Kan patienter med behov av primärvård uppleva tillit till vården om ambulanssjuksköterskan hänvisar till vårdcentral? Och är det patientsäkert? Gabriella Norberg Boysen, som nyligen har disputerat i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, forskar om detta.
Gabriella Norberg Boysen är själv ambulanssjuksköterska och har varit mån om att fortsätta detta arbete på deltid under hela sin doktorandtid. Hon är den första som disputerar i vårdvetenskap i Högskolan i Borås egen regi. Det viktigaste resultatet i hennes forskning beskriver hon så här:
– Det är framför allt livsvärldsrösten* som främjar tillit till de fyra vårdgivare som bildar den prehospitala vårdkedjan, alltså att till exempel ambulanspersonalen bjuder in till dialog som utgår från patientens upplevelser med frågor som ”hur är det för dig?” eller ”hur påverkar detta dig i ditt liv?”. Det är viktigt att en medicinsk bedömning görs utifrån en helhet och inte enbart utifrån det symtom patienten har. Den prehospitala vårdkedjan i det här projektet innebär att patienter ringer larmcentralen, 112, och får ambulanssjukvård. Därefter kan ambulanssjuksköterskan hänvisa till primärvård, alltså vårdcentraler, eller akutmottagning.
Ambulanspersonal avgör vårdbehov
Bakgrunden till hennes forskning är att en ny vårdmodell tillämpas i delar av Västra Götalandsregionen, där patienter numera körs antingen till primärvården eller till en akutmottagning på sjukhus. Tidigare kördes alla patienter till sjukhus, men nu ska ambulanspersonalen avgöra vilka som har ett vårdbehov som bäst kan tillgodoses på en vårdcentral. Avhandlingen baseras på fyra delstudier.
– Först tog jag reda på hur många patienter som kunde vårdas på vårdcentralen, och om det fanns några typiska karaktäristika för att kunna identifiera dem och deras vårdbehov, säger hon. Detta undersökte jag genom en retrospektiv journalgranskning med omkring 3 000 journaler.
Det visade sig att 16 procent av ambulanspatienterna skulle ha kunnat få sin vård inom primärvården, men att de inte alls är någon homogen grupp: de hade nästan alla tänkbara symtom och de återfanns bland alla larmkategorier, det vill säga allvarlighetsgraden på utlarmningen från larmcentralen.
Skapade nytt mätinstrument
Nästa steg var att mäta hur stor tillit patienterna kände till den prehospitala vårdkedjan.
– För att göra det måste jag först skapa ett mätinstrument, en enkät, för det fanns inget sådant för den här typen av undersökning i just det här sammanhanget, säger Gabriella Norberg Boysen. Där definierade jag ett hundratal påståenden. Dessa minskades sedan i antal genom ett urval och testades på patienter, för att därefter analyseras.
Därefter undersökte hon med hjälp av mätinstrumentet hur stor tillit till vården patienterna kände, och om det var skillnad i tillit mellan dem som kördes till vårdcentral och dem som kördes till sjukhus. De patienter som kunde vara aktuella för primärvård lottades slumpmässigt till antingen primärvård eller sjukhusvård.
Det fanns inte några signifikanta skillnader avseende tillit, oavsett var patienten erhöll sin vård, på vårdcentral eller på akutmottagning.
– Jag tittade också på patientsäkerheten och kom då fram till att 11–19 procent av patienterna utsattes för någon typ av ogynnsam händelse i samband med den nya vårdmodellen, säger hon. Det kunde till exempel vara sekundärtransporter*, eller potentiellt allvarliga sjukdomstillstånd, som hjärtinfarkt, kotfraktur eller njursvikt. Detta innebär att några patienter som bedömdes ha primärvårdsbehov sannolikt hade fått en felaktig bedömning. Detta bekräftar att patienterna är svåra att bedöma.
Bemötandet har betydelse
I den fjärde studien följde hon upp med intervjuer av några patienter som lottats till primärvård i föregående studie.
– Där visade det sig att personalens bemötande har den allra största betydelsen för hur stor tillit de känner, kärnan i relationen beskrivs som delad kommunikation. Att personalen bryr sig om att lyssna och patienten får berätta sin historia ökar möjligheten för patienttillit, och att man får vara med och ta beslutet att åka till vårdcentralen.
Gabriella Norberg Boysen kommer nu att fortsätta forska och undervisa vid Högskolan i Borås, men också att fortsätta arbeta deltid som ambulanssjuksköterska.
– Forskning om prehospital vård är ett relativt nytt område där det behövs massor av ny forskning, säger hon. Jag har till exempel saknat ett beslutsstöd för ambulanspersonalen som grundar sig på evidens. Det finns beslutsstöd, men inget evidensbaserat. Vi behöver också lyfta livsvärldsrösten i akutsjukvården genom ytterligare forskning, vilket är speciellt betydelsefullt i akutmedicinska vårdmiljöer.
Ordförklaring:
*Livsvärldsrösten – den enskilda individens egna kunskaper och erfarenheter
*Sekundärtransport – när patienten flyttas en andra gång med ambulanstransport
Bakterier som inte längre går att behandla med antibiotika är ett snabbt växande globalt problem. Antibiotikaresistens i sjukdomsframkallande bakterier utvecklas inte bara genom mutationer utan också genom att de tar upp gener från andra, ofarliga bakterier.
Genom att analysera mycket stora mängder DNA lyckades forskarteamet från Göteborg beskriva 76 nya typer av resistensgener. Flera av dessa ger bakterierna förmågan att bryta ner karbapenemer, den allra kraftfullaste typen av antibiotika som idag ofta används för att behandla multiresistenta bakterier där inga andra antibiotika biter. Upptäckten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Microbiome.
Bild: Chalmers
– Vår studie visar att det finns väldigt många okända resistensgener. Kunskap om dessa gener gör det möjligt att tidigt hitta och förhoppningsvis hantera nya former av multiresistenta bakterier, säger Erik Kristiansson, professor i biostatistik och ledare för forskargruppen på Chalmers.
– Ju mer vi vet om hur bakterierna kan försvara sig mot antibiotika, desto större förutsättningar har vi att utveckla läkemedel som också står emot deras försvar, förklarar medförfattare Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet.
Förutspår resistens Resultaten i studien kommer från analys av DNA-sekvenser från bakterier insamlade från människor och olika miljöer runt om i världen.
