Claudia Köhlers labb vid SLU har steg för steg undersökt problemen som uppstår då växtförädlare försöker korsa våra jordbruksgrödor med sina vilda släktingar.
Flertalet av våra grödor har under domesticeringens gång kommit att få fler kromosomuppsättningar än sina vilda släktingar, vilket i stor utsträckning har bidragit till de moderna grödornas framgång. Vete, potatis, raps och jordgubbar är till exempel polyploida, medan deras förfäder inte är det.
Ökningen av antalet kromosomuppsättningar (ploidi) har dock minskat de nya sorternas förmåga att korsa sig med sina vilda släktingar, vilket också begränsar växtförädlarnas möjligheter att återinkorsa värdefulla egenskaper som har gått förlorade under domesticeringsprocessen. Orsaken är ett fenomen som kallas den ”triploida spärren”, som orsakar allvarliga defekter i frövitan vid korsningar av växter som skiljer sig i ploiditetsnivå.
Claudia Köhlers forskargrupp vid SLU visade i somras hur ”problemet” uppstår i frövitan – den näringsrika vävnad som stöder embryotillväxten och som ger eftertraktade kalorier i livsmedel och djurfoder.
Det som händer vid hybridisering mellan växter med olika kromosomantal är att det sätt på vilket arvsmassan är hoppackad i frövitans cellkärnor förändras. Detta leder i sin tur till att aktiviteten hos tillväxtfrämjande gener i frövitan förändras kraftigt, med dödliga konsekvenser för det växande fröet. Författarna identifierade också de gener som orsakar detta fenomen.
Hoppande gener och fröabort
Nu har forskargruppen tagit ytterligare ett stort steg mot nya metoder som kan göra det möjligt att kringgå den triploida spärren. Tillsammans med SLU-kollegan Germán Martínez forskargrupp och kollegor från Cold Spring Harbor i USA ger de en bild av fenomenets molekylära bakgrund.
Det de visar är att omflyttningsbara (transponerbara) element (en klass av genetiska enheter som kan byta plats i arvsmassan) – allmänt kända som ”hoppande gener” – har en grundläggande betydelse i processen.
Under pollenbildningen producerar dessa ”hoppande gener” något som betecknas små RNA, som styr olika geners aktivitet senare under fröutvecklingen. Om dessa förekommer i överskott (vilket de gör i pollenkorn från växter med högre ploidi) inducerar de fröabort.
Manipulation av biosyntesen av små RNA
– Vi kunde se att mutanter av vår modellväxt (backtrav) som inte producerar små RNA i pollenkornen ger livskraftiga triploida frön, säger Claudia Köhler. Det är ett bevis på vilken central betydelse små RNA har för aborteringen av triploida frön.
I båda artiklarna är forskarnas teori att små RNA som härrör från hoppande gener skapar en kvantitativ signal för kromosomtal, och att det krävs en väl avvägd dosering för att livskraftiga frön ska bildas.
– Om vi lär oss att manipulera biosyntesen av små RNA skulle vi alltså ha ett enkelt sätt att föra över åtråvärda men förlorade egenskaper från vilda släktingar till moderna jordbruksgrödor, säger Claudia Köhler. Det kan till exempel vara egenskaper som gör växten tåligare mot sjukdomsangrepp eller torkstress.
På internet kan vem som helst skriva och läsa poesi – och kalla sig poet, menar umeåforskaren Julia Pennlert. Hon har undersökt poesisajten Poeter.se, som befolkas av runt 37 000 medlemmar.
Ett helt nytt litterärt rum, fullt av skrivande människor och deras texter har öppnat sig, där det handlar om att både läsa och bli läst, mötas och kommentera.
– Det är som ett Facebook för poeter där man följer vissa favoriter, men kanske framförallt, man publicerar sina egna texter och får reaktioner på det man skriver, säger Julia Pennlert.
Nya platser för poesi
Den typen av nätgemenskaper knyter an till äldre former av litterära mötesplatser, men den digitala tekniken påverkar också på olika sätt hur deltagarna skriver, läser och diskuterar litteratur.
– Istället för att vara en genre som är lite undanskymd, smal och ganska osynlig, annat än på kultursidor ibland, är det här något som går i motsatt riktning, på sajten finns ett stort antal dikter publicerade och många aktiviteter och samtal.
– Man skulle kunna säga att digitala plattformar som Poeter.se visar hur diktens genre lever och frodas i form av ett folkskrivande, om man så vill, säger Julia Pennlert.
Genom att studera digital självpublicering och den digitala miljön där dessa texter och författare befinner sig får vi mer kunskap om litteraturens förutsättningar i ett samtida medielandskap, menar hon.
Litteratur med digitalt perspektiv
Det omfattande antalet texter och kommentarer som finns på Poeter.se har gjort att Julia Pennlert blivit inspirerad av digitalt humanistiska perspektiv. Ett perspektiv som under de senaste åren blivit ett etablerat forskningsfält.
Hon har samlat tusentals texter och aktiviteter bland deltagarna som sker på sajten, i en databas. Ett material som är sökbart och möjligt att bearbeta utifrån mängder av olika infallsvinklar.
– På detta sätt visar min avhandling också hur litteraturforskningen kan använda sig av digitala metoder för att studera ett material som befinner sig online, och hur nya former av humanioraforskning som numer samlas under rubriken digital humaniora kan tillämpas i praktiken.
Att begränsa jordbrukets skador orsakade av nematoder är av högsta vikt för livsmedelsförsörjningen i världen. Tidigare har kemiska bekämpningsmedel varit framgångsrika, men medfört en rad problem som ackumulering giftrester i mark, vatten, djur och människor, och en överhängande risk för att nematoden med tiden blir motståndskraftig.
Kemiska bekämpningsmedel förbjuds i många länder och är dessutom inte förenliga med ekologiskt jordbruk. Nya bekämpningsmetoder behövs alltså, och den mest lovande nischen är så kallad biologisk bekämpning, det vill säga att använda naturligt förekommande antagonister mot skadegörarna.
Parasitsvamp som dödar selektivt En sådan antagonist är Clonostachys rosea, en svamp som parasiterar på andra svampar och därtill förefaller ha hämmande inverkan på nematoder. Det finns också teorier om att svampen kan inducera försvarsmekanismer i växten och därmed göra den mer tålig för nematodangrepp.
