Vid årsskiftet 2014/2015 sänktes den högsta tillåtna svavelhalten radikalt för fartyg som trafikerar det nordeuropeiska svavelkontrollområdet (seca; Sulfur Emission Control Area) – från 1 procent till 0,1 procent svavel i bränslet. Forskare på Chalmers har utvecklat en banbrytande metod för fjärrmätning av utsläppen från fartyg, som de har använt för att undersöka effekten av de nya reglerna. Det sker dels med hjälp av ett flygplan runt Danmark och över Engelska kanalen, dels med fasta mätstationer i Göteborgs inlopp, på Öresundsbron och på Stora Bält-bron.
Sätter i system att fuska Johan Mellqvist, biträdande professor i optisk fjärranalys, leder arbetet på Chalmers.
– Vi kan se tydliga skillnader i efterlevnad beroende på vem som äger fartygen, säger han. Vissa rederier verkar ha satt i system att fuska.
– Andra mönster vi kan se är att fartyg som kommer sällan, inklusive kryssningsfartyg, oftare bryter mot reglerna. Och att det är vanligare att fartyg släpper ut för mycket svavel på väg ut ur seca-området än på väg in, när de riskerar en ombordbesiktning.
Fjärrmätningarna används bland annat för att guida hamnmyndigheterna till vilka båtar de ska välja ut för ombordbesiktning av det bränsle som har använts, vilket krävs för att kunna lagföra dem som bryter mot reglerna. Men det finns tendenser till anpassningar av bränsleanvändningen till mätstationerna.
– Fartygen har generellt både den tillåtna lågsvavliga oljan och den billigare högsvavliga oljan ombord, säger Johan Mellqvist. Om de byter bränsle i tillräckligt god tid före mätstationerna kommer de inte att fångas upp i mätningarna. Därför är flygmätningarna överlägsna. De visar hur mycket fartygen faktiskt släpper ut när de är ute till havs och man inte vet att man ska bli kontrollerad.
Ekonomisk drivkraft Flygmätningarna visar att 15 procent av fartygen i den östra delen av Engelska kanalen, nära seca-gränsen, bryter mot svavelreglerna. För fartygen runt Danmark är motsvarande siffra 10 procent. De fasta mätstationerna vid Göteborgs inlopp, Öresundsbron och Stora Bält-bron visar för höga utsläpp från mellan 2 och 5 procent av de passerande fartygen. Ombordbesiktningarna visar att 5 procent av fartygen som ligger i hamn har använt otillåtet bränsle nyligen.
Resultaten kommer från EU-projektet Compmon som nyligen avslutades, samt mätningar som chalmersforskarna har utfört på uppdrag av Danska miljöstyrelsen. De kommer att presenteras av Johan Mellqvist på den internationella konferensen Shipping and the Environment på Göteborgs universitet den 24-25 oktober.
– Det finns en stark ekonomisk drivkraft för rederierna att fortsätta använda det otillåtna högsvavliga bränslet, säger Johan Mellqvist. Till exempel kan man spara runt en miljon kronor på att använda det billigare högsvavliga bränslet under en enda resa mellan England och Sankt Petersburg tur och retur. Det är en sträcka som täcks in helt av seca-området.
Innan de hårdare svavelreglerna infördes beräknades svavelutsläppen från sjöfarten leda till att 50 000 européer dog i förtid varje år, på grund av att svavlet bildar partiklar som följer med luften in över land. I EU-projektet Envisum håller man nu på att undersöka vilka hälsovinster de nya reglerna har lett till i länderna runt Östersjön. Chalmers, Göteborgs universitet och Göteborgs miljökontor är några av deltagarna. Projektet fokuserar särskilt på hälsoeffekter i Göteborg, Sankt Petersburg och Gdansk/Gdynia – några av områdets största hamnar, som ligger centralt i städerna.
Fakta: Så mäts utsläppen
Metoden som chalmersforskarna har utvecklat bygger på en kombination av etablerade tekniker, som förfinats och anpassats för sitt ändamål. Bland annat optisk fjärranalys, fysikalisk/kemisk analys med hjälp av en så kallad ”sniffer” samt övervakning av fartyg via AIS (Automatic Identification System).
Systemet kan förutom svavel även analysera fartygsutsläpp av kväveoxider och partiklar, där hårdare utsläppsregler för sjöfarten också har införts på senare år.
Metoden var världsunik när den kom, och börjar nu tas i bruk allt mer inom branschen. Bland annat har chalmersforskarna byggt ett flygsystem för övervakning av luftföroreningar i Belgien. De har också genomfört ett pilotprojekt i Los Angeles och har täta kontakter med Kina, där man kommer att införa mättekniken.
Fakta: Svavelutsläpp från sjöfarten
Svavelutsläpp är i första hand en hälsofråga, men i Norden bidrar utsläppen även till försurning av sjöar och vattendrag, på grund av den kalkfattiga berggrunden.
Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön och Engelska kanalen utgör ett svavelkontrollområde (seca, Sulphur Emission Control Area). Sedan 2015 tillåts där max 0,1 viktprocent svavel i fartygsbränsle. Övriga EU följer det regelverk som beslutats av FN:s sjöfartsorgan IMO. Det innebär att den maximala tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle år 2020 sänks från nuvarande nivå 3,5 procent till 0,5 procent, för hela världen.
Att minska på svavelutsläppen kostar stora pengar för rederierna, oavsett hur de väljer att möta kraven. Det finns olika alternativ:
Att driva fartygen med den betydligt dyrare, lågsvavliga bunkeroljan.
Att installera reningsutrustning ombord så att svavelutsläppen minskar i motsvarande grad.
Att helt byta bränsle, exempelvis till flytande naturgas (LNG) eller till metanol, något som färjerederiet Stena Line nu testar på ett par av sina fartyg
Kontakt: Johan Mellqvist, biträdande professor i optisk fjärranalys, Chalmers, tel: 070-308 87 77, e-post: johan.mellqvist@chalmers.se
Vi bör alla undvika att blodsockret åker berg- och dalbana. Alltför kraftiga svängningar sliter på kroppen och kan trigga igång så kallad låggradig inflammation. På lång sikt ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlproblem.
– Det spelar roll i vilken ordning vi äter maten, inte bara vad vi äter. Det gäller att kickstarta systemet på rätt sätt, säger Elin Östman, forskare vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning vid Lunds universitet.
I sin forskning har hon och ett antal kollegor upptäckt att om friska vuxna dricker ett glas vatten med knappt tre gram av fem specifika aminosyror från mjölkproteiner blandat med mineralet krom före maten kapas blodsockerkurvan med en fjärdedel när man sedan börjar äta. En studie på två grupper i USA respektive Kanada har nyligen bekräftat att den blodsockersänkande effekten ligger runt 25 procent. Delar av forskningsresultaten publicerades tidigare i år i Functional Foods in Health and Disease.
