Resultaten visar hur mark, om den sköts väl, kan mildra snabba förändringar i klimatet. Sådana åtgärder leder också till högre avkastning från såväl jord- som skogsbruk.
– Det är lätt att förbise vilken enormt värdefull global resurs våra jordar är, säger Gustaf Hugelius från Stockholms universitet, medförfattare till två vetenskapliga artiklar på ämnet.
– De här studierna pekar på utmaningar och kunskapsluckor. Men desto viktigare är att vi ser en potential för att fortsatt säkra den globala tillgången på mat och skogsprodukter samtidigt som klimatuppvärmningen minskas.
Organiskt material i jord, som förmultnande växt- och djurdelar, binder långt mycket mer kol än hela jordens atmosfär och alla växter tillsammans. Forskarna har för första gången kombinerat global och regional data för att skapa kartor över kol i all världens jordar, inklusive torvmarker och permafrost. De hittade oväntat stora mängder potentiellt känsligt kol i den norra tajgan, ett ekosystem som värms upp snabbare än något annat. Dessa kollager är relativt dåligt kartlagda och det saknas kunskap om dem.
Kan öka koldioxidinlagringen i jorden
Men det finns hopp, menar forskarna. De kunde visa att över 70 procent av markens kol finns i jordar som brukas av människor. Genom att förbättra skötseln av den här marken kan man öka koldioxidinlagringen tillräckligt mycket för att kompensera för framtida koldioxidutsläpp från tinande permafrost. Det kan handla om att minska jordbearbetning, ha djur på bete året runt och att lägga på kompost på betesmarker. Att plantera fleråriga grödor, i stället för ettåriga, kan lagra mer kol och minska erosionen genom att rötterna når djupare i marken.
– Jord är inte intressant för de flesta människor, men det är en riskfri lösning på klimatproblem och har stora fördelar. Att främja markhälsan skyddar livsmedelssäkerheten och bygger motståndskraft mot torka och översvämningar, säger Rob Jackson, professor vid Stanford University och en av artikelförfattarna.
Det började med en idé hos personalen på det kommunala återvinningsföretaget NSR, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, i Helsingborg. Hur kan man minska mängden träavfall som går till förbränning och i stället återanvända det?
Tillsammans med den syriske professorn Mahmood Hameed, specialist på träteknik och träindustri och nu anställd som akademisk rådgivare och forskare på NSR, började de arbeta fram ett koncept för spånplattor av träavfall och fossilfria bindemedel.
I augusti 2016 fick idén startsignal att bli ett förprojekt inom det strategiska innovationsprogrammet RE:Source. Och i mars 2017 fick de godkänt att jobba vidare inom ett innovationsprojekt som ska vara klart i juni 2019.
Testar alternativa bindemedel
– Under förprojektet testade vi tre spånplattor tillverkade av flisat träavfall med olika bindemedel. Bindemedlet, syntetiskt lim, är vanligtvis en bidragande orsak till miljöfarliga utsläpp av allergiframkallande ämnen som formaldehyd, berättar Eric Rönnols från NSR, en av de två projektledarna.
Nu arbetar de med 15 olika sorters spånplattor, tillverkade av träavfall med varierande ursprung och med olika bindemedel. Tanniner (som framställs ur träråvaruprodukter) och albuminer (en sorts protein) är exempel på alternativa bindemedel.
Träavfallet från NSR förbehandlas och skickas sedan till universitetet i Göttingen, Tyskland, där arbetet med spånplattorna och testningen görs under ledning av Dr Mahmood Hameed.
Sparar resurser och klimat
Det finns flera miljömässiga vinster med initiativet. Spånplattor består oftast av jungfruligt virke och biprodukter från trävaruindustrin. När man i stället återanvänder träavfall går det åt mindre virke, vilket sparar jordens resurser. Och tack vare att träavfallet återanvänds minst en gång innan det går till förbränning fördröjs även det koldioxidutsläpp som allt trämaterial oundvikligen släpper ut, vilket sparar på klimatet.
– När projektet är slut hoppas vi att vi har fått underlag för patent på något som kan utnyttjas kommersiellt. Jag tror att till exempel leksakstillverkare och företag med miljöprofil skulle visa stort intresse för en försäljningsbar produkt, säger Eric Rönnols.
Projektet ska även undersöka hur man kan förbättra hanteringen av träavfall på byggarbetsplatser. En sortering utifrån kvalitet – rent trä, målat trä eller avfall – underlättar den fortsatta återvinningen.
Mer information:
Projektledare: Eric Rönnols, Senior Advisor NSR, telefon 070-545 7460, eric.ronnols@nsr.se
Framtidens miljövänliga spånplattor
* Projektet Produktion av miljöanpassade spånplattor från träavfall pågår från juni 2017 till juni 2019.
* Projektledare är Dr Mahmood Hameed och Eric Rönnols, NSR.
* Projektpartners är NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB), Lunds universitet, MTA Bygg och Anläggning AB samt Georg-August Universitetet i Göttingen, Tyskland.
* RE:Source är ett av 17 strategiska innovationsprogram och har som vision att Sverige ska bli världsledande på att minimera och nyttiggöra avfall. Det startade sin första treårsetapp 2016 och är planerat att rulla i tolv år.
* RE:Source finansieras av Energimyndigheten, Vinnova och Formas och leds av RISE Research Institutes of Sweden i samarbete med Chalmers Industriteknik, IVL Svenska Miljöinstitutet och Swerea.
Hanna Holst, universitetsadjunkt på institutionen för hälso- och vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet, har i sin avhandling ”Det lärande utrymmet – lärande och vårdande möten mellan patienter, student-par och handledare vid Utvecklande och lärande vårdenheter (ULVE)”, undersökt vilka effekter det får när sjuksköterskestudenter jobbar parvis, istället för en och en, under sin utbildning.
Självständigare – När jag arbetade som sjuksköterska handledde jag själv studenter i par, och blev imponerad av deras förmåga till samarbete och hur det bidrog till en självständighet i vården av patienter, säger Hanna Holst. Frågor om hur det är att lära och handledas i par väcktes och när jag sökte efter evidens insåg jag att det i stort sett saknades kunskap inom området.
Hanna Holst avhandling tar sin utgångspunkt i mötet med patienten. När studenterna lär sig att vårda patienten uppstår ett möte mellan patienten, studenterna och handledaren. Detta möte har visat sig skapa ett lärande utrymme som är stödjande för både inlärning och vårdande. Avhandlingen visar att det skapas en flexibilitet mellan studenterna som på ett gynnsamt och stödjande sätt kan bidra till en fördjupad relation dem emellan och som ger fler perspektiv och dimensioner än traditionella utbildningsmodeller.
