Formativ bedömning är en bedömningsprocess som syftar till att föra lärandet framåt. Det sker genom att information om vad elever kan och hur de förstått det som ska läras används som underlag för att avgöra hur undervisningen ska bedrivas härnäst. Genom att använda formativ bedömning kan elever lära sig innehållet snabbare. Den formativa bedömningen kan utföras på många olika sätt, till exempel genom att läraren ger eleven feedback om vad eleven behöver träna mer på eller genom att eleven själv involveras i bedömningsprocessens olika delar.
Påverkar positivt – Alla dessa sätt att utföra formativ bedömning visar sig påverka elevers lärande positivt, säger Charlotta Vingsle, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik på Umeå universitet.
Men, det är inte enkelt att genomföra formativ bedömning. För den lärare som Charlotta Vingsle följde i en av sina studier innebar det en komplex användning av kunskaper och förmågor som användes samtidigt och under tidspress när hon till exempel ställdes inför för henne ny matematik, tolkade elevernas svar och snabbt fattade beslut om fortsatt undervisning.
Delaktiga elever Formativ bedömning kan också innebära en möjlighet för eleverna att vara delaktiga i bedömningsprocessen. Ett sätt att studera sådan delaktighet är att se på elevernas möjligheter att utveckla färdigheter för att självreglera sitt lärande. Ett vanligt förekommande arbetssätt för de lärare som Charlotta Vingsle följde i en delstudie, var att lärarna visade hur de själva använde strategier för hur man kan självreglera sitt lärande, men de följde sällan upp detta genom att låta eleverna få träna.
– Den största delen av eleverna uppfattar inte dessa möjligheter att utvecklas genom att själva reglera sitt lärande, säger Charlotta Vingsle. Man kan nå en större tydlighet genom att undervisningens möjligheter till självreglerat lärande görs mer explicit, eller genom att eleverna få ta en aktiv roll.
Charlotta Vingsle har utfört sin forskarutbildning i forskarskolan Developing Mathematics Education och genom Lärarhögskolan vid Umeå Universitet.
Kontakt:
Charlotta Vingsle, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, tel: 090-786 80 50, e-post: lotta.vingsle@umu.se
I en ny avhandling vid Umeå universitet synliggör och diskuterar Elena Rassokhina de viktigaste problemen som ofrånkomligen uppstår mellan källtext – originalet – och måltext – översättning – när en översättning görs. Genom jämförande analys av flera ryska översättares versioner av några Shakespeares sonetter utreder hon vilka skillnaderna i översättningen är och vad de kan bero på och hur placerandet av en utländsk text i en ny kulturell kontext går till.
Syftet med avhandlingen är att undersöka utvecklingen av olika översättningar av Shakespeares sonetter till ryska. I studien beskriver Elena Rassokhina specifika språkliga, litterära och kulturella utmaningar som översättarna har brottats med.
Rysk litteraturhistoria – Under vissa perioder kan översättningar spela en stor roll i utvecklingen av nationella litteraturer. Översättningar av Shakespeare i Ryssland ska därför ses i kontexten av den ryska litteraturens historia, säger Elena Rassokhina.
En av de viktigaste frågorna som tas upp i avhandlingen är hur översättarnas språkliga, litterära och kulturella kontext yttrar sig i översättningstexten. Detta sätts också i relation till hur ryska översättarna, med tanke på kulturella gränser, tidsskillnader, historiskt sett ojämförliga epoker och egna premisser, behandlar den engelska renässansens ursprungskontext.
– Det är också intressant att titta närmare på vilka översättningsstrategier och metoder som har tillämpats vid många försök att lösa problemområden som översättarna stöter på.
– Inom översättningsforskningen finns framförallt två olika förhållningssätt till översättning av skönlitterära texter. Den första heter främmandegörning och går ut på att en översättning ska var trogen mot källtexten. Den andra heter domesticering och hävdar att måltexten ska vara trogen mot målläsaren.
Samhällsklimatet påverkar Studiens resultat tyder på att de undersökta översättarna har varit medvetna om traditionella skillnader mellan engelska och ryska när det gäller versmått, rytm och rim. Men det visar också på att samhällsklimatet ofta har påverkat strategier vid översättningen av vissa kulturella och ideologiska aspekter. Under den sovjetiska perioden tenderar översättarna att skapa måltexterna för att de skulle bli anpassade till censurens krav och rådande normer. Studien bekräftar att en så kallad pendelmodell för dominerande översättningsstrategier gäller för översättningar av Shakespeares sonetter.
– Likt pendeln kännetecknas den försovjetiska perioden av främmandegörande strategier som följs av den sovjetiska perioden med dominans av domesticerande strategier. Under den postsovjetiska perioden har pendeln svängt igen, och i de senaste översättningarna dominerar på nytt främmandegörande strategier.
– Som personlig och sammanfattande reflektion över min forskning skulle jag vilja karaktärisera som beundran för översättningens roll och betydelse i skapandet av nationella litteraturer. Beroendet mellan översättning, litteratur, litteraturhistoria och kultur är alltid ömsesidig, när kulturella stereotyper bekräftas, traderas och ifrågasätts vid översättning. Litteraturhistorien är samtidigt en översättningshistoria – en insikt som inte alltid får motsvarande uppmärksamhet i historieskrivningen.
SOM-institutets studie av svenska folkets deltagande i återkommande ritualer och högtider visar att nationaldagsfirande inte hör till våra mest populära traditioner. Däremot är nationaldagsfirandet den ritual i mätningen som ökat mest under den senaste sexårsperioden. 2016 deltog 31 procent av de svarande i firandet, en ökning med 6 procentenheter jämfört med 2011.
I kapitlet Fler firar den svenska nationaldagen från den kommande forskarantologin Larmar och gör sig till undersöker statsvetarna Klara Bové och Henrik Ekengren Oscarsson nationaldagsfirandets natur. De visar att benägenheten att fira nationaldagen har ökat i de flesta befolkningsgrupper, och att det finns kopplingar till såväl politik som ideologi.
