Moderna IT-prylar – datorer, surfplattor, mobiler – innehåller processorer som kan arbeta med flera uppgifter parallellt. De flesta program och appar är dock utformade för att bearbeta uppgifter sekventiellt, en i taget, vilket innebär att stora delar av processorernas kapacitet inte används. För att utnyttja resurserna maximalt krävs avancerad kunskap i så kallad parallellprogrammering. Det är mycket svårare och de som är experter på detta kallas ibland ninja-programmerare.
– Det har utvecklats olika modeller för parallellprogrammering, men många nybörjare gör ändå vanliga misstag som kan leda till försämrad prestanda eller till att ett program beter sig konstigt. Därför utvecklar vi en kognitivt baserad digital assistent som hjälp, säger Sabri Pllana, ledare för High-Performance Computing Center och lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet.
Kognitiva datorsystem
Kognition är en samlingsterm för processer som handlar om bland annat kunskap, tänkande och information. Kognitiva datorsystem ligger på gränsen till ett genombrott på grund av deras förmåga att bearbeta naturligt språk. Detta kommer att göra en helt ny nivå av interaktion mellan människor och datorsystem möjlig, vilket kan hjälpa oss att fatta bättre beslut.
Det kanske mest kända kognitiva datorsystemet är IBM:s Watson, som besegrade två tidigare mästare i tv-frågesporten Jeopardy! år 2011. Apples Siri och Googles Nu är andra exempel på system som kan svara på frågor om hälsa, kalendrar, sport och annat.
Hjälper nybörjare i parallellprogrammering
– På ett sätt som liknar Siris kan vår Parallel Programming Assistant (PPA) svara på frågor som rör parallell programmering. PPA kan kommunicera och interagera i realtid via text och tal. En nybörjare på parallellprogrammering kan ställa frågor, så söker PPA i sin kunskapsdatabas efter ett lämpligt svar, berättar Sabri Pllana.
Den PPA forskargruppen skapat utvärderas med hjälp av studenter som läser parallellprogrammering vid Linnéuniversitetet. Preliminära resultat tyder på att assistenten erbjuder värdefulla svar som skulle vara till hjälp för nybörjare och att dessa även är villiga att använda en sådan interaktiv digital assistent när de utvecklar sina program. Forskarna tror därför att PPA:n kan användas som en pedagogisk resurs på en grundkurs i parallellprogrammering – och att man i framtiden inte behöver vara en ninja för att utnyttja möjligheterna med parallellprogrammering.
Mer information:
Sabri Pllana, ledare för High-Performance Computing Center och lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet, tel 0470-76 74 29, e-post sabri.pllana@lnu.se
Kortison kan förbättra läkning av senskador, om det bara ges vid rätt tidpunkt.
– Det är väl etablerat att kortison hämmar läkning, men vi visar att det faktiskt kan ha starka positiva effekter på läkning av senor. Tidpunkten är avgörande, säger Per Aspenberg, professor emeritus vid Institutionen för klinisk experimentell medicin vid Linköpings universitet.
När en skadad sena läker spelar inflammation en viktig roll. I ett första skede uppstår en relativt aggressiv inflammation, olika sorters immunceller attraheras till skadan, området blir svullet och det gör ont. Efter ett tag byter inflammationen karaktär och ger signaler till kroppen att bygga ny vävnad som ersätter skadan.
Tidigare forskning har visat att inflammationshämmande läkemedel, som kortison, har negativ effekt på läkning. Men med kortison vid rätt tidpunkt, blev den läkande senan hos råttor dubbelt så stark, visar försöken vid Linköpings universitet.
Övergången till läkande inflammation
Forskarna bakom den nya studien var intresserade av tidpunkten för övergången från destruktiv inflammation till konstruktiv, läkande inflammation. När nybildningen av senvävnad har kommit igång bör inflammationen försvinna. Forskarna misstänkte att inflammationen kan dröja kvar och störa uppbyggnaden av ny vävnad och de ville därför se vad som händer om kortison ges vid rätt tidpunkt.
En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Illustration: Per Aspenberg
En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Hur starkt repet är beror på tjockleken och materialets kvalitet. När forskarna väntade med att starta kortisonbehandlingen tills den återuppbyggande fasen inletts, upptäckte de att det blev högre kvalitet på fibrerna av kollagen i den läkta senan.
– Vid kortisonbehandling under den återuppbyggande fasen blev vävnaden i den läkta hälsenan mer än dubbelt så stark jämfört med obehandlad kontroll, säger Parmis Blomgran, doktorand och studiens huvudförfattare.
Mognaden störs av kvardröjande inflammation
– Vi blev mycket överraskade av hur stark den positiva effekten var. Skillnaden mellan kortisonbehandlade och obehandlade senor var så tydlig att den syns med blotta ögat, och ännu bättre i mikroskop, säger Per Aspenberg.
När senan läker byggs kollagenfibrerna till en början upp lite huller om buller och i stor mängd. Därefter behöver vävnaden mogna genom att fibrerna organiseras i buntar som löper parallellt med varandra i samma riktning.
– Den här mognaden störs av inflammationen. Mognaden har uppenbarligen skett snabbare när kortisonet tog bort kvardröjande inflammation, säger Per Aspenberg.
Men det är ännu för tidigt att veta om det fungerar på samma sätt hos människor. Per Aspenberg tror att det är möjligt att resultaten från studien på råttor är relevanta för människa också, men att det skulle behöva undersökas först i större djur och sedan i en klinisk studie.
– Effekten av kortisonbehandling vid rätt tidpunkt är så dramatisk att den verkligen förtjänar att utvecklas vidare med sikte på klinisk användning vid ortopediska skador, säger Per Aspenberg.
Studien har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet och Centrum för idrottsforskning.
En grupp RISE-forskare satsar nu tillsammans med två livsmedelsföretag och Findus ärtodlarförening på nya produkter och nya marknader för de svenska ärterna.
Projekttiteln är göteborgskt vitsig, men forskargruppen i Göteborg har en seriös och genomtänkt strategi, och har fått nästan 6 miljoner kronor från EU:s fond för landsbygdsutveckling för ett innovationsarbete som ska pågå till och med år 2019.