– Resistensgener är ofta mycket ovanliga så stora mängder sekvensdata måste undersökas innan en ny gen kan påträffas, fortsätter Erik Kristiansson.
Det är dessutom svårt att veta vad som är en resistensgen om den inte tidigare är beskriven. Forskargruppen löste detta genom att utveckla nya beräkningsmetoder som letar efter speciella mönster i DNA kopplade till antibiotikaresistens. Genom att sedan testa de nya generna på labbet kunde forskarna visa att deras prediktioner var riktiga.
– För att hitta sådana mönster i DNA så använder vi metoder som är utvecklade för att hantera mycket stora datamängder, säger Fanny Berglund, doktorand i forskargruppen.
Nästa steg i forskningen är att söka efter gener som ger upphov till resistens mot ytterligare former av antibiotika.
– Våra resultat är bara toppen av ett isberg. Det finns en stor mängd resistensgener som vi idag inte har någon kännedom om och som kan komma att utgöra stora problem i framtiden, säger Erik Kristiansson.
Utsläppen av växthusgaser ökar samtidigt som vi inte vet var de kommer ifrån och hur de tas upp i havet. Havsbottnar har visat sig vara viktiga bidragsgivare för de två kraftigt verkande växthusgaserna metan och kväveoxid. Växthusgaserna frigörs först till vattnet och transporteras vidare till atmosfären, där de orsakar klimatförändringar.
En studie gjord av forskare från Stockholms universitet och Cardiff University visar att musslor och maskar ökar frisättningen av metangas upp till åtta gånger mer jämfört med havsbottnar fria från djur.
– Det låter kanske lite kul, men små djur på havsbottnen kan fungera som kor i ett stall. Båda släpper ut mycket metan på grund av bakterierna de har i tarmen, säger doktor Stefano Bonaglia, försteförfattare till studien och forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Forskare från Stockholms universitet tar sedimentprov från havsbotten utanför Askö i Sörmland. Foto: Alessandra Vicenzi
– Våra uppskattningar visar att 10 procent av de totala metanutsläppen från Östersjön kan komma från musslor. Detta motsvarar metanproduktion från cirka 20 000 mjölkkor eller 7 procent av de svenska mjölkkorna. De här små men väldigt många djuren kan spela en viktig, men hittills försummad, roll för att reglera utsläppen av växthusgaser i havet.
En del av dessa marina organismer är också en viktig livsmedelskälla för människor eftersom det finns omfattande skaldjursodling i Sverige.
– Vår studie visar att musslor väsentligt bidrar till att öka utsläppen av metangas från sediment på havsbotten. Även om vårt fokus varit på en musselart i Östersjön som inte odlas kommersiellt är resultaten ändå relevanta för debatten om hur storskalig havsbaserad musselodling påverkar ekosystemen och klimatet, säger Stefano Bonaglia.
Kontakt: Stefano Bonaglia, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, epost: stefano.bonaglia@su.se, tel 073-741 24 97
Runtom i världen pågår forskning som försöker härma naturens förmåga att organisera sina minsta beståndsdelar. Det handlar om förmågan att få atomer och molekyler att på egen hand binda till varandra och bygga upp större strukturer, på samma sätt som ju sker naturligt i exempelvis levande celler. Den så kallade lås-och-nyckel-funktionen är en av utmaningarna som forskarna då måste kunna bemästra.
Vanlig i cellerna I en ny studie från Lunds universitet har några kemiforskare nu tittat närmare på denna lås-och-nyckelfunktion, en funktion som är naturligt förekommande i cellerna hos alla varelser. Exempelvis pågår i våra celler ständigt en lång rad kemiska reaktioner där lås-och-nyckelfunktionen utnyttjas av olika enzymer. Dessa enzymer är särskilda proteiner som har till uppgift att snabba på kemiska processer i cellerna. Enzymerna kan med stor exakthet koppla ihop sig med olika ämnen genom att ha ett utseende som passar just det ämnets receptor, på samma sätt som en viss nyckel passar i ett specifikt lås.
Olika stadier hos de värmestyrda partiklarna. Bild: Lunds universitet
I den aktuella studien har forskarna försökt efterlikna denna lås-och-nyckel-funktion genom att designa små partiklar som kan uppvisa motsvarande beteende som i naturen. Genom undersökningar både på mikroskopnivå och med datorberäkningar har forskarna lyckats få partiklarna att på egen hand koppla ihop sig med andra partiklar, tack vare att dessa har en passande form.
Nya material Målet med forskningen är den självbyggande aspekten, det vill säga att lyckas få partiklarna att självorganisera sina byggstenar för att skapa komplexa strukturer. På längre sikt hoppas forskarna att resultaten inom området kan bidra till nya material.
– Ja, förhoppningsvis kan denna forskning utnyttjas för att skapa nya smarta och bioinspirerade material med förbättrade eller helt nya egenskaper, säger Jérôme Crassous, kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Byggprocessen hos de konstgjorda partiklarna går dessutom att styra med hjälp av värme eftersom partiklarna är temperaturberoende och kan ändra storlek beroende på värmen. Detta ger forskarna stora möjligheter att i detalj påverka processerna. Nästa steg i forskningen blir att jobba vidare med partiklarnas mjukhet. Den egenskapen är särskilt intressant i lås-och-nyckelkonceptet eftersom mjukheten inverkar på partiklarnas förmåga att anpassa sin form en smula, så att de kan få maximal effekt när de ska koppla ihop sig med passande partiklar.
Artikel: Den aktuella studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Science Advances.
Fjällen och angränsande boreal skog är ett storslaget landskap, som ofta anses vara en vildmark med liten påverkan av mänsklig aktivitet. Men i själva verket är det ett kulturpräglat landskap, och både historiska och biologiska studier visar tydligt hur människans markanvändning format både det landskap och den biologiska mångfald som möter oss i fjällen och i de fjällnära skogsområdena.
I dag är förutsättningarna för fortsatt traditionell markanvändning förändrade. Och när markanvändningen förändras, så förändras också landskapet. Biologisk mångfald och traditionell ekologisk kunskap som är kopplad till denna markanvändning riskerar därmed att försvinna.
Skogsbruket stör samisk renskötsel
Avhandlingen visar att både fäbodbruket och renskötseln står inför stora utmaningar i dag. Några av dessa utmaningar är gemensamma, medan vissa skiljer sig mellan dessa två typerna av nordlig pastoralism.