Det SLU-forskare nu har gjort är att testa om nematoder i jorden och den växande grödan påverkas av svampen.
– Vi analyserade nematodsamhället i naturlig jordbruksjord från ett fält i Uppsala, säger SLU-forskaren Mudassir Iqbal vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi.
– Vi har behandlat jorden med C. rosea och därpå planterat morot respektive vete i den i växthus. Genom att sedan analysera nematodsamhället i såväl dessa som i behandlade jordar utan gröda, har vi försökt mäta behandlingens effekt på antagonisterna.
Nematoder i lantbruket
Nematoder finns överallt där liv kan finnas och har utvecklat snart sagt alla tänkbara överlevnadsstrategier; de kan parasitera på djur, växter, bakterier och svampar. Troligen finns över en miljon arter, varav drygt 4000 har beskrivits som växtparasiter. Dessa utgör gigantiska problem för jordbruket. Uppskattningsvis 15 procent av hela världens sammanlagda jord- och skogsbruksproduktion går årligen förlorad till följd av nematodangrepp, till ett beräknat värde av 118 miljarder dollar.
Bild: Veteplantor som växt under sju veckor med (till vänster) och utan (till höger) den tillväxtfrämjande bakterien. Foto: Mudassir Iqbal, SLU.
Studien visade en tydlig påverkan av C. rosea på nästan alla växtparasiterande nematoder i jorden. Bland sju upptäckta nematodsläkten sjönk individantalet med mellan 40 och 73 procent för alla utom ett, i både morots- och vetejord.
I jord utan gröda sjönk förekomsten av individer i fyra av sju släkten. Såväl morot som vete växte också bättre i jord som behandlats med svampen.
Ingen inverkan på icke-parasiter Detta visar tydligt att C. rosea har en stark antagonistisk effekt på nematodsamhället i jord, och att denna effekt blir ännu starkare när jorden är odlad. Vi vet inte om detta beror på att svampen inducerar växtens försvar eller om det är växtrötterna i sig som är nödvändiga för att C. rosea ska trivas. Men vi såg också att icke växtparasiterande nematoder, som utgjorde ungefär en tredjedel av alla, inte påverkades alls av behandlingen. C. rosea verkar alltså specifikt inriktad på de nematoder som orsakar växtsjukdomar, men inte på några andra, konstaterar forskarna.
Skapar en ogästvänlig miljö Mudassir Iqbal och hans forskarkollegor har också undersökt hur denna antagonism verkar praktiskt. Tidigare studier, på andra C. rosea-linjer än den som användes här, har visat att svampen parasiterar på nematoderna.
Mudassir Iqbal kunde dock inte se några sådana tecken i denna studie.
– Däremot märkte vi att ett medium där svampen vuxit men sedan avlägsnats från, inhiberar nematodernas tillväxt. Det får oss att tro att C. rosea kan använda sig av flera angreppsstrategier, och att en av dem är att skapa en ogästvänlig miljö som nematoderna inte kan leva i.
– Vår studie visar alltså att C. rosea är en effektiv antagonist mot växtparasiterande nematoder i jord, men också att den samtidigt inte angriper andra nematoder, sammanfattar Mudassir Iqbal.
– Denna antagonism tycks i vår studie baserad på utsöndringen av substanser som nematoderna inte tål. Behandlingen får också en mätbart positiv effekt på tillväxten hos både morot och vete. Detta bådar naturligtvis gott för möjligheten att använda svampen som ett effektivt växtskyddsmedel mot nematoder i jordbruket, avslutar han.
Nematoder är en grupp mikroskopiskt små rundmaskar som kan orsaka stora skador i odlingar, oftast utan att ge några iögonfallande symptom. Dessa små skadedjur kan påverkas kraftigt av vad som odlas på fältet. SLU-forskaren Maria Viketoft och hennes kollegor har undersökt hur olika förfrukter påverkar nematodangreppen, och hur nematoderna kan samspela med andra skadeorganismer och förstärka varandras skadeverkan. Groddbränna – en svampsjukdom som kan orsaka stora ekonomiska förluster i potatisodlingar – orsakar ännu större skördeförluster om det samtidigt finns nematoder som äter på potatisarna.
.. men också nyttogörare i storformat
Men det är viktigt att komma ihåg att nematoder som äter på grödorna bara är en bråkdel av alla frilevande nematoder i fältet. Deras släktingar är i många fall nyttodjur: nedbrytare som frigör näring som grödan kan ta upp, och svamp- och bakterieätare som kan minska skadeangrepp från patogena mikroorganismer.
”Nematoder är jordens vanligaste djur. Nematoder tycks finnas överallt där liv kan finnas, i inlandsisarna och de varma källorna, i de torra öknarna och den frusna tundran, i vattnet du dricker och ättikan du kryddar med, i insektskroppen och på potatisens rötter, i älgens hjärna och människans ögon. Om all annan materia på jorden utplånades så skulle ändå konturerna av bergen och sjöarna, träden och djuren synas som en fin film av nematoder” (Faktablad om växtskydd, SLU).
Rundmaskar, eller nematoder (Nematoda) är enkla, spolformade och icke segmenterade ryggradslösa djur som oftast är av mikroskopisk storlek. Nematoderna är en av de vanligast förekommande stammarna inom djurriket med mer än 20 000 arter . Källa: SLU och Wikipedia
Pokémon Go blev ett globalt fenomen när det slog igenom på bred front sommaren 2016. Spelet har laddats ned rekordhöga 800 miljoner gånger, men hajpen har i dag lagt sig.
Det enorma och snabba genomslaget väckte intresse hos forskare i bland annat Kanada, Storbritannien och Sverige. På Luleå tekniska universitet har forskarna Anna-Karin Lindqvist, Stina Rutberg och Josef Hallberg undersökt vad som gjorde spelet så populärt, med syfte att använda resultaten för vidare studier av barns fysiska aktivitet och spelifiering, bland annat i ett projekt om aktiva skoltransporter.
Spelat under några månader
De tre forskarna har samlat in data från fokusgrupper bestående av barn i åldern 7-12 år och deras föräldrar. Samtliga deltagare har spelat Pokémon Go under minst några månaders tid.