Nya vegetariska produkter
Från gröna, gula och grå svenskodlade ärter ska man ta fram en helt ny produktkategori av vegetariska livsmedel, som sedan ska introduceras på marknaden med hjälp av två väletablerade industriella partners: Food for Progress, som bland annat producerar den veganska produkten Oumph!, och Lyckeby Starch.
– Med hjälp av den infrastruktur och det kontaktnät som våra företagspartners Food for Progress och Lyckeby har, är målet att få fram en färdig konsumentprodukt efter avslutat projekt, säger Lina Svanberg, forskare och FoI-ledare vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel.
För att kunna erbjuda nya spännande typer av livsmedel av ärter, ska forskarna utveckla den svenska ärtodlingen så att ärterna får de egenskaper som krävs.
Ärtor bildar fibernätverk
– Den innovationen är möjlig genom att ärtproteiner bildar ett sammanlänkat fibernätverk när det utsätts för rätt temperatur och tryck. Den egenskapen finns hos endast få växtbaserade proteiner. Utöver ärter är det främst sojabönor som uppvisar liknande egenskaper, säger Lina Svanberg.
Ärtproteinets förmåga att bilda fibernätverk är dock starkt beroende av odlingsförhållanden, mognadsgrad och sortval, och detta samband ska projektgruppen studera närmare, bland annat med hjälp av Findus ärtodlarförening.
– Vårt mål är att göra det möjligt för svenska ärtodlare att producera en ny anpassad ärtråvara till både nationell och internationell livsmedelsindustri, säger Lina Svanberg.
Arealen kan bli mycket större Forskarna räknar med att arealen för ärtodling kan bli större än den yta som tidigare har använts för ärtodling, och att odlingen inte kommer att vara begränsad till Skåne.
– Det här kan bli ett sätt att hitta ett hållbart svenskt alternativ till sojabönan, som grund för att producera nya växtbaserade livsmedel med spännande texturer och smaker. Då skulle vi åstadkomma tre vinster: minskad klimatpåverkan, förbättrad folkhälsa och en satsning på lokal, lönsam svensk jordbruksproduktion, säger Lina Svanberg.
Kontakt: Lina Svanberg, forskare och FoI-ledare vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel, 010-516 66 79, lina.svanberg@ri.se
Genom att mäta små molekyler i blodprover har Elin Näsström hittat specifika mönster för infektionssjukdomen enterisk feber. Den här typen av metabolitmönster har potential att användas vid diagnos av sjukdomen.
Enterisk feber (eller tyfoidfeber) är en vanlig infektionssjukdom i många delar av Asien och Afrika och orsakas av en typ av salmonellabakterier. Till skillnad från många andra infektionssjukdomar, som malaria och fågelinfluensa, kan enterisk feber endast överföras mellan människor, vilket i sig skapar möjligheter för att eliminera sjukdomen. En faktor som dock komplicerar spridningen är förekomsten av kroniska bärare, det vill säga människor som kan sprida bakterierna utan att själva ha några symptom.
Begränsade diagnosmetoder
Dagens diagnosmetoder har många begränsningar och därför behövs förbättrade diagnosmetoder för att kunna ge en snabbare och mer specifik behandling av patienter med akut enterisk feber, men även för att kunna detektera kroniska bärare för att på så sätt minska spridningen av sjukdomen.
Genom att använda metabolomik i kombination med avancerade kemometriska dataanalysmetoder har Elin Näsström undersökt möjligheten att använda en panel av små molekyler, metaboliter, för att diagnosticera enterisk feber i olika sjukdomsstadier. Tanken är att en kombination av metaboliter har en starkare diagnostisk potential jämfört med enskilda metaboliter.
Metabolomik är studien av små kemiska molekyler i biologiska prover (till exempel blod, urin eller vävnad). Specifikt undersöks ofta förändringar av metabolitnivåer under någon form av störning, såsom en sjukdom. En sjukdom kan tänkas ge upphov till ett specifikt metabolitmönster.
Hittat metabolitmönster för enterisk feber
Elin Näsström har hittat metabolitmönster som kan skilja mellan prover från patienter med akut enterisk feber och olika typer av kontrollgrupper, inklusive en grupp med malariainfektion.
– För att hitta metabolitmönster som är specifika för enterisk feber är det viktigt att inkludera prover från patienter med liknande sjukdomar i studierna. Vi har också hittat skillnader i metabolitmönster mellan enterisk feber orsakat av två närbesläktade salmonellabakterier, säger Elin Näsström.
Elin Näsström har även visat på skillnader i metabolitmönster mellan kroniska bärare av Salmonellabakterier och icke-bärare. Vid en jämförelse av metabolitmönster relaterade till akut enterisk feber och kroniskt bärarskap hittades fler skillnader än likheter.
– Fem metaboliter var speciellt intressanta då de hade en förhöjd nivå hos de kroniska bärarna jämfört mot icke-bärarna samtidigt som de inte var påverkade under akut infektion, säger Elin Näsström.
Sammantaget kan resultaten i Elin Näsströms avhandling ses som ett steg på vägen mot förbättrade diagnosmetoder för enterisk feber. På sikt kan den här typen av studier också leda till en ökad förståelse kring mekanismerna bakom enterisk feber.
Elin Näsström har en kandidat- och magisterexamen i kemi från Umeå universitet och är född och uppvuxen i Strömsund.
Om disputationen: Fredagen den 27 oktober försvarar Elin Näsström, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Diagnosis of acute and chronic enteric fever using metabolomics. Svensk titel: Diagnos av akut och kronisk enterisk feber med hjälp av metabolomik.
Disputationen äger rum klockan 10.00 i sal KB.E3.03 (Stora hörsalen, Carl Kempe-salen), KBC-huset.
Fakultetsopponent är docent Peter Spégel, Centrum för analys och syntes, Kemiska institutionen, Lunds universitet.
Eva Vingård blev uppsagd från sin tjänst när hon uppnått den övre pensionsåldern 67 år – liksom alla statligt anställda. Då var hon professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet.
– Jag tycker att jag aldrig har varit så duktig som när jag slutade, säger Eva Vingård.