Flera sätt att dämpa blodsocker
Det finns fler sätt att dämpa den höjning av blodsockret som uppstår när man äter kolhydrater. I tidigare studier har Elin Östman kunnat konstatera att både vinäger och vassle har en sådan effekt. Även andra forskare har noterat att proteiner kan ha en blodsockerdämpande effekt, men de flesta studier har hittills gjorts på typ 2 diabetiker. Kosttillskott med olika kombinationer av aminosyror används också av en del personer som tränar mycket, men då ofta med syfte att stimulera muskeltillväxten.
Tre sätt att hjälpa kroppen dämpa blodsockret när du äter
Elin Östmans forskning visar att det finns olika livsmedelskomponenter som påverkar olika delar av matsmältningssystemet:
Med vinäger, eller snarare ättiksyran, dämpas magsäckens tömningshastighet, vilket betyder att kolhydraterna tas upp med fördröjning.
Mjölksyra, som exempelvis finns i surdegsbröd, istället gör att enzymerna i tunntarmen får det svårare att komma åt stärkelsen och bryta ner den till glukos som tas upp till blodet.
Vissa aminosyror jobbar på ett tredje sätt genom att stimulera de insulinproducerande cellerna och hjälper till att göra kroppen redo för att ta emot en kolhydratportion.
Med dessa kunskaper går det att skräddarsy smarta livsmedel och måltider som hjälps åt att skapa blodsockerbalans.
– I vårt fall är det den smarta kombinationen av våra fem aminosyror, i låg dos, tillsammans med krom som är nyheten. Vi har dessutom upprepade studier på att de har den effekt vi påstår och det kan långtifrån alla kosttillskott och sportprodukter stoltsera med. Vi vänder oss till vanliga människor som vill förbättra sin livsstil och hitta alternativ som funkar i vardagssammanhang, exempelvis till måltiden, säger Elin Östman.
Just mjölkproteinernas särskilt gynnsamma effekt hittade lundaforskarna lite av en slump när de för snart 20 år sedan studerade mjölk.
Effekter som förstärkte varandra
– Mjölk är en komplex produkt eftersom den ger höga insulinsvar men låga blodsockersvar. Det överraskade oss.
För lika mycket som man vill spara på blodsockret vill man sänka insulinpåslaget. Dessa följs ofta åt, men inte nödvändigtvis. Mjölk är ett exempel på när så inte är fallet.
När forskarna gick vidare i sina studier, upptäckte de att det var vasslen som gav insulinutsöndringen en rejäl skjuts. Förklaringen, visade det sig, är att vassleproteiner stimulerar det insulinstimulerande hormonet GLP-1, vilket leder till att bukspottskörteln inte behöver ta i så mycket för att möta det stigande blodsockret utan kan jobba effektivare.
Resultatet blev två parallella effekter som förstärkte varandra, förklarar Elin Östman.
– Vi kunde se att aminosyrorna gjorde sitt med att stimulera tidig insulinfrisättning medan kromet bidrog med att höja effektiviteten hos insulinet. Vi lärde oss också att den bästa effekten av blandningen får vi när en del av drycken dricks före måltiden.
Surt vatten
Det finns som sagt fler sätt att spara på blodsockret, exempelvis att före maten doppa en bit bröd i vinäger eller dricka vinäger utblandad med vatten. Ju mer vinäger, desto bättre effekt.
– Men alla gillar inte surt vatten, och hursomhelst anser jag att det behövs fler smarta livsmedel som kan få folk att välja bort ohälsosamma alternativ, i det här fallet sötade drycker. Den här drycken är ytterligare ett alternativ, säger Elin Östman.
Patent: Forskningen om aminosyror och krom har resulterat i ett par patent som ägs av forskarna och licensieras av Double Good AB. Merparten av studierna har genomförts i ett samarbetsprojekt med Aventure AB inom ramen för Antidiabetic Food Center vid Lunds universitet. Studien i USA och Kanada har genomförts av Double Good AB.
En WHO-rapport som presenterades tidigare under 2017 visar att resistensen mot hiv-läkemedel ökar kraftigt.
– Det är mycket viktigt att hiv-behandlingen fungerar väl. Problemen med resistens ökar stort om behandlingen sviktar, berättar Anton Reepalu, doktorand vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
I sin avhandling har han under fyra års tid studerat hiv-behandlingen på plats vid några av Etiopiens vårdcentraler. Det har funnits farhågor om att den billigare och förenklade hiv-vård som ges vid vårdcentralerna skulle vara sämre än traditionell sjukhusvård och bidra till ökad resistens.
Överraskande resultat
Ungefär en femtedel av de hiv-positiva som studerades i Etiopien hade även tuberkulos. De är en särskild riskgrupp för komplikationer och spridning av resistens, och fokus har därför varit på dessa. Anton Reepalu undersökte hur väl den lokala vården med antiretroviral terapi (en kombinationsbehandling mot hiv) fungerar bland dem som bär på både hiv och tuberkulos:
– Hiv-patienter med samtidig tuberkulos svarade lika på behandlingen som de med endast hiv. Och när patienten svarar bra på behandlingen är också risken för resistens låg. Resultaten är en positiv överraskning, eftersom vi befarade sämre behandlingsresultat för denna grupp, kommenterar Anton Reepalu avhandlingens slutsatser.
Laboratorietekniker vid Dhera vårdcentral undersöker ett sputumprov (upphostningsprov) med mikroskop i jakt på tuberkulos.
I många länder i världen har ökningen av antalet hiv-positiva minskat eller avstannat. Samtidigt är risken för krympande resurser i hiv-vården på grund av lägre anslag och nedprioritering en realitet. Det blir därför än viktigare att kunna erbjuda en kostnadseffektiv och säker vård nära patienterna, menar Anton Reepalu.
Superlokal vård
I linje med detta undersöks och diskuteras i avhandlingen nya angreppssätt som ytterligare kan förbättra den hiv-vård som drivs under knappa förhållanden.
Bland annat utvecklade forskargruppen ett enkelt test för användning vid vårdcentraler. Det kan identifiera patienter med särskilt hög risk att utveckla virologisk svikt efter det att antiretroviral terapi satts in. På så vis skulle möjligheterna öka att rikta mer avancerad och kostsam behandling till dem som bäst behöver den.
Avhandlingen pekar också på möjligheter knutna till hälsomyndigheternas pilotprojekt för hiv-behandling vid s.k. health posts. Dessa är ännu mer lokalt belägna än vårdcentralerna och saknar helt sjuksköterska eller läkare. De bemannas istället av en person med en enklare, ettårig sjukvårdsutbildning. Initiativet behöver utvärderas vetenskapligt.
– Målet är att avlasta vårdcentralerna och kunna erbjuda alla behövande hiv-behandling, säger Anton Reepalu.
Till studierna i avhandlingen inkluderades drygt 800 hiv-positiva personer vid sammanlagt fem etiopiska vårdcentraler. Individerna följdes upp till fyra år efter påbörjad antiretroviral terapi.