– Vår studie visar att det inte är tävlandet i spelet som är det mest triggande för barnen och föräldrarna, utan att de samarbetar och tillsammans bidrar till spelet. Det är väldigt tydligt att samarbetet är det viktigaste, säger Stina Rutberg, universitetslektor i fysioterapi.
– Det är lätt att tro att det behövs tävlingsmoment vid aktiviteter på gruppnivå för att främja fysisk aktivitet, men de här resultaten visar att det inte är så, tillägger Anna-Karin Lindqvist, även hon universitetslektor i fysioterapi.
Pokémon Go är ett spel som förstärker verkligheten, så kallad augmented reality, med datorgenererade sinnesintryck som ljud, grafik och data.
– För oss som vill främja fysisk aktivitet är augmented reality perfekt, eftersom det lockar ut folk, säger Anna-Karin Lindqvist.
Uppmuntrar till att vara aktiva
I studien såg forskarna att föräldrar inte är lika benägna att begränsa sina barns skärmtid när det handlar om ett spel som uppmuntrar till fysisk rörelse.
– Det var väldigt lite som deltagarna i vår studie uppfattade som negativt med spelet, förutom risker kopplade till att barnen är ute i trafiken, säger Anna-Karin Lindqvist.
Spelifiering innebär att använda mekanismer från datorspel för att exempelvis öka motivationen vid inlärning eller för att uppnå en beteendeförändring.
Josef Hallberg, biträdande professor i distribuerade datorsystem, säger att det kan vara svårt att få in utforskande inslag i digitala spel, men att det är något som Pokémon Go lyckats med. Barns sug efter nya upptäcker är också något som Luleå tekniska universitets forskare tar med sig till ytterligare en delstudie på området, som handlar om att skapa ett spel som kan användas i skolor för att få barn att vara fysiskt aktiva, samtidigt som det är kopplat till skoluppgifter.
– Vi har designat ett spel utifrån de saker vi i studien såg var viktiga, som samarbete, att hjälpa varandra och utforskande och upptäckande. Vi har byggt en analog prototyp i form av ett pussel och tanken är att vi senare ska göra en digital version. Alla ska kunna ta till sig spelet, som går ut på att tillsammans lösa uppgifter för att samla pusselbitar eller få ledtrådar, säger Josef Hallberg.
Optik finns överallt omkring oss, exempelvis i skärmar, belysning, kameraobjektiv och glasögon. Men optiken saknar det mänskliga ögats förmåga att enkelt anpassa sig och fokusera på olika avstånd.
För att komma till rätta med det problemet samarbetar forskaren Alexander Dmitrievs grupp vid Göteborgs universitet med forskare i Spanien (nanoGUNE Center) och Italien (Italian Institute of Technology).
– På våra laboratorier arbetar vi med att styra ljuset med hjälp av magnetfält. Vi använder mycket små magnetfält, med samma styrka som kylskåpsmagneter, för att inte störa omgivningen och för att uppnå en teknik som är liten och bärbar, säger Alexander Dmitriev, professor vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet.
Adjö till skrymmande kameraoptik Genom att på en mycket tunn glasskiva lägga ett lager med nanoantenner för ljus (där antennerna är av guld och nickel och 20 nanometer höga) kunde forskarna vrida och re-polarisera synligt ljus som passerar glasskivan med hjälp av magnetfält.
– Det här ger oss helt nya möjligheter att skapa ultratunna optiska komponenter vars egenskaper kan ändras med en knapptryckning genom att kontrollera ett mycket litet magnetfält, säger Alexander Dmitriev.
Genom den nya forskningen kommer det kanske i framtiden inte längre att behövas skrymmande kameraobjektiv.
– Vi föreställer oss att optiken i framtiden enkelt kan förändras i realtid i din mobiltelefon, eller i ett par specialiserade glasögon, på samma sätt som ögat ständigt anpassar sig, säger Alexander Dmitriev.
Ändra ljuset i realtid
Förutom möjligheten att skapa mycket små och mycket flexibla optiska komponenter öppnar forskningen också för nya kemiska produktionsmetoder.
– Det är mycket viktigt hur cirkulär-polariserat ljus interagerar med olika material runt omkring oss. Cirkulär-polariserat ljus har även den mycket viktiga funktionen att det kan användas för att syntetiskt framställa olika kemikalier och läkemedel med asymmetrisk struktur. Vilka möjligheter öppnar sig inte om allt ljuset gör kan ändras i realtid på beställning? säger Alexander Dmitriev.
Kontakt: Alexander Dmitriev , professor vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet, alexd@physics.gu.se, 031-786 9139, 0766-229139
Hjärt-kärlsjukdom är den sjukdomsgrupp som orsakar flest dödsfall i Sverige. Det är känt sedan tidigare att måttlig till intensiv fysisk aktivitet minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, medan nyttan av fysisk aktivitet på låg intensitet är mer omdiskuterad.
Forskarna analyserade hur olika nivåer av fysisk aktivitet hos 1200 personer över hela Sverige påverkade dödligheten i bland annat hjärt-kärlsjukdom 15 år senare. Data inhämtades från den så kallade ABC-studien (Attitude, Behaviour and Change), där deltagarnas aktivitetsnivå mättes med hjälp av rörelsemätare, och jämfördes sedan med information om dödsfall och dödsorsak från svenska register.
– Det här är en unik studie eftersom vi har kunnat följa ett stort antal personer med objektivt mätt fysisk aktivitet i upp till 15 år. I tidigare studier har man frågat om fysisk aktivitetsnivå, men det kan leda till felrapportering eftersom det är svårt att komma ihåg exakt hur länge man har suttit stilla och hur mycket man har rört sig, säger Maria Hagströmer, universitetslektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet och ansvarig för studien.
Vardagsaktivitet kraftfullt skydd för hjärtat
Enligt studien är hälsovinsterna stora inte bara för fysisk aktivitet på måttlig eller hög intensitet, utan även för fysisk aktivitet på låg intensitet (vardagsaktivitet). Genom att ersätta en halvtimmes stillasittande om dagen med vardagsaktivitet beräknas risken att dö i hjärt-kärlsjukdom minska med 24 procent.