Idag är hon professor emeritus vid samma institution. En professor har möjlighet att fortsätta med sin forskning och undervisning som seniorprofessor eller emeritus. Denna möjlighet har dock inte de flesta som tvingas gå i pension vid en viss ålder.
Som specialist i arbetsmedicin vet Eva Vingård vad hon pratar om. Hennes forskningsområden var fysiska och psykosociala förhållanden i arbetslivet som orsaker till sjuklighet i rörelseorganen, hållbar hälsa och rehabilitering. Under 2011-2012 var hon expert i Pensionsåldersutredningen, som ville höja pensionsåldern.
Kronologiska åldern irrelevant
Eva Vingårds förslag ser ut så här: en möjlighet att gå i pension vid 63 år, men också en möjlighet att arbeta så länge man vill. Eller kan.
– Den kronologiska åldern är ganska irrelevant eftersom det kan variera så mycket beroende på vem man är. Man skulle kunna ha ett utvecklingssamtal vid 67 år där man diskuterar hur länge man vill jobba. Kanske att man efter 69 år får visa att man kan leverera. Å andra sidan finns många 40-åringar som inte levererar.
Ett argument mot höjd pensionsålder som förts fram är att de äldre blir en propp som hindrar unga människor att få jobb. Men det stämmer inte, enligt Pensionsåldersutredningen, där det fanns ekonomer som undersökte den saken.
– Det finns inget som säger att vi i dagens samhälle har en viss mängd arbeten och att detta inte förändras. I det gamla bruks- och bondesamhället var det mer statiskt. Nu ändrar arbetsmarknaden sig hela tiden, vissa arbeten försvinner och vissa kommer till. Hur arbetsmarknaden kommer att se ut om några år har vi ingen aning om utom att den kommer att se annorlunda ut. Det hela är en dynamisk process, säger Eva Vingård.
Fördelar med höjd pensionsålder
Vilka fördelar finns det då med att låta människor arbeta längre? Förutom det som brukar framhållas, att samhällsekonomin kräver ett längre arbetsliv för att vi ska ha råd med pensionerna, finns även skäl att ta tillvara på den kompetens som kommer med ålder.
– Den äldre hjärnan skulle framför allt ha fördelen av mer erfarenhet och en kunskapsbank som kan nyttjas i olika situationer, säger Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå universitet. Dels har äldre en erfarenhet av olika typer av situationer, dels har de rutiner för och automatiserat många färdigheter som gör att saker och ting går lätt.
Liberalernas partistyrelse föreslog nyligen en pensionsålder på 71 år. Värt att nämna att de använde ordet årsrik istället för äldre.
– Vad jag förstår är pensionsåldern mest satt utifrån förväntad livslängd. Det är väl länge sedan man fastlog 65 år och utifrån det kan jag tänka mig att 71 år är rimligt. Kognitivt skulle många klara det men det är värre med faktorer som att man blir utsliten och trött samt får skador och krämpor, säger Lars Nyberg.
Nackdelar med höjd pensionsålder
Nackdelarna har med de kognitiva funktionerna att göra.
– Åldrandet slår inte brett utan påverkar vissa kognitiva funktioner mer än andra. Som att känna igen saker och personer, komma ihåg namn och beteckningar och att kunna leverera saker och ting under tidspress.
Lars Nyberg framhåller att den kognitiva förändringen är individuell. Vissa kan tappa 15 procent jämfört med när de var på topp, andra har en flack kurva som visar en knappt märkbar försämring.
– Det vi driver i vår forskning är att försöka gå bort från gruppen av äldre som ett kollektiv och se den variation som finns, säger Lars Nyberg. Det för tankarna till en individualiserad pensionsålder och det är en trend som vi ser ibland, och som även Eva Vingård är inne på. Om jobbet bidrar till att stimulera hjärnan är det kanske onödigt att ta bort den möjligheten.
Bakgrund:
Den höjning av pensionsåldern från 67 till 69 år som Pensionsåldersutredningen föreslog för fyra år sedan mötte stark kritik. Något skarpt förslag har ännu inte tagits fram. I februari fick Göran Hägglund, före detta KD-ledare, och Göran Johnsson, före detta IF Metall-bas, i uppdrag att hitta en lösning. Ett förslag väntas komma under 2018
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Den 17 augusti observerade observatorierna Ligo i USA, och därefter Virgo i Italien, gravitationsvågor från två kolliderande neutronstjärnor. Inom några timmar hade astronomer runt om i världen hittat källan till utbrottet i en galax 130 miljoner ljusår bort. Det är första gången man kan observera ett himlafenomen i både gravitationsvågor och elektromagnetisk strålning.
Den banbrytande upptäckten bidrog till att ge forskarna bakom Ligo-detektorn årets Nobelpris i fysik och har lett till ett flertal vetenskapliga artiklar. Astronomer och fysiker vid Stockholms universitet har deltagit i ett antal av dessa studier.
– Först trodde jag nog att det var en vanlig supernova vi tittade på. Men snart blev vi varse att det handlade om något mycket mer spännande, berättar Jesper Sollerman, professor i astronomi vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet.
Tillsammans med bland annat forskare från Fysikum och Institutionen för astronomi, är han en av medförfattarna till en övergripande artikel om den elektromagnetiska studien av neutronstjärnorna. Artikeln publiceras i tidskriften Science.
Medförfattaren Stephan Rosswog vid Stockholms universitet medverkar även i flera andra artiklar och leder en egen studie med inriktning på grundämnesbildningen från dessa processer, som han modellerat under många år.
– Så vitt jag kan se så stämmer mina gamla beräkningar om att ämnen som exempelvis guld faktiskt bildas när neutronstjärnor kolliderar. Det här är det bevis jag väntat på i över 20 år, säger Stephan Rosswog.
Med teleskop i Chile har Jesper Sollerman tillsammans med flera andra forskare också kunnat följa hur ljuset från neutronstjärnekrocken falnade och blev allt rödare. De observationerna publiceras nu i tidskriften Nature.
Upptäckten knyter samman studier av gravitationsvågor, elektromagnetisk strålning och grundämnesbildning. Dessutom var stockholmsforskare inblandade i letandet efter neutriner från samma källa.
