Tryckta organiska solceller närmar sig energieffektiviteten i de konventionella solcellerna i kisel, men behöver inte nödvändigtvis konkurrera på samma marknad.
– De organiska solcellerna är användbara i många olika sammanhang, inte minst där man har nytta av att de är transparanta, mjuka, böjliga, i olika färger och att de är billiga att tillverka, säger Olle Inganäs, professor i biomolekylär och organisk elektronik vid Linköpings universitet.
Han och hans forskargrupp har nu tagit fram en förfinad metod att tillverka de tunna och flexibla solcellerna.
En halvgenomskinlig solcellsmodul.
I en halvgenomskinlig solcellsmodul, se bilden, används elektroder med två varianter av polymeren PEDOT:PSS, vanlig inom den organiska elektroniken, där den ena fungerar som anod och den andra modifieras till katod.
Det som ser ut som ränder på solcellsmodulen är just katod- respektive anodmaterialen. Det aktiva skiktet som absorberar ljus och ger elektroner ligger mellan dessa elektroder. I solcellsmodulen seriekopplas sedan de individuella solcellerna.
När elektroder och aktivt lager trycks som tunna filmer ovanpå varandra kommer defekter i ett skikt att utgöra attackpunkt för nästa lager som ska tryckas. Defekterna förstärker varandra och leder till kortslutning mellan topp och bottenelektroderna. Hittills har man löst detta problem genom att skicka en ström genom cellen.
Aktivt material nyttjas som lim
– Man måste bränna bort defekterna i varje enskild cell. Dels är det tidsödande och dels kommer man inte lätt åt alla celler och därför blir kassationen ganska hög, förklarar Olle Inganäs.
Forskarna har nu med stor framgång testat en metod där de istället använder det aktiva polymermaterialet som lim. Två plastfilmer med anod respektive katod täcks med det aktiva materialet innan det hela lamineras samman. Att det bara är två skikt som ska tryckas minskar antalet defekter och sannolikheten att två defekter ska hamna precis mitt emot varandra vid lamineringen är försumbar.
– Det händer helt enkelt inte. Men vi upptäckte att när vi laminerar ihop de båda skikten till en flexibel och hållbar modul så ger solcellerna mera ström när ljuset kommer från det ena hållet än från det andra. Vi vill ju att cellerna ska generera lika mycket ström oavsett om solen går upp eller ner, säger han.
Forskarna har visat att det är fukten i luften som spökar. Det bildas små elektronfällor i materialet som fångar in elektroner innan de når elektroden. Lösningen här är att tillverka anod och katod-filmerna och sedan snabbt laminera ihop dem med det aktiva polymermaterialet i skyddad atmosfär. Ju kortare tid filmen exponeras för fukt desto mindre problem.
Sensorer kan visa vad hunden gör – Vi har visat att lamineringsmetoden fungerar med många olika kombinationer av polymermaterial och att energieffektiviteten blir lika hög som vid konventionell tillverkning, säger Olle Inganäs.
De solcellsmoduler som utvecklats av Olle Inganäs och hans grupp vid Linköpings universitet utvecklas och tillverkas av avknoppningsföretaget Epishine som valt att satsa på inomhusmarknaden.
Solcellerna absorberar då inomhusbelysningen och skapar ström som räcker för att försörja exempelvis sensorer som visar vad hunden gör när inte husse är hemma eller känner av fukt eller temperatur inomhus. Eftersom belysning inomhus inte har solens spektrum och intensitet blir villkoren enklare och effektiviteten god.
På cirka 250 miljoner ljusårs avstånd från vår planet ligger en galaxhop som heter Stephans kvintett. Den består av flera kolliderande galaxer och finns i stjärnbilden Pegasus. I en ny forskningsstudie har astronomer nu närmare studerat tillståndet i hopen.
Studien avslöjar strukturer som man inte tidigare sett. Av särskilt intresse är upptäckten av en mycket stor, röd halo som har skapats av spillror från gamla stjärnor. Halon är centrerad runtomkring en av de fem galaxerna.
– Galaxerna i Stephans kvintett ligger ovanligt tätt vilket innebär att de interagerar med varandra, säger Florent Renaud, astronom vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet och en av forskarna bakom den aktuella studien.
Närheten skapar störningar
Närheten mellan de fem kolliderande galaxerna skapar gravitationsstörningar och instabilitet. De gamla stjärnspillrorna som hamnat mellan galaxerna är ett tecken på detta. Dessa spillror har slitits loss från sina respektive galaxerna i perioder då gravitationsstörningarna varit extra kraftiga.
– Denna process utgör ett slags galaktisk kannibalism, säger Florent Renaud.
Stephans kvintett
Galaxhopen är känd för sin variation av vackra galaxer, varav merparten är spiralformade. Galaxhopen upptäcktes 1877 av en fransk astronom, Edouard Stéphan, och har under resans gång kommit att bli den mest undersökta av alla galaxhopar.
De fem galaxerna dras allt närmare varandra. I slutändan kommer de, efter ett antal sammandrabbningar, att gå samman i en enda gigantisk galax. Enligt Florent Renauds bedömning sker det om några hundra miljoner år.
Galaxhop med röd halo
Galaxhopen är visserligen väl undersökt sedan tidigare, särskilt tack vare insatser från Hubbleteleskopet. Men de nya färgrika fotona från ett teleskop på Hawaii kastar nytt ljus på galaxhopen och ger forskarna ytterligare pusselbitar till vad som händer i det komplicerade systemet.
I synnerhet galaxen med den nyupptäckta, röda halon har i tidigare tolkningar av händelseförloppen spelat en mer förbisedd roll vad gäller dynamiken kring galaxernas kollisioner. Resultaten från studien pekar därför också på att galaxhopen är äldre än man tidigare trott.
Detta innebär att forskarna nu måste se över sina modeller för hur systemet har bildats och utvecklats. Denna forskningsgren inom astronomin, där forskare försöker rekonstruera galaxers historia genom att upptäcka större och otydliga strukturer kring galaxerna, kallas ofta för galaktisk arkeologi.
Introduktionsprogrammet, som Arbetsförmedlingen har det samordnande ansvaret för, är en av de första kontakterna många migranter har med det svenska samhället.