Att ersätta stillasittande med fysisk aktivitet på minst måttlig intensitetsnivå, vilket motsvarar en rask promenad eller träning med högre intensitet, hade som väntat ännu större påverkan på risken att dö i hjärt-kärlsjukdom. 10 minuters måttlig till intensiv fysisk aktivitet om dagen minskar risken för hjärt-kärlsjukdom med 38 procent, medan 30 minuter om dagen minskar risken med hela 77 procent, enligt beräkningarna.
I studien justerades för andra faktorer som kan ha påverkat sambanden, såsom ålder, kön, rökning, utbildningsnivå och tidigare sjukdomar.
– Vi har även i en tidigare studie kunnat visa att personer som sitter stilla i sammanlagt mer än 10 timmar per dag har 2,5 gånger högre risk att dö i förtid jämfört med personer som sitter sammanlagt mindre än 6,5 timmar per dag, säger Ing-Mari Dohrn, postdok vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet och försteförfattare till studien i Clinical Epidemiology.
Kontakt: Maria Hagströmer, universitetslektor, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Maria.Hagstromer@ki.se, 070-712 95 90
Ing-Mari Dohrn, postdok, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, ing-mari.dohrn@ki.se, 0708-444 188
Forskningsinstitutet RISE har tillsammans med trähustillverkaren Derome och deras varumärke A-hus tagit fram ett unikt enfamiljshus som är energieffektivt och klimatsmart. Inom projektet NEED4B som startade 2012 byggdes två demonstrationshus, en villa i Borås och en villa i Varberg, med den senaste tekniken inom effektiva energi- och byggnadstekniska lösningar.
– Fokus inom projektet har varit på energieffektivitet, lufttäthet och ett bra inomhusklimat. Takets solcellspaneler har också fungerat väldigt bra på de båda demonstationshusen. Jämfört med ett standardhus är detta enfamiljshus bara 10 procent dyrare i inköp, vilket på sikt betalar igen sig genom lägre energikostnader, säger Anders Carlsson, teknisk chef på Derome Hus.
Projektet har haft stor nytta av det utvecklande samarbetet med RISE och flera tekniska lösningar är också införda i produktionen, så som upphöjd styrsyll och andra mindre konstruktionsdetaljer.
Simulerad familj och riktig familj bodde i var sitt hus
Redan 2014 flyttade simuleringsfamiljen Grankvist in i Forskningsvillan, ett av demonstrationshusen, i Borås. Familjen representerar en typisk genomsnittlig familj med representativa vanor och aktiviteter. De har nu under flera års tid övervakats, mätts och analyserats av forskare i projektet.
Simuleringsfamiljen har också blivit jämförda med en riktig familj, som bor i det andra demonstrationshuset, i Varberg. I ett lågenergihus har brukarbeteendet en procentuellt större inverkan på energianvändningen än i ett vanligt hus, eftersom lågenergihuset använder mindre energi för uppvärmning och tekniska funktioner. Projektet har därför även gjort beteendestudier kring hur man använder tekniken på den riktiga familjen i Varberg.
Förbättrad husmodell
Över 6 000 forskartimmar har lagts på att upprätta en metodik runt lågenergibyggnation, förbättra lösningarna i husmodellen och att analysera resultaten. Resultaten visar bland annat att energianvändningen i Forskningsvillan i Borås är betydligt lägre än dagens myndighetskrav som tillåter tre gånger högre energianvändning.
Energianvändningen i Forskningsvillan i Borås är uppmätt till 18 kWh/m2 per år. Detta är betydligt lägre än dagens myndighetskrav, Boverkets byggregler (BBR), som tillåter 55 kWh/m2 per år. I demonstrationshuset i Varberg, där den verkliga familjen bor, har man mätt energianvändningen till 30 kWh/m2 per år.
– Under den första delen av mätperioden i Varberg upptäckte vi att energianvändningen var onormalt hög, vilket berodde på en felaktigt inställd ventilation. Detta justerades, men ändå drog huset i Varberg betydligt mer energi än motsvarande i Borås.
Läroprocess krävs
I projektet genomfördes också intervjuer med familjen i Varberg och vi kunde då konstatera att det fanns ett vädringsbeteende som bidrog till den höga energianvändningen. När vi har räknat på det, så står den felaktiga inställningen och brukarbeteendet kopplat till ventilationen för hela 10 kWh/m2 per år i onödig energianvändning. Så om man räknar bort den onödiga energianvändningen är de båda husen fullt jämförbara, påpekar Lisa Ossman, projektledare på RISE.
– Projektet visar tydligt att det har varit en läroprocess för den verkliga familjen att förstå hur styrningen fungerar i de tekniska lösningarna i huset. Det gäller ju att de som bor i husen använder sig av den kapacitet som finns i de tekniska lösningarna och att man inte använder sig av tidigare invanda beteenden. Så här behöver vi och hela branschen verkligen jobba vidare för att öka förståelsen för handhavandet av tekniken hos de som bor i husen, så att man verkligen använder sig av den energieffektiva tekniken, säger Anders Carlsson.
Simuleringsfamiljen flyttar ut
När nu projektet avslutas så kommer simuleringsfamiljen Grankvist att flytta ut från Forskningsvillan, som kommer att fortsätta att användas som ett fullskalecentrum för forskning om framtidens boende.
– Projektet har gett oss oerhörd kunskap som kommer att vara vägledande för hur vi kan leva och bo klimatsmart – redan nu och i framtiden. De båda familjerna, både familjen Grankvist och den verkliga familjen, har starkt bidragit till viktig fakta kring lågenergihus. Flera andra forsknings- och utvecklingsprojekt kommer – precis som NEED4B-projektet – också att testa och utvärdera ny, innovativ teknik och metoder i den kontrollerade, men ändå verklighetstrogna miljön. Så nu kommer nya simuleringspersoner att flytta in i villan, avslutar Lisa Ossman.
Mål att minska energianvändningen med 60 procent
Bygget av de båda klimatsmarta pre-fabricerade trävillorna i Borås och Varberg har skett inom ramen för det EU-finansierade samarbetsprojektet NEED4B som startade 2012 och som avslutas nu i början av 2018.