Nu har forskarna vid Oskar Klein Centrum snart färdigställt sin nya kamera på Palomar-observatoriet i Kalifornien.
– Det blir ett av de effektivaste teleskopen för att finna framtida neutronstjärnekrockar när LIGO/Virgo börjar observera igen efter sommaren, säger Jesper Sollerman.
Kontakt: Ariel Goobar, professor i experimentell astropartikelfysik, epost: ariel@fysik.su.se, 08-553 786 59 (GREAT och GROWTH)
Chad Finley, universitetslektor, Fysikum, chad@fysik.su.se, tel: 08-553 787 57
(Neutriner och IceCube)
Stephan Rosswog, professor, Institutionen för astronomi, epost:stephan.rosswog@astro.su.se, tel: 08-553 785 29
Jesper Sollerman, professor, Institutionen för astronomi, epost: jesper@astro.su.se, tel: 08-553 785 54
Carl Eriksson har undersökt hur det har gått för människor som insjuknat i ulcerös kolit, en inflammatorisk tarmsjukdom, i Örebro mellan 1963 och 2010. Över 1 000 patienter ingår i studien.
Mer än var femte patient, som fick sin diagnos innan 1975, blev tvungna att genomgå operation. Det går att jämföra med 12 procent av patienterna som insjuknade mellan 1991 och 2005.
Bättre behandlingar
– Risken att behöva opereras är tydligt mindre nu. Jag vill tro att det har att göra med att behandlingarna blivit bättre, säger Carl Eriksson.
I dag får patienter kraftigare behandlingar som minskar inflammation och symptom. Samtidigt visar hans studie att det är betydligt fler som drabbas av sjukdomen i dag än på 60-talet.
Ulcerös kolit leder till diarré och magont
Ulcerös kolit är den vanligaste inflammatoriska tarmsjukdomen och den drabbar i första hand tjocktarmen. Sjukdomen orsakas av att immunförsvaret reagerar mot normala tarmbakterier och slemhinnan i tarmen blir inflammerad, sårig och blöder. Det leder till besvär som blodig diarré och magont.
Besvären lindras med läkemedel men om det inte fungerar kan patienter behöva operera bort tjocktarm och ändtarm. Då får de oftast genomgå flera operationer och under en tid ha en stomi, en tarmöppning på magen.
– Antalet som har ulcerös kolit i dag är 10 gånger så många som på 60-talet. Varför det har ökat är en intressant fråga. En anledning kan vara att vi röker mindre.
Forskning har visat att rökning skyddar mot ulcerös kolit. En annan anledning kan vara att sjukvården blivit bättre på att identifiera patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar.
– Fler får en diagnos eftersom undersökningsmetoderna är bättre i dag. Men även om vi tar hänsyn till det så har det ändå skett en tydlig ökning, säger Carl Eriksson.
Martin N Andersson, docent och forskare vid Biologiska institutionen i Lund, leder projektet som tar sikte på bland annat granbarkborrens doftreceptorer och hur de i detalj fungerar och vad de reagerar på.
Doftreceptorerna på skalbaggarnas antenn är identifierade. De är en grupp av specialiserade proteiner och reagerar på exempelvis doftämnen från träd och individer av motsatt kön. Inom skogsbruket används redan så kallade feromonfällor som gillras med syntetiska doftämnen som lockar till sig skalbaggarna för att begränsa angrepp.
Doftämnen stör orienteringsförmågan
Biologerna vid Naturvetenskapliga fakulteten hoppas kunna utveckla effektivare metoder att bekämpa skadegörarna. I kombination med feromonfällor kan det bli aktuellt att sprida ut nya typer av doftämnen i ett område. Ämnena ska störa insekternas doftkommunikation och kraftigt hämma deras förmåga att känna de dofter som lockar dem till en plats. Därmed försämras deras orienteringsförmåga och massattackerna i skogen uteblir eller begränsas.
Martin N Andersson och hans kollegor är en god bit på väg i forskningsarbetet. De har identifierat doftreceptorerna hos tre skadeinsekter som hotar skog på olika håll i världen: granbarkborren, contortabastborren och snytbaggen. Inom kort startar experiment i laboratoriet för att hitta de specifika feromonreceptorerna hos barkborrar.
– Dessa receptorer är de huvudsakliga måltavlorna eftersom de är ansvariga både för reproduktion och koordinering av massattacker. Om vi kan hitta ämnen som hyperaktiverar eller blockerar dessa receptorer tror jag att metoden kan bli verklighet, säger Martin N Andersson och fortsätter:
– Då kan vi förhoppningsvis förhindra att barkborrarna förökar sig okontrollerat i utsatta områden, även om det är för tidigt att säga om metoden kommer att fungera eller ej.
Identifiera receptorer
Nästa år räknar Martin N Andersson med att granbarkborrens feromonreceptorer har identifierats. Därefter ska en omfattande screening förhoppningsvis leda fram till ett doftämne som effektivt stoppar granbarkborrens massangrepp genom att störa en viktig del av deras doftsinne.
Det avslutande steget i forskningsarbetet blir att testa resultaten ute i fält i samband med ett barkborreangrepp.
En viktig faktor i arbetet är att hitta doftämnen som stoppar skadeinsekterna men inte påverkar andra insekter negativt. Därför ingår myrbaggen i forskningsprojektet, en skalbagge som är granbarkborrens fiende.
– Det är viktigt att vi inte påverkar den. Det är långt kvar till målet, men hittills ser det lovande ut, säger Martin N Andersson.
Mer information: Martin N. Andersson, forskare, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel: 046-222 93 44, 0706-91 66 35, Martin_n.andersson@biol.lu.se
Signalkräfta introducerades till Sverige på 1960-talet, för att ersätta förluster av den inhemska flodkräftan. Eftersom signalkräftan senare visade sig vara bärare av kräftpest, oftast utan att själv drabbas, bidrog denna kräftart till kraftigt ökad spridning och etablering av kräftpest i svenska vatten. Utsättning av signalkräfta förbjöds i Sverige 1994 i nya naturvatten och helt 2016. Trots dessa regleringar är flodkräftan idag akut hotad.