Undersökningsområdet är framför allt fjällen och den fjällnära skogen i Sverige, men omfattar även fäbodbruk i vissa delar av Norge. Genom att kombinera historiska och nutida data, och intervjuer med renskötare och fäbodbrukare, har avhandlingen fördjupat förståelsen för de problem som finns i dag.
Studien visar att skogsbruket har stor negativ påverkan på den samiska renskötseln i dag genom att den påverkar all den kvarvarande marken, i en i övrigt hårt trängd situation.
Fler rovdjur i fjällnära områden
Fäbodbrukarnas utmaning handlar dels om det administrativa regelverk som påverkar verksamheten och som lönsamheten är helt avhängig, dels om ökande rovdjurspopulationer som också är en stor utmaning. Historiskt betalade staten ut ersättning för varje dödad björn och varg, vilket ledde till att dessa mer eller mindre försvann från de svenska skogarna. Nu ökar rovdjursantalet i Sverige, vilket oroar fäbodbrukarna.
Ett centralt begrepp i avhandlingen är TEK, traditionell ekologisk kunskap. Den traditionella kunskapen om naturen, som både fäbodbrukare och samiska renskötare besitter och använder sig av, omnämns i konventionen om biologisk mångfald som kunskaper och sedvänjor som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald. Men den traditionella kunskapen om hur de biologiska naturresurserna har använts riskerar att försvinna när förutsättningarna för traditionell markanvändning undergrävs.
Under arbetet med avhandlingen blev det uppenbart att det finns fördelar med att kombinera forskningsmetoder från olika källor, och att lägga till en historisk dimension. För att belysa en komplex fråga krävs att man studerar flera aspekter för att få fram ett rättvisande svar.
Weronika Axelsson Linkowski, institutionen för skogliga resurser/Centrum för biologisk mångfald, försvarar sin avhandling den 13 oktober. Avhandlingen:Managing mountains, past and present conditions for traditional summer farming and Sami reindeer husbandry in northern Scandinavia Tid: Fredagen den 13 oktober 2017, kl 10:00. Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Professor Erik Gómez-Baggethun, Department of International Environment and Development Studies (Noragric), Norges miljö- och biovetenskapliga universitet.
Problemen med koldioxidutsläpp från fossila bränslen och resulterande klimatproblem är väl kända. Användning av förnybara råvaror istället för fossila är ett sätt att motverka klimatförändringarna. Biomassa (biobränsle) är det enda förnybara råmaterialet som innehåller kol, och därmed kan byta ut petroleumprodukter som råvara för framställning av drivmedel och kemikalier.
I sin avhandling visar Katarina Åberg hur raffinaderier, genom smarta kombinationer av befintliga och nya processer, kan förses med grön koldioxidneutral råvara för produktion av drivmedel. Det skulle kunna ske på ett både ekonomiskt och resurseffektivt sätt – så effektivt att trafiken skulle kunna bli en del av lösningen i stället för största problemet.
Syntesgas Hennes avhandling beskriver kombinationer av flera olika processer som tillsammans effektivare kan uppnå syftet grön råvara till raffinaderierna. Slutmålet för alla utvärderade koncept i avhandlingen var framställning av så kallad syntesgas, från vilken ett stort antal gröna bränslen och kemikalier kan produceras.
Ett koncept är ”Bio2Fuels”, som Katarina Åberg föreslagit och utvärderat med syfte att samtidigt nyttja biomassan till vidareförädling och åstadkomma en negativ koldioxidbalans i systemet. Förenklat fångar träden upp koldioxiden i luften och i Bio2Fuels-processen delas biomassan sedan upp i en väterik gas som blir drivmedel (vätet blir vatten ut i avgasröret), medan huvuddelen av kolet används för elproduktion följt av koldioxidavskiljning och deponering. Drivmedelstillverkning och -användning blir på det här sättet en storskalig industriell pump för uppfångning av atmosfärisk koldioxid.
– Tar man det till sin spets kan man säga att ju mer vi kör desto renare blir atmosfären, säger Katarina Åberg.
Har testat Katarina Åberg har i sin avhandling föreslagit, och teoretiskt så väl som experimentellt utvärderat processen och även genomfört en första demonstration i pilotskala.
Avhandlingen fokuserar i övrigt på en kombination av olika så kallade termokemiska omvandlingsprocesser och systemoptimering för att öka andelen högvärdiga produkter från ett bioraffinaderisystem. Som följd ökas även utnyttjandegraden av biobränslet. Detta inkluderar omfattande experimentella studier kring hur torrefiering (rostning) kan nyttjas på industriella rest- och sidoströmmar från skogsindustrin för att även detta gröna kol effektivare ska kunna bli drivmedel. Dessutom har två potentiella biproduktströmmar från biokemisk omvandling i ett bioraffinaderi utvärderats som förgasningsbränsle för framställning av syntesgas med goda resultat.
– Det är också viktigt att ta hänsyn till värmeintegration mellan processerna. Till exempel kan ej utnyttjad lågvärdig restvärme användas till torkning av biobränslet och på så sätt öka effektiviteten för hela anläggningen, säger Katarina Åberg.
De sammanlagda resultaten från avhandlingen visar på att användning av termokemiska omvandlingsprocesser i ett bioraffinaderisystem har stor potential för att få en effektiv energiintegration, ökad raffinering av råvaran och samtidigt motverka växthuseffekten.
Katarina Åberg har utfört studien inom forskningsmiljön Bio4Energy med delfinansiering även från TRB Sverige.
Om Bio4Energy:
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
http://www.bio4energy.se/
Kontakt: Katarina Åberg, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik
tel: 072-575 18 94, e-post: katarina.aberg@umu.se
Om disputationen:
Fredagen den 20 oktober försvarar Katarina Åberg, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Biomass conversion through syngas-based biorefineries: Thermochemical process integration opportunities. Svensk titel: Omvandling av biomassa via syngas-baserade bioraffinaderier: Möjligheter för termokemisk processintegration.
Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal N430 i Naturvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Erik Dahlquist, professor i energiteknik, Avdelningen för energi, bygg och miljö, Mälardalens högskola.
Under nazistdemonstrationen i Göteborg den 30 september i år utrustades enskilda poliser med kameror, och det är något som är på gång att införas i stor skala över hela landet. Ett nytt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet ska nu undersöka vilka konsekvenser kamerorna får för polisens arbete.