– De intryck och det meningsskapande som de nyanlända gör av introduktionen hjälper till att forma bilden av det land de nu ska leva i. Uppfattar migranterna att de exempelvis måste omforma sin identitet för att bli ”svensk” finns det risk för att de istället tar avstånd från samhället, säger forskaren Afrah Abdulla vid HögskolanVäst.
Afrah Abdulla har i sin doktorsavhandling studerat hur tolv arabisktalande nyanlända uppfattar etableringsinsatserna, hur deras lärande under dessa två år ser ut och tolkningarna av de nya erfarenheterna.
Hon har också studerat vad olika policydokument säger om etablering samt gjort observationer i samhällsorienteringskursen för nyanlända.
God medborgare har arbete Avhandlingen visar att etablering till stor del handlar om att forma de vuxna nyanlända till ”goda medborgare”. Bland annat i kursmaterial från samhällsorienteringskursen framträder bilden av den goda medborgaren som självständig, sekulariserad, jämlik, ärlig, ”god” förälder och laglydig. I kursen ställs detta ”svenska” ibland mot det som målas upp som ”arabiska tankesätt”.
En god medborgare är också en medborgare med arbete. Migranterna i studien instämmer i att arbete är ytterst viktigt för att komma in i det nya samhället, men nästan samtliga tycker att Arbetsförmedlingen är en myndighet som försvårar för dem.
Introduktionsprogrammet
Introduktionsprogrammet samordnas av Arbetsförmedlingen och består främst av tre delar; kursen i samhällsorientering för nyanlända, SFI (svenska för invandrare), och olika insatser för att påskynda etablering på arbetsmarknaden, exempelvis praktik.
De upplever att de tvingas ta ”paketerbjudanden” som inte tar hänsyn till exempelvis hälsa eller tidigare utbildning. I en av forskarens intervjuer berättar en man att han fått rådet att gå en mekanikkurs trots att han är elektriker.
Försummad kompetens
En annan har blivit starkt avrådd av sin handläggare att starta egen dataservicefirma, trots att han har lång erfarenhet av detta från hemlandet och brinner för sitt yrke.
En del av etableringen går ut på att ”fostra självständiga människor som deltar i formandet av sin egen framtid” (SOU 2008:58), men de nyanländas mening är att Arbetsförmedlingen inte låter dem göra detta.
Migranternas mening om Arbetsförmedlingen är att den försummar deras kompetens, behov och önskemål, vilket de anser vara en förlust både för sig själva och för det svenska samhället.
I introduktionsprogrammet förmedlas också svenska värderingar kring barnuppfostran. Det är ett område som många nyanlända identifierar som svårt av flera anledningar. Dels för att deras syn på barnuppfostran inte alltid stämmer överens med det de får höra på introduktionen.
Uppfostra barn på svenskt vis
Vissa av de nyanlända efterfrågar exempel på hur man ska uppfostra sina barn ”rätt” om det de gör anses som fel.
Det som förvånade Afrah Abdulla var att vissa av de nyanlända har skapat sig bilden av att svenska myndigheter direkt kan ta barnen ifrån dem om de som föräldrar agerar fel. En rädsla som inte gynnar den som försöker bli en del av ett nytt samhälle.
– Barnen, som ofta är anledningen till att man flytt, är en stor oroskälla för föräldrarna i det nya landet. Efter att ha gjort de här intervjuerna ser jag att det kan finnas ett behov av att, istället för att bara utgå från individen, också ta ett helhetsgrepp kring familjen, säger Afrah Abdulla.
När Mie Josefson bad förskolepedagogerna att berätta om omsorg möttes hon av tystnad. Svårigheten att sätta ord på omsorgen rundade hon genom att istället tala om ansvar. Då kom berättelserna, om dilemman och konflikter, om orosanmälningar och medvetet gränsöverskridande.
– Jag överraskades av det enorma ansvar pedagogerna gör anspråk på att ta, utöver det ansvar som de ska ha i sin profession. Det är ett arbete som görs, men som det inte talas om. Omsorgen är en viktig aspekt av yrket att skriva fram, vilket också betonas i förarbetet till den nya läroplanen för förskolan, säger Mie Josefson.
Serviceinstans eller pedagogisk verksamhet
Pedagogernas berättelser belyser spänningsfältet mellan myndighetsutövning och föräldrars integritet. Den gamla frågan om förskolans roll, som kompensation eller komplement till föräldrarnas fostran, speglar förändringen av förskolans uppdrag – från 90-talets familjepolitiska välfärdsprojekt till en självständig del av utbildningssystemet på 00-talet.
– Den motsättningen lever kvar i min intervjustudie, till exempel när förskolepedagoger och föräldrar hamnar i konflikt gällande barns vistelsetider eller när barn lämnas sjuka på förskolan. Enligt pedagogerna signalerar det att förskolan betraktas som en serviceinstans snarare än en pedagogisk verksamhet.
Förskolans arbete med omsorg sätts ibland i relation till lärandemålen, som om omsorgen sker på bekostnad av undervisningen. Eller så läggs ett starkt fokus på lärandet, vilket bland annat syns i några av Skolinspektionens granskningar av förskolans pedagogiska uppdrag.
Lärande utanför ramen
– Utbildningen i förskolan ska utgå från en helhetssyn där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Omsorgen är en förutsättning för lärandet. Det glömmer man när man enbart tittar på lärandemålet. Lärande sker i situationer där vi inte alltid förväntar oss att det ska ske, säger Mie Josefson.
Hon menar att förändringar i skolsystemet kräver fortsatta studier av förskolan. Som att studera vilka konsekvenser dessa förändringar får för förskollärarnas professionella ansvar, bland annat i relation till föräldraansvaret.
– Förskolan blir allt viktigare för hela skolan. Kvalitet, ansvar och integritet är frågor som är viktiga. Liksom att säkerställa att respekten för förskollärarnas yrke är hög, påpekar Mie Josefson.
– Man ska aldrig dra några stora växlar på en förstagångsstudie, resultaten behöver upprepas, men man måste ändå säga att det vi kommit fram till är anmärkningsvärt, säger Maria Åberg, docent i neurobiologi och försteförfattare till artikeln, samt läkare inom Närhälsan i Göteborg.