Projektet har gått ut på att stimulera byggnationen av energiekonomiska byggnader – bostäder, kontor och offentliga byggnader. Byggnaderna följdes sedan upp under två års tid för att säkerställa att målen nås. Alla byggnader har ett sammantaget mål att minska energianvändningen med drygt 60 procent jämfört med dagens myndighetskrav.
Övriga demonstrationsbyggnader finns i Belgien, Italien, Spanien och Turkiet. Lärdomarna från projektet sprids sedan och bidrar förhoppningsvis till att göra all nyproduktion av byggnader energieffektivare.
Antibiotikaresistens är enligt WHO ett av de största globala hoten mot folkhälsan och alltför få nya antibiotika utvecklas. Det internationella forskningskonsortiet DRIVE-AB, där Uppsala universitet ingår som part, publicerar i sin slutrapport förslag på hur man kan driva på utvecklingen av nya antibiotika och samtidigt garantera tillgången och en hållbar användning av de nya läkemedlen.
I rapporten föreslås bland annat införandet av en ”market entry reward”, en modell där varje nytt antibiotikaläkemedel som introduceras på marknaden belönas med en miljard dollar. Det bör kunna öka antalet nya antibiotika på marknaden signifikant de kommande 30 åren, menar forskarna i konsortiet.
Utvärderade 30 modeller
DRIVE-AB har sedan 2014 haft uppdraget att utveckla nya ekonomiska modeller som kan stimulera utveckling av nya antibiotika. Konsortiet samlade 23 partners från läkemedelsindustrin, akademin och hälsoorganisationer och utvärderade över 30 olika modeller utifrån hur de kan förväntas påverka innovation, hållbar användning och rättvis tillgång.
Den föreslagna belöningen för varje nytt antibiotikaläkemedel syftar till att skapa en attraktivare marknad för investeringar i antibiotikaforskning och utveckling. Belöningen består av en serie av finansiella tillskott till utvecklare som lyckas uppnå kriterierna. DRIVE-AB bedömer, utifrån den forskning som gjorts, att två nya antibiotika riktade mot av WHO prioriterade patogener kan komma ut på marknaden inom fem år.
Belöningar funkar enligt simuleringar
– Våra simuleringar pekar mot att en belöning som ”market entry reward” kan bidra till att totalt 16-20 nya antibiotika kommer ut på marknaden de kommande 30 åren. Utan denna belöning är det sannolikt att några av dessa vetenskapligt lovande behandlingar aldrig når patienterna, säger professor i företagsekonomi Francesco Ciabuschi, partner i konsortiet från Uppsala universitet.
Av samtliga analyserade incitament konstaterades ytterligare tre modeller vara mest effektiva att stimulera forskning och utveckling av antibiotika för hållbar användning och rättvis tillgång:
Icke återbetalningsbara forskningsanslag.
Statliga eller icke vinstdrivande koordinatorer som identifiera och fyller i alla ”hål” i den globala antibiotikautvecklingen.
Långsiktig kontinuerlig finansiering som säkrar förutsägbar tillgång av antibiotika över tid.
Ett ekosystem av incitament
De rekommenderade incitamenten är avsedda att bilda ett ekosystem av kompletterande modeller som maximerar resultatet. Bedömningen är att det inte finns en lösning som passar alla, utan att det behövs en meny av incitament som kan anpassas till lokala förhållanden.
DRIVE-AB beräknar att det krävs 800 miljoner dollar årligen för att finansiera incitamenten, en ökning med 50 procent mot dagens offentliga investeringsnivå i antibiotikautveckling. De rekommenderar att det nyligen lanserade G20-samarbetet i kampen mot antibiotikaresistens koordinerar och prioriterar satsningarna.
– Eleverna upplever ämnet som att det pågår hela tiden. Det vill säga att det är en bedömning som pågår i ämnet hela tiden. Att komma till IH-undervisningen är som att komma in i direktsändning och inte vara förberedd, enligt eleverna.
Gärna flerbetygssystem
Eleverna som ingick i studien gav uttryck för att betygssystemet i IH är orättvist och ofullständigt. Betyget i IH är det betyg som eleverna är mest missnöjda med och de ser gärna ett flerbetygssystem i ämnet.
IH är också det ämne som har störst krav på eleverna från början. Det känns som att man ska kunna allt från starten, menar eleverna. Är det bollsport på schemat, så måste du redan kunna spela för att få ett bra betyg. Det räcker inte med att lära sig det på lektionen. Det är väldigt segregrerat bland eleverna, och de uppfattar betygssättningen som orättvist.
– För att få det mer rättvist borde det kunna vara fler betyg i ämnet, såsom i SO och NO, säger Madeleine Wiker.
Lärare beter sig respektlöst
– Många av eleverna har upplevelser av lärare i IH som beter sig respektlöst och kommer med kränkande och nedlåtande kommentarer. Dessutom får eleverna ofta negativ eller rättande feedback istället för positiv och stöttande, säger Madeleine Wiker.
Analysen visar även på en stor önskan om att få möjlighet att få stöd eller extraundervisning i IH, likt andra ämnen. Detta förekommer inte i IH vilket eleverna anser orättvist.
– Eleverna tycker trots allt att IH är ett mycket viktigt ämne som de också vill ha fler lektioner i veckan av och längre tid vid varje pass. Eleverna kommer med otroligt många kloka förslag på hur man kan förändra och förbättra ämnet så missnöje leder till enbart nöje, säger Madeleine Wiker.
Idrottsläraren den viktigaste läraren
Vidare framträdde i intervjumaterialet att idrottsläraren är en viktig aktör i elevernas vision om IH i framtiden som en samhällsinvestering. Därmed blir idrottsläraren en särskilt viktig resurs i skolmiljön som behöver extra stöd för att axla sitt uppdrag. I analysen uppdagades två centrala teman:
ett orättvist betygssystem
en mångfacetterad idrottslärarprofession
– Utifrån elevernas perspektiv på villkor och utmaningar i IH finns ett fortsatt behov av att undersöka elevernas förslag till förändring och förbättring, samt konsekvenserna av att IH är ett ämne som ”är live liksom”. Här och nu! säger Madeleine Wiker.