För att skapa ökad transparens och därigenom större tillit har polismyndigheten i flera fall nu själva börjat filma sitt arbete med hjälp av kroppsburna kameror. Kamerorna är i många fall ovärderliga för att samla in bevis vid upploppsliknande situationer i olika miljöer, exempelvis vid stora demonstrationer och högriskmatcher i fotboll.
Saknas studier – Teknologin med kroppsburna kameror är redan i bruk inom många andra poliskårer men det saknas svenska studier som fokuserar på teknikens inverkan på polisernas arbetssituation. Å ena sidan beskrivs denna teknologianvändning som ett verktyg som kommer att förbättra rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för polisen, å andra sidan uttrycks oro över aspekter kopplade till övervakning och integritet – i vilka sammanhang använder polisen kamerorna och vad händer med filmerna efteråt, säger Marie Eneman, forskare i informatik.
Forskarna i det treåriga projektet Kameraövervakad yrkesutövning och ansvarsutkrävande – en studie om den svenska polisen, som leds av Marie Eneman, kommer särskilt att studera de möjligheter och utmaningar som uppstår i användningen av kroppsburna kameror för den enskilde polisen. De kommer även att titta på hur hanteringen av kamerorna organiseras och de problem som uppstår mellan polisens arbete på gatan och polisledningen med fokus på ansvar, handlingsbarhet och övervakning.
Vem som helst kan fota Samtidigt kommer de att undersöka vilka dilemman som skapas genom allmänhetens användning av kameror för att dokumentera polisens agerande.
– De flesta människor i västvärlden har i dag en smart telefon med kamera nära till hands. Detta kan vara problematiskt i största allmänhet då vem som helst, när som helst, kan bli fotograferad eller filmad mot sin vilja eller utan sin vetskap för att sedan exponeras i exempelvis sociala medier. Men det är särskilt problematiskt för poliser eftersom de som enskilda representanter för en myndighet i samband med sitt yrkesutövande har befogenheter att bruka våld, säger Marie Eneman.
Projektet startar i januari 2018 med fokus på flera polisregioner i landet. Arbetet kommer främst ske genom intervjuer med enskilda poliser, fokusgrupper och dokumentstudier.
Fakta Forskningsrådet Forte har beviljat drygt 3,3 miljoner kronor för det treåriga projektet Kameraövervakad yrkesutövning och ansvarsutkrävande – en studie om den svenska polisen.
Projektledare: Marie Eneman, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
Övriga projektmedlemmar: Bertil Rolandsson, institutionen för sociologi och socialt arbete, Göteborgs universitet, Jan Ljungberg, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet, Dick Stenmark, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
– I framtiden hoppas vi att det här kan bidra till att man får fram farmakologiska verktyg för att hjälpa dem som är beroende, säger Amir Lotfi Moghaddam, disputerad i beroendemedicin vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.
I sin prekliniska avhandling har han genom försök på råttor undersökt faktorer som kan vara avgörande för att exempelvis en feströkare blir vanerökare. Utöver nikotin har han studerat amfetamin. Båda medlen är centralstimulerande, men har olika molekylära mekanismer.
Studierna visar att den del av hjärnan som kan kopplas till målinriktade beteenden, som hantering av cigaretter, rubbas av substanser som nikotin och amfetamin. Förändringarna överförs sedan och etableras i hjärnregioner med betydelse för vanebildning och drogberoende.
Svårt att sluta Det ena triggar alltså det andra, och även om drogens njutningsvärde över tid minskar för individen så fortsätter beteendedelen av hjärnan att jobba på.
– I ett sent stadium av beroende hör du ofta från rökare att de egentligen inte njuter av rökningen. De vet att det är dåligt för dem men de kan inte göra något åt det. Vanan är för stark för att enkelt kunna brytas, konstaterar Amir Lotfi Moghaddam.
De här processerna pågår parallellt i olika sektioner i en del av storhjärnan som heter striatum, hos både människa och råtta. I de aktuella studierna utsattes djuren för dagliga nikotindoser under femton dygn, eller för amfetamin under fem dygn.
Över till tvång Råttorna genomgick sedan ett stort antal beteendetester, molekylärbiologiska mätningar och undersökningar av hjärnaktivitet.
– Det intressanta är att när vi ger djuren nikotin eller amfetamin under en kort tid så kan vi direkt konstatera förändringar i den del av striatum som reglerar målinriktade beteenden, medan förändringar i den sektion som kopplas till vanebildning kommer senare, när drogerna är ute ur systemet, säger Amir Lotfi Moghaddam.
– Det är viktigt att poängtera att fynden är gjorda på råttor, och att det behövs fler studier, men vi tror att de här förändringarna är viktiga när det gäller övergången från rekreationsanvändning till tvångsmässig användning, säger han.
Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade organiska molekyler där vissa uppvisar hormonstörande och cancerframkallande egenskaper. Några polyklorerade bifenyler (PCB) har liknande egenskaper och brukar då kallas för dioxinlika PCB. Sedan 1970-talet har det forskats om dessa föreningar, och de flesta toxikologiska studier har baserats på djur eller djurceller. Dessa studier har sedan legat till grund för det riskbedömningssystem som finns inom EU som avgör gränsvärden i livsmedel. De senaste åren har utvecklingen inom forskningen gått mot att studera mänskliga cellers påverkan av dessa föreningar.
– På grund av de negativa hälsoeffekterna är det viktigt att forskarna alltid ligger i framkant med att förfina riskbedömningen, säger forskaren Malin Larsson.
Mer verksamma i människor För riskbedömning av dessa föreningar i mat, används inom EU relativa riskfaktorer för att beskriva föreningarnas totala risk. Dessa riskfaktorer kan ses som vikter som beskriver hur verksam en dioxin eller en dioxinlik PCB är jämfört med den mest kända och mest giftiga dioxinen, ofta förkortad TCDD. I sin avhandling visar Malin Larsson att en del dioxiner är mer verksamma i mänskliga celler än vad som anges i de riskfaktorer som används i dag medan de dioxinlika PCB är mindre aktiva.
– Om vi tänker oss att andelen dioxinlika PCB skulle minska i lax från Östersjön så visar våra studier att den totala risken fortfarande skulle vara väldigt hög, säger Malin.
För att få insikt i varför dioxiner och dioxinlika föreningar är olika verksamma skapade Malin Larsson modeller baserade på egenskaper som härstammar från föreningarnas kemiska struktur.