Populärt bland yngre och utrikes födda
Skillnaderna mellan olika åldersgruppers benägenhet att fira nationaldagen har minskat över tid. Vid mätningen 2011 var det främst äldre som svarade att de hade firat nationaldagen, medan det 2016 hade skett en ökning i deltagande bland de yngre generationerna. I den senaste undersökningen firar de mellan 30 och 49 år nationaldagen i nästan lika hög utsträckning som de som befinner sig i pensionsåldern.
Den största ökningen i firandet av nationaldagen återfinns bland de som själva inte är födda i Sverige eller som har föräldrar födda utanför Sverige. I dessa grupper har andelen som säger sig ha firat nationaldagen 6 juni ökat med 10–15 procentenheter från 2011 till 2016.
– Det kan tyckas överraskande att firandet har ökat mest bland personer som inte vuxit upp i Sverige, men vi tror att detta till stor del förklaras av att vi sedan 2015 har en medborgarskapslag där kommuner årligen ansvarar för att bjuda in nya medborgare till särskilda ceremonier, ofta i anslutning till nationaldagen, säger Klara Bové, biträdande undersökningsledare vid SOM-institutet.
Ideologiska skillnader i nationaldagsfirande
Resultaten visar också att personer som står till höger i politiken oftare firar nationaldagen än personer som står till vänster. Kristdemokrater och Sverigedemokrater är de som firar nationaldagen i störst utsträckning. Bland de som i samma undersökning säger att de har ett mycket stort förtroende för kungahuset är det 51 procent som firar nationaldagen. Det finns alltså ett tydligt samband mellan ideologisk identifiering och firandet av nationaldagen.
Gällande ökningen mellan 2011 och 2016 har denna varit stark bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna och bland de som regelbundet ber till Gud. Ändå kan man inte säga att firandet av Sveriges nationaldag är mer politiserat eller polariserat i dag än det var för fem år sedan.
– Vi kan visa att firandet av nationaldagen är färgat av ideologi, men trots att det allmänna firandet har ökat har ideologins inverkan på benägenheten att fira inte ökat över tid, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Kontakt: Klara Bové, bitr. undersökningsledare vid SOM-institutet, Göteborgs universitet, telefon: 031–786 1238, e-post: klara.bove@som.gu.se”>klara.bove@som.gu.se
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet, telefon: 031–786 46 66, e-post: henrik.oscarsson@pol.gu.se
Larmar och gör sig till
Fler firar den svenska nationaldagen av Klara Bové och Henrik Oscarsson är ett av närmare 40 kapitel i den kommande forskarantalogin från SOM-institutet: Larmar och gör sig till. Kapitlen i Larmar och gör sig till baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2016/2017. Hela Larmar och gör sig till släpps digitalt den 28 juni och blir då fritt tillgänglig på Göteborgs universitets webb.
För att motverka den globala uppvärmningen behöver vi minska våra utsläpp av växthusgaser. En viktig del av arbetet är att ersätta fossila bränslen med förnybara energikällor. Här kan förnyelsebar bioenergi spela en viktig roll, eftersom det anses vara koldioxidneutralt – förbränningen tillför inte någon koldioxid till atmosfären som inte redan ingår i kretsloppet.
Grangrot. Foto: Erik Hammar
Koldioxidneutral är dock inte samma sak som klimatneutral. Vid användning av bioenergi frigörs koldioxid som har bundits in av växter, och som återigen kommer att bindas in av nya växter, men förbränningen skapar en tillfällig obalans i atmosfären som kan ha konsekvenser för klimatet. Dessutom förbrukas i allmänhet fossila bränslen när biomassan skördas och transporteras, och kolförrådet kan förändras i de marker där biomassan skördas. Olika biobränslen skiljer sig åt i dessa avseenden, och deras sammanlagda klimateffekter kan jämföras med hjälp av tidsdynamiska livscykelanalyser.
Torun Hammar har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat två typer av bioenergikällor, energiskog (salix) odlad på jordbruksmark som tidigare legat i träda, och skogsrester (grenar, toppar och stubbar) från slutavverkningar. I scenarierna har biomassan flisats för att sedan användas för produktion av värme och el.
Salix kyler
Livscykelanalyserna visade att systemet med odling av salix på outnyttjad jordbruksmark kan ha en kylande temperatureffekt på klimatet. Detta beror dels på att koldioxid från luften binds in i levande biomassa, dels på att kollagren i marken växer. Hur stor klimatnyttan blir beror på tillväxten (det vill säga hur mycket koldioxid som tas upp i biomassan), hur marken har använts tidigare och hur marken skulle ha använts om den inte utnyttjats till salixodling.
– När salixodlingen upphör kommer det lagrade kolet långsamt att återgå till atmosfären. Som klimatåtgärd är salixodling ändå väldigt intressant, eftersom den positiva effekten kommer så snabbt, säger Torun Hammar.
Mindre klimatvinst med stubbar och i norr
Att utnyttja skogsrester (grenar, toppar och stubbar) som lämnats kvar vid slutavverkning tidigarelägger utsläpp av koldioxid som annars skulle ha avgetts under en längre tids nedbrytning. Detta ger inledningsvis en temperaturökning på beståndsnivå, men i och med att koldioxiden skulle ha avgetts oavsett om biomassan skördats eller inte, blir den totala påverkan över tid låg.
Stubbupplag. Foto: David Stephansson
Stubbar visade sig initialt ge en något högre klimatpåverkan än grenar och toppar, då den långsammare nedbrytningen gjorde att stubbarna fungerade som en kolsänka under en längre tid. Samma sak gällde skogar i norra delen av landet, där nedbrytningshastigheten är lägre.
Bättre än fossila bränslen, särskilt på sikt
I avhandlingen utvecklade Torun Hammar även en metod där livscykelmetodik i kombination med GIS-kartläggning användes för att beräkna klimatpåverkan från ett helt landskap. Beräkningarna visar att ett årligt uttag av bioenergi från skogsrester och energiskog ger en lägre klimatpåverkan än fossilt kol och naturgas över tid, och att klimatvinsterna gentemot de fossila bränslena ökar med tiden.