Madeleine Wiker har själv en yrkesbakgrund som lärare i skolämnet Idrott och Hälsa. Hon har ett stort intresse för barn och ungdomar och brinner för frågor som berör IH.
– Mitt resultat visar på många förbättringsmöjlighet och kan vara en stor hjälp för skolledningar och idrottslärare. Jag ser med glädje fram mot att även få möjlighet att diskutera det vidare med Skolverket och hoppas att många ska ta del av min avhandling där det finns många intressanta resultat.
”Det är live liksom” – så gjorde forskaren
I avhandlingen Det är live liksom studerades elever i årskurs 9 och deras samtal om deras villkor och utmaningar i skolämnet Idrott och Hälsa, IH. Genom fokusgruppsintervjuer och med stöd i social representationsteori var syftet från doktoranden Madeleine Wiker att öka kunskap om och fördjupa förståelsen för IH:s innehåll och form, sett ur elevernas perspektiv.
Kontakt: Madeleine Wiker, Doktor (Ph.D.) i Pedagogiskt arbete inr. Idrott och Hälsa, 054-700 21 13, 070-581 43 31
Det blir allt vanligare att räddningstjänsten samverkar med andra aktörer, både yrkesverksamma och frivilliga för att komplettera resurserna vid en insats.
Många gånger finns andra personer närmare olycksplatsen än räddningstjänsten, som därmed snabbt kan påbörja en första insats, vilket kan vara avgörande vid olyckor som brand, trafikolyckor eller drunkning.
Forskningsrapporten från CARER (Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem vid Linköpings universitet) handlar om hur man med hjälp av nya aktörer kan förkorta insatstiderna till olyckor.
Den bygger på ett projekt tillsammans med bland andra Räddningstjänsten Östra Götaland och Norrköpings kommun, där man studerat vilka yrkesgrupper som skulle vara lämpliga att använda som förstainsatsaktörer, och vad dessa kräver i form av utbildning och utrustning.
Enkel utrustning räcker värdefull insats
Resultaten visar att personer ut ett flertal yrkesgrupper med ganska enkel utrustning och utbildning kan göra en värdefull insats. För framgång krävs dock teknisk integration med den professionella räddningstjänstens system, och rutiner och organisation för att den utlarmade personen ska kunna lämna sitt ordinarie arbete.
– Detta kan ses som ett exempel på hur blåljusorganisationernas insatser kan kompletteras och utvecklas med hjälp av nytänkande, samverkan och teknisk utveckling, säger Tobias Andersson Granberg, projektledare för projektet och forskare vid CARER.
Forskning om respons och räddningssystem
Resultaten den här forskningen kommer att presenteras tillsammans med annan forskning på seminariet Framtidens skadeplats, som anordnas den 1 februari på Katastrofmedicinskt centrum vid Linköpings universitet.
Som medborgare möter vi ofta frågeställningar som har kopplingar till naturvetenskap. Vilka gränser bör vi ha för genteknik? Är skatter på bensinbilar ett bra sätt att motverka ytterligare klimatförändringar? För att ta ställning i den här typen av frågor krävs naturvetenskaplig kunskap, men även etiska, sociala och ekonomiska överväganden är viktiga.
Undervisning i naturvetenskap som utgår från samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll (SNI) är ett sätt att utveckla elevers förmåga att använda kunskaper i naturvetenskap för att kommunicera, granska information och ta ställning i aktuella samhällsfrågor.
Elevcentrerad undervisning
Ulrika Bossér har i sin avhandling vid Linnéuniversitetet studerat hur införandet av SNI i undervisningen kan stödjas, och vilka utmaningar lärarna står inför. SNI-undervisning karakteriseras av att till exempel etiska, sociala och ekonomiska perspektiv är viktiga vid sidan av naturvetenskapliga kunskaper. Det är också viktigt att undervisningen är elevcentrerad på så sätt att eleverna får möjlighet att diskutera och argumentera kring olika SNI-frågor så att de får möta olika perspektiv på frågorna och får möjlighet att göra personliga ställningstaganden.
– Avhandlingen visar att SNI-undervisning innebär stora utmaningar för lärare i naturvetenskap, säger Ulrika. Det beror bland annat på att SNI-undervisning skiljer sig väsentligt från mer traditionell naturvetenskaplig undervisning som ofta är lärarcentrerad och fokuserar på naturvetenskapliga begrepp, teorier och metoder.
Lärarnas reflektioner
Inom ramen för avhandlingen har tre studier som involverar två gymnasielärare som arbetar med SNI i ämnet naturkunskap på det samhällsvetenskapliga programmet genomförts. Studierna undersökte både lärarnas reflektioner kring den SNI-undervisning som de genomförde under ett läsår och olika aspekter av kommunikationen i klassrummet under arbete med SNI.
– Resultaten visar att en särskild utmaning med SNI-undervisning är att balansera olika mål för undervisningen, säger Ulrika Bossér. Det handlar om att uppmuntra elevernas insikt om sin egen möjlighet att delta i diskussioner samtidigt som de ska utveckla specifika förmågor och ämneskunskaper.
Avhandlingen bidrar med kunskap om på vilket sätt lärares kommunikation med eleverna i klassrummet i specifika undervisningssituationer kan främja eller begränsa utrymmet för elevernas perspektiv och deltagande i diskussioner. Sådan kunskap kan vara värdefull vid utformning och genomförande av SNI-undervisning.
Forskarna Ola Svahn och Erland Björklund från Högskolan Kristianstad har under 2017 kartlagt utsläppen av 21 läkemedel och antibiotika. Kartläggningen har gjorts i samverkan med Region Skåne och sex skånska reningsverksorganisationer med sammanlagt åtta reningsverk geografiskt spridda över Skåne. Analysresultaten visar tydligt att stora mängder läkemedel hamnar i skånska vatten årligen.
– Det är en konsekvens av att dagens reningsverk inte förmår rena läkemedelsutsläpp, säger Ola Svahn. Sammantaget släpper de åtta reningsverken ut minst 71 kilo läkemedel i skånska vatten varje år, enbart av dessa 21 ämnen som Läkemedelsverket tagit upp på sin övervakningslista.