– För att komma åt de små skillnaderna i struktur som finns mellan dessa föreningar var jag tvungen att räkna på molekylernas elektroniska egenskaper, säger Malin Larsson.
Små förändringar spelar stor roll För dioxiner och dioxinlika föreningar kan en så liten förändring som att flytta en kloratom från en position till en annan på samma kolring spela stor roll för föreningarnas hälsoeffekter. Just kloratomerna och de intilliggande kolatomerna har varit i fokus i avhandlingen för att beskriva skillnader i biologisk aktivitet mellan dessa föreningar.
I avhandling undersöker Malin Larsson även huruvida det finns kemikalier bland de mest producerade i Europa som kan tänkas likna dioxiner och även binda till samma protein (Ah-receptorn). I sin virtuella screening av 6 445 industrikemikalier identifierade hon 41 föreningar som potentiellt kan verka som dioxiner och dioxinlika PCBs. Dessa 41 föreningar har olika användningsområden i samhället och inkluderar bland annat bekämpningsmedel, läkemedel, pigment och plastadditiv (UV-filter).
– En del av dessa kemikalier har tidigare visat sig kunna aktivera eller hämma proteinets verkan, men de allra flesta är ännu oskrivna kort som bör undersökas vidare, säger Malin Larsson.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB.E3.01 (Lilla Hörsalen), KBC-huset.Fakultetsopponent är Dr Scott Boyer, Swedish Toxicology Sciences Research Center (Swetox), Södertälje.
– En googling på psykopati ger över en miljon träffar och ger intrycket att folk blir lurade av psykopater till höger och vänster, säger Karolina Sörman som forskar om psykopati på Karolinska institutet.
I medier och populärkultur har det blivit relativt vanligt att slänga sig med begreppet. En av anledningarna är att många tycker att psykopati är spännande, och något som man med skräckblandad förtjusning vill veta mer om, tror Karolina Sörman.
I boken Omgiven av psykopater, som kom ut tidigare i år, påstår författaren Thomas Eriksson att vi alla förmodligen har en psykopat i vår omgivning, och att 3–4 procent av befolkningen är psykopater. Enligt Karolina Sörman finns det inga vetenskapliga belägg för den statistiken.
– Det finns få välgjorda studier som visar hur många i en vuxen befolkning som är psykopater, säger hon.
Psykopatiska drag
I Sverige saknas det till och med forskning på hur många som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Dock finns det brittiska studier som säger att det rör sig om mindre än 1 procent av den manliga befolkningen.
Men faktumet att de karaktärsdrag som utmärker en psykopat – som brist på empati, känslokyla, manipulativt beteende, oräddhet, lögnaktighet – finns mer eller mindre utspridda i befolkningen, gör det förståeligt att det pratas mycket om psykopatiska drag, menar Karolina Sörman.
– Den som klassas som psykopat ska dock inneha många av dessa egenskaper.
Forskningsfokuset vad gäller psykopati låg länge på kriminella grupper. De senaste årtiondena har intresset istället förflyttats till att studera psykopatiska egenskaper och förstå hur dessa samverkar och formar ett psykopatiskt beteende.
Psykopatiska drag hos barn
Karolina Sörman och hennes forskningsgrupp studerar just nu i vilken utsträckning man kan hitta psykopatiska karaktärsdrag hos barn och ungdomar. Här får föräldrar gå igenom olika psykopatiska egenskaper och uppskatta i vilken grad de anser att deras barn innehar dessa.
– I en studie har vi preliminära resultat som indikerar att den absoluta majoriteten barn i en icke-klinisk samhällsgrupp, har en väldigt låg grad psykopatiska drag men att det i varje årskull finns en liten grupp barn, lite under en procent, med egenskaper som känslokyla, brist på ånger eller impulsivitet
Karolina Sörman understryker dock att bara för att barn har vissa egenskaper behöver det inte alls betyda att de sedan utvecklar psykopati som vuxna.
– Det här är något otroligt komplext. Hur man utvecklar empati och en förmåga att bry sig om andra människor är något som grundläggs i väldigt tidig ålder, men hjärnan fortsätter sedan att utvecklas fram till 25 års ålder, säger Karolina Sörman.
Möjligt att behandla
Psykopati är varken en sjukdom eller en psykiatrisk diagnos, utan ett avvikande och antisocialt beteende. Psykopater hittas framför allt inom kriminalvården och rättspsykiatrin. Att prata om att bota en psykopat är därför felaktigt, man använder istället termen behandla, något som länge ansågs vara omöjligt.
På 1990-talet genomfördes en studie i USA på en grupp kriminella psykopater som snarare blev bättre på att manipulera sin omgivning och begick fler brott efter behandling. Karolina Sörman menar att denna föreställning inte längre finns kvar utan att forskningen idag snarare pekar mot just behandling.
Behövs mer forskning
– Jag var på en konferens 2011 med forskare inom psykopati från hela världen och där pratades det mycket om att vi måste börja forska mer på behandling. Psykopater som återfaller i brottslighet hela tiden kostar samhället massvis med pengar. En viktig fråga att ställa sig, menar Karolina Sörman är vad behandlingen har för möjligheter och syften.
– Inom kriminalvården som är den plats där man främst träffar på psykopater har behandling framför allt syftat till att skydda samhället och detta genom att hålla de psykopatiska dragen i schack för att hindra dessa personer att falla tillbaka i kriminella beteenden.
Henrik Andershed, professor i kriminologi och psykologi på Örebro universitet pratar om samma sak.
– Behandlingen har varit mer inriktad på att behandla beteenden än personlighetsdragen i sig, exempelvis arbeta med riskfaktorer som alkoholkonsumtion, eller lära sig hantera sin impulsivitet och därmed bli kapabel att kontrollera sina handlingar och låta bli att gå ut och begå brott.
Brist på empati
Med dagens ökade förståelse för hjärnan och dess neurologiska mekanismer kommer också kunskap om exempelvis varför en person har brist på empati.
– Denna kunskap kan i sin tur vara en möjlighet till behandling. Kan man få en person att känna att den har någon nytta av att vara mer empatisk då kan också avvikande beteenden lindras, säger Karolina Sörman.
Ett exempel på detta är en holländsk studie som gjordes för några år sedan där 21 individer med diagnosen psykopati fick titta på filmer där personer utsattes för både smärtsamma och kärleksfulla situationer.