– Risken för ytterligare utbrott av kräftpest är som störst i de delar av landet där det förekommer både flod- och signalkräftor. Vi bedömer dock att det föreligger risk för ytterligare utbrott i alla flodkräftvatten, säger rapportförfattare Ullrika Sahlin, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning på Lunds universitet.
Illegal utsättning och brott mot fiskeregler
Den främsta orsaken till att kräftpest fortfarande sprids i Sverige är illegal introduktion av signalkräfta och brott mot fiskeregler. Risken bedöms vara mycket hög att nya illegala utsättningar ska leda till ytterligare spridning av signalkräfta, eller utbrott av kräftpest i flodkräftvatten.
– Under 2017 har ytterligare ett tiotal flodkräftbestånd tyvärr drabbats av kräftpest och flodkräftan är nu utrotad från merparten av sina ursprungliga vatten i södra Sverige, berättar Lennart Edsman, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU och medförfattare till den aktuella rapporten.
Sötvattenkräftor har stort värde
Sötvattenskräftor har ett högt kulturellt värde och erbjuder möjligheter till fiske, rekreation och umgänge. Sötvattenskräftor har också ett högt ekonomiskt värde. Det är dock nödvändigt att begränsa signalkräftans utbredning, då det är mycket svårt att utrota signalkräftan när den väl har etablerat sig.
Rapporten Riskanalys av signalkräfta i Sverige är skriven av Ullrika Sahlin, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, samt Patrik Bohman och Lennart Edsman från Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Rapporten bygger på en regional modell som väger in vattenavrinningsområden för signal- och flodkräftor med data från den Nationella Kräftdatabasen. Rapporten är skriven på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten som en del i arbetet med EU-förordningen (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
För mer information:
Ullrika Sahlin, forskare, Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet
Tel 0738-274432, ullrika.sahlin@cec.lu.se
Lennart Edsman, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
Tel 010-4784226, lennart.edsman@slu.se
Trots att det har varit en jämn könsfördelning på Sveriges läkarprogram i mer än 30 år kvarstår en könssegregering där män är överrepresenterade inom många kirurgiska specialiteter och på ledande positioner. En ny avhandling från Umeå Universitet visar att manliga och kvinnliga läkarstudenter och nyutexaminerade läkare har liknande karriärdrömmar men att det verkar vara ett manligt privilegium att välja specialitet efter intresse.
– Det vanligaste skälet till att manliga läkarstudenter blir ointresserade av en specialitet är att arbetsuppgifterna eller ämnet i sig uppfattas som tråkigt. Det vanligaste skälet till ointresse bland kvinnor är att de upplever stämningen på kliniken som macho och exkluderande, säger Saima Diderichsen, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Klinisk placering påverkar val Avhandlingen bygger på både enkäter som besvarats av läkarstudenter vid Umeå Universitet och intervjuer med AT-läkare. I enkäten fick studenterna välja vilken specialitet de kunde tänka sig och sedan skatta hur mycket ett antal motivationsfaktorer påverkade deras framtida val. Resultatet visade till exempel att lika stor andel kvinnliga som manliga läkarstudenter var intresserade kirurgi och allmänmedicin. Män och kvinnor skattade också samma motivationsfaktorer relativt högt. Men när läkarstudenterna på sista terminen beskrev erfarenheter som gjort dem intresserade respektive en ointresserad av en specialitet såg forskarna att det skiljde sig mellan män och kvinnor.
– När vi analyserade textsvaren från studenterna på sista terminen blev det tydligt att specialitetsvalsprocessen kompliceras av kvinnors och mäns olika erfarenheter från kliniska placeringar. Det tyder på ojämlika förutsättningar för karriärval att kvinnor oftare än män väljer bort specialiteter på grund av kulturen på kliniken och att de känner sig exkluderade. Könssegregeringen inom läkaryrket verkar alltså inte kunna förklaras endast av att män och kvinnor är intresserade av olika specialiteter, säger Saima Diderichsen.
Prioriterar arbetslivsbalans Även nyutexaminerade AT-läkare intervjuades om sina yrkeserfarenheter och professionella ideal. Resultaten från både intervjuer och enkäter visar att fritiden är en viktig faktor när AT-läkare och studenter beskriver sin framtida karriär. Läkarstudenter på första och sista terminen besvarade en öppen fråga där de skulle beskriva sin ideala framtid. Ungefär en tredjedel av studenterna beskriver en balans mellan arbete och fritid som en del av sin ideala framtid. På ett liknande sätt tar flera av AT-läkarna avstånd från idealet om en hårt arbetande doktor som sätter arbetet före familj och fritid. Istället beskriver de vikten av att sätta gränser mot hög arbetsbörda.
– Detta måste ses mot bakgrund av den diskussion som finns idag om läkares tuffa arbetsförhållanden, där det finns en oro över alltför stor administrativ börda och för lite kontroll över den egna arbetssituationen. Det verkar som många i den nya generationen ser läkaryrket som ”bara är ett jobb” och detta verkar bero delvis på behovet av att kunna sätta gränser mot hög arbetsbörda, säger Saima Diderichsen.
Saima Diderichsen tog läkarexamen 2013 och har sedan dess arbetat som doktorand på Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin och som AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt: Saima Diderichsen, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, tel: 090-785 3524; 070-749 6649, e-post: saima.diderichsen@umu.se
Om disputationen:
Fredag den 20 oktober försvarar Saima Diderichsen, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: ”Det är ju bara ett jobb” – En ny generation läkare hanterar karriär och arbetsideal. Engelsk titel: ”It’s just a job – A new generation of physicians dealing with career and work ideals. Fakultetsopponent: Professor Gunnel Hensing, Institutionen för medicin, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Professor Katarina Hamberg.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal 135, Målpunkt X, plan 1, Norrlands universitetssjukhus.
Kan patienter med behov av primärvård uppleva tillit till vården om ambulanssjuksköterskan hänvisar till vårdcentral? Och är det patientsäkert? Gabriella Norberg Boysen, som nyligen har disputerat i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, forskar om detta.