Civilingenjör Torun Hammar, institutionen för energi och teknik, försvarar sin doktorsavhandling Climate impacts of woody biomass use for heat and power production in Sweden vid SLU i Uppsala. Tid: Onsdag den 7 juni 2017 kl. 13:00 Plats: Sal V, Ulls hus, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Annette Cowie, University of New England, Australien
Kontakt: Torun Hammar, institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet. 018-67 18 30, torun.hammar@slu.se
Biomassa från skogs- och lantbruket är idag en viktig del i Sveriges energisystem. Vid Institutionen för energi och teknik bedrivs forskning om hur skogs- och lantbrukets resurser effektivt kan utnyttjas på ett hållbart sätt för att producera till exempel drivmedel, el och värme.
Den svenska arbetsmarknaden är mycket stark, med högt arbetskraftsdeltagande och hög sysselsättning relativt andra EU-länder. Det som står ut särskilt är det höga arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor och äldre. Ett annat utmärkande drag är att Sverige har den lägsta lönespridningen och den lägsta andelen lågkvalificerade jobb inom EU. Den låga lönespridningen står dock i kontrast till att inkomstskillnaderna ökat påtagligt under senare år.
– Den ökade inkomstspridningen beror delvis på ökade skillnader i inkomster bland dem som har respektive inte har ett arbete, säger Lena Hensvik som är en av forskarna bakom rapporten.
Stora problem Samtidigt som betydelsen av att ha ett jobb har ökat, har många svårt att komma i arbete. Rapporten pekar på att 20 procent av ungdomarna och 40 procent av de flyktinginvandrade har mycket stora problem att ta sig in på arbetsmarknaden. Författarna diskuterar om utbildning, sänkta löner och lägre kvalifikationskrav kan bidra till att underlätta situationen för grupperna som har svårt att komma in.
– Det är inte troligt att situationen kan lösas genom ett enskilt ”alexanderhugg”, säger Lena Hensvik. Varken förändrade lönekostnader, reformerat gymnasium eller åtgärder inom etableringen löser det helt, det behövs troligtvis förändringar på olika områden samtidigt.
Data och metod
Rapportförfattarna använder både officiell statistik och egna bearbetningar av SCB:s registerdata för att belysa situationen på svensk arbetsmarknad. Eftersom Sverige för närvarande befinner sig i en högkonjunktur ges utöver det aktuella läget en sammanfattning av situationen under de senaste tio åren. Den övergripande bilden är dock likartad om man beskriver den mest aktuella statistiken eller om man studerar en lite längre tidsperiod. Vid internationella utblickar ligger fokus på jämförelser med situationen för de europeiska grannarna (EU, ett genomsnitt av Norge–Finland–Danmark samt Tyskland).
Rapport:
IFAU Rapport 2017:5 ”Den svenska arbetsmarknaden och dess utmaningar” är skriven av Stefan Eriksson (Uppsala universitet), Lena Hensvik (IFAU) och Oskar Nordström Skans (Uppsala universitet). Rapporten är en bearbetad version av SNS Konjunkturrådsrapport 2017 ”Åtgärder för en inkluderande arbetsmarknad”.
– Mina resultat kan bidra med kunskap om hur man bör utforma kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning och vad som bör inkluderas i dessa satsningar, säger Erika Boström.
Formativ bedömning kan ses som en undervisningsstrategi, där information om elevernas kunskaper används för att stödja elevernas lärande. Det sker genom att information om vad elever kan och hur de förstått det som ska läras används för att besluta om hur undervisningen ska bedrivas framöver.
Omfattande kompetensutvecklingsstrategi
Forskning har visat att när formativ bedömning används i undervisningen finns stor potential att det inverkar positivt på elevernas lärande, och formativ bedömning har uppmärksammats inom utbildningsväsendet i bland annat Sverige. Men forskning har också visat att det behövs mer kunskaper om hur lärare kan stödjas i att utveckla sin formativa klassrumspraktik.
I sitt avhandlingsarbete har Erika Boström studerat effekter av en omfattande kompetensutvecklingsatsning i formativ bedömning som genomfördes för ett antal slumpmässigt valda högstadielärare som undervisade i matematik i en svensk kommun. Först studerade Erika Boström lärarnas formativa klassrumspraktik före kompetensutvecklingssatsningen för att få ett utgångsläge. Resultaten indikerar att lärarna till viss del använde formativ bedömning i sin klassrumspraktik före kompetensutvecklingen, men också att det fanns stor utvecklingspotential.
Erika studerade därefter effekter av kompetensutvecklingssatsningen på lärarnas praktik och på elevernas prestationer i matematik. Efter kompetensutvecklingssatsningen trodde lärarna på idén med formativ bedömning och de var motiverade till att göra förändringar. Alla lärare gjorde också förändringar och införlivade mer formativ bedömning i klassrumspraktiken, dock på olika sätt och i varierad grad.
Fel formativ bedömningspraktik
Erika fann också att en förklaringsfaktor till graden av förändring, och till att lärarna gjorde just dessa förändringar, är de motivationsföreställningar lärarna hade för att införliva formativ bedömning efter kompetensutvecklingen.
– Den formativa klassrumspraktik som dessa lärare införlivade hade dock inte någon effekt på deras elevers prestationer i matematik efter ett år. Detta indikerar att de specifika egenskaper den införlivade formativa klassrumspraktiken hade inte är av sådan karaktär att de ger någon effekt på elevers prestationer i matematik, säger Erika Boström.
Varför lärarna införlivade formativ bedömning på det sätt och i den grad som de gjorde, undersöktes också av Erika Boström. Några möjliga orsaker till detta diskuterar hon i avhandlingen och gör kopplingar till egenskaper i kompetensutvecklingen och till den skolkontext som lärarna verkar i. Avhandlingens resultat kan därmed bidra med kunskap om egenskaper som är viktiga för att kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning ska få önskad effekt, och denna kunskap kan användas vid beslut om utformningen av framtida kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning.
Erika Boström har en gymnasielärarexamen i ämnena matematik, naturkunskap och biologi. Hon är född och uppvuxen i Umeå.
Disputationen: Fredagen den 9 juni försvarar Erika Boström, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, och Umeå forskningscentrum för matematikdidaktik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Formativ bedömning: en enkel match eller en svår utmaning? Effekter av en kompetensutvecklingssatsning på lärarnas praktik och på elevernas prestationer i matematik. Disputationen äger rum kl 10.15 Hörsal F i Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Anders Jönsson, Högskolan Kristianstad, Sverige.