Avhandlingens studier har finansierats av Region Skåne, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sida, Crafoordska stiftelsen, Kungliga fysiografiska sällskapet samt Läkare mot aids
Avhandling: Antiretroviral Treatment at Ethiopian Health Centers
Kontakt: Anton Reeplau, doktorand vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, tel: 070-747 15 75, epost: anton.reepalu@med.lu.se
Anton Reepalu försvarar avhandlingen ”Antiretroviral Treatment at Ethiopian Health Center” den 3 november 2017.
De flesta djur använder sig av sitt luktsinne för att hitta partner, leta upp mat och upptäcka fara. Dessa naturligt förekommande lukter, eller kemiska signaler, består normalt av hundratals olika luktmolekyler som ofta är artspecifika. Lukten av blod däremot skiljer sig åt då den är viktig för ett stort antal djurarter, både för rovdjur och bytesdjur. Därför tror man att blodlukten kan ha sitt ursprung i en enda ”mat- och varningsmolekyl” som är evolutionärt bevarad. Nu rapporterar forskare vid Karolinska Institutet att de kan ha hittat denna molekyl, nämligen trans-4,5-epoxi-(E)-2-decenal, förkortat E2D.
– Vi har arbetat nära professor Matthias Laska på Linköpings universitet, som isolerade molekylen från grisblod och först upptäckte att rovdjur lockades till lukten av E2D. Tillsammans testade vi luktmolekylen på blodsugande flugor, vargar, möss och människor, så det var ett sant tvärvetenskapligt projekt, säger forskningsledaren för studien, docent Johan Lundström vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Gillade lukten Flugan gillade lukten lika mycket som lukten av äkta blod. När vargarna kände lukten av E2D, som nu var utsmetad på en träbit, slickade, bet och skyddade de träbiten som om det vore ett riktigt blodigt byte. När lukten sedan testades på möss var reaktionen helt annorlunda. Mössen visade på flyktbeteende och försökte hålla sig borta från lukten precis som de gör när de känner riktig blodlukt.
I försök med människor blev försökspersonerna utsatta för en rad olika lukter, däribland E2D, medan deras rörelser mättes. När de kände lukten av E2D ryggade de tillbaka som för att undvika lukten, trots att den inte uppfattades som obehaglig. De fick också mer handsvett. Försökspersonerna fick även i uppgift att så snabbt som möjligt försöka lokalisera bilder av ansikten som kan uppfattas som emotionella på en datorskärm. När de blev exponerade för E2D förbättrades förmågan att hitta de emotionella bilderna. Tidigare studier har visat att denna förmåga förstärks i hotfulla situationer, vilket tyder på att människor omedvetet uppfattar blodlukten som ett hot.
Började som bytesdjur – E2D verkar aktivera hela vårt generella försvarssystem. Vårt fynd överensstämmer med paleontologiska data som visar att våra allra första släktingar, de tidiga primaterna, troligen var insektsätare och främst bytesdjur. Den moderna människan är utan tvekan ett rovdjur, men vi utvecklades förmodligen från en bytesart och vissa aspekter av detta drag sitter kvar, säger försteförfattare Artin Arshamian, postdok i Johan Lundströms forskargrupp.
Framöver vill forskarna studera hjärnmekanismerna bakom de observerade beteendena och om E2D, och därmed blodlukt, kan påverka än mer komplexa beteenden såsom beslutsfattande.
– Detta skulle vara oerhört viktigt för personer som dagligen jobbar och fattar svåra beslut samtidigt som de känner lukten av blod, som traumakirurger och sjuksköterskor. Blod är grundläggande för allt levande så det är kanske inte så konstigt att det kan påverka oss så starkt, säger Johan Lundström.
Forskningen finansierades av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet, The Netherlands Organisation for Scientific Research (NWO) och Riksbankens Jubileumsfond. Ingen av studieförfattarna har rapporterat några intressekonflikter.
Det forskarna gjort är att utveckla en modell som analyserar data om ytvattentemperaturer och salthalter för att kunna bedöma risken för att få vibrioinfektion.
Med verktyget ECDC Vibrio Map Viewer har forskarna analyserat klimatdata och statistik över inrapporterade sjukdomsfall år 2006-2014 och har i ett unikt datamaterial kunnat koppla platsspecifika yttemperaturer på 16 grader eller varmare till en ökad risk för vibrioinfektioner med två veckors fördröjning. Forskningen har nyligen publicerats i Environmental Health Perspectives.
Graderad riskbedömning utifrån geografisk spridning under perioden 2013-2017. Gult = låg risk, brunt = hög risk. Bild: ECDC Vibrio Map Viewer.
– Det här prognosverktyget kan vara ett effektivt sätt för människor att se när risken för vibrioinfektion är ökad och därmed veta när det är bäst att undvika vissa badvatten, säger Joacim Rocklöv, som är forskare vid Enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet och sisteförfattare av artikeln.
– Bakterierna som orsakar badsårsfeber trivs bättre i varmare vatten och vi kan förvänta oss att smittorisken i våra bräckta badvatten kommer öka i takt med klimatförändringarna.
Kartlägger badvatten
Modellen är utvecklad av forskare vid Umeå universitet och Europeiska smittskyddsinstitutet ECDC i Stockholm tillsammans med spanska, amerikanska och brittiska kollegor. Den utgör en plattform för geografisk riskbedömning för vibrioinfektioner och använder lokal klimatdata såsom yttemperatur och salthalt i vattnet. Informationen analyseras med hjälp av finkalibrerade algoritmer som producerar en graderad riskbedömning utifrån geografisk spridning. Liknande modeller har utvecklats för riskbedömning av myggburna infektionssjukdomar såsom zika,- dengue– och malariafeber.
Enligt resultaten sågs en markant ökning av den relativa risken för vibrioinfektion i Östersjöns kustområden två veckor efter det att ytvattnet uppnått temperaturer 16 grader eller varmare. Den relativa risken ökade också successivt i takt med att yttemperaturen steg. I studien har forskarna utgått från två potentiella framtidsscenarion för klimatförändringar vad gäller stigande yttemperaturer. I båda fall konstaterades att spridningsrisken för vibrioinfektioner var som störst under sommarmånaderna och ökade även gradvis över kommande decennier, samtidigt som säsongen med smittorisk utvidgas.
En ny infektionssjukdom
Vibrioinfektioner i Östersjöns vatten är ett relativt nytt fenomen och sjukdomen är ny för Sverige (en så kallad emerging infectious disease). Den har systematiskt uppmärksammats och rapporterats till en nationell databas först från år 2004. I och med att vattentemperaturen varierar och är generellt högre i Bottenviken kan vi se och framöver förvänta fler infektionsfall även i norra Sverige.