Rent praktiskt kan det handla om att den ena studenten fokuserar på att ta prover, medan den andra har som uppgift att vara uppmärksam på hur patienten mår, eller att en student från termin 6 vägleder en student från termin 4 när man tar blodprov på en patient. Oftast finns det även en handledare med som tittar på vad studenterna gör och är uppmärksam på hur patienten upplever situationen.
Lär tillsammans I Hannas avhandling framkommer även att den unika didaktiska modell som sjuksköterskorna på Linnéuniversitetet får, ger dem ett helhetsperspektiv och en ökad självständighet och gör studenterna bättre rustade inför att ta eget ansvar när de sedan börjar arbeta som sjuksköterskor.
– Genom att stödja studenternas lärande i par kan de tillsammans lära sig att ta ansvar för patientens fysiska och psykiska välbefinnande, säger Hanna Holst. Först lär sig studenterna att ta detta ansvar tillsammans, och sedan på egen hand. De kan reflektera och diskutera upplevelsen efteråt, med varandra och med sin handledare. På det sättet växer de in i rollen som sjuksköterskor. Möjligheterna att uppmärksamma patienternas behov av vård ökar när lärandet sker i par. Genom samarbetet är det lättare för studenterna att få ett helhetsperspektiv i den vårdande situationen. Vi kan också se att patienter som vårdas av studenter som handleds i par erfar att de får mer tid och är i centrum för studenternas vårdande.
Det lärande utrymmet visar också betydelsen av att ett patientperspektiv lyfts och tydliggörs i planeringen av studenters lärande på Verksamhetsförlagd utbildning (VFU), vilket kan uppnås bland annat genom ett samarbete mellan lärosäte och klinik.
En studie vid Umeå universitet, som bygger på data från longitudinella befolkningsstudier, har analyserat sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa över livsloppet och hur det relaterar till individuella och strukturella faktorer.
– Vår forskning visar att unga arbetslösa män med så lite som en månads arbetslöshet rapporterade sämre kroppslig hälsa, både i direkt anslutning till arbetslösheten och långt senare upp i medelåldern, säger Anna Brydsten, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.
Arbetslösa grannar – Dessutom visar en studie vi gjort att personer som bor i bostadsområden med hög arbetslöshet rapporterar sämre fysisk hälsa över livsloppet, oberoende av individens egen arbetsmarknadsposition.
Forskningsresultaten är baserade på enkätdata och registerdata från två longitudinella kohortstudier gjorda i norra Sverige – Luleåkohorten och Yngre Luleåkohorten – som följer deltagare från ungdom till medelålder. Grupperna utgörs av alla elever som gick i årskurs nio i Luleå kommun år 1981 respektive år 1989. Den huvudsakliga kontextuella skillnaden mellan grupperna är den nationella arbetslösheten under deras ungdomsår, vilken bland ungdomar var 9 procent för Luleåkohorten jämfört med 25 procent för Yngre Luleåkohorten. Som hälsoutfall tillämpades deltagarnas egna självrapporterade kroppsliga symptom såsom huvud-, muskel- och magvärk, yrsel och hjärtklappning. Professor Anne Hammarström är ansvarig forskningsledare och initierade Luleåkohorten och Yngre Luleåkohorten.
Värre under högkonjunktur
Att vara ung och arbetslös under högkonjunktur var relaterat till sämre fysisk hälsa i medelåldern jämfört med hälsan för arbetslösa ungdomar under lågkonjunktur. Sambanden mellan arbetslöshet i unga år och ohälsa senare i livet kunde inte förklaras av ohälsa före inträdet på arbetsmarknaden, socioekonomiska faktorer i barndomen eller av arbetslöshet senare i livet. Hälsofrämjande faktorer såsom universitets- och högskoleutbildning och minskad individuell skuldbörda är enligt Anna Brydsten två möjliga förklaringar till varför unga arbetslösa män under 1990-talskrisen hade färre långsiktiga hälsokonsekvenser jämfört med arbetslösa ungdomar före den ekonomiska krisen.
– Trots de stora samhälleliga skillnaderna mellan 1980-talet och idag finns det stora likheter. Till exempel kvarstår ungdomsarbetslöshet som ett allvarligt folkhälsoproblem och därmed även risken för att arbetslösa ungdomar får dras med bestående ohälsa genom livet, säger Anna Brydsten.
Bostadssegregationens hälsoeffekter I en av avhandlingens delstudier har forskarna även kunnat visa att personer som bor i bostadsområden med hög arbetslöshet rapporterar sämre kroppslig hälsa på lång sikt och att sambandet är oberoende av individens arbetsmarknadsposition. Delstudien baserades på socioekonomiska registerdata för omkring 1000 personer i varje bostadsområde för var och en av Luleåkohortens deltagare, vid åldrarna 16, 21, 30 och 42.
– Fynden betonar hur sociala och ekonomiska skillnader mellan bostadsområden kan påverka enskilda individers hälsa över livsloppet även i Sverige, där vi har en förhållandevis låg bostadssegregering. Att både egen och andras arbetslöshet kan orsaka inte bara ohälsa idag utan även ohälsa senare i livet är resultat som kan tyckas peka mot relativt dystra framtidsutsikter. Det är därför viktigt att ansvaret för arbetslöshetsrelaterad ohälsa inte läggs på de redan marginaliserade individerna och samhällena, säger Anna Brydsten.
Ansvaret för att minimera arbetslöshetsrelaterad ohälsa bör enligt forskaren istället riktas mot strukturella aspekter på samhällelig nivå:
– Politiska beslut kan antingen bidra till eller minimera dessa ojämlikheter i resurser och livsmöjligheter. På så sätt är ojämlikhet i hälsa, manifesterad genom individers ställning på arbetsmarknaden, socialt producerad men samtidigt också föränderlig genom politiska beslut. För att minska människors lidande och framtida kostnader för socialförsäkring, sjukfrånvaro och arbetslöshetsersättning bör arbetsmarknadspolitiska och folkhälsopolitiska insatser initieras från ung ålder och fortsätta under hela livsloppet, säger Anna Brydsten.