Sett till volymen behandlat avloppsvatten så släpps cirka 4 kilo läkemedels- och antibiotikarester ut för varje miljon kubikmeter behandlat vatten. En mer omfattande beräkning, med en majoritet av de skånska reningsverken, visar att nästan 600 kilo läkemedel läcker ut varje år av Läkemedelsverkets föreslagna ämnen.
Utsläppen hamnar i Öresund
– Störst mängder hamnar i Öresund eftersom de större städerna ligger längs Skånes västra kust, förklarar Erland Björklund, men även delar av Östersjön belastas med ganska omfattande mängder läkemedel årligen, antingen via direkta utsläpp eller indirekt via de åar som har destination Östersjön, däribland Helge å med utlopp i Hanöbukten.
Visualisering av den utsläppta mängden läkemedel av 21 läkemedel enligt Läkemedelsverkets lista i olika delar av Skåne.
I sammanhanget måste hänsyn också tas till att Läkemedelsverkets 21 listade ämnen endast utgör en liten del av flera hundra läkemedelssubstanser som används för behandling av sjukdomar. Mörkertalet är stort och med stor sannolikhet läcker flera ton läkemedel ut årligen i skånska åar, sjöar och hav.
Rapporten:
Projektet har gått under namnet LUSKA – Läkemedelsutsläpp från Skånska Avloppsreningsverk 2017 och är nyligen publicerad som en rapport från Högskolan Kristianstad. Analyserna har utförts av forskarna på laboratoriet MoLab i Kristianstad.
Massdöden bland saiga-antiloper i Kazakstan 2015 var förbryllande. På kort tid slogs mer än 80 procent av stammen i landet ut, vilket motsvarade mer än 60 procent av hela den globala populationen. På bara tre veckor utraderades hela hjordar bestående av tiotusentals friska djur i ett område stort som de brittiska öarna i regionen Betpak-Dala. Den direkta dödsorsaken visade sig vara blodförgiftning (hemorragisk septikemi) orsakad av bakterien Pasteurella multocida.
Harmlös bakterie blev dödlig Bakterien ifråga levde förmodligen i djurens tonsiller utan att göra någon skada fram till den här tiden, så vad var det då som orsakade denna plötsliga och dramatiska massdödlighet? Svaret redovisas nu i en artikel i tidskriften Science Advances av en tvärvetenskaplig, internationell forskargrupp, som letts av Richard Kock från Royal Veterinary College i London, och där SLU medverkat i form av Navinder Singh.
Det forskarna visar är att flera olika faktorer, som var för sig är harmlösa, bidrog till detta märkliga fenomen. Framförallt tycks det ha varit klimatfaktorer, såsom ökad luftfuktighet och höga lufttemperaturer under några dagar, som gav bakterierna gynnsamma förutsättningar att ta sig in i blodomloppet, med blodförgiftning som följd.
Risken för massdöd ökar med vädret Genom att studera tidigare fall av omfattande dödlighet i saiga-populationer kunde forskarna upptäcka ett mönster: att sannolikheten för plötslig massdöd ökar när vädret är fuktigt och varmt, så som det var 2015.
Forskningen visar också att denna form av plötslig och omfattande massdöd, som har observerats tidigare bland saiga-antiloper (bl.a. två gånger under 1980-talet), saknar motstycke bland andra stora däggdjursarter och tenderar att inträffa i samband med kalvning. Saigan lägger stora resurser på sin fortplantning för att kunna överleva i trakter med extremt inlandsklimat där temperaturen dyker ned till under -40 °C på vintern och stiger till över 40 °C på sommaren, och där både matbrist och vargar hotar. Faktum är att saigan föder större kalvar än något annat hovdjur; Detta gör att kalvarna utvecklas snabbt och kan följa sina mödrar på deras vandringar, men det innebär också att honorna utsätts för större fysiologiska påfrestningar under kalvningen.
Blivit vanligare på senare tid Med denna strategi kan man förvänta sig att saigan ska ha en hög dödlighet, men artens nutidshistoria tyder på att tillfällena med omfattande dödlighet förekommer oftare, vilket innebär en ökad risk för utrotning. Ett annat exempel är att nära 60 procent av den unika mongoliska underarten av saiga slogs ut under 2017 av en virusinfektion som överfördes från tamboskap.
En omfattande tjuvjakt sedan 1990-talet har också bidragit till minskande populationer, samtidigt som utbyggnaden av järnvägar, vägar och staket hotar att fragmentera djurens livsmiljöer och störa deras migrationer. Sammantaget gör alla dessa hot att ännu en massdöd genom sjukdom kan minska populationen till en så låg nivå att den inte längre kan återhämta sig. De hot som arten nu står inför måste motverkas genom ett integrerat tillvägagångssätt, vilket också görs med hjälp av den handlingsplan som har tagits fram inom Bonnkonventionen – ett internationellt fördrag för skyddet av vilda migrerande djurarter.
Forskningen har gjorts inom ett brett internationellt samarbete, där man har beaktat en mängd faktorer – rörande såväl viltbestånden som boskap, miljö och mänskliga aktiviteter – som kan skapa förutsättningar för sjukdomsutbrott i saigapopulationer.
Det holistiska tillvägagångssättet (”One Health”) har gett forskargruppen breda insikter om massdöd bland saigaantiloper, som sträcker sig längre än de omedelbara orsakerna till epidemin 2015.
Artikeln Saigas on the brink: Multidisciplinary analysis of the factors influencing mass mortality events. Sci Adv 4 (1), eaao2314. DOI: 10.1126/sciadv.aao2314 Richard A. Kock, Mukhit Orynbayev, Sarah Robinson, Steffen Zuther, Navinder J. Singh, Wendy Beauvais, Eric R. Morgan, Aslan Kerimbayev, Sergei Khomenko, Henny M. Martineau, Rashida Rystaeva, Zamira Omarova, Sara Wolfs, Florent Hawotte, Julien Radoux, Eleanor J. Milner-Gulland. 2018.
Kontakt:
Navinder Singh, forskare, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, navinder.singh@slu.se
090-786 84 49, 070-676 01 03,
(föredrar frågor på engelska)
Internet of sports heter projektet som utvecklat metoden, som blir en del av ett nytt sätt att utvärdera prestationer och följa elitidrottarnas träning och utveckling.