Gabriella Norberg Boysen är själv ambulanssjuksköterska och har varit mån om att fortsätta detta arbete på deltid under hela sin doktorandtid. Hon är den första som disputerar i vårdvetenskap i Högskolan i Borås egen regi. Det viktigaste resultatet i hennes forskning beskriver hon så här:
– Det är framför allt livsvärldsrösten* som främjar tillit till de fyra vårdgivare som bildar den prehospitala vårdkedjan, alltså att till exempel ambulanspersonalen bjuder in till dialog som utgår från patientens upplevelser med frågor som ”hur är det för dig?” eller ”hur påverkar detta dig i ditt liv?”. Det är viktigt att en medicinsk bedömning görs utifrån en helhet och inte enbart utifrån det symtom patienten har. Den prehospitala vårdkedjan i det här projektet innebär att patienter ringer larmcentralen, 112, och får ambulanssjukvård. Därefter kan ambulanssjuksköterskan hänvisa till primärvård, alltså vårdcentraler, eller akutmottagning.
Ambulanspersonal avgör vårdbehov
Bakgrunden till hennes forskning är att en ny vårdmodell tillämpas i delar av Västra Götalandsregionen, där patienter numera körs antingen till primärvården eller till en akutmottagning på sjukhus. Tidigare kördes alla patienter till sjukhus, men nu ska ambulanspersonalen avgöra vilka som har ett vårdbehov som bäst kan tillgodoses på en vårdcentral. Avhandlingen baseras på fyra delstudier.
– Först tog jag reda på hur många patienter som kunde vårdas på vårdcentralen, och om det fanns några typiska karaktäristika för att kunna identifiera dem och deras vårdbehov, säger hon. Detta undersökte jag genom en retrospektiv journalgranskning med omkring 3 000 journaler.
Det visade sig att 16 procent av ambulanspatienterna skulle ha kunnat få sin vård inom primärvården, men att de inte alls är någon homogen grupp: de hade nästan alla tänkbara symtom och de återfanns bland alla larmkategorier, det vill säga allvarlighetsgraden på utlarmningen från larmcentralen.
Skapade nytt mätinstrument
Nästa steg var att mäta hur stor tillit patienterna kände till den prehospitala vårdkedjan.
– För att göra det måste jag först skapa ett mätinstrument, en enkät, för det fanns inget sådant för den här typen av undersökning i just det här sammanhanget, säger Gabriella Norberg Boysen. Där definierade jag ett hundratal påståenden. Dessa minskades sedan i antal genom ett urval och testades på patienter, för att därefter analyseras.
Därefter undersökte hon med hjälp av mätinstrumentet hur stor tillit till vården patienterna kände, och om det var skillnad i tillit mellan dem som kördes till vårdcentral och dem som kördes till sjukhus. De patienter som kunde vara aktuella för primärvård lottades slumpmässigt till antingen primärvård eller sjukhusvård.
Det fanns inte några signifikanta skillnader avseende tillit, oavsett var patienten erhöll sin vård, på vårdcentral eller på akutmottagning.
– Jag tittade också på patientsäkerheten och kom då fram till att 11–19 procent av patienterna utsattes för någon typ av ogynnsam händelse i samband med den nya vårdmodellen, säger hon. Det kunde till exempel vara sekundärtransporter*, eller potentiellt allvarliga sjukdomstillstånd, som hjärtinfarkt, kotfraktur eller njursvikt. Detta innebär att några patienter som bedömdes ha primärvårdsbehov sannolikt hade fått en felaktig bedömning. Detta bekräftar att patienterna är svåra att bedöma.
Bemötandet har betydelse
I den fjärde studien följde hon upp med intervjuer av några patienter som lottats till primärvård i föregående studie.
– Där visade det sig att personalens bemötande har den allra största betydelsen för hur stor tillit de känner, kärnan i relationen beskrivs som delad kommunikation. Att personalen bryr sig om att lyssna och patienten får berätta sin historia ökar möjligheten för patienttillit, och att man får vara med och ta beslutet att åka till vårdcentralen.
Gabriella Norberg Boysen kommer nu att fortsätta forska och undervisa vid Högskolan i Borås, men också att fortsätta arbeta deltid som ambulanssjuksköterska.
– Forskning om prehospital vård är ett relativt nytt område där det behövs massor av ny forskning, säger hon. Jag har till exempel saknat ett beslutsstöd för ambulanspersonalen som grundar sig på evidens. Det finns beslutsstöd, men inget evidensbaserat. Vi behöver också lyfta livsvärldsrösten i akutsjukvården genom ytterligare forskning, vilket är speciellt betydelsefullt i akutmedicinska vårdmiljöer.
Ordförklaring:
*Livsvärldsrösten – den enskilda individens egna kunskaper och erfarenheter
*Sekundärtransport – när patienten flyttas en andra gång med ambulanstransport
Bakterier som inte längre går att behandla med antibiotika är ett snabbt växande globalt problem. Antibiotikaresistens i sjukdomsframkallande bakterier utvecklas inte bara genom mutationer utan också genom att de tar upp gener från andra, ofarliga bakterier.
Genom att analysera mycket stora mängder DNA lyckades forskarteamet från Göteborg beskriva 76 nya typer av resistensgener. Flera av dessa ger bakterierna förmågan att bryta ner karbapenemer, den allra kraftfullaste typen av antibiotika som idag ofta används för att behandla multiresistenta bakterier där inga andra antibiotika biter. Upptäckten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Microbiome.
Bild: Chalmers
– Vår studie visar att det finns väldigt många okända resistensgener. Kunskap om dessa gener gör det möjligt att tidigt hitta och förhoppningsvis hantera nya former av multiresistenta bakterier, säger Erik Kristiansson, professor i biostatistik och ledare för forskargruppen på Chalmers.
– Ju mer vi vet om hur bakterierna kan försvara sig mot antibiotika, desto större förutsättningar har vi att utveckla läkemedel som också står emot deras försvar, förklarar medförfattare Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet.
Förutspår resistens Resultaten i studien kommer från analys av DNA-sekvenser från bakterier insamlade från människor och olika miljöer runt om i världen.
– Resistensgener är ofta mycket ovanliga så stora mängder sekvensdata måste undersökas innan en ny gen kan påträffas, fortsätter Erik Kristiansson.