Tydligast bland män Resultat från avhandlingen betonar även behovet av genus- och livsloppsperspektiv i folkhälsoarbetet. Bland annat visade sig ungdomsarbetslöshetens hälsokonsekvenser vara starkt könsrelaterade. Endast bland män fanns säkerställda kortsiktiga och långsiktiga samband mellan ungdomsarbetslöshet och fysiska symptom. En möjlig förklaring kan enligt forskaren vara den genussegregerade arbetsmarknaden i Sverige.
– Anledningen till att vi inte hittade statistiskt signifikanta skillnader i kvinnors kroppsliga hälsa skulle kunna att kvinnor tenderar att befinna sig inom sfärer med generellt sämre arbetsvillkor. Kvinnor rapporterar därför oftare sämre hälsa än män, oavsett om de är i arbete eller inte, säger Anna Brydsten.
Anna Brydsten har en magisterexamen i sociologi och är idag doktorand i folkhälsa vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.
Kontakt: Anna Brydsten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, telefon 070-243 854, e-post: anna.brydsten@umu.se
Om disputationen:
Fredagen den 13 oktober försvarar Anna Brydsten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin sin avhandling med titeln: Arbetslöshet och ojämlikhet i hälsa. En livsloppsstudie i norra Sverige. Engelsk titel: Yesterday once more? Unemployment and health inequality across the life course in northern Sweden. Opponent: Professor Per-Olof Östergren, Lunds universitet. Huvudhandledare: Professor Miguel San Sebastián.
Disputationen äger rum kl.9.00 i Major Groove, Byggnad 6L, Norrlands universitetssjukhus (NUS).
– Vi är i ett initialt skede, vi behöver göra fler studier, men tanken är att kunna undersöka känslighet och rädda extremkänsliga patienter från allvarliga biverkningar, säger Sherin Mathew, disputerad vid institutionen för biomedicin.
Alla cancerpatienter ges ungefär samma doser av strålning och cellgifter, trots den stora variationen i känslighet. Graden av biverkningar varierar från person till person, men det saknas för närvarande sätt att veta vem som ska drabbas hur.
Resultatet blir att vissa upplever obehag medan andra drabbas betydligt hårdare. De allra känsligaste patienterna kan få så svåra biverkningar att de dör av behandlingen.
Anpassade doser
Med hjälp av ett blodprov kan dock de allra känsligaste identifieras redan innan terapin påbörjas, och deras doser därmed anpassas. I arbetet med sin avhandling har Sherin Mathew varit med och utvecklat metoder för att ringa in just den här gruppen av extremt känsliga patienter. Detta har gjorts med hjälp av både lymfocyter från blodprover och så kallade hudfibroblaster, som finns i läderhuden.
Med hjälp av en speciell analysmetod, flödescytometrianalys, spåras delningsförmågan hos patientens blodceller när de utsätts för strålning respektive cellgiftsbehandling i provrör. Resultatet ger svar på hur känslig individen är för de skadliga ämnen som används vid cancerbehandling.
Går att förutsäga
De biverkningar som kan uppstå kommer ibland efter veckor eller månader, men det kan också dröja år efter cancerbehandlingen innan de visar sig. Det gör det mycket svårt att avgöra vilka patienter som egentligen är mest känsliga, även sedan behandlingen inletts, om de inte genomgått de aktuella testerna.
– Huvudidén med vår metod är att mäta patientens känslighet under planeringsprocessen för cancerbehandling och identifiera de extremt känsliga patienterna. Det är bättre om vi har de här kunskaperna om patienterna, som det är nu vet vi inte hur varje patient svarar då strålningen eller cellgifterna ges, konstaterar Sherin Mathew.
Kontakt:
Presskontakt margareta.g.kubista@gu.se +46 (0)31 786 4976, Göteborgs universitet
Forskaren Sherin Mathew är engelskspråkig
Ischemisk stroke är den vanligaste formen av stroke och beror på att blodet till hjärnan inte kan komma fram på grund av en blodpropp. Genom att behandla med intravenös trombolys (IVT), kraftig proppupplösande medicin inom 4,5 timmar efter insjuknandet, kan prognosen förbättras markant och man kanske slipper förlora talet eller sitta i rullstol.
– Inom den kliniska verksamheten har man varit rädd för att ge kraftig proppupplösande medicin till personer med demenssjukdom eftersom man har trott att särskilt alzheimerpatienter lättare får hjärnblödningar. Men vi ville undersöka hur stora riskerna verkligen var, säger Sara Garcia-Ptacek, postdok vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Samkörde data från strokepatienter med och utan demenssjukdom
Genom att samköra data mellan 2010 och 2014 från det svenska demensregistret, SveDem, och data från det svenska strokeregistret, Riksstroke, studerades 1 300 strokepatienter som tidigare diagnostiserats med någon demenssjukdom. Forskarna undersökte hur stor andel av patienterna som hade fått trombolysbehandling vid strokeinsjuknandet och hur det hade gått för dem efteråt jämfört med en kontrollgrupp med stroke men utan demenssjukdom. De fann att personer under 80 år med demenssjukdom som drabbades av stroke inte behandlades med intravenös trombolys lika ofta som personer utan demenssjukdom som drabbades av stroke.
– Samtidigt såg vi att demenspatienter över 80 år med stroke fick trombolysbehandling nästan lika ofta som strokepatienter utan demenssjukdom över 80 år, vilket var oväntat, säger Sara Garcia-Ptacek.
Forskarna undersökte därefter behandlingsresultatet hos de bägge grupperna som erhållit trombolysbehandling för att se om riskerna för komplikationer varierade eller ej.
Risken för plötslig blödning samma för alla strokepatienter
– Det är viktigt att framhålla att plötslig blödning i hjärnan, så kallad intracerebral blödning, en välkänd komplikation som kan uppstå i samband med trombolysbehandling, inte var högre bland personer med demenssjukdom och stroke jämfört med strokepatienter utan demenssjukdom när de behandlades med IVT, säger Maria Eriksdotter, professor i geriatrik vid samma institution.
Forskarna undersökte också risken att dö efter IVT, men fann inga skillnader i dödlighet mellan strokepatienter med och utan demenssjukdom. Däremot uppvisade strokepatienter med demenssjukdom försämrad funktionsförmåga tre månader efter behandlingen, och de skrevs oftare ut till sjukhem än strokepatienter utan demenssjukdom.
– Vår studie pekar på att trombolysbehandling är lika säkert för demenspatienter som för andra med samma fysiska status och att risken för behandlingskomplikationer inte är högre. IVT bör således övervägas vid strokeinsjuknande även hos personer med demenssjukdom, säger Maria Eriksdotter.