Forskarna har studerat svenska mönstringsdata för drygt 1,8 miljoner (1 819 817) män för åren 1968-2005, samt data från nationella sjukvårdsregister och dödsorsaksregistret. Flertalet var 18 år gamla vid mönstringstillfället. Uppföljningstiden var upp till 46 år.
Bryter ner nerver som kontrollerar musklerna I gruppen var det 526 individer som utvecklade ALS, en sjukdom som oftast uppstår efter 50 års ålder och innebär en successiv nedbrytning av nerverna som kontrollerar muskulaturen. Botemedel saknas och patienterna avlider i de flesta fall efter två till fem år.
I den aktuella studien, publicerad i Journal of Neurology, bekräftades bilden av att ALS kan kopplas till relativt lågt BMI, även i unga år. Skillnaderna var dock inte dramatiska. De som fick ALS hade haft ett mönstrings-BMI på i snitt 21,1, att jämföra med 21,9 för övriga.
Betydande ALS-risk vid låg muskelstyrka Det som stack ut var istället att ALS kunde associeras med låga blodvärden vid mönstringen, alltså låg andel syrebärande röda blodkroppar i blodet. Det fanns också en koppling mellan ALS och uppmätt muskelstyrka i händer, armar och ben vid mönstringstillfället.
– Det var de med allra lägst muskelstyrka som hade en betydande risk att få ALS trettio år senare, konstaterar Maria Åberg.
Ytterligare ett fynd gällde männens fysiska kondition, som i den här studien framstod som en icke-faktor.
– Här har det funnits motstridiga data. En del har visat att risken ökar om man tränar väldigt hårt medan andra menar att det till och med kan vara skyddande med fysiskt aktivitet. Men vi såg ingen riskökning med att man var vältränad, eller sämre tränad.
Studien som sådan handlar inte om orsak och verkan för olika riskfaktorer. Fokus har legat på att identifiera respektive utesluta samband, i ett ovanligt stort underlag.
– Det här är en betydligt större studie än de som tidigare gjorts på mönstringsdata, och därmed har vi kunnat se nya samband. Men vi har exempelvis inget svar på varför en viss grupp har lägre muskelstyrka mer än trettio år innan man insjuknar, säger Maria Åberg.
Hittills har forskare ansett att det bara berott på motståndet som fladdermössens öron skapar. Vid undersökningar av svartvit flugsnappare som fått flyga i universitetets vindtunnel medan forskarna studerat luftens rörelser bakom djuren, har biologer vid Lunds universitet upptäckt effekten av vingarnas rörelser.
– Det gör att aerodynamiken och flykten genom luften blir mindre energikrävande. Det i sin tur betyder att fåglar är mer lämpade än fladdermöss att flyga långa sträckor, säger Christoffer Johansson, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
De nya resultaten bör enligt honom byggas in i existerande modeller av hur mycket energi fåglar förbrukar när de flyger. Modellerna används till exempel för att räkna ut hur långt migrerande fåglar kan flytta.
Flyga sakta kostar mer Samtidigt som vingarnas interaktion gör småfåglar till effektiva flygare är de långt ifrån några perfekta ”flygmaskiner”. Forskarna konstaterar att den svartvita flugsnapparen lutar kroppen bakåt när den flyger sakta. Stjärten sänks och huvudet höjs. Det leder till att energiförbrukningen ökar. Sannolikt gäller det alla andra småfåglar också.
– Tekniken ökar kraften som vingarna skapar och är densamma som när flygplan går in för landning. För fåglarna, som inte har några motorer, handlar det om att kraften ska peka i rätt riktning. Det kostar i form av högre motstånd på kroppen och ökad energiförbrukning, säger Christoffer Johansson.
Utan bättre samarbete och förankring av smittskyddsplaner på global och lokal nivå kommer vi även i framtiden ha svårt att skydda oss mot epidemier. Därför är det viktigt att agera innan en ny epidemi bryter ut. Det var en av slutsatserna under toppmötet Uppsala Health Summit i december 2017.
– Och det är under perioder av relativt lugn som viktiga samarbeten måste etableras och underhållas för att kunna mobiliseras och fungera effektivt vid infektionsutbrott, menade många experter under mötet.
180 experter från 29 länder träffades för att diskutera hur veterinärer, folkhälsoexperter, läkare, biologer, ekologer och samhällsvetare ska bli bättre på att analysera behov och planera och utvärdera insatser tillsammans, i ett så kallat One Health-perspektiv. One Health-perspektiv utgår ifrån att människors och djurs hälsa är nära sammanflätade.
Smittor korsar artbarriärerna
Trots stora framsteg för hälsotillståndet i världen fortsätter infektionssjukdomar att utgöra ett stort hot. 75 procent av alla nya sjukdomar är zoonotiska, alltså sjukdomar som kan smitta mellan människa och djur.
– Många av de farligaste smittorna korsar ständigt artbarriärer. Dessutom har vårt moderna resande och handeln röjt undan naturliga geografiska hinder. Nyckeln till att hantera många hot mot hälsan är att human- och veterinärmedicinen, samt närliggande discipliner, måste arbeta mycket närmare varandra, säger Jens Mattsson, generaldirektör vid SVA, som är en av Uppsala Health Summit partners.
Engagera lokalsamhället
Ebola-utbrottet i Västafrika 2014 visade vikten av att engagera lokalsamhällen i ett tidigt skede och utveckla insatser i nära samarbete med dem för att bygga på strukturer och traditioner som redan finns. Ett land eller lokalsamhälle med god beredskap att hantera vanliga sjukdomar, som malaria och tuberkulos är väsentligen bättre rustat för att även hantera nya och plötsliga infektionsutbrott.
Så kan beredskapen för epidemier höjas
* Utveckla fungerande samarbeten under lugnare perioder och underhåll dessa, ta tillvara lokala befintliga strukturer.
* Utveckla möjligheterna att samverka kring Big Data för att bättre förstå spridning samt planera och stödja utvecklingen för bättre och mer tillgänglig diagnostik.
* Utveckla nytänkande kring finansieringsmekanismer som stöder innovation.