Kontakta: Erika Boström, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik 070-325 80 77 erika.bostrom@umu.se
Istället för att söka individuella och strukturella förklaringar till människors kat-missbruk kopplas drogen specifikt till människor från Somalia.
– När ett droganvändande görs etniskt för det med sig en överbetoning på etniciteten, vilket gör att andra tänkbara faktorer glöms bort. Därmed skapas förenklade och ensidiga förklaringar som skapar stigma för hela folkgrupper och ger dem en onödig stämpling, säger Johan Nordgren, Institutionen för socialt arbete vid Malmö högskola, som står bakom avhandlingen Making drugs ethnic.
Han vill med sin forskning visa hur vissa droger och sättet att använda dem har gjorts till etniska problem. Kopplingar görs mellan drogen och etniciteten; kopplingar som historiskt har gjorts för att exkludera utpekade grupper.
Mediebild
Nordgren har bland annat studerat hur kat-användandet i Sverige beskrivits i svenska dagstidningar och hur fenomenet missbruk bland invandrare beskrivs i myndighetstexter och vetenskaplig artiklar. Han har också intervjuat människor som varit aktiva i somaliska föreningar i Malmö, för att få deras syn på kat-användning i Sverige.
– En slutsats är att det vore bra om fler kunde börja sätta parentes runt kultur- och etnicitetsbegreppen i de här sammanhangen. Att inte gå direkt på de begreppen och förvänta sig att dessa människor ska representera vissa etniskt bestämda värden. Då har vi gjort kat-användandet till ett etniskt problem och tänker att det därmed ska lösas som ett sådant. Problemet är dock mer komplext än så, säger Johan Nordgren.
Hur skulle det kunna gå till istället?
– Jag tror att det handlar om flera saker. Att inte tillskriva dessa människor vissa egenskaper är ett viktigt första steg. En etnisk identitet borde ses mer komplext och flexibelt, så att förklaringsmodellerna inte blir så förenklade. Det gäller att se varje individ och att även se till aspekter som marginalisering, arbete och utbildning. De personer som jag intervjuade förespråkade inte fler satsningar på ”kulturellt kompetenta” interventioner, utan ville snarare se strukturella socioekonomiska förbättringar.
Något som förvånat dig under din forskning?
– Det förvånar mig att det verkar vara näst intill omöjligt för myndigheter att inte använda etno-kulturella förklaringsmodeller när en drog väl gjorts etnisk. Det är intressant att man inom missbrukarvården och bland myndigheter började göra kopplingar mellan migranter och missbruk under 1990-talets stora flyktingmottagande; ett fenomen som liknar dagens diskussioner om ensamkommande ungdomar och narkotikaanvändning.
Kat (Catha edulis, även kallad Khat, Qat, Quatt, Chat, Jaad och Mirra) är en städsegrön gömfröväxt som förekommer naturligt i stora delar av östra Afrika och på Arabiska halvöns södra delar. Ursprungslandet tros vara Etiopien.
Den växer som en buske eller som ett mindre träd på tre till sex meter. Växten har slät, svagt gråbrun bark; kronan är en aning cypressaktig med förgreningar längs hela stammen. Bladen är 4–8 centimeter långa och som unga brunröda och glansiga. Med tiden blir de läderartade. Blommorna är små och vita och frukten avlång, mörkbrun och innehåller 1–3 frön.
Kat innehåller katinon och katin som är centralstimulerande och har stora likheter med amfetamin. Drogen är narkotikaklassad i Sverige.
Text faktaruta: Wikipedia
Man har tidigare antagit att kronisk nervsmärta orsakas av att de nervceller som förmedlar smärta blir överkänsliga. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att nervsmärta kan orsakas av att en annan typ av nervceller, som normalt gör att vi känner behaglig beröring, till följd av nervskada i stället börjar signalera smärta. Resultaten, som presenteras i tidskriften Science, kan i förlängningen leda till effektivare smärtbehandlingar.
Uppskattningsvis lider minst 100 000 personer i Sverige av långvarig nervsmärta som är så svår att den behöver behandlas, men de läkemedel som finns har i bästa fall måttlig effekt. Eftersom mekanismerna bakom nervsmärta till stora delar är okända har läkemedelsindustrin mött stora motgångar i utvecklingen av nya läkemedel.
Det har tidigare antagits att vissa så kallade sensoriska nerver endast förmedlar känslan av behaglig beröring medan andra specialiserade smärtnerver förmedlar smärta. Vid kronisk nervsmärta kan normal beröring leda till smärta, men hur det går till har inte varit känt.
Förklaring till olika smärttröskel
Forskare vid Karolinska Institutet har nu upptäckt att en liten RNA-molekyl, ett så kallat mikroRNA, i sensoriska nervceller reglerar hur beröringen uppfattas. Vid nervskada sjunker nivåerna av denna molekyl i de sensoriska nervcellerna, vilket resulterar i ökade nivåer av en specifik jonkanal som gör nervcellerna smärtkänsliga.
– Vår studie visar att de beröringskänsliga nerverna byter funktion och börjar producera smärta, vilket kan förklara hur överkänsligheten uppstår. MikroRNA-reglering skulle också kunna förklara varför människor har så olika smärttröskel, säger Patrik Ernfors, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet.
Läkemedelssubstansen gabapentin används ofta som behandling vid nervsmärta, men verkningsmekanismen har varit okänd. Den nya studien visar att gabapentin verkar i de beröringskänsliga nervcellerna och blockerar den jonkanal som ökar då mikroRNA-nivåerna sjunker. Ändå är det bara runt hälften av alla patienter som blir hjälpta av behandlingen.
Nya läkemedel
– Nervsmärta är ett komplicerat tillstånd med flera bakomliggande mekanismer. Det intressanta med vår studie är att vi kan visa att RNA-molekylen styr regleringen av 80 procent av de gener som man sedan tidigare vet är involverade i nervsmärta. Min förhoppning är därför att det i framtiden kan bli möjligt med mikroRNA-baserade läkemedel, säger Patrik Ernfors.