– Det är viktigt att de som jobbar med smittskydd och läkare i allmänhet är medvetna om detta vad gäller provtagning. I det material som vi analyserat kunde vi se långa tider mellan första infektion och diagnostisk konfirmering i mindre allvarliga fall, vilket kan vara ett tecken på att man inte är medveten om att sjukdomen kan förekomma och därför inte testar för den. Det gäller att hälso- och sjukvården nu bygger upp en kapacitet för att kunna hantera detta, säger Joacim Rocklöv.
Enligt forskarnas riskbedömning finns ett starkt samband mellan varmare ytvatten under badsäsongen och förhöjd risk för badsårsfeber. Men samtidigt vill de betona att risken för infektion fortfarande är relativt liten:
– Det går ofta alldeles utmärkt att bada i våra bräckta vatten utan att riskera infektion. Allvarligare sjukdomsfall är vanligare förekommande hos individer som har nedsatt immunförsvar, säger Joacim Rocklöv.
Kontakt: Joacim Rocklöv, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, tel: 070-636 1635, e-post: joacim.rocklov@umu.se
Forskningsstudien visar markanta skillnader mellan Nordamerika och Europa. Medan järnhalten har ökat i nästan fyra av tio undersökta sjöar i Europa är motsvarande siffra knappt en av tio i Nordamerika. I exakta tal rör det sig om 84 av 213 sjöar och vattendrag i Europa, elva av 127 i Nordamerika.
Cirklarna visar ökning respektive minskning av järn i sjöar och vattendrag. Enheten i teckenförklaringen är mikrogram per liter och år. Karta: Caroline Björnerås
– Höga järnhalter kan få negativa effekter och påverka hela ekosystem. Tillsammans med kolföreningar bidrar järn till att sjöar blir allt brunare. Dessutom binder järn till miljögifter som bly och arsenik. Ökade järnhalter kan leda till att sådana miljögifter blir mer rörliga i miljön, säger Caroline Björnerås, doktorand vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
Undersökningen är unik genom att den granskar utbredningen av järn över ett mycket större geografiskt område än någon tidigare studie har gjort. I de vattendrag där forskarna ser signifikant ökning av järn har koncentrationen ökat med i genomsnitt 60 procent. Bland de tio undersökta länderna finns de allra största ökningarna i de skandinaviska länderna.
– Vi har fokuserat på var ökningarna skett och med hur mycket, inte så mycket på varför. Det ska vi gå på djupet med när vi fortsätter, säger hon.
Hon lyfter emellertid fram några faktorer som sannolikt har bidragit till höga järnhalter. Klimatförändringar med högre temperaturer, mer nederbörd och längre växtsäsonger är en. En annan faktor är utbredningen av granskog. I områden med mycket gran ökar järnhalten betydligt mer än i områden som domineras av annan skog och växtlighet.
– Vi tror att markanvändningen i avrinningsområdet till stor del påverkar hur mycket järn som hamnar i vattnet. säger Caroline Björnerås och fortsätter:
– Regionala skillnader i nederbördsmängd, temperatur och markanvändning kan kanske förklara de stora skillnaderna mellan Europa och Nordamerika, men det är inget som vi kan säga med säkerhet.
Om studien:
Forskarna har studerat dataserier från miljöövervakningsprogram i tio olika länder i Europa och Nordamerika. De har haft tillgång till data från 1990 till 2013. Med hjälp av dessa serier har de undersökt järnhalten i sammanlagt 340 sjöar och vattendrag.
Caroline Björnerås är verksam vid Naturvetenskapliga fakulteten i Lund. Hon har lett studien där hon samarbetat med kollegor i Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland, Tyskland, Tjeckien, Storbritannien, USA och Kanada.
Resultaten bekräftar de fåtal mindre studier som har gjorts. Resultaten publiceras i en artikel i Global Biogeochemical Cycles.
Proteiner är kroppens arbetshästar som utför allt jobb i våra celler. Ett protein är lång kedja av aminosyror som måste veckas till en specifik tredimensionell struktur för att fungera.
Ibland uppför de sig dock på ett felaktigt sätt och aggregerar – klumpar ihop sig – med varandra till långa fibrer, så kallade amyloider, som kan orsaka sjukdomar. Sedan tidigare är det känt att typ 2-diabetes orsakas av ett protein som aggregerar i bukspottskörteln.
Något blir fel med exosomerna
– Vad vi har funnit är att exosomer som celler skickar ut i bukspottskörteln stoppar den processen och skyddar friska personer mot typ 2-diabetes, medan exosomerna inte gör det hos diabetespatienter, säger professor Pernilla Wittung Stafshede, som har lett studien vars resultat nyligen publicerades i tidskriften PNAS.
Det man nu vet är att ”friska” exosomer binder proteinet som orsakar diabetes på utsidan och hindrar det från att aggregera, men resultaten förklarar inte varför. Man vet inte heller om det är ”sjuka” exosomer som orsakar typ 2-diabetes eller om det är sjukdomen i sig som gör att det blir fel på dem.
– Nästa steg är att göra kontrollerade modeller av exosomerna, vars membran innehåller både lipider och proteiner, för att exakt förstå vilken beståndsdel som påverkar diabetesproteinet amylin. Hittar vi vilken lipid eller protein som ger effekten, och sen kan bena ut mekanismen, ja, då har vi ett bra läkemedel mot typ 2-diabetes.
Ett steg mot läkemedel
Studien är egentligen en del av industridoktoranden Diana Ribeiros avhandlingsarbete, och ett samarbete mellan Chalmers och Aztrazeneca.
– Hon kom på idén till det här projektet själv. Hon hade forskat en del på exosomer innan och jag hade läst lite om dem. Det är ett ganska nytt och outforskat område, och i ärlighetens namn trodde jag inte experimenten skulle fungera. Men genom Astrazeneca hade Diana tillgång till bukspottkörtelceller – något vi aldrig haft tidigare – och hon gjorde testerna mycket noggrant, och så upptäckte vi det här, säger Pernilla Wittung Stafshede, som också är Diana Ribeiros handledare på Chalmers.
Det är första gången som Pernilla Wittung Stafshede samarbetar med Astrazeneca.
– Vi borde samarbeta mer. Det är nyttigt för dem att förstå vilka molekylära experiment vi kan utföra och värdefullt för oss att få sätta in vår forskning i ett större medicinskt-kliniskt perspektiv. Om man tänker framtida botemedel mot typ 2-diabetes är det förstås också bra för oss att redan ha ett samarbete med ett läkemedelsföretag.
Kontakt: Pernilla Wittung Stafshede, professor vid institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0766-07 22 83, pernilla.wittung@chalmers.se
Reglering och initiativ för ansvarsfullt spelande bör fokusera på dessa spelformer, menar forskarna bakom studien om spelberoende.
– De första tre är spelformer där man kan spela utan avbrott i långa perioder. Man kan koppla bort världen utanför och leva sig in i spelet. Det ger spänning samtidigt som det är avkopplande, säger Per Binde, socialantropolog vid globala studier.