Precis som förväntat var empati-aktiviteten hos försökspersonerna lägre i hjärnan än hos andra, när de tittade på filmerna. Men när de fick titta på klippen igen och denna gång blev tillsagda att känna empati visade det sig att hjärnaktiviteten blev som hos en normal grupp. Slutsatsen av forskningen var att psykopater kan känna empati om de måste, att de har en typ av “empati-knapp” som de kan slå av och på.
– Ja, det börjar komma indikationer på att det kanske går att jobba med empatisk förmåga, även om man är försiktigt optimistisk, säger Henrik Andershed vars forskargrupp undersöker hur och varför psykopatiska drag utvecklas från barn till vuxen.
– En av anledningarna till att vi studerar barndomen är att det kan vara möjligt att påverka barns empatiska förmåga i större utsträckning. Det finns mer hopp här. Men först måste vi förstå hur personlighetsdragen hänger ihop och hur arv och miljö påverkar.
Vem blir psykopat?
Henrik Andershed understryker att forskning på barn inte handlar om att hitta barnpsykopater då psykopati är en vuxendiagnos. Det man försöker förstå är vilka faktorer som ökar samt minskar riskerna för att utveckla psykopati.
– Redan i treårsåldern kan man se individuella skillnader, säger Andershed, vars studie årligen följer en grupp individer på två tusen barn och mäter drag som anses vara kärnan i den psykopatiska personlighetsstörningen.
Orädda och trotsiga barn
Forskningsgruppen studerar även vilka som är de viktigaste risk- och skyddsfaktorerna. Exempel på riskfaktorer hos barn är tidig oräddhet, så kallad fearlessness, att man har ett svårhanterligt temperament eller tidig trotsighet. Det i kombination med en otrygg hemmiljö, exempelvis att föräldrarna har psykiska problem eller missbrukar, ökar risken för att utveckla psykopati.
Risk- och skyddsfaktorer är både biologiska, miljömässiga och sociala. Vad som gör det komplext att förutspå vem som kommer att utveckla psykopati eller inte, är att utvecklingsvägarna ser väldigt olika ut.
– För vissa individer kommer vissa faktorer orsaka att de utvecklar psykopati och för vissa andra faktorer. Det är samma sak som med fysiska sjukdomar.
Vad beror psykopati på?
Inom evolutionsteorin menar man att det finns ett syfte att inom en grupp ha individer som exempelvis är helt orädda. Studier har visat att psykopati till stor del är ärftligt.
– Det finns en del forskning som utgår från tvillingpar där man kan bryta isär vad som handlar om den delade miljön, och vad som inte gör det. Här finns exempelvis studier som pekar på att egenskapen känslokyla är 60 procent ärftlig. Men det finns givetvis miljöfaktorer som har stor betydelse. Just därför är det också viktigt att lägga forskningsresurser på att förstå vad vi kan påverka, säger Karolina Sörman.
Text: Emma Larsson på uppdrag av forskning.se
Efter elbilen kommer elvägen, hävdar somliga. Ett antal elvägstekniker är på gång och Sverige är ett av de länder i världen som kommit längst med att utveckla tekniken. Den gemensamma tanken är att el- eller hybridfordon kopplar upp sig mot elnätet medan man kör. Vinsten är att man sparar på batterierna som också kan göras mindre, till gagn för både kostnaden och miljön.
Hur elförsörjningen ska gå till, finns det olika förslag på.
– Fördelarna med den lösning vi utvecklat är att skenorna kan läggas direkt på asfalten och att den fungerar både när man kör och står till, säger Mats Alaküla, professor i industriell elektroteknik och automation vid LTH.
Skarpt läge nästa år Elvägen, som byggts i Örtofta nära Lund, är en 120 meter lång teststräcka.
– Den teknik vi tar fram är först i världen med att fungera lika bra på landsväg som i staden. Samma teknik används för stadskörning och på landsväg, stillastående och i rörelse, säger Mats Alaküla som poängterar att elsäkerheten är mycket hög. Laddskenorna aktiveras en meter i taget och bara när ett fordon passerar eller stannar till.
Foto: elonroad
Vägen är ett demonstrationsprojekt som finansierats av Energimyndigheten och som nu alltså är klart. Senare i höst blir det formell och högtidlig invigning av testvägen.
Redan nästa år planeras dock elvägen att användas i skarpt läge. Då kommer stadsbussarna i Mariestad att laddas med den nya tekniken.
Laddar utan sladdar på parkeringen
– I första skedet kommer vi att lägga vi skenor vid busshållplatserna, därefter siktar vi att elektrifiera också vissa körsträckorna i staden, berättar Dan Zethraeus som är projektledare för satsningen och som bildat bolaget Elonroad för att ta tekniken ut till marknaden. Han hoppas att även personbilar så småningom kommer att se nyttan av att slippa koppla in en sladd när de parkerar.
För att elvägar överlag ska fungera på allmän väg och slå igenom, måste fordonstillverkarna vara beredda att göra vissa justeringar. Det krävs bland annat att en ”avtagare” monteras under bilen och att bilens ombordladdare konfigureras så att den kan ta emot spänning från vägen.
– De flesta av dessa förändringar är desamma oavsett vilken elvägsteknik som används men där finns givetvis skillnader. På lång sikt måste man räkna med en standard för elvägsladdning, säger Dan Zethraeus som berättar att man haft besök av flera fordonstillverkare i Sverige.
Teststräcka
Teststräckan har byggts på intill ett kraftvärmeverk som drivs av energibolaget Kraftringen som också är samfinansiär i projektet.
Detta utmärker elvägstekniken utanför Lund:
Den fungerar inte bara för lastbilar utan också för mindre fordon, då ledskenorna bara aktiveras en meter i taget. Avtagaren är 1,5 cm hög och ryms under en personbil. Fordonet laddas både i fart och stillastående, också när motorn är avstängd. Det gör att den också lämpar sig för exempelvis busshållplatser och parkeringsfickor. Den är enkel att installera med måttliga krav på anslutning till elnätet då den kan byggas i 100-tals meter långa sektioner med en enda inmatning av elström.
Tekniken finns i två versioner:
En som läggs helt ovanpå asfalten och bygger som mest 45 mm. Denna lämpar sig speciellt för städer där det är mycket svårt att göra stora installationer i väg.