Det är dessutom svårt att veta vad som är en resistensgen om den inte tidigare är beskriven. Forskargruppen löste detta genom att utveckla nya beräkningsmetoder som letar efter speciella mönster i DNA kopplade till antibiotikaresistens. Genom att sedan testa de nya generna på labbet kunde forskarna visa att deras prediktioner var riktiga.
– För att hitta sådana mönster i DNA så använder vi metoder som är utvecklade för att hantera mycket stora datamängder, säger Fanny Berglund, doktorand i forskargruppen.
Nästa steg i forskningen är att söka efter gener som ger upphov till resistens mot ytterligare former av antibiotika.
– Våra resultat är bara toppen av ett isberg. Det finns en stor mängd resistensgener som vi idag inte har någon kännedom om och som kan komma att utgöra stora problem i framtiden, säger Erik Kristiansson.
Utsläppen av växthusgaser ökar samtidigt som vi inte vet var de kommer ifrån och hur de tas upp i havet. Havsbottnar har visat sig vara viktiga bidragsgivare för de två kraftigt verkande växthusgaserna metan och kväveoxid. Växthusgaserna frigörs först till vattnet och transporteras vidare till atmosfären, där de orsakar klimatförändringar.
En studie gjord av forskare från Stockholms universitet och Cardiff University visar att musslor och maskar ökar frisättningen av metangas upp till åtta gånger mer jämfört med havsbottnar fria från djur.
– Det låter kanske lite kul, men små djur på havsbottnen kan fungera som kor i ett stall. Båda släpper ut mycket metan på grund av bakterierna de har i tarmen, säger doktor Stefano Bonaglia, försteförfattare till studien och forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Forskare från Stockholms universitet tar sedimentprov från havsbotten utanför Askö i Sörmland. Foto: Alessandra Vicenzi
– Våra uppskattningar visar att 10 procent av de totala metanutsläppen från Östersjön kan komma från musslor. Detta motsvarar metanproduktion från cirka 20 000 mjölkkor eller 7 procent av de svenska mjölkkorna. De här små men väldigt många djuren kan spela en viktig, men hittills försummad, roll för att reglera utsläppen av växthusgaser i havet.
En del av dessa marina organismer är också en viktig livsmedelskälla för människor eftersom det finns omfattande skaldjursodling i Sverige.
– Vår studie visar att musslor väsentligt bidrar till att öka utsläppen av metangas från sediment på havsbotten. Även om vårt fokus varit på en musselart i Östersjön som inte odlas kommersiellt är resultaten ändå relevanta för debatten om hur storskalig havsbaserad musselodling påverkar ekosystemen och klimatet, säger Stefano Bonaglia.
Kontakt: Stefano Bonaglia, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, epost: stefano.bonaglia@su.se, tel 073-741 24 97
Runtom i världen pågår forskning som försöker härma naturens förmåga att organisera sina minsta beståndsdelar. Det handlar om förmågan att få atomer och molekyler att på egen hand binda till varandra och bygga upp större strukturer, på samma sätt som ju sker naturligt i exempelvis levande celler. Den så kallade lås-och-nyckel-funktionen är en av utmaningarna som forskarna då måste kunna bemästra.
Vanlig i cellerna I en ny studie från Lunds universitet har några kemiforskare nu tittat närmare på denna lås-och-nyckelfunktion, en funktion som är naturligt förekommande i cellerna hos alla varelser. Exempelvis pågår i våra celler ständigt en lång rad kemiska reaktioner där lås-och-nyckelfunktionen utnyttjas av olika enzymer. Dessa enzymer är särskilda proteiner som har till uppgift att snabba på kemiska processer i cellerna. Enzymerna kan med stor exakthet koppla ihop sig med olika ämnen genom att ha ett utseende som passar just det ämnets receptor, på samma sätt som en viss nyckel passar i ett specifikt lås.
Olika stadier hos de värmestyrda partiklarna. Bild: Lunds universitet
I den aktuella studien har forskarna försökt efterlikna denna lås-och-nyckel-funktion genom att designa små partiklar som kan uppvisa motsvarande beteende som i naturen. Genom undersökningar både på mikroskopnivå och med datorberäkningar har forskarna lyckats få partiklarna att på egen hand koppla ihop sig med andra partiklar, tack vare att dessa har en passande form.
Nya material Målet med forskningen är den självbyggande aspekten, det vill säga att lyckas få partiklarna att självorganisera sina byggstenar för att skapa komplexa strukturer. På längre sikt hoppas forskarna att resultaten inom området kan bidra till nya material.
– Ja, förhoppningsvis kan denna forskning utnyttjas för att skapa nya smarta och bioinspirerade material med förbättrade eller helt nya egenskaper, säger Jérôme Crassous, kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Byggprocessen hos de konstgjorda partiklarna går dessutom att styra med hjälp av värme eftersom partiklarna är temperaturberoende och kan ändra storlek beroende på värmen. Detta ger forskarna stora möjligheter att i detalj påverka processerna. Nästa steg i forskningen blir att jobba vidare med partiklarnas mjukhet. Den egenskapen är särskilt intressant i lås-och-nyckelkonceptet eftersom mjukheten inverkar på partiklarnas förmåga att anpassa sin form en smula, så att de kan få maximal effekt när de ska koppla ihop sig med passande partiklar.
Artikel: Den aktuella studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Science Advances.
Fjällen och angränsande boreal skog är ett storslaget landskap, som ofta anses vara en vildmark med liten påverkan av mänsklig aktivitet. Men i själva verket är det ett kulturpräglat landskap, och både historiska och biologiska studier visar tydligt hur människans markanvändning format både det landskap och den biologiska mångfald som möter oss i fjällen och i de fjällnära skogsområdena.
I dag är förutsättningarna för fortsatt traditionell markanvändning förändrade. Och när markanvändningen förändras, så förändras också landskapet. Biologisk mångfald och traditionell ekologisk kunskap som är kopplad till denna markanvändning riskerar därmed att försvinna.
Skogsbruket stör samisk renskötsel
Avhandlingen visar att både fäbodbruket och renskötseln står inför stora utmaningar i dag. Några av dessa utmaningar är gemensamma, medan vissa skiljer sig mellan dessa två typerna av nordlig pastoralism.