En ond cirkel
Enligt Per Binde är flyktspelande vanligt bland dem som har spelproblem. Spelaren flyr från oro, ångest och problem i livet. Det är då de ekonomiska problemen börjar, och då har man ännu större anledning att fly från verkligheten.
Det blir en ond cirkel som liknar alkoholberoende.
– Även poker är ett spel som kan uppsluka spelaren, men där finns dessutom idén om att förlusterna är den kostnad som man får betala medan man tränar upp sig, för att till slut kunna tjäna pengar på poker. Men det är få som lyckas med det.
Studien bygger på data från Swelogs 2008/2009 (Swedish Longitudinal Gambling Study), en av världens största långsiktiga befolkningsstudier som undersöker relationen mellan spel om pengar och hälsa.
En spelform roten till det onda
Swelogs drivs av Folkhälsomyndigheten och data samlas in av Statistiska Centralbyrån. 4991 individer i Sverige, mellan 16 och 84 år gamla, ingick i delstudien. Samtliga hade spelat åtminstone en gång under de senaste tolv månaderna, i åtminstone en av de åtta vanligaste spelformerna i Sverige: lotterier, lotto, sportspel, hästvadslagning, poker, spelautomater, kasinospel eller bingo.
– Inom spelforskningen har det på senare tid gjorts studier där man hävdar att deltagande i många olika spelformer är en viktigare riskfaktor för spelproblem än att delta i specifika riskfyllda spelformer. För alla som har erfarenhet av spelproblem i verkligheten framstår sådana forskningsresultat som underliga, säger Per Binde.
– I vår studie reder vi ut begreppen. Att delta i många olika spelformer är vanligare bland personer med spelproblem än bland andra spelare. Men för de allra flesta är det en specifik spelform som är själva roten till det onda.
Konsumentskydd från spelbolagen
Eftersom vissa spelformer är mer riskfyllda än andra är det extra viktigt med effektiv reglering och tillsyn, och bra konsumentskydd från spelbolagens sida.
– Det nya licenssystemet för onlinespel som är tänkt att införas 2019 är enligt min mening ett steg i rätt riktning. Det går inte att förbjuda spel om pengar på internet och då är det bättre om spelbolagen är reglerade i Sverige.
Var fjärde person som regelbundet spelar på onlinekasino har någon form av spelproblem. Där gäller det att sätta in effektiva åtgärder för att minimera spelproblemen, säger Per Binde.
Artikel om studien: Forms of gambling, gambling involvement and problem gambling: evidence from a Swedish population survey
Den nya metoden gör det möjligt att framställa gammastrålar på ett högeffektivt sätt, jämfört med dagens teknik. De nya superstrålarna kan ta oss bortom ljusets tidigare gränser, och banar väg för ny grundläggande forskning, menar Arkady Gonoskov, forskare på institutionen för fysik på Chalmers.
– När vi tar oss förbi de begränsningar som finns i dag, kan vi undersöka naturens byggstenar på ett ännu djupare plan. Vi kan dyka ner i atomkärnans djup.
När en laserstråle har tillräckligt hög intensitet och alla omständigheter är rätt, kan fångade partiklar (gröna) på ett effektivt sätt göra om laserenergi (ytorna i rött, orange och gult) till kaskader av extremt energirika fotoner (rosa). Bild: Chalmers
Under flera år har chalmersforskare arbetat fram den nya metoden tillsammans med forskare från ryska Institute of Applied Physics och Lobachevsky University samt brittiska University of Plymouth.
Fysiker inom olika fält, samt dataspecialister, har med gemensamma krafter lyckats skapa de numeriska modeller och analytiska beräkningar som behövs för att simulera ultrastarka gammastrålar på ett nytt och lite oväntat sätt.
Ljus som beter sig besynnerligt Som regel kommer partiklar som träffas av en laserstråle, med hög effekt, att åka iväg åt olika håll. Men om lasern är tillräckligt intensiv och alla parametrar är rätt, har forskarna upptäckt att partiklarna i stället kan fångas av laserljuset. De formar då ett moln där partiklar av materia och antimateria skapas från energin i laserljuset, och börjar bete sig på ett säreget och väldigt ovanligt sätt.
– Molnet med de fångade partiklarna omvandlar laserenergin till en kaskad av fotoner som har extremt högt energiinnehåll. Fenomenet är mycket oväntat och det är häpnadsväckande att fotonerna uppnår så hög energi, säger Mattias Marklund, professor på institutionen för fysik på Chalmers.
Forskningsresultaten är högintressanta för de storskaliga laseranläggningar som just nu utvecklas på flera håll i världen. De mest intensiva ljuskällorna på jorden kommer att finnas vid den typen av forskningsanläggningar, som är stora som fotbollsplaner.
– Vårt koncept finns redan med i det experimentella programmet för en sådan anläggning: Exawatt Center for Extreme Light Studies i Ryssland. Vi vet ännu inte vart våra resultat kommer att leda forskningen, men vi vet att det finns en hel del att upptäcka inom kärnfysik, till exempel nya energikällor. Inom grundforskningen kan du sikta på något, men i slutändan hitta något helt annat – som är mer intressant och viktigt, säger Arkady Gonoskov.
Kontakt: Mattias Marklund, professor, institutionen för fysik, Chalmers, 031-772 39 39, mattias.marklund@chalmers.se Arkady Gonoskov, forskare, institutionen för fysik, Chalmers, 031- 772 62 89, arkady.gonoskov@chalmers.se
Att upptäcka depression hos nyblivna föräldrar är av största vikt. För deras egen skull men också för att symptomen kan leda till att föräldrarna blir mindre lyhörda för barnets behov, särskilt om bebisen har det svårt och gråter mycket.
Bebisar till deprimerade föräldrar tenderar att få mindre stimulans vilket i förlängningen kan leda till långsammare utveckling. I enstaka fall kan depression leda till aggressiva beteenden och grov försummelse av barnet.
– De här beteendena är inte helt ovanliga – depressionen innebär inte bara ett stort lidande och slit för föräldern men också en risk för barnet, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, som tillsammans med psykologerna Johan Agebjörn och Hanne Linder är författare till studien.
Ingen screening för pappa blues
Alla nyblivna mödrar screenas för depression och man räknar med att 10-12 procent drabbas det första året efter förlossningen. Pappor screenas inte men det finns tidigare internationella studier som hävdar att andelen deprimerade fäder är drygt 8 procent. Den studie av 447 nyblivna pappor som Elia Psouni, Johan Agebjörn och Hanne Linder gjorde visade att den vedertagna metoden för att upptäcka depression (EPDS, Edinburgh Postnatal Depression Scale) fungerar dåligt på män.
– Det innebär att det kan finnas stora mörkertal när det gäller pappadepression, säger Elia Psouni. Mätmetoden fångar inte upp symptom som är särskilt vanliga hos män, som exempelvis irritation, rastlöshet, låg stresstolerans, brist på självkontroll.