* Verka för att beslutsfattare tar de hållbara utvecklingsmålen på stort allvar.
* Utveckla förståelsen för hur vi alla kan bidra till att minska hoten genom att värna vår miljö och djurens och människors hälsa.
Ämnen som diskuterades under mötet var zoonotiska sjukdomar i djurbesättningar, lokalsamhällens motståndskraft mot infektionsutbrott, effektiv diagnostik, säkra vacciner och läkemedel, innovationer och Big Data, policy och riktlinjer, rätt prioriteringar samt livsmedelssäkerhet med hjälp av modern DNA-teknik.
Kontakt:
Kerstin Stewart, biträdande projektledare för Uppsala Health Summit, 070-425 01 38
Epidemin som skördat flest liv
Spanska sjukan, också kallad spanskan, var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som spreds över hela världen i slutet av och strax efter första världskriget. Dess ursprung är okänt. De flesta dödsoffer var unga vuxna, vilka i övrigt var friska; i normala influensaepidemier är det istället barn, gamla och personer med försvagat immunförsvar som drabbas hårdast.
Pandemin varade mellan mars 1918 och juni 1920 och nådde såväl Arktis som avlägsna öar i Stilla havet. Mellan 50 och 100 miljoner människor dog, vilket gör Spanska sjukan till den pandemi som skördat flest liv i mänsklighetens historia på så kort tid. Antalet döda motsvarar 3-6 procent av världsbefolkningen, som då bestod av 1,6 miljarder människor.
Uppskattningsvis infekterades 500 miljoner, vilket motsvarade ungefär en tredjedel av alla människor. Av dem som fick diagnosen dog minst 2,5 procent, vilket kan jämföras med mer normala influensaepidemier där högst 0,1 procent dör.
Källa: Wikipedia
Arbetsminnet är viktigt för att hålla saker i huvudet under kortare tidsperioder, och oumbärligt för abstrakt tänkande och planering. Det ses som centralt i till exempel språkinlärning, läsförmåga, problemlösning och matematiskt resonerande.
Studien visar att akut sömnbrist påverkar arbetsminnet på olika sätt hos kvinnor och män.
Tjugofyra unga vuxna personer deltog i studien där de fick göra ett arbetsminnestest på morgonen efter antingen en natt med sömn, eller en hel natt med sömnbrist. Hälften av deltagarna var kvinnor, och hälften män. Arbetsminnestestet gick ut på att lära sig att minnas sekvenser som var åtta siffror långa.
Männens arbetsminne intakt
Tvärt emot vad som forskarna förväntat sig påverkades inte männens arbetsminne av en natt med sömnbrist. Däremot kom kvinnorna ihåg färre siffror efter en natt med sömnbrist jämfört med en natt med sömn. Forskarna noterade också att kvinnorna inte var medvetna om sin försämring i arbetsminnesprestation efter sömnbristen.
Att inte vara medveten om att man har en tillfälligt försämrad mental förmåga kan öka riskerna för olyckor och misstag, vilket kan vara farligt i flera personliga och arbetsrelaterade situationer, både för den som som inte sovit och för andra runt omkring.
– Vår studie tyder på att extra uppmärksamhet borde ges till unga kvinnor som ofta möter utmaningar där de både måste hantera en hög arbetsminnesbelastning i kombination med sömnbrist.
Könsskillnaderna inte generella
– Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte har studerat om skillnaden mellan kvinnor och män, som vi såg på morgonen i vår studie, även kvarstår vid andra tider på dygnet.
Flera studier har visat att brist på sömn påverkar oss fysiskt och mentalt. Men det går inte att generalisera de könsskillnader som vi såg i denna studie till andra mentala eller fysiska effekter av sömnbrist, säger Frida Rångtell, doktorand vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och förstaförfattare till studien.
Kontakt:
Frida Rångtell, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, frida.rangtell@neuro.uu.se, 0704-92 42 12
Cecilia Yates, informatör vid institutionen för neurovetenskap, cecilia.yates@neuro.uu.se, 0704-334801
– En inbillad eller upplevd ”Clash of Cultures” kan mycket väl ligga bakom våld och fientlighet mellan delar av den muslimska och den icke-muslimska världen, säger Milan Obaidi, forskare vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet.
I fem delstudier bland tre grupper och sju olika kulturella kontexter har forskare från Danmark, Norge, USA och Sverige visat att det är samma psykologiska processer som förklarar fientlighet gentemot respektive främlingsgrupp bland icke-muslimska västerlänningar, muslimska minoriteter i väst och muslimer som bor i Mellanöstern.
Hotet mot den egna kulturen
Forskarna frågade totalt 705 muslimer och 522 icke-muslimska västerlänningar om deras attityder gentemot den andra gruppen. Det här är den första komparativa studie som utforskar huruvida liknande hotuppfattning förutsäger fientlighet och våld hos muslimer som bor i Europa och Mellanöstern och hos icke-muslimer i Europa och USA.
Resultaten visade att ju mer individerna i varje grupp kände att den andra gruppen hotade deras kultur, traditioner, normer, värden och livsstil, ju starkare var deras intentioner att attackera och visa fientlighet emot dem. Resultaten gällde såväl västerlänningar i USA och Skandinavien som muslimer i Europa och Mellanöstern (här Turkiet och Afghanistan).
Fysiska hot spelade mindre roll
Forskarna fann det intressant att rädsla för krig, ockupation och försämrat ekonomiskt och fysiskt välmående bara spelade en liten roll. Med andra ord verkar varken icke-muslimska västerlänningar eller muslimer visa fientlighet mot den andra gruppen för att de upplever att deras fysiska säkerhet är hotad, utan för att de upplever att deras kultur, värden, normer, moral, filosofi och identitet är oförenliga.
Studiens resultat kan förklara varför västerlänningar ansluter sig till anti-muslimska organisationer som Pegida och ibland till och med är personligt villiga att förfölja muslimer. Samtidigt kastar studien också ljus över varför en del muslimer stöttade bombdåden i London och 11 september-attackerna och personligen deltar i terror mot väst eller reser utomlands för att slåss för andra muslimer.