– Vi utvecklar nya system för att stärka prestationen för skidlandslagen i alpint, skidskytte och längd. Framförallt inför VM 2019 som ju avgörs på hemmaplan för alpint och skidskytte, säger Kee Bergman, projektledare, Internet of Sports.
Tränare kan följa åkare i realtid
Målet är att skapa ett system där tränare kan följa sina aktiva i realtid via en app i sin smartphone. Landslagstränarna har länge haft ett behov av ett system som tillåter dem att enkelt mäta, följa och analysera de aktivas prestationer under den dagliga träningen. Med sensorer kopplade till molnet kan de både följa åkarna i realtid och analysera data samlad över lång tid.
Till projektet ansluter nu Alessandro Galloppini, som blir Sveriges första prestationsingenjör. Han tog sin magisterexamen i biomedicinsk teknik vid Univeristy of Queensland, Brisbane. Hans forskning handlade om en ny metod för att klassificera funktionshindrade idrottare med hjälp av sensorer.
Ökad konkurrenskraft i sikte
– Målsättningen med projektet är så klart att bidra till ökad konkurrenskraft. Jag är väldigt glad att vi har lyckats knyta Alessandra Galloppini till oss, säger Kee Bergman, projektledare, Internet of Sports.
– Det betyder att vi har två parallella spår i projektet, från yttersta elit till företag och folkhälsa, vilket gör arbetet ännu mer spännande.
Forskning med marknadsperspektiv
Det EU-finansierade projektet Internet of Sports har, förutom Mittuniversitetet, även Östersunds Kommun som medfinansiär. Projektet initierades av HC Holmberg, professor vid Nationellt Vintersportcentrum, och bedriver forskning utifrån ett marknadsperspektiv.
Alessandro Galloppini förstärker projektets internationella forskarteam som i övrigt består av Matej Supej, professor vid University of Ljubljana, Bendikt Fasel, doktor vid Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne (EPFL) och Marko Laaksonen, docent, Nationellt Vintersportcentrum.
Kontakt:
Kee Bergman, projektledare Internet of Sports, 0733-756062
Studien visar att födointaget hos lax beror på dess egen kroppsstorlek, men också på storleken på dess byten, vilket innebär att olika stora laxar kan ha olika diet trots att de befinner sig i samma område i Östersjön. Studien visar också att den här storleksberoende interaktionen mellan laxen och dess byte även påverkar laxens kroppskondition, ett mått på laxens välmående.
Ändrad storlek påverkar laxens kondition – En ökad förståelse kring vilka faktorer som påverkar vad lax äter i Östersjön är viktigt, eftersom födan påverkar laxens kondition. Förändringar i storleksstrukturen hos strömming och skarpsill påverkar alltså hur laxen mår, vilket i sin tur kan påverka hur mycket avkomma en lax kan producera. Sådan kunskap är viktig för att förstå hur födotillgången till havs kan påverka mängden lax som olika laxälvar producerar varje år, säger Philip Jacobson, huvudförfattare till studien och doktorand vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Påverkar mängden miljögifter i laxen Laxens diet påverkar också hur olika ämnen, såsom miljögifter och vitaminer, ackumuleras i fisken, och forskarna menar att resultaten i studien kan användas till att öka vår kunskap om hur förändringar i Östersjöns havsmiljö påverkar mängden miljögifter i lax samt bidra till forskning kring förekomsten av M74, en sjukdom som leder till att många yngel dör på grund av brist på vitaminet tiamin (B1).
Att det är viktigt att ta hänsyn till storleksstrukturen inom fisksamhällen för att förstå hur individer interagerar med varandra har visats i tidigare studier baserade på matematiska modeller, experiment samt observationer i sjöar och dammar. Den här studien, som bygger på data från årliga trålundersökningar efter bytesfisk ute till havs i Östersjön, visar att man även bör ta hänsyn till individers olika storlek även i stora, öppna system.
– Nästa steg är nu att titta på var lax från olika älvar äter ute i Östersjön och, tillsammans med resultaten från denna studie, försöka få en bättre bild av hur olika laxpopulationer i Östersjön påverkas av miljöförändringar ute till havs, säger Philip Jacobson.
Det visar Caroline Bäckströms, adjunkt på Högskolan i Skövde i en avhandling. Hon fokuserar på vilken betydelse professionellt och socialt stöd har för förstagångsmammor och partners i samband med barnafödande. Hit räknas graviditeten och sex månader efter förlossningen. Det professionella stödet handlar om kontakter med vården; som rutinkontroller och föräldraträffar. Socialt stöd handlar om det stöd som kommer från vänner och familj och andra närstående. Och resultatet visar att det är av betydelse. Det stärker såväl mamman, partnern och relationen i stort, enligt analys av de intervjuer och enkäter som ingår i avhandlingen.
– Professionellt stöd gör att föräldrarna känner sig bättre förberedda inför förlossningen och ökar deras förståelse för föräldrarollen. Resultatet visar även att partnern har nytta av professionellt stöd. De känner sig mer delaktiga, helt enkelt. Och ett gott socialt stöd, från familj och vänner, leder också till en bättre parrelation, sex månader efter förlossningen.
Viktigt med känslomässigt stöd
Att föräldrar ges det stöd, som avhandlingen visar kan göra skillnad, är dock inte självklart.
– Tiden hos barnmorskor och övrig vårdpersonal är ibland knapp. Och då hinns emellanåt bara den mest väsentliga informationen samt medicinska testerna med; som blodtryckstagning, mätning av magen och att lyssna till bebisens hjärtljud. Tid för att lyssna till föräldrarnas upplevelser och ge ett stöd rent känslomässigt finns inte alltid. För att ett sådant stöd ska kunna ges måste vårdpersonal ges rätt förutsättningar.
Caroline Bäckström har genomfört sina forskarstudier vid Jönköping University och kunna fortsätta den enkätstudie hon inlett.
– Jag vill göra en uppföljning med samma föräldrar under en åttaårsperiod.
Avhandlingen:
Professional and social support for first-time mothers and partners during childbearing
Kontakt:
Caroline Bäckström, Adjunkt i omvårdnad, Institutionen för hälsa och lärande på Högskolan i Skövde, caroline.backstrom@his.se, 0500-44 84 42