För en tredjedel av de deprimerade papporna i studien var tillståndet så dåligt att de hade tankar på att skada sig själva. Ändå hade väldigt få av dessa någon kontakt med sjukvården. Av de som klassificerades att ha mellansvår till svår depression hade hela 83 procent inte berättat för någon alls att de mådde dåligt. Motsvarande siffra för nyblivna mödrar tros vara 20-50 procent.
Förväntas vara lycklig
– Det är tabubelagt att tala om att man mår dåligt. Som nybliven förälder förväntas man ju vara lycklig. Och tidigare forskning har visat att män mycket ogärna söker hjälp för psykiskt lidande, särskilt om det är deprimerade. Därför är det också tveksamt att de berättar i ett samtal med en sköterska, säger Elia Psouni.
Elia Psouni, Johan Agebjörn och Hanne Linder hoppas att deras studie dels kommer att leda till att alla nyblivna pappor screenas för depression, dels att mätmetoderna förbättras enligt deras förslag. Mätmetoden de tog fram, som kombinerar frågor från EPDS och GMDS (Gotland Male Depression Scale), visade sig vara väl lämpad för att fånga upp pappor med många depressiva symptom.
När det gäller screening av pappadepressioner tycker Elia Psouni att mätningen bör sträcka sig över en längre period än de 12 månader som gäller idag för nyblivna mammor.
– Papporna visar symptom under längre period än mammorna, vilket kan ha att göra med att de sällan får hjälp, men det kan finnas andra förklaringar. Oavsett anledning, är det viktigt att följa upp eftersom deras del av föräldraledigheten oftast infaller mot slutet av barnets första levnadsår.
I Sverige har tallar tjockare bark än gran och därför ett bättre skydd mot eld. En mer avancerad anpassning finns hos moderna barrträd runt medelhavet, liksom i Australien, Afrika och Nordamerika.
I de här områdena har många barrträd kottar där de mogna fröna stängs in i väntan på en skogsbrand. Kottarna med dessa frön kan hänga kvar i träden i många år, förseglade av kåda som smälter vid hög temperatur så att fröna kan spridas ut på den näringsrika marken efter en brand.
Denna situation säkerställer också att fröna släpps ut när fröätande djur har tvingats bort från området och på grund av att bladen på träden och löven på marken har blivit bortbrända, landar fröna direkt på bördig jord utan fallna löv och det finns ingen skuggning från bladen på träden och det finns gott om solljus. Fram till nu har det evolutionära ursprunget till denna egenskap varit okänt och utan ledtrådar från fossil.
Från en period med intensiv växthuseffekt
Nu har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet hittat fossil av brandanpassade kottar från flera platser på jorden, men alla kommer från samma tidsintervall, för ungefär 100 miljoner år sedan under en period med intensiv växthuseffekt.
De använde en bildteknik kallad neutrontomografi som liknar röntgen på sjukhus men neutroner används istället för röntgenstrålning. Det visade sig att kottarna hade kanaler fyllda med kåda eller ”bärnsten”. Detta var ett sätt för växterna att försegla kottarna i väntan på en skogsbrand. Dessutom utsöndrade de sannolikt denna starkt brandfarliga kåda för att öka chansen att ta eld, så att fröna skulle släppas ut.
”Om det inte varit för växthuslika perioder tidigare i historien hade vi inte haft många av de brandanpassade växter som vi kan se runt om i världen idag” säger Chris Mays, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
För 100 miljoner år sedan rådde en mycket stark växthuseffekt på jorden. Medeltemperaturen var omkring sex grader varmare än idag och luften innehöll mycket mer syre och koldioxid. Skogar täckte stora delar av varje kontinent, även i polarområdena. Den höga syrenivån i luften gjorde alla växter mer lättantändliga och bränder var mycket vanligare än i modern tid. Fossila lager från denna tid visar jordar med stora mängder brända, förkolade växter som vittnar om en eldhärjad tid. Den extrema miljön under denna period var en drivande kraft för evolutionär utveckling och det var en avgörande tid för utvecklingen av moderna brandanpassade ekosystem.
Kontakt: Chris Mays, Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet
tel +46 (0)8 519 551 61
Testen på ett åttiotal allvarligt KOL-sjuka patienter och fyra sjukhus har gett mycket goda resultat – inte minst ekonomiskt. I korthet går hemvårdslösningen ut på att patienten gör dagliga mätningar och självskattningar i hemmet med hjälp av bland annat sensorteknik och formulär som också automatiskt skickar resultaten till vårdgivaren.
För personlig kontakt med patienten utvecklades en ny vårdroll kallad Vårdoperatör i projektet. Vårdoperatören håller regelbunden tät personlig kontakt med patienten via videosamtal och ser över mätvärdena. Man för en dialog med patienten och utgör därmed en trygghet i den sjukes vardag. Veckovis genomfördes en medicinsk avstämning med klinikens lungspecialist genom en virtuell rond.
Den positiva feedback som kommit från de inblandade patienterna och från vårdpersonalen stärker uppfattningen att detta är rätt väg framåt, menar forskarna bakom studien.
Konceptet har visat sig fungera i praktiken och kombinationen med parametermätning, enkäter och videosamtal mellan sjuksköterska och patient har varit mycket uppskattad, enligt Cecilia Bredin, patientområdeschef vid Lung- och allergisjukdomar.
– En sådan här lösning ökar våra möjligheter att, inom ramen för högspecialiserad vård, optimera behandlingen för allvarligt sjuka KOL-patienter idag samt i framtiden.
Enligt studien går det att hindra flera kostsamma inläggningar och öka välbefinnandet för de allvarligt sjuka KOL-patienterna.
Färre kostsamma inläggningar
Trots begränsat antal testpatienter som hanterats i projektet har flera akutbesök med påföljande återinläggningar kunnat undvikas. Detta innebär både minskade kostnader för bland annat ambulanstransport och inläggning och minskad ansträngning för patienterna, som ofta är infektionskänsliga.
Det finns också, enligt studien, en kvalitativ dimension där den sociala trygghet som vårdoperatörskontakten ger och möjligheten att träna på distans gör att patienterna mår bättre, vilket påverkar deras sjukdomstillstånd i positiv riktning, enligt studien.
Den direkta ekonomiska analysen gjordes på runt 20 utskrivna patienter som följdes upp i sina hem under sex veckor. Den visade att flera fall av exacerbationer (allvarliga akuttillstånd hos KOL-sjuka) och akutbesök hade undvikits.
På gruppen utfördes 50 virtuella ronder och 79 medicinska åtgärder genomfördes som till exempel att antibiotika sattes in. För ungefär 60 procent av patienterna bedömde läkarna att man kunde sätta in åtgärder som minskade risken för återinläggning och för ungefär 37 procent, åtgärder som kunde häva en begynnande exacerbation.
Sammantaget bedömde läkarna att de kunde undvika vårdkostnader mellan 400 000 och 2 miljoner kronor beroende på vilka insatser som skulle ha krävts. Kostnaden för vård- och teknikoperatörsmodellen inklusive klinikkostnaden var för samma grupp ungefär 250 000 kronor.