– En inbillad eller upplevd ”Clash of Cultures” kan mycket väl ligga bakom våld och fientlighet mellan delar av den muslimska och den icke-muslimska världen, säger Milan Obaidi, forskare vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet.
Studien: Milan Obaidi, Jonas R. Kunst, Nour Kteily, Lotte Thomsen, James Sidanius (2018) Living Under Threat: Mutual Threat Perception Drives Anti-Muslim and Anti-Western Hostility in the Age of Terrorism, European Journal of Social Psychology, DOI: 10.1002/ejsp.2362
I sjöarna Hornavan och Uddjaur finns en mängd skogklädda öar som ingår i ett unikt ekologiskt experiment.
I mer än 20 år har en eller flera arter eller funktionella grupper av växter (mossor, träd, bärris) avlägsnats regelbundet på små försöksytor för att simulera olika slags förluster av biologisk mångfald på varje ö.
Öarna har samma geologiska ursprung och påverkas av samma klimat. Området har också en ganska artfattig växtlighet som främst utgörs av tre trädslag (tall, gran och glasbjörk), tre bärris (blåbär, lingon och nordkråkbär) och ett par mossor (väggmossa och husmossa).
Lappländsk övärld. Bild: Nicolas Fanin
– Det fina med vårt försöksområde är att ekosystemen på öarna är så olika, trots att de ligger så nära varandra, säger David Wardle, gästprofessor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU.
Trots att öarna har mycket gemensamt är ekosystemen (och växtligheten) ganska olika på öar av olika storlek, vilket beror på att de är präglade av olika brandhistorik. Risken för ett blixtnedslag är helt enkelt större på en stor ö. Var och en av de trettio öarna i studien representerar därför ett eget ekosystem, och tillsammans täcker de in en 5000-årig brandhistorisk tidsserie.
– I tider av globala miljö- och klimatförändringar är sådana kunskaper alltmer nödvändiga, säger Nicolas Fanin.
På de större öarna, där det i snitt var 585 år sedan den senaste branden, dominerar tall och blåbär. På de minsta öarna, där det i snitt var 3 250 år sedan den senaste branden, är humustäcket mycket tjockt och där dominerar i stället gran och kråkbär. De mellanstora öarna intar ett mellanläge, och där hittar man också mer björk och lingon än på de andra öarna.
– Det är det som har gjort att vi kan säga att försämrad mångfunktionalitet på grund av artförluster tycks vara ett generellt fenomen. Och detta är viktig kunskap, som vi behöver för att kunna uppskatta konsekvenserna av de artförluster som sker i snabb takt jorden runt på grund av bland annat ändrad markanvändning och klimatförändringar.
Försöksruta där bärris avlägsnats. Bild: Nicolas Fanin
Nu har forskarna under drygt två år samlat in och analyserat flera tusen markkärnor och växtprover på var och en av öarna för att få ett brett mått som beskriver hur väl varje ”mini-ekosystem” fungerar – ett multifunktionellt ekosystemindex. Detta index är en sammanvägning av 15 olika mått på ekosystemens funktion.
Forskningen visar att den negativa inverkan som artförluster har på ett ekosystem blir tydlig när fokus ligger på ett flertal viktiga funktioner, i stället för på en eller fåtal funktioner. Dessutom var bilden likartad i hela den serie av olika ekosystem som öarna representerar.
Förluster av biologisk mångfald tycks alltså begränsa den samlade förmågan att leverera produkter och tjänster i alla ekosystem, även om enskilda funktioner kan påverkas positivt.
Ekosystemets mångfunktionalitet
Det råder en allt större samsyn om att förluster av biologisk mångfald äventyrar ekosystemens förmåga att tillhandahålla tjänster som människor är beroende av, såsom biomassaproduktion, nedbrytning och näringsomsättning.
Studier av detta har dock oftast rört någon enstaka eller några få ekosystemtjänster, eller funktioner, men en del ekologer försöker nu hitta mer generella mönster. De vill kunna förutse hur förluster av biologisk mångfald påverkar en bred palett av alla de tjänster ett ekosystem levererar – det vill säga ekosystemets mångfunktionalitet.
Hur viktig en enskild art är för mångfunktionaliteten varierar mellan olika ekosystem. En snabbväxande art som blåbär är viktig på produktiva marker, medan en långsamväxande och överlevnadsinriktad art som kråkbär är viktig på lågproduktiva marker.
– Förlusten av en enskild art kan alltså få stora konsekvenser på mångfunktionaliteten i ett ekosystem, medan effekten kan vara blygsam i ett annat, säger Marie-Charlotte Nilsson.
Kontakt:
David Wardle, professor vid Nanyang Technological University i Singapore och gästprofessor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, david.wardle@ntu.edu.sg
Marie-Charlotte Nilsson Hegethorn, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, marie-charlotte.nilsson@slu.se, +46-90-786 8440, +46-70-556 6604
– För de som möter mycket gamla är det viktigt att förstå hälsoresurser som kan bidra till välbefinnande. Att vara mycket gammal, 85 år och äldre, innebär en ökad risk för sårbarhet. I forskning framkommer att andlighet och tro på Gud har ett samband med mening i livet, ger upplevelse av tröst och har betydelse för att hantera de förändringar som hör ihop med åldrandet, säger Catharina Norberg.
I sin doktorsavhandling i omvårdnad har Catharina Norberg dels sammanställt data som samlats in inom Umeå 85+/Gerda-studien, dels själv intervjuat mycket gamla personer.
Tron en hjälp genom livet
I intervjuerna beskrev många av de äldre en nära och innerlig relation med Gud och en övertygelse om att det finns något mera än en materiell verklighet. Deltagarna berättade om minnen och upplevelser från barndom, medelålder och ålderdom. De beskrev hur deras tro på Gud och på en andlig realitet burit dem genom livet. De beskrev sina erfarenheter av andlighet som en känsla av samhörighet med Gud och andra människor, både nu levande och tidigare generationer.
”När det blir som mest tråkigt får jag be till Gud att han ska hjälpa mig genom den där dagen. Och då känner jag som en värme, ett lugn här inne i bröstet. Jag får hjälp om jag vänder mig till Gud”, sade en av de intervjuade.