Studien har finansierats med hjälp av Stroke-Riksförbundet, Johanniterorden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Vetenskapsrådet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
Publikation: ”Thrombolysis in acute ischemic stroke in patients with dementia: a Swedish registry study”. Eva Zupanic, Mia von Euler, Ingemar Kåreholt, Beatriz Contreras Escamez, Johan Fastbom, Bo Norrving, Dorota Religa, Milica G. Kramberger, Bengt Winblad, Kristina Johnell, Maria Eriksdotter, Sara Garcia-Ptacek. Neurology, online 6 oktober 2017.
För mer information: Maria Eriksdotter, professor i geriatrik, överläkare
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, sektionen för Klinisk Geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset
Tel: 08-524 864 79, 070-647 89 07
E-post: maria.eriksdotter@ki.se
Sara Garcia-Ptacek, postdok, specialistläkare
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, sektionen för Klinisk Geriatrik, Södersjukhuset
Tel: 0760-29 23 94
E-post: sara.garcia-ptacek@ki.se
Forskarna har nu fått finansiering för att omvandla fjädrar till djurfoder, men på sikt kanske de också hamnar på våra tallrikar.
– Om vi fortsätter att slita på jordens resurser och spotta ut avfall i samma takt som idag behöver vi 1,6 planeter för att klara oss. Men vi har bara en jord. Därför måste vi hitta nya, smarta och kreativa sätt att återanvända avfall i större utsträckning, säger Rajni Hatti-Kaul, professor i bioteknik vid LTH, Lunds universitet.
Hungriga mikroorganismer Tillsammans med forskaren Mohammad H A Ibrahim har hon identifierat och finjusterat en bakteriestam som kan spjälka de normalt sett svårtillgängliga proteinerna i fjädrarna till mer behändiga – och ätbara – aminosyror.
– Som djurfoder kan de ersätta fiskmjöl och sojaprotein som idag importeras från framförallt Sydamerika och resulterar i stort koldioxidavtryck, säger Mohammad HA Ibrahim.
Fördelen med dessa mikroorganismer – som isolerades på en liten hönsgård i Egypten – är att inga kemiska tillsatser behövs, vilket är bra både för miljön och ur ett kostnadsperspektiv. Omvandlingsgraden är hög; ett kilo fjädrar blir 900 gram protein. Allt protein i fjädrarna används.
På sikt också fiskfjäll
Allt slags slakteriavfall, exempelvis fiskfjäll, kan mikroorganismerna hantera, men i första steget riktar forskarna in sig på att föra fågelfjädrar tillbaka i kretsloppet. Idag slängs de i mängder.
Forskarna har validerat metoden i laboratoriemiljö. I labbet finns en så kallad hydrolysprocess där fjädrar ”smälts” ner till en smet; ett proteinhydrolysat av mindre kedjor peptider och aminosyror.
Det som behövs framöver är att processen utvecklas för att öka produktiviteten och skala upp den. Slutprodukten ska också utvärderas och i slutet av 2018 förväntas metodiken vara färdigutvecklad.
För att kunna omvandla forskningen till användbara produkter har forskarna bildat ett bolag, Bioextrax, med säte på Kemicentrum i Lund. Verksamheten har fått finansiering från bland andra Nordic Innovation och Sten K Johnsons Stiftelse.
Barnen använder kameror på ett väldigt annorlunda sätt mot vad vuxna gör. De använder den inramande kapaciteten i kameran, framingen, och med den ser de världen.
– De tar inte i första hand fotografier, utan kameran erbjuder dem en möjlighet att upptäcka världen på ett annat sätt. En seendeapparat kallar jag den, säger Lena O Magnusson, forskare vid Högskolan i Gävle.
Hon har sett att barnen har ett etiskt närmande, att de ofta frågar varandra; Får jag ta en bild av dig?
– De vuxna frågar barnen om andra saker, men de har glömt att fotograferandet också är en del av något man skulle fråga om lov om.
Bild från skötbordet Hon ger ett annat exempel där ett barn tar bilder som visar hur pedagogen byter blöja på honom.
– Han visar hur det faktiskt är att ligga där på skötbordet. Om man ser det så kanske man tänker att man i större utsträckning skulle byta blöja på barnet när han står.
Lena O Magnusson upptäckte också att barnen använder kameran som ett estetiskt verktyg och att de upptäcker vissa saker i världen som hon tror att de kanske inte skulle ha upptäckt annars. Ett exempel är ett barn som upptäcker ett rönnbärsträd. Inramningen gör att trädet tilltalar honom och det framträder på ett sätt som något han inte riktigt sett förut.
– De visar genom kameran sådant som de tycker om eller intresserar sig för. Det är som att kamerorna visar vägen för något vi inte vet.
Rätten att se tillbaka
Det finns en dominerande blick i förskolan och den går från vuxna till barn. Genom att ge barnen kamerorna så tittar de tillbaka på de vuxna.
– Barnen returnerar blicken och får rätten att se tillbaka.
Lena O Magnusson tänker att barnen skulle kunna leda det fotografiskt dokumenterande arbetet i förskolan. Att barnens bilder och deras fotograferande skulle kunna synliggöra perspektiv i barns liv som vi vuxna inte vet något om och som förskolan skulle kunna ha nytta av.
– Pedagoger kan ha nytta av att få syn på vad som är möjligt för barn att göra.
Att erbjuda en röst
Hon vill fortsätta sin forskning genom att följa en förskola som låter barnen använda kameror. Det handlar om att titta på lärande och utveckling och kanske är det så att barnen kan visa på annat lärande.
– Om vi följer deras fotografier, så kan de kanske visa på saker, t ex om någon är ojust som de inte kan sätta ord på.
– Jag tänker att kamerorna kan erbjuda en röst, visuell röst, som de inte har tillgång till annars.
Kontakt: Lena O Magnusson, universitetsadjunkt i bildpedagogik vid Högskolan i Gävle, tel: 076-213 27 76, e-post: lena.o.magnusson@hig.se
Den livsviktiga andningen regleras från hjärnstammen i hjärnan, men mycket är fortfarande okänt om hur detta styrs. Det finns kontrollmekanismer som gör att kroppen till exempel reagerar på ökade halter av koldioxid i blodet så att vi inte dör. Eric Herlenius forskargrupp vid Karolinska Institutet har tidigare visat att molekylen prostaglandin E2 (PGE2), som normalt frigörs under inflammation och feber, frisätts i hjärnstammen vid höga koldioxidnivåer och påverkar andningens mönster och karaktär. Nu visar forskargruppen att så kallade astrocyter i hjärnstammens andningscentrum utsöndrar molekylen.