– Den ekonomiska vinsten är övertygande, säger Per-Olof Sjöberg, projektledare på RISE. Dessutom uppskattar patienterna lösningen, vårdapparaten ser stor potential och näringslivet står redo att leverera. Nu finns alla förutsättningar för att vård i hemmet med hjälp av IT-lösningar verkligen kan hända i stor skala!
Patiente som gör sjukgymnastik ledd av en sjukgymnast online.
Projektet är ett samarbete mellan bland andra RISE, hjärt- och lungkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, Riksförbundet HjärtLung, MedHelp som tog rollen som vårdoperatör, nWise som stod för videolösningen och Telia Company som tog rollen som teknikoperatör med ansvar för utrustningen i hemmet.
– Yoga är idag en vardaglig fysisk aktivitet, som kan övas av alla. Det har inga biverkningar och kopplas inte till stora kostnader. Men det är svårt att standardisera de olika komponenterna i yoga som gör det till en utmaning att försöka bevisa dess effekter på en hög evidensnivå. Därför känns det extra roligt att kunna påvisa yogans positiva effekter inom kriminalvården samt påpeka att yoga kan vara till en hjälp inom kriminalvården generellt, säger Nóra Kerekes lektor i psykiatri på Högskolan Väst.
Yoga får vanligtvis mindre vetenskaplig uppmärksamhet än andra behandlingsmetoder. Detta kan delvis förklaras av det faktum att yoga är en mer komplex, mångfasetterad behandlingsmetod. Trots dessa svårigheter har forskning kring yoga ökat och det finns nu flera studier som stödjer användningen av yoga i olika behandlingssyfte.
Yoga under tio veckor
Nóra Kerekes har tillsammans med Kriminalvården undersökt om tio veckors yoga på anstalt har effekt på intagnas välbefinnande och beteende. Frivilliga deltagare på anstalter runt om hela Sverige slumpades in i antingen en yoga- eller kontrollgrupp.
Den samlade data från de 152 intagna som har fullföljt studien visade på en positiv förändring inom yogagruppen i de flesta aspekter som studien undersökte.
– Deltagarna som deltagit i yoga var mindre stressade, sov bättre, hade ett ökat psykiskt och känslomässigt välbefinnande, var mindre aggressiva, rapporterade mindre självskadebeteende och antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.
Hon berättar också att de även presterade bättre på det datoriserade uppmärksamhets- och impulsivitetstestet, vilket var ett oväntat positivt resultat.
Inga negativa effekter
När förändringarna hos yogadeltagarna jämfördes med förändringar inom kontrollgruppen kvarstod några av dessa förbättringar. Jämförelser mellan grupperna visade att tio veckors yoga på anstalt är kopplat till en ökning av positiva och minskning av negativa känslotillstånd och att yogan är kopplad till en minskning av antisocialt beteende samt ökad impulskontroll och uppmärksamhet hos intagna. Inga negative effekter av yogan framkom i studien.
– Resultaten är av tydlig relevans för Kriminalvården och för forskningsfältet i stort. Studien är världens största, randomiserad kontrollerad studie om yoga i anstaltsmiljö och sätter den svenska Kriminalvården på vetenskapskartan, säger Nóra Kerekes.
Sofia Enell ska ta reda på vad som händer med familjerelationerna när en ung människa blivit placerad på ett särskilt ungdomshem. Dessa institutioner är svensk samhällsvårds mest ingripande vårdform och vardagen för ungdomar som placeras här skiljer sig markant från andra ungas vardag.
– Jag vill undersöka vad som blev viktigt för ungdomarna efter placeringen, säger Sofia Enell. Hur gjorde de med sina familjerelationer när de blev tvångsomhändertagna? Vad hände med familjerelationerna under placeringen och efteråt, det vill säga – hur skapar och återskapar de unga sina familjerelationer och vad kan ha främjat och hindrat dessa?
Studien är angelägen då tiden efter placering har visat sig vara sårbar; unga som lämnar samhällsvården saknar ofta stöd och resurser som andra jämnåriga har. Studiens relevans ligger också i att samhället har, genom placering på institution, tagit ett särskilt ansvar för dessa barn och unga.
Sofia Enell, lektor i socialt arbete vid Hälsohögskolan, har fått nästan 2,5 miljoner kronor från Forte för projektet ”Att (åter)skapa familj. En studie av familjeskapande praktiker för unga vuxna efter placering i särskilt ungdomshem.” beräknas starta 1 januari 2018 och pågå i tre år. Studien är en del i ett longitudinellt projekt där den framtida planen är att fortsätta följa de unga vuxna i deras vuxenliv och eget familjeskapande.
– Kunskapen inom detta är begränsad, studien kan därför ge oss viktig kunskap om hur vi bättre kan ge stöd i livet efter, men också under, samhällsvården. Förhoppningsvis kommer vi att kunna få en mer nyanserad förståelse av institutionsvårdens betydelse för familjerelationer samt hur de unga själva, men också hur deras familjemedlemmar ser på familj, säger Sofia Enell.
– Projektet är oerhört lyckat. De märkta fiskarna kommer att bidra med information om vandringsmönster och genetik som är fundamental för den framtida förvaltningen av blåfenad tonfisk, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som lett den svenska delen av projektet.
– Bestånden har växt till sig de senaste åren och chanserna att vi ska kunna se tonfisk i skandinaviska vatten framöver är goda.
Märkningsprojektet är det första i sitt slag i Skandinavien. Om ett år kommer de avancerade sändarna att släppa från fiskarna och leverera ovärderlig information om på vilken plats och vilket djup de märkta fiskarna har varit sedan de blev märkta.
Totalt har 18 tonfiskar märkts med avancerade satellitsändare, som om ett år kommer att släppa och skicka information om hur och var djuren rört sig. Foto: Mikael Ovegård, SLU Aqua
För varje märkt tonfisk har dessutom DNA-prov samlats in. Proverna kommer att visa varifrån våra nordliga tonfiskar kommer: från det bestånd som leker i Medelhavet eller från det bestånd som leker i Mexikanska golfen. Hur fiskarna blandar sig här i Skandinavien på utbredningens gräns vet ingen ännu, men informationen är viktig för den framtida förvaltningen eftersom bestånden i dag förvaltas separat.
Tonfiskar utanför Måseskär
Märkningarna genomfördes i september, i Sverige i huvudsak utanför Måseskär på västkusten. Fisket skedde från specialutrustade sportfiskebåtar med erfarna sportfiskare, som stöttades av en båt som transporterade märkare och forskare mellan de fiskande båtarna. De 14 lyckade märkningarna är ett resultat av nio fiskedagar, 113 båtdagar, 476 persondagar och över 3000 kroktimmar.
Det svenska fisket skedde i samarbete med Sportfiskarna som har bistått med projektkoordinering samt organisering av flottan med frivilliga sportfiskebåtar.