Flera uttryckte i intervjuerna en önskan om att få dela sina erfarenheter av andlighet, men gjorde det vanligen inte på grund av svårigheter att sätta ord på sin tro, och en rädsla för att inte bli tagen på allvar, trodd och respekterad. ”Man kan ju inte ta på det…”, som en av de intervjuade uttryckte det.
Viktigt uppfatta andliga behov
Trots att andlighet kan betraktas som abstrakt och svårfångat visar avhandlingens resultat att det är mätbart. Aspekter som visade sig ha samband med andlighet var möjligheten att samtala med vänner och familj, få berätta om minnen och erfarenheter samt att ha möjlighet att regelbundet vistas utomhus.
Resultatet i avhandlingen kan bidra med en ökad förståelse för andlighet som grundläggande behov och ökad kunskap om hur behovet av andlig omvårdnad kan uttryckas.
– Andlig omvårdnad kan variera beroende på personens önskemål och livsåskådning, men en förutsättning är att vårdare förmår uppfatta andliga behov och behov av samtal om livet och om existentiella frågor, säger Catharina Norberg.
Catharina Norberg är uppvuxen i Flarken i Robertsfors kommun och har tidigare arbetat som sjuksköterska i Lövånger. Hon arbetar nu som lärare vid sjuksköterskeutbildningen på Umeå universitet, Campus Skellefteå.
Kontakt:
Catharina Norberg, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Arbetar som lärare vid sjuksköterskeutbildningen på Umeå universitet, Campus Skellefteå, catharina.norberg@umu.se, 0910-78 72 32, 070-555 19 31
Under 2014-2016 omkom i genomsnitt 65 personer per år inom tättbebyggt område i olyckor där minst ett motorfordon varit inblandat. Ungefär 1 300 skadades allvarligt och knappt 200 mycket allvarligt. Forskare på VTI har genomfört en studie för att uppskatta vilka trafiksäkerhetseffekter som kan uppnås om bashastigheten sänks till 40 km/tim i tätort.
– Vi har undersökt hur olika scenarier skulle minska antalet döda och skadade. Hastigheten gör stor skillnad vid en krock, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Liten minskning av medelhastigheten har effekt
Forskarna har studerat tre skilda scenarier, där det antas att en förändring av hastighetsgränsen med 10 km/timme leder till en förändring av medelhastigheten på cirka 2 km/timme i tättbebyggt område.
– Det visade sig att denna blygsamma minskning av medelhastigheten kan spara 3-5 liv per år, säger Anna Vadeby.
Scenario 1: alla gator med hastighetsbegränsning 50 km/tim sänks till 40 km/tim. Detta har potential att spara cirka 5 liv, 83 allvarligt skadade och 12 mycket allvarligt skadade per år.
Scenario 2: 80 procent av gatorna med 50 km/tim sänks till 40 km/tim, 20 procent har kvar 50 km/tim. Effekterna blir något mindre och uppskattningsvis kan 4 liv per år sparas, 66 allvarligt skadade och 10 mycket allvarligt skadade.
Scenario 3: 80 procent av gatorna med 50 km/tim sänks till 40 km/tim, 20 procent höjs till 60 km/tim. Här sparas cirka 3 liv per år, 55 allvarligt skadade och 8 mycket allvarligt skadade.
– Genom att arbeta mer med exempelvis hastighetsdämpande åtgärder som ger större minskningar av medelhastigheten kan vi uppnå ännu större effekter. Om vi lyckas minska medelhastigheten med 5 respektive 10 km/timme kan så mycket som 10 respektive 17 liv sparas för scenario 1, säger Anna Vadeby.
Förutom att uppskatta trafiksäkerhetseffekter ställde forskarna frågor om förändringar av hastighetsgränser till åtta olika kommuner (Malmö, Halmstad, Växjö, Göteborg, Linköping, Stockholm, Borlänge och Umeå). Resultaten visade att i samtliga kommuner finns en påbörjad eller genomförd hastighetsöversyn.
Så gjordes studien
VTI-forskarna har gjort en övergripande nationell skattning av påverkan på det totala antalet dödade, allvarligt skadade och mycket allvarligt skadade.
Dessutom studerades skadeutfallet mer i detalj i tre kommuner som redan har infört 40 km/tim på delar av sitt vägnät (Malmö, Umeå och Halmstad). Enbart olyckor med minst ett motorfordon inblandat har ingått i analysen. De datakällor som används i studien avser tättbebyggt område och därför används det begreppet när resultaten presenteras.
Kontakt:
Anna Vadeby, forskare på VTI, 013-20 42 34
– Att det finns ett samband mellan skallskador och demens visste vi men att den förhöjda risken finns kvar ännu 30 år efter skadan var överraskande, säger professor Peter Nordström vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
I studien har Umeåforskarna via databaser följt alla svenskar som var äldre än 50 år på nyårsafton 2005, allt som allt 3,3 miljoner människor. Ur den gruppen har man tagit dem som fått en diagnostiserad traumatisk skallskada, 164 000 personer, och jämfört med gruppen som inte drabbats av skallskada vad gäller risken att utveckla demens.
Jämförde syskonpar
Jämförelsen har gjorts för olika perioder under livet efter skallskadan. För att eliminera faktorer kring arv och uppväxtmiljö har man även gjort syskonjämförelser, genom att jämföra risken för demens hos 47 000 syskonpar där bara det ena syskonet drabbats av skallskada.
Resultatet är att den ökade risken att insjukna i demens efter en traumatisk skallskada är som störst under det första året efter skallskadan. Då är risken är fyra till sex gånger så stor som för personerna som inte haft en skallskada. Därefter sjunker den ökade demensrisken betydligt, men fortfarande efter 30 år kan man se en signifikant högre risk för skallskadade. Om man justerar för andra faktorer löper den som drabbats av traumatisk skallskada 25 procents ökad risk att drabbas av demens ännu 30 år efter skallskadan.
Av resultaten framgår att risken för demens ökar såväl efter en allvarlig traumatisk skallskada som efter flera lindriga skallskador, medan en enstaka lindrig skallskada bara ger en mindre riskökning.