Forskningen har framför allt genomförts på möss, men resultaten har även verifierats i försök på mänsklig vävnad. Forskarna såg då att låga mikroRNA-nivåer kunde kopplas till höga nivåer av den specifika jonkanalen, och tvärtom, vilket tyder på att mekanismen är densamma i människor.
– Det är mycket angeläget att förstå mekanismerna som leder till kronisk nervsmärta för att kunna upptäcka nya behandlingssätt. Läkemedelsföretagen har intresserat sig mycket för substanser som riktar sig mot jonkanaler och receptorer i smärtnerver, men vår studie visar att de kan ha fokuserat på fel typ av nervceller, säger Patrik Ernfors.
Forskningen har finansierats av USCPRC Award, CERC Program, PAINCAGE, FP7 integrated project, ERC advanced grant (PainCells), Vetenskapsrådet, StratNeuro, Hjärnfonden, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Cancerfonden, Torsten Söderbergs Stiftelse, Wellcome Trust och Karolinska Institutet.
Publikation:MiR-183 cluster scales mechanical pain sensitivity by regulating basal and neuropathic pain genes. Changgeng Peng, Lili Li, Ming-Dong Zhang, Carolina Bengtsson Gonzales, Marc Parisien, Inna Belfer, Dmitry Usoskin, Hind Abdo, Alessandro Furlan, Martin Häring, Francois Lallemend, Tibor Harkany, Luda Diatchenko, Tomas Hökfelt, Jens Hjerling-Leffler & Patrik Ernfors. Science, online 1 juni 2017.
Kontakt: Patrik Ernfors, professor, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet. 08-524 876 59, 070-329 76 59 Patrik.Ernfors@ki.se
– De nya resultaten öppnar upp för nya studier kring hur avläsning av gener koordineras i celler. Vi hoppas att i framtiden kunna hitta möjligheter att motverka felaktigheter i genuttryck som ligger till grund för de flesta av de sjukdomar som drabbar både växter och djur, säger Stefan Björklund.
Resultaten, som publicerats i tidskriften Nucleic Acids Research, visar att Mediatorkomplexets nya och tidigare oidentifierade positioner i genomet samordnar uttrycket av olika gener samt interagerar med flera andra proteinkomplex.
Gentranskription
– Genom att använda etablerade metoder för att studera hur proteiner binder till varandra, kombinerat med nyutvecklade, storskaliga metoder för sekvensbestämning av DNA har vi funnit de nya och hittills okända funktionerna för det välstuderade Mediatorkomplexet i jästceller, säger Stefan Björklund, som är professor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och sisteförfattare av artikeln.
Cellers förmåga att anpassa sig till en föränderlig omgivning är en förutsättning för liv. Varje enskild förändring av exempelvis tillgång på näringsämnen, ljusförhållanden eller temperatur kräver att cellen kan förändra nivåerna av de olika proteiner som behövs för varje ny situation. Regleringen sker oftast i det steg där DNA avläses till mRNA, så kallad gentranskription.
Mediatorn är ett stort proteinkomplex som är helt nödvändigt för att eukaryota celler, det vill säga celler som har en cellkärna, ska kunna reglera gentranskription. Tidigare forskning har visat att mediatorn består av 25-30 proteiner och fungerar som en ”brygga” mellan så kallade aktivator- eller repressorproteiner, som vid gentranskription binder till unika DNA sekvenser i varje enskild gen, och de generella transkriptionsproteiner som är nödvändiga för genuttrycket av alla gener.
Forskarna vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik har i tillsammans med kollegor i USA lyckats visa att mediatorn även binder till områden av DNA som är viktiga för att cellerna rent fysiskt ska kunna förflytta olika DNA-sekvenser inom cellkärnan.
Forskare har försökt i 20 år
– Forskare över hela världen har under de senaste 20 åren försökt förstå hur Mediatornkomplexet ser ut genom att identifiera dess olika beståndsdelar och undersöka vilken funktion varje enskilt protein har för regleringen av transkription. Många har studerat den form av mediatorn som förekommer fritt i cellkärnan och som inte är bunden till DNA. Men för att förstå hur mediatorn ser ut och fungerar är det viktigt att också studera den aktiva formen av mediatorn som är bunden till DNA.
– Detta var inte tekniskt möjligt före utvecklingen av den nya generationen av DNA-sekvenseringsmetoder, med vilka man relativt enkelt och billigt kan detaljstudera allt DNA i celler, säger Stefan Björklund, som lett studien tillsammans med Professor James R Broach vid Penn State College of Medicine i USA.
Resultaten som presenterats i Nucleic Acids Research visar att mediatorn binder till unika delar av DNA som är viktiga för att förflytta olika DNA-områden till så kallade ”transkriptionsfabriker”. I dessa områden hamnar gener vars avläsning ska koordineras i varandras närhet. Resultaten visar även att mediatorn, då den är bunden till DNA, interagerar med flera andra proteinkomplex som är viktiga för att böja DNA, omsätta RNA och enzymatiskt påverka modifiering av DNA.
Forskningen har möjliggjorts genom de förutsättningar som erbjuds vid Kemiskt Biologiskt Centrum (KBC) vid Umeå universitet och genom ekonomiskt stöd från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet och Cancerfonden.
Kontakt: Stefan Björklund, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet. 070-216 28 90. stefan.bjorklund@umu.se
− Resultatet av studien ger en möjlig förklaring till det mörkertal som finns och varför det är så många som aldrig berättar att de är mobbade, säger Ylva Bjereld, doktorand vid institutionen för socialt arbete.
Tillsammans med forskarna Kristian Daneback och Max Petzold har hon jämfört mobbade och icke-mobbade barns uppfattning om relationen till föräldrar och lärare. Närmare 7000 barn i Sverige i åldrarna 11, 13 och 15 ingick i studien. Nästan 18 procent uppgav att de hade mobbats de senaste månaderna. Högst var siffran bland 13-åringarna där drygt 21 procent blivit mobbade.
Ingen lyssnar
Till skillnad från de icke-mobbade barnen uppgav de mobbade att de hade svårt att prata med sina föräldrar om jobbiga saker och att ingen i familjen lyssnade på vad de sa. De mobbade barnen hade också betydligt lägre förtroende för sin lärare. Värst var situationen för de som utsattes ofta och för nätmobbning, där oddsen att ha en dålig relation till sin lärare var tre gånger så hög jämfört med icke-mobbade barn.