Påverkar nervceller – Astrocyter har tidigare antagits fungera som ett slags lim som håller allting på plats i hjärnan, men ny forskning visar att de är inblandade i ett flertal betydelsefulla processer, däribland andningen. Vår studie visar att astrocyterna spelar en viktig roll i andningens reglering genom att påverka nervcellerna och deras nätverksaktivitet, säger Eric Herlenius, professor i pediatrik vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.
För att kunna studera astrocyternas roll i andningsprocessen har forskarna använt sig av en egenutvecklad teknik där en del av hjärnstammen från en mus hålls vid liv i en skål. Nervceller och astrocyter fortsätter att vara hopkopplade och kan sända signaler samt genera rytmisk motornervsaktivitet som om de ”andas” i flera veckor. Mössens astrocyter var inmärkta med en fluorescerande molekyl och innehöll dessutom en receptor som forskarna kunde stimulera för att aktivera astrocyterna. De flesta astrocyter medverkade inte i andningen, men vissa av dem bildade ett eget funktionellt nätverk i andningscentrum och uppvisade rytmisk aktivitet liknande nervcellernas. Dessa astrocyter interagerade med nervcellerna och påverkade deras aktivitet och därigenom andningen.
Signalerar – Det är känt sedan tidigare att astrocyterna kan signalera strax innan ett andetag men inte att det finns en koppling från astrocyter till nervceller på detta vis. Vår hypotes är att astrocyterna anpassar andningsprocessen med hjälp av bland annat inflammationsmolekylen PGE2 och på så vis kopplar samman andningen med det inflammatoriska systemet, säger David Forsberg, doktorand vid institutionen för kvinnors och barns hälsa och studiens försteförfattare.
Aktivering av astrocyterna ledde till förhöjda nivåer av PGE2 men också till att andningscentrums reaktion på höga koldioxidnivåer försvagades, vilket tyder på att astrocyterna blir uttröttade. Eftersom PGE2 frigörs under inflammation och feber föreslår forskarna att dessa tillstånd stör kroppens normala reaktioner på koldioxid, vilket kan leda till farliga andningsuppehåll.
– Vi vill nu ta reda på om uttröttning av astrocyterna kan förklara bland annat så kallade spädbarnskollapser, då nyfödda bebisar får plötsliga andningsproblem. Vid födseln reagerar nämligen kroppen med en kraftig stressreaktion som bland annat leder till förhöjda PGE2-nivåer hos barnet, och vi tror att detta kan bli farligt i kombination med höga koldioxidnivåer, säger David Forsberg.
Forskningen har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet, Stockholms läns landsting, Karolinska Institutet, Hjärnfonden, Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse och Hjärt-Lungfonden. Eric Herlenius är meduppfinnare i en patentansökan avseende biomarkörers koppling till sjukdomar i andningsorganen. Övriga studieförfattare har inte rapporterat några kommersiella intressen.
Kontakt: Eric Herlenius, professor, överläkare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, tel: 0707-87 89 87, epost: eric.herlenius@ki.se
David Forsberg, doktorand, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, tel: 0735-88 89 21, e-post: david.forsberg@ki.se
Både konventionella och ekologiska gårdar ingick i studien, men om forskarna bara hade tittat på skillnaden mellan dessa typer av jordbruk hade de missat de enskilda åtgärdernas betydelse.
I studien, som nyligen publicerats i European Journal of Agronomy, ingår 17 gårdar i Uppland, konventionella gårdar, nya ekologiska gårdar och äldre ekologiska gårdar. Lantbrukarna fick svara på en enkät om hur de skötte gården. Bland svaren sållade forskarna fram 29 olika skötselåtgärder som de bedömde ha betydelse för hur väl vårkorn presterar.
Kartläggning av dolda strukturer
Dessa åtgärder kopplade de sedan till avkastning, kväveinnehåll i grödan och andra indikatorer på en lyckad odling.
– Det är mycket komplext. Det är stor skillnad mot att jobba med experiment där man har några få saker att jämföra. Här har vi många gårdar med olika förutsättningar och saker som händer i tid och rum, säger Libère Nkurunziza vid SLU:s institution för växtproduktionsekologi.
Men det är också det som är poängen med metoden som kallas ”Projections on latent structures”, vilket ungefär betyder ”kartläggning av dolda strukturer”. Forskarna vill se vad som fungerar i verkligheten. I försök får man ofta betydligt högre skörd än vad lantbrukaren sedan får på sitt fält. Vad beror det på? Och finns det framgångsfaktorer som gör att man kan öka sin skörd och närma sig de nivåer som gården har förutsättningar att nå?
Framgångsfaktorerna varierade med gård
Forskarna såg bland annat att mineralgödsel och bekämpningsmedel var den huvudsakliga anledningen till den högre avkastningen på konventionella gårdar. Det är åtgärder som inte får användas inom ekologisk odling. På ekologiska gårdar däremot var det positivt för skörden med stor variation av grödor inom gården, inklusive en stor andel vall i växtföljden och tillgång till permanent betesmark.
Forskarna har också sett att det är viktigt hur man behandlar skörderesterna. En del plöjer ner dem, andra lämnar kvar dem på ytan och en tredje grupp samlar in dem för att använda till djuren. Andra viktiga faktorer var hur lantbrukaren applicerade gödsel, bekämpning av ogräs och hur växtföljden såg ut. I många fall kan forskarna bara säga att en faktor är viktig men inte ge råd om hur lantbrukaren ska göra.
– Vårt mål är att lantbrukare ska se vad som har funkat för andra och sedan testa det på sin egen gård. I nuläget kan vi inte säga hur man ska göra för att få bra skörd – men man kan säga att dessa variabler är viktiga att studera vidare. Det här är ett sätt för oss att orientera oss, säger Libére Nkurunziza.
Dubbelt så stora skördar – men lägre proteinhalt
Metoden har tidigare använts inom till exempel psykologi där olika faktorer som påverkar individers beteende har studerats, vilket i detta fall kan motsvara olika faktorer hos gårdar som påverkar deras skördar.
Konventionella gårdar har i genomsnitt större skörd än ekologiska. I denna studie var skördarna dubbelt så stora – 4,8 ton per hektar i genomsnitt, jämfört med 2,2 och 2,0 ton på äldre respektive yngre ekologiska gårdar.