Andra faktorer kan också spela in
Det som skiljer denna studie från tidigare studier är att man har kunnat följa personerna under en betydligt längre tidsrymd samt att underlaget är så omfattande. Därmed har man kunnat få en större säkerhet för de samband man har funnit.
– En reservation dock för att detta är en observationsstudie. Det innebär att det inte är säkert att alla samband vi har funnit är direkta orsakssamband. Man kan inte helt utesluta att det kan finnas andra skillnader mellan grupperna än själva skadan som kan bidra till att personer med skallskada också löper högre risk att drabbas av demens, säger Peter Nordström.
Exempel på andra skillnader mellan grupperna, är att man kan se att gruppen som får skallskador har högre förekomst av depression och diabetes och dessutom skiljer sig i större omfattning, och detta innan skallskadan inträffar.
Kontakt:
Peter Nordström, professor Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering
Umeå universitet, peter.nordstrom@umu.se, 090-785 87 53
– Eftersom vi inte kan stoppa resor mellan kontinenterna, är det enda säkra sättet att hindra spridningen av denguefeber att hejda utbredningen av de myggor som kan bära på viruset. Då är klimatet en nyckelfaktor, säger Jing Helmersson.
Jing Helmersson utvecklat två matematiska modeller för att beräkna denguemyggornas och dengueepidemins potential för spridning globalt, med fokus på Europa. Det handlar dels om myggornas förmåga att överföra dengueviruset baserat på temperaturen, dels om myggornas populationstäthet i förhållande till klimatet.
En kombination av förutsättningar
Den mygga som har störst förmåga att överföra dengueviruset heter Aedes aegypti. För att en myggpopulation i ett område ska bli smittbärare måste viruset dock först komma dit. Det är där våra resor över världen kommer in i bilden. Risken för att människor ovetande ska föra smittan vidare hänger delvis samman med att dengue, som för somliga är dödlig, hos flertalet andra inte ger några symtom alls. För att smittan ska kunna spridas krävs dock en kombination av virus, rätt sorts myggor, rätt årstid samt rätt temperatur och regnförhållanden. Det är en kombination av förutsättningar som förändras med klimatet.
Redan idag är en annan möjlig denguemygga, Aedes albopictus, etablerad i Medelhavsregionen, medan den främsta denguemyggan, Aedes aegyptis, är på gränsen till att kunna invadera de allra sydligaste delarna av Europa. Jing Helmersson visar i sin avhandling att om klimatförändringarna hålls inom Parisavtalets ram på maximalt två graders uppvärmning, kommer Aedes aegyptis-myggorna bara att ha förutsättningar att sprida sig i små södra delar av Spanien, Portugal, Italien och Grekland. Om den globala uppvärmningen däremot blir större, sker en dramatisk utvidgning, så att delar av södra och mellersta Europa riskerar att få de denna typ av myggor och dengueviruset. Det gäller stora delar av Frankrike, Spanien, Italien, Portugal, Grekland och Balkan.
– Detta understryker vikten av att vi klarar att hålla uppvärmningen inom tvågradersmålet. Att hejda denguespridningen går därför hand i hand med att hejda utsläppen av koldioxid, säger Jing Helmersson.
Denguefeber är enligt världshälsoorganisationen WHO världens allvarligaste myggburna virussjukdom. Sjukdomen är än så länge begränsad till vissa tropiska och subtropiska i Afrika, Asien och Latinamerika. Endast två lokala utbrott är hittills kända i Europa, i Aten 1927 och på Madeira 2012. Ännu finns inget effektivt vaccin mot dengue som kan användas i icke-infekterade områden.
Sedan 1980-talet har många multinationella företag tjänat på att förlägga sin produktion och montering i maquiladoras, fabriker placerade i Mexikos skattefria zoner. För utländska investerare innebär upplägget en tillgång till billigare arbetskraft och betydande vinster i form av lägre skatt. Dessa fabriker står i fokus för Claudia Fonseca Alfaro, som har undersökt hur fabrikerna påverkar människors liv i den mexikanska Yucatán-regionen.
– Förutom att göra intervjuer med fabriksarbetare har jag undersökt myndigheternas marknadsföringsmaterial, där Yucatán ofta framställs som ett exotiskt paradis och ett attraktivt alternativ för utländska investerare, säger Claudia Fonseca Alfaro.
Myten om de magiska mayaindianerna
Claudia Fonseca Alfaro visar att Yucatán, där Maya utgör en stor del av befolkningen, är en region där rasism och fördomar mot ursprungsbefolkningen är vanligt förekommande.
– Denna rasism finns även i de statliga myndigheternas marknadsföringsmaterial, exempelvis i broschyrer för utländska investerare. Där saluförs en idé som kan beskrivas som myten om de magiska Maya och som bland annat innefattar föreställningar om att mayaindianer som arbetar i fabriker är särskilt duktiga hantverkare eller fysiskt lämpliga för kroppsarbete. Det förekommer också en stereotyp föreställning om att Maya alltid är villiga att arbeta för låg lön. Den här sortens rasistiska fördomar har funnits i Mexiko i århundraden och är ett arv från spanska kolonialtiden, förklarar Claudia Fonseca Alfaro.
Kapitalismens bländverk
De flesta konsumenter reflekterar inte över det antal arbetstimmar som ligger bakom konsumentprodukter eller varifrån komponenterna och materialen som ingår i exempelvis smarttelefoner kommer. Detta är ett fenomen som Claudia Fonseca Alfaro kallar för “kapitalismens magi”.
– I min forskning kring kapitalismens mekanismer leker jag ofta med magibegreppet, fast inte i någon positiv mening. Magibegreppet används istället som en analogi för de saker som kapitalismen medvetet döljer från oss konsumenter, som exempelvis dolda mänskliga och miljömässiga kostnader för tillverkning av jeans, telefoner och bildelar, säger Claudia Fonseca Alfaro.
I sin forskning försöker Claudia Fonseca Alfaro överbrygga det gap som enligt henne existerar mellan forskning med fokus på kapitalism i abstrakta termer och annan forskning som intresserar sig för kapitalismens lokala mänskliga och miljömässiga effekter.
– Min forskning är ytterst en påminnelse att dessa produkter är nära kopplade till människors liv, trots att produktionen sker utanför vårt synfält, säger Claudia Fonseca Alfaro.
