilket kan tolkas som att behandlingseffekten endast bibehålls under interventionsperioden.
– Om skolor har behov av ett preventivt depressionsförebyggande program så är CHAT-programmet mer strukturerat och klart för att användas. Forskningsresultaten i denna avhandling kan vara till stöd för beslutsfattare och pedagoger som är intresserade av elevers psykiska hälsa. Min förhoppning är också att de här studierna ska leda till ett ökat intresse för tidigare studier som gjorts på ämnet och också inspirera till fortsatt forskning och programutveckling, säger Hans Löfgren.
Hans Löfgren har arbetat 38 år med psykisk ohälsa inom Västerbottens läns landsting och har undervisat på Institutionen för socialt arbete och Polishögskolan. Han är ledamot i styrelsen för akademikerförbundet för NUS och arbetar för närvarande på Vännäs hälsocentral. Hans Löfgren är 56 år och född i Umeå.
Kontakt:
Hans Löfgren, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, hans.lofgren@umu.se, 090-785 66 60
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