Undersökningsområdet är framför allt fjällen och den fjällnära skogen i Sverige, men omfattar även fäbodbruk i vissa delar av Norge. Genom att kombinera historiska och nutida data, och intervjuer med renskötare och fäbodbrukare, har avhandlingen fördjupat förståelsen för de problem som finns i dag.
Studien visar att skogsbruket har stor negativ påverkan på den samiska renskötseln i dag genom att den påverkar all den kvarvarande marken, i en i övrigt hårt trängd situation.
Fler rovdjur i fjällnära områden
Fäbodbrukarnas utmaning handlar dels om det administrativa regelverk som påverkar verksamheten och som lönsamheten är helt avhängig, dels om ökande rovdjurspopulationer som också är en stor utmaning. Historiskt betalade staten ut ersättning för varje dödad björn och varg, vilket ledde till att dessa mer eller mindre försvann från de svenska skogarna. Nu ökar rovdjursantalet i Sverige, vilket oroar fäbodbrukarna.
Ett centralt begrepp i avhandlingen är TEK, traditionell ekologisk kunskap. Den traditionella kunskapen om naturen, som både fäbodbrukare och samiska renskötare besitter och använder sig av, omnämns i konventionen om biologisk mångfald som kunskaper och sedvänjor som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald. Men den traditionella kunskapen om hur de biologiska naturresurserna har använts riskerar att försvinna när förutsättningarna för traditionell markanvändning undergrävs.
Under arbetet med avhandlingen blev det uppenbart att det finns fördelar med att kombinera forskningsmetoder från olika källor, och att lägga till en historisk dimension. För att belysa en komplex fråga krävs att man studerar flera aspekter för att få fram ett rättvisande svar.
Weronika Axelsson Linkowski, institutionen för skogliga resurser/Centrum för biologisk mångfald, försvarar sin avhandling den 13 oktober. Avhandlingen:Managing mountains, past and present conditions for traditional summer farming and Sami reindeer husbandry in northern Scandinavia Tid: Fredagen den 13 oktober 2017, kl 10:00. Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Professor Erik Gómez-Baggethun, Department of International Environment and Development Studies (Noragric), Norges miljö- och biovetenskapliga universitet.
Problemen med koldioxidutsläpp från fossila bränslen och resulterande klimatproblem är väl kända. Användning av förnybara råvaror istället för fossila är ett sätt att motverka klimatförändringarna. Biomassa (biobränsle) är det enda förnybara råmaterialet som innehåller kol, och därmed kan byta ut petroleumprodukter som råvara för framställning av drivmedel och kemikalier.
I sin avhandling visar Katarina Åberg hur raffinaderier, genom smarta kombinationer av befintliga och nya processer, kan förses med grön koldioxidneutral råvara för produktion av drivmedel. Det skulle kunna ske på ett både ekonomiskt och resurseffektivt sätt – så effektivt att trafiken skulle kunna bli en del av lösningen i stället för största problemet.
Syntesgas Hennes avhandling beskriver kombinationer av flera olika processer som tillsammans effektivare kan uppnå syftet grön råvara till raffinaderierna. Slutmålet för alla utvärderade koncept i avhandlingen var framställning av så kallad syntesgas, från vilken ett stort antal gröna bränslen och kemikalier kan produceras.
Ett koncept är ”Bio2Fuels”, som Katarina Åberg föreslagit och utvärderat med syfte att samtidigt nyttja biomassan till vidareförädling och åstadkomma en negativ koldioxidbalans i systemet. Förenklat fångar träden upp koldioxiden i luften och i Bio2Fuels-processen delas biomassan sedan upp i en väterik gas som blir drivmedel (vätet blir vatten ut i avgasröret), medan huvuddelen av kolet används för elproduktion följt av koldioxidavskiljning och deponering. Drivmedelstillverkning och -användning blir på det här sättet en storskalig industriell pump för uppfångning av atmosfärisk koldioxid.
– Tar man det till sin spets kan man säga att ju mer vi kör desto renare blir atmosfären, säger Katarina Åberg.
Har testat Katarina Åberg har i sin avhandling föreslagit, och teoretiskt så väl som experimentellt utvärderat processen och även genomfört en första demonstration i pilotskala.
Avhandlingen fokuserar i övrigt på en kombination av olika så kallade termokemiska omvandlingsprocesser och systemoptimering för att öka andelen högvärdiga produkter från ett bioraffinaderisystem. Som följd ökas även utnyttjandegraden av biobränslet. Detta inkluderar omfattande experimentella studier kring hur torrefiering (rostning) kan nyttjas på industriella rest- och sidoströmmar från skogsindustrin för att även detta gröna kol effektivare ska kunna bli drivmedel. Dessutom har två potentiella biproduktströmmar från biokemisk omvandling i ett bioraffinaderi utvärderats som förgasningsbränsle för framställning av syntesgas med goda resultat.
– Det är också viktigt att ta hänsyn till värmeintegration mellan processerna. Till exempel kan ej utnyttjad lågvärdig restvärme användas till torkning av biobränslet och på så sätt öka effektiviteten för hela anläggningen, säger Katarina Åberg.
De sammanlagda resultaten från avhandlingen visar på att användning av termokemiska omvandlingsprocesser i ett bioraffinaderisystem har stor potential för att få en effektiv energiintegration, ökad raffinering av råvaran och samtidigt motverka växthuseffekten.
Katarina Åberg har utfört studien inom forskningsmiljön Bio4Energy med delfinansiering även från TRB Sverige.
Om Bio4Energy:
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
http://www.bio4energy.se/
Kontakt: Katarina Åberg, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik
tel: 072-575 18 94, e-post: katarina.aberg@umu.se
Om disputationen:
Fredagen den 20 oktober försvarar Katarina Åberg, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Biomass conversion through syngas-based biorefineries: Thermochemical process integration opportunities. Svensk titel: Omvandling av biomassa via syngas-baserade bioraffinaderier: Möjligheter för termokemisk processintegration.
Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal N430 i Naturvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Erik Dahlquist, professor i energiteknik, Avdelningen för energi, bygg och miljö, Mälardalens högskola.