Som forskare vill Claudia Fonseca Alfaro uppmana konsumenter att omvärdera vad det innebär att leva i ett globaliserat kapitalistiskt system som verkar gränslöst.
– Det finns idag en vanlig föreställning om att vissa länder med en liten produktion har en liten miljöpåverkan. Länder på norra halvklotet behöver ta ett större ansvar, både för de multinationella företagens miljöpåverkan och för kvarvarande negativa effekter av ett kolonialt arv, säger Claudia Fonseca Alfaro.
Under ett halvsekel har många molekyler upptäckts i rymden. Med hjälp av radioteleskop har astronomer kunnat studera dessa molekyler och med därmed undersöka vad som pågår i de täta, mörka molnen där nya stjärnor och planeter föds.
På sådana platser kan temperatur, tryck och gasrörelser alla mätas upp tack vare signaturerna som molekylerna lämnar i radiosignalerna som molnen avger. För att kunna förstå hur de tyngsta stjärnor bildas behöver forskare också mäta upp magnetfält, men det har länge varit en betydligt svårare uppgift.
Magnetfält spelar stor roll Boy Lankhaar, doktorand i astronomi vid Chalmers som lett projektet, berättar:
– Vi vet att när de största och tyngsta stjärnorna föds så spelar magnetfält en viktig roll. Men just hur magnetfälten påverkar processen debatteras bland forskare. Därför behöver vi sätt att mäta upp magnetfälten, och det är en rejäl utmaning. Nu tack vare våra nya beräkningar vet vi hur vi kan göra det med hjälp av metanol, säger han.
Magnetfält spelar en viktig roll i de områden i rymden där de flesta massiva stjärnor föds. I den här illustrationen visas omgivningarna hos en nyfödd, tung stjärna, och de ljuspunkterna där radiosignaler från metanol kan upptäckas. De ljusa prickarna i bilden pekar ut så kallade metanolmasrar – naturliga lasrar som är vanligt förekommande i de täta gasmolnen där tyngre stjärnor bildas. De böjda linjerna representerar magnetfältet. Tack vare nya beräkningar kan astronomer nu börja undersöka magnetfält i rymden genom att mäta upp radiosignaler från metanolmolekylerna i dessa ljusstarka källor. Bild: Wolfgang Steffen/Boy Lankhaar m. fl. (molekyler: Wikimedia Commons/Ben Mills)
Idén om att kunna använda mätningar av metanol (CH3OH eller träsprit) i rymden för att utforska magnetfält lanserades för många decennier sedan. I den täta gasen som omger många nyfödda stjärnor lyser metanolmolekyler starkt i form av så kallade masrar – naturliga mikrovågslasrar i rymden. De signaler som kan registreras av radioteleskop från sådana metanolmasrar är både mycket starka och sänds ut vid mycket specifika frekvenser.
Hjälper forskarna tolka – Masersignalerna sänds dessutom ut från de områden där magnetfälten har mest att berätta för oss om hur stjärnor bildas. Med vår nya förståelse för hur metanol påverkas av magnetfält kan vi äntligen börja tolka det som vi ser, säger Wouter Vlemmings, astronom vid Chalmers och medlem i teamet.
Tidigare försök att mäta upp metanolets magnetiska egenskaper har drabbats av problem. Istället bestämde sig Boy Lankhaar och hans kollegor för att bygga en teoretisk modell, och såg till att den stämde överens både med tidigare teoretiska arbeten och med laboratoriemätningar.
– Vi utvecklade en modell av hur metanol beter sig i magnetfält med startpunkt i kvantmekanikens principer. Snart fann vi att de teoretiska beräkningarna stämde väl överens med de experimentella mätningarna som fanns tillgängliga. Då kände vi oss tillräckligt säkra för att extrapolera till de förhållandena som vi förväntar oss i rymden, förklarar Boy Lankhaar.
Svårare än forskarna trott Uppdraget visade sig ändå vara krävande. Teamets teoretiska kemister, Ad van der Avoird och Gerrit Groenenboom, båda vid Radboud-universitetet i Nijmegen, Nederländerna, behövde göra nya beräkningar och rätta tidigare arbeten.
– Eftersom metanol är en relativt enkel molekyl tänkte vi först att projektet skulle vara lätt. Istället blev det väldigt komplicerat eftersom vi behövde räkna fram metanolets egenskaper på ett mycket noggrant sätt, berättar Ad van der Avoird.
De nya resultaten öppnar upp nya möjligheter för forskare som vill förstå universums magnetfält. De visar dessutom hur problem kan lösas inom astrokemin – där forskningsområdena astronomi och kemi möts.
Öppnar för nya upptäckter Huib Jan van Langevelde, astronom vid Joint Institute for VLBI Eric och Leiden-universitetet, samt medlem i forskarlaget, förutspår nya upptäckter framöver.
– Det är otroligt att så detaljerade beräkningar behövs för att avslöja den molekylära komplexiteten som vi behöver för att tolka de mycket precisa mätningar som vi gör med dagens bästa radioteleskop. I framtiden kommer vi att behöva både experter inom kemi och inom astrofysik för att göra nya upptäckter om molekyler, magnetfält och stjärnbildning, säger han.
Artikeln: Characterization of methanol as a magnetic field tracer in star-forming regions, tidskriften Nature Astronomy, av Boy Lankhaar (Chalmers), Wouter Vlemmings (Chalmers), Gabriele Surcis (Joint Institute for VLBI Eric, Nederländerna, och Inaf, Osservatorio Astronomico di Cagliari, Italien), Huib Jan van Langevelde (Joint Institute for VLBI Eric, Nederländerna, och Leiden-universitetet, Nederländerna), Gerrit C. Groenenboom och Ad van der Avoird (Institutet för molekyler och material, Radboud-universitetet, Nijmegen, Nederländerna).
Kontakt:
Boy Lankhaar, doktorand, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers, boy.lankhaar@chalmers.se, +46 31 772 55 42
År 2015 tilldelades Boy Lankhaar Kungliga nederländska kemisällskapets Golden Master-pris för sitt examensarbete inom detta projekt vid Radboud-universitetet i Nijmegen, Nederländerna.