Brist på kväve under det ekologiska kornets bestockningsfas (vilket ger färre sidoskott) samt stark konkurrens från ogräs, är de troliga förklaringarna till den låga skördenivån och den bristande förmågan att utnyttja det kväve som blev tillgängligt senare på säsongen. Proteinhalten i kärnan var dock högst i korn på äldre ekologiska gårdar.
Ekologiska gårdar kan producera mer
Samtidigt finns det en väldigt stor variation både i skötsel och i skörd mellan olika gårdar. Tack vare denna metod har forskarna kunnat se detaljer som de inte hade sett om de bara jämfört ekologisk och konventionell odling.
– Det finns ekologiska gårdar som sticker ut och har högre skörd, till exempel en gård som använde gödselmedlet Biofer. Det visar att det finns faktorer som gör att ekologiska gårdar kan producera mer.
Att forskarna valde att studera just korn berodde på att det var den gröda som fanns på alla gårdarna. Men metoden kan lika gärna användas för andra grödor och även för att utvärdera andra saker, till exempel hur väl olika ekosystemtjänster som pollinering och biologisk kontroll fungerar på olika gårdar.
Kontakt: Libére Nkurunziza, forskare, Institutionen för växtproduktionsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 24 18,libere.nkurunziza@slu.se
Artikeln: Libère Nkurunziza, Iman Raj Chongtham, Christine A. Watson, Håkan Marstorp, Ingrid Öborn, Göran Bergkvist & Jan Bengtsson. Understanding effects of multiple farm management practices on barley performance. European Journal of Agronomy 90 (2017) 43–52.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1161030117300977
– Slutsatsen är att det var bildterapin som gjorde att de blev förbättrade, säger Christina Blomdahl, doktorand vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, och legitimerad arbetsterapeut och bildterapeut.
I arbetet med sin avhandling har hon låtit 43 patienter med svår eller medelsvår depression genomgå en manualbaserad bildterapi som hon själv utvecklat. Kontrollgruppen bestod av 36 personer med samma sjukdomstillstånd.
Parallellt fick alla deltagare olika kombinationer av medicinering, kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi och fysisk terapi. Flertalet av deltagarna var så påverkade av sin depression att de inte kunde arbeta.
Flera förbättringssteg Den individuella bildterapin skedde inom psykiatri eller primärvård och leddes av en specialutbildad terapeut. Varje session inleddes med en kort avstämning och avslappningsövning. Sedan var det kritor, vattenfärger och skapande som gällde, utifrån ett givet upplägg.
– De följde manualen jag skapat för att säkerställa vetenskapligheten, men även om alla fick samma tema att utgå från så svarade patienterna väldigt olika på övningarna. Materialen var enkla för att man skulle kunna klottra och känna sig fri att uttrycka sig som man ville, sedan pratade man om bilden och dess betydelse för deltagaren, säger Christina Blomdahl.
Efter tio timslånga behandlingar hade patienterna förbättrats med i snitt närmare fem steg på en skattningsskala som används vid depressionssjukdom. Ett stort kliv som medför avsevärd förändring i vardagen, och ibland även återgång till arbete.
Det som bedöms är bland annat oroskänslor, sömn, initiativförmåga och känslomässigt engagemang. I kontrollgruppen som inte fått bildterapi hade ingen säkerställd förändring skett.
Hoppas på återinförande – Det centrala var att man upplevde att man mötte sig själv, att bilden blev en spegel där man såg och gjorde nya upptäckter om sig själv, lite som att vakna till liv, säger Christina Blomdahl.
– Även de personer som inte upplevde någon direkt nytta med behandlingen hade förbättrats. Att måla bilder utifrån teman och samtala om bilderna med terapeuten bidrar till självreflektion och stimulans av hjärnan som sker utanför det medvetna, fortsätter hon.
– Min förhoppning är att bildterapin kommer tillbaks in i vården igen. Utifrån krav på evidens har den blivit mer eller mindre utrangerad från psykiatrin, men det här är en av de större studier som gjorts på området, och ett steg som kan leda till att fler utbildas och att metoden börjar användas igen, avslutar Christina Blomdahl.
– Teknologisk utveckling, modernisering och globalisering driver utvecklingen från en industriell ekonomi till en konsumtionsinriktad serviceekonomi. Det slår igenom i vart människor flyttar och vilka regioner som blir vinnare och förlorare, säger Martin Hedlund.
I sin avhandling har Martin Hedlund studerat hur arbete och befolkning har förändrats på svensk landsbygd under halvseklet 1960–2010. Undersökningen är uppdelad i tre delstudier.
Kvinnor lämnar bondelivet
I den första studien undersöktes grupper av jordbrukare i två olika åldrar för att se i hur stor utsträckning de var kvar inom jordbruket. Det visade sig att främst kvinnorna hade lämnat jordbruksarbetet. Förklaringar kan vara att utbyggnaden av den offentliga sektorn främst har inneburit nya arbetsmöjligheter för kvinnor samtidigt som sysslor som traditionellt har utförts av kvinnor inom jordbruket har automatiserats, exempelvis mjölkning av kor.
I en andra studie undersöktes bosättnings- och flyttningsmönster mellan stad och landsbygd för tre åldersgrupper. I de två äldre grupperna, födda 1945 respektive 1960, arbetade en stor del av männen i industri på landsbygden eller pendlade till industrijobb i närbelägna tätorter, medan en stor del av kvinnorna arbetade inom offentlig sektor på landsbygden. För gruppen födda 1980 hade det däremot skett en markant minskning av både arbete inom industrin och bosättning på landsbygden.
En stor del av männen hade flyttat till städer för studier eller arbete inom servicesektorn. Kvinnorna jobbade i huvudsak i offentlig sektor, men hade i denna grupp också flyttat till städerna. Denna utveckling sammanföll också i tid med den stora expansionen av universitet och högskolor.
Pendlingsavstånd
I den tredje studien analyserades hur de förändringar som observerades i den första och andra studien har påverkat geografin, vilka typer av områden som ökar respektive minskar i befolkning och satt i relation till typ av sysselsättning. Det visade sig att en stor del av landsbygdsbefolkningen lever i områden med pendlingsavstånd till större städer, medan en majoritet av landsbygdens befolkning fortfarande lever i mer perifera områden där tillverkningsindustrin dominerar. Detta gäller främst i landets södra halva. Bara en mindre del av landsbygdsbefolkningen bor i områden där skogsbruk och jordbruk utgör en betydande del av sysselsättningen .
De förändringar som gick att se i studien var att den landsbygd som ligger nära större städer ökar i befolkning medan övrig landsbygd minskar, med undantag för områden med stark turism eller som är attraktiva att flytta till på äldre dar.