En version som är nedsänkt och endast bygger mindre än 10 mm ovanpå vägbanan. Den lämpar sig för högfartssträckor. Den kräver visserligen ett ingrepp i vägbanan, men behöver bara en inmatning från sidan av vägbanan varje 0.5-1 km, vilket är betydligt glesare än någon annan elvägsteknik.
Kontakt: Mats Alaküla, Professor Industriell elektroteknik och automation, LTH, Lunds universitet, +46 46 222 92 84 , +46 73 902 21 45, mats.alakula@iea.lth.se Dan Zethraeus 0705697037 dan@elonroad.com
– Utvecklingen motverkar de värden där alla ska ges en god och likvärdig utbildning i fritidshemmet oavsett bakgrund och uppväxtvillkor. Fritidshemmen i min studie riskerar att upprätthålla och reproducera strukturella skillnader i barnens liv, säger Catarina Andishmand.
Hon har under tre terminer följt fritidshemsverksamheten på fem fritidshem i tre socioekonomiskt skilda område, med sammanlagt 250 barn och 24 pedagoger.
Catarina Andishmand konstaterar stora skillnader mellan fritidshemmen trots de formulerade likvärdighetsideal som finns, bland annat i skollagen.
Segregeringen får konsekvenser
Boendesegregation får konsekvenser för fritidshemmets verksamhet såtillvida att barngrupperna i fritidshemmen blir alltmer homogena vad gäller barnens sociala bakgrund.
– Det är problematiskt. Fritidshemmet blir inte en mötesplats där barnen kan fördjupa förståelsen för olika sätt att tänka och vara, säger Catarina Andishmand.
Men även de stora barngrupperna inverkar negativt, dels på relationerna mellan personal och barn, dels på personalens möjligheter att erbjuda en god pedagogisk verksamhet.
Den stora expansionen av fritidshem under de senaste decennierna har ökat tillgängligheten och på så sätt ökat likvärdigheten ur ett socialt jämlikhetsperspektiv. Mer än 80 procent av alla barn i åldern sex till nio år deltar idag i fritidshemsverksamhet efter skoldagens slut.
– I takt med fritidshemmens expansion har de inte i samma takt fått resurser för att bibehålla och utveckla fritidshemmen och pedagogikens särart. För att fritidshemmet ska kunna verka för en likvärdig utbildning och kompensera för barns olika livsvillkor krävs att barngruppernas storlek minskas och att resurser till fritidshemmen fördelas utifrån behov, säger Catarina Andishmand.
Fritids-pedagogiken underordnad skolans
Personalen i de studerade fritidshemmen strävar efter att uppfylla ett uppdrag de inte riktigt får förutsättningar att utföra, menar hon.
Trots knappa resurser försöker personalen upprätthålla en verksamhet som ska vara rolig och meningsfull för barnen. Analysen av de organisatoriska villkoren visar dock hur fritidshemmets pedagogiska verksamhet i samtliga fall blir underordnad grundskolans verksamhet.
Under sin doktorandtid i Wageningen studerade forskaren Karen Kloth bladlössens sugbeteende på olika varianter av modellväxten Arabidopsis thaliana, insamlade från 350 olika platser på norra halvklotet.
För detta ändamål utvecklade nederländska forskare en videoplattform. Med videokamera följdes bladlössens rörelser och man mätte hur ofta lössen stack in sugsnabeln för att dricka av växtens söta cellinnehåll.
Bladlus med sugsnabel i floemkärl. Skiss: Karen Kloth
Protein längs kanterna
På vissa växter gjorde bladlössen endast korta penetreringar och sög nästan inte upp någon ”sockersaft”. Det här beteendet var korrelerat med en specifik gen som kodade för ett okänt protein. På Umeå Plant Science Centre, UPSC, vid Umeå Universitet undersökte forskarna därefter var proteinet befinner sig i växterna. Man överförde en fluorescerande variant av proteinet in i växterna och kunde se att det sitter längs kanterna av de rör som transporterar sockersaft, så kallade floemkärl.
Man kunde också se att om proteinet finns i växterna får bladlössen färre avkommor. Under varma förhållanden producerar växterna mer protein, då påverkas bladlössen mer och växterna bildar fler frön.
Videoplattform med bladlöss. Foto: Karen Kloth
– Vi spekulerar i att problemet för bladlössen kanske är att proteinet täpper igen deras sugsnabel, säger Karen Kloth, i dag postdoktor på institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet.
Försvarsmekanismer mot bladlöss är av intresse för växtförädlingsföretag som försöker få fram växter som inte kräver kemiska bekämpningsmedel för att hålla bladlössen i schack.
Resultaten publiceras i tidskriften the Plant Cell.
Bladlössens sugbeteende: Vuxna vinglösa bladlöss, Myzus persicae, filmade på bladskivor av Arabidopsis thaliana.
Erik Lignell kommer att vara så kallad samverkansdoktorand och studierna kommer att göras inom området matchanalys i ishockey. Samtidigt fortsätter han i Frölunda som analytiker och assisterande coach i Roger Rönnbergs ledarteam.
– Fokus kommer ligga på att analysera olika situationer som uppstår under en hockeymatch. Delar som går att studera är exempelvis hur spelaren åker och skjuter, hastighet liksom passningar. Detta för att öka förståelsen för vad som sker och hur det påverkar spelet. En ishockeymatch ger en enorm mängd information och i det flödet är det viktigt att kunna filtrera och sortera ut den information som är betydelsefull, säger Erik Lignell.
Den nuvarande rollen som videoanalytiker innebär konkret att han analyserar matcher och träningar med hjälp av video och statistik, ett arbete som görs ihop med kollegorna i coachteamet.
Grundat i evidensbaserad kunskap
– Jag tar tillsammans med övriga coacher fram videosekvenser som diskuteras och visas för spelarna, som ett led i att utveckla spelet. Förhoppningsvis kan mina doktorandstudier leda till en ökad kunskap om spelet, för att på så sätt kunna utveckla och optimera ishockeyn, säger Erik Lignell.
Vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap finns sedan tidigare en etablerad forskargrupp inom tränings- och matchanalys av lagidrotter. Det är den forskargruppen som nu utökas och alltså även kommer att inkludera studier inom ishockey.
Professor Claes Annerstedt, prefekt vid institutionen, ser samarbetet som mycket glädjande.