– Det har krävt mycket arbete med att koordinera våra sportfiskebåtar under de nio fiskedagarna, men resultatet är fantastiskt! En kombination av kompetenta sportfiskare och ovanligt fint septemberväder har gjort att vi har kunnat hantera och märka tonfiskarna under bästa möjliga förhållanden för både fisk och märkningspersonal, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Dispens för tonfiskfiske
Projektet har fått dispens för ett skonsamt fiske med sportfiskeutrustning för den annars fredade blåfenade tonfisken.
Märkningsprojektet har skett på danskt och svenskt vatten i regi av DTU Aqua, SLU Aqua och WWF, med stöd av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas). Märkningen har utförts av en internationell märkningsexpert från det spanska forskningsinstitutet Azti-Tecnalia.
– Den lyckade märkningen av blåfenad tonfisk i Västerhavet ger nu en möjlighet att få ökad kunskap om dessa havens giganter som kan bidra till en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden framöver. Mer information om vad som sker i våra hav och varför är nödvändigt för att behålla den biologiska mångfalden och nyttjandet av havets resurser, säger Inger Näslund, havsexpert på Världsnaturfonden WWF.
Blåfenad tonfisk är den största arten i släktet tonfiskar. Den blåfenade tonfisken lever i norra Atlanten. Beroende på var tonfisken leker delas bestånden i en ostlig del (Medelhavet och Östra Atlanten) och en västlig del (Mexikanska golfen och Västra Atlanten). Tonfisken är på ständig vandring och under sensommartid syns den sällsynt vid svenska västkusten, dit den följer stimmen av sill och makrill i jakt på föda.
Att tonfisken åter blivit synlig i svenska vatten efter flera årtiondens frånvaro beror troligen på en mer hållbar förvaltning med minskat fisketryck i Medelhavet i kombination med bytesfiskens vandringar. Tonfisken var vanlig längs svenska västkusten under tidig höst på 1930- 50-talet, och då bedrevs också ett kommersiellt fiske efter arten. Sportfiske förekom fram till 1964, då den sista blåfenade tonfisken spöfångades i Öresund.
Tonfisken är enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN 2010 starkt hotad, och den är helt fredad i svenska vatten. Sedan 2007 har en återuppbyggnadsplan inrättats med ett hårt styrt fiske och kontrollåtgärder. Beståndet av blåfenad tonfisk har utvecklats starkt de senaste åren och enligt den senaste beståndsuppskattningen bedrivs idag ett uthålligt fiske.
Det fiske som bedrivits inom märkningsprojektet är ett begränsat fiske i forskningssyfte som skett på dispens. Allt annat fiske efter arten i svenskt vatten är förbjudet (oavsett om tonfisken tas ombord eller sätts tillbaka).
Studien är gjord av en internationell forskargrupp ledd av forskare vid Uppsala universitet och Broad Institute i USA. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Mer än 80 miljoner människor i världen lider av tvångssyndrom, också kallat OCD, obsessive compulsive disorder. Syndromet innebär att en person upprepar vissa normala beteenden ofta och så mycket att det leder till problem i vardagen. När samma typ av sjukdom drabbar hundar, kan det visa sig genom att hunden till exempel slickar sig utan uppehåll eller jagar runt, runt i cirklar efter sin svans.
Gener som ger tvångssyndrom hos hundar
Tidigare genetiska studier på hund har identifierat mutationer som leder till skillnader i synapsens bindning och funktion genom mutationer till exempel i generna neural cadherin (CDH2) och catenin alpha 2 (CTNNA2).
I den nuvarande studien har drygt 600 gener, samt de signaler som reglerar deras uttryck, sekvenserats och jämförts i cirka 560 friska kontrollpersoner och cirka 590 patienter med OCD. Generna valdes ut med utgångspunkt från tidigare forskning om tvångssyndrom hos hund, mus och människa eller för att de är inblandade i andra psykiska sjukdomar. Det visade sig att de gener som kan kopplas till OCD hos hundar också har en större mängd mutationer i människor med OCD.
Forskargruppen har identifierat fyra gener som inte tidigare kopplats till OCD men som kan valideras i dubbelt så många patienter.
Två gener, NRXN1 och HTR2A, har förändringar i proteinet hos människor med tvångssyndrom, medan två andra gener, CTTNBP2 och REEP3, har mutationer som påverkar hur mycket protein som bildas. Studiens resultat antyder att förändringar skett i synapserna i striatum, där bland annat planering av rörelser sker, hos människor med tvångssyndrom precis som hos hundar.
Påverkar plasticiteten hos synapserna
– Våra resultat pekar ut fyra gener som ofta har mutationer i patienter med OCD. Dessa gener har betydelse för plasticiteten hos synapserna till exempel i striatum. Sannolikt är serotoninsynapserna överaktiva i OCD, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet och forskare vid Broad Institute of MIT and Harvard, som lett studien tillsammans med Elinor Karlsson vid Broad Institute.
Inom biologin har man länge ifrågasatt om de förändringar som sker i arvsmassan och ger upphov till sjukdomar beror mest på mutationer inom proteinbildande sekvenser eller om så kallade reglerande mutationer har större betydelse.
Påverkar proteinproduktionen oftare
Reglerande mutationer avgör hur mycket eller lite av ett protein som bildas i specifika vävnader. Eftersom denna studie tittade på 600 gener och deras reglersekvenser samtidigt kunde man svara på denna fråga med större säkerhet. Resultaten visar att mutationer som förändrar själv proteinet är ovanliga och sitter i specifika gener, medan mutationer som påverkar var, när och hur mycket av proteinet som bildas är betydligt vanligare.
– Om själva proteinet förändrades skulle dess funktion i många vävnader förändras. Istället kan en specifik genreglerande förändring ske som tillåter exempelvis vissa synapser att vara mer aktiva eller att starkare binda ihop speciella pre- och postsynaptiska hjärnceller. Vi hittade två gener, CTTNBP2 och REEP3 som modulerar postsynaptisk funktion respektive transport av neuronala signalämnen, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Intressant nog hittade forskarna även två gener med gott om mutationer i den proteinkodande delen. Dessa proteiner, NRXN1 och HTR2A, sitter båda i själva synapsen. Man kan spekulera att synapserna blir mer eller mindre stabila med små förändringar i dessa proteiner och att de i någon mån gör att beteendet blir ”upphakat”. HTR2A är dessutom ett möjligt mål för serotoninåterupptagshämmare.
Studien visar på hur kunskap om sjukdomar hos hund kan styra forskningen rätt även vad gäller människans sjukdomar. Den visar också hur viktigt det är att sekvensera både generna och deras reglersignaler för att bättre förstå sjukdomsmekanismer.
Kontakt: Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid SciLifeLab, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala Universitet, kersli@broadinstitute.org, telefon: +1 617 223 7476 eller 070-32 42 336
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