– Historiskt har bosättningsmönster och ekonomisk aktivitet ständigt skiftat. Att vissa orter upplever kris och andra överhettning är ett strukturellt problem som saknar enkel lösning. Det är svårt att bevara en struktur som har tillkommit när ekonomin såg annorlunda ut, säger Martin Hedlund.
Om disputationen: Fredag 13 oktober försvarar Martin Hedlund, Institutionen för geografi och ekonomisk historia, sin avhandling med den svenska titeln: Tillväxt och nedgång på Svensk landsbygd – Fördelning av befolkning och arbete 1960-2010. (Engelsk titel: Growth and decline in rural Sweden: geographical distribution of employment and population 1960–2010. Fakultetsopponent: Professor Kjell Overvåg, Ostlandsforskning, Høgskolen i Innlandet, Norge. Tid: Kl. 10.15-12.00. Plats: Samhällsvetarhuset, hörsal C, Umeå universitet.
– Med elmaskiner och egen elproduktion på gården genom till exempel solel, kan det snart vara möjligt för lantbrukare att bli självförsörjande på drivmedel, säger Jonas Engström vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel.
Forskarna vid RISE har jämfört en eldriven autonom jordbruksmaskin med en konventionell dieseltraktor, genom simulering av alla maskinaktiviteter ute i fält på en tänkt ekologisk mjölkgård med 200 hektar åker under ett år.
Två maskiner ger mindre utsläpp Beräkningar visar att det bör vara möjligt att ersätta en konventionell traktor på 160 kW med två autonoma batteridrivna maskiner med en motor på 36 kilowatt och ett batteri på 113 kWh vardera, samtidigt som kostnaden blir 15 procent lägre.
I försöket minskades dessutom energianvändningen med 58 procent och växthusgasutsläppen med 92 procent jämfört med dieseltraktorn. Effektiviseringen beror på att elmotorer har högre verkningsgrad än förbränningsmotorer, och förklaringen till den minskade miljöpåverkan är att svensk elmix har mycket låga växthusgasutsläpp.
– Hittills har batteridrift i arbetsmaskiner för tungt arbete varit otänkbart, men i och med den snabba utvecklingen av batteritekniken är det nu både tekniskt och ekonomiskt möjligt. Genom att maskinen kör själv, kan den också köra fler timmar per dygn än vad en mänsklig förare skulle kunna, vilket gör att man kan göra maskinen mindre och lättare så att den skadliga markpackningen minskar, säger Jonas Engström.
Eldrift och förarlöst bra kombination
Det unika i det här projektet är kombinationen av batteridrift och autonomitet.
– Det förstärker båda teknikernas fördelar och minskar nackdelarna. Med en självkörande maskin behöver inte batterierna klara en hel arbetsdag på en laddning, utan maskinen kan själva ladda när det behövs. Kostnaden för batterier balanseras av lägre driftskostnad eftersom utgiften för förare kraftigt minskar. Lägre avverkning på grund av mindre storlek vägs upp av att två fordon kan arbeta dygnet runt, säger Jonas Engström.
Nu är målet att utvärdera problem och möjligheter i praktiskt arbete med förarlös batteridrift genom att bygga en batterimaskin som kan användas som testbädd.
Forskningsresultaten kommer att presenteras på Energimyndighetens konferens Energirelaterad fordonsforskning 2017 i Göteborg 5 oktober, liksom på konferensen LandTechnik i samband med den stora mässan Agritechnica i Hannover, 12-18 november.
Kontakt: Jonas Engström, senior projektledare RISE enhet Jordbruk och livsmedel, 010-516 69 09, jonas.engstrom@ri.se
Att fiskar och fåglar kan sprida frön och evertebrater (ryggradslösa djur) är känt sedan tidigare. Nu visar forskare från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet att sekundär spridning sker för ett flertal växt- och djurarter. Både land- och vattenlevande arter kan spridas via en kedja där fisk äter frön, fisk blir uppäten av fågel och fågel spyr upp frön på land.
Det här är det första kvantitativa fältstudien som gjorts av hur fiskätande fåglar sprider växter och ryggradslösa djur. Studien är ett samarbete mellan forskare i Nederländerna, Ungern, Spanien och Sverige.
– Vi har lyckats visa att frön i skarvars spybollar kan gro och att även vilokapslarna, så kallade statoblaster, av mossdjur från spybollarna kan utvecklas, säger forskare Maria Ovegård på institutionen för akvatiska resurser vid SLU som är medförfattare till artikeln som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biology Letters.
Spybollar med intakta frön
Skarvar är fiskätare och äter omkring 500 gram fisk om dagen. Hårda fiskrester som skarven inte bryter ner spyr den upp i form av spybollar som ofta hamnar på land i skarvkolonier och på platser där fåglarna rastar.
I en tredjedel av spybollarna, insamlade från flera platser i Europa, fann forskarna intakta frön. Sammanlagt hittades 21 olika arter från 16 familjer. En femtedel av bollarna innehöll minst en intakt evertebrat. Forskarna hittade sammanlagt sju grupper av evertebrater, varav en art av svampdjur som aldrig tidigare noterats spridas via fåglar.
Enligt forskarna är den här typen av sekundär spridning förmodligen viktig för att knyta samman så kallade meta-populationer, det vill säga lokala populationer av samma art som lever rumsligt åtskilda, mellan till exempel olika vattendrag.
Sekundär spridning i förändrat klimat
– Om spybollarna hamnar i en lämplig livsmiljö kan frön och evertebrater frodas och spridas. Spridning på detta sätt betyder att arter kan spridas längre distanser och mellan avgränsade livsmiljöer och därmed bidra till ökad artrikedom, även på längre avstånd från ursprungsområdet.
– Genom att möjliggöra annars begränsad spridning kan sekundär spridning också vara av vikt för spridning av växter och evertebrater i ett föränderligt klimat, säger Maria Ovegård.
Artikeln: Great Cormorants reveal overlooked secondary dispersal of plants and invertebrates by piscivorous birds
Kontakt: Maria Ovegård, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU , maria.ovegard@slu.se , 010 – 478 41 19
Casper H. A. van Leeuwen Department of Aquatic Ecology, Netherlands Institute of Ecology, C.vanLeeuwen@nioo.knaw.nl
Manda är ett litet bantuspråk som talas av ungefär 30 000 personer längs med Malawisjöns östra kust i södra Tanzania.