− Barn som är mobbade uppmanas från både skolpersonal och informationssajter på nätet att berätta för en vuxen som en förutsättning för att mobbningen ska upphöra. När vuxenrelationen är dålig blir detta väldigt svårt. Att vuxenvärlden förblir omedveten om problemet gör att ansvaret för att se till att mobbningen upphör läggs på barnet, säger Ylva Bjereld.
Tidigare forskning visar att mellan 20–50 procent av barn som är mobbade aldrig berättar om sin situation för någon. Skam, skuld eller att inte vilja belasta andra med sina besvär uppges många gånger vara orsaker till att mobbade barn inte berättar.
Misstro mot vuxna
− Resultatet av den här studien pekar på att det finns ytterligare orsaker till varför barn inte berättar. Det handlar om en misstro mot att vuxna kan eller vill hjälpa dem, säger Ylva Bjereld.
I hennes tidigare studier om mobbning har det också framkommit att det inte räcker att berätta för en vuxen om mobbningen vid ett tillfälle. Snarare handlar det om att fortsätta att berätta för att åstadkomma en förändring.
− För att våga fortsätta berätta krävs att den som är utsatt upplever att den blir hjälpt av att berätta redan första gången, antingen praktiskt eller känslomässigt, säger Ylva Bjereld.
Dold mobbning fortgår ostörd
Insatserna mot mobbning som finns idag fokuserar till stora delar på de barn där mobbningen redan är känd av de vuxna. För att hjälpa den stora dolda gruppen mobbade barn krävs istället andra lösningar.
– Det är komplext att införa valfrihetssystem i välfärden. För brukaren är det viktigt med en kontinuitet som bygger på ett visst mått av förutsägbarhet, säger Maria Fjellfeldt.
I sin avhandling har Maria Fjellfeldt under fem års tid studerat införandet av valfrihetssystem inom den socialpsykiatriska insatsen ”Meningsfull sysselsättning” i Sveriges största kommun Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra delstudier som fokuserar på systemets design, införandeprocessen, deltagarnas erfarenheter samt utförare som kom in och som lämnade marknaden. Sammanlagt har 68 personer intervjuats.
Inga stora vinster Resultatet visar att valfriheten i vissa avseenden snarare minskade än ökade. Även om brukarna fick välja vem de skulle gå till, infördes samtidigt en reglering av hur mycket tid de fick delta i sysselsättning varje vecka. Innan valfrihetssystemet infördes hade brukarna själva kunnat bestämma det i samråd med personalen utifrån dagsform och psykisk hälsa.
Valfrihetssystemet medförde högre krav på dokumentation, vilket innebar att personal i sysselsättningsverksamheterna behövda ägna mer tid åt administration och fick mindre tid till deltagarna.
Inte heller ökade variationen i utbudet i takt med konkurrensen. Snarare tenderade nya aktörer att efterlikna varandra. Dock nyanseras bilden av att vissa aktörer försökte komplettera utbudet av sysselsättningsinsatser för specifika målgrupper de mötte. Inom både kommunal verksamhet och hos de privata aktörerna präglades verksamheten av ett personligt engagemang och en omsorg om deltagarna.
Några stora vinster på verksamheten gjorde inte de nya aktörerna; ingen av dem kunde gå runt ekonomiskt på den ersättning som fanns i systemet. Bland såväl politiker som anställda och privata aktörer upplevdes att syftet med valfrihetssystemet framför allt var att kommunen skulle spara pengar, snarare än att öka medborgarnas valfrihet.
Valfrihet kan skapa ofrihet och ge mardrömmar Marknadens oförutsägbarhet och osäkerhet om man som brukare skulle kunna vara kvar på den valda sysselsättningen eller inte skapade oro, ångest och mardrömmar, något som överskuggade glädjen över möjligheten att kunna välja något nytt.
– Jag tar inte ställning till frågan om privata alternativ i välfärden i sig, men valfrihetssystem kan införas med olika mål och på olika sätt. Om beslutsfattare vill öka medborgarnas valfrihet är det viktigt att se till att både utförare och brukare får rimliga förutsättningar, säger Maria Fjellfeldt.
Lagen om valfrihetssystem infördes 2009 och enligt den kan kommuner organisera insatser i form av valfrihetssystem där kommunernas egna leverantörer erbjuder sina tjänster i konkurrens med privata vinstdrivande och icke-vinstdrivande aktörer.
Dagens ofta tillspetsade amningsdebatt föder en rad myter, samtidigt som själva vården kring amning har en tendens att hamna i skymundan.
– En myt är att amning är enkelt och något som alla kvinnor kan utan att behöva lära sig. Att påbörja amning kan vara svårt och innebär ofta ett hårt arbete för att det ska fungera. Mamman och barnet behöver lära sig att tolka varandras signaler, säger Lina Palmér som är doktorand i vårdvetenskap.
Hennes forskning visar att det är viktigt att amningsvårdare lyssnar till kvinnans berättelse, men också att de själva har kunskap om det komplexa samband mellan biologi och kultur som omgärdar amning.
– För att dra det till sin spets, tycks det som att det enda som gör en vårdare kvalificerad att arbeta med amning, är det faktum att hon är kvinna. Kunskap om amning sitter inte i vårt biologiska kön som kvinnor, utan kräver en gedigen utbildning, säger Lina Palmér och fortsätter:
– Hela vårdkedjan behöver skakas om och varje vårdare måste rannsaka sig själv och syna sina kunskaper eller brist på kunskaper. Vi ska inte behöva stå ut med ett patriarkalt synsätt som underminerar kvinnors möjligheter till amning.
Få forskningsfinansiärer satsar på amning En annan myt är att det inte finns forskning kring amning. Det finns det, och riktigt bra sådan, om man frågar Lina Palmér. Men att implementera forskningen i vården är tidskrävande och kostar pengar, något som ofta saknas.
– Jag är övertygad om att vi amningsforskare skulle kunna vara med och påverka politikerna, och därmed vården, än mer om vi hade större forskningsfinansiärer bakom oss. Som det är i nuläget prioriteras inte amningskunskap särskilt högt, varken inom vårdutbildningarna eller inom vården.