– Frölunda Indians, och i förlängningen hockeyn i allmänhet, får hjälp av universitetet att tillämpa vetenskap i praktiken och att i ökad utsträckning grunda sina träningar och matcher i evidensbaserad kunskap. Göteborgs universitet, å sin sida, får tillgång till en elitidrottsmiljö för studier av undervisning och lärande och där prestationsutveckling utgör fokus, säger han.
Triple-win-situation
– Detaljerade analyser genom såväl systematiserad GPS-kunskap som fysiologisk kunskap bidrar exempelvis till att utveckla träningsplaneringar och till bättre taktiska dispositioner.
Christian Lechtaler, hockeylagets klubbdirektör, tycker så här om samarbetet:
– Vi utvecklar vår personal och uppmuntrar individer som vill gå framåt. Samarbetet med Göteborgs universitet är ur vårt perspektiv positivt såväl för Frölunda som för Erik Lignell. En triple-win-situation.
– Vi ser ett signifikant brott i kurvan 2010 som sammanfaller med när Obamacare infördes. Fram till dess ledde en försämring i den subjektivt upplevd hälsan också till en minskning i den sociala tilliten i det amerikanska samhället men plötsligt hände något, säger Jan Mewes, docent vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet.
Social tillit hänger intimt samman med hur man mår och ser på sin framtid och med känslan att ha kontroll över livet. Från 1970-talet och framåt har den uppmätta sociala tilliten stadigt och dramatiskt minskat i det amerikanska samhället. Social tillit definieras som tron på att man kan lita på de flesta människor, även främlingar.
Tillit brukar liknas vid ett samhälles sammanhållande ”kitt” och främjar andra värden som demokratiskt samarbete, hälsa, deltagande i samhällslivet och tillfredsställelse med livet. Den sociala tilliten är generellt sett mycket låg i USA i jämförelse med flera västeuropeiska länder.
Fler fick tillgång till sjukförsäkring
Medan exempelvis svenskar har allmän sjukförsäkring och i princip fri tillgång till sjukvård, har sjukvård i USA fram till 2010 till stor del handlat om att själv ha råd att bli sjuk eller möjlighet att teckna försäkring. Med införandet 2010 av Affordable Care Act, populärt kallat Obamacare, fick ytterligare 20 miljoner tidigare oförsäkrade amerikaner tillgång till sjukförsäkring.
I en artikel som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Social Science and Medicine visar forskarna Jan Mewes vid Umeå universitet och Giuseppe Nicola Giordano vid Lunds universitet hur Obamacare kan ha inneburit något av ett paradigmskifte, inte bara för amerikanernas tillgång till sjukvård utan även för hur de ser på tillvaron i stort. Försämrad hälsa ledde till en mätbar minskning av den sociala tilliten under perioden 2006-2010, men efter 2010 kan man inte längre finna något sådant samband.
– I ett samhälle som saknar socialt skyddsnät i form av sjukförsäkring kan försämrad hälsa eller redan rädsla för försämrad hälsa underminera människors framtidstro, eftersom allting är beroende av att man hela tiden är frisk nog att arbeta och tjäna pengar till sjukvård och annat nödvändigt. Därför är det logiskt att ett förbättrat skyddsnät också påverkar människors attityder i stort, säger Jan Mewes.
Artikeln i Social Science and Medicine bygger på datamaterial från den regelbundet återkommande US General Social Survey. I två på varandra följande delstudier (2006-2010 och 2010-2014) har samma personer intervjuats tre gånger under en treårsperiod. Underlaget till artikeln baseras på stickprov från perioderna 2006-2010 och 2010-2014 med 1652 respektive 1187 deltagare.
Thaler utvecklade teorin för mental bokföring som förklarar hur människor förenklar finansiella beslut genom att skapa separata konton i sitt medvetande; och baserar varje enskilt beslut på dess effekt inom ett av dessa konton snarare än dess effekt på hela förmögenheten. Han visade också hur så kallad förlustaversion kan förklara varför vi värderar samma föremål betydligt högre när vi äger det än när vi inte gör det, ett fenomen som Thaler döpte till ägandeeffekten. Thaler är en av grundarna av forskningsområdet beteendefinans som studerar hur kognitiva begränsningar hos investerare påverkar finansiella marknader.
Sociala preferenser
På området sociala preferenser har Thalers teoretiska och experimentella forskning om rättvisa varit inflytelserik. Han visade hur konsumenternas känsla för rättvisa kan få företag att avstå från att höja sina priser i tider av ökande efterfrågan, men inte i tider av ökande kostnader. Tillsammans med 2002 års ekonomipristagare Daniel Kahneman och med Jack Knetsch utformade han diktatorspelet, ett experimentellt verktyg som senare använts för att mäta rättviseattityder i hundratals studier världen över.
Bristande självkontroll
Thaler har kastat nytt ljus över den urgamla observationen att det kan vara svårt att hålla sina nyårslöften. Tillsammans med Hersh Shefrin visade han hur man kan analysera självkontrollproblem inom ramen för en så kallad planner-doermodell. En liknande ansats används numera inom modern psykologi och neurovetenskap för att beskriva spänningen mellan långsiktig planering och kortsiktigt handlande.
Berättelsen om Odysseus och sirenerna handlar om spänningen mellan det långsiktiga planerande jaget och det kortsiktiga njutningsinriktade. Illustration: Johan Jarnestad.
Vi faller ofta för kortsiktiga frestelser och överger våra långsiktiga intentioner att spara mer för ålderdomen, eller att leva ett hälsosammare liv. I sin tillämpade forskning visade Thaler hur puffar eller nudges, ett begrepp Thaler själv har myntat – kan hjälpa människor till bättre självkontroll exempelvis i sitt pensionssparande.
Richard Thalers samlade bidrag har byggt en bro mellan ekonomiska och psykologiska analyser av beslutsfattande. Hans empiriska resultat och teoretiska insikter har varit avgörande för att skapa det nya och snabbväxande forskningsfältet beteendeekonomi, som haft ett djupgående inflytande på många områden av ekonomisk forskning och politik.
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne 2017: Richard H. Thaler, född 1945 (72 år) i East Orange, NJ, USA. Fil.dr 1974, University of Rochester, NY, USA. Charles R. Walgreen Distinguished Service Professor of Behavioral Science and Economics vid The University of Chicago Booth School of Business, IL, USA Prissumma: 9 miljoner svenska kronor
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