I en avhandling i afrikanska språk klarläggs hur verb böjs i manda, både genom böjningsmorfem på själva verbet men också genom hjälpverb samt andra mer komplexa konstruktioner för att uttrycka grammatiska koncept som tempus, aspekt och modus – men även modalitet och negation. Studien har även syftat till att rekonstruera varifrån de olika grammatiska markörerna härstammar och hur de blivit rekryterade till att uttrycka de grammatiska funktioner de gör.
– Avhandlingen visar dels att manda uppvisar typiska bantudrag, som exempelvis att olika grader av avstånd i tid, alltså tempus, kan uttryckas med hjälp av olika böjningar på verbet. Något förenklat så använder mandatalare exempelvis olika markörer beroende på om händelsen de refererar till skett idag eller om den skett tidigare. En annan grammatisk markör typisk för bantuspråk, som även manda har, är ett hjälpverb som på ett ungefär betyder ”vara på väg (att)”, i sin tur avlett från ett verb som betyder ”vilja”, säger doktoranden Rasmus Bernander.
Ovanliga sätt att negera satser på Studien belyser också andra mindre utforskade delar av ett bantuspråks grammatik såsom användandet av modala hjälpverb (som svenskans kan, måste, bör osv) och ovanliga sätt att negera satser på.
– Bland annat har det visat sig att ett hjälpverb med samma utvecklade grammatiska funktioner som kan i svenskan har rekryterats från ett verb som ursprungligen betydde ”borra” och att ett annat hjälpverb som används för negation härstammar från ett verb med den ungefärliga ursprungliga betydelsen ”sluta jobba och gå hem”. Intressant nog har det även visat sig att ett specifikt grammatiskt ord som uttrycker ”fortfarande/ännu (inte)”, har lånats in i manda från en sydafrikansk folkgrupp som vandrade upp till södra Tanzania under mitten av 1800-talet.
Eftersom manda i princip tidigare varit odokumenterat har data behövts samlats in på plats i området där manda talas. Detta har skett genom ett flertal fältresor, där Rasmus Bernander har samlat in olika sorters språkliga data genom intervjuer med modersmålstalare och genom inspelningar och analys av till exempel historier, samtal och sånger.
Ett tidigare icke-beskrivet språk Genom att inte enbart redogöra för vilka olika grammatiska uttryck som existerar utan även kartlägga deras bakgrund och de processer som har format dem har avhandlingen visat att det går att gå djupare in i beskrivningen av ett tidigare icke-beskrivet språk.
Insikter i ett språk som aldrig beskrivits tidigare, och i förlängningen en understuderad del av det bantutalande området, är viktiga av flera skäl. Forskningsmässigt bidrar avhandlingen dels med information för vidare studier i just manda, men den kan även användas som underlag för jämförande undersökningar och bidra med en större förståelse för hur specifikt bantuspråk, men också språk på det stora hela, kan se ut, fungera och utvecklas.
– I ett större perspektiv är förhoppningen att denna studie om manda kan bidra med att höja den allmänna vetskapen om detta vackra språk och dess talare. Förhoppningsvis kan det även medföra att dess status höjs och att språket ges en möjlighet att bevaras, vilket inte är en självklarhet under rådande omständigheter. Med avhandlingen hoppas jag kunna bidra till att ett större intresse väcks i Sverige och i omvärlden för bantuspråk och andra afrikanska språk, säger Rasmus Bernander.
En bild är en nyckel till förståelse. Vetenskapliga genombrott bygger ofta på att människan har lyckats visualisera sådant som vårt öga egentligen inte kan se. Biokemins karta har dock under långt tid varit fylld av vita fläckar eftersom det med tillgängliga tekniker har varit besvärligt att ta fram bilder av livets alla molekylära maskinerier. Kryoelektronmikroskopin förändrar detta. Nu kan forskare frysa biomolekyler mitt i deras rörelser och visualisera förlopp som man tidigare aldrig har sett, vilket är avgörande för såväl den grundläggande förståelsen av livets kemi som läkemedelsutveckling.
Skarpa 3D-bilder av molekyler
Länge trodde man att elektronmikroskopet bäst lämpade sig för studier av död materia, eftersom den kraftiga elektronstrålen förstör biologiska material. Men 1990 lyckades Richard Henderson med elektronmikroskopins hjälp ta fram en tredimensionell bild i atomupplösning av ett protein. Det bevisade teknikens potential.
Joachim Frank gjorde tekniken allmänt användbar. Mellan 1975 och 1986 utvecklade han en bildbearbetningsmetod där han analyserade och sammanfogade elektronmikroskopets brusiga tvådimensionella bilder till en skarp tredimensionell struktur.
Jacques Dubochet förde in vatten i elektronmikroskopet. I elektronmikroskopets vakuum dunstar flytande vatten, men utan vatten kollapsar biomolekyler. Dubochet lyckades i början av 1980-talet vitrifera vatten – han kylde vatten så snabbt att det stelnade i sin flytande form kring ett biologiskt prov. På så vis kan biomolekyler behålla sin naturliga form även i vakuum.
Avbildningstekniken har optimerats
Efter dessa banbrytande upptäckter har varje skruv och mutter på elektronmikroskopet optimerats. År 2013 nåddes den magiska gränsen och forskare kan nu rutinmässigt ta fram tredimensionella strukturer i atomupplösning av biomolekyler. Under senare år har den vetenskapliga litteraturen fyllts av bilder på allt från proteiner som orsakar antibiotikaresistens till zikaviruset. Biokemin står inför en explosiv utveckling och spännande framtid.
Från blobbologi till atomupplösning. De senaste åren har elektronmikroskopets upplösning radikalt förbättrats, från att mestadels ha visat oformliga klumpar till att idag kunna visualisera proteiner i atomupplösning. (Illustration: Martin Högbom)
Nobelpristagarna i kemi 2017
Jacques Dubochet, född 1942 (75 år) i Aigle, Schweiz. Fil.dr 1973 vid Université de Genève och Universität Basel, Schweiz. Honorary Professor of Biophysics vid Université de Lausanne, Schweiz.
Joachim Frank, född 1940 (77 år) i Siegen, Tyskland. Fil.dr 1970 vid Technische Universität München, Tyskland. Professor of Biochemistry and Molecular Biophysics and of Biological Sciences vid Columbia University, New York, USA.
Richard Henderson, född 1945 (72 år) i Edinburgh, Skottland. Fil.dr 1969 vid Cambridge University, Storbritannien. Programme Leader vid MRC Laboratory of Molecular Biology, Cambridge, Storbritannien.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