Lina Palmér slår hål på tre myter till:
”Nyfödda barn har ett sugbehov som behöver åtgärdas med napp.”
– Nyfödda barn är förprogrammerade att suga mycket, för att stimulera mammans mjölkproduktion, men om barnet inte ammas behöver det inte åtgärdas med napp.
”Nyfödda barn kan bli bortskämda om de ammas för mycket.”
– Nyfödda kan aldrig bli bortskämda av att ammas.
”Nyfödda barn ska ammas med 3-4 timmars intervall.”
– Nyfödda barn vill amma minst 10-30 gånger per dygn.
Biomaterialen får helt olika egenskaper beroende på vilken metod som man använder för att extrahera ut proteiner ur växten.
Bill Newson är postdoktor inom forskningsprogrammet Trees and Crops for the Future (TC4F) vid SLU i Alnarp. Han har kombinerat två kemiska metoder för att utvinna proteinet ur modellplantan oljekål, Crambe.
– Jag har använt extraktion och utfällning vid specifika och optimala pH och andra kemiska förhållanden, och då fått fram det starkaste och mest högkvalitativa materialet, säger Bill Newson.
Professor Eva Johansson är koordinator för TC4F, som till största delen fokuserar på hållbart skogsbruk i ett föränderligt klimat, men som också handlar om hur vi kan använda biomassa från åker och skapa nya biomaterial och livsmedelstillsatser av växtprotein.
Persiennknopp Bioplaster kan man bl.a. använda som hårdplaster för inomhusbruk och i bilar. Några exempel kan vara små inredningsdetaljer som t.ex. lamphållare, persiennknoppar, lister och handtag. Bioplast kan även komma att användas för att ersätta petroleumbaserade polymerer i elektronik, läkemedel och medicinsk utrustning.
Proteiner utvunna ur växter kan också tillföras vegetabiliska livsmedel, exempelvis i veganprodukter, mjölkersättningar, köttersättningar och barnmat. Proteinernas funktion påverkar också bakningsegenskaper.
– Forskningsområdet där man försöker utnyttja biomassa från skog och åker för produktion av både livsmedel och alla möjliga andra produkter, såsom material, kemikalier och drivmedel, är i hög grad i fokus idag, säger Eva Johansson.
Stort behov Hon påpekar att det finns ett stort behov av miljövänligare och mer hållbara produkter och att det finns oändliga möjligheter att använda biomassa.
– Vi behöver bara lära oss mer om hur vi kan göra detta på bästa sätt, säger Eva Johansson.
– Den här upptäckten tror vi kommer att leda till nya innovativa produkter för livsmedel och material, säger Bill Newson. På så sätt hoppas vi att vår forskning komma att bidra till en utveckling av den cirkulära biobaserade ekonomin och till hållbar produktion och nya arbetstillfällen.
Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Industrial Crops and Products, som är fokuserad på vetenskap som kan leda till nya produkter från odlade växter.
Kontakt:
Postdoktor William Newson, institutionen för växtförädling, SLU, tel 040-41 53 44, e-post:bill.newson@slu.se
Professor Eva Johansson, programkoordinator för TC4F, institutionen för växtförädling, tel: 040-41 55 62, e-post: eva.johansson@slu.se
Skogar motverkar klimatförändring genom att ta upp kol. En del av detta kol transporteras med markvattnet och släpps ut till atmosfären från sjöar och vattendrag. En viktig fråga är hur skogsbruk påverkar kolbalansen och vilka effekter utsläpp av växthusgaser från vattendrag har på nettoupptaget av kol i skogen. Marcus Klaus på Umeå universitet visar i sin avhandling att kalavverkning inte medför förhöjda utsläpp av växthusgaser från sjöar och vattendrag.
Sjöar och vattendrag är stora naturliga källor som avger växthusgaser som koldioxid, metan och lustgas . De akvatiska växthusgasutsläppen beror till stor del på kol och kvävetillförseln från omgivande marker. Läckage från marken är oftast störst efter kalavverkning av skogar. Därför finns en risk att en del av det kol och kväve som skogen har tagit upp under sin livstid återförs till atmosfären genom utsläpp från de akvatiska ekosystemen. Skogsbrukets klimatnytta skulle alltså kunna vara sämre än man tidigare trott om man även skulle räkna in dessa potentiella bieffekter.
Tillsatte kväve För att undersöka detta har Marcus Klaus tillsammans med sina kollegor genomfört två storskaliga ekosystemexperiment utanför Umeå. I det första experimentet tillsattes kväve till tre av sex sjöar. I det andra experimentet kalhöggs skogen i en del av avrinningsområdet i två av totalt fyra undersökta sjöar. Utsläppen av koldioxid, metan och lustgas från sjöar och deras inlopp mättes eller modellerades under en fyraårsperiod. För att kunna bedöma storskaliga avverkningseffekter undersöktes dessutom potentiella samband mellan avverkning och koldioxidkoncentrationer i 439 skogssjöar utspridda över hela landet.
Studierna visade att varken kvävetillförsel eller skogsavverkning påverkade växthusgasutsläppen från sjöar och vattendrag. Detta resultat bekräftades även på landskapsskala, vilket inte visade ett statistiskt samband mellan koldioxidkoncentrationer i svenska skogssjöar och andelen avverkad skog i avrinningsområdet.
Begränsad påverkan Sammanfattningsvis visar studierna att skogsavverkning har relativt begränsad påverkan på utsläpp av växthusgaser från norrländska sjöar och vattendrag. Marcus Klaus påpekar att studien av praktiska skäl är begränsad till ett fåtal experimentella system, och att storskaliga jämförande studier begränsas av att dagens miljöövervakningsprogram inte är anpassade för att mäta utsläpp av växthusgaser.
– Innan vi kan dra mer långtgående slutsatser om effekter av skogsbruk på landskapsskala behövs fler experimentella studier samt förbättrade fältmetoder och miljööververkningsprogram som tar hänsyn till den stora rumsliga och temporala variationen i växthusgasutsläpp. En systematisk övervakning av växthusgasflöden i skogsekosystem där sjöar och vattendrag ingår är viktig för att förbättra vår bedömning av skogsbrukets klimatnytta, säger Marcus Klaus.
Avhandlingen:
Fredagen den 9 juni försvarar Marcus Klaus, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Landuse effects on greenhouse gas emissions from boreal inland waters. Svensk titel: Effekter av markanvändning på växthusgasemissioner från boreala inlandsvatten.
Kontakt:
Marcus Klaus,Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, tel: 070-589 33 33, 090-786 96 83, e-post: marcus.klaus@umu.se
Alveoler kallas det område i lungorna där utbytet av syre och koldioxid sker mellan luften och kroppen. Nu har forskare inom kemi och medicin vid Lunds universitet i en gemensam studie tittat närmare på den tunna film av proteiner och fetter som stabiliserar och skyddar alveolerna. Denna film, som också kallas surfaktant, kan även påverka transporten av olika molekyler mellan luften och kroppens blodkärl.
– Vår studie handlar om effekten av kolesterol i alveolernas ytskikt. Vi har fått förvånansvärt tydliga resultat, säger Emma Sparr, kemiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Naturligt i lungan Kolesterol utgör en naturlig ingrediens i den tunna film som täcker insidan av våra lungor, men saknas däremot nästan helt i de kliniska preparat som används inom sjukvården vid behandling av för tidigt födda barn.
– Hos barn som föds uttalat för tidigt har inte filmen vid alveolernas ytskikt hunnit utvecklas färdigt. Trots att vi ger surfaktantläkemedel, vanligtvis extrakt från grislungor, med god effekt i akutskedet ser vi uttalade långtidsskador på de prematurföddas lungor, säger Marcus Larsson, som är läkare och forskare vid Medicinska fakulteten på Lunds universitet.
I den aktuella studien använde forskarna avancerad NMR-teknik, så kallad kärnmagnetisk resonans, för att kartlägga hur kolesterolet påverkar den molekylära strukturen på den tunna filmen i alveolerna. Metoden gjorde det möjligt att få fram helt ny molekylär information och att jämföra utseendet på strukturen med respektive utan kolesterol.
– Denna skillnad i filmens molekylära struktur kan ha stor betydelse för filmens funktion, både transport av ämnen och mekaniska egenskaper kan påverkas av detta, säger Emma Sparr.
Kliniska preparat Hon hoppas nu att forskningsstudien kan bidra till att belysa kolesterolets betydelse för alveolernas ytskikt och att kunskapen om det kroppsegna ytskiktet kan stödja utvecklingen av de kliniska preparaten.
– Effekten av kolesterol på alveolernas ytskikt är mycket tydlig och bör kanske med tiden inkluderas i de kliniska beredningarna med tanke på att vår kroppsegna surfaktant innehåller denna komponent, säger Marcus Larsson.
Den aktuella studien är ett samarbete mellan forskare vid Lunds universitet och universitetet i Halle i Tyskland. Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Kontakt:
Emma Sparr, professor, Kemiska institutionen, Lunds universitet, tel 0707-946872, e-post: emma.sparr@fkem1.lu.se
Marcus Larsson, barnläkare och forskare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, tel 070-5678757, e-post: Marcus.Larsson@med.lu.se
Genom att modifiera enzymet adenylatkinas kunde forskarna vid Keminska institutionen isolera molekylen och studera den med de kvantitativa teknikerna röntgenkristallografi och kärnmagnetisk resonans spektroskopi (NMR). Resultaten är publicerade i tidskriften PNAS.
– Vi är nu ett steg närmare att på ett grundläggande sätt förstå hur enzymer fungerar. Detta är helt nödvändigt för framtida design av nya enzymer för bioteknologiska tillämpningar, säger Magnus Wolf-Watz, docent på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Kemiska reaktioner Biologiskt liv är beroende av ett stort antal cellulära kemiska rektioner som i sig själva ofta är mycket långsamma och kan ta månader eller år. För att tidsskalorna för kemi och biologi ska vara i harmoni påskyndas kemiska reaktioner i celler med hjälp av enzymer som är effektiva biokatalysatorer.
Under de senaste tio årens forskning har det stått klart att enzymstrukturer som bara existerar flyktigt och mycket kortvarigt kan vara helt nödvändiga för den katalytiska funktionen. Hittills har dessa tillstånd inte kunnat utforskas i detalj av den enkla anledningen att de är osynliga för traditionella spektroskopiska tekniker. Nu har forskare vid kemiska institutionen lyckats fånga ett flyktigt övergående tillstånd som är centralt för funktionen hos det livsnödvändiga enzymet adenylatkinas Det kortvariga tillståndet kunde fångas in och låsas genom att två aminosyror i enzymet byttes ut mot den reaktiva aminosyran cystein.
Högupplöst röntgenstruktur av enzymet adenylatkinas fångat i ett flyktigt övergångstillstånd med hjälp av en kovalent disulfidbindning. Bild: Umeå universitet
– Det är första gången som någon lyckats studera ett flyktigt enzymtillstånd direkt med spektroskopiska och kvantitativa tekniker. Med våra metoder kunde vi i detalj beskriva både strukturen och funktionen hos enzymet i det specifika flyktiga ögonblicket, säger Magnus Wolf-Watz som ledde studien tillsammans med postdoktor Michael Kovermann som nu är gruppledare vid Konstanz Universitet i Tyskland.
Pusselbit Resultaten visade att funktionen hos ett enzym är helt beroende av dess inneboende dynamik och utan dynamik skulle ett enzym vara stendött. Vidare visade det sig att det flyktiga tillståndet band sina substratmolekyler mycket starkare än det naturliga proteinet. Resultaten ger oss ytterligare pusselbitar i hur enzymer kan påskynda reaktioner med sådan oerhörd specificitet och effektivitet, och dessutom är metoden som vi utvecklat generellt användbar också i studier av andra enzymer.
Magnus Wolf-Watzs NMR-grupp har arbetat med studien tillsammans med röntgenkristallograferna Uwe H. Sauer och Elisabeth Sauer-Eriksson.
– Vi har haft ett långvarigt samarbete som har varit mycket produktivt. Detta är ett lyckat exempel på att den samarbetsvänliga atmosfären vid Umeå universitet är oerhört viktig och något vi ska slå vakt om och utveckla ännu mer i framtiden, säger Magnus Wolf-Watz.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
